Initial commit

2 files changed, 3373 insertions, 0 deletions

diff --git a/60674-8.txt b/60674-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..ab0cae0
--- /dev/null
+++ b/60674-8.txt
@@ -0,0 +1,3373 @@
+The Project Gutenberg eBook, Den finska Sampo-myten, by C. A. (Carl Axel)

+Gottlund

+

+

+This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most

+other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 

+whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of

+the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 

+www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have

+to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

+

+

+

+

+Title: Den finska Sampo-myten

+

+

+Author: C. A. (Carl Axel) Gottlund

+

+

+

+Release Date: November 11, 2019  [eBook #60674]

+

+Language: Swedish

+

+Character set encoding: ISO-8859-1

+

+

+***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN FINSKA SAMPO-MYTEN***

+

+

+E-text prepared by Jari Koivisto

+

+

+

+DEN FINSKA SAMPO-MYTEN

+

+närmare uttydd och förklarad af

+

+C. A. Gottlund

+

+Jemte anmärkningar om Myter i allmänhet,

+och angående de Finska i synnerhet.

+

+

+

+

+

+Helsingfors,

+Finska Litteratur-sällskapets tryckeri,

+1872.

+

+

+

+Förord.

+

+

+Då jag nyligen läs (läste) den af Doktor Donner sednast författade, och

+publicerade, afhandlingen -- kallad "_Der Mythus von Sampo_", intagen i

+10:de Bandet af Vetenskaps-societetens nu sednast utkomna akter; och

+hvaruti han, utom sina egna åsigter härom, omtalar, och uppräknar, de

+många och olikaslags förklaringar, hvilka en hop vetenskapsmän och

+fornforskare, såväl inrikes som utrikes, framställt angående den Finska

+_Sampo-myten_ -- kunde jag icke hålla mig med mindre jag då genast

+nedskref en liten till ämnet hörande uppsats; den jag införde i

+Skämttidningen i "Kurre" för den 8 Juli 1871, n:o 14, under rubrik:

+_Man måste skratta, om man vill eller icke_;[1] och hvaruti jag, som

+man säger -- "förde en munter stråke", med anledning af de många,

+och galna förklaringarne. Denna artikel slutade jag med följande

+rader: "_Mig synes att det vore bäst om de värda Sällskaperna_

+(neml. det begåfvade finska Litteratursällskapet, och den arma

+Fornminnesföreningen) _skulle, båda, slå sina kloka hufvuden

+tillsammans, och -- gemensamt, utfästa ett pris för den, som förmår

+tydligt och klart -- lösa, och förklara, Sampo. Men detta pris får icke

+nedsättas för lågt, utan måste tvärtom snarare uppskattas ganska högt

+-- åtminstone minst till 5,000 mark, om det skall leda till

+ändamålet_".

+

+Men om än jag då (försatt i en glad sinnesstämning) härvid skämtade,

+finner jag likväl nu efteråt att framdeles någon af vännerna i viken --

+med anledning af dessa mina ord, kunde falla på den idén att vilja

+stämpla, eller karakterisera mig, såsom en i högsta måtto penningegirig

+och egennyttig varelse -- något hvarom jag dock knappast kan göra mig

+ett begrepp, eller hafva en föreställning. Och änskönt jag, i detta

+fall, redan tror mig förut -- vid flere än ett tillfälle, hafva

+ådagalagt fulla motsatsen, (jemf. t.ex. Läsn. för Finnar, sid. 301)[2]

+är det likväl för att äfven undvika sjelfva skenet häraf, som jag

+numera beslutit att utan någon såbeskaffad stimulus, eller utan någon

+behörig uppmuntran, härmedelst offentligen aflemna en förklaring öfver

+_Sampo-myten_; sådan den ännu icke af någon blifvit meddelad. Dock

+ifrån en viss annan synpunkt betraktadt, handlar jag likväl härvid

+måhända orätt; ty jag hade rätteligen aldrig härom bordt meddela någon

+upplysning, emedan det är att raktaf förstöra sjelfva myten, och dess

+andemening, eller dess -- imaginära värde. Ty sålunda finnes det numera

+icke mera någon _myt_. Detta insågo troligtvis äfven de Finska sagornes

+ättefäder, derföre vredo och vrängde de det arma och (härunder

+förtäckta) ursprungliga Finska ordet -- på alla möjliga sätt, ja -- på

+fem och femton fasoner, tilldess de deraf fingo de mytiska

+benämningarne _sammas, sampsa, och sampo_, deder ingen menniska numera

+kunde begripa, eller förstå. Och att förhållandet redan varit sådant i

+urminnes tider, hos den ursprungligen i Skandinavien bosatta Finska

+folkstammen -- d.v.s. att de icke mera kände den genuina betydelsen af

+ordet "sammas" -- finner man deraf att _sammas_, enligt deras

+uppfattning, hade både _fötter_ (efter den hade _tår_) och _vingar_

+(efter den kunde flyga). Sagan, och dikten, hade sålunda skapat den

+till ettslags _djur_, eller till en _fågel_, liksom man hos oss velat

+förvandla _sampo_ till en _qvarn_, till en _trolltrumma_, och Gud vet

+icke -- till hvad allt man velat omskapa den; dock -- med fördöljande

+af dess rätta, och naturliga, bemärkelse. Och då nu _Sampo_, enligt

+Kalevala, skulle "bortröfvas" ifrån Pohjola, skulle _Sammas_ deremot,

+enligt den Skandinaviska legenden, derstädes endast tagas till "fånga"

+(_sieltä soatiin sammas kiini_).

+

+Nu kan det visserligen vara detsamma, hvilkendera läsarten man här vill

+följa; men hufvudsaken blir likväl den, att visa det äfven Finnarne --

+på sin tid, och på sitt sätt, -- sökt att, från en verldsfilosofisk

+åsigt -- uppfatta, och förklara, menniskans ståndpunkt i verlden. Dock

+sättet, att härvid gå till väga, är ganska olika; såtillvida nemligen,

+att på ett vis framstår det klart och enkelt, vackert och högtidligt;

+i ett annat fall deremot företer det sig mörkt och oredigt, --

+jämmerligen sammankluddadt och ihop-fuskadt, (såsom t.ex. fallet är i

+det ryktbara och mångtbeprisade Kalevala). Emellertid tro vi oss här,

+hvad sampo beträffar, icke blott hafva löst den gordiska knuten

+(frågan) utan äfven -- hvad mera är -- afgjordt en annan vigtig

+magisterfråga; den nemligen -- på hvad tid ungefär Wäinämöinen tros

+kunna hafva lefvat? En fråga, hvilken vi snart -- i ett annat arbete,

+angående _de finska slägtnamnen_ -- närmare skola diskutera.

+

+Angående den af mig sid. 5 meddelta öfversättningen af den finska myten

+om _svalan_, kunde framdeles någon kanske, om ej just lägga mig det

+till last, så likväl anmärka -- det jag, ifrån den finska texten i

+Pieniä Runoja, här uteslutit den 2:dra och 4:de versen, eller orden

+_Päivälintu, yölipakko_, och _Päivän syksyisen sujahti_. I anledning

+häraf får jag upplysa att dessa strofer, som icke i det ringaste

+beröra, eller inverka på sjelfva innehållet af sången (eller myten)

+voro tillagde af mig sjelf, såsom en vanlig såkallad vers- eller

+satsfyllnad; hvarföre det således äfven tillkommer mig att dem här

+utesluta.

+

+       *       *       *       *       *

+

+        Tardi ingenii est rivulos consectari,

+        fontes rerum non videre.

+

+                                     Cicero.

+

+Då det blir fråga om att riktigt uppfatta, och att nöjaktigt kunna

+förklara denna myt, är det -- för att reda begreppet -- först

+nödvändigt att förklara hvad egentligen med en _myt_ menas, och --

+förstås.

+

+Enligt vår uppfattning af saken, förstås dermed vanligen ett (om vi så

+få säga) mera barnsligt och jollrande sätt, att -- liksom lekande --

+under skämt och glam -- och uti en viss slags högre poetisk hållning,

+medelst symboler, sinnebilder och allegorier, eller förmedelst

+liknelser, i form af fabler och sagor, söka för folket förklara, och

+för den större allmänheten belysa vissa hemlighetsfulla naturhändelser,

+eller mera djupa natursanningar, som man annars har svårt att förstå,

+och således än svårare -- att utlägga och förklara; och hvilka

+sanningar således härigenom komma att framställas under en viss magisk

+skepnad, eller att framhållas under en slags mytisk och mystisk form.

+Dock bör man härvid icke antaga formen att utgöra sjelfva verkligheten,

+eller hufvudsaken (sanningen), hvilken den sålunda endast betecknar.

+Vanligen utgör således föremålet för en myt -- en viss storartad

+handling, eller (rättare kanske sagdt) -- sjelfva resultatet deraf; den

+må då vara antingen af menniskor gjord, eller tillkommen genom naturens

+medverkan. Ja den behöfver icke ens vara åvägabragdt; den kan nemligen

+äfven uppfattas endast med tankarne, d.v.s. den kan vara diktad; och

+hvarvid de härvid omtalte, eller handlande _personerna_, såväl som

+tiden -- _när_, och stället -- _hvar_ det skett, i det hela endast är

+en småsak, eller en bisak,[3] och ungefär detsamma som att vid

+bedömandet t.ex. af en skrift -- vilja fästa vigt vid beskaffenheten af

+pappret, pennan och bläcket, m.m. hvilket i det hela spelar en alltför

+underordnad roll, för att härvid ens komma i fråga, emedan de alls icke

+verka på sjelfva innehållet deraf.[4]

+

+Det är vidare ganska naturligt, att af såbeskaffade myter -- hvilka

+således ofta derjemte innehålla, å ena sidan, en viss djupsinnig tanke,

+och (å andra sidan) en icke mindre djupsinnig lärdom -- af hvilka några

+måhända gå och gälla, ibland folket, nära nog såsom trosartiklar -- äro

+en del, med afseende å sin natur, mer eller mindre storartade och

+betydelsefulla, d.v.s. omfatta, och behandla mer eller mindre vigtiga

+natursanningar, eller -- naturfenomener.[5] Ibland de vigtigaste af

+såbeskaffade motiver, måste man t.ex. räkna sådana som söka förklara

+jordens, eller verldens -- skapelse, och menniskans såväl som de andra

+varelsernas tillkomst i verlden, m.m.[6] äfvensom de traditioner,

+och folksagor, hvilka söka att på ett sinligt sätt för oss förklara

+såväl sjelfva gudomen, i och för sig, som ock menniskan, eller

+mennisko-naturen, jemte deras förhållanden till hvarandra. (D.v.s.

+frågor som än i dag utgöra föremål -- å ena sidan, för alla slags

+religioners andliga uppfattning -- å andra sidan, för allehanda slags

+filosofiska systemers vetenskapliga bemödanden). Man finner derföre hos

+de flesta folkslag skilda, och varianta, berättelser angående dessa

+ämnen, hvilka berättelser -- så olika de sig emellan än synas vara --

+likväl torde äga åtskilliga beröringspunkter, hvarigenom de med

+hvarandra korrespondera, ja -- stundom kongruera; nemligen i så måtto,

+att de vid en närmare, eller vetenskaplig, forskning -- befinnas om ej

+ursprungligen härflytande från samma källa, så likväl sträfvande åt

+samma mål, och med hvarandra, mer eller mindre, befryndade -- ungefär

+på samma sätt som det ena språket äger många anknytningspunkter med det

+andra, utan att derföre dermed sammanhänga; hvilket åtminstone, enligt

+vår tanke, bevisar att dessa sammanträffningar äro att anses såsom

+produkter af samma faktorer, och utgöra resultater af samma motiver.

+Den som ej vill antaga, eller godkänna, denna förklaring -- kan gerna

+få anse dem såsom tillfälligheter, tillkomna af slumpen. Men äfven

+dessa herrar kunna icke förneka att dessa mytiska berättelser med

+hvarandra röja ett visst slags syskontycke, eller -- en viss sympati,

+d.v.s. att dem emellan skönjes, och förspörjes, -- en slags

+parallelism; hvilken de sålunda sjelfve icke engång kunna förklara.

+

+Äfven finner man att i dessa mytiska meddelanden stundom ingå alldeles

+heterogena och främmande artade ämnen, d.v.s. att skilda, och olika

+slags myter stundom ingå, sammanblandade med hvarandra, omvexla, och

+med hvarandra införlifvas; och det ofta af en tillfällig omständighet

+(t.ex. af en namnlikhet) eller till följd af referentens tanklöshet,

+eller okunnighet.[7]

+

+Den äldsta folkmyten, åtminstone ibland det Israelitiska folket, och

+som derigenom numera kommit att ingå i den kristna religionen, eller

+trosläran, är den af Moses (som lefde omkring 1,500 år före Frälsaren)

+i Genesis 2 kap. 17 versen anförda, och troligen redan då forntida

+vordna folkberättelsen angående "verldens skapelse"; hvaruti det, bland

+annat, heter -- att Herren tillsade Adam: "af kunskapens träd, på godt

+och ondt, skall du icke äta! För ty på hvad dag du deraf äter, skall du

+döden dö". Det är naturligt att denna framställning i gamla

+Testamentets skrifter, derigenom fått en viss religiös anstrykning

+(pregel) hvilket den, såsom det mig synes, i sjelfva verket icke har;

+hvarigenom den numera icke betraktas såsom en myt, eller som en

+folktradition, utan såsom en religiös dogm, innehållande Guds egna, af

+honom sjelf uttalade och oss uppenbarade ord.

+

+Väl känner jag icke närmare om, och huruvida, man allt intill vår eller

+intill den närvarande tiden -- behörigen reflekterat öfver

+beskaffenheten, och innehållet, af detta i sanning djupsinniga och

+tankedigra förbud; eller om man, såsom vanligt, härvid åtnöjt sig med

+att tanklöst, och ytligt, endast uppfatta det efter orden. Mig synes

+det åtminstone som det redan i sig sjelft skulle innehålla, och

+omfatta, en nog vigtig, eller hemlighetsfull, kabinettsfråga; hvilken,

+såsom sådan, icke är allom gifvet att lösa; och i hvilket fall den nog

+mycket liknar de forntida grekiska såbenämnde "orakelspråken"; hvilka

+kunde uttydas, och förklaras, på olika -- ofta hvarandra motsatta sätt.

+Redan denna dess tvetydiga, och mångsidiga karakter -- antyder, enligt

+min tanke, att denna af Moses oss först meddelade folkmyt, icke utgör,

+eller uttrycker, ett såkalladt "Guds ord", i den mening som vi nemligen

+vanligen uppfattat det; utan innefattar, och i sig innehåller en viss

+djupsinnig, och mångsidigt uttryckt, menniskotanke. I thy att det

+sålunda antydda förbudet, kan afse, eller såsom sådant tillämpas --

+antingen på trädet, såsom här utgörande meningens objekt, eller -- på

+menniskan, såsom utgörande dess subjekt; i hvilket fall resultatet,

+eller sjelfva andemeningen deraf blir ganska olika. I detta fall

+innebär redan ordet "äta", ensamt i sig -- en tvetydighet, såvida

+dermed kan hafvas afseende än på förfarandet, eller behandlingen af

+sjelfva objektet (d.v.s. på trädet neml. och dess frukter) än på

+inverkan och inflytandet häraf -- å subjektet, (d.v.s. på menniskan.)

+

+Våra prester förklara, enligt bibelns lära, att d.s.k. "syndafallet"

+egentligen inträffade derigenom att Adam och Eva, i detta fall, icke

+åtlydde Herran Guds bud och befallning; utan läto af ormen narra sig

+att smaka på den förbjudna frukten; hvarigenom d.s.k. "arfsynden"

+sålunda tillkom i verlden. Till hvars häfvande, och botande, d.v.s.

+till mennisko-slägtets rentvagning, och andliga pånytt-födelse, såväl

+den ena som den andra religionen blifvit instiftad och påfunnen. Och

+med denna tolkning, eller med denna förklaring af saken, hafva vi -- så

+framt jag icke misstager mig -- allt hitintills, d.v.s. nu redan i

+3,400 år, varit nöjde, och belåtne; utan att någon, mig veterligen,

+närmare förstått, eller förmått -- inse, och förklara, de djupa

+natursanningar, som derjemte, och under dessa få ord ligga liksom

+förborgade i sjelfva andemeningen af denna myt. Orsaken till denna

+hittillsvordne inskränkta åsigt i uppfattningen deraf, har troligen sin

+grund deri att den i sig sjelft fria, och till sin natur ljusa,

+menniskotanken -- som annars karakteriserar ett upplyst förstånd --

+hittills hållits liksom klafbunden, och fängslad, eller beherrskad af

+den ortodoxa religionens strängt stämplade pregel och insegel.

+

+Det torde derföre, och med anledning häraf, ej vara ur vägen att här,

+till en början, anmärka: att den (eller de) som först diktat, och

+ihopsatt, dessa slags mytiska meddelanden, ovilkorligen måste hafva

+varit ibland den tidens största snillen (tänkare, eller filosofer --

+allt huru man vill kalla dem)[8] och att sjelfva dikten, eller myten --

+hvilken, (såsom en parabel, eller symbol, d.v.s. såsom en allegori,

+under en förblommerad och ofta under en poetiserad form,) alltid

+baserar sig på en viss högre och teosofisk verlds-åsigt, och som

+sedermera fortlefvat under flere generationer, ja måhända under flere

+olika tidehvarf -- i likhet med såkallade folktraditioner i allmänhet

+-- blifvit, under förloppet af flere sekler, och århundraden --

+behörigen (såsom man säger) sofrad, d.v.s. luttrad och renad från

+dervid vidhängande obehöriga appertinentier; hvarigenom det deri

+förvarade stoffet, eller immateriela ämnet, såsom utgörande sjelfva det

+andliga mytiska elementet, bibehållit sig under tidernas längd --

+oförändradt till sitt inre värde -- allt ända intill vår tid. Å andra

+sidan deremot, och i motsatt fall, är det lika naturligt att dessa

+myter, under tidernas längd, kunnat likaså ofta, och troligen ännu

+oftare, blifva på diverse olika sätt travesterade, vanställda och

+interpolerade, ja stundom härvid kunnat gå helt och hållet förlorade.

+Vidare torde det äfven, och i sammanhang härmed, kanske böra erinras --

+att det i allmänhet är högst få som egentligen på djupet, och i en

+högre mening, förmå riktigt uppfatta den, i sig sjelft, ofta enkla, men

+likväl djupsinniga mytens inre, och andliga, betydelse; ty de flesta,

+af oss menniskor, äro i detta fall, liksom i många andra, endast

+verldens barn, och i allmänhet -- endast begåfvade med en flyktig blick

+i andliga, eller öfversinliga ämnen; i det de äga, -- på sin höjd --

+blott en dunkel, eller medvetslös aning härom.

+

+Hvad nu vidkommer den i Bibeln omtalta legenden angående _Adam_, så

+innebär den ej blott att menniskan ursprungligen, och till sin natur,

+blifvit af Gud skapad så säll, och lycklig -- som möjligt, eller (efter

+orden) insatt i "paradiset", som det heter, d.v.s. i en planterad

+lustgård uti Eden; utan, hvad mera är -- det hon verkligen sjelf

+sålunda (enligt sitt begrepp) var lycklig, och det i ordets fulla

+bemärkelse; eller redan innehade (d.v.s. ägde) denna stora förmån,

+eller såtillsägandes gudagåfva (förmåga) -- i sin hand. Men felet var

+det, att hon sedermera förlorade densamma (jemte sin oskuld) ej så

+mycket kanske tillföljd af sin olydnad emot vår Herre, som icke mera

+måhända af orsak att hon var (hvad man säger) "oförmögen att bära sin

+lycka". Det är härvid nemligen, som enhvar kan finna, en väsendtlig

+skilnad emellan begreppet, att vara "olydig", och att vara

+"oförståndig", d.v.s. att icke inse sitt eget bästa, sitt eget väl. I

+förra fallet bestraffas man af andra; i sednare fallet -- bär man sjelf

+straffet inom sig; och är således visserligen, i hvardera fallet, sjelf

+orsaken till sin olycka; men -- på skilda, och väsendtligt olika vis.

+Hvarföre det ock, på grund häraf (enligt det gamla svenska ordstäfvet)

+än i dag heter: att vi äro sjelfve, enhvar, vår "_lyckas smed_".[9]

+

+Förklaringen, af den ifrågavarande myten, är dock icke härmed gjord! Då

+vi närmare nemligen öfverväga hvaruti det omtalta såväl förbudet som

+brottet -- egentligen bestod, nemligen att icke äta af kunskapens träd

+på godt och ondt, så innebär detta redan, till en början, enligt vår

+tanke, med andra ord: att vi icke skola grubla, och onödigtvis

+öfveranstränga vår tankeförmåga, med att forska i allt -- både i likt

+och olikt, d.v.s. att icke (efter vår åsigt) afgöra, och bedöma, hvad

+som är godt, eller ondt -- rätt, eller orätt! Och hvilket vår Herres

+förbud (sålunda nedlagdt i menniskotanken) på den låga punkt af

+förstånd, och kultur, hvarpå menniskan då (d.v.s. i tidens början)

+naturligtvis stod, dessutom var för hennes eget bästa troligen --

+absolut nödvändigt. Ty denna slags kunskap skulle hon nog sjelf

+småningom, och under tidens längd, genom egen erfarenhet förvärfva sig;

+utan att behöfva predestinera hvad som henne gagnar eller skadar.[10]

+Derjemte antyder denna myt -- i en viss annan, och högre mening -- att

+det ej tillkommer sinligheten (de sinliga lustarne och begären) att

+beröfva, eller förstöra, frukterna af kunskapens träd.

+

+Hvad vill nu detta säga? Jo detta vill, med andra ord, säga så mycket

+-- att menniskan är född hvarken att känna och kunna, eller att veta

+och förstå allt; ty detta tillkommer endast Gud. Och ej nog dermed!

+Vidare: att detta begär efter en kunskap, som icke blifvit henne

+beskärd -- ofta mera måhända skadar än gagnar henne; och hvarigenom hon

+sjelf således dymedelst ej sällan tillskyndar sig sin egen ofärd, eller

+olycka. Detta förmenande, hvarigenom vi nemligen hindras att inhemta en

+djupare och mångsidig kunskap -- en åsigt hvaraf äfven inom den kristna

+religionen ännu röjes nog tydliga spår, isynnerhet i sjelfva Påveläran

+-- tyckes sålunda helt och hållet motsäga vår, och vår tids, nuvarande

+filosofi; deruti just fulla motsatsen, eller kunskap och vetenskap (i

+allt möjligt) utgör målet för allt vårt sträfvande och eftertraktande.

+Dock kan å andra sidan icke nekas att liksom "för tidig lärdom" föga

+gagnar, så har "onödig nyfikenhet", och vetgirighet, ofta redan varit,

+och blir ofta ännu orsaken till mångens olycka och förderf, och det i

+dubbelt afseende; nemligen af det naturliga skäl, att man dervid ej

+sällan af oförstånd och obetänksamhet, eller af oförsigtighet, vågar

+mera än vederbör; och sålunda, onödigtvis, härvid uppoffrar sig sjelf;

+eller ock försummar man härvid hvad som, i materielt afseende närmast

+afser lifvets nödvändigaste behof; och hvartill slutligen vidare ännu

+kommer det historien, och erfarenheten, lärt oss det mången som med

+sina kunskaper, och sitt förstånd, i högre mening sökt upplysa och

+gagna sin samtid, sjelf deremot härvid fallit ett offer för den råa

+okunnigheten hos massan af folket. Med ett ord, denna myt substituerar

+i så måtto här sjelfva okunnigheten, såsom ett nödvändigt vilkor för

+menniskans sanna välgång och sällhet. Men å andra sidan åter kan den

+förtäckta meningen härunder vara motsatt, och den nemligen att vi ej

+böra af sinliga njutningar och begär -- och således icke heller af

+snikenhet och vinningslystnad -- förstöra, uppoffra, och omintetgöra

+frukterna af kunskap och vetenskap, såsom oss nemligen egnade för ett

+vida högre, och andligare, ändamål. d.v.s. med andra ord: att vi skola

+tillbörligen värdera frugterna af kunskapens träd, hvilket vi i så

+måtto skola anse, och betrakta, såsom heligt. Tag nu reda på oraklets

+språk! och -- hvilken regel man här skall följa, eller -- hvilkendera

+meningen är den rätta? Emellertid måste vi anmärka, att denna princip

+-- att _icke äta (njuta) af kunskapens träd_ (som det heter) tyckes

+hafva utgjort den tidens filosofi, och -- så vidt oss historien, i

+detta fall, kan upplysa -- nu redan i flere tusen år hafva varit hela

+menniskoslägtets lefnadsprincip; hvilket bevisar att man (endast med

+högst få undantag) riktigt uppfattat, och troget följt, detta, i tidens

+början, gifna orakelspråk. Men hvilka undantag vi hufvudsakligen hafva

+att tacka för den vetenskapliga och sociala ståndpunkt, för den

+bildning, kultur och civilisation, vi nu innehafva. Hvarföre det synes

+oss som om detta omtalta förbud att odla vårt förstånd, ursprungligen

+icke hade utgått ifrån Gud, utan synes det mera hafva grundat sig på en

+af menniskorne sjelfva den tiden uppfattad teosofisk åsigt; och såsom

+sådan -- utgått om ej ifrån, så åtminstone -- enligt den allmänna

+folkopinionen;[11] och i hvilket fall äfven denna åsigt således

+baserade sig på en viss slags verldserfarenhet. I detta fall ser det

+sannerligen ut som förbudet att njuta af kunskapens frukter, verkligen

+skulle grunda sig på en lång praktisk erfarenhet; i hvilket fall dessa

+få rader innehålla ännu en ny, och stor sanning. Nemligen den, att ju

+mer menniskan, medelst kunskap, gjort _framsteg_ i bildning och kultur

+-- dess mer har hon derigenom (å andra sidan) vanligen gjort _baksteg_

+i moraliskt hänseende -- med afseende å sedernas förfall. Ty der

+kunskap, och vetenskap, endast ytligt sysselsätta förståndet, utan att

+derjemte djupare hafva inträngt i sjelfva hjertat, eller i

+menniskosjälen -- der är det verkligen ofta fallet att lasterna, och

+brotten, derigenom finna ett rikare fält för sin verksamhet; såvida

+nemligen kunskapen i detta fall oftast, och vanligen, (å ena sidan)

+begagnas -- att uppskörta, och pungrycka, okunnigheten (å den andra). I

+detta fall förutsätter detta förbud icke, såsom man hittills trott, ett

+moment af sjelfva menniskans skapelsehistoria, utan baserar det sig på

+en lång tids, ja på flere seklers verldserfarenhet. Hvilket tydligt

+utvisar att donna myt, lika litet som de två följande (den Grekiska,

+och den Finska) innehåller Guds oss uppenbarade ord, utan är ett

+resultat af den djupaste eftertanke, empiri, och -- menniskofilosofi.

+

+Vidare lära vi af denna myt, att det egentligen var _gvinnan_, som --

+till följd af sin obetänksamma, svaga och lättrogna karakter -- först

+lyssnande med begärlighet till såkalladt oförståndigt prat (i det

+sqvallrandet, och slabbrandet, tyckes än i dag utgöra hennes svaga

+sida) hvarigenom hon slutligen lät öfvertala sig till hvad orätt var,

+och blef sålunda förförd af ormens list; utan att det dessutom äfven

+var hon, som sedermera, medelst denna sin öfvertalande förmåga,

+förledde sin man till affall. Månne vi icke härutinnan, ännu i denna

+dag, igenkänna qvinnans skaplynne och natur?[12] Och slutligen -- hvad

+blef väl följden af den förtärda frukten? Jo, att menniskan nu, bättre

+än förr, lärde känna sig sjelf, d.v.s. insåg sin egen skröplighet

+(nakenhet) svaghet och oförmåga; eller, som det i bibeln står: "då

+öppnades deras ögon, och de vordo varse -- att de voro nakne". Ja --

+hvilken djup filosofi finnes icke, såsom en skatt oss förbehållen,

+nedlagd och förborgad under dessa få ord -- i fabeln om "Kunskapens

+träd", och menniskans såkallade "fall" ehuru vi allt hitintills, d.v.s.

