diff options
Diffstat (limited to '57103-0.txt')
| -rw-r--r-- | 57103-0.txt | 2541 |
1 files changed, 2541 insertions, 0 deletions
diff --git a/57103-0.txt b/57103-0.txt new file mode 100644 index 0000000..a515317 --- /dev/null +++ b/57103-0.txt @@ -0,0 +1,2541 @@ +*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 57103 *** + + + + + + + + + + + +IPHIGENEIA I AULIS + +Af + +Euripides + + +Öfversatt och I Disputationer utgifven + +Axel Gabriel Sjöström + + + + + +Helsingfors, +hos J.C. Frenckell & Son, +1846. + + + + + + +IPHIGENEIA I AULIS + + + +PERSONERNE. + +AGAMEMNON. +GUBBEN. +KHOREN.MENELAOS. +KLYTAIMNESTRA. +IPHIENEIA. +AKHILLEUS. +SÄNDEBUDET. + + + +AGAMEMNON. +O gubbe, utur denna boningen +Träd ut! + +GUBBEN. + Jag träder. Hvad är ditt bestyr, +Agamemnon, drott? + +AGAMEMNON. + Hör hit! + +GUBBEN. + Jag har brådt. +Ty mig sömnlös är ålderdomen, +Och i ögonen skarp är blicken. 5 + +AGAMEMNON. +Ho är stjernan, som seglar deruppe? + +GUBBEN. +Seirios, nära den sjubanige +Pleias, strålar på hvalfvet midt. + +AGAMEMNON. +Ej minsta kny af fåglar hörs, +Ej heller ur sjön, och vindarne tyst 10 +Här öfver Euripos sig laggt. + +GUBBEN. +Hvi skyndar du dig ur tältet nu, +Agamemnon, drott? +Ännu härstädes är lugn i Aulis, +Och orubbade murarnes vakter stå. 15 +Följ mig ditin! + +AGAMEMNON. + Jag dig afundas, gubbe, +Afundas hvarje dödlig, som ett sorglöst lif +Okänd tillryggalägga och oberömd; +De stora herrar ej afundas jag. + +GUBBEN. +Dock _lifvets ära är i storheten_. 20 + +AGAMEMNON. +Men sådan ära ganska vansklig är, +[Och ärelustan] +Väl ljuf, men skadelig för egaren. +Än gudarnes bud, ej tagne i akt, +Föröda ett lif; än menniskors 25 +Meningar många +Och vrånga det pläga förbittra. + +GUBBEN. +Ej gillar jag slikt tanksätt hos en högsatt man, +Ej till allt det goda har dig fostrat upp, +Agamemnon, Atreus. 30 +Du glädje och sorg erfara bör; +Ty en dödlig är du. Änskönt du ej vill, +Blir sådan gudarnes vilja likväl. +Du har åt dig upptändt facklans ljus, +Och skrifver ett bref, 35 +Just det, som i handen du bär ännu, +Samt stryker hvarenda bokstaf ut, +Förseglar, och bryter upp igen; +Du kastar din fackla på marken, och gjuter +Ömniga tårar. Men allt 40 +Hvad bakvändt är utföll på din lott, +Förutom att rasa. Hvad går åt, hvad går åt dig? +Hvad är åfärde, åfärde med dig, min kong? +O, välan, meddela du saken nu oss! +Du kan tala till god och redelig man; 45 +Ty åt din gemål mig fordom Tyndareus +Sände som hemgift, +Och brudledsagare täcktes. + +AGAMEMNON. +Åt Leda, Thestios' dotter, föddes flickor tre, +Phoibe, och Klytaimnestra, som blef min gemål, 50 +Samt Helena, till hvilken kommo, giljande, +De mest ansedde ynglingar från Hellas' land. +Men svåra hotelser och ömsesidig död +Förspordes från enhvar, som skulle korgen få. +För fadren Tyndarens betänklig saken var, 55 +Att dottren ge, och icke ge, och huru bäst +Han toge ödet. Nu han detta infall fick, +Att svärja borde friarne, och handslag ge +Hvaran inbördes, samt, med bränneoffringar, +Ingå förbund, och heligt sig förpligta så, 60 +Att den, hvars maka blefve ungmön Tyndaris, +Gemensamt bistå, om man henne röfvade +Ifrån sitt hem, och drefve mannen ur dess bädd, +Bekriga röfvarn, och hans stad med vapenmakt +Förstöra, om den var barbarisk, om hellensk. 65 +Men när de svurit alle, rådligt Tyndareus, +Den gamle, friarna med fyndighet besvek, +Tillåtande sin dotter vilja en bland dem, +Till hvilken förde Aphrodites ljufva flägt. +Hon valde då; -- o, att han aldrig tagit mot! 70 +Menelaos. Kom så ifrän Phrygien han, som dömmt +Gudinnorna, -- så ryktet ibland folket går -- +Till Lakedaimon, blomstrande i kläders ståt, +Och blank af gull, och af barbarisk pyntighet; +Och älskande den älskande, han reste bort 75 +Med röfvad Helena till Idas stall; ty hemma var +Ej Menelaos. Se'n kring Hellas, rasande, +Anförde han den fordna ed till Tyndareus, +Att åt den oförrättade man lofvat hämd. +Nu drogo således till strid Hellenerne, 80 +Med väpnad arm, och hit till Aulis' trånga pass +Anlände de, med skepp och sköldar, och derhos +Med hästar många, och med vagnar rustade. +Och mig, som broder, blott för Menelaos' skull, +De gjorde till härförare. O, hade dock, 85 +För mig, en annan vunnit slik utmärkelse! +När hären nu församlad var, och sammanförd, +Vi sutto, uti seglingsnöd, på Aulis' kust. +Men Kalkhas, siaren, oss rådde, i vår nöd, +Iphigeneia, hvilkens fader sjelf jag är, 90 +Åt Artemis att offra, som i landet bor: +Fri segling skulle fås, och Phrygers nederlag, +Ifall vi henne offrade, men eljes ej. +Och jag, som detta hörde, utan omsvep, bjöd +Talthybios, att hela hären skicka hän, 95 +Då jag ej ville egen dotter slå ihjäl. +Dock broder min, anförande +Att lida allt bevekte mig; då strax ett bref +Jag skref, och skickade till Klytaimnestra bud, +Att sända dottren hit, Akhilleus till gemål, 100 +Upphöjande den unge hjeltens värdighet +Med tillägg, att han följer ej Akhaierna, +Om ej från oss till Phthia han en maka för. +Förty gehör inför gemåln blott så jag vann, +Att jag om dottren ljög ihop ett giftermål. 105 +Vi endast kände saken bland Akhaierna, +Jag, Kalkhas, Odysseus, Meneleos; hvad jag +Då illa tänkte, bättre nu omskrifves här +På detta blad, som du, i nattens skygga, mig +Försegla och uppbryta sett, du gamle man. 110 +Välan, emottag brefvet du, och dig begif +Till Argos! Allt hvad uppå bladen gömms, +Allt hvad derinne skrifvet står, jag säga vill, +Ty trogen är du mot mitt hus och min gemål. + +GUBBEN. +O säg, meddela, att äfven jag må 115 +Frambära i ord hvad du skrifvit har. + +AGAMEMNON. +Jag sänder, uppå mitt förra bref, +Till dig, o dotter af Leda, +Att du ej må akicka ditt hjertebarn +Till Euboias buktiga tunga, 120 +Sqvalpsaknande Aulis. +Ty vi till kommande dagar nu +Uppskjute vår dotters bröllop. + +GUBBEN. +Hur akall ej Akhilleus, gäckad på äktenskap, +Uti det stolta sinnet, fatta harm 125 +Mot dig, och mot din gemål? +Det förskräckeligt är. Hur menar du? säg! + +AGAMEMNON. +Tomt ord, men ej sak för Akhilleus är allt, +Som af bröllop ej vet, ej vet, hvad vi göre, +Ej, att jag beslutit min dotter åt honom 130 +Till brudliga famntag +Gifva, och kärlekens sambädd. + +GUBBEN. +Ditt spel är nog högt, Agamemnon, drott, +Som åt gudinnans son din dotter till maka +Lofvande, ville för Danaer offra upp. 135 + +AGAMEMNON. +Ve mig, från sinnena är jag, +O ve, jag störtar i ofärd! +Gå derföre, bevinga din fot, och vik +Allsicke for ålderdomen? + +GUBBEN. + Jag hastar, min drott. +AGAMEMNON. +Ej nu vid lundernas källor du må 140 +Sätta dig ned, ej dåras af sömn! + +GUBBEN. +Goda ord jag begär. + +AGAMEMNON. +Öfverallt der du tager af i vägaskel, +Se noga till, att dig icke må undgå, 145 +Framsvängande uppå snabba hjul, +Den vagn, som bringar min dotter +Till de Danaers skepp! + +GUBBEN. +Skall så ske. + +AGAMEMNON. + Ifall de afrest hemifrån, +Och du på hitväg skulle möta dem, 150 +Vänd då tillbaka, och på betslet rör, +Och styr till Kyklopernas jettemur! + +GUBBEN. +Hur skall jag vinna tro för dessa ord, +Säg, hos din dotter, och hos din gemål? + +AGAMEMNON. +Pitschaftet gömm till denna skrifvelses sigill; 155 +Gå! Redan morgonrodna'ns sken, +Och elden ifrån solens fyrspannsvagn +Upplysa himlarymden. +Grip verket an! 160 +Alldeles salig bland de dödliga, +Och lycklig ingen var; +Ty smärtlös är ingen född. + +KHOREN. +På sanden jag vandrat hit, _Stroph._ +Och stranden af Aulis' kust, 165 +Euripos' flöden igenom +Farande, och trånghamniga +Khalkis lemnande, min stad +Vid hafvet vällande vattnets fostrerska +I herrliga Arethusa, 170 +Akhaiers här för att skåda få, +Och Akhaiers skepplänkande årblad, +Halfgudarnes, hvilka till Troia +på tusen galejor +Blondlockig drott Menelaoa, -- 175 +Makar våre det sagt, -- +Bringa, och faderbold Agamemnon, +För att Helena återta, +Hvilken ifrån rörömnig Eurotas +Paris, koherden, sig fick 180 +Till gåfva utaf Aphrodite, +Enär, vid daggiga källans rand, +Med Hera och Pallas en tvist, en tvist +Om fägringen Kypris hade. +Igenom mångoffrige Artemis' 185 +Lund jag ilande kommit, +Med kinden i purpurglöd +Utaf ungdomelig blyghet, +Sköldens värn, och väpnade tält +Hos de Danaer önskande 190 +Skåda, och hästars tropp. +Jag har sett de både Aianters hjeltepar, +Oileus' ättling och Telamons, +Sett Salamis' ärekrans, +Och Protesilaos, på bänk, 195 +Med brädspelets mångtrassliga bric- +kor förlustande sig; +Samt Palamedes; som födde en son af Posei- +daon, och Diomedes, för- +tjusad af diskos' nöjen, 200 +Och bredvid Meriones Ares' +Ättling, ett under för dödliga, +Och honom från klippiga ön, +Laertes' son, och derhos Ni- +reus, bland Akhaierna skonat. 205 +Ja, äfven i fötterna vindlike +Snabblöparen Akhilleus, +Som är född af Thetis, och +Kheiron fostrade upp, +Jag såg på den kisliga 210 +Stranden löpa, i fulla vapen, fram, +Anställande täfling i snabblopp +Med en fyrspannsvagn, +För att vinna sig segerpris. 