Sentinels relocatedHEADmain

2 files changed, 3704 insertions, 4084 deletions

diff --git a/58544-0.txt b/58544-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..c27ff3b
--- /dev/null
+++ b/58544-0.txt
@@ -0,0 +1,3704 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 58544 ***
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+RICHARD LEJONHJERTA I HISTORIEN OCH POESIN
+
+Akademisk afhandling af
+
+CARL GUSTAF ESTLANDER
+
+
+
+
+
+Helsingfors,
+J. C. Frenckell Son,
+1858.
+
+
+
+
+Akademisk afhandling af CARL GUSTAF ESTLANDER hvilken, med samtycke
+af den vidtberömda Historisk-filologiska Fakulteten vid Finlands
+Universitet, och under inseende af FREDRIK CYGNÆUS, Filosofie Magister,
+Professor i Estetiken och Nyare Litteraturen, Riddare af K. K. S:t
+Stanislai Ordens andra klass, till granskning framställe af CARL GUSTAF
+ESTLANDER, Magister, uti Hist.--filol. Auditorium d. 11 Decemher 1858
+p.v.t.f m.
+
+
+
+INNEHÃ…LL:
+
+     Företal.
+  I. Richard Lejonhjerta i normandiska historien.
+ II. Richard Lejonhjerta i normandiska poesin.
+     Anmärkningar.
+
+
+
+
+Företal
+
+
+Med genialisk blick har Sir Walter Scott i sin förträffliga roman
+Ivanhoe förstått att uppfatta kontrasten emellan tvenne personligheter,
+hvilkas namn i Englands medeltidshistorie och poesi intaga märkeliga
+rum. Den ena är Richard Lejonhjerta, den andra Robin Hood. Vetterligen
+har ingen personlig beröring dem emellan funnits; och dock kan en
+sannare förändring af den historiska verkligheten icke tänkas, än
+den romanförfattaren tillåtit sig i denna sin sammanställning af
+riddarekonungen på tronen och fribytarekonungen i skogens vildmark. Ty
+huru omätligt än afståndet kan tyckas ifrån konungen öfver vesterns
+mäktigaste folk, hvars vilja var lag för blomstrande riken och hvars
+fana följdes af medeltidens stoltaste riddareskap, till den rättslöse
+fribytaren, som med sitt vilda följe jagades likt rådjur i Sherwoods
+skogssnår, sammanträffa dock deras karakterer och lif i tvenne
+väsendtliga punkter. Hvardera äro de äkta romantiska personligheter,
+på grund af sin lösbundenhet från det alldagliga lagbundna lifvets
+triviala förhållanden; hvardera äro de der jemte samtida representanter
+af de tvenne folk, det normandiska och det anglosaxiska, hvilka efter
+slaget vid Hastings inkastades till en blodig samvaro på Englands
+gemensamma jord. Medan Normanderne med hänryckning följa sin hjelte
+på hans verldsberömda riddarefärd till det Heliga Landet, skådar det
+anglosaxiska folket med sorgset mod i Sherwoods fribytare de sista
+försvinnande kämparne för dess nationela sjelfständighet och tillvaro.
+Motsatsen mellan de bägge personerna vidgar sig sålunda till en motsats
+mellan tvenne folks karakterer, lefnadsvilkor och samhällsställning,
+det ena herrskande, obändigt, aristokratiskt, det andra förtrampadt,
+godmodigt, folkmässigt.
+
+Skulle nu förf., sedan denna sammanställning fått makt med honom,
+stadnat helt enkelt vid ofvanantydda sida deraf, hade hans
+uppgift blifvit en rent historisk karaktersteckning af de bägge
+nationalhjeltarne samt, i och med dem, af de bägge folkelementerna, i
+den tidpunkt då striden dem emellan håller på att bortdö och de bereda
+sig att fredligt sammansmälta till en engelsk nation. Men Richard
+Lejonhjerta och Robin Hood hafva ännu en tredje punkt, hvari deras
+öden likna hvarandra. Den ena som den andra tillhöra dessa lyckliga
+dödlige, hvilkas odödlighet hvilar icke blott i historiens minnesblad,
+utan äfven i diktens bildersalar, hvarföre, när man forskande skådar
+tillbaka, hvardera ter sig i en dubbelgestalt, allteftersom den
+historiska verkligheten eller det fantasispunna omhöljet skymtar fram
+för blicken. Denna deras dubbla tillvaro är så mycket intressantare,
+som hvardera har sitt folk att tacka för den ena som den andra
+gestalten, sålunda att, under det menestreler och truverer gripit de
+spridda dragen af Richards person och iklädt honom den normandiska
+poesins riddarerustning, minnet af Robin Hoods äfventyrliga lif
+utbildat sig i Anglosaxarnes fantasi till folkvisor och ballader.
+Jemför man då den historiska personen med den diktade, är man sålunda,
+genom att tillse i hvad mon dikten förändrat verkligheten och huru hon
+vid skapandet tillvägagått, i tillfälle att uppskatta hvardera folkets
+skaldelynne, det är, att framställa medeltidens jemförelsevis lärda
+diktning i bredd med folkdikten.
+
+Men då en sådan dubbel, på en gång historisk och litteraturhistorisk
+jemförelse skulle gått vida utom gränsorna för en akademisk afhandling,
+och då förf. af enskild böjelse drogs till den sednare uppgiften,
+måste sammanställningen uppoffras, i det hvardera hjeltarne skildt
+behandlades. Uppgiften i efterföljande blad blir sålunda, att i den
+omgestaltning Richard Lejonhjerta i normandiska dikten undergått
+framställa denna diktnings lynne och art, hvartill åter de betingande
+vilkoren måste finnas i nationens samhällslif, tanke och handlingssätt.
+Huruvida, med en dylik plan, det historiska strängt i form af
+grundlägning bordt skiljas från det litteraturhistoriska, må utvisas af
+sättet hvarpå förf. förstått att lösa sin uppgift. Befunnes han häri
+hafva begått ett misstag, återstår honom blott den djupsinniga trösten:
+"hvad som engång skett kan ej mera hjelpas."
+
+Göres åter anmärkning derom, att den historiska grundlägningen är till
+öfverlopps vidlöftig, tar sig förf. friheten hänvisa till en sednare
+afhandling, der det erfordrades att grunddragen af anglonormandiska
+samhälls- och stats-skicket vore gifna, för att förstå det anglosaxiska
+folkets sorgliga ställning.
+
+Till att undvika upprepade citater kan det engång för alla anges,
+att följande arbeten anlitats, vid framställningen af Normandernas
+samhällsskick och den sociala sidan af Richards lif: _Thierry_,
+Conquête de l'Angleterre (Paris 1830), _Turner_, History of England
+during the Middle Ages (London 1853, vol. I), _Lingard_, History of
+England (London 1825, vol. II) -- vid behandling af korståget,
+utom förenämnde arbeten, _Michaud_, Histoire des Croisades (Paris
+1838 vol. II), -- vid undersökning af romandiktningens uppkomst samt
+menestrelernes lif och verksamhet: _de la Rue_, Essais sur les Bardes
+etc. (Caen 1834), _Warton_, History of English Poetry (London 1846) och
+_de la Villemarqué_, Contes populaires des ancies Bretons (Paris 1842),
+-- samt slutligen såsom källor för romanerna om Richard Coeur de Lion:
+_Weber_, Metrical Romances (Edinburg 1810) och _Ellis_, Specimens of
+early English metrical Romances (London 1848).
+
+
+
+
+I.
+
+Richard Lejonhjerta i normandiska historien.
+
+
+Den normandiska eröfringen af England var icke ett blott underkufvande;
+hon var en invasion, en kolonisation i stort. Hvilka anspråk på Edvard
+Confessorns tron Wilhelm Bastarden än kunde förebära, huru välsignad
+hans fana och huru helgadt än hans fribytartåg, antog den dynastiska
+eröfringen dock innan kort karakteren af inkräktande. Det anglosaxiska
+folket, fastän väl vandt i sin fromma indolens att underkasta sig
+främmande eröfrare, fann sig med förskräckelse denna gång hafva fallit
+byte för vida mer fordrande inkräktare än norska sjöröfvare och danska
+sjökonungar. Desse hade kommit som kraftiga lefnadsfriska naturfolk
+till ett jemförelsevis högt civiliseradt samhälle, åtnöjt sig med
+några sträckor af dess jord, fogat sig i dess former och inom få
+generationer fredligt sammansmultit med de beslägtade invånarne. Nu
+gälde det icke blott att afträda mer eller mindre gods och grund samt
+fredligt inrymma nykomlingarne plats jemte sig i de gamla formerna;
+det gälde att utrymma hela samhällsbygnaden, sjelfva ställa sig
+som rättslösa medlemmar utom densamma och åskåda huru främlingarne
+plundrade, förstörde och omgestaltade henne. Ty Normanderne medförde
+sjelfva ett samhällsskick, visserligen i grunden mindre sedligt och
+humant än Anglosaxarnes, men för tiden starkare genom det krigiska
+lynne feodalismen var egnad att väcka och underhålla. Huru mycket än
+af anglosaxiskt ursprung qvarblef och huru mycket än sednare, genom
+sin högre sedlighet, gjorde sig gällande, då de fördrifne åter fingo
+besittningsrätt i samhället, var det dock vid denna inympningsprocess
+den bittraste smärtan kändes, genom honom normandiska eröfringen
+erhåller sin fasansfulla karakter. Ju längre hunna i kultur och
+utveckling på engång förtryckarne och de förtryckte äro, dess större
+orättvisa, dess bittrare kränkning.
+
+Det låg sålunda i sakens natur, att eröfringen för århundraden skulle
+framkalla ett samhällsskick, deri våldet skipade lag och svärdet
+upprätthöll densamma. Men detta låg äfven i eröfrarnes egendomliga,
+krigiskt vilda lynne. Styrkan och svärdet egde hos dem urgamla anor,
+härstammande från en tid, då detta tappra folk som skandinaviska
+vikingar gjorde strandhugg på Europas skönaste kuster och skuro sina
+runor i hjertat af dess rikaste länder, plundrande och mördande med
+samma kallblodighet, hvarmed de vågade sig sjelfva bland atlantiska
+oceanens vågor. Styrkans rätt och svärdets välde erhöllo blott andra
+former, då Gångerolf bland sina följeslagare utskiftat Neustriens
+ödelagda fält jemte dess franco-galliske inbyggare. Sedan dess
+hade visserligen de bofasta vikingarne med förvånansvärd lätthet
+utbytt sitt norræna-mål emot infödingarnes gallicerade latin och
+sina Asa-gudar emot hvite Christ och hans helgon, samt tillochmed i
+religiös hängifvenhet och kyrklig fromhet så öfverträffat långt äldre
+kristnade folk, att de i slaget vid Hastings genom sina vakor och
+böner med skäl kunde synas Anglosaxarne mera likna munkar än
+stridsmän.[1] Äfven i vetande och bokliga konster hade de fordna
+Norrmännen åtminstone upphunnit det öfriga Europa; ty vid eröfringen
+berömmas de af Lanfrancus inrättade klosterskolorna såsom
+tillflyktsorter för klassiska studier,[2] hvarjemte normandiska
+presterskapet, om ock mera krigiskt än det för andans och fredens män
+egnat sig, stod i lärdom vida öfver Anglosaxarnes. Tillochmed i de
+sköna konsterna hafva Normanderna från denna tid lemnat oförgängliga
+spår; deras arkitektoniska minnesmärken från medlet af XI:te årh.
+vittna än i dag, genom den stränga och enkla konseqvens hvarmed
+romaniska stilen i dem utbildats och genom lätt fantastisk
+ornamentering, om tvenne genomgående drag i normandiska lynnet: kraft
+och prydlighet.[3] Det förra genomträngde lifgifvande och föryngrande
+hela det förslappade franco-galliska väsendet; det sednare göt sin
+förfining öfver feodallifvets råa seder. Prakt i husgeråd, drägter och
+vapen, ceremoniös ståt i kyrkobruken, lysande fester, belefvenhet i
+umgänge, måttlighet i mat och dryck utmärkte numera Skandinaviens
+sjöröfvare framför alla andra nationer i norden af Europa.
+
+Men allt detta oaktadt qvarbodde dock vikingasinnet med dess
+betydelsefulla egenskaper: en orolig äfventyraranda, lystnad efter
+byte förvärfdt i blodig idrott, törst efter rykte och ära samt ett
+känslolöst dödsförakt, som vid en mindre hunnen utvecklingsgrad utgör
+tapperhetens grund och vilkor. Huru många band och intressen än må
+hafva alstrats genom detta folklynnes bindande vid jord och fast
+egendom, var dock i och med, feodalförhållandena det väsendtligaste
+vilkoret för ett eröfrande krigarfolk i fullt mått förhanden:
+obehöfligheten af arbete och dermed frånvaron af medborgerlig
+verksamhet. Likalitet som för vikingen på hans drakskepp, der han
+seglade med sin skara af tillgifne kämpar, var för feodalherren med
+vallomslutna borgar, dit han församlade sina numera till vasaller
+förbytte män, ett fredligt arbete någon nödvändighet eller någon
+ära. Liksom då, beskattade han andras idoghet, förbehållande sig
+sjelf den gagnlösaste och dock ärofullaste lotten, vapenbrukets.
+I hans förhållande till fordne sjökonungen, numera hertigen af
+Normandie, förändrades genom bosättningen väl formen och namnet,
+men föga af sjelfva andan. Germanismens urgamla personliga trohets
+förhållande, beroende af den aktning anföraren genom styrka och
+tapperhet förvärfvat, var och förblef det hufvudsakliga sambandet
+äfven mellan baronen och hans länsherre; lätt brutet, såsnart den
+likaså urgamla germaniska sjelfständighetskänslan reste sig deremot
+starkare, endast i den mon det nu helgades af en mäktigare religion.
+Då emedlertid mera invecklade förhållanden, framförallt den spända
+ställningen till frankiske öfverherren och armoricanske vasallen,
+fordrade en större sammanhållighet, samt redan sjelfva bofastheten inom
+gemensamma landamären icke mera kunde tillåta samma oberoende, hvarmed
+den missnöjde vikingen styrde sitt skepp ifrån sjökonungens flotta,
+måste hertigarne af Normandie hos sig utbilda en annan kraft än blotta
+styrkans. Ty i detta förhållande torde riktigast grunden böra sökas
+till den list och förslagenhet, hvarför Normanderna gjorde sig kända
+och fruktade, och hvilken vid eröfringen af England utgjorde styrkan i
+Wilhelm Bastardens statskonst.
+
+Likt en planta, förflyttad i frodig jordmån och gynsamt klimat,
+utvecklade sig nu det normandiska lynnet i virrvarret af
+samhällsförhållanden, som genom eröfringen uppstod. Kufvadt genom
+anförarens list och deras egen tapperhet och öfverlägsna krigskonst,
+låg ett blomstrande konungarike, utmärkt för handel, konstflit och
+sedlig lagstiftning, öppet för alla eröfrarenes passioner. Icke blott
+Wilhelms normandiska och bretagnesiska baroner, hvilka i slaget vid
+Hastings anfört egna trupper, icke blott enskildte riddare, hvilka
+ifrån när och fjärran strömmat till eröfrarens af påfven helgade banér,
+tillochmed vapendragare och simpla soldater sågo sig plötsligen i
+besittning af ofantliga domäner. Personer med råa och tygellösa seder
+erhöllo genom en sådan vexling i lefnadsvilkor ett obegränsadt spelrum
+för alla onda böjelser. Äfven desse voro numera af adlig rang och högt
+anseende, medvetne om att under sig, såsom trälar på deras fordna
+jord, såsom beroende landbönder, eller åtminstone såsom skattskyldige
+vasaller, hafva landets fordne herrar, thegner som ceorler. Om äfven
+jemte dem anglosaxiske jordegare qvarblefvo i besittning af friheten,
+sågo de i desse frankliner och socagers en fiendtlig, föraktad,
+barbarisk massa, rättslös inför de numera af normandisk grefve eller
+biskop och normandiska baroner sammansatta shiredomstolarne, utan säte
+och stämma i pärernas församling, talande ett obegripligt språk och
+beledd för sitt grofva oartiga umgängessätt, sina långa skägg och vida
+mantlar.
+
+Hvilken sedlighet och rättskänsla ur sådana förhållanden nödvändigtvis
+måste framalstras, derpå är historien om de anglonormandiske baronerne
+under första århundradet efter eröfringen ett vältaligt vittne. Då
+Wilhelm Eröfraren, sedan äfven de ödelagda nordliga provinserna
+underkastat sig hans välde, högtidligen tillförsäkrade Anglosaxarne om
+samma lagar och styrelse som i "den gode kung Edvards dagar," lofvade
+han dervid mer än han kunde eller ville hålla. Der ett helt folk i
+sjelfva verket beröfvats sina rättigheter, måste det rätta sjelft
+blifva vacklande, begreppen derom förvridna, och ett näfrättstillstånd
+inträda, der styrkan ensamt fäller domslut. Till lycka för Englands
+framtid lade anglosaxiska statsförfattningen, såsom grundad på
+kommunalväsende icke subinfeudation, den ojemförligt större makten i
+konungens hand, och denna del af den "gode kung Edvards lagar" både
+ville och kunde Wilhelm Eröfraren vidmakthålla.
+
+Men vid hans död, så förtäljer Ordericus Vitalis,[4] fördrefvo
+normandiske baronerne konungens sheriffer och kastellaner, satte sig
+i besittning af slottena som han bygt på deras områden, samt begynte
+anfalla och plundra hvarandra eftersom deras medel tilläto. Inom kort
+uppväxte sådana borgar öfverallt i England, der vid eröfringen knapt
+ett fäste förefanns ens till landets försvar. Om äfven nödvändigheten
+af skydd emot en rofgirig granne och mot band af förtviflade
+Anglosaxare, hvilka sammanrotat sig till fribytare i skogar och
+otillgängliga moras, gaf upphof åt en del af dessa borgar, kunde de
+dock samt och synnerligen lika lätt tjena till oåtkomliga nästen,
+inom hvars keep[5] den baronliga röfvaren drog sitt byte och sig
+sjelf undan all hämd, och hvars fängelsehålor jemte galgen utgjorde
+inseglet på hans territoriala domsrätt. Den orolige Roger Mowbray,
+grefve af Northumberland, den beryktade Robert de Belesme, mannen med
+vilddjurssinnet, och den mäktige baron, som tillbragte sitt lif med att
+från ett välbefästadt slott företaga härjningståg till kringliggande
+nejder och uppfostrade sina sju söner till samma lefnadssätt, liksom
+till ett yrke, äro blott några bland de tallösa representanterna af
+en seigneurial sjelfständighet, som tillochmed trotsade den nyckfulle
+Wilhelm Rufi och den skoningslöse Henrik Beauclercs öfvermakt, dessmer
+hvilade gisselskarp öfver det värnlösa folket.
+
+Under den godsinte Stephans regering antogo våldsamheterna fullständigt
+tycke af anarki. Med vanlig trolöshet hade baronerne vid hans, likasom
+vid hans tvenne företrädares tronbestigning brutit en tillförene
+högtidligen aflagd hyllningsed. Följden deraf blef ett inbördes krig,
+der bägge partierna, konung Stephans och kejsarinnan Mathildas, dels
+för att anskaffa medel dels af blott roflystnad, förde ett fullständigt
+röfvarlif emot hvarandra och emot samhällets fredliga medlemmar.
+Ströftåg gjordes på fiendens gods, hvarvid menniskor bortfördes som
+boskap; de baronliga fängelserna fyldes med Anglosaxare, män och
+qvinnor, hvilka på det sinnrikaste marterades, för att aftvingas hvad
+möjligen af egodelar kunde återstå dem. När intet mera stod att tagas,
+brändes byar och kyrkor, så att man kunde färdas en hel dag utan att
+påträffa annat än kolade boningar och förödda fält. Geoffroy Grenville
+förvandlade i en hast klostret Ramsey till fästning; Robert Marmion
+gjorde samma bruk af Coventrys berömda kloster och grefve Wilhelm
+Albemarle af Bridlingtons kyrka; så att på sådant sätt borgarnes
+antal, ensamt under denna regering, växte med 126 nya. "Ja biskoparne,
+biskoparne sjelfva, säger en samtida författare, klädda i jern och
+fullständigt utrustade med vapen, plägade på stridshästar draga ut på
+byte tillsammans med förödarne af deras land," och helt högt sade det
+qvalda folket att Kristus och hans helgon voro insomnade.
+
+Erinrar man sig härvid det beröm för religiös hängifvenhet Normanderna
+upprepadt tilldelas, förefaller ett slikt gudlöst handlingssätt
+oförklarligt. Äfvenså måste man förvånas öfver den vederstyggliga
+hycklande beredvillighet, hvarmed baronerne plötsligen, på påfvens
+befallning, i Thomas Becket sågo och vördade ett helgon, sedan de
+under hans lifstid af politiska skäl förföljt honom intill döden.
+Men sådana motsägelser vinna sin lösning, blott man icke vill skåda
+religiositetens styrka i ett orubbligt vidhängande vid vissa kyrkliga
+dogmer, vissa sinliga symboler och föreställningar, hvilka meränväl
+tillåta att samma sinne på engång beherrskas af ett svärmande trosnit,
+en korsfarar-entusiasm, och af den omenskligaste, sedeslösaste
+råhet, ja af indifferens för alla kristendomens bud. Först i tider
+då kristendomen verkligen vunnit en objektiv sedlig halt, fylts af
+samhällets sed och fylt densamma, skulle sådana drag i tidslynnet
+blifva verkliga motsägelser. Redan vid eröfringen visade Normanderna
+huru litet af kristlig anda, ja af aktning för kyrkan sjelf fanns
+parad med deras asketiska vakande och bedjande. Från klostren
+fördrefvos munkarne, kloster- och kyrkojorden skiftades som krigsbyte,
+det anglosaxiska presterskapet afsattes och deras helgade drägter
+påkläddes stundom tillochmed soldater och låga tjenstehjon; hvarföre
+ock prelaterne ofta nog öfverträffade de verldslige magnaterne i råa
+seder, liksom de icke sällan upphunno dem i våldsamhet och roflystnad.
+
+Med denna skuggsida i det normandiska lynnet sammanhänger en
+annan, ökad liksom hon genom eröfringen, men af vida mörkare art,
+och beteknande en lidelsefullhet, som hos ett folk väl icke är
+oförenlig med kraft och styrka, men afgjordt häntyder på ett upplöst
+samhällsskick, en förslappad moral. Enligt ovedersägliga vittnesbörd
+skola de onaturligaste laster herrskat bland Normanderne samt af dem
+kringspridts i England,[6] och Giraldus Cambrensis har af Wilhelm
+Longchamp teknat en bild, i detta hänseende väl värd en plats bland
+antikens afskyvärdaste.[7] Till konung Henriks beröm förmäles, att
+han vid sitt tillträde till regeringen strängeligen rensat hofvet från
+dessa veklingar med långa lockar, vidärmade kjortlar och mantlar med
+släp;[8] men icke destomindre är det mot hans ende son det ofvantydda
+vittnesbördet särskildt andrages.
+
+Sjelffallet måste qvinnans ställning under sådana förhållanden vara
+föga betryggad. Ur det våld, hvarmed rika anglosaxiska arftagerskor
+vid eröfringen tvungos till äktenskap, uppkom inom normandiska
+feodalväsendet den afskyvärda giftomansrätten, hvarigenom länsherren
+kunde så godt som försälja en qvinlig vasall åt den mestbjudande; -- en
+af de betydligaste förändringarne i Anglosaxsarnes lagar, enligt hvilka
+ej ens fadren synes egt obetingad rätt att disponera öfver sin dotters
+hand. Der sålunda passionerna kunde ställa sig under sjelfva lagarnes
+skydd, behöfver deras tillvaro icke genom fakta bestyrkas. Endast
+chevaleriet, så långt dess förmildrande kraft inom samhället sträckte
+sig, kom härvid de betryckta till hjelp.
+
+Det kunde med skäl synas underbart, att ett samhälle ur ett sådant
+gäsningstillstånd, icke blott skulle rädda sin tillvaro, utan äfven
+framgå segrande till att, genom sedlig styrka och politisk kraft
+blifva vårt tidehvarfs föredöme och tongifvare. Normandernas energiska
+herrskarenatur har härtill blott delvis bidragit. Äfven Neapel blef
+stålsatt med normandisk kraft, och är dock nu blott ett slagg bland
+nationer. Långt större är det anglosaxiska folkets andel i Englands
+storhet, genom den tidiga hyllning i dess samhällsförfattning gafs
+åt menniskovärde, jemlikhet inför lag, folklig lagskipning, folklig
+representation, arbete och välstånd. Men ännu en tredje makt har
+innestående tacksamhetsanspråk hos verldsbeherrskarinnan. Det är
+konungamakten.
+
+När annorstädes i Europa feodaladeln i en partikulariserande
+sjelfständighet gjort högsta samhällsmakten till ett blott namn på den
+förste bland pärerne, herrskade deremot anglonormandiska konungen med
+en afgjord öfvermakt öfver sina obändiga vasaller. Derföre hände det
+ock, att när till exempel i Frankrike vigtskålen stält sig tvertom och
+adeln sjunkit till en blott hofprydnad åt envåldsmakten, Englands adel
+egde sammanhållighet nog att tvinga vigtskålarne till jemvigt, genom
+ett klokt användande af den egentliga samhällstyngden, folket; hvaraf
+det sedan kunde hända att folket, ifrån att vara vigt, blef, som sig
+vederbör, sjelfva de lefvande armar, som på engång uppbära vågskålarne
+och ställa dem i jemvigt.
+
+Härmed skulle vi sagt tillräckligt om normandiska samhällslifvet,
+såframt ej hjelten i vår afhandling vore en konung, såväl som han är
+både baron och riddare. Till att uppfatta en sådan samhällstyp blir det
+oss nödvändigt att först, om ock flyktigt, bestämma konungens ställning
+hos Anglonormanderne.
+
+Genom att bibehålla och, såvidt de gälde konungens myndighet, äfven
+upprätthålla den anglosaxiska konstitutionen, grundlade Wilhelm
+Eröfraren i England en stark och vidsträckt konungamakt. Ehuru
+visserligen grefvarnes myndighet i provinserna numera var ärftlig,
+blef den dock aldrig suverän,[9] hvarförutom flere provinser
+förvaltades direkte genom sheriffer. Redan i Henrik II:s tid förekomme
+earldömen som blotta titlar, liksom äfven baroner utan jord. Så
+våldsam och trotsig än den normandiska adeln var, visade sig dock
+vid alla tillfällen, att konungen var den mäktigaste länsherren i
+sitt rike. Genom bibehållandet af de kommunala shiredomstolarne var
+territorialdomsrätten på det kännbaraste inskränkt, och, så fal än
+rättvisan hölls vid konungens domstol, upphörde dock aldrig den
+anglosaxiska plägseden att vädja dit, såsom till den högsta instansen.
+Äfven beskattningsrätten hade Wilhelm Eröfraren i utvidgadt mått
+tagit som arf af sina anglosaxiska företrädare. Om äfven tillfälliga
+beskattningar merändels beslötos i baronernas församling, och derigenom
+grunden lades till engelska parlamentets rätt att bevilja utskylderna,
+förekommer dock icke intill magna-charta att hon skulle motsatt sig
+konungens fordringar.
+
+För att uppehålla en sådan myndighet, behöfdes dock att konungen,
+vid skiftandet af eröfringsbytet, skulle hafva försett sig med
+domanialbesittningar, öfvervägande hvarje enskildts; hvilket ej heller
+af Wilhelm Eröfraren blef försummadt. Utom anglosaxiska kronans, Edvard
+Bekännarens och Godvinska familjens vidsträckta länderier, hade han
+tillskansat sig alla skogar och alla de städer, hvilka icke blifvit
+förskrifna åt någon annan. Förökad genom talrika konfiskationer,
+försatte denna jordbesittning, jemte skatterna och utpressningarna,
+konungen i tillfälle att göra sig oberoende af vasallernes krigstjenst
+samt ersätta den, genom att i sold taga talrika skaror af vandrande
+riddare och äfventyrare.
+
+I sjelfva verket erbjuder den normandiska hären, sedan Englands jord
+blifvit vederbörligen utskiftad, anblicken af en indelt feodalarmé.
+Sedan anföraren erhållit ett visst antal riddargods,[10] utdelade
+han dem bland sina soldater, som sålunda trädde till honom i
+förhållande af krigstjenstpligtige vasaller. Andra åter emottogo
+enskildta riddarelän direkte af konungen. Hit hörde förnämligast
+de talrika skaror af äfventyrare, som strömmat till Wilhelms armé,
+och sålunda stodo oberoende af den normandiska feodalindelningen.[11]
+I detta förhållande fann Wilhelm Eröfraren en utväg att pålägga
+anglonormandiska länsväsendet den största inskränkningen. Anseende
+sig alltfortfarande såsom högsta anförare för de numera landegande
+normandiska krigarne, kunde han affordra äfven den lägsta medlemmen i
+feodalkedjan, liksom han i lägret vid Dive affordrat hela hären, tro
+och hyllningsed. Detta skedde tjugu år efter slaget vid Hastings vid
+en allmän sammankomst i Winchester eller Salisbury. Efter detta egde
+länsherren icke mera _laglig_ rätt att i sina strider med konungen
+fordra understöd af sina vasaller; konungamakten hade trängt, som en
+högre samhällsmakt, upplösande in i det anglonormandiska länsväsendet.
+
+Werkan deraf dröjde icke att visa sig. Redan under Henrik II hade den
+obändiga adeln blifvit späkt till lydnad, ja till tjenstfärdighet
+under hans godtycke, såsom den till sin skam visade det i striden emot
+Thomas Becket. Redan vid denna tid hade i England feodalväsendets
+krigiska institution till den grad förslappats, att plikten för
+försummad krigstjenst ifrån att vara ett straff, till det mesta
+blifvit en stående skatt (escuage), som af konungen uppbars, under
+det den krigiska delen af adeln tjente bland soldnärerne i hans armé.
+Förmedelst sina kringresande assisdomare utöfvade han myndigt högsta
+jurisdiktionen öfver landet, och af inbördes fejder känner man under
+hans regering föga andra än de, som uppväcktes af hans egen familj.
+
+Jemte denna betydelse, att vara den normandiska monarkins
+envåldsperiod, har de tvenne första monarkernes af huset Plantagenet
+regeringstid äfven betydelsen att vara detta underbara eröfrarfolks
+glans- och maktperiod. Liksom med samlad styrka utgick det nu på nya
+eröfringar och landvinningar. Irland fängslades för evigt, Skottland,
+der redan tidigare fredlig eröfring gjorts, gaf det sin hyllningsed,
+Bretagne var vunnet genom giftermål, och tillochmed de rika och oroliga
+folken söder om Loire måste finna sig vid att emottaga normandiska
+ståthållare i sina provinser, städer och slott. Utom romerska kejsaren
+och Ejubidernes sultan fanns ingen mäktigare monark i verlden. Men
+bygdt som detta välde var blott på svärdet, förgicks det såsnart
+svärdet, förslöadt emot Saracenernes kroksablar och förrostadt i
+kejsarens fängelse, sjunkit ur den jättestarka arm, som till samtidens
+och efterverldens beundran förde detsamma. I denna sin ställning liknar
+Richard Lejonhjerta Carl XII, så mycket tvenne hjeltar från olika
+tidsåldrar kunna det. Liksom denne, förspilde han med nationens bifall
+dess kraft emot Orientens horder, liksom denne återkom han efter en
+äfventyrlig färd genom Europa till sitt land, fullt af inre oro och
+anfallet af yttre fiende, och slutligen föll han liksom denne med
+svärdet i hand framför fiendtliga vallar, öfverlåtande sitt rike till
+styckning och till sekellång politisk vanmakt. Men för hvardera ledde
+deras verksamhet till detta resultat derföre, att de voro så ensidigt
+fullständiga representanter af sina nationers lynnen, af deras mannamod
+och styrka. Då detta hos dem var det egentligaste felet, älskas äfven
+begges deras minnen troget genom tiderna.
+
+Knappast har något folk att uppvisa en så ödediger slägt, som den
+plantagenetska är för England; ej ens Wasaätten undantagen. Sedan den
+sålunda fört sitt folk till undergång och, försjunken i slapphet,
+splittrat det normandiska väldet, men äfven just derigenom låtit en
+ny tingens ordning uppstå i England, stiger den åter upp, höjande
+sig sjelf och sitt nya folk i en bländande ridderlig glans samt
+återeröfrande mer än den någonsin egt, förverkar så än engång sitt
+välde på kontinenten och slutar med, att i ett fasansfullt inbördes
+krig sönderslita sitt land och utrota ända till sista telningen af sin
+stam.
+
+Redan den första familjen bar _inom sig_ detta öde i fullt mått,
+hvilket, ur ett välberäknadt steg till ökadt välde, lät upprinna en
+källa till inbördes hat, förföljelser och krig. Genom sitt giftermål
+med Eleonore ökade Henrik II sina ärfda kronor med Aquitaniens
+hertigliga och Poitous grefvekrona, men ökade äfven sina fienders
+antal med den förbittrade franska konungen, med de sjelfständiga, mot
+normandiska förtrycket spjernande folken i Syd-Gallien samt slutligen
+och sist med sin egen familj. Tillochmed i dessa bistra tider väckte
+det onaturliga krig, som härur framgick, hos allmänna meningen fasa
+och afsky, och folktron, redobogen att i det öfvernaturliga söka
+förklaringen till det onaturliga, trodde sig finna orsaken i ett
+fiendtligt öde, som för något hemligt missdåds skuld hvilade öfver
+slägten. Så visste man att berätta det Eleonore af Aquitanien, före
+sitt giftermål med Henrik II, stått i kärleksförbindelser med hans
+fader, Geoffroy af Anjou, och om dennes mor hade man att förtälja än
+hemskare och besynnerligare saker. Hennes make skall hafva bemärkt,
+att hon sällan besökte kyrkan och alltid smög sig bort derifrån innan
+mässan begynte. Oroad häröfver, hade han omsider beslutit att förvissa
+sig om förhållandet, genom att med våld låta qvarhålla den misstänkta
+gemålen; men hvarvid hon, afkastande sin mantel, bortflugit genom
+fenstret och aldrig mer återkommit. Tillochmed inom slägten sjelf
+framkallade sådana sägner tron på dess olyckliga öde. När fadrens
+sändebud kom, för att erbjuda fred och försoning åt den tredje af
+sönerna, grefve Gottfrid af Bretagne, skall denne hafva svarat, att han
+icke ville låta sig beröfvas sin arfslott, hvartill sändebudet skyndat
+att invända, det hans fader icke fordrade någon uppoffring på sönernas
+sida. "Du förstår icke hvad jag menar," säges då grefve Gottfrid
+genmält: "det är ett arf från våra förfäder, att bland oss den ena kan
+ej älska den andra. Se der vår arfvedel, hvilken ingen af oss skall
+frånträda".[12]
+
+Det är dock icke svårt att finna en naturligare förklaring. De gamla
+krönikeskribenterna intyga, att Henrik slutit sin förening med Eleonore
+blott af begär till hennes länderier, hvarföre han äfven innan kort,
+försmående sin gemåls kärlek, skänkt sina flyktiga böjelser åt en
+talrik skara af älskarinnor.[13] Eleonores eldiga sydländska sinne
+var icke skapt att med tålmodighet fördraga en sådan kränkning. När
+derföre hennes trenne äldre söner, Henrik, Richard och Gottfrid ännu
+voro växande, begynte hon hos dem inplanta hat emot fadren, hvilken i
+deras spädare år omfattat dem med öfverdrifven ömhet, men sednare med
+misstänksamhet sett dem utveckla sina häftiga och hersklystna lynnen
+under modrens ledning. I detta omänskliga bemödande understöddes hon
+ihärdigt af sin fordna gemål, konung Ludvig VII, som förmälde en af
+sina döttrar med den äldsta bland prinsarne, och öfverlemnade en annan
+den sedan så mångfald olyckliga Alix, åt konung Henrik som Richards
+blifvande gemål. Ledde af samma bevekelsegrunder, att försvaga den
+engelska konungen, deras länsherre, och derjemte hämnas den kränkning
+han tillfogat sin gemål, deras egen furstinna,[14] underblåste
+aquitaniske baronerne, med den berömde Bertrand de Born i spetsen, den
+sålunda tända lågan under hela det femtonåriga familjekriget.
+
+Uppfostrad i sådana förhållanden och redan vid sexton års ålder, såsom
+grefve af Poitou, inkastad i midten af dessa politiska slitningar,
+utbildades Richard, redan då berömd för sitt lejonmod, naturenligt
+nog till en typ af anglonormandisk baron. Af naturen begåfvad med en
+stor och starkt bygd kropp, utmärkt för armarnes längd och böjlighet,
+var han i fullt mått utrustad med det rörliga ostadiga lynne, den
+oförskräckta skoningslösa tapperhet, den hersklystnad, den rofgirighet
+och deri böjelse för prakt och ståt, som var hans nation och slägt
+egen. Egendomlig för honom sjelf deremot var en nyckfull spänstighet
+mot alla band och förbindelser samt den öppna godmodighet, hvars
+behag tillvann honom vänner och ännu tillvinner honom vår medkänsla.
+Wi blifva längre fram i tillfälle att anföra mer än ett drag deraf.
+Här må dock försvara sin plats ett yttrande han, med anspelning på
+ofvananförda sägen om hans stammoder, den anjouska grefvinnan, plägat
+fälla till sina vänner: "Är det underligt", skall han skämtande
+frågat, "att vi, som härstamma från en sådan rot, lefva i fiendskap
+med hvarandra? Den som från Hin Onde utgått, måste till honom
+återvända".[15] Wi veta att den gamla grefvinnan dock icke ensam bör
+bära skulden.
+
+Denna sin egensinniga naturs orolighet och våldsamhet uppenbarade han
+inom kort i den egenskap af vasall, hvari han trädt till sin fader;
+både genom godtyckligheten, hvarmed han fattade sina beslut och genom
+oböjligheten hvarmed han utförde dem. Sedan han hastat att förena sig
+med sina upproriske bröder, är han den siste i att ingå förlikning med
+fadren. Men, omsider tvungen att bedja om tillgift samt att, läggande
+sina händer i fadrens och böjande knä, svärja honom ny länsed efter
+det sedvanliga formuläret, hvilket af tiden ansågs för ett starkare
+band än det närmaste blodsförhållande,[16] utför han med nit sin
+försonade faders uppdrag, att tukta sina fordna bundsförvandter, de
+svikna baronerne i Poitou och Aquitanien. Han slår dem i en rad af
+drabbningar ifrån Loire till Pyreneerna, intar deras städer, fästen
+och slott, samt härjar deras länderier med eld och svärd. Hans
+utpressningar voro måttlösa, hvarje den minsta ohörsamhet straffade
+han grymt, ingen qvinna var tryggad för hans förolämpningar, om ej
+skyddad af slottsmurar.[17] Emedlertid har äldsta brodren Henrik,
+kallad le Jeune,[18] återkommit från sina irrfärder vid utländska hof,
+och blir nu af fadren erkänd som medregent. I denna egenskap fordrar
+han hyllningsed af sina bröder, grefvarne af Poitou och Bretagne.
+Den sednare lyder, men Richard vägrar häftigt och stolt, och innan
+kort drar Henrik med sin vasall Gottfrid, i härnad emot den oböjlige
+brodren, sluter förbund med hans förtryckte baroner och tyckes hota
+honom med en afgjord undergång. Inseende faran, att låta den krönte
+sonen vinna öfvertaget, skyndar fadren till valplatsen, men kunde först
+då bringa förlikning till stånd, när Henrik lemnat densamma, för att,
+under ångestqval öfver sitt förhållande emot fadren, nedstiga i sin
+förtidiga graf.
+
+Icke långt derefter fann äfven Gottfrid en brådstört död under hofvarne
+af sin egen häst vid ett tornerspel hos franska konungen; men lugnet
+återvände det oaktadt icke bland de få medlemmarne af familjen.
+På Frankrikes tron hade några år förut uppstigit den statskloke
+Philip II, hvars första handling af ett personligt, ej mindre än
+politiskt hat emot Richard var att öfverhopa honom med de varmaste
+vänskapsbetygelser. Denne, lika ärlig som passionerad i sina känslor,
+bedårades till en vänskap, hvilken, i förening med andra orsaker till
+missnöje, åstadkom en ny brytning mellan honom och hans numera af ålder
+och sorger nedböjdte fader; hvarmed besannades, att ett gifvet ord och
+en besvuren förbindelse utgjorde likaså svaga band inom normandiska
+feodalpolitiken, som dem naturen sjelf faststält och helgat. Ett bland
+de föreburna klagomålen gälde den öfvannämnda prinsessan Alix, hvilken
+nu af de begge vännerna affordrades konung Henrik, för att förmälas
+med Richard. Äfven sedan hon mognat till jungfru, hade detta giftermål
+blifvit uppskjutet af konung Henrik, såsom samtiden trodde, af skäl,
+hvilka redan genom hans karakter och tidens seder göras sannolika.
+Upptänd af passion till sin unga skydsling, skall han ernat göra henne
+till sin gemål, men då kyrkan icke beviljade honom skillnad från
+Eleonore af Aquitanien, låtit henne intaga den olyckligt förevigade
+Rosamund Cliffords plats. Då denna fordran följaktligen vägrades af
+fadren, vände sig Richard till Philip och, läggande sina händer i hans
+såsom han tillförene lagt dem i sin faders, svor honom hyllnigsed,
+icke blott för Poitou, utan äfven för de öfriga anglonormandiska
+besittningarne i Gallien. Det krig, som härpå följde, afbröts genom
+täta underhandlingar, i hvilka kyrkan sökte mäkla fred, för att förmå
+de tvenne konungarne till sitt åtagna korståg. Ständigt gäckad i sina
+försök, skred den påfliga legaten till sista medlet, det gemenligen
+så fruktade och ofelbara, att belägga Frankrike med interdikt. Philip
+svarade kardinalen blott skämtande, att han tycktes hafva luktat på
+engelsk sterling, men Richard deremot drog, ursinnig öfver prelatens
+djerfhet, sitt svärd och kunde endast med våld afhållas från att
+förföra sig på Kristi ståthållares sändebud.
+
+Den åldrige Henrik, dukande under för sitt rågade mått, nedsjönk
+omsider på sotsängen. På allvar längtande till fred, eftergaf han för
+sonens alla fordringar, och denne hastade till fadrens dödsbädd, för
+att under hans sjukdom hinna emottaga fredskyssen, den sedvanliga
+bekräftelsen på försoning, fruktande, säges det, att när fadren skulle
+tillfriskna, han kunde ångra sig och bjuda strängare vilkor.[19]
+Kyssen gafs, men vid utgången hörde han sin döende fader med dämpad
+stämma säga: "Måtte blott Gud icke låta mig dö, innan jag tillfyllest
+tagit hämd på dig!" Så lång tid förunnades honom icke. Han hann blott,
+innan han dog, förbanna den dag han föddes och de söner han framfödt.
+
+Richard, återkommen till franska lägret, uppväckte genom berättelsen om
+sitt uppträde med fadren mycken munterhet hos konung Philip och hans
+hoffolk. Vi anföra dock detta blott som ett drag af lättsinnighet; ty
+vid likbegängelsen gret han bittert, och hans första åtgärd blef att
+afskeda sina fordna rådgifvare och draga till sig sin faders. Dermed
+gick han att öfvertaga Normandernas rika krona.
+
+De egenskaper Richard sålunda lagt i dagen som baron och vasall, fanns
+för honom intet nödtvång att ändra såsom konung. Tvertom tillät det
+öfvertag, vi sett konungamakten ega, dem än friare framträda. Långt
+ifrån att behöfva offra något af sitt godtycke och sin tygellösa
+sjelfständighetskänsla för uppfyllande af sina konungsliga pligter emot
+samhälle och stat, kunde han nu gifva dem luft i en större, i en mer
+historisk grad.
+
+Också har historien ej att uppvisa en handling, der han skulle afsett
+sina länders och nationers välfärd, icke egen nyck eller egen ära. Han
+stiftade knapt en lag till deras fromma, han förde intet krig till
+_deras_ försvar och ära. Skulle i det sednare afseendet hans och deras
+intresse sammanfallit, såsom i försvarskriget emot Philip och Johan,
+blir det dock i utförandet ett blott personligt hämdkrig.
+
+Redan före sin tronbestigning hade han, vid underrättelsen om
+Jerusalems fall, antagit korset, liksom hans ridderliga samtid med
+begärlighet lyssnande till de uppmaningar kyrkan, med stöd af tidens
+religiösa föreställningar, stälde till dess äfventyrarlust. Hans första
+omsorg såsom konung blef derföre, att ur sitt rike sammanbringa de
+möjligaste största penningesummor till riddarfärdens företagande. Till
+den ändan lät han öppna alla rikets skattkamrar, kasta skattmästarne
+i fängelse och icke lössläppa dem förr, än de utbetalt till sista
+fyrken både af kronans och sina egna tillgångar. Derpå utsattes kronans
+länderier, privilegier och embeten till offentlig försäljning åt den
+mestbjudande; flere bland städerna, hvilka såsom kunglig egendom varit
+underkastade de godtyckligaste utpressningar af provosterna, köpte
+sig en fix beskattning och inslogo härmed den väg, hvarpå icke blott
+samtliga städerne, utan äfven hela engelska folket med tiden skulle
+erhålla sina fri- och rättigheter. Skämtande öfver att kunna göra en
+gammal biskop till ung grefve, sålde Richard Northumberland på lifstid
+åt grefbiskopen af Durham. Åt skottska konungen öfverlemnade han icke
+blott länsherrerättigheten, utan äfven tvenne gränsgrefskaper emot
+tiotusen pund i silfver.[20] Blott för att Richard skulle aflägga all
+ovänskap, betalte hans naturliga broder Geoffroy tretusen mark, "Jag
+skulle sälja äfven London, om jag blott kunde finna lämplig köpare",
+hade han sagt till sina hofmän.[21]
+
+Sedan han sålunda, lik tidens öfrige _chevaliers errants_, så att säga
+föryttrat sitt fädernegods, begaf han sig ut på sin äfventyrarfärd, i
+spetsen för en lysande armé och med rikt fylda penningkistor, lemnande
+sitt rike att skötas, så godt sig göra lät, åt de tvenne biskoparne af
+Durham och Ely. Hvad om denna korsfärd, hvilken bildar den egentliga
+riddareperioden i Richards lif, är att sägas, kan lämpligast anföras,
+då vi hunnit till tredje facen af hans karakter, den ridderliga;
+tillsvidare fortsätta vi att framställa hans betydelse såsom konung.
+
+Richards fyraåriga frånvaro har den, för honom sjelf nog negativa,
+förtjensten att utgöra en vändpunkt i Englands historie. Hittills
+hade konungamakten i jemt stigande vuxit i stadga och kraft. SÃ¥
+tallösa än baronernas oroligheter varit, hade de dock städse varit
+blott personliga, aldrig antagit formen af en samhällig opposition
+emot konungens makt.[22] Detta skedde nu för första gången, under
+den afskydde biskop Longchamps af Ely interimsstyrelse. Med större
+öfvermod än klokhet antog denne prelat alla en normandisk konungs
+sedvanor, afsatte misshagliga personer från deras tjenster, öfvade
+plundring och våldsamheter samt omgaf sig med ett lysande följe af
+mer än tusen hästar, så att hvarhelst han drog fram i landet
+trenne års inkomster icke förslogo att betäcka de kostnader han
+förorsakade.[23] Detta förfarande väckte allmän förbittring. Men då i
+England icke funnos dessa stora kronovasaller, hvilka ensamme skulle
+förmått afhålla missbruket, måste adeln sluta sig tillsammans, såsom
+makt emot makt, och derjemte i sin tur söka stöd hos folket.
+
+Om det öfverhufvud låg i feodalväsendets natur, att massan betraktades
+som ett rättslöst redskap, till, blott för att bygga de feodala
+borgnästena samt förse herrarnes lif med hvad till dess nödtörft och
+njutande hörde, måste detta förhållande i England kännas dubbelt
+tryckande, der icke blott ståndsskillnaden, utan äfven nationalhatet
+vidgade svalget. Väl försäkrar en författare under Henrik II, att inom
+de fria klasserna dåförtiden, nationerna blifvit så blandade, att en
+Anglosaxare knappast kunde skiljas från en Normand.[24] Den dagliga
+beröringen och ömsesidiga äktenskap måste härtill bidragit. Icke
+destomindre visade sig, äfven efter denna tid, en afgjord fiendtlig
+spänning emellan eröfrarnes och de eröfrades afkomlingar. De sednare
+egde i sjelfva verket, nedtryckte som de voro af utpressningar, i
+svett och möda odlande sin jord, i sina grofttimrade plumpa boningar
+utan värn emot adliga fribytare, genom sitt språk, sina seder och
+sitt hat uteslutne från hvarje ärofull och aktad plats i samhället,
+misstrodde och misstroende, alltför täta påminnelser om de orättvisor
+deras förfäder hundra år tidigare lidit, för att deras förnedrade
+samhällsställning skulle förefalla dem naturlig. Villigt af hat och
+hämdlust, eller äfven af nödtvång hade de, under de tätt inbördes
+striderna följt konungen eller baronen, ja äfven varit behjelplige
+i att tillfoga Kymrerne i Wales och Erserne i Irland samma öde, som
+öfvergått dem sjelfve. Men först då, när konungamaktens sammanpressande
+tryck förmått den franska talande baronen att sammanträda med den
+anglosaxiske borgaren och franklinen till en gemensam kamp, var den
+vädjoban funnen, hvarifrån det engelska folket på samma gång som det
+engelska statsskicket, efter en hundraårig strid, framträdde enigt och
+starkt.
+
+Hvad som främst utmärker början deraf, oppositionen emot Guillaume
+Longchamp, är den moderation och den aktning för konungens rätt, som
+af baronerne ådagalades. Då biskopen-regenten, instämd inför deras
+församling, icke hörsammade kallelsen, utan inneslöt sig i Towern,
+läto baronerne stormklockan röras och sammankallade Londons borgerskap
+till S:t Pauls katedral. Genom allmän omröstning förklarade detta
+"parlement" biskopen af Ely, med all undersåtlig trohet emot Richard
+okränkt, afsatt från regentskapet. Men utom en viss parlamentarisk
+takt, vittnar detta deras sätt att gå tillväga om en icke ringa kärlek
+och tillgifvenhet för deras frånvarande ridderlige konung.
+
+Denna tillgifvenhet framträder i än öppnare dag vid de stämplingar
+Richards yngste broder Johan, grefve af Mortaigne, äfven han trogen
+det plantagenetska familjelynnet, begagnande sig af oppositionen emot
+konungens viceregent, begynte emot hans krona. Af denne tillitsfullt
+belänad med flere provinser och villigt understödd af den beräknande
+franska konungen, sökte han både i England och Normandie att sätta
+sig i besittning af styrelsen. Men på engång äregirig och feg, grym
+och trolös, känslolös och vällustig, var han lika mycket föraktad som
+Richard för sina egenskaper, tillochmed sina fel, var populär och
+älskad. Sjelfmant drogo derföre de mäktigaste bland baronerne i härnad
+emot upprorstiftaren.
+
+Emedlertid hade ett dunkelt rykte spridt sig, förkunnande att deras
+irrande konung, under sin återfärd genom Tyskland, råkat i fångenskap
+hos kejsaren, och nu gälde det att, enligt feodallagarne, sammanbringa
+den dryga lösepenning, hvarför hans frihet skulle köpas. Oaktadt det
+inbördes kriget, åstadkoms med exempellös uppoffring den erfordrade
+summan af hundratusen mark i silfver. Komissarier genomströfvade
+länderna och uppburo de fördelade summorna; genom försnillning slogo
+de felt på en betydlig del, oaktadt tillochmed kyrkorna beröfvats sina
+heliga kärl och prydnader, och ännu en annan och en tredje insamling
+måste öfvergå de utblottade undersåterna.
+
+Icke destomindre var glädjen allmän, då Richard sent omsider landade
+i England. Förskräckta som af ett åskslag kapitulerade det ena efter
+det andra af Johans fästen; endast Nottingham gaf sig icke, oaktadt
+trumpeter, cymbaler och larmande glädjerop tillkännagifvit den ärorike
+konungens ankomst till de belägrandes läger. Men sedan han låtit
+uppresa en skyhög galge och deri upphänga fem fångar, blef besättningen
+fullt öfvertygad om hans närvaro och öfverlemnade sig på nåd och
+onåd.[25]
+
+Vid denna tid sträckte sig från Nottingham genom Lincolnshire en
+af de omätliga skogar, hvilka då ännu betäckte betydliga delar af
+Englands yta. Alltfrån eröfringen hade denna obygd, genomströmmad af
+Trent och Don, varit en fruktad tillflyktsort för talrika skaror af
+fogelfrie flyktiga Anglosaxare, hvilka föredragit att, skyddade af
+ogenomträngliga skogssnår, föra ett röfvarlif utom samhället, hellre än
+att inom detsamma böja nacken under det främmande oket. Det var här,
+i Sherwoods glada grönskande skogsnejd, anglosaxiska fribytarkonungen
+Robin Hood herrskade vid samma tid, då den normandiska riddarekonungen
+återkommit från det Heliga Landet och fullbordat Nottinghams belägring.
+Begagnande sig af historiens intyg, att Richard verkligen jagat i den
+fruktade nejden, är det här Walter Scott låter honom som okänd deltaga
+i fribytarnes krigsbragder, och äfven igenkänd dela deras vildmanna
+festligheter. Derom känner dock historien intet. Tyvärr kan hon ej
+heller bestyrka en sådan human folkvänlighet hos Richard, så nära
+det än må ligga för en idealiserande fantasi, att utkonstruera denna
+egenskap ur hans karakters godmodighet, hvaraf talrika drag qvarstå.
+
+Tvertom kändes trycket af hans våldsamma styrelse aldrig hårdare än vid
+denna tid. Om han vid begynnelsen af sin regering drifvits af blott
+en enda tanke, tanken på korståget och medlen för dess verkställande,
+drefs han nu af blott en känsla, hämdkänslan emot sin trolöse broder
+och än trolösare vän, franska konungen. Till dess tillfredsställande
+skulle hans rike fullkomligen utblottas genom en oerhördt dryg
+beskattning. Åtskillige baroner beröfvades sina embeten, hvilka såldes
+åt andra; hvarefter alla köp af slott, egendomar, länderier, dem han
+vid färden till Palestina afslutit, förklarades för blotta pantlån,
+på hvilka köparena genom inkomsterna redan återbekommit den lånade
+summan. "Och när nu så är, upplyste han de bestörte köparena, bören I
+inse hvilken synd det är att drifva ocker emot eder egen konung; vi ege
+en skrifvelse från den påfliga stolen, som förbjuder eder detta under
+bannlysningsstraff".[26] Ett annat enkelt beskattningssätt fann han i
+att låta sönderbryta rikets signet, hvarefter hvarje förläning under
+det gamla signetet förklarades ogiltig inför domstol och egaren tvangs
+att köpa sig det nya emot nya afgifter. Ej ens chevaleriets noblaste
+tidsfördrif skonades. En hvar som ernade deltaga i ett tornerspel,
+måste erlägga en dryg afgift, efter den rang han inom riddarskapet
+innehade. Åt assisdomarne gaf han nya och märkeliga instruktioner,
+bland andra äfven den, att han ville betrakta sig som arfvinge till
+alla de Judars fordringar, hvilka mördats i det gräseliga folkupploppet
+vid början af hans regering. Likaså insatte han sig som fordringsegare
+i sin brors stad och ställe, hvarjemte alla köp och förläningar denne
+gjort förklarades ogjorda. Genom sådana medel skall han på tvenne
+månader sammanbragt den otroliga summan af elfvahundradetusen mark
+sterling, så att hela England "his et aliis vexationibus, sive juste
+sive injuste, a mari usque ad mare redacta est ad inopiam," försäkrar
+en af tidens annalister, Roger de Hoveden.
+
+Mer än engång har, vid en sådan feodallifvets rättslöshet, vid
+dess godtycklighet och vid den öfvermakt åt fysiska styrkan i alla
+förhållanden tillerkändes, den frågan velat tränga sig fram till
+besvarande: hvar då tidens beprisade dygder, hvar denna ideala
+lyftning, detta svärmande trosnit, denna så berömda loyalitet i
+tänke- och handlingssätt, hvar ädelmodet, sjelfuppoffringen för den
+svagare, för hedern och äran, stå att sökas? Måhända äro desse ädle
+hjeltar, som villigt drogo sina svärd för enkor och faderlöse, som
+skattade lugn och lif mindre än intet i striden för religionen, för
+äran och för hjertats dam, blotta fantasibilder, fostrade af sysslolöse
+poeter, och romantikens mångbesjungna lif intet annat än en fantastisk
+dimverld, som lånar sin rika färgprakt från fantasins solljus, men
+sjelf är uppstigen ur sumpiga osunda nejder?
+
+Vi hafva sett att feodalväsendet, såsom statsskick, var långt ifrån
+egnadt att uppamma sedliga medborgare. Der den enskildtes förhållande
+till det allmänna fattades endast som ett personligt beroende af en
+individ, vasallens af sin länsherre, icke som en helhet af pligter
+emot det allmänna, förefanns icke det högsta begreppet af sedlighet,
+statens, och i dess ställe inträdde det svaga, af passioner, nycker och
+stridiga intressen lätt brutna bandet mellan tvenne individer: vasallen
+och länsherre-konungen. Icke destomindre låg uti detta samma personliga
+förhållande en sedlig makt, hvarigenom en ny tingenas ordning skulle
+utvecklas. Ty under det länsherren måste respektera vasallernas
+_gemensamma_ vilja såsom den lag, emot hvilken icke var att bryta,
+då hans styrka just berodde af deras medverkan, blef det för desse
+sednare från yttre nödtvång en moralisk pligtkänsla, att i honom vörda
+sin frikostige herre, sin tappre anförare och rättvise domare. Såsnart
+derföre det allmänna intagit länsherrens plats, var ur medeltidens
+loyalitetskänsla det moderna statsbegreppets utveckling funnen.
+
+På samma sätt uppsköto, midt bland passionernas tummel
+och tidens rättslöshet, ur samma rot som de, ur den
+germaniska sjelfständighetskänslan, individualismen, alla dessa
+chevalereska begrepp med makt att föryngra verlden; eller hellre, de
+äro ett annat yttringssätt för samma anda. Man har älskat att likna
+medeltiden vid en mörk och molndiger himmel och chevaleriet vid en
+dagbebådande morgonrodnad, som med sina rosiga strimmor genomstrålar
+de dunkla molnen; men glömmas bör då icke, att dessa sednare äro intet
+annat än en vackrare, en rosenröd färgbrytning i molnen sjelfva.
+
+Till en början var det inom feodalborgarne de urgamla germaniska
+privatdygderna öfvades och utvecklades. Galanteriet var ännu blott
+en aktning för qvinnan, tapperheten ett dödsförakt utan reglor och
+loyaliteten gälde, som vi sett, endast länsherren. Första steget i den
+process, genom hvilken dessa germaniska urdygder förallmänligades till
+sedliga makter, sådana de herrska i det moderna bildade Europa, skedde
+i och med deras utvecklande till lagbud för en egen, ur feodaladeln
+utvuxen klass, riddarne.
+
+Hos Normanderne var detta steg vid eröfringen ännu icke uttaget. Väl
+hade de fordne vikingarne förbytt sina vingade drakskepp emot starka
+fastbygda springare, lärt sig att hvila lans,[27] samt utbildat den
+från fädren ärfda seden att medelst svärdets omgjordande och händernas
+påläggande förklara den unga ädlingen för "varaktig," d.ä. upptagen
+bland de vapenföres antal. Tillochmed omtalas ett vapenbrödraförbund af
+sålunda adopterade eller dubbade ryttare (cavaliers), benämnande sig
+efter en gemensam symbol Riddarne af Svanen.[28] Harald Godvinsons
+dubbande till normandisk riddare är äfven ett bevis derpå, att redan
+före eröfringen ett riddareväsende begynt lösa sig från jorden, en
+krigsadel uppstå bland feodaladeln.