+på några tusen år -- icke måhända så noga härpå reflekterat, eller

+fullständigt, och såsom sig bör, förmått uppfatta dessa ord, d.v.s.

+icke lyckats att från sitt mörka schakt uppgräfva, och i dagern bringa,

+denna för oss förborgade skatt. Men det märkvärdigase likväl af allt,

+är att denna Judiska folkmyt -- ehuru under annan form, likväl under

+samma och nästan enahanda kategori, eller under analoga förhållanden --

+förekommer ej blott, och afspeglar sig i den äldsta Grekiska folksaga,

+utan framspirar äfven i fornfinnarnes mytika sagoberättelser; ehuru

+naturligtvis äfven der omklädd, och utsmyckad, under en annan

+drägt.[13] Och hvilket, liksom mycket annat (enligt vår tanke) bör

+bevisa, och häfda, den af oss mångengång redan förut framhållna

+sanningen angående d.s.k. Finska folkstammens forntida höga verldsålder

+(jemf. _Otava_ 1 D.s. 13 o. följ, samt Förklaringen öfver Tacitus, p.

+XX o. följ.)[14]

+

+Enligt bibelns lära var det således Eva, som -- lockad af ormens list

+-- lät förleda sig att, till följd af den qvinliga svagheten, bryta

+emot Herrans bud, i det hon ej blott sjelf smakade på den förbjudna

+frukten, utan dertill äfven lockade och öfvertalte sin man.[15] På

+samma sätt hade nu Zeus (Deus) eller Jupiter, enligt den grekiska

+myten, förbjudit Pandora att öppna den i hennes vård, och förvar,

+anförtrodda asken (eller dosan) hvaruti -- till lycka för

+menniskoslägtet -- alla otyg, och olyckor, voro stängda, inneslutna och

+förborgade. Men äfven hon -- nyfiken, som hon gunås var, att erfara

+hvad dosan måntros i sig innehöll -- kunde icke hålla sig, med mindre

+hon icke deruti skulle kantänka endast som man säger -- litet titta.

+Och äfven om hon icke sjelf, i egen person, öppnade den, så tillät hon

+likväl icke blott, utan formligen dertill öfvertalte sin man,

+Epimetheus; och hvarvid alla dessa, der inneslutna, olyckor -- sålunda

+lössläppte -- flögo verlden rundtomkring, oss arma menniskor till evig

+sorg och skada. Endast genom lockets hastiga, och skyndsamma,

+tillskjutande -- lyckades det henne att på bottnet af dosan dock

+qvarhålla "hoppet", som sålunda ensamt deri qvarstannade; oss fattiga

+menniskobarn till en slags tröst, under alla våra sorger och

+bekymmer.[16] Det var således, äfven enligt denna myt, icke blott

+brottsligheten att "handla" emot Jupiters förbud, icke heller endast

+den "qvinliga svagheten", och ostadigheten, som här sålunda skulle

+bestraffas, och ådagaläggas; utan det var hufvudsakligen, och snarare

+begäret att "forska", d.v.s. att erfara och vilja veta allt, som -- i

+hvardera fallet -- var orsaken om ej till menniskans närvarande olycka

+(olyckliga belägenhet) så åtminstone till medvetandet deraf. Och Gud

+vet om icke häruti, ännu i denna stund, ligger -- på djupet förborgad

+-- en stor sanning (d.v.s. en -- hemliget).[17] Mig synes det

+åtminstone såsom den, i sin stora okunnighet ännu stadda, råa och

+oupplysta menniskan, i detta afseende, på sätt och vis kan anses

+vara lyckligare[18] i så måtto att hon "icke känner" ens igen sig

+sjelf, eller sin egen belägenhet, och bestämmelse, d.v.s. är -- okunnig

+(i högre mening) om sin subjektiva ståndpunkt i verlden; i hvilket fall

+hon således t.ex., likt djuret, är omedveten om allt hvad som händer

+och sker i verlden, eller af hvad som händt, med mindre det icke

+tilldrager sig inför hennes ögon.

+

+Men innan vi nu gå längre, d.v.s. innan vi gå att närmare framhålla,

+och förklara, den finska folkmyten (i allmänhet) och den om Sampo

+(isynnerhet) så måste vi ännu en gång anmärka -- att det gäller om

+myter, hvad som i allmänhet gäller om folksägner, m.m. det vill säga

+att, ehuru de omfatta, eller behandla, samma ämne, de dock derföre icke

+alltid äro stöpte precis i samma form, utan förekomma de ofta hos samma

+folk, och på samma språk -- mer eller mindre travesterade i olika

+variationer. Vidare måste vi anmärka att de egentliga skalderna, liksom

+de genuina sagoförtäljarne, hålla sig alltid (åtminstone någotsånär)

+troget till sjelva ämnet, utan att deri inblanda främmande och

+heterogena saker; hvilket dock derföre icke hindrar dem, enhvar, att

+vid framställningen deraf -- stundom, om det så passar sig,

+improvisera, d.v.s. mer eller mindre troget, och fullständigt,

+återgifva detsamma; i thy att man äger, att åtminstone hvad formen

+eller hvad språket angår -- att förbättra, och försköna det, enligt

+hvad man tycker att saken fordrar. Hvaremot man ofta ibland de

+såkallade slarfsångarne, och sagoförkunnarne, finner en hop rabulister,

+eller jorfvare, skräflare, prällare och pratmakare, hvilka -- i detta

+fall, mindre grannlaga -- föga fästa sig vid innehållet, som icke mera

+vid omfånget af hvad de hafva att förtälja; och hvilka härvid gjort sig

+qvantiteten, och ej qvaliteten, till en hufvudsak; eller som, för att

+härutinnan kunna täfla med andra, söka att förlänga, eller att uttöja,

+såväl af hvad de hafva att sjunga, som af hvad de hafva att berätta --

+i det de deri ej blott inblanda allt möjligt, utan omblanda och

+tillskarfva det ena med det andra, och den ena sången ofta med den

+andra, antingen den passar i stycket eller icke; troende att

+förtjensten härvid ligger i förmågan att kunna fortfarande utmärka sig

+och excellera, eller att härmed kunna hålla ut längre än någon annan.

+Och för dessa slags virtuoser skall man vara på sin vakt, för att icke

+af dem blifva lurad, eller missledd på villovägar. D.v.s. man skall --

+vid afhörandet, och upptecknandet, af dessa slags fornqväden, och

+sagominnen, från folkets mun -- med urskiljning, och förstånd afhöra,

+och uppfatta, ämnet; hvarvid erfordras ej blott ett fint väderkorn,

+d.v.s. en fin smak, och ett fint gehör, eller såtillsägandes -- en djup

+blick, för att i detta afseende kunna uppfatta det sanna och det rätta,

+eller det verkliga förhållandet, d.v.s. för att kunna skilja det från

+den ofta dervid vidhängande slaggen. För att så mycket lättare kunna

+detta, tillkommer det Runosamlaren att, vid olika tillfälldn, låta

+skalden repetera samma sång, då det obehörigen tilllagda ordkramet

+vanligen omvexlar, och derigenom röjer sig sjelf. Och är det häruti som

+Lönnrot, till en början (enligt vår tanke) kanske felat. Dock kan detta

+fel icke tillräknas honom, så framt hans mening nemligen verkligen var

+att återgifva oss det, sådant han sjelf från folkets mun hade

+upptecknat det. Men han har, som oss synes, sjelf förgått sig derigenom

+att han -- i likhet med många af de nyssnämnda sånghanarne -- än

+ytterligare med hvarandra sökt amalgamera, och koncentrera, heterogena

+och olikartade ämnen; hvarigenom hans så mycket berömda och utskrikna

+"Kalevala", oaktadt dess många och verkligen vackra egenskaper, och

+stora förtjenster -- i det hela är förfelad, och icke kan undgå att af

+mig, såväl som af hvarje sakkännare, betraktas såsom ett i många

+afseenden misslyckadt fuskverk.[19] Hans högsta sträfvan, och

+hufvudändamål, var -- att, (enligt hvad han sjelf medger) uti en enda

+såkallad sångcykel förena, och innesluta, alla möjliga både af honom

+sjelf, och af andra, ihopsamlade och upptecknade gamla finska

+folksånger,[20] -- antingen det nu passade sig i stycket, eller icke.

+Afsigten var ögonskenligen den, att han ville af den forntida finska

+folkpoesin sålunda ihopbringa någonting, som ej blott i inre afseende

+(eller i poetiskt värde och hänseende) utan som äfven i yttre måtto

+(d.v.s. i vidd och storlek) kunde ej blott jemföras, eller mäta sig med

+_Iliaden_ eller _Odysséen_ (kanske med båda) utan -- om det gällde --

+äfven, i detta fall, uppväga sjelfva gubben Homerus. Ej nog dermed att

+han, för att vinna målet, ofta -- utan urskiljning -- intog i sin

+Kalevala dessa slags af våra folksångare, och skalder, redan förut nog

+mycket omtuggade och idislade, eller med hvarandra sammanvalkade

+qväden; han nödgades nu äfven sjelf -- för att få dem något så när att

+bättre hänga ihop -- än ytterligare ihopknåda och sammankafla dem; och

+hvilket Lönnrot numera (sedan jag anmärkt det)[21] äfven sjelf medger

+och offentligen erkänner; och hvarigenom det gamla godset ofta nog blir

+svårt att skilja från detta sitt omstöp. Derigenom har nu äfven händt

+-- för att här ej tala om den villervalla, som i anledning häraf

+uppstått i mångt och mycket annat, och som gör att de flesta icke veta

+hvad som deraf hör till den finska folkpoesin, och hvad som icke hör

+dit -- att äfven framställningen af Sampo, i hans Kalevala, blifvit

+tecknad på ett sätt som ingen menniska begriper, och spelar der en

+vigtig roll, som ingen förstår sig uppå -- icke engång Lönnrot sjelf;

+(till ett bevis på naturen, och karakteren, af detta slags sångarspel),

+och som gifvit anledning till de galnaste, och befängdaste olika slags

+begrepp, och förklaringar; hvilka vi i korthet framställt i N:o 14 af

+skämttidningen "Kurre" för 1871, uti en uppsats under rubrik: "_Man

+måste skratta, om man vill eller icke_."[22]

+

+Efter dessa föregående anmärkningar, upprepa vi ännu en gång -- att

+samma tanke, eller idé, som karakteriserar såväl den Grekiska som

+Israelitiska folkberättelsen -- föresväfvar oss äfven här i den Finska

+folkmyten angående _Sampo_; ett namn, eller ett ord, hvars betydelse

+för oss, tills vidare, i det hela är likgiltigt, och numera åtminstone

+lika hemlighetsfullt som beskaffenheten, d.v.s. konstruktionen af

+"Pandoras ask", och inredningen af "Noachs ark", eller determinationen,

+och det vetenskapliga eller botaniska namnet på "kunskapens träd".[23]

+Emellertid voro vi de förste, som allraförst hörde, allraförst

+upptecknade, och först äfven omtalte myten om _Sammas_, d.v.s. om

+_Sampo_, sådan den förekom, förvarad af den Finska folkstammen i ett

+främmande land.[24]. Den lyder, ord för ord, i Svensk öfversättning,

+som följer:

+

+_Väinämöinen den gamle, och Jompainen den unga...[25] begåfvo sig

+fordom till Pohjalandet (Österbotten? Norrbotten?) för att förskaffa

+sig Sammas. Der fingo de tag i Sammas.... Man begaf sig till sjöss.

+Sade Jompainen, den unge -- till Väinämöinen, den gamle: "stäm nu redan

+upp din sång!"... "Det är förtidigt ännu att sjunga (sade Väinämöinen)

+ännu synas Pohjolas portar, stugu-ugnarne skymta"...[26] Flög så Sammas

+upp till skyn. Den unge Jompainen afhögg (härvid) med sitt svärd tvenne

+tår af Sammas. Den ena damp i hafvet, den andra föll (fick man tag i)

+på marken. Hvilken damp i hafvet, deraf uppstod saltet i hafvet;

+hvilken föll på marken, deraf uppkom gräset på marken. Om man hade

+bekommit flere, så skulle säden hafva vuxit, utan att behöfva

+sås_.[27]. Det var således äfven här _olydnaden_,[28] och den menskliga

+_dårskapen_, som behöfde tillrättavisas och bestraffas; hvilka laster

+(enligt den Finska myten) beröfvade menniskan himmelens välsignelse,

+och beredde om ej hennes egen ofärd, så åtminstone minskade den sällhet

+hon möjligen kunnat vinna. Men det var denna gång icke qvinnans fel;

+hvilken hos Finnarne, i allmänhet, och i synnerhet den tiden -- spelte

+en alltför obetydlig och underordnad roll;[29] det var ungdomens, den

+hetlefrade och uppbrusande ynglingens. Det är i detta afseende denna

+myt innebär, bland annat, en ny och ganska vacker lärdom -- hvilken,

+såsom sådan, knappt står att finnas i hela Kalevala, nemligen huruledes

+ungdomens olydnad, emot ålderdomen, bestraffar sig sjelf. Icke heller

+var det nu forskningslusten, nyfikenheten, och vetenskapsbegäret som

+skulle näpsas -- nej det skall Gud veta! Detta utgör icke Finnarnes

+svaga sida; hvarföre ock denna egenskap, eller denna böjelse, icke

+heller behöfde här framhållas och förevitas. Hvad deremot utmärker den

+Finska myten, så gäller förebråelsen denna gång -- en viss annan

+mensklig svaghet, och taktlöshet; nemligen den att man, i allmänhet --

+icke skall _skryta_, och _brösta sig_, eller "rosa, och prisa,

+marknaden", som man säger. Med anledning deraf att Jompainen nu sjelf

+uppstämde en segersång öfver det vunna bytet, heter det ej utan skäl --

+_ante victoriam noli cantare triumphum_, äfvensom _propria laus

+sordet_. En lärdom, hvilken vi än i dag måste inplanta hos våra yngre

+litteratörer och tidningsskribenter; nemligen den, att -- icke yfvas

+och förhäfva sig, hvilket endast bevisar oförstånd och egen okunnighet;

+ty ju mindre man begriper, desto mera tror man sig förstå (jag

+tager härpå sjelfva Universitetets Konsistorium, ej mindre än

+Litteratursällskapet, och Fornminnesföreningen, till vittne). Det

+förtjenar derföre kanske, med anledning häraf, att nämnas -- att det

+ännu i dag ingår i den genuint finska nationalkarakteren (hvad äfven

+Sampomyten här, medelst Väinämöinens varning, påpekar) nemligen en

+afgjord motvilja för allt hvad _smicker_ och _skryt_ heter, eller ett

+ogillande af allt slags beröm, angående såväl egna som andras

+förhållanden.[30]. Ja Finnarne gå så långt i sin förbehållsamhet, och

+tystlåtenhet, att de anse den som en _narr_, och förklara offentligen

+den för en dåre, som omtalar och berättar allt hvad han vet.[31]

+

+Alla dessa mytiska fabler -- hvilket är märkvärdigt nog -- gå således

+ut på att ådagalägga det menniskan sjelf ursprungligen varit (liksom

+hon ännu är) -- skulden till sin egen olycka; och föga torde någon

+hafva lust att vilja bestrida sanningen häraf. Ty liksom, enligt den

+bibliska legenden, _Adam och Eva_ ej blott sjelfve varit sälla och

+lyckliga, utan (genom dem) äfven hela menniskoslägtet, om de ej vidrört

+det i deras lustgård stående _Kunskapensträdet_, och liksom (enligt den

+Grekiska myten) _Pandora och Epimetheus_ voro orsaken till vår olycka,

+derigenom att de ej troget förvarade den i deras vård lemnade asken,

+hvaruti alla olyckor voro inneslutna, så blefvo nu äfven (enligt den

+Finska myten) _Väinämöinen och Jompainen_ skulden till menniskans

+ofärd, derigenom att de ej bättre förstodo att i sitt förvar bibehålla

+den, medelst Sampo, dem anförtrodda lyckan och sällheten. Eller, med

+andra ord, i ingen enda af dessa gamla folktraditioner lägges det

+skaparen till last, att hafva danat menniskan mindre lycklig, d.v.s.

+att hafva varit orsaken till menniskans olycka (qvod est observandum!)

+hvarföre skola vi då klaga på försynen?[32] Sedermera följer en viss

+annan serie, eller cykel, af myter -- som på sätt och vis går ut på att

+bevisa sjelfva motsatsen af de förra; eller enligt hvilka menniskan ej

+blott söker, utan verkligen och slutligen, till en del äfven lyckas att

+godtgöra denna sin förlust, d.v.s. att uppsöka, och på sätt och vis

+öfvervinna den sålunda förlorade sällheten och lyckan. Hvarigenom då?

+frågar läsaren. Jo -- genom kultur och bildning, d.v.s. genom hjertats

+förädling, medelst tankens odling, och förståndets utveckling. Således

+-- genom samma "kunskapens träd", hvarigenom hon förra gången förlorade

+sin lycka. Men äfven här måste förhållandet framställas genom

+liknelser, och sinnebilder, (sinliga symboler) eller medelst mytiska

+fabler och sagor; hvilka i det hela äro en refräng, eller en omkastning

+af de förra. Eller då de förra myterna uttryckte, och innefattade --

+ett tänkespråk, som det tillhörde forntiden att bevittna, och besanna,

+så innehålla de sednare myterna deremot -- en sanning, som det tillhör

+oss, och vår tid, att lösa och effektuera.

+

+För att nu åter härvid följa med vår Bibel, som förvarar de Judiska och

+Israelitiska traditionerna, så omtalas (i 7:de Kap. af Genesis) huru

+det lyckades Noach (n.b. genom Guds tillstädjelse) att ifrån

+menniskoslägtets undergång, vid d.s.k. "syndafloden" (förut taltes det

+om "syndafallet", nu -- om "syndafloden"; detta är Rabbinernas, eller

+presternas språk) rädda sig, och sin familj (och derigenom äfven

+sjelfva den nuvarande stammen till menniskoslägtet) -- i en båt, eller

+medelst ett fartyg, d.v.s. i d.s.k. "arken".[33] I den Grekiska

+fabelläran omtalas likaledes, och i öfverensstämmelse härmed, att då

+Jupiter beslöt att förgöra menniskoslägtet, medelst en allmän

+öfversvämning, -- huruledes _Deukalion_, varnad härvid af sin fader,

+Prometheus, räddade sig, ensam, i ett skepp, jemte sin hustru,

+_Pyrrha_. Och likaså reproduceras samma idé, angående sättet att

+åvägabringa sin egen och andras lycka, då det omtalas -- ehuru scenen

+är förändrad, och föreställes i en vida sednare tid (ty myten känner ej

+till någon tid, eller tidsbestämmelse; den är i detta fall evig) --

+huruledes det lyckades den Thessaliska prinsen Jason -- i likhet med

+Aeneas, som bortförde Trojas "Palladium" -- att, med fartyget Argo, och

+sina såkallade "Argonauter", förmedelst en båtfärd -- från Jolcos i

+Grekeland, till Mingrelien i Asien, och der -- från templet i Colchis,

+bortröfva det derstädes förvarade "gyllene vädursskinnet"; hvarigenom

+han beredde sin, och sitt lands lycka. Och hvilket skinn dessutom der

+bevakades, uti Martis heliga lund, ej blott af en drake, utan jemväl af

+åtskilliga oxar. Något sådant (härmed analogt) föresväfvar eller

+förespeglas oss äfven vid beskrifningen om _Väinämöinens och

+Jompainens_ äfventyrliga sjöresa till Pohjola, för att derifrån

+bortföra _Sammas_.[34] Hvilket, om det hade lyckats, och hvilken om de,

+oskadad, hade fått behålla -- här tyckes motsvara hvad vi i allmänhet

+förstå med begreppet "lyckan." Ett begrepp, hvilket -- såsom sådant

+(enär det uppfattas olika af hvarje enskild menniska) annars svårligen

+-- genom någon sinnebild, attribut, symbol, eller på något annat

+sinligt och åskådligt sätt -- låter sig tänkas, och föreställas. Och

+hvilket ord, till sin andliga betydelse, sålunda uppfattadt, sedermera

+naturligtvis kan, i skilda och olika fall, snart sagdt vid otaliga

+tillfällen -- förklaras, begagnas, och användas. Hvad särskildt ordet

+_Sammas_ vidkommer, synes oss detta (men ingalunda ordet _Sampo_)

+troligen vara det ursprungliga namnet, eller den genuint rätta

+benämningen; hvilket vi straxt litet längre fram skola närmare

+ådagalägga. Till denna slutsats skulle man kunna komma äfven derigenom

+att vi, i så måtto, härmedelst troligen räddat den sista spillran af

+ett dyrbart fornminne; som annars, och numera måhända -- vore totalt

+förgånget; nemligen sjelfva den rätta, och genuina, betydelsen af ordet

+_Sampo_; som annars, och med ledning af Kalevalarunorne -- omöjligen

+kan förstås. Det är troligen, och med anledning häraf, som Ganander, på

+grund af sin urkund, och enligt sin uppfattning af saken, (sid. 83)

+säger med stöd af en annan mytisk sång: "_Sämsä_ (eller _Samsa_) _en

+skogsplanterare, sådde alla backar, sandmoar och kärr, med träd-frön,

+som vennon härkä_ (således är här nu också fråga om en oxe) _upplöide.

+Han var Pellervoises son, och tänkte redan i sin tid på skogs och vilda

+träns plantering_."[35]

+

+Efter denna förklaring, som tillika derjemte (enligt hvad vi längre

+fram skola visa) innefattar den troligen rätta betydelsen af ordet

+_Sampo_ -- skola vi närmare öfvergå till diverse ställen der detta ord,

+eller der detta namn, förekommer omtalt i de finska Runosångerna. Den

+första som efter mig omtalar det, är Topelius, i sitt 6 år sednare

+d.v.s. i sitt 1823 utgifna 2:dra Häfte af "Vanhoja Runoja"; deri det

+uti en från Arkangelska guvernementet erhållen Runa, under rubrik:

+"Väinämöisen kaikenlaisia Toimmituksia" (sid. 15-18) förmäles huruledes

+smeden Ilmarinen -- enär Väinämöinen beklagade sig öfver Pohjola gumman

+Louhis till honom framställda begäran -- fabricerade, d.v.s. skaffade

+åt honom (med anledning af hans löfte till henne) en _Sampo_.[36] Men

+han hade knappt fullbordat den, eller fått den färdig, innan redan

+"Pohjan akka" hade anammat den i sitt förvar,[37] och inläst den bak

+lås och bom (bak 9 lås) i Pohjolas stenbacke; hvarifrån det dock

+slutligen lyckades Väinämöinen att utbekomma den, derigenom att han med

+sin sång insöfde allt hvad folk hette i Pohjola -- hvarefter han

+hemligen bortförde skatten (Sampo). Men på hemresan, öfver hafvet

+(sjön) -- åtföljd af sin dräng, "_Iki Liera Tieranpoika_" -- upphunnen,

+förföljd och antastad af Pohjan akka, hvilken -- sedan hon vaknat till

+följd af Tranans rop, och skrik, deröfver att myran stungit den i foten

+-- nu satte efter honom med alla krafter; och då nu Väinämöinen härvid,

+förmedelst sin trollförmåga, gjorde att hennes fartyg förliste,

+förfärdigade hon sig i hast vingar af badqvastar, fullsatte med

+hundradetals beväpnade män, hvarmed hon förföljde honom. Men hvarvid

+Väinämöinen drog upp sitt svärd ifrån sjön, från relingen sin huggare,

+hvarmed han bankade henne på vingarne. Denna fantastlika framställning

+upplyser således ingenting närmare om Sampo, än att ordet der

+händelsevis endast omnämnes.[38]

+

+En variant af denna sång förekommer i Kalevala, fördelad först i 10 R.

+v. 419-428, och sedan i 42 och 43 R. der det i den första Runan omtalas

+huruledes, -- sedan Ilmarinen engång åstadkommit, eller fått Sampo i

+gång, -- den fabricerades, eller malade:

+

+    Jauhoi purnun puhtehessa,

+    yhön purnun syötäviä,

+    Toisen jauhoi myötäviä,

+    kolmannen kotipitoja (v. 419-422)

+

+eller hvarom det på ett annant ställe heter

+

+    Takoi sammon taitavasti,

+    laitahan on jauhomylly,

+    Toisehen on suolamylly,

+    rahamylly kolmantehen (v. 413-416).

+

+Man ser häraf att sedan den rätta, och ursprungliga, bemärkelsen af

+ordet Sampo, undgått skaldernas uppmärksamhet, och liksom försvunnit

+från folkets medvetande -- förblandade de här begreppet om det som

+skulle malas, med det som skulle mala; (något hvarpå man i folkdikten

+påträffar mångfaldiga slags exempel) och som gaf dem anledning att

+besjunga huruledes, och af hvem Sampo (qvarnen?) var fabricerad; men

+hvarvid sjelfva hufvudämnet (nemligen det som skulle malas) blef i

+brådskan bortglömdt; i det myten måhända röjt en viss inverkan af den

+skandinaviska dikten om Frodes qvarn; eller tvärtom måhända -- härleder

+sig denna, från den finska, helst namnet Frode tyckes vara lika nära

+beslägtadt med ordet _frö_, som _Sammas_ med ordet _siemen_.

+

+Väinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen[39] begåfvo sig (enligt denna

+sednare tradition) sjövägen till Pohjola, för att sedan Louhi icke i

+godo med Väinämöinen ville dela Sampo[40] -- med våld derifrån

+bortförde densamma. Till hvilket ändamål han icke blott med sina sånger

+insöfde befolkningen i Pohjola, utan öppnade han genom sångens

+trollmakt äfven portarne, eller dörrarne, till den stenbacke (eller det

+kopparberg) uti hvilket Sampo på 9 famnars djup, var inläst inom 9 lås

+och en hemlig rigel.[41] På Väinämöinens vink -- var Lemminkäinen

+genast till reds att bära bort Sampo; men för att upplöja, eller med

+plogen upprifva dess, på 9 famnars djup, i jorden ingrodda rötter,[42]

+nödgades han dertill begagna den stora Pohjola oxen (återigen gäller

+här fråga om en oxe!). Sedan de nu sålunda lyckats föra Sampo ombord,

+och begifvit sig till sjöss, var det denna gång den ostyriga

+Lemminkäinen som ej blott väckte fråga om att man borde uppstämma en

+segersång, utan formligen derpå påyrkade. Väinämöinen anmärkte väl att

+det var för tidigt, innan de fingo sina egna hemknutar i sigte;. men

+icke dess mindre började nu Lemminkäinen att sjunga, och det --

+högljudt; hvaraf tranan, skrämd, upphäfde ett förfärligt skri, dermed

+den uppväckte folket i Pohjola. Hvarvid Louhi, saknande sin Sampo,

+först sökte att medelst töcken och dimma, och sedan att med häftiga

+stormar och stark sjögång -- uppehålla, och förhindra, Väinämöinens

+hemresa. Förföljd af hafstrollet, och utsatt för starka orkaner och

+stormvindar, fällde Väinämöinen, i brådskan, sin kantele i sjön; som

+sålunda gick förlorad -- till en framtida fröjd, och förtjusning, för

+alla hafvets Tritoner och Najader. Emellertid ansatt af Louhi och dess

+följe, hvilken, med sitt välbemannade fartyg, sökte upphinna honom --

+framtrollade Väinämöinen, för att kunna undgå henne, ett grund midt i

+farleden, hvarpå Pohjola-fartyget strandade och -- förliste. Louhi lät

+dock häraf icke bekomma sig; utan hiskeligen fort bildade hon sig klor

+af lior och hackor, vid det hon gaf sig att flyga med halfva

+fartygsskrofvet, väl armeradt och bemannadt, för att förfölja

+Wäinämöinen; hvarvid icke allenas Lemminkäinen -- under det Ilmarinen,

+med sina böner, vände sig till Gud -- med sitt blottade svärd --

+klippte till sina förföljare, utan dervid äfven Wäinämöinen, med sin

+styråra[43] klappade örnen på tassarne; hvarvid alla dess klor

+krossades, så att endast lillfingret blef öfrigt. Och då nu Louhi, med

+det omtalta fingret skulle gripa efter Sampo, häfde hon den i sjön, och

+det midt på fjärden, hvarvid den gick i bitar, och föll i många

+stycken; af hvilka de större sjönko ned till hafsbottnet, tillföljd

+hvaraf skatter alltjemt, ännu fortfarande, stå att anträffas i hafvets

+djup. De mindre bitarne deremot drefvos af vågorne till stranden;[44]

+hvaröfver Wäinämöinen högeligen fägnade sig, i det han ytttrade:

+"derifrån förskrifver sig nu fröets (sädens) härkomst, och början till

+en beständig lycka, deraf härflyter plöjning, sådd och skörd, deraf

+månen att skina, och solen att lysa -- med ett ord, deraf komma lyckans

+dagar att sålunda randas för Suomis folk och landamären."[45] Det är

+således hoppet om årliga och lyckliga skördar, som (enligt den Finska

+myten) kommer fortfarande att fröjda och upplifva oss.