215 +Men vagnåkaren ropade, +Eumelos, Pheretiades, +Hos hvilken de skönsta fålar jag såg, +Gullsirade med mundlag, +Och stungna med åkarpigg, 220 +De medlersta under sitt ok, +Skeckar med hvitsprängdt hår, +Linlöparne hvardera utanför, +I buktadt språng snedgående, 225 +Eldhårige, och nederst vid oklufven hof +Mångspräcklige, och bredvid dessa störte fram +Peleidas uti fulla vapen, vid vagnsstoln, +Och bredvid vagnshjulets naf. 230 +[Till skeppen många jag kommen var, _Stroph._ 1. +Och osägeligt skådespel, +För att qvinnoögats blick +Mätta med ljuflig förtjusning, +Och på högra flygeln utaf flottan låg 235 +Myrmidoners Phthiotiska här, +I femtio väldiga skepp. +Och som gyllene bokstamsbilder +Nereiderna stodo att skåda, 240 +Fälttecken för Akhilleus' män. +De Argeiers likårade skepp _Motstr._ 1. +Lågo nära invid; +Hvilkas härförare var Mekisteus' +Son, som fostras af Talaos, fadren; 245 +Samt Kapaneus' son Sthenelos. Från Atthis med +Sextio skepp låg Theseus' +Son derinvid, som hade +Gudinnan Pallas, i afbild, 250 +Uppå bevingad hästvagn ställd, +Lycksamt tjertecken för sjömän. +De Boioters flotta, af femtio _Stroph._ 2 +Hafsgalejor, jag såg, +Med bilderverk utsirade; 255 +Kadmos dem förde an, hvars skepp en gyllene drake +Hade i akterspegeln. +Leitos, jordboren drott, +Förde sjömanshären an 260 +Från det Phokiske land; +Och Lokreusers med dem liktaliga skepp +Oileus' ättling, som lemnat +Berömda Thronions fäste. +Ifrån Kyklopiska Mykenai _Motstr._ 2 265 +Sonen af Atreus rustat ut +Etthundrade skepps församlade män. +Derhos Adrastos var, försten, vän åt sin vän, +Att henne; som rymt från sin hembygd, 270 +För barbarisk älskogs skull, +Hellas vunne tillbaka. +Och från Nestors Pylos, +Gerenierns, jag skåda fick +Skeppsvapen, oxfotadt att se, 275 +Grannguden Alpheios. +Från Ainianerna tolf skepp +Rustade voro, som drott Guneus +Förde, och nära till dessa +Befunnos de drottar från Elis, 280 +Som Epeier benämde allt folk. +Eurytos var deras kong, +Och anförde den Taphiske härn, +Den hvitbeårade, hvars drott Meges +Var, till Phyleus en ättelägg, 285 +Som lemnat de Ekhinadska, +För sjömän otillgänglige öars grupp. +Men Aias, fosterson af Salamis, +Förente med den venstra högra flygeln. 290 +Helt nära till de yttersta galejorna +Han hade tagit ankarplats, +Med tolf pilsnabba skepp sig lägrande. Jag så +Hörde och skådade +Sjöfolkets här. 295 +Ho som bringar med honom i strid +Barbariska lodjor, +Ej hämtar dem åter. +Sådan jag skåda fick +Fiendtliga flottan, 300 +Och hvad jag hemma hörde, minnes jag +Om hela sammanbragta hären.] + +GUBBEN. +Menelaos, hvad du icke våga bordt, du vågar djerft. + +MENELAOS. +Gå hän! du alltför trogen mot husbonden är. + +GUBBEN. +Den skymf hvarmed du skymfar mig, gör mitt beröm. 305 + +MENELAOS. +Men gör du, hvad ej göras bör, du tör få stryk. + +GUBBEN. +Du bör ej bryta upp det bref, jag tog emot. + +MENELAOS. +Du bör ej ofärd bringa på Hellenerna. + +GUBBEN. +Med andra trät; men brefvet mig behålla låt! + +MENELAOS. +Jag låter icke. 310 + +GUBBEN. + Och ej heller släpper jag. + +MENELAOS. +Med spiran ur din skalle strax jag manar blod. + +GUBBEN. +Att dö för egen herre, är dock ärofullt. + +MENELAOS. +Nog af! som tjenare du håller långa tal. + +GUBBEN. +Ack, herre, oss sker orättvisa! Nu ditt bref, +Bortryckande utur min hand med våld, dender 315 +O Agamemnon; vill ej mot oss öfva rätt. + +AGAMEMNON. +O ve! + Hvad är här i dörrn för väsen? hvilka ohemula ord! + +GUBBEN. +Mine ord, och icke dennes, föras an med mera skäl. + +AGAMEMNON. +Hvi mot honom, Menelaos, strider du, och öfvar våld? + +MENELAOS. +Se oss an, att jag deraf må taga början till mitt svar. 320 +AGAMEMNON. +Skulle jag ej öppna ögat, rädd kantänka, Atreus' son? + +MENELAOS. +Ser du detta bref, de slemsta tidenders medbringare? + +AGAMEMNON. +Jo, jag ser; och till en början, lemna det ur häderna! + +MENELAOS. +Ej, förrn jag åt Danaer alla visat hvad der skrifvet står. + +AGAMEMNON. +Vet du ock, hvad dig ej anstår veta, som sigillet bröt? 325 + +MENELAOS. +Ängslas skall du, när jag yppar ondt, som hemligen du gjort. + +AGAMEMNON. +Hvar har du uppfångat brefvet? gudar, hvilken skamlöshet! + +MENELAOS. +Väntande din dotter, om hon kommer ifrån Argos hit. + +AGAMEMNON. +Höfves dig att mig bespeja? är ej detta skamlöshet? + +MENELAOS. +Föll mig in, att sådant vilja: ej är jag din tjenare. 330 + +AGAMEMNON. +Vackert sagdt! Jag får ej vara herre uti eget hus? + +MENELAOS. +Nej; ty falskhet är din tanke, nu, och förr, och framdeles. + +AGAMEMNON. +Du är ganska qvick: talkunnig tunga gör förtappelse. + +MENELAOS. +_Orättvist, för vänner gagnlös, vett förutan stadga är_, +Jag dig önskar öfvertyga, och du ej i vrede, bör 335 +Stöta sanningen ifrån dig; svårt jag ej ansätter dig. +När du fikte, Danaider att till Ilios föra an, +Icke viljande, till skenet, men i verket, viljande, +Minns, hur ödmjuk du dig tedde, fattande hvarenda hand, +Hur du olåst hade dörren för hvar knekt, som ville in; 340 +Hur du gaf gehör åt alla, äfven dem, som ej begärt, +För att genom slika fukter köpa packets hyllande? +Men såsnart du egde makten, bytande ditt handlingssätt, +Emot fordna vänner mera var du icke samme vän, +Utan inlåst, otillgänglig. Bör dock en rättskaffens man, 345 +När han makten har i händer, icke byta tankesätt, +Utan mest mot sina vänner vara tillförlitelig, +När han mest dem gitter gagna, under egen lyckas dar. +Detta först jag nu anmärker, der jag först dig fela såg. +Men så fort du ländt till Aulis, jemte Allhelleners här, 350 +Du ett intet var, och skrämdes genom gudars skickelse, +Saknande god vind till Troia. Danaïderne dig då +Bjödo låta skeppen fara, ej i Aulis lida prack. +Hurdan vore nu din anblick och förvirring, hade ej +Med en här af tusen fartyg du mot Priamos befäl! 355 +Mig du frågte: hvad att göra? hvilken utväg finna nu? +Att ej, skild ifrån befälet, du om äran miste gick. +Se'n när, i oraklet, Kalkhas bjöd dig, för en lycksam färd, +Artemis din dotter offra, vardt du uti själen glad, +Lofvande, att gerna offra, och frivillig sände bud -- 360 +Tvungen må du icke säga! -- till gemåln, att skicka hit +Dotter din, med förevändning, att Achilleus maka bli. +Sedan, ändrande din mening, skrifver du ett annat bref, +Att du aldrig nånsin blifver egen dotters baneman. +Denne samme ether hörde dessa orden ur din mund. 365 +Uti statens värf har sådant många tusen andra händt: +Verket de med kraft begynna, och gå se'n med skammen dän, +Genom medborgsmänners vrånghet dels, och dels af eget fel, +När de sjelfve icke gitta fylla sitt åliggande. +Öfver olyckssälla Hellas aldramest jag suckar dock, 370 +Som mot futtiga barbarer ärnande en hjeltbragd, +Måste låta dem få slippa hånfullt, för din dotters skull. +_Ingen för behofvet endast gjorde jag till styresman +Uti freden, eller kriget; höfdingen bör insigt ha +I sitt värf; enhvar är herre, som besitter vett dertill_. 375 + +KHOREN. +_Det förskräckligt är, att bröder mellan hörda ord, +Och strider uppstå, när de råka osams bli_. + +AGAMEMNON. +Jag vill dig upptukta vackert, kort, och icke särdeles +Rynka skonlöst ögenbrynen, utan helt beskedligen; +Ty du är min bror: _rättskaffens man ock hofsam vara plär_: 380 +Säg mig, hvi du så förgrymmas, röjande en blodig blick? +Ho gör dig förnär? hvad vill du? saknar du din äkta bädd? +Sådan kan jag dig ej skaffa; den du egde, skötte du +Dåligt. Jag, som intet brutit, skulle straffas för din skull? +Qväljer dig min ärelystnad? Önskar du i armarna 385 +Sluta en behaglig qvinna, sättande allt sundt förnuft, +Och din pligt åsido? _Sleme lustar bo i nidings bröst_. +Om jag förr ej tänkte riktigt, men nu klokt beslutit om, +Är jag derför galen? Heldre du, som elak maka mist, +Och vill henne återvinna, om en gud dig lycka ger. 390 +Tyndareiska eden svoro illasinnte friarne, +De giftsjuke. En gudinna, hoppets menar jag, ändock +Saken mer tillvägabragte, än du sjelf med all din makt. +Tag dem nu till hjelp, så tror jag, att du inser dårskapen; +Ty ej tanklös är försynen, men hon finna nog förmår, +Huru dessa eder svoros tvunget och försåtligen. 395 +Egna barn jag aldrig dräper; hvad din fördel kunde bli, +Hämd på brottsliga gemålen, strede emot rättvisan, +Och jag skulle nätter, dagar smälta uti tårar bort, +Om jag laglöst och orättvist handlade mot egna barn. +Vare detta dig nu genmäldt kort, och lätt och klarligen! 400 +Viil du dig ej väl besinna, väl jag vårdar egen sak. + +KHOREN. +Ett sådant tal är olikt det, scm för en stund +Du sade: och medrätta skonas egna barn. + +MENELAOS. +O ve! jag, arme man, ej några vänner har. + +AGAMEMNON. +Jo visat! om vännerna du ej förderfva vill. 405 + +MENELAOS. +Så visa mig, att du är född af samme far! + +AGAMEMNON. +Att vishet dela, föddes jag, men dårskap ej. + +MENELAOS. +Gemensam sorg med vännerna bör vännen ha. + +AGAMEMNON. +Mig mana, då du handlar rätt, ej kränker mig! + +MENELAOS. +Du dessa qval med Hellas icke dela vill? 410 + +AGAMEMNON. +En gud har krämpan öfver Hellas sändt, och dig. + +MENELAOS. +Forhäf dig öfver spiran, och förskjut din bror! +Men jag skail vända mig till andra företag, +Och andra vänner. -- -- -- + +SÄNDEBUDET. + O, du Allhelleners drott, +Agamemnon, med din dotter hit jag kommen är, 415 +Som Iphigeneia du derhemma kallade. +Tillika följer modren, Klytaimnestra, med, +Samt ung Orestes, att din ögonfägnad bli, +Du som så länge borta varit hemifrån. +Men som de långa vägen rest, vid källan nu, 420 +Den vattensköna, hvila de små föttren ut, +De sjelfve jemte fålarna; på ängens gräs +Jag dem bar utsläppt, att af betet mätta sig. +Att du dem hunne ta emot, jag lupit hit +Förut; ty hela hären vet derom, och snabbt 425 +Gick ryktet vida, att din dotter kommen är. +Och nu till skådning skyndar hit ikapp all härn, +För att din dotter se, ty jordens väldige +Utmärkas och begapas ibland alla folk. +Man spörjer: blir här bröllop af? hvad förehas? 