+
+Dock var ännu den unge vapensvennen, som, efter att hafva lärt sig
+lydnad genom att förrätta sysslor vid ett baronligt hof och finare
+seder genom umgänget med damerna derstädes, af baronen erhöll
+riddareinsignierna, i de flesta fall en blifvande vasall, och hans
+upptagande sålunda hufvudsakligen en feodalceremoni; hvarföre den
+äfven skedde utan helgande af religionen och utan afläggande af
+några egentliga riddarelöften.[29] I sjelfva verket är Taillefer, i
+slaget vid Hastings blindt rusande emot fienden, under utöfvande af
+fornnordiska svärdskonster[30] och sjungande en eldig stridssång,
+endast till hälften en kristen riddare; till den andra är han en
+berserk.
+
+I eröfringen erhöll äfventyrarlusten i Normandernes lynne en icke
+mindre riklig näring än våldsamheten. Den plötsliga lycka mången fattig
+krigare, hvilken landat blott med sin häst, sitt pantsar och svärd,
+gjort på Anglosaxarnes bekostnad, lockade alltfortfarande skaror af
+krigare att lemna sina knappa egodelar i Normandie, Flandern, Bretagne,
+Anjou, Maine, ja äfven Aquitanien, för att draga ut på äfventyr till
+eröfringens gyllene land. Den länge pågående egendomsvexlingen i
+Northumberland, de jemna inbördes striderna, och sednare eröfringen af
+södra Wales och Irland underhöllo strömmen intill Richard Lejonhjertas
+tid, genom att öppna för den hemlöse riddaren de mest lysande utsigter,
+att från hästryggen svinga sig upp till grefskaper och baronier, att
+förvandla sitt tveklufna bachelierstandar till banneretens aflånga
+banér, samt utsira vapnet på sin sköld till ett familjevapen.[31]
+
+Dermed hade eröfringen af England verkat till att lösa riddarskapet
+från länsväsendet och jorden. Likartadt inflytande utöfvade korstågen.
+Äfven andra orsaker tillkommo. I mången baronlig familj förslog icke
+den ärfda jorden att lifnära medlemmarne, jemte det en allmänt gällande
+förstfödslorätt lemnade de yngre sönerna oförsörjda; eller der uppstod
+oenighet. Utan annat arf än sitt namn och sin rustning, obunden af
+familje- och samhällsband -- i England äfven befriad från all
+skatt,[32] -- obekymrad om de intressen härur och ur känslan för
+nationalitet och fosterland uppstå, drog medeltidens unge ädling ut att
+vinna gods och guld eller rykte och ära, allteftersom hans håg bjöd
+honom.[33]
+
+I det vandrande riddarskapet vinner chevaleriet sin fulländning; ty
+det är först genom ett fullständigt lösande från alla samhälliga
+band, som germanismens, feodalitetens och riddareväsendets gemensamma
+tanke: subjectiviteten kunde i hela sin ensidighet förverkligas. De
+enda lagar som erkändes af chevaleriet, sedan det sålunda begynt
+afsluta sig till en sjelfständig korporation, ett själsadelskap öfver
+börds- och egendomsadeln,[34] voro de gamla feodala privatdygderna,
+hvilka, genom att icke här bero af de passioner som söndersleto
+samhället, utvecklades till större renhet och innerlighet. Ickeförthy
+bidrog det anglonormandiska samhället till de chevalereska sedebudens
+utvecklande, derigenom, att dess oupphörliga split och förvirring, dess
+gränslösa förtryck af den starkare öfver den svagare, öppnade rika
+tillfällen för den vandrande riddaren, att i striden visa sin mandom
+och i värnandet af den förtryckte lösa sin ed, att genom äfventyr och
+genom uppnående af det oupphinneliga vinna lysande ära, medan en lätt
+förvärfvad rikedom manade till slösande frikostighet. Äfven kyrkan
+och poesin trädde till, den förra helgande, den sednare idealiserande
+de chevalereska lärorna. Riddareeden innebär numera något annat än
+en blott feodal förpliktelse. Att värna religionen blef det främsta,
+att bistå de svaga och förtryckta det andra löftet. Den brutala
+tapperheten höjdes till mod och adlades till ädelmod, vinningslystnaden
+blef en brinnande lystnad efter rykte, och frikostigheten ett säkert
+kännetecken på adel.[35] Synnerligast genom skaldernas medverkan
+framgick ur den enkla aktningen för qvinnan galanteriets konstiga
+lärosystem, hvari qvinnan uppsattes som en nyckfull, alltbeherrskande
+idol och kärleken gjordes till pligt.
+
+Genom att sålunda vara stäldt utöfver verkligheten, med dess mödosamma
+näringsomsorger, dess samhälliga intressen, kraf och pligter, förlorar
+sig riddareväsendet i en idealistisk öfverspändhet, der allvaret
+göres till lek och af lekar göres blodigt allvar. Praktfulla fester
+och tornerspel af mångfaldiga slag blefvo tidens högskolor, der
+ädlingen lärde sig den enda kunskap af honom kräfdes: en lefvande
+kännedom af chevaleriets komplicerade läror. Man kan derföre med
+rätta kalla chevaleriet den glada sidan af feodallifvet, blott dervid
+icke förbises, att de i grunden äro ett, från ett och samma tänkesätt
+utgångna.
+
+Ty om man närmare skärskådar detta glada högstämda lif, med dess
+ömtåliga känslor för heder och ära, med dess hat emot den låga,
+fega och snikna handlingen, dess sjelfuppoffring för den svaga
+och förtryckta, visar sig dock äfven här det tygellösa godtycket,
+obemantladt nog, såsom herrskande och den fysiska styrkan såsom
+rättskipande; visserligen mindre hårdt och vildt än ute i det politiska
+lifvet, men derföre icke mindre nyckfullt. En trubadur i XII:te seklet
+uttrycker enkelt följande chevalereska grundlära: "Den chevalier, som
+vill stå i högt värde, har att åtaga sig hårda vedermödor; det fordras
+att han öfvar sin dygd här och der, _att han tager eller gifver_, som
+det faller sig efter tid och ort." Dermed bjöds riddaren att utöfva
+en jemnande rättskipares kall, till afhjelpande af nöd och betryck.
+Men efter en sådan grundsats må man heller icke förtycka markisen
+af Malaspina hans sjelfförsvar, då han af trubaduren Raymbaud de
+Vaqueiras beskyldes för röfveri och all möjlig våldsverkan. "Ja, vid
+ Gud, Raymbaud, jag erkänner att jag många gånger tagit af andra deras
+håfvor, men blott af lust att gifva, icke för att samla mig
+rikedomar och skatter".[36]
+
+Lika falsk som trivial är då den åsigten, hvilken i chevaleriet vill
+skåda en vandrande polis, och dess hufvudsakliga förtjenst i den nytta
+det gjorde i medeltidens rättslösa samhällsskick.[37] Rättvisans
+skipande har aldrig varit anförtrodt i nyckfullare händer. Äfven
+handlingar framsprungna ur de noblaste motiver måste misstros, såsnart
+genom dem en enskildt tar det rätta i sitt våld. Det rätta och det goda
+uppbäres aldrig till fromma för det rätta och goda sjelft på
+lansspetsarn. Det är icke i sådant fall allmän sed, som bestämmer
+hvad rätt och godt är; det är den råa styrkan. Sålänge dessa begrepp,
+likt drottningarne vid tornerspelen, for tillfället bestämdes af
+den starkaste armen och styfvaste lansen, hjelpte ädelheten och
+högsintheten i de chevalereska lärorna till föga. Först då, när de
+ifrån att vara en kasttillhörighet, konventionela,[38] öfvergått
+till god sed inom samhället i sin helhet, när de genomträngt dess
+lagar och institutioner samt af detsamma hegynt upprätthållas, då hade
+chevaleriet uppvisat sin höga betydelse, som amma och fostrarinna.
+
+Vi hafva härmed vidrört den andra bristen uti chevaleriet. Sålänge det
+stod i sin högsta kraft och fulländning visar det sig, i medvetandet
+om sin dygd, såsom ensidigast och intolerantast. Liksom från dess
+rättigheter, så äfven från dess pligter voro de lägre samhällsklasserna
+uteslutna. Att till riddare dubba en oadlig, var vid strängt straff
+förbjudet, och tillständigt endast för konungen.[39] Till att lindra
+de lägre klassernas förtryck, att afhjelpa deras olyckor, hade riddaren
+icke förbundit sig. Han framträdde i sitt förhållande till dem icke
+annorlunda, än den hårde, snikne, känslolöse feodalbaronen. Medan han,
+brinnande af kärlek, kunde draga till verldens ända för en nyck af sin
+herrskarinna, behöfde han icke taga ett steg till afvärjande af det
+våld, som öfvergick roturierens, villainens qvinna. Ena dagen redobogen
+att draga sitt svärd för den förtryckte baronens sak, drog han det
+andra dagen, för att aftvinga en idog krämare hans vinst; hvarföre
+äfven en borgare gemenligen gjorde sitt testamente, innan han från
+Paris reste till Amiens.[40] Hederskänsla, frikostighet, oförvägen
+tapperhet, ärelystnad, orubblighet i åtagna förbindelser, dyrkan af
+de sköna, artiga manér och fina seder, allt hvad som inbegripes under
+begreppen _loyalité, courtoisie och valeur_, var icke en bestämning
+på högt menniskovärde, utan på riddarevärde; ty i sin sanning är idén
+om menniskovärde ännu icke ett århundrade gammal.
+
+Ej under då, att så få spår af chevalereska motiver bli synliga i
+tidens politiska historia. I dess ensidighet och lösryckta ställning
+utöfver samhället, kunde riddareväsendets direkta inflytande på de
+feodala institutionerna endast vara af ringa betydenhet, och på
+historiens fält måste den ändamålslösa handlingen, huru lekande
+intressant hon genom frånvaro af allvar än må te sig, förkastas såsom
+oberättigad, åtminstone förbises såsom värdelös.
+
+Under denna dom faller Richard Lejonhjertas hela tillvaro, sånär som
+på den ena handlingen: korståget, och den ena egenskapen: att vara
+en tidstyp. Derförutom vore han i sitt rikes tidböcker blott ett
+konunganamn, vid hvilket man fäste åratalen 1189 och 1199, för att,
+efter gammal vördnadsfull plägsed, sålunda afräkna ett decennium
+i de förenade anglosaxiska och normandiska folkenas lif. Men han
+har den odödliga lyckan att afspegla en tid, der det för individen
+icke behöfdes, till att vara stor efter tidens sinne, att med sina
+handlingar utså frön till odödliga frukter, verka sedligt i ett
+allmänt nationalintresse, eller verka stort i mensklighetens tjenst;
+der allt ankom på att natursidan hos individen var stort anlagd, att
+hans mod, hans kropps- och sinnesstyrka voro kraftigt utvecklade,
+samt hans passioner starka, hvarefter han hade att göra dessa sednare
+gällande enligt tidens moraliska, ofta konventionela föreskrifter;
+deras innehåll må då icke hafva varit allvarsammare, än en obefläckad
+sköld, en skön dams ära, en nyck; följden icke mer, än en bruten lans
+eller ett förspildt menniskolif. Tiden sjelf handlade icke annorlunda.
+Tvifvelsutan äro korstågen af en stor verldshistorisk betydelse; men
+de äro det icke genom någon ny tanke, som i dem skulle uttalats, ty
+de innebära öfverhufvud ingen förnuftig tanke, de lägga ingen ny sten
+till den europeiska samhällsbygnaden, ingen ny länk i den menskliga
+bildningens utvecklingskedja; utan de äro det i sina sekundära,
+opåräknade följder, och genom att vara storartade känsloutbrott af
+en reflexionslös tid. Det är derföre mer än en tillfällighet, att
+Richard Lejonhjertas enda bragd af historisk betydelse var ett korståg.
+Hvar eljest skulle en ande, på engång så lejonlikt majestätisk och
+lejonlikt vild, söka sig ett spelrum, om icke der, hvarest Europa med
+lejonsprång, liksom af naturdrift, kastade sig öfver den asiatiske
+tigern?
+
+Egenteligen kan endast det första korståget sägas hafva framgått ur ett
+svärmande trosnit; hvarföre också det ensamt ledde till målet. Huru
+stor ifver än må hafva gripit massorna vid erkebiskoparne Wilhelms
+af Tyrus och Balduins af Canterbury predikningar, är dock det tredje
+tåget mera en riddarfärd i stort. Här utfördes striden emot de otrogne
+icke af fanatiska skaror från alla åldrar och stånd, för deras själars
+frälsnings skuld, utan af ädle riddare för deras äras skuld. Isynnerhet
+för Richard, var visserligen den Heliga Grafvens eröfrande målet, men
+äran af att vara kristenhetens förste riddare hufvudsaken.
+
+Också iakttog han noggrant hvarje tillfälle under sin färd, att,
+likmätigt en vandrande riddares pligt, kasta sig i svårigheter och
+uppsöka äfventyr. Qvarlemnande sin här i Marseille, för att invänta
+flottan, hvilken fördröjt sig med att hjelpa Portugiserna till rätta
+emot Morerne, besteg han med få följeslagare några skutor, sökande sig
+fram längs kusten till Salernum och Messina, landsteg i Rom, der han
+svårt upptuktade en kardinal, som gjort sig känd för simoni, besökte
+reliqvier och undergörande bilder samt tillvann sig allmän beundran
+för sitt nobla handlingssätt. Hit hör äfven följande tilldragelse.
+Då Richard, åtföljd af blott en följeslagare, genomvandrade en by i
+granskapet af Regio, hörde han ifrån en bondes stuga skriket af en
+sparfhök. Full af ovilja skyndade han in för att borttaga jagtfågeln,
+hvars egande enligt Normandernas lagar var de ofrälse stånden vid
+strängt straff förmenadt. Men egaren, som icke kunde inse billigheten
+i den främmande riddarens beteende, drog sin knif och understöddes
+kraftigt af tillströmmande bönder med störar och stenar. För den
+ridderlige konungen hotade äfventyret att taga den menligaste utgång,
+ty då de chevalereska buden förbjödo honom att besudla sin klinga med
+ignobelt blod, kunde han endast använda flata sidan af svärdet, som
+brast i hans hand, hvarefter han genom stenkastning och sluteligen
+genom flykten måste rädda sig till ett närgränsande kloster.
+
+I Messina, dit han inseglade med en eröfrares pomp, förfor han våldsamt
+såsom i ett eröfradt land. Munkarne ur ett grekiskt kloster fördrefvos,
+för att lemna rum åt hans krigsförnödenheter, och då Messinas borgare,
+till hämd för öfvervåld som hans riddare begått, gjort ett infall i
+lägret, intog han deras stad, sjelf stormande från den brantaste sidan,
+samt öfverlemnade honom till sköflings; Sicilianarnes skepp brändes,
+deras qvinnor bortfördes till lägret och på murarne planterades
+Englands fana. Derpå eröfrade han ett fäste på calabresiska kusten,
+tillhörigt sicilianske konungen, i afsigt att dermed tvinga denne, att
+åt sin företrädares enka, Richards syster Joan, utelemna arfvet efter
+hennes gemål. Konung Tancred, förskräckt öfver ett sådant sätt att
+uppgöra arfsangelägenheter, skyndade att i förlikning erbjuda sin gäst
+fyratiotusen uns i guld, hvarefter de svuro hvarann fred och vänskap
+samt vexlade rika skänker. Bland annat skall Richard begåfvat Tancred
+med Arthurs berömda svärd Calibourn, men emottog af dennes gåfvor
+icke mer än en enkel ring. Åt Philip afstod han, som en gärd åt deras
+vapenbrödraskap, hälften af förlikningsbytet jemte många skepp, och
+inbjöd vid julen hvarje ädling i de förenade härarne till sitt bord,
+hvarvid enhvar efter måltiden begåfvades med en skänk, afpassad efter
+hans rang och värdighet; så att Richard vann stort rykte och pris,
+alldenstund han på en månad bortgaf mer än någon af hans företrädare på
+ett helt år.
+
+Det oaktadt bestod vänskapen emellan korsfararekonungarne icke länge.
+Då Richards moder tillförde honom den unga prinsessan Berengaria af
+Navarra såsom blifvande gemål, erinrade sig Philip sin olyckliga syster
+Alix, och förebrådde Richard på det häftigaste, att hafva svikit
+sitt löfte emot denna prinsessa. Denne svarade blott lugnt, att han
+icke kunde hafva till maka den hans fader haft till mätress, hvilken
+beskyllning, på engång emot sin faders heder och sin trolofvades
+oskuld, han inför Philip genom vittnen bevisade. Den statskloke franska
+konungen fann tiden ännu icke vara inne att bryta med Richard, hvarföre
+öfverenskoms, att denne i fem års tid skulle betala tiotusen mark emot
+tillståndet att få gifta sig med hvem han behagade, hvilken summa af
+Philip ansågs som ett skäligt skadestånd för systerns vanära. Den
+sålunda återstälda vänskapen bekräftades med ed både på reliqvier och
+evangelium. Tillochmed skall Richard, gripen af plötslig ånger öfver
+sin tvist med en korsfarare, instält sig inför en samling af prelater,
+blottad inpå kroppen och med trenne knippor böjliga spön i sina händer,
+hvarefter han på knä bekänt sina synder, emottagit deras förebråelser
+samt slutligen med tålamod "underkastat sig samma gisslande som inför
+Pilatus öfvergått verldens Frälsare".[41]
+
+Härmed hade vintern och en betydlig del af våren 1191 förgått under
+split och overksamhet på Sicilien. Före affärden utgåfvos märkeliga
+påbud emot den herrskande passionen för spel; en passion, hvarför
+Normanderne gjort sig kände redan vid eröfringen, och som noga
+öfverensstämde med den tjusning för dem fanns i hvarje risk, der
+någonting stod att vinna, rikedom eller ryktbarhet. Endast konungarne
+egde rättighet att spela efter godtfinnande. Dernäst egde erkebiskopar,
+biskopar, grefvar och baroner den största friheten. Gemene man var spel
+tillåtet endast i de förres sällskap. Det är med anledning af sådana
+lagar en samtida häfdateknare utbrister: "Må Gud välsigna dessa vise
+och fromme konungars pilgrimsfärd.".
+
+Innan ankomsten till Heliga Landet hade Richard lyckan att få bestå
+ett äfventyr, som tillfälligtvis äfven blef af vigt för korståget.
+Under en storm, som förskingrade flottan, strandade tvenne skepp
+emot Cypern, der de plundrades af Grekerne. Endast med nöd undgingo
+de kungliga fruntimmerna samma öde. Richard beslöt att hämmas, och
+efter en kort strid var Cyperns beherrskare tvungen att kasta sig för
+segrarens fötter, hvilken lät binda honom i kedjor af silfver och guld.
+I detta nyvunna kejsaredöme firade han sin förmälning med Berengaria,
+som straxt derpå kröntes till drottning af England. Glansen af dessa
+högtidligheter förhöjdes genom närvaron af Jerusalems exkonung, Guy af
+Lusignan, som med ett praktfullt följe tagit sin tillflykt till Richard
+på Cypern.
+
+Så arm och bekymmersam än Jerusalems krona kunde synas, hade icke
+destomindre en medtäflare uppstått, som sökte göra henne huset Lusignan
+stridig. Tyvärr hade Philip i lägret vid Acre blifvit vunnen för
+markisens af Montferrat sak, hvaremot Richard nu rördes till deltagande
+för den flyktige exkonungen. Sålunda var orsak till söndring gifven,
+redan innan Richard anländt.
+
+Vid ankomsten uppstodo talrika nya. Utanför Acres hamn hade
+Richard genom sin oförskräckthet seglat ett ofantligt turkiskt
+transportfartyg i sank,[42] och derigenom väsendtligen bidragit
+till fästningens utmattande, liksom han genom Cyperns eröfrande
+betydligt lättat tillförseln för de belägrande. För hvardera af dessa
+bedrifter lofsjöngs han, men ännu mer för sin frikostighet. Ty då
+Philip vid sin ankomst utdelat blott trenne guldstycken åt hvarje
+riddare, utdelte Richard, som ökt sina skatter med hälften af all
+Cyprioternes lösegendom, fyra guldstycken, och Vinisauf, detta korstågs
+historiograf, anmärker, att han genast blef den mest populära i
+lägret. Detta anseende, i förening med Richards öfverlägsna tapperhet
+och ridderliga dygder, gjorde honom till sjelfskrifven ledare för
+korsfararhärens många oberoende trupper; hvilken plats äfven hans
+ärelystnad pockande fordrade. Men Philip, icke mindre ärelysten, ehuru
+mycket mer förslagen, kunde såsom Richards länsherre icke godvilligt
+afstå företrädet åt sin ridderlige rival, hvilken derförutom, genom en
+gränslös stolthet känslig för den minsta äfven inbillade förolämpning,
+samt med ett förtryckande öfvermod i att städse vädja till sin
+öfverlägsna styrka, var oförmögen att göra sitt inflytande gällande
+öfver korsfararnes mångfaldiga intressen. Sålänge belägringen varade
+tillbakahölls dock den hotande missämjan, dels af gemensam fara från
+Saladins oupphörliga anfall, men hufvudsakligast af Richards iråkade
+sjukdom, som gjorde honom oförmögen att annorlunda än i en hängbår
+vara med om krigsoperationerna. Men såsnart Acre fallit och en bitter
+oenighet uppstått, då Richard låtit nedkasta österrikiske hertigens
+banér från de eröfrade murarne, var endrägten ohjelpligen förstörd, och
+Philip bekantgjorde, under förevändning att endast sålunda kunna gagna
+den heliga saken, sitt beslut att återvända hem.
+
+Dermed var vinnandet af korstågets ändamål vordet en omöjlighet. I
+sjelfva verket utvisade redan belägringen af Acre, hvilken fortsats
+under tvenne års tid, deri mer än en half million[43] menniskor från
+alla delar af det kristnade Europa deltagit och trehundratusende
+skola funnit sin graf, att hela Europas förenade styrka, innefattande
+dess tappraste krigare och anförd af dess berömdaste konungar,
+blott med möda varit mägtig att frånrycka Saladin en obetydlig
+fästning, dessmindre skulle förmå återeröfra den Heliga Staden, vid
+hvars besittande Islam icke mindre oryggligt fästat sitt sinne än
+kristenheten. Men belägringen af Acre utvisar derjente, att, mer än
+Saladins anförareskicklighet och outtröttliga vaksamhet, mer än hans
+tallösa vindsnabba ryttarskaror, mer äfven än klimatets brännande sol,
+febersjukdomar och hungersnöd, förslappningen i det religiösa nitet
+och de verldsliga intressenas öfvermagt gaf åt företaget denna utgång.
+Ty förutom konungarnes delade politik, hade under de hundrade år som
+förflutit, sedan Vesterlänningarne i Palestina upprättat sin länsstat,
+jemte de tvenne mägtiga riddareordnarne, en länsadel derstädes
+blifvit bofast, hos hvilken länsväsendets sedvanliga split och
+söndring, samt ett närmare umgänge med de otrogne qväft all religiös
+känsla; så att tillochmed den åsigten synes trolig, att för deras
+sjelfständighetskänsla de Westerländska monarkernas herravälde varit
+lika förhatligt som Saladins eget.[44] Det ena målet, som hundrade år
+tidigare var så stort, så alltöfvervägande och alla enskildta passioner
+betvingande, var det icke mera. Allt det mod, den ståndaktighet och
+försakelse, hvarmed kristna härskarorna stormade fram emot Acres murar
+eller afslogo Saracenernes förtviflade avfall, äro grundade i en annan
+orsak än denna, i chevaleriets anda. För honom var äran nog, och äran
+kunde vinnas vid Acres murar likasåväl, som vid Jerusalems. Hela detta
+korståg bevisar sig sålunda som ett sannskyldigt tornerspel i stort,
+der vesterns nationer utsänder blomman af sin adel, för att vid Turons
+höjder och Belus stränder mäta sina krafter med Orientens riddarskap.
+Det är en förnyad kamp om Troja,[45] med samma ringa stridsorsak och
+samma stora kraftutveckling, samma söndring och samma hjeltemod, och
+slutligen med likartade hjeltar.
+
+På god grund har Richard Lejonhjerta blifvit benämnd det kristna
+Europas Achilles. Med ett likadant ynglingamod förenar han samma
+obändighet och egensinnighet, samma trofasthet i vänskap och generösa
+frikostighet. I striden är det äfven kring honom allt vänder sig, på
+hans vrede eller försonlighet allt beror. För honom är ock företaget
+helt och hållet en personlig sak, och sakens framgång af vigt, blott
+såvidt hans rykte och ära dermed var förenad. Det är icke heller som
+anförare han vinner sin ryktbarhet, det är genom de tallösa bragder han
+med sitt djerfva mod och sin klinga utför, genom de försakelser han i
+öknarne utstår, genom den sjelfuppoffring, med hvilken han blottställer
+sig för sina följeslagare. Under tåget ifrån Ptolemais till Joppe är
+det han, som i slagtningen vid Arsur skyndar Hospitaliterriddarene till
+hjelp, der de nedtryckas af svärmande Beduinskaror, han som trenne
+resor, den sista blott med femton riddare vid sin sida, förströr de
+otrogne och mejar dem, "liksom skördemannen den vaggande halmen"[46]
+När Tempelriddarne på ett ströftåg öfverraskas af fienden och,
+oaktadt under af tapperhet, nödgas ropa efter hjelp, hastar Richard
+till, endast med få följeslagare och besvarande desses varningar med
+orden: "att han icke vore värdig anföra och benämnas konung, derest de,
+hvilka stält sig under hans ledning, utan hjelp dukade under." Omsider
+anländ till närheten af den Heliga Staden, finner man omöjligheten af
+dess eröfrande under instundande vinterregnen och stormarne. Richard
+besluter då att uppbygga det förstörda Ascalon. Än uppmuntrande, än
+sjelf arbetande med sten och grus, fortdrifver han arbetet. DÃ¥ bland
+andra förnäma riddare och baroner hertig Leopold af Österrike vägrar
+att deltaga i arbetet med de orden, att han hvarken vore timmerman
+eller murare, sparkar honom Richard och förbjuder hans fana att resas i
+lägret; tillfölje hvaraf denne aflägsnade sig och med honom Tyskarne.
+Kort derpå öfvergaf äfven hertigen af Burgund företaget jemte
+återstoden af den franska hären.
+
+Nu begynte äfven Richard sjelf misströsta, och de afbrutna
+underhandlingarne med Saladin återtogos. Bland andra förlikningsförslag
+var, att Richard skulle förmäla sin syster Joan med Saladins broder
+Malek-Adel, ooh åt dem det Heliga Landet öfverlemnas. Detta förslag
+väckte högljudd förargelse bland korsfararne, isynnerhet presterskapet,
+och knotet ökades vid åsynen af de rika skänker monarkerne tillsände
+hvarandra. För att då rättfärdiga sitt trosnit, lät Richard halshugga
+alla fångar, som befunno sig i hans våld och utställa hufvudena i
+lägret. Med en dylik handling af skoningslös råhet hade han befläckat
+sig redan tidigare. DÃ¥ sultanen icke uppfylt vilkoren vid Acres
+kapitulation, lät han utföra den fångna besättningen i åsynen af
+saraceniska lägret, och gaf sina riddare tillstånd att nedhugga dem,
+hvilket de gladeligen gjorde, hvarefter soldaterna, troende sig i
+hedningarnes inelfvor finna ädelstenar och dyrbara läkemedel, på det
+gräsligaste misshandlade likena. Talrika sådana drag förvandla det
+storartade i Richards karakter till groteskt. Han återkom sällan till
+lägret, berättar Vinisauf, utan att vara åtföljd af ett stort antal
+fångar och medföra tio, tjugu eller trettio hufvuden, som fallit för
+hans slag.
+
+Sedan vintern gått till ända, anryckte Richard för andra gången
+emot Jerusalem, under härens jubel och bifall. Men underrättelsen
+om utbrustna oroligheter i hans hemland samt stämplingarne, som tagit
+ny fart vid markisens af Montferrat mord, hvilket, så oförenligt än med
+hans öppna karakter, lades Richard till last, hejdade än engång hans
+framsteg. Hans sinne fördystrades, och under bittra tårar beskådade
+han från höjderna vid Emaus den Heliga Staden, vid hvilken hans ära
+syntes honom fästad. Sjelf bidrog han genom en oförklarlig nyckfullhet,
+att nedslå krigarnes entusiasm, hvilken upplågat ånyo vid Jerusalems
+granskap, och inom kort upplöste sig hela hären, hvarefter Richard
+beslöt att återvända hem. Äfven säges fåfängliga planer emot Cairo och
+vidtutsväfvande emot Babylonien bidragit till denna utgång.[47]
+
+Vid den kristna härens upplösning frambröt Saladin åter från Judeén och
+vände sig emot Joppe, hvars ringa garnison icke förmådde skydda staden
+och blott med möda försvara sig i citadellet. Richard, underrättad
+härom, skyndade från Ptolemais på några galejor de beträngda till
+hjelp, sprang af otålighet till midjan i sjön, och förskingrade som
+en plötslig stormvind Saracenerna ur staden. Men föraktande att
+befästa sig derinom, slog han läger med sina femtiofem riddare,
+af hvilka blott tio beridna, samt tvåtusen man infanteri utanför
+murarna. Om natten gjorde Saracenerne ett så plötsligt öfverfall, att
+han endast till hälften hann beväpna sig. Icke destomindre drefvos
+fienden tillbaka, och af öfverdådig djerfhet begynte Richard förfölja.
+Ofverallt der trängseln var som störst, syntes hans högväxta gestalt,
+osårbar, liksom hade den varit af koppar.[48] Vid hans blotta
+åsyn darrade de tapraste bland Masulmännerna och håren reste sig
+på deras hufvuden. Der han frambröt, kunde hvarken enskildte eller
+skaror af otrogne motstå huggen af hans ofantliga slagssvärd, för
+hvilka hufvuden, armar, händer förströddes omkring i luften. Midt
+under striden berättas honom att Mameluckerna inträngt från en annan
+sida i staden. Med tvenne riddare och några soldater skyndar han
+till, nedgör de inträngande och återvänder till striden, der han med
+sådan ifver rusar in bland fienden, att han helt och hållet försvann
+från de sinas åsyn. Sluteligen störtar hans bäst, och hjeltekonungen
+sväfvar i största fara, till dess Malek-Adel genom stridstumlet sänder
+honom tvenne arabiska springare. Ryggande för en sådan öfvermensklig
+tapperhet, afstod Saladin omsider från sitt försök emot Joppe, hvars
+räddande äfven för de kristne syntes oförklarligt, och mättad på
+bragder afslöt Richard ett treårs stillestånd, utfästande sig att efter
+denna tid återvända, för att förnya kampen. När han steg ombord vid
+Ptolemais, kunde de kristne icke återhålla sina tårar; de sågo i honom
+sitt värn, sin styrka och sin räddning aflägsna sig; äfven sjelf brast
+han i gråt.
+
+Hittills har Richard Lejonhjerta, på skådeplatsen för sina mest lysande
+bragder, der han bländat tvenne riddareverldar med deras glans och
+vunnit en plats bland sagornas mest beprisade hjeltar, uppträdt i
+spetsen för en lysande här af baroner och riddare, omgifven af ett
+hof, slösande och rofgirig, ädelmodig och grym, i allt följande sina
+passioner, främst ärelystnadens; -- ett verkligt riddareideal.
+Hemfärden deremot visar honom beröfvad all glans och prakt, ensam
+irrande genom fiendeland, förföljd, försmäktande i fängelse, i sånger
+klagande öfver sin förlorade frihet och sina vänners otacksamhet; --
+äfven häri ett riddareideal. Det är kändt huru en storm förskingrade
+hans flotta och tvang honom att i pilgrimsdrägt, under en köpmans namn,
+företaga en vandring genom den djupt förolämpade hertigens af Österrike
+länder. Efter att trenne dygn vandrat utan hvila och föda, anlände han
+till Wien, och tog in i ett litet värdshus i en af förstäderna.
+Emedlertid hade ryktet om hjeltekonungens färd begynt sprida sig och
+äfven hunnit till hertigen af Österrike. Af hämdlystnad och snikenhet
+anbefalte denne noggranna efterspaningar, och en dag ertappades hans
+page, som afsändts till torget för att uppköpa lifsmedel, lades på
+sträckbänken och bekände. Värdshuset omringades, och Richard, som till
+en början drog sitt svärd, besluten att sälja lifvet så dyrt som
+möjligt, underkastade sig omsider att öfverlemna det åt hertigen sjelf,
+som lät inspärra sitt konungsliga villebråd på slottet Tyernsteign;
+hvarefter köpenskap öppnades mellan honom och kejsar Henrik, samt
+mellan denne och franska konungen.
+
+Trött vid att gyckla med sina fångvaktare och på dem pröfva sin styrka,
+sökte Richard stundom tröst i dikt och strängaspel, hvari han innehade
+ett icke ringa grad af konstnärskap. Genom sin moder, den vid de
+provençaliska "cours d'amour" berömda Eleonore af Aquitanien, redan
+från barndomen förtrogen med provençalisk skaldekonst, utvecklades hans
+hog och smak än mer under tiden han som grefve af Poitou tillbragte,
+än i förbund än i våldsamma krig med de aquitaniske baronerne. Om än
+det normandiska blodet aldrig förnekade sig i hans hårda och vilda
+naturel, intrycktes deri dock af den vekare provençaliska bildningen
+en känslofullhet, som gjorde honom förmögen af poetisk konst, och som
+väsendtligen bidrager att, jemte ädelmodet, adla hans berserkalynne
+till ridderlighet. Enligt samtida trubadurers vittnesbörd skall han
+kunnat "adroitement" skrifva kupletter öfver sköna damers ögon.[49]
+Men framförallt var han berömd genom "sirventes", såsom tidens
+politiska sånger, stridssånger och satirer kallades. Med Bertram de
+Born skiftade han icke sällan poetiska hugg jemte vapnens, och då
+hertigen af Burgund, vid det andra återtåget från Jerusalem, författat
+en satir, deri han skonat hvarken Richard eller hans fruntimmer, var
+denne icke sen i att svara.
+
+Ännu förefinnes en af de sånger Richard diktat i sitt ensliga fängelse.
+Den är förvarad i en gammal roman: _Chronique et fabliaux de la
+composition de Richard Roy d'Angleterre_, hvarifrån den öfvergått i en
+sednare roman "_La tour Tenebreuse_." "Jag har aldrig egt, utbrister
+han, en följeslagare så ringa, att jag ej skulle köpt hans frihet. Jag
+förebrår eder intet, I baroner; men tvenne vintrar hafva skridit hän,
+och jag är ännu en fånge! Min länsherre härjar mina länder, fastän vi
+svuro hvarandra trohet. Men min tröst är, att jag icke skall vara sen
+till att hämnas. Men eder, o skalder, I vänner som jag älskat, älskar
+jag än. Sjungen att mina fienders ära må försvinna, då de anfalla mig;
+sjungen att jag aldrig varit dem trolös eller falsk; sjungen huru lågt
+det är, att anfalla en fånge. O aftonstjerna, du strålande dam, må
+himlen vårda din skönhet och hennes, som är min, och hvars slaf jag
+är".[50]
+
+De förebråelser Richard gör sina baroner äro dock så tillvida
+oförtjenta, att en lång tid förgick, innan ryktet hann förtälja om det
+öde, som drabbat deras irrande konung. Omsider spred sig en dunkel
+sägen att han satt fängslad på något bergsslott i Tyskland, och det
+är då som hans vän, den ädle trubaduren Blondel, skall hafva svurit,
+"qu'il querroit son seignor en toute terre, tant qu'il l'averoit
+trové," samt begifvit sig ut att uppsöka honom, utan annan ledning än
+sin vänskap och sin sång. Vandrande från slott till slott, skall han
+sluteligen anländt till ett "tour tenebreuse," och derifrån hört en
+sång, hvilken de författat tillsammans, Richard och han.[51] Tyvärr
+synes denna romantiska handling icke vara historisk, åtminstone såvidt
+den tillskrifves den berömde Blondel de Nesle. Äfven om man antager
+en annan, Guillaume Blondel, såsom Richards skaldevän, torde dock
+händelsen vara en sednare romantisk tilldiktning, ty den som i sjelfva
+verket öppnade förbindelsen mellan landet och dess fängslade konung,
+var en ganska trivial person, den landsflyktige exregenten Guillaume
+Longchamp.[52]
+
+Dermed begynte underhandlingarne. Iklädd sin kungliga skrud, instälde
+sig Richard för den tyska riksförsamlingen, der han hufvudsakligast
+anklagades för markisens af Montferrat mord, samt att hafva öfvergifvit
+kristenhetens sak i det Heliga Landet. Men så fri och majestätisk
+var hans hållning, så kraftigt och fast hans försvar, att biskoparne
+och baronerne brusto i tårar och tillochmed kejsaren sjelf rördes
+till medlidande. Ifrån denna stund utbyttes hans fängelsehåla emot
+en rymligare boning, och hans kedjor aftogos. Men timmen för hans
+befrielse var ännu långt aflägsen. Den slog först då, när man blifvit
+ense om en ofantlig lösepenning, och Richard böjt sin stolthet till
+den visserligen betydelselösa ceremonin, att högtidligen påsätta
+kejsaren sin krona samt sedan emottaga den af honom i förläning,
+jemte förpligtelse att betala en årlig tribut. I ersättning belönades
+han af kejsaren med åtskilliga länder i Frankrike, hvilket så mycket
+lättare kunde ske, som denne öfver dem egde endast en tvifvelaktig
+dispositionsrätt.
+
+Ändtligen i frihet, ilade Richard utför Rhen genom Köln till Antwerpen,
+och då någon större farkost icke fanns förbanden, kastade han sig i en
+köpmans, Alain Trenchemers galeja och landade omsider i England.
+
+Ju orättvisare fängslandet, ju hårdare fängelset, och ju nedrigare
+furstarnes handlingssätt, dess djupare glödde harmen i Richards bröst.
+Vecka för vecka hade den ökats under halftannat års pinsam enslighet,
+och Philip af Frankrike, den trolöse menedige vännen, hvars lömska
+köpslageri han med rätta kunde tillskrifva långvarigheten af sin
+fångenskap, var dess hufvudsakliga föremål. Vi hafva sett hvad denna
+vrede kostade England. I denna hejdlösa hämdpassion må äfven orsaken
+sökas, hvarföre kriget som han begynte emot Frankrike, de ofantliga
+utpressningarne oaktadt, och fastän han var sin rival öfverlägsen i mod
+och krigskonst, blef så utan alla frukter. Oförmögen att böja sig till
+en tanke på det allmänna, till ett nationalintresse, förde han kriget
+som ett tornerspel a outrance, der ett personligt ofall tillfogadt
+Philip gälde mer, än att kunna beröfva honom en provins och öka eget
+rikes gränsor. Med glädjen af ett tillfredsstäldt hat förtäljer han
+i bref till biskopen af Durham om en drabbning vid Gisors, der han
+åtföljd af en handfull folk slagit Philip och trehundrade franska
+chevalierer på flykten. "Vi kommo honom att fly, skrifver han
+triumferande, vi trängde honom vid Gisors portar så att bryggan brast
+under honom, och vi hafva hört att han fick dricka af vattnet i Epte,
+och att tjugu riddare drunknade. Med en lans stötte vi ur sadeln,
+Mathieu Montmorenci, Alain de Rusci och Foulque Gilecoal och togo dem
+till fånga. Hundrade af hans riddare tillfångatogos" etc.[53] Också
+föreslog Philip, att striden skulle afgöras genom envige mellan fem
+riddare ömse sidor, hvilket Richard förkastade, då Philip ej sjelf
+ville utgöra en af de fem.
+
+Icke mindre tillfredsställelse skänkte biskopens af Beauvais
+tillfångatagande. Denne prelat, som förvärfvat sig det ärofulla ryktet
+att vara en käck och manhaftig stridsman, hade såsom Philips sändebud
+hos kejsar Henrik manat till många af de förödmjukelser, som tillfogats
+Richard. Till hämd blef han kastad i ett djupt fängelse och omenskligt
+belastad med bojor. Uppbragte öfver embetsbrodrens ovärdiga behandling,
+vände sig de öfrige prelaterne till kyrkans öfverhufvud, som i ett
+bref förmanade Richard att hafva förbarmande med "hans käre son, den
+belvacensiske biskopen." Richard svarade med att tillsända påfven
+prelatens blodiga pansarskjorta och en vidfästad lapp, hvarpå stodo
+blott de orden: "Se till, om detta är din sons kjortel".[54]
+
+Deremot afstod han redoboget, vid ett af de många stillestånden,
+suveräniteten öfver Auvergne, hvilken Richard egde blott till namnet,
+men Philip genast förstod att med list och våld verkliggöra. När
+sedan Auvergnaterne reste sig emot de franska tilltagena, lofvade
+Richard dem i hemlighet vapen och understöd, men slöt, vid Philips
+inbrott i Auvergne, utan rimligt skäl ett nytt stillestånd med sin
+rival, öfverlemnande Auvergnaterna åt hans hämd, och deras frihet till
+ohjelplig undergång.[55] Mot brodren Johan hade Richard redan vid
+krigets början öfvat det ridderliga ädelmod, som icke sällan bestämde
+hans handlingssätt. Denne svage furste, hos hvilken tidens sämsta
+olater så att säga iklädt sig ridderlig drägt, hastade darrande vid
+sin lejonhjertade broders ankomst till Normandie, att på böjda knän
+tigga sig tillgift för stämplingarne mot hans krona och frihet. Richard
+tvekade väl först, men förlät honom på deras åldriga moders förböner,
+dock utan att återställa hans länderier och med de orden: "Må jag så
+lätt förgäta ditt fel, som du skall förgäta att du felat".[56]
+
+Betydelselöst som hela detta krig är den händelse, hvilken medförde
+hans död. En skatt hade blifvit funnen på grefve Vidomars af Limoges
+egor. En del hembjöds konungen, men denne fordrade allt. Då grefven
+vägrade att efterkomma en så orättvis fordran, begynte Richard genast
+belägra hans slott Chaluz, afslående alla kapitulations vilkor. En dag
+träffades han i skuldran af en pil, gaf i vredesmod tecken till anfall
+och intog slottet, hvars samtliga besätning hängdes, förutom den snälle
+bågskytten. Nu först utdrogs pilhufvudet ur såret, som redan öfvergått
+till brand, och läkarekonsten förklarade honom icke stå att hjelpas.
+Han lät då införa sin baneman och frågade, hvarför han tagit just honom
+till mål för sitt skott. "Vet, o konung, svarade ynglingen oförskräckt,
+med din egen hand har du dödat min fader och tvenne mina bröder. Jag
+är redo för de största qval, blott jag är viss om att du dör, som
+förorsakat så mycket ondt." Richard befalte att fången skulle försättas
+i frihet och begåfvas med en penningesumma, hvarefter han afled.
+
+Sålunda slöt Richard Lejonhjerta, såsom han lefvat, med svärdet i hand,
+vid fullföljandet af ett äfventyr, hvari hans orättvisa och godtycke
+invecklat honom. "Dicebatur ubiqve qvod non erat talis in orbe,"
+intygar Roger de Hoveden, en samtidig historieförfattare, hvilken
+utförligt behandlat Richards lefnad och bedrifter; långt utförligare,
+än den moderna historieskrifvaren anser honom förtjent att omtalas.
+Dess mera begråtes hans död af tidens skalder. "Ack, min herre, min
+mäktige konung, hvar äro nu våra vapenlekar och våra tornerspel, hvar
+det lysande hofvet, den präktiga skänken, då du är borta, du som i allt
+var vårt allt. Hvad skall blifva af dina tjenare, som lefde af din
+mildhet, hvad skall blifva af dem du höjde till lycka och ära? Blott
+grafven är dem öfrig." Så klagar trubaduren Gaucelm Faidit i elegin
+öfver sin gynnares död.
+
+Han säger ock: "I att drabba Richard, har döden beröfvat verlden all
+dess ära, dess glädje, dess rikedom;" samt vidare: "Tusende år skola
+förflyta innan en sådan riddare åter uppstår. Hans like skall aldrig
+komma i tapperhet, i frikostighet, i ädelmod. Icke Alexander, Darii
+besegrare, utöfvade en sådan gifmildhet, Charlemagne och Arthur kunna
+med honom icke mäta sig. En hälft af verlden darrade för honom, den
+andra beundrade honom".[57]
+
+I dessa omdömen af tidens poesi och tidens historia utsäges, att
+Richard egde alla erforderliga egenskaper, för att de efterkommande
+i honom skulle gifva sin fantasi ett ideal för alla riddare, jemte
+det trubaduren, genom att ställa honom i jembredd med romantikens
+berömdaste fabelhjeltar, sjelf begynner den idealiseringsprocess, hvars
+fortgång och resultater det nu ingår i vår uppgift att framställa.
+
+
+
+
+II.
+
+Richard Lejonhjerta i normandiska poesin.
+
+
+Att det gifves en motsvarighet mellan en tids handlingssätt och
+poetiska skapelsesätt, kan på förhand antagas redan ur den filosofiska
+satsen, att anden är en i alla utvecklingsformerna. Och denna
+samstämmighet bör icke fattas blott så, att lifvet utgör stoff för
+dikten, -- ty stoff kan äfven en längesen förfluten tid blifva för
+en långt sednare tids fantasi, -- utan så, att sjelfva det poetiska
+uppfattningssättet är i harmoni med andan och toners i tidens lif.
+
+Ur det föregående torde hafva framgått, att i medeltiden företrädesvis
+natursidan hos menniskan erhöll utveckling och berättigande. Ute
+i samhällslifvet herrskade styrka och våld, i stället för sedlig
+ordning; i chevaleriet, der likväl naturdrifterna adlats till dygder
+eller der rent andliga impulser af heder, ädelmod, frikostighet, voro
+bestämmande, buro dock äfven dessa karakteren af naturmakter, de der
+icke tyglats under samhällets sed; i individens inre utgjorde passionen
+driffjädern och den subjektiva lusten rättesnöret. Motsvarande denna
+starkt utvecklade sinlighet i handlingens och viljans verld, står
+_inbillningskraften_ såsom poetisk skapelsekraft.
+
+Ehuruväl en beståndsdel deri, är inbillningskraften ännu icke fantasi;
+han är blott ett i sinligheten försiggående fantasispel. Utan att
+afse kausalsammanhanget, och utan att vårda sig om hvad af det
+åskådade är sant, hvad osant, återspeglar han lifvet daguerrotypiskt,
+är sålunda endast reproduktiv, fastklibbad i sina bilder. Men genom
+att derjemte vara en i menniskoandens inre skeende återspegling, är
+inbillningskraften äfven löst ifrån verkligheten, oberoende af tid och
+rum, sammanställande sina porträttartade drag till de onaturligaste
+bilder, dem han drifver i ett ändamålslöst virrvarr, allteftersom
+sensationer, begär, korteligen, den inre sinligheten bjuder.
+
+Ett sådant inbillningskraftens spel uppenbarar sig tydligt i sjelfva
+riddarelifvet. Det lyser fram ur chevaleriets öfverspända handlingar
+af kärlek, tapperhet, heder. Vi erinra blott om skalden Rydell, som så
+lifligt förestälde sig grefvinnans af Tripoli skönhet, att han, dödligt
+kär, företog den långa färden till Palestina, blott för att skåda
+originalet till sin bild, eller om de talrika riddare, som lemnade
+hem och härd, för att på måfå draga till Babylon och andra Orientens
+underländer, lockade af de gyckelbilder inbillningskraften målat.[58]
+
+I tidens religiösa föreställningar och i dess naturåskådning
+framträder inbillningskraften än mera verksam. Här samverkade med
+honom en annan makt: _okunnigheten_, till att frammana den här af
+dels okroppsliga, dels förvridna menniskoartade gestalter samt det
+virrvarr af nyckfulla tilldragelser, som gifva en så underbar ton åt
+medeltidens hela åskådningssätt. "Den kristna Olympens" (Vischer)
+helgonskara, de kyrkliga miraklerna, relikdyrkan, afguderiet å ena
+sidan, jättar, troll, elfvor, feer, varulfvar, dvergar å den andra, äro
+barn af samma moder, inbillningskraften, den tidens okunnighet gjort
+fruktsam. Den sednare gaf dem upphof, den förra form och bild.
+
+I sjelfva verket är okunnigheten den luft, hvari inbillningskraften
+egentligast kringsväfvar. Ju klarare insigt i tingens natur en fullare
+bildning medför, dess mer förstår anden att gripa och framställa
+objektiviteten i dess sanning, såväl i afseende å sammanhang som
+gestalt; dess mer höjes inbillningskraften till fantasi. "The
+illiterate are ever children," säger Bulwer, och det gäller, likasåväl
+om deras sätt att handla, som att åskåda och tänka. I bristen på
+kunskap, såväl om förgångna tiders erfarenheter och rön, som om
+naturens lagar, finna vi åter en gemensam grund för tidens
+handlingssått och poetiska skapelsesätt. Hemfallet åt sin egen
+sinlighet, är det obildade sinnet oförmöget att gestalta förhållandena
+efter en förnuftig insigt, oförmöget att gifva passionerna ett
+förnuftigt mål, vare sig det handlar eller åskådar. Naturkrafterna
+saknar det i samma inom möjligheten att använda i lifvet, som det
+bäfvar tillbaka för fantomerna, som dess inbillningskraft af dem
+skapat.
+
+Att tvista om källan till vidskepelsen är derföre fåfängligt. Hon
+rinner hvarhelst bildningens solljus icke kommit henne att sina;
+dock så, att hennes färg och halt är olika efter olika folklynnen.
+Intet folk lade så som Skandinaviens i sin barndom känning af den
+kraft och den makt, som bodde i svärdets klinga. I stället för att
+då finna kraften i armen som förde svärdet, och den demoniska makten
+i menniskosinnet som förde armen, förlade man den i svärdet sjelft.
+Men svärdets jern hemtas ur bergens dunkla inre, och hvadan kunde det
+demoniska hafva kommit, om det ej der inlagts i klingan af illfundiga
+väsenden! Så skapades Dvergarnes slägten. Skoningslöst slukade
+vågorna vikingarnes bräckliga farkoster; blott en omärklig spricka
+i dess botten, och skeppet drogs oemotståndligen emot djupet. Det
+var tvifvelsutan en osynlig kraft som gjorde det; men icke en allmän
+naturlag, utan ett förkroppsligadt troll, en hafsnymf, ett vidunder; så
+mycket afgjordare, som man mer än engång sett dess gestalt i skummet
+på böljornas toppar. I den dunkla höstqvällen uppstiga lätta dimmor ur
+leende källor, insjöar, vikar. Mystiskt smyga de fram öfver fälten,
+svepa sig kring trädens stammar, dansa om för en vindfläkt. Hur kunde
+detta för Celternes[59] lättrörliga inbillning te sig som annat än
+feer och elfvor, hvilka träda dans på den gröna ängen? Skymtar dertill
+ännu ett irrbloss genom dimmorna, är för inbillningskraften dörren
+till de förunderligaste regioner öppnad. Än är det förskräckelsen,
+än vemodet, än glädjen, som vid dessa irrfärder bevingar honom. I
+medeltiden var, såsom vi sett, kroppsstyrkan den, som gaf ton och
+utslag; dess dygder och känslor stodo för det mesta på styrkans
+grund. Ej under då, att också den kroppsliga styrkan erhöll sin
+personifikation i obändiga jättar: ifrån den jättestarka riddaren
+med svärd och lans var steget icke långt till flere famns jättar med
+klubbor och grymma sinnen. Dertill kommo, dels ur de Hel. Skrifterna,
+dels traditionsvis ur antiken tämda lejon, drakar och hela skaran af de
+gamla gudarne, numera degraderade till menniskofiendtliga väsenden.
+
+Alla dessa skapelser samlade sig ifrån skilda länder och folk i
+den romantiska verldsåskådningen. Då nu poesin utgör den i gestalt
+utträdande åskådningen, förarbetades de här till ett stående romantiskt
+diktstoff; vidskepelsen ur lifvet blef fantasteri i konsten. Att
+vidhålla detta, är af högsta vigt, till att särskilja romantikens
+poetiska uppfattningssätt från den modernare skaldekonstens, der
+visserligen dessa skapelser äfven kunna förekomma. De utgöra dock
+numera ingen beståndsdel i tidens åskådning af lifvet, man tror icke på
+dem, de äro för oss blott ett diktadt poetiskt machineri.
+
+Men utom den andel okunnigheten sålunda eger i tidens vidskepelse,
+d.ä. i det fantastiska åskådningssättet hos poesin, är hennes andel i
+uppkomsten af poesins innehåll icke ringa. Liksom feerna, elfvorna,
+jättarne et hoc genus omne, har man sökt härleda den romantiska
+poesins hjeltar och äfventyr ifrån något enskildt folks diktarverk
+samhet. En teori (_Wharburtons, Wartons_) har funnit roten, hvarur
+de vuxit, i Orienten, synnerligast hos Araberne, en annan (_Percys_)
+hos Skandinaverne. De franska kritikerne hafva om tvistepunkten delat
+sig i tvenne läger: ett provençaliskt och ett nordfransyskt. Vid
+sidan af dessa uppstodo dessutom ett scottskt (_Sir Walter Scott,
+Ellis_), och ett armorikanskt (_de la Villemarqué_). Som resultatet
+af de litterära fejderna qvarstår att den romantiska, riddare-poesin
+hemtat sina sagoämnen från de germaniska såväl som de romaniska, de
+skandinaviska såväl som de celtiska folkens åldriga nationalsånger.
+En hjelte uppstod, anförde sitt folk i striderna för dess ära och
+sjelfbestånd, gaf det lagar, faststälde dess sed. I folkets tacksamma
+hogkomst rotade sig minnet af hvad han gjort och fortlefde generation
+efter generation i sånger och sägner. Vid ungdomens lekar, vid
+krigarnes och ädlingarnes församlingar, vid folkfesterne ljödo
+sångerna om hans bragder, hans segrar, hans lidanden.[60] Men folkets
+tillgifvenhet för sina välgörare var osvikligare än deras minne af
+detaljförhållanden. Småningom förvirrades de historiska dragen,
+traditionerna sammanblandades, tillochmed fixa geografiska förhållanden
+kastades i ett hullerombuller, hvarjemte fantasteriet inbröt i det
+historiska med massan af sina skapelser. Det var dock icke par princip
+den historiska sanningen här vanstäldes, icke af någon afsigtlighet;
+det var af ren okunnighet. Men denna växte ju mera tiden framskred och
+ju vidsträcktare ämnet spred sig. I samma grad tilltog förvridningen
+i de ursprungliga dragen, sednare händelser inmängdes, och andan och
+tonen i de traditionela skapelserna förändrades med andan och tonen
+i seklerna de genomvandrade. Omsider framkomna till det egenteligen
+romantiska tidehvarfvet, antingen alltfortfarande i folkets mun, eller
+uppsamlade af skrifkunnige munkar i rimkrönikor och på latin affattade
+historier, insattes i de gamla poetiska folkhjeltarne riddarehjertan,
+hvarefter de ikläddes riddarrustningar och sålunda gjordes till
+föremål för den romantiska poesin.
+
+Genom en sådan utveckling är det som folkliga traditioner om Carl
+den Store under tidernas lopp vuxit till en ändlös roman-cykel om
+Charlemagne, i hvilken talrika hjeltar från åtskilliga tider och
+länder sammanförts och utgöra hans vidtberömda Douze-pairs.[61] I
+sjelfva verket återstår af den historiske kejsaren, sådan hans lefnad
+i _Joannis Turpini historia de vita Caroli magni et Rolandi_[62]
+enligt folktraditionerna framställes, föga mer än sjelfva namnet. I
+denna urkund och grufva för jonglörer, truverer och trubadurer, som
+bearbetade ämnet, är han knapt mer än en kärna, en bark, kringom
+hvilken folkfantasin spunnit den ena tråden efter den andra. På samma
+väg hafva Arthur, Gherait-ab-Erbin, Owen, m.fl. af de britiska hjeltar,
+hvilka i VI:te årh. e.Ch. bestredo Anglosaxarne besittningen af
+Wessex, Cornwales, Deira och Berenicia, qvarlefvande i de förträngde
+Briternes hogkomst, med tiden förvandladts till en riddarekonung och
+en tableronde af chevalierer, hvari hela romantiken såg idealet icke
+blott af ett riddarelif, utan äfven af ett riddaresamfund; hvarjemte
+de barder, Aneurin, Taliesin, Merdhin och Lywarch den åldrige, hvilka
+med harpan i ena och svärdet i den andra handen deltogo i dessa strider
+och besjöngo dem, sjelfva öfvergingo i traditionen och, och siare som
+de voro, blefvo stommen till romantikens mäktigaste besvärjare. Tack
+vare de la Villemarqués forskningar, kan man nästan steg för steg
+följa utvecklingen af dessa Arthur-sagans hjeltar, från bardernas
+mystiska poemer, genom de prosaiska triaderna och traditionerna, genom
+folksånger och folksägner, ända till den bretagnesiska kronika, _Brut y
+Brenhined_, hvilken af Walter Calenus öfverfördes till Wales, samt af
+Galfridus de Monumetha öfversattes till latin, och hvarifrån truveren
+Wace utdrog på normandiskt mål den första Arthur-romanen.
+
+Med denna vandring hade de romantiska sagoidealerna öfvergått ifrån
+skilda folksägner och sånger till riddardiktningens romaner. På
+vägen hade de omhöljts med allt det poetiska fantasteri, vi funnit
+inbillningskraften och okundigheten i förening hafva skapat. Men äfven
+andra förändringar underkastades de, såväl till anda och innehåll
+som till dikternas form, ur hvilka det romantiska skapelsesättets
+egendomlighet framträder.
+
+Sagoidealernas förvandling ifrån folkhjeltar till riddare inträffar
+icke långt efter det chevaleriet utträdt från de feodala borgarne.
+Liksom detta i och med detsamma lösbinder sig från alla nationela och
+samhälliga intressen, försvinner äfven det nationela ur dikten. Hvilka
+fiktioner folksången än må tillägga sina hjeltar, är det dock städse
+nationens egendomliga anda och lynne, som ur dem tala intill sednaste
+efterverld. Hjeltarne sjelfva handla som folkförare, framträdande
+från den fixa bakgrunden af nationela tänkesätt och seder, hvilken
+bakgrund äfven utgör diktarens oreflekterade ståndpunkt. Men sedan
+riddareandan fullständigt ryckt in i de gamla sagoämnena, förblekna
+de folkliga dragen för romantikens kosmopolitism, riddarelifvet intar
+den nationela bakgrundens ställe och de folkliga intressena, kringom
+hvilka hjeltarne samlats, lemna rum för chevaleriets individuela
+bevekelsegrunder af heder och ära, generositet, tacksamhet, kärlek,
+svårmod, svartsjuka o.s.v. Om derföre chevaleriet var en förkonstlad
+verld utöfver och främmande för de skilda folken, deras lif, lynnen,
+seder och bruk, sväfvar den chevalereska diktningen på samma sätt
+utöfver de skilda folkpoesierna, förtunnande deras kärnfullare
+skapelser till öfverspända fantastiska gestalter, likt i luften
+simmande moln, hvilka ökas och erhålla sin näring ur jordens vatten,
+men endast genom att ombilda dessa till lätta ångor af nyckfulla
+gycklande figurationer.
+
+Härmed är ett nytt lif framsatt att af inbillningskraften
+daguerrotyperas. Subjektiviteten, i form af ett inre känslolif, är
+diktens absoluta innehåll, i och genom hvilket de yttre kulturformerna
+blott svagt framskymta. Lifvet är en lek, ofta nog blodig som ett
+tornerspel à outrance, men städse utan sedlig betydelse. Egoismen
+går hand i band med försakelsen; hvad som adlar dem båda, känslan
+af ett allmänt syftemål, saknas. Ur lefnadssättet är det groteska.