+

+Man ser således häraf att _Sampo_ ursprungligen är samma myt, som

+den vi redan, par decennier förut, framställt -- under namn af

+_Sammas_; endast med den skilnad att man, i förra fallet, mera

+sysselsätter sig med draperierna, eller ornamenterna, och

+förberedelserna till den ifrågavarande handlingen, vid det man litet

+närmare beskrifver Sampo -- hvem som nemligen åvägabragt den, huruledes

+och hvarest den tillskyndades, och åstadskoms, m.m. hvilket, i stället

+att upplysa saken, gör den tvärtom mera mörk och obegriplig; ty när

+skalderna riktigt klippa till med sina poesier, och fantasier, så blir

+tillslut af alltsammans stort ingenting annat qvar, än några granna

+fraser, deras rimmerier och ett uppkok af deras ordkram; hvarföre Sampo

+måste förefalla obegriplig för alla dem som ej ha förmåga att djupare

+blicka in i det hemlighetsfulla, som i allmänhet karakteriserar, och

+utmärker, det mytiska elementet.[46]

+

+För att bevisa det sednare, eller oförmågan såväl hos den närvarande

+tiden, som hos den närvarande generationen, att riktigt kunna inse och

+uppfatta situationen (lika litet som vi troligen hittills kunnat

+fullständigt uppfatta den bibliska legenden om "kunskapens träd") vilja

+vi här, i kronologisk ordning, genomgå de skilda förklaringarne

+häröfver, och det i största korthet; hvarvid vi skola följa Doktor

+Donuer troget i spåren. Hvilken sedan han anmärkt att Lönnrot redan

+1827, i sin disputation _de Wäinämöinen_, förklarat att Wäinämöinen i

+historiskt afseende varit den som lärt Finnarne att idka sjöfart, och

+åkerbruk; en förklaring, som äfven Gabr. Rein (i Morgonbladet 1832 N:o

+15, 16) godkänt; men hvilken förklaring vi deremot icke kunna gilla och

+acceptera -- omtalar han att i anledning häraf redan 1835, ibland våra

+Tidningsblad utvecklat sig en häftig polemik om hvilkendera

+uppfattningen vore den riktiga angående kampen emellan Pohjala och

+Kalevala[47] -- antingen den mytiska eller den historiska? För vår del

+tro vi att grundidén dertill visserligen ursprungligen hvilar på en

+mytisk bas, men att framställningen, eller teckningen deraf (d.v.s. att

+sjelfva koloriten) är måhända i sina detaljer -- historisk; i så måtto

+nemligen att den inför och upptager namnen på historiska personer, och

+placerar sjelfva tilldragelse-schenen i vår nord. Föröfrigt kunna vi

+icke inse att här gäller någon kamp, och strid, emellan mörkrets makter

+och ljusets, emellan den goda och onda principen. Icke heller inse vi

+det Wäinämöinen och Ilmarinen, näst Ukko, voro Finnarnes högsta Gudar

+(såsom några deribland Collan, Donner, m.fl. påstå). _Ukko_ är dessutom

+ej heller namnet på någon Gud, det är endast ett epitet som tillägges

+honom, och hvilket ord blifvit begagnadt stundom såsom ett pronominum,

+stundom såsom en apposition, i stället för begreppet Jumala.[48] Den af

+Förf, så högeligen berömda Collanska Tidningsartikeln (införd i

+Morgonbladet 1838, N:o 56-62) kunna vi deremot, för vår del, ingalunda

+gilla, och godkänna, och detta äfven -- i flere andra afseenden.

+

+Den första offentligen uttalta förklaringen öfver betydelsen af Sampo,

+är emellertid meddelad af en _anonym författare_ redan 1836 (således

+för 36 år sedan) uti en uppsats under rubrik: "Några ord om Kalevala"

+(intagen i Helsingfors Morgonblad 1836, N:o 95-96) deri det förklaras

+att med Sampo förstås ett _Musikaliskt Instrument_; men -- hurudant?

+nämnes der icke. Kuriöst nog nämner äfven Topelius -- i en not under

+företalet af den 1831 af honom utgifna 5:te Delen till sina "Vanhoja

+Runoja:" -- "Sampo kuuluu olevan rauvasta Kanteleen mukaan taottu

+_Soittokeino_." Men hvarifrån han fått denna uppenbarelse, säger han

+icke.

+

+Sedermera fantiserade _Fabian Collan_ -- i en vidlyftig uppsats under

+rubrik: "Wäinämöinen och Ilmarinen, näst Ukko, de högsta gudar hos de

+fordna Finnarne" (införd i Morgonbladet 1838, N:o 56-62) -- angående

+den förmenta striden emellan Pohjola och Kalevala, emellan ljusets makt

+och mörkrets. Vi finna icke det ringaste spår till en såbeskaffad

+strid. Ty såsom vänner, och bekanta, begåfvo sig Wäinämöinen, med

+konsorter, till Pohjola... och såsom sådane emottogos de äfven af

+Louhi; men då de om natten, under det de andra sofde, hemligen

+bortförde Sampo, blefvo de eftersatte, och på vägen upphunne; hvarvid

+-- enär man med våld ville återtaga Sampo -- ett slagsmål, eller ett

+nappatag, visserligen uppstod, hvarvid bytet halades öfver bord,

+hvilket både var, och blef, resultatet af striden.

+

+Kort derpå förklarade Lönnrot sjelf (i Tidskriften Mehiläinen 1839, p.

+14, 18, och i Borgå Tidning 1839, N:o 96, samt i Helsingfors Morgonblad

+1839, N:o 54) det ordet Sampo vore en sammansättning, eller en version

+af de ryska orden _sam bog_ (sjelfva guden) och med anledning hvaraf

+han påstod att härmed betecknades den Finska _Jumalabilden_, som skulle

+skänka Finnarne all möjlig sällhet och lycka. En förklaring som Collan

+deremot, på af honom anfördt skäl, lifligt bekämpade i en uppsats,

+benämnd "Biarmaland och Pohjola" (i Morgonbladet 1839, N:o 53, 54) vid

+det han förmodade att dermed afsågs en _möbel_, en grant utstyrd

+_klädkista_ för Pohjolajungfruns räkning, sålunda benämnd med afseende

+å det "granna locket".

+

+_Robert Tengström_, som (i "Fosterländskt album" 1845, 1. p. 123, 189)

+vidt och bredt omtalar de hjeltesånger, eller det historiska epos, som,

+enligt hans tanke, framställes i Kalevala -- inlåter sig icke angående

+denna af honom såkallade _rika Talisman_, i någon närmare förklaring af

+Sampomyten.

+

+Af utlänningar har _Jakob Grimm_, uti en afhandling: "Über das

+finnische Epos" -- föredragen under en föreläsning, hållen vid

+Vetenskapsakademin i Berlin d. 13 Mars 1845, och aftryckt

+dersammastädes i Hoefersch Tidskrift 1. p. 38 o. ff. -- förklarat det

+han anser att Sampo icke kunde vara någon fantom, eller något

+inbillningskraftens foster, utan måste vara något allmänt kändt, och

+verkligt naturting, efter Louhi så bestämdt kunde göra anspråk derpå,

+och då Wäinämöinen utan svårighet gick in på att anskaffa det; hvarvid

+han gör oss uppmärksamme på den öfverensstämmelse som förefinnes

+emellan Sampo och _Frodes qvarn_, helst föreställningen om en

+såbeskaffad qvarn redan af gammalt förefinnes bland alla Tyska

+folkslag; utan att han dock närmare anger ursprunget dertill. Och i det

+han antyder att "kirjokansi" (det brokiga, sirliga, eller randiga

+locket) kunde ju beteckna en öfver Sampo utbredd _duk_, är han sjelf

+osäker om man ej med Sampo skall förstå den på horisonten uppgående

+gyllene _morgonrodnaden_, På ett annat ställe deremot (i sin

+"mythologie", p. 1229) erinrar han att i den Mongoliska sagan om trädet

+_Asambubararcha_, hvars i vattnet fallande frukter gifva ifrån sig

+ljudet _Sambu_, -- tyckes detta ord stå i något sammanhang med det

+Tibetanska ordet _Sangpa_ ("klingande helig") liksom sjelfva trädets

+namn är lånadt från det Sanskritiska ordet _Jambu_, och sjelfva

+fruktträdet heter _Eugenia Jambolana_.[49]

+

+Dessa Grimms yttranden hafva föranledt Norrmännen _Asbjörnsen_ och

+_Moe_ att, i deras 1852 utgifna "Norske Folkeeventyr" p. 488, anse

+berättelsen om Sampo vara beslägtad med den i Ringerige upptecknade

+Norrska sagan om _qvarnen_, som stod och malade _på hafsbottnet_.

+

+_Castrén_ underkastade de hittills gjorda försöken att uttyda Sampo en

+genomgående undersökning i sina "Föreläsningar öfver den Finska

+mytologin" (Helsingfors 1853) och uppställde en ny hypotes. Vid det han

+-- med afseende å innehållet af Kalevalasångerna -- fann likadana

+hjeltedikter bland Ostiaker, Samojeder, Tartarer och andra närmare,

+eller fjermare, med Finnarne beslägtade folkstammar, vidblef han den

+åsigten att brudfärden till Pohjola till större delen baserade sig på

+en historisk grund.[50] Sampo var enligt Castréns åsigt, intet annat än

+en _Talisman_, för hvarje sorts jordisk lycka, sådan den än i denna dag

+här och der kan åvägabringas af Schamaner. Dock kan detta ju ej hindra

+att föreställningen om Sampo var kanske ett verkligen existerande

+föremål. Uti den 2:dra Delen af sina Resor och Forskningar (Helsingfors

+1855, p. 398) omtalar han sin stora öfverraskning, då han vid gränsen

+af China hörde af en Mongol -- att Buddhaisterna benämnde den äldsta

+kyrka till "Sampo", hvilket ord skulle betyda _en hemlig källa_; och

+enligt en annan förklaring i hans Finska mytologi (p. 272) betydde det

+_källan till allt godt_; en benämning, hvilken enligt hans tanke --

+förträffligt passade in på Finnarnes Sampo. Enligt denna hypotes är det

+nära till hands (säger han) att den Finska Sampo ursprungligen var

+en "kyrka", nemligen det enligt Isländska sagan så berömda

+_Jumalatemplet_; i hvilket fall den så ofta förekommande uppgiften

+angående dess "brokiga lock" kunde beteckna, eller afse, kyrkans

+"takbeteckning". Dock den omständigheten att Sampo var innesluten i ett

+kopparberg, och att den blott af tre karlar från Pohjola blef buren i

+båten, syntes Castrén (med afseende å denna hypotes) så i hög grad

+motbjudande, att han helt och hållet uppgaf, och förkastade, denna sin

+förra förklaring.

+

+Med afseende å den uppgiften att Ilmarinen, vid ena sidan af Sampo --

+smidde en "sädesqvarn", och vid den andra -- en "saltqvarn", samt vid

+den tredje -- en "penningqvarn", och vid betraktandet af det

+likljudande Svenska ordet stamp, ("stampqvarn", "hand-qvarn") så

+framdrager Castrén (i sin mytologi p. 272) den beröringspunkt som

+erbjuder sig med den förut redan omtalta sagan angående Konung Frodes

+_qvarngrotta_, hvilken kunde frambringa allt hvad den malande sjelf

+önskade. Också lät Konung Frode den mala åt sig guld, lycka och fred.

+Likväl blef han sjelf slutligen, allt detta oaktadt, öfverfallen,

+dödad, och Grottan, under mörkret en natt, bortröfvad af en hafskonung.

+Då denna nu lät mala salt, malade qvarnen så länge till dess skeppet

+blef fullt, och Grottan sjelf, liksom Sampo, nedsjönk i hafvet.[51] Vid

+det Castrén öfverlemnar lösningen af denna fråga till en framtida

+forskning, säger han: "skulle sagorna om grottan och Sampo verkligen

+behandla samma ämne, så har man en grund till den förmodan att Finnarne

+hafva lånat grunddragen till deras saga från sina Skandinaviska

+grannar, helst sagan om Sampo icke förekommer hos några andra Finska

+folkstammar;[52] hvaremot sagan om grottan skall vara ganska vidt

+kringspridd i Sverige, Norrige, Danmark och Tyskland."[53]

+

+_A. Schiefner_, i en uppsats om "Sampo-myten i det Finska Epos" (införd

+i S:t Peterburgska "Vetensk. Akademins Hist. Filos. Bulletiner" 1851,

+p. 71) citerar allt hvad Castrén härom skrifvit. I en sednare uppsats

+af honom -- "angående ordet Sampo, i det Finska Epos" (intagen i samma

+"Bulletiner" 1861, p. 497) frångår han sin förra åsigt, och det så

+mycket mer som man verkligen återfinner detta ord i Finskan och

+Estniskan under formen _tampu_. Ordet synes honom dessutom verkligen

+fattigt, och nog magert, att såsom underlag tjena för en poetisk

+uppfattning af naturen och d.s.k. undertinget. Dertill kommer ännu att

+då Sampo malar af sig sjelf (hvar står det skrifvet?) Så förliknar

+Schiefner den med den ryska sagan, deri en mängd saker förekomma,

+hvilka "af sig sjelfve" åt sin ägare förskaffa allt hvad han önskar.

+Han anför en saga från trakten af Ishafvet, eller Hvitahafvet, uti

+hvilken en bonde, som uppklättrade långsmed en genom himmelen växande

+kålstam -- såg en _handqvarn_ som malade färdigbakade kakor. En annan

+saga, från stora Ryssland, omtalar en tupp, som ihopkrattade på jorden

+en handqvarn o.s.v.; på grund hvaraf han antog, att första stafvelsen i

+ordet Sampo är det Ryska _sam_ (af sig sjelf). Likväl antager Schiefner

+med rätta det förklaringen af hela Sampomyten är att sökas i en

+uppenbarelse af den yttre naturen. Hufvudrollerna i Kalevala (säger

+han) äro ursprungligen elementargudar (?) hvilka förlora allt sitt

+värde, om de degraderas till blotta Hjeltar, (nånå! nånå!). Af den

+omständigheten att himmelen i Kalevala blifvit kallad "luftens lock"

+(siså! siså!) -- i det deri ofta blifvit taladt om det "brokiga taket"

+(åhå! åhå!) drager han den slutsats -- att man med det "brokiga

+locket", som qvarblef i Pohjola, betecknade den granna stjernhimmeln,

+som fortbestår här hela vintern, under det den glänsande stjernan på

+Pohjola firmamentet (d.v.s. solen) är periodiskt förborgad. Detta är nu

+hufvudkarakteren i Sampo-myten; hvari allraförst nemligen ingår

+betydelsen af ordet Sampo, i sig sjelft, och hvartill sedermera

+tillkommer föreställningen om en _qvarn_. Man finner hufvudsakligen

+samma uppfattning i en sednare afhandling af Schiefner "öfver det

+mytiska innehållet af de _Finska Fablerna_" (Bullet. de l'Acad. de S:t

+Petersb. 1855, p. 569) och "ang. den Estniska sagan om _Kalevipoeg_"

+(Bullet. 1860, p. 273). Hvarefter han resonerar om såväl solens som om

+månens fångenskap i Pohjola, hvarmed han liksom påminner om Sampo.

+

+Efter Schiefner uttala sig flere af Tysklands framstående sagoforskare,

+angående betydelsen af Sampo, i en mer eller mindre inskränkt

+anslutning till dessa hans åsigter. Så t.ex. _Mannhardt_, som i sina

+"Germanische Mythen" (Berlin 1858, p. 400) häruti tror sig igenfinna

+_molnet_; hvaremot A. _Kuhn_, fasthåller sig vid Schiefners

+uppfattning, det man härmed afsåg _solen_ (se "Die Herabkunft des

+Feuers und des Göttertranks". Berlin 1859, p. 114). _F.L. Schwartz_

+sökte åter i sin skrift "Der Ursprung der Mythologie" (Berlin 1860, p.

+117) att förlikna Sampo vid en gördel, d.v.s. vid en _regnbåge_;

+hvilken uppfattning han äfven i en sednare uppsats vidhåller, angående

+solen, månen och stjernorna, ett bidrag till mytologin och forntidens

+kulturhistorie (Berlin 1864, p. 104). Samma naturuppfattning delar

+äfven Professor _Jul. Caesar_, i Marburg, uti ett föredrag angående

+"Das finnische Volks-Epos Kalevala" (Stuttgart 1862) hvaruti han

+försäkrar det Kalevalas hjeltar vida tydligare än Hellenernas, eller

+sjelfva den Tyska folkdikten, bär stämpeln af ett gudaväsende, (?) som

+har sitt ursprung i naturen, -- en omständighet, (säger han) som hundra

+gånger faller oss i ögonen, lika klart som om de vore Hjeltar,

+underordnade de egentliga gudarne (p. 20-21), (?) K. _Simrock_ antager

+att erinringen om _Frodes qvarn_ är ihop-trängd i det finska Epos, och

+ligger till grund för Samposagan (se hans "Handbuch der Deutschen

+Mythologie". Bonn 1869, p. 317).

+

+Redan före de sistnämnde uttydningsförsöken, hade _Lönnrot_, i en

+uppsats, kallad "Tre ord om, och ur, Finska fornsånger" (intagen i

+"Litteraturblad för medborgerlig bildning" 1858) sammanställt de äldre

+åsigterna angående Sampo. Enligt dessa betecknade Sampo ett

+_musikaliskt instrument_, en _handqvarn_, Biarmernas _Jumalabild_, (i

+hvilket fall namnet är lånadt af det ryska _sam bog_, Gud sjelf), ett

+_handelsfartyg_, ett berömdt _Gudatempel_, så benämndt efter den äldsta

+kyrka hos Buddhaisterna, kallad _Sampo_ (_sang phu_ -- hemlig källa);

+och slutligen hade en gammal Runosångare ansett Sampo beteckna _hela

+landet_, hvilket blef eröfradt af Finnarnes stamfäder, och som tillika

+antog att det "brokiga locket" bemärkte den _stjernbeströdda himmelen_.

+Lönnrot förkastar nu de samteliga uttydningarne, och förklarar myten

+såsom en allegorisk framställning af _bildning och kultur_, hvartill

+menniskoslägtet funnit vägen genom uppfinningen af sjelfva sången.

+Ifrån denna tid kan det sägas -- att man sår och plöjer, erhåller

+näring, och har till föremål en beständig framgång. Med undantag häraf,

+svarar det emot en tid, på hvilken Kalevala-folket stod i jemnbredd med

+Pohjola. Vid beskrifningen af grundämnet, hvaraf Sampo var förfärdigad,

+så utmärker det allegoriskt de lägre lefnadsstadier, hvilka ett folk

+härvid har att genomgå, såsom t.ex. jagt, fiskafänge, boskapsskötsel,

+och slutligen åkerbruk och industri; hvilket blifvit framställdt

+förmedelst ett svanfjäder, fjället af en gös, en flinga ull, ett

+sädeskorn och biten af en skottspole.[54]

+

+Doktor _O. Donner_ anmärker härvid -- i en Akademisk Afhandling,

+angående "Indernas föreställningar om verldsskapelsen, jemförda med

+Finnarnes" (Helsingfors 1863) -- och det ej utan skäl, att så sinnrik

+denna kombination än synes vara (?) så är likväl begreppet om bildning

+och kultur, redan i sig sjelft, alltför abstrakt, för att -- utgången

+från folkmedvetandet, såsom medelpunkt -- kunna, omedelbart, frambringa

+någon verldsskapelse. Hvarefter följer ett långt referat af alla de

+ställen i Kalevala, der det, om än aldrig så litet, talas om detta

+"Wunderdinge", som Hr Donner här benämner Sampo; men hvilket allt vi

+här förbigå, såvida det icke närmare upplyser saken.

+

+Norrmannen Professor _J.A. Friis_ framträder sedan i ordningen, såsom

+en ny Profet, och tecknatydare, den der uttyder och förklarar

+betydelsen af ordet Sampo, i en Artikel under rubrik: "Lappalaisten

+noitarummusta ja Kalevalan Sammosta" (intagen i Kirjallinen

+Kuukauslehti 1868, N:o 1). Enligt hans mening skulle härmed afses en

+såkallad Lappsk _Trolltrumma_, hvilken af Lapparne åtminstone anses

+högst vigtig och dyrbar. Men Herr Professorn glömmer måhända, i sin

+ifver, att vi här icke hafva att göra med Lappar, utan med Finnar.[55]

+I det hela är denna såkallade "Trolltrumma" (säger han) hvilken såväl

+som behandlingen deraf, han närmare beskrifver -- ingenting annat än

+med diverse hieroglyfiska figurer utspökad, och af vidskepelsen helgad,

+och invigd, _Tamour de basque_, hvars värde blott uppskattas af

+Lapparne. Emellertid söker Friis -- med samma fyndighet, och

+vältalighet, som trots någon annan -- bevisa sitt påstående; och

+hvartill han, till en början, föreger det Sampo allsicke är något

+finskt ord, utan är lånadt ifrån främmande språk, hvarvid man

+förvandlat _t_ till _s_. Sålunda är det beslägtadt (säger han) med

+Persiska ordet _tambûr, tambûrák, tambûk, tamber_, med Armeniska ordet

+_thembug_, Kurdiska _tâmbur_, och Tscheremissiska _tümür_, samt på

+Ungerska _dob_. Är icke detta bevis nog! menar han. Eller -- hvad menar

+läsaren? Och ej nog härmed! Prof. Friis har ytterligare i sin 1870

+utgifna _Lappisk Mythologi, Eventyr og Folkesagn_, i en afhandlig

+kallad "Gobdas og Sampo", p. 47-52 vidblifvit denna sin förklaring,

+illustrerad med diverse plancher, föreställande den Lappska

+trolltrumman.

+

+Och såsom enslags ytterligare bekräftelse härpå, läser man af _D.E.D.

+Europaeus_, i hans "Nya betraktelser af Professor Friis' förklaring af

+Sampo" (införde i Finl. Allm. Tidning 1869, N:o 15) häröfver --

+särdeles beprisade loford. Det är om dessa bekräftelser, som Kurre

+säger -- "_Tappurainen Tuppuraisen takausmies_."

+

+Efter att hafva genomgått alla dessa filologiska, naturfilosofiska,

+etnografiska (och etnologiska) mytologiska och arkeologiska

+förklaringsgrunder, uppträder Doktor Donner slutligen sjelf här, ännu

+för andra eller tredje gången, och -- i en vidlyftig afhandling, kallad

+"der Mythus von Sampo", dedicerad till Professor Roth i Thüringer, och

+intagen i Vetensk. Societetens Akter -- meddelar en kort, men

+fullständig uppfattning af de skilda författarnes och Sampouttydarnes

+anförda skäl och grunder, jemte derpä byggda åsigter och förklaringar;

+hvilka alla han nu, i sin tur, bemöter och vederlägger. Och sävida nu

+de flesta författare hyllat sig till den åsigten att härmed betecknades

+antingen en handqvarn eller en trolltrumma, så söker förf, innan han

+framkommer med sina egna tankar, först vederlägga andras. Så t.ex.

+sedan han citerat allt hvad Friis anfört, anmärker han såsom någonting

+otänkbart, och således osannolikt, att några bitar af en trolltrumma,

+uppfiskade ifrån vattnet, eller förde af vågorne till stranden, och

+utplanterade af Wäinämöinen, kunde tillskynda skördar, glädje och

+lycka, åt hela landet; hvaremot Pohjola, som erhöll den granna

+botäckningen (locket) nödgades, med sorg och bekymmer, föra ett

+brödlöst lif.[56] Och dessutom, om frågan gäller en trolltrumma, hvaraf

+nästan hvarje Lappsk familj är försedd, så -- hvad hindrade väl

+Ilmarinen att förfärdiga sig en annan dylik, och likaså kostbar, som

+den han gjorde i Pohjola? Äfven förvarade Louhi icke den, enligt den

+allmänna plägseden i landet, uti ett visst afsides hörn uti kåtan, utan

+inläste hon den uti en stenbacke, eller i ett kopparberg. Också kan man

+icke inse, hvarföre ej Finnarne sågerna betecknade den med dess

+inhemska namn _govadas_, (på finska "Kuvakas") d.v.s. "den med bilder

+beprydda", eller med det finska namnet _rumpu_ (trumma); ty

+härledningen från de Persika orden tambur, m.fl. tyckes vara nog _longe

+petitum_. Hvad slutligen beträffar den af Maxenius meddelta uppgiften,

+det man fordomdags äfven i Savolaxs kulle, vid besvärjningar, hafva

+begagnat sig af en såbeskaffad trolltrumma, så verkar detta här icke på

+saken, eller hvarken förändrar, eller förklarar förhållandet;[57] ty är

+härigenom allsicke identiteten med Sampo ådagalagd. Slutligen anmärker

+Donner, och det ganska riktigt, att det väl vore möjligt att någon

+folkskald, i sednare tider, då den rätta betydelsen af Sampo försvunnit

+från folkets medvetande, i tankarne härvid kommit att fästa sig vid den

+Lappska trolltrumman, och sålunda låtit undfalla sig orden "det brokiga

+(randiga) locket". Vidare anmärker han det man icke har något exempel

+på att ett visst objekt, det må vara aldrig så dyrbart, kan blifva

+föremål för en folkdikt (ty prisar man icke, och besjunger, ett dödt

+ting) -- endast lefvande, och storartade, handlingar. Vi hafva i

+korthet genomgått författarens argumentationer, för att visa huru

+mycken möda och besvär Hr Donner gjort sig, icke blott för att uppsöka,

+och kunskapa, om allt hvad som blifvit skrifvit om Sampo, utan för att

+vederlägga en uppgift, som -- annars vederlägger sig sjelf.

