diff options
Diffstat (limited to '56715-0.txt')
| -rw-r--r-- | 56715-0.txt | 2479 |
1 files changed, 2479 insertions, 0 deletions
diff --git a/56715-0.txt b/56715-0.txt new file mode 100644 index 0000000..b98f0ed --- /dev/null +++ b/56715-0.txt @@ -0,0 +1,2479 @@ +*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 56715 *** + + + + + + + + + + + +EURIPIDES' ELEKTRA + + +Öfversatt + +af + +Axel Gabriel Sjöström. + + + + + +Helsingfors, +hos J.C. FRENCKELL & SON, +1843. + + + + + Euripidis Electra. + Svethice redditus + cuius + Particulam Primam +VENIA AMPLISSIMAE FACULTATIS PHILOSOPHICAE AD IMPERIALEM + ALEXANDRIALEM IN PENNIA UNIVERSITATEM + PRAESIDE + AXELIO GABRIELE SJÖSTRÖM +Literaturae Graecae Professore Publico et Ordinarie + P.P + RESPONDENS + CAROLUS JOHANNES AUGUSTUS LEIDENIUS + Borealis + In Auditorio Philos; die 7 Jun. 1843 + h.a.m. 10. + HELSINGFORSIAE + EX OFFICINA TYPOGRAPHICA FRENCKELLIANA + + + + + + +ELEKTRA. + + + +PERSONERNE: + +BONDEN. +ELEKTRA. +ORESTES. +PYLADES, stum. +KLYTAIMNESTRA. +KHOREN. +GUBBEN. +SÄNDEBUDET. +DIOSKURERNE. + + + + +BONDEN. + + O, gamle Argosland, och du, Inachosflod, + Dän fordom på ettusen skepp i härnad drog + Mot Troerlandet Agamemnon, konungen; + Och se'n han nedgjort herrskarn uti Ilios, + Drott Priamos; och tagit stolta staden in, 5 + Till samma Argos återkom, uppställande + I höga templen fiendernas bytesskatt! + Der gick nog allting väl; men hemma i sin borg + Han föll för Klytaimnestras, egen makas, svek, + Och för Aigisthos', sonens af Thyestes, hand. 10 + Så Tantalos' urgamla spira lemnande, + Han dog, och nu Aigisthos konung är härstäds, + Och har till maka dottren utaf Tyndareus. + Af dem, han lemnade, när han till Troia for, + Sonen Orestes, och ungtärnan Elektra, 15 + Af dessa bortstal fadrens gamle vårdare + Orestes, som Aigisthos hade dräpa tänkt, + Och gaf åt Strophios, att fostras i Phokensers land, + Men i sin faders boning blef Elektra qvar, + Och henne strax, såsrnart hon blifvit mogen mö, 20 + Begärde uti Hellas' land de förste män. + Af fruktan, att en son hon skulle föda fram + Till Agamemnons hämnare, i borgen höll + Aigisthos henne, och åt friaren ej gaf, + Nu då det mellertid var mycken fara vardt, 25 + Att åt ättboren man hon hemligt födde barn, + Beslöt han dräpa henne; gryma modren dock + Sin dotter räddade utur Aigisthos' våld. + Ty för sin makes dråp ett svepskäl hade hon, + Men fruktade, att hatad bli för barnets mord. 30 + Och efter detta stemplade Aigisthos nu + Sålunda: ho som dräpte Agamemnons son, + Som rymmt ur landet, skulle derför bli betald. + Elektra deremot bortskänkte han åt mig + Till maka; mig, som från de Mykenaiers ätt 35 + Härstammar, och i sådan hänsigt icke blygs. + Ty glansrik genom börden, jag på egendom + Är arm: och _Fattigdom föröder Adelskap_; + Så att han ringa fruktan bar för ringa man. + Men om en man med värdighet Elektra fått, 40 + Förgäten hämd åt Agamemnons dräp helt visst + En sådan väckt, ock gett Aigisthos rättvist straff. + Ock har jag aldrig hennes bädd -- det vet Kypris -- + Oskära vågat; och för mig hon jungfru är. + Förty jag blygs, att rik mans dotter, som jag fått, 45 + I sådant kränka, hvartill jag är oförtjent. + Och honom, som i folkets mund min svåger nämns, + Stackars Orestes, ömkar jag, om, hem anländ, + Han måste skåda systrens bröllop olyksfullt. + Men skulle någon säga, att en narr jag är, 50 + Som fått ung Jungfru i gemak, och nalkas ej, + Han vete, att med lätta sinnens alnmått han + Det rätta mäter, och är just en sådan sjelf. + +ELEKTRA. + + Kolsvarta natt, de gyllne stjernors fostreraka, + I hvilken, detta embar på mitt hufvud stäldt, 55 + Till vattenkällan jag mig hän begifver nu, + Visst icke störtad än i sådan uselhet, + Men för att visa gudarna Aigisthos' brott, + Och upp mot ethern sända suckar till min far! + Förty nidqvinnan, Tyndaridskan, moder min, 60 + Att smickra bolarn, stötte mig utur vår borg; + Och sedan åt Aigisthos andra barn hon födt, + Tillöfverlopps Orestes räknar hon och mig. + +BONDEN. + + För min skull, hvi, osälla, gör du dig besvär + Med slikt bestyr, du försteligt uppfostrade. 65 + Och hvi afstår du ej, då jag dig ber derom? + +ELEKTRA. + + Jag skattar dig jemlik med gudarna, som vän; + Ty i min nöd du icke har missaktat mig. + Skön är för dödliga den lott, att räddaren + Uti olyckan finna, som jag funnit dig. 70 + Jag derför bör, ock oombedd, hvad jag förmår, + Din börda lätta, att du henne bära kan, + Samt dela arbete med dig. Du har dock nog + Bestyr derute. Inomhus det är min pligt, + Att allt omsköta. _Ljuft för arbetskarlen är, 75 + Från gärdet hemländ, att god ordning möta få._ + +BONDEN. + + Gå bara, om dig lyster; ty ej långt ifrån + Vårt pörte källan är; men jag, då dager blir, + Till åkern drifver oxarna, och sår min teg. + _Lat vu'en ingen, fast han Gud på tungan bär, 80 + Förutan arbete, sitt uppehälle fick._ + +ORESTES. + + Min Pylades, dig ibland menskor skattar jag + I vänskap och i trohet främst, och redlighet! + Du är den ende, som Orestes älskat har, + Mig, stackars man, utaf Aigisthos grymt förföljd, 85 + Som gaf min far sin bane, af förderflig mor + Biträdd, ifrån orakelguden kommer jag + Till Argoslandet, så att ingen vet derom, + I mening, att med mord umgälla mördarne. + Min faders graf besökte jag, förlidne natt, 90 + Och gjöt en tår, och offrade en lock derpå. + Och slagtade ett lamm, hvars blod jag rinna lät + I hemlighet, att intet vet våldsherrskaren. + Dock inom stadens mur min fot ej sätter jag; + Men tveksam mellan tvenne dåd jag kommit hit 95 + Till landets gränser: för att genast vandra bort + Åt annan ort, om spejarn sett mig, sökande + Min syster åter; -- ty man säger, att förmäld + Hon fäst sitt bo, och icke mera jungfru är; -- + Att råka henne, och till min deltagerska 100 + I hämden få, och forska hvad bak muren hörs. + Alltså -- ty Eos höjer ren sin stråleblick -- + Från denna stig vi vika må på annan stråt. + Ty någon plogkarl, eller någon piga tör + Väl visa sig, af hvilken vi utforska må, 105 + Om syster min har fäst sitt bo i denna trakt. + Dock der jag varsnar någon ibland tärnorna, + Som ifrån källan bär på klippta hufvudet + Ett embar; sittom derför här och spörjom åt + Hos tjensteqvinnan, om vi någon kunskap få, 110 + Min Pylades, i sak, hvarför vi kommit hit. + +ELEKTRA. + + Stig hurtigt på! nu är hög tid; _Stroph._ + O skynda, skynda dig, gråtande, framåt! + Ve mig, ve mig! + Agamemnons egen dotter 115 + Är jag, och mig födde Klytaimnestra, + Skräcklig dotter af Tyndareus. + Jag kallas den olyckssälla + Elektra af medborgsmän. + Ve, ve, de tryckande hjerteqval, 120 + O far, och mitt gryma lif! + Du redan i underjord + Hvilar, af egen maka dräpt, + Och Aigisthos, o Agamemnon. + Välan, stämm upp din sorgelåt, 125 + Och väck mångtåriga fröjden! + -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- + Stig hurtigt på! nu är hög tid; + O skynda, skynda dig, gråtande, framåt! + Ve mig, ve mig! + I hvilken stad, och i hvilket hus, 130 + O stackars min broder, tjenar du, + I fadrens salar lemnande, + Vid bittraste olyckslott, + Beklagliga systren qvar? + Måtte du komma, i sådan nöd, 135 + Mig arma till räddning, Zeus, o Zeus, + Och hämnare af min faders + Skändeligt gjutna blod, + Ställande kosan till Argos' land! + Men nu detta embar frän huf- 140 + vudet lyftande, nattliga klageljud + Jag till min fader vill höja upp. + Dödsqvädet, o fader, en klagesång _Epod._ + Jag sänder ditneder i suckar, + Af hvilka jag alla dagar 145 + Qväljs, och med naglarna + Sönderklöser min hals, + Och drabbar mitt klippta hufvud med handen, + Allt för din död. + Ve, ve, jag vill slita min lock! 150 + Och liksom melodiska svanen + I strömmande flodens bädd + Påkallar sin älsklige far, + Som i gillrets i svekliga garn + Fann döden: så dig, olycklige 155 + Fader, begråter jag, + Som fick det aldrayttersta badet i + Dödens ohyggliga bädd. + Ve mig -- ve, + För bittra din mordyxas skull, fader, 160 + För bittra din resas beslut från Ilios! + Ej med ett prunkskärp mötte dig. + Makan, och icke med blomsterkrans; + Nej, med tveeggige svärdet hon + Aigisthos i sorglig nidbragd halp, 165 + Som hon hemligt tog i sitt läger. + +KHOREN. + + Agamemnons dotter, jag kommen är, _Stroph._ 1. + Elektra, till din landtliga boning. + Hit lände en, lände en mjölkdrinkare, + Mykenaier och bergsbo nyss, 170 + Som säger, att till öfvermorgon + Utsätta en offerfest + Argeierne, och till Hero + Samtlige jungfrur erna gå. + +ELEKTRA. + + Ej, väninnor, för högtidsprål _Stroph._ 2. 