diff options
Diffstat (limited to 'old/54935-h/54935-h.htm')
| -rw-r--r-- | old/54935-h/54935-h.htm | 5794 |
1 files changed, 0 insertions, 5794 deletions
diff --git a/old/54935-h/54935-h.htm b/old/54935-h/54935-h.htm deleted file mode 100644 index 413a0cc..0000000 --- a/old/54935-h/54935-h.htm +++ /dev/null @@ -1,5794 +0,0 @@ -<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" - "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd"> -<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="sv" lang="sv"> - <head> - <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" /> - <meta http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css" /> - <title> - The Project Gutenberg eBook of Kryss och landkänning, by Albert Engström. - </title> - - <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" /> - -<style type="text/css"> - -a { - text-decoration: none; -} - -body { - margin-left: 10%; - margin-right: 10%; -} - -h1,h2 { - text-align: center; - clear: both; -} - -hr { - margin-top: 2em; - margin-bottom: 2em; - clear: both; -} - -hr.tb { - width: 45%; - margin-left: 27.5%; - margin-right: 27.5%; -} - -hr.chap { - width: 65%; - margin-left: 17.5%; - margin-right: 17.5%; -} - -p { - margin-top: 0.5em; - text-align: justify; - margin-bottom: 0.5em; - text-indent: 1em; -} - -table { - margin: 1em auto 1em auto; - max-width: 40em; - border-collapse: collapse; -} - -td { - padding-left: 2.25em; - padding-right: 0.25em; - vertical-align: top; - text-indent: -2em; -} - -.figcenter { - margin: auto; - text-align: center; -} - -.gesperrt { - letter-spacing: 0.2em; - margin-right: -0.2em; - font-style: normal; -} - -.larger { - font-size: 150%; -} - -.pagenum { - position: absolute; - right: 4%; - font-size: smaller; - text-align: right; - font-style: normal; -} - -.poetry-container { - text-align: center; - margin: 1em; -} - -.poetry { - display: inline-block; - text-align: left; -} - -.poetry .stanza { - margin: 1em 0em 1em 0em; -} - -.poetry .verse { - text-indent: -3em; - padding-left: 3em; -} - -.right { - text-align: right; -} - -.smaller { - font-size: 80%; -} - -.titlepage { - text-align: center; - margin-top: 3em; - text-indent: 0em; -} - -@media handheld { - -img { - max-width: 100%; - width: auto; - height: auto; -} - -.poetry { - display: block; - margin-left: 1.5em; -} - -.gesperrt { - font-style: italic; - margin-right: 0; - letter-spacing: 0; -} -} - </style> - </head> -<body> - - -<pre> - -The Project Gutenberg EBook of Kryss och landkänning, by Albert Engström - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - - - -Title: Kryss och landkänning - -Author: Albert Engström - -Illustrator: Albert Engström - -Release Date: June 19, 2017 [EBook #54935] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK KRYSS OCH LANDKÄNNING *** - - - - -Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - - - - - - -</pre> - - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_1" id="Sid_1">[1]</a></span></p> - -<p class="titlepage">SAMLADE BERÄTTELSER<br /> -<span class="smaller">AV</span><br /> -<span class="larger">ALBERT ENGSTRÖM</span></p> - -<p class="titlepage">KRYSS OCH LANDKÄNNING</p> - -<div class="figcenter titlepage" style="width: 150px;"> -<img src="images/ab.jpg" width="150" height="100" alt="A B 1837" /> -</div> - -<p class="titlepage">STOCKHOLM<br /> -<span class="smaller">ALBERT BONNIERS FÖRLAG</span></p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_2" id="Sid_2">[2]</a></span></p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_3" id="Sid_3">[3]</a></span></p> - -<h1>KRYSS OCH LANDKÄNNING</h1> - -<p class="titlepage smaller">AV</p> - -<p class="titlepage">ALBERT ENGSTRÖM</p> - -<div class="figcenter titlepage" style="width: 150px;"> -<img src="images/ab.jpg" width="150" height="100" alt="A B 1837" /> -</div> - -<p class="titlepage">STOCKHOLM<br /> -<span class="smaller">ALBERT BONNIERS FÖRLAG</span></p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_4" id="Sid_4">[4]</a></span></p> - -<p class="titlepage smaller">STOCKHOLM<br /> -ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1920</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_5" id="Sid_5">[5]</a></span></p> - -<h2>Företal.</h2> - -<p>Detta är min sjunde bok, vilket bevisar att -jag är en gammal skald och alltså behöver plädera -för mig själv med ett företal för att locka -folk längre in i boken. Som vanligt har det varit -krångligt att uppfinna ett lämpligt namn. Jag tror, -att då akademiens ordlista någon gång i nästa geologiska -period blir färdig — vilket kanske icke är -absolut nödvändigt — ja, nu tappar jag bort svenskan -— jag tror att de förslag till boktitel, som -passerat min hjärna, skulle fylla ett mycket större -verk än ordlistan. Emellertid måste jag ju kalla -den här samlingen något för att skilja den från -de andra skaldernas valhänta försök i samma riktning.</p> - -<p>Jag tycker själv att namnet inte är så dumt. -Jag har läst många dummare böcker med om möjligt -dummare titlar. Jag säger icke vilka jag menar, -ty i dessa trustens tider böra författarna hålla ihop, -och jag måste redan börja tänka på min nästa boks -öde.