+

+Hvad åter angår förklaringen att Sampo skulle beteckna en _hand_- eller

+_stampqvarn_, åberopas härvid Castréns omdöme (bör observeras att Dr

+Donner är en stor beundrare af Castrén) att nemligen vid öfvergången

+från en historisk betraktelse till en symbolisk -- skildringen af Sampo

+är så fantastisk, att äfven om den ursprungligen haft en historisk

+betydelse, finnes dock mycket deri, som måste uppfattas från en

+allegorisk sida, såframt nemligen dikten icke låter bokstafligen

+tillämpa sig på något i verlden existerande allmänt kändt ämne. Äfven

+Castrén anmärker att samtliga folkqväden, i flera afseenden, äro mer

+eller mindre grundade på bortglömda myter; men det symboliskt

+framställda föremålet hafva de dock, i sin föreställning, uppfattat

+sådant det ursprungligen förekommer i verlden. Så äfven här! Sagan om

+_Grottan_ hänger -- enligt en allmän hos alla Germaner (observeras att

+Finnarne äro -- inga Germaner) förekommande uppfattning -- tillsammans

+med den om _Solen_, tänkt nemligen under bilden, eller föreställningen

+af en qvarn (ett qvarnhjul) hvilken af sig sjelf malar och producerar,

+hela dagen; och hvars produkter blifva dessa gyllene skördar, ej olikt

+solens gyllene strålar. På detta sätt blir det förklarligt huruledes

+denna qvarn kunde mala (åstadkomma) lycka, fred, och allt hvad man

+önskade sig. Att den blifvit bortröfvad, och försänkt i hafvet, är

+blott en poetisk fras, som våra skalder äfven använda på solens

+nedgång. Redan Grimm yttrar tvifvelsmål huruvida Sampo, den der hvarje

+morgon malar silfver och guld, skall föreställa en bild af den på

+horisonten uppgående gyllene _morgonrodnaden_. De få rader i Kalevala,

+som behandla bilden af en malande qvarn, visa klart att denna

+föreställning icke ligger till grund för Sampodikten, utan är det

+möjligt ett lån från andra folkslags sagor, hvilka, till följd af deras

+gemensamma och ursprungliga betydelse -- blifvit sammanställda med

+Sampo, och derpå använda. Att den skulle mala af sig sjelft, spelar i

+Finska sagan ingen hufvudroll; och sjelfva dikten vinner genom

+åsidosättandet af denna bild.

+

+Hvad beträffar härledningen från det svenska ordet _stamp_, så anmärker

+Hr Donner att det redan förut blifvit antydt, att detta ord -- enligt

+de finska ljud- och språklagarne, öfvergående till finsk form -- skulle

+heta _samp_ (och icke _tamp_). Huruvida Finnarne sjelfve gjort sig

+någon föreställning om en af sig sjelf malande qvarn, eller lånat detta

+af sina grannar, är svårt att afgöra.[58] Man anträffar en sådan

+uppfattning ej blott hos Skandinaver och de Tyska folkslagen, utan

+äfven hos Ryssar, tillochmed var den hos Romarne känd. Äfven i den

+Mongoliska sagan om Gesar Chan, talas om ett gyllene berg, på hvilket

+stod en qvarn, som malade af sig sjelft (se Schmidt "die Thaten Bogda

+Gesser Chans", p. 97). Äfven i en Estnisk fabel ("Vaeselapsi käsikivi")

+förekommer berättelse om en handqvarn, som malade af sig sjelft;

+hvilken förborgad i en kista, gömd under jorden, derifrån blef af ett

+fader- och moderlöst barn bortförd, förmedelst en hvit häst (se

+Kreutzwald "Esti rahva jutud" p. 43). _Löwe_, vid sin öfversättning af

+denna fabel, tycker sig häruti finna en svag erinran om Sampo (Estn.

+Mährchen, s. 80).

+

+Härefter resonerar Förf, vidt och bredt om den kamp och strid, som

+enligt hans tanke (rättare -- enligt hans fantasi) blifvit förd emellan

+Pohjola och Kalevalafolket, angående solens och månens inneslutande i

+berget; men hvilket allt, såsom här icke hörande till saken, vi i

+tysthet förbigå -- såmycketmer som de finska fornsångerna ingenstädes

+tala om krig och strider -- åtminstone icke i den mening, som man i

+allmänhet uppfattar saken; och hvarvid han omtalar en af honom förmodad

+parallelism -- emellan den finska dikten om Sampo, och Indernas om

+_solen_, hvilka hvardera blefvo inneslutna i ett kopparberg, (som det

+heter); och hvarefter han kommer till det resultat, att Sampo och solen

+äro med hvarandra synonyma, och hvardera dikterna om dem således

+variationer af samma tema.[59] Och för att liksom bestyrka denna

+hypotes, omtalar han att äfven folkdikten om månförmörkelsen, d.v.s. om

+månens olika skiften och skepnader (faser) hos Finnarne, Mongolerne,

+Chinesarne, Inderna och Skandinaverna hafva med hvarandra någon slags

+öfverensstämmelse. (Naturligtvis! Efter saken här är densamma, måste

+äfven teckningen deraf i något afseende kongruera, och sammanstämma;

+och hvilket således äfven torde gälla om solen).

+

+Sedan Förf, sålunda omtalat allt hvad som blifvit sagdt och skrifvit om

+Sampo, hvarmed han förstår solen, kan han icke undgå att -- liksom mot

+sin vilja, och såsom för att komplettera samlingen -- omtala det en

+viss Lektor Gottlund anfört en tradition om Sampo, som (olyckligtvis!)

+afviker från alla de andras; och hvilken tradition han, såsom sådan,

+väl omnämner; men hvars af mig antydda förklaring hau icke ens anser

+värd att (liksom de andras) förtjena med ett ord omtalas.[60] Och för

+att nu så mycket mer nedsätta värdet, och betydelsen deraf, påstår

+Förf., att finnskogarnes befolkning förskrifver sig från 17:de seklet;

+ehuru jag solklart bevisat det Finnarne icke blott voro talrikt här å

+orterna kända redan 1520, utan äfven att det derjemte förefunnits der

+en qvarlefva af en forntida äldre finsk folkstam, som till större delen

+utdog vid digerdöden 1350 (se "Läsning för Finnar" sid. 113).

+Hvarefter, och ehuru Hr Donner medger det jag varit den första, som

+omtalat myten om Sampo,[61] han likväl placerat mig till den sista, af

+dem som derom haft något att förtälja. Derpå går förf. att förklara --

+det stammen, eller roten, till ordet Sampo, enär den icke står att

+finnas i främmande språk -- måste nödvändigt uppsökas i finskan;

+hvarföre ock han företager sig att uppsöka den, och tror sig äfven

+slutligen hafva funnit den i ordet sepal, sepel, seppele (som betyder

+"hals, halsring"); och nu bär det af till fjälls -- uppför berg och

+backor, förbi stockar och stenar. Men vi deremot stanna här, och lemna

+förf. fritt spelrum, till att fortsätta sina efterspaningar med

+afseende å stamordet till Sampo.[62]

+

+Man tycker väl att denna slags sampo-litteratur nu redan borde förslå.

+Men nej -- långt derifrån! Nu sednast uppträder Doktor J.W. Calamnius,

+och i en artikel, kallad: "Kalevalan sammosta" (införd i Kirjallinen

+Kuukauslehti 1872, n:o 4 och 5) uppträder äfven han nu sin tur, och i

+det han söker vederlägga Dr Donners argumenter, har han sjelf inga

+bättre att framställa än den af Friis antydda _trolltrumman_. Liksom

+Castrén och Donner, så önskar och hoppas nu äfven Calamnius, att

+framtida språk- och fornforskare måtte, bättre än han, lyckas att

+slutligen upplysa, och utreda, äfven denna mytiska gåta. Men hvarföre

+skola vi här just vänta allt af framtiden, då vi redan i vår tid hafva

+dem som härom kunna upplysa oss, blott vi förstå att lyssna till deras

+ord?

+

+Hvad blir nu således resultatet af allt detta?

+

+Jo, vi finna att de lärde, snart sagdt i alla länder, och det såväl

+inomlands som utomlands, sysselsatt sig med att taga reda på

+sampomyten; men hvarvid det gått, som det vanligtvis går -- när man ej

+tar gammalt och förståndigt folk till råds -- man har härvid endast

+gjort sig löjlig. Hvarvid (märkvärdigt nog,) ingen af dessa Herrar

+mytologer uppfattat, nej icke ens kunnat ana till denna sampomytens

+vackra andemening, angående orsaken till menniskans mindre lyckliga

+ställning; hvilket här dock tyckes utmärka sjelfva hufvudsaken, vid det

+de -- förirrat sig vid att förklara betydelsen af sampo. Det är mindre

+underligt om Ryssar, Tyskar, Svenskar och Norrmän, hvilka icke känna

+vårt språk, eller naturen af vår folkpoesi, mycket mindre således

+sjelfva vårt folks naturanlag och karaktersdrag -- härvid misslyckats,

+d.v.s. misstagit sig. Mera förvånande är det deremot att Finnarne

+sjelfva icke kunnat taga reda på en sak, som synes oss (i våra ögon) så

+enkel och klar som denna, d.v.s. -- som andemeningen, och betydelsen af

+sampomyten. I hvilket afseende ej blott universitets konsistorium,

+eller hela dess lärare-personal (d.v.s. de der Herrarne, som jemt

+och ständigt åberopat sina "lärda grader" -- se "Näsperlan",

+sid. 40) och d.s.k. Vetenskaps Societeten, utan äfven hela Finska

+Litteratur-sällskapet, med alla sina talrika rundtikring landet spridda

+medlemmar och korrespondenter, jemte Fornminnesföreningen, ja som --

+skam tillsägandes -- de båda stora snillena Lönnrot och Castrén (för

+att ej här tala om allt hvad "Fennomaner" heter) -- fåfängt i detta

+fall ansträngt alla sina krafter -- alla sina sträfvanden och

+bemödanden, för att lösa gåtan; och hvarvid de ifrigt stretat, och

+arbetat -- redan ett halft sekel, eller från och med 1818. Ja man

+skulle tro det vår Herre slagit sina barn med blindhet, enär de icke

+kunnat hvarken läsa, eller fatta, hvad jag redan längesedan, tid efter

+annan, vid tre olika tillfällen, på tre olika ställen, och på tre olika

+språk -- för dem tydligt framställt och förklarat.[63] Säg, hvad kan

+väl vara orsaken härtill?

+

+Jo, orsaken är -- 1:o för det jag icke hör tili "skrikarnes" klass,

+eller till Kalevaliternas läger; utan, tvärtom, mången gång kanske

+(liksom nu äfven här) litet öfverraskat, eller öfverflyglat, detsamma;

+och -- 2:o emedan man hittills allmänt trott, att myten här bestod i

+konsten, att taga reda på betydelsen, eller bemärkelsen, af ordet

+Sampo. Något som egentligen här alls icke kommer i fråga, lika litet

+som att examinera, eller att i vetenskapligt, d.v.s. -- i botaniskt

+afseende vilja determinera, och klassificera, _Kunskapens träd_ på godt

+och ondt, eller att söka utreda huruledes _Noachs ark_ var

+konstituerad, och Pandoras ask konstruerad, eller det gyllene

+vädursskinnet prepareradt, m.m. Hvarochen klok menniska måste väl veta,

+och inse, att allt det der icke här hör till saken, lika litet som

+namnen på de härvid agerande, eller figurerande, personerna; hvilka

+närsomhelst, och vid nästa scen, kunna ombytas, och -- hvilket

+erfarenheten äfven här visat -- af andra föreställas. Myten ligger här

+i sjelfva handlingen, och dess för hela menniskoslägtet djupa

+betydelse; således -- icke ensamt i sjelfva parabolen, i och för sig,

+eller i allegorin, utan i den derunder förvarade, och den derigenom

+påpekade -- sanningen.

+

+Vidare har felet legat deruti, att ingen af de der Herrarne mytologer

+varit hvad man kallar "skald", eller "poet". De hafva, tvärtom, alla

+varit idel prosaister, d.v.s. de hafva väl kanske någongång varit roade

+att höra sång, och musik, eller läsa verser och poesi; men de hafva

+derföre icke derpå förstått eller begripit sig. I stället att låta

+tanken ledigt sväfva, eller vagga sig fram (svaja) emellan de skilda,

+ofta (enligt det finska skaldemaneret) hvarandra olika bilderna, eller

+de sig emellan motsatta meningarne -- har man på hvarje ord tagit

+fasta, -- och ropat -- "banko"; hvaraf man ofta gjort sig de

+löjligaste, de mest befängda -- ja, jag må säga -- de galnaste begrepp

+och föreställningar. Å andra sidan åter, har man mångengång, i motsats

+häremot, i de skilda orden, (eller meningarne), sökt inlägga en viss

+högre, och djupare (andligare) betydelse, än hvad i dem förefinnes;

+hvarigenom man likaså förirrat och misstagit sig, i det man sålunda

+blifvit en -- andeskådare.[64] Alla myter äro, i det hela taget, mycket

+enkla till sitt innehåll, och korta (ehuru sinnrika, och mångtydiga) --

+till sitt omfång, liksom den i dem innefattade tanken, sanningen, eller

+lärdomen; och de behöfva derföre icke -- deduceras, och demonstreras.

+Åtminstone uppfattade jag genast -- då jag hörde sammas-myten --

+meningen, sådan jag äfven då framställde den; utan att jag sedermera,

+liksom alla de andra mytologisterna, på dessa nu förlidna 55 år -- sett

+mig befogad att, i något afseende, förändra mina åsigter, eller att med

+ett enda ord rätta hvad jag då sade. Hvems ögon härvid varit de

+klaraste, och hvems tankar de redigaste -- må läsaren afgöra, och --

+efterverlden bedöma. Häraf ser man likväl, till en början, hvad mycket

+bråk och besvär, och hvilket onödigt väsende och buller -- de der lärda

+Herrarne ofta göra sig, eller ställa till, och det om en ringa sak, som

+de icke ens begripa, eller förstå sig uppå; men den de dock upphöja

+till skyarne.[65]

+

+Nå ser man icke någonting mera? (frågar Läsarn). Ja, man ser här ett

+exempel, bland många andra, på hvad jag redan ofta förklarat, nemligen

+att så kallade lärda och vetenskapliga sällskaper ofta kunna förliknas

+vid vissa såkallade "_lyktgubbar_", som visserligen i mörkret prunka

+för mängdens ögon, med ett slags lånadt sken, som -- i det hela -- föga

+gagnar till något; eller utgöra de ettslags kotterier, och lärda skrån,

+som (att sluta efter ett visst universitets beteende) -- i många fall,

+i det hela, mera skada, än gagna, vetenskaperna. Hvaremot uti den

+individuela, enskildta, förmågan och intelligensen -- ofta ligger

+nedlagd, och förborgad, en skatt, som mångengång vida öfverväger alla

+mängdens pund och förtjenster. -- Om man såvisst blott skulle förstå

+sig -- att, såsom sig bör, deraf begagna sig![66]

+

+Nå lär man sig då häraf icke -- någonting mera?

+

+Jo man finner att liksom alla de der Herrarne, med sina många "lärda

+grader", nu en tid bortåt, d.v.s. i mera än 50 år, nära nog farit fram

+som narrar, eller -- alla, efter hvarandra -- ridit ranka på ordet

+_sampo_, utan att se och höra hvad förståndigt folk haft dem att

+förkunna, likaså hafva de, likt Arons prester -- (nästan i lika lång

+tid) -- uti _Kalevala_ tillbett, och dyrkat, -- den "gyllene kalfven".

+

+Och då man äfven i detta fall sökt upplysa dem om sitt stora misstag,

+har man i stället att omfatta oss med tacksamhet och kärlek -- endast

+visat oss tänderna. Nå må då så vara! Mycket af hvad vi, i så måtto,

+kunnat meddela det finska samhället, och vårt fädernesland -- skall

+härefter troligen ingen annan förmå. Finnarne hafva således att i detta

+fall -- liksom i så många andra -- endast att skylla sig sjelfva för

+följderna; en lärdom, som de nu dessutom här fått inhemta, genom den af

+oss dem meddelta förklaringen öfver sampo-myten. Också sluta vi derföre

+här, med samma strof som vi börjat:

+

+    ridiculum est rivulos consectari,

+    fontes verum -- non videre.

+

+

+

+

+Hänvisningar:

+

+

+[1] Oberäknadt de många tryckfel, som härvid måste läggas antingen den

+värda Tidningsredaktionen, eller sjelfva boktryckeriet -- till last,

+vet jag icke till hvems förtjenst jag skall räkna (såvida jag neml.

+icke vill tro att det skett i uppsåt, eller med full afsigt) att de fem

+första, eller öfversta, raderna å 3:dje spalten blifvit -- (troligen

+vid någonslags ombrytning) -- huller om buller omkastade med hvarandra;

+hvarigenom man omöjligt kan gissa sig till sjelfva meningen, eller

+deraf få något sammanhang. Den i följande Nummer, efter fjorton dagars

+tid -- meddelta rättelsen, kommer i detta fall nog mycket -- _post

+festum_.

+

+[2] Dock om jag äfven här skall dokumentera denna min liknöjdhet i

+pekuniärt afseende, med något exempel, må jag t.ex. nämna, -- att 1814,

+under min vistelse, såsom student i Åbo, ville min derboende köttsliga

+morbror, Prokuratorn _Orrhjelm_ (såsom ogift) nödvändigt adoptera mig

+till sin son; hvarigenom jag ej blott blifvit hans universal-arfvinge,

+utan dessutom fått Adel- och Riddarskapet på köpet. Men jag tackade så

+mycket för äran, och förklarade -- det jag ansåg mitt namn fullkomligen

+likaså godt som hans. (Han dog sedermera den 2 December 1816, vid 54

+års ålder).

+

+[3] Hvad som i detta fall gäller angående de finska myterna, tro vi

+äfven vara fallet med myter i allmänhet, d.v.s. att vissa ursprungligen

+historiska personer, eller åtminstone deras namn -- blifvit begagnade,

+såsom underlag, vid de mytiska sagoberättelserna, hvilka ofta omfatta

+såkallade gudahändelser, eller så tillsägandes himmelska historier; de

+der, efter döden, föreställas hafva passerat menniskor emellan, eller

+emellan gudarne i himmelen. Och detta förklarar tillräckligen orsaken,

+hvarföre ej blott hos olika folkslag, men ofta äfven hos samma nation

+-- i ursprungligen samma myt spela (i samma roll) och uppträda skilda,

+eller olika namn (personer). Å andra sidan deremot kan också stundom

+likaså hända att verkligen historiska personer, och deras handlingar,

+(såsom, i sitt slag, såtillsägandes storartade) -- till följd af ett

+dervid fästadt visst historiskt, eller vetenskapligt värde, eller på

+grund af ett vid dem fästadt allmänt nationelt intresse -- någongång

+kunnat med tiden få en viss hög, och mytisk, betydelse.

+

+[4] Då man, från en mytologisk synpunkt betraktadt -- endast har för

+sig en sinnebild (d.v.s. en symbol) hvarigenom man i det ändliga

+uppfattar det oändliga, så har man deremot, ifrån religionens synpunkt

+att göra med en tankebild (d.v.s. med en dogm) i hvilken man, tvärtom

+-- ser det oändliga uppenbaradt i det ändliga. Begge dessa synpunkter

+bilda en bas, som utgör grunden för filosofins spekulationer.

+

+[5] Anledningen, och orsaken, till uppkomsten af dessa slags såkallade

+_myter_, synes oss annars (om man betraktar saken från en viss annan

+sida) hafva varit den, att menniskoslägtets intelligentaste förmågor,

+fordomdags -- till följd antingen af folkets råhet och okunnighet,

+eller misstroende och illiberalitet, icke velat, ja -- icke ens vågat

+för dem framställa vissa större natursanningar (såsom stridande måhända

+emot deras förut fattade begrepp och fördomar) annorlunda än förtäckta

+under en viss mytisk slöja, och betäckta med en viss dunkel skymning.

+Det är denna slags hemlighetsfullhet, som i allmänhet karakteriserar

+all forntidens kunskap, meddelad på något sätt den större hopen; och

+som utmärker sig likaså ej mindre i de såkallade "orakelsvaren", än

+framlyser i sjelfva schamanernas beteenden. Mången af oss har

+emellertid, måhända af oförstånd, trott att sjelfva myterna fordomdags

+verkligen utgjorde vissa religiösa dogmer eller trosartiklar, och anser

+de deri omnämnda eller framträdande personer, hafva varit folkets

+gudar, eller afgudar, dem man dyrkat och tillbett. Vi äro åtminstone

+icke af den meningen; men väl medge vi deremot att de, i en sednare tid

+-- till följd af skaldernas fantasier, och på grund af målarnes och

+skulptörernas bearbetningar -- personifierade, och såsom mer eller

+mindre fulländade konstverk exeqverade -- möjligen sålunda kunnat

+blifva föremål för någon kult. Det var af denna orsak jag också,

+redan såsom yngling, år 1817, fann mig befogad att (i Svenska

+Litteratur-Tidningen) spränga hela Gananders _Mythologia Fennica_ -- i

+luften; utan att någon sedermera uppstått för att vederlägga mig, eller

+för att taga de "Finska gudarne" i försvar. Endast Castrén har sökt att

+ihopsamla spillrorna häraf, för att, om möjligt, deraf bilda något

+helt; men vi veta allaredan till hvad resultat han kommit.

+

+[6] Så t.ex. är det allmänt bekant (enligt de fordna Egyptiernas lära)

+att _Phtas_ (anden) formade af _Athor_ (materien) _Neitha_ (den aflande

+och födande naturen) till ett _ägg_; utur hvilket ägg _Cneph_ framgick,

+och bildade sedermera det synliga universum, d.v.s. hela verlden. Äfven

+enligt Hinduernas traditioner, kända redan 16.000 år före Frälsarens

+tid (?!) framställes äfvenså _Haranguerbehah_, alstringsprincipen,

+eller den första materien genomträngd af längtan efter form, d.v.s.

+sjelfva verldskraften i de gröfre elementerna -- under formen af ett

+_ägg_; uppkommet derigenom att _Nàra-yàna_ (den högsta anden) inkastade

+ett frö i vattnet, hvaraf efter 1,000 år blef ett stort ägg, hvars

+förträffliga egenskaper beprisas uti 12,200 verser; och uti hvilket ägg

+han sjelf inträngde; och hvarur _Purusha_ eller _Brahma_, verldens

+skapare, slutligen utgick. Härom heter det vidare: "efter ett år sprack

+detta, i vattnet flytande, ägg i tvenne delar. Den ena hälften af

+skalet, som var af guld, blef himmelen; den andra, af silfver, bildade

+jorden. Men af äggets innanmäten uppstodo, eller skapades, bergen,

+floderna, verldshafvet, skyar och blixtar, samt slutligen -- solen

+(eller, enligt, en annan legend, luften och himmelen, med dess 8

+väderstreck)." Äfven af dessa myter träffa vi ej blott spår, utan en

+analog och dessutom en slags mera fullständigt hållen framställning i

+Finnarnes gamla folktraditioner (till ett bevis af deras höga ålder)

+hvaraf man finner exempel ej blott i _Pieniä Runoja_, 1 H. n:o V, utan

+äfven i _Topelii Suomen kansan vanhoja Runoja_, 1 II. p. 25. Enligt den

+sednare traditionen bildades såväl himmelen som jorden -- af ett

+Knipägg (jemf. Kal. 1 B. v. 179, o. följ.) eller af ett Örnägg, (enligt

+1:sta Runan v. 270-315, i den första editionen af Kalevala). Enligt den

+förstnämnde traditionen deremot uppstodo hvalar, själar, och allehanda

+slags hafsdjur -- af ett Svalägg.[A]

+

+  [A] Då mig veterligen intet annat spur numera återstår, eller

+  förefinnes, af denna gamla finska folkmyt om _fartyget och svalan_ --

+  såsom ett reminiscens af den bibliska legenden om _Noachs ark_, och

+  den derifrån utflugna _dufvan_ -- sammangjuten nemligen med den

+  Egyptiska traditionen om _verldsägget_, eller om verldens uppkomst

+  af ett _ägg_ -- än den lilla versstump jag redan 1811 icke blott

+  hörde citeras, utan äfven upptecknade af dåvarande adjunkten i

+  Jockas, sedermera Pastorn i Jorois, -- Gustaf Winter, så anser jag

+  den, såsom sådan, i sanning förtjena att här meddelas äfven på

+  Svenska. Den lyder, som följer:

+

+      Lilla svalan, dagens fågel.

+      Flög en sommardag, och flängde;

+      Sökte land -- att der få sofva.

+      Och en park -- att der sig hvila,

+      Och ett fält, att -- bo der bygga.

+      Och ett hult, att -- ägg der lägga.

+      Fann ej land, att der få hvila.

+      Ej ett hult, alt deri värpa.

+      Ej en skog, att -- der förbida.

+      Ej ett fält, att -- bo der bygga.

+      Flög så upp på höga fjället.

+      Såg ett fartyg ut på fjärden.

+      Seglande med röda master. --

+      Flög dit --under skeppets däckbord.

+      Göt sig der ett bo af koppar,

+      Och deri ett guldägg lade --

+      Kom så vinden -- ifrån hafvet,

+      Krängde fartyget på sida.

+      Ägget trillade i hafvet. --

+      Deraf uppstod fisk i hafvet,

+      Deraf blefvo skälar skapta,

+      Många svarta (neml. djur) hafvet hysar

+      Dock ej skälar äro alla.

+

+  (En variant af samma visa upptecknade jag dessutom sedermera af

+  flickan Anna Pekurinen i Jockas). (Verte)

+

+  Äfven i flere andra afseenden anträffa vi stundom, i vära

+  fornsånger, en viss speciel och högst öfverraskande likhet, eller

+  öfverensstämmelse, med de gamla Egyptiernas dogmer och vishetslära.

+  Så t.ex. omtalas, i 14:de och 15:de Runan af Kalevala, huruledes

+  _Lemminkäinen_ -- då han vid stranden af "Tuonelan joki" (floden

+  Styx?) lurade på att få skjuta en svana -- försåtligen öfverfölls af

+  den blinda Pohjola gubben, som der låg och vaktade på honom, dödade

+  honom, och vräkte hans kropp i vattnet; der Tuonen poika, med sitt

+  svärd, sönderhögg den i flere delar, och kringströdde dem i

+  floden;[a]

+

+    [a] En scen, ej mycket olik den som i 1:sta Runan (uti den första

+    upplagan af Kalevala) deremot lämpas på Wäinämöinen (försåtligen

+    skjuten af _Lappalainen_); eller som det i 6:te Runan af andra

+    upplagan, heter -- af _Joukkahainen_.

+

+    Jag intog, som sagdt, denna lilla sång i _Pieniä runoja_: hvarifrån

+    den, jemte många andra, aftrycktes först i v. _Schröters Finnische

+    Runen_, och sedan i _Lönnrots Kanteletar_. Annars, hvad dessa

+    Pieniä Runoja beträffar, bör jag kanske upplysa, att då jag om

+    sommaren 1817 tänkte besöka de svenska _Finnmarkerna_, ville jag --

+    såsom en slags välfägnad (tuomisia) från deras fordna hemland --

+    undfägna dessa våra gamla stamförvandter med åtskilliga af våra

+    nutida finska folksånger; men af orsak att det akademiska

+    boktryckeriet i Upsala nu, vid slutet af vårterminen, var --

+    (tillföljd af den då förestående Doktorspromotionen) -- öfverhopadt

+    af arbete -- stod ingen sättare för mig der att erhållas. Långt

+    ifrån att häraf afskräckas -- hittade jag på råd, i det jag sjelf

+    grep mig verket an. Jag öfvade mig nemligen i konsten att sätta.