175 + Hjertat, eller för gyllene + Keder, mer hänföres hos mig, + Arma; ej träder jag nånsin i dans + Med Argeiska tärnorna mer, + Svängande svarfvade foten. 180 + Tåren mitt offer är, + Och jag, olyckliga, vårdar blott + Om tåren, alla dagar. + Skåda mitt tofviga hår, + Och denna trasiga kappa, om 185 + De anstå Agamemnons + Konungsliga dotter, och + Troia, som städse min fader + Minnes, af hvilken det intogs. + +KHOREN. + + Gud är mäktig; men värdigas dock af mig _Motstr._ 190 + Mångstickade manteln taga, och kläda på + Det gyllene tillägg till ditt fägrings glans! + Menar du, med tårar dig, + Fast gudar du ej vördar, seger få + På fienderna? -- _Genom suckar ej, 195 + Men böner, höjda till gu- + dars thron, vinns lyckan, mitt barn._ + +ELEKTRA. + + Ej bland gudarna någon bor _Motstr._ 2. + Den olyckligas verop öf- + ver öfvadt fadermord. 200 + Ve mig, för dräpte fadren, ve! + Samt för den lefvande irraren, + Som nu vistas i fremmande land, + Den arme man, och sitter kanske + Vid drängars härd, 205 + Fast son af ståtelig far. + Sjelf jag i fattiga hybblet ber, + Förtvinande i mitt sinne, + Bortkörd ur min faders palats, + Uppå bergsklinterna här. 210 + Men mor hon ligger i mördarns bädd, + Och sofver hos annor man. + +KHOREN. + + För Hellas' folk till mången ofärd skulden är + Din moders syster, Helens, och för ditt hus. + +ELEKTRA. + + Ack, sek, J qvinnor! nu jag afstår från min gråt. 215 + Invid vår boning fremlingar, som lägrat sig + Derborta, smyga ju utur försåtet fram. + Du, vägen utför, skyndsamt, och till hybblet jag + Illgerningsmännen måga fly med snabba steg. + +ORESTES. + + Blif qvar, beklagansvärda, och min hand ej räds! 220 + +ELEKTRA. + + Jag vid Apollon beder: slå mig ej ihjäl! + +ORESTES. + + Jag andra dräpa ville, mer fiendtliga. + +ELEKTRA. + + Gå hän, och nalkas ej hvad dig ej nalkas höfs. + +ORESTES. + + Ej kan jag någon närma mig med större skäl. + +ELEKTRA. + + Säg, hvi du svärdbeväpnad dröjer vid mitt tjell? 225 + +ORESTES. + + Blif qvar, och hör mig! du kanhända träffat rätt. + +ELEKTRA. + + Jag blir, och är fullkomligt din, som makten har. + +ORESTES. + + Från broder din med tidender jag kommit hit. + +ELEKTRA. + + Säg mig, du käre, om han lefver, eller dött? + +ORESTES. + + Han lefver; ty det bästa först jag säga vill. 230 + +ELEKTRA. + + Dig önskas välgång som de ljufva ordens lön. + +ORESTES. + + Oss båda unnar jag gemensamt denna lott. + +ELEKTRA. + + Hvar vistas han, den usle, uselt landsförvist? + +ORESTES. + + Han tvinar bort, och lyder lag än här, än der. + +ELEKTRA. + + Och lider brist på dagens nödtorft möjligen? 235 + +ORESTES. + + O nej! men dock _vanmäktig är landsflyktig man._ + +ELEKTRA. + + Med hvilket budskap kommer du från honom nu? + +ORESTES. + + Jag frågar: lefver du? hvad qval betrycka dig? + +ELEKTRA. + + Först skådar du, hur till en skrika jag förbytts, + +ORESTES. + + Af qvalen tvinad, att jag just beklagar dig. 240 + +ELEKTRA. + + Mitt hufvud rakadt är och hår, på Skythers vis. + +ORESTES. + + Din broder och din dräpte far dig smärta gör. + +ELEKTRA. + + O ve! hvad är mig kärare, än desse två? + +ORESTES. + + Ack, ack, hvad hyser du för tankar om din bror? + +ELEKTRA. + + Han borta är, den älsklige, och hemma ej. 245 + +ORESTES. + + Se'n hvilken tid från staden fjerran bor du här? + +ELEKTRA. + + O fremling, mig man gifte bort, en olycksstund! + +ORESTES. + + Din arme bror! -- din man dock Mykenaier är? + +ELEKTRA. + + Ej så, som fadren ärnade bortgifta mig. + +ORESTES. + + Ack, låt mig höra, och berätta för din bror! 250 + +ELEKTRA. + + I denna koja bor jag här, på fjerran trakt. + +ORESTES. + + Slikt hus koherden eller dikarn värdigt är. + +ELEKTRA. + + Javäl en fattig hedersman, och mot mig blid. + +ORESTES. + + Hvad blidhet är det då, som finns hos din gemål? + +ELEKTRA. + + Min bädd han aldrig nånsin djerfts att närma sig. 255 + +ORESTES. + + Af kyskhetslöfte bragt derhän, af kallt förakt? + +ELEKTRA. + + Min fader kränka och min mor han ville ej. + +ORESTES. + + Vardt han ej glad emellertid att ega dig? + +ELEKTRA. + + Han ej Aigisthos gilla vill, som gifteman. + +ORESTES. + + Begriper! -- -- att ej för Orestes stå tillsvars. 260 + +ELEKTRA. + + Visst var han rädd för det också; men eljes klok. + +ORESTES. + + Ack! + En hedersman du nämner, som bör hållas väl. + +ELEKTRA. + + Ifall han kommer hem, som nu är bortastadd. + +ORESTES. + + Än moder din, fördrog hon sådant giftermål? + +ELEKTRA. + + _Nog älskar qvinnan karlarna; ej egna barn._ 265 + +ORESTES. + + Säg mig, hvarför Aigisthos dig så skymfade? + +ELEKTRA. + + Han gaf mig honom, att jag blefve ungars mor. + +ORESTES. + + Ej söners, som dig skulle hämnas framdeles? + +ELEKTRA. + + Såsom han stemplat, skall han göra mig besked. + +ORESTES. + + Vet modrens make, att ännu du jungfru går? 270 + +ELEKTRA. + + Det vet han icke; jag med tystnad döljer det. + +ORESTES. + + Tillåts väninnorna, här stå, att höra oss? + +ELEKTRA. + + Jo, dina ord och mina vackert dölja de. + +ORESTES. + + Hvad gjorde väl Orestes, om han komme hem? + +ELEKTRA. + + Det frågar du? -- ett skamligt tal! Är väl nu tid? 275 + +ORESTES. + + Hur sloge han ihjäl sin faders banemän? + +ELEKTRA. + + Af fienderna lidande hvad fadren led. + +ORESTES. + + Med hans hjelp vågade du dräpa moder din? + +ELEKTRA. + + Ja visst, med samma yxa, som min fader draps. + +ORESTES. + + Får jag det säga? är ditt tal att lita på? 280 + +ELEKTRA. + + Jag doge gerna se'n jag gjutit modrens blod. + +ORESTES. + + Ack! + Om nu Orestes vore här, och hörde allt! + +ELEKTRA. + + Änskönt jag såge, kände jag ej honom mer. + +ORESTES. + + Det är ej under; ung du skildes från ung bror. + +ELEKTRA. + + En ende skulle känna honom dock ännu. 285 + +ORESTES. + + Han visst, som sägs ha honom ifrån döden frälst? + +ELEKTRA. + + Hans egen fars skolmästare, en gammal man. + +ORESTES. + + Din far; den mördade, säg, hvilar han i graf? + +ELEKTRA. + + Han hvilar, som han hvilar, vräkt ur egen borg. + +ORESTES. + + Ve mig! hvad sade du? de dödlige alltså 290 + _Af andras qval förnimma äfven smärtens gadd._ + Förtälj mig saken! att jag bär till broder din + Oljufva ord, men nödiga att höra dock. + _Barmhertighet dock aldrig uti oträngdt mål, + Hos visa männer finns; men icke strafflöst är, 295 + Om alltför mycken vishet hos den vise bor._ + +KHOREN. + + Densamma hjertats önskan delar äfven jag. + Ty fjerran här på landet boende, jag ej + Af stadens nidverk vet, men ville veta nu. + +ELEKTRA. + + Må vara! om jag måste. Men jag måste väl 300 + Förtro åt vännen mina och min faders qval. + Men dig, o främling, beder jag, som talet väckt, + Säg för Orestes mina lidanden, och hans, + Och aldraförst, af hurdan mantel jag är skyld, + Hur smutsig jag är, och inunder hvilket tak 305 + Jag bor, som dock härstammar ifrån kongaborg. + Ock jag med skottspoln väfver mina kläder sjelf, + Såframt jag ej vill naken gå, och lottlös bli; + Sjelf äfven vattnet ifrån floden hämtar jag, + Från gudafester utestängd, från danser skild. 