+men ock det enkla och godmodiga försvunnet; så ock sedernas oskuld.
+Lidelserna, klent bundna af de chevalereska buden, föda en lastbarhet,
+som visserligen, af det allmänna tänkesättet fördömmes, men dock
+framträder till åhörarnes inre belåtenhet. Man tänke blott på drottning
+Guenever och riddar Lancelot, på Tristan och den ömma Iseault. Ett
+sådant galanteri trampar icke mer på halmbeströdda golf; det söker
+sig uttryck i ett gladare lefverne, der man föres från blodiga lekar
+till praktfulla fester, der man bländas af rustningarnas glans, af
+drägternas kostbarhet, af svajande fanor, der man döfvas af trumpeter
+och cymbaler. Det öfversinliga fantasteriet, som i folkdikterna
+lider af en viss tyngd, blir lättare, än mer fantastiskt, talrikare.
+Skogarne hvimla af feer, jättar, drakar; på förtrollade slott, prinsar
+och prinsessor är lågt pris, såsom naturligt är, då trollkunnige
+producenter finnas i tallös mängd.
+
+Nödvändigtvis inträder med denna förändring i de gamla sagoämnena
+äfven en förändring i kompositionssättet. Inbillningskraften, löst
+ifrån nationela känslor och intressen, ströfvar här än mer ohejdadt
+omkring i skymningen af tidens okunnighet. I samma mon det teknade
+lifvet blifvit afventyrligt lekande, blir berättelsens gång planlös;
+liksom i handlingssättet, så äfven i kompositionssättet saknas
+ändamålet. Oaktadt hela dikten -- eller hellre, just derför att han
+nu är så uteslutande på karakteren och dess inre känslolif anlagd,
+vinner denna i riddarediktningen icke någon sann utveckling, så att
+dess böjelser, åsigter, vilja, skulle träda i full vexelverkan med det
+yttre bestående. Han är dertill alltför innerligt gestaltlös, så att
+säga glödande i blicken men icke utpräglad till gestalten,[63] dels
+i denna känslofullhet för nyckfullt godtycklig af brist på objektiv
+halt, för att kunna afgifva den sedliga hållning konsten fordrar.
+Romanen, mera biografi än epos, gör sålunda en ansats till den moderna
+psykologiska diktningen,[64] men hinner icke hennes ståndpunkt
+tillfölje af sin nyckfulla motivering, ja motivlöshet. Hjelten föres
+från äfventyr till äfventyr, från en underbarhet till en annan, och,
+kastad mellan dessa motivlösa handlingar och omotiverade händelser,
+tills han ströfvat sig mätt, eller hellre tills den diktande personen
+ansåg tiden inne att göra slut, beger han sig omsider i kloster, eller
+dör, eller hegynner lefva ett stilla lif med sin sköna.[65] Med denna
+obundenhet i uppfattning och komposition är den folkliga naivetén till
+viss grad förlorad. Diktaren lägger an på att öfverraska sin publik
+med det otroliga, att blända honom genom det praktfulla, ja att smeka
+hans lidelser genom det retande. Han prålar med kunskap om förgångna
+tider, och fastän tillochmed hans vetande genom barnslig vidskepelse
+förefaller den moderna läsaren naivt, ställer han sig dock dermed öfver
+_sin_ publik, som, än mera barn än han, kan förvånas öfver undren i
+hans camera-obscura. Medan folksångaren enkelt berättar i den anda
+och ton hans folks skaldelynne drifver, tränger sig här beräkning och
+godtycke mellan skalden och ämnet.
+
+Och dock är riddaredikten långt ifrån att vara fri konst. Romancieren
+är på dubbelt sätt bunden. Vi afse först den hans egenskap, att i
+allmänhet vara ett barn af sin tid, som måste återgifva dess anda
+och lynne. Väl är han häri icke olik den modernaste konstpoet. Men
+hvad som skiljer honom omätligt från denna är, att han, oaktadt sin
+ofvanantydda öfverlägsenhet, i kapp med publiken tar fantasiskapelserna
+för full sanning. Må han ock betvifla sanningen af de godtyckliga
+friheter han sjelf tagit sig med ämnet; verkligheten af hvad han ifrån
+den samfäldta fonden emottagit betviflar han icke. För den ena som de
+andra voro Arthur och Charlemagne med respektiva följen icke diktade
+idealer blott, utan verkliga personer, på hvilkas lif och bragder man
+trodde lika fullt och fast, som på verkligheten af de hjernfostrade
+andeväsenden. Så intimt äro dikt och sanning förvexlade, att endast den
+allvarligaste kritik förmår skilja dem åt.[66] Samma fabler återkomma
+derföre än som historia, än som poesi. Af Britternas traditioner
+gjorde biskop Geoffroy af Monmouth sin "Historia Britonum",[67] af
+denna Maistre Wace en roman, hvilken af Robert från Gloucester åter
+ombildades till en rimmad historia, nu sträckande sig från Brutus
+till Edvard I, och ur denna hemtade den s.k. Regnorum Chronica, som i
+klostren användes till lärobok, talrika fabler.[68] Så utsväfvande
+fri romancieren i uppfattning och komposition än är, tyckes det dock
+honom sjelf och andra att han, likt krönikerimmaren och annalisten,
+blott berättar en historia. Deraf det naiva, historiskt-berättande
+framställningssättet, som romanen bibehåller, fastän han upphört att
+vara ett epos, sedan innehållet blifvit allt annat än episkt, blifvit
+individens inre känslolif. Denna dubbla karakter, af bunden naiv
+folkdikt och frittskapande karaktersdiktning, ger åt riddareromanen
+hennes ställning af öfvergångsform från epos till modern roman.
+
+Men äfven der, hvarest ämnet är rent af diktadt, i de s.k.
+kärleksromanerna, är framställningen af tidsfantasin så förutbestämd,
+att endast ringa variation blir diktaren öfrig. Man kunde vänta, att
+den obundna kompositionen skulle leda till rik mångfald af karakterer,
+situationer, vexlande känslor och händelser. Detta är dock långt ifrån
+fallet. Då den inre motiveringen saknas, iklädas karaktererna vid
+utförandet blott en gemensam riddarerustning, under hvilken man väl
+kan igenkänna en starkare eller svagare arm att slå, ett större eller
+mindre mod, ett mer eller mindre belefvadt uppförande, men ur hvars
+slutna hjelmgaller endast få egendomligheter kunna tala. Impulserna
+äro få och snart uttömda, stående fiktioner återkomma jemt, och
+skildringarne, ehuru de med lefnadssättets prakt blifvit mera lysande,
+blifva stereotypa, då de icke hemtas ur verklig naturåskådning. Härur
+äfven armhet på bilder, som åter betingar ett styft och rått poetiskt
+språk, fortlöpande i enformiga rim-par.
+
+Härur uppstår det andra slaget af bundenhet: den stereotypa stilen,
+betingad af torftigheten i det chevalereska lifvet. Oförmögen att
+derur finna nya haltfulla företeelser såsom ämnen för sina dikter, och
+tillfredsstäld med den ringa näring inbillningskraften ur verkligheten
+behöfver, åtnöjde sig medeltidsdiktaren för det mesta med de poetiska
+fiktioner och uttryckssätt, som före honom funnos kuranta, pålägger
+dem det ämne han behandlar, och blir sålunda fullständigt bunden af
+sin tids poetiska styl. I honom växer han fast, yfves öfver kännedomen
+deraf, betraktar sig, i besittning af denna kunskap, som en _lärd_ man,
+en _man af yrke_, hvilken är mängden öfverlägsen i poetiskt vetande.
+Men denna skråmässiga belåtenhet med den gifna formen stänger för
+honom vägen till en verklig konstnärsståndpunkt. Han förblir blott
+reproduktiv, icke produktiv. Endast ringa är det nya, som för hvarochen
+af de stora romanerna lägges till den gifna fonden, hvarföre äfven här
+de enskildte diktarne mestadels försvinna blifva namnlösa bland mängden
+af tidens skalder.
+
+Jemlik den individuela fantasins ställning till tidsfantasin, är
+således den ställning skalden intog till skalderna. Desse afslöto
+sig till en korporation, hvilken, så att säga i bolag öfvertog
+sagoämnena ur folkpoesin och utarbetade riddarediktningens styl, och i
+hvilken de enskildte diktarne, på några undantag när, namnlöst uppgå.
+Tidigare, vid Carl den Stores tid, benämnas sångarne ex professo
+_citharoedi, joculatores, ministrelli l. ministelli_, eller äfven,
+med afseende å deras dramatiska föreställningar, mimi, histriones;
+med hvilka benämningar antydas deras handtverkarmässighet,[69] och
+att de som äkta torgsångare beledsagade sången icke blott med
+instrumenter, utan ock med gester och gycklerier, vare sig då att de
+äro vanslägtade afkomlingar af de celtiske barderne, som de la Rue
+och Percy vilja det, eller af det romerska lifvets kringvandrande
+komedianter, hvilket är Wartons åsigt.[70] Ifrån denna förnedrade
+ståndpunkt hos de romaniserade Gallo-Frankerne, höja de sig så, att
+af krönikeskribenternes föraktliga benämningar: joculatores och
+ministrelli uppkommit de aktade namnen _jongleurs_ (anglo-norm.
+_jugleours_, engl. _juglers_) och _menestriers, menestrels, minstrels_.
+I skaror, vandrande från trakt till trakt, sjöngo de i borgar och
+slott, på torg eller vid marknader, uppfängande ur folksången de
+nationela ämnena, sjelfva kringspridande dem, och sålunda icke ringa
+bidragande till ämnenas sammanblandning.
+
+Med den öfriga gallo-frankiska kulturen antogo Norrmännen vid sin
+bosättning i Neustrien äfven dess skaldekonst, ehuru visserligen
+"joculatores" här i många afseenden påminna om de gamla nordiska
+hofskalderne, som hos Skandinaviens stora och små furstar innehade en
+så betydande ställning, icke blott som lof- och stridssångare,
+utan äfven som tignarmän och gesandter.[71] Denna deras egenskap af
+hofskalder intyga de tidiga sånger, hvari Robert le Diable (antagligen
+Rollo), Guillaume Longue-Epée, Richard Sans-Peur, ehuruväl icke
+mera på historiskt-panegyriskt sätt besjungas, och i sjelfva verket
+måste man i de _joculatores regis_, hvilka enligt krönikornas intyg
+Ludvig Ultramarinus fördref vid sitt infall i Normandie,[72] skåda
+en förening af fornnordiskt och romantiskt diktarskap. En sådan
+joculator är äfven den Berdic, åt hvilken Doomesdaybook förtäljer
+Wilhelm Eröfraren hafva skänkt åtskilliga gods i Gloucestershire.[73]
+Huru mycket af nordisk skaldekonsts egendomligheter vid denna
+förening öfvergått i den begynnande riddarediktningen, kan ej afgöras,
+då poetiska minnesmärken från denna period icke finnas. Men det vissa
+är, att utvecklingen af den chevalereska diktningen håller ett streck
+med utvecklingen af det chevalereska lifvet hos Normanderne. Icke
+lång tid efter, sedan den oroliga eröfringsandan och lusten efter
+byte öfvergått till ridderlig afventyrarlust, sedan den obändiga
+sjelfständighetskänslan nått sin afslutning i chevalierens oberoende
+af samhällets lag och kraf, sedan aktningen för qvinnan uppjagats
+till galanteri, korteligen, sedan chevaleriet hos Normanderna slagit
+ut i blomma, fritog sig äfven dess skaldekonst från det nordiska
+hofskaldskapet å ena sidan, från det franco-romaniska torgsångarskapet
+å den andra, ombildade fritt de ärfda sagoämnena i riddareväsendets
+anda, samt fixerade romantikens styl med dess löpande fiktioner,
+uttryckssätt och versmått.
+
+De sålunda förändrade hjelteqvädena bära ömsom namn af _chansons des
+gestes_[74] och _romans, romaunts_. Detta sednare namn härleder
+sig från motsatsen mellan det celtiska språket och den ur latinets
+förskämning uppkomna _lingua romana rustica_, hvilken sednare, efter
+att hafva förädlats till _la langue française_, öfverlemnar sitt namn
+till odelad besittning åt medeltidens större episka dikter. Synnerligen
+rotfäster det sig i England genom den nya motsatsen mellan Normandernes
+och Anglosaxarnes munnarter. Ifrån denna diktart har namnet öfvergått
+på dess moderna fortsättning, romanen.[75] Dels sjungna, dels
+reciterade, med ackompagnement af harpa eller fiol, äfven beledsagade
+af gester, föredrogos dessa metriska berättelser af en eller flere
+sångare, sålunda att, sedan sagoämnena vuxit i vidd, en vidtog der
+den andra slutade. Härigenom sönderfalla de i skilda brancher, af
+hvilka det gifves ända till tjugu tillhörande en och samma chanson.[76]
+Huru författandet tillgick är lättare att föreställa sig än bevisa.
+Dels ur manuskript, dels genom mundtligt meddelande lärde sig
+sångaren en dikt, hvilken han i ensamheten, eller äfven under sjelfva
+framsägandet utrustade med nya partier, allteftersom publikens intresse
+för tillfället syntes honom kräfva. Han var sålunda till en betydlig
+del improvisatör, och det i samma mon oförsyntare än folksångarn, som
+pieteten för ett från fädren ärfdt ämne icke hos honom behöfde finnas.
+Hvad andel den ene eller andre eger i den sålunda växande dikten, kan
+naturligtvis icke afgöras. Lyckades det dem att intaga sin publik,
+voro belöningarne sedvanligen icke ringa. Ofta afklädde sig furstarne
+sina mantlar och smycken, för att dermed belöna dem, eller skänkte dem
+de dyraste springarne ur sina stall. Också underläto de icke att i
+sina chansons framställa förebilder af en sådan frikostig "gentilesse."
+Om Robert af Normandie, korsfararen, förtäljes det, att han åt
+jonglörer, snyltgäster och jongleresser -- ty äfven qvinnor medföljde
+redan tidigt de kringvandrande banden -- bortskänkte allt hvad han
+ur sitt hertigdöme kunde utpressa, tills omsider baronerne reste sig
+och fördrefvo honom.[77] Vi finna dem i intimaste förhållande till
+konungar och mäktiga furstar, såsom Guillaume Blondels förhållande
+utvisar, de voro icke sällan af adlig samhällsställning, och när
+konungar och baroner sjelfva begynte utöfva deras konst, har man svårt
+att särskilja konstnärerne från konstvännerne.
+
+Denna menestrelernes popularitet bekräfta krönikeskribenterne, ehuru
+gemenligen med stor grämelse och förbittring. De underlåta sällan
+att tillägga dem benämningarne "scurrae", "leccatores", "famelici",
+"nebulones." Isynnerhet är den stränge Jobannes Sarisburiensis under
+Henrik II outtömlig i smädeord, och om man äfven afräknar en del
+af tadlet på jalusin som naturligen herrskade emellan den gladare
+skaldekonstens och den alvarliga vetenskapens tjenare, återstå dock
+tillräckligt talande bevis, att stämpla de muntra skarorna som
+uppbärare och kringspridare af tidens lastbarhet. Det icke minst
+talande är sedeslösheten i deras sånger.
+
+Öfver denna exeqverande och improviserande klass stod _truderernes_,
+ehuru gränsen dem emellan icke lätteligen kan uppdragas, om ens någon
+sådan förefanns. Röja de förra tydligt nog sitt torgsångare-ursprung,
+stå deremot desse konstpoeten närmare. Att äfven truveren drog
+omkring från hof till hof eller stod i tjenst hos enskildte, torde
+icke kunna nekas, men skillnaden är, att diktandet, icke sjungandet,
+var hans uppgift. Han valde sig ett eget sagoämne ur den gemensamma
+fonden, utarbetade det fullständigt till en dikt, satte derpå sitt
+namn och äfven, hvilket aldrig blir fallet med folkpoeten, en viss
+egendomlig prägel, ehuruväl så matt, att endast den öfvade kännaren
+kan särskilja den ena truverens dikter från den andras. Han var icke
+improvisatör, hans dikt är mera ett sammanhängande helt och stilen
+mera vårdad. Gemenligen uppskrifven på samma gång som författad, röjer
+den ett mindre direkt afseende på publiken, och saknar de vanliga
+uppmaningarna till undseende och frikostighet.[78] Ofverhufvudtaget äro
+flertalet af metriska roman-manuskripter troverernes arbeten, och sedan
+de långa riddare-romanerna vid slutet af XII:te årh. begynte _läsas_
+vid de bildades samqväm samt menestrelernes förmedlande verksamhet
+sålunda blifva öfverflödig, öfvergick denna art af
+medeltidsdiktningen alltmer till de jemförelsevis lärde diktarene,
+truvererna.
+
+Bland dessa intaga munkarne ett icke obetydande rum. Om mer än en roman
+känner man, att den leder sitt ursprung från någon from klosterbroders
+lediga stunder, och talrika fabelkrönikor äro återfunna i klostrens
+manuskripter eller i bibliotekarie-brodrens förteckningar.[79] Att
+dessa andans män, för hvilka det ridderliga lifvet synes hafva bordt
+vara främmande och dödt, icke destomindre uppträda med så rika bidrag
+till den romantiska diktningen, intygar blott huru allmänt kringspridda
+fabelämnena voro, huru den romantiska uppfattningen låg så att säga
+i luften, och huru enkelt poetens tillgörande vid framställningen i
+sjelfva verket var. Med detta de andliges och lärdes deltagande hade
+romantiska fantasin tagit längsta steget ifrån folkpoesins ståndpunkt.
+Ty, om äfven genom deras lärdom tron på det underbara och fabelaktiga
+icke rubbades, om det diktade icke särskiljdes från det historiska, är
+dock lärdomen det skedvatten, som upplöser den förtroliga föreningen
+mellan diktaren och ämnet, för att stöpa det i en form, som han engång
+för alla utsirat med det romantiska lifvets ornamenter. När sednare
+genom framhemtade klassiska mönster de lärde och bildade erhållit andra
+former, öfvergifva de för det mesta de gamla ämnena, som nu förlora sig
+i ändlösa prosaromaner, eller ock (åtminstone i England) återvända med
+minstrelerne till folket.
+
+Början af romantiska poesins blomstringstid hos Normanderna infaller
+vid tredje korståget. Richard Lejonhjertas regering bildar således
+äfven för menestraudien glansperioden, som dock fortfar genom följande
+århundradet, efter normandiska väldets sönderfallande. Hans egen
+poetiska verksamhet och hans kärlek för skaldekonst bidrog härtill
+på det verksammaste. Hans hof blef samlingspunkten för sångare
+och skalder, hvilka, fördrifna från Philip Augusts, hit togo sin
+tillflykt. Vi hafva sett honom sjelf försäkra, att hans käraste vänner
+voro skalderna. Företrädesvis var han bevandrad i den provençaliska
+skaldekonsten, i hvars språk och anda hans egna dikter för det mesta
+äro affattade. De berömdaste skalderna i hans poetiska omgifning
+voro, jemte menestrelen Blondel, trubadurerne Gaucelm Faydit och
+Foulque de Marseilles. I denna hans ställning utgör hans uppträdande
+inom tidens litteratur en af de vigtigaste verkande orsaker till en
+intimare beröring mellan de tvenne skaldeverldarne: den normandiska
+och provençaliska, hvilka intill dess temmeligen oberoende delat
+emellan sig den romantiska fantasin och dess sagoämnen. Ifrån
+denna tid begynner ett erotiskt element allt starkare framträda i
+Nordfransonernas diktning; kärlekssången ("canso", "chanson") får i
+Chrestien de Troyes sin första betydelsefullare idkare.[80]
+
+Detta beskyddande af den poetiska konsten och förtroliga umgänge
+med dess idkare är äfven en af de omständigheter, som gjorde att
+tidsfantasin så begärligt upptog honom bland sina hjeltar. Redan under
+hans lifstid skall en viss Gulielmus Peregrinus, en "poeta per eam
+aetatem excellens", som medföljt Richard till det Heliga Landet, gjort
+hans bragder till föremål för ett latinskt poem: _Odoeporicon Ricardi
+regis_.[81] Också hafva vi af Faydits _planh_ funnit, huru fantasin
+begynner panegyriskt med att fullända hans ridderliga dygder till
+jemgoda med Arthurs, Charlemagnes och Alisaunders, tills hon i romanen
+slutar med att kalla:
+
+    "Kyng Rychard the werryor best,
+    That men fynde in ony jeste."
+
+Till att vinna en sådan utmärkelse, har han i sjelfva verket
+att vandra samma väg, som den vi funno desse ursprungligen
+historiska personligheter hafva tillrygralagt; ehuru visserligen
+poeternes tillgöranden här blifva i samma mon mindre, som Richard redan
+till sin historiska karakter närmar sig ett riddareideal, och som den
+romantiska poesiskruden redan fanns färdig att påläggas. Till detta
+ändamål behöfde Richard Lejonhjerta icke afklädas några nationela drag,
+icke betagas några folkliga intressen och motiver; ty sådana funnos hos
+honom öfverhufvud icke. Det godtyckliga och nyckfulla samt tapperheten,
+generositeten, obändigheten egde hans personlighet på förhand, och på
+äfventyr var hans lefnad icke fattig. Att öfverdrifva egenskaperna,
+förvirra det historiska och geografiska, samt tillägga allehanda af
+de löpande fiktionerna, var här fantasins (inbillningskraftens) hela
+uppgift.
+
+Tyvärr tillåter icke bristfälligheten hos tidens litterära
+minnesmärken, att historiskt följa arbetet. Först femtio år efter
+Richards död finna vi första spåret deraf. De kungliga räkenskaperne
+under Henrik III, förvarade i de såkallade "piperolls," innehålla för
+år 1246 en anordning, att bepryda Clarendon-palatset med en målning,
+föreställande _historia Antiochiae cum duello regis Ricardi_.[82] I
+denna anordning finna vi redan tvenne poetiska misstag: att ställa
+Richard i gemenskap med Antiochias belägring, samt att tillskrifva
+honom en duell, hvilket sednare vi verkligen återfinna i romanen
+begagnadt och vidlöftigt utfördt. Redan i den närmaste generationens
+minne hade således de historiska händelserna begynt förvirras och
+utsmyckas; och man har antagit, att redan nu en poetisk berättelse
+öfver hans lefnad fanns gängse bland menestrelerna,[83] till en början
+mera autentisk, sednare allt mer och mer romantiserad. Dess tillvaro
+blir dock bestyrkt först genom munkarne Robert af Gloucesters och
+Robert de Brunnes rimkrönikor, den förres skrifven omkring 1300, den
+sednares afslutad 1338; icke blott, att hvardera af dessa omnämna honom
+såsom uppskrifven och af dem sjelfva läst, utan den sednare begagnar
+äfven drag derur vid sin framställning af Richards lefnad, anförande
+sin källa och utan tvekan om dess sanning.[84] Att riddarekonungens
+historia under loppet af XIII:de seklet af normandiska diktare
+förvandlats till en metrisk riddareroman, full af fiktioner och fabler,
+är sålunda utom allt tvifvel, ehuru originalet på "la langue française"
+gått förloradt.
+
+Men förutom denna fabelaktiga bearbetning har en annan pågått, trognare
+anslutande sig till historien och utgörande blott en rimmad version af
+krönikorna. Äfven till denna är det normandiska originalet förkommet.
+Dess tillvaro bevisas dock af ett engelskt manuskript-fragment i de
+s.k. Auchinlek M.S., i Advocates Library i Edinburgh.
+
+SÃ¥lunda finnes af de originala dikterna om Richard Coeur-de-Lion intet
+öfrigt, eller åtminstone äro deras manuskripter ännu icke framdragna
+ur bibliotekernas damm, hvarföre dikten måste sökas i engelska
+öfversättningar.
+
+Vi hafva hittills icke afsett det anglosaxiska folkelementets
+deltagande i medeltids-poesin. Chevaleriet, dess åskådningssätt, seder
+och bruk, så ock dess skaldekonst, var en främmande kulturform, hvilken
+af Normanderne infördes och utbildades i anglosaxiska samhällets sköte.
+En gren af normandiska kulturen sträckte sig, så att säga, öfver
+kanalen till en annan jordmån, men fortfor dock att erhålla samma
+näring och ega samma lif som moderstammen. Färgskiftningen, som måhända
+fanns och förorsakades af olika jordmån och olika klimat, är, till den
+del hon kunde röja sig i sedvanor, lefverne och poesi, till en början
+för ringa att kunna fixeras. Först då, när sambandet under konung
+Johan afskars mellan anglonormandiska grenen och franco-normandiska
+moderstammen, och den förra rotades ensamt uti Englands jord, kunde
+denna icke annat än med tiden förändras till en egen moderstam, så
+mycket mera varierande från den normandiska, som de anglosaxiska
+närande elementerna städse förefunnits och med öfverväldigande styrka
+gjorde sig gällande. I statsskick, seder och bruk vidtager ifrån Johans
+och magna-chartas tider, genom Henrik III:s oroliga, af borgerliga
+strider sönderslitna regeringstid, utvecklingen af en egendomlig
+kultur, som under Edvarderna visar sig fri och sjelfständig nog, att
+träda i fiendtligt förhållande till den franco-normandiska, numera
+fransyska nationaliteten. Man måste erinra sig den jemförelsevis
+höga grad af utveckling anglosaxiska samhällsskicket vid eröfringen
+innehade, samt den starkt utpräglade nationalitet, det egendomliga
+lynne, som röjde sig i dess samhällslif, dess plägseder, drägter,
+litteratur och äfven poesi, för att kunna fatta möjligheten af
+dess återupprättelse, efter att i nära tvenne sekler hafva varit
+nedträngdt till samhällets lägsta regioner samt derstädes föraktadt och
+förtrampadt.
+
+Nödvändigtvis följa språket och litteraturen de öfriga lifsformerna
+åt vid detta uppstigande; ifrån ett armt och förtryckt anglosaxiskt
+folkspråk, böjer sig det förra, riktadt med ett oberäkneligt antal
+romaniska ord och former, till att vara bildningens språk, erhåller
+användning icke blott i enkla och förgängliga folksånger, utan äfven
+i lärd litteratur och konstpoesi. Först då, när detta inträffar,
+erhållas minnesmärken, hvarur engelska språkets utveckling ur det
+anglosaxiska och insteg hos normandiska samhällsklasserna kunna
+följas. _Chronicon anglosaxonicum_ och Layamons engelska (anglosaxiska)
+version af Waces _Brut d'Angleterre_, från sednare hälften af XII:te
+årh., äro de tidigaste spåren af dess användande i skrift. Efter
+denna tid blifva engelska manuskripter allt talrikare. De innehålla
+företrädesvis legendsamlingar och religiösa poemer; men äfven
+satiriska dikter förekomma från XII:te århundradet.[85] Af egentlig
+riddarediktning torde Tristram-romanen, skrifven omkring 1250 af en
+Thomas of Erceldoune, vara den första engelska,[86] vare sig han då är
+original eller öfversättning. Robert de Brunne bestyrker dess tillvaro
+på så "quaint Inglis", att han med svårighet kunde förstå den.[87]
+Äfven romanen _Geste of king Horn_, grundad på anglosaxiskt sagoämne,
+är af gammalt datum.[88] Från början af följande sekel blir romantisk
+diktning på engelskt tungomål talrik och otvifvelaktig.
+
+Detta bevisar, att vid denna tid en riddarepublik förefanns, hvilken
+talade engelskt språk, och för hvilken engelska minstreler diktade och
+sjöngo. Under Edvarderne blir hon den talrikare. De franska talande
+aftaga äfven bland högre klasserna. Edvard III utfärdade 1362 påbud om
+engelska språkets begagnande i rättegångsväsendet, och till devis på
+sin sköld bar han ett engelskt måtto.[89] Under Richard II uppstodo
+engelska skolor för de högre klasserna, hvarmed det slutliga intyget
+gafs, att fransyska kulturen var vorden rotlös och öfverflödig i
+England.
+
+Vid hvilken tidpunkt de tvenne poetiserade berättelserna om Richard
+Coeur-de-Lion iklädts engelsk drägt, låter icke bestämma sig. Som orsak
+till öfversättandet anges i introduktionen:
+
+    "In Frensshe bookys this rym is wrought,
+    Lewede menne (laymen) knowe it nought;
+    _Lewede menne cunne French non;
+    Among an hondryd unnethis on_";
+
+af hvilket förhållande kunde slutas till Edvard III:s eller Richard
+II:s regering. Att romanen i sitt nuvarande skick icke är äldre än
+Edvarderne, upplyses af det ställe, der det förtäljes, att icke blott
+"erl, byschop and barouns", utan äfven "knyghtes, squyers, burgeyses,
+and every freeholdande" instälde sig till det "parlement" Richard höll
+före sin affärd till Palestina, hvilken parlaments-sammansättning kan
+anses stadgad först med Edvard II:s regering.
+
+Än mindre kan, i brist på originalerna, afgöras i hvad mon dikten
+genom öfversättandet förändrats. Men då chevaleriet utan väsendtliga
+modifikationer kunde uppträda hos olika nationer, behöfde dess diktning
+endast få förändringar undergå, för att öfverflyttas från ena språket
+till det andra. Hvarförutom de engelska öfversättarne städse visa sig
+synnerligen samvetsgranna i att återgifva originalerna.[90] Måhända
+kunde man dock i den bitterhet,[91] hvarmed Fransmännen här skildras,
+finna ett inflytande af det begynnande nationalhatet under Edvard III.
+Men bitterheten kan lika lätt tillskrifvas spänningen mellan franska
+och anglonormandiska diplomatin, hvilken spänning är långt äldre än
+tillvaron af en engelsk nation och engelskt nationalhat.
+
+Det enda fullständigare manuskript af Coeur-de-Lion-romanen, som ännu
+finnes öfrigt, är Caius-College M.S., Cambridge, hvilket de i början
+af XVI:de årh. tryckta editionerna i det närmaste följt, och äfven
+följts i den af oss begagnade samlingen af "Metrical Romances." Detta
+manuskript öfverensstämmer rad för rad med sednare delen af det
+auchinlekska fragmentet, hvilket vi nyss funnit vara en öfversättning
+utaf den historiskt trognare bearbetningen af ämnet. Deremot skilja
+sig dessa manuskripter i framställningen af Richards börd och ungdom,
+i det det sednare äfven här följer historien, det förra i dess ställe
+upptagit gamla fiktioner. Man kan häraf med säkerhet draga slutsatsen,
+att romanen, i den form vi nu ega henne, är en sammansättning af de
+tvenne ursprungligen skilda bearbetningarne: den trognare historiska
+och den fabelaktiga, ur menestreltraditionen uppteknade.[92] I detta
+skick innefattar dikten öfver 7000 versrader, fördelade på tvenne
+brancher eller "parts."
+
+Redan af ett så mekaniskt sammansättande kan man sluta till hvad plan
+ifrågavarande dikt skall kunna ega. Erinrar man sig dertill ännu,
+huru menestrelerna plägade tillvägagå med nya episoders insättande
+och gamlas omarbetande, måste erkännas, att sättet hvarpå romanen
+uppstått, fullgodt emotsvarar planlösheten i medeltidsfantasins
+skapelsesätt. Det är egenteligen trenne händelser ur Richards lif,
+hvilka här utgöra innehållet: Hans börd och ungdom, striden i det
+Heliga Landet, samt fångenskapen. Genom att sålunda utelemna slutet af
+hans lefnad, är dikten sjelf utan slut, hvilket vi funnit dock vara
+alltför öfverensstämmande med den romantiska diktningens natur. Genom
+att omkasta de två sednare episoderna åter, göres det inre
+förhållandet delarne emellan lika godtyckligt, som det helas afslutning.
+I historien motiveras korståget ur Richards lust för äfventyr samt ur
+tidsomständigheterna; fångenskapen ur dessa och ur det öfvermod,
+hvarmed han förskaffade sig fiender. I motsats till den moderna
+fantasins sätt att grundlägga, genom att klargöra och koncentrera de
+historiskt gifna motiverna, borttappas de här helt och hållet.
+
+Sedan Richards börd och den underbara tilldragelsen med hans mor
+blifvit skildrade, förtäljes huru han i hemlighet fattade beslut att
+rekognoscera ställningen i Palestina, anställer ett tornerspel i
+ändamål att utfinna de tappraste bland sina riddare, och beger sig
+i pilgrimsdrägt ut på färden. På goda skäl antar Ellis (Introd. pg.
+284), att denna rekognosceringsfärd har sin uppkomst i Edvard I:s
+tåg till Palestina 1270, det han företog åtföljd endast af en ringa
+skara. Likaså kan det berömda tornerspel, hvari denne prins deltog i
+Chalons, hafva varit romancieren en förebild. Åtminstone vet man icke,
+att Richard skulle uppträdt inom skranket. Huru dermed än må förhålla
+sig, begynner i alla händelser Richards egen historia tydligare
+framträda först med fångenskapen, hvari han råkar på återfärden genom
+den tyska konungens land. Men om ock här det historiska i situationen
+blir igenkänneligt, är dock den historiska motiveringen borta. Så
+Ã¥terfinner man visserligen ett historiskt tycke i den scen, der
+Richards fängslande beskrifves. Det sker på ett värdshus, medan han
+jemte följeslagarne håller på att tillreda sin måltid.[93] En engelsk
+menestrel inkommer, erbjuder sig att underhålla dem med sin konst, men
+afvisas af Richard. Uppbragt öfver ett sådant bemötande, söker han
+hämd på pilgrimerne, genom att förråda dem åt konungen af Almayn. Men
+när nu ingen fiendskap mellan denne och Richard finnes omtalad, ej
+heller någon annan bevekelsegrund anges, måste man åtnöja sig, liksom
+romancieren, med den enkla uppgiften, att konungen kallar Richard sin
+"dedly foo", och förevitar honom, att hafva kommit "with velanye"
+hans "londe to spye and sume treson for to don", och kastar honom i
+fängelse. Med denna episod sammanhänger den tredje ej det ringaste.
+Återkommen från fångenskapen uppmanas Richard, liksom samtidens öfriga
+furstar, genom påfven Urbans sändebud, att hasta till det Heliga
+Landet, der tillfölje af _Eerl Joys' och Markes Ferrants_ [94]
+förräderi hela landet _Surry_ (Syrien) gått förloradt och den tappre
+_Duke Milon_, son till Jerusalems konung _Bawdewynys_, nödgats öfverge
+allt försvar. Låter man nu detta gälla som historiska och tillräckliga
+motiver för Richards andra färd till Palestina, kunde denna del dock
+lika godt vara en skild roman för sig. Att Richard i förbifarten tågar
+genom Tyskland, för att hämnas på konung Modard, är blott en episod i
+berättelsen om korståget, icke ett motiv till det samma. Hans förra
+färd omnämnes icke ens, och rekognosceringen kommer honom på intet sätt
+till godo. Dock är motivet till Richards hemfärd från Palestina det
+rent historiska, att oroligheter utbrustit i England.
+
+Enda verkliga sambandet mellan dessa trenne delar är, att de
+röra sig kring en och samma person, utgöra berättelser i samma
+lefverneshistoria. Vi hafva redan angifvit såsom romanens allmänna
+karakter, att vara mera biografi än epos, men derjemte funnit att,
+likalitet som de allmänna kulturformerna episkt uttala sig i den
+handlande personen, likalitet några allmänna intressen (ideer) gifva
+halt åt hans passioner och handlingar, hvarför ej heller någon egentlig
+karaktersteckning kan uppstå. Oaktadt, således de sjutusen versraderna
+äro uteslutande egnade åt Richard Lejonhjertas lefnad och bedrifter,
+vinner hans karakter med dem icke så mycken belysning, som Walter
+Scott, i sin roman "The Talisman", kastar deröfver genom den enda
+rådsförsamlingsscenen, efter det Englands banér blifvit bortröfvadt.
+Undantager man en viss moderation i tal och äfven handling, som han
+under fångenskapen visar, äro föröfrigt de genomgående grunddragen en
+egendomlig jättelikhet både till kropp och själ, en obändig tapperhet,
+stundom ock ett drag af råhet. Alldeles försvunnet är ej det godmodiga
+och loyala; af generositet deremot finnes i hans lynne knapt en skymt.
+Än mindre har romancieren begagnat sig utaf hans skaldenatur. Af
+den chevalereska kärlekens impulser finner man föga spår i Richards
+historia, och dikten har i detta afseende, som i de flesta andra, icke
+förbättrat historien. Öfverhufvudtaget äro de finare, mera andliga
+dragen i karakteren obegagnade, de starka sinliga deremot öfverdrifna
+till en grotthet, som tillochmed får tycke af kannibalism. Genom denna
+grofkornighet röjer Richard Coeur-de-Lion en betydlig underlägsenhet,
+jemförd med de finkänsligare riddarne af tableronden, en stark
+frändskap deremot med Charlemagne-sagans hjeltar.
+
+Efter att i diktens anlägning och karaktersteckning igenkänt det
+romantiska skapelsesättets lynne, återstår att genomgå de situationer,
+hvari dikten förlägger Richard, och i dessa förvirrade historiska
+tilldragelser finna en specielare tillämpning af detsamma.
+
+Richards fader är Henry, konung af Yngelonde, som af sina vasaller
+omsider förmås att taga sig en gemål, men blott på det vilkor, att
+de hemta honom den skönaste qvinna i verlden. Kunskapare utsändas.
+Underbarligen påträffa desse midt på hafvet ett praktfullt skepp,
+hvarpå färdas Corbaring, konung af Antiochia, med sin dotter
+Cassodorien. Då denne genom en syn erhållit befallning att resa till
+England, tyckes kunskaparne intet tvifvel vara, att ju Cassodorien är
+den sköna de söka. De återvända till konung Henry, som ännu samma afton
+firar sin förmälning med den fagra okända. Men tyvärr är Cassodorien
+icke lika god kristen, som hon är skön och intagande. Redan följande
+morgon svimmar hon vid hostians upplyftande och undviker denna ceremoni
+för framtiden. I femton år, under hvilka hon föder åt Henry sönerna
+Richard och John samt en dotter Topyas, njuta de det oaktadt en ostörd
+lycka, tills omsider en erl "of gret pousté" får infallet, att göra
+konungen uppmärksam på detta drottningens oskickliga förhållande, och
+äfven lätteligen öfvertalar honom, att med våld qvarhålla henne vid
+ceremonin. Följden blef förskräcklig, ty Cassodorien fattade sin dotter
+med ena handen och prins John med den andra, samt flög i den bestörta
+menighetens åsyn upp genom taket. Prins John "fel from the eyr in that
+stounde and brak his tygh on the grounde", men med dottren försvann
+hon och blef aldrig mera återsedd. Konung Henry undrade öfver hennes
+ändalykt så, att han snart kände sitt slut nalkas och lemnade riket åt
+sonen Richard, hvilken, ehuru vid denna tid blott i sitt femtonde år,
+"was a man of grete powere", som
+
+    "Dedes of armes gaff hym to.
+    As falleth for kynges and knyghtes to do."
+
+                                     (v.v. 35-250).
+
+I denna fiktion igenkänner man lätteligen de folkliga sägner, som
+enligt krönikorna (Johannes Bromton, hos Script. rer. Angl.) redan
+på Richards tid voro gängse om hans farmor, grefvinnan af Anjou,
+och derifrån af menestrel-traditionen öfverflyttats på hans mor.
+Den plantagenetska slägten är dock icke ensam om en så underbar
+familjehistoria. Gervasius af Tilbury, som skref omkr. år 1200,
+förtäljer densamma om en viss dam af Espervel, med den skillnaden, att
+hon vid sin flygt medtog en del af slottets vägg.[95] Tvifvelsutan
+ligger till grund för dess öfverförande på Richards mor, det hätska
+demoniska lynne denna furstinna gjort sig känd för, liksom äfven,
+att hon här förvandlats till en antiocheisk prinsessa, kan anses
+föranledt af hennes skandalösa uppförande i Antiochia under andre
+korståget.[96] I sakens natur ligger ock, att Richards historia,
+hvars mest lysande del förlöper inom Orienten, så mycket hellre skulle
+förses med en sådan tilldiktning, som orientaliska prinsessor äro
+stående artiklar i medeltidens fiktionsförråd. Öfverhufvud voro de
+skönaste damerna från österlandet. Der är det såväl Guy of Warwick,
+som isynnerhet Sir Bevis of Hamtoun finner dem. Detta gäller dock i
+gemen alstren af den romantiska inbillningskraften, som, älskande
+halfskymningen, finner henne ingenstädes mera mystiskt lockande än i
+Orienten, om hvars främmande lif och natur tiden visste jemt och nätt
+så mycket, som erfordrades att låta inbillningen der kringströfva.
+Ibland Mahounds-dyrkare, Saracener och Morer kunde, det tillgå ännu
+orimligare, än ibland kristne, då hos dem icke fanns samma kristna
+samvete, då deras handlingar icke leddes af chevaleriets motiver och
+då de voro, om icke söner af åtminstone nära beslägtade med Hin Onde
+sjelf. En sådan dunkel menskoverld lefde nödvändigtvis i en mystisk
+naturverld, så att sambandet dem emellan der icke var ledt ens
+af de naturlagar, som dock erkändes af romantiska fantasin i dess
+vesterländska hemland.
+
+Ur detta förhållande, att Cassodorien är från ett land, der det ej stod
+så alldeles helt till med kristendomen, vinnes utvecklingen i denna del
+af romanen. Men hennes brist är ingen själsegenskap, hvarföre ock den
+handling, svimmandet vid hostians upplyftande, som derur framgår, är en
+blott fysisk tilldragelse. Med rätta har derföre hennes demoniska natur
+alls intet inflytande på Richards karakter. Romancieren glömmer det
+helt och hållet under diktens fortgång.
+
+Likalitet behöfver han finna någon grundlägning deruti, att Richard
+med sin faders död bestigit en tron och regerar ett helt folk. Vi
+hafva sett, att det för Richard sjelf i verkligheten intet betydde.
+Det enda drag, hvarmed han här visas som konung, är, att han befalte
+enhvar af sina baroner inställa sig vid det tornerspel, han utlyste
+till Salisbury, "on forfeyture on lyff and londe". Sjelf uppträder
+han dervid okänd som en _knight aventurous_, i trenne olika skepnader.
+Först rider hat inom skranket på en kolsvart häst, i kolsvart rustning,
+på hvars hjelmkam satt en glupande korp. Kring halsen bar han en klocka
+och i handen ett spjut om fjorton fots längd och tjuguen tums tjocklek.
+Betydelsen af korpen förklarar dikten vara tålamod under mödor och
+arbete, samt af klockan beskyddandet af den heliga kyrkan. Efter att
+hafva kastat åtskilliga riddare ur sadeln, återvänder han till skogen,
+hvarifrån han kommit, och framträder ånyo i en röd rustning på en
+blodrõd häst, och på hjelmkammen en röd hund, hvars svans nedhängde
+till marken, och som antydde hans hat emot hednahundarne. Men då ingen
+ville utsätta sig för hans jättespjut, tog han on klubba och red in på
+den berömde riddar Thomas de Multon, mot hvars hjelm han riktade ett
+slag, som ofelbart skulle krossat en mindre utmärkt kämpes hufvud. Sir
+Thomas aktade derpå intet och då Richard ger den flegmatiske riddaren
+ett än hårdare slag, slår denne tillbaka med sådan kraft, att konungen
+förlorade stigbyglarne och skyndsamt måste draga sig till skogen.
+Ännu en tredje gång infann han sig rustad i hvitt, med ett rõdt kors
+på skuldran och en hvit dufva på skölden, utför samma manöver emot
+Sir Foulke Douyly, men med samma framgång. Efter tornerspelets slut
+kallar han till sig de tvenne bepröfvade hjeltarne och frågar dem om
+tillgången, hvilken af dem ånyo skildras, än mera utförligt och med
+föga granlagenhet emot den okände riddaren, i det den ene ber djefvulen
+hänga honom hvar han må finnas, den andre tror att han var ett
+spöke.[97]
+
+    "Kyng Rychard sat föl stylle and lough
+    And sayde: Frendys sykerly,
+    Takes nought to greeff; for it was I";
+
+hvarefter han uppenbarar dem sin rekognosceringsplan, på hvilken de
+gladeligen ingå, kyssa hvarandra och besvära ett trohetsförbund.
+(Vv. 251-612.)
+
+Man kan vid denna skildring icke underlåta att fästa uppmärksamheten
+vid en vigtig beståndsdel i riddarpoesin, symboliserandet. Liknelsen
+spelar öfverhufvudtaget en ringa roll i denna poesis språk och
+uttryckssätt. De stående liknelserna äro endast få och enkla, sådane
+som "rede as blood", "Whyte as mylk", m.fl.; icke ofta påträffar man
+en så utförlig som den, då Cassodorien säges vara "bryght as the
+sunne thorugh the glas", eller den, då en galeja säges gå så snabbt
+"as quarrel dos off the arweblast." Denna brist sammanhänger med
+medeltidens åskådning af naturen, hvilken för honom var en sluten,
+mestadels ondskefull verld för sig. Ej underligt om han, med en sådan
+åsigt, ingen likhet kunde finna mellan förhållandena i naturlifvet
+och menskolifvet. Endast med ångest och suckan dvaldes det sednare i
+det förra. Menniskans rätta hemvist var i himmelens öfvernaturliga
+regioner. Men för att dock kunna föreställa sig dessa, måste han åter
+gripa tillbaka till natur- och jordlifvet. Detta gjordes på tvenne
+sätt: idealiskt, sålunda att han i sin fantasi höjde tingen til
+fullkomlighet, och så kastade dem öfver svalget till Guds rike,[98]
+eller symboliskt så, att han lät dem gälla som tecken af sina religiösa
+föreställningar. Så blef korset vägvisaren på den törniga stigen till
+himmeln, lik en från höjden skallande klocka ljöd kyrkans manande
+toner till den tröttade och ståndaktige vandraren, från afgrunderna
+vid vägen hördes, som hundars tjut, de onde makternas skrän, lik en
+ren och hvit dufva sväfvade den Helige Ande hugsvalande öfver honom
+o.s.v. På denna väg var det öfverspända sinnet outtömligt i att utfinna
+likheter, som i sjelfva verket voro blott helt godtyckligt insatta, och
+symboliserandet utbreder sig till att betekna äfven moraliska begrepp
+och åsigter, såsom dess användande i det chevalereska lifvet bevisar.
+
+Svårare att förklara än detta egendomliga slag af liknelser, äro
+de talrika drag af onaturlighet, som möta oss i den romantiska
+diktningen. Vi afse icke här den verld af fantastiska skapelser, som
+af tidens vidskepelse framtrollats; icke heller de underbarheter ett
+öfvernaturligt vetande ansågs frammana. Det gifves dertill ännu tvenne
+slag af onaturlighet, eller hellre osannolikhet, ofta använda i denna
+diktning, hvilka i väsendtlig grad bidraga, att för moderna läsare
+gifva henne det fantastiska tycket, men i afseende å hvilka både
+den diktandes och åhörarnes mening är svårfattlig. Så kan man icke
+lätteligen besvara den frågan: hvad mente romancieren och hvad tänkte
+sig tidens bildade publik, vid anförandet af de kolossala dimensionerna
+på Richards spjut? Längre fram förtäljes, att han vid stormandet af
+Messina med sitt svärd afhögg sjudubbla kedjor af jern. Hans yxa är af
+tjugu pund stål, och i sitt envige med Saladin fäster han med kedjor
+vid sadelknappen en bjelke om fyratio fots längd, för att dermed
+kullslå Saracenernas leder. Äfven Robert de Brunne i sin rimkrönika har
+upptagit sådana drag,[99] i öfvertygelse om deras sanning. Att här
+särskilja mellan tidens historia och dess dikt, är icke möjligt. Men
+vare sig publiken fattade dem i den förra eller sednare betydelsen, är
+deras tilläggande karakteristiskt för medeltidens sätt att idealisera.
+Ty i sjelfva verket äro ett fjorton fots spjut och en tjugu punds
+klubba blott alltför passande vapen för Richard, sådan han i romanen
+framställes, "in deed a lyoun, in thought a libbard".[100] Det är
+genom sådana poetiska öfverdrifter hans bild utpräglas till jätte mer
+än riddare; man tycker sig se en Colbrand, en Fierabras, hellre än
+en sonnettskrifvande chevalier. Tvifvelsutan ligger i denna ensidiga
+plumpa uppfattning af Richards lynne den sanningen, att tiden mera
+hade känning af hans kroppsstyrka och mod, och att den vackrare sidan
+af hans karakter lemnat vida sparsammare spår i de samtidas minne; men
+deri ligger äfven det vittnesbördet, att tidens diktarlynne var rått,
+groft, oförmöget att förandliga och förfina sitt ämne.
+
+Det andra slaget af onaturlighet, som ger åt riddaredikten dess
+bizarra habit, är villervallan i anförda geografiska och historiska
+förhållanden; ehuru visserligen intrycket häraf tillkommit först med en
+längre hunnen vetenskaplig insigt, men deremot för medeltidspubliken
+icke förefanns. När hjeltarne i en handvändning genomströfva hela
+den europeiska kontinenten, när skepp ifrån Asien segla obehindradt
+fram till Cöln,[101] när soudaner (sultaner) i spetsen för miljoner
+Saracener från norden inbryta i Britannien,[102] när soudanen af
+Persien instämmer sin vasall, en kristen riddare, inför en domstol
+af 12 pärer,[103] förefaller det oss som allt fixt och bestående
+vore lemnadt till rof åt inbillningskraften och dikten blivit dröm.
+Händer sig då, att detta hullerombuller är iklädt den torraste
+krönikeberättelses form, växer det bizarra intrycket. Den summariska
+beskrifningen af rekognosceringsfärden lemnar ett profstycke, så
+mycket mer förvånande genom okunnighet, som Heliga Landet i mer än ett
+århundrade utgjort tornerplatsen för kristna till hundratusendetal.
+Från Flandern vandrade Richard och hans tvenne följeslagare till
+Braundys, seglade till Cypern och Acres,
+
+    "And so forth to Massedoyne,
+    And to the cité of Babyloyne;
+    And fro thennes to Cesare;
+    Off Nynyve they wer ware.
+    And the cité of Bedlem,
+    And to the cité of Sudan Turry
+    And eke also to Abedy
+    And to the castle Orglious" etc.
+
+Vi hafva anmärkt, att den följande episoden, fångenskapen, endast löst
+sammanhänger med den föregående samt i sin helhet saknar motivering.
+Deremot måste erkännas, att han genom händelsernas vexling är den
+intressantaste delen, och utmärker sig i skildringens liflighet och
+frihet från longörer.
+
+Det första äfventyret Richard har att bestå är märkeligt, såsom mera
+öfverensstämmande med ett burleskt folklif, än med chevaleriets finare
+seder. Konungen af Almayn hade en son benämnd Ardour, hvilken ansågs
+som den starkaste man i landet. Han besöker Richard i fängelset och
+frågar honom:
+
+    Arte thou Richard, that strong man
+    As men sayn in every lond?
+    Wilt thou stand a befet of my hond?
+    And anon I gyfe the leve
+    Another buffet thou me geve.
+
+Richard antar beredvilligt denna stormodiga proposition, och emottar
+på sin kind ett så kraftigt slag, att eld sprang ut af hans ögon. På
+utsatt tid följande morgon inställer sig denne punktligt och framhåller
+kinden för Richard, som derpå lägger sin hand med sådan framgång, att:
+
+    In twoo he brak his cheke bon;
+    He fel doun ded as ony ston.
+
+Konungen, underrättad om denna sin sons olyckliga täflingskamp,
+svimmar, såsom vanligt, och brister sedan ut i en veklagan, af mera
+känslofullhet, än gemenligen röjer sig i dessa dikttypers samtal. Äfven
+drottningen uttrycker icke illa en djup sorg öfver sin enda son:
+
+    "Whenne the qwene it undyrstood,
+    For sorwe, sertys, sche was nygh wood.
+    Sche gahchyd [gashed] herself in the vysage,
+    As a wymman that wolde be rage;
+    The face fomyd al on blod;
+    Sche rent the robe that sche in stood,
+    Wrong her handes that sche was born."
+
+För Richard medförde det än hårdare fängelse.
+
+Emedlertid får han tillfälle, att äfven på ett annat sätt kännbart
+hämnas sitt orättvisa fängslande. Det händer sig nemligen så, att
+konungens dotter, den sköna Margery, älskar Richard "with all her
+myght". Hvar hon egenteligen lärt känna hans oöfverträfflighet,
+säges icke, såframt ej prins Ardours olyckliga slut bibragt henne
+öfvertygelse derom. Hon inleder kärlekshandeln med att midnattstiden,
+jemte trenne kammartärnor, inställa sig i Richards fängelse, och när
+hon då
+
+    "sawe him, with eyen twoo.
+    Her love sche cast upon him tho (then).
+    And sayd: Richard, save God above.
+    Of alle thyng moste I the love!"
+
+Denne synes icke så frapperad af hennes plötsliga sympati, som läsaren
+torde vara, utan förklarar blott, att hon väl föga båtnad kunde hafva
+af en stackars fånges kärlek, hvilken i tvenne dagar sett hvarken mat
+eller dryck.[104] Prinsessan, rörd af medlidande, befaller fångvaktarn
+icke blott hemta mat och dryck, utan efter supén föra fången i en
+vapendragares drägt till hennes kammare.[105] En så skickligt anlagd
+intrig, om hvilken endast trenne kammarjungfrur och en fångvaktare voro
+medvetna, lyckas det oaktadt icke, ty på sjunde dagen märker en riddare
+Richards vandringar och för underrättelsen derom till konungen. Denne
+sammankallar i hast sina "erlis, barouns and wyse klerkes," för att
+till dem hemställa dessa "wooful werkes" och sin önskan, att Richard
+måtte straffas till lifvet, men upplyser dem derjemte om det
+folkrättsliga stadgande, att "men schal noo kyng to deth doo." Också
+kunna de församlade, efter mer än tvenne dagars rådplägning, icke
+förena sig om något gemensamt beslut, i hvilken förlägenhet konungen
+får anvisning på en vis man, Sir Eldryd, som väl vore i stånd att
+hjelpa honom derur. Denne efterskickas och finner äfven medlet. Han
+råder konungen att använda sitt starka lejon, genom att svälta det i
+tvenne dagar och sedan insläppa det i Richards fängelse, på hvilket
+sätt han kunde vinna sitt ändamål, utan att handla emot lagen.
+
+Men den sköna Margery är på sin vakt, meddelar Richard deras anslag,
+och föreslår honom att fly jemte sig. Detta afböjer Richard,
+alldenstund det vore emot landets lagar att aflägsna sig utan
+tillstånd, och emedan det så högt skulle bedröfva konungen,[106]
+anhåller blott om fyratio silkesslöjor, hvita som mjölk, och förklarar
+sitt suveräna förakt för lejonet. Aftonen före den afgörande dagen
+tillställa de en "sopere" (supé) i Richards fängelse, deri, utom de
+bägge älskande, Richards kamrater samt fångvaktaren och en "noble
+knyght" deltaga, den sednare, som det tyckes, blott till rim åt ordet
+"i-dyght"; efter hvilken supé Richard icke finner det stridande emot
+landets lagar och konungens sinnesro, att han
+
+    "and that swete wyght[107]
+    Dwellyd togedder al that nyght."
+
+Om morgonen vill hon icke aflägsna sig, utan försäkrar i trenne skilda
+rim-par, att hon skall dö för sin käraste, hvilket dock afböjes af
+Richard, som derpå ombinder sina armar med de fyratio slöjorna och
+afvaktar lejonets ankomst. Detta inställer sig och gör en "gret venu"
+(leap) emot Richard, som behändigt vänder sig åt sidan och dervid ger
+lejonet en spark emot bröstet, så att det finner större uträkning i
+att rytande utsträcka sina tassar emot väggen. Af denna oförsigtighet
+förstår dess motståndare att begagna sig, stryker in sin arm i lejonets
+inre och utsliter hjerta, lefver och andra inelfvor. Richard, som här
+öfverhufvudtaget visar ett fromt och mildt sinnelag, knäfaller och
+tackar himlen för sin räddning, beger sig derpå med hjertat i handen
+till konungen, som vid denna tid satt till bords med sina hertigar och
+grefvar. Här utkramar han bloden, doppar hjertat i saltkaret på bordet,
+samt uppäter det i den bestörta samlingens åsyn. Ehuru han kanske går
+ett steg för långt, har konungen dock till en viss del rätt, när han
+utbrister:
+
+    "This is a devyl and no man,
+    That has my stronge lyoun slawe,
+    The herte out of hys body drawe.
+    And has it eeten with good wylle."
+
+Deremot tillmäter han sig något, som egentligen icke är hans verk, då
+han i anledning häraf säger:
+
+    "He may be callyd, be ryght skylle,
+    Kyng i-crystenyd off most renoun.
+    Stronge Richard Coer-de-Lyoun."
+
+Romanen är naiv nog att glömma, att han ur Richards historiska
+tillnamn skapat berättelsen om lejonhjertat, icke tvertom.[108] När
+tillnamnet _Coeur de Lion_ uppkommit, kunna vi icke afgöra, men det
+vissa är, att romanen icke behöfver större fingervisning af historien
+för att skapa en fiktion.
+
+Denna kraftscen skall nu motsvara hvad i historien fortäljes om
+Richards imponerande uppträdande inför tyska riksförsamlingen, hvilket
+så väsendtligen bidrog att göra ett slut på hans nesliga fångenskap.
+Ur förskräckelsen, hvaraf konungen greps vid anblicken af sin fånges
+öfvermenskliga styrka och vilda lynne, söker dikten samma motiv. Man
+kan sålunda, med att här jemföra dem med hvarandra, inse huru omätligt
+underlägsen den sednare är den förra i motivering af händelsen ur
+karakteren.
+
+Till de tvenne andra fiktionerna, hvarmed berättelsen om fångenskapen
+(v.v. 649-1249) är utrustad, kan dock ingen skymt af historisk grund
+upptäckas; såframt ej det gyckel han med sina väktare tillät sig, kunde
+satt berättelser i omlopp, hvarur sedan tilldiktningen om enviget med
+Ardur utbildats.[109] Föröfrigt röjer denna, såväl som kärlekshandeln
+med prinsessan, en grofkornighet i uppfattningen, och den sednare en
+sensualism i känslan, som vittnar starkt nog om publikens råa tycken.
+Jemför man detta kärleksäfventyr med riddar Lancelots galantare
+uppoffringar och mannamod kräfvande förhållande till drottning
+Guenever, eller Tristrams glödande, af en trolldryck frammanade
+passion för den trogna Iseault, ehuru äfven de äro uttryck af tidens
+sedeslöshet, visar sig dikten här vida underlägsnare i framställning;
+i synnerhet som kärleksförhållandet här, genom att sednare helt och
+hållet lemnas å sida, tyckes utgå blott på stundens råa njutning.
+
+Endast uttryckssättets naiveté kan härmed försona. Ty, om ock det
+sedeslösa är här, liksom framdeles, tillkommet genom romancierens
+beräkning att intressera, säges dock det fula så enkelt och utan
+omsvep, att det, åtminstone för en modern läsare, förlorar af sin
+vidriga natur. Otympligheten i framträdandet ger det en komisk
+anstrykning, hvaraf vi i vårt referat sökt återgifva intrycket, ehuru
+visserligen ingen komik ligger i diktarns intention. Ofverhufvudtaget
+smyger sig ett sådant intryck med genom hela riddarediktningen. De
+ofta nog högsinnade känslor och afsigter, och de icke sällan ädla
+handlingar, stundom tragiska händelser det gäller att framställa, väcka
+först motsvarande intryck i den moderna läsarens sinne. Men då han
+derpå finner dem iklädda ett omotsvarigt torftigt uttryck, gripes han
+af den putslustiga kontrasten, ungefär som vid anblicken af de celebra
+neu-ruppinska framställningarna ur Frälsarens lefverneshistoria,
+eller af dessa ofasonerliga dockor, hvari dock barnasinnet kan skåda
+bilden af verklig menniska. Denna omotsvarighet mellan intentionen och
+uttrycket -- en brist hvaraf folksången egenteligen icke lider -- ökas,
+å ena sidan genom den zirlighet och förfining i känslor, åsigter och
+handlingar, det chevalereska lifvet vill i dikten hafva uttryckt, å
+den andra genom armheten på bilder och liknelser i diktens stereotypa
+stil, hvilken vi redan angifvit, samt genom otympligheten i denna
+stils diktion. Det ena draget fogas enkelt vid det andra, oftast utan
+någon annan sammanhörighet mellan satserna, än den simplaste, den af
+grund och följd, och merändels så, att satsen slutar med versraden.