+    Sålunda satte jag 1817 sjelf det första häftet af dessa sånger

+    (hvilket nogsamt skönjes af de många deri förekommande både språk-

+    och tryckfel); men hann dock, detta oaktadt, icke före afresan få

+    dem tryckta; hvilket, af sådan orsak, måste uppskjutas; och ej

+    skedde förr än efter hemkomsten 1818. Likaså satte jag sjclf 1821

+    (redan hemmastadd i konsten) äfven det andra häftet, och hann äfven

+    då, före min afresa, få det tryckt; hvaraf jag på finnskogarne

+    samma år gratis utdelade 1,000 exemplar. Dessa sånger voro dock

+    alla af våra allmänna nutida _folkvisor_. Ty jag hade (af skäl som

+    jag anfört i _Läsning för Finnar_, 1 H. sid. 329) tagit för princip

+    att icke i tryck meddela något af våra gamla mytiska, eller af våra

+    forntida folkqväden, innan man deraf fått en komplett samling.

+    Detta hindrade dock icke att vissa från de forntida Runorne

+    lösbrytna delar, eller episoder, behandlade såsom sjelfständiga

+    folkvisor, ingingo i det dagliga sångarlifvet; och hvilket t.ex.

+    här var fallet med "Peäskyläinen päivälintu", och "Kulervo Kalevan

+    poika", m.fl. af hvilka den sednare derjemte isynnerhet röjer en

+    sann uppfattning af den finska folkkarakteren -- sådan, den visar

+    sig i folklynnet.

+

+  äfvensom huruledes sedermera Lemminkäinens moder, efter många sorger

+  och bekymmer, slutligen -- medelst en räfsa -- lyckades att ifrån

+  vattnet uppfiska de skilda bitarne af hans kropp, dem hon, så godt

+  hon kunde, jemkade tillsammans; hvarefter hon först bad _Suonetar_

+  (ådrornes och senornes patronessa) och sedermera _Ilman impi_

+  (luftens tärna) att ordna allt på sitt ställe, och att med _utuinen

+  neula_ (dunste-nålen?) ihopsömma de skilda delarne deraf; hvarvid hon

+  slutligen bönföll hos Herren sjelf (itek ilmoinen Jumala) att rangera

+  allt till det bästa; sålunda återbragte hon nu sin son ej blott till

+  lifs, utan äfven till sin förra skapnad och gestalt. Härvid kan man

+  ej underlåta att, angående Egyptiernas lära, erinra sig det äfven

+  _Osiris_ -- som var son (eller, enligt andras förmenande, än bror, än

+  man) till gudinnan _Isis_ -- blef af _Typhon_ lönskt öfverfallen, och

+  dödad -- hans kropp sönderhuggen, och de skilda delarne deraf -- i

+  alla Egyptens landskapet kringspridda. Dem uppsöker nu Isis, med

+  längtande ifver; och när de alla äro funna, skall Osiris åter ifrån

+  de döda -- lefvandes uppstå; och då skall det varda slut på det ondas

+  välde här i verlden. (Detta skimrar, eller hägrar, ju liksom litet åt

+  den kristna religionsdogmen, angående Christi uppståndelse ifrån de

+  döda). Kan nu en sådan likstämmighet endast vara slumpens verk? Vi

+  tro att dertill måste finnas någonslags historisk, eller mytologisk

+  anledning.

+

+  Ej nog härmed! Vi tro oss, om så höfves, (utom många andra

+  intressanta saker) lagligen -- och det ännu i våra närvarande tider

+  -- kunna utreda, och bestyrka, att det fordomdags funnits, äfven i

+  vetenskapligt afseende, en viss direkt ledtråd emellan åtskilliga af

+  Finlands invånare och Egyptens såkallade "lärde". Ty ibland de här

+  anträffade 87 såkallade "Runstafvar", hvilka jag ej allenast

+  studerat, och närmare undersökt, utan äfven formligen aftecknat, har

+  jag (enligt hvad som blifvit anmärkt "Läsning för Finnar" 1 H. p. 55,

+  56, 66, o. följ.) funnit, ibland annat, ej blott i hurudan

+  förskräcklig villervalla med afseende å tideräkningen, eller huru

+  många olikaslags årsberäkningar, m.m. man fordomdags äfven följt här

+  i landet (liksom troligen i alla andra länder) nemligen ibland en

+  klass af mera kunniga och vetgiriga individer (ty de flesta voro väl

+  då, liksom nu, i detta afseende temmeligen liknöjda, och troligen

+  mindre vetande) utan tror jag mig äfven, med anledning häraf, att --

+  åtminstone något så när -- i detta afseende känna de olikaslags tids-

+  och årsberäkningar, som, under olika epoker, blifvit begagnade, och

+  följde, äfven hos andra af Europas såväl som Asiens och Afrikas olika

+  folkslag, och nationer. Hvarvid jag t.ex. nu endast här, och i

+  förbigående, vill omnämna -- att Egyptierna, mig veterligen, är det

+  enda folkslag, som under Nabonassars eller egentligen under

+  Nebukadnezars tid (år 747 före Christi födelse) begynte att räkna

+  sitt år från den 26:te Februari (nota bene -- enligt vår nuvarande

+  tideräkning) och hvilken dag således då var deras nyårsdag. Denna

+  beräkning följdes, och begagnades, sedermera länge af deras vise, och

+  lärde. Med anledning häraf, och för att nu återkomma till Finnarne,

+  så erhöll jag, bland annat, den 4:de Mars 1862 af Grefve Aug. Armfelt

+  till Wiurula (i Halikko socken) en Runstaf, som börjar nyåret precist

+  med den 26:te Februari; och hvilken, förvarad i min Runstafssamling

+  under n:o 52 -- när som helst står, af sakkännare och vetenskapsmän,

+  att undersökas och beskådas. Men vi hafva ju numera (mig veterligen)

+  ingen enda här i landet som tyckes förstå sig på denna slags forntida

+  litteratur.

+

+  Våra fornforskare, och fornminnesföreningar, äro i detta fall

+  oefterrätteliga (jemf. _Läsning för Finnar_, 1 II. sidd. 21, 51).

+  Detta anser jag emellertid vara ett talande bevis derpå att

+  ursprungligen Egyptiska kalenderstafvar fordom äfven blifvit

+  begagnade i Finland; hvaraf originalerna hitkommit till norden --

+  måhända redan under vikingatiden, om ock härstädes sedermera tid

+  efter annan litet modellerade. Eller månne man väl äfven här kanske

+  vill räkna detta _factum compertum_ endast såsom en tillfällighet,

+  eller såsom -- slumpens verk? Ty det torde väl icke här behöfva

+  erinras att dessa många fordomdags allmänt i d.s.k. "gamla verlden"

+  begagnade, och sig emellan olikaslags, beständigt brukbara, såväl

+  ben- som träkalendrar -- icke äro en uppfinning, eller en produkt, af

+  den enskildla fliten och omtankan; utan att de ursprungligen alla

+  förskrifva sig ej blott från ganska olika håll (folkslag, och

+  nationer) äfven som från olika tidsåldrar och epoker; och att sjelfva

+  originalerna, eller de första typerna till dem, blifvit -- isynnerhet

+  med afseende å års- och tidberäkningen, och således äfven med

+  hänseende till bestämmelsen af sjelfva nyårsdagen -- uttänkte,

+  utfunderade, och uppgjorde (förfärdigade) af de tidernas (inom olika

+  folkslag) mest utmärkta astronomer och mathematici; ehuru de

+  visserligen sedermera, och under tidernas längd, tillföljd af enskild

+  slöjdfärdighet, blifvit oräkneliga gånger, och tid efter annan, i

+  skilda länder eftergjorda och afkopierade, och det ofta till och med

+  -- af gemene man. Likaså hafva vi af asiatiska Prim- eller Runstafvar

+  -- t.ex. en (neml. n:o 6) som följer Seleucidernas tideräkning,

+  hvilken begagnades af flere orientaliska folkslag, och som börjar

+  året från d. 1 Oktober (hvilken dag var deras nyårsdag) och sålunda

+  vidtog 312 år före Chr. eller från den dag deras välde blef befästadt

+  i Babylon. Ty såsom bekant är, blef Alexander den Stores fältherre

+  Seleucus Nicator konung i Babylon (312-281 f.Chr.); och måhända

+  ligger nu häri orsaken hvarföre "Hyres-året" ännu beräknas hos oss,

+  från d. 1 Oktober? Likaså hafva vi en Runstaf (n:o 63) som börjar

+  året med den 1 November, eller från samma tid som d.s.k. "lego-året"

+  hos oss; hvartill troligtvis måste finnas någon historisk anledning,

+  den vi icke känna. Dock det veta vi att ej blott Tschuvascherna utan

+  äfven att Kamtshadalerna, enligt uppgift, börja sitt år med November

+  månad (se _Schiefners_ "Das dreizehnmonatlicbe Jahr und die

+  Monatsnamen der sibirischen Völker" sidd. 326, 331).

+

+  Ja vi böra kanske icke förtiga att vi i detta afseende (nemligen med

+  hänseende till åtskilliga mytiska begrepp, och föreställningar) --

+  funnit vissa _loca parallela_ emellan Finnarne och invånarne till och

+  med i Japan, för att här ej tala i sådant afseende -- om andra oss

+  vida närmare belägna folkslag. I anledning hvaraf det synes som vissa

+  gemensamma såkallade andliga eller intellektuela svallvågor, i detta

+  afseende, fordomdags hade gått genom hela menniskoslägtet. Och liksom

+  vi här visat att de olika folkstammarne stundom tyckes hafva

+  korresponderat med hvarandra i afseende å sina myter och trosdogmer,

+  så hafva vi redan för 21 år sedan bevisat att sjelfva ordet, som

+  utmärker begreppet Gud, hos alla jordens olika folkslag -- såväl med

+  afseende å sin form, som med hänseende till sin betydelse --

+  ännu röjer, och antyder, spår till någotslags såtillsägandes

+  slägtskapstycke, eller ett gemensamt ursprung (se _Jumalasta, ja

+  hänen monenaisesta nimittämisestä moailman erinäisillä kielillä &c._)

+  såsom vi ock för 18 år sedan faktiskt utredt att bland sjelfva

+  stamorden i alla verldens många och olika artade språk och tungomål

+  -- finnas flere fasta, och vigtiga, beröringspunkter, som antyda ett

+  gemensamt ursprung (se _De Finska stamordens uppkomst &c._). Hvartill

+  slutligen kommer, att vi, enligt ett redan färdigt skrifvet arbete i

+  manuskript, framdeles åtaga oss att bevisa, och ådagalägga, att

+  ibland de många olika folkslagens skilda plägseder och bruk,

+  rundtikring hela verlden -- finner man likaledes mycket som

+  karakteriserar om ej en gemensam upprinnelse, så åtminstone en viss

+  anmärkningsvärd öfverensstämmelse. Månne man icke häraf (d.v.s. af

+  alla dessa sammanlagda omständigheter) kunde, i antropologiskt

+  afseende, draga vissa vigtiga och intressanta -- slutsatser? Och

+  hvilka lyckas, i vetenskapligt afseende, besanna bibelns lära

+  angående menniskoslägtets gemensamma ursprung från samma stam, d.v.s.

+  att menniskorna icke ursprungligen af sig sjelfva uppvuxit på olika

+  ställen, liksom svampar, ur jorden -- en åsigt hvilken många af de

+  naturkunnige tyckes hylla.

+

+[7] Så t.ex. sammanträffar Wäinämöinen (enligt sista gången i Kalevala)

+med Jungfru Maria, och kommer med henne i delo. Många andra

+interpoleringar här att förtiga.

+

+[8] Sanningen häraf skönjes redan deraf att dessa menniskoslägtets

+fabler, med oförminskad glans och auktoritet, redan existerat, och

+florerat -- i flere tusen år, såsom utmärkande Guds egna ord. Då nu så

+tankedigra grundsatser, och djupsinniga kosmologiska och teosofiska

+åsigter, redan den tiden kunnat utveckla sig, och göra sig gällande,

+genom att koncentreras i gamla såkallade folksägner, eller legender, så

+anse vi detta för ett talande bevis derpå att menniskoslägtet existerat

+här på jorden, redan kanske flere tusen år dessförinnan, d.v.s. förr än

+dessa djupsinniga och tankedigra folktraditioner hunnit bilda och

+uttala sig. På samma sätt hafva vi, på ett annat ställe, bevist -- att

+det ovilkorligen erfordrats tusental af år, förrän menniskan -- vid

+skapelsen, i likhet med djuren, endast begåfvad med ett enformigt ljud,

+eller läte, derutaf småningom kunnat utveckla först ett artikulieradt,

+och sedan ett kultiveradt språk -- först nemligen i tal, och sedan

+bevars -- i skrift.

+

+[9] Vi fästa oss vid det i svenska språket här begagnade ordet _smed_;

+hvilket ej blott tyckes utmärka en arkaism, utan äfven synes antyda en

+exotism, d.v.s. en ordagrann öfversättning ifrån Finskan, der ordet

+_seppä_ (smed) användes, och begagnas, i alla möjliga ordvändningar,

+t.ex. _puuseppä, sanan seppä, virren seppä, runoseppä_, m.fl. Och

+hvilket bruk förekommer oftare användt af svenskarne i gamla tider.

+

+[10] Denna slags prestig karakteriserar, och tillkommer, endast

+vidskepelsen och vantron. Såsom sådan röjer den sig t.ex. i Judarnes

+föreställning af hvad som, af slagtadt kött -- gagnar, eller -- skadar;

+d.v.s. hvad som enligt deras förmenande är _koscher_ (d.v.s.

+"_heligt_", eller utan vank) och hvad som är _treife_ (eller "oheligt",

+d.v.s. hvad som har vank).

+

+[11] Att det Finska folklynnet likväl icke gillat, mycket mindre

+baserat sig pä ett såbeskaffadt system, kan bevisas af flere deras,

+i form af ordspråk, uttalade gamla folkfilosofemer, t.ex.

+

+    Ei oppi ojahan koatak,

+    Vaiva tapoja pahennak.

+            --

+    Opiksemme ikä pitkä,

+    Viisauveksi vaiva kaikki.

+            --

+    Ei luulo ole tieton vertainen m.fl.

+

+[12] Ej underligt derföre om äfven Finnarnes åsigt angående qvinnans

+ofelbarhet, och kapacitet, icke öfverensstämmer med nutidens, i detta

+afseende -- högt uppjagade begrepp; ty de förklarade kort om godt:

+

+    Ei piikaisuus menesty asioissa,

+

+d.v.s. alt "qvinnan duger icke att utföra, eller att uppgöra, affärer".

+Ja de gingo så långt att de sade:

+

+    Ei piikaisuus muussa kelpa kuin kirpuja käsittäissä; -- och

+    Pois tunkiot tuasta, pois tyttäret talosta; -- eller

+    Naura hyvälle, naura pahalle, naura naisen kuolemalle.

+

+Finnarne voro dessutom icke de enda, som i detta fall misskände

+qvinnans sanna värde (jemf. Otava 1 D. sidd. 174 o. följ:) Äfven andra

+forntida folkslag hafva gjort detsamma. Ja några hafva härvid gått så

+långt, att de till och med satt i fråga -- huruvida qvinnan borde

+tillerkännas äga menniskovärde? (Jemf. t.ex. hvad Albertus Magnus härom

+skrifver i en enkom angående denna fråga utgifven afhandling -- _De

+secretis mulierum_; och hvarmed man vidare kan jemföra -- _Disp. qua

+probatur mulieres homines non esse_. Parisiæ 1593. 12:o). Å andra sidan

+åter har man, i våra dagar, gått lika långt -- i en motsatt åsigt; i

+det man tror att qvinnan numera duger till allt. Vi hylla den gamla

+satsen -- _ne sutor ultra crepidam_! Och tro att Finnarne tänka

+detsamma, då de säga:

+

+    Ei ouk lapsessa laulajata,

+    Kuola suussa soittajata.

+

+[13] Dessa myter antyda alla, från hvilken sida man än vill betrakta

+dem, att menniskan nemligen sjelf är orsaken till sin olycka -- en

+sanning, som ingen kan bestrida; ehuru få torde, af egen erfarenhet,

+hafva insett det.

+

+[14] Dock ej nog dermed, att den Israelitiska folksagan, liksom den

+Grekiska, antyder menniskan såsom orsak till sin egen olycka

+-- äfven uti de Finska folktraditionerna uppdykar samma idé, och det

+under en högst egen, och originel, form; till ett bevis, å ena sidan,

+att den icke är lånad ifrån Judarne, -- än mindre ifrån Grekerne, och

+likaså, å andra sidan, att den daterar, eller förskrifver sig, ungefär

+från samma tid, eller verldsålder, som de båda förenämnde; och således

+utgör den ett ursprungligen talande bevis af den tidens kanske nog

+allmänna teosofiska verldsåsigter. Vi förvara, bland våra fornminnen,

+äfven flere andra mytiska sagominnen af de i gamla Testamentet

+förekommande urkunder, såsom t.ex. berättelsen om "Noachs ark", och

+huru Profeten Jona uppslukades af "fisken" -- ej olikt _Wäinämöinen_ i

+buken på _Antero Vipuinen_. Äfven historien om den i bibeln omtalta

+stora "_Kurbitsen_". (lik asken _Uggdrasil_) tyckes hafva nog mycket

+syskontycke med den af Topelius (i 4 D. p. 15) omtalta jättestora eken,

+hvars topp nådde till himmelen, och hvars löfrika qvistar utsträckte

+sig åt alla väderstreck; eller med den af Wäinämöinen framtrollade

+himmelshöga _granen_ (Kal. 10 R. v. 31-39) m.fl. Men hvilka

+folkberättelser likväl hos oss äro så sjelfständigt hållna originaler,

+att man deraf nog kan se det Finnarnes stamfäder ej blott måste hafva

+varit jemnåriga, och samtidiga, med d.s.k. "Guds barn", utan äfven med

+dem stått i närmare kontakt; utan att derföre just vilja antaga det af

+Rudbeck och några lärde (med stöd af 13 Kap. vers. 40-46 i Esrae 14:de

+Bok.) anförda beviset, det Finnarne skola härstamma af de tvenne under

+Konung Hoseas tid af Salmanassar i d.s.k. Assyriska fångenskapen

+bortförda Israels slägter, hvilka skilde sig ifrån de öfriga af sin

+stam, och, vandrande öfver Euphrat, sträckte sitt tåg upp emot norden,

+(jemf. Förkl. öfver Tacitus, sid. XVI, "De finska stamordens uppkomst",

+sid. 11, och Åbo Tidningar 1774, p. 97, och 1772, p. 148, 153), tro vi

+oss dock framdeles, och vid ett annat tillfälle, kunna bevisa det våra

+stamfäder med dem till och med stått i nära skyldskaps- eller

+familjeförhållanden. Ty väl veta vi att ordet, eller att namnet _Finne_

+(d.v.s. att det nuvarande finska folknamnet,) såsom sådant, först

+blifvit nämndt, eller historiskt bekant, genom Tacitus, som lefde

+omkring 90 år efter Frälsarens tid, liksom det Lappska folket, och det

+Lappska namnet först förekommer omnämndt hos Saxo, i 12:te seklet, och

+i Fundin Noregur; men ingen torde väl derföre vilja påstå det ej

+hvardera af dessa folkslag -- Finnar såväl som Lappar (ehuru,

+naturligtvis, under andra och för oss numera okända, eller främmande

+namn) -- redan funnits till, och fortlefvat i tal af flere sekler

+dessförinnan, eller innan deras namn omtalas i historien. Ty historien

+sjelf är ju ett barn af sednare tider. Ja huru många ej mindre riken än

+folkslag, hafva icke efter hvarandra existerat, florerat, och

+kullbytterat? af hvars namn vi icke äga ens det ringaste spår. Också

+vet man att Finnarne, jemte flere andra med dem närmare eller fjermare

+beslägtade nationer, troligen länge inbegrepos bland d.s.k. Scythiska

+folkslagen, äfvensom de ansågos vara nära beslägtade med de forntida

+Partherna. En väl ackrediterad svensk häfdatecknare säger: "Finnarne

+hafva alltid varit ett bland de mest utbredda folk i verlden (?). De

+hafva bebott hela den ofantliga jordrymden från vesterhafvets kuster --

+till de Uralska bergen (?) inom hvilken landsträcka, med tidens

+fortgång, en mängd andra folk inträngde. Det är derföre ovedersägligt

+att Finnarne äro norra Europas stamfolk... Särskilda folkslag af Finsk

+stam hafva uppehållit sig vid Chinas gränsor, vid Wolga, och på den tid

+då de stora folkvandringarna inträffade -- vid Svarta hafvet". (se

+Iduna IV H. p. 102, 103). Och vi kunna härvid tillägga att det

+närvarande, storartade, Ryska riket hufvudsakligen består af finska och

+tartariska folkstammar, hvilka blifvit med hvarandra amalgamerade, och

+mer eller mindre koncentrerade. Anmärkningsvärdt är det äfvenså att det

+Finska folket af Ryssarne ännu allmänt benämnes _Tschuder_ -- ett namn

+som Finnarne sjelfve deremot icke vidkännas; men hvilket nog mycket

+liknar, och påminner oss om ordet _Judar_, liksom det (å andra sidan)

+torde vara ett reminiscens af det fordna folknamnet _Scyter_. Men

+underligt är det! Vi komma troligen framdeles, i ett visst annat

+vetenskapligt arbete, att bevisa huru nära Finnarne torde, i detta

+fall, komma att stå till gamla Testamentets heliga såkallade

+"urkunder".

+

+[15] Det henne härföre ådömda straffet, synes mången kanske nog

+strängt, enär förbudet var meddeladt _Adam_, och icke _Eva_; som

+måhända derom kunnat vara i okunnighet.

+

+[16] I likhet med denna tröst lemnar äfven den Judiska myten oss det

+hopp att "qvinnans säd, i sinom tid" skulle söndertrampa ormens hufvud,

+hvilka ord i allmänhet blifvit tillämpade på Frälsarens tillkomst i

+verlden. Mig synes det dock såsom denna spådom mindre väl lämpade sig

+på Frälsarens person. Ty har icke det _onda_ (lasterna, och brotten, i

+verlden) genom hans ankomst -- försvunnit, eller blifvit förqväft och

+undertryckt; fastmera synes det mig, som man med orden "_qvinnans säd_"

+hade afseende på sjelfva menniskoslägtet, hvars mål, och sträfvande,

+det är (och alltid måste bli) att, med tiden, småningom, bringas till

+den ståndpunkt, att det _goda_, öfverallt i verlden, öfverväger, och

+besegrar, det _onda_; hvilket torde inträffa (om ej förr) så då det,

+ofta omtalta, tusenåriga riket randas. Äfven i den Finska myten lemnas

+oss här ett _hopp_, ehuru mera naturligt, och -- af annan art, såvida

+det alltid står oss till buds.

+

+[17] Ja redan vid den ytligaste betraktelse af saken, skola vi

+troligtvis finna att alla stora tänkare och vetenskapsmän (d.v.s.

+menniskoslägtets andliga representanter, och ljusare förmågor)

+fordomdags ofta blifvit (liksom Frälsaren) af sin omgifning

+misshandlade, och mångengång om lifvet bragta; och äfven i sednare

+tider hafva de -- såframt deras tillgöranden ej medföra timliga

+fördelar -- vanligen blifvit af sina samtida nedsatta och föraktade.

+Också är detta ganska naturligt! Ty de hafva icke förstått sig på

+(eller brytt sig om) att eftertrakta (och skörda) timlig vinst. Först i

+en sednare framtid skall man troligen prisa, och berömma, deras

+intelligenta förtjenster; hvilka då, om ej förr, skola inses och

+erkännas, och det i samma mån som minnet af våra nutida storheter,

+digniteter och heroer -- nesjunka i glömskans natt, och -- i ett evigt

+möker.

+

+[18] Huruvida hon verkligen är det (neml. lycklig) blir en annan fråga,

+hvilken vi icke här vilja afgöra. Så mycket kunna vi dock säga, att i

+den mån menniskan vet allt, känner allt, och förstår allt, så äger hon

+derigenom egenskaper, som mer, eller mindre -- åtminstone i ett visst

+afseende -- närma henne till hvad som karakteriserar (enligt vårt

+begrepp) Gud sjelf.

+

+Ej nog dermed att hela verlden (i sinligt afseende) synes vara skapad

+oss till tjenst och fromma; i thy att ej blott växtrikets och

+djurrikets rikedomar, utan tillochmed jordens och mineralrikets

+skatter, tyckas vara oss enkom egnade till fromma och fördel. Huru

+mycket större, och rikare, måste icke då de oss beskärda skatterna vara

+inom _andans rike_ -- om blott vi förstå att begagna dem; d.v.s. inom

+förståndets sfer, i tankarnes verld? Det är i sanning redan, i detta

+fall, något högst eget, för att ej säga märkvärdigt, att vi kunna t.ex.

+ostörda, och i all trankilitet, sitta på vår kammare och (t.ex. blott

+genom den simpla tidningslitteraturen) dagligen hafva reda, åtminstone

+någotsånär, på allt det vigtigaste af hvad som händer, och passerar, på

+hvarje skild punkt af jorden -- isynnerhet i politiskt afseende. Ja det

+gränsar nästan till det otroliga, och vidunderliga, att menniskoslägtet

+-- och det nu endast under vår korta lifstid -- lärt sig att, medelst

+ångans kraft, ganska snabbt och beqvämt, färdas både öfver land och

+vatten, och till följd hvaraf man nu kan, inom den korta tiden af 80

+dagar (?) göra en resa rundtikring hela jordklotet; och är det med

+samma kraft man förstått sig att sätta alla möjliga slags maschiner i

+gång; hvarigenom menniskan icke numera slafviskt behöfver arbeta "i

+sitt anletes svett" såsom det står i bibeln att läsa. Å andra sidan

+åter hafva menniskorna likaså lärt sig att, medelst elektricitetens

+hjelp, inom några få minuter, utbyta tankar och idéer med hvarandra --

+ofta på ett afstånd af flere hundra, ja af flere tusen mil, och det

+utan att hvarken se, höra, eller känna hvarandra; och sålunda från den

+ena verldsdelen till den andra -- likt såkallade andliga väsenden --

+meddela hvarandra sina tankar och önskningar. Likaså hafva vi lärt oss

+att medelst gasens makt flyga genom luftens högre regioner -- öfver haf

+och land; och att med tillhjelp endast af dagens ljus -- troget teckna,

+och afkopiera, alla de föremål vi älska och önska, m.m. Då man nu, inom

+en enda menniskoålder, genom ett klokt begagnande af kunskapens och

+vetenskapens resultater (frukter) förmått åstadkomma så mäktiga och

+öfvernaturliga saker -- mycket annat att förtiga -- hvad skall icke då

+i en framtid blifva fallet, efter flere såbeskaffade menniskoåldrar?

+blott man befriades från den dynastiska militärismen, den presterliga

+katolicismen, och den tjenstemanna och embetsmanna despotismen, som --

+näst penningen, egennyttan, och vinningslystnaden -- nu regerar, och

+dominerar, verlden. Säg sedan om förståndet, d.v.s. om denna Guds gåfva

+-- duger någonting till! Skada blott att denna förståndets verksamhet

+hittills endast, och hufvudsakligen, blifvit egnad -- till gagn, och

+fromma, för en hop verldsliga, och timliga, ändamål; och så litet deraf

+deremot afsedt, eller användt, till hvad det egentligen varit ämnadt,

+nemligen till att höja oss -- inom tankarnes verld.

+

+[19] Det gör mig verkligen ondt, att då alla andra -- både när och

+fjärran -- rosat, och prisat, ej mindre Kalevala än dess utgifvare (och

+hvaruti jag till en stor del äfven instämt, eller förenat mig) -- det

+jag just skall vara den enda, som framhållit dess många fel, och

+brister (jemf. _Läsning för Finnar_, 1 II. p. 326 o. följ.). Icke

+derföre att äfven jag, för min del, högaktar Lönnrots i många afseenden

+verkligen stora och fosterländska förtjenster, hans berömvärda flit och

+verksamhet, äfvensom jag i många afseenden beundrar hans litterära

+sträfvanden och verksamma förmåga (änskönt jag visserligen, såväl med

+afseende å språk som sak, hyser andra åsigter) men allt detta oaktadt

+-- jag måste ju säga sanningen -- kan jag icke undgå att anse, och

+betrakta, resultatet deraf, d.v.s. hans Kalevala, för ett hobbelbobbel,

+eller för ett sammelsurium, sammanföst af de mest olikartade ämnen.