310 + Jag hustrur hatar, då jag sjelf är jungfru blott? + Jag Kastor hatar, som, förrn han bland gudar kom, + Förlofvades med mig, sin egen anförvandt. + Min mor, omgifven utaf Phrygisk bytesskatt, + På thronen sitter, och de Asiatiska 315 + Småtärnor stå bredvid, dem far tillfångatogs + Idaiska mantlarna tlllsammanfästade + Med gyllne spännen; dock min faders svarta blod + I borgen ruttnar än, och han, som honom drap, + Bestigande min faders vagn, far hurtigt fram; 320 + Och spiran, hvarmed far anförde Hellas' folk, + Han öfver modig håller i blodsölad hand. + Men Agamemnons minnesvård missfirmad blir, + Samt undfår gjuteoffer, eller myrtenstjelk + Ej någonsin, och tom på smycken står hans graf. 325 + Af vin uppfuktad mellertid, min moders man + Den store, som han kallas, trampar deruppå, + Och på grafstenen slungar sten på sten, + Samt vågar föra emot oss ett sådant tal: + "Hvar är Orestes? Han sin faders vård minsann 330 + Rätt väl försvarar?" -- Så han hädas, bortastadd. + Säg honom det, o fremling, då jag ber derom, + På månge andres vägnar, hvilkas tolk jag är, + Så händerna, som tungan, och beängslad själ, + Och mitt kalskurna hufvud, och Orestes' far. 335 + Ty nesligt är, om samme far de Phryger slog, + Men han allena ej en ende dräpa kan, + Den unge kämpen, aflad utaf bättre far. + +KHOREN. + + Der ser jag mannen, just din make menar jag, + Som, efter slutadt arbete, nu kommer hem. 340 + +BONDEN. + + Ha! hvad är det för fremlingar, jag skådar här? + Utaf hvad orsak ha de till mitt hybbles dörr + Anländt? monntro de söka mig? _Stor skam + För hustru, att med unga glopar stå i prat._ + +ELEKTRA. + + Min kära du, mot mig ej må du svartsjuk bli! 345 + Du sanningen skall veta strax: de fremmande + Ifrån Orestes kommit hit, som sändebud. + J fremlingar, misstycken icke gubbens ord! + +BONDEN. + + Hvad säga de? Finns mannen till, och ser guds dag? + +ELEKTRA. + + Så spörjes visst; och deras tal mig trovärdt syns. 350 + +BONDEN. + + Monntro han minnes fadren än, och dina qval? + +ELEKTRA. + + Det vill jag tro; vanmäktig är landsflyktig man. + +BONDEN. + + Hvad tidender ha de ifrån Orestes bragt? + +ELEKTRA. + + Att speja mina lidanden han skickat dem. + +BONDEN. + + Somt se de säkert sjelfve; somt förtäljer du. 355 + +ELEKTRA. + + Dem känna de, och intet görs dem mer behof. + +BONDEN. + + Alltså man dörren längesedan öppna bordt: + Inträden här! Som lön för goda ord J fån + Gästplägning strav, så godt mitt ringa hus förmår. + Fort, drängar, lyften derför in ressakerna, 360 + Och krusen icke J, från älskad älsklige + Hitkomne! Ty änskönt jag är en fattig man, + Min ringa härkomsts bruk för er ej röjer jag. + +ORESTES (till Elektra). + + Vid gudar, han som till ett kyskhetsäktenskap + Med dig förmäldes, vill Orestes ingen skam! 365 + +ELEKTRA. + + Just denne kallas man åt mig, olyckliga! + +ORESTES. + + O ve! + Ej finns ett säkert tecken uppå mannamod; + Förty förvirring är de dödliges natur. + Jag ofta sett, att sonen utaf ädel far + Blef usling; sett af slema fäder goda barn; 370 + Sett armod uti rike mannens tankesätt, + Men höga tankar hos den läge bettlaren. + Hur skall alltså man dömma rätt i sådan sak? + Kanhända efter rikdom? dålig domare! + Än efter dem som intet ha? nej, armoden 375 + Är krämpig, och i nödens stund lär mannen svek. + Än efter vapnen? _Ho, då han lansudden såg, + Intygade väl rätt, hvem som den tappre är?_ + Det bästa blir, att lemna sådan sak derhän. + Ty denne mannen, hvarken bland Argeier stor, 380 + Ej heller uppblåst af sin ätts förmenta glans, + Men utur hopen en, befunnits har brakarl, + Er sansen, J, som, utaf toma fördomar + Uppfyllde, ståten och, på tonen, menskorna + Bedömmen och, på umgängssättet, ädlingar! 385 + _De ädle männer ensame förvalta väl + Så stad, som hus; men toma kroppar utan själ, + De äro stoder uppå torg: -- I härnaden + Den starke armen, som den svage, skördas hän: + Och sådant allt beror af tapperhet och art._ 390 + Derför -- han är det värd, tillstädes eller ej, + Agamemnons son, för hvars skull hit vi kommit ha -- + Nu låtom oss mottaga bjudningen; välan, + J tjenare, vi måste in; den fattige + Mer än den rike vare mig välvillig värd! 395 + Alltså jag prisar denne mannens gästfrihet; + Men såge hellre, att din egen bror likväl, + Sjelf lycklig, mig ledsagade i lyckligt hus. + Kanske han kommer; ty _orakelgudens ord + Ha laga kraft_; ej menskors spådom aktar jag. 400 + +KHOREN. + + Nu, mer än nånsin, o Elektra värmes upp + Af fröjd vårt hjerta; ty måhända stadgar sig + Vår lycka herrligt, som så långsamt hittills skred. + +ELEKTRA. + + Min stackars man, då nog du vet vår fattigdom, + Hvi tog du dessa gäster mot, förmer än du? 405 + +BONDEN. + + Hvi, om de äro, som de synas, ädlingar, + Ej hölle de tillgodo smått såväl som stort? + +ELEKTRA. + + Emedan du misstagit dig, och fattig är, + Så gå nu till min fäders gamle vårdare, + Der han vid floden Tanaos, som genomskär 410 + Argeiska landets gränser, liksom Spartas jords, + Med hjorden vistas, se'n ur staden han fördref! + Bed honom gå till hybblet sitt, och derifrån + Till fremlingarnas bord förskjuta oss en rätt. + Hur han skall glädjas, och beprisa gudarna, 415 + Förnimmande, att gossen lefver, som han frälst! + Ty ej ur fadersborgen, och utaf vår mor + Vi något finge; men blott harm bebådade + Om skökan hörde, att Orestes lefver än. + +BONDEN. + + Om dig så synes, vill jag bringa detta bud 420 + Till gubben; gå nu oförtöfvadt du ditin, + Och ställ i ordning der! Blott hustrun vilja har, + Hon för en måltid tusen medel finner upp. + Ock är så mycket i vårt hybble qvar ännu, + Så att vi gitte dessa mätta för en dag. 425 + Men efter nu på sådant ämne tanken föll, + Begrundar jag, hur penningen har mycken kraft. + Att hjelpa vänner med, samt, när man krämpa får, + Der ur sig redat daglig nödtorft är likväl + En ringa ting; ty mättad mage gör enhvar, 430 + Såväl den rika, som den arma lika fröjd. + +KHOREN. + + Stolte galejor, som drogen fordom till Troia, _Slroph._ 1. + Med otaliga årors mängd, + Bland Nereiderna hållande dans, + Der flöjtvänlig svängde Del- 435 + phinen sig, omkring mörksprö- + tiga stammar vältrad, + Beledsagande Thetis' son, + I föttrens språng lätte Akhilleus, + Med Agamemnon, till Troiske, 440 + Simoentiska stranden! + Och Nereiderne, lemnande Euboias kust, _Motstr._ 1. + Från Hephaistos' gyllene städ + Hämtade vapnens konstfulla verk, + Uppå Pelion, och i hö- 445 + ga Ossas heliga lunder, + Nymphernas vårdtorn, + Spörjande dessa, hvar hjeltens far, + Riddaren, fostrat åt Hellas dess ljus, + Thetis', hafsgudinnans, ättling, 450 + Åt Atreides ett snabbfotadt värn. + Men af någon i Naupliske hamnen, _Stroph_2. + Som från Ilios kommit, de hörde, + Att, uppå din, o Thetis' son, + Herrlige skölds omkrets, 455 + Följande bilder, skräckbilder + För Phrygerna, ristats in. + På kringlöpande randens rund + Halsskördaren Perseus, med vingad + Sko öfver hafvet, fram- 460 + for, och Gorgos hufvud höll, + Med Zeus' budbärare Hermes, + Maias landtlige ättling. + Och i midten af skölden strilade _Motstr._ 2. + Solens blanka skifva 465 + Med vinghästarnas spann, + och stjernors etheriske danshär, + Pleiader, Hyader, för Hektors + Ögon ett dödsbad. + Uppå gullsirade hjelmen sågos 470 + Sphinger, med sjungna bytet i klorna + Hållet; på pansaret, som är + Ländvärnaren, i fyr- + språng lopp en lejoninna, och blicken + Peirenaiske fålen följde. 475 + På mordiska glafven fyrhofvade hästar sig stegrade, _Epod._ + och kring ryggen hvirflade skyar af stoft. + Sådane männers drott, + Stridpröfvade kämpars, drap du, o Tyndareus' 480 + Dotter, din egen gemål, vanartade qvinna! + Thy skola de himmelske dig en gång + Nedsända till underjorden, och jag + Skall se ur den blödande strupen 485 + Med svärd utgjutet, ditt blod. + +GUBBEN. + + Hvar är hon, hvar min unga, vördnadsvärda fru, + Agamemnons dotter, som jag fordom fostrade? + Hur brant är ej uppgången hit till hennes hus, + För sammankrumpen gammal man, att trampa på! 490 + Till sina vänner måste man dock, tänja ut + Refbenen ömsesids och krökta knäets veck. + Ack, dotter min, jag ser du nyss hemkommen är, + Jag skyndat hit, att bringa dig ett litet lamm, + Som jag ur hjordarna åt dig utplockade, 495 + Och blomsterkransar, jemte ostar, som jag valt; + Dessutom ock en gammal skatt ur källaren, + Till doften ljuflig, njugg, men kostelig likväl, + Att blanda ut en skål med krukans svaga dryck + Man bringe detta till de fremmande, du fått, 500 + Men jag med fliken af min kappa ögonen, + Dän tårar välla, torka vill emellertid. + +ELEKTRA. + + Hvad är, du gamle, som ditt öga fuktigt gör? + Du minns kanske min ofärd, sedan fordomtid? + Kanske Orestes' usla landsflykt smärtar dig? 505 + Kanske min fader, som du förr i famnen bar, + Och gagnlöst fostrade för dig och vännerna? + +GUBBEN. + + Visst gagnlöst! nu jag dock ej kunde hejda mig. + Ty då af händelse jag lände till hans graf, + I ensamheten