430 +Har, längtande att dottren se, Agamemnon drott +Hit flickan bringa låtit? Andre yttra sig: +Åt Artemis ungjungfrun visst inviga de, +Åt Aulis' drottning;, hvem skall henne föra fram? +Välan, så börja du med offerkorgarna, 435 +Bekransen hufvut, och du, Menelaos, drott, +Brudqvädet ordna, och i salarna derhos +Vid lotospipans toner skalle föttrens dån; +Ty denne dag vardt för prinsessan lyckosam. + +AGAMEMNON. +Rätt bra och väl! men gå du in emellertid; 440 +Det öfriga, om ödet vill, sig reder nog. +Ve mig! hvad skall jag, arme, säga? börja hvar? +I hvilka fjettrar af nödvändighet vi snärjts! +Emellam kom en gudamakt, som visare +Än alla mina tankeverk dock vida är. 445 +Hur har ej ringa härkomst egna fördelar! +För sådant folk att gråta passar ganska väl, +Och yttra hvad som helst. För den välbördige +Är detta oförd. Folkets högste höfvitsmän, +Jag stolt mig känner, och är folkets slaf likväl. 450 +Förty jag blygs, att lemna tårarna sitt lopp; +Att icke gråta, likaleds jag, arme, blygs, +Som råkat ut för aldrastörsta olyckslott. +Låt se alltså, hvad vill jag säga min gemål? +Hur helsa, och med hvilket öga blicka an? 455 +Hon skapat mitt förderf, som kom okallad hit +I förtid, uti olycksstund, hon kanske följt +Sin dotter, för att gifta henne bort, och ge +Det käraste, der hon mig finner ondskefull. +Men ack, den arma jungfrun -- jungfrun, nå? -- 460 +Som mörkrets drott -- så synes det -- snart äkta skall, +Hur jag beklagar! hon mig så anropa tör: +O, fader, mig du dräpa vill? slikt giftermål +Du sjelf må fira, och enhvar; som är din vän. +Orestes, stående bredvid, skall skrika till 465 +Förståndigt, hvad han ej förstår; än är han barn. +O ve, hur mig förderfvat denne Helenas +Tjuf, sonen utaf Priamos, Paris, som detta gjort. + +KHOREN. +Ock jag beklagar; qvinnan ifrån annor land +Det höfs, att sucka öfver drottars olyckslott. 470 + +MENELAOS. +O Broder, tillåt mig ändock ett handslag få? + +AGAMEMNON. +Rätt gerna; din är malten; jag en stackars man. + +MENELAOS. +Vid Pelops svärjer jag, som vardt min faders far, +Och din benämd, samt Atreus, som oss båda födt, +Att jag vill säga dig ur hjertat redligen, 475 +Och utan allsköns arga list, mitt tankesätt. +Enär jag såg, hur du ur ögat tårar gjöt, +Medömkan kände jag, och sjelf brast ut i gråt, +Och afstår nu ifrån de fordna yrkanden, +Mot dig ej hård, och är på samma punkt, som du, 480 +Samt råder dig, att hvarken dräpa eget barn, +Ej heller mig tillgodose; ej rättvist är, +Att du skall sucka, medan mig allting går väl, +Att dine dö, men mine skåda dagens ljus. +Hvad vill jag ock? kan jag ej annan maka få, 485 +Af bästa sort, ifall jag önskar gifta mig? +Men, störtande min egen bror, som jag ej bordt, +Hvi skulle Helena jag föredraga, ondt for godt? +Jag ung och dårlig var, tills, saken nära sedd, +Jag märkte hvad det är, att dräpa egna barn. 490 +Dessutom ock miskund med olycksälla mön +Mig påkom, då vår skyldskap jag besinnade; +Hon håller på, att för mitt kränkta äktenskap +Bli offer: hvad har Helena med dotter din? +Må hären, upplöst, fara ifrån Aulis' hamn! 495 +Hör upp att fukta ögonen med tårar, du, +Min broder, och att mana äfven mig till gråt! +Men har du fått ett gudasvar om dotter din, +Det mig ej röre; dig min andel skänker jag. +Till andra tankar jag mig vändt från hårda ord, 500 +Mig skett, hvad rätt och billigt är; jag återgår, +Att broder älska: _sådan är rättskaffens mans +Sedvana, att han stannar vid det bästa städs_. + +KHOREN. +Ditt tal är ädelt, sjelfve Tantalos, Zeus' son, +Tillständigt; ej stamfäderne få skam af dig. 505 + +AGAMEMNON. +Haf tack, o Menelaos, som mot allt mitt hopp, +Dig värdigt, har förändrat fordna tankesätt! + +MENELAOS. +Igenom älskog bröder mellan alstras split, +Och genom egennytta; men jag afsky här +För sådant bittert inbördes förhållande. 510 + +AGAMEMNON. +Och mellertid jag råkat i nödvändighet, +Att mot min dotter föra ut ett blodigt mord. + +MENELAOS. +Hur så? ho skulle kunna dig dertill förmå? + +AGAMEMNON.Jo, hela skaran af Akhaiers krigarhär. + +MENELAOS. +Ej, om till Argos henne du afsänder hem. 515 + + +AGAMEMNON. +Det ena kunde hemligt ske; det andra ej. + +MENELAOS. +Hur så? Man pöbeln ej förmycket frukta bör. + +AGAMEMNON. +Kalkhas oraklet röjer för Argeiers här. + +MENELAOS. +Ej, om han dessförinnan dör: det händer lätt. + +AGAMEMNON. +Hvar siarslägt är äresjuk och ondskefull. 520 + +MENELAOS. +Och hvarken redlig eller nyttig någonsin. + +AGAMEMNON. +Du rädes ej för det, som nu mig faller in? + +MENELAOS. +Hur kan jag fatta upp den tanke, du ej sagt? + +AGAMEMNON. + +Det Sisypheiske ynglet af alltsamman vet. + +MENELAOS. +Ej kan Odysseus skada dig, ej heller mig. 525 + +AGAMEMNON. +Han städs illfundig varit, och en packets man. + +MENELAOS. +Af ärelystnad drifves han; ett stort förderf. + +AGAMEMNON. +Var säker, att han uppstår bland Argeierna, +Och ropar ut oraklet, som oss Kalkhas gaf, +Och hur jag lofte offra, och ej håller ord, 530 +Åt Artemis min dotter. Se'n han öfvertalt +Argeierna, att dräpa dig och mig, han skall +Be flickan dräpa. Om jag hän till Argos flyr. +Så komma de, att, jemte Kyklopeiska mura, +Igrund utplundra landet, och föröda det. 535 +Så gräslig är min ofärd, ack, jag arme man! +Och till förtviflan genom gudar bringas jag. +En sak mig akta, Menelaos, gående +I lägret, att ej Klytaimnestra veta må +Härom, förrän åt mörkret jag min dotter vigt, 540 +Att jag, med minsta tårar, må olycklig bli. +Men hållen munnen ren, I qvinnor, fremlingar! + +KHOREN. +Lycksalige de, som i stilla ro, _Stroph._ 1. +Och med äkta tro sam- +dela kärlekens läger, 545 +I lugnet, fjerran ifrån +Ursinnig brånads glöd! förty +Guldlockige kärleksguden +Sin båge spänner på tvenne sätt: +Det ena till lifvets lycka, 550 +Till trassel det andra är. +Jag sådant för brudsäng min, +Skön Kypris, mig undanber. +Förunna af fägring åt mig +Lagom, gif kyska begär! 555 +Låt mig njuta af kär- +leken, skild från dess öfverdrift! +De dödliges lynne ej likadant är, _Motstr._ 1. +Sed liknar ej sed; med denrät- +te är lyckan säker alltid. 560 +Uppfostran och vårdad tukt +Kraftfullt föra till dygd; +Ty, att blygas är vishet, +Och ljuflig förtjusning bereds, +Då med besinning man inser 565 +Det rätta, der ryktet bringar +Ovanskelig ära åt menskolif. +Stort är, att efter dygden sträfva, +Hos qvinnan, genom stilla kärlek; +Hos mannen annorlunda deremot 570 +Ett inneboende och mångutbil- +dadt skick ger staten mera glans. +Du kom, o Paris, från ort, der du _Stroph._ 2 +Som herde vardt fostrad upp +Hos mjella kalfvar på Idas berg, 575 +Der du fremmande toner, på Phrygisk flöjt, +Efter Olympos', den fordne mästarns, +Exempel, lockade fram. +Jufversköna betade korna, _Motstr._ 2 +När gudinnornas dom dig förestod, 580 +Som till Hellas kallade dig +Framför de elfenfogade palat- +sen, der du äfven i Helenas +Motblickande ögonklot +Inskickade kärlek, 585 +Och sjelf af kärlek hänfördes. _Epod._ +Derför split och örlig Hellas förde jemte svärd och skepp. +Till Troias konungaborg, +O ve! +Stor de stores lycka är. 590 +Sen i kongens dotter nu, +Förstinnan Iphigeneia, +Samt Tyndareus', Klytaimnestra, +Hur från de stora ledande sin ätt, +Oändlig lycka de uppnått! 595 +De mäktige gudar bringa sällhetens lott +Åt osalige menniskornas slägt, +[Här stannom, Khalkis' döttrar och fosterbarn, +Och drottningen hjelpom ur vagnen ned, -- +Att hon ej faller, och stöter sig, -- 600 +Glädtigt med händer och hjertlig vård, +Att ej, nykommen, hon skrämmer sig, +Agamemnons ärade dotter! +Ej oro, ej heller förskräckelse +Hos de Argeiska. 605 + Väninnor, väninnor, vi väcka må!] + +KLYTAIMNESTRA. +Vi räkne detta oss till lyckligt förebud, +Påpassligheten och den varma helsningen; +Och hopp jag hyser derför, att till godt förbund +Jag brud medbringar. Derför nu ur vagnarna 610 +Utstyrseln bären, som åt flickan jag har med, +Och bringen allt rätt omsorgsfullt i vårt gemak! +Men du, miu dotter, lemna vagn och fålar strax. +Och stig med tjusande och späda foten ut. +Och J, småjungfrur, henne uti armarna 615 +Mottagen och ur vagnen beledsagen hän! +Mig äfven någon låne stödet af sin hand, +Pådet jag sitsen här må kunna lemna väl! +Och framför redet ställen eder, somlige; +Ty obevekligt skrämmande är hästens blick. 620 +Och denne gosse, konung Agamemnons son, +Orestes, tagen mot, mitt lilla stackars barn. +Du sofver, trött af raska åkningen, mitt guld? +I lycklig stund, till systers brudsång vakna upp, +Ty sjelf af ädel börd, du svåger blifva skall 625 +Jemväl åt tapper man, Thetis' gudlike son. +Kom, dotter, kom och sätt dig vackert vid min fot, +Hos moder din, Iphigeneia, och mig gör +Bland dessa fremlingar afundsamt lyckelig, +Och helsa äfven fader din, som nalkas oss! 630 +O du, min högsta vördnad, Agamemnon drott, +Vi kommit, icke ohörsammande ditt bud. + +IPHIGENEIA. +O moder, strax jag springer fram -- blif icke ond! -- +Och sluta vill mitt bröst intill min faders bröst. +Jag längtar, fader, till din barm, framspringande, 635 +Att efter många dars förlopp, mig trycka få. +Ty jag din anblick saknar. O, blif icke ond! + +KLYTAIMNESTRA. +Gör, dotter, som du vill; städs var du faderkär +Mer än de andra barn, som jag till verlden bar. + +IPHIGENEIA. +Min far, hur gerna jag dig ändtlig återser! 640 + +AGAMEMNON. +Och far din dig; det har du lika sagt för två. + +IPHIGENEIA. +Hell dig! haf tack, att hit du låtit hämta mig! + +AGAMEMNON. +Jag vet ej, hvad jag svara må dertill, mitt barn. + +IPHIGENEIA. +O ve! +Du skådar mig ej lugnt, som du så gerna ser. + +AGAMEMNON. +_Bekymmer många har en kong och höfvitsman_. 645 + +IPHIGENEIA. +Dröj nu hos mig, och vänd dig till bekymren ej! + +AGAMEMNON. +Hos dig ju endast är jag nu, ej annorstäds. + +IPHIGENEIA. +Sänk ögonbrynet, och mig skänk en vänlig blick! + +AGAMEMNON. +Se, åt din anblick glad jag är, så glad, mitt barn! + +IPHIGENEIA. +Och tårar gjuter, du ur ögonen likväl? 