+Strukturen blir sålunda lik den af en vedtraf, -- _sit venia verbo_,
+-- ur hvilken man kan utdraga ett eller annat träd; högen faller
+samman, är sig lik som förut, endast med minskade dimensioner. Skulle
+versraden icke väl rymma satsens ord, oaktadt hon kan varieras från sex
+till tio stafvelser, eller denna icke fylla raden, ändras qvantitet
+och accent efter behag och det stumma _e_ göres ljudande eller icke.
+Största vigt deremot lägges på rimmet, för hvars skuld, såsom vi sett,
+en hel riddare saklöst indrages. Vanligare hjelpmedel äro en mängd
+stående betydelselösa uttryck, hvilka derförutom tjena recitatorn till
+hvilopunkter, liksom rimmet tjenar honom att leda minnet. Sådana äro
+t.ex. "withouten leasing," "withouten let," "the sothe to say," "loud
+and still," o.s.v.
+
+Hvad som återstår af berättelsen om fångenskapen, är mer eller
+mindre rimmad krönika. Konungen af Alemayn finner vådligheten af en
+sådan obändig fånge som Richard, hvilken slagit hans son, och kränkt
+hans dotter, och sönderslitit hans starka lejon, och besluter att
+emottaga som lösen hälften af Englands kyrkosilfver. Detta meddelas
+Richard högtidligen i tyska riksförsamlingens närvaro. Denne antager
+propositionen, afsänder bref och bud till sina två erkebiskopar och sin
+kansler, hvilka i hast sammanbringa det äskade och utlösa sin konung
+jemte hans följeslagare. Desse sednare hafva öfverhufvudtaget föga roll
+spelat under fångenskapen, i öfverensstämmelse med romanens
+allmännaoförmåga, att icke kunna följa mer än en person i sender,
+åtminstone ej använda flere individualiteter till händelsens
+betingande. Vid återkomsten till England glädja sig hans grefvar och
+baroner, tackande Gud att de återsågo sin herre lefvande.
+
+Erinringarna ur krönikornas berättelser fortsätta sig genom större
+delen af romanens tredje episod, korståget. Endast hämdtåget emot
+konungen af Almaigne, som nu kallas Modard, afbryter den historiska
+gången. Sedan Richard utnämnt biskopen af York till kansler, gifvit
+sina domare sträng befallning "ledes the pore men be ryght" -- en
+omsorg, hvilken merändels icke bekymrade den historiska Richard, och
+som bevisar, huru minnet af hans tyranniska styrelse bleknat för minnet
+af hans hjeltedater, -- samlat sin stora flotta lastad med lifsmedel
+och beväpning, hvaribland tretton skepp med bisvärmar, och gifvit Aleyn
+Trenchemer, galeyskepparen, här upphöjd till rang af öfveramiral,
+befallning att föra den till Marchayle [Marseille]; förklarar han för
+sina riddare, att han och hans
+
+    "knightes off mayn
+    Wole hastely wende thorwgh Alemayn.
+    To speke with Modard the kyng.
+    To wete why, and for what thyng,
+    That he me in prisoun heelde,
+    But he my tresore agayn yelde,
+    That he off me took with falshede,
+    I schal quyten hym hys mede."
+
+Oaktadt denna stränga hotelse, visar Richard en oväntad humanitet. Han
+förbjuder allt öfvervåld i det främmande landet, och befaller att alla
+matvaror böra köpas. Konung Modard å sin sida förbjuder undersåtarne
+att sälja sådane för hvad pris som helst, och hotar sålunda sin
+motståndare och hans stora armé med en gräslig hungersnöd. Då låter
+Richard samla fikon, russin, nötter och annan frukt samt deraf bereda
+en närande spis, genom att tillägga vax och en mängd af talg och flott,
+medelst hvilka oväntade insigter i matberedning han tillintetgör det
+förderfliga anslaget. Samtidigt beredes honom en stor hjertefröjd
+genom den ömma Margerys ankomst med mer än hundrade riddare i sitt
+följe, hvarefter det oförtäckt intima förhållandet dem emellan åter
+vidtar. Sålunda framtagande öfver städerna Coloyne och Marburette,
+till Carpentras[110] tränger han konung Modard på lifvet, tills för
+den beträngde som enda utväg återstår, att genom sin dotters bemedling
+söka blidka honom, hvilket ock sker med den påföljd, att Richard tog
+den knäfallande konungen i sina armar "and kyste hym ful-fele sythe."
+Modard icke blott återställer lösesumman, utan tillägger tvenne
+underbara ringar, hvilkas egenskap han sålunda beskrifver:
+
+    "Hennes to the lond of Ynde,
+    Better thenne [than they] schalt thou none fynde:
+    For who soo has that on stone,
+    Watyr ne schal hym drenche none;
+    That othyr stone, who soo that bere.
+    Fyr ne schal hym nevyr dere [hurt];"
+
+en present, som visserligen icke kommer Richard till pass framdeles,
+men för oss är af intresse, såsom profstycke på den tidens vidskepelse,
+hvilken hvilar på det falska vetandet om naturkrafterna, på trolldom.
+
+Ty äfven medeltiden egde en aning om vetandets makt öfver naturen,
+men icke såsom en insigt i dess lagar, genom hvilken menniskan
+vinner sig kraft att använda dem för sina ändamål, utan såsom en
+öfvernaturlig förmåga, att förvända lagarne sjelfva, helst till fromma
+för njutningslystnaden och passionen. I sednare tider, ju mera vetandet
+löser sig från öfvertron och begynner bygga på sinlig erfarenhet,
+blir trolldomen i sin tjenst hos lidelsen ett ondt, han blir hexeri.
+Men sålänge han stöder sig på den naiva tron, är han äfven sjelf
+oskyldig, afser mestadels kroppsligt bevarande och välbefinnande,
+eller tillintetgörande af fysiska hinder för uppnående af något godt,
+eller ock blott ett afsigtslöst fantastiskt spel, omhuldas derföre
+af det allmänna tänkesättet, förföljes icke med rep och bål. Med
+denna karakter ingår han för det mesta i riddarediktningen, som i
+Merlin skapat sig en fullständig typ af trollkarl och besvärjare,
+hvilken, ehuru en ättling af den lede fienden sjelf, genom dop och
+kristendom förbättrats till en national- och general-wohlthäter åt
+konung Arthur, den der använder sina öfvernaturliga insigter och
+krafter, till att hemta honom arméer genom luften, och låta tälten
+nedfalla öfver hans fienders hufvuden, att förutsäga honom deras
+företag, o.s.v. I denna välvilliga gestalt sammanhänger trolldomen,
+å ena sidan med fee-väsendet, hvarifrån talrika nyttiga presenter
+strömma till omhuldade hjeltar och hjeltinnor, -- det är på denna
+väg Arthurs svärd, Escaliborn, erhållit sin underbara kraft, från
+detta håll Lancelot bekommer sin förtrollade ring med den märkeliga
+egenskap, att upptäcka för bäraren när förtrollning egde rum samt
+dymedelst tillintetgöra henne; -- å andra sidan med tidens relikdyrkan
+och amuletväsende. Visserligen saknas icke trolldom med en ond
+menniskofiendtlig riktning, men som sådan tillhör han det hedniska
+lifvet, isynnerhet Saracenernas, kristendomens erkefiender, hvilkas
+gudar, _Mahound_ och _Termagant_,[111] _Jubyter, Apollyon_ äro, näst
+Hin Onde sjelf, de ledaste illvilligaste personnager på jorden. Här
+är trolldomen djefvulstyg, svartkonst och necromancie, som den fromme
+riddaren må akta sig för och med Guds hjelp söka öfvervinna, såsom af
+Richards exempel kan ses, vid det tillfälle, då Saladin utmanar honom
+till envige, att med hjelm och svärd afgöra: "whether is of more power,
+Jesu or Jubyter!" För att rätt tillförsäkra sig om segern, tillkallar
+denne en "noble clerk," en "maytyr [master] Negromacien," som af tvenne
+mäktiga "feendes off the eyr," luftandar, genom "the feendes craft off
+helle," tillskapar ett eldigt sto med dess föl, så beskaffade, att, när
+den förra gnäggade, den sednare af ingen mensklig kraft kunde hindras
+att skynda till för att di, hvilket naturligtvis skulle tillskynda den
+förras ryttare en omätlig öfvervigt. Fölet försändes till Richard,
+som gladeligen emottar detsamma. Ofelbart skulle äfven det listiga
+anslaget lyckats, såframt ej en engel nedstigit och för Richard
+uppenbarat detsamma jemte medlena att tillintetgöra det, hvilka äro,
+att betsla djuret starkt, lägga på dess nacke den ofvannämnda fyratio
+fots bjelken, samt "in Goddes name" uppstiga. Detta efterföljer han
+med en from besvärjelseformel,[112] tilläggande på eget bevåg den
+tvifvelsutan klokaste åtgärden, att stoppa fölets öron med vax, och
+vinner så en lysande seger öfver Saladin.
+
+Öfverhufvud anträffas i romanen om Richard Coeur-de-Lion mindre af
+trolldom, liksom äfven mindre af erotisk romantik, än i den rent
+fiktitiva riddarediktningen. Detta söker naturligast sin förklaring i
+diktens historiska ursprung, eller hellre deri, att tidsfantasin för
+kort tid bearbetat ämnet, innan det fixerades i sin nuvarande form.
+Företrädesvis skilja sig de nu (fr. v. 1659) följande berättelserna
+om Richards vistelse på Sicilien och Cypern föga mer från krönikorna,
+än man kan antaga att glömska och okunnighet, utan någonslags
+fantasiverksamhet, kunnat åstadkomma. När der talas om ett folk
+benämndt _Griffouns_, om en konung _Tanker_ af det landet _Poyle_ samt
+om hans son _Roger af Ceyle_; när der förtäljes huru Philip af Fraunce,
+genom ett bref till Tanker, sökte förtala Richard, men genom Rogers
+mellankomst de begge kungarne försonades; när vidare förtäljes, att
+Richard med största foglighet -- en egenskap som vi tillförene anmärkt
+-- sökte undvika strid, men ytterligare retad,
+
+    "was wroth and eager of mood,
+    And began to stare as he were wode.
+    The table with his foot he smote
+    That it went on the earth fote-hote,"
+
+men att han dock, oaktadt denna vrede och obehaget af en långvarig
+belägring af staden "Messene," under hvilken tiden för det mesta åtgår
+till ömsesidig munhugning,[113] då Philyp från hästryggen kastade sig
+på knä och bad om förlåtelse, genast beviljade den under omfamning och
+milda ord samt tillochmed, då Philyp
+
+    "gan to preach
+    And bade Richard be his _soules leach,
+    And the tresour yield again than_
+    That he had take of every man,"
+
+högsinnadt återställer det byte han vid Messenes eröfring tagit;
+så mötes man visserligen af en mängd dels nya, dels oigenkänneligt
+forvridna namn och förhållanden, samt af en detaljering i lokal och
+samtal, hvarom historien intet vet. Men af tidens vanliga fiktioner
+finna vi här intet, någon modern idealisering af historien än mindre;
+blott riddarediktningens vanliga teknik är hvad till historien
+tillkommit.
+
+Deremot kunde det synas, som om vid Richards vistelse på Cypern en
+ny episod blifvit agglutinerad. Det händer nemligen, att då Richard
+afsänder trenne baroner, för att af kejsaren återfordra hvad han
+plundrat från hans strandade skepp, denne "began to rage," "grunte
+[grinded] his theeth and fast blewe", samt kastade en knif efter dem.
+Emot detta visserligen banditlika beteende vågar hans "steward" inlägga
+en manlig protest, med den påföljd att:
+
+    "The eyen twinkled of the emperour.
+    And smiled as an evil traytour."
+
+Döljande sin vrede, vinkar han sin steward till sig, liksom för att
+rådgöra med honom, men begagnar tillfället, då denne fallit på knä,
+att afskära hans näsa. Den misshandlade tar till flykten, öfverlemnar
+nycklarne till alla kejsarens slott i Richards händer, och tillför
+honom dessutom "this night The emperours daughter bright." Men denna
+synnerligen lifligt skildrade händelse, baserar sig fullt på historien,
+åtminstone på krönikorna; ty Roger de Hoveden förtäljer i grunden samma
+sak.[114]
+
+Äfven skildringen af sjösegern öfver det turkiska transportfartyget
+"drowmound"[115] är blott versifikation af historien, om man afser
+från den omständigheten, att romanen låter Richard entra och med ryggen
+stödd emot masten -- en skildring som i lifligt och precisa detaljer
+påminner, fastän aflägset, om de Homeriska stridsbilderna[116] --
+kämpande eröfra fartyget, krönikorna deremot förtälja, att han efter
+ett afslaget anfall seglade detsamma i sank. Vid angreppet säger
+romanen:
+
+    "They rowede hard, and sungge ther too:
+    With heuelow and rumbeloo,"
+
+och konstaterar sålunda den aktningsvärda åldern hos detta lustiga
+omqväde, som klingar alltän i sjömansvisorna äfven på våra skeppsdeck.
+
+Vid inloppet i Acres hamn ger romanen Richard ett tillfälle att pröfva
+sin öfverlägsna styrka, hvilket historien försummat. Genom en kedja
+har hamnen i sju år varit spärrad, och den kristna belägringshären
+tillfölje deraf bragt i yttersta nöd. Richard låter styra sin galeja
+rakt emot kedjan, ställer sig sjelf i fören och afhugger den med ett
+slag af sin yxa. Landstigen, förtäljes honom af erkebiskopen af Pisa en
+ganska problematisk historia om de kristnas olyckor under belägringen,
+och om de ädle kämpar som dervid fallit, bland hvilka främst må nämnas
+"the emperour of Alemayne", som dock måtte varit någon annan än
+Richards gode vän Modard the Kyng. Han teknar hungersnöden så kraftigt,
+genom att uppräkna de enorma priserna på alla nödvändighetsvaror, att
+Richard "wepte with his eyen bothe", och omedelbarligen springer till
+häst. Så börjas belägringen af Acre (med v. 2871).
+
+Dermed begynna äfven de ändlösa krigsföretag, belägringar eller
+drabbningar, som upptaga återstående delen af romanen; betydelselösa,
+utom i att, med hela den skildringens percision som är romanen egen,
+afbilda det romantiska stridssättet, samt i att visa djupet i det
+suveräna förakt och glödande hat, hvaraf den kristna verlden var
+intagen emot Saracenerna. Ännu vid Acre kan man följa den historiska
+tråden, som virar sig igenom diktens broderier. Vi erna dock icke
+uppehålla oss vid detaljerna. Förklaringsvis må endast tilläggas,
+att bland belägringsanstalterna de tretton skeppslasterna med
+bisvärmar intaga en vigtig plats, genom att inkastas i fästningen
+och plåga Saracenerna ända till ursinne, samt att styrkan i Richards
+anförarekonst låg i det kraftiga sätt, hvarpå han uppmuntrade t.ex. sin
+"minour", min-gräfvare, med en dyr ed att, ifall ej den yttersta vallen
+vore instörtad till middagstiden, "he scholde hym hew to peses [pieces]
+small".
+
+Företrädesvis uppehåller sig romanen vid Richards sjukdom under
+belägringen af Acre. Som orsaker till sjukdomen angifvas arbetet på
+sjön, det vexlande klimatet, samt att Richard icke fann i det Heliga
+Landet någon mat eller dryck så närande för kroppen, som den han var
+van vid i "Yngelonde". Förgäfves samla sig vise män och läkare, både
+"Crystene and Sarezyn, for to loke hys uryn". Ingen hjelp stod derur
+att finnas, tills hela den kristna hären på sina knän natt och dag
+bådo:
+
+    "Fadyr, and Sone, and Holy Gost, -- -- --
+    Geve Kyng Richard amendement".
+
+Men i samma mon han tillfrisknade, återvände hans matlust. Han
+gripes af en oemotståndlig längtan efter svinkött. Sådan föda stod
+naturligtvis icke att fås i Judarnes gamla hemland. Men ingen af hans
+folk vågade säga honom det. Omsider hittar en gammal riddare på utväg.
+Han ger dem det rådet, att taga en ung och fet Saracen, slå ihjäl den
+tjufven, öppna och flå honom samt skyndsammeligen steka köttet. Han
+förutser att Richard efter så smaklig måltid skall, genom Guds hjelp
+och hans klokhet, snart blifva frisk och sund. SÃ¥ sker; hednahunden
+slaktas, rostas och framsättes:
+
+    "Beffore Kyng Rychard karff a knyght;
+    He eete faster than he karwe myght.
+    The Kyng eet the flesh and gnew the bones,
+    And drank wel afftyr, for the nones:
+    And whenne he hadde eeten inowgh,
+    Hys folk hem tarnyd away and lowgh.
+    He lay stylle, and drowgh in hys arme;
+    Hys chaumberlayn hym wrappyd warm."
+
+Obegripligt styrkt af denna makalösa spis, till att tukta Saracenerna
+för deras kärlek till Mahound, stiger han upp och utför under af
+tapperhet, men känner vid återkomsten till lägret en synnerlig appetit
+efter hufvudet till det kreatur, han på morgonen med sådan framgång
+ätit. Man kan lätteligen föreställa sig hans omgifnings förskräckelse.
+Inga undflykter hjelpte. Kocken hotade han:
+
+    "So god me save,
+    But I see the hed off that swyn
+    Forsothe, thou schalt lesen thyn".
+
+Darrande för sådana alternativer, framräckte kocken hufvudet. Måhända
+skulle den finaste menniskokännare till kammartjenare icke redt sig
+bättre i en så brydsam ställning. Oaktadt händelsen med lejonhjertat
+bordt gifva någon ledning, kunde denne här näppeligen ana till sin
+chevalereske herres sinnesstämning vid åsynen af anrättningen. Men hans
+fruktan var onödig, ty:
+
+    "The swarte vys when the Kyng seeth,
+    Hys blacke berd, and whyte teeth,
+    Hou hys lyppys grenned wyde:
+    'What devyl is this?' the Kyng cryde:
+    And gan to laugh as he wer wood.
+    'What is Sarezynys flesch thus good?
+    J and my folk schole eet moo (more)!'"
+
+Äfven den moderna läsaren torde, efter en sådan kannibalisk scen, icke
+mer vara rådvill vid bedömandet af Richards poetiska personlighet, samt
+af den förmåga medeltidsfantasin egde i att idealisera. Romanen har
+dock än ytterligare arrangerat en scen, som fullständigt förjagar
+alla trifvel om tidens råhet. Ur historien erinrar man sig den vilda
+massakern af de saraceniska fångarne efter Acres kapitulation.
+Genom detta och dylika drag stämplade sig Richard med karakteren af
+blodtörstig grymhet. Men då dikten nu icke blott upptagit detta stoff
+ur verkligheten, utan dertill ännu utsirat det med tilldiktningar i
+en än råare anda, stämplar han ovedersägligen hela tiden med samma
+karakter, men i stegrad grad. För att utverka lösgifvandet af de
+förnäma saraceniska fångar, "Prynces, Dukes sons and Konges, Amyralles
+and many Sawdan", som Richard vid kapitulationen fått i sitt våld,
+skickar Saladin till honom sändebud med rika gåfvor och anbud om dryga
+lösesummor. Richard emottar sändebuden med milda ord och inbjuder dem
+att spisa vid sitt bord, men ger i hemlighet befallning att afslå ett
+visst antal af de förnämsta fångarnes hufvuden, vanställa ansigtena,
+koka och framsätta dem för sändebuden samt särskildt ett för honom
+sjelf, hvilket han lofvar skall smaka honom "as it wer a tendyr chycke
+(chicken)". När sändebuden fingo sigte på de rykande anletena, och ur
+vidfästade pergamentsrimsor i dem igenkände sina närmaste vänner och
+anhöriga, grepos de af ångest för det öde dem sjelfva förestode; en
+känsla, som på det högsta måste stegrats vid anblicken af Richards
+glupska appetit och genom de hånande ord, hvarmed han manade dem att
+äta.
+
+    "Every man sat stylle, and pokyd othir,
+    They sayde: 'This is the develys brothir,
+    That sles our men and thus them eetes'.
+    In the erthe they wolde have crope."
+
+Richard tröstar dem dock att han, såsom "Kyng, Crystene and trewe",
+skulle respektera deras egenskap af sändebud, men ber dem återvända
+till sin Sawdon och stilla hans _melankoli_ med den underrättelsen,
+att han och hans kristne män funnit ingen spis så närande, som
+Saracenhufvuden, samt att han icke ernade återvända till England förrän
+han uppätit hvarenda hedning, män, qvinnor och barn. Till yttermera
+visso repeteras denna scen i sändebudens berättelse inför Saladyn.
+Denne begynner till en början att rasa, men besluter vid närmare
+besinnande, att erbjuda Richard omätliga länder[117] och den närmsta
+Sawdonsplatsen näst honom sjelf, om han ville försaka "Jesu and Mary"
+och "Appolyn to lorde take"; hvilket anbud Richard afslår med den
+fromma önskan: "the devyl hange you be a corde!", och det ultimatum,
+att alla sextiotusen fångarne skola afdagatagas. I verkligheten
+åtföljdes massakern af likenas gräsliga stympande. Dikten finner
+det mera öfverensstämmande med en kristlig konst, att låta denna
+akt förhöjas genom närvaro af englar, hvilka ropa till de kristne:
+"Seynyors, tuez, tuez"!
+
+I känslan af det lyckliga intryck den sednaste skildringen måtte hafva
+gjort på åhörarne, slutar romancieren här sin första "part" (med v.
+3730), liksom han begynt den, med en invokation öfver den fromme
+Richard, "Goddys own palmère".
+
+När den sednare menestrelen träder till, begynner äfven han med en
+ingress, ehuru helt kort, och af ett egendomligt innehåll. "Glad är,
+säger han, vårens tid, då fåglar sjunga sina sånger och blommor pryda
+äppel- och päronträn, då glädjen är stor i vik och sjö, då djuren
+leka och spela, då damerna smycka sina jungfruburar med röda rosor
+och liljor samt öppna danserna, då riddarne leka med sköld och lans i
+'joustes and turnementes' och många äfventyr träffa dem." Denna ton
+af naturkänsla öfverraskar läsaren, såsom sången af en enslig fågel i
+en nejd, der naturen för resten är stel och ödslig. Ty af naturkänsla
+och naturskildring finnes i romanen för öfrigt intet spår. Användes en
+naturscen, en skog, ett berg, en lund som lokal för händelsen, äro i
+detta fall skildringarne stereotypa, nödtorftiga, aldrig för egen skuld
+och af naturlust. Genomkorsad som naturen var af nyckfulla och onda
+väsenden, skydde inbillningen att dröja hos henne, känslan drog sig
+undan derför, eller öfverflyttade sin hemska stämning på de ditförlagda
+väsenden. I denna brist särskiljer sig riddaredikten väsendtligen från
+medeltidens folkpoesi, der poeten är så förtrogen med naturlifvet, att
+det omedvetet doftar fram, äfven genom hans enklaste berättelser. Man
+har derföre all anledning att sluta till, det dessa enstaka utbrott af
+naturlust -- synnerligen talrika t.ex. i romanerna om Merlin -- äro
+antingen qvarlefvor från den tid dikten lefde i folkets mun, eller ock
+tillkomna genom umgänget med folkpoeterne.
+
+Vi hafva tidigare anmärkt som en följd af denna brist på naturkänsla,
+ett torftigt poetiskt språk; en annan är saknaden af relief. De
+skildrade händelserna stå icke inne i någon åskådlig lokal, som skulle
+omgifva dem och gifva upphöjning. Belägrar Richard en fästning, ser
+man hvarken berg, slätter eller skogar, som skulle bilda hennes läge.
+Så minutiöst detaljeradt diktarn än tillvägagår, blir den verkliga
+naturegendomligheten borta. Hans förmåga är här icke större, än vid
+karaktersteckningen. Streck drages på streck, men ingen skuggning,
+ingen fond. Ej klarare, än man i Richards person ser tidens krafter
+aftryckta, ser man Palestinas natur afteknad i skildringarne om hans
+härnadståg.
+
+I hvardera af dessa afseenden ökar sig perspektivlösheten ju mer den
+historiska botten försvinner, hvilket med den andra afdelningens
+början åter inträffar. Endast missämjan mellan Richard och Philip
+qvarstår som en historisk ledtråd; men äfven denna groft spunnen
+och borttrasslad i massan af de krigsföretag, som nu utgöra diktens
+innehåll. Kung Richard uppgör en slags operationsplan, der anförarne
+strängeligen bjudas, att icke taga någon lösen af hednahundarne,
+utan låta dem samteligen springa öfver klingan, såframt de ej antaga
+kristendom och dop. Likafullt ledes Philip, dels af förbittring öfver
+Richards sjelftagna myndighet, dels af lumpen nidskhet, till att antaga
+kapitulationsanbud af städerne Taburette och Achrane. Emedlertid
+utföra Richard och hans tvenne vapenbröder, Thomas de Multong samt
+Fylk Doyly, hvar i spetsen för sin armé, med större omutlighet sina
+uppdrag. Richard belägrar och intar staden Sudan Surry, och lemnar
+derstädes ej en själ vid lif. Samma resultat ger de Multouns anfall
+emot fästet Orgylons, intaget genom list och i grund förödt. Samma
+öde öfvergick den stora staden Ebedy, sju mil i omkrets, med trettio
+torn och i hvarje torn en "chef-amyrayle". Först föllo tornerna för
+Fulk Doylys belägringsmaskiner, sedan amiralerna för hans svärd. Efter
+sålunda välbestälda ärender sammanträffa de fyra anförarne vid en
+festlig middag, och förtälja sina bragder. Philip kan då icke neka
+till att hafva mottagit lösepenningar. Han öfverhopas af Richard med
+de häftigaste förebråelser, hvarefter de besluta att gemensamt tåga
+till Taburette och Achrane, för att tillse, huruvida dessa städer,
+enligt öfverenskommelse, erkänna Philips öfvervälde; hvilket de under
+oqvädingsord förneka. Sedan städerna ånyo intagits och Richards
+radikala operationssätt äfven på dem användts, företar sig denne,
+att hålla en straffpredikan för sin olydige bundsförvandt: "Certes,
+Phelyp, säger han, thon art nought wys"; dock "The be _forgeven the
+fyrste gylt_". Men skulle han beträdas än engång med samma förseelse:
+
+    "sykerly, we schole be wrothe
+    Swylke foyles yiff thou haunte,
+    Sarezynes liff yiff thou graunte;"
+
+Till sist ber han honom aflägga sin girighet. Vid dessa bannor begynte
+kung Philip "to morne and held hym stylle" samt "gowtyd" (pouted), och
+lofvade "withouten noys": "In me schal be no delay."
+
+Vi hafva nu anfört nog, för att visa huru karrikerad historien är i
+medeltidens barnsligt okunniga föreställning. Vi följa således icke
+de tvenne försonade vännerna på deras krigståg emot Caiphas, icke
+vid deras eröfring af Niniven, verkstäld förmedelst envige mellan
+trenne kristna riddare och trenne Saracener, icke heller till deras
+företag emot Babyloyne, under hvars belägring Philip plötsligen
+"turnyd false for a porcioun off golde", öfverger korsets fana och
+tågar hem, men hvilket vidlöftiga företag dock af Richard lyckligen
+bringas till slut, efter det ofvanomtaldta enviget mellan honom och
+Saladyn. Vi underlåta att upgifva huru många arméer, gemenligen af
+sextiotusen hvar, och huru många Sowdaner och Amyrayler för Saladyn
+nedgöras, ty sådana reproducerar romanen i oändlighet. Ej heller
+erna vi ytterligare vitsorda romancierernes minne, för det de
+urkrönikorna upptagit Richards tvist med hertigen af Österrike, vid
+Ã¥teruppbyggandet af Ascalons murar, ehuru skildringen deraf kunde
+framhållas såsom ett lyckligt utmålande af historiens konturer, och
+ehuru anmärkas kunde, att romancieren der antyder, huru den förolämpade
+hertigen sednare hämnas på Richard, glömmande att fångenskapen redan
+försiggått. Vår afsigt har icke varit att se till _hvad allt_ af
+historisk verklighet i dikten qvarstår, utan _på hvad sätt_ hon det
+gör. Dock må ytterligare ett ställe anföras, då der framträder en af
+tidens läror, som visserligen ledde Richard i hans historiska lif,
+men som i dikten sparsamt kommer till användning. Vi hafva sett huru
+totalt det ridderliga förhållandet mellan korsfararne och Saladin,
+deras chevalereske motståndare, är ur romanen förkommet. Helt oväntad
+förefaller derföre Richards loyalitet, när en saracenisk öfverlöpare
+förtäljer honom, att en rik karavan var på väg till Saladin samt att
+dess stora betäckning, för tillfället sofvande, lätteligen kunde
+nedhuggas, och Richard då svarar:
+
+    "Fy! a debles! -- -- I am no traytour
+    To sloo men, whyle they slepe -- --
+    Be cler day upon the feeldes,
+    They schal see cloven helmes and scheeldes."
+
+Dock bör, till heder för diktens konseqvens, tilläggas, att någon
+ignobel handling icke kommit Richard till last, bland alla de många
+brutala.
+
+Återstår endast, att tydligare framhålla en egenskap hos
+romandiktningen, som i det föregående här och der antydts. Vi hafva
+funnit, huru dess framställning både af karakter och situation lider
+brist på perspektiv, huru armt dess språk är på bilder och liknelser,
+huru otymplig sjelfva dess diktion. Och dock lyckas hon icke sällan,
+att djupt intrycka sina skildringar i läsarens sinne. Man tänker
+lätt, att en diktande verksamhet, som är bygd på inbillningskraftens
+rörliga fantastiska gestaltande, eger för litet lugn och ro, att
+utbreda sig i detaljerade beskrifningar. En sådan flygtighet röjer hon
+verkeligen i afseende å bildernas sammanhang, men icke i afseende å
+deras utbildande. Tvertom går den här till en motsatt ytterlighet, i
+att hopa drag på drag och göra skildringarne ändlösa. Nu är visserligen
+fallet, att inbillningskraften icke utgallrar de sanna och väsendtliga
+dragena. Men detta hindrar ej, att de drag han framhemtar, kunna ega
+den sinliga bestämdhet och precision, som gör bilden klar och liflig.
+Så bestämmer han Richards kolossala spjut på fot och tum; då vreden
+hos Cyperns kejsare beskrifves, heter det att han "_grunte his teeth
+and fast blewe_"; efter den afskyvärda måltiden säges om Richard,
+att han "lay stylle and _drowgh in hys arme_". Belägras en fästning,
+säges precist hvilka delar som angrepos, och med hvilka sorts vapen.
+Richards rustning får man känna från hjessan till fotabjellet. På denna
+romandiktningens förmåga kan den sista skildringen, Joppes befrielse,
+tjena som exempel. Tydligt ser man huru den betryckta garnisonen samlar
+sig på vallarne under glädjerop vid Richards ankomst, huru denne från
+sin galeja hoppar i land, huru han genast nedgör ett dussin Saracener,
+och huru de öfriga, tillfölje af trängseln i portarna, nödgas öfver
+vallarne fly ur staden. I sitt läger utanför staden sitter Richard
+till bords med sina få baroner, förplägande dem med öl och vin samt
+muntrande dem med sitt skämt. Framför honom inställa sig Saladins
+sändebud, klädda i guld och silke, med långa skägg, hållande hvarandra
+i handen. I striden nedslår han den ene så att halfva kroppen faller
+till marken, andra halfva qvarblir i sadeln, en annan så att häst och
+karl af ett hugg nedfalla döda, en tredje klyfves till sadelbommen, en
+fjerde träffas i hufvudet, o.s.v.
+
+Då emedlertid armheten på bilder och diktionens styfhet icke
+destomindre gör skildringarna torftiga, söker diktaren ersättning i det
+praktfulla och kostbara. På den romantiska diktens förmåga i den vägen
+erbjuder romanen om Coeur-de-Lion ett lysande exempel i beskrifningen på
+det fartyg, med hvilket Corbaring färdas jemte sin dotter till England.
+Skeppet är af hvitt hvalrossben, hvarje spik af guld, af guld äfven
+stäfven; masten är af elfenben, seglena af sammet, tågena af silke. Der
+sitter Konungen på en stol af karbunkel, maten framsättes på silkestyg
+och når Cassodorien stiger i land, utbredes för hennes fötter mattor
+af gyllenduk. Häri liknar dikten på det närmaste de miniaturmålningar,
+som från denna tid äro bevarade. På typiskt uppfattade, uttryckslösa,
+men med yttersta noggranhet teknade gestalter är lagd en lysande
+färgprakt. Men konstnären har ej förstått, att blanda sina färger. Han
+måste upprepadt begagna samma, och kan sålunda ej förebygga, att genom
+färglägningens prakt den inre torftigheten framlyser.
+
+Hvad nu vidkommer romanens slut, hafva vi redan anmärkt, att ett sådant
+egenteligen icke finnes. Sedan diktaren skildrat Joppes befrielse och
+uppräknat fredsvilkoren med Saladin, säger han blott i korthet, att
+Richard återvände till England, regerade der i tio år, samt sedan blef
+skjuten i "Castel-Gaylard". Anseende sig sålunda hafva uttömt sitt
+ämne, tillägger han en from bön för Richards och alla närvarandes
+fridfulla ändalyckt, samt det sedvanliga _Amen, Explicit_.
+
+
+
+
+Anmärkningar.
+
+
+[1] Se skildringen af slaget vid Hastings hos A. Thierry, Sharon
+Turner, samt Bulwer i hans roman "Harold, the last of Saxon kings."
+Denne sistnämnde karakteriserar Normanden väl med att kalla honom
+"Crusader and Templar before Crusades were yet preached, or the
+Templars yet dreamed of."
+
+[2] Jfr. Abbé de la Rue, t. I. pagg. LXXI. ff.
+[3] Kugler, Handb. d. Kunstgeshichte, Stuttgart 1842, pg. 449.
+
+[4] Sharon Turner, pg. 409.
+
+[5] Så benämnes utrycksfult den fyrkantiga bygnad, som utgjorde
+slottets kärna och hvars murar vanligen skola hållit sina tio fot i
+tjocklek. Se beskrifningen å de anglonormandiske borgarne hos Lingard,
+pg. 245 not.
+
+[6] Thierry, vol. II, pg. 399.
+
+[7] Warton, vol. I, pg. 117, not j.
+
+[8] _Effoeminatos curia propellans, lucernarum usum noctibus in curia
+restituit, qvi fuerat tempore fratris intermissus_. Man har mycket
+tvistat om meningen med detta återställande af facklornas bruk. I
+det sammanhang annalisten anför det synes dock klart, att det afsåg
+plägseden att efter qvälsvarden släcka facklorna till döljande af de
+vederstyggligaste utsväfningar. Lingard, vol. II, pg. 154. Jfr. James,
+Forest Days, ed. Tauchn. pg. 239.
+
+[9] Undantag gör grefskapet Chester, hvilket egdes som
+domanialbesittning af Hugo de Avranches.
+
+[10] "Knihts fiefs l. fees." Ehuru feodalförfattning icke kan sägas
+hafva funnits hos Anglosaxarne, funnos der dock krigarlän, i det
+soldater ex professo (knihts) hade dels af kronan, dels af enskildte --
+ty äfven dessa egde sina house-carles -- mindre jordagods, gemenligen 5
+stora plogland, i förläning emot skyldighet att göra krigstjenst. Dessa
+krigarlän blefvo grunden för jordens fördelning vid eröfringen.
+
+[11] Thierry, vol. II, pgg. 32-35.
+
+[12] Thierry, vol. III, pagg. 331, 2, ff., ur Johannes Bromtons krönika
+hos "Script. rer. Angl."
+
+[13] Dens., pag. 280, enl. Gervasius Dorobernensis.
+
+[14] Att detta verkligen hos dem var en bevekelsegrund, se Thierry,
+anf. del., pag. 9.
+
+
+[15] Thierry, anf. st. pg. 331.
+
+[16] Ad omnem sinistram suspicionem penitus amovendam, homagium atgue
+ligantiam patri suo facere omnibus modis instituerunt -- Thierry, a.
+vol. pg. 324.
+
+[17] Lingard pg. 426.
+
+[18] _Jeune_ betydde på tidens skaldespråk ädel, nobel.
+
+[19] Se framställningen om Henriks död hos Thierry.
+
+[20] Således icke just af den rättskänsla Walter Scott, i sin roman
+"the Talisman", visserligen med fantasins rätt, låter Richard
+tillskrifta sig sjelf som motiv, i samtalet mellan honom och riddaren
+af Leoparden.
+
+[21] Guillelmus Neubrig., anf. af Thierry, vol. IV, pg. 80.
+
+[22] Hallam, vol. II., pg. 98.
+
+[23] Jfr. hvad som förtäljes om konung Henriks framfart, Lingard, pg.
+194. -- Om biskopen sjunges i en gammal ballad:
+
+    He was left a vice-roy here,
+    Who, like a potent emperor,
+    Did proudly domineer.
+
+    Our Chronicles of him report,
+    That commonly he rode
+    With a thousand horse from court to court;
+    Where he would make abode.
+
+Ritson, Robin Hood, London 1885, vol. I, pg. 137.
+
+[24] Dialogue de Scaccario, -- "sic permixtæ sunt nationes, ut vix
+discerni possit hodie (de liberis loquor) qvis Anglicus qvis Normannus
+sit genere", etc. Hallam, vol. II, pg. 77.
+
+[25] Se Thierry, vol. IV, pg. 76 ff.; Vi äro icke i tillfälle att
+bedömma huru grundad denna framställning må vara.
+
+[26] "Rescriptum apostolicae sedis, qvo prohibimini regi proprio
+fenerari;" Thierry, anf. ur "Script. rer. Francic."
+
+[27] Konsten att couchera lansen, så vigtig vid riddarestridesättet, är
+måhända en normandisk uppfinning. Se Turner, pgg. 78, 429.
+
+[28] -- ab illis famosis militibus, qvi a cycni nomine intitulabantur.
+Mathias Paris., anf, af Thierry, vol. II, p. 80.
+
+[29] Hvartill kan slutas af det sätt, på hvilket Harald Godvinson af
+hert. Wilhelm dubbades. Jfr. Bulwer, ofvanciterade roman, vol. II, Pg.
+93.
+
+[30] Sådan konst räknar Snorre Sturleson (ed. Peringsköld, vol. I, pg.
+311) bland andra kon. Olof Tryggwasons berömmelser, förtäljande att han
+kunde "lek at tremur handsöxum."
+
+[31] Insignierna å sköldarna öfvergingo i XII:te årh. från personliga
+till familjevapen. Som sådant kan man anse äfven Tempelriddarnes:
+tvenne personer ridande på samma häst. Ivanhoe, pg. 85.
+
+[32] Turner, 1, pg. 420.
+
+[33] -- -- -- An errant knight,
+     He nor of castles, nor of land was lord.
+     Houseless, he reap'd the harrest of the sword
+     And now, not more on fame than profit bent,
+     Rode with blythe heart unto the tournement;
+     For cowardice he held a deadly sin,
+     -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
+     It seem'd that he, such pomp his train bewray'd,
+     Had shap'd a goodly fortune by his blade.
+
+Ur Parthenopex de Blois, anf. af Scott, i "Essay on Chivalry" (Prose
+Works, Edinburgh 1847, pg. 515).
+
+[34] Fauriel, Histoire de la poesie Provençale. Paris 1846, vol. I,
+passim.
+
+[35] "Den håller jag för ädel, sjunger Bertrand de Born, hvars hus
+kostar mycket, och som gifver utan måtta." Fauriel, n. a. vol. 1. Pg.
+494.
+
+[36] Fauriel, anf. arb. vol. 1. 487 & 493.
+
+[37] Den förtjenstfulle Sharon Turners. Han ser uti "Knight-errantry"
+en "popular and lucrative profession" och i "Knight-adventurers" en
+klass, än hvilken ingen "could be more valued or even useful", då den
+tvingade "the great to respect the voice of law and feel the punishment
+of offended justice." - A. a. pgg. 410, 411. -- Märkeligt nog ser Scott
+(a. a. pg. 547) uti Bachelorskapet nära nog detsamma. -- Fauriels
+åsigt, att chevaleriet afsigtligen frammanats af presterskapet, är en
+besynnerlig konstruktion. -- A. a. Pg. 479.
+
+[38] Vi känna hur vågadt detta uttryck är, men finna intet lämpligare.
+
+[39] Hallam, a. a. vol. II, pg. 687. I södra Gallien synes i detta
+afseende större frisinthet hafva herrskat. Jfr. Fauriel, a. a. vol. I.
+pg. 515.
+
+[40] Villemain, Tableau de la Littérature de moyen Age; Paris 1846,
+vol. I. pg. 250.
+
+[41] Detta efter Bromton. En annan annalist förlägger händelsen till
+Richards död; hvilket dock af tid och omständigheter göres föga
+sannolikt: Se Michaud, pg. 427.
+
+[42] "Englands första sjöseger." (Michaud). -- Bland andra
+krigsförnödenheter, hvarmed detta skepp varit lastadt, omtalas grekisk
+eld, hvilken spelade en stor roll i den österländska försvarskonsten,
+samt "serpents", som dels anses för giftiga ormar, dels för ett slags
+brännbara piecer, att kastas in bland de belägrandes slung- och
+kastmachiner (_petrariæ, mangonelli, balistæ_), samt öfver stormtaken
+och murstegorna (_kattor_ kallade).
+
+[43] Enligt Bohadin, Saladins biograf. Förlusten uppges af Finisani,
+hvilken sjelf bivistade belägringen. På ett år skola 120 tusen lik
+blifvit begrafna. -- Se Lingard, vol. II. pg. 457.
+
+[44] Härpå är det som Scott i "The Talisman" grundar Stormästarns
+för Tempelorden och markisens af Montserrat handlingssätt; en
+framställning, som bär prägel af att vara väl stödd på forskning.
+
+[45] Denna jemförelse är gjord redan af korstågets krönikeskrifvare,
+Gauthier Vinisauf. Se Michaud.
+
+[46] En gammal krönikeskrifvares liknelse.
+
+[47] Turner, Pg. 351.
+
+[48] Vinisauf, som sammanställer honom med Anteus, Achilles, Alexander,
+Judas Maccabeus och Roland, säger: "caro tamquam ænea nullorum
+cedebat armorum generibus." Michaud, Pg. 509.
+
+[49] Warton, vol. I. pg. 116 not 1.
+
+[50] Turner, pg. 361. Jfr. Warton, vol. I. pg. 117.
+
+[51] Sången finnes bevarad och är på provençaliska; vi anföra den här i
+en välgjord engl. imit. som ett prof på tidens lyrik:
+
+    Your beauty, lady fair,
+    None views without delight;
+    But still so cold an air
+    No passion can excite:
+    Yet this I patient see,
+    While all are shun'd like me.
+
+    No nymph my heart can wound
+    If favour she divide,
+    And smiles on all around
+    Unwilling to decide:
+    I'd rather hatred bear
+    Than love with others share.
+
+Ur Percys "Reliques of ancient Poetry."
+
+[52] Lingard, pg. 484.
+
+[53] Anfördt af Turner, pg. 360.
+
+[54] Lingard, Pg. 492. ff.
+
+[55] Thierry, vol. IV, pg. 115. ff.
+
+[56] Camden, Remains; anf. af Turner, pg. 361.
+
+[57] Turner, pg. 360, 361.
+
+[58] Villemain, a. a. vol. I. pg. 251.
+
+[59] Att elfvor och feer hafva de celtiska folken att tacka för
+sin uppkomst, om ej till namn, åtminstone till gestalt, antager af
+Scott (_Demonology and Witchcraft_, Letter IV), ehuru han finner dem
+sednare bemängda med Skandinavernas dystrare dvergskapelser. -- Jfr. om
+uppkomsten af dessa andeväsenden Prices _Preface_ till 1824-års ed. af
+Wartons _History_, hvari han, emot W., förfäktar åsigten om desammas
+genuina opprinnelse, ehuru under skilda namn och med skild lokalfärg,
+hos Europas folk, antika som moderna.
+
+[60] Synnerligen belysande för detta faktum är, hvad Fauriel anför om
+uppkomsten af romanerna om Guillaume Courtnez, vol. II. pg. 406. ff.
+-- Scott utvecklar samma åsigt i _Essay of Romance_, pg. 557 ("Prose
+Works").
+
+[61] Den i litterärt hänseende märkeligaste bland dessa är
+_Ogier-le-Danois_, hvilket sagostoff förmodeligen genom Frankernas
+andra invasion inkommit till Gallien från Tyskland, der det bearbetats
+i sammanhang med Niebelungensagorna, jemte hvilka det uppgår i den
+nordiska heroologin, der Ogier återfinnes i folkhjelten _Holger
+Danske_. -- Jamieson, "Popular heroic and romantic Ballads" Pg. 266.
+uti "Illustrations on Northern Antiqvities," Edinburgh 1814.
+
+[62] Denna krönika, i tiden tillskrifven Carl d. Stores erkebiskop
+Turpin, är författad mellan 1:sta korståget och 1122, då den af påfven
+"sanktionerades till historisk autenticite." Bland bevisen för att
+sagorna om _Douze-pairs_ äro af långt äldre datum, kan nämnas att bisk.
+Flodeard af Rheims omk. 960 omtalar dem i sin krönika. Warton, Dissert.
+Pg. XVI. -- Ellis, Pg. 344.
+
+[63] Viscber, Esthetik, erste Auflage, vol. II. pgg. 480, 481. "Der
+Ausdruck geht ueber sein begrenztes Organ unendlich hinaus."
+
+[64] Dens., vol. III., Die Dichtkunst, § 877.
+
+[65] Som undantag härifrån må nämnas _la Charrette_ af Chrestien de
+Troyes, der Guenevers befriande genom Lancelot utgör det begränsade
+ämnet, och der en motivering är synbar, i det hjeltens oförsiktighet
+att åka på en bondkärra och det vanrykte han dermed ådrager sig till en
+del är orsaken till hans missöden. Äfven romanen om _Libius Disconius_
+(Le beaux disconus) har en slags motiverad anlägning.
+
+[66] "The fabulous knights of romance were so completely identified
+with those of real history, that graver historians qvote the actions of
+the former in illustration of, and as a corollary to, the events they
+narrate. Ex.g. Barbour." Scott, Ess. on Rom. pg. 568.
+
+[67] Hvari bland annat förtäljes, huru Brutus härjade Aquitanien och
+sluteligen anlände till trakten af nuvarande Tours, "såsom Homerus
+intygar." Warton, vol. I., Pg. 128.
+
+[68] Warton, vol. I. pg. 84.
+
+[69] Se de la Rue, vol. I., pg. 105; Percy, a. a. "Essay on the ancient
+minstrels", Not. A. & C. -- Ducange ger en annan härledning ifrån
+minister, hoftjensteman, då under Pipin d. Lille en minister skulle
+funnits som anförare för musiken.
+
+[70] Vol. II., Pg. 516, Prices not.
+
+[71] En blick i Heimskringla öfvertygar derom. Sigwatur, kon. Olaf den
+Heliges stallare, är ett exempel.
+
+[72] De la Rue, vol. II., pg. 8.
+
+[73] Warton, vol. I., pg. 11.
+
+[74] Af gesta, gestes; deraf namnet gestours för sångarne sjelfva,
+hvardera äfven skrifna jestes, jestours: ursprunget till det engelska
+jest, gyckel i ord och åtbörder, hvarmed på engång antydes det mimiska
+i medeltidssångarens konst och det förfall hvari hon råkade.
+
+[75] Enl. engelskt språkbruk benämnes det berättande medeltidsepos
+såväl som den moderna romanen _romance_ (ifall Scotts definition får
+antas gällande, a. a. pg. 554; Johnsons är en annan). Samma begrepp
+betekna Tyskar och Fransmän med ordet _roman_, besparande namnet
+_romance_ för de mindre, mera lyriska, ofta sångbara styckena, som
+äfven i svenskan benämnas _romanser_. Då ett namn för medeltidens
+riddareberättelser, oss veterligen, icke är stadgadt, och roman som
+romans kan vara lika förvillande och lika klart, hafva vi godtyckligt
+beslutit oss för det förra; der vi icke kunnat undvika det.
+
+[76] De la Rue, vol. I. pg. 145. ff.
+
+[77] Thierry, vol. II, pg. 237.
+
+[78] Percy, Essay on the ancient etc., Notes, vol. I. pg. LXXVI. -- Jfr
+de la Rue, vol. I. Chapitre cinquième. Denne går dock uppenbarligen för
+långt i särskiljandet mellan medeltidssångarne ach diktarne.
+
+[79] Warton, vol. I. pg. 80.
+
+[80] Ej ens de la Rue, den ifrige förfäktaren af Normandernas
+prioritet, vågar fullt förneka Provençalerne försteget i denna art
+af lyrik; hvaremot han synes tillfullo bevisat, att hjeltesången
+(chanson de geste) samt de många slag af lyrik, hvilka, med olika namn,
+dels efter instrumentet som ackompagnerade, dels efter metern, kunna
+sammanfattas under ett gemensamt namn, sirventes, äro, om ock icke en
+tidigare, åtminstone en sjelfständig produkt hos Nordfransonerne. Se
+hans a. a. vol. I. Article troisième.
+
+[81] Warton, vol. II, pg. 15, not i.
+
+[82] Warton, vol. I. pg. 119. Märkeligt nog instämmer W. sjelf i dessa
+misstag, då han i noten (k) säger: "Richard the First performed great
+feats at the siege of Antioch in the Crusade. The _Duellum_ was another
+of his exploits among the Saracens."
+
+[83] Ellis, Specimens, Introduction to Richard Coeur-de-Lion. Warton
+(anf. st. samt pg. 143) antar tillochmed, att denna roman skulle
+innehållits redan i den stora _liber romancis regis_, om hvars
+beprydande piperolls för 1287 gifva upplysning. Hans kommentatorer
+förkasta dock hypotesen.
+
+[84] Rob. af Gloucester intygar:
+
+     In romance of him ymade we it may find ywrite;
+
+Rob. de Brunne säger:
+
+     He tellis in the romaunt, sen Acre wonnen was
+     How God gaf hin fair chance at the bataile of Cayfas.
+     Sithen at Japhet was slayn fauuelle his stede
+     The romans tellis gret pas ther of his doubty dede o.s.v.
+
+[85] Warton, vol. I, pg. 8-26.
+
+[86] Detta är Scotts åsigt, som antages af Fauriel, a. a. vol. II.
+28. 426, och understödes af Ellis, a. a. pgg. 36, 37. -- Enligt denne
+skulle Thomas of Erceldoune hemtat Tristram-sagan direkte från
+brittiska lokal-traditioner, genom riket Strathclyde fortplantade på
+"The Scottish border", och der bearbetade af de skottska minstrelerne,
+hvarefter hon sedan öfvergått till truvererne. Denna åsigt vederlägger
+Price, (Warton, vol. I. pgg. 45-112), åtminstone hvad förf. i homas
+vidkommer. Deremot torde tiden för dess uppkomst icke kunna betviflas.
+
+[87] Warton, vol. I. pg. 69.
+
+[88] Dersammast. pgg. 36-42. Jfr. Ellis, anf. st.
+
+[89] _Hay, hay, the wythe swan, By Godis soule J am thy man_. Warton,
+vol. II. pg. 32 n.a.
+
+[90] "There is perhaps no one instance in which our early translators
+have ventured to alter any material circumstances in the story, which
+they undertook to give in English." Ellis, Specimens, Pg. 283.
+
+[91] The Frensche men be covaytous;
+     Fyghte they cunne with wurdes lowde,
+     And telle, no man is her [their] pere;
+     But, when they come to the myster [métier],
+     And see men begynne strokes dele,
+     Anon they ginne to turne her hele.
+
+Richard Coer-de-Lion, v. v. 3823, 30-34.
+
+[92] Jfr. Ellis, Introd. to Richard Coeur-de-Lion.
+
+[93] Att Richard verkligen var så sysselsatt, då hert. Leopolds män
+öfverraskade honom, söker Ellis bevisa ur ett gammalt latinskt poem,
+hvilket 1196 öfverlemnats åt Henrik VI och är författadt af Petrus de
+Ebulo.
+
+[94] I den förre af dessa igenkänner man måhända den unge furst
+_Josselin_ af Edessa, hvars sorgliga öde under ruinerna af hans stad
+icke kunnat uti sången försona hans tidigare hoglöshet. Den sednare är
+utan tvifvel markisen af Montserrat, hvilken, liksom till hämd för de
+beskylningar Richard för hans skald fick uppbära, i anglonorm. dikten
+bär anklagelse för förräderi.
+
+[95] Ellis, pg. 285.
+
+[96] Derom se Michaud, Pg. 210.
+
+[97] _Pouke_, dåförtiden en af de manliga feerna; numera ett skogsrå.
+
+[98] I Galicien finnes en kyrka, "los Angeles", om hvilken folket än i
+dag vet berätta, att den är uppbygd af englar, nedstigna från himmeln,
+hvilka som grundlägning medförde en _bjelke från taket af Guds boning_.
+Denna är af guld och så lång, att den sträcker sig under jorden flere
+mil till S:t Jago de Compostellas katedral. Ur Borrows "Bible in
+Spain."
+
+[99] Notes upon "Richard Coer-de-Lion" hos Weber.
+
+[100] Leopard.
+
+[101] Denna färd gjordes ofta, t.ex. af Sir Bevis of Hamptoun.
+
+[102] I romanerna om Merlin.
+
+[103] I romanen om Guy of Warwick.
+
+[104] "Allas, -- he sayde in that stounde --
+      With wrong am I brought to grounde;
+      What myght my love doo to thee?
+      A pore prisoner, as thou may see.
+      This is that other day i-gon
+      That meete ne drynk ne hadde I non!"
+
+[105] "And aftyr soper, in the evenyng,
+      To my chaumbyr thou hym bryng,
+      In tho atyr of a squyer:
+      Myselff thenne schal kepe hym ther."
+
+[106] "Rychard sayde: I undyrstande
+      That wer agayn the lawe of lande,
+      Away to wende withouten leve:
+      The kyng ne woll I nought so greve.
+      Off the lyoun ne geve I nought;
+      Hym to sle now have I thought."
+
+[107] Person; begagnas i denna tidens språk hvarken i föraktlig eller
+ironisk betydelse.
+
+[108] Jfr. Percy. vol. III. pgg. 15. ff.
+
+[109] Se Turner, kap, om Richard I.
+
+[110] Att "Coloyne" är Cöln och "Marburette" är Marburg, kan väl
+antagas; men huru Carpentras i sydvestra Frankrike kunde ligga i vägen,
+är svårt att inse.
+
+[111] _Termagant l. Tervagaunte_, troligast af det anglosax. _ter_,
+mycket ... och _magan_, mäktig, urspr. ett germaniskt gudanamn,
+sedermera öfverflyttadt på Saracenernas Gud. Ännu qvarstår ordet i
+engl. språket. Percy, I. pg. 56.
+
+[112] "Be the apostles twelve,
+      Though thou be the devyl himselve,
+      Thou schalt me serve at this nede!
+      He that on the rood gan blede,
+      And suffryd grymly woundes fyve,
+      And sethen rose from deth to lyve,
+      And boughte hankynd out off helle
+      And, sithen, the fendes pousté gan felle
+      And aftyr fleygh up into hevene,
+      Now God, for hys names sevene,
+      That is on [one] God in Trinité,
+      In hys name I comaunde thé
+      That thou serve me at wylle!"
+
+[113] Ett ständigt återkommande Öknamn för Richard är "taylard",
+"tayled", hvars förklaring, om än det antages betyda "besvansad", dock
+är omöjlig att finna, då den normandiska riddaredrägten i sådan måtte
+icke skiljde sig från andra nationers.
+
+[114] "Iratus vero imperator propter hunc sermonem, percussit eum cum
+cultello quem tenebat, et amputavit nasum ejus, qui consilium illud
+dederat. Post prandium, abiit ad regem Angliæ et adhesit illi." Weber,
+Notes, III. 354.
+
+[115] Dromones, redan i Cod. Just. ett slags fartyg, af det grekiska
+_drómon_.
+
+[116] "A strong batayle ther began,
+      Betwene the hethene men and tham,
+      With swerdes, speres, dartes kene;
+      Arwes and quarelles fleyght betewene,
+      Also thykke, withouten stynt (stop),
+      As hayl, afftyr thundyr dynt:
+      And in the bykyr [battle] that was so hard,
+      Into the drowmound come kyng Richard.
+      Whenne he was comen in in haste,
+      He dressyd his bak into the maste,
+      With hys ax that he ovir-raughte,
+      Hastely hys deth he caughte.
+      Some he hytte on the bacyn,
+      That he cleff hym to the chyn;
+      And some to the gyrdyl stede,
+      And some unto the schyppys brede;
+      Some in the hals so hytte he,
+      That hed and helm fleygh into the see:
+      For non armour withstood his ax,
+      No more than a knyff does in the wax."
+
+[117] Dessa äro: "Surrey", "Egypte, that ryche thyng", "Damas",
+"Babyloune", "Arabye", "Cessoyne", "Affryke", "Bogye", "Alysaundryes
+lond", "grete Greece", dertill "mony ryche empyre", och "al Yude" ända
+till "Preter Ihons" distrikt.
+
+
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Richard Lejonhjerta i historien och
+poesin, by Carl Gustaf Estlander
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 58544 ***
diff --git a/58544-8.txt b/58544-8.txt
deleted file mode 100644
index a5cbf28..0000000
--- a/58544-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,4084 +0,0 @@
-The Project Gutenberg EBook of Richard Lejonhjerta i historien och poesin, by 
-Carl Gustaf Estlander
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-
-Title: Richard Lejonhjerta i historien och poesin
-       Akademisk afhandling
-
-Author: Carl Gustaf Estlander
-
-Release Date: December 26, 2018 [EBook #58544]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RICHARD LEJONHJERTA I ***
-
-
-
-
-Produced by Jari Koivisto and Tapio Riikonen
-
-
-
-
-
-
-
-
-RICHARD LEJONHJERTA I HISTORIEN OCH POESIN
-
-Akademisk afhandling af
-
-CARL GUSTAF ESTLANDER
-
-
-
-
-
-Helsingfors,
-J. C. Frenckell Son,
-1858.
-
-
-
-
-Akademisk afhandling af CARL GUSTAF ESTLANDER hvilken, med samtycke
-af den vidtberömda Historisk-filologiska Fakulteten vid Finlands
-Universitet, och under inseende af FREDRIK CYGNÆUS, Filosofie Magister,
-Professor i Estetiken och Nyare Litteraturen, Riddare af K. K. S:t
-Stanislai Ordens andra klass, till granskning framställe af CARL GUSTAF
-ESTLANDER, Magister, uti Hist.--filol. Auditorium d. 11 Decemher 1858
-p.v.t.f m.
-
-
-
-INNEHÅLL:
-
-     Företal.
-  I. Richard Lejonhjerta i normandiska historien.
- II. Richard Lejonhjerta i normandiska poesin.
-     Anmärkningar.