föll jag ned derpå, och gret, 510 + Och öppnande på legeln, offergjöt derur, + Och myrtenqvisrtar ställde kring på kumlets rand + På sjelfva bålet såg jag då svartulligt får, + Nyss slagtadt, och ej längese'n utgjutet blod, + Och blonde hårets lockar såg jag, skördade, 515 + Samt undrade, min dotter, ho bland menniskor + Tordts grafven nalkas; det ej en Argeier var. + Men kanske kom din broder hem i hemlighet, + Och hyllade dervid sin faders olycksgraf. + Betrakta locken, läggande vid eget här, 520 + Om det ej är till färgen lika med dethär. + _Förty hos dem, som rinner samme faders blod, + Plär mången kroppens del antaga samma skick._ + +ELEKTRA. + + Du, gamle, ordar hvad ej vise männer höfs, + Ifall du menar, att min djerfve bror, i smyg, 525 + Af fruktan för Aigisthos, kom till detta land. + Dessutom hvad är väl en hårlocks vittnesbörd? + Hans, i palaistran bildad ut på riddarvis; + Min, utaf kammen agad? -- Slikt omöjligt är. + Du lika lockar finna skall hos många nog, 530 + I hvilka samme blod ej rinner, gamle man. + +GUBBEN. + + Träd du uti hans spår, och pröfva, om hans sko + Ett märke lemnat, passligt för din fot, mitt barn! + +ELEKTRA. + + Hur är det möjligt, att uti stenbunden mark, + Som denna, aftryck gjordes? om dock vore så, 535 + Kanhända är två syskons fot ej lika stor, + En qvinnas och en mans: _Karl lofven tar._ + +GUBBEN. + + Ifall din bror till våra bygder kommen är, + Säg, om du märke eger på skottspolens verk, + Hvari jag honom hemligt räddade från död? 540 + +ELEKTRA. + + Ack, minns du ej, att, då Orestes gick från oss, + Jag än var barn? men om jag äfven kappor väft, + Hur skulle han, då liten pilt, i samma gå, + Såframt ej kläder jemte kroppen vexa till? + Nej, någon fremling, af medömkan, klippt sin lock 545 + På grafven, eller rörd af hela landets sorg. + +GUBBEN. + + Hvar äro fremlingarne nu? jag önskar se, + Och spörja dem om allt, ehvad din broder rör. + +ELEKTRA. + + Der komma de utur vårt tjell med snabba steg. + +GUBBEN. + + De högvälborna! -- dock jag lemnar det osagdt; 550 + Ty högvälboren mången var en stympare. + Likväl jag fremlingarna nu välkomna vill. + +ORESTES. + + Var helsad, gubbe! utaf hvem, Elektra, säg, + Har du den gamla vänsqvarlefvan qvar ännu? + +ELEKTRA. + + O fremling, det är han, som fostrade min far. 555 + +ORESTES. + + Hvad säger du? densamme, som din broder stal. + +ELEKTRA. + + Min bror han räddat, om han eljes lefver än. + +ORESTES. + + O ve! + Hvi ser han på mig, likasom skärskådande + Ett silfversmycke? menar han mig någon lik? + +ELEKTRA. + + Kanske han gläds, att ann Orestes se i dig. 560 + +ORESTES. + + En älskad man; men hvarför stöfvar han omkring? + +ELEKTRA. + + Du fremmande, med häpnad, ock jag detta ser. + +GUBBEN. + + Elektra, väna dotter, bed till gudarna! + +ELEKTRA. + + Om hvad? om det som icke är, om det som är. + +GUBBEN. + + Att få den dyra skatten, som gud visar dig. 565 + +ELEKTRA. + + Till gudarna jag beder; nu hvad vill du mer? + +GUBBEN. + + Nu kasta ögat, barn, på denne älsklige! + +ELEKTRA. + + En stund jag fruktat, att ej mer du riktig är. + +GUBBEN. + + Är jag ej riktig, jag, som skådar broder din? + + +ELEKTRA. + + Hvad har du, gamle, sagt? ditt tal oväntadt är. 570 + +ORESTES. + + Att här jag ser Orestes, Agamemnons son. + +ELEKTRA. + + Hvad märke har du, som jag kunde lita på. + +GUBBEN. + + Ett ärr vid ögat efter blodigt sår, han fick, + Då han en kalf förföljde jemte dig, och stalp. + +ELEKTRA. + + Hvaba? jag märket skådar efter fallet sjelf. 575 + +GUBBEN. + + Men dröjer än, att närma dig den käraste? + +ELEKTRA. + + Nej, icke mer; utaf ditt märke är min själ + Fullt öfvertygad. Du, som lände ändtligen, + Dig eger jag. -- -- -- + +ORESTES. + + Och du omsider ägs af mig. + +ELEKTRA. + + Jag aldrig trodde -- -- -- 580 + +ORESTES. + + Jag ej heller hoppades. + +ELEKTRA. + + Är du den rätte? + +ORESTES. + + Ja, din ende bundsförvandt! + Ifall det varp jag drager upp, som kastas nu. + Det vet jag, och man mer ej bör på gudar tro, + Om brottet högre ställes än rättrådighet + +KHOREN. + + Du är här; du är här, senfärdige dag! 585 + Du har grytt, och för fosterlandet röjt + Den hjelte, som, flyktande längese'n + Fjerran från fädrens palats + Usel irrade omkring. + En gud, ja, en gud skall bringa till oss 590 + Segren, väninna. + Höj händer, höj röst, och bön uppsänd. + Till gudar, att lyckligt, lyckligt + Din bror uti vår stad må träda in! 595 + +ORESTES. + + Rättså! mig välkomsthelsningens behaglighet + Är ljuf; härnäst jag ärnar återgälda allt. + Men, gamle, du som lände hit i rätter tid, + Säg mig, hur skall jag tukta fadrens baneman, + Och moder min, som ingick gudlöst giftermål. 600 + Finns än i Argos qvar för mig bevågenhet? + Är allt för oss förloradt, såsom lyckan är? + Hvem bör jag träffa, vare sig natt eller dag? + På hvilken väg mig vända emot fienden? + +GUBBEN. + + Min son, för dig, olycklige, ej finns en vän, 605 + + I denna verld är vänskapen ett hittegods, + Den vänskapen, som lika delar godt och ondt. + Och du som är i grund och botten vännelös, + Ej hoppet mera ens har qvar; hör och förnimm: + Utaf din egen hand och slumpen det beror, 610 + Om du din faders borg och stad än återfår. + +ORESTES. + + Hvad bör jag göra för att nå ett sådant mål? + +GUBBEN. + + Thyestes son du dräpa bör, och moder din. + +ORESTES. + + Det segerpris jag önskar ha; men huru få? + +GUBBEN. + + Om hur du ville, du i borgen slipper ej. 615 + +ORESTES. + + Af vakter och drabanters armar skyddas den. + +GUBBEN. + + Rätt sagdt! han rädes dig, och aldrig sofver trygg. + +ORESTES. + + Må vara! men i sak mig råd, du gamle man! + +GUBBEN. + + Hör på du bara! mig ett infall kommit på + +ORESTES. + + Du något godt att säga har: jag öra är. 620 + +GUBBEN. + + Aigisthos nyss jag varsnade, då hit jag smög. + +ORESTES. + + Detder förstår jag; men uppå hvad ställe då? + +GUBBEN. + + Uti hästhagen, litet stycke härifrån. + +ORESTES. + + Hvad gjorde han? på hopplöshet, mig gryr ett hopp. + +GUBBEN. + + Åt nympherna en fest han redde: tyckte jag. 625 + +ORESTES. + + För barnens fostring, eller för en väntad son? + +GUBBEN. + + Ett vet jag blott: med oxars slagt bestyrde han. + +ORESTES. + + I månges sällskap, eller blott med eget folk? + +GUBBEN. + + Argeier fanns der ingen, utan slafvars hop. + +ORESTES. + + Är någon, som mig röja kunde, gamle man? 630 + +GUBBEN. + + De äro tjenare, som dig ej nånsin sett. + +ORESTES. + + Ifall vi segre, äro de bevågne oss? + +GUBBEN. + + Ja; sådan är ju slafvars sed, dig gagnelig. + +ORESTES. + + Hur i all verlden kunde jag den mannen nå? + +GUBBEN. + + Du vandrar dit, dän, offrande, han varsnar dig. 635 + +ORESTES. + + Invid den vägen, som jag tror, han hagen har. + +GUBBEN. + + Och när han ser dig, dig till gäst inbjuder han. + +ORESTES. + + Till bitter bordskamrat, allenast gud så vill. + +GUBBEN. + + I öfrigt, hur det faller sig, tag ditt beslut! + +ORESTES. + + Förträffligt sagdt! och moder min hvar vistas hon. 640 + +GUBBEN. + + I Argos; och till mannens fest ej kommer hon. + +ORESTES. + + Hvi reste icke modet min med giljaren? + +GUBBEN. + + Hon fruktade byfolkets prat, och hemma blef. + +ORESTES. + + Begriper! misstänkt hon hos staten känner sig. + +GUBBEN. + + Så ungefär; en gudlös qvinna hatad blir. 645 + +ORESTES. + + Hur kan jag dräpa båda två i samma hugg? + +ELEKTRA. + + Jag sjelf bestyra vill om modrens nederlag. + +ORESTES. + + En sådan sak skall slumpen visst utföra väl. + +ELEKTRA (visande på gubben). + + Då två vi äre, denne ock bör tjena oss. + +GUBBEN. + + Så blir det; men hur reder du din moders död? 650 + +ELEKTRA. + + Gå, gamle man, ock till hos Klytaimnestra säg, + Att jag i barnsäng ligger med ett gossebarn. + +GUBBEN. + + Att längese'n du födde, eller nyligen? + +ELEKTRA. + + För tio dagar, barnsängsqvinnors reningstid. + +GUBBEN. + + Ock hur kan detta bringa på din moder död? 655 + +ELEKTRA. + + Blott hon förnimmer, att jag sjukas, är hon här. + +GUBBEN. + + Hvi tror du, att hon vårdar sig om dig, mitt barn? + +ELEKTRA. + + Jo visst, i fröjd att mor jag är, hon gråta skall. + +GUBBEN. + + Kanske, -- till vändningspunkten återgår mitt tal. + +ELEKTRA. + + Och när hon kommit, klart är, att hon dödad blir. 660 + +GUBBEN. + + Och genom sjelfva husets dörr inträde hon! + +ELEKTRA. + + Sak samma nästan, som att gå till dödens hem? + +GUBBEN. + + Ack! att jag doge, se'n jag detta skåda fått! + +ELEKTRA. + + Först visa nu Orestes väg, du gamle man! + +GUBBEN. + + Dit, der Aigisthos gudars offer reder till? 665 + +ELEKTRA. + + Och när min mor du möter, frambär mina ord! + +GUBBEN. + + Så att hon tror dem vara gångne ur din mund. + +ELEKTRA (till Orestes). + + Nu dig det gäller; första mordets lott är din. + +ORESTES. + + Jag gerna går, blott någon blir vägvisare. + +GUBBEN. + + Oändligt gerna vill jag följa dig åstad. 