650 + +AGAMEMNON. +Oss varder lång frånvarelsen, som förestår. + +IPHIGENEIA. +Jag vet ej, hvad du säger, vet ej, bäste far. + +AGAMEMNON. +Klokt är ditt tal, och väcker min medömkan mer. + +IPHIGENEIA. +Oklokt jag tala vill, blott jag kan fägna dig. + +AGAMEMNON. +O ve, ej tiga gitter jag, men prisar dig. 655 + +IPHIGENEIA. +Blif, fader, du här hemma qvar hos dina barn! + +AGAMEMNON. +Jag ville väl; då jag ej kan, det grämer mig. + +IPHIGENEIA. +Må alla spjut forgås, och Menelaos' harm! + +AGAMEMNON. +Förut skall, hvad min ofärd gjort, ock andras bli. + +IPHIGENEIA. +Hur mjcken tid du borta dröjt i Aulis' hamn! 660 + +AGAMEMNON. +Mig hindrar något, att affärda härn, ännu. + +IPHIGENEIA. +Hvar säger man de Phryger bo, min bäste far? + +AGAMEMNON. +Der Paris aldrig, son till Priamos, bordt bo. + +IPHIGENEIA. +Du reser då långt bort, min far, och lemnar mig? + +AGAMEMNON. +Dig, dotter, samma förestår, som fader din. 665 + +IPHIGENEIA. +O ve! +Ack, om för oss det ginge an, att jag far med. + +AGAMEMNON. +Du ock skall resa dit, der du din fader minns. + +IPHIGENEIA. +Skall jag med modren, eller ensam, segla hän? + +AGAMEMNON. +Helt ensam, ifrån fader skild, och ifrån mor. + +IPHIGENEIA. +Du vill väl icke flytta mig till annat hem? 670 + +AGAMEMNON. +Tyst -- tyst! den saken icke flickor veta må. + +IPHIGENEIA. +Från Phryger hasta, när du allt bestyrt, min far! + +AGAMEMNON. +Ett offer offra dessförinnan bör jag här. + +IPHIGENEIA. +Vid offer bör man ta i akt hvad heligt är. + +AGAMEMNON. +Det får du se; ty du vid vigvattnet skall stå. 675 + +IPHIGENEIA. +Kring altaret vi skole khorer ställa, far? + +AGAMEMNON. +Mer afuudsvärd än jag är du, som intet vet. +Gå in i salen, för att ses af flickorna, +Se'n du mig gett en bitter kyss, samt handslag med, +Du, som sålänge nödgas bo från fader skild! 680 +Ack fagra bröst, och kinder, o, du blonda hår, +Hur tung för eder vorden är de Phrygers stad, +Samt Helena!... Jag slutar här; en brådskad dagg +Ur ögonen mig qväljer, då jag nalkas dig. +Träd i gemaket! Dig om ursäkt beder jag, 685 +O Ledas dotter, om jag är förmycket rörd, +När till Akhilleus jag min dotter gifter bort: +Ett lyckosamt parti, som sårar mellertid +Föräldrarna, enär till annor hus en far, +Som mycket lidit, nu sin dotter lemnar ut. 690 + +KLYTAIMNESTRA. +Så oklok är ej jag; och var du viss derom, +Att jag hörsammar, utan dina lärdomar, +När jag, vid bröllopssånger, följer dotter ut; +Men landets sed med hennes ålder stämmer in. +Hans namn jag vet, åt hvilken du vår dotter loft; 695 +Nu vill jag veta, af hvad slägt och land han är. + +AGAMEMNON. +Aigino dotter var till fadren Asopos. + +KLYTAIMNESTRA. +Och henne äktade en dödlig, eller gud? + +AGAMEMNON. +Zeus sjelf, och födde Aiakos, Oinonas drott. + +KLYTAIMNESTRA. + +Ho var den son, som ärfde Aiakos' palats? 700 + +AGAMEMNON. +Det Peleus var, och Peleus Nereus' dotter fick. + +KLYTAIMNESTRA. +Gaf guden, eller tog han emot gudars råd? + +AGAMEMNON. +Zeus talman var, och fadren sjelf biföll dertill. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvar höll han bröllop? monne i hafssvallningen? + +AGAMEMNON. +Der Kheiron uppå Pelions helga höjder bor. 705 + +KLYTAIMNESTRA. +Der kertaureiska slägtet sägs sin bostad ha? + +AGAMEMNON. +Der firade drott Peleus' bröllop gudarne. + +KLYTAIMNESTRA. +Thetis har fostrat, eller fadren, Akhilleus? + +AGAMEMNON. +Kheiron, att han ej skulle lära dårars sed. + +KLYTAIMNESTRA. +Ack! +Vis fostraren; men han, som gaf, än visare. 710 + +AGAMEMNON. +En sådan man nu blifva skall ditt barns gemål. + +KLYTAIMNESTRA. +Ej tadelvärd; men hvar i Hellas finns hans stad? + +AGAMEMNON. +I Phthias bygder, vid Apidanos flodens strand. + +KLYTAIMNESTRA. +Dit skall han då min unga jungfru föra hän? + +AGAMEMNON. +Detder skall bli hans sak, enär han flickan fått. 715 + +KLYTAIMNESTRA. +Dem önskas lycka. Men hvad dag sker bröllopet? + +AGAMEMNON. +När månens lyckosama krets i fyllet står. + +KLYTAIMNESTRA. +Har väl förlofningsoffret re'n gudinnan fått? + +AGAMEMNON. +Det reder jag, och är med saken sysselsatt. + +KLYTAIMNESTRA. +Och sedan vill du gifva bröllopsmåltiden? 720 + +AGAMEMNON. +Först offret offra, som jag bör, åt gudarna. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvar skole vi ge qvinnorna ett festgelag? + +AGAMEMNON. +Här invid de Argeiers aktergranna skepp. + +KLYTAIMNESTRA. +Bra, och nödvändigt; men bidrag ock du dertill! + +AGAMEMNON. +Vet du, o qvinna, hvad som göras bör? lyd mig! 725 + +KLYTAIMNESTRA. +Hvad vore det? -- att dig hörsamma är jag vand. + +AGAMEMNON. +Vi äre äfven der, hvarest brudgumen är. + +KLYTAIMNESTRA. +J, utan modren gören hvad jag göra bör? + +AGAMEMNON. +Med Danaïders hjelp bortgifte dottren vi. + +KLYTAIMNESTRA. +Men jag, hvar bör jag vistas då emellertid? 730 + +AGAMEMNON. +Res du till Argos, och tag vård om flickorna! + +KLYTAIMNESTRA. +Min dotter lemnande? och hvem bär facklan då? + +AGAMEMNON. +Jag sjelf har ljuset, såsom vid ett bröllop höfs. + +KLYTAIMNESTRA. + +Så är ej seden; men du ringa aktar det. + +AGAMEMNON. +Dig passar ej, att vistas här i härens stoj. 735 + +KLYTAIMNESTRA. +Det passar, att en mor bortgifter dotter sin. + +AGAMEMNON. +Och att ej flickor ensame i gården bo. + +KLYTAIMNESTRA. +I säkra jungfruburen väl bevakas de. + +AGAMEMNON. +Mig lyd! + +KLYTAIMNESTRA. + Nej, vid argeiska gudadrottningen! +Gå du, och handla utomhus; jag inomhus 740 +Bestyr om det, som kommer unga brudar till. + +AGAMEMNON. +Ve mig, som fruktlöst kom, bedragen i mitt hopp, +Att fjerran sända från min åsyn min gemål! +Jag smider ränker, och emot de käraste +Uttänker knep, besegrad öfverallt likväl. 745 +Med fågelsiarn Kalkhas jag emellertid +Om hvad är guden kärt, och mig ej lyckosamt +Vill gå, att undersöka nu, os Hellas' qval. +_Den vite mannen i sin gård besitta bör +God och rättskaffens maka, eller ogift bli_. 750 + +KHOREN. +Komma till Simoeis, och _Stroph._ +Silfverhvirflarna skall +Helleners samtlige här, +Både med sköldar och med skepp, 755 +Till Ilios, och till Troias +Phoibeiska bygder, +Der om Kassandra jag hört har, +Att hon slänger de blonda flätor kring, +Med lagrens friskgrönskande krans +Smyckad, hvar gång desa guds 760 +Orakelfläktning förspörjs. +Stå skola på Pergamos borg, _Motstr._ +Och Troias murar omkring +Troer, då kopparsköldad Ares +På sjön, och uti skönstammiga skepp 765 +Sig närmar med rodd +Simuntiska flodens bädd, +För att de i ethern boende, två +Dioskurers syster, Helena, +Bringa ur Priamos' borg, 770 +Till Hellas' jord, medelst Akhaiers +Lansmödande sköldar och kastspjut. +Men Pergamos, Phrygers stad, _Epod._ +Samt stenmurade tornen han +Kringskansar med blodig strid, 775 +Afmejade hufvun i mängd +Släpande genom Troias stad, +Som han igrund förstör; +Månggråtiga flickorna gör han, +Samt Priamos' maka jemväl. 780 +Men Helena, dottren af Zeus, +Månggråtig, skall lära sig inse, +Att sin make hon svikit. Ej mig, +Ej heller mine barns barn, 785 +Den tanke må falla in, +Hvilken månggyllene +Lydinnor, och Phrygers gemåler +Kasta vid väfstoln fram, +Till hvarandra ordande så: 790 +Ho vill skönflätiga håret mig, +Att till ömkelig bågsträng snos, +För härjad fosterbygd, afhösta nu? +Din skulden är, långhalsige svanens dotter; +Om sann är sägen, 795 +Att Leda sig hängaf +Åt vingade fågeln, då +Zeus bytte sin gudagestalt; +Eller om ock, på Pieriska blad, +Dikten till menskorna slikt +Eljes burit och obetänkt. 800 + +AKHILLEUS. +Hvar är Akhaiernes härförare, monn tro? +Hvem säga vill bland tjenarne, att Peleus' son, +Akhilleus, söker honom uti portarna? +Med lika lott vi dröje ej vid Euripus; +Ty andre bland oss, frie än från äktenskap, 805 +Och lemnande derhemma toma boningar, +På strändren sitta; andre redan make ha, +Och barn: så våldsam kärlek Hellas öfverkom +Till detta härtåg, icke utan gudars råd. +Jag derför tolka måste min rättvisa sak; 810 +Men för sig sjelf en annan orde, om han vill. +Ty lemnande Pharsalos' jord och far Peleus, +Jag bidar här, vid mager fläkt från Euripus, +Och hejdar Myrmidonerna, som tränga på, +Samt säga städs: Akhilleus, o, hvi dröje vi? 815 +Hur länge bör vår väg till Ilios mätas än? +Gör hvad du gör, och hvarom ej, för hären hem, +Och bida ej Atreidens dröjsmål längre ut! + +KLYTAIMNESTRA. +O son utaf Nereiden, hörande ditt tal +Derinnifrån, framför min boning träder jag. 820 + +AKHILLEUS. +Ack, höga blygsamhet! hvem tro den qvinnan är, +Som framfor mig jag skådar, dejlig till gestalt? + +KLYTAIMNESTRA. +Ej under, att du mig ej känner, som förut +Du aldrig sett, och din försynthet prisar jag. + +AKHILLEUS. +Ho är du, och hvi kom till Danaïders här 825 +Du, qvinna, hit bland män, med sköld beväpnade? + +KLYTAIMNESTRA. +Jag Ledas dotter nämns, och Klytaimnestra är +Mitt namn, och min gemål är Agamemnon drott. + +AKHILLEUS. +Ikorthet bra du lemnat svar på hufvudsak. +Mig skamligt är, att vexla ord med qvinnorna. 830 + +KLYTAIMNESTRA. +Blif qvar! hvi rymmer du? och foga hand i hand +Med mig, till lycklig början af ett giftermål! + +AKHILLEUS. +Hvad säger du? jag hand med dig? jag aktar mer +Agamemnon, än att komma vid hvad mig ej höfs. + +KLYTAIMNESTRA. +Visst höfves det, emedan du min dotter dock 835 +Skall äkta, du Nereidens, hafsgudinnans, son. + +AKHILLEUS. +Hvad bröllop, qvinna, menar du? jag blir helt stum +Blott du ej stemplande hopsmider sådant tal? + +KLYTAIMNESTRA. +Hos alla medföddt är, att vörda vännerna, +De nya, när de skåda dem, i friarvärf. 840 + +AKHILLEUS. +Jag till din dotter, qvinna, aldrig friade, +Ej heller ha Atreider talt om giftermål. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvad är dethär? nu åter öfver mina ord +Du undre; ty ditt tal för mig är underbart. + +AKHILLEUS. +Så gissa då; att gissa oss gemensamt är; 845 +Ty ingendera ljuge vi dock troligtvis. + +KLYTAIMNESTRA. +Går detta ej förlångt? Jag stiftar äktenskap, +Som, tycks det, icke finnes till: jag blygs derför. + +AKHILLEUS. +Kanhända har man drifvit gäck med mig och dig. +Men slå ur hågen sådantder, och bry ej om! 850 + +KLYTAIMNESTRA. +Farväl! Ty aldrig mera möter jag din blick, +Jag, ljugarinna, som har lidit oförskyldt. + +AKHILLEUS. +Dig lemnas samma svar af mig; nu din gemål +Jag går att söka inne i palatset strax. + +GUBBEN. +Fremling, Aiakos' ättling, bida, att jag språka får med dig! 855 +Dig, gudinnans son, jag menar, och dig, Ledas dotter, med. + +AKHILLEUS. +Hvem ur öppna dörren ropar? huru rädd han ropar oss! + +GUBBEN. +Tjenare; dermed ej prunkar jag; ej ödet det medger. + +AKHILLEUS. +Hvilkens? min ej; Agamemnon har jag ej att skaffa med. + +GUBBEN. +Hennes, som står der, en gåfva af dess fader Tyndareus. 860 + +AKHILLEUS. +Se, jag stannar; låt nu höra, hvarför du mig ropar an. + +GUBBEN. +Stån J begge helt allena framför dessa portar nu? + +AKHILLEUS. +Tala! ensame vi äre; och ur kongahuset träd! + +GUBBEN. +Slump, och du, min goda vilja, rädda dessa som jag vill! + +AKHILLEUS. +Detta tal åt framtid syftar, och farhåga innebär. 865 + +KLYTAIMNESTRA. +Vid ditt handslag, bida icke, om du något säga vill! + +GUBBEN. +Vet du, hvem jag är, och huru god mot dig och dina barn? + +KLYTAIMNESTRA. +Jo, jag vet, att du är gammal tjenare uti mitt hus. + +GUBBEN. +Samt, att mig, bland brudegåfvor, mottog Agamemnon drott. + +KLYTAIMNESTRA. +Du med mig till Argos lände, och var alltid sedan min. 870 + +GUBBEN. +Ja, och emot dig välvillig, mindre mot din man jag är. + +KLYTAIMNESTRA. +Låt då nu omsider veta, hvad du har, att säga oss. + +GUBBEN. +Med sin egen hand din dotter ärnar fadren slå ihjäl. + +KLYTAIMNESTRA. +Huru? sådant tal jag afskyr; gubbe, du från vettet är. + +GUBBEN. +Med sitt svärd den arma flickans hvita hals afhugger han! 875 + +KLYTAIMNESTRA. +Ve mig, arma! är min make vorden så vansinnig nu? + +GUBBEN. +Ganska klok, men mot din dotter, och mot dig han vrångsinnt är. + +KLYTAIMNESTRA. +På hvad skäl? ho är den niding, som har intalt honom slikt? + +GUBBEN. +Ett orakel, säger Kalkhas, att krigshären sluppe hän. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvart? -- Jag arma, och den arma, som dess fader dräpa vill! 880 + +GUBBEN. +Hän till Troia. Menelaos återfår så Helena. + +KLYTAIMNESTRA. +Så af vår Iphigeneia Helenas hemfärd beror? + +GUBBEN. +Allt du vet: din dotter ärnar fadren offra Artemis. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvad var menadt med det bröllop, som mig förde hemifrån. + +GUBBEN. +Att du skulle bringa gladlig dottren, som Akhilleus' brud. 885 + +KLYTAIMNESTRA. +O min dotter, till din ofärd du har kommit, och din mor. + +GUBBEN. +Jemmerligt J liden båda: djerft var Agamemnons dåd. + +KLYTAIMNESTRA. +Jag förgås, jag arma; ögat gömmer icke tåren mer. + +GUBBEN. +Derest bittert är att gråta, när man mister sina barn. + +KLYTAIMNESTRA. +Du o, gubbe, säg dock, hvadan du allt detta vet och hört? 890 + +GUBBEN. +Jag ett bref dig skulle bringa till det förra, som han skref. + +KLYTAIMNESTRA. +Bjöd deri han, eller nekte, föra dottren hit till död? + +GUBBEN. +Icke bringa; ty din make var då vid sitt fulla vett. + +KLYTAIMNESTRA. +Då du hade brefvet, hvarför gaf du det då icke mig? + +GUBBEN. +Menelaos tog det från mig. Han är dessa fasors skuld. 895 + +KLYTAIMNESTRA. +Ättling af Nereiden, Peleus' son, förstår du saken nu? + +AKHILLEUS. +Jag har hört, hur du är osäll, och det tager jag ej lätt. + +KLYTAIMNESTRA. +Dotter min de ärna dräpa, med ditt bröllop i försåt. + +AKHILLEUS. +På din make jag förargas, och så enkelt det ej tar. + +KLYTAIMNESTRA. +Jag ej derföre bör blygas, att knäböja vid din fot, 900 +Dödlig för den gudaborne; ty på hvad högmodas jag? +Mera bör för hvem jag göra, än för egen dotter min? +Ack, gudinnas son, beskärma mig uti olyckans stund! +Värna henne, som din maka nämdes, fruktlöst; men ändock +Kransande jag förde henne, för att blifva din gemål, 905 +Som jag nu, att slagtas, följer. Dig till nesa lända skall, +Värnar du ej henne; anskönt ej i äktenskap förent, +Hette du den arma jungfruns hulde make mellertid. +Vid ditt skägg, och vid ditt handslag, vid din mor jag manar dig; +Ty ditt namn mig gjort olycklig, som mig äfven rädda bör; 910 +Annat altare ej eger jag, att fly till, än ditt knä. +Ingen vän mig nära bidar; Agamemnon har du hört, +Huru rå han är och vågsam; qvinna, som du skådar, kom +Jag till härn af tygellösa, och till brott forvägna män, +Dock rättskaffens, när de vilja. Om du vågar sträcka hand, 915 +Mig till bistånd, är jag räddad; eljes jag förlorad är. + +KHOREN. +_Föräldrakänslan mäktig är, och kärleksvarm, +Och egna barn försvarar hvar med mund och arm._ + +AKHILLEUS. +Mitt stolta sinne lyftar sig mot högre rymd, +Men vet ändock, att smärtas i olyckorna, 920 +Och lagom fröjdas, då när vinden blåser god. +Ty välbetankte äro slike dödlige, +Att, med besinning, lefva hela lifvet rätt. +_Ibland är ljuft, att ej förmycket vara klok, +Ibland är gagneligt, att ega visheten_. 925 +Jag, fostrad upp uti försyntaste mans hus, +I Kheirons, har mig lärt de enkla tankesätt +Atreiderna, om de oss föra riktigt an, +Jag lyda vill; om icke rätt, ej lyder jag. +Men der i Troia, städse min sjelfständighet 930 +Bevisande, jag tjenar Ares hvad jag kan. +Och dig, som grymt af dina aldrakärsta led, +Så mycket som uträttas får af ynglingen, +Med mitt medlidande jag hjelpsamt värna vill. +Ej nånsin skall din dotter dräpas af sin far, 935 +Se'n mig hon lofvats; ty i sina snaror ej +Din make någonsin skall snärja min person; +Förty mitt namn, om ock han icke höjde svärd, +Din dotter dräpa skall, och orsak är dertill +Din make. Ren är icke mera min person; 940 +Om genom mig förstöres och mitt giftermål +Den ungmö, som odrägeligt och mycket led, +Misshandlad så förvåningsvärdt och oförskyldt +Jag vore bland Argeier aldrasämste man, +Samt intet värd, och Menelaos kärnekarl, 945 +Jag vore icke Peleus' son, men nidingens, +Ifall mitt namn ett mordskäl blir åt din gemål +Vid den uti hafsböljorna uppfostrade +Nereus, gudinnan Thetis', far, och min morfar, +Skall ej sin dotter komma vid Agamemnon drott, 950 +Nej, icke dess lillfinger ens, ej mantelfåll, +Ty eljes Sipylos, barbarers gränsort, hete stad, +Der desse höfvitsmän sin härkomst begge ha, +Och Phthias namn ej mer må spörjas någonstäds. +Men med vigvatten bittert börja skall och mjöl 955 +Spåmannen Kalkhas. _Hvad monntro en spåman är? +Den litet sannt, men mycket lögner talar ut +Påmåfå; och när det ej träffar går sin kos_. +Ej tusen flickor, för att sig en make få, +Min hand och bädd begära, såsom blifvit sagdt; 960 +Men mig med öfvermod bemött Agamemnon drott. +Sjelf hade han begära bordt mitt namn af mig, +Att dottren locka; men om Klytaimnestra helst +Jag öfvertalt, att gifva dottren åt en man, +Jag henne skänkt Hellenerna, ifall deraf 965 +Berodde färden hän till Ilios. Jag icke nekt, +Att, från min sida, understödja allmänt väl. +Nu är jag intet: _af härföraren beror +Så lätt, att handla, och att icke handla rätt_. +Snart vet mitt svärd, som, förrän jag mot Phrygerna 970 +Uttågar, jag befukta vill med mord och blod, +Om dotter din mig någon här fråntaga skall. +Var derför lugn: en väldig gud för dig jag här +Uppträdt, ännu ej gud, men likväl framdeles. + +KHOREN. +Hvad dig är värdigt, Peleus' son, du ordat nu, 975 +Samt hafsgudinnan, vörnadsvärda moder din. + +KLYTAIMNESTRA. +Ack! +Hur skall jag prisa dig med ord, förmycket ej, +Och ej förlitet, att din ynnest ej förspills? +Rättskaffens männer, som berömmas, på visst sätt 980 +Berömmarn hata, om han nyttjar öfverdrift. +Ock blyges jag, att komma fram med jemmerord, +Då jag är sjuk, men du från mina krämpor fri. +Ett svepskäl har, ehuru han från fjerran är, +En redlig man, att hjelpa de olyckliga. 985 +Förbarma dig! ty jemmerligt jag lidit har, +Som trodde först, att du min svärson skulle bli, +Och hyste dårligt hopp; nu kunde ganska lätt +Min dräpta dotter för din framtids giftermål +Jertecken blifva, som du bör dig akta för. +Men väl du början talade, och slutet väl; 990 +Ty blott du endast vill, så blir min dotter frelst. +Bör hon, bönfallande, omfatta dina knän? +Det ojungfruligt vore; men om dig så syns, +Hon med otvunget öga blygsam komma skall; +Kanske, fastän hon borta är, jag vinner det? 995 + +AKHILLEUS. +Hon stanne inne; ty det sker af blygsamhet. + +KLYTAIMNESTRA. +Så mycket möjligt är, hon bör sig blygt bete. + +AKHILLEUS. +Du hvarken bör din dotter bringa för min +Ej heller vi blottställa oss för dårlig skymf: +_Ty talrik krigshär, ifrån hembekymmer fri, 1000 +Plär älska slema samtal och vanhedrande_ +Bönfallande, J kommen dock till samma mål, +Som om du icke alls bönföll; min hufvudsak +Är, att ifrån olyckorna aflägsna er. +När ett du hört, vet, att jag icke ljuga skall: 1005 +Ty om jag ljuger, och bedrägligt sviker er, +Då må jag dö, men icke, om jag räddar mön. + +KLYTAIMNESTRA. +Dig ske allt godt, som lisar de olyckliga! + +AKHILLEUS. +Så hör då nu, att saken sig anordne väl! + +KLYTAIMNESTRA. +Hvi säger du mig detta? dig jag lyda bör. 1010 + +AKHILLEUS. +Intal om fadren, att han bättre tankar får. + +KLYTAIMNESTRA. +Han elak är, och fruktar hären särdeles. + +AKHILLEUS. +Men skäl emellertid ju öfvervinna skäl. + +KLYTAIMNESTRA. +Mitt hopp är