-
-
-
-
-Företal
-
-
-Med genialisk blick har Sir Walter Scott i sin förträffliga roman
-Ivanhoe förstått att uppfatta kontrasten emellan tvenne personligheter,
-hvilkas namn i Englands medeltidshistorie och poesi intaga märkeliga
-rum. Den ena är Richard Lejonhjerta, den andra Robin Hood. Vetterligen
-har ingen personlig beröring dem emellan funnits; och dock kan en
-sannare förändring af den historiska verkligheten icke tänkas, än
-den romanförfattaren tillåtit sig i denna sin sammanställning af
-riddarekonungen på tronen och fribytarekonungen i skogens vildmark. Ty
-huru omätligt än afståndet kan tyckas ifrån konungen öfver vesterns
-mäktigaste folk, hvars vilja var lag för blomstrande riken och hvars
-fana följdes af medeltidens stoltaste riddareskap, till den rättslöse
-fribytaren, som med sitt vilda följe jagades likt rådjur i Sherwoods
-skogssnår, sammanträffa dock deras karakterer och lif i tvenne
-väsendtliga punkter. Hvardera äro de äkta romantiska personligheter,
-på grund af sin lösbundenhet från det alldagliga lagbundna lifvets
-triviala förhållanden; hvardera äro de der jemte samtida representanter
-af de tvenne folk, det normandiska och det anglosaxiska, hvilka efter
-slaget vid Hastings inkastades till en blodig samvaro på Englands
-gemensamma jord. Medan Normanderne med hänryckning följa sin hjelte
-på hans verldsberömda riddarefärd till det Heliga Landet, skådar det
-anglosaxiska folket med sorgset mod i Sherwoods fribytare de sista
-försvinnande kämparne för dess nationela sjelfständighet och tillvaro.
-Motsatsen mellan de bägge personerna vidgar sig sålunda till en motsats
-mellan tvenne folks karakterer, lefnadsvilkor och samhällsställning,
-det ena herrskande, obändigt, aristokratiskt, det andra förtrampadt,
-godmodigt, folkmässigt.
-
-Skulle nu förf., sedan denna sammanställning fått makt med honom,
-stadnat helt enkelt vid ofvanantydda sida deraf, hade hans
-uppgift blifvit en rent historisk karaktersteckning af de bägge
-nationalhjeltarne samt, i och med dem, af de bägge folkelementerna, i
-den tidpunkt då striden dem emellan håller på att bortdö och de bereda
-sig att fredligt sammansmälta till en engelsk nation. Men Richard
-Lejonhjerta och Robin Hood hafva ännu en tredje punkt, hvari deras
-öden likna hvarandra. Den ena som den andra tillhöra dessa lyckliga
-dödlige, hvilkas odödlighet hvilar icke blott i historiens minnesblad,
-utan äfven i diktens bildersalar, hvarföre, när man forskande skådar
-tillbaka, hvardera ter sig i en dubbelgestalt, allteftersom den
-historiska verkligheten eller det fantasispunna omhöljet skymtar fram
-för blicken. Denna deras dubbla tillvaro är så mycket intressantare,
-som hvardera har sitt folk att tacka för den ena som den andra
-gestalten, sålunda att, under det menestreler och truverer gripit de
-spridda dragen af Richards person och iklädt honom den normandiska
-poesins riddarerustning, minnet af Robin Hoods äfventyrliga lif
-utbildat sig i Anglosaxarnes fantasi till folkvisor och ballader.
-Jemför man då den historiska personen med den diktade, är man sålunda,
-genom att tillse i hvad mon dikten förändrat verkligheten och huru hon
-vid skapandet tillvägagått, i tillfälle att uppskatta hvardera folkets
-skaldelynne, det är, att framställa medeltidens jemförelsevis lärda
-diktning i bredd med folkdikten.
-
-Men då en sådan dubbel, på en gång historisk och litteraturhistorisk
-jemförelse skulle gått vida utom gränsorna för en akademisk afhandling,
-och då förf. af enskild böjelse drogs till den sednare uppgiften,
-måste sammanställningen uppoffras, i det hvardera hjeltarne skildt
-behandlades. Uppgiften i efterföljande blad blir sålunda, att i den
-omgestaltning Richard Lejonhjerta i normandiska dikten undergått
-framställa denna diktnings lynne och art, hvartill åter de betingande
-vilkoren måste finnas i nationens samhällslif, tanke och handlingssätt.
-Huruvida, med en dylik plan, det historiska strängt i form af
-grundlägning bordt skiljas från det litteraturhistoriska, må utvisas af
-sättet hvarpå förf. förstått att lösa sin uppgift. Befunnes han häri
-hafva begått ett misstag, återstår honom blott den djupsinniga trösten:
-"hvad som engång skett kan ej mera hjelpas."
-
-Göres åter anmärkning derom, att den historiska grundlägningen är till
-öfverlopps vidlöftig, tar sig förf. friheten hänvisa till en sednare
-afhandling, der det erfordrades att grunddragen af anglonormandiska
-samhälls- och stats-skicket vore gifna, för att förstå det anglosaxiska
-folkets sorgliga ställning.
-
-Till att undvika upprepade citater kan det engång för alla anges,
-att följande arbeten anlitats, vid framställningen af Normandernas
-samhällsskick och den sociala sidan af Richards lif: _Thierry_,
-Conquête de l'Angleterre (Paris 1830), _Turner_, History of England
-during the Middle Ages (London 1853, vol. I), _Lingard_, History of
-England (London 1825, vol. II) -- vid behandling af korståget,
-utom förenämnde arbeten, _Michaud_, Histoire des Croisades (Paris
-1838 vol. II), -- vid undersökning af romandiktningens uppkomst samt
-menestrelernes lif och verksamhet: _de la Rue_, Essais sur les Bardes
-etc. (Caen 1834), _Warton_, History of English Poetry (London 1846) och
-_de la Villemarqué_, Contes populaires des ancies Bretons (Paris 1842),
--- samt slutligen såsom källor för romanerna om Richard Coeur de Lion:
-_Weber_, Metrical Romances (Edinburg 1810) och _Ellis_, Specimens of
-early English metrical Romances (London 1848).
-
-
-
-
-I.
-
-Richard Lejonhjerta i normandiska historien.
-
-
-Den normandiska eröfringen af England var icke ett blott underkufvande;
-hon var en invasion, en kolonisation i stort. Hvilka anspråk på Edvard
-Confessorns tron Wilhelm Bastarden än kunde förebära, huru välsignad
-hans fana och huru helgadt än hans fribytartåg, antog den dynastiska
-eröfringen dock innan kort karakteren af inkräktande. Det anglosaxiska
-folket, fastän väl vandt i sin fromma indolens att underkasta sig
-främmande eröfrare, fann sig med förskräckelse denna gång hafva fallit
-byte för vida mer fordrande inkräktare än norska sjöröfvare och danska
-sjökonungar. Desse hade kommit som kraftiga lefnadsfriska naturfolk
-till ett jemförelsevis högt civiliseradt samhälle, åtnöjt sig med
-några sträckor af dess jord, fogat sig i dess former och inom få
-generationer fredligt sammansmultit med de beslägtade invånarne. Nu
-gälde det icke blott att afträda mer eller mindre gods och grund samt
-fredligt inrymma nykomlingarne plats jemte sig i de gamla formerna;
-det gälde att utrymma hela samhällsbygnaden, sjelfva ställa sig
-som rättslösa medlemmar utom densamma och åskåda huru främlingarne
-plundrade, förstörde och omgestaltade henne. Ty Normanderne medförde
-sjelfva ett samhällsskick, visserligen i grunden mindre sedligt och
-humant än Anglosaxarnes, men för tiden starkare genom det krigiska
-lynne feodalismen var egnad att väcka och underhålla. Huru mycket än
-af anglosaxiskt ursprung qvarblef och huru mycket än sednare, genom
-sin högre sedlighet, gjorde sig gällande, då de fördrifne åter fingo
-besittningsrätt i samhället, var det dock vid denna inympningsprocess
-den bittraste smärtan kändes, genom honom normandiska eröfringen
-erhåller sin fasansfulla karakter. Ju längre hunna i kultur och
-utveckling på engång förtryckarne och de förtryckte äro, dess större
-orättvisa, dess bittrare kränkning.
-
-Det låg sålunda i sakens natur, att eröfringen för århundraden skulle
-framkalla ett samhällsskick, deri våldet skipade lag och svärdet
-upprätthöll densamma. Men detta låg äfven i eröfrarnes egendomliga,
-krigiskt vilda lynne. Styrkan och svärdet egde hos dem urgamla anor,
-härstammande från en tid, då detta tappra folk som skandinaviska
-vikingar gjorde strandhugg på Europas skönaste kuster och skuro sina
-runor i hjertat af dess rikaste länder, plundrande och mördande med
-samma kallblodighet, hvarmed de vågade sig sjelfva bland atlantiska
-oceanens vågor. Styrkans rätt och svärdets välde erhöllo blott andra
-former, då Gångerolf bland sina följeslagare utskiftat Neustriens
-ödelagda fält jemte dess franco-galliske inbyggare. Sedan dess
-hade visserligen de bofasta vikingarne med förvånansvärd lätthet
-utbytt sitt norræna-mål emot infödingarnes gallicerade latin och
-sina Asa-gudar emot hvite Christ och hans helgon, samt tillochmed i
-religiös hängifvenhet och kyrklig fromhet så öfverträffat långt äldre
-kristnade folk, att de i slaget vid Hastings genom sina vakor och
-böner med skäl kunde synas Anglosaxarne mera likna munkar än
-stridsmän.[1] Äfven i vetande och bokliga konster hade de fordna
-Norrmännen åtminstone upphunnit det öfriga Europa; ty vid eröfringen
-berömmas de af Lanfrancus inrättade klosterskolorna såsom
-tillflyktsorter för klassiska studier,[2] hvarjemte normandiska
-presterskapet, om ock mera krigiskt än det för andans och fredens män
-egnat sig, stod i lärdom vida öfver Anglosaxarnes. Tillochmed i de
-sköna konsterna hafva Normanderna från denna tid lemnat oförgängliga
-spår; deras arkitektoniska minnesmärken från medlet af XI:te årh.
-vittna än i dag, genom den stränga och enkla konseqvens hvarmed
-romaniska stilen i dem utbildats och genom lätt fantastisk
-ornamentering, om tvenne genomgående drag i normandiska lynnet: kraft
-och prydlighet.[3] Det förra genomträngde lifgifvande och föryngrande
-hela det förslappade franco-galliska väsendet; det sednare göt sin
-förfining öfver feodallifvets råa seder. Prakt i husgeråd, drägter och
-vapen, ceremoniös ståt i kyrkobruken, lysande fester, belefvenhet i
-umgänge, måttlighet i mat och dryck utmärkte numera Skandinaviens
-sjöröfvare framför alla andra nationer i norden af Europa.
-
-Men allt detta oaktadt qvarbodde dock vikingasinnet med dess
-betydelsefulla egenskaper: en orolig äfventyraranda, lystnad efter
-byte förvärfdt i blodig idrott, törst efter rykte och ära samt ett
-känslolöst dödsförakt, som vid en mindre hunnen utvecklingsgrad utgör
-tapperhetens grund och vilkor. Huru många band och intressen än må
-hafva alstrats genom detta folklynnes bindande vid jord och fast
-egendom, var dock i och med, feodalförhållandena det väsendtligaste
-vilkoret för ett eröfrande krigarfolk i fullt mått förhanden:
-obehöfligheten af arbete och dermed frånvaron af medborgerlig
-verksamhet. Likalitet som för vikingen på hans drakskepp, der han
-seglade med sin skara af tillgifne kämpar, var för feodalherren med
-vallomslutna borgar, dit han församlade sina numera till vasaller
-förbytte män, ett fredligt arbete någon nödvändighet eller någon
-ära. Liksom då, beskattade han andras idoghet, förbehållande sig
-sjelf den gagnlösaste och dock ärofullaste lotten, vapenbrukets.
-I hans förhållande till fordne sjökonungen, numera hertigen af
-Normandie, förändrades genom bosättningen väl formen och namnet,
-men föga af sjelfva andan. Germanismens urgamla personliga trohets
-förhållande, beroende af den aktning anföraren genom styrka och
-tapperhet förvärfvat, var och förblef det hufvudsakliga sambandet
-äfven mellan baronen och hans länsherre; lätt brutet, såsnart den
-likaså urgamla germaniska sjelfständighetskänslan reste sig deremot
-starkare, endast i den mon det nu helgades af en mäktigare religion.
-Då emedlertid mera invecklade förhållanden, framförallt den spända
-ställningen till frankiske öfverherren och armoricanske vasallen,
-fordrade en större sammanhållighet, samt redan sjelfva bofastheten inom
-gemensamma landamären icke mera kunde tillåta samma oberoende, hvarmed
-den missnöjde vikingen styrde sitt skepp ifrån sjökonungens flotta,
-måste hertigarne af Normandie hos sig utbilda en annan kraft än blotta
-styrkans. Ty i detta förhållande torde riktigast grunden böra sökas
-till den list och förslagenhet, hvarför Normanderna gjorde sig kända
-och fruktade, och hvilken vid eröfringen af England utgjorde styrkan i
-Wilhelm Bastardens statskonst.
-
-Likt en planta, förflyttad i frodig jordmån och gynsamt klimat,
-utvecklade sig nu det normandiska lynnet i virrvarret af
-samhällsförhållanden, som genom eröfringen uppstod. Kufvadt genom
-anförarens list och deras egen tapperhet och öfverlägsna krigskonst,
-låg ett blomstrande konungarike, utmärkt för handel, konstflit och
-sedlig lagstiftning, öppet för alla eröfrarenes passioner. Icke blott
-Wilhelms normandiska och bretagnesiska baroner, hvilka i slaget vid
-Hastings anfört egna trupper, icke blott enskildte riddare, hvilka
-ifrån när och fjärran strömmat till eröfrarens af påfven helgade banér,
-tillochmed vapendragare och simpla soldater sågo sig plötsligen i
-besittning af ofantliga domäner. Personer med råa och tygellösa seder
-erhöllo genom en sådan vexling i lefnadsvilkor ett obegränsadt spelrum
-för alla onda böjelser. Äfven desse voro numera af adlig rang och högt
-anseende, medvetne om att under sig, såsom trälar på deras fordna
-jord, såsom beroende landbönder, eller åtminstone såsom skattskyldige
-vasaller, hafva landets fordne herrar, thegner som ceorler. Om äfven
-jemte dem anglosaxiske jordegare qvarblefvo i besittning af friheten,
-sågo de i desse frankliner och socagers en fiendtlig, föraktad,
-barbarisk massa, rättslös inför de numera af normandisk grefve eller
-biskop och normandiska baroner sammansatta shiredomstolarne, utan säte
-och stämma i pärernas församling, talande ett obegripligt språk och
-beledd för sitt grofva oartiga umgängessätt, sina långa skägg och vida
-mantlar.
-
-Hvilken sedlighet och rättskänsla ur sådana förhållanden nödvändigtvis
-måste framalstras, derpå är historien om de anglonormandiske baronerne
-under första århundradet efter eröfringen ett vältaligt vittne. Då
-Wilhelm Eröfraren, sedan äfven de ödelagda nordliga provinserna
-underkastat sig hans välde, högtidligen tillförsäkrade Anglosaxarne om
-samma lagar och styrelse som i "den gode kung Edvards dagar," lofvade
-han dervid mer än han kunde eller ville hålla. Der ett helt folk i
-sjelfva verket beröfvats sina rättigheter, måste det rätta sjelft
-blifva vacklande, begreppen derom förvridna, och ett näfrättstillstånd
-inträda, der styrkan ensamt fäller domslut. Till lycka för Englands
-framtid lade anglosaxiska statsförfattningen, såsom grundad på
-kommunalväsende icke subinfeudation, den ojemförligt större makten i
-konungens hand, och denna del af den "gode kung Edvards lagar" både
-ville och kunde Wilhelm Eröfraren vidmakthålla.
-
-Men vid hans död, så förtäljer Ordericus Vitalis,[4] fördrefvo
-normandiske baronerne konungens sheriffer och kastellaner, satte sig
-i besittning af slottena som han bygt på deras områden, samt begynte
-anfalla och plundra hvarandra eftersom deras medel tilläto. Inom kort
-uppväxte sådana borgar öfverallt i England, der vid eröfringen knapt
-ett fäste förefanns ens till landets försvar. Om äfven nödvändigheten
-af skydd emot en rofgirig granne och mot band af förtviflade
-Anglosaxare, hvilka sammanrotat sig till fribytare i skogar och
-otillgängliga moras, gaf upphof åt en del af dessa borgar, kunde de
-dock samt och synnerligen lika lätt tjena till oåtkomliga nästen,
-inom hvars keep[5] den baronliga röfvaren drog sitt byte och sig
-sjelf undan all hämd, och hvars fängelsehålor jemte galgen utgjorde
-inseglet på hans territoriala domsrätt. Den orolige Roger Mowbray,
-grefve af Northumberland, den beryktade Robert de Belesme, mannen med
-vilddjurssinnet, och den mäktige baron, som tillbragte sitt lif med att
-från ett välbefästadt slott företaga härjningståg till kringliggande
-nejder och uppfostrade sina sju söner till samma lefnadssätt, liksom
-till ett yrke, äro blott några bland de tallösa representanterna af
-en seigneurial sjelfständighet, som tillochmed trotsade den nyckfulle
-Wilhelm Rufi och den skoningslöse Henrik Beauclercs öfvermakt, dessmer
-hvilade gisselskarp öfver det värnlösa folket.
-
-Under den godsinte Stephans regering antogo våldsamheterna fullständigt
-tycke af anarki. Med vanlig trolöshet hade baronerne vid hans, likasom
-vid hans tvenne företrädares tronbestigning brutit en tillförene
-högtidligen aflagd hyllningsed. Följden deraf blef ett inbördes krig,
-der bägge partierna, konung Stephans och kejsarinnan Mathildas, dels
-för att anskaffa medel dels af blott roflystnad, förde ett fullständigt
-röfvarlif emot hvarandra och emot samhällets fredliga medlemmar.
-Ströftåg gjordes på fiendens gods, hvarvid menniskor bortfördes som
-boskap; de baronliga fängelserna fyldes med Anglosaxare, män och
-qvinnor, hvilka på det sinnrikaste marterades, för att aftvingas hvad
-möjligen af egodelar kunde återstå dem. När intet mera stod att tagas,
-brändes byar och kyrkor, så att man kunde färdas en hel dag utan att
-påträffa annat än kolade boningar och förödda fält. Geoffroy Grenville
-förvandlade i en hast klostret Ramsey till fästning; Robert Marmion
-gjorde samma bruk af Coventrys berömda kloster och grefve Wilhelm
-Albemarle af Bridlingtons kyrka; så att på sådant sätt borgarnes
-antal, ensamt under denna regering, växte med 126 nya. "Ja biskoparne,
-biskoparne sjelfva, säger en samtida författare, klädda i jern och
-fullständigt utrustade med vapen, plägade på stridshästar draga ut på
-byte tillsammans med förödarne af deras land," och helt högt sade det
-qvalda folket att Kristus och hans helgon voro insomnade.
-
-Erinrar man sig härvid det beröm för religiös hängifvenhet Normanderna
-upprepadt tilldelas, förefaller ett slikt gudlöst handlingssätt
-oförklarligt. Äfvenså måste man förvånas öfver den vederstyggliga
-hycklande beredvillighet, hvarmed baronerne plötsligen, på påfvens
-befallning, i Thomas Becket sågo och vördade ett helgon, sedan de
-under hans lifstid af politiska skäl förföljt honom intill döden.
-Men sådana motsägelser vinna sin lösning, blott man icke vill skåda
-religiositetens styrka i ett orubbligt vidhängande vid vissa kyrkliga
-dogmer, vissa sinliga symboler och föreställningar, hvilka meränväl
-tillåta att samma sinne på engång beherrskas af ett svärmande trosnit,
-en korsfarar-entusiasm, och af den omenskligaste, sedeslösaste
-råhet, ja af indifferens för alla kristendomens bud. Först i tider
-då kristendomen verkligen vunnit en objektiv sedlig halt, fylts af
-samhällets sed och fylt densamma, skulle sådana drag i tidslynnet
-blifva verkliga motsägelser. Redan vid eröfringen visade Normanderna
-huru litet af kristlig anda, ja af aktning för kyrkan sjelf fanns
-parad med deras asketiska vakande och bedjande. Från klostren
-fördrefvos munkarne, kloster- och kyrkojorden skiftades som krigsbyte,
-det anglosaxiska presterskapet afsattes och deras helgade drägter
-påkläddes stundom tillochmed soldater och låga tjenstehjon; hvarföre
-ock prelaterne ofta nog öfverträffade de verldslige magnaterne i råa
-seder, liksom de icke sällan upphunno dem i våldsamhet och roflystnad.
-
-Med denna skuggsida i det normandiska lynnet sammanhänger en
-annan, ökad liksom hon genom eröfringen, men af vida mörkare art,
-och beteknande en lidelsefullhet, som hos ett folk väl icke är
-oförenlig med kraft och styrka, men afgjordt häntyder på ett upplöst
-samhällsskick, en förslappad moral. Enligt ovedersägliga vittnesbörd
-skola de onaturligaste laster herrskat bland Normanderne samt af dem
-kringspridts i England,[6] och Giraldus Cambrensis har af Wilhelm
-Longchamp teknat en bild, i detta hänseende väl värd en plats bland
-antikens afskyvärdaste.[7] Till konung Henriks beröm förmäles, att
-han vid sitt tillträde till regeringen strängeligen rensat hofvet från
-dessa veklingar med långa lockar, vidärmade kjortlar och mantlar med
-släp;[8] men icke destomindre är det mot hans ende son det ofvantydda
-vittnesbördet särskildt andrages.
-
-Sjelffallet måste qvinnans ställning under sådana förhållanden vara
-föga betryggad. Ur det våld, hvarmed rika anglosaxiska arftagerskor
-vid eröfringen tvungos till äktenskap, uppkom inom normandiska
-feodalväsendet den afskyvärda giftomansrätten, hvarigenom länsherren
-kunde så godt som försälja en qvinlig vasall åt den mestbjudande; -- en
-af de betydligaste förändringarne i Anglosaxsarnes lagar, enligt hvilka
-ej ens fadren synes egt obetingad rätt att disponera öfver sin dotters
-hand. Der sålunda passionerna kunde ställa sig under sjelfva lagarnes
-skydd, behöfver deras tillvaro icke genom fakta bestyrkas. Endast
-chevaleriet, så långt dess förmildrande kraft inom samhället sträckte
-sig, kom härvid de betryckta till hjelp.
-
-Det kunde med skäl synas underbart, att ett samhälle ur ett sådant
-gäsningstillstånd, icke blott skulle rädda sin tillvaro, utan äfven
-framgå segrande till att, genom sedlig styrka och politisk kraft
-blifva vårt tidehvarfs föredöme och tongifvare. Normandernas energiska
-herrskarenatur har härtill blott delvis bidragit. Äfven Neapel blef
-stålsatt med normandisk kraft, och är dock nu blott ett slagg bland
-nationer. Långt större är det anglosaxiska folkets andel i Englands
-storhet, genom den tidiga hyllning i dess samhällsförfattning gafs
-åt menniskovärde, jemlikhet inför lag, folklig lagskipning, folklig
-representation, arbete och välstånd. Men ännu en tredje makt har
-innestående tacksamhetsanspråk hos verldsbeherrskarinnan. Det är
-konungamakten.
-
-När annorstädes i Europa feodaladeln i en partikulariserande
-sjelfständighet gjort högsta samhällsmakten till ett blott namn på den
-förste bland pärerne, herrskade deremot anglonormandiska konungen med
-en afgjord öfvermakt öfver sina obändiga vasaller. Derföre hände det
-ock, att när till exempel i Frankrike vigtskålen stält sig tvertom och
-adeln sjunkit till en blott hofprydnad åt envåldsmakten, Englands adel
-egde sammanhållighet nog att tvinga vigtskålarne till jemvigt, genom
-ett klokt användande af den egentliga samhällstyngden, folket; hvaraf
-det sedan kunde hända att folket, ifrån att vara vigt, blef, som sig
-vederbör, sjelfva de lefvande armar, som på engång uppbära vågskålarne
-och ställa dem i jemvigt.
-
-Härmed skulle vi sagt tillräckligt om normandiska samhällslifvet,
-såframt ej hjelten i vår afhandling vore en konung, såväl som han är
-både baron och riddare. Till att uppfatta en sådan samhällstyp blir det
-oss nödvändigt att först, om ock flyktigt, bestämma konungens ställning
-hos Anglonormanderne.
-
-Genom att bibehålla och, såvidt de gälde konungens myndighet, äfven
-upprätthålla den anglosaxiska konstitutionen, grundlade Wilhelm
-Eröfraren i England en stark och vidsträckt konungamakt. Ehuru
-visserligen grefvarnes myndighet i provinserna numera var ärftlig,
-blef den dock aldrig suverän,[9] hvarförutom flere provinser
-förvaltades direkte genom sheriffer. Redan i Henrik II:s tid förekomme
-earldömen som blotta titlar, liksom äfven baroner utan jord. Så
-våldsam och trotsig än den normandiska adeln var, visade sig dock
-vid alla tillfällen, att konungen var den mäktigaste länsherren i
-sitt rike. Genom bibehållandet af de kommunala shiredomstolarne var
-territorialdomsrätten på det kännbaraste inskränkt, och, så fal än
-rättvisan hölls vid konungens domstol, upphörde dock aldrig den
-anglosaxiska plägseden att vädja dit, såsom till den högsta instansen.
-Äfven beskattningsrätten hade Wilhelm Eröfraren i utvidgadt mått
-tagit som arf af sina anglosaxiska företrädare. Om äfven tillfälliga
-beskattningar merändels beslötos i baronernas församling, och derigenom
-grunden lades till engelska parlamentets rätt att bevilja utskylderna,
-förekommer dock icke intill magna-charta att hon skulle motsatt sig
-konungens fordringar.
-
-För att uppehålla en sådan myndighet, behöfdes dock att konungen,
-vid skiftandet af eröfringsbytet, skulle hafva försett sig med
-domanialbesittningar, öfvervägande hvarje enskildts; hvilket ej heller
-af Wilhelm Eröfraren blef försummadt. Utom anglosaxiska kronans, Edvard
-Bekännarens och Godvinska familjens vidsträckta länderier, hade han
-tillskansat sig alla skogar och alla de städer, hvilka icke blifvit
-förskrifna åt någon annan. Förökad genom talrika konfiskationer,
-försatte denna jordbesittning, jemte skatterna och utpressningarna,
-konungen i tillfälle att göra sig oberoende af vasallernes krigstjenst
-samt ersätta den, genom att i sold taga talrika skaror af vandrande
-riddare och äfventyrare.
-
-I sjelfva verket erbjuder den normandiska hären, sedan Englands jord
-blifvit vederbörligen utskiftad, anblicken af en indelt feodalarmé.
-Sedan anföraren erhållit ett visst antal riddargods,[10] utdelade
-han dem bland sina soldater, som sålunda trädde till honom i
-förhållande af krigstjenstpligtige vasaller. Andra åter emottogo
-enskildta riddarelän direkte af konungen. Hit hörde förnämligast
-de talrika skaror af äfventyrare, som strömmat till Wilhelms armé,
-och sålunda stodo oberoende af den normandiska feodalindelningen.[11]
-I detta förhållande fann Wilhelm Eröfraren en utväg att pålägga
-anglonormandiska länsväsendet den största inskränkningen. Anseende
-sig alltfortfarande såsom högsta anförare för de numera landegande
-normandiska krigarne, kunde han affordra äfven den lägsta medlemmen i
-feodalkedjan, liksom han i lägret vid Dive affordrat hela hären, tro
-och hyllningsed. Detta skedde tjugu år efter slaget vid Hastings vid
-en allmän sammankomst i Winchester eller Salisbury. Efter detta egde
-länsherren icke mera _laglig_ rätt att i sina strider med konungen
-fordra understöd af sina vasaller; konungamakten hade trängt, som en
-högre samhällsmakt, upplösande in i det anglonormandiska länsväsendet.
-
-Werkan deraf dröjde icke att visa sig. Redan under Henrik II hade den
-obändiga adeln blifvit späkt till lydnad, ja till tjenstfärdighet
-under hans godtycke, såsom den till sin skam visade det i striden emot
-Thomas Becket. Redan vid denna tid hade i England feodalväsendets
-krigiska institution till den grad förslappats, att plikten för
-försummad krigstjenst ifrån att vara ett straff, till det mesta
-blifvit en stående skatt (escuage), som af konungen uppbars, under
-det den krigiska delen af adeln tjente bland soldnärerne i hans armé.
-Förmedelst sina kringresande assisdomare utöfvade han myndigt högsta
-jurisdiktionen öfver landet, och af inbördes fejder känner man under
-hans regering föga andra än de, som uppväcktes af hans egen familj.
-
-Jemte denna betydelse, att vara den normandiska monarkins
-envåldsperiod, har de tvenne första monarkernes af huset Plantagenet
-regeringstid äfven betydelsen att vara detta underbara eröfrarfolks
-glans- och maktperiod. Liksom med samlad styrka utgick det nu på nya
-eröfringar och landvinningar. Irland fängslades för evigt, Skottland,
-der redan tidigare fredlig eröfring gjorts, gaf det sin hyllningsed,
-Bretagne var vunnet genom giftermål, och tillochmed de rika och oroliga
-folken söder om Loire måste finna sig vid att emottaga normandiska
-ståthållare i sina provinser, städer och slott. Utom romerska kejsaren
-och Ejubidernes sultan fanns ingen mäktigare monark i verlden. Men
-bygdt som detta välde var blott på svärdet, förgicks det såsnart
-svärdet, förslöadt emot Saracenernes kroksablar och förrostadt i
-kejsarens fängelse, sjunkit ur den jättestarka arm, som till samtidens
-och efterverldens beundran förde detsamma. I denna sin ställning liknar
-Richard Lejonhjerta Carl XII, så mycket tvenne hjeltar från olika
-tidsåldrar kunna det. Liksom denne, förspilde han med nationens bifall
-dess kraft emot Orientens horder, liksom denne återkom han efter en
-äfventyrlig färd genom Europa till sitt land, fullt af inre oro och
-anfallet af yttre fiende, och slutligen föll han liksom denne med
-svärdet i hand framför fiendtliga vallar, öfverlåtande sitt rike till
-styckning och till sekellång politisk vanmakt. Men för hvardera ledde
-deras verksamhet till detta resultat derföre, att de voro så ensidigt
-fullständiga representanter af sina nationers lynnen, af deras mannamod
-och styrka. Då detta hos dem var det egentligaste felet, älskas äfven
-begges deras minnen troget genom tiderna.
-
-Knappast har något folk att uppvisa en så ödediger slägt, som den
-plantagenetska är för England; ej ens Wasaätten undantagen. Sedan den
-sålunda fört sitt folk till undergång och, försjunken i slapphet,
-splittrat det normandiska väldet, men äfven just derigenom låtit en
-ny tingens ordning uppstå i England, stiger den åter upp, höjande
-sig sjelf och sitt nya folk i en bländande ridderlig glans samt
-återeröfrande mer än den någonsin egt, förverkar så än engång sitt
-välde på kontinenten och slutar med, att i ett fasansfullt inbördes
-krig sönderslita sitt land och utrota ända till sista telningen af sin
-stam.
-
-Redan den första familjen bar _inom sig_ detta öde i fullt mått,
-hvilket, ur ett välberäknadt steg till ökadt välde, lät upprinna en
-källa till inbördes hat, förföljelser och krig. Genom sitt giftermål
-med Eleonore ökade Henrik II sina ärfda kronor med Aquitaniens
-hertigliga och Poitous grefvekrona, men ökade äfven sina fienders
-antal med den förbittrade franska konungen, med de sjelfständiga, mot
-normandiska förtrycket spjernande folken i Syd-Gallien samt slutligen
-och sist med sin egen familj. Tillochmed i dessa bistra tider väckte
-det onaturliga krig, som härur framgick, hos allmänna meningen fasa
-och afsky, och folktron, redobogen att i det öfvernaturliga söka
-förklaringen till det onaturliga, trodde sig finna orsaken i ett
-fiendtligt öde, som för något hemligt missdåds skuld hvilade öfver
-slägten. Så visste man att berätta det Eleonore af Aquitanien, före
-sitt giftermål med Henrik II, stått i kärleksförbindelser med hans
-fader, Geoffroy af Anjou, och om dennes mor hade man att förtälja än
-hemskare och besynnerligare saker. Hennes make skall hafva bemärkt,
-att hon sällan besökte kyrkan och alltid smög sig bort derifrån innan
-mässan begynte. Oroad häröfver, hade han omsider beslutit att förvissa
-sig om förhållandet, genom att med våld låta qvarhålla den misstänkta
-gemålen; men hvarvid hon, afkastande sin mantel, bortflugit genom
-fenstret och aldrig mer återkommit. Tillochmed inom slägten sjelf
-framkallade sådana sägner tron på dess olyckliga öde. När fadrens
-sändebud kom, för att erbjuda fred och försoning åt den tredje af
-sönerna, grefve Gottfrid af Bretagne, skall denne hafva svarat, att han
-icke ville låta sig beröfvas sin arfslott, hvartill sändebudet skyndat
-att invända, det hans fader icke fordrade någon uppoffring på sönernas
-sida. "Du förstår icke hvad jag menar," säges då grefve Gottfrid
-genmält: "det är ett arf från våra förfäder, att bland oss den ena kan
-ej älska den andra. Se der vår arfvedel, hvilken ingen af oss skall
-frånträda".[12]
-
-Det är dock icke svårt att finna en naturligare förklaring. De gamla
-krönikeskribenterna intyga, att Henrik slutit sin förening med Eleonore
-blott af begär till hennes länderier, hvarföre han äfven innan kort,
-försmående sin gemåls kärlek, skänkt sina flyktiga böjelser åt en
-talrik skara af älskarinnor.[13] Eleonores eldiga sydländska sinne
-var icke skapt att med tålmodighet fördraga en sådan kränkning. När
-derföre hennes trenne äldre söner, Henrik, Richard och Gottfrid ännu
-voro växande, begynte hon hos dem inplanta hat emot fadren, hvilken i
-deras spädare år omfattat dem med öfverdrifven ömhet, men sednare med
-misstänksamhet sett dem utveckla sina häftiga och hersklystna lynnen
-under modrens ledning. I detta omänskliga bemödande understöddes hon
-ihärdigt af sin fordna gemål, konung Ludvig VII, som förmälde en af
-sina döttrar med den äldsta bland prinsarne, och öfverlemnade en annan
-den sedan så mångfald olyckliga Alix, åt konung Henrik som Richards
-blifvande gemål. Ledde af samma bevekelsegrunder, att försvaga den
-engelska konungen, deras länsherre, och derjemte hämnas den kränkning
-han tillfogat sin gemål, deras egen furstinna,[14] underblåste
-aquitaniske baronerne, med den berömde Bertrand de Born i spetsen, den
-sålunda tända lågan under hela det femtonåriga familjekriget.
-
-Uppfostrad i sådana förhållanden och redan vid sexton års ålder, såsom
-grefve af Poitou, inkastad i midten af dessa politiska slitningar,
-utbildades Richard, redan då berömd för sitt lejonmod, naturenligt
-nog till en typ af anglonormandisk baron. Af naturen begåfvad med en
-stor och starkt bygd kropp, utmärkt för armarnes längd och böjlighet,
-var han i fullt mått utrustad med det rörliga ostadiga lynne, den
-oförskräckta skoningslösa tapperhet, den hersklystnad, den rofgirighet
-och deri böjelse för prakt och ståt, som var hans nation och slägt
-egen. Egendomlig för honom sjelf deremot var en nyckfull spänstighet
-mot alla band och förbindelser samt den öppna godmodighet, hvars
-behag tillvann honom vänner och ännu tillvinner honom vår medkänsla.
-Wi blifva längre fram i tillfälle att anföra mer än ett drag deraf.
-Här må dock försvara sin plats ett yttrande han, med anspelning på
-ofvananförda sägen om hans stammoder, den anjouska grefvinnan, plägat
-fälla till sina vänner: "Är det underligt", skall han skämtande
-frågat, "att vi, som härstamma från en sådan rot, lefva i fiendskap
-med hvarandra? Den som från Hin Onde utgått, måste till honom
-återvända".[15] Wi veta att den gamla grefvinnan dock icke ensam bör
-bära skulden.
-
-Denna sin egensinniga naturs orolighet och våldsamhet uppenbarade han
-inom kort i den egenskap af vasall, hvari han trädt till sin fader;
-både genom godtyckligheten, hvarmed han fattade sina beslut och genom
-oböjligheten hvarmed han utförde dem. Sedan han hastat att förena sig
-med sina upproriske bröder, är han den siste i att ingå förlikning med
-fadren. Men, omsider tvungen att bedja om tillgift samt att, läggande
-sina händer i fadrens och böjande knä, svärja honom ny länsed efter
-det sedvanliga formuläret, hvilket af tiden ansågs för ett starkare
-band än det närmaste blodsförhållande,[16] utför han med nit sin
-försonade faders uppdrag, att tukta sina fordna bundsförvandter, de
-svikna baronerne i Poitou och Aquitanien. Han slår dem i en rad af
-drabbningar ifrån Loire till Pyreneerna, intar deras städer, fästen
-och slott, samt härjar deras länderier med eld och svärd. Hans
-utpressningar voro måttlösa, hvarje den minsta ohörsamhet straffade
-han grymt, ingen qvinna var tryggad för hans förolämpningar, om ej
-skyddad af slottsmurar.[17] Emedlertid har äldsta brodren Henrik,
-kallad le Jeune,[18] återkommit från sina irrfärder vid utländska hof,
-och blir nu af fadren erkänd som medregent. I denna egenskap fordrar
-han hyllningsed af sina bröder, grefvarne af Poitou och Bretagne.
-Den sednare lyder, men Richard vägrar häftigt och stolt, och innan
-kort drar Henrik med sin vasall Gottfrid, i härnad emot den oböjlige
-brodren, sluter förbund med hans förtryckte baroner och tyckes hota
-honom med en afgjord undergång. Inseende faran, att låta den krönte
-sonen vinna öfvertaget, skyndar fadren till valplatsen, men kunde först
-då bringa förlikning till stånd, när Henrik lemnat densamma, för att,
-under ångestqval öfver sitt förhållande emot fadren, nedstiga i sin
-förtidiga graf.
-
-Icke långt derefter fann äfven Gottfrid en brådstört död under hofvarne
-af sin egen häst vid ett tornerspel hos franska konungen; men lugnet
-återvände det oaktadt icke bland de få medlemmarne af familjen.
-På Frankrikes tron hade några år förut uppstigit den statskloke
-Philip II, hvars första handling af ett personligt, ej mindre än
-politiskt hat emot Richard var att öfverhopa honom med de varmaste
-vänskapsbetygelser. Denne, lika ärlig som passionerad i sina känslor,
-bedårades till en vänskap, hvilken, i förening med andra orsaker till
-missnöje, åstadkom en ny brytning mellan honom och hans numera af ålder
-och sorger nedböjdte fader; hvarmed besannades, att ett gifvet ord och
-en besvuren förbindelse utgjorde likaså svaga band inom normandiska
-feodalpolitiken, som dem naturen sjelf faststält och helgat. Ett bland
-de föreburna klagomålen gälde den öfvannämnda prinsessan Alix, hvilken
-nu af de begge vännerna affordrades konung Henrik, för att förmälas
-med Richard. Äfven sedan hon mognat till jungfru, hade detta giftermål
-blifvit uppskjutet af konung Henrik, såsom samtiden trodde, af skäl,
-hvilka redan genom hans karakter och tidens seder göras sannolika.
-Upptänd af passion till sin unga skydsling, skall han ernat göra henne
-till sin gemål, men då kyrkan icke beviljade honom skillnad från
-Eleonore af Aquitanien, låtit henne intaga den olyckligt förevigade
-Rosamund Cliffords plats. Då denna fordran följaktligen vägrades af
-fadren, vände sig Richard till Philip och, läggande sina händer i hans
-såsom han tillförene lagt dem i sin faders, svor honom hyllnigsed,
-icke blott för Poitou, utan äfven för de öfriga anglonormandiska
-besittningarne i Gallien. Det krig, som härpå följde, afbröts genom
-täta underhandlingar, i hvilka kyrkan sökte mäkla fred, för att förmå
-de tvenne konungarne till sitt åtagna korståg. Ständigt gäckad i sina
-försök, skred den påfliga legaten till sista medlet, det gemenligen
-så fruktade och ofelbara, att belägga Frankrike med interdikt. Philip
-svarade kardinalen blott skämtande, att han tycktes hafva luktat på
-engelsk sterling, men Richard deremot drog, ursinnig öfver prelatens
-djerfhet, sitt svärd och kunde endast med våld afhållas från att
-förföra sig på Kristi ståthållares sändebud.
-
-Den åldrige Henrik, dukande under för sitt rågade mått, nedsjönk
-omsider på sotsängen. På allvar längtande till fred, eftergaf han för
-sonens alla fordringar, och denne hastade till fadrens dödsbädd, för
-att under hans sjukdom hinna emottaga fredskyssen, den sedvanliga
-bekräftelsen på försoning, fruktande, säges det, att när fadren skulle
-tillfriskna, han kunde ångra sig och bjuda strängare vilkor.[19]
-Kyssen gafs, men vid utgången hörde han sin döende fader med dämpad
-stämma säga: "Måtte blott Gud icke låta mig dö, innan jag tillfyllest
-tagit hämd på dig!" Så lång tid förunnades honom icke. Han hann blott,
-innan han dog, förbanna den dag han föddes och de söner han framfödt.
-
-Richard, återkommen till franska lägret, uppväckte genom berättelsen om
-sitt uppträde med fadren mycken munterhet hos konung Philip och hans
-hoffolk. Vi anföra dock detta blott som ett drag af lättsinnighet; ty
-vid likbegängelsen gret han bittert, och hans första åtgärd blef att
-afskeda sina fordna rådgifvare och draga till sig sin faders. Dermed
-gick han att öfvertaga Normandernas rika krona.
-
-De egenskaper Richard sålunda lagt i dagen som baron och vasall, fanns
-för honom intet nödtvång att ändra såsom konung. Tvertom tillät det
-öfvertag, vi sett konungamakten ega, dem än friare framträda. Långt
-ifrån att behöfva offra något af sitt godtycke och sin tygellösa
-sjelfständighetskänsla för uppfyllande af sina konungsliga pligter emot
-samhälle och stat, kunde han nu gifva dem luft i en större, i en mer
-historisk grad.
-
-Också har historien ej att uppvisa en handling, der han skulle afsett
-sina länders och nationers välfärd, icke egen nyck eller egen ära. Han
-stiftade knapt en lag till deras fromma, han förde intet krig till
-_deras_ försvar och ära. Skulle i det sednare afseendet hans och deras
-intresse sammanfallit, såsom i försvarskriget emot Philip och Johan,
-blir det dock i utförandet ett blott personligt hämdkrig.
-
-Redan före sin tronbestigning hade han, vid underrättelsen om
-Jerusalems fall, antagit korset, liksom hans ridderliga samtid med
-begärlighet lyssnande till de uppmaningar kyrkan, med stöd af tidens
-religiösa föreställningar, stälde till dess äfventyrarlust. Hans första
-omsorg såsom konung blef derföre, att ur sitt rike sammanbringa de
-möjligaste största penningesummor till riddarfärdens företagande. Till
-den ändan lät han öppna alla rikets skattkamrar, kasta skattmästarne
-i fängelse och icke lössläppa dem förr, än de utbetalt till sista
-fyrken både af kronans och sina egna tillgångar. Derpå utsattes kronans
-länderier, privilegier och embeten till offentlig försäljning åt den
-mestbjudande; flere bland städerna, hvilka såsom kunglig egendom varit
-underkastade de godtyckligaste utpressningar af provosterna, köpte
-sig en fix beskattning och inslogo härmed den väg, hvarpå icke blott
-samtliga städerne, utan äfven hela engelska folket med tiden skulle
-erhålla sina fri- och rättigheter. Skämtande öfver att kunna göra en
-gammal biskop till ung grefve, sålde Richard Northumberland på lifstid
-åt grefbiskopen af Durham. Åt skottska konungen öfverlemnade han icke
-blott länsherrerättigheten, utan äfven tvenne gränsgrefskaper emot
-tiotusen pund i silfver.[20] Blott för att Richard skulle aflägga all
-ovänskap, betalte hans naturliga broder Geoffroy tretusen mark, "Jag
-skulle sälja äfven London, om jag blott kunde finna lämplig köpare",
-hade han sagt till sina hofmän.[21]
-
-Sedan han sålunda, lik tidens öfrige _chevaliers errants_, så att säga
-föryttrat sitt fädernegods, begaf han sig ut på sin äfventyrarfärd, i
-spetsen för en lysande armé och med rikt fylda penningkistor, lemnande
-sitt rike att skötas, så godt sig göra lät, åt de tvenne biskoparne af
-Durham och Ely. Hvad om denna korsfärd, hvilken bildar den egentliga
-riddareperioden i Richards lif, är att sägas, kan lämpligast anföras,
-då vi hunnit till tredje facen af hans karakter, den ridderliga;
-tillsvidare fortsätta vi att framställa hans betydelse såsom konung.
-
-Richards fyraåriga frånvaro har den, för honom sjelf nog negativa,
-förtjensten att utgöra en vändpunkt i Englands historie. Hittills
-hade konungamakten i jemt stigande vuxit i stadga och kraft. Så
-tallösa än baronernas oroligheter varit, hade de dock städse varit
-blott personliga, aldrig antagit formen af en samhällig opposition
-emot konungens makt.[22] Detta skedde nu för första gången, under
-den afskydde biskop Longchamps af Ely interimsstyrelse. Med större
-öfvermod än klokhet antog denne prelat alla en normandisk konungs
-sedvanor, afsatte misshagliga personer från deras tjenster, öfvade
-plundring och våldsamheter samt omgaf sig med ett lysande följe af
-mer än tusen hästar, så att hvarhelst han drog fram i landet
-trenne års inkomster icke förslogo att betäcka de kostnader han
-förorsakade.[23] Detta förfarande väckte allmän förbittring. Men då i
-England icke funnos dessa stora kronovasaller, hvilka ensamme skulle
-förmått afhålla missbruket, måste adeln sluta sig tillsammans, såsom
-makt emot makt, och derjemte i sin tur söka stöd hos folket.
-
-Om det öfverhufvud låg i feodalväsendets natur, att massan betraktades
-som ett rättslöst redskap, till, blott för att bygga de feodala
-borgnästena samt förse herrarnes lif med hvad till dess nödtörft och
-njutande hörde, måste detta förhållande i England kännas dubbelt
-tryckande, der icke blott ståndsskillnaden, utan äfven nationalhatet
-vidgade svalget. Väl försäkrar en författare under Henrik II, att inom
-de fria klasserna dåförtiden, nationerna blifvit så blandade, att en
-Anglosaxare knappast kunde skiljas från en Normand.[24] Den dagliga
-beröringen och ömsesidiga äktenskap måste härtill bidragit. Icke
-destomindre visade sig, äfven efter denna tid, en afgjord fiendtlig
-spänning emellan eröfrarnes och de eröfrades afkomlingar. De sednare
-egde i sjelfva verket, nedtryckte som de voro af utpressningar, i
-svett och möda odlande sin jord, i sina grofttimrade plumpa boningar
-utan värn emot adliga fribytare, genom sitt språk, sina seder och
-sitt hat uteslutne från hvarje ärofull och aktad plats i samhället,
-misstrodde och misstroende, alltför täta påminnelser om de orättvisor
-deras förfäder hundra år tidigare lidit, för att deras förnedrade
-samhällsställning skulle förefalla dem naturlig. Villigt af hat och
-hämdlust, eller äfven af nödtvång hade de, under de tätt inbördes
-striderna följt konungen eller baronen, ja äfven varit behjelplige
-i att tillfoga Kymrerne i Wales och Erserne i Irland samma öde, som
-öfvergått dem sjelfve. Men först då, när konungamaktens sammanpressande
-tryck förmått den franska talande baronen att sammanträda med den
-anglosaxiske borgaren och franklinen till en gemensam kamp, var den
-vädjoban funnen, hvarifrån det engelska folket på samma gång som det
-engelska statsskicket, efter en hundraårig strid, framträdde enigt och
-starkt.
-
-Hvad som främst utmärker början deraf, oppositionen emot Guillaume
-Longchamp, är den moderation och den aktning för konungens rätt, som
-af baronerne ådagalades. Då biskopen-regenten, instämd inför deras
-församling, icke hörsammade kallelsen, utan inneslöt sig i Towern,
-läto baronerne stormklockan röras och sammankallade Londons borgerskap
-till S:t Pauls katedral. Genom allmän omröstning förklarade detta
-"parlement" biskopen af Ely, med all undersåtlig trohet emot Richard
-okränkt, afsatt från regentskapet. Men utom en viss parlamentarisk
-takt, vittnar detta deras sätt att gå tillväga om en icke ringa kärlek
-och tillgifvenhet för deras frånvarande ridderlige konung.
-
-Denna tillgifvenhet framträder i än öppnare dag vid de stämplingar
-Richards yngste broder Johan, grefve af Mortaigne, äfven han trogen
-det plantagenetska familjelynnet, begagnande sig af oppositionen emot
-konungens viceregent, begynte emot hans krona. Af denne tillitsfullt
-belänad med flere provinser och villigt understödd af den beräknande
-franska konungen, sökte han både i England och Normandie att sätta
-sig i besittning af styrelsen. Men på engång äregirig och feg, grym
-och trolös, känslolös och vällustig, var han lika mycket föraktad som
-Richard för sina egenskaper, tillochmed sina fel, var populär och
-älskad. Sjelfmant drogo derföre de mäktigaste bland baronerne i härnad
-emot upprorstiftaren.
-
-Emedlertid hade ett dunkelt rykte spridt sig, förkunnande att deras
-irrande konung, under sin återfärd genom Tyskland, råkat i fångenskap
-hos kejsaren, och nu gälde det att, enligt feodallagarne, sammanbringa
-den dryga lösepenning, hvarför hans frihet skulle köpas. Oaktadt det
-inbördes kriget, åstadkoms med exempellös uppoffring den erfordrade
-summan af hundratusen mark i silfver. Komissarier genomströfvade
-länderna och uppburo de fördelade summorna; genom försnillning slogo
-de felt på en betydlig del, oaktadt tillochmed kyrkorna beröfvats sina
-heliga kärl och prydnader, och ännu en annan och en tredje insamling
-måste öfvergå de utblottade undersåterna.
-
-Icke destomindre var glädjen allmän, då Richard sent omsider landade
-i England. Förskräckta som af ett åskslag kapitulerade det ena efter
-det andra af Johans fästen; endast Nottingham gaf sig icke, oaktadt
-trumpeter, cymbaler och larmande glädjerop tillkännagifvit den ärorike
-konungens ankomst till de belägrandes läger. Men sedan han låtit
-uppresa en skyhög galge och deri upphänga fem fångar, blef besättningen
-fullt öfvertygad om hans närvaro och öfverlemnade sig på nåd och
-onåd.[25]
-
-Vid denna tid sträckte sig från Nottingham genom Lincolnshire en
-af de omätliga skogar, hvilka då ännu betäckte betydliga delar af
-Englands yta. Alltfrån eröfringen hade denna obygd, genomströmmad af
-Trent och Don, varit en fruktad tillflyktsort för talrika skaror af
-fogelfrie flyktiga Anglosaxare, hvilka föredragit att, skyddade af
-ogenomträngliga skogssnår, föra ett röfvarlif utom samhället, hellre än
-att inom detsamma böja nacken under det främmande oket. Det var här,
-i Sherwoods glada grönskande skogsnejd, anglosaxiska fribytarkonungen
-Robin Hood herrskade vid samma tid, då den normandiska riddarekonungen
-återkommit från det Heliga Landet och fullbordat Nottinghams belägring.
-Begagnande sig af historiens intyg, att Richard verkligen jagat i den
-fruktade nejden, är det här Walter Scott låter honom som okänd deltaga
-i fribytarnes krigsbragder, och äfven igenkänd dela deras vildmanna
-festligheter. Derom känner dock historien intet. Tyvärr kan hon ej
-heller bestyrka en sådan human folkvänlighet hos Richard, så nära
-det än må ligga för en idealiserande fantasi, att utkonstruera denna
-egenskap ur hans karakters godmodighet, hvaraf talrika drag qvarstå.
-
-Tvertom kändes trycket af hans våldsamma styrelse aldrig hårdare än vid
-denna tid. Om han vid begynnelsen af sin regering drifvits af blott
-en enda tanke, tanken på korståget och medlen för dess verkställande,
-drefs han nu af blott en känsla, hämdkänslan emot sin trolöse broder
-och än trolösare vän, franska konungen. Till dess tillfredsställande
-skulle hans rike fullkomligen utblottas genom en oerhördt dryg
-beskattning. Åtskillige baroner beröfvades sina embeten, hvilka såldes
-åt andra; hvarefter alla köp af slott, egendomar, länderier, dem han
-vid färden till Palestina afslutit, förklarades för blotta pantlån,
-på hvilka köparena genom inkomsterna redan återbekommit den lånade
-summan. "Och när nu så är, upplyste han de bestörte köparena, bören I
-inse hvilken synd det är att drifva ocker emot eder egen konung; vi ege
-en skrifvelse från den påfliga stolen, som förbjuder eder detta under
-bannlysningsstraff".[26] Ett annat enkelt beskattningssätt fann han i
-att låta sönderbryta rikets signet, hvarefter hvarje förläning under
-det gamla signetet förklarades ogiltig inför domstol och egaren tvangs
-att köpa sig det nya emot nya afgifter. Ej ens chevaleriets noblaste
-tidsfördrif skonades. En hvar som ernade deltaga i ett tornerspel,
-måste erlägga en dryg afgift, efter den rang han inom riddarskapet
-innehade. Åt assisdomarne gaf han nya och märkeliga instruktioner,
-bland andra äfven den, att han ville betrakta sig som arfvinge till
-alla de Judars fordringar, hvilka mördats i det gräseliga folkupploppet
-vid början af hans regering. Likaså insatte han sig som fordringsegare
-i sin brors stad och ställe, hvarjemte alla köp och förläningar denne
-gjort förklarades ogjorda. Genom sådana medel skall han på tvenne
-månader sammanbragt den otroliga summan af elfvahundradetusen mark
-sterling, så att hela England "his et aliis vexationibus, sive juste
-sive injuste, a mari usque ad mare redacta est ad inopiam," försäkrar
-en af tidens annalister, Roger de Hoveden.
-
-Mer än engång har, vid en sådan feodallifvets rättslöshet, vid
-dess godtycklighet och vid den öfvermakt åt fysiska styrkan i alla
-förhållanden tillerkändes, den frågan velat tränga sig fram till
-besvarande: hvar då tidens beprisade dygder, hvar denna ideala
-lyftning, detta svärmande trosnit, denna så berömda loyalitet i
-tänke- och handlingssätt, hvar ädelmodet, sjelfuppoffringen för den
-svagare, för hedern och äran, stå att sökas? Måhända äro desse ädle
-hjeltar, som villigt drogo sina svärd för enkor och faderlöse, som
-skattade lugn och lif mindre än intet i striden för religionen, för
-äran och för hjertats dam, blotta fantasibilder, fostrade af sysslolöse
-poeter, och romantikens mångbesjungna lif intet annat än en fantastisk
-dimverld, som lånar sin rika färgprakt från fantasins solljus, men
-sjelf är uppstigen ur sumpiga osunda nejder?
-
-Vi hafva sett att feodalväsendet, såsom statsskick, var långt ifrån
-egnadt att uppamma sedliga medborgare. Der den enskildtes förhållande
-till det allmänna fattades endast som ett personligt beroende af en
-individ, vasallens af sin länsherre, icke som en helhet af pligter
-emot det allmänna, förefanns icke det högsta begreppet af sedlighet,
-statens, och i dess ställe inträdde det svaga, af passioner, nycker och
-stridiga intressen lätt brutna bandet mellan tvenne individer: vasallen
-och länsherre-konungen. Icke destomindre låg uti detta samma personliga
-förhållande en sedlig makt, hvarigenom en ny tingenas ordning skulle
-utvecklas. Ty under det länsherren måste respektera vasallernas
-_gemensamma_ vilja såsom den lag, emot hvilken icke var att bryta,
-då hans styrka just berodde af deras medverkan, blef det för desse
-sednare från yttre nödtvång en moralisk pligtkänsla, att i honom vörda
-sin frikostige herre, sin tappre anförare och rättvise domare. Såsnart
-derföre det allmänna intagit länsherrens plats, var ur medeltidens
-loyalitetskänsla det moderna statsbegreppets utveckling funnen.
-
-På samma sätt uppsköto, midt bland passionernas tummel
-och tidens rättslöshet, ur samma rot som de, ur den
-germaniska sjelfständighetskänslan, individualismen, alla dessa
-chevalereska begrepp med makt att föryngra verlden; eller hellre, de
-äro ett annat yttringssätt för samma anda. Man har älskat att likna
-medeltiden vid en mörk och molndiger himmel och chevaleriet vid en
-dagbebådande morgonrodnad, som med sina rosiga strimmor genomstrålar
-de dunkla molnen; men glömmas bör då icke, att dessa sednare äro intet
-annat än en vackrare, en rosenröd färgbrytning i molnen sjelfva.
-
-Till en början var det inom feodalborgarne de urgamla germaniska
-privatdygderna öfvades och utvecklades. Galanteriet var ännu blott
-en aktning för qvinnan, tapperheten ett dödsförakt utan reglor och
-loyaliteten gälde, som vi sett, endast länsherren. Första steget i den
-process, genom hvilken dessa germaniska urdygder förallmänligades till
-sedliga makter, sådana de herrska i det moderna bildade Europa, skedde
-i och med deras utvecklande till lagbud för en egen, ur feodaladeln
-utvuxen klass, riddarne.
-
-Hos Normanderne var detta steg vid eröfringen ännu icke uttaget. Väl
-hade de fordne vikingarne förbytt sina vingade drakskepp emot starka
-fastbygda springare, lärt sig att hvila lans,[27] samt utbildat den
-från fädren ärfda seden att medelst svärdets omgjordande och händernas
-påläggande förklara den unga ädlingen för "varaktig," d.ä. upptagen
-bland de vapenföres antal. Tillochmed omtalas ett vapenbrödraförbund af
-sålunda adopterade eller dubbade ryttare (cavaliers), benämnande sig
-efter en gemensam symbol Riddarne af Svanen.[28] Harald Godvinsons
-dubbande till normandisk riddare är äfven ett bevis derpå, att redan
-före eröfringen ett riddareväsende begynt lösa sig från jorden, en
-krigsadel uppstå bland feodaladeln.
-
-Dock var ännu den unge vapensvennen, som, efter att hafva lärt sig
-lydnad genom att förrätta sysslor vid ett baronligt hof och finare
-seder genom umgänget med damerna derstädes, af baronen erhöll
-riddareinsignierna, i de flesta fall en blifvande vasall, och hans
-upptagande sålunda hufvudsakligen en feodalceremoni; hvarföre den
-äfven skedde utan helgande af religionen och utan afläggande af
-några egentliga riddarelöften.[29] I sjelfva verket är Taillefer, i
-slaget vid Hastings blindt rusande emot fienden, under utöfvande af
-fornnordiska svärdskonster[30] och sjungande en eldig stridssång,
-endast till hälften en kristen riddare; till den andra är han en
-berserk.
-
-I eröfringen erhöll äfventyrarlusten i Normandernes lynne en icke
-mindre riklig näring än våldsamheten. Den plötsliga lycka mången fattig
-krigare, hvilken landat blott med sin häst, sitt pantsar och svärd,
-gjort på Anglosaxarnes bekostnad, lockade alltfortfarande skaror af
-krigare att lemna sina knappa egodelar i Normandie, Flandern, Bretagne,
-Anjou, Maine, ja äfven Aquitanien, för att draga ut på äfventyr till
-eröfringens gyllene land. Den länge pågående egendomsvexlingen i
-Northumberland, de jemna inbördes striderna, och sednare eröfringen af
-södra Wales och Irland underhöllo strömmen intill Richard Lejonhjertas
-tid, genom att öppna för den hemlöse riddaren de mest lysande utsigter,
-att från hästryggen svinga sig upp till grefskaper och baronier, att
-förvandla sitt tveklufna bachelierstandar till banneretens aflånga
-banér, samt utsira vapnet på sin sköld till ett familjevapen.[31]
-
-Dermed hade eröfringen af England verkat till att lösa riddarskapet
-från länsväsendet och jorden. Likartadt inflytande utöfvade korstågen.