670 + +ORESTES. + + Zeus, fadrens gud, och fiendernes hämnare, + Dig ömka öfver oss, som lidit ömkligen! + +ELEKTRA. + + Dig ömka öfver oss, afkomlingar af dig! + +ORESTES. + + O Hera, vid Mykenes gudaaltar högst, + Förläna segren, om vår bön rättmätig är! + +ELEKTRA. + + Förläna oss en rättvis hämd för fadrens mord! 675 + +ORESTES. + + Och du, min far, som, mördad, dväljs inunder jord, + Du drottning, jord, till hvilken händren sträcker jag, + Bispring, bispring två dina aldrakärsta barn! + Kom, fader, och som bundsförvandter tag med dig. 680 + De hjeltars vålnader, som ödde samfält Phrygerna, + Och bära hat till gudalösa nidingsmän! + Har du mig hört, du af min mor misshandlade? + +ELEKTRA. + + Allt, vet jag, hör vår fader; -- nu är tid, att gå; + Thy dig jag manar, att Aigisthos slå ihjäl. 685 + Men om, besegrad, döende du störtar ned, + Ock jag är död, och tälj mig ej bland lefvande. + Ty med tveeggadt svärd mitt hufvud drabbar jag. + Nu går jag i min koja, och om allt bestyr, + Så att, ifall om dig god tidning blir förspord, 690 + Allt huset jubla må; men om du nedergörs, + Motsatsen träffar in: dig detta säger jag. + +ORESTES. + + Allt vet jag nu. + +ELEKTRA. + + En karl alltså du vara bör. + (till Khoren) + Men J, o qvinnor, genom edert anskri högt + Förkunnen bardaleken! Jag vill hålla vakt, 695 + Med draget svärd i handen, mellertid. + Ty, ock af fienden besegrad, aldrig jag + Det hån skall lida, att min kropp misshandlad blir. + +KHOREN. + + Om dejliga moder min en sägn _Stroph._ 1. + Från Argeiska bergen ännu står. 700 + Bland grånade rykten qvar, + Att, uppå välfogade pipan sin, + Ljufljudiga sången blåste + Pan, lundarnes konung, + Skönulliga, gyllene lammet lockande fram; 705 + Men på klippans spets + Framträdde härolden, och utbrast: + Till torget, till torget, Mykenaier, + Vandren, att se lycksalige förstarnes 710 + Järtecken, skräcktecken! + Argeiernes skaror smyckade templen ut; + Och guldsirade altaren re- _Motstr._ 1. + ste sig, på hvilka i staden högt + Glodde Argeiernes offereld. 715 + Ur flöjten, de sångmörs tjenstesven, + Aldraskönaste stämma ljöd; + Och älsklige sånger sig mängde deri + Öfver gyllene lammet, Thyestes till pris. + Ty, i hemlig bädd, 720 + När Atreus' hulda gemål + Han tubbat, järtecknet han förde + Hem till sig; och vändande åter till torget, han ropte, + Att nu det hornade, gull- + ulliga får han gömde i eget hus. 725 + Då förbytte, o då, _Stroph._ 2. + Stjernornes stråliga stråt + Zeus, och solens ljusblick, + Samt morgonens mjella hy, 730 + Och vesterns rymder uppvärm- + de med gudsänd flammas glöd. + Vattendigre skyar stå i nord, + Och torre Ammoniske fält dagg- + löse förtvina, från Zeus 735 + Beröfvade herrlige skurars skatt. + Han förmäles också, _Motstr._ 2. + Änskönt jag föga det tror, + Solens värmande guldblick + Omvexlat, och bort- 740 + vändt, till menniskors ofärd, + Till de dödliges näpst. + De hisklige sägner äro dock + Till gudars dyrkan ett varningsbud, + Dem glömde du bort, och din make 745 + Drap, du, herrlige bröders syster. + (härunder mördas Aigisthos.) + O ve! o ve! + Väninnor, hörden J ett skri! -- Påkom mig blott + Tom skrämsel, som jag underjordens åskor hört? + Ha! desse pustar ej otydligt vexa till; + Elektra; du vår fru, begif ur tjellet dig! 750 + +ELEKTRA. + + Väninnor, hvad är frågan om? hvad hotar oss? + +KHOREN. + + Ett vet jag blott: jag rosslet hör af döende. + +ELEKTRA. + + Jag äfven hör det, visst från fjerran, men ändock. + +KHOREN. + + Långväga kommer ljudet hit, men tydeligt. + +ELEKTRA. + + Är det Argeiers, eller mine vänners suck? 755 + +KHOREN. + + Jag vet ej; _hvarje nödskri går på samma ton_. + +ELEKTRA. + + Du menar visst Aigisthos' mord; hvad dröje vi? + +KHOREN. + + Dröj än, att säkert du ditt öde veta må. + +ELEKTRA. + + O nej! vi äre slagne; kom ej redan bud? + +KHOREN. + + Det kommer: _dräpa konungen, är vansklig sak_. 760 + +SÄNDEBUDET. + + O du Mykenska, segersälla jungfrukhor, + Orestes', seger alla vänner bådar jag, + Och Agamemnons baneman, på marken sträckt, + Aigisthos; derför må vi prisa gudarna! + +ELEKTRA. + + Ho är du? hur kan du bestyrka dina ord? 765 + +SÄNDEBUDET. + + Din broders tjenare, fast skådad nyss, du känner ej? + +ELEKTRA. + + Min vän; i skrämseln svårt, ditt anlete mig var + Att minnas; men jag känner dig nu åter väl. + Hvad hörs? min faders lede dråpman skördades? + +SÄNDEBUDET. + + Han skördades! två gånger sagdt, om så du vill. 770 + +KHOREN. + + Rättvisa, du som allting ser, du kom likväl! + +ELEKTRA. + + På hurdant sätt, och genom hvilket mordanslag + Drap broder min Thyestes' son? berätta det! + +SÄNDEBUDET. + + Se'n utur dessa tjell vår fot vi flyttat bort, + Uppå en körväg trädde vi med tvenne spår; 775 + Der fanns de Mykenaiers kong, den herrlige. + Han vandrade sombäst i vattenymnig park, + Och bröt af spenslig myrten kransar för sitt hår. + Han ropte strax: välkomne! hvilka ären J? + Och hvadan kommen J? och ifrån hvilket land? 780 + Orestes svarte: Thessaler! -- Till Alpheos + Vi bringe Zeus, Olympiern, vår offergärd. + Men när Aigisthos detta hörde, sade han: + Nu måsten J, som gäster stanna qvar hos mig + Vid festgelaget; just jag offer reder till 785 + Åt nympherna; stån J imorgon tidigt opp, + J hinnen fram ändå: men låtom oss gå in! + Och som han detta sade, fattande vår hand, + Han ledde in oss; neka var allsicke värdt + Och när vi inne voro, så han ordade: 790 + Tvättvatten bringe man åt fremlingarna strax, + Så att de må vid altaret rentvagne stå. + Orestes svarte: nyss vi äre renade + Med klara vattnet, hämtadt utur flodens bädd; + Men om, med stadsbor, egnar fremlingar slikt värf, 795 + Aigisthos, stå vi redo, och ej vägre dig. + Det talet lemnade de nu, och bröto af; + Se'n ställde sina lansar bort, sin herres värn, + Dess tjenare, och grepo alle verket an. + De offerdjuret förde in; mjölkorgen de; 800 + De åter tände elden upp, och härden kring + Framsatte kittlar: stoj i hela huset var; + Din moders sängkamrat då framtog offermjöl, + Och strödde på altaret, under dessa ord: + Bergsnympher, unnen mig, att offra mången gång, 805 + Och Tyndariden, min gemål, i sitt palats, + Då oss går väl, som nu, men illa fienden! + Orestes mente han och dig. Min herre om + Motsatsen bad, ej tydligt rösten höjande: + Att fadersborgen återfå. Ur korgen tog 810 + Aigisthos hvassa knifven nu, och kalfvens hår + Afskar, och dem i helga elden kastade, + Och stack i nacken kalfven, som betjenterne + Framhöllo, medan han tilltalte så din bror: + Ibland utmärkelser hos Thessaler, den sägs 815 + Främst vara, att en tjur man skickligt sönderskär, + Och tyglar hästen. Fatta, fremling, detta stål, + Och visa, att slikt rop om Thessaler är sannt. + Han grep påstund välsmidda Dorerknifven då, + Och, kastande skönhäktig mantel från sin rygg, 820 + Han Pylades sig valde till medhjelpare, + Och tjenarne dref hän; tog tag i kalfvens fot, + Och hvita köttet blottade med utsträckt hand, + Och afdrog skinnet fortare, än kapploppshäst + Två dubbelhvarf på banan har tillryggalaggt; 825 + Upp skar han buken; men i hand inkråmet tog + Aigisthos, och besåg det. Ingen hängläpp fanns + Vid lefvern, men i gallan hål och öppningar + För spejarn röjde idel slema förebud. + Nu vredgas mannen, och min herre spörjer så: 830 + Nå, hvad går åt dig? -- Fremling, ett försåt jag räds + Från fjerran; ty bland alla menskor hätskast är + Mig Agamemnons son, fiendtlig mot mitt hus. + Han svarade: du rädes en landsflyktings list, + Du, stadens