iskallt; säg dock, hvad jag göra bör! + +AKHILLEUS. +Bed bonom först, att icke döda dotter sin; 1015 +Men om han sätter sig emot, kom då till mig! +Ty om han dig tillviljes gör, behöfs ej min +Bemedling alls, och räddningen är genast gjord; +Men jag skall vara bättre stämd emot en vän. +Ej heller hären mig skall förebrå, om jag 1020 +Med skäl uträttar saken heldre än med våld. +Är detta väl bestyrdt; det fröjdar vännerna, +och dig, fastän det utan all min åtgärd sker. + +KLYTAIMNESTRA. +Klokt är ditt tal. Här måste göras, som du vill. +Men om jag ej uträtta kan hvad jag begär, 1025 +Hvar skall jag åter råka dig? hvart stackare +Väl gå, att söka upp den hand, som hjelper mig? + +AKHILLEUS. +Vi äre dine väktare, der det behöfs, +Så att dig ingen varsnar, när du uppskrämd går +Igenom krigshärn; ej du bringe fadrens hus 1030 +Påskam; ty Tyndareus förtjente sannerlig +Ej elakt rykte; stor han är bland Hellas' folk. + +KLYTAIMNESTRA. +Rätt så! gå du förut; jag måste lyda dig, +Om gudar finnas, skall rättrådig man, som du, +Upphinna målet; hvarom ej, hvi äflas då? 1035 + +KHOREN. +Hvad bröllopsqväde ur Libysk flöjt, _Stropk._ +Samt från dansälskelig Kithara, +Och utur rörfogade Syrin- +ger uppstämde sitt ljud, +När på Pelions berg skönflätige 1040 +Pierider, vid gudarnes måltid, +Med guldsandulade foten, +Stampande takt mot mark, +Till Peleus' bröllop kommo, +Med melodiska toner Thetis och Aiakidas, 1045 +På Keutaurers berg låfsjungande, +Uti Peliadiske landen! +Men Dardanidas, för Zeus' +Läger en ljuf klenod, 1050 +I kraterers gyllene skålar +Hämtade nektarns skatt, +Den Phrygiske Ganymedes. +Bredevid hvitglänsande +Sanden sig svängande 1055 +Femtio flickor i khordans, +Nereus' bröllop begingo. +Med gnistrande facklor och kransadt hår _Motstr._ +Hästbetande skaran kom +Af Keutaurer, till gudarnes 1060 +Måltid och Bakkhos' pokal. +Men högt utropade: dotter af Nereus! +De Thessaliska flickor; och verldens ljus, +Spåguden Phoibos, och han, som sångmörs' +Slägtledningar vet, 1065 +Kheiron uppnämnde honom, +Som med Myrmidoners lansväpnade sköldmän +Skall komma, att Priamos' stolta +Jord föröda med eld, 1070 +Kring kroppen med gyllene, +Hephaistosarbetade vapen +Omvärnad, en gåfva utaf +Gudinnan sin moder +Thetis, som honom födt hade 1075 +Lycksalig. De gu- +dar då den faderherrliga, +Första Nereidens bröllop, +Och Peleus' högtid firade, +Men på ditt lockiga hufvud en krans _Epod._ 1080 +Skola Argeierna lägga, liksom på skäckig, +Utur klippgrottornas natt +Utkommande, än oskärad hind, +Blodande, Iphigeneia, din hals, +Din, som ej vuxit upp vid herdepipan, 1085 +Eller vid herdarnes sus och dus, +Utan en Inakhos' ättling till brud +Af din moder bildades. +Hvad har väl blygsamheten, +Eller dygden, i anlete röjd, 1090 +För kraft numera i verlden? +Här gudlösheten är vorden +Mäktig, och dygd dere- +mot af dödliga hånas, +Och lagbrott vinner lag, 1095 +Och ej dödlige samfält lägga sig vinn, +Att ej drabbe dem gudars hämd. + +KLYTAIMNESTRA. +Jag gått ur huset, för att söka min gemål, +Som lemnat det, och redan länge borta är; +I tårar är beklagansvärda dotter min, 1100 +Och jemmersuckar följa vexelvis hvaran, +Se'n hon om mordet hört, som reds af hennes far. +Jag ögat haft på honom, som der nära går. +På Agamemnon, som rätt snart mot eget barn +Befinnas skall, föröfvande ett nidingsverk. 1105 + +AGAMEMNON. +Dig, Ledas dotter, lempligt just jag utomhus +Får råka, för att, skild från jungfrun, säga ord, +Som icke anstå höra den, som giftas skall. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvad är det, hvartill läglighet erbjudes dig? + +AGAMEMNON. +Låt dottren följa ut ur huset med sin far! 1110 +Vigvatnet redan färdigt står och välbereddt, +Samt offermjöl, att kastas uti reningseld, +Och qvigor, till att slaktas före bröllopet +Åt Artemis, och flåsa ut sin svarta blod. + +KLYTAIMNESTRA. +I dina ord du talar väl, men gerningen 1115 +jag vet ej, under hvilket namn jag gilla skall. +Kom ut, min dotter; ty du känner, hvad din far +Nu förehar; tag under kappan, och led ut +Orestes, lilla stackars brodren din, mitt barn! +Der är hon redan, och hörsammar dina bud; 1120 +Det öfriga för henne och för mig jag säga vill. + +AGAMEMNON. +Mitt barn, hvi gråter du, och ser ej gladt på mig, +och fäller ögat ned till jord, med manteln täckt? + +KLYTAIMNESTRA. +O ve! +Hvar skall till dessa mina qval jag början ta? +Ty alla kan jag ställa i det första rum, 1125 +Samt i det sista, ock det medlersta jemväl. + +AGAMEMNON. +Hvad är dethär? J alla kommit på ett ut, +Med idelig förvirring blott och uppskrämd blick. + +KLYTAIMNESTRA. +Säg mig uppriktigt, make, hvad jag spörjer dig! + +AGAMEMNON. +Uppmaning ej behöfves alls; jag spörjas vill. 1130 + +KLYTAIMNESTRA. +Din dotter ärnar du och min nu slå ihjäl? + +AGAMEMNON. +O ve! +Den arma menar du, misstänksam utan skäl. + +KLYTAIMNESTRA. +Var lugn, +Och svara på min första fråga om igen! + +AGAMEMNON. +Om du mig rimligt sporde, finge du slikt svar. + +KLYTAIMNESTRA. +Ej annat spörjer jag, och annat icke säg! 1135 + +AGAMEMNON. +Du höga skickelse, och mine ödens gud! + +KLYTAIMNESTRA. +Och mine, hennes: en de tre olyckliges. + +AGAMEMNON. +Hvari har man dig kränkt? + +KLYTAIMNESTRA. + Derom mig spörjer du? +Ditt fina infall utan allsköns finhet är. + +AGAMEMNON. +Jag är förlorad, och förrådd min hemlighet. 1140 + +KLYTAIMNESTRA. +Allt känner jag, och hört hvad du mig göra tänkt, +Och just din tystnad utgör din bekännelse, +Och täta suckar; bry ej om, att säga mer! + +AGAMEMNON. +Se, jag vill tiga, hvarför skulle fräckheten, +Att tala lögn jag lägga till vårt olycksmått? 1145 + +KLYTAIMNESTRA. +Så hör mig då! Jag saken klart framställa vill, +Och icke mer begagna gåtors slingringar. +Först således, för att dig först det förebrå, +Har du mig äktat mot min vilja, och med våld, +Se'n Tantalos, min förre man, du mördade, 1150 +Och med ett dråpslag slog ihjäl mitt arma barn, +Från modersbröstet slitande med våldsamhet. +Men Zeus' två söner, mine bröder begge två, +Med hästar ståtande, anföllo sedan dig, +Tills gamle fadren Tyndareus dig räddade, 1155 +Tillfota fallen, och du återvann min bädd. +Försonad sedan -- som du skall intyga sjelf -- +Mot dig och gården vankfri qvinna städs jag var, +I kärleksvärfven sansad, och förkofrande +Ditt hus, så att du kunde alltid träda glad 1160 +Inunder eget tak, och lycklig vandra ut. +_Högst sällsynt fångst för mannen är, att bra gemål +Sig vinna; men på dåliga är ingen brist_. +Jag denne son har födt åt dig samt döttrar tre, +Af hvilka en du ömkligt mig beröfva vill. 1165 +Ifall man sporde, hvi du henne dräpa tänkt, +Säg, hvad du svarte, eller svarar jag för dig? +Att Menelaos Helena må återfå: en vacker sed, +Att brottslig qvinna lösa fri med eget barn. +Det ledaste vi köpe mot det käraste. 1170 +Ty om tillstrids du far, och hemma lemnar mig, +Och dröjer borta under lång frånvarelse, +Hur tror du i palatset att mitt hjerta slår, +Då hennes platser öfverallt jag toma ser, +Samt jungfruburen tom? Vid tårar måste jag 1175 +Allena sitta, och begråta henne så: +Åt dig gaf döden, goda barn, din egen far, +Dig dräpande, ej någon ann, med annor hand, +Och lemnade de hemmavarande slik lön. +Förty ett ringa svepskäl här behöfves blott, 1180 +Att jag och döttrarna, som blifvit hemma qvar, +Dig skulle ta emot på sätt, som vederbör. +Derför, vid gudarna, ej må du tvinga mig, +Att vara mot dig elak, var det icke sjelf! +Låt se! +Du offrar dottren; hvilka böner gör du då! 1185 +Hvad lycka önskar du, som slagtar eget barn? +En neslig hemkomst, då du brottsligt reste hän? +Och jag, medrätta kan väl jag dig önska godt? +Ovisa skulle vi ju anse gudarna, +Ifall mot barnamördare vi tänkte väl? 1190 +Till Argos land, vill du omfamna dina barn? +Du får det ej; och hvem vill väl anblicka dig +Bland barnen, att du åter må nedgöra ett? +Har du den sak besinnat, eller tillhör dig, +Att bära spirans glans, och blott anföra härn, 1195 +Men icke föra bland Argeier rättvist språk: +Akhaier, lyster er en färd till Phrygers land? +Så dragen lott då, om hvars dotter, som bör dö. +Det rättvist varit; men du aldrig hade bordt +Åt Danaïder ge till offring eget barn; 1200 +Fastmer Menelaos bordt slagta sin Hermione; +Ty hans var saken. Nu skall jag, som helig höll +Din äkta bädd, mitt eget barn beröfvad bli, +Men hon, som brutit, skall sin dotter bringande +Till Sparta åter, vara den vällottade. 1205 +Mig svara, om jag icke riktigt detta talt, +Och, om jag riktigt talat, o, så döda ej +Din och min dotter! Då är du en sansad man. + +KHOREN. +Gif vika! Rättvist är, att rädda egna barn, +O Agamemnon; ingen dödlig säger "nej" dertill. 1210 + +IPHIGENEIA. +Ack, fader, om ändock jag egde Orpheus' röst, +Och kunde sjunga, att mig följde klipporne, +Och kunde tjusa med min stämma hvem som helst, +Jag flydde dit; men nu är all min talekonst +Blott tårar, och dem frambär jag; dem har jag nog. 1215 +Bönfallande, till dina knän anfogar jag. +Den kropp, som modren der åt dig till verlden födt, +Att du i otid mig ej döde; ljufligt är, +Guds dager skåda; sänd mig ej till mörkrets hem! +Först har jag far dig nämt, mig första dotter du, 1220 +Först har jag, uppå dina knän mig lägrande, +Dig kyssar gifvit, som af dig jag återfått. +Då föll ditt tal: "skall jag väl nånsin, dotter min, +Dig lycklig skåda uti egen makas hus, +Mig värdigt lefvande, och friskt uppblomstrande?" 1225 +Mitt svar, idet jag tryckte pannan till ditt skägg, +Som jag med handen vidrör nu, var följande: +"Skall jag väl dig, som gammal gubbe, möta få, +O fader, i mitt eget hem, med smekningar, +Och återgälda min uppfostrings mång besvär?" 