</p> - -<p>Nu skulle jag kunna citera en vers av Martialis. -Han talar om sina egna verk, sina verser, -och säger fräckt som jag, att i den här boken finnas<span class="pagenum"><a name="Sid_6" id="Sid_6">[6]</a></span> -bra saker, medelmåttiga, och som övervägande -flertal dåliga. Men så är det väl med allt som -skrives. Längtan efter att göra bra saker är dock -motorn till mitt arbete. I alla händelser vet jag -att där icke finnes något avsiktligt lumpet eller fult. -Möjligen kan någon, som till allmänt begapande -sitter i den kyrkstock som heter samhället, bli -chockerad av vissa uttryck som kanhända hålla -på att bli antikverade, ju mer djävulsdyrkan värker -bort hos vår uppfostrade och genom verklig bildning -förädlade allmänhet. Men så länge djävulsdyrkan -existerar och lanceras av folkets lärare, tillåter -jag mig stundom kalla <em class="gesperrt">Den Svarte</em>, som -präster vilja att får skola tro på, vid hans verkliga -namn. Felet är således icke mitt. Jag talar om -brännvin, därför att det fortfarande användes av -alla samhällsklasser och med all säkerhet kommer -att brukas ända till den möjligen avlägsna tidpunkt, -då den här planetens siste bebyggare ligger i dödsryckningarna -och längtar efter stimulans för att -lättare halka över det fasansfulla som man påstår -ligga i döden.</p> - -<p>Och om jag talat om kärlek i dess enklaste -och naivaste form, så har jag gjort det bara därför -att denna form alltid kommer att bli den mest -använda och lättast begripliga. Men möjligen har -jag icke talat om kärlek.</p> - -<p>Tag nu emot boken, o, mänsklighet. Jag tror -inte att du blir sämre, sedan du läst den.</p> - -<p class="right">Din gamle vän<br /> -<i>Albert Engström</i>.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_7" id="Sid_7">[7]</a></span></p> - -<h2 id="Brandsyn">Brandsyn.</h2> - -<p>Skeppar Söderberg stod på vedbacken och -slog ihop en dörr till sitt nya båthus. Det var -prima spontade utskottsbräder från Lillängs såg, -och han svor över varje kvist, ty han var arg som -ett bi. Men han måste svära genom näsan, ty han -hade munnen full av snus och trådspik, och för var -gång han drämde till med hammarn, blev det en -brun ros omkring spikhuvudet.</p> - -<p>Han gav sig djur och jäklar på att ingen -karl i hela Södra Roslagen hade mera skäl att -vara ilsken, för nu var det fjärde gången på fjorton -dar som tjyvfiskare varit framme och vittjat hans -abborrmjärdar. Och inte nog med vittja, utan de -hade ställt till och rivit sönder och bökat i bragderna -som utter eller gråsäl och inte som kristna -människor.</p> - -<p>Han visste nog vem det var för resten. Det -var den förbannade Karlsson på Söderön som han -gett på plytet en gång på Norrtälje marknad för -tjugu år sen. De hade blivit osams om två kappar -potatis, och den osämjan hade hållit i sig sedan -dess. Det var ju visserligen inte mycket att bråka<span class="pagenum"><a name="Sid_8" id="Sid_8">[8]</a></span> -om, men en skall väl hålla på sin rätt — jädrar -anagga — och för resten tog han underpris för -björkveden och låg inne med alla styrmän på -båtarna bara för att klå åt sig — den fasingen — -men nu skulle han bli fast, om Söderberg också -skulle ligga en månads tid och vakta på honom -varenda natt. Han skulle ta honom på bar gärning -och han skulle sköta sig försiktigt som på -ett tjäderspel. Sen skulle länsman Granlund få -göra resten.</p> - -<p>Medan Söderberg som bäst närde och renodlade -denna ilska, närmade sig ett sällskap på -tre personer under buller och bång. Men han -hörde dem icke, ty hammarslagen gåvo eko mot -Utkiksberget, och han slog icke falskt, ty vreden -föder styrka särskilt, när nykterhet rår, och Söderberg -var nykter som vilken som helst av de spikar -han vid detta tillfälle impregnerade med Hellgrens -tvåa.</p> - -<p>De tre voro häradsdomarna Johansson, Jansson -i Norrby och Karlsson på Söderön, antagonisten. -De voro ute i vällovliga ärenden och gingo -brandsyn och voro fruktansvärt berusade. Ty de -hade redan hemsökt alla stugor i byn utom Söderbergs, -vilken de ville ta som avslutning och besegling -på sitt viktiga värv, isynnerhet som Söderberg -var känd för att icke spara på kaskarna och -de visste, att han hade hemma, därför att han två -veckor förut återkommit från Stockholm efter en -lyckad vedaffär. Hade Söderöarn varit nykter, hade -han aldrig fallit på den vansinniga idén att besöka -sin vederdeloman, men nu simmade hans tankar<span class="pagenum"><a name="Sid_9" id="Sid_9">[9]</a></span> -i ett rosenrött hav. Han var fullkomligt lycklig, -ville alla människor väl och fordrade samma nytestamentliga -tänkesätt av andra. Dessutom var -han i sin fulla rätt, han skötte sin plikt och gick -brandsyn — jäklar anagga!</p> - -<p>De tre männen beskrevo underliga och absolut -omatematiska kurvor på den steniga bygatan, attraherades -av gärdsgårdarna och repellerades igen, -togo omotiverade sned- och baksteg. Häradsdomaren -sjöng en lantlig visa, som skulle ha gjort hans -befogenhet i en tingssal mer än tvivelaktig. Den -handlade om kärlek, och Norrtäljebrännvinet har -en känd och erkänd förmåga att leda avnämares -tankar på denna i sig själv nödvändiga, stundom -himmelska, men ofta till låg drift urartade gudagåva -till de dödliga.