drott? nej, låtom oss kalasa nu? 835 + På frågeoffret; Phthier, för min Dorerknif, + Man binge, att jag bringan ristar upp dermed. + Han fattar knifven, och skär till; Aigisthos tar + Till skådning lungan. Men då ned han böjde sig, + På yttersta tåspetsarna din broder steg, 840 + Uti nackskarfveu honom högg, och genomskar + Ryggdelarna; Aigisthos' hela kropp dervid + Spratt upp och ned, och högt han skrek i dödens nöd. + I samma stund framrusade hans tjenare, + Att kämpa, månge emot två, som modige 845 + Dock höllo stånd, och svängde lansarna till värn, + Pylades och Orestes, hvilken sade: jag + Ej kom fiendtlig emot staden och mitt folk; + Men mellertid min faders mördare jag näpst, + Stackars Orestes. Derför dräpen icke mig, 850 + Fars gamle knektar! Och såsnart de dessa ord + Förnummit, lans de sänkte, och han kändes nu + Utaf en gammal gubbe, som i borgen var. + Och strax din broders hufvud de bekransade, + I glädjen, jublande; han kommer redan sjelf, 855 + Att visa dig ett hufvud, icke af Gorgo, + Men af Aigisthos, som du hatar: blod blef blods + Bittra procent för honom, den nu dödade. + +KHOREN. + + Höj, min väninna, foten till dans, _Stroph._ + Som kidet, ett himla 860 + Hopp utförande med behag! + Sig segerkransen har vunnit + För skönare bragd in vid Alpheio's flod + Din broder; och derföre sjung med mig + Sköntonande segersång! 865 + +ELEKTRA. + + O, himladager, o fyrspannigt solens ljus, + O jord, och natt, som jag tillförne skådade! + Nu är mitt öga fritt, liksom min synkrets fri, + Ty död Aigisthos ligger, fadrens baneman. + Välan, utaf hårsmycken i mitt hus hvad helst 870 + Jag gömmer, vill jag nu, väninnor, bära hit, + Och kransa brodrens hufvud, segervinnarens. + +KHOREN. + + Pryd du med smyckena nu _Motstr._ + Hans hufvud. Oss det egnar, + Att börja, vid sång, den älsklige dans. 875 + Nu skola de fordne, de käre + Förstar regera i vårt land, + Med skäl de orättrådiga ödande. + I fröjd instämme vår röst! + + +ELEKTRA. + + Du segersälle, son af far, som priset vann 880 + I striderna vid Ilios, Orestes min, + Låt denna krans mig fläta dig kring lockarns! + Ty efter futtig och sexplethrig kamp, du kom + Till hemmet ej; men se'n du dräpt vår fiende + Aigisthos, som din fader mördade och min. 885 + Du ock hans stridskamrat, utaf en hedersman + Uppfostrade, Pylades, kransen ur min hand + Emottag; ty du har med honom lika del + I striden: eder evig framgång önskar jag. + +ORESTES. + + Anse, Elektra, för vår lyckas upphofsmän. 890 + Först gudarna, och sedan må du prisa mig, + Verkställaren af ödets bud och gudarnes. + Här står jag nu, som drap med verk, och ej med ord + Aigisthos; och att denna sak må varda klar + För alla, bringar jag med mig den dräpne sjelf, 895 + Som du kan kasta ut för vargen, om du vill, + Kan ge åt etherns söner, fåglarna, till rof, + Uppfästande uppå en stång; ty han är nu + Din slaf, densamme, som förut din herre var. + +ELEKTRA. + + Jag derför blyges; men vill tala ut likväl. 900 + +ORESTES. + + Hvad då? säg ut! ty fjerran fruktan är från dig. + +ELEKTRA. + + De döda kränka: att ej harm mig drabba må. + +ORESTES. + + Ej finna en ende, som dig derför tadlade. + +ELEKTRA. + + Tyckmycken är ju dock vår stad, och tadelsjuk. + +ORESTES. + + Säg, syster, hvad du vill! på oförsonlig grund 905 + Vi begge mot den mannen fattat fiendskap. + +ELEKTRA (till Aigisthos). + + Rätt så! Hvar bör jag börja mina lidandens + Framställning? hvad bör stå tillsist? i midten hvad? + Visst är, att ingen morgonstund jag underlät, + Att högt upprepa hvad jag ville säga dig, 910 + Ifall jag blefve från min fordna fruktan fri + En gång. Nu är jag det, och vill den ofärd all + Framställa, som jag, när du lefde, önskade. + Du skapte mitt förderf, och gjorde faderlös + Mig och min bror, fastän af oss ej nånsin kränkt. 915 + Min mor du nesligt äktade, dess make drap, + Hellenernes härhövitsman, och drog ej ut. + Så långt du gick i dårskap, att du trodde ej + Min moders äktenskap förderfligt kunna bli + För dig, som dock missfirmade min faders bädd. 920 + En hvar det vete, som en annans hustru har + I hemlighet förfört, och nödgas äkta se'n, + Att han olycklig är, ifall han tror, att hon, + Hos förre mannen okysk, kysk hos honom blir. + Du ömkligt lefde, som dig mente lefva väl, 925 + Förty du visste, att du brottsligt dig förmält, + Och mor min visste, att en gudlös man hon fått. + Så, sleme båda, J hvarandras väl förstört, + Din lycka hon, och du får dela hennes skam. + Och bland Argeier alla så om dig förmäls: 930 + Han var sin hustrus, men ej hustrun var sin mans. + Det snöpligt är, att uti gården väldet förs + Af hustrun, ej af mannen. Ock de sönerna + Jag skyr, som efter far sin icke bära namn, + Men efter modren nämnde bli, uti en stat. 935 + Ty tager mannen sig förnäm och bättre fru, + Om mannen ingen fråga är, om hustrun blott. + Ock du, som detta ej förstod, dock mest bedrogs. + Du skröt dig något vara, genom skatter stark, + Som intet äro, utan för ett kort bestånd. 940 + Naturn orubblig är, men icke penningen. + Och städs qvardröjande, hon lyfter hufvudet. + Men orättmätig rikdom och med brott forvärfd, + Ur gården flyktar, se'n han blomstrat liten tid. + Hvad qvinnor angår, -- för en jungfru passar ej 945 + Slikt tal -- jag tiger, men vill peka rakt derpå. + Du felat har, som egde sjelf en kongaborg, + Och var en vacker karl; ack, vare min gemål + Snutfager icke, men af äkta karlagry! + Ty slike männers söner brås på krigets gud, 950 + Men fagre piltar äro blott dansprydnader. + Tvi dig, du dåre, som omsider straffades, + Ovetande! hvar niding drabbe sådant slut! + Ej må enhvar, som vackert första hvarfvet lopp, + Förmena sig ha vunnet spel, förrn han uppnår 955 + Bestämda målet, och kring lifvets slutpunkt vändt. + +KHOREN. + + Han illa gjorde; men han illa näpstes ock + Af dig och denne: väldig makt rättvisan har. + +ORESTES. + + Rätt så! men nu hans döda kropp bör lyftas in, + J tjenare, och stå i mörkret, att, vår mor 960 + Hitkommen, före döden, ej må liket se. + +ELEKTRA. + + Håll upp, och låt osa taleämne byta om! + +ORESTES. + + Hvi så? ser du ifrån Mykenai hjelpare? + +ELEKTRA. + + O nej, min moder, som har födt mig, skådar jag. + +ORESTES. + + Hon löper just behändigt midt i snaran nu. 965 + +ELEKTRA. + + Och bröstar sig uti sin vagn, uti sin skrud. + +ORESTES. + + Hvad är att göra? dräpe vi vår egen mor? + +ELEKTRA. + + Dig grep då miskund, när din moders kropp du såg? + +ORESTES. + + O ve! + Hur skall jag döda den, som födt och fostrat mig? + +ELEKTRA. + + På samma sätt, som hon din fader drap, och min. 970 + +ORESTES. + + O Phoibos, mycken galenskap du bådade -- -- -- + +ELEKTRA. + + Ehvar Apollon ovis är, ho är der klok? + +ORESTES. + + Du, hvars orakel bjöd mig döda den, ej höfs. + + +ELEKTRA. + + Hvad skadar dig, att taga på. din fader hämd? + +ORESTES. + + För modermord jag stämmas skall, som var då ren. 975 + +ELEKTRA. + + Ifall din far ej hämnas du, gudlös du är. + +ORESTES. + + Jag mellertid för modrens mord skall straffad bli. + +ELEKTRA. + + Åt hvem vill du väl öfverlemna fadrens hämd? + +ORESTES. + + Har djefvulen ej detta talt, i guds gestalt? + +ELEKTRA. + + Ifrån den helga trefoten? Jag tror det ej. 980 + +ORESTES. + + Ej öfvertygas jag, att väl oraklet talt. + +ELEKTRA. + + Var ej feghjertad; glöm ej bort ditt mannamod! + +ORESTES. + + Bör jag anstempla emot henne samma list? + +ELEKTRA. + + Hvarmed dess man du snärjde, och Aigisthos drap. + +ORESTES. + + Jag mig inställer, och begynner skräckligt verk, 985 + Och skräckligt utför, om så täckes gudarna. + Får gå; men ljuf och bitter denna bragd mig är. + +KHOREN. + + Hell dig! + Du drottning uti det Argeiska land, + Dotter af Tyndareus, + Och syster till Zeus' modige söner två, 990 + Som bland stjernor i flammande ethern + Bo, och i hafvets brusande svall + Hyllas af menskor med räddares ära! + Hell dig, som jag likt de saliga vördar, + För din rikdom och välgång stör! 995 + Att vårda sig om din lycka, är + Hög tid, o drottning. + +KLYTAIMNESTRA. + + Ur kärran stigen nu, Troinnor, och i hand + Mig fatten, att min fot ur denna vagn jag får. + Ty gudatemplena med Phrygiskt byte rikt 1000 + Beprydde äro; men jag valde dessa ut + Från Troerlandet, för den dotter, som jag mist: + En ringa äreskänk, men grann för mitt palats. + +ELEKTRA. + + O, får ej jag, slafvinnan, ur mitt fadershus + Bortjagade, som detta olyckstjell bebor, 1005 + O moder, fatta, äfven jag din sälla hand? + +KLYTAIMNESTRA. + + Här har jag tärnor nog; gör dig ej alls besvär! + +ELEKTRA. + + Hvi dref du mig som fånge ur min fadersborg? + När borgen från mig togs, jag ock tillfångatogs, + Likt dessa alla, och min far beröfvades. 