1230 +Af dessa ord ännu jag eger minnet qvar, +Men du har glömmt dem, och mig ärnar slå ihjäl +Ack nej, vid Pelops, och din far Atreus, gör icke det +Och vid min moder, som med smärtor födde mig, +Och nu af samma smärtor andra gång hemsöks. 1235 +Hvad angår mig väl Alexandros' frieri +Och Helenas? Och hvadan kom han, till min ofärd, fader, hit? +Se på mig, älskade, och gif mig blick och kyss, +Så att, derest jag måste dö, jag eger qvar +Det minnet, om du ej beveks af mina ord! 1240 +Ack, broder, du är visst en liten bundsförvandt, +Men gråt ändock med mig, och fadren ödmjukt bed +Att han ej syster dräper; hos småbarn också +Om orättvisan visst en känsla innebor. +Se, tigande, o fader, han anlitar dig 1245 +Varkunna dig, och far barmhertigt med mitt lif! +Ja, vid ditt skägg, vi käre två, anrope dig, +Den ene liten en, och syster hans fullvext. +Uti en tanke vill jag sammanfatta allt: +_Att se guds dager är för menskan ljufsta lott, 1250 +Ej underjordens mörker; hvar som önskar dö, +Är narr; slemt lefva bättre är, än vackert dö_. + +KHOREN. +Osälla Helena, för dig och din kurtis, +Stor strid Atreiderne ha fått mot egna barn! + +AGAMEMNON. +Jag vet nog, hvar barmhertighet behöfs, hvar ej, 1255 +Och älskar egna barn; jag eljes rasade. +Svårt derför, o min maka, är, att våga slikt, +Och svårt, att icke våga, ty det måste ske. +J skåden denna stora här, på flottan stängd, +Och dessa Hellas' konungar, i kopparskrud, 1260 +Som icke finna någon väg till Ilios' torn. +Om jag ej offrar dig, så siarn Kalkhas sagt, +Vi Troias stolta fäste aldrig toge in. +Ursinnig lust påkommit de Helleners här, +Att skyndesamast segla till Barbarers land, 1265 +Och qväsa våld emot Helleners äkta bädd. +Visst mina döttrar uti Argos dräpa de, +Och er och mig, om jag ej lyder gudsord. +Ej Menelaos, dotter min, mig kufvat till sin slaf, +Ej heller hans godtycke jag hörsamma skall; 1270 +Men dig för Hellas, vill jag eller vill jag ej, +Jag måste offra, och åtlyda dess befäl. +Fritt måste Hellas vara, hvad på dig, mitt barn, +Och mig ankommer, samt Helleners äkta säng +Utaf Barbarerna med våld ej härjad bli. 1275 + +KLYTAIMNESTRA. +O, mitt barn, o, J fremlingar, +och ve mig, arma, då du måste dö! +Din fader går, och lemnar dig i dödens våld. + +IPHIGENEIA. +O ve mig, moder, moder! densamma +Visan har fallit uppå bådas lott 1280 +Ej mer för mig är guds dag, +Ej solens ljus der skiner. +O ve! +Ve Phrygers snöhöljda lunder, +Och Idas berg, der Priamos fordom sitt späda 1285 +Barn utsatte, dess mor beröfvande det, +För säker död bestämdt, +Paris, som Idaios, Idaios hette. + +IPHIGENEIA +Hette i Pbrygers stad; 1290 +Ack måtte han aldrig, vid hjorden +Uppfostrad till herdatjenst, +Alexandros, fått sig en bostad +Vid klara vattnet, der nymphrens +Källor välla, 1295 +Och ängen frodas i friska blommors prakt, +Samt rosors kalkar och hyakinthers gudinnor få plocka åt sig! +Pallas en gång dit lände, 1300 +Och sveksinnt Kypris och Hera, +Och Hermes, Zeus' sändebud, +På kärlekens allmakt trotsande Kypris, +På sitt spjut Pallas, och Hero på Zeus', förstens, kongliga läger. +Till förhatelig dom, till fägringstvist, +Och mig till död, som skall bringa +Danaïderna mycken ära. 1310 +J tärnor, mig tog, till ett förstlingsoffer, +Till Ilios Artemis. +Men han, som födde mig arma, +O moder, o moder, +Mig svikande öfvergifver. +Ack, jag olycksaliga, som såg 1315 +Den vidriga Olyckshelena, +Jag dräpes och jag förgås +Genom min skändlige faders skandlige mordarsvärd. +O, hade ej kopparbogsprötige 1320 +Skeppens stammar Aulis tagit emot +Vid dessa kuster, men till Troia +En gynnande flägt oss fört! +O, hade ej motvind +Uti Euripus blåsa låtit +Zeus, som åt dödliga skänka förmår 1325 +Nu kultje, att dukarne svälla upp, +Nu sända ångst, nu åter nöd, +Nu fri utfärd, med lustig fart, +Men dröjsmål snart. +Mångmödofullt är isanning, 1330 +Mångmödofullt dödliges slägte, +Och för olyckan måste vi menniskor råka ut. +O ve! +Hur stora smärtor, hvad qval utan tal +Danaïderna tillsändt dottren af Tyndareus! 1335 + +KHOREN. +Jag ömkar dig, som drabbats utaf olycksfall, +Som aldrig någonsin dig hade drabba bordt. + +IPHIGENEIA. +O du moder, som mig födde, jag en skara männer ser. + +KLYTAIMNESTRA. +Ja, gudinnans son du skådar, för hvars skull du kommit hit. +Öppnen salarne, J tärnor, att jsg gömmer min person! 1340 +Hvarför flyr du? + +IPHIGENEIA. + För Akhilleus; ty jag blygs att honom se. + +KLYTAIMNESTRA. +Och hvi så då? + +IPHIGENEIA. + Jo, olyckan af mitt bröllop bringar skam. + +KLYTAIMNESTRA. +Icke du på rosor vandrar uti detta ögonblick. +Stanna dock; grannlegenhetens verk ej är, hvad vi förmå. + +AKHILLEUS. +Arma qvinna, Ledas dotter! 1345 + +KLYTAIMNESTRA. + Icke osannt talar du. + +ACHILLEUS. +Skräckligt bland Argeier pratas. + +KLYTAIMNESTRA. + Låt mig veta hvad det är. + +AKHILLEUS. +Om din dotter. + +KLYTAIMNESTRA. + Slemt jertecken ligger uti dina ord. + +AKHILLEUS. +Att man måste henne dräpa. + +KLYTAIMNESTRA. + Säger ingen deremot? + +AKHILLEUS. +Sjelf jag i tumultet råkte. + +KLYTAIMNESTRA. + Fremling, uti hvilket då? + +AKHILLEUS. +Uti det, att stenad blifva. 1350 + +KLYTAIMNESTRA. + Räddande min dotter, säg? + +AKHILLEUS. +Just så! + +KLYTAIMNESTRA. + Ho var väl så dristig, att han tordes röra dig? + +AGAMEMNON. +Samtlige Hellener. + +KLYTAIMNESTRA. + Var ej Myrmidonske härn tillhands? + +AKHILLEUS. +Förste fienden var denne. + +KLYTAIMNESTRA. + Barn, med oss är ute nu. + +AKHILLEUS. +De mig kallade ovärdig frieri't. + +KLYTAIMNESTRA. + Hvad svarte du? + +AKHILLEUS. +Bed dem, att min brud ej dräpa. 1355 + +KLYTAIMNESTRA. + Det var äfven ganska rätt. + +AKHILLEUS. +Som åt mig dess fader lofvat. + +KLYTAIMNESTRA. + Och från Argos eftersändt. + +AKHILLEUS. +Jag besegrades af skrålet. + +KLYTAIMNESTRA. + Pöbeln stor olycka är. + +AKHILLEUS. +Och likväl jag skall dig bistå. + +KLYTAIMNESTRA. + En mot många strider du? + +AKHILLEUS. +Ser du dem, som bära vapen? + +KLYTAIMNESTRA. + Må du glädje få deraf. + +AKHILLEUS. +Ja, vi skole alla glädjas. 1360 + +KLYTAIMNESTRA. + Och min dotter slagtas ej? + +AKHILLEUS. +Icke med mitt goda minne. + +KLYTAIMNESTRA. + Skall väl någon fresta på? + +AKHILLEUS. +Många, dem Odysseus anför. + +KLYTAIMNESTRA. + Ynglet utaf Sisyphos? + +AKHILLEUS. +Just densamme. + +KLYTAIMNESTRA. + Egenmäktigt, eller utaf härn befalld? + +AKHILLEUS. +Vald frivillig. + +KLYTAIMNESTRA. + Val är dåligt, att nedsöla sig med blod. + +AKHILLEUS. +Jag skall honom hejda. 1365 + +KLYTAIMNESTRA. + Vill han röfva henne härifrån? + +AKHILLEUS. +Ja, vid blonda håret släpa. + +KLYTAIMNESTRA. + Hvad bör jag då företa? + +AKHILLEUS. +Qvarhåll dotter din. + +KLYTAIMNESTRA. + Och blir hon på det sättet icke dräpt? + +AKHILLEUS. +Jo; derhän det dock skall komma. + +IPHIGENEIA. + Moder, hör på mina ord, +Som jag säger; ty förgäfves jag dig dock förgrymmad ser +Mot din make; hvad omöjligt är att göra, ej försök! 1370 +Alltså för sin goda vilja denne fremling prisas bör; +Men du må dig äfven akta, att ej klagas an hos härn, +Då vi icke mer uträtte, men Akhilleus får förtret. +Hvad mig fallit in, o moder, under, grubbleriet, hör: +Dö hos mig är fast beslutet, och det vill jag föra ut 1375 +Ärofullt, samt klart bevisa, af hur ädel ätt jag är. +Så välan, betänk, o moder, huru rätt jag talat har; +Hela stora Hellas fäster på mig ensam blickarna, +Skeppens aftåg, och de Phrygers nederlag af mig beror, +Och att framdeles ej låta, om barbaren vågar det, 1380 +Ifrån sälla Hellaslandet röfva äkta hustrur bort, +Sedan Helena man hämnats, hvilken Paris röfvade, +Med min död allt detta vinna ärnar jag, och mitt beröm +Sedan Hellas jag befriat, i lycksaligt minne blir. +Icke heller bör jag lifvet hafva öfvermåttan kärt; 1385 +Du åt samtliga Hellener, ej åt dig blott, födde mig. +Skyddade af sköldar skola flere tusen krigare; +Och med årar flere tusen; efter fosterlandets skymf; +Våga fienderna tukta och för Hellas tappert dö. +Bör mitt lif då; detta enda, sätta hinder deremot? 1390 +Vore detta väl det rätta? ha vi något svar härpå? +Nu en annan sak: Akhilleus bör ej gifva sig i strid +Emot samtliga Argeier, för en qvinnas skull; och dö. +_Mer än tiotusen qvinnor är en man att lefva värd_. +Har nu Artemis beslutit, att mitt lif beröfva mig, 1395 +Mot gudinnan skulle strida jag; en dödlig, rimligen? +Det omöjligt är: åt Hellas jag uppoffrar min person. +Offren mig, förstören Troia! detta blir min minnesvård +I lång framtid, blir mitt bröllop, mina barn och min triumph. +Att Hellenerne barbarers herrar varda, det är rätt; 1400 +Men motsatsen ej, min moder: slaf är ej friboren man. + +KHOREN. +Du unga mö, hur skönt är ej ditt tankesätt! +Men hela felet slumpens och gudinnans är. + +AKHILLEUS. +Agamemnons dotter, någon ibland gudarna 1405 +Mig salig gjorde, om jag kunde få din hand. +Jag Hellas prisar för din skull, för Hellas dig; +Du detta rätt, och fosterlandet värdigt talt; +Afstående att strida mot en mäktig gud, +Du pröfvat har, att hvad nödvändigt är, är godt. 1410 +Dess mera, att din bädd få dela, längtar jag, +Då jag ditt sinne skådat, aktningsvärda mö. +Betänk, jag önskar blifva din välgörare, +Och hem dig taga; ledsen, vete det Thetis! +Om jag i strid mot Danaïderne, dig ej 1415 +Kan rädda; tänk dock: stor olycka döden är. + +IPHIGENEIA. +Jag detta säger, ingen nämd och ingen känd. +Nog Tyndaridskan gitter med sin skönhets makt. +Uppväcka kämpars trid och död, du, fremling, ej +För min skull någon döda bör, ej heller dö, 1420 +Tillåt mig dock, att Hellas rädda, om jag kan. + +AKHILLEUS. +Hvad herrlig föresats! Jag har ej deremot +Invändning, då dig synes så; ty ädel är +Slik tanke; bör man icke tala sanningen? +Kanhända du förändrat tankesätt likväl. 