+Också tror jag det han förfarit oändligt klokare, om han -- i stället

+att lemna oss detta af honom fabricerade konstverk, under namn af ett

+finskt nationalepos -- hellre följt en annan princip, och behandlat,

+skildt, hvarje sak för sig; då troligen läsaren sjelf kunnat uppfatta i

+hvad sammanhang dessa sånger möjligen stå till hvarandra. Men måhända

+är jag sjelf kanske orsaken till detta misslyckade försök, hvartill jag

+på sätt och vis gaf honom klaven redan 18 år före än Kalevala såg dagen

+(jemf. _De Finska stamordens uppkomst_, sid 7, not d) då jag nemligen

+föreslog, att man af dessa gamla Finska folksånger kunde sammanbringa

+något stort och egendomligt -- sammangjutet helt; men konsten att göra

+det -- beskref jag icke. Detta omtalar jag först 40 år sednare, i Läsn.

+för Finn. 1 H. sid. 329. För att nu på sätt och vis ej blott godtgöra

+detta mitt fel, utan för att derjemte äfven närmare fixera sjelfva

+värdet af Kalevala, erbjöd jag mig -- i en skrifvelse till Konsistorium

+af d. 1 April 1843 -- att, emot garanti af tryckningskostnaderna --

+deröfver utgifva en sakrik och fullständig kritik, eller recension; men

+i stället att med största tacksamhet emottaga detta mitt anbud,

+förkastades det -- liksom många andra af mina vetenskapliga sträfvanden

+-- enhälligt af konsistorium (se Läsn. f. Finnar, sid XIV) hvars

+medlemmar derjemte voro ledamöter i det Finska litteratursällskapet,

+hvilket bekostat tryckningen, och utgifvandet af Kalevala. Men kanske

+var det så godt, och måhända bäst att det gick som det gick. Äfven det

+Spanska folket, ja hela den Spanska nationen, fröjdade sig en lång lid,

+och det af hjertans grund, i det det högeligen skröt och yfvades

+deröfver att Spanien ägde, och bland sina kronojuveler, på det kongliga

+slottet, förvarade den största diamant, som verlden kände -- till dess

+en viss vetenskapsman engång fick det infallet att närmare undersöka

+densamma, hvarvid bedrägeriet blef upptäckt; ty befanns det då att den

+endast var, och utgjorde -- ett falsifikat; och nu blef den allmänna

+sorgen, och dito förargelsen -- så stor, att ingen ens numera talte,

+eller nämnde ett ord, om den rara diamanten. Ja kanske hade det gått på

+samma sätt med Finnarne, och deras vänner, fennomanerna, om

+förhållandet med Kalevala blifvit närmare undersökt. Emellertid synes

+äfven Litteratursällskapet småningom börja inse sanningen af hvad jag

+sagt, enär det numera beslutit sig att trycka dessa forntida sånger

+skildt, en hvar för sig; och i sådan afsigt i år utsändt ej mindre än

+tre Runo-samlare till Karelen.

+

+[20] Detta vare nu sagdt, och gäller det specielt blott om _Kalevala_.

+Deremot har Lönnrot i sin _Kanteletar_, liksom i sin _Kantele_, med

+afseende å sednare tiders Finska folksånger -- följt en helt annan, och

+motsatt, d.v.s. en, som mig synes, sundare princip; nemligen den att

+oförändrade, och osammanblandade, meddela dem sådane som de äro, och

+sådane som han från folkets mun upptecknat dem. Ehuru han visserligen

+-- äfven härvid (vid tryckningen af dem) begagnade sig af sin obetagna

+rätt att stundom, och då han tyckte att det så passade sig -- i dem

+tillskarfva, och inflicka, långa stumpar från andra, men med dem

+närskylde och harmonierande verser; hvilket bäst skönjes vid jemförelse

+af hans till Litteratursällskapet insända originalmanuskript, med det

+han sedermera, och kort derpå begagnade vid sjelfva tryckningen.

+

+[21] Se _Suomi_ 1847, n:o 24, sid 95. Samma princip, att rådda ihop

+allt möjligt, har Lönnrot äfven följt i sina 1842 utgifna _Suomen

+kansan sananlaskuja_; der han bland en hop finska sedespråk och ordstäf

+-- intagit en gräselig mängd dumma eller stumma, d.v.s. toma glosor,

+och såkallade infall och glåpord, de der kantänka skola passera i

+stället för en sorts "bonmot"; och hvarvid meningen endast tyckes hafva

+varit att få boken att svälla, på innehållets bekostnad. Sålunda har

+han uppjagat antalet, af dessa såkallade ordstäf -- till 7,077; då vi

+deremot -- som härvid följt en helt annan, och motsatt, princip -- i

+detta afseende åtnöjt oss med 1,139. Och om det, å ena sidan, förundrar

+oss -- att Lönnrot, detta oaktadt, härvid icke begagnat sig af flere

+utmärkt vackra, och sinnrika, af oss i 1:sta delen af _Otava_ anförda

+Finska ordspråk, så förundrar det oss icke mindre (å andra sidan) att

+Litteratursällskapet, utan närmare pröfning, och granskning --

+påkostade tryckningen af en såbeskaffad upplaga, som den omnämnda.

+Denna Lönnrots mani, att fösa ihop likt och olikt, har nu sednast äfven

+uppenbarat sig uti hans under tryckning varande Finska Lexikon; hvaruti

+han, i stället att från språket rensa, och behörigen utgallra, en mängd

+från svenskan, eller ryskan (af okunnighet och tanklöshet) någongång

+obehörigt lånade, eller begagnade, ord -- tvärtom skyndat sig att såsom

+godkänd Finska upptaga, och godkänna, hvarje hänsynslös barbarism. Han

+hade åtminstone då, i detta fall, bordt utmärka dem, med en skild stil,

+för att antyda deras art. Då jag redan såsom student i Upsala, af

+kärlek för sanningen, vågade offentligen förevita Rikets historiografi

+Kanslirådet _Hallenberg_, det han -- i sina anmärkningar emot

+Lagerbring, -- visat en okunnighet i Sveriges Historia och Geografi,

+den vi knappt hade förmodat (se Förkl. öfver Tacitus, p. 122, 94); och

+likaså tvekade jag icke, att -- af samma skäl -- offentligen skrupensa

+upp ej mindre Doktor _Fant_, för hvad han (i sin svenska historia)

+tanklöst ihopråddat angående Pytheas och hans beskrifning om Thule, än

+ock hvad Professor _Geijer_ (i sina Svea Rikes Häfder) ihopfuskat

+angående samma ämne (loc. cit. p. 90-92) utan att här tala om de

+anmärkningar jag (i Läsning för Finnar 1 H. p. 159-172) likaså tillåtit

+mig att offentligen uttala emot den Norrska Historieskrifvaren

+Professor _Munchs_ fantasmagorier angående Finland; och det utan att

+någon af dessa Herrar haft ett ord att anföra till sin ursäkt, mycket

+mindre -- till sitt försvar; ja då jag likaså, för dess ovärdiga och

+oförsvarliga beteende, -- offentligen vågat blottställa ej mindre

+Kongl. General Postkontoret i Stockholm (se Tidning för Bondeståndet

+1834, n:o 6) än Jägmästeristaten i Wermland (Mnemosyne 1821, sid. 287,

+och Läsning för Finnar sid. 336) och icke nog med hvad jag i mångt och

+mycket anmärkt angående sjelfva Universitetet, utan liksom jag var

+djerf nog att vara den första, som icke blott framkom med den tanken,

+och förslaget, utan -- hvad mera var -- äfven sjelf vidtog initiativet,

+att från sin förnedring upphöja det Finska modersmålet -- till landets,

+och folkets, allmänna och gemensamma både national- och kurialspräk,

+och det såväl med afseende å konst som litteratur -- så vågade jag nu

+äfven, hvad ingen annan i Finland vågat (icke ens någon inom

+styrelseverket) -- ja jag icke blott vågade, utan det äfven lyckades

+mig att den 27 Febr. 1860 (medelst, och genom Grefve Berg) förmå H.M.

+Kejsar Nikolai I att nådigst återtaga, och upphäfva sitt den 8 Aug.

+1850 utfärdade Förbud emot Finska språkets begagnande i tryck (se

+_Gottlundin Runoilemisia_, 1 H. sid. IX, X) på grund hvaraf icke blott

+mitt 1850 utgifna Specimen för Finska Professionen blef -- såsom

+författadt på _Finska_ -- kasseradt, utan till följd hvaraf jag, under

+flere års tid, äfven förbjöds att utgifva mina _Finska öfversättningar_

+af Fredmans Sånger och Epistlar; med kännodomen af allt detta, så --

+hvi skulle jag då icke våga, att -- i vetenskapligt afseende, granska,

+och bedöma, våra egna landsmäns litterära produkter? i synnerhet som

+det sker _sine ira et studio_.

+

+[22] Ja, det är ju ganska naturligt, att förhållandet icke kunde blifva

+annorlunda än hvad det blef; då han härvid nemligen utgick, på en gång,

+från tvenne olika, hvarandra motsatta, principer. Med ett ord, han

+ville på en gång vara -- både Gud, och menniska. Eller, med andra ord,

+han ville visserligen, så vidt möjligt -- i sin renhet bibehålla det

+mytiska elementet i de gamla fornsångerna, men han ville tillika, och

+derjemte, modellera och sammangjuta dem med hvarandra, med att

+sammanstöpa dessa olika sånger till ett helt, eller till en såkallad --

+_Kalevalad_; något som ingalunda var så lätt, emedan dertill fordrades

+ej blott _snille_, (hvilket Lönnrot ej besitter) utan derjemte äfven

+att sjelf vara en _skald_ -- något som icke heller är allom gifvet. Det

+var således att förutse -- det den ena principen här måste uppväga,

+eller duka under för den andra; eller -- hvad som värre var -- de

+undergräfde hvardera (båda) härvid hvarandra. Då jag i Svensk

+Litteratur-Tidning för d. 21 Juni 1817, n:o 25, p. 394, 398, förordade

+saken, var meningen icke att man härvid skulle följa tvenne maximer på

+en gång -- en idé, som Lönnrot, i företalet till första upplagan af

+Kalevala -- sjelf säger sig hafva hittat uppå. Utan att derföre vilja

+nedsätta, eller förklena, hvarken hans förmåga, eller hans talang --

+antyder, och påpekar jag endast här sjelfva det omöjliga, med

+tillkännagifvande att Mästaren, den gången, således -- icke var hemma.

+[23] Det är ju ganska naturligt, och utgör dessutom här ett ovilkorligt

+vilkor för begreppet af en myt, att sjelfva betydelsen af ordet _Sampo_

+(eller _Sammas_) måste vara lika hemlighetsfull som oförklarlig; ty --,

+deruti ligger just det fina i saken. Och annars vore det ju ingen myt.

+Det är nemligen just meningen, att liksom de forntida orakelsvaren voro

+med flit beräknade för att icke af alla kunna uppfattas, och begripas

+-- ty hvad Gudarne tala, kunna naturligtvis menniskorna icke förstå,

+utan möjligtvis endast (med afseende å sin mera djupa och andliga,

+betydelse) liksom dunkelt ana, eller -- gissa sig till; och äfven detta

+endast af dem, som enkom blifvit härtill uppfostrade, eller invigde --

+så skulle nu äfven sjelfva myten vanhelgas, och profaneras, om den af

+den större allmänheten, eller af en och hvar genast skulle kunna lösas

+och till bokstafven förklaras; ty den skulle derigenom ju, på sätt och

+vis, förlora sin mytiska (magiska) karakter, eller sin andliga natur.

+Myten är i detta fall att betraktas såsom ett trollord, eller såsom

+en trollformel, hvilken väl af alla kanske kan reciteras och

+efterpladdras, men derföre icke af alla kan förstås, eller behörigen

+begagnas och användas. Hemlighetsfullhet är här hufvudsaken. (Också

+till och med sjelfva trollena äro, i detta fall, raktaf förlorade, om

+man endast lyckas få veta deras namn). Och hvad myten Sampo t.ex. än i

+dag är, i en större skala, för sjelfva folket, och för hela den Finska

+nationen, det är amuletten, och talismanen, deremot -- i en mindre

+skala, (d.v.s. af en mindre betydelse) för den enskildta personen,

+eller för familjen. Det hörde dessutom till sjelfva lefnadsprincipen,

+eller till forntidens filosofi, att all visdom skulle hållas hemlig och

+förborgad, eller förvaras såsom ett dyrbart arcanum, antingen

+anförtrodt att enkom bevaras -- på vissa såkallade heliga ställen,

+eller för att vårdas, och idkas -- inom vissa folkklasser eller

+prestkaster. Ibland sådana kunna vi räkna de Keltiska druiderna, de

+Egyptiska astrologerna och tecknatydarne, de Persiske och Mediske

+magerna, m.fl. -- ej förglömmandes de Finska hexmästarne och

+trollkarlarne, nekromanterna, och andebesvärjarne.

+

+[24] Det var den 30 Augusti 1817, som jag af en gammal Finn-käring,

+benämnd Maja Henriksdotter Turpiainen, uti sjelfva Säfsen sockens

+kyrkoby, i Westra Dalarne, uti Konungariket Sverige -- ej blott hörde,

+utan äfven upptecknade, denna högst intressanta myt; ty befolkningen af

+denna socken bestod ännu då af idel Finnar, af hvilka -- endast de

+äldre talte obehindradt sitt Finska modersmål, och det äfven i sjelfva

+kyrkobyn; ett språk hvilket den uppväxande generationen redan höll på

+att förgäta. Utom mig hade således denna myt aldrig kommit till vår

+kunskap; liksom den, utom mig, troligen aldrig erhållit sin förklaring.

+Jag omtalte denna myt, och införde den (jemte en latinsk öfversättning

+deraf) på originalspråket, med bifogad förklaring, i min 1818 i Upsala

+utgifna Dissertation _De proverbiis Fennicis_. sid. 10. Gumman

+berättade för mig dessutom, äfven bland annat, en historia om "Kalevan

+tytär", nästan med samma ord som den finnes anförd af Ganander, i hans

+_Mythologia Fennica_, sid. 30. Denna tradition tyckes äfven hafva

+fortplantat sig ej blott till den Svenska allmogen (jemf. Rich. Dybecks

+"Runa", 2:dra Häft. Stockh. 1842, sid. 3) utan förekommer spår deraf

+äfven bland den Danska (enligt Sjöborgs "Nomenklatur för nordiska

+fornlemningar" 1815, sid. 84).

+

+[25] Här afslöjas således redan i början (det olika) förhållandet --

+emellan ungdom och ålderdom. Namnet _Jompainen_ motsvarar här det hos

+Ganander förekommande namnet _Joukkavainen_, eller som det i Kalevala

+heter, _Joukahainen_, och stundom af Topelius deremot betecknas med

+_Joukamoinen_. (Vanhoja Runoja I. D. p. 20).

+

+[26] Icke dessmindre, och oaktadt Väinämöinen nekade det, begynte nu

+Jompainen att sjunga (ehuru detta utgör en lakun i den fragmentariskt

+meddelade berättelsen). Det var således här icke fråga hvarken om Guds,

+eller om Jupiters förbud; utan det gällde här endast gubben

+Väinämöinens varningar. Likväl tyckes han här vara substituerad i

+stället för någondera af de förra; och detta redan troligen af orsak

+att den Finska mytens verldsålder torde motsvara de båda andras, och

+att Finnarne icke kände några andra, och äldre gudanamn, och

+gudamakter, än deras _Jumala_; hvilket i så måtto antyder namnets

+Väinämöinen ålder, och tjenar -- liksom mycket annat -- till bevis det

+Finnarne icke varit såkallade afgudadyrkare (jemf. Sv. Litter. Tidning

+1817, p. 348, o. följ.), hvartill kristendomens apostlar, och inhemska

+skrifställare, sökt stämpla dem.

+

+[27] Detta ställe bevisar således att Finnarne, redan då denna myt

+diktades, idkade åkerbruk, och voro således ett agrikulturfolk; utan

+att deraf dock följer (enligt hvad 2:dra Runan i Kalevala förmäler, och

+hvad Lönnrot och Akiander antagit) att Väinämöinen skulle hafva lärt

+Finnarne det. Märkvärdigt är det likväl, att äfven spår af denna

+mytiska legend förespegla oss, eller på sätt och vis skönjas och

+återfinnas i de äldsta Grekiska folkurkunder; ehuru på helt annat sätt

+förklarade och travesterade; dervid man likaså söker att på engång

+utreda orsaken till jordens fruktbarhet, och hafvets rikedomar. Ty

+enligt de mytiska folksagor, som blifvit samlade af Hesiodus från

+Askra, så hade _Kronos_ (tiden) -- då dess fader, _Uranos_ (himmelen)

+framledd af natten till jordens brudsäng, utsträckte sina armar för att

+omfamna henne -- framilat från ett bakhåll, och med en skära bortmejat

+sin faders prokreations-organer. Hvarvid det heter: att -- blodet

+strömmade ur såret, och af de droppar som föllo på jorden, föddes

+Erynner och Giganter; men af de som föllo i hafvet, och der upplöste

+sig till skum, framgick den högsta skönhetens ideal, den förtjusande

+_Aphrodite_ (Venus). Äfven åtskilligt annat i våra poetiska fornhäfder,

+tyckes antyda ställen som anträffas sympatiserande med Grekernas myter.

+Så t.ex. när vi sjunga om Tuonelan joki, och säga _Tuonelan tyttäret

+toruuvat, manalan lapset riitelöövät_, eller _Tuos venettä Tuonen

+tytti, lautoa manalan lapsi_. (Topel. 3, p. 20 m.m.) hvem påminner sig

+icke härvid floden Styx (Lethe?) och _Parkerna_ (motsvarande de

+Skandinaviska _Nornorne_). Och _Manalan Matti_, eller _Tuonen

+Tuomas_, är ju _Charon_ sjelf, vet jag. Ja till och med _Cerberus_

+(Skandinavernas _Garmer_) har man härvid icke förglömt, och hvarom det

+heter: _Kuin ei sua koirat kuuluu, eikä haukkujat havannu_ (Topel. 1 p.

+8.)

+

+Enär Sampo är den vackraste perlan i Kalevala, och såvida beskrifningen

+der är mycket vilseledande, och dessutom såtillvida är defekt, att der

+saknas -- sjelfva glanspunkten, eller hufvudeffekten, och derigenom

+äfven bestämmandet af mytens relativa värde, så tro vi oss göra läsaren

+en tjenst, om vi meddela den äfven in originali, sådan vi 1817

+upptecknade den i Dalarne. Den lyder:

+

+_"Vanha Väinämöinen ja Nuori Jompainen... Lähettiin Pohjan maalle

+_Sammasta_ hakemaan... Sieltä soatin _Sammas_ kiini -- Lähettiin

+merelle. Sanoi nuori Jompainen vanhallen Väinämöisellen: alotak jo

+virteis!... 'Viel' on virsillen varainen! vielä Pohjolan portit näkyy,

+Tuvan-uunit kuumottaa'... Lensipa Sammas pilveen. Löi nuori Jompainen

+miekalla kaksi varvasta Sammalta poikki. Yksi lensi mereen -- toinen

+soatiin moalle. Joka lensi mereen, siitä tuli suolat mereen; Joka

+soatiin moalle, siitä tuli heinät moalle. Kuin ois usseimmat saanut,

+niin ois viljat tullut ilman kylvämätäk."_ Talesättet "lähettiin" (i

+_impersonale_) i stället för "läksivät" (_personale_) tyckes redan vara

+en forntida arkaism, som numera endast begagnas af de i Twerska

+Guvernementet, i Ryssland, boende Karelare, (jemf. Otava II Del. p.

+256-258). Denna myt är således hållen i en vida äldre, och i en vida

+ädlare och enklare stil, än den som förekommer i Kalevala. Ty hvarken

+beskrifves här, onödigtvis, huru Sammas tillkommit, eller tillgången

+vid dess bortröfvande, och förföljande, m.m. och hvilket allt här icke

+hör till saken, såsom förskrifvande sig från andra härmed måhända

+sammanhängande sagominnen. Allt nog, då man hade, och förvarade. Sammas

+-- var man lycklig; men då man förlorade den, var fallet -- icke mera

+detsamma.

+

+[28] Om man nogare härvid reflekterar, skall man -- vid en djupare

+blick, såväl af den enskildla menniskans, som af de skilda folkslagens

+olika öden -- troligen inse, och finna, att det egentligen, och

+hufvudsakligen är _olydnaden_ här i verlden, som ej blott är (och

+utgör) det största _brott_; utan hvilket brott, såsom sådant -- äfven

+medför, och påkallar, det -- största _straff_.

+

+[29] Utan att härpå behöfva åberopa flere bevis, af hvilka vi äga

+ganska många, torde det göra tillfyllest att endast, i detta fall,

+åberopa ett, nemligen:

+

+     Kuin on peukalo urosta, niin on naista naukiampi.

+

+[30] Det Finska folkets karakter, och tänkesätt, i detta fall --

+skönjes kanske bäst af följande ordstäf, och tänkespråk:

+

+    Hullu omansak laittaa, toinen hullu _kiitteä_.

+    Moni laitos kiitollinen, moni kiitos laitollinen.

+    Hullu tyhmää kiitteä, viisas hyveä ylistää.

+    Hullu kiitteä vaimoansak, epätieto lapsiansak.

+    Hullu kiitteä hevoistansak, mielipuoli naistensak.

+

+Och såsom en slags förklaring på texten, heter det derföre:

+

+    Hullulla hyvä hevoinen, sitä kaikki ajelloo;

+    Vaivaisella vaimo kaunis, sitä kaikki kaulailoo,

+

+eller --

+

+    Vaivaisella vaimo kaunis, hullulla hyvä hevoinen,

+    Herrasmiehen noapurissa. (Detta deras begrepp om "Herrasmies!")

+

+Derföre kunna vi, med anledning häraf, icke undgå att ännu engång

+anmärka, att den ton som nuförtiden ofta föres inom den Finska

+Tidningspressen, nemligen att prisa och berömma allt möjligt strunt --

+ofta de obetydligaste småsaker, eller att sålunda, utan närmare

+granskning, och pröfning, upphöja vissa idéer, vissa saker, och vissa

+personer, för att derigenom såsom på sätt och vis förguda sig sjelf,

+såsom t.ex. lofsångerna öfver Kalevala, Castrén, Runeberg, Topelius

+m.fl. och isynnerhet hvad den Finska armén, eller 1808 års "krigare"

+beträffar (hvaraf vi nyligen, i Bihanget till Hufvudstadsbladet för d.

+26 Aug. 1871, hade ett talande exempel) är något som ingalunda

+öfverensstämmer med den genuint Finska folkkarakteren, -- ja det är, i

+detta afseende, fullkomligt antinationelt. Detta hör i så måtto till

+den moderna franska smaken, hvilken för några decennier sedan äfven var

+på vägen att antaga en Svensk typ, då man alltjemt sjöng om "nordens

+_Carlar_" och "_Jernbärar-landet_." Mig förefaller åtminstone detta

+slags skrik, denna lättsinnighet, detta sockerströdda smicker -- högst

+vedervärdigt: hvaraf vi helt nyligen, äfvenså i Hufvudstadsbladet, hade

+ett annat likaså lysande exempel, i de högtrafvande och pompösa

+såkallade "_Imatra-brefven_" (i N:o 191-193) -- så mycket mer

+vämjeliga, enär man vet att de voro motiverade endast af egennytta och

+slemvinning. Hvem som vi ursprungligen har att tacka för denna

+omstöpning i smaken -- från det lugna, allvarsamma och värdiga -- till

+det ytliga, det flygtiga och flärdfulla, så är det (_ni fallor_)

+redaktionen af dåvordne "Helsingfors Tidning", som ofta -- med en lätt

+och stundom med en flytande penna, målade för oss i rosenskimmer de

+lumpnaste småsaker, och bagateller; men var sjelf deremot oförmögen att

+på djupet inse, mycket mindre omfatta landets, och nationens vigtigare

+angelägenheter, eller mera storartade värf. En annan, nästan lika dålig

+smak, och en lika antinationel plägsed, har genom Tidningarne inrotat

+sig hos oss, nemligen -- att löpa och lyssna, eller springa efter

+dagens nyheter och sqvaller; hvarvid vi ofta förlora ej blott en

+dyrbar tid, utan försumma och förakta vigtigare, och nyttigare,

+sysselsättningar. Ja om vi närmare granska dessa Tidningar, skola vi

+troligen finna att det andliga, eller vetenskapliga elementet, d.v.s.

+ändamälet -- att väcka, lifva, och sysselsätta tanken, och att

+derigenom förädla vår själs- eller föröka vår kunskapsförmåga, är i det

+hela ganska ringa, jemförd med det timliga, eller materiela, som går ut

+på att medelst omvexlande af ett tvetydigt nöje, dymedelst inbringa

+redaktionen en säkrare inkomst; i hvilket afseende den förra åsigten

+således måste gifva vika, och uppoffras för den sednare. Båda ändamålen

+böra, och kunna, förenas; men så att det förra likväl blir det

+öfvervägande.

+

+[31] För att äfven, i detta fall, styrka sanningen af hvad vi här

+anfört, må tjena följande Finska folktilosofemer:

+

+    _Mykkä_ viisas, hullu väkevä.

+    Hullu virren _tyyni_ lauloi, mielitöin pani lopullen.

+    Hullu _koko virttänsäk_ laulaa, hullu kaiken taitonsak ilmoittaa;

+

+-- äfven:

+

+    Puhuk miestä kaiken päivän, elä nimensäk ilmoita.

+

+Med hvilka sistnämnde ord menas -- att man icke skall visa sig

+angelägen om -- att veta hvem han är; såvida det här nemligen gäller

+saken, och icke -- personen.

+

+[32] Tvärtom är det med den största tacksamhet, vi böra erkänna Guds

+emot oss -- städse visade kärlek och godhet.

+

+[33] Kuriöst nog, igenfinner man spåren äfven af denna myt -- i våra

+gamla folksånger; ehuru naturligtvis helt och hållet på sitt sätt

+idealiserade. Så t.ex. liksom _Noach_ och _Deukalion_, på sin tid,

+ensam gungade på vågen, så flöt nu äfven _Väinämöinen_, nästan

+medvetslös, helt ensam (i sin båt, eller -- utan en sådan; ty

+berättelserna variera) på det stora verldshafvet (se Topelii _Vanhoja

+Runoja_, 1 D. p. 25, och början af 1:sta Runan i _Kalevala_). Och

+liksom Noach flere gånger, ifrån sitt fartyg, utsände sina dufvor, för

+att kunskapa om det någorstädes var land tillfinnandes, så flög (enligt

+den Finska myten) _svalan_, eller -- enligt en annan läsart --

+_Knipan_, (och -- enligt en tredje tradition -- _Örnen_) och sökte land

+länge och väl förgäfves, utan att dock finna det; hvarföre den (svalan

+nemligen) slutligen flög till det på hafvet svajande fartyget, under

+hvars däck den byggde sitt bo, och värpte ett ägg, (se _Pieniä Runoja_

+1 D. N:o V). I sammanhang härmed tillskarfvas nu en annan österländsk

+myt, hvilken omtalar att ägget föll i sjön, och gick sönder; hvarvid af

+den nedre delen formades jordklotet -- af den öfre delen bildade sig

+himlahvalfvet, och af de öfriga små äggsmulorne -- stjernorne, på

+himmelen. Hvad som utgjorde hvitan af ägget -- blef härvid till att

+lysa som solen; hvad som var gulan i ägget -- blef till att skina såsom

+månen o.s.v. Man återfinner således här såväl den Indiska som den

+Egyptiska myten om verldsägget, eller som det heter -- om verldens

+tillkomst ur ägget; hvarmed den Finska myten har många ömsesidiga

+anknytningspunkter. Det är annars icke utan att man finner en viss

+likstämmighet emellan Väinämöinens flytande på hafvet, och den Indiska

+myten om Vischnu, slumrande i ormen Anantas sköte; hvilket framstäldt i

+teckning (se Fr. Majers Mythol. Lexicon 1 D. pl. 2) företer en trogen

+bild af ett forntida drakskepp. Vi omnämna det här, endast för att

+bestyrka -- det forntidens folk slodo, äfven med hänseende till sina

+myter, i beröring med hvarandra, liksom de gjorde det med afseende å

+sjelfva språket. (Jemf. _De Finska stamordens uppkomst_).