-Äfven andra orsaker tillkommo. I mången baronlig familj förslog icke
-den ärfda jorden att lifnära medlemmarne, jemte det en allmänt gällande
-förstfödslorätt lemnade de yngre sönerna oförsörjda; eller der uppstod
-oenighet. Utan annat arf än sitt namn och sin rustning, obunden af
-familje- och samhällsband -- i England äfven befriad från all
-skatt,[32] -- obekymrad om de intressen härur och ur känslan för
-nationalitet och fosterland uppstå, drog medeltidens unge ädling ut att
-vinna gods och guld eller rykte och ära, allteftersom hans håg bjöd
-honom.[33]
-
-I det vandrande riddarskapet vinner chevaleriet sin fulländning; ty
-det är först genom ett fullständigt lösande från alla samhälliga
-band, som germanismens, feodalitetens och riddareväsendets gemensamma
-tanke: subjectiviteten kunde i hela sin ensidighet förverkligas. De
-enda lagar som erkändes af chevaleriet, sedan det sålunda begynt
-afsluta sig till en sjelfständig korporation, ett själsadelskap öfver
-börds- och egendomsadeln,[34] voro de gamla feodala privatdygderna,
-hvilka, genom att icke här bero af de passioner som söndersleto
-samhället, utvecklades till större renhet och innerlighet. Ickeförthy
-bidrog det anglonormandiska samhället till de chevalereska sedebudens
-utvecklande, derigenom, att dess oupphörliga split och förvirring, dess
-gränslösa förtryck af den starkare öfver den svagare, öppnade rika
-tillfällen för den vandrande riddaren, att i striden visa sin mandom
-och i värnandet af den förtryckte lösa sin ed, att genom äfventyr och
-genom uppnående af det oupphinneliga vinna lysande ära, medan en lätt
-förvärfvad rikedom manade till slösande frikostighet. Äfven kyrkan
-och poesin trädde till, den förra helgande, den sednare idealiserande
-de chevalereska lärorna. Riddareeden innebär numera något annat än
-en blott feodal förpliktelse. Att värna religionen blef det främsta,
-att bistå de svaga och förtryckta det andra löftet. Den brutala
-tapperheten höjdes till mod och adlades till ädelmod, vinningslystnaden
-blef en brinnande lystnad efter rykte, och frikostigheten ett säkert
-kännetecken på adel.[35] Synnerligast genom skaldernas medverkan
-framgick ur den enkla aktningen för qvinnan galanteriets konstiga
-lärosystem, hvari qvinnan uppsattes som en nyckfull, alltbeherrskande
-idol och kärleken gjordes till pligt.
-
-Genom att sålunda vara stäldt utöfver verkligheten, med dess mödosamma
-näringsomsorger, dess samhälliga intressen, kraf och pligter, förlorar
-sig riddareväsendet i en idealistisk öfverspändhet, der allvaret
-göres till lek och af lekar göres blodigt allvar. Praktfulla fester
-och tornerspel af mångfaldiga slag blefvo tidens högskolor, der
-ädlingen lärde sig den enda kunskap af honom kräfdes: en lefvande
-kännedom af chevaleriets komplicerade läror. Man kan derföre med
-rätta kalla chevaleriet den glada sidan af feodallifvet, blott dervid
-icke förbises, att de i grunden äro ett, från ett och samma tänkesätt
-utgångna.
-
-Ty om man närmare skärskådar detta glada högstämda lif, med dess
-ömtåliga känslor för heder och ära, med dess hat emot den låga,
-fega och snikna handlingen, dess sjelfuppoffring för den svaga
-och förtryckta, visar sig dock äfven här det tygellösa godtycket,
-obemantladt nog, såsom herrskande och den fysiska styrkan såsom
-rättskipande; visserligen mindre hårdt och vildt än ute i det politiska
-lifvet, men derföre icke mindre nyckfullt. En trubadur i XII:te seklet
-uttrycker enkelt följande chevalereska grundlära: "Den chevalier, som
-vill stå i högt värde, har att åtaga sig hårda vedermödor; det fordras
-att han öfvar sin dygd här och der, _att han tager eller gifver_, som
-det faller sig efter tid och ort." Dermed bjöds riddaren att utöfva
-en jemnande rättskipares kall, till afhjelpande af nöd och betryck.
-Men efter en sådan grundsats må man heller icke förtycka markisen
-af Malaspina hans sjelfförsvar, då han af trubaduren Raymbaud de
-Vaqueiras beskyldes för röfveri och all möjlig våldsverkan. "Ja, vid
- Gud, Raymbaud, jag erkänner att jag många gånger tagit af andra deras
-håfvor, men blott af lust att gifva, icke för att samla mig
-rikedomar och skatter".[36]
-
-Lika falsk som trivial är då den åsigten, hvilken i chevaleriet vill
-skåda en vandrande polis, och dess hufvudsakliga förtjenst i den nytta
-det gjorde i medeltidens rättslösa samhällsskick.[37] Rättvisans
-skipande har aldrig varit anförtrodt i nyckfullare händer. Äfven
-handlingar framsprungna ur de noblaste motiver måste misstros, såsnart
-genom dem en enskildt tar det rätta i sitt våld. Det rätta och det goda
-uppbäres aldrig till fromma för det rätta och goda sjelft på
-lansspetsarn. Det är icke i sådant fall allmän sed, som bestämmer
-hvad rätt och godt är; det är den råa styrkan. Sålänge dessa begrepp,
-likt drottningarne vid tornerspelen, for tillfället bestämdes af
-den starkaste armen och styfvaste lansen, hjelpte ädelheten och
-högsintheten i de chevalereska lärorna till föga. Först då, när de
-ifrån att vara en kasttillhörighet, konventionela,[38] öfvergått
-till god sed inom samhället i sin helhet, när de genomträngt dess
-lagar och institutioner samt af detsamma hegynt upprätthållas, då hade
-chevaleriet uppvisat sin höga betydelse, som amma och fostrarinna.
-
-Vi hafva härmed vidrört den andra bristen uti chevaleriet. Sålänge det
-stod i sin högsta kraft och fulländning visar det sig, i medvetandet
-om sin dygd, såsom ensidigast och intolerantast. Liksom från dess
-rättigheter, så äfven från dess pligter voro de lägre samhällsklasserna
-uteslutna. Att till riddare dubba en oadlig, var vid strängt straff
-förbjudet, och tillständigt endast för konungen.[39] Till att lindra
-de lägre klassernas förtryck, att afhjelpa deras olyckor, hade riddaren
-icke förbundit sig. Han framträdde i sitt förhållande till dem icke
-annorlunda, än den hårde, snikne, känslolöse feodalbaronen. Medan han,
-brinnande af kärlek, kunde draga till verldens ända för en nyck af sin
-herrskarinna, behöfde han icke taga ett steg till afvärjande af det
-våld, som öfvergick roturierens, villainens qvinna. Ena dagen redobogen
-att draga sitt svärd för den förtryckte baronens sak, drog han det
-andra dagen, för att aftvinga en idog krämare hans vinst; hvarföre
-äfven en borgare gemenligen gjorde sitt testamente, innan han från
-Paris reste till Amiens.[40] Hederskänsla, frikostighet, oförvägen
-tapperhet, ärelystnad, orubblighet i åtagna förbindelser, dyrkan af
-de sköna, artiga manér och fina seder, allt hvad som inbegripes under
-begreppen _loyalité, courtoisie och valeur_, var icke en bestämning
-på högt menniskovärde, utan på riddarevärde; ty i sin sanning är idén
-om menniskovärde ännu icke ett århundrade gammal.
-
-Ej under då, att så få spår af chevalereska motiver bli synliga i
-tidens politiska historia. I dess ensidighet och lösryckta ställning
-utöfver samhället, kunde riddareväsendets direkta inflytande på de
-feodala institutionerna endast vara af ringa betydenhet, och på
-historiens fält måste den ändamålslösa handlingen, huru lekande
-intressant hon genom frånvaro af allvar än må te sig, förkastas såsom
-oberättigad, åtminstone förbises såsom värdelös.
-
-Under denna dom faller Richard Lejonhjertas hela tillvaro, sånär som
-på den ena handlingen: korståget, och den ena egenskapen: att vara
-en tidstyp. Derförutom vore han i sitt rikes tidböcker blott ett
-konunganamn, vid hvilket man fäste åratalen 1189 och 1199, för att,
-efter gammal vördnadsfull plägsed, sålunda afräkna ett decennium
-i de förenade anglosaxiska och normandiska folkenas lif. Men han
-har den odödliga lyckan att afspegla en tid, der det för individen
-icke behöfdes, till att vara stor efter tidens sinne, att med sina
-handlingar utså frön till odödliga frukter, verka sedligt i ett
-allmänt nationalintresse, eller verka stort i mensklighetens tjenst;
-der allt ankom på att natursidan hos individen var stort anlagd, att
-hans mod, hans kropps- och sinnesstyrka voro kraftigt utvecklade,
-samt hans passioner starka, hvarefter han hade att göra dessa sednare
-gällande enligt tidens moraliska, ofta konventionela föreskrifter;
-deras innehåll må då icke hafva varit allvarsammare, än en obefläckad
-sköld, en skön dams ära, en nyck; följden icke mer, än en bruten lans
-eller ett förspildt menniskolif. Tiden sjelf handlade icke annorlunda.
-Tvifvelsutan äro korstågen af en stor verldshistorisk betydelse; men
-de äro det icke genom någon ny tanke, som i dem skulle uttalats, ty
-de innebära öfverhufvud ingen förnuftig tanke, de lägga ingen ny sten
-till den europeiska samhällsbygnaden, ingen ny länk i den menskliga
-bildningens utvecklingskedja; utan de äro det i sina sekundära,
-opåräknade följder, och genom att vara storartade känsloutbrott af
-en reflexionslös tid. Det är derföre mer än en tillfällighet, att
-Richard Lejonhjertas enda bragd af historisk betydelse var ett korståg.
-Hvar eljest skulle en ande, på engång så lejonlikt majestätisk och
-lejonlikt vild, söka sig ett spelrum, om icke der, hvarest Europa med
-lejonsprång, liksom af naturdrift, kastade sig öfver den asiatiske
-tigern?
-
-Egenteligen kan endast det första korståget sägas hafva framgått ur ett
-svärmande trosnit; hvarföre också det ensamt ledde till målet. Huru
-stor ifver än må hafva gripit massorna vid erkebiskoparne Wilhelms
-af Tyrus och Balduins af Canterbury predikningar, är dock det tredje
-tåget mera en riddarfärd i stort. Här utfördes striden emot de otrogne
-icke af fanatiska skaror från alla åldrar och stånd, för deras själars
-frälsnings skuld, utan af ädle riddare för deras äras skuld. Isynnerhet
-för Richard, var visserligen den Heliga Grafvens eröfrande målet, men
-äran af att vara kristenhetens förste riddare hufvudsaken.
-
-Också iakttog han noggrant hvarje tillfälle under sin färd, att,
-likmätigt en vandrande riddares pligt, kasta sig i svårigheter och
-uppsöka äfventyr. Qvarlemnande sin här i Marseille, för att invänta
-flottan, hvilken fördröjt sig med att hjelpa Portugiserna till rätta
-emot Morerne, besteg han med få följeslagare några skutor, sökande sig
-fram längs kusten till Salernum och Messina, landsteg i Rom, der han
-svårt upptuktade en kardinal, som gjort sig känd för simoni, besökte
-reliqvier och undergörande bilder samt tillvann sig allmän beundran
-för sitt nobla handlingssätt. Hit hör äfven följande tilldragelse.
-Då Richard, åtföljd af blott en följeslagare, genomvandrade en by i
-granskapet af Regio, hörde han ifrån en bondes stuga skriket af en
-sparfhök. Full af ovilja skyndade han in för att borttaga jagtfågeln,
-hvars egande enligt Normandernas lagar var de ofrälse stånden vid
-strängt straff förmenadt. Men egaren, som icke kunde inse billigheten
-i den främmande riddarens beteende, drog sin knif och understöddes
-kraftigt af tillströmmande bönder med störar och stenar. För den
-ridderlige konungen hotade äfventyret att taga den menligaste utgång,
-ty då de chevalereska buden förbjödo honom att besudla sin klinga med
-ignobelt blod, kunde han endast använda flata sidan af svärdet, som
-brast i hans hand, hvarefter han genom stenkastning och sluteligen
-genom flykten måste rädda sig till ett närgränsande kloster.
-
-I Messina, dit han inseglade med en eröfrares pomp, förfor han våldsamt
-såsom i ett eröfradt land. Munkarne ur ett grekiskt kloster fördrefvos,
-för att lemna rum åt hans krigsförnödenheter, och då Messinas borgare,
-till hämd för öfvervåld som hans riddare begått, gjort ett infall i
-lägret, intog han deras stad, sjelf stormande från den brantaste sidan,
-samt öfverlemnade honom till sköflings; Sicilianarnes skepp brändes,
-deras qvinnor bortfördes till lägret och på murarne planterades
-Englands fana. Derpå eröfrade han ett fäste på calabresiska kusten,
-tillhörigt sicilianske konungen, i afsigt att dermed tvinga denne, att
-åt sin företrädares enka, Richards syster Joan, utelemna arfvet efter
-hennes gemål. Konung Tancred, förskräckt öfver ett sådant sätt att
-uppgöra arfsangelägenheter, skyndade att i förlikning erbjuda sin gäst
-fyratiotusen uns i guld, hvarefter de svuro hvarann fred och vänskap
-samt vexlade rika skänker. Bland annat skall Richard begåfvat Tancred
-med Arthurs berömda svärd Calibourn, men emottog af dennes gåfvor
-icke mer än en enkel ring. Åt Philip afstod han, som en gärd åt deras
-vapenbrödraskap, hälften af förlikningsbytet jemte många skepp, och
-inbjöd vid julen hvarje ädling i de förenade härarne till sitt bord,
-hvarvid enhvar efter måltiden begåfvades med en skänk, afpassad efter
-hans rang och värdighet; så att Richard vann stort rykte och pris,
-alldenstund han på en månad bortgaf mer än någon af hans företrädare på
-ett helt år.
-
-Det oaktadt bestod vänskapen emellan korsfararekonungarne icke länge.
-Då Richards moder tillförde honom den unga prinsessan Berengaria af
-Navarra såsom blifvande gemål, erinrade sig Philip sin olyckliga syster
-Alix, och förebrådde Richard på det häftigaste, att hafva svikit
-sitt löfte emot denna prinsessa. Denne svarade blott lugnt, att han
-icke kunde hafva till maka den hans fader haft till mätress, hvilken
-beskyllning, på engång emot sin faders heder och sin trolofvades
-oskuld, han inför Philip genom vittnen bevisade. Den statskloke franska
-konungen fann tiden ännu icke vara inne att bryta med Richard, hvarföre
-öfverenskoms, att denne i fem års tid skulle betala tiotusen mark emot
-tillståndet att få gifta sig med hvem han behagade, hvilken summa af
-Philip ansågs som ett skäligt skadestånd för systerns vanära. Den
-sålunda återstälda vänskapen bekräftades med ed både på reliqvier och
-evangelium. Tillochmed skall Richard, gripen af plötslig ånger öfver
-sin tvist med en korsfarare, instält sig inför en samling af prelater,
-blottad inpå kroppen och med trenne knippor böjliga spön i sina händer,
-hvarefter han på knä bekänt sina synder, emottagit deras förebråelser
-samt slutligen med tålamod "underkastat sig samma gisslande som inför
-Pilatus öfvergått verldens Frälsare".[41]
-
-Härmed hade vintern och en betydlig del af våren 1191 förgått under
-split och overksamhet på Sicilien. Före affärden utgåfvos märkeliga
-påbud emot den herrskande passionen för spel; en passion, hvarför
-Normanderne gjort sig kände redan vid eröfringen, och som noga
-öfverensstämde med den tjusning för dem fanns i hvarje risk, der
-någonting stod att vinna, rikedom eller ryktbarhet. Endast konungarne
-egde rättighet att spela efter godtfinnande. Dernäst egde erkebiskopar,
-biskopar, grefvar och baroner den största friheten. Gemene man var spel
-tillåtet endast i de förres sällskap. Det är med anledning af sådana
-lagar en samtida häfdateknare utbrister: "Må Gud välsigna dessa vise
-och fromme konungars pilgrimsfärd.".
-
-Innan ankomsten till Heliga Landet hade Richard lyckan att få bestå
-ett äfventyr, som tillfälligtvis äfven blef af vigt för korståget.
-Under en storm, som förskingrade flottan, strandade tvenne skepp
-emot Cypern, der de plundrades af Grekerne. Endast med nöd undgingo
-de kungliga fruntimmerna samma öde. Richard beslöt att hämmas, och
-efter en kort strid var Cyperns beherrskare tvungen att kasta sig för
-segrarens fötter, hvilken lät binda honom i kedjor af silfver och guld.
-I detta nyvunna kejsaredöme firade han sin förmälning med Berengaria,
-som straxt derpå kröntes till drottning af England. Glansen af dessa
-högtidligheter förhöjdes genom närvaron af Jerusalems exkonung, Guy af
-Lusignan, som med ett praktfullt följe tagit sin tillflykt till Richard
-på Cypern.
-
-Så arm och bekymmersam än Jerusalems krona kunde synas, hade icke
-destomindre en medtäflare uppstått, som sökte göra henne huset Lusignan
-stridig. Tyvärr hade Philip i lägret vid Acre blifvit vunnen för
-markisens af Montferrat sak, hvaremot Richard nu rördes till deltagande
-för den flyktige exkonungen. Sålunda var orsak till söndring gifven,
-redan innan Richard anländt.
-
-Vid ankomsten uppstodo talrika nya. Utanför Acres hamn hade
-Richard genom sin oförskräckthet seglat ett ofantligt turkiskt
-transportfartyg i sank,[42] och derigenom väsendtligen bidragit
-till fästningens utmattande, liksom han genom Cyperns eröfrande
-betydligt lättat tillförseln för de belägrande. För hvardera af dessa
-bedrifter lofsjöngs han, men ännu mer för sin frikostighet. Ty då
-Philip vid sin ankomst utdelat blott trenne guldstycken åt hvarje
-riddare, utdelte Richard, som ökt sina skatter med hälften af all
-Cyprioternes lösegendom, fyra guldstycken, och Vinisauf, detta korstågs
-historiograf, anmärker, att han genast blef den mest populära i
-lägret. Detta anseende, i förening med Richards öfverlägsna tapperhet
-och ridderliga dygder, gjorde honom till sjelfskrifven ledare för
-korsfararhärens många oberoende trupper; hvilken plats äfven hans
-ärelystnad pockande fordrade. Men Philip, icke mindre ärelysten, ehuru
-mycket mer förslagen, kunde såsom Richards länsherre icke godvilligt
-afstå företrädet åt sin ridderlige rival, hvilken derförutom, genom en
-gränslös stolthet känslig för den minsta äfven inbillade förolämpning,
-samt med ett förtryckande öfvermod i att städse vädja till sin
-öfverlägsna styrka, var oförmögen att göra sitt inflytande gällande
-öfver korsfararnes mångfaldiga intressen. Sålänge belägringen varade
-tillbakahölls dock den hotande missämjan, dels af gemensam fara från
-Saladins oupphörliga anfall, men hufvudsakligast af Richards iråkade
-sjukdom, som gjorde honom oförmögen att annorlunda än i en hängbår
-vara med om krigsoperationerna. Men såsnart Acre fallit och en bitter
-oenighet uppstått, då Richard låtit nedkasta österrikiske hertigens
-banér från de eröfrade murarne, var endrägten ohjelpligen förstörd, och
-Philip bekantgjorde, under förevändning att endast sålunda kunna gagna
-den heliga saken, sitt beslut att återvända hem.
-
-Dermed var vinnandet af korstågets ändamål vordet en omöjlighet. I
-sjelfva verket utvisade redan belägringen af Acre, hvilken fortsats
-under tvenne års tid, deri mer än en half million[43] menniskor från
-alla delar af det kristnade Europa deltagit och trehundratusende
-skola funnit sin graf, att hela Europas förenade styrka, innefattande
-dess tappraste krigare och anförd af dess berömdaste konungar,
-blott med möda varit mägtig att frånrycka Saladin en obetydlig
-fästning, dessmindre skulle förmå återeröfra den Heliga Staden, vid
-hvars besittande Islam icke mindre oryggligt fästat sitt sinne än
-kristenheten. Men belägringen af Acre utvisar derjente, att, mer än
-Saladins anförareskicklighet och outtröttliga vaksamhet, mer än hans
-tallösa vindsnabba ryttarskaror, mer äfven än klimatets brännande sol,
-febersjukdomar och hungersnöd, förslappningen i det religiösa nitet
-och de verldsliga intressenas öfvermagt gaf åt företaget denna utgång.
-Ty förutom konungarnes delade politik, hade under de hundrade år som
-förflutit, sedan Vesterlänningarne i Palestina upprättat sin länsstat,
-jemte de tvenne mägtiga riddareordnarne, en länsadel derstädes
-blifvit bofast, hos hvilken länsväsendets sedvanliga split och
-söndring, samt ett närmare umgänge med de otrogne qväft all religiös
-känsla; så att tillochmed den åsigten synes trolig, att för deras
-sjelfständighetskänsla de Westerländska monarkernas herravälde varit
-lika förhatligt som Saladins eget.[44] Det ena målet, som hundrade år
-tidigare var så stort, så alltöfvervägande och alla enskildta passioner
-betvingande, var det icke mera. Allt det mod, den ståndaktighet och
-försakelse, hvarmed kristna härskarorna stormade fram emot Acres murar
-eller afslogo Saracenernes förtviflade avfall, äro grundade i en annan
-orsak än denna, i chevaleriets anda. För honom var äran nog, och äran
-kunde vinnas vid Acres murar likasåväl, som vid Jerusalems. Hela detta
-korståg bevisar sig sålunda som ett sannskyldigt tornerspel i stort,
-der vesterns nationer utsänder blomman af sin adel, för att vid Turons
-höjder och Belus stränder mäta sina krafter med Orientens riddarskap.
-Det är en förnyad kamp om Troja,[45] med samma ringa stridsorsak och
-samma stora kraftutveckling, samma söndring och samma hjeltemod, och
-slutligen med likartade hjeltar.
-
-På god grund har Richard Lejonhjerta blifvit benämnd det kristna
-Europas Achilles. Med ett likadant ynglingamod förenar han samma
-obändighet och egensinnighet, samma trofasthet i vänskap och generösa
-frikostighet. I striden är det äfven kring honom allt vänder sig, på
-hans vrede eller försonlighet allt beror. För honom är ock företaget
-helt och hållet en personlig sak, och sakens framgång af vigt, blott
-såvidt hans rykte och ära dermed var förenad. Det är icke heller som
-anförare han vinner sin ryktbarhet, det är genom de tallösa bragder han
-med sitt djerfva mod och sin klinga utför, genom de försakelser han i
-öknarne utstår, genom den sjelfuppoffring, med hvilken han blottställer
-sig för sina följeslagare. Under tåget ifrån Ptolemais till Joppe är
-det han, som i slagtningen vid Arsur skyndar Hospitaliterriddarene till
-hjelp, der de nedtryckas af svärmande Beduinskaror, han som trenne
-resor, den sista blott med femton riddare vid sin sida, förströr de
-otrogne och mejar dem, "liksom skördemannen den vaggande halmen"[46]
-När Tempelriddarne på ett ströftåg öfverraskas af fienden och,
-oaktadt under af tapperhet, nödgas ropa efter hjelp, hastar Richard
-till, endast med få följeslagare och besvarande desses varningar med
-orden: "att han icke vore värdig anföra och benämnas konung, derest de,
-hvilka stält sig under hans ledning, utan hjelp dukade under." Omsider
-anländ till närheten af den Heliga Staden, finner man omöjligheten af
-dess eröfrande under instundande vinterregnen och stormarne. Richard
-besluter då att uppbygga det förstörda Ascalon. Än uppmuntrande, än
-sjelf arbetande med sten och grus, fortdrifver han arbetet. Då bland
-andra förnäma riddare och baroner hertig Leopold af Österrike vägrar
-att deltaga i arbetet med de orden, att han hvarken vore timmerman
-eller murare, sparkar honom Richard och förbjuder hans fana att resas i
-lägret; tillfölje hvaraf denne aflägsnade sig och med honom Tyskarne.
-Kort derpå öfvergaf äfven hertigen af Burgund företaget jemte
-återstoden af den franska hären.
-
-Nu begynte äfven Richard sjelf misströsta, och de afbrutna
-underhandlingarne med Saladin återtogos. Bland andra förlikningsförslag
-var, att Richard skulle förmäla sin syster Joan med Saladins broder
-Malek-Adel, ooh åt dem det Heliga Landet öfverlemnas. Detta förslag
-väckte högljudd förargelse bland korsfararne, isynnerhet presterskapet,
-och knotet ökades vid åsynen af de rika skänker monarkerne tillsände
-hvarandra. För att då rättfärdiga sitt trosnit, lät Richard halshugga
-alla fångar, som befunno sig i hans våld och utställa hufvudena i
-lägret. Med en dylik handling af skoningslös råhet hade han befläckat
-sig redan tidigare. Då sultanen icke uppfylt vilkoren vid Acres
-kapitulation, lät han utföra den fångna besättningen i åsynen af
-saraceniska lägret, och gaf sina riddare tillstånd att nedhugga dem,
-hvilket de gladeligen gjorde, hvarefter soldaterna, troende sig i
-hedningarnes inelfvor finna ädelstenar och dyrbara läkemedel, på det
-gräsligaste misshandlade likena. Talrika sådana drag förvandla det
-storartade i Richards karakter till groteskt. Han återkom sällan till
-lägret, berättar Vinisauf, utan att vara åtföljd af ett stort antal
-fångar och medföra tio, tjugu eller trettio hufvuden, som fallit för
-hans slag.
-
-Sedan vintern gått till ända, anryckte Richard för andra gången
-emot Jerusalem, under härens jubel och bifall. Men underrättelsen
-om utbrustna oroligheter i hans hemland samt stämplingarne, som tagit
-ny fart vid markisens af Montferrat mord, hvilket, så oförenligt än med
-hans öppna karakter, lades Richard till last, hejdade än engång hans
-framsteg. Hans sinne fördystrades, och under bittra tårar beskådade
-han från höjderna vid Emaus den Heliga Staden, vid hvilken hans ära
-syntes honom fästad. Sjelf bidrog han genom en oförklarlig nyckfullhet,
-att nedslå krigarnes entusiasm, hvilken upplågat ånyo vid Jerusalems
-granskap, och inom kort upplöste sig hela hären, hvarefter Richard
-beslöt att återvända hem. Äfven säges fåfängliga planer emot Cairo och
-vidtutsväfvande emot Babylonien bidragit till denna utgång.[47]
-
-Vid den kristna härens upplösning frambröt Saladin åter från Judeén och
-vände sig emot Joppe, hvars ringa garnison icke förmådde skydda staden
-och blott med möda försvara sig i citadellet. Richard, underrättad
-härom, skyndade från Ptolemais på några galejor de beträngda till
-hjelp, sprang af otålighet till midjan i sjön, och förskingrade som
-en plötslig stormvind Saracenerna ur staden. Men föraktande att
-befästa sig derinom, slog han läger med sina femtiofem riddare,
-af hvilka blott tio beridna, samt tvåtusen man infanteri utanför
-murarna. Om natten gjorde Saracenerne ett så plötsligt öfverfall, att
-han endast till hälften hann beväpna sig. Icke destomindre drefvos
-fienden tillbaka, och af öfverdådig djerfhet begynte Richard förfölja.
-Ofverallt der trängseln var som störst, syntes hans högväxta gestalt,
-osårbar, liksom hade den varit af koppar.[48] Vid hans blotta
-åsyn darrade de tapraste bland Masulmännerna och håren reste sig
-på deras hufvuden. Der han frambröt, kunde hvarken enskildte eller
-skaror af otrogne motstå huggen af hans ofantliga slagssvärd, för
-hvilka hufvuden, armar, händer förströddes omkring i luften. Midt
-under striden berättas honom att Mameluckerna inträngt från en annan
-sida i staden. Med tvenne riddare och några soldater skyndar han
-till, nedgör de inträngande och återvänder till striden, der han med
-sådan ifver rusar in bland fienden, att han helt och hållet försvann
-från de sinas åsyn. Sluteligen störtar hans bäst, och hjeltekonungen
-sväfvar i största fara, till dess Malek-Adel genom stridstumlet sänder
-honom tvenne arabiska springare. Ryggande för en sådan öfvermensklig
-tapperhet, afstod Saladin omsider från sitt försök emot Joppe, hvars
-räddande äfven för de kristne syntes oförklarligt, och mättad på
-bragder afslöt Richard ett treårs stillestånd, utfästande sig att efter
-denna tid återvända, för att förnya kampen. När han steg ombord vid
-Ptolemais, kunde de kristne icke återhålla sina tårar; de sågo i honom
-sitt värn, sin styrka och sin räddning aflägsna sig; äfven sjelf brast
-han i gråt.
-
-Hittills har Richard Lejonhjerta, på skådeplatsen för sina mest lysande
-bragder, der han bländat tvenne riddareverldar med deras glans och
-vunnit en plats bland sagornas mest beprisade hjeltar, uppträdt i
-spetsen för en lysande här af baroner och riddare, omgifven af ett
-hof, slösande och rofgirig, ädelmodig och grym, i allt följande sina
-passioner, främst ärelystnadens; -- ett verkligt riddareideal.
-Hemfärden deremot visar honom beröfvad all glans och prakt, ensam
-irrande genom fiendeland, förföljd, försmäktande i fängelse, i sånger
-klagande öfver sin förlorade frihet och sina vänners otacksamhet; --
-äfven häri ett riddareideal. Det är kändt huru en storm förskingrade
-hans flotta och tvang honom att i pilgrimsdrägt, under en köpmans namn,
-företaga en vandring genom den djupt förolämpade hertigens af Österrike
-länder. Efter att trenne dygn vandrat utan hvila och föda, anlände han
-till Wien, och tog in i ett litet värdshus i en af förstäderna.
-Emedlertid hade ryktet om hjeltekonungens färd begynt sprida sig och
-äfven hunnit till hertigen af Österrike. Af hämdlystnad och snikenhet
-anbefalte denne noggranna efterspaningar, och en dag ertappades hans
-page, som afsändts till torget för att uppköpa lifsmedel, lades på
-sträckbänken och bekände. Värdshuset omringades, och Richard, som till
-en början drog sitt svärd, besluten att sälja lifvet så dyrt som
-möjligt, underkastade sig omsider att öfverlemna det åt hertigen sjelf,
-som lät inspärra sitt konungsliga villebråd på slottet Tyernsteign;
-hvarefter köpenskap öppnades mellan honom och kejsar Henrik, samt
-mellan denne och franska konungen.
-
-Trött vid att gyckla med sina fångvaktare och på dem pröfva sin styrka,
-sökte Richard stundom tröst i dikt och strängaspel, hvari han innehade
-ett icke ringa grad af konstnärskap. Genom sin moder, den vid de
-provençaliska "cours d'amour" berömda Eleonore af Aquitanien, redan
-från barndomen förtrogen med provençalisk skaldekonst, utvecklades hans
-hog och smak än mer under tiden han som grefve af Poitou tillbragte,
-än i förbund än i våldsamma krig med de aquitaniske baronerne. Om än
-det normandiska blodet aldrig förnekade sig i hans hårda och vilda
-naturel, intrycktes deri dock af den vekare provençaliska bildningen
-en känslofullhet, som gjorde honom förmögen af poetisk konst, och som
-väsendtligen bidrager att, jemte ädelmodet, adla hans berserkalynne
-till ridderlighet. Enligt samtida trubadurers vittnesbörd skall han
-kunnat "adroitement" skrifva kupletter öfver sköna damers ögon.[49]
-Men framförallt var han berömd genom "sirventes", såsom tidens
-politiska sånger, stridssånger och satirer kallades. Med Bertram de
-Born skiftade han icke sällan poetiska hugg jemte vapnens, och då
-hertigen af Burgund, vid det andra återtåget från Jerusalem, författat
-en satir, deri han skonat hvarken Richard eller hans fruntimmer, var
-denne icke sen i att svara.
-
-Ännu förefinnes en af de sånger Richard diktat i sitt ensliga fängelse.
-Den är förvarad i en gammal roman: _Chronique et fabliaux de la
-composition de Richard Roy d'Angleterre_, hvarifrån den öfvergått i en
-sednare roman "_La tour Tenebreuse_." "Jag har aldrig egt, utbrister
-han, en följeslagare så ringa, att jag ej skulle köpt hans frihet. Jag
-förebrår eder intet, I baroner; men tvenne vintrar hafva skridit hän,
-och jag är ännu en fånge! Min länsherre härjar mina länder, fastän vi
-svuro hvarandra trohet. Men min tröst är, att jag icke skall vara sen
-till att hämnas. Men eder, o skalder, I vänner som jag älskat, älskar
-jag än. Sjungen att mina fienders ära må försvinna, då de anfalla mig;
-sjungen att jag aldrig varit dem trolös eller falsk; sjungen huru lågt
-det är, att anfalla en fånge. O aftonstjerna, du strålande dam, må
-himlen vårda din skönhet och hennes, som är min, och hvars slaf jag
-är".[50]
-
-De förebråelser Richard gör sina baroner äro dock så tillvida
-oförtjenta, att en lång tid förgick, innan ryktet hann förtälja om det
-öde, som drabbat deras irrande konung. Omsider spred sig en dunkel
-sägen att han satt fängslad på något bergsslott i Tyskland, och det
-är då som hans vän, den ädle trubaduren Blondel, skall hafva svurit,
-"qu'il querroit son seignor en toute terre, tant qu'il l'averoit
-trové," samt begifvit sig ut att uppsöka honom, utan annan ledning än
-sin vänskap och sin sång. Vandrande från slott till slott, skall han
-sluteligen anländt till ett "tour tenebreuse," och derifrån hört en
-sång, hvilken de författat tillsammans, Richard och han.[51] Tyvärr
-synes denna romantiska handling icke vara historisk, åtminstone såvidt
-den tillskrifves den berömde Blondel de Nesle. Äfven om man antager
-en annan, Guillaume Blondel, såsom Richards skaldevän, torde dock
-händelsen vara en sednare romantisk tilldiktning, ty den som i sjelfva
-verket öppnade förbindelsen mellan landet och dess fängslade konung,
-var en ganska trivial person, den landsflyktige exregenten Guillaume
-Longchamp.[52]
-
-Dermed begynte underhandlingarne. Iklädd sin kungliga skrud, instälde
-sig Richard för den tyska riksförsamlingen, der han hufvudsakligast
-anklagades för markisens af Montferrat mord, samt att hafva öfvergifvit
-kristenhetens sak i det Heliga Landet. Men så fri och majestätisk
-var hans hållning, så kraftigt och fast hans försvar, att biskoparne
-och baronerne brusto i tårar och tillochmed kejsaren sjelf rördes
-till medlidande. Ifrån denna stund utbyttes hans fängelsehåla emot
-en rymligare boning, och hans kedjor aftogos. Men timmen för hans
-befrielse var ännu långt aflägsen. Den slog först då, när man blifvit
-ense om en ofantlig lösepenning, och Richard böjt sin stolthet till
-den visserligen betydelselösa ceremonin, att högtidligen påsätta
-kejsaren sin krona samt sedan emottaga den af honom i förläning,
-jemte förpligtelse att betala en årlig tribut. I ersättning belönades
-han af kejsaren med åtskilliga länder i Frankrike, hvilket så mycket
-lättare kunde ske, som denne öfver dem egde endast en tvifvelaktig
-dispositionsrätt.
-
-Ändtligen i frihet, ilade Richard utför Rhen genom Köln till Antwerpen,
-och då någon större farkost icke fanns förbanden, kastade han sig i en
-köpmans, Alain Trenchemers galeja och landade omsider i England.
-
-Ju orättvisare fängslandet, ju hårdare fängelset, och ju nedrigare
-furstarnes handlingssätt, dess djupare glödde harmen i Richards bröst.
-Vecka för vecka hade den ökats under halftannat års pinsam enslighet,
-och Philip af Frankrike, den trolöse menedige vännen, hvars lömska
-köpslageri han med rätta kunde tillskrifva långvarigheten af sin
-fångenskap, var dess hufvudsakliga föremål. Vi hafva sett hvad denna
-vrede kostade England. I denna hejdlösa hämdpassion må äfven orsaken
-sökas, hvarföre kriget som han begynte emot Frankrike, de ofantliga
-utpressningarne oaktadt, och fastän han var sin rival öfverlägsen i mod
-och krigskonst, blef så utan alla frukter. Oförmögen att böja sig till
-en tanke på det allmänna, till ett nationalintresse, förde han kriget
-som ett tornerspel a outrance, der ett personligt ofall tillfogadt
-Philip gälde mer, än att kunna beröfva honom en provins och öka eget
-rikes gränsor. Med glädjen af ett tillfredsstäldt hat förtäljer han
-i bref till biskopen af Durham om en drabbning vid Gisors, der han
-åtföljd af en handfull folk slagit Philip och trehundrade franska
-chevalierer på flykten. "Vi kommo honom att fly, skrifver han
-triumferande, vi trängde honom vid Gisors portar så att bryggan brast
-under honom, och vi hafva hört att han fick dricka af vattnet i Epte,
-och att tjugu riddare drunknade. Med en lans stötte vi ur sadeln,
-Mathieu Montmorenci, Alain de Rusci och Foulque Gilecoal och togo dem
-till fånga. Hundrade af hans riddare tillfångatogos" etc.[53] Också
-föreslog Philip, att striden skulle afgöras genom envige mellan fem
-riddare ömse sidor, hvilket Richard förkastade, då Philip ej sjelf
-ville utgöra en af de fem.
-
-Icke mindre tillfredsställelse skänkte biskopens af Beauvais
-tillfångatagande. Denne prelat, som förvärfvat sig det ärofulla ryktet
-att vara en käck och manhaftig stridsman, hade såsom Philips sändebud
-hos kejsar Henrik manat till många af de förödmjukelser, som tillfogats
-Richard. Till hämd blef han kastad i ett djupt fängelse och omenskligt
-belastad med bojor. Uppbragte öfver embetsbrodrens ovärdiga behandling,
-vände sig de öfrige prelaterne till kyrkans öfverhufvud, som i ett
-bref förmanade Richard att hafva förbarmande med "hans käre son, den
-belvacensiske biskopen." Richard svarade med att tillsända påfven
-prelatens blodiga pansarskjorta och en vidfästad lapp, hvarpå stodo
-blott de orden: "Se till, om detta är din sons kjortel".[54]
-
-Deremot afstod han redoboget, vid ett af de många stillestånden,
-suveräniteten öfver Auvergne, hvilken Richard egde blott till namnet,
-men Philip genast förstod att med list och våld verkliggöra. När
-sedan Auvergnaterne reste sig emot de franska tilltagena, lofvade
-Richard dem i hemlighet vapen och understöd, men slöt, vid Philips
-inbrott i Auvergne, utan rimligt skäl ett nytt stillestånd med sin
-rival, öfverlemnande Auvergnaterna åt hans hämd, och deras frihet till
-ohjelplig undergång.[55] Mot brodren Johan hade Richard redan vid
-krigets början öfvat det ridderliga ädelmod, som icke sällan bestämde
-hans handlingssätt. Denne svage furste, hos hvilken tidens sämsta
-olater så att säga iklädt sig ridderlig drägt, hastade darrande vid
-sin lejonhjertade broders ankomst till Normandie, att på böjda knän
-tigga sig tillgift för stämplingarne mot hans krona och frihet. Richard
-tvekade väl först, men förlät honom på deras åldriga moders förböner,
-dock utan att återställa hans länderier och med de orden: "Må jag så
-lätt förgäta ditt fel, som du skall förgäta att du felat".[56]
-
-Betydelselöst som hela detta krig är den händelse, hvilken medförde
-hans död. En skatt hade blifvit funnen på grefve Vidomars af Limoges
-egor. En del hembjöds konungen, men denne fordrade allt. Då grefven
-vägrade att efterkomma en så orättvis fordran, begynte Richard genast
-belägra hans slott Chaluz, afslående alla kapitulations vilkor. En dag
-träffades han i skuldran af en pil, gaf i vredesmod tecken till anfall
-och intog slottet, hvars samtliga besätning hängdes, förutom den snälle
-bågskytten. Nu först utdrogs pilhufvudet ur såret, som redan öfvergått
-till brand, och läkarekonsten förklarade honom icke stå att hjelpas.
-Han lät då införa sin baneman och frågade, hvarför han tagit just honom
-till mål för sitt skott. "Vet, o konung, svarade ynglingen oförskräckt,
-med din egen hand har du dödat min fader och tvenne mina bröder. Jag
-är redo för de största qval, blott jag är viss om att du dör, som
-förorsakat så mycket ondt." Richard befalte att fången skulle försättas
-i frihet och begåfvas med en penningesumma, hvarefter han afled.
-
-Sålunda slöt Richard Lejonhjerta, såsom han lefvat, med svärdet i hand,
-vid fullföljandet af ett äfventyr, hvari hans orättvisa och godtycke
-invecklat honom. "Dicebatur ubiqve qvod non erat talis in orbe,"
-intygar Roger de Hoveden, en samtidig historieförfattare, hvilken
-utförligt behandlat Richards lefnad och bedrifter; långt utförligare,
-än den moderna historieskrifvaren anser honom förtjent att omtalas.
-Dess mera begråtes hans död af tidens skalder. "Ack, min herre, min
-mäktige konung, hvar äro nu våra vapenlekar och våra tornerspel, hvar
-det lysande hofvet, den präktiga skänken, då du är borta, du som i allt
-var vårt allt. Hvad skall blifva af dina tjenare, som lefde af din
-mildhet, hvad skall blifva af dem du höjde till lycka och ära? Blott
-grafven är dem öfrig." Så klagar trubaduren Gaucelm Faidit i elegin
-öfver sin gynnares död.
-
-Han säger ock: "I att drabba Richard, har döden beröfvat verlden all
-dess ära, dess glädje, dess rikedom;" samt vidare: "Tusende år skola
-förflyta innan en sådan riddare åter uppstår. Hans like skall aldrig
-komma i tapperhet, i frikostighet, i ädelmod. Icke Alexander, Darii
-besegrare, utöfvade en sådan gifmildhet, Charlemagne och Arthur kunna
-med honom icke mäta sig. En hälft af verlden darrade för honom, den
-andra beundrade honom".[57]
-
-I dessa omdömen af tidens poesi och tidens historia utsäges, att
-Richard egde alla erforderliga egenskaper, för att de efterkommande
-i honom skulle gifva sin fantasi ett ideal för alla riddare, jemte
-det trubaduren, genom att ställa honom i jembredd med romantikens
-berömdaste fabelhjeltar, sjelf begynner den idealiseringsprocess, hvars
-fortgång och resultater det nu ingår i vår uppgift att framställa.
-
-
-
-
-II.
-
-Richard Lejonhjerta i normandiska poesin.
-
-
-Att det gifves en motsvarighet mellan en tids handlingssätt och
-poetiska skapelsesätt, kan på förhand antagas redan ur den filosofiska
-satsen, att anden är en i alla utvecklingsformerna. Och denna
-samstämmighet bör icke fattas blott så, att lifvet utgör stoff för
-dikten, -- ty stoff kan äfven en längesen förfluten tid blifva för
-en långt sednare tids fantasi, -- utan så, att sjelfva det poetiska
-uppfattningssättet är i harmoni med andan och toners i tidens lif.
-
-Ur det föregående torde hafva framgått, att i medeltiden företrädesvis
-natursidan hos menniskan erhöll utveckling och berättigande. Ute
-i samhällslifvet herrskade styrka och våld, i stället för sedlig
-ordning; i chevaleriet, der likväl naturdrifterna adlats till dygder
-eller der rent andliga impulser af heder, ädelmod, frikostighet, voro
-bestämmande, buro dock äfven dessa karakteren af naturmakter, de der
-icke tyglats under samhällets sed; i individens inre utgjorde passionen
-driffjädern och den subjektiva lusten rättesnöret. Motsvarande denna
-starkt utvecklade sinlighet i handlingens och viljans verld, står
-_inbillningskraften_ såsom poetisk skapelsekraft.
-
-Ehuruväl en beståndsdel deri, är inbillningskraften ännu icke fantasi;
-han är blott ett i sinligheten försiggående fantasispel. Utan att
-afse kausalsammanhanget, och utan att vårda sig om hvad af det
-åskådade är sant, hvad osant, återspeglar han lifvet daguerrotypiskt,
-är sålunda endast reproduktiv, fastklibbad i sina bilder. Men genom
-att derjemte vara en i menniskoandens inre skeende återspegling, är
-inbillningskraften äfven löst ifrån verkligheten, oberoende af tid och
-rum, sammanställande sina porträttartade drag till de onaturligaste
-bilder, dem han drifver i ett ändamålslöst virrvarr, allteftersom
-sensationer, begär, korteligen, den inre sinligheten bjuder.
-
-Ett sådant inbillningskraftens spel uppenbarar sig tydligt i sjelfva
-riddarelifvet. Det lyser fram ur chevaleriets öfverspända handlingar
-af kärlek, tapperhet, heder. Vi erinra blott om skalden Rydell, som så
-lifligt förestälde sig grefvinnans af Tripoli skönhet, att han, dödligt
-kär, företog den långa färden till Palestina, blott för att skåda
-originalet till sin bild, eller om de talrika riddare, som lemnade
-hem och härd, för att på måfå draga till Babylon och andra Orientens
-underländer, lockade af de gyckelbilder inbillningskraften målat.[58]
-
-I tidens religiösa föreställningar och i dess naturåskådning
-framträder inbillningskraften än mera verksam. Här samverkade med
-honom en annan makt: _okunnigheten_, till att frammana den här af
-dels okroppsliga, dels förvridna menniskoartade gestalter samt det
-virrvarr af nyckfulla tilldragelser, som gifva en så underbar ton åt
-medeltidens hela åskådningssätt. "Den kristna Olympens" (Vischer)
-helgonskara, de kyrkliga miraklerna, relikdyrkan, afguderiet å ena
-sidan, jättar, troll, elfvor, feer, varulfvar, dvergar å den andra, äro
-barn af samma moder, inbillningskraften, den tidens okunnighet gjort
-fruktsam. Den sednare gaf dem upphof, den förra form och bild.
-
-I sjelfva verket är okunnigheten den luft, hvari inbillningskraften
-egentligast kringsväfvar. Ju klarare insigt i tingens natur en fullare
-bildning medför, dess mer förstår anden att gripa och framställa
-objektiviteten i dess sanning, såväl i afseende å sammanhang som
-gestalt; dess mer höjes inbillningskraften till fantasi. "The
-illiterate are ever children," säger Bulwer, och det gäller, likasåväl
-om deras sätt att handla, som att åskåda och tänka. I bristen på
-kunskap, såväl om förgångna tiders erfarenheter och rön, som om
-naturens lagar, finna vi åter en gemensam grund för tidens
-handlingssått och poetiska skapelsesätt. Hemfallet åt sin egen
-sinlighet, är det obildade sinnet oförmöget att gestalta förhållandena
-efter en förnuftig insigt, oförmöget att gifva passionerna ett
-förnuftigt mål, vare sig det handlar eller åskådar. Naturkrafterna
-saknar det i samma inom möjligheten att använda i lifvet, som det
-bäfvar tillbaka för fantomerna, som dess inbillningskraft af dem
-skapat.
-
-Att tvista om källan till vidskepelsen är derföre fåfängligt. Hon
-rinner hvarhelst bildningens solljus icke kommit henne att sina;
-dock så, att hennes färg och halt är olika efter olika folklynnen.
-Intet folk lade så som Skandinaviens i sin barndom känning af den
-kraft och den makt, som bodde i svärdets klinga. I stället för att
-då finna kraften i armen som förde svärdet, och den demoniska makten
-i menniskosinnet som förde armen, förlade man den i svärdet sjelft.
-Men svärdets jern hemtas ur bergens dunkla inre, och hvadan kunde det
-demoniska hafva kommit, om det ej der inlagts i klingan af illfundiga
-väsenden! Så skapades Dvergarnes slägten. Skoningslöst slukade
-vågorna vikingarnes bräckliga farkoster; blott en omärklig spricka
-i dess botten, och skeppet drogs oemotståndligen emot djupet. Det
-var tvifvelsutan en osynlig kraft som gjorde det; men icke en allmän
-naturlag, utan ett förkroppsligadt troll, en hafsnymf, ett vidunder; så
-mycket afgjordare, som man mer än engång sett dess gestalt i skummet
-på böljornas toppar. I den dunkla höstqvällen uppstiga lätta dimmor ur
-leende källor, insjöar, vikar. Mystiskt smyga de fram öfver fälten,
-svepa sig kring trädens stammar, dansa om för en vindfläkt. Hur kunde
-detta för Celternes[59] lättrörliga inbillning te sig som annat än
-feer och elfvor, hvilka träda dans på den gröna ängen? Skymtar dertill
-ännu ett irrbloss genom dimmorna, är för inbillningskraften dörren
-till de förunderligaste regioner öppnad. Än är det förskräckelsen,
-än vemodet, än glädjen, som vid dessa irrfärder bevingar honom. I
-medeltiden var, såsom vi sett, kroppsstyrkan den, som gaf ton och
-utslag; dess dygder och känslor stodo för det mesta på styrkans
-grund. Ej under då, att också den kroppsliga styrkan erhöll sin
-personifikation i obändiga jättar: ifrån den jättestarka riddaren
-med svärd och lans var steget icke långt till flere famns jättar med
-klubbor och grymma sinnen. Dertill kommo, dels ur de Hel. Skrifterna,
-dels traditionsvis ur antiken tämda lejon, drakar och hela skaran af de
-gamla gudarne, numera degraderade till menniskofiendtliga väsenden.
-
-Alla dessa skapelser samlade sig ifrån skilda länder och folk i
-den romantiska verldsåskådningen. Då nu poesin utgör den i gestalt
-utträdande åskådningen, förarbetades de här till ett stående romantiskt
-diktstoff; vidskepelsen ur lifvet blef fantasteri i konsten. Att
-vidhålla detta, är af högsta vigt, till att särskilja romantikens
-poetiska uppfattningssätt från den modernare skaldekonstens, der
-visserligen dessa skapelser äfven kunna förekomma. De utgöra dock
-numera ingen beståndsdel i tidens åskådning af lifvet, man tror icke på
-dem, de äro för oss blott ett diktadt poetiskt machineri.
-
-Men utom den andel okunnigheten sålunda eger i tidens vidskepelse,
-d.ä. i det fantastiska åskådningssättet hos poesin, är hennes andel i
-uppkomsten af poesins innehåll icke ringa. Liksom feerna, elfvorna,
-jättarne et hoc genus omne, har man sökt härleda den romantiska
-poesins hjeltar och äfventyr ifrån något enskildt folks diktarverk
-samhet. En teori (_Wharburtons, Wartons_) har funnit roten, hvarur
-de vuxit, i Orienten, synnerligast hos Araberne, en annan (_Percys_)
-hos Skandinaverne. De franska kritikerne hafva om tvistepunkten delat
-sig i tvenne läger: ett provençaliskt och ett nordfransyskt. Vid
-sidan af dessa uppstodo dessutom ett scottskt (_Sir Walter Scott,
-Ellis_), och ett armorikanskt (_de la Villemarqué_). Som resultatet
-af de litterära fejderna qvarstår att den romantiska, riddare-poesin
-hemtat sina sagoämnen från de germaniska såväl som de romaniska, de
-skandinaviska såväl som de celtiska folkens åldriga nationalsånger.
-En hjelte uppstod, anförde sitt folk i striderna för dess ära och
-sjelfbestånd, gaf det lagar, faststälde dess sed. I folkets tacksamma
-hogkomst rotade sig minnet af hvad han gjort och fortlefde generation
-efter generation i sånger och sägner. Vid ungdomens lekar, vid
-krigarnes och ädlingarnes församlingar, vid folkfesterne ljödo
-sångerna om hans bragder, hans segrar, hans lidanden.[60] Men folkets
-tillgifvenhet för sina välgörare var osvikligare än deras minne af
-detaljförhållanden. Småningom förvirrades de historiska dragen,
-traditionerna sammanblandades, tillochmed fixa geografiska förhållanden
-kastades i ett hullerombuller, hvarjemte fantasteriet inbröt i det
-historiska med massan af sina skapelser. Det var dock icke par princip
-den historiska sanningen här vanstäldes, icke af någon afsigtlighet;
-det var af ren okunnighet. Men denna växte ju mera tiden framskred och
-ju vidsträcktare ämnet spred sig. I samma grad tilltog förvridningen
-i de ursprungliga dragen, sednare händelser inmängdes, och andan och
-tonen i de traditionela skapelserna förändrades med andan och tonen
-i seklerna de genomvandrade. Omsider framkomna till det egenteligen
-romantiska tidehvarfvet, antingen alltfortfarande i folkets mun, eller
-uppsamlade af skrifkunnige munkar i rimkrönikor och på latin affattade
-historier, insattes i de gamla poetiska folkhjeltarne riddarehjertan,
-hvarefter de ikläddes riddarrustningar och sålunda gjordes till
-föremål för den romantiska poesin.
-
-Genom en sådan utveckling är det som folkliga traditioner om Carl
-den Store under tidernas lopp vuxit till en ändlös roman-cykel om
-Charlemagne, i hvilken talrika hjeltar från åtskilliga tider och
-länder sammanförts och utgöra hans vidtberömda Douze-pairs.[61] I
-sjelfva verket återstår af den historiske kejsaren, sådan hans lefnad
-i _Joannis Turpini historia de vita Caroli magni et Rolandi_[62]
-enligt folktraditionerna framställes, föga mer än sjelfva namnet. I
-denna urkund och grufva för jonglörer, truverer och trubadurer, som
-bearbetade ämnet, är han knapt mer än en kärna, en bark, kringom
-hvilken folkfantasin spunnit den ena tråden efter den andra. På samma
-väg hafva Arthur, Gherait-ab-Erbin, Owen, m.fl. af de britiska hjeltar,
-hvilka i VI:te årh. e.Ch. bestredo Anglosaxarne besittningen af
-Wessex, Cornwales, Deira och Berenicia, qvarlefvande i de förträngde
-Briternes hogkomst, med tiden förvandladts till en riddarekonung och
-en tableronde af chevalierer, hvari hela romantiken såg idealet icke
-blott af ett riddarelif, utan äfven af ett riddaresamfund; hvarjemte
-de barder, Aneurin, Taliesin, Merdhin och Lywarch den åldrige, hvilka
-med harpan i ena och svärdet i den andra handen deltogo i dessa strider
-och besjöngo dem, sjelfva öfvergingo i traditionen och, och siare som
-de voro, blefvo stommen till romantikens mäktigaste besvärjare. Tack
-vare de la Villemarqués forskningar, kan man nästan steg för steg
-följa utvecklingen af dessa Arthur-sagans hjeltar, från bardernas
-mystiska poemer, genom de prosaiska triaderna och traditionerna, genom
-folksånger och folksägner, ända till den bretagnesiska kronika, _Brut y
-Brenhined_, hvilken af Walter Calenus öfverfördes till Wales, samt af
-Galfridus de Monumetha öfversattes till latin, och hvarifrån truveren
-Wace utdrog på normandiskt mål den första Arthur-romanen.
-
-Med denna vandring hade de romantiska sagoidealerna öfvergått ifrån
-skilda folksägner och sånger till riddardiktningens romaner. På
-vägen hade de omhöljts med allt det poetiska fantasteri, vi funnit
-inbillningskraften och okundigheten i förening hafva skapat. Men äfven
-andra förändringar underkastades de, såväl till anda och innehåll
-som till dikternas form, ur hvilka det romantiska skapelsesättets
-egendomlighet framträder.
-
-Sagoidealernas förvandling ifrån folkhjeltar till riddare inträffar
-icke långt efter det chevaleriet utträdt från de feodala borgarne.
-Liksom detta i och med detsamma lösbinder sig från alla nationela och
-samhälliga intressen, försvinner äfven det nationela ur dikten. Hvilka
-fiktioner folksången än må tillägga sina hjeltar, är det dock städse
-nationens egendomliga anda och lynne, som ur dem tala intill sednaste
-efterverld. Hjeltarne sjelfva handla som folkförare, framträdande
-från den fixa bakgrunden af nationela tänkesätt och seder, hvilken
-bakgrund äfven utgör diktarens oreflekterade ståndpunkt. Men sedan
-riddareandan fullständigt ryckt in i de gamla sagoämnena, förblekna
-de folkliga dragen för romantikens kosmopolitism, riddarelifvet intar
-den nationela bakgrundens ställe och de folkliga intressena, kringom
-hvilka hjeltarne samlats, lemna rum för chevaleriets individuela
-bevekelsegrunder af heder och ära, generositet, tacksamhet, kärlek,
-svårmod, svartsjuka o.s.v. Om derföre chevaleriet var en förkonstlad
-verld utöfver och främmande för de skilda folken, deras lif, lynnen,
-seder och bruk, sväfvar den chevalereska diktningen på samma sätt
-utöfver de skilda folkpoesierna, förtunnande deras kärnfullare
-skapelser till öfverspända fantastiska gestalter, likt i luften
-simmande moln, hvilka ökas och erhålla sin näring ur jordens vatten,
-men endast genom att ombilda dessa till lätta ångor af nyckfulla
-gycklande figurationer.
-
-Härmed är ett nytt lif framsatt att af inbillningskraften
-daguerrotyperas. Subjektiviteten, i form af ett inre känslolif, är
-diktens absoluta innehåll, i och genom hvilket de yttre kulturformerna
-blott svagt framskymta. Lifvet är en lek, ofta nog blodig som ett
-tornerspel à outrance, men städse utan sedlig betydelse. Egoismen
-går hand i band med försakelsen; hvad som adlar dem båda, känslan
-af ett allmänt syftemål, saknas. Ur lefnadssättet är det groteska.
-men ock det enkla och godmodiga försvunnet; så ock sedernas oskuld.
-Lidelserna, klent bundna af de chevalereska buden, föda en lastbarhet,
-som visserligen, af det allmänna tänkesättet fördömmes, men dock
-framträder till åhörarnes inre belåtenhet. Man tänke blott på drottning
-Guenever och riddar Lancelot, på Tristan och den ömma Iseault. Ett
-sådant galanteri trampar icke mer på halmbeströdda golf; det söker
-sig uttryck i ett gladare lefverne, der man föres från blodiga lekar
-till praktfulla fester, der man bländas af rustningarnas glans, af
-drägternas kostbarhet, af svajande fanor, der man döfvas af trumpeter
-och cymbaler. Det öfversinliga fantasteriet, som i folkdikterna
-lider af en viss tyngd, blir lättare, än mer fantastiskt, talrikare.
-Skogarne hvimla af feer, jättar, drakar; på förtrollade slott, prinsar
-och prinsessor är lågt pris, såsom naturligt är, då trollkunnige
-producenter finnas i tallös mängd.