</p> - -<p>Nu hörde Söderberg. Han upphörde att hamra -och kisade i stum förväntan på det upprymda -klöverbladet, som, ju mer det närmade sig, sökte -iakttaga den värdighet ett hedersuppdrag kräver.</p> - -<p>Men så upptäckte han Karlsson på Söderön -och hans hy förvandlades. Hans tankar voro fjärran -från begreppet brandsyn och han anade fanstyg, -särskilt som de ankommande voro tre, av -vilka två kunde vara vittnen. Man är aldrig säker -i Roslagen. Och han hade icke kunnat tiga med -sina misstankar om Karlssons tjuvfiske.</p> - -<p>— Godagen, Söderberg! ropade häradsdomaren. -D’ä brandsyn!</p> - -<p>Söderberg drog en lättnadens suck och hans -hand knöt sig fastare om hammarskaftet. Om möjligt -fastare.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_10" id="Sid_10">[10]</a></span></p> - -<p>— Godagen, Söderberg! ropade Karlsson och -Jansson.</p> - -<p>— Goda, häradsdomare å du Jansson, men -du Karlsson, dra så många mil ini helsinge som -dä finns hår på hästar i sju konungariken, å ge -dej i väg mä samma, annars ska ja göra ett hål -i huvet på dej så stort, så en kan lägga abborrmjärdar -i’et, vet du va dä va? Ge dej i väg!</p> - -<p>— Ge mej i väg? sade Karlsson. Vi kommer -å ämbetets kall å fördragande vägnar, å vi -ska göra anmärkning på dina stenrös te kakelugnar! -— ilsknade han till. Här ska du få si -vems ande du guppar mä!</p> - -<p>Men tanken på en kask flög som en ljuv smekning -genom hans hjärna, och han tillade: — Å -när ja kommer mä frid å kärlek å försoning för -resten, så — Söderberg, hit mä näven å slå te! -Vi har ätet opp två kappar potatis hundra tusen -gånger om bägge två — dä ä därför som vi har -så vacker gröda — hi hi — bägge två, å — — —</p> - -<p>Han gjorde ett par korssteg och vill omfamna -Söderberg. Och Söderberg tänkte: Kanske dä ä -klokast å inte bråka nu! Men vakta ut’en ska -ja. Å sen ska han få si Moses anlete.</p> - -<p>— Ja, ätter som dä ä brandsyn så får du -väl gå mä in då, men försoning å komsamsation, -dä dröjer vi mä!</p> - -<p>Brandsynen raglade in. Häradsdomaren rörde -om med huvudet i en kakelugn och drog det tillbaka -med öronen fulla av sot och skägget fullt -av aska. Jansson och Karlsson tittade in i samma -eldstad och konstaterade att allt var i fullgott skick.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_11" id="Sid_11">[11]</a></span></p> - -<p>— Å vi förmodar, att dä står te som dä ska -på vind också?</p> - -<p>— Dä gör dä. Å nu bjur ja dej, häradsdomare, -å Jansson på en sup. Kaffe kan ni inte -få, för käringen ä oppe i byn. Men Karlsson får -allt lägga ut brännvinsmjärdar, om han vill ha -ett glas starkt i den här gården.</p> - -<p>— Åja, ja har pengar å köpa brännvin för -själv, så va de anbelangar — — —</p> - -<p>— Ja, dom pengarna förtjänar du på abborre, -din hundra attan! Ut mä dej, annars gör ja mej -olyckli på dej! Ut!</p> - -<p>Karlsson blev vit i ansiktet, gav Söderberg -en lång blick med mycket i och gick ut på gården. -De båda andra fingo sina obligatoriska två nitnaglar. -Rakade utför trappan och dinglade i väg -med Karlsson. Söderberg bet ihop tänderna och -tittade olycksbådande efter sin gamle fiende.</p> - -<p>Men när brandsynen hunnit utom grinden, -vände Karlsson plötsligt och sprang tillbaka.</p> - -<p>— Hör du, skeppare, ja vill säja ett ord!</p> - -<p>— Va faen ä dä du vill, din tjyvstryker? frågade -Söderberg med låg röst.</p> - -<p>— Jo, viskade Karlsson och hånlog, ja ville -bara si ätter om dä va hål på mjärdarna, å dä va -verkeligen hål på dom. Ajöss, Söderberg!</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_12" id="Sid_12">[12]</a></span></p> - -<h2 id="Fattigstugan">Fattigstugan.</h2> - -<p>Jag ser mig själv som en liten tolvåring pulsa -landsvägen framåt genom drivorna. Jättefurornas -kronor gunga vita av yrsnö, mina kläder äro vita -och vita moln av snö virvla upp vid varje steg. -Jag bär på en korg, som skall till fattigstugan, -och i den finns ett dussin ljus, ett dussin julkusar, -underligt formade bröd med hedniska linjemotiv, -några korvar och ett stycke färskt fläsk. Ty i -morgon är det julafton.</p> - -<p>Vid Domberget stannar jag och stampar i -marken, ty här är vägen ihålig och härunder bo -troll, som ha varit farliga förr i världen, men nu -kunna skrämmas med stampningen av en barnfot. -Jag tänker mig deras håla med röda sandväggar -och tallrötter i taket, hopsnodda som ynglet i ett -snokbo. När jag stampar, faller sand i ögonen -på jordfolket och de slicka ögongloberna rena på -varandra och åja sig. Det låter som när vesslor -gnissla i ett stenrös.</p> - -<p>Litet längre fram passerar jag Klädstenen, som -ligger några steg inne i skogen. Den är ett rullstensblock, -och sedan generationer vika gummorna<span class="pagenum"><a name="Sid_13" id="Sid_13">[13]</a></span> -av vägen där och ordna sin klädsel, innan de fortsätta -till kyrkan. De knyta de stora vita huvuddukarna -ovanpå de svarta och fälla ner de vita -stärkta underkjolarna som för dammets eller snöns -skull burits uppfästa. Och en efter annan gå de -bakom stenen och huka sig ned några ögonblick. -Ty kroppen är den helige andes tempel och man -skall gå in i herrans hus utan jordiska tankar -eller behov.