1425 +Att derför riktigt du må fatta mina ord +Jag dessa vapen lägger vid altaret ned, +Tillåtande dig ej att dö, men hindrande. +Kanske du kommer ock att följa detta råd, +Enär du varsnar svärdet, mot din nacke höjdt. 1430 +Jag vill ej låta dig så obetänksamt dö, +Men strax jag väpnad till gudinnans tempel går, +Och fäster vid din ankomst der uppmärksam blick. + +IPHIGENEIA. +Hvi, moder, fuktar du ditt öga tyst med tårn? + +KLYTAIMNESTRA. +Jag, arma, eger goda skäl till hjerteqval. 1435 + +IPHIGENEIA. +Mig lugna bör du, ej anklaga. Gör du så? + +KLYTAIMNESTRA. +Säg ut, min dotter; utaf mig skall dig ske rätt. + +IPHIGENEIA. +Ifall så är, du denna lock ej klippa må, +Ej heller sorgens svarta skrud kringsvepa dig! + +KLYTAIMNESTRA. +Hvi säger du mig detta? När jag mistat dig -- -- -- 1440 + +IPHIGENEIA. +O nej! jag räddats, och din ära genom mig. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvad säger du? bör jag ej sörja din förlust? + +IPHIGENEIA. +Visst icke; ty min graf ännu ej gräfvas skall. + +KLYTAIMNESTRA. +Hvi så? är döden ej och grafven samma sak? + +IPHIGENEIA. +Zeus' dotters altare min grafvård blifva skall. 1445 + +KLYTAIMNESTRA. +Min dotter, jag hörsammar dig; du talat väl. + +IPHIGENEIA. +Som Hellas' räddarinna, hur jag lycklig är! + +KLYTAIMNESTRA. +Hvad tidender skall jag tillföra systrarna? + +IPHIGENEIA. +På dem ej heller svarta mantlar kläde du. + +KLYTAIMNESTRA. +Skall ej ett vanligt ord jag bringa dem från dig? 1450 + +IPHIGENEIA. +Jo, ett farväl. Omhulda du Orestes min! + +KLYTAIMNESTRA. +Omfamna honom, som du sista gången ser. + +IPHIGENEIA. +Dyrt älskade, som, hvad du kunnat, vänner hjälpt! + +KLYTAIMNESTRA. +Säg, får jag göra dig i Argos någon tjenst? + +IPHIGENEIA. +Min fader, som din make är, du hate ej! 1455 + +KLYTAIMNESTRA. +Han svåra strider måste kämpa ut för dig. + +IPHIGENEIA. +Emot sin vilja han, för Hellas, offrar mig. + +KLYTAIMNESTRA. +Med list, på nedrigt, icke Atreus värdigt sätt. + +IPHIGENEIA. +Hvem följer mig, förrn jag vid luggen slites hän? + +KLYTAIMNESTRA. +Jag går med dig. 1460 + +IPHIGENEIA. + Du icke; det var illa sagdt + +KLYTAIMNESTRA. +Jag fattar i din mantel tag. + +IPHIGENEIA. + Mig, moder lyd! +Blif här! för mig ock dig det vida bättre är. +Men en bland fadrens tjenare till Artemis' +Invigda park mig följe, der jag slagtas skall. + +KLYTAIMNESTRA. +Du går, min dotter? 1465 + +IPHIGENEIA. + Och jag kommer aldrig mer. + +KLYTAIMNESTRA. +Du lemnar mor din? + +IPHIGENEIA. + Som du ser; och oförkyldt. + +KLYTAIMNESTRA. +Blif qvar, och mig ej öfvergif! + +IPHIGENEIA. + Gråt ej! jag ber. +Instämmen nu, J alla, unga tärnor, högt +Uti en festsång till Zeus' dotter, Artemis, +Vid ofärd min! dock gånge Danaïder väl! 1470 +Framtagen så mjölkorgarna, och tänden eld +För rena förstlingsoffret, och min fader sjelf +Beröre altarrunden, ty jag hastar hän. +Att seger bringa åt Hellenerna och hjelp. +Nu följen mig Ilios' 1475 +Och Phrygers eröfrerska! +Rikligen kransar gifven och brin- +gen, att sira mitt hår dermed! +Med tvagningars vattenflod +Dansen templet omkring, 1480 +Kring Artemis' altare, +Den mäktiga Artemis', +Den saliga; ty, om dét behöfvas, med min +Blod och mitt offrande 1485 +Oraklet jag plånar ut. +Vördade, vördade moder, hur +Gerna åt dig mina tårar skänker jag här; +Ty vid offret ej passar det, 1490 +O, J ungmor, +Besjungen med mig Artemis, +På Khalkis motvänd strand, +Der fiendtliga lansar bida, 1495 +För mitt namns skull, uti Aulis' +Trångbanade ankarplats. +O du Pelasgiska jord, min moder, +Mykeniske slafvinnor J! + +KHOREN. +Anropar du Perseus' stad, 1500 +Kyklopiska händers verk? + +IPHIGENEIA. +Du mig fostrat till Hellas' ära; +Dock ej jag vägrar att dö. + +KHOREN. +Dig äran ej öfverger. + +IPHIGENEIA. +O ve! 1505 +Du fackelbegåfvade dag, +Du ljus från Zeus, ett annat lif, ett an- +nat öde skall möta mig. +Farväl, du väne guds dag! + +KHOREN. +O ve! +Skåden J Ilios', 1510 +Och Phrygers eröfrerska, +Framtågande? Kransar kring hufvut +Hon bundit, med vigvatten bestänkt, +Och vid gudinnan Artemis' altare +Dess hals, drypande utaf blodperlor, 1515 +Den dejliga, skördas från kroppen. +Men utur sköndaggiga källan din far +Sköljvatten åt dottren hämta låter, +Och Akhaiers krigshär längtar, +Att komme till Ilios' stad. 1520 +Nu Artemis, dottren af Zeus, +Åkallom, bland gudar en drottning, +Att lyckosam blefve vår lott! +O du, vördnadsvärda, +Som gläds åt menniskooffer, till Phrygers 1525 +Land ledsaga Helleners här? +Och till Troias svekfulla fäste! +Och Agamemnon, med Hellenka +Kämpar, den stoltaste segerkrans +Tillåt, kring hjessan sin, 1530 +Till everdelig ära, binda! + + * * * * * + +SÄNDEBUDET. +O Klytaimnestra, dotter utaf Tyndareus, +Träd fram ur huset, för att höra mina ord! + +KLYTAIMNESTRA. +Förnimmande din kända röst jag kommit hit, +Jag, arma, bäfvande, och utom mig af skräck, 1535 +Att du medbringar något annat olycksbud +Till det jag eger. + +SÄNDEBUDET. + Om din dotter nu alltså +Jag stora, underbara saker orda vill. + +KLYTAIMNESTRA. +O, dröj då ej, men säg mig allt i största hast! + +SÄNDEBUDET. +Ack, bästa fru, du idel sanning höra skall, 1540 +Från första början, derest min förvirring ej +Gör tungan stapplande uti berättelsen. +Ty knapt vi kommit till Zeus' dotters, Artemis', +Invigda lund, och blomsterrika ängar fram, +Så var der samlad de Akhaiers krigarhop, 1545 +Din dotter bringande; påstund Argeiers folk +Hopskockades; och när nu Agamemnon drott +Sin dotter såg till lunden vandra, för att dö, +Han suckade, och vändande sitt hufvud bort, +Utbrast i gråt, och manteln höll för ögonen, 1550 +Då trädde hon intill sin fader närmare, +Och talte detta: o, min fader, här jag står, +Och denna min person jag för mitt fosterland, +Samt för den vida Hellasjordens sjelfbestånd +Frivillig till gudinnans altare nu strax 1555 +Som offer låter bringa, om det så bestämdts. +Det vare för er välgång gjordt; med segerkrans +Förvärfvad, kommen till ert fosterland också? +Mig derför röre ingen bland Argeierna; +Ty tyst och modigt fram jag nacken räcka vill. 1560 +Så talte hon; enhvar, som hörde, häpnades +Åt kongadottrens oförskräckta ädelmod, +Talthybios i midten stod, som slikt ålåg, +Samt påbjöd hären tystnad och bevågenhet. +Men siarn Kalkhas med sin hand i guldsmidd korg 1565 +Nedlade hvassa svärdet, som han dragit ut +Utur sin balja, jungfruns hufvud kransande. +Nu Peleus' son gudinnans altare omkring +Med offerkorgen lopp och med vigvattnet ock, +Utropande: Zeus' dotter, Artemis djurdöderska, 1570 +Du, som i natten välfver månens klara klot, +Mottag det offer, som vi nu hembäre dig, +Vi, de Akhaiers här, Agamemnon drott derhos, +Ett obefläckadt blod utur jungfrulig hals, +Och gif åt skeppen lyckosam afsegling hän! 1575 +Låt oss intaga Troias borg med vapenmakt! +Mot marken blickade Atreiderne och härn. +Men presten fattade sitt svärd, och höll en bön; +Och undersökte halsen, för att hugga till; +Uti mitt hjerta trängde ett ej litet qval, 1580 +Der jag stod lutad. Plötsligt sågs ett underverk; +Ty hugget hörde tydligen hvarendaste, +Men jungfrun såg man ej, hvarthän hon tagit väg. +Nu presten skrek, och hela hären stämde in, +Beskådande oväntadt under från en gud, 1585 +Som man ej trodde, fast med egna ögon seddt; +Förty på marken låg en hind och sprattlade, +Af största slag, och öfverskön till sin gestalt, +Med hvilkens blod gudinnans altar öfverstänkts; +Och huru glad tror du, att Kalkhas då brast ut: 1590 +J höfvitsmän för samtlige Akhaiers här, +Sen detta offerdjur, som oss gudinnan sändt, +Hitned till altarfoten, bergens snabba hind! +Hon henne hellre önskade än jungfru vår, +Att ej nedsöla altaret med ädelt blod. 1595 +Hon offret gerna tog emot, och lycksam färd +Vill oss förläna, att vi Ilios' kuster nå. +Derför hvar sjöman fattade påstunden mod, +Och vandrade till skeppet; ty än denna dag +Vi måste, Aulis' djupa bukter lemnande, 1600 +Aigaiska havet plöja. Sedan offret allt +Uti Hephaistos' låga var till kol förbrändt +Om allsköns lycka bad han, och god återfär. +Mig Agamemnon hitsändt, för att säga dig, +Hvad öde ifrån gudarne din dotter fick, 1605 +Hur oförgänglig ära hon i Hellas har. +Det säger jag, som var tillstäds, och allting såg, +Din dotter flög helt säkert upp till gudarna. +Lägg sorgen bort, och vredgas ej på din gemål! +Så oförmodadt gudars verk för menskan är, 1610 +Och hvem de älska, rädda de. Ty denne dag +Har sett din dotter död, och åter lefvande. + +KHOREN. +Ack; hur jag glädes, då jag detta budskap hör! +Din dotter lefver ibland gudar, säger han. + +KLYTAIMNESTRA. +Mitt barn, hvem ibland gudarne har stulit dig? 1615 +Hur skall jag dig tilltala, och på hvilket sätt? +Kanhända slik berättelse hopdiktad är +Till lindring i min bittra sorg för dotters skull. + +KHOREN. +Der kommer nu drott Agamemnon sjelf, +För att dig lemna samma underrättelser. 1620 + +AGAMEMNON. +Ty ibland gudarna hon verkligt bor. +Tag derföre du Orestes med dig, denna lilla pilt, +Och till Argos res, ty krigshärn genast seglar af. +Farväl, farväl! Sentida ifrån Troia spörjs 1625 +Min stämma. O, att städs dig ginge väl! + +KHOREN. +Gläd, o Atreides, du komme till Phrygisk jord, +Vände glad tillbaka, +Med skönaste byte från Troia åt mig! + + + + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Iphigeneia i Aulis, by Euripides + +*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 57103 *** |