-
-Nödvändigtvis inträder med denna förändring i de gamla sagoämnena
-äfven en förändring i kompositionssättet. Inbillningskraften, löst
-ifrån nationela känslor och intressen, ströfvar här än mer ohejdadt
-omkring i skymningen af tidens okunnighet. I samma mon det teknade
-lifvet blifvit afventyrligt lekande, blir berättelsens gång planlös;
-liksom i handlingssättet, så äfven i kompositionssättet saknas
-ändamålet. Oaktadt hela dikten -- eller hellre, just derför att han
-nu är så uteslutande på karakteren och dess inre känslolif anlagd,
-vinner denna i riddarediktningen icke någon sann utveckling, så att
-dess böjelser, åsigter, vilja, skulle träda i full vexelverkan med det
-yttre bestående. Han är dertill alltför innerligt gestaltlös, så att
-säga glödande i blicken men icke utpräglad till gestalten,[63] dels
-i denna känslofullhet för nyckfullt godtycklig af brist på objektiv
-halt, för att kunna afgifva den sedliga hållning konsten fordrar.
-Romanen, mera biografi än epos, gör sålunda en ansats till den moderna
-psykologiska diktningen,[64] men hinner icke hennes ståndpunkt
-tillfölje af sin nyckfulla motivering, ja motivlöshet. Hjelten föres
-från äfventyr till äfventyr, från en underbarhet till en annan, och,
-kastad mellan dessa motivlösa handlingar och omotiverade händelser,
-tills han ströfvat sig mätt, eller hellre tills den diktande personen
-ansåg tiden inne att göra slut, beger han sig omsider i kloster, eller
-dör, eller hegynner lefva ett stilla lif med sin sköna.[65] Med denna
-obundenhet i uppfattning och komposition är den folkliga naivetén till
-viss grad förlorad. Diktaren lägger an på att öfverraska sin publik
-med det otroliga, att blända honom genom det praktfulla, ja att smeka
-hans lidelser genom det retande. Han prålar med kunskap om förgångna
-tider, och fastän tillochmed hans vetande genom barnslig vidskepelse
-förefaller den moderna läsaren naivt, ställer han sig dock dermed öfver
-_sin_ publik, som, än mera barn än han, kan förvånas öfver undren i
-hans camera-obscura. Medan folksångaren enkelt berättar i den anda
-och ton hans folks skaldelynne drifver, tränger sig här beräkning och
-godtycke mellan skalden och ämnet.
-
-Och dock är riddaredikten långt ifrån att vara fri konst. Romancieren
-är på dubbelt sätt bunden. Vi afse först den hans egenskap, att i
-allmänhet vara ett barn af sin tid, som måste återgifva dess anda
-och lynne. Väl är han häri icke olik den modernaste konstpoet. Men
-hvad som skiljer honom omätligt från denna är, att han, oaktadt sin
-ofvanantydda öfverlägsenhet, i kapp med publiken tar fantasiskapelserna
-för full sanning. Må han ock betvifla sanningen af de godtyckliga
-friheter han sjelf tagit sig med ämnet; verkligheten af hvad han ifrån
-den samfäldta fonden emottagit betviflar han icke. För den ena som de
-andra voro Arthur och Charlemagne med respektiva följen icke diktade
-idealer blott, utan verkliga personer, på hvilkas lif och bragder man
-trodde lika fullt och fast, som på verkligheten af de hjernfostrade
-andeväsenden. Så intimt äro dikt och sanning förvexlade, att endast den
-allvarligaste kritik förmår skilja dem åt.[66] Samma fabler återkomma
-derföre än som historia, än som poesi. Af Britternas traditioner
-gjorde biskop Geoffroy af Monmouth sin "Historia Britonum",[67] af
-denna Maistre Wace en roman, hvilken af Robert från Gloucester åter
-ombildades till en rimmad historia, nu sträckande sig från Brutus
-till Edvard I, och ur denna hemtade den s.k. Regnorum Chronica, som i
-klostren användes till lärobok, talrika fabler.[68] Så utsväfvande
-fri romancieren i uppfattning och komposition än är, tyckes det dock
-honom sjelf och andra att han, likt krönikerimmaren och annalisten,
-blott berättar en historia. Deraf det naiva, historiskt-berättande
-framställningssättet, som romanen bibehåller, fastän han upphört att
-vara ett epos, sedan innehållet blifvit allt annat än episkt, blifvit
-individens inre känslolif. Denna dubbla karakter, af bunden naiv
-folkdikt och frittskapande karaktersdiktning, ger åt riddareromanen
-hennes ställning af öfvergångsform från epos till modern roman.
-
-Men äfven der, hvarest ämnet är rent af diktadt, i de s.k.
-kärleksromanerna, är framställningen af tidsfantasin så förutbestämd,
-att endast ringa variation blir diktaren öfrig. Man kunde vänta, att
-den obundna kompositionen skulle leda till rik mångfald af karakterer,
-situationer, vexlande känslor och händelser. Detta är dock långt ifrån
-fallet. Då den inre motiveringen saknas, iklädas karaktererna vid
-utförandet blott en gemensam riddarerustning, under hvilken man väl
-kan igenkänna en starkare eller svagare arm att slå, ett större eller
-mindre mod, ett mer eller mindre belefvadt uppförande, men ur hvars
-slutna hjelmgaller endast få egendomligheter kunna tala. Impulserna
-äro få och snart uttömda, stående fiktioner återkomma jemt, och
-skildringarne, ehuru de med lefnadssättets prakt blifvit mera lysande,
-blifva stereotypa, då de icke hemtas ur verklig naturåskådning. Härur
-äfven armhet på bilder, som åter betingar ett styft och rått poetiskt
-språk, fortlöpande i enformiga rim-par.
-
-Härur uppstår det andra slaget af bundenhet: den stereotypa stilen,
-betingad af torftigheten i det chevalereska lifvet. Oförmögen att
-derur finna nya haltfulla företeelser såsom ämnen för sina dikter, och
-tillfredsstäld med den ringa näring inbillningskraften ur verkligheten
-behöfver, åtnöjde sig medeltidsdiktaren för det mesta med de poetiska
-fiktioner och uttryckssätt, som före honom funnos kuranta, pålägger
-dem det ämne han behandlar, och blir sålunda fullständigt bunden af
-sin tids poetiska styl. I honom växer han fast, yfves öfver kännedomen
-deraf, betraktar sig, i besittning af denna kunskap, som en _lärd_ man,
-en _man af yrke_, hvilken är mängden öfverlägsen i poetiskt vetande.
-Men denna skråmässiga belåtenhet med den gifna formen stänger för
-honom vägen till en verklig konstnärsståndpunkt. Han förblir blott
-reproduktiv, icke produktiv. Endast ringa är det nya, som för hvarochen
-af de stora romanerna lägges till den gifna fonden, hvarföre äfven här
-de enskildte diktarne mestadels försvinna blifva namnlösa bland mängden
-af tidens skalder.
-
-Jemlik den individuela fantasins ställning till tidsfantasin, är
-således den ställning skalden intog till skalderna. Desse afslöto
-sig till en korporation, hvilken, så att säga i bolag öfvertog
-sagoämnena ur folkpoesin och utarbetade riddarediktningens styl, och i
-hvilken de enskildte diktarne, på några undantag när, namnlöst uppgå.
-Tidigare, vid Carl den Stores tid, benämnas sångarne ex professo
-_citharoedi, joculatores, ministrelli l. ministelli_, eller äfven,
-med afseende å deras dramatiska föreställningar, mimi, histriones;
-med hvilka benämningar antydas deras handtverkarmässighet,[69] och
-att de som äkta torgsångare beledsagade sången icke blott med
-instrumenter, utan ock med gester och gycklerier, vare sig då att de
-äro vanslägtade afkomlingar af de celtiske barderne, som de la Rue
-och Percy vilja det, eller af det romerska lifvets kringvandrande
-komedianter, hvilket är Wartons åsigt.[70] Ifrån denna förnedrade
-ståndpunkt hos de romaniserade Gallo-Frankerne, höja de sig så, att
-af krönikeskribenternes föraktliga benämningar: joculatores och
-ministrelli uppkommit de aktade namnen _jongleurs_ (anglo-norm.
-_jugleours_, engl. _juglers_) och _menestriers, menestrels, minstrels_.
-I skaror, vandrande från trakt till trakt, sjöngo de i borgar och
-slott, på torg eller vid marknader, uppfängande ur folksången de
-nationela ämnena, sjelfva kringspridande dem, och sålunda icke ringa
-bidragande till ämnenas sammanblandning.
-
-Med den öfriga gallo-frankiska kulturen antogo Norrmännen vid sin
-bosättning i Neustrien äfven dess skaldekonst, ehuru visserligen
-"joculatores" här i många afseenden påminna om de gamla nordiska
-hofskalderne, som hos Skandinaviens stora och små furstar innehade en
-så betydande ställning, icke blott som lof- och stridssångare,
-utan äfven som tignarmän och gesandter.[71] Denna deras egenskap af
-hofskalder intyga de tidiga sånger, hvari Robert le Diable (antagligen
-Rollo), Guillaume Longue-Epée, Richard Sans-Peur, ehuruväl icke
-mera på historiskt-panegyriskt sätt besjungas, och i sjelfva verket
-måste man i de _joculatores regis_, hvilka enligt krönikornas intyg
-Ludvig Ultramarinus fördref vid sitt infall i Normandie,[72] skåda
-en förening af fornnordiskt och romantiskt diktarskap. En sådan
-joculator är äfven den Berdic, åt hvilken Doomesdaybook förtäljer
-Wilhelm Eröfraren hafva skänkt åtskilliga gods i Gloucestershire.[73]
-Huru mycket af nordisk skaldekonsts egendomligheter vid denna
-förening öfvergått i den begynnande riddarediktningen, kan ej afgöras,
-då poetiska minnesmärken från denna period icke finnas. Men det vissa
-är, att utvecklingen af den chevalereska diktningen håller ett streck
-med utvecklingen af det chevalereska lifvet hos Normanderne. Icke
-lång tid efter, sedan den oroliga eröfringsandan och lusten efter
-byte öfvergått till ridderlig afventyrarlust, sedan den obändiga
-sjelfständighetskänslan nått sin afslutning i chevalierens oberoende
-af samhällets lag och kraf, sedan aktningen för qvinnan uppjagats
-till galanteri, korteligen, sedan chevaleriet hos Normanderna slagit
-ut i blomma, fritog sig äfven dess skaldekonst från det nordiska
-hofskaldskapet å ena sidan, från det franco-romaniska torgsångarskapet
-å den andra, ombildade fritt de ärfda sagoämnena i riddareväsendets
-anda, samt fixerade romantikens styl med dess löpande fiktioner,
-uttryckssätt och versmått.
-
-De sålunda förändrade hjelteqvädena bära ömsom namn af _chansons des
-gestes_[74] och _romans, romaunts_. Detta sednare namn härleder
-sig från motsatsen mellan det celtiska språket och den ur latinets
-förskämning uppkomna _lingua romana rustica_, hvilken sednare, efter
-att hafva förädlats till _la langue française_, öfverlemnar sitt namn
-till odelad besittning åt medeltidens större episka dikter. Synnerligen
-rotfäster det sig i England genom den nya motsatsen mellan Normandernes
-och Anglosaxarnes munnarter. Ifrån denna diktart har namnet öfvergått
-på dess moderna fortsättning, romanen.[75] Dels sjungna, dels
-reciterade, med ackompagnement af harpa eller fiol, äfven beledsagade
-af gester, föredrogos dessa metriska berättelser af en eller flere
-sångare, sålunda att, sedan sagoämnena vuxit i vidd, en vidtog der
-den andra slutade. Härigenom sönderfalla de i skilda brancher, af
-hvilka det gifves ända till tjugu tillhörande en och samma chanson.[76]
-Huru författandet tillgick är lättare att föreställa sig än bevisa.
-Dels ur manuskript, dels genom mundtligt meddelande lärde sig
-sångaren en dikt, hvilken han i ensamheten, eller äfven under sjelfva
-framsägandet utrustade med nya partier, allteftersom publikens intresse
-för tillfället syntes honom kräfva. Han var sålunda till en betydlig
-del improvisatör, och det i samma mon oförsyntare än folksångarn, som
-pieteten för ett från fädren ärfdt ämne icke hos honom behöfde finnas.
-Hvad andel den ene eller andre eger i den sålunda växande dikten, kan
-naturligtvis icke afgöras. Lyckades det dem att intaga sin publik,
-voro belöningarne sedvanligen icke ringa. Ofta afklädde sig furstarne
-sina mantlar och smycken, för att dermed belöna dem, eller skänkte dem
-de dyraste springarne ur sina stall. Också underläto de icke att i
-sina chansons framställa förebilder af en sådan frikostig "gentilesse."
-Om Robert af Normandie, korsfararen, förtäljes det, att han åt
-jonglörer, snyltgäster och jongleresser -- ty äfven qvinnor medföljde
-redan tidigt de kringvandrande banden -- bortskänkte allt hvad han
-ur sitt hertigdöme kunde utpressa, tills omsider baronerne reste sig
-och fördrefvo honom.[77] Vi finna dem i intimaste förhållande till
-konungar och mäktiga furstar, såsom Guillaume Blondels förhållande
-utvisar, de voro icke sällan af adlig samhällsställning, och när
-konungar och baroner sjelfva begynte utöfva deras konst, har man svårt
-att särskilja konstnärerne från konstvännerne.
-
-Denna menestrelernes popularitet bekräfta krönikeskribenterne, ehuru
-gemenligen med stor grämelse och förbittring. De underlåta sällan
-att tillägga dem benämningarne "scurrae", "leccatores", "famelici",
-"nebulones." Isynnerhet är den stränge Jobannes Sarisburiensis under
-Henrik II outtömlig i smädeord, och om man äfven afräknar en del
-af tadlet på jalusin som naturligen herrskade emellan den gladare
-skaldekonstens och den alvarliga vetenskapens tjenare, återstå dock
-tillräckligt talande bevis, att stämpla de muntra skarorna som
-uppbärare och kringspridare af tidens lastbarhet. Det icke minst
-talande är sedeslösheten i deras sånger.
-
-Öfver denna exeqverande och improviserande klass stod _truderernes_,
-ehuru gränsen dem emellan icke lätteligen kan uppdragas, om ens någon
-sådan förefanns. Röja de förra tydligt nog sitt torgsångare-ursprung,
-stå deremot desse konstpoeten närmare. Att äfven truveren drog
-omkring från hof till hof eller stod i tjenst hos enskildte, torde
-icke kunna nekas, men skillnaden är, att diktandet, icke sjungandet,
-var hans uppgift. Han valde sig ett eget sagoämne ur den gemensamma
-fonden, utarbetade det fullständigt till en dikt, satte derpå sitt
-namn och äfven, hvilket aldrig blir fallet med folkpoeten, en viss
-egendomlig prägel, ehuruväl så matt, att endast den öfvade kännaren
-kan särskilja den ena truverens dikter från den andras. Han var icke
-improvisatör, hans dikt är mera ett sammanhängande helt och stilen
-mera vårdad. Gemenligen uppskrifven på samma gång som författad, röjer
-den ett mindre direkt afseende på publiken, och saknar de vanliga
-uppmaningarna till undseende och frikostighet.[78] Ofverhufvudtaget äro
-flertalet af metriska roman-manuskripter troverernes arbeten, och sedan
-de långa riddare-romanerna vid slutet af XII:te årh. begynte _läsas_
-vid de bildades samqväm samt menestrelernes förmedlande verksamhet
-sålunda blifva öfverflödig, öfvergick denna art af
-medeltidsdiktningen alltmer till de jemförelsevis lärde diktarene,
-truvererna.
-
-Bland dessa intaga munkarne ett icke obetydande rum. Om mer än en roman
-känner man, att den leder sitt ursprung från någon from klosterbroders
-lediga stunder, och talrika fabelkrönikor äro återfunna i klostrens
-manuskripter eller i bibliotekarie-brodrens förteckningar.[79] Att
-dessa andans män, för hvilka det ridderliga lifvet synes hafva bordt
-vara främmande och dödt, icke destomindre uppträda med så rika bidrag
-till den romantiska diktningen, intygar blott huru allmänt kringspridda
-fabelämnena voro, huru den romantiska uppfattningen låg så att säga
-i luften, och huru enkelt poetens tillgörande vid framställningen i
-sjelfva verket var. Med detta de andliges och lärdes deltagande hade
-romantiska fantasin tagit längsta steget ifrån folkpoesins ståndpunkt.
-Ty, om äfven genom deras lärdom tron på det underbara och fabelaktiga
-icke rubbades, om det diktade icke särskiljdes från det historiska, är
-dock lärdomen det skedvatten, som upplöser den förtroliga föreningen
-mellan diktaren och ämnet, för att stöpa det i en form, som han engång
-för alla utsirat med det romantiska lifvets ornamenter. När sednare
-genom framhemtade klassiska mönster de lärde och bildade erhållit andra
-former, öfvergifva de för det mesta de gamla ämnena, som nu förlora sig
-i ändlösa prosaromaner, eller ock (åtminstone i England) återvända med
-minstrelerne till folket.
-
-Början af romantiska poesins blomstringstid hos Normanderna infaller
-vid tredje korståget. Richard Lejonhjertas regering bildar således
-äfven för menestraudien glansperioden, som dock fortfar genom följande
-århundradet, efter normandiska väldets sönderfallande. Hans egen
-poetiska verksamhet och hans kärlek för skaldekonst bidrog härtill
-på det verksammaste. Hans hof blef samlingspunkten för sångare
-och skalder, hvilka, fördrifna från Philip Augusts, hit togo sin
-tillflykt. Vi hafva sett honom sjelf försäkra, att hans käraste vänner
-voro skalderna. Företrädesvis var han bevandrad i den provençaliska
-skaldekonsten, i hvars språk och anda hans egna dikter för det mesta
-äro affattade. De berömdaste skalderna i hans poetiska omgifning
-voro, jemte menestrelen Blondel, trubadurerne Gaucelm Faydit och
-Foulque de Marseilles. I denna hans ställning utgör hans uppträdande
-inom tidens litteratur en af de vigtigaste verkande orsaker till en
-intimare beröring mellan de tvenne skaldeverldarne: den normandiska
-och provençaliska, hvilka intill dess temmeligen oberoende delat
-emellan sig den romantiska fantasin och dess sagoämnen. Ifrån
-denna tid begynner ett erotiskt element allt starkare framträda i
-Nordfransonernas diktning; kärlekssången ("canso", "chanson") får i
-Chrestien de Troyes sin första betydelsefullare idkare.[80]
-
-Detta beskyddande af den poetiska konsten och förtroliga umgänge
-med dess idkare är äfven en af de omständigheter, som gjorde att
-tidsfantasin så begärligt upptog honom bland sina hjeltar. Redan under
-hans lifstid skall en viss Gulielmus Peregrinus, en "poeta per eam
-aetatem excellens", som medföljt Richard till det Heliga Landet, gjort
-hans bragder till föremål för ett latinskt poem: _Odoeporicon Ricardi
-regis_.[81] Också hafva vi af Faydits _planh_ funnit, huru fantasin
-begynner panegyriskt med att fullända hans ridderliga dygder till
-jemgoda med Arthurs, Charlemagnes och Alisaunders, tills hon i romanen
-slutar med att kalla:
-
-    "Kyng Rychard the werryor best,
-    That men fynde in ony jeste."
-
-Till att vinna en sådan utmärkelse, har han i sjelfva verket
-att vandra samma väg, som den vi funno desse ursprungligen
-historiska personligheter hafva tillrygralagt; ehuru visserligen
-poeternes tillgöranden här blifva i samma mon mindre, som Richard redan
-till sin historiska karakter närmar sig ett riddareideal, och som den
-romantiska poesiskruden redan fanns färdig att påläggas. Till detta
-ändamål behöfde Richard Lejonhjerta icke afklädas några nationela drag,
-icke betagas några folkliga intressen och motiver; ty sådana funnos hos
-honom öfverhufvud icke. Det godtyckliga och nyckfulla samt tapperheten,
-generositeten, obändigheten egde hans personlighet på förhand, och på
-äfventyr var hans lefnad icke fattig. Att öfverdrifva egenskaperna,
-förvirra det historiska och geografiska, samt tillägga allehanda af
-de löpande fiktionerna, var här fantasins (inbillningskraftens) hela
-uppgift.
-
-Tyvärr tillåter icke bristfälligheten hos tidens litterära
-minnesmärken, att historiskt följa arbetet. Först femtio år efter
-Richards död finna vi första spåret deraf. De kungliga räkenskaperne
-under Henrik III, förvarade i de såkallade "piperolls," innehålla för
-år 1246 en anordning, att bepryda Clarendon-palatset med en målning,
-föreställande _historia Antiochiae cum duello regis Ricardi_.[82] I
-denna anordning finna vi redan tvenne poetiska misstag: att ställa
-Richard i gemenskap med Antiochias belägring, samt att tillskrifva
-honom en duell, hvilket sednare vi verkligen återfinna i romanen
-begagnadt och vidlöftigt utfördt. Redan i den närmaste generationens
-minne hade således de historiska händelserna begynt förvirras och
-utsmyckas; och man har antagit, att redan nu en poetisk berättelse
-öfver hans lefnad fanns gängse bland menestrelerna,[83] till en början
-mera autentisk, sednare allt mer och mer romantiserad. Dess tillvaro
-blir dock bestyrkt först genom munkarne Robert af Gloucesters och
-Robert de Brunnes rimkrönikor, den förres skrifven omkring 1300, den
-sednares afslutad 1338; icke blott, att hvardera af dessa omnämna honom
-såsom uppskrifven och af dem sjelfva läst, utan den sednare begagnar
-äfven drag derur vid sin framställning af Richards lefnad, anförande
-sin källa och utan tvekan om dess sanning.[84] Att riddarekonungens
-historia under loppet af XIII:de seklet af normandiska diktare
-förvandlats till en metrisk riddareroman, full af fiktioner och fabler,
-är sålunda utom allt tvifvel, ehuru originalet på "la langue française"
-gått förloradt.
-
-Men förutom denna fabelaktiga bearbetning har en annan pågått, trognare
-anslutande sig till historien och utgörande blott en rimmad version af
-krönikorna. Äfven till denna är det normandiska originalet förkommet.
-Dess tillvaro bevisas dock af ett engelskt manuskript-fragment i de
-s.k. Auchinlek M.S., i Advocates Library i Edinburgh.
-
-Sålunda finnes af de originala dikterna om Richard Coeur-de-Lion intet
-öfrigt, eller åtminstone äro deras manuskripter ännu icke framdragna
-ur bibliotekernas damm, hvarföre dikten måste sökas i engelska
-öfversättningar.
-
-Vi hafva hittills icke afsett det anglosaxiska folkelementets
-deltagande i medeltids-poesin. Chevaleriet, dess åskådningssätt, seder
-och bruk, så ock dess skaldekonst, var en främmande kulturform, hvilken
-af Normanderne infördes och utbildades i anglosaxiska samhällets sköte.
-En gren af normandiska kulturen sträckte sig, så att säga, öfver
-kanalen till en annan jordmån, men fortfor dock att erhålla samma
-näring och ega samma lif som moderstammen. Färgskiftningen, som måhända
-fanns och förorsakades af olika jordmån och olika klimat, är, till den
-del hon kunde röja sig i sedvanor, lefverne och poesi, till en början
-för ringa att kunna fixeras. Först då, när sambandet under konung
-Johan afskars mellan anglonormandiska grenen och franco-normandiska
-moderstammen, och den förra rotades ensamt uti Englands jord, kunde
-denna icke annat än med tiden förändras till en egen moderstam, så
-mycket mera varierande från den normandiska, som de anglosaxiska
-närande elementerna städse förefunnits och med öfverväldigande styrka
-gjorde sig gällande. I statsskick, seder och bruk vidtager ifrån Johans
-och magna-chartas tider, genom Henrik III:s oroliga, af borgerliga
-strider sönderslitna regeringstid, utvecklingen af en egendomlig
-kultur, som under Edvarderna visar sig fri och sjelfständig nog, att
-träda i fiendtligt förhållande till den franco-normandiska, numera
-fransyska nationaliteten. Man måste erinra sig den jemförelsevis
-höga grad af utveckling anglosaxiska samhällsskicket vid eröfringen
-innehade, samt den starkt utpräglade nationalitet, det egendomliga
-lynne, som röjde sig i dess samhällslif, dess plägseder, drägter,
-litteratur och äfven poesi, för att kunna fatta möjligheten af
-dess återupprättelse, efter att i nära tvenne sekler hafva varit
-nedträngdt till samhällets lägsta regioner samt derstädes föraktadt och
-förtrampadt.
-
-Nödvändigtvis följa språket och litteraturen de öfriga lifsformerna
-åt vid detta uppstigande; ifrån ett armt och förtryckt anglosaxiskt
-folkspråk, böjer sig det förra, riktadt med ett oberäkneligt antal
-romaniska ord och former, till att vara bildningens språk, erhåller
-användning icke blott i enkla och förgängliga folksånger, utan äfven
-i lärd litteratur och konstpoesi. Först då, när detta inträffar,
-erhållas minnesmärken, hvarur engelska språkets utveckling ur det
-anglosaxiska och insteg hos normandiska samhällsklasserna kunna
-följas. _Chronicon anglosaxonicum_ och Layamons engelska (anglosaxiska)
-version af Waces _Brut d'Angleterre_, från sednare hälften af XII:te
-årh., äro de tidigaste spåren af dess användande i skrift. Efter
-denna tid blifva engelska manuskripter allt talrikare. De innehålla
-företrädesvis legendsamlingar och religiösa poemer; men äfven
-satiriska dikter förekomma från XII:te århundradet.[85] Af egentlig
-riddarediktning torde Tristram-romanen, skrifven omkring 1250 af en
-Thomas of Erceldoune, vara den första engelska,[86] vare sig han då är
-original eller öfversättning. Robert de Brunne bestyrker dess tillvaro
-på så "quaint Inglis", att han med svårighet kunde förstå den.[87]
-Äfven romanen _Geste of king Horn_, grundad på anglosaxiskt sagoämne,
-är af gammalt datum.[88] Från början af följande sekel blir romantisk
-diktning på engelskt tungomål talrik och otvifvelaktig.
-
-Detta bevisar, att vid denna tid en riddarepublik förefanns, hvilken
-talade engelskt språk, och för hvilken engelska minstreler diktade och
-sjöngo. Under Edvarderne blir hon den talrikare. De franska talande
-aftaga äfven bland högre klasserna. Edvard III utfärdade 1362 påbud om
-engelska språkets begagnande i rättegångsväsendet, och till devis på
-sin sköld bar han ett engelskt måtto.[89] Under Richard II uppstodo
-engelska skolor för de högre klasserna, hvarmed det slutliga intyget
-gafs, att fransyska kulturen var vorden rotlös och öfverflödig i
-England.
-
-Vid hvilken tidpunkt de tvenne poetiserade berättelserna om Richard
-Coeur-de-Lion iklädts engelsk drägt, låter icke bestämma sig. Som orsak
-till öfversättandet anges i introduktionen:
-
-    "In Frensshe bookys this rym is wrought,
-    Lewede menne (laymen) knowe it nought;
-    _Lewede menne cunne French non;
-    Among an hondryd unnethis on_";
-
-af hvilket förhållande kunde slutas till Edvard III:s eller Richard
-II:s regering. Att romanen i sitt nuvarande skick icke är äldre än
-Edvarderne, upplyses af det ställe, der det förtäljes, att icke blott
-"erl, byschop and barouns", utan äfven "knyghtes, squyers, burgeyses,
-and every freeholdande" instälde sig till det "parlement" Richard höll
-före sin affärd till Palestina, hvilken parlaments-sammansättning kan
-anses stadgad först med Edvard II:s regering.
-
-Än mindre kan, i brist på originalerna, afgöras i hvad mon dikten
-genom öfversättandet förändrats. Men då chevaleriet utan väsendtliga
-modifikationer kunde uppträda hos olika nationer, behöfde dess diktning
-endast få förändringar undergå, för att öfverflyttas från ena språket
-till det andra. Hvarförutom de engelska öfversättarne städse visa sig
-synnerligen samvetsgranna i att återgifva originalerna.[90] Måhända
-kunde man dock i den bitterhet,[91] hvarmed Fransmännen här skildras,
-finna ett inflytande af det begynnande nationalhatet under Edvard III.
-Men bitterheten kan lika lätt tillskrifvas spänningen mellan franska
-och anglonormandiska diplomatin, hvilken spänning är långt äldre än
-tillvaron af en engelsk nation och engelskt nationalhat.
-
-Det enda fullständigare manuskript af Coeur-de-Lion-romanen, som ännu
-finnes öfrigt, är Caius-College M.S., Cambridge, hvilket de i början
-af XVI:de årh. tryckta editionerna i det närmaste följt, och äfven
-följts i den af oss begagnade samlingen af "Metrical Romances." Detta
-manuskript öfverensstämmer rad för rad med sednare delen af det
-auchinlekska fragmentet, hvilket vi nyss funnit vara en öfversättning
-utaf den historiskt trognare bearbetningen af ämnet. Deremot skilja
-sig dessa manuskripter i framställningen af Richards börd och ungdom,
-i det det sednare äfven här följer historien, det förra i dess ställe
-upptagit gamla fiktioner. Man kan häraf med säkerhet draga slutsatsen,
-att romanen, i den form vi nu ega henne, är en sammansättning af de
-tvenne ursprungligen skilda bearbetningarne: den trognare historiska
-och den fabelaktiga, ur menestreltraditionen uppteknade.[92] I detta
-skick innefattar dikten öfver 7000 versrader, fördelade på tvenne
-brancher eller "parts."
-
-Redan af ett så mekaniskt sammansättande kan man sluta till hvad plan
-ifrågavarande dikt skall kunna ega. Erinrar man sig dertill ännu,
-huru menestrelerna plägade tillvägagå med nya episoders insättande
-och gamlas omarbetande, måste erkännas, att sättet hvarpå romanen
-uppstått, fullgodt emotsvarar planlösheten i medeltidsfantasins
-skapelsesätt. Det är egenteligen trenne händelser ur Richards lif,
-hvilka här utgöra innehållet: Hans börd och ungdom, striden i det
-Heliga Landet, samt fångenskapen. Genom att sålunda utelemna slutet af
-hans lefnad, är dikten sjelf utan slut, hvilket vi funnit dock vara
-alltför öfverensstämmande med den romantiska diktningens natur. Genom
-att omkasta de två sednare episoderna åter, göres det inre
-förhållandet delarne emellan lika godtyckligt, som det helas afslutning.
-I historien motiveras korståget ur Richards lust för äfventyr samt ur
-tidsomständigheterna; fångenskapen ur dessa och ur det öfvermod,
-hvarmed han förskaffade sig fiender. I motsats till den moderna
-fantasins sätt att grundlägga, genom att klargöra och koncentrera de
-historiskt gifna motiverna, borttappas de här helt och hållet.
-
-Sedan Richards börd och den underbara tilldragelsen med hans mor
-blifvit skildrade, förtäljes huru han i hemlighet fattade beslut att
-rekognoscera ställningen i Palestina, anställer ett tornerspel i
-ändamål att utfinna de tappraste bland sina riddare, och beger sig
-i pilgrimsdrägt ut på färden. På goda skäl antar Ellis (Introd. pg.
-284), att denna rekognosceringsfärd har sin uppkomst i Edvard I:s
-tåg till Palestina 1270, det han företog åtföljd endast af en ringa
-skara. Likaså kan det berömda tornerspel, hvari denne prins deltog i
-Chalons, hafva varit romancieren en förebild. Åtminstone vet man icke,
-att Richard skulle uppträdt inom skranket. Huru dermed än må förhålla
-sig, begynner i alla händelser Richards egen historia tydligare
-framträda först med fångenskapen, hvari han råkar på återfärden genom
-den tyska konungens land. Men om ock här det historiska i situationen
-blir igenkänneligt, är dock den historiska motiveringen borta. Så
-återfinner man visserligen ett historiskt tycke i den scen, der
-Richards fängslande beskrifves. Det sker på ett värdshus, medan han
-jemte följeslagarne håller på att tillreda sin måltid.[93] En engelsk
-menestrel inkommer, erbjuder sig att underhålla dem med sin konst, men
-afvisas af Richard. Uppbragt öfver ett sådant bemötande, söker han
-hämd på pilgrimerne, genom att förråda dem åt konungen af Almayn. Men
-när nu ingen fiendskap mellan denne och Richard finnes omtalad, ej
-heller någon annan bevekelsegrund anges, måste man åtnöja sig, liksom
-romancieren, med den enkla uppgiften, att konungen kallar Richard sin
-"dedly foo", och förevitar honom, att hafva kommit "with velanye"
-hans "londe to spye and sume treson for to don", och kastar honom i
-fängelse. Med denna episod sammanhänger den tredje ej det ringaste.
-Återkommen från fångenskapen uppmanas Richard, liksom samtidens öfriga
-furstar, genom påfven Urbans sändebud, att hasta till det Heliga
-Landet, der tillfölje af _Eerl Joys' och Markes Ferrants_ [94]
-förräderi hela landet _Surry_ (Syrien) gått förloradt och den tappre
-_Duke Milon_, son till Jerusalems konung _Bawdewynys_, nödgats öfverge
-allt försvar. Låter man nu detta gälla som historiska och tillräckliga
-motiver för Richards andra färd till Palestina, kunde denna del dock
-lika godt vara en skild roman för sig. Att Richard i förbifarten tågar
-genom Tyskland, för att hämnas på konung Modard, är blott en episod i
-berättelsen om korståget, icke ett motiv till det samma. Hans förra
-färd omnämnes icke ens, och rekognosceringen kommer honom på intet sätt
-till godo. Dock är motivet till Richards hemfärd från Palestina det
-rent historiska, att oroligheter utbrustit i England.
-
-Enda verkliga sambandet mellan dessa trenne delar är, att de
-röra sig kring en och samma person, utgöra berättelser i samma
-lefverneshistoria. Vi hafva redan angifvit såsom romanens allmänna
-karakter, att vara mera biografi än epos, men derjemte funnit att,
-likalitet som de allmänna kulturformerna episkt uttala sig i den
-handlande personen, likalitet några allmänna intressen (ideer) gifva
-halt åt hans passioner och handlingar, hvarför ej heller någon egentlig
-karaktersteckning kan uppstå. Oaktadt, således de sjutusen versraderna
-äro uteslutande egnade åt Richard Lejonhjertas lefnad och bedrifter,
-vinner hans karakter med dem icke så mycken belysning, som Walter
-Scott, i sin roman "The Talisman", kastar deröfver genom den enda
-rådsförsamlingsscenen, efter det Englands banér blifvit bortröfvadt.
-Undantager man en viss moderation i tal och äfven handling, som han
-under fångenskapen visar, äro föröfrigt de genomgående grunddragen en
-egendomlig jättelikhet både till kropp och själ, en obändig tapperhet,
-stundom ock ett drag af råhet. Alldeles försvunnet är ej det godmodiga
-och loyala; af generositet deremot finnes i hans lynne knapt en skymt.
-Än mindre har romancieren begagnat sig utaf hans skaldenatur. Af
-den chevalereska kärlekens impulser finner man föga spår i Richards
-historia, och dikten har i detta afseende, som i de flesta andra, icke
-förbättrat historien. Öfverhufvudtaget äro de finare, mera andliga
-dragen i karakteren obegagnade, de starka sinliga deremot öfverdrifna
-till en grotthet, som tillochmed får tycke af kannibalism. Genom denna
-grofkornighet röjer Richard Coeur-de-Lion en betydlig underlägsenhet,
-jemförd med de finkänsligare riddarne af tableronden, en stark
-frändskap deremot med Charlemagne-sagans hjeltar.
-
-Efter att i diktens anlägning och karaktersteckning igenkänt det
-romantiska skapelsesättets lynne, återstår att genomgå de situationer,
-hvari dikten förlägger Richard, och i dessa förvirrade historiska
-tilldragelser finna en specielare tillämpning af detsamma.
-
-Richards fader är Henry, konung af Yngelonde, som af sina vasaller
-omsider förmås att taga sig en gemål, men blott på det vilkor, att
-de hemta honom den skönaste qvinna i verlden. Kunskapare utsändas.
-Underbarligen påträffa desse midt på hafvet ett praktfullt skepp,
-hvarpå färdas Corbaring, konung af Antiochia, med sin dotter
-Cassodorien. Då denne genom en syn erhållit befallning att resa till
-England, tyckes kunskaparne intet tvifvel vara, att ju Cassodorien är
-den sköna de söka. De återvända till konung Henry, som ännu samma afton
-firar sin förmälning med den fagra okända. Men tyvärr är Cassodorien
-icke lika god kristen, som hon är skön och intagande. Redan följande
-morgon svimmar hon vid hostians upplyftande och undviker denna ceremoni
-för framtiden. I femton år, under hvilka hon föder åt Henry sönerna
-Richard och John samt en dotter Topyas, njuta de det oaktadt en ostörd
-lycka, tills omsider en erl "of gret pousté" får infallet, att göra
-konungen uppmärksam på detta drottningens oskickliga förhållande, och
-äfven lätteligen öfvertalar honom, att med våld qvarhålla henne vid
-ceremonin. Följden blef förskräcklig, ty Cassodorien fattade sin dotter
-med ena handen och prins John med den andra, samt flög i den bestörta
-menighetens åsyn upp genom taket. Prins John "fel from the eyr in that
-stounde and brak his tygh on the grounde", men med dottren försvann
-hon och blef aldrig mera återsedd. Konung Henry undrade öfver hennes
-ändalykt så, att han snart kände sitt slut nalkas och lemnade riket åt
-sonen Richard, hvilken, ehuru vid denna tid blott i sitt femtonde år,
-"was a man of grete powere", som
-
-    "Dedes of armes gaff hym to.
-    As falleth for kynges and knyghtes to do."
-
-                                     (v.v. 35-250).
-
-I denna fiktion igenkänner man lätteligen de folkliga sägner, som
-enligt krönikorna (Johannes Bromton, hos Script. rer. Angl.) redan
-på Richards tid voro gängse om hans farmor, grefvinnan af Anjou,
-och derifrån af menestrel-traditionen öfverflyttats på hans mor.
-Den plantagenetska slägten är dock icke ensam om en så underbar
-familjehistoria. Gervasius af Tilbury, som skref omkr. år 1200,
-förtäljer densamma om en viss dam af Espervel, med den skillnaden, att
-hon vid sin flygt medtog en del af slottets vägg.[95] Tvifvelsutan
-ligger till grund för dess öfverförande på Richards mor, det hätska
-demoniska lynne denna furstinna gjort sig känd för, liksom äfven,
-att hon här förvandlats till en antiocheisk prinsessa, kan anses
-föranledt af hennes skandalösa uppförande i Antiochia under andre
-korståget.[96] I sakens natur ligger ock, att Richards historia,
-hvars mest lysande del förlöper inom Orienten, så mycket hellre skulle
-förses med en sådan tilldiktning, som orientaliska prinsessor äro
-stående artiklar i medeltidens fiktionsförråd. Öfverhufvud voro de
-skönaste damerna från österlandet. Der är det såväl Guy of Warwick,
-som isynnerhet Sir Bevis of Hamtoun finner dem. Detta gäller dock i
-gemen alstren af den romantiska inbillningskraften, som, älskande
-halfskymningen, finner henne ingenstädes mera mystiskt lockande än i
-Orienten, om hvars främmande lif och natur tiden visste jemt och nätt
-så mycket, som erfordrades att låta inbillningen der kringströfva.
-Ibland Mahounds-dyrkare, Saracener och Morer kunde, det tillgå ännu
-orimligare, än ibland kristne, då hos dem icke fanns samma kristna
-samvete, då deras handlingar icke leddes af chevaleriets motiver och
-då de voro, om icke söner af åtminstone nära beslägtade med Hin Onde
-sjelf. En sådan dunkel menskoverld lefde nödvändigtvis i en mystisk
-naturverld, så att sambandet dem emellan der icke var ledt ens
-af de naturlagar, som dock erkändes af romantiska fantasin i dess
-vesterländska hemland.
-
-Ur detta förhållande, att Cassodorien är från ett land, der det ej stod
-så alldeles helt till med kristendomen, vinnes utvecklingen i denna del
-af romanen. Men hennes brist är ingen själsegenskap, hvarföre ock den
-handling, svimmandet vid hostians upplyftande, som derur framgår, är en
-blott fysisk tilldragelse. Med rätta har derföre hennes demoniska natur
-alls intet inflytande på Richards karakter. Romancieren glömmer det
-helt och hållet under diktens fortgång.
-
-Likalitet behöfver han finna någon grundlägning deruti, att Richard
-med sin faders död bestigit en tron och regerar ett helt folk. Vi
-hafva sett, att det för Richard sjelf i verkligheten intet betydde.
-Det enda drag, hvarmed han här visas som konung, är, att han befalte
-enhvar af sina baroner inställa sig vid det tornerspel, han utlyste
-till Salisbury, "on forfeyture on lyff and londe". Sjelf uppträder
-han dervid okänd som en _knight aventurous_, i trenne olika skepnader.
-Först rider hat inom skranket på en kolsvart häst, i kolsvart rustning,
-på hvars hjelmkam satt en glupande korp. Kring halsen bar han en klocka
-och i handen ett spjut om fjorton fots längd och tjuguen tums tjocklek.
-Betydelsen af korpen förklarar dikten vara tålamod under mödor och
-arbete, samt af klockan beskyddandet af den heliga kyrkan. Efter att
-hafva kastat åtskilliga riddare ur sadeln, återvänder han till skogen,
-hvarifrån han kommit, och framträder ånyo i en röd rustning på en
-blodrõd häst, och på hjelmkammen en röd hund, hvars svans nedhängde
-till marken, och som antydde hans hat emot hednahundarne. Men då ingen
-ville utsätta sig för hans jättespjut, tog han on klubba och red in på
-den berömde riddar Thomas de Multon, mot hvars hjelm han riktade ett
-slag, som ofelbart skulle krossat en mindre utmärkt kämpes hufvud. Sir
-Thomas aktade derpå intet och då Richard ger den flegmatiske riddaren
-ett än hårdare slag, slår denne tillbaka med sådan kraft, att konungen
-förlorade stigbyglarne och skyndsamt måste draga sig till skogen.
-Ännu en tredje gång infann han sig rustad i hvitt, med ett rõdt kors
-på skuldran och en hvit dufva på skölden, utför samma manöver emot
-Sir Foulke Douyly, men med samma framgång. Efter tornerspelets slut
-kallar han till sig de tvenne bepröfvade hjeltarne och frågar dem om
-tillgången, hvilken af dem ånyo skildras, än mera utförligt och med
-föga granlagenhet emot den okände riddaren, i det den ene ber djefvulen
-hänga honom hvar han må finnas, den andre tror att han var ett
-spöke.[97]
-
-    "Kyng Rychard sat föl stylle and lough
-    And sayde: Frendys sykerly,
-    Takes nought to greeff; for it was I";
-
-hvarefter han uppenbarar dem sin rekognosceringsplan, på hvilken de
-gladeligen ingå, kyssa hvarandra och besvära ett trohetsförbund.
-(Vv. 251-612.)
-
-Man kan vid denna skildring icke underlåta att fästa uppmärksamheten
-vid en vigtig beståndsdel i riddarpoesin, symboliserandet. Liknelsen
-spelar öfverhufvudtaget en ringa roll i denna poesis språk och
-uttryckssätt. De stående liknelserna äro endast få och enkla, sådane
-som "rede as blood", "Whyte as mylk", m.fl.; icke ofta påträffar man
-en så utförlig som den, då Cassodorien säges vara "bryght as the
-sunne thorugh the glas", eller den, då en galeja säges gå så snabbt
-"as quarrel dos off the arweblast." Denna brist sammanhänger med
-medeltidens åskådning af naturen, hvilken för honom var en sluten,
-mestadels ondskefull verld för sig. Ej underligt om han, med en sådan
-åsigt, ingen likhet kunde finna mellan förhållandena i naturlifvet
-och menskolifvet. Endast med ångest och suckan dvaldes det sednare i
-det förra. Menniskans rätta hemvist var i himmelens öfvernaturliga
-regioner. Men för att dock kunna föreställa sig dessa, måste han åter
-gripa tillbaka till natur- och jordlifvet. Detta gjordes på tvenne
-sätt: idealiskt, sålunda att han i sin fantasi höjde tingen til
-fullkomlighet, och så kastade dem öfver svalget till Guds rike,[98]
-eller symboliskt så, att han lät dem gälla som tecken af sina religiösa
-föreställningar. Så blef korset vägvisaren på den törniga stigen till
-himmeln, lik en från höjden skallande klocka ljöd kyrkans manande
-toner till den tröttade och ståndaktige vandraren, från afgrunderna
-vid vägen hördes, som hundars tjut, de onde makternas skrän, lik en
-ren och hvit dufva sväfvade den Helige Ande hugsvalande öfver honom
-o.s.v. På denna väg var det öfverspända sinnet outtömligt i att utfinna
-likheter, som i sjelfva verket voro blott helt godtyckligt insatta, och
-symboliserandet utbreder sig till att betekna äfven moraliska begrepp
-och åsigter, såsom dess användande i det chevalereska lifvet bevisar.
-
-Svårare att förklara än detta egendomliga slag af liknelser, äro
-de talrika drag af onaturlighet, som möta oss i den romantiska
-diktningen. Vi afse icke här den verld af fantastiska skapelser, som
-af tidens vidskepelse framtrollats; icke heller de underbarheter ett
-öfvernaturligt vetande ansågs frammana. Det gifves dertill ännu tvenne
-slag af onaturlighet, eller hellre osannolikhet, ofta använda i denna
-diktning, hvilka i väsendtlig grad bidraga, att för moderna läsare
-gifva henne det fantastiska tycket, men i afseende å hvilka både
-den diktandes och åhörarnes mening är svårfattlig. Så kan man icke
-lätteligen besvara den frågan: hvad mente romancieren och hvad tänkte
-sig tidens bildade publik, vid anförandet af de kolossala dimensionerna
-på Richards spjut? Längre fram förtäljes, att han vid stormandet af
-Messina med sitt svärd afhögg sjudubbla kedjor af jern. Hans yxa är af
-tjugu pund stål, och i sitt envige med Saladin fäster han med kedjor
-vid sadelknappen en bjelke om fyratio fots längd, för att dermed
-kullslå Saracenernas leder. Äfven Robert de Brunne i sin rimkrönika har
-upptagit sådana drag,[99] i öfvertygelse om deras sanning. Att här
-särskilja mellan tidens historia och dess dikt, är icke möjligt. Men
-vare sig publiken fattade dem i den förra eller sednare betydelsen, är
-deras tilläggande karakteristiskt för medeltidens sätt att idealisera.
-Ty i sjelfva verket äro ett fjorton fots spjut och en tjugu punds
-klubba blott alltför passande vapen för Richard, sådan han i romanen
-framställes, "in deed a lyoun, in thought a libbard".[100] Det är
-genom sådana poetiska öfverdrifter hans bild utpräglas till jätte mer
-än riddare; man tycker sig se en Colbrand, en Fierabras, hellre än
-en sonnettskrifvande chevalier. Tvifvelsutan ligger i denna ensidiga
-plumpa uppfattning af Richards lynne den sanningen, att tiden mera
-hade känning af hans kroppsstyrka och mod, och att den vackrare sidan
-af hans karakter lemnat vida sparsammare spår i de samtidas minne; men
-deri ligger äfven det vittnesbördet, att tidens diktarlynne var rått,
-groft, oförmöget att förandliga och förfina sitt ämne.
-
-Det andra slaget af onaturlighet, som ger åt riddaredikten dess
-bizarra habit, är villervallan i anförda geografiska och historiska
-förhållanden; ehuru visserligen intrycket häraf tillkommit först med en
-längre hunnen vetenskaplig insigt, men deremot för medeltidspubliken
-icke förefanns. När hjeltarne i en handvändning genomströfva hela
-den europeiska kontinenten, när skepp ifrån Asien segla obehindradt
-fram till Cöln,[101] när soudaner (sultaner) i spetsen för miljoner
-Saracener från norden inbryta i Britannien,[102] när soudanen af
-Persien instämmer sin vasall, en kristen riddare, inför en domstol
-af 12 pärer,[103] förefaller det oss som allt fixt och bestående
-vore lemnadt till rof åt inbillningskraften och dikten blivit dröm.
-Händer sig då, att detta hullerombuller är iklädt den torraste
-krönikeberättelses form, växer det bizarra intrycket. Den summariska
-beskrifningen af rekognosceringsfärden lemnar ett profstycke, så
-mycket mer förvånande genom okunnighet, som Heliga Landet i mer än ett
-århundrade utgjort tornerplatsen för kristna till hundratusendetal.
-Från Flandern vandrade Richard och hans tvenne följeslagare till
-Braundys, seglade till Cypern och Acres,
-
-    "And so forth to Massedoyne,
-    And to the cité of Babyloyne;
-    And fro thennes to Cesare;
-    Off Nynyve they wer ware.
-    And the cité of Bedlem,
-    And to the cité of Sudan Turry
-    And eke also to Abedy
-    And to the castle Orglious" etc.
-
-Vi hafva anmärkt, att den följande episoden, fångenskapen, endast löst
-sammanhänger med den föregående samt i sin helhet saknar motivering.
-Deremot måste erkännas, att han genom händelsernas vexling är den
-intressantaste delen, och utmärker sig i skildringens liflighet och
-frihet från longörer.
-
-Det första äfventyret Richard har att bestå är märkeligt, såsom mera
-öfverensstämmande med ett burleskt folklif, än med chevaleriets finare
-seder. Konungen af Almayn hade en son benämnd Ardour, hvilken ansågs
-som den starkaste man i landet. Han besöker Richard i fängelset och
-frågar honom:
-
-    Arte thou Richard, that strong man
-    As men sayn in every lond?
-    Wilt thou stand a befet of my hond?
-    And anon I gyfe the leve
-    Another buffet thou me geve.
-
-Richard antar beredvilligt denna stormodiga proposition, och emottar
-på sin kind ett så kraftigt slag, att eld sprang ut af hans ögon. På
-utsatt tid följande morgon inställer sig denne punktligt och framhåller
-kinden för Richard, som derpå lägger sin hand med sådan framgång, att:
-
-    In twoo he brak his cheke bon;
-    He fel doun ded as ony ston.
-
-Konungen, underrättad om denna sin sons olyckliga täflingskamp,
-svimmar, såsom vanligt, och brister sedan ut i en veklagan, af mera
-känslofullhet, än gemenligen röjer sig i dessa dikttypers samtal. Äfven
-drottningen uttrycker icke illa en djup sorg öfver sin enda son:
-
-    "Whenne the qwene it undyrstood,
-    For sorwe, sertys, sche was nygh wood.
-    Sche gahchyd [gashed] herself in the vysage,
-    As a wymman that wolde be rage;
-    The face fomyd al on blod;
-    Sche rent the robe that sche in stood,
-    Wrong her handes that sche was born."
-
-För Richard medförde det än hårdare fängelse.
-
-Emedlertid får han tillfälle, att äfven på ett annat sätt kännbart
-hämnas sitt orättvisa fängslande. Det händer sig nemligen så, att
-konungens dotter, den sköna Margery, älskar Richard "with all her
-myght". Hvar hon egenteligen lärt känna hans oöfverträfflighet,
-säges icke, såframt ej prins Ardours olyckliga slut bibragt henne
-öfvertygelse derom. Hon inleder kärlekshandeln med att midnattstiden,
-jemte trenne kammartärnor, inställa sig i Richards fängelse, och när
-hon då
-
-    "sawe him, with eyen twoo.
-    Her love sche cast upon him tho (then).
-    And sayd: Richard, save God above.
-    Of alle thyng moste I the love!"
-
-Denne synes icke så frapperad af hennes plötsliga sympati, som läsaren
-torde vara, utan förklarar blott, att hon väl föga båtnad kunde hafva
-af en stackars fånges kärlek, hvilken i tvenne dagar sett hvarken mat
-eller dryck.[104] Prinsessan, rörd af medlidande, befaller fångvaktarn
-icke blott hemta mat och dryck, utan efter supén föra fången i en
-vapendragares drägt till hennes kammare.[105] En så skickligt anlagd
-intrig, om hvilken endast trenne kammarjungfrur och en fångvaktare voro
-medvetna, lyckas det oaktadt icke, ty på sjunde dagen märker en riddare
-Richards vandringar och för underrättelsen derom till konungen. Denne
-sammankallar i hast sina "erlis, barouns and wyse klerkes," för att
-till dem hemställa dessa "wooful werkes" och sin önskan, att Richard
-måtte straffas till lifvet, men upplyser dem derjemte om det
-folkrättsliga stadgande, att "men schal noo kyng to deth doo." Också
-kunna de församlade, efter mer än tvenne dagars rådplägning, icke
-förena sig om något gemensamt beslut, i hvilken förlägenhet konungen
-får anvisning på en vis man, Sir Eldryd, som väl vore i stånd att
-hjelpa honom derur. Denne efterskickas och finner äfven medlet. Han
-råder konungen att använda sitt starka lejon, genom att svälta det i
-tvenne dagar och sedan insläppa det i Richards fängelse, på hvilket
-sätt han kunde vinna sitt ändamål, utan att handla emot lagen.
-
-Men den sköna Margery är på sin vakt, meddelar Richard deras anslag,
-och föreslår honom att fly jemte sig. Detta afböjer Richard,
-alldenstund det vore emot landets lagar att aflägsna sig utan
-tillstånd, och emedan det så högt skulle bedröfva konungen,[106]
-anhåller blott om fyratio silkesslöjor, hvita som mjölk, och förklarar
-sitt suveräna förakt för lejonet. Aftonen före den afgörande dagen
-tillställa de en "sopere" (supé) i Richards fängelse, deri, utom de
-bägge älskande, Richards kamrater samt fångvaktaren och en "noble
-knyght" deltaga, den sednare, som det tyckes, blott till rim åt ordet
-"i-dyght"; efter hvilken supé Richard icke finner det stridande emot
-landets lagar och konungens sinnesro, att han
-
-    "and that swete wyght[107]
-    Dwellyd togedder al that nyght."
-
-Om morgonen vill hon icke aflägsna sig, utan försäkrar i trenne skilda
-rim-par, att hon skall dö för sin käraste, hvilket dock afböjes af
-Richard, som derpå ombinder sina armar med de fyratio slöjorna och
-afvaktar lejonets ankomst. Detta inställer sig och gör en "gret venu"
-(leap) emot Richard, som behändigt vänder sig åt sidan och dervid ger
-lejonet en spark emot bröstet, så att det finner större uträkning i
-att rytande utsträcka sina tassar emot väggen. Af denna oförsigtighet
-förstår dess motståndare att begagna sig, stryker in sin arm i lejonets
-inre och utsliter hjerta, lefver och andra inelfvor. Richard, som här
-öfverhufvudtaget visar ett fromt och mildt sinnelag, knäfaller och
-tackar himlen för sin räddning, beger sig derpå med hjertat i handen
-till konungen, som vid denna tid satt till bords med sina hertigar och
-grefvar. Här utkramar han bloden, doppar hjertat i saltkaret på bordet,
-samt uppäter det i den bestörta samlingens åsyn. Ehuru han kanske går
-ett steg för långt, har konungen dock till en viss del rätt, när han
-utbrister:
-
-    "This is a devyl and no man,
-    That has my stronge lyoun slawe,
-    The herte out of hys body drawe.
-    And has it eeten with good wylle."
-
-Deremot tillmäter han sig något, som egentligen icke är hans verk, då
-han i anledning häraf säger:
-
-    "He may be callyd, be ryght skylle,
-    Kyng i-crystenyd off most renoun.
-    Stronge Richard Coer-de-Lyoun."
-
-Romanen är naiv nog att glömma, att han ur Richards historiska
-tillnamn skapat berättelsen om lejonhjertat, icke tvertom.[108] När
-tillnamnet _Coeur de Lion_ uppkommit, kunna vi icke afgöra, men det
-vissa är, att romanen icke behöfver större fingervisning af historien
-för att skapa en fiktion.
-
-Denna kraftscen skall nu motsvara hvad i historien fortäljes om
-Richards imponerande uppträdande inför tyska riksförsamlingen, hvilket
-så väsendtligen bidrog att göra ett slut på hans nesliga fångenskap.
-Ur förskräckelsen, hvaraf konungen greps vid anblicken af sin fånges
-öfvermenskliga styrka och vilda lynne, söker dikten samma motiv. Man
-kan sålunda, med att här jemföra dem med hvarandra, inse huru omätligt
-underlägsen den sednare är den förra i motivering af händelsen ur
-karakteren.
-
-Till de tvenne andra fiktionerna, hvarmed berättelsen om fångenskapen
-(v.v. 649-1249) är utrustad, kan dock ingen skymt af historisk grund
-upptäckas; såframt ej det gyckel han med sina väktare tillät sig, kunde
-satt berättelser i omlopp, hvarur sedan tilldiktningen om enviget med
-Ardur utbildats.[109] Föröfrigt röjer denna, såväl som kärlekshandeln
-med prinsessan, en grofkornighet i uppfattningen, och den sednare en
-sensualism i känslan, som vittnar starkt nog om publikens råa tycken.
-Jemför man detta kärleksäfventyr med riddar Lancelots galantare
-uppoffringar och mannamod kräfvande förhållande till drottning
-Guenever, eller Tristrams glödande, af en trolldryck frammanade
-passion för den trogna Iseault, ehuru äfven de äro uttryck af tidens
-sedeslöshet, visar sig dikten här vida underlägsnare i framställning;
-i synnerhet som kärleksförhållandet här, genom att sednare helt och
-hållet lemnas å sida, tyckes utgå blott på stundens råa njutning.
-
-Endast uttryckssättets naiveté kan härmed försona. Ty, om ock det
-sedeslösa är här, liksom framdeles, tillkommet genom romancierens
-beräkning att intressera, säges dock det fula så enkelt och utan
-omsvep, att det, åtminstone för en modern läsare, förlorar af sin
-vidriga natur. Otympligheten i framträdandet ger det en komisk
-anstrykning, hvaraf vi i vårt referat sökt återgifva intrycket, ehuru
-visserligen ingen komik ligger i diktarns intention. Ofverhufvudtaget
-smyger sig ett sådant intryck med genom hela riddarediktningen. De
-ofta nog högsinnade känslor och afsigter, och de icke sällan ädla
-handlingar, stundom tragiska händelser det gäller att framställa, väcka
-först motsvarande intryck i den moderna läsarens sinne. Men då han
-derpå finner dem iklädda ett omotsvarigt torftigt uttryck, gripes han
-af den putslustiga kontrasten, ungefär som vid anblicken af de celebra
-neu-ruppinska framställningarna ur Frälsarens lefverneshistoria,
-eller af dessa ofasonerliga dockor, hvari dock barnasinnet kan skåda
-bilden af verklig menniska. Denna omotsvarighet mellan intentionen och
-uttrycket -- en brist hvaraf folksången egenteligen icke lider -- ökas,
-å ena sidan genom den zirlighet och förfining i känslor, åsigter och
-handlingar, det chevalereska lifvet vill i dikten hafva uttryckt, å
-den andra genom armheten på bilder och liknelser i diktens stereotypa
-stil, hvilken vi redan angifvit, samt genom otympligheten i denna
-stils diktion. Det ena draget fogas enkelt vid det andra, oftast utan
-någon annan sammanhörighet mellan satserna, än den simplaste, den af
-grund och följd, och merändels så, att satsen slutar med versraden.
-Strukturen blir sålunda lik den af en vedtraf, -- _sit venia verbo_,
--- ur hvilken man kan utdraga ett eller annat träd; högen faller
-samman, är sig lik som förut, endast med minskade dimensioner. Skulle
-versraden icke väl rymma satsens ord, oaktadt hon kan varieras från sex
-till tio stafvelser, eller denna icke fylla raden, ändras qvantitet
-och accent efter behag och det stumma _e_ göres ljudande eller icke.
-Största vigt deremot lägges på rimmet, för hvars skuld, såsom vi sett,
-en hel riddare saklöst indrages. Vanligare hjelpmedel äro en mängd
-stående betydelselösa uttryck, hvilka derförutom tjena recitatorn till
-hvilopunkter, liksom rimmet tjenar honom att leda minnet. Sådana äro
-t.ex. "withouten leasing," "withouten let," "the sothe to say," "loud
-and still," o.s.v.