</p> - -<p>Nu glesnar skogen. Till vänster skymtar -genom yrvädret Möcklaflons vita yta och till höger -sorlar en brun bäck, där smågäddor gå upp om -vårarna och där jag gått med mässingssnara. Men -nu har snön slagit bro över den här och där. -Vid åbron stannar jag och tittar ned på den -varmbrungula bottnen. Vissen starr står och darrar -i strömdraget. Om man hoppar upp och ned -på strandtuvorna, komma feta gröna kräftor baklänges -ut ur gyttjemoln och gå på sned en stund -tills de besluta sig för att krypa in i något mystiskt -hål under motsatta strandens tuvor. Men -nu måste jag gå till fattigstugan!</p> - -<p>Genom yrsnön ser jag redan kyrkan, sockenstugan -och fattigstugan, tröstlösa, fula och fattiga -alla tre. Mitt för kyrkogårdsgrindarna ligger en -väldig driva och från dess krön kan jag se in -över gravarna, där jag lekt med mina skolkamrater. -Där finns bara två familjegravar. Inom ett -järnstaket ligger kammarjunkare Spaldencreutz, -som sades vara Gustav IV Adolfs bror, fast Gustav -den tredje kanske inte var hans far. Underliga -äro herrans vägar! Och under en mossig sten<span class="pagenum"><a name="Sid_14" id="Sid_14">[14]</a></span> -ligger Maja Skragge, änkan efter kaparkaptenen, -som kom hem från Medelhavet med en järnkista -full med spanska dubloner och holländska -bågskyttar och köpte fyra hemman i socknen och -reste ut igen och försvann. Men änkan fortsatte -hans regemente och piskade upp drängarna högst -egenhändigt och körde sitt fyrspann själv när hon -åkte till kyrkan.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> -<img src="images/illus1.jpg" width="500" height="350" alt="" /> -</div> - -<p>Men utanför sydvästra hörnet av kyrkogården -är självspillingarnas plats, och där växer intet gräs, -ty marken är förbannad.</p> - -<p>I sockenstugans övre våning bodde klockaren, -som var fritänkare och spelade gammal musik -på ett gammalt piano med gula tangenter och -spinetton.</p> - -<p>Bredvid sockenstugan låg fattigstugan, rutten, -sned och vind, två rum nere, ett på vinden.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_15" id="Sid_15">[15]</a></span></p> - -<p>Jag stampade av mig snön i den svarta förstugan. -Från köket, det största rummet, hördes -ilskna röster, gamla, vresiga, knarrande gubbstämmor -och gumfalsetter. Vid mina stampningar -förtonade grälet därinne som en döende -morrning, dörren öppnades och jag kände igen -Regentas röst, som frågade: — Ocken ä dä? <em class="gesperrt">Regenta</em> -var stående namn på fattighusets värdinnor.</p> - -<p>— D’ä bara Albert, jag skulle lämna en korg -hemifrån.</p> - -<p>— Kors i alla tier, ä Albet ute å går i -tocket vär! Ja, si den frua, den frua, ho tänker -då förjämnan på di fattie. Stig in å värm sej, de -yr ju så d’ä rent okrestlit — åj åj åj, å så tånger -korgen ä! Ja, den frua, den frua, en har la allri sitt -maken!</p> - -<p>Jag klev över den alnshöga tröskeln och såg -mig omkring. Det var inget obekant folk, jag -kände varje fattighjon.</p> - -<p>Nu sutto de där i sina fållbänkar, män och -kvinnor om varandra och sågo i den tilltagande -skymningen ut som trasbylten. Elden smällde och -pep i några sura tallpinnar på härden och det sparsamma -skenet fladdrade som på måfå runt väggarna, -kastande en ljusfläck här och en där, glänste -till i ett par brillor, kom en flintskalle att blänka.</p> - -<p>Där satt gubben Sjöstedt, nittiåringen, rak i -ryggen som en soldat, oböjd av ödet, hård som -flinta, hemsk ännu att skåda, när sinnet rann på -honom. Han hade varit socknens rikaste bonde -men processat bort gård och grund, processat<span class="pagenum"><a name="Sid_16" id="Sid_16">[16]</a></span> -bort sitt sista öre. Nu satt han här längst upp -vid fönstret och stirrade framför sig med små -stickande ögon. Han delade säng med Gremsingen, -en åttiåring som också varit bonde. Han led av -andtäppa och vi pojkar kunde härma hans pip och -hostning på ett sätt som närmade sig fulländning.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> -<img src="images/illus2.jpg" width="500" height="400" alt="" /> -</div> - -<p>Dessa båda bildade fattighusets aristokratiska -element.