1010 + +KLYTAIMNESTRA. + + Isanning slika rådslag stemplade din far + Mot vänner sina, som han ingalunda bordt. + Jag orda vill: _enär slem tanke fattat har + En qvinna, på dess tunga bor viss bitterhet._ + Mot oss är det af dig ej rätt; när sakerna 1015 + Du känna lärt, ifall till hat du eger skäl, + Med skäl du hatar; hvarom ej, hvi hata oss? + Mig Tyndareus åt fader din till maka gaf, + Ej för att mördas sjelf, ej heller barnet mitt; + Dock han min dotter, på Akhilleus' frieri 1020 + Förtröstande, ifrån palatset förde bort + Till Aulis' samlingsplats, och der vid bålets eld + Han Iphigenes mjella hals afmejade. + Och hade han, att rädda staten från förderf, + Att gagna huset, eller frälsa andra barn, 1025 + Dräpt en för många, vore det förlåteligt. + Nu, då Helena galen var, han ej förstod + Att rymmarinnan näpsa, som han fångat upp, + Men dräpte dotter min, för hennes skull. + Likväl för detta, fastän mig skett oförrätt, 1030 + Jag ej förgrymmats, och min egen make dräpt, + Men sedan kom han med Kassandra, trollmön, hem, + Och bragte henne i vår bädd, och hustrur två + I samma hus han underhöll på samma gång. + En toka qvinnan är alltså: det säger jag. + Och när så saken står, om mannen snedsprång gör, + Och stöter äkta hälften bort, hon sin gemål + Att likna söker, och sig skaffar annor vän. + Nu brister ljudligt tadel ut mot oss påstund; + Men männerne, som vållat allt, belackas ej. 1040 + Om Menelaos hemligt röfvats ur sin borg, + Jag bordt Orestes dräpa, att min systers man + Dymedelst rädda? Nu din fader mellertid + Har vågat slikt; och fastän han min dotter drap, + Han skulle icke dö för mig, men lida jag? 1045 + Jag drap, och tog den enda väg, som möjlig var + Till mannens fiender; ty bland hans vänner hvem + Väl hade mig bisprungit vid din faders mord? + Säg, om du önskar, och frimodigt svara mig, + Hurvida ej med rätta far din dödades? 1050 + +ELEKTRA. + + Nog har du rätt; men rättvisan för skam med sig. + En hustru bör i allo vika för sin man, + Om hon är god; ifall du icke medger det, + Så innefattas du allsicke i mitt tal. + Betänk, min moder, hvad du sednast yttrade. 1055 + Mig lemnande inför dig så frimodighet! + +KLYTAIMNESTRA. + + Jag medger det ännu, och nekar ej, mitt barn. + +ELEKTRA. + + Och se'n du hört mig, moder, gör du mig ej ondt? + +KLYTAIMNESTRA. + + Visst icke; gerna med din tanke sämjes jag. + +ELEKTRA. + + Jag orda vill, och början utaf talet är: 1060 + O, att du, moder, hyste bättre tankesätt! + Ty skönheten är värdig visst berömmelse + Hos Helena och dig; ett dårligt syskonpar + Likväl J båda ären, och ej Kastor värdige. + Ty hon, bortröfvad, följde sjelf frivillig med; 1065 + Den störste man i hela Hellas dräpte du, + Med förevändning att, för dottren, din gemål + Du mördade; den saken ingen vet, som jag. + Ty innan dottrens offrande beslutet var, + Och knapt din make ifrån borgen dragit hän, 1070 + Du framför spegeln putsade din blonda lock. + Den hustru, som, när mannen utur huset går, + Sig pyntar till, uppteckna bland de slemas tal. + Ty hon behöfver ej i dörrn till skådning te + Sitt fagra anlete, om hon ej stemplar ondt. 1075 + Bland alla Helleninnor vet jag endast dig, + Som röjde glädje, när de Troers sak gick fram; + Och mörka miner viste, när dem gick emot, + Ej önskande, att Agamemnon komme hem. + Till kyska tankar hade dock du goda skäl; 1080 + En man du egde, sämre än Aigisthos ej, + Som Hellas sjelf utkorat sig till höfvitsman. + Och när din syster Helena så skickat sig, + Stor ära kunde du förvärfva: _brottet är + För dygdiga en spegel och en föresyn._ 1085 + Men om vår fader, som du sagt, din dotter drap, + Hvad oförrätt har jag dig gjort, och broder min? + Och när du mördat din gemål, hvi ej åt oss + Förvara fadersborgen, men till fremmande + Den flytta, och dermed bekosta bröllopet? 1090 + I landsflykt vistas ej din man, för sonens skull, + Och ej för min skull draps, som, lefvande, han mer + Två gånger drap, än syster min; om mord med mord + Bör lagligt gäldas, måste vi dig slå ihjäl, + Jag och din son Orestes, hämnande vår far; 1095 + Ty är det ena rättvist, är det andra rätt. + Men den som fäster sig vid börd och rikedom, + Och tager sig slem hustru, är en dåre; _ty + En kysk och liten bädd är bättre än en stor._ + +KHOREN. + + Af slump beror hvart giftermål: jag skådat har, 1100 + Hur några väl, och någre illa slagit ut. + +KLYTAIMNESTRA. + + Min dotter, alltid hade du din fader kär. + Så händer det: en håller sig till manligt kön; + En annan åter älskar mera mor än far. + Jag vill förlåta dig; ty ej så särdeles 1105 + Jag gläder mig åt det, som blifvit gjordt, mitt barn. + Hvi är du så otvättad och så illaklädd, + Du barnsängsqvinna, efter nyligt födselvärf? + Ve mig, eländiga, och mina stemplingar! + Jag, mera än sig bordt, till vrede maken dref. 1110 + +ELEKTRA. + + Försent du suckar, då du ingen räddning har. + Min far är mördad, och hvarför från fjerran land + Ej återhämtar du din son, den irrande? + +KLYTAIMNESTRA. + + Af fruktan, på _min_ fördel skådar jag, ej _hans_; + Ty, som det säges, är han vred för fadrens mord. 1115 + +ELEKTRA. + + Hvi har du väl uppretat din gemål mot oss? + +KLYTAIMNESTRA. + + Så är hans vana, och du syns mig oförsynt. + +ELEKTRA. + + Ja, jag är sårad; vill dock lägga vreden bort. + +KLYTAIMNESTRA. + + Ej framdeles han mer mot dig obillig är. + +ELEKTRA. + + Han tänker bålt; ty i mitt hus han vistas nu. 1120 + +KLYTAIMNESTRA. + + Inser du ej, att du ny träta tänder opp? + +ELEKTRA. + + Jag tiger; ty jag honom räds just som jag räds. + +KLYTAIMNESTRA. + + Afstå från sådant tal! hvi bjöd du, barn, mig hit? + +ELEKTRA. + + Du om min nedkomst, som jag tror, haft tidender + Thy offra nu för mig, som bruket ej förstår, -- 1125 + Och barnet tio dagars är, på gammalt vis! + Jag ej sakkunnig är, och var ej moder förr. + +KLYTAIMNESTRA. + + Det värfvet henne tillhör, som förlöste dig. + +ELEKTRA. + + Jag sjelf förlöste mig, och födde ensam barn. + +KLYTAIMNESTRA. + + Så utan grannar och väninnor är ditt tjell? 1130 + +ELEKTRA. + + _Ej tiggare till vänner någon ega vill._ + +KLYTAIMNESTRA. + + Nåväl, jag går, för att på barnets laga tid + Åt gudar offra; och när denna tjenst jag gjort + Åt dig, jag res till landet, der åt nympherna + Min make offrar. Men mitt anspann, tjenare, 1135 + Till krubban leden, och utfodren! När J tron, + Att jag från detta gudaoffer ledig är, + Infinnen er! _Sin make ock man tjena bör._ + +ELEKTRA. + + Stig in i tiggarkojan, och dig akta väl, + Att i rökstugan ej din kappa sotig blir! 1140 + Der skall du offra hvad åt gudar offras bör. + Mjölkorgen finns derinne, och den brynte knif, + Som dräpte tjuren, vid hvars sida du jemväl + Skall ligga fälld, en brud i _mörkrets_ boningar + Åt den, du sof hos, _ljusan_ dag. Den vännetjenst 1145 + Jag gör dig, och du ger mig hämd för fadrens mord. + +KHOREN. + + Så brottet umgälls. -- Andre vindar blå- _Stroph._ + sa nu opp. I sitt eget badkar + Min förste fordom mördad vardt. + Men palatset gaf genljud, 1150 + Och stentinnarne, medan han utbrast: o, + Förfärliga qvinna, hvi mördar du mig, + Som, vid tionde grödan, till foster- + jorden är hemländ? + Nu henne straffet drabbar, återvändt, _Motstr._ 1155 + Som kränkte äkta bädden, och sin stackars man, + Omsider ländande till hemmets bygd + Till himmelska och Kyklopeiska mu- + rarna, ihjälslog, i hvasslipadt hugg, + Med yxan fattad uti hand. Beklagansvärd 1160 + Är han, som den nedri- + ga tog, till sin ofärd. + +ELEKTRA. + + Lik bergets lejoninna, ströfvande + Bland skogens ekar, slikt utförde hon. + +KLYTAIMNESTRA. + + J barn, vid gudarne, ej dräpen eder mor! 1165 + +KHOREN. + + Hör du utur tjellet rösten? + +KLYTAIMNESTRA. + + Ve mig, ve! + +KHOREN. + + Jag suckar ock, då hon af egna barnen dräps. + Så skipar gud sin rätt, när stunden är; + Du illa lidit, nen du gudlöst din gemål, 1170 + Eländiga, bemött. + Utaf sin egen moders nyutgjutna blod + Besölade, ur huset komma desse två, + Med fasans tecken efter usla helsningen. + Ej finns en enda boning ömkansvärdare, 1175 + Och fanns ej, än de Tantaleiske ättlingars. + +ORESTES. + + O Jord och Zeus, allskådaren af menskoverk, + Betrakten dessa gerningar af blod + Och blygd, två kroppar på mark + Liggande, genom min hands + Dråpslag, ersättning för mitt lidande! 