+

+[34] Detta tyckes äfven _M.O. Alcenius_ hafva observerat, och anmärkt.

+En såbeskaffad parallelismus, emellan de Grekiska och Finska myterna,

+finna vi flerstädes; så t.ex. då Pohjan neiti ej blott (enligt 8 R. v.

+121-132) innan hon samtycker till Väinämöinens begäran -- pålägger

+honom att fullborda vissa storverk, och idrotter; liksom hennes moder,

+i samma afsigt (enligt 19 R. v. 15-344) pålade det Ilmarinen, som

+härvid i hemlighet af flickan blef underrättad huru han borde bete sig

+-- så igenfinna vi presis enahanda historier om Jason, som -- då han af

+Æetes ålades att fullgöra såbeskaffade dater -- blef i hemlighet, genom

+dottern Medeas trollkonster, förhjelpt att fullgöra dem.

+

+[35] Denna sin uppgift grundar Ganander pä följande strof, frän en

+gammal Runa:

+

+    Sämpsä, poika Pellervoinen,

+    Otti viisiä "jyviä" --

+    Seihtemiä "siemeniä" --

+    Lähti maita kylvämääm,

+    Saloja tikittämään.

+    Suot kylvi -- kanarvat kasvoi,

+    Norot kylvi -- nousi koivut,

+    Mäet kylvi, nousi männyt. --

+    Kylvi kummut kuusikoiksi,

+    Karankot -- kataikoksi...

+

+Dessa verser anträffas yttermera varierade, spalierade, och behörigen

+interpolerade i Kalevala Run. 2 v. 13-42; der, i stället för _Sämpsä_,

+läses _Sampsa_; ty vokalerna a och ä variera i finskan ofta med

+hvarandra. Häraf har man emellertid tagit sig anledning att i Kal. 16

+R. v. 14 o. ff. dikta det Väinämöinen sände Sampsa att söka åt sig

+skeppsvirke (laivapuita). Enligt Ganander besjunger således skalden,

+och förklarar här orsaken till, och äfven tillgången vid jordens första

+fruktbarhet, och vegetation (ett ämne, hvilket äfven Sammas-myten

+omtalar) ett annars -- nog djupsinnigt och naturfilosofiskt ämne för --

+en folktradition. Ett ämne, hvilket här påsättochvis ingår endast

+såsorn en episod i sjelfva myten om Sampo, eller Sammas; men utgör

+ingalunda dess betecknade eller filosofiska verldsåsigt. Annars hvad

+sjelva betydelsen af det härvid använda ordet _Sammas_ (eller _Sampo_)

+vidkommer, så skola vi nu ej derom tvista, eller bekymra oss. Det kan

+tillsvidare få betyda, och beteckna, allt möjligt, och hvad helst man

+vill, ty derpå ligger här (till en början) ingen vigt. Det är endast

+sjelfva handlingen som här är fråga om, och som utgör sjelfva

+hufvudsaken; och ej de handlande personerna, ej sakerna, som här

+omtalas, ja -- ej ens de skilda orden, som deri ingå, eller härvid

+blifvit begagnade. Ty detta åter utgör en helt och hållet skild fråga,

+i och för sig, som med den förra (d.v.s. med sjelfva handlingen)

+egentligen har ingenting att skaffa. Ty väl slår den sednare frågan här

+ställd i ett sammanhang med den förra; men är deraf dock i det hela

+laget, eller i ett visst annat afseende -- oberoende. Vi hafva

+tiliförene redan förklarat karakteren af denna myt, och bevisat att

+sjelfva andemeningen deraf är, att visa -- det menniskan sjelf är

+orsaken till sin olycka, d.v.s. till det mer eller mindre lyckliga

+tillstånd, hvaruti hon vanligen befinner sig; och detta förnämligast

+genom sin olydnad. Här återfinna vi således ej mindre den Grekiska än

+den bibliska traditionen om Pandora och Eva. Men härvid tillkommer nu

+(enligt den Finska myten) såsom ett nytt skäl till menniskans olycka --

+icke sä mycket den sinliga eller köttsliga lusten, eller d.s.k.

+begärelsen att olagligen vilja tillegna sig andras egendom -- hvilket

+då det sker medelst rof, eller såkallade vikingatäg (enligt

+Skandinavernas åsigt) ansågs, tvärtom, för en ridderlighet; men

+ingalunda så, om det sker medelst ett otillåtligt tillgripande af hvad

+som tillhör en annan -- och hvilket i det hela är oförenligt med den

+Finska karakteren, som i detta fall uttalar sig ganska vackert i det

+finska folkfilosofemet: _toista toisen vehnenen, toista toisen

+vehkanenkin_. Och att häröfver således _skryta_, eller _brösta sig_, är

+oförståndigt, ja otillständigt, och anstår derföre ingen hederlig man.

+Hvarföre ock följden icke uteblir; ty på brottet följer alltid

+straffet. Vidare lär man sig af denna myt, att menniskan sällan är nöjd

+-- med sin lott, eller med hvad hon har och äger; utan önskar sig

+alltid -- något bättre; ty det heter ju:

+

+    Kuin oisi usseemmat soanut!

+

+Eller som Svensken säger: _mera vill -- mera ha_. Och äfven denna

+menniskans egenskap är -- lika naturlig, som lofvärd; hvilken, om den å

+ena sidan oroar henne, och ger henne bekymmer -- bålar den henne (å

+andra sidan) och för henne ett steg framåt; hvilket här är en ny, och

+ganska lärorikt framhållen sanning. Och således om naturen än sparsamt

+här utdelat sina gåfvor, d.v.s. begåfvat oss (eller vårt land) endast

+med små smulor af sina rika håfvor, så böra vi derföre dock icke klaga,

+och vara missnöjda, utan böra vi vara nöjde och belåtne; emedan de --

+genom vår flit, och vårt arbete -- riktigt använda, kunna mångdubblas;

+och derigenom bereda en rik välsignelse öfver vårt fattiga land. (Kal.

+38 Run. p. 300-314). Sådan är nu i allmänhet, enligt vår mening,

+uppfattnigen och tendensen af den här ifrågavarande Sampomyten. Och vi

+tro att den, såsom sådan, skall försvara sin plats.

+

+Hvad sedermera vidkommer de båda, skilda, härvid begagnade orden -- så

+är det naturligt att äfven de icke kunna vara utan sin i detta afseende

+egna, och synnerliga, betydelse. Hvad således nu till en början först

+vidkommer det här förekommande ordet _Sammas_ (hvilket ingalunda är ett

+diminutivum af ordet _Sampo_; såsom Dr Donner behagat förklara det) så

+anse vi det vara bildadt af, eller rättare sagdt -- en variation, eller

+en skild läsart af det Finska ordet _saamas_ (eller _saamasi_) eller

+rättare sagdt, det är samma ord, ehuru -- olika prononceradt, enligt

+hvad saken och verssatsen fordrar; derigenom att, i det sednare ordet,

+det dubbla a blifvit förenkladt; emot det att det enkla m deremot, i

+det föregående ordet, blifvit fördubbladt. (På samma sätt, och af

+enahanda anledning, har man i vestra Finland, t.ex. af förnamnet

+_Tuomas_, bildat namnet _Tommi_). Måhända har detta skett endast för

+att mera intonera, eller att här på stället gifva en större vigt, och

+betydelse, åt sjelfva ordets egentliga bemärkelse; d.v.s. för att äfven

+i formelt afseende, sålunda på något sätt utmärka detsamma, med

+hänseende å sin betydelse, från det dermed liktydiga ordet _saamas_

+(eller _soamasi_) -- bildadt af ordet saama och pronominalsuffixen si.

+Och hvilket ordagrant betyder _"ditt byte", din inkomst, "din fångst",

+d.v.s. "hvad du fått, eller erhållit"_. I hvilket fall det således,

+såsom ett supinum, eller substantivum, bildadt af verbum _saan_ (och

+det -- äfven enligt en annan etymologisk förklaring, hvilken vi straxt

+skola anföra) t.ex. kan betyda "din skatt", på samma sätt som _juomas,

+juomasi_ (af _juon_) betyder "din dryck", och _tuomas, tuomasi_ (af

+_tuon_) "_hvad du hemtat_"; -- helst Finskan icke har något annat

+motsvarande ord som betyder _skatt_, än _vero_, som egentligen betyder

+_ränta, procent_. Härvid är dock den skilnad att _saamas_ betyder en

+_skatt_, eller en _skörd_, en _inkomst_, m.m. som redan är inbergad,

+hvaremot _saatava_ (bildadt af samma stamord) betecknar en _dito_ som

+bör stå att fås, och hvilken man således icke ännu erhållit.

+

+Ordet _Sampsa_ åter, som ursprungligen här förmodligen ägt samma

+betydelse, är troligen uppkommet deraf, att anhangspartikeln _pa_, för

+mera eftertryck, blifvit ordet tillagdt; hvaraf man således erhållit

+ordet _sammaspa_. Och då nu detta långa och trestafviga ord, eller då

+detta daktylon (hvaruti bokstafven p numera ingått) sedermera skulle, i

+och för meterns skull -- såsom en spondé, eller en troché -- inpassas i

+versen, måste det åter (med bibehållande af denna particula enclitica

+_pa_) stympas, eller förenklas till ett tvåstafvigt ord; hvilket icke

+kunde ske annorlunda än derigenom att bokstafven p nu, enligt det

+allmänna bruket, efter språklagen, flyttades -- från slutet af ordet,

+och ställdes midt uti detsamma; hvarigenom skulle uppstå det

+kakofonetiska ordet _sampas_; hvilket på grund af de språk- och

+ljudlagar, som blifvit anförda i "Forskningar uti sjelfva

+grundelementerna af det Finska språkets grammatik" (sid 36) -- i

+poetiskt afseende, och för större emfoni, blifvit utbytt -- ena gången

+emot ordet _sampsa_, och -- andra gången emot ordet _sampo_ (ett ord af

+samma form som _lempo_). Följden häraf blir således att alla tre orden,

+_sampsa, sampo, och sammas_, beteckna en och samma sak, och utgöra

+sålunda ett och samma ord. (Castréns förklaring det ordet _sampsa_ är

+en förvrängning af det ryska dopnamnet _Samson_, lemna vi för öfrigt i

+sitt -- välförtjenta värde). Den som icke åtnöjer sig med denna

+förklaring, utan påstår att ordet sammas sjelf är ett stamord, må

+derföre åtnöja sig här med en annan. Liksom ordet _hammas_ (tand) har i

+genetivus _hampaan_, och liksom _lammas_ (får) har i genetiven

+_lampaan_, så måste nu äfven _sammas_ rätteligen ha i genet. _sampaan_.

+Vi finna således huru, och på hvad sätt _p_ ljudet, i analogi med

+språkets lagar, kommit att ingå i detta ord; och sedan det engång väl

+kommit dit, är det ej så lätt att få det derifrån. Sålunda hafva vi

+t.ex. namnet _sampa-linna_, nära Abo, der bokstafven _p_ förekommer

+äfven i nominativus. Vida vigtigare skulle jag anse den omständigheten

+förtjena att uppmärksammas -- att _sammas_ är ett ord som icke,

+åtminstone i denna bemärkelse -- numera, återfinnes i vårt språk här i

+landet; hvilket är fallet -- äfven med många andra ord, som -- under

+tidens längd, derifrån försvunnit (och detsamma gäller äfven om namnet

+_Jompainen_, hvaraf i Finland icke återstår något minne). Det måste

+derföre antingen vara lånadt från ett annat språk, eller ock utgör det

+en arkaism, d.v.s. ett föråldradt talesätt, som numera från språket

+redan dött ut, och försvunnit. Att det för språket fordom åtminstone

+icke varit främmande, bevisas deraf att det var kändt, och ännu

+begagnades på de Svenska Finnskogarne, utan att ordet derföre

+förefinnes i något annat språk. Att det måste vara en arkaism, skönjes

+äfven deraf, att redan Sturleson (född 1179) på flere ställen omtalar

+det Finnar, ännu på hans tid, bebodde de Skandinaviska skogsbygderna;

+hvilka Finnar dock vid digerdöden 1350, nästan totalt utdogo, men

+hvilka dock i språket qvarlenmat några spår af sin tillvaro; och

+hvilket ännu skönjes hos den närvarande generationen. Så t.ex. heter

+moder på de Svenska och Norrska Finnskogarne öfverallt på Finska

+_munna_ -- ett ord hvilket icke numera någorstädes återfinnes i vårt

+Finska språk. Blott på ett ställe, i en gammal runa, förekommer hos

+Ganander (sidan 60) ordet _munnu_ såsom betecknande ett qvinnonamn --

+till ett bevis att det fordom åtminstone funnits i språket, ehuru det

+numera ej förekommer i något lexikon. Och likaså heter ordet flicka

+öfverallt på Finnskogarne, å Finska, _muksa_ -- ett ord hvilket

+likaledes ej mera i vårt språk återfinnes; men hvaraf spår dock

+förekommer i Tschudiska ordet _mutsa_, och i Olonesiska ordet _mutsoi_

+(som betyder _brud, ungmor_). Äfven på Baskiska (som talas i den

+Spanska provinsen Biscaya) heter flicka _moza_. Ett ord hvaraf annars

+åtskilliga ättlingar, och samslägtingar, förekomma på många -- äfven

+vidtaflägsna språk och tungomål. Så t.ex. ordet _mus'a_, som på

+Mandingo språket i Afrika betyder "hustru", och detsamma betyder

+_musee_, på Jalunka, och _mussu_, på Socko-språket (som, är en dialekt

+af Mandingo) äfvensom _massari_ på Beetjuana spr. m.fl. och hvilka ord

+tillhöra samma ordklass som det Latinska ordet _musa_, och det Engelska

+_miss_; och äro på långt håll beslägtade med Svenska ordet _mö_, det ny

+Persiska _made_, och det Tyska _magd_, m.fl. A andra språk deremot får

+samma ordklass en i detta afseende motsatt bemärkelse, såsom fallet är

+t.ex. med _musch_ på Ryska, _mies_ på Finska, och _mas_ på Latin;

+hvilka ord alla deremot betyda man.

+

+Men utan att här numera tala hvarken om Olof Trälälja eller om

+Birkebeningarne, m.fl. kunna vi ej blott i filologiskt utan äfven i

+etnologiskt afseende -- bevisa dessa forntida Finnars tillvaro; ty utan

+att fästa oss dervid att sjelfva namnet _Wermland_ (det skrefs i äldre

+tider _Warmaland_) af många anses hafva uppkommit af Finska ordet

+_voara-maa_, äfvensom att _Ölmähärad_ (hvilket i gamla pergamentsbref

+skrifves _Ylmähärad_) fått sitt namn af finska ordet _ylämaa_, eller

+att sjön _Kymmen_ ännu i dag, oförändradt, bibehållit sitt Finska namn

+(myckel annat att förtiga) så vilja vi nu här t.ex. blott anföra att

+det finnes en stor och folkrik by, invid Klarelfven, i norra delen af

+Dalby, i Ekshärads socken, bärande det Finska namnet _Höljys_ (ett namn

+som påminner om byn _Höljö_ i Nurmis socken, och om byn _Höljäkkä_ i

+Pielis socken) och hvilken by i urminnes tider, d.v.s. i flere hundra

+år -- ägt en helt och hållet Svensk befolkning; men hvars invånare, det

+oaktadt -- än i denna dag, af de andra sockneboarne -- allmänt kallas

+"Höljys Finnarne". Också var det i denna by, hvilken endast ligger

+några mil från byn Aspeberget på finnskogen, som kyrkan förlades till

+den nu sednast -- till följd af min framställning -- härstädes bildade,

+såkallade "Norra Finnskoga Församling". Hvad som blifvit sagdt om

+Höljys, gäller äfven om Treskog, en ännu större svensk by, inom

+Gunnarskogs socken. Vare detta, i förbigående sagdt om de fordom här

+boende primitiva, eller ursprungliga Finnarne, af hvilka vi ännu kunna

+spörja spår i sjelfva det här än i dag begagnade Finska språket.

+

+Vi hafva nu således, genom våra vandringar år 1817 på Finnskogarne i

+Dalarne, sålunda lyckats att få reda på den genuina betydelsen af ordet

+_sampo_, hvarom de "lärde", i mera än i 50 års tid tvistat, och hyst

+olika tankar, ja -- utbytt de löjligaste meningar, utan alt ens kunna

+ana till det rätta förhållandet. Om man nu således antager, hvad af

+många redan förut blifvit framhållit, nemligen att en del af den vid

+floden Dvina fordom boende finska folkstammen (känd, i de skandinaviska

+sagorne, under namn af Biarmer) fordomdags troligen äfven erlagt någon

+slags _skatt_ till "Pohjola", eller till dem af sina stamförvandter,

+hvilka boende mera nordligt kring sjelfva flodmynningen, och invid

+hafskusten, der de (enligt Sturleson) i ett tempel enkom vårdade, och

+förvarade, den beryktade Jumalabilden -- så är det mer än troligt, att

+denna skatt bestod i säd (hvaraf folket skulle lefva, och hvilket ännu

+i dag utgör folkets vigtigaste lefnadsvilkor). 1 detta fall hafva vi

+genast till hands en annan, och en ny, förklaring af ordet sampo, som

+än närmare bekräftar den förra, och nogare bestämmer hvaruti denna

+skatt egentligen bestod. Också heter det derföre ej förroskull om

+Wäinämöinen, då han seglade till Pohjola:

+

+    Tuopi laivalla eloa,

+    Aluksella aartehia. (Kal. 18 R. v. 619, 620)

+

+Det heter derföre i en gammal Runa (införd i Mehiläinen 1836, Toukok.)

+om Tuiretuinens son, då han for till Pohjola, att han _läksi viemään

+vetoja, moarahoja maksamahan_ (åter ett nytt ord på begreppet "skatt").

+

+Vi kunna härvid icke undgå att i förbigående anmärka det

+slägtskapsförhållande, som i detta fall synes (ehuru på längre håll)

+förete sig emellan ordet _sammas_ och det finska ordet _siemen_ (frö.

+korn, säd, eller egentligen -- utsäde) och hvilket ord återfinnes i

+många ej blott med Finskan beslägtade tungomål, utan äfven i andra, och

+forntida, språk. Så t.ex. utan att här tala om det latinska liktydande

+ordet _semen_, och dess ättlingar (såsom t.ex. _seme_, på Italienska,

+och _semicute_, på Spanska, m.fl.) deriverade kanske, eller åtminstone

+beslägtade med ordet _serere_ (så) så heter säd äfven på Ryska _sämja_

+-- på Jakutiska (vid Kolyma floden) _samen_ -- på Sanskrit, _sumana_,

+o.s.v. hvaremot _same_, och _sämen_, på såväl forntida som nutida

+Teutoniska egentligen betyder _säden_ hos djuren, och är ursprungligen

+samma ord som _sajo_, på Lappska -- _saad_ på Irländska -- _saed_, på

+Anglosaxiska -- _sal_ på Alemanniska -- _saat_ på Tyska, och -- _säd_

+på Svenska. Med anledning häraf skulle man kanske kunna tillägga ordet

+_sampo_ (sammas) en alldeles ny förklaring, eller en betydelse, som

+dock derföre icke motsäger, men snarare bekräftar, och öfverensstämmer

+med den förra. Då ordet _ruis_ (genet. _rukiin_) som motsvarar

+begreppet "råg", icke tyckes vara genuint finskt, är det nog möjligt

+att _råg_, liksom _säd_, i allmänhet i de uräldsta tiderna betecknades

+med ordet _siemenet_, som numera betyder "utsäde". Åtminstone

+betecknades så den råg, som skall sås, och hvarom här tyckes vara i

+fråga; och derföre om, som sagdt, _sampsa_ är _Pellervoinens_ son, så

+vill detta, med andra ord, icke säga annat än att _utsädet_ hör

+_åkerbruket_ till (_pellon siemenet_). Att folkpoesin äfven gör den

+döda naturen till -- både lefvande, och talande, är ju redan, af

+gammalt en erkänd sak. Om sådant varit förhållandet, och om (t.ex. till

+följd af missväxt) hungersnöd, eller brist på säd (utsäde) inträffat i

+Pohjola, efter Louhi (enligt Kalevala runorne) genom Wäinämöinen, gaf

+Ilmarinen i uppdrag att anskaffa nysäd, utsäde, eller en slags ny skatt

+(_uusi sampo_) -- han, som (att redan sluta efter namnet,) var luftens,

+klimatets och väderlekens Herre, och på hvilken det således berodde att

+befordra årsväxten, och som dessutom tyckes hafva varit en alltigenom

+verksam, driftig och inflytelserik personage, för att ej säga en mycket

+konstförfaren man -- så var det allsicke underligt om dertill

+erfordrades ej allenast mycken tid, utan om detta medförde honom mycket

+bråk och besvär, många lidelser och förargelser, hvilket skalden här (i

+10 R. v. 320-416) poetiskt tyckes vilja påpeka, och afmåla, genom de

+många olikaslags former, och skepnader, som härvid visade sig för hans

+rika fantasier, och bemödanden; och hvarvid allt måste åstadkommas

+genom trollkraftens allmakt, såsom utmärkande den tidens högsta kunskap

+och visdom. Dessutom då Ilmarinen (enligt hvad redan sjelfva namnet

+utvisar) var luftens och väderlekens representant, så var ju ingenting

+naturligare än att man skulle vända sig till honom, med böner om en

+lycklig skörd, eller nysäd (_uusi sampo_). Att han sedermera, i

+menniskoskapnad, deltager i de andras vikingafärd -- är ingenting

+ovanligt, och antyder blott att en ny mytisk dikt här blifvit

+tillskarfvad den förra. Lika troligt, och lätt förklarligt, är det

+äfven att (t.ex. vid ett missväxt- eller hungersår) sådane äfventyrare

+som Lämminkäinen, och hans sällskap, ansett sig berättigade att till

+föda, eller utsäde, få dela med Louhi det sädesförråd, hvartill de i

+tiden måhända varit henne, på sätt och vis, behjelplige att inbringa

+och ihopsamla, eller -- att återbörda den skatt man gifvit henne i goda

+dagar. Åtminstone kunde Wäinämöinen hafva skäl att få häraf en andel,

+såsom den hvilken, genom Ilmarinen, förskaffat henne den. Och då hon nu

+härpå icke ville ingå, är det likaså icke att förundras, om de vågade

+på kuppen att om natten (d.v.s. sedan alla andra insomnat) inbryta sig

+i hennes sädesmagasin, för att derifrån bortföra d.s.k. "skatten",

+eller tulla hennes sädesförråd; hvarvid det i sanning icke fordrades

+någon konst att bära säckarne (eller säcken) i båten. Detta minskar

+derföre icke, eller nedsätter, Wäinämöinens popularitet -- enär han

+hade förutsagt henne detta. Det var snarare här -- en bragd, en ny

+idrott, eller en bedrift han ville utföra. Men eftersatt, och upphunnen

+på vägen, uppstod det naturligtvis en häftig strid, om _mitt_ -- och

+_ditt_. Hvarvid, enär de härom handskades, större delen af säden

+halades öfver bord, och folades i sjön, d.v.s. for åt fanders, och

+försvann i vågorna; men hvarvid dammet och stoftet deraf steg med

+vinden -- upp mot skyn, under det de tyngre kornen sjönko ned till

+bottnet, och de lättare drefvo med vågorne till land; och hvarefter

+Louhi återvände endast med den toma säcken.

+

+    Kantoi kannen Pohjolahan, sai rivan Sariolahan,

+

+Härvid bör observeras att ordet _kansi_, här på stället, icke torde

+betyda "lock"; utan deriveradt troligen af ordet kannan (jag bär)

+betecknar det något hvarmed, eller hvaruti, något bäres. Och således

+här på stället kan betyda _säkki_ eller _pussi_ -- ord hvilka,

+hvardera, icke äro ursprungligen finska; och för hvilkas begagnande det

+således ursprungligen måste hafva funnits något genuint finskt ord,

+motsvarande det ungefär, af samma skäl, dermed beslägtade ordet

+_kontti_, som troligen äfvenså torde vara deriveradt af ordet _kannan_.

+Hvad åter det andra fyllnadsordet _rivan_ beträffar, så är det ej blott

+lika möjligt, utan äfven lika troligt, att man här begagnat sig af det

+svenska ordet _rifva_, som att derivera det från det Finska ordet

+_ripa_ (handtag). Ty har man flere såbeskaffade exempel, der radikala

+svenska ord blifvit i sednare tider infuskade i språket, t.ex. _parma_

+(barm) Top. 3 15; _paarna_. (barn) Top. 10. 20; _kalkki_ (skalk) Top.

+1. 38; _pelsi_ (päls) Top. 3, 11 _manni_ (man) Top. 5, 15, o.s.v.

+Sålunda skulle det så mycket omtvistade ordet _Kirjokansi_ --

+egentligen komma att betyda en "brokig säck", eller något dylikt; och

+det så mycket mer som en sådan säck (eller matta) såsom Louhis

+enskildta tillhörighet, i stället för att på något sätt stämplas, eller

+särskiljas ifrån andras -- troligen varit på något vis med egna tecken,

+eller figurer, utmärkt. Runorna tillägga väl att af de smulor af sampo,

+som med vågorne flöto i land, hade Wäinämöinen (enligt 43 R. v. 297, o.

+ff.) med glädje hoppats att ännu vinna en god skörd, och för landet

+lyckligare dagar. Hvilket allt mera har afseende på säden, än på

+trolltrumman.

+

+    Tuost on siemenen sikiö,

+    Alku onnen ainoaisen,

+    Tuosta kyntö, tuosta kylvö --

+    Tuosta kasvu kaikenlainen;

+    Tuosta kuu kuumottamahan,

+    Tuosta päivä paistamahan

+    Suomen suurille tiloille,

+    Suomen maille mairehille. (Kal. 43 R. 297-304.)

+

+I detta fall har man åtminstone icke blott fått bemärkelsen af Pohjola

+närmare, och geografiskt bestämd, jemte en förklaring hvarföre der

+sedermera var brist på spanmål, utan äfven att der den tiden fanns en

+qvinna, benämnd _Louhi_, eller _Louhiatar_, (Lovehetar) som synes hafva

+varit landets regentinna, eller herrskarinna; och på hvars minsta vink

+-- såväl beväpnadt manskap, som skepp och farkost, stod till reds. Att

+hon kallas _Pohjan akka_, innebär en hederstitulatur, och nedsätter

+henne icke; ty _akka_ i forntida språket innefattade, (liksom _ukko_)

+en stor vördnadsbetygelse; och innebär ordet _akka_, ännu i Lappska

+språket -- en slags ärebetygelse, (t.ex. _Maderakka, Sarakka,_ m.fl.)