-
-Hvad som återstår af berättelsen om fångenskapen, är mer eller
-mindre rimmad krönika. Konungen af Alemayn finner vådligheten af en
-sådan obändig fånge som Richard, hvilken slagit hans son, och kränkt
-hans dotter, och sönderslitit hans starka lejon, och besluter att
-emottaga som lösen hälften af Englands kyrkosilfver. Detta meddelas
-Richard högtidligen i tyska riksförsamlingens närvaro. Denne antager
-propositionen, afsänder bref och bud till sina två erkebiskopar och sin
-kansler, hvilka i hast sammanbringa det äskade och utlösa sin konung
-jemte hans följeslagare. Desse sednare hafva öfverhufvudtaget föga roll
-spelat under fångenskapen, i öfverensstämmelse med romanens
-allmännaoförmåga, att icke kunna följa mer än en person i sender,
-åtminstone ej använda flere individualiteter till händelsens
-betingande. Vid återkomsten till England glädja sig hans grefvar och
-baroner, tackande Gud att de återsågo sin herre lefvande.
-
-Erinringarna ur krönikornas berättelser fortsätta sig genom större
-delen af romanens tredje episod, korståget. Endast hämdtåget emot
-konungen af Almaigne, som nu kallas Modard, afbryter den historiska
-gången. Sedan Richard utnämnt biskopen af York till kansler, gifvit
-sina domare sträng befallning "ledes the pore men be ryght" -- en
-omsorg, hvilken merändels icke bekymrade den historiska Richard, och
-som bevisar, huru minnet af hans tyranniska styrelse bleknat för minnet
-af hans hjeltedater, -- samlat sin stora flotta lastad med lifsmedel
-och beväpning, hvaribland tretton skepp med bisvärmar, och gifvit Aleyn
-Trenchemer, galeyskepparen, här upphöjd till rang af öfveramiral,
-befallning att föra den till Marchayle [Marseille]; förklarar han för
-sina riddare, att han och hans
-
-    "knightes off mayn
-    Wole hastely wende thorwgh Alemayn.
-    To speke with Modard the kyng.
-    To wete why, and for what thyng,
-    That he me in prisoun heelde,
-    But he my tresore agayn yelde,
-    That he off me took with falshede,
-    I schal quyten hym hys mede."
-
-Oaktadt denna stränga hotelse, visar Richard en oväntad humanitet. Han
-förbjuder allt öfvervåld i det främmande landet, och befaller att alla
-matvaror böra köpas. Konung Modard å sin sida förbjuder undersåtarne
-att sälja sådane för hvad pris som helst, och hotar sålunda sin
-motståndare och hans stora armé med en gräslig hungersnöd. Då låter
-Richard samla fikon, russin, nötter och annan frukt samt deraf bereda
-en närande spis, genom att tillägga vax och en mängd af talg och flott,
-medelst hvilka oväntade insigter i matberedning han tillintetgör det
-förderfliga anslaget. Samtidigt beredes honom en stor hjertefröjd
-genom den ömma Margerys ankomst med mer än hundrade riddare i sitt
-följe, hvarefter det oförtäckt intima förhållandet dem emellan åter
-vidtar. Sålunda framtagande öfver städerna Coloyne och Marburette,
-till Carpentras[110] tränger han konung Modard på lifvet, tills för
-den beträngde som enda utväg återstår, att genom sin dotters bemedling
-söka blidka honom, hvilket ock sker med den påföljd, att Richard tog
-den knäfallande konungen i sina armar "and kyste hym ful-fele sythe."
-Modard icke blott återställer lösesumman, utan tillägger tvenne
-underbara ringar, hvilkas egenskap han sålunda beskrifver:
-
-    "Hennes to the lond of Ynde,
-    Better thenne [than they] schalt thou none fynde:
-    For who soo has that on stone,
-    Watyr ne schal hym drenche none;
-    That othyr stone, who soo that bere.
-    Fyr ne schal hym nevyr dere [hurt];"
-
-en present, som visserligen icke kommer Richard till pass framdeles,
-men för oss är af intresse, såsom profstycke på den tidens vidskepelse,
-hvilken hvilar på det falska vetandet om naturkrafterna, på trolldom.
-
-Ty äfven medeltiden egde en aning om vetandets makt öfver naturen,
-men icke såsom en insigt i dess lagar, genom hvilken menniskan
-vinner sig kraft att använda dem för sina ändamål, utan såsom en
-öfvernaturlig förmåga, att förvända lagarne sjelfva, helst till fromma
-för njutningslystnaden och passionen. I sednare tider, ju mera vetandet
-löser sig från öfvertron och begynner bygga på sinlig erfarenhet,
-blir trolldomen i sin tjenst hos lidelsen ett ondt, han blir hexeri.
-Men sålänge han stöder sig på den naiva tron, är han äfven sjelf
-oskyldig, afser mestadels kroppsligt bevarande och välbefinnande,
-eller tillintetgörande af fysiska hinder för uppnående af något godt,
-eller ock blott ett afsigtslöst fantastiskt spel, omhuldas derföre
-af det allmänna tänkesättet, förföljes icke med rep och bål. Med
-denna karakter ingår han för det mesta i riddarediktningen, som i
-Merlin skapat sig en fullständig typ af trollkarl och besvärjare,
-hvilken, ehuru en ättling af den lede fienden sjelf, genom dop och
-kristendom förbättrats till en national- och general-wohlthäter åt
-konung Arthur, den der använder sina öfvernaturliga insigter och
-krafter, till att hemta honom arméer genom luften, och låta tälten
-nedfalla öfver hans fienders hufvuden, att förutsäga honom deras
-företag, o.s.v. I denna välvilliga gestalt sammanhänger trolldomen,
-å ena sidan med fee-väsendet, hvarifrån talrika nyttiga presenter
-strömma till omhuldade hjeltar och hjeltinnor, -- det är på denna
-väg Arthurs svärd, Escaliborn, erhållit sin underbara kraft, från
-detta håll Lancelot bekommer sin förtrollade ring med den märkeliga
-egenskap, att upptäcka för bäraren när förtrollning egde rum samt
-dymedelst tillintetgöra henne; -- å andra sidan med tidens relikdyrkan
-och amuletväsende. Visserligen saknas icke trolldom med en ond
-menniskofiendtlig riktning, men som sådan tillhör han det hedniska
-lifvet, isynnerhet Saracenernas, kristendomens erkefiender, hvilkas
-gudar, _Mahound_ och _Termagant_,[111] _Jubyter, Apollyon_ äro, näst
-Hin Onde sjelf, de ledaste illvilligaste personnager på jorden. Här
-är trolldomen djefvulstyg, svartkonst och necromancie, som den fromme
-riddaren må akta sig för och med Guds hjelp söka öfvervinna, såsom af
-Richards exempel kan ses, vid det tillfälle, då Saladin utmanar honom
-till envige, att med hjelm och svärd afgöra: "whether is of more power,
-Jesu or Jubyter!" För att rätt tillförsäkra sig om segern, tillkallar
-denne en "noble clerk," en "maytyr [master] Negromacien," som af tvenne
-mäktiga "feendes off the eyr," luftandar, genom "the feendes craft off
-helle," tillskapar ett eldigt sto med dess föl, så beskaffade, att, när
-den förra gnäggade, den sednare af ingen mensklig kraft kunde hindras
-att skynda till för att di, hvilket naturligtvis skulle tillskynda den
-förras ryttare en omätlig öfvervigt. Fölet försändes till Richard,
-som gladeligen emottar detsamma. Ofelbart skulle äfven det listiga
-anslaget lyckats, såframt ej en engel nedstigit och för Richard
-uppenbarat detsamma jemte medlena att tillintetgöra det, hvilka äro,
-att betsla djuret starkt, lägga på dess nacke den ofvannämnda fyratio
-fots bjelken, samt "in Goddes name" uppstiga. Detta efterföljer han
-med en from besvärjelseformel,[112] tilläggande på eget bevåg den
-tvifvelsutan klokaste åtgärden, att stoppa fölets öron med vax, och
-vinner så en lysande seger öfver Saladin.
-
-Öfverhufvud anträffas i romanen om Richard Coeur-de-Lion mindre af
-trolldom, liksom äfven mindre af erotisk romantik, än i den rent
-fiktitiva riddarediktningen. Detta söker naturligast sin förklaring i
-diktens historiska ursprung, eller hellre deri, att tidsfantasin för
-kort tid bearbetat ämnet, innan det fixerades i sin nuvarande form.
-Företrädesvis skilja sig de nu (fr. v. 1659) följande berättelserna
-om Richards vistelse på Sicilien och Cypern föga mer från krönikorna,
-än man kan antaga att glömska och okunnighet, utan någonslags
-fantasiverksamhet, kunnat åstadkomma. När der talas om ett folk
-benämndt _Griffouns_, om en konung _Tanker_ af det landet _Poyle_ samt
-om hans son _Roger af Ceyle_; när der förtäljes huru Philip af Fraunce,
-genom ett bref till Tanker, sökte förtala Richard, men genom Rogers
-mellankomst de begge kungarne försonades; när vidare förtäljes, att
-Richard med största foglighet -- en egenskap som vi tillförene anmärkt
--- sökte undvika strid, men ytterligare retad,
-
-    "was wroth and eager of mood,
-    And began to stare as he were wode.
-    The table with his foot he smote
-    That it went on the earth fote-hote,"
-
-men att han dock, oaktadt denna vrede och obehaget af en långvarig
-belägring af staden "Messene," under hvilken tiden för det mesta åtgår
-till ömsesidig munhugning,[113] då Philyp från hästryggen kastade sig
-på knä och bad om förlåtelse, genast beviljade den under omfamning och
-milda ord samt tillochmed, då Philyp
-
-    "gan to preach
-    And bade Richard be his _soules leach,
-    And the tresour yield again than_
-    That he had take of every man,"
-
-högsinnadt återställer det byte han vid Messenes eröfring tagit;
-så mötes man visserligen af en mängd dels nya, dels oigenkänneligt
-forvridna namn och förhållanden, samt af en detaljering i lokal och
-samtal, hvarom historien intet vet. Men af tidens vanliga fiktioner
-finna vi här intet, någon modern idealisering af historien än mindre;
-blott riddarediktningens vanliga teknik är hvad till historien
-tillkommit.
-
-Deremot kunde det synas, som om vid Richards vistelse på Cypern en
-ny episod blifvit agglutinerad. Det händer nemligen, att då Richard
-afsänder trenne baroner, för att af kejsaren återfordra hvad han
-plundrat från hans strandade skepp, denne "began to rage," "grunte
-[grinded] his theeth and fast blewe", samt kastade en knif efter dem.
-Emot detta visserligen banditlika beteende vågar hans "steward" inlägga
-en manlig protest, med den påföljd att:
-
-    "The eyen twinkled of the emperour.
-    And smiled as an evil traytour."
-
-Döljande sin vrede, vinkar han sin steward till sig, liksom för att
-rådgöra med honom, men begagnar tillfället, då denne fallit på knä,
-att afskära hans näsa. Den misshandlade tar till flykten, öfverlemnar
-nycklarne till alla kejsarens slott i Richards händer, och tillför
-honom dessutom "this night The emperours daughter bright." Men denna
-synnerligen lifligt skildrade händelse, baserar sig fullt på historien,
-åtminstone på krönikorna; ty Roger de Hoveden förtäljer i grunden samma
-sak.[114]
-
-Äfven skildringen af sjösegern öfver det turkiska transportfartyget
-"drowmound"[115] är blott versifikation af historien, om man afser
-från den omständigheten, att romanen låter Richard entra och med ryggen
-stödd emot masten -- en skildring som i lifligt och precisa detaljer
-påminner, fastän aflägset, om de Homeriska stridsbilderna[116] --
-kämpande eröfra fartyget, krönikorna deremot förtälja, att han efter
-ett afslaget anfall seglade detsamma i sank. Vid angreppet säger
-romanen:
-
-    "They rowede hard, and sungge ther too:
-    With heuelow and rumbeloo,"
-
-och konstaterar sålunda den aktningsvärda åldern hos detta lustiga
-omqväde, som klingar alltän i sjömansvisorna äfven på våra skeppsdeck.
-
-Vid inloppet i Acres hamn ger romanen Richard ett tillfälle att pröfva
-sin öfverlägsna styrka, hvilket historien försummat. Genom en kedja
-har hamnen i sju år varit spärrad, och den kristna belägringshären
-tillfölje deraf bragt i yttersta nöd. Richard låter styra sin galeja
-rakt emot kedjan, ställer sig sjelf i fören och afhugger den med ett
-slag af sin yxa. Landstigen, förtäljes honom af erkebiskopen af Pisa en
-ganska problematisk historia om de kristnas olyckor under belägringen,
-och om de ädle kämpar som dervid fallit, bland hvilka främst må nämnas
-"the emperour of Alemayne", som dock måtte varit någon annan än
-Richards gode vän Modard the Kyng. Han teknar hungersnöden så kraftigt,
-genom att uppräkna de enorma priserna på alla nödvändighetsvaror, att
-Richard "wepte with his eyen bothe", och omedelbarligen springer till
-häst. Så börjas belägringen af Acre (med v. 2871).
-
-Dermed begynna äfven de ändlösa krigsföretag, belägringar eller
-drabbningar, som upptaga återstående delen af romanen; betydelselösa,
-utom i att, med hela den skildringens percision som är romanen egen,
-afbilda det romantiska stridssättet, samt i att visa djupet i det
-suveräna förakt och glödande hat, hvaraf den kristna verlden var
-intagen emot Saracenerna. Ännu vid Acre kan man följa den historiska
-tråden, som virar sig igenom diktens broderier. Vi erna dock icke
-uppehålla oss vid detaljerna. Förklaringsvis må endast tilläggas,
-att bland belägringsanstalterna de tretton skeppslasterna med
-bisvärmar intaga en vigtig plats, genom att inkastas i fästningen
-och plåga Saracenerna ända till ursinne, samt att styrkan i Richards
-anförarekonst låg i det kraftiga sätt, hvarpå han uppmuntrade t.ex. sin
-"minour", min-gräfvare, med en dyr ed att, ifall ej den yttersta vallen
-vore instörtad till middagstiden, "he scholde hym hew to peses [pieces]
-small".
-
-Företrädesvis uppehåller sig romanen vid Richards sjukdom under
-belägringen af Acre. Som orsaker till sjukdomen angifvas arbetet på
-sjön, det vexlande klimatet, samt att Richard icke fann i det Heliga
-Landet någon mat eller dryck så närande för kroppen, som den han var
-van vid i "Yngelonde". Förgäfves samla sig vise män och läkare, både
-"Crystene and Sarezyn, for to loke hys uryn". Ingen hjelp stod derur
-att finnas, tills hela den kristna hären på sina knän natt och dag
-bådo:
-
-    "Fadyr, and Sone, and Holy Gost, -- -- --
-    Geve Kyng Richard amendement".
-
-Men i samma mon han tillfrisknade, återvände hans matlust. Han
-gripes af en oemotståndlig längtan efter svinkött. Sådan föda stod
-naturligtvis icke att fås i Judarnes gamla hemland. Men ingen af hans
-folk vågade säga honom det. Omsider hittar en gammal riddare på utväg.
-Han ger dem det rådet, att taga en ung och fet Saracen, slå ihjäl den
-tjufven, öppna och flå honom samt skyndsammeligen steka köttet. Han
-förutser att Richard efter så smaklig måltid skall, genom Guds hjelp
-och hans klokhet, snart blifva frisk och sund. Så sker; hednahunden
-slaktas, rostas och framsättes:
-
-    "Beffore Kyng Rychard karff a knyght;
-    He eete faster than he karwe myght.
-    The Kyng eet the flesh and gnew the bones,
-    And drank wel afftyr, for the nones:
-    And whenne he hadde eeten inowgh,
-    Hys folk hem tarnyd away and lowgh.
-    He lay stylle, and drowgh in hys arme;
-    Hys chaumberlayn hym wrappyd warm."
-
-Obegripligt styrkt af denna makalösa spis, till att tukta Saracenerna
-för deras kärlek till Mahound, stiger han upp och utför under af
-tapperhet, men känner vid återkomsten till lägret en synnerlig appetit
-efter hufvudet till det kreatur, han på morgonen med sådan framgång
-ätit. Man kan lätteligen föreställa sig hans omgifnings förskräckelse.
-Inga undflykter hjelpte. Kocken hotade han:
-
-    "So god me save,
-    But I see the hed off that swyn
-    Forsothe, thou schalt lesen thyn".
-
-Darrande för sådana alternativer, framräckte kocken hufvudet. Måhända
-skulle den finaste menniskokännare till kammartjenare icke redt sig
-bättre i en så brydsam ställning. Oaktadt händelsen med lejonhjertat
-bordt gifva någon ledning, kunde denne här näppeligen ana till sin
-chevalereske herres sinnesstämning vid åsynen af anrättningen. Men hans
-fruktan var onödig, ty:
-
-    "The swarte vys when the Kyng seeth,
-    Hys blacke berd, and whyte teeth,
-    Hou hys lyppys grenned wyde:
-    'What devyl is this?' the Kyng cryde:
-    And gan to laugh as he wer wood.
-    'What is Sarezynys flesch thus good?
-    J and my folk schole eet moo (more)!'"
-
-Äfven den moderna läsaren torde, efter en sådan kannibalisk scen, icke
-mer vara rådvill vid bedömandet af Richards poetiska personlighet, samt
-af den förmåga medeltidsfantasin egde i att idealisera. Romanen har
-dock än ytterligare arrangerat en scen, som fullständigt förjagar
-alla trifvel om tidens råhet. Ur historien erinrar man sig den vilda
-massakern af de saraceniska fångarne efter Acres kapitulation.
-Genom detta och dylika drag stämplade sig Richard med karakteren af
-blodtörstig grymhet. Men då dikten nu icke blott upptagit detta stoff
-ur verkligheten, utan dertill ännu utsirat det med tilldiktningar i
-en än råare anda, stämplar han ovedersägligen hela tiden med samma
-karakter, men i stegrad grad. För att utverka lösgifvandet af de
-förnäma saraceniska fångar, "Prynces, Dukes sons and Konges, Amyralles
-and many Sawdan", som Richard vid kapitulationen fått i sitt våld,
-skickar Saladin till honom sändebud med rika gåfvor och anbud om dryga
-lösesummor. Richard emottar sändebuden med milda ord och inbjuder dem
-att spisa vid sitt bord, men ger i hemlighet befallning att afslå ett
-visst antal af de förnämsta fångarnes hufvuden, vanställa ansigtena,
-koka och framsätta dem för sändebuden samt särskildt ett för honom
-sjelf, hvilket han lofvar skall smaka honom "as it wer a tendyr chycke
-(chicken)". När sändebuden fingo sigte på de rykande anletena, och ur
-vidfästade pergamentsrimsor i dem igenkände sina närmaste vänner och
-anhöriga, grepos de af ångest för det öde dem sjelfva förestode; en
-känsla, som på det högsta måste stegrats vid anblicken af Richards
-glupska appetit och genom de hånande ord, hvarmed han manade dem att
-äta.
-
-    "Every man sat stylle, and pokyd othir,
-    They sayde: 'This is the develys brothir,
-    That sles our men and thus them eetes'.
-    In the erthe they wolde have crope."
-
-Richard tröstar dem dock att han, såsom "Kyng, Crystene and trewe",
-skulle respektera deras egenskap af sändebud, men ber dem återvända
-till sin Sawdon och stilla hans _melankoli_ med den underrättelsen,
-att han och hans kristne män funnit ingen spis så närande, som
-Saracenhufvuden, samt att han icke ernade återvända till England förrän
-han uppätit hvarenda hedning, män, qvinnor och barn. Till yttermera
-visso repeteras denna scen i sändebudens berättelse inför Saladyn.
-Denne begynner till en början att rasa, men besluter vid närmare
-besinnande, att erbjuda Richard omätliga länder[117] och den närmsta
-Sawdonsplatsen näst honom sjelf, om han ville försaka "Jesu and Mary"
-och "Appolyn to lorde take"; hvilket anbud Richard afslår med den
-fromma önskan: "the devyl hange you be a corde!", och det ultimatum,
-att alla sextiotusen fångarne skola afdagatagas. I verkligheten
-åtföljdes massakern af likenas gräsliga stympande. Dikten finner
-det mera öfverensstämmande med en kristlig konst, att låta denna
-akt förhöjas genom närvaro af englar, hvilka ropa till de kristne:
-"Seynyors, tuez, tuez"!
-
-I känslan af det lyckliga intryck den sednaste skildringen måtte hafva
-gjort på åhörarne, slutar romancieren här sin första "part" (med v.
-3730), liksom han begynt den, med en invokation öfver den fromme
-Richard, "Goddys own palmère".
-
-När den sednare menestrelen träder till, begynner äfven han med en
-ingress, ehuru helt kort, och af ett egendomligt innehåll. "Glad är,
-säger han, vårens tid, då fåglar sjunga sina sånger och blommor pryda
-äppel- och päronträn, då glädjen är stor i vik och sjö, då djuren
-leka och spela, då damerna smycka sina jungfruburar med röda rosor
-och liljor samt öppna danserna, då riddarne leka med sköld och lans i
-'joustes and turnementes' och många äfventyr träffa dem." Denna ton
-af naturkänsla öfverraskar läsaren, såsom sången af en enslig fågel i
-en nejd, der naturen för resten är stel och ödslig. Ty af naturkänsla
-och naturskildring finnes i romanen för öfrigt intet spår. Användes en
-naturscen, en skog, ett berg, en lund som lokal för händelsen, äro i
-detta fall skildringarne stereotypa, nödtorftiga, aldrig för egen skuld
-och af naturlust. Genomkorsad som naturen var af nyckfulla och onda
-väsenden, skydde inbillningen att dröja hos henne, känslan drog sig
-undan derför, eller öfverflyttade sin hemska stämning på de ditförlagda
-väsenden. I denna brist särskiljer sig riddaredikten väsendtligen från
-medeltidens folkpoesi, der poeten är så förtrogen med naturlifvet, att
-det omedvetet doftar fram, äfven genom hans enklaste berättelser. Man
-har derföre all anledning att sluta till, det dessa enstaka utbrott af
-naturlust -- synnerligen talrika t.ex. i romanerna om Merlin -- äro
-antingen qvarlefvor från den tid dikten lefde i folkets mun, eller ock
-tillkomna genom umgänget med folkpoeterne.
-
-Vi hafva tidigare anmärkt som en följd af denna brist på naturkänsla,
-ett torftigt poetiskt språk; en annan är saknaden af relief. De
-skildrade händelserna stå icke inne i någon åskådlig lokal, som skulle
-omgifva dem och gifva upphöjning. Belägrar Richard en fästning, ser
-man hvarken berg, slätter eller skogar, som skulle bilda hennes läge.
-Så minutiöst detaljeradt diktarn än tillvägagår, blir den verkliga
-naturegendomligheten borta. Hans förmåga är här icke större, än vid
-karaktersteckningen. Streck drages på streck, men ingen skuggning,
-ingen fond. Ej klarare, än man i Richards person ser tidens krafter
-aftryckta, ser man Palestinas natur afteknad i skildringarne om hans
-härnadståg.
-
-I hvardera af dessa afseenden ökar sig perspektivlösheten ju mer den
-historiska botten försvinner, hvilket med den andra afdelningens
-början åter inträffar. Endast missämjan mellan Richard och Philip
-qvarstår som en historisk ledtråd; men äfven denna groft spunnen
-och borttrasslad i massan af de krigsföretag, som nu utgöra diktens
-innehåll. Kung Richard uppgör en slags operationsplan, der anförarne
-strängeligen bjudas, att icke taga någon lösen af hednahundarne,
-utan låta dem samteligen springa öfver klingan, såframt de ej antaga
-kristendom och dop. Likafullt ledes Philip, dels af förbittring öfver
-Richards sjelftagna myndighet, dels af lumpen nidskhet, till att antaga
-kapitulationsanbud af städerne Taburette och Achrane. Emedlertid
-utföra Richard och hans tvenne vapenbröder, Thomas de Multong samt
-Fylk Doyly, hvar i spetsen för sin armé, med större omutlighet sina
-uppdrag. Richard belägrar och intar staden Sudan Surry, och lemnar
-derstädes ej en själ vid lif. Samma resultat ger de Multouns anfall
-emot fästet Orgylons, intaget genom list och i grund förödt. Samma
-öde öfvergick den stora staden Ebedy, sju mil i omkrets, med trettio
-torn och i hvarje torn en "chef-amyrayle". Först föllo tornerna för
-Fulk Doylys belägringsmaskiner, sedan amiralerna för hans svärd. Efter
-sålunda välbestälda ärender sammanträffa de fyra anförarne vid en
-festlig middag, och förtälja sina bragder. Philip kan då icke neka
-till att hafva mottagit lösepenningar. Han öfverhopas af Richard med
-de häftigaste förebråelser, hvarefter de besluta att gemensamt tåga
-till Taburette och Achrane, för att tillse, huruvida dessa städer,
-enligt öfverenskommelse, erkänna Philips öfvervälde; hvilket de under
-oqvädingsord förneka. Sedan städerna ånyo intagits och Richards
-radikala operationssätt äfven på dem användts, företar sig denne,
-att hålla en straffpredikan för sin olydige bundsförvandt: "Certes,
-Phelyp, säger han, thon art nought wys"; dock "The be _forgeven the
-fyrste gylt_". Men skulle han beträdas än engång med samma förseelse:
-
-    "sykerly, we schole be wrothe
-    Swylke foyles yiff thou haunte,
-    Sarezynes liff yiff thou graunte;"
-
-Till sist ber han honom aflägga sin girighet. Vid dessa bannor begynte
-kung Philip "to morne and held hym stylle" samt "gowtyd" (pouted), och
-lofvade "withouten noys": "In me schal be no delay."
-
-Vi hafva nu anfört nog, för att visa huru karrikerad historien är i
-medeltidens barnsligt okunniga föreställning. Vi följa således icke
-de tvenne försonade vännerna på deras krigståg emot Caiphas, icke
-vid deras eröfring af Niniven, verkstäld förmedelst envige mellan
-trenne kristna riddare och trenne Saracener, icke heller till deras
-företag emot Babyloyne, under hvars belägring Philip plötsligen
-"turnyd false for a porcioun off golde", öfverger korsets fana och
-tågar hem, men hvilket vidlöftiga företag dock af Richard lyckligen
-bringas till slut, efter det ofvanomtaldta enviget mellan honom och
-Saladyn. Vi underlåta att upgifva huru många arméer, gemenligen af
-sextiotusen hvar, och huru många Sowdaner och Amyrayler för Saladyn
-nedgöras, ty sådana reproducerar romanen i oändlighet. Ej heller
-erna vi ytterligare vitsorda romancierernes minne, för det de
-urkrönikorna upptagit Richards tvist med hertigen af Österrike, vid
-återuppbyggandet af Ascalons murar, ehuru skildringen deraf kunde
-framhållas såsom ett lyckligt utmålande af historiens konturer, och
-ehuru anmärkas kunde, att romancieren der antyder, huru den förolämpade
-hertigen sednare hämnas på Richard, glömmande att fångenskapen redan
-försiggått. Vår afsigt har icke varit att se till _hvad allt_ af
-historisk verklighet i dikten qvarstår, utan _på hvad sätt_ hon det
-gör. Dock må ytterligare ett ställe anföras, då der framträder en af
-tidens läror, som visserligen ledde Richard i hans historiska lif,
-men som i dikten sparsamt kommer till användning. Vi hafva sett huru
-totalt det ridderliga förhållandet mellan korsfararne och Saladin,
-deras chevalereske motståndare, är ur romanen förkommet. Helt oväntad
-förefaller derföre Richards loyalitet, när en saracenisk öfverlöpare
-förtäljer honom, att en rik karavan var på väg till Saladin samt att
-dess stora betäckning, för tillfället sofvande, lätteligen kunde
-nedhuggas, och Richard då svarar:
-
-    "Fy! a debles! -- -- I am no traytour
-    To sloo men, whyle they slepe -- --
-    Be cler day upon the feeldes,
-    They schal see cloven helmes and scheeldes."
-
-Dock bör, till heder för diktens konseqvens, tilläggas, att någon
-ignobel handling icke kommit Richard till last, bland alla de många
-brutala.
-
-Återstår endast, att tydligare framhålla en egenskap hos
-romandiktningen, som i det föregående här och der antydts. Vi hafva
-funnit, huru dess framställning både af karakter och situation lider
-brist på perspektiv, huru armt dess språk är på bilder och liknelser,
-huru otymplig sjelfva dess diktion. Och dock lyckas hon icke sällan,
-att djupt intrycka sina skildringar i läsarens sinne. Man tänker
-lätt, att en diktande verksamhet, som är bygd på inbillningskraftens
-rörliga fantastiska gestaltande, eger för litet lugn och ro, att
-utbreda sig i detaljerade beskrifningar. En sådan flygtighet röjer hon
-verkeligen i afseende å bildernas sammanhang, men icke i afseende å
-deras utbildande. Tvertom går den här till en motsatt ytterlighet, i
-att hopa drag på drag och göra skildringarne ändlösa. Nu är visserligen
-fallet, att inbillningskraften icke utgallrar de sanna och väsendtliga
-dragena. Men detta hindrar ej, att de drag han framhemtar, kunna ega
-den sinliga bestämdhet och precision, som gör bilden klar och liflig.
-Så bestämmer han Richards kolossala spjut på fot och tum; då vreden
-hos Cyperns kejsare beskrifves, heter det att han "_grunte his teeth
-and fast blewe_"; efter den afskyvärda måltiden säges om Richard,
-att han "lay stylle and _drowgh in hys arme_". Belägras en fästning,
-säges precist hvilka delar som angrepos, och med hvilka sorts vapen.
-Richards rustning får man känna från hjessan till fotabjellet. På denna
-romandiktningens förmåga kan den sista skildringen, Joppes befrielse,
-tjena som exempel. Tydligt ser man huru den betryckta garnisonen samlar
-sig på vallarne under glädjerop vid Richards ankomst, huru denne från
-sin galeja hoppar i land, huru han genast nedgör ett dussin Saracener,
-och huru de öfriga, tillfölje af trängseln i portarna, nödgas öfver
-vallarne fly ur staden. I sitt läger utanför staden sitter Richard
-till bords med sina få baroner, förplägande dem med öl och vin samt
-muntrande dem med sitt skämt. Framför honom inställa sig Saladins
-sändebud, klädda i guld och silke, med långa skägg, hållande hvarandra
-i handen. I striden nedslår han den ene så att halfva kroppen faller
-till marken, andra halfva qvarblir i sadeln, en annan så att häst och
-karl af ett hugg nedfalla döda, en tredje klyfves till sadelbommen, en
-fjerde träffas i hufvudet, o.s.v.
-
-Då emedlertid armheten på bilder och diktionens styfhet icke
-destomindre gör skildringarna torftiga, söker diktaren ersättning i det
-praktfulla och kostbara. På den romantiska diktens förmåga i den vägen
-erbjuder romanen om Coeur-de-Lion ett lysande exempel i beskrifningen på
-det fartyg, med hvilket Corbaring färdas jemte sin dotter till England.
-Skeppet är af hvitt hvalrossben, hvarje spik af guld, af guld äfven
-stäfven; masten är af elfenben, seglena af sammet, tågena af silke. Der
-sitter Konungen på en stol af karbunkel, maten framsättes på silkestyg
-och når Cassodorien stiger i land, utbredes för hennes fötter mattor
-af gyllenduk. Häri liknar dikten på det närmaste de miniaturmålningar,
-som från denna tid äro bevarade. På typiskt uppfattade, uttryckslösa,
-men med yttersta noggranhet teknade gestalter är lagd en lysande
-färgprakt. Men konstnären har ej förstått, att blanda sina färger. Han
-måste upprepadt begagna samma, och kan sålunda ej förebygga, att genom
-färglägningens prakt den inre torftigheten framlyser.
-
-Hvad nu vidkommer romanens slut, hafva vi redan anmärkt, att ett sådant
-egenteligen icke finnes. Sedan diktaren skildrat Joppes befrielse och
-uppräknat fredsvilkoren med Saladin, säger han blott i korthet, att
-Richard återvände till England, regerade der i tio år, samt sedan blef
-skjuten i "Castel-Gaylard". Anseende sig sålunda hafva uttömt sitt
-ämne, tillägger han en from bön för Richards och alla närvarandes
-fridfulla ändalyckt, samt det sedvanliga _Amen, Explicit_.
-
-
-
-
-Anmärkningar.
-
-
-[1] Se skildringen af slaget vid Hastings hos A. Thierry, Sharon
-Turner, samt Bulwer i hans roman "Harold, the last of Saxon kings."
-Denne sistnämnde karakteriserar Normanden väl med att kalla honom
-"Crusader and Templar before Crusades were yet preached, or the
-Templars yet dreamed of."
-
-[2] Jfr. Abbé de la Rue, t. I. pagg. LXXI. ff.
-[3] Kugler, Handb. d. Kunstgeshichte, Stuttgart 1842, pg. 449.
-
-[4] Sharon Turner, pg. 409.
-
-[5] Så benämnes utrycksfult den fyrkantiga bygnad, som utgjorde
-slottets kärna och hvars murar vanligen skola hållit sina tio fot i
-tjocklek. Se beskrifningen å de anglonormandiske borgarne hos Lingard,
-pg. 245 not.
-
-[6] Thierry, vol. II, pg. 399.
-
-[7] Warton, vol. I, pg. 117, not j.
-
-[8] _Effoeminatos curia propellans, lucernarum usum noctibus in curia
-restituit, qvi fuerat tempore fratris intermissus_. Man har mycket
-tvistat om meningen med detta återställande af facklornas bruk. I
-det sammanhang annalisten anför det synes dock klart, att det afsåg
-plägseden att efter qvälsvarden släcka facklorna till döljande af de
-vederstyggligaste utsväfningar. Lingard, vol. II, pg. 154. Jfr. James,
-Forest Days, ed. Tauchn. pg. 239.
-
-[9] Undantag gör grefskapet Chester, hvilket egdes som
-domanialbesittning af Hugo de Avranches.
-
-[10] "Knihts fiefs l. fees." Ehuru feodalförfattning icke kan sägas
-hafva funnits hos Anglosaxarne, funnos der dock krigarlän, i det
-soldater ex professo (knihts) hade dels af kronan, dels af enskildte --
-ty äfven dessa egde sina house-carles -- mindre jordagods, gemenligen 5
-stora plogland, i förläning emot skyldighet att göra krigstjenst. Dessa
-krigarlän blefvo grunden för jordens fördelning vid eröfringen.
-
-[11] Thierry, vol. II, pgg. 32-35.
-
-[12] Thierry, vol. III, pagg. 331, 2, ff., ur Johannes Bromtons krönika
-hos "Script. rer. Angl."
-
-[13] Dens., pag. 280, enl. Gervasius Dorobernensis.
-
-[14] Att detta verkligen hos dem var en bevekelsegrund, se Thierry,
-anf. del., pag. 9.
-
-
-[15] Thierry, anf. st. pg. 331.
-
-[16] Ad omnem sinistram suspicionem penitus amovendam, homagium atgue
-ligantiam patri suo facere omnibus modis instituerunt -- Thierry, a.
-vol. pg. 324.
-
-[17] Lingard pg. 426.
-
-[18] _Jeune_ betydde på tidens skaldespråk ädel, nobel.
-
-[19] Se framställningen om Henriks död hos Thierry.
-
-[20] Således icke just af den rättskänsla Walter Scott, i sin roman
-"the Talisman", visserligen med fantasins rätt, låter Richard
-tillskrifta sig sjelf som motiv, i samtalet mellan honom och riddaren
-af Leoparden.
-
-[21] Guillelmus Neubrig., anf. af Thierry, vol. IV, pg. 80.
-
-[22] Hallam, vol. II., pg. 98.
-
-[23] Jfr. hvad som förtäljes om konung Henriks framfart, Lingard, pg.
-194. -- Om biskopen sjunges i en gammal ballad:
-
-    He was left a vice-roy here,
-    Who, like a potent emperor,
-    Did proudly domineer.
-
-    Our Chronicles of him report,
-    That commonly he rode
-    With a thousand horse from court to court;
-    Where he would make abode.
-
-Ritson, Robin Hood, London 1885, vol. I, pg. 137.
-
-[24] Dialogue de Scaccario, -- "sic permixtæ sunt nationes, ut vix
-discerni possit hodie (de liberis loquor) qvis Anglicus qvis Normannus
-sit genere", etc. Hallam, vol. II, pg. 77.
-
-[25] Se Thierry, vol. IV, pg. 76 ff.; Vi äro icke i tillfälle att
-bedömma huru grundad denna framställning må vara.
-
-[26] "Rescriptum apostolicae sedis, qvo prohibimini regi proprio
-fenerari;" Thierry, anf. ur "Script. rer. Francic."
-
-[27] Konsten att couchera lansen, så vigtig vid riddarestridesättet, är
-måhända en normandisk uppfinning. Se Turner, pgg. 78, 429.
-
-[28] -- ab illis famosis militibus, qvi a cycni nomine intitulabantur.
-Mathias Paris., anf, af Thierry, vol. II, p. 80.
-
-[29] Hvartill kan slutas af det sätt, på hvilket Harald Godvinson af
-hert. Wilhelm dubbades. Jfr. Bulwer, ofvanciterade roman, vol. II, Pg.
-93.
-
-[30] Sådan konst räknar Snorre Sturleson (ed. Peringsköld, vol. I, pg.
-311) bland andra kon. Olof Tryggwasons berömmelser, förtäljande att han
-kunde "lek at tremur handsöxum."
-
-[31] Insignierna å sköldarna öfvergingo i XII:te årh. från personliga
-till familjevapen. Som sådant kan man anse äfven Tempelriddarnes:
-tvenne personer ridande på samma häst. Ivanhoe, pg. 85.
-
-[32] Turner, 1, pg. 420.
-
-[33] -- -- -- An errant knight,
-     He nor of castles, nor of land was lord.
-     Houseless, he reap'd the harrest of the sword
-     And now, not more on fame than profit bent,
-     Rode with blythe heart unto the tournement;
-     For cowardice he held a deadly sin,
-     -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
-     It seem'd that he, such pomp his train bewray'd,
-     Had shap'd a goodly fortune by his blade.
-
-Ur Parthenopex de Blois, anf. af Scott, i "Essay on Chivalry" (Prose
-Works, Edinburgh 1847, pg. 515).
-
-[34] Fauriel, Histoire de la poesie Provençale. Paris 1846, vol. I,
-passim.
-
-[35] "Den håller jag för ädel, sjunger Bertrand de Born, hvars hus
-kostar mycket, och som gifver utan måtta." Fauriel, n. a. vol. 1. Pg.
-494.
-
-[36] Fauriel, anf. arb. vol. 1. 487 & 493.
-
-[37] Den förtjenstfulle Sharon Turners. Han ser uti "Knight-errantry"
-en "popular and lucrative profession" och i "Knight-adventurers" en
-klass, än hvilken ingen "could be more valued or even useful", då den
-tvingade "the great to respect the voice of law and feel the punishment
-of offended justice." - A. a. pgg. 410, 411. -- Märkeligt nog ser Scott
-(a. a. pg. 547) uti Bachelorskapet nära nog detsamma. -- Fauriels
-åsigt, att chevaleriet afsigtligen frammanats af presterskapet, är en
-besynnerlig konstruktion. -- A. a. Pg. 479.
-
-[38] Vi känna hur vågadt detta uttryck är, men finna intet lämpligare.
-
-[39] Hallam, a. a. vol. II, pg. 687. I södra Gallien synes i detta
-afseende större frisinthet hafva herrskat. Jfr. Fauriel, a. a. vol. I.
-pg. 515.
-
-[40] Villemain, Tableau de la Littérature de moyen Age; Paris 1846,
-vol. I. pg. 250.
-
-[41] Detta efter Bromton. En annan annalist förlägger händelsen till
-Richards död; hvilket dock af tid och omständigheter göres föga
-sannolikt: Se Michaud, pg. 427.
-
-[42] "Englands första sjöseger." (Michaud). -- Bland andra
-krigsförnödenheter, hvarmed detta skepp varit lastadt, omtalas grekisk
-eld, hvilken spelade en stor roll i den österländska försvarskonsten,
-samt "serpents", som dels anses för giftiga ormar, dels för ett slags
-brännbara piecer, att kastas in bland de belägrandes slung- och
-kastmachiner (_petrariæ, mangonelli, balistæ_), samt öfver stormtaken
-och murstegorna (_kattor_ kallade).
-
-[43] Enligt Bohadin, Saladins biograf. Förlusten uppges af Finisani,
-hvilken sjelf bivistade belägringen. På ett år skola 120 tusen lik
-blifvit begrafna. -- Se Lingard, vol. II. pg. 457.
-
-[44] Härpå är det som Scott i "The Talisman" grundar Stormästarns
-för Tempelorden och markisens af Montserrat handlingssätt; en
-framställning, som bär prägel af att vara väl stödd på forskning.
-
-[45] Denna jemförelse är gjord redan af korstågets krönikeskrifvare,
-Gauthier Vinisauf. Se Michaud.
-
-[46] En gammal krönikeskrifvares liknelse.
-
-[47] Turner, Pg. 351.
-
-[48] Vinisauf, som sammanställer honom med Anteus, Achilles, Alexander,
-Judas Maccabeus och Roland, säger: "caro tamquam ænea nullorum
-cedebat armorum generibus." Michaud, Pg. 509.
-
-[49] Warton, vol. I. pg. 116 not 1.
-
-[50] Turner, pg. 361. Jfr. Warton, vol. I. pg. 117.
-
-[51] Sången finnes bevarad och är på provençaliska; vi anföra den här i
-en välgjord engl. imit. som ett prof på tidens lyrik:
-
-    Your beauty, lady fair,
-    None views without delight;
-    But still so cold an air
-    No passion can excite:
-    Yet this I patient see,
-    While all are shun'd like me.
-
-    No nymph my heart can wound
-    If favour she divide,
-    And smiles on all around
-    Unwilling to decide:
-    I'd rather hatred bear
-    Than love with others share.
-
-Ur Percys "Reliques of ancient Poetry."
-
-[52] Lingard, pg. 484.
-
-[53] Anfördt af Turner, pg. 360.
-
-[54] Lingard, Pg. 492. ff.
-
-[55] Thierry, vol. IV, pg. 115. ff.
-
-[56] Camden, Remains; anf. af Turner, pg. 361.
-
-[57] Turner, pg. 360, 361.
-
-[58] Villemain, a. a. vol. I. pg. 251.
-
-[59] Att elfvor och feer hafva de celtiska folken att tacka för
-sin uppkomst, om ej till namn, åtminstone till gestalt, antager af
-Scott (_Demonology and Witchcraft_, Letter IV), ehuru han finner dem
-sednare bemängda med Skandinavernas dystrare dvergskapelser. -- Jfr. om
-uppkomsten af dessa andeväsenden Prices _Preface_ till 1824-års ed. af
-Wartons _History_, hvari han, emot W., förfäktar åsigten om desammas
-genuina opprinnelse, ehuru under skilda namn och med skild lokalfärg,
-hos Europas folk, antika som moderna.
-
-[60] Synnerligen belysande för detta faktum är, hvad Fauriel anför om
-uppkomsten af romanerna om Guillaume Courtnez, vol. II. pg. 406. ff.
--- Scott utvecklar samma åsigt i _Essay of Romance_, pg. 557 ("Prose
-Works").
-
-[61] Den i litterärt hänseende märkeligaste bland dessa är
-_Ogier-le-Danois_, hvilket sagostoff förmodeligen genom Frankernas
-andra invasion inkommit till Gallien från Tyskland, der det bearbetats
-i sammanhang med Niebelungensagorna, jemte hvilka det uppgår i den
-nordiska heroologin, der Ogier återfinnes i folkhjelten _Holger
-Danske_. -- Jamieson, "Popular heroic and romantic Ballads" Pg. 266.
-uti "Illustrations on Northern Antiqvities," Edinburgh 1814.
-
-[62] Denna krönika, i tiden tillskrifven Carl d. Stores erkebiskop
-Turpin, är författad mellan 1:sta korståget och 1122, då den af påfven
-"sanktionerades till historisk autenticite." Bland bevisen för att
-sagorna om _Douze-pairs_ äro af långt äldre datum, kan nämnas att bisk.
-Flodeard af Rheims omk. 960 omtalar dem i sin krönika. Warton, Dissert.
-Pg. XVI. -- Ellis, Pg. 344.
-
-[63] Viscber, Esthetik, erste Auflage, vol. II. pgg. 480, 481. "Der
-Ausdruck geht ueber sein begrenztes Organ unendlich hinaus."
-
-[64] Dens., vol. III., Die Dichtkunst, § 877.
-
-[65] Som undantag härifrån må nämnas _la Charrette_ af Chrestien de
-Troyes, der Guenevers befriande genom Lancelot utgör det begränsade
-ämnet, och der en motivering är synbar, i det hjeltens oförsiktighet
-att åka på en bondkärra och det vanrykte han dermed ådrager sig till en
-del är orsaken till hans missöden. Äfven romanen om _Libius Disconius_
-(Le beaux disconus) har en slags motiverad anlägning.
-
-[66] "The fabulous knights of romance were so completely identified
-with those of real history, that graver historians qvote the actions of
-the former in illustration of, and as a corollary to, the events they
-narrate. Ex.g. Barbour." Scott, Ess. on Rom. pg. 568.
-
-[67] Hvari bland annat förtäljes, huru Brutus härjade Aquitanien och
-sluteligen anlände till trakten af nuvarande Tours, "såsom Homerus
-intygar." Warton, vol. I., Pg. 128.
-
-[68] Warton, vol. I. pg. 84.
-
-[69] Se de la Rue, vol. I., pg. 105; Percy, a. a. "Essay on the ancient
-minstrels", Not. A. & C. -- Ducange ger en annan härledning ifrån
-minister, hoftjensteman, då under Pipin d. Lille en minister skulle
-funnits som anförare för musiken.
-
-[70] Vol. II., Pg. 516, Prices not.
-
-[71] En blick i Heimskringla öfvertygar derom. Sigwatur, kon. Olaf den
-Heliges stallare, är ett exempel.
-
-[72] De la Rue, vol. II., pg. 8.
-
-[73] Warton, vol. I., pg. 11.
-
-[74] Af gesta, gestes; deraf namnet gestours för sångarne sjelfva,
-hvardera äfven skrifna jestes, jestours: ursprunget till det engelska
-jest, gyckel i ord och åtbörder, hvarmed på engång antydes det mimiska
-i medeltidssångarens konst och det förfall hvari hon råkade.
-
-[75] Enl. engelskt språkbruk benämnes det berättande medeltidsepos
-såväl som den moderna romanen _romance_ (ifall Scotts definition får
-antas gällande, a. a. pg. 554; Johnsons är en annan). Samma begrepp
-betekna Tyskar och Fransmän med ordet _roman_, besparande namnet
-_romance_ för de mindre, mera lyriska, ofta sångbara styckena, som
-äfven i svenskan benämnas _romanser_. Då ett namn för medeltidens
-riddareberättelser, oss veterligen, icke är stadgadt, och roman som
-romans kan vara lika förvillande och lika klart, hafva vi godtyckligt
-beslutit oss för det förra; der vi icke kunnat undvika det.
-
-[76] De la Rue, vol. I. pg. 145. ff.
-
-[77] Thierry, vol. II, pg. 237.
-
-[78] Percy, Essay on the ancient etc., Notes, vol. I. pg. LXXVI. -- Jfr
-de la Rue, vol. I. Chapitre cinquième. Denne går dock uppenbarligen för
-långt i särskiljandet mellan medeltidssångarne ach diktarne.
-
-[79] Warton, vol. I. pg. 80.
-
-[80] Ej ens de la Rue, den ifrige förfäktaren af Normandernas
-prioritet, vågar fullt förneka Provençalerne försteget i denna art
-af lyrik; hvaremot han synes tillfullo bevisat, att hjeltesången
-(chanson de geste) samt de många slag af lyrik, hvilka, med olika namn,
-dels efter instrumentet som ackompagnerade, dels efter metern, kunna
-sammanfattas under ett gemensamt namn, sirventes, äro, om ock icke en
-tidigare, åtminstone en sjelfständig produkt hos Nordfransonerne. Se
-hans a. a. vol. I. Article troisième.
-
-[81] Warton, vol. II, pg. 15, not i.
-
-[82] Warton, vol. I. pg. 119. Märkeligt nog instämmer W. sjelf i dessa
-misstag, då han i noten (k) säger: "Richard the First performed great
-feats at the siege of Antioch in the Crusade. The _Duellum_ was another
-of his exploits among the Saracens."
-
-[83] Ellis, Specimens, Introduction to Richard Coeur-de-Lion. Warton
-(anf. st. samt pg. 143) antar tillochmed, att denna roman skulle
-innehållits redan i den stora _liber romancis regis_, om hvars
-beprydande piperolls för 1287 gifva upplysning. Hans kommentatorer
-förkasta dock hypotesen.
-
-[84] Rob. af Gloucester intygar:
-
-     In romance of him ymade we it may find ywrite;
-
-Rob. de Brunne säger:
-
-     He tellis in the romaunt, sen Acre wonnen was
-     How God gaf hin fair chance at the bataile of Cayfas.
-     Sithen at Japhet was slayn fauuelle his stede
-     The romans tellis gret pas ther of his doubty dede o.s.v.
-
-[85] Warton, vol. I, pg. 8-26.
-
-[86] Detta är Scotts åsigt, som antages af Fauriel, a. a. vol. II.
-28. 426, och understödes af Ellis, a. a. pgg. 36, 37. -- Enligt denne
-skulle Thomas of Erceldoune hemtat Tristram-sagan direkte från
-brittiska lokal-traditioner, genom riket Strathclyde fortplantade på
-"The Scottish border", och der bearbetade af de skottska minstrelerne,
-hvarefter hon sedan öfvergått till truvererne. Denna åsigt vederlägger
-Price, (Warton, vol. I. pgg. 45-112), åtminstone hvad förf. i homas
-vidkommer. Deremot torde tiden för dess uppkomst icke kunna betviflas.
-
-[87] Warton, vol. I. pg. 69.
-
-[88] Dersammast. pgg. 36-42. Jfr. Ellis, anf. st.
-
-[89] _Hay, hay, the wythe swan, By Godis soule J am thy man_. Warton,
-vol. II. pg. 32 n.a.
-
-[90] "There is perhaps no one instance in which our early translators
-have ventured to alter any material circumstances in the story, which
-they undertook to give in English." Ellis, Specimens, Pg. 283.
-
-[91] The Frensche men be covaytous;
-     Fyghte they cunne with wurdes lowde,
-     And telle, no man is her [their] pere;
-     But, when they come to the myster [métier],
-     And see men begynne strokes dele,
-     Anon they ginne to turne her hele.
-
-Richard Coer-de-Lion, v. v. 3823, 30-34.
-
-[92] Jfr. Ellis, Introd. to Richard Coeur-de-Lion.
-
-[93] Att Richard verkligen var så sysselsatt, då hert. Leopolds män
-öfverraskade honom, söker Ellis bevisa ur ett gammalt latinskt poem,
-hvilket 1196 öfverlemnats åt Henrik VI och är författadt af Petrus de
-Ebulo.
-
-[94] I den förre af dessa igenkänner man måhända den unge furst
-_Josselin_ af Edessa, hvars sorgliga öde under ruinerna af hans stad
-icke kunnat uti sången försona hans tidigare hoglöshet. Den sednare är
-utan tvifvel markisen af Montserrat, hvilken, liksom till hämd för de
-beskylningar Richard för hans skald fick uppbära, i anglonorm. dikten
-bär anklagelse för förräderi.
-
-[95] Ellis, pg. 285.
-
-[96] Derom se Michaud, Pg. 210.
-
-[97] _Pouke_, dåförtiden en af de manliga feerna; numera ett skogsrå.
-
-[98] I Galicien finnes en kyrka, "los Angeles", om hvilken folket än i
-dag vet berätta, att den är uppbygd af englar, nedstigna från himmeln,
-hvilka som grundlägning medförde en _bjelke från taket af Guds boning_.
-Denna är af guld och så lång, att den sträcker sig under jorden flere
-mil till S:t Jago de Compostellas katedral. Ur Borrows "Bible in
-Spain."
-
-[99] Notes upon "Richard Coer-de-Lion" hos Weber.
-
-[100] Leopard.
-
-[101] Denna färd gjordes ofta, t.ex. af Sir Bevis of Hamptoun.
-
-[102] I romanerna om Merlin.
-
-[103] I romanen om Guy of Warwick.
-
-[104] "Allas, -- he sayde in that stounde --
-      With wrong am I brought to grounde;
-      What myght my love doo to thee?
-      A pore prisoner, as thou may see.
-      This is that other day i-gon
-      That meete ne drynk ne hadde I non!"
-
-[105] "And aftyr soper, in the evenyng,
-      To my chaumbyr thou hym bryng,
-      In tho atyr of a squyer:
-      Myselff thenne schal kepe hym ther."
-
-[106] "Rychard sayde: I undyrstande
-      That wer agayn the lawe of lande,
-      Away to wende withouten leve:
-      The kyng ne woll I nought so greve.
-      Off the lyoun ne geve I nought;
-      Hym to sle now have I thought."
-
-[107] Person; begagnas i denna tidens språk hvarken i föraktlig eller
-ironisk betydelse.
-
-[108] Jfr. Percy. vol. III. pgg. 15. ff.
-
-[109] Se Turner, kap, om Richard I.
-
-[110] Att "Coloyne" är Cöln och "Marburette" är Marburg, kan väl
-antagas; men huru Carpentras i sydvestra Frankrike kunde ligga i vägen,
-är svårt att inse.
-
-[111] _Termagant l. Tervagaunte_, troligast af det anglosax. _ter_,
-mycket ... och _magan_, mäktig, urspr. ett germaniskt gudanamn,
-sedermera öfverflyttadt på Saracenernas Gud. Ännu qvarstår ordet i
-engl. språket. Percy, I. pg. 56.
-
-[112] "Be the apostles twelve,
-      Though thou be the devyl himselve,
-      Thou schalt me serve at this nede!
-      He that on the rood gan blede,
-      And suffryd grymly woundes fyve,
-      And sethen rose from deth to lyve,
-      And boughte hankynd out off helle
-      And, sithen, the fendes pousté gan felle
-      And aftyr fleygh up into hevene,
-      Now God, for hys names sevene,
-      That is on [one] God in Trinité,
-      In hys name I comaunde thé
-      That thou serve me at wylle!"
-
-[113] Ett ständigt återkommande Öknamn för Richard är "taylard",
-"tayled", hvars förklaring, om än det antages betyda "besvansad", dock
-är omöjlig att finna, då den normandiska riddaredrägten i sådan måtte
-icke skiljde sig från andra nationers.
-
-[114] "Iratus vero imperator propter hunc sermonem, percussit eum cum
-cultello quem tenebat, et amputavit nasum ejus, qui consilium illud
-dederat. Post prandium, abiit ad regem Angliæ et adhesit illi." Weber,
-Notes, III. 354.
-
-[115] Dromones, redan i Cod. Just. ett slags fartyg, af det grekiska
-_drómon_.
-
-[116] "A strong batayle ther began,
-      Betwene the hethene men and tham,
-      With swerdes, speres, dartes kene;
-      Arwes and quarelles fleyght betewene,
-      Also thykke, withouten stynt (stop),
-      As hayl, afftyr thundyr dynt:
-      And in the bykyr [battle] that was so hard,
-      Into the drowmound come kyng Richard.
-      Whenne he was comen in in haste,
-      He dressyd his bak into the maste,
-      With hys ax that he ovir-raughte,
-      Hastely hys deth he caughte.
-      Some he hytte on the bacyn,
-      That he cleff hym to the chyn;
-      And some to the gyrdyl stede,
-      And some unto the schyppys brede;
-      Some in the hals so hytte he,
-      That hed and helm fleygh into the see:
-      For non armour withstood his ax,
-      No more than a knyff does in the wax."
-
-[117] Dessa äro: "Surrey", "Egypte, that ryche thyng", "Damas",
-"Babyloune", "Arabye", "Cessoyne", "Affryke", "Bogye", "Alysaundryes
-lond", "grete Greece", dertill "mony ryche empyre", och "al Yude" ända
-till "Preter Ihons" distrikt.
-
-
-
-
-
-
-
-
-End of the Project Gutenberg EBook of Richard Lejonhjerta i historien och
-poesin, by Carl Gustaf Estlander
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RICHARD LEJONHJERTA I ***
-
-***** This file should be named 58544-8.txt or 58544-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/8/5/4/58544/
-
-Produced by Jari Koivisto and Tapio Riikonen
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions
-will be renamed.
-
-Creating the works from public domain print editions means that no
-one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
-(and you!) can copy and distribute it in the United States without
-permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
-set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
-copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
-protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
-Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
-charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
-do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
-rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
-such as creation of derivative works, reports, performances and
-research.  They may be modified and printed and given away--you may do
-practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
-subject to the trademark license, especially commercial
-redistribution.
-
-
-
-*** START: FULL LICENSE ***
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
-Gutenberg-tm License (available with this file or online at
-http://gutenberg.org/license).
-
-
-Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
-electronic works
-
-1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
-all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
-If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
-Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
-terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
-entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
-
-1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement.  See
-paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
-and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
-works.  See paragraph 1.E below.
-
-1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
-or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
-Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
-collection are in the public domain in the United States.  If an
-individual work is in the public domain in the United States and you are
-located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
-copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
-works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
-are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
-Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
-freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
-this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
-the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
-keeping this work in the same format with its attached full Project
-Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
-
-1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
-a constant state of change.  If you are outside the United States, check
-the laws of your country in addition to the terms of this agreement
-before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
-creating derivative works based on this work or any other Project
-Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
-the copyright status of any work in any country outside the United
-States.
-
-1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
-access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
-whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
-phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
-Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
-copied or distributed:
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
-almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
-re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
-with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
-
-1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
-from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
-posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
-and distributed to anyone in the United States without paying any fees
-or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
-with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
-work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
-through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
-Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
-1.E.9.
-
-1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
-terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
-to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
-permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
-
-1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
-word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
-distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
-"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
-posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
-you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
-copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
-request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
-form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
-License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
-that
-
-- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
-     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
-     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
-     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
-     must be paid within 60 days following each date on which you
-     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
-     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
-     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
-     address specified in Section 4, "Information about donations to
-     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
-
-- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-     License.  You must require such a user to return or
-     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
-     and discontinue all use of and all access to other copies of
-     Project Gutenberg-tm works.
-
-- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
-     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
-     of receipt of the work.
-
-- You comply with all other terms of this agreement for free
-     distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
-electronic work or group of works on different terms than are set
-forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
-both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
-Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
-Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
-collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
-works, and the medium on which they may be stored, may contain
-"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
-corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
-property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
-computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
-your equipment.
-
-1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from.  If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium with
-your written explanation.  The person or entity that provided you with
-the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
-refund.  If you received the work electronically, the person or entity
-providing it to you may choose to give you a second opportunity to
-receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
-is also defective, you may demand a refund in writing without further
-opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
-WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
-WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
-If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
-law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
-interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
-the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
-provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
-
-1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
-with this agreement, and any volunteers associated with the production,
-promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
-harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
-that arise directly or indirectly from any of the following which you do
-or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
-work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
-Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
-
-
-Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of computers
-including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
-because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
-people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
-To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
-and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
-and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
-
-
-Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
-Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
-http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
-permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
-Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
-throughout numerous locations.  Its business office is located at
-809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
-business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
-information can be found at the Foundation's web site and official
-page at http://pglaf.org
-
-For additional contact information:
-     Dr. Gregory B. Newby
-     Chief Executive and Director
-     gbnewby@pglaf.org
-
-
-Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements.  We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance.  To
-SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
-particular state visit http://pglaf.org
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations.
-To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
-
-
-Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
-works.
-
-Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
-concept of a library of electronic works that could be freely shared
-with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
-Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
-
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
-unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
-keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
-
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
-
-     http://www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.