1180 + +ELEKTRA. + + Rätt gråtvärdt, broder! men min skulden är; + Till ofärd kom jag, elän- + diga, åt modren, som mig till verlden födt. + O, ve din lott, din olyckslott, + Du moder min! + Fördömdt, och bittert, och än mer 1185 + Af egna barn du utstod. + Men vår faders mord umgällde du rättvist. + +ORESTES. + + O Phoibos, ditt orakel domen fällt; 1190 + Fördolda smärtor har du åter- + bragt i dagen, och en blodig bädd beredt + Uppå den Helleniske jorden. + Till hvilken stad vill jag väl gå! ja, hvilken värd, + Och hvilken fromsinnt man en blick 1195 + Skall unna mig, som mördade egen moder? + +ELEKTRA. + + Ve mig, ve! hvart går jag? till hvilken dans + Eller bröllop? och hvilken make + Mottar mig i brudeligt läger? 1200 + +ORESTES. + + Igen, igen du tankesätt + Har ändrat, efter vinden; + Ty nu du tänker fromt, som icke nyss + Rätt tänkte, men förskräckligt handlade + Emot ovillige brodren, du kära. 1205 + O, såg du ej, hur stackars modren blottade, + Och visade sitt bröst, inunder mördandet? + Ve mig, ve mig! + Förskräckligt att skåda! och jag storgret. + +ELEKTRA. + + Jag nogsamt märkte, hvilka gryma qval du led + Enär din moders jämmerklagan du förnam. + +ORESTES. + + Sin röst dervid hon höjde, fattande mitt skägg + Med handen: o min son, hos dig bönfaller jag 1215 + Och vid min kind så fast + Hon hängde sig, att vapnet mig ur händren föll. + +ELEKTRA. + + Ve mig! hur kunde du med öppna ögon se + Din moders mord, enär hon hof sin sista suck? 1220 + +ORESTES. + + Jag öfver ögonen min mantel kastade, + Och fattade tag i svärdet, + Som jag stötte i modrens hals. + +ELEKTRA. + + Och jag dertill uppmante dig, + Och jemte dig i svärdet höll, 1225 + Då du gjorde den hiskliga bragd. + +ORESTES. + + Tag nu, och öfvertäck med manteln modrens kropp + Att såret icke synas må; + Ack moder, du födde dig banemän! + +ELEKTRA. + + Se, älskade och icke älskade 1230 + Vi svepe kappan dig omkring, + Till ett slut på vår ofärd stor. + (Dioskurerne synas.) + +KHOREN. + + Deruppe på kammen af husets tak + Sig demoner visa, eller kanhända också + Himmelske gudar; ty icke dödliges väg 1235 + Går fram der; hvarför nu träda desse + Till klar beskådning för menskor? + +DIOSKURERNE. + + O son af Agamemnon, hör! dig ropa an + De båda Dioskurer, bröder till din mor, + Jag, Kastor, och min broder, Polydeukes, här. 1240 + Ty se'n vi nyss för skeppet bistra hafvets svall + Nedtystat, kommo vi till Argos, seende + Vår systers nederlag, som ock din modet är. + Sitt rätta straff hon lidit har, som du ej gett, + Nej Phoibos, Phoibos! Dock jag tiger; ty han är 1245 + Min kong: sjelf vis, han vist orakel dig ej gaf. + Det måste alltså bli dervid, men vidare + Bör ske hvad ödet sjelft om dig beslöt, och Zeus. + Åt Pylades Elektra gif till äkta hälft, + Och lemna Argos; ty ej mer det passar sig, 1250 + Att du den staden nalkas, se'n du modren drap. + De stränge Kerer skola, de hundblickige, + Förfölja dig, den rasande kringirraren. + Och när du kommer till Athen, ödmjuka dig + För Pallas' helga stod, som skall bortskrämma dem 1255 + Med vilda drakar, att de icke nalkas dig, + I det för dig hon Gorgo-skölden håller sträckt. + Der Ares har en kulle, hvarpå gudar först + Tilldoms sig satte, rörande utgjutet blod, + När vildsinnt Ares dräpit Halirrhothios, 1260 + Hafsgudens son, som hade vildfört skändligen + Hans egen dotter; och alltsedan denna dag + En fast och helig domstol finns for gudar der. + Der måste du inställa dig för detta mord; + Men lika röster, som afgifvas, fria dig 1265 + Från laga död; ty Loxias vill taga sjelf + Uppå sig skulden, då han modrens mord befallt. + Och för en framtid denna lagen skall bestå, + Att städs, vid lika röster, vinner svaranden. + Af harm betagne, skola skräckgudinnorna 1270 + Vid sjelfva kullen dyka ned i jordens svalg, + Som blir för menskor dyrkansvärd orakelort. + I Arkadernes stad, invid Alpheios' flod, + Ej långt ifrån Lykaiske templet bör du bo, + Och efter dig den staden äfven heta skall. 1275 + Dig har jag detta sagt. Aigisthos' döda kropp + Medborgarne i Argos skola jorda ned. + Din mor skall han, som nyss vid Nauplia ankrade, + Menelaos, se'n han Troerlandet tagit in, + Samt Helena begrafva; ty från Proteus' borg 1280 + Hon kommer, och Egypten; ej från Phrygerna. + Men Zeus, att fräta skulle bli och menskors mord, + Till Ilios skickade en bild af Helena + Och Pylades, när han sin brud och maka fått, + Bör återvända hem till det Akhaiska land; 1285 + Din svåger, som blott heter så, han bringa bör + Till de Phokensers jord, och gifva skatters mängd. + Men du, med foten trampande på Isthmos' näs, + Begif dig till Kekropias borg, den herrliga; + Ty se'n beskärda mordets bragd du förde ut, 1290 + Du lycklig lefva får, ifrån bekymmer skild. + +KHOREN. + + O J söner af Zeus, är det lofligt med er + Att i närmare samtal vi träde? + +DIOSKURERNE. + + Jo, J ären af mord ej smutsade, J! + +ORESTES. + + Får jag säga ett ord, Tyndarider, också? 1295 + +DIOSKURERNE. + + Äfven du; ty på Phoibos välfva jag skall + Blodige bragden. + +KHOREN. + + Då J ären gudar och bröder två + Till den mördade der, + Hvi värjden J döden från huset ej? 1300 + +DIOSKURERNE. + + Här gällde oryggeligt ödes beslut, + Och Phoibos' ovisa tungas orakel. + +ELEKTRA. + + Af hvad för Apollon, af hvilket orakel + Blef jag dömd till min mors mördarinna? + +DIOSKURERNE. + + _För gemensamt brott gemensamt straff:_ 1305 + Förfädernes illbragd, + Den ena, er båda förderfvat. + +ORESTES (till Elektra). + + O syster min, du, som jag knappt fick se, + Då jag strax beröfvas din kärlek, + Och måste dig lemna, och lemnas! 1310 + +DIOSKURERNE. + + Hon har make och eget hus; och hon + Ingen nöd utstår; men lemna hon bör + De Argeiers stad. + +ORESTES. + + Monne svårare suckan höja, + Än då hemlandsgränsen man lemnar? 1315 + Men jag ur fädernehuset går, + Att hos fremmande domare gälda + Mordet på moder min. + +DIOSKURERNE. + + Förskräcks ej! Till Pallas' + Heliga stad du kommer, men tålig var! 1320 + +ELEKTRA (_till Orestes_). + + Ack, foga nu hjerta till hjerta ömt, + Kärälsklige broder! + Ty från fäderneborgen oss jagar hän + Vår moders blodiga bön. + +ORESTES. + + Omslut mig, famna mig, gråt, 1325 + Som du gräte på brodersgraf! + +DIOSKURERNE. + + O ve, o ve, förskräckligt var ditt tal + Ock för gudar, att höra på! + Ty hos mig och de himmelska finnes + Ömkan för dödliges hjertqval. 1330 + +ORESTES. + + Jag ej mera dig skåda får. + +ELEKTRA. + + Och ej jag skall nalkas ditt öga! + +ORESTES. + + Desse äro mins sista ord till dig. + +ELEKTRA. + + Farväl, o stad! + Och faren väl, J medborgsqvinnor alla! 1335 + +ORESTES. + + Tillgifnaste, O, går du redan hän? + +ELEKTRA. + + Jag går; och tåren fuktar det veka ögat. + + ORESTES. + + O Pylades, far gladelig nu, och tag 1340 + Elektra, din fästmö, med! + +DIOSKURERNE. + + Vi bestyre om bröllop; men flyende + De hundarne hör, till Athen dig begif. + Ty förskräckligt de trampa i dina spår, + Drakhändte, och svarte i synen, 1345 + Bringande gryme smärtors frukt; + Men uppå Sikeler hafvet vi två + Bringe galejorna hjelp i nöd, + Och, vandrande genom etherns rymder, + Vi de nesliga brotten ej värne. 1350 + Men dem som älska billighet och rätt + I detta lif, från alla tunga + Vedermödor lisande, vi rädde. + Alltså må ingen älska brottets skam, + Eller med mened segla fram! 1355 + + + + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Euripides' Elektra, by Euripides + +*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 56715 *** |