+Icke måtte det väl vara henne, hvarom Tacitus i 45 Kap. säger --

+"_femina dominantur_", och tilllägger; "_hic Sveciae finis_"? Men

+besynnerligt förefaller det oss likväl, i anledning häraf, att då

+Norrmännen ofta härjade och plundrade, eller krigade i Biarmaland, så

+omnämnes det sällan och aldrig -- att der funnits någon konung, eller

+regent, hvilket dock är det första, hvarvid man naturligtvis i krig

+fäster sig. Alla dessa långa, många, och vidlyftiga historier (i det

+hela mera onödiga) om Sampo, och dess uppkomst, m.m. går deremot sammas

+myten, -- i sin mera enkla och förädlade form -- alldeles förbi; men

+fäster sig i det stället så mycket mera vid sjelfva hufvudsaken, som

+går ut på att visa det menniskans, såväl fordna som närvarande,

+lefnadsförhållanden basera sig på hennes eget lefnadssätt, och

+uppförande. d.v.s. det innehåller, kort om godt, en moral -- i få ord.

+

+[36] Att sluta af Kalevala (10 Run. 271-276) synes det som dertill nära

+nog ej blott skulle fordrats en trollkonst (en öfvernaturlig förmåga);

+åtminstone utvisa v. 320-416, att dertill erfordrades ej blott mycket

+besvär, utan äfven en lång lid, att få Sampo i stånd; hvilket här ofta

+är fallet med att indrifva skatter.

+

+[37] Hvilket tyckes antyda, och ge tillkänna, att hon verkligen var i

+stort behof deraf, eller i en nödträngd belägenhet, som man säger.

+

+[38] Den egentliga hufvudsaken, som nu skulle följa, och som upplyser

+gåtan -- men som här likväl saknas -- hafva vi redan förut meddelat

+angående _Sammas_, och mer än tydligt förklarat i _De proverbiis

+fennicis_, p. 10.

+

+[39] Numera voro argonauterna således tre; förra gången -- endast två.

+

+[40] En skatt, och ett sädesförråd, kan man dela; men icke en

+trolltrumma, solen eller qvarnen.

+

+[41] Det såkallade "nio talet" spelar hos fornfinnarne alltid en stor

+roll, liksom ej mindre i den Indiska än i den Skandinaviska mytologin,

+der det t.ex. talas om 9 himlar och 9 jordar.

+

+[42] Detta tyckes ytterligare besanna vår förmodan att med Sampo,

+åtminstone här på stället -- betecknades säden, som inskjuter sina

+rötter i jorden, och måste med plogen behandlas, Härom heter det i

+10 R. v. 427-432.

+

+    Siihen juuret juurutteli

+    Yheksän sylen syvähän.

+    Juuren juurti moa-emähän,

+    Toisen vesiviertehesen.

+    Kolmannen kotimäkehen.

+

+Det var i anledning häraf äfven (enligt en annan Runa) de många

+qvarnarne sattes i gång.

+

+[43] Att sluta bäraf, äfvensom af den omständigheten att farkosten

+roddes med årar, af två man -- måtte den (åtminstone i skaldens tanke)

+ej hafva varit bland de största, och endast afsedd att begagnas på

+smärre insjöar och floder.

+

+[44] De få delar af Sampo som härvid flöto i land, åstadkommo der samma

+underbara verkan, och effekt, som, i förra fallet -- delarne af Sammas;

+nemligen att de befordrade vegetationen, och således -- behörigen

+kultiverade -- befrämjade fruktifikationen, eller sädesproduklionen.

+Skilnaden är dock den, att allt detta låter tänka sig till följd af

+sädeskornen, men icke tillföljd af några bilar af trolltrumman.

+

+[45] Kalevala-runorne sakna likväl här det bästa, nemligen -- sjelfva

+qvintessensen, hvilken numera äfven från folkmedvetandet tyckes vara

+försvunnen i Finland; men hvilket vi varit lycklige nog att attrappera

+hos Finnarne i Dalarne. "_Kuin oisi usseemmat soanut_!" heter det. Se

+-- der ha vi det! Menniskan är aldrig nöjd! Vi hafva der åter en ny

+lärdom, och en djup sanning att iakttaga -- allt inom dessa få rader --

+en sanning som går, och gäller, så länge verlden står, och -- lifvet

+räcker. Och hvem är sedan orsaken dertill annan, än menniskan sjelf och

+-- hennes oförnöjda sinne. Men denna myt förvarar ännu dessutom en

+annan djup sanning, hvilken vi hittills icke berört, eller förklarat,

+ehuru den här kanske närmast alluderar på Finnarne sjelfva. Den

+innebär, och utvisar nemligen, att menniskorne under sina husliga

+sysslor, och fredliga värf -- beredt sig sin egen olycka, genom

+begagnandet af svärdet, såsom ett mordvapen -- äfven om man, å andra

+sidan, dermed någongång lyckats vinna några förmåner. Måtte ej blott

+enhvar af oss, utan måtte äfven alla Europas regenter -- lägga detta på

+sitt sinne! Nej -- på sitt samvete! Måhända är detta ock orsaken,

+hvarföre Finnarne (så vidt man af historien känner) icke i fordna tider

+(såsom andra folkslag) sökt sina idrotter i krig och bardalek, utan --

+i fredliga yrken.

+

+[46] Så t.ex. studera vi visserligen Grekernas och Romarnes mytologi,

+men ofta kanske utan att närmare uppfatta idolernas inre, djupa, höga,

+och andliga betydelse, som utmärker deras egentliga karakter; i det vi

+åtnöja oss endast med att litet attrappera dem på ytan, antingen med

+penseln, eller grafstickeln.

+

+[47] Så t.ex. då Pohjola (hvilken förklaring, och betydelse, man än

+vill gifva ordet) likväl alltid är ett ej blott historiskt, utan äfven

+ett geografiskt namn (omock någongång poetice förbytt till Päivilä,

+eller Sariola), så synes det oss åtminstone -- minst sagdt -- löjligt,

+att sätta det i förbindelse, och i beröring med _Kalevala_, som är ett

+heltochhållet poetiskt fingeradt och uppdiktadt namn; hvilket, såsom

+sådant, ingenstädes står i verkligheten till finnandes (jemf. Litter.

+Sällsk:s protokoll, då det diskuterades om -- hvad titel man skulle

+gifva boken). Ty såvida det icke förekommer hvarken bland de flere

+hundra finska runor, och folksånger, jag insamlade i Savolax, eller

+bland dem _Topelius_ meddelat från samma landsort som Lönnrot, icke

+heller bland de af _v. Schröter, v. Becker, Ganander, Porthan,

+Lencqvist, Maxinius_, m.fl. i tryck utgifna, så påstå vi att namnet

+_Kalevala_, liksom _Wäinölä_, är af Lönnrots eget fabrikat. Också vet

+han derom icke säga annat än -- "_Wäinölän vainiolla, Kalevalan

+kankahalla_". I poetiskt afseende är häremot ingenting att anmärka; det

+står, (betraktadt såsom en dikt) för Lönnrots räkning, liksom _Runola_

+(ett annat epos) står för vår. Men att utgifva det för en finsk

+folkdikt, är ett underslef, som icke anstår någon -- allraminst

+Lönnrot. Och att i detta fall inblanda Pohjola med Kalevala är en

+nonsens, som icke låter förklara sig, och strider emot sjelfva det

+sunda förståndet, såvida nemligen grundstenarne här, (till samma

+skådespel) äfven måste stå på samma bas, och icke -- den ena på jorden,

+och den andra upp -- i himmelen. Och slutligen -- månne det ej i

+historiskt afseende härvid hade hört till ordningen, äfvensom ej mindre

+till sanningens och rättvisans grundsatser, än till humanitetens och

+billighetens fordringar, att Lönnrot härvid äfven bordt hafva uppgifvit

+-- hvarifrån, och af hvem, han erhållit de skilda sånger han här

+begagnat. Ty då de flesta af dem, och måhända de bästa, redan förut --

+genom offentligt tryck -- blifvit af andra, allmänheten meddelta, ser

+det åtminstone så ut såsom Lönnrot, genom förtigandet, eller

+förhemligandet bäraf, velat tillräkna sig, ensam, förtjensten af

+alltsammans, liksom han varit barnslig nog att tillerkänna sig sjelfva

+idén af deras _samlande_ och _utgifvande_ -- såsom sin _uppfinning_.

+

+[48] Det hörde fordom till saken -- ej blott i vårt land, utan äfven

+bland flere andra folkslag, och utvisade en slags ärebetygelse och

+aktning -- att ej nämna saker, och personer, vid deras rätta och

+vanliga namn, (hvilket ansågs nog trivialt, d.v.s. simpelt), utan

+medelst ett visst annat, dem tillagdt, säsom deras epitet. Liksom

+Svenskarne ofta (isynnerhet vid begåendet af deras andaktsstunder)

+kalla Gud till _Herren_ (äfven ofta till _Du_) så kallade Finnarne

+honom fordom till _Ukko_ (Gubben) emedan detta ord, redan ensamt, i sig

+innebär en viss vördnadsfull betygelse. Så t.ex. hörde jag 1817, bland

+Finnarne i Säfsen, en 70 års gammal gubbe, benämnd Ronkainen, hemma

+ifrån byn Hön, hvilken kallade Gud för _Wanha mies_ ("den gamle

+mannen"). Han svor nästan vid hvartannat ord, och på det högsta

+förundrade sig, då han fick höra mig tala "Finlands finska", (något som

+han förut aldrig hade hört) -- vid det han ena gången sade: _voi vanha

+mies!_ (motsvarande ungefär då vi säga "kors bevars!") -- andra gången:

+_voi Herra yhtä taivaallista!_ (svarande ungefär emot orden: "kors

+Gubbevars"!) hvarvid han, för omvexlings skull, stundom inföll --

+_voi vanhakas_ (kors "den gamle") och hvarmed han likaså förstod _Gud_.

+Af samma orsak tituleras björnen till "Ohto", och "mesikämmen";

+_vargen_, till "Hukka" och "raipahäntä", o.s.v. Det måste derföre

+förefalla enhvar högst oförklarligt att en Professor i Finska språket

+och litteraturen, kunnat vara till den grad korkad, att han enkom

+skrifvit, och utgifvit, en afhandling angående den Finska Guden _Ukko_;

+och det ehuru jag redan i Svensk Litteratur-Tidning 1817, för den 7

+Juni, i detta afseende mer än tillräckligt upplyst honom om det rätta

+förhållandet härmed. Det vore ungefär detsamma som om man skulle ge sig

+att beskrifva den svenska Guden _Du_ eller _Vår Herre_. Ja det var

+bland Israeliterna fordomdags stundom vid lifsstraff förbjudit att

+benämna Gud vid sitt namn (3 Moseb. 24 K. v. 16).

+

+[49] Vi skulle, med anledning häraf, kunna meddela Hr Grimm den

+upplysning -- att Gud heter, ännu i dag, på många Afrikanska språk

+_sambi_, t.ex. såväl på Kamba och Mandongo, som på Angola språket, och

+-- _zambi_ på Kongo språket, hvilket ord vidare återkommer ej mindre i

+Loango och Tambi än i Watje och Akra språket (se Jumalasta, ja hänen

+monenalaisesta nimittämisestä moailman erinäisillä Kielilä p. 46-48).

+Vi kunna om alla dessa småaktiga försök tillämpa det motto vi redan i

+bokens början anfört från Cicero.

+

+[50] Angående denna "historiska grund", upplyses vi icke vidare. Det

+var numera åtminstone ingen "Brudfärd" i fråga. Ändamålet eller

+afsigten var ju endast att komma åt Sampo.

+

+[51] Detta skall förmodligen förklara orsaken till Hafsvattnets sälta,

+såsom en följd (enligt Finnarnes förklaring) af Sammas ena tå.

+

+[52] Nå nyss hette det ju, det han med afseende å innehållet af

+Kalevala-sångerna, fann likadana hjeltedikter bland Ostiaker,

+Samojeder, Tartarer, och andra närmare eller fjermare med Finnarne

+beslägtade folkstammar.

+

+[53] Detta var nu således den store Castréns funderingar angående

+"Sampo-myten". Vi kunna, med allt detta, härvid icke inse -- till

+hvilket _resultat_ han kom.

+

+[54] Det var egentligen Louhi, hvilken (enligt Runorne) förelade

+Wäinämöinen, såsom ett vilkor, om han ville slippa hem, -- det han

+skulle förskaffa henne sampo, vid det hon frågade honom:

+

+    Taijatko takoa sammon,

+    Kirjokannen kalkutella --

+    Joutsenen kynän nenästä,

+    Maho-lehmän maitosesta,

+    Yhen ohrasen jyvästä,

+    Yhen uuhen villasesta?

+

+(Kal. 7. R. v. 311-316) eller, som det heter i 1 Uppl.

+(2 R. v. 164-169):

+

+    Taijatko takoa sammon

+    Kirjokannen kirjaella --

+    Yhen joukkosen sulasta,

+    Yhen villan kytkyestä,

+    Yhen otrasen jyvästä,

+    Yhen värttinän muruista?

+

+och hvarmed, i poetiskt afseende, antydes de många svårigheterna, och

+konsten att kunna åvägabringa den, -- i likhet med de svårigheter,

+hvilka i 8 R. v. 95-98 antyddes Wäinämöinen att erhålla Pohjan neiti.

+

+[55] Om Runorne stundom härvid inblanda ordet "Lappalaiset", tillföljd

+af sitt manér att relevera samma sak med andra ord, så bevisar det, att

+dessa inflickade ord, som förskrifva sig från en sednare tid -- icke

+äro annat än skaldernas, och runosångarnes, egna interpoleringar, enär

+sjelfva ordet, och namnet _Lapp_ -- icke förekommer förr kändt i

+Historien, än från år 1177.

+

+[56] _Siit on polo Pohjolassa, elo leivätöin Lapissa._

+

+[57] Jag påminner mig, i min ungdom, någorstädes hafva läst, att ett

+sådant slags redskap, eller instrument, skall fordomdags äfven hafva

+blifvit begagnadt vid bröllopen här i Nylandslän. I anledning häraf

+förtjenar kanske nämnas att redan Herodotus, som lefde för mera än

+2,000 år sedan, tyckes hafva känt till trolltrumman; ty han omtalar att

+då Anakarsis återvände till Schytherna -- firade han, enligt Kyzikernas

+plägsed, gudinnans fest -- med en handtrumma i handen, och med bilder

+hängande på bröstet; för hvilken af honom antagna främmande sed, han

+blef skjuten till döds af Savlios.

+

+[58] Det synes mig som Dr Donner redan skrifvit så mycket om denna

+"qvarnhistoria" (liksom förut om "tamburdibasen") så att hälften deraf

+redan kunde vara nog, helst (enligt vår tanke) resultatet af

+alltsammans är, och blir, en galimatias; hvarföre vi äfven öfverhoppat

+det mesta af dessa till ingenting ledande resonemanger.

+

+[59] Om natten bars sampo ombord; och då man stridde derom, gick den

+sönder; en del flöt i land, och en annan del sjönk i sjöbottnet -- huru

+passar det på solen?

+

+[60] Af alla de många andra sampotolkarne, och förklararne, har deremot

+icke en enda omnämnt mig, mycket mindre upptagit den version af myten

+jag angifvit.

+

+[61] Jag var icke blott den som i Dalarne (Säfsen ligger i Dalarne, ej

+i Wermland) 1817 först upptäckte, och der upptecknade, samt 1818 i

+Upsala först förklarade och offentliggjorde _sampomyten_ (De proverbiis

+fennicis p. 10) utan är det äfven jag som 1814 i Jockas först

+attrapperade, och likaledes i Upsala 1821 först publicerade -- en akt

+af _Kullervo-myten_ (Pieniä Runoja. 2. p. 26). Äfven var det jag som

+först hörde, och 1818 i Upsala meddelade allmänheten den finska myten

+om verldsägget, jemte en refräng angående legenden om _syndafloden_

+eller om _svalan och fartyget_ (Pieniä Runoja 1. p. V). Hvilket allt

+jag (jemte mycket annat) meddelade inom det trånga utrymmet af 12+18

+blad. Slutligen var det ock jag som, genom v. Schröter, i Upsala redan

+1819, först offentliggjorde en fars ur myten angående d.s.k. _Kojoisen_

+poika, hvilken tyckes vara en pendant än till den af Ganander omtalta

+_Soini_, än till _Kullervo_ -- så framt han icke skall föreställa samma

+person.

+

+[62] Detta tror sig förf. vidare hafva funnit i orden _seppeli_,

+hjulbössa; _sepo, sepeli, sepukka,_ hund med en hvit ring kring halsen;

+_sepään_, omarma, omveckla; _säppäle_, en qvinlig hufvudbonad; _sapra_,

+hökopsa, höstack; _sapora_, fiskdam; (hvarföre månne han icke äfven här

+åberopat det betecknande ordet, saparo?) _sappa_, öppning i bakändan på

+en ryssja; _sappi_, galle, i anledning hvaraf talesättet _päivän sappi_

+betyder vädersol, o.s.v., o.s.v.

+

+[63] Nemligen 1:o pä latin, år 1818, i "_De proverbiis Fennicis_" p. 1,

+10 -- 2:o på finska, år 1828, i "Otava" 1 D. p, 19, 20; och -- 3:o på

+svenska, i den år 1834 utgifna "_Förklaringen öfver Tacitus_" (jemf. p.

+32). Likväl gjorde jag icke så mycket buller och väsende deraf, som

+sedermera tyckes hafva blifvit en följd häraf.

+

+[64] Så t.ex. liksom Castrén jemt och ständigt fantiserar om de

+"Altaiska folken", så drömde han alltjemt (under sina föreläsningar i

+finsk mytologi) om de finska afgudarne, (eller gudamakterna) vid det

+han vidt och bredt omtuggar samma slags abrakadabra, utan att ens veta

+hvad _poesi_, i allmänhet, och den finska (eller österländska)

+isynnerhet -- vill säga. Något hvarom likväl sången om _Björnens

+födelse_, redan ensamt, hade bordt kunna upplysa honom.

+

+[65] Med ett ord, om denna sak har redan så mycket blifvit både taladt

+och skrifvet, att det redan fyller, och utgör, en egenslags litteratur

+för sig, hvilken vi vilja kalla _sampolitteraturen_; hvaruti mera än

+tjugu vidtfräjdade författare och skrifställare inlagt sina idrotter.

+Resultatet af deras förklaringar, och uttydningar (jemte deras thy

+åtföljande vetenskapliga värde) vilja vi här -- för att närmare kunna

+uppfattas och öfverskådas -- i ett sammanhang korteligen framställa;

+ehuru vi, beklagligtvis nog, öfver dem alla nödgats draga -- ett långt

+(svart) streck. Dessa deras förklaringar äro som följer: --

+

+  1. Ett musikaliskt instrument (Topelius, och en anonym) --

+  2. Sjelfva Guden, och --

+  3. Jumala-bilden (Elias Lönnrot) --

+  4. En möbel, eller en grann utstyrd klädkista (Fab. Collan) --

+  5. Ett Handelsfartyg, (Enligt en uppgift af Lönnrot, meddelad i

+     Litteraturblad för medborgerlig bildning 1858, sid. 496.) --

+  6. En rik talisman (Rob, Tengström & Castrén) --

+  7. Frodes qvarn (Jak. Grimm & K. Simrock.) --

+  8. Enqvarngrotta (Castrén) --

+  9. Den gyllene morgonrodnaden (Grimm). --

+ 10. Qvarnen som stod och malade pä hafsbottnet (Aasbjörnsen & Moe) --

+ 11. En hemlig källa, och --

+ 12. Källan till allt godt (Matth. Castrén). --

+ 13. Jumala-templet (Castrén). --

+ 14. En handqvarn, som malade af sig sjelft (Schiefner & Löwe) --

+ 15. Ett moln (Mannhardt) --

+ 16. Solen (A. Kuhn a J. Caesar, a O. Donner) --

+ 17. Regnbågen (F.L. Schwartz) --

+ 18. Den stjernbeströdda himmelen (En Runosångare) --

+ 19. Hela det af Finnar bebodda landet, (En bonde) --

+ 20. Det argonautiska tåget (O. Alcenius) --

+ 21. En allegorisk framställning af Bildning och Kultur (Lönnrot) --

+ 22. Trolltrumman (Friis, Europaeus, & Calamnius).

+

+[66] Sanningen af ett gammalt svenskt ordstäf -- "erbjuden tjenst, blir

+alltid försmådd", och af ett annat, hvilket lyder -- "ingen är profet i

+sitt fädernesland", har jag mer än ofta varit i tillfälle att erfara.

+Detta har äfven nu sednast blifvit besannadt af ett visst annat

+sällskap, som valt till sitt "motto", ordet "Kohtuullisuus"; och hvars

+hufvudändamål säges vara att vilja befordra, och befrämja, nykterhet

+och måttlighet här i landet. -- Ord, hvilka klinga ganska vackert för

+örat. Men då det gäller att bevisa det äfven med "handling" -- då står

+detta sällskap ingenstädes till finnandes; ty hafva vi sökt det

+förgäfves. Också tyckes mig landets patriotiska "Ständer", äfven denna

+gång, i så måtto, hafva försofvit sig; och detta -- icke "första

+gången". (Jemf. _Något som torde förtjena att reflekteras uppå, och att

+-- vid nu påstående Landtdag -- närmare skärskådas, och öfvervägas._

+Helsingfors 1872.)

+

+

+

+***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN FINSKA SAMPO-MYTEN***

+

+

+******* This file should be named 60674-8.txt or 60674-8.zip *******

+

+

+This and all associated files of various formats will be found in:

+http://www.gutenberg.org/dirs/6/0/6/7/60674

+

+

+Updated editions will replace the previous one--the old editions will

+be renamed.

+

+Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

+law means that no one owns a United States copyright in these works,

+so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United

+States without permission and without paying copyright

+royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

+of this license, apply to copying and distributing Project

+Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm

+concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

+and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive

+specific permission. If you do not charge anything for copies of this

+eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook

+for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,

+performances and research. They may be modified and printed and given

+away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks

+not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the

+trademark license, especially commercial redistribution.

+

+START: FULL LICENSE

+

+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

+

+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

+distribution of electronic works, by using or distributing this work

+(or any other work associated in any way with the phrase "Project

+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full

+Project Gutenberg-tm License available with this file or online at

+www.gutenberg.org/license.

+

+Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project

+Gutenberg-tm electronic works

+

+1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

+and accept all the terms of this license and intellectual property

+(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

+the terms of this agreement, you must cease using and return or

+destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your

+possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

+Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound

+by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the

+person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph

+1.E.8.

+

+1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

+used on or associated in any way with an electronic work by people who

+agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works

+even without complying with the full terms of this agreement. See

+paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this

+agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm

+electronic works. See paragraph 1.E below.

+

+1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the

+Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

+of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual

+works in the collection are in the public domain in the United

+States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

+United States and you are located in the United States, we do not

+claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

+displaying or creating derivative works based on the work as long as

+all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

+that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting

+free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm

+works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

+Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily

+comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

+same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when

+you share it without charge with others.

+

+1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

+what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

+in a constant state of change. If you are outside the United States,

+check the laws of your country in addition to the terms of this

+agreement before downloading, copying, displaying, performing,

+distributing or creating derivative works based on this work or any

+other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no

+representations concerning the copyright status of any work in any

+country outside the United States.

+

+1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

+

+1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

+immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear

+prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work

+on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the

+phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,

+performed, viewed, copied or distributed:

+

+  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

+  most other parts of the world at no cost and with almost no

+  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it

+  under the terms of the Project Gutenberg License included with this

+  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the

+  United States, you'll have to check the laws of the country where you

+  are located before using this ebook.

+

+1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is

+derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

+contain a notice indicating that it is posted with permission of the

+copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

+the United States without paying any fees or charges. If you are

+redistributing or providing access to a work with the phrase "Project

+Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply

+either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

+obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm

+trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

+

+1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

+with the permission of the copyright holder, your use and distribution

+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

+additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

+will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works

+posted with the permission of the copyright holder found at the

+beginning of this work.

+

+1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

+License terms from this work, or any files containing a part of this

+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

+

+1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

+electronic work, or any part of this electronic work, without

+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

+active links or immediate access to the full terms of the Project

+Gutenberg-tm License.

+

+1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

+any word processing or hypertext form. However, if you provide access

+to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format

+other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official

+version posted on the official Project Gutenberg-tm web site

+(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

+to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

+of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain

+Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the

+full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

+

+1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works

+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

+

+1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works

+provided that

+

+* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

+  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method

+  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

+  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has

+  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

+  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

+  within 60 days following each date on which you prepare (or are

+  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

+  payments should be clearly marked as such and sent to the Project

+  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

+  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg

+  Literary Archive Foundation."

+

+* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

+  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

+  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm

+  License. You must require such a user to return or destroy all

+  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

+  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm

+  works.

+

+* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

+  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

+  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

+  receipt of the work.

+

+* You comply with all other terms of this agreement for free

+  distribution of Project Gutenberg-tm works.

+

+1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

+Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than

+are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

+from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The

+Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm

+trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

+

+1.F.

+

+1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

+works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

+Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm

+electronic works, and the medium on which they may be stored, may

+contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

+or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

+intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

+other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

+cannot be read by your equipment.

+

+1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project

+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project

+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all

+liability to you for damages, costs and expenses, including legal

+fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

+PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

+DAMAGE.

+

+1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

+written explanation to the person you received the work from. If you

+received the work on a physical medium, you must return the medium

+with your written explanation. The person or entity that provided you

+with the defective work may elect to provide a replacement copy in

+lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

+or entity providing it to you may choose to give you a second

+opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

+the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

+without further opportunities to fix the problem.

+

+1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO

+OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

+LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

+

+1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

+warranties or the exclusion or limitation of certain types of

+damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

+violates the law of the state applicable to this agreement, the

+agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

+limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

+unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

+remaining provisions.

+

+1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in

+accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

+production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm

+electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

+including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

+the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

+or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or

+additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any

+Defect you cause.

+

+Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

+

+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

+electronic works in formats readable by the widest variety of

+computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

+exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

+from people in all walks of life.

+

+Volunteers and financial support to provide volunteers with the

+assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's

+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will

+remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future

+generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

+Sections 3 and 4 and the Foundation information page at

+www.gutenberg.org 

+

+Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 

+Archive Foundation

+

+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

+Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification

+number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

+U.S. federal laws and your state's laws.

+

+The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the

+mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its

+volunteers and employees are scattered throughout numerous

+locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt

+Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to

+date contact information can be found at the Foundation's web site and

+official page at www.gutenberg.org/contact

+

+For additional contact information:

+

+    Dr. Gregory B. Newby

+    Chief Executive and Director

+    gbnewby@pglaf.org

+

+Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

+Literary Archive Foundation

+

+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

+spread public support and donations to carry out its mission of

+increasing the number of public domain and licensed works that can be

+freely distributed in machine readable form accessible by the widest

+array of equipment including outdated equipment. Many small donations

+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

+status with the IRS.

+

+The Foundation is committed to complying with the laws regulating

+charities and charitable donations in all 50 states of the United

+States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

+with these requirements. We do not solicit donations in locations

+where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

+DONATIONS or determine the status of compliance for any particular

+state visit www.gutenberg.org/donate

+

+While we cannot and do not solicit contributions from states where we

+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

+against accepting unsolicited donations from donors in such states who

+approach us with offers to donate.

+

+International donations are gratefully accepted, but we cannot make

+any statements concerning tax treatment of donations received from

+outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

+

+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation

+methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

+ways including checks, online payments and credit card donations. To

+donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

+

+Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

+

+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

+Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be

+freely shared with anyone. For forty years, he produced and

+distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of

+volunteer support.

+

+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

+editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

+the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

+necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

+edition.

+

+Most people start at our Web site which has the main PG search

+facility: www.gutenberg.org

+

+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

+

diff --git a/60674-8.zip b/60674-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..7b4413b
--- /dev/null
+++ b/60674-8.zip