</p> - -<p>Där satt Grejsen, före detta soldat, omstrålad -av ett slags krigisk gloria, ty han hade legat på -kommendering i Skåne när Carl XV skulle hjälpa -dansken mot tysken. Han ljög så att små blå lågor -flammade kring hans enda framtand. Han hade -vita mustascher, vit rättarkrans och spännhalsduk, -blå outslitliga kommissbyxor med skinn på knän<span class="pagenum"><a name="Sid_17" id="Sid_17">[17]</a></span> -och bak och träskostövlar. Bredvid honom satt -Håka, före detta mordbrännare, numera kvastmakare. -I fattighuset bodde han bara om vintrarna. -Somrarna drog han omkring i bygden, ty -han hade vandrareblod. Han var känd i varenda -socken mellan Eksjö och Västervik. Man skulle -aldrig lämna honom ensam i köken. I hans korg -hade jag en gång släppt in en levande ekorre. —</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> -<img src="images/illus3.jpg" width="500" height="400" alt="" /> -</div> - -<p>I nästa fållbänk sutto Kitta På Sne och Falka-Stava. -Kitta hade tjänat piga i bättre hus, men en -sergeant hade gjort henne olycklig. Sonen som -blev sjöman hade skickat hem pengar i många år, -men så småningom upphörde sändningarna. Han -var väl drunknad. Falka-Stava hade varit regementshetär<span class="pagenum"><a name="Sid_18" id="Sid_18">[18]</a></span> -vid Smålands husarer. Nu var hon -stendöv och använde sina hoptiggda slantar till -snus. Hon hade inte ett grått hårstrå, ögonen -voro svarta som kol, örnnäsa hade hon, som alltid -var brun av snus, rynkig var hon som ett gammalt -äpple, och kring for hon som ett torrt skinn.</p> - -<p>I sängen mittemot satt Muffa-Lotta, som inte -kunde tala rent. Hon kardade ull åt bondhustrurna -och sprang med skvaller. Hon var krokryggig så -att huvudet tycktes sitta mitt på bröstet och gnodde -i ur och skur utefter vägarna med sin ullkorg, -fick en kaffeskvätt här och en där. Det var en -sport bland oss pojkar att kunna tala som Muffa-Lotta.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> -<img src="images/illus4.jpg" width="500" height="425" alt="" /> -</div> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_19" id="Sid_19">[19]</a></span></p> - -<p>Bredvid Muffa-Lotta satt Lama Johanna. Benen -voro förtvinade och hon måste ha hjälp med -både det ena och det andra. Men sticka strumpor -kunde hon. Hennes fingrar rörde stickorna blixtsnabbt -och ögonen hade hon med sig. Hon hade -en fix idé — att ett kärleksförhållande existerade -mellan Falka-Stava och Håka. Det tjänade ingenting -till att försöka ta henne ur den tron. Hon -kunde ligga vaken natt efter natt och stirra och -lyssna i mörkret, och när hon jagat upp sin fantasi -tillräckligt väckte hon sin sängkamrat och bad -henne dra eld på en svavelsticka, ty det stod aldrig -rätt till. Och Muffa-Lotta for upp ur sömnen och -bad på sitt kinesiska språk Johanna dra ända in i -Hälsingland. Och då vaknade kanske de andra. -Grejsen svor så taket kunde lyfta sig och Kitta -På Sne skällde och gnällde om nattfred och försäkrade -att Falka-Stava låg som död under samma -fäll som hon — det var bara svartsjuka — hon -skulle skäms och veta hut gamla lama människan -— tänk om Johanna vore frisk och hade samma -sinnelag — marskattorna voro som läsbarn emot -henne, och en skulle vända ut och in på henne -och titta på själen — håll dej still och sov ditt -skrälle!</p> - -<p>Och då teg Johanna. Hon våndades en stund -och suckade och vred på så mycket av kroppen -hon kunde tills hon somnade av trötthet vid att -lyssna och stirra. Och snart hördes bara de sovandes -stånkande, Gremsingens pip i bröstet och en -och annan snarkning.</p> - -<p>I den återstående sängen låg stortjuven Stolpe.<span class="pagenum"><a name="Sid_20" id="Sid_20">[20]</a></span> -Han sov mest nu på sina lagrar. Han var över 70 -år och 40 av dem hade han varit i fängelse. Det -var han som stal kyrksilvret i Håskulla kyrka med -prästen Ekborns hjälp. Prästen stod själv i sakristian -och langade dyrgriparna ut genom fönstret -till Stolpe. Ekborn hängde sig i rannsakningshäktet, -men Stolpe ville leva och vittja flera kyrkor. Det -lyckades också, men han blev alltid fast, ty kyrkstöld -hade ingen välsignelse med sig. Han var -far till en massa barn som alla hade samma tjuvsena -och voro fruktade i många kyrksocknar, ty de -drogo sig ej för att ta till kniven om det gällde.</p> - -<p>Man må inte tro, att gubben Stolpe var orkeslös, -fast han sov för det mesta. Han var bara lat.</p> - -<p>Hans sängkamrat var Blinningen, Johan Petter, -blindfödd och f. d. elev vid blind- och dövstuminstitutet. -Han representerade bildningen inom -fattigstugan, ty han var den ende som kunde läsa. -På vinterkvällarna, då hjonen trötta efter dagens -strövtåg med tiggarpåsen sutto och dåsade i mörkret -— ty ljus användes icke — tog Johan Petter -fram den enda bok han ägde och läste med oändligt -långsam sövande röst igenom den från pärm -till pärm. Han kunde den sedan många år utantill, -men han satt ändå och fingrade på de upphöjda -typerna alldeles som på institutet, ty det hörde till, -han var lärd så. Boken var Den Blindes tidsförsonare, -Stockholm, tryckt hos L. J. Hjerta 1842. -Johan Petter var litet larvig, litet fjollig, eller hur -man skall säga. Han var en fyrtiårs man, yngst -av hjonen. Lama Johanna påstod alldeles säkert -att Regenta och han hade sitt ihop, men hur det<span class="pagenum"><a name="Sid_21" id="Sid_21">[21]</a></span> -var med det vet inte jag. Säkert är emellertid att -Johan Petter var favoriten. Regenta var en frodig -femtioårs människa med tjocka läppar, små talgiga -ögon och lätt grånat hår. Hon var despot och -styrde med järnspira. Hon hade många år bott -tillsammans med skinnskräddare Parath i Uddestorp, -och när han dog — han frös ihjäl efter en -vintermarknad i Ingatorp ute på Bruzaholmsskogen -— sökte hon och fick den just lediga och framstående -befattningen som Regenta i fattigstugan.</p> - -<p>När hon var på dåligt humör och skulle liva -upp sig med en kaffeskvätt och gick fram för att -elda i spisen, där vart hjon hade sin egen kaffekokare -stående, kunde den onde flyga i henne så -att hon slängde alla de andras kokare utåt golvet -så sumpen yrde och skrek: — Ja har ju sagt att -spisen ä min!</p> - -<p>»Spisen ä min, sa Regenta», var ett ordspråk -i socknen.</p> - -<p>Vid sådana tillfällen blev det liv i luckan. -Grejsen svor och gubben Stolpe lovade att skära -av morlösa (matstrupen) på Regenta. Muffa-Lotta -skällde på kinesiska och Falka-Stavas ögon lyste -som onda stjärnor. Hon ville bitas och rivas, men -Regenta var stark och satte henne i sängen så lumporna -yrde.</p> - -<p>Regenta bodde i vindskammaren. Det var liksom -förnämligare. Så när hade jag glömt berätta -att det andra rummet på nedre botten upptogs -av gubben Geiz, f. d. husar och tokig, fast hans -galenskap som oftast var av det mildare slaget. -Han låg i sin säng höljd i trasor av de mest vidunderliga<span class="pagenum"><a name="Sid_22" id="Sid_22">[22]</a></span> -slag och kulörer och lallade som ett -barn, måste matas som ett barn. Men när han -fick sina anfall måste han bindas. Då sköt han -fradga ur den tandlösa käften och vrålade då och -då fram rysliga svordomar, minnen från korpralstiden -och rekrytexercisen vid Ingelsta skvadron.</p> - -<p>Ja, nu sutto de där i sina fållbänkar allesammans. -Ur de svarta munnarna stod andedräkten -vit, ty det var kallt i rummet. Blåsten ven i ett -par trånga rutor. Den sura veden fräste och -smällde.</p> - -<p>— Ja, ja få la tömma kôrgen då, Albet lelle, -sade Regenta, för han sa la ha en tebakers mä -sej, när han går.</p> - -<p>Hon började plocka opp innehållet på fällbordet.</p> - -<p>— Åck åck åck, ja, den frua, den frua! Si -va brö, va brö, å vörtbrö te på köpet! å va kôrv -å va fläsk — ja, åck åck åck! — å va ljus — ho -tar sej rent å för när.</p> - -<p>— I kan la tänna på ett ljus då, när en har -lyse, sade gubben Sjöstedt.</p> - -<p>— Ja vesst, vesst, Sjöstedt lelle, dä sa ja vesst -dä. Ja sa bara gå opp på kammarn ätter svagelstecker. -Ja, si nu slipper den fattige å setta i -mörker. Si en törs inte lämna nåra stecker här -nere, för si gubba ä så ovålia så.</p> - -<p>— Hut, käring, brummade Stolpe. Men vindstrappan -knarrade redan under Regentas lispund.</p> - -<p>Stolpe reste sig stånkande ur sängen.</p> - -<p>— Ja, en sa la glo på gusslånet, då, ätter som -dä likar sej te kalas.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_23" id="Sid_23">[23]</a></span></p> - -<p>— Steck inte dit klorna förrän dä bler ljus, -för då får du mek å leka mä, varnade Grejsen. -Nää du, Stolpafaen, Regenta sa räkna, innan du -ger dej opp i maten. Sett logn, sa ja!</p> - -<p>Regenta klev in.</p> - -<p>— Si ja feck lôven å ta rätt på ljusastaken -också, si! Va ä I oppe ätter, Stolpe? I har la -inte vatt framme ve bordet? Si nu ble dä ljust — -å s’ocke ljus, köpeljus ä dä, ja, en har då allri -sitt maken, den frua, den frua, ja säjer då dä! -Har I vet å tacka nu, era stackare? Ja, ja får la -tacka då för mej å di andra. Gu ska löna hasskapet -på den yttersta dagen i evihet amen, skulle -inte sånt hasskap få sitta på nådatronen i hans -rike, så kômmer la ingen in i saliheta, d’ä ljug dä!</p> - -<p>— Ja tack, söta snälla! Hälsa å tacka så möe! -Ja tack, då! ljödo några röster i korus.</p> - -<p>Men Blinningen tillade: — Vell inte Albet ha -ett guss ord mä säj på vägen?</p> - -<p>Regenta for ut: — Äsch, tösst mä dej, Johan -Petter! Han vell läsa, stackarn — — Men Albet -får la gå nu, innan dä bler nermörkt.</p> - -<p>— Å, ja ä inte mörkrädd! Läs du, Johan -Petter!</p> - -<p>Jag visste att Blinningen blev ledsen, om han -inte fick läsa för varje främmande som hade något -ärende i fattigstugan.</p> - -<p>— Sir I dä, Regenta, atte han vell! triumferade -Blinningen och grävde fram sin bok bakom huvuddynan. -Han började fingra på första sidan och -stavade i klagande tonfall:</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_24" id="Sid_24">[24]</a></span></p> - -<p>Den blindes Tidsförsonare.</p> - -<p>Stockholm, tryckt hos L. J. Hjerta, 1842. Stormäktigsta -Allranådigsta Drottning! Detta första i -Swerige werkställda försök att medelst tryckta -upphöjda bokstäfver bereda Blinda tillfälle att -sjelfwa lära sig känna och läsa sitt modersmål, -nedlägges i underdånighet inför de Blindes och -Döfstummes höga Beskyddarinna. Det nådiga -hägn och Moderliga beskydd, hwarmed Eders -Kongl. Majestät alltid täckts omfatta dessa wanlottade -med-christna, inger mig den ljufwa förhoppning, -att denna lilla samling af tänkespråk -m. m., utgifwen till ljus och tröst på den Blindes -töckenhöljda bana, skall med nådigt wälbehag af -Eders Kongl. Majestät upptagas. Med djupaste -undersåtlig wördnad, trohet och nit framhärdar -Allernådigsta Drottning, Eders Kongl. Majestäts -Allerunderdånigste och tropligtigste tjenare och -undersåte O. E. Borg. Allm. Institutet för Blinda -och Döfstumma den 8 Now. 1842. ABCDEFGHIJK -— dä hörs bjällrer i Ekeberga li, sade Blinningen -plötsligt och lyssnade.</p> - -<p>Jag lyssnade också, men hörde ingenting.</p> - -<p>— LMNOPQ — di kommer närmre, dä la -nôen, sum sa te tôjet — RSTUW —</p> - -<p>— Va sa du setta å läsa upp alfabeten för? -Dä vet du la, atte Albet ä lärder på förut, sade -Regenta.</p> - -<p>— Dä kan va, dä, invände Johan Petter, men -när alfabeten <em class="gesperrt">står</em> här, så sa en la läsa opp’et. -Å seffrera å skiljeteckna mä. Men nu så kommer<span class="pagenum"><a name="Sid_25" id="Sid_25">[25]</a></span> -dä redia guss ord: Tröste- och tänkespråk. Tålamod -besegrar allt. Flit bräcker mödans skal. Blott -werksamhet är lif, och arbete är njutning.</p> - -<p>Nu hördes bjällrorna närma sig i rask takt.</p> - -<p>— Daglig öfning gifwer färdighet. Gör rätt, -det är din plikt, gör godt, det är din ära, fortsatte -Johan Petter i sorglig näston. Där tro och -kärlek styrka gifwa, försakelse blir lätt för menskan. -— Di kommer hit, åkara, sade Johan Petter. Nu -tar di å ve grinna.</p> - -<p>— D’ä la nôen, som sa te klockarn, gissade -Regenta och försökte se ut genom fönstret, som -nu stod svart i kvällningen. Nä, jesses, di kör -rakt på vårat, va kan dä va för främmat?</p> - -<p>Släden stannade utanför fattigstutrappan, tunga -stövlar klampade på bron och i förstugan, dörren -rycktes upp och in kommer Johan i Havvik, fjärdingskarlen. -Han kom tydligen »i dragande kall å -ämbetets vägnar», ty han såg bister ut, en förkroppsligad -bild av den hämnande rättvisan. Gubbar -och gummor stirrade oroligt på den mäktige.</p> - -<p>— Go kväll, sulle ja la sä, men dä egentelien -mä Stolpen och Regenta ja vell tala. Säj nu, -Stolpe, har du son din, Kalle, den lömmelen, gömder -här nôenstans. Ljuj nu inte utan erkänn, för -här sa i alla fall ble unnersökning och rumsterning. -Finns han här, så säj ifrå du mä Regenta, -å förvarra inte dett straff!</p> - -<p>— Nää, fjärsman lelle, ja har inte sitt te nån -Kalle. Ä dä nôen aen sum har sett te Kalle Stolpe? -Nää, si dä! å faren sulle la va den närmasta.</p> - -<p>— Inte har ja sitt te pôjken, sade Stolpe och<span class="pagenum"><a name="Sid_26" id="Sid_26">[26]</a></span> -spottade framför fjärdingskarlen. Han ä la gammal -nock nu för te inte hänga far sin i rockaskörta. -Va har han gjort för nôe nu då?</p> - -<p>Jo han kum ut ifrå cellera i Jönseping som -i förrgår, å han va inte väl utkummen förrän han -geck på kroa å skar en bromsare ve bana, å när -di sulle ta’an så skar han en två’l’tri te å smatt -ut å kum unna. Å i natt så har di brötet sej in hos -handlingsman i Höreda å di tror att dä ä pôjken -din, för dä va nôen sum hadde sitt’an bortåt Hunnersta -te.</p> - -<p>Gubben Stolpes ögon glindrade.</p> - -<p>— Ja ta’an den som kan, ho ho, men här -finns han inte.</p> - -<p>— Men han brukar ju allti bo här när han -ä ute på illt å jävelskap. Säj nu opprecktit, um I -har’an här! Jasså, I vell inte. Ja, då får vi la -bönna på å söka.</p> - -<p>Han öppnade dörren. — Agust, binn marra -ve broa å kum in, för här ska ble rumsterning. -Lås farstedöra å ta u nöckelen!</p> - -<p>— Nej, låt mej komma ut först, Johan, bad -jag.</p> - -<p>— Köss, ä Albet här? Å ja sum inte så’an. -Ja, dä bäst atte han går. Ajöss, ajöss, å hälsa så -gôtt!</p> - -<p>Jag tog min korg och gick. Yrvädret hade -tilltagit, stormen ven i kyrkogårdens kala aspar. -Jag tänkte på min vän Kalle Stolpe, som varit -så hygglig mot mig, då vi voro skolkamrater. -Han var ju äldre än jag, men han var litet sen i -skolan. Han låg inte åt vetenskapen. Vid det här<span class="pagenum"><a name="Sid_27" id="Sid_27">[27]</a></span> -laget var han väl aderton år. Hur många tallbössor -hade han inte gjort åt mig, hur många -enbågar hade han inte skurit för min räkning och -hur mycket rackartyg hade han inte lärt mig. -Hur m — —</p> - -<p>— Va ä du för en?</p> - -<p>Ur dunklet bakom syrenhäcken vid kyrkogårdsmuren -steg en lång figur fram. Mitt hjärta -stannade. Jag kände igen silhuetten genom snöyran. -Det var Kalle Stolpe.</p> - -<p>— Jasså, ä dä du, Albet! Ja så la, atte du -kum ifrå fattistôva. Va ä dä för en släe, sum -står där?</p> - -<p>— D’ä fjärdingsman.</p> - -<p>— Jävlarrr — då bler dä å ta på luffen igen -— jösses va ja ä trötter, ja har gått i ett gångane -sen i går môra. Å i kväll hade ja tänkt å smita -mej in, när Regenta hade gått opp på kammarn, -å lagt mej på golvet eller krôpet ôpp i spisen, -men nu går dä inte förstås, för kärngera kan inte -hålla tjåken — va sae fjärdingskarn?</p> - -<p>— Han sa att du hade skurit en bromsare -— —</p> - -<p>— Jojo du, di va på mej som fluger på sirap, -men ja tappade u dom lite krösamos mä svallingen -blank — —</p> - -<p>— Å så trodde di att dä ä du som har brutit -dej in hos handlarn i Höreda —</p> - -<p>— Hongri förstår du, gôsse, så dä rev å slet -i buken, men ja skar bara å ett schok amerikanskt -fläsk —</p> - -<p>— Di söker efter dej på vind —</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_28" id="Sid_28">[28]</a></span></p> - -<p>— Ha ha, låt dom snoka — å så har ja mä -mej julklapp te gubbafasen, en kagge matsnus! -Å den ligger här i snön bakom syrenera — du ä en -bra pôjk Albet å du skvallrar inte, men säj åt -gubben att han har snus här i snödriva, när du -går i julotta i övermôra. Men nu får ja ge mej -i väg. Ligger sjön?</p> - -<p>— Ja, nog har di gått’en, men inte ä han -säker —</p> - -<p>— Ja måste över sjön innan dä bler svart i -kväll, för annars hittar ja inte dit ja vell. Håll -tjåken, Albet, annars så vet du — —! Ajöss mä -dej! Ja tar över åkern här å ner te sjön. Glöm -inte kaggen!</p> - -<p>Och Kalle Stolpe försvann i natten och snöstormen.</p> - -<p>Sedan har ingen hört av honom.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_29" id="Sid_29">[29]</a></span></p> - -<h2 id="Konstnaersliv">Konstnärsliv.</h2> - -<p>Ett julminne.</p> - -<p>— Ja, tänk vad tiden går! Det är ju en sanning, -som är upprepad till banalitet, men man förstår -inte riktigt innebörden av den, förrän man -passerat trettiotalet. Då bär det av utför, som om -man halkade i en trappa. Och vad åren förefalla -onaturligt korta, om också dagarna synas långa -var och en för sig!</p> - -<p>Vi sitta i min ateljé. Skymningen faller på. -Dyningen skvalpar sakta. En Norrlandsbåt, som -passerar längst ute vid horisonten, har redan tänt -lanternorna.</p> - -<p>— Tänk, att det redan lider mot jul! Det var -ju nyss vår — — —</p> - -<p>— Blir du sentimental?</p> - -<p>Min vän svarade inte. Jag fortsatte: — Jag -tycker att vi inte ha något att beklaga oss över. -Här sitta vi nu i ett varmt rum med både grogg -och cigarrer, litet grå i skägget visserligen, men -friska och arbetsdugliga. Skulle du vilja ha igen -tiden för snart tjugu år sen? Nej, min gosse, det -vill du inte!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_30" id="Sid_30">[30]</a></span></p> - -<p>— Ja, men minns du vårt gudomliga lättsinne? -Det är åtminstone en förlust att beklaga. -Men svälten, den vill jag verkligen inte ha tillbaka. -Jag föredrar kaviar och järpe och vältempererat -vin, ja, till och med sill och potatis. Men jag blir -alltid nedstämd mot jularna, kan inte hjälpa det. -Julen hotar som en mara och jag måste skruva -upp mig för att barnen icke skola märka något. -När jag köper julklappar åt familjen, är det som -allt det gamla hemska skulle hota mig igen. Den, -som svultit som jag, glömmer det aldrig. Fy tusan! -Skål! Jag minns en särskilt svår jul, och det är -minnet av den, som sitter i och sprider sig och -smutsar ner allt, ungefär som pariserblått på paletten.</p> - -<p>— Ja, vi svalt ju allesammans, åtminstone de -flesta, men inte gåvo vi oss för det. För min del -tycker jag, att den där tiden är så gott som utplånad -ur minnet. Jag minns inga detaljer längre. -Det är som något förhistoriskt. Men kanske var -du värre ute än vi andra.</p> - -<p>— Ja, jag skall gärna berätta det. Kanske -verkar det som en befrielse. Ja, herre gud, vad -man har varit dum, ty det berodde på min dumhet -— delvis åtminstone!</p> - -<p>Du minns, att jag förlovade mig redan i Uppsala. -Flickan hade litet pengar, fast det var, vid -gud, inte orsaken. Du kan tänka dig, att det blev -uppståndelse i hennes familj — gå och förlova sig -med en studentvalp, som inte ägde ett öre! Men -hon stod på sig, och det eklaterades, sedan släktingarna -på underjordisk väg tagit reda på, att<span class="pagenum"><a name="Sid_31" id="Sid_31">[31]</a></span> -jag åtminstone inte var någon Långholmskandidat. -Du skulle sett med vilken komiskt kylig reservation -de behandlade mig. Och inte blev det bättre, -när jag helt plötsligt slungade böckerna för att bli -målare. Nu var jag naturligtvis spritt galen.</p> - -<p>Den närmaste tiden efteråt minns du själv. -Du minns skolan vi arbetade på, hur vi bytte ut -studentmössorna mot slokhattar och levde på kaffe. -Nog var det underbart att magarna höllo stånd -mot den dieten. Tobak och kaffe och vid festliga -tillfällen ett glas öl i något kafé vid en bakgata, -medan vi stormade himlen i vår fantasi och kalfatrade -allt. Ned med akademien och upp med oss -själva! Och om nätterna sutto vi i varandras -kyffen och filosoferade och diskuterade tvärsigenom -rökmolnen tills solen stack in huvudet och -födde oss en ny dag att filosofera bort. Varifrån -fingo vi pengar? Det är mig ännu en gåta.</p> - -<p>— Å, du minns väl, att vi målade kort till -både påsk, pingst, lövhyddohögtiden och jul. Kort -för 25 öre stycket.</p> - -<p>— Ja, men när någon hade fått sälja för ett -par kronor skulle ju allihop leva på mecenaten. -Nå, det var ju billigt på bolagskrogarna den tiden. -Kommer du ihåg dillköttet och svagdrickat och -när vi bjödo fyra sjåare på middag mot att de -skulle sitta modell och du höll på att få stryk för -att du karikerade dem? Men det svåraste var att -alltid laga så att jag hade en tioöring över till -porto var dag, ty vi skrevo till varandra dagligen, -fästmön och jag. Och färgen var dyr. Man -gick och avlade milliondukar i hjärnan och målade<span class="pagenum"><a name="Sid_32" id="Sid_32">[32]</a></span> -i tomma luften, ty man hade inte färg. Kommer du -ihåg, Olle, då jag hade köpt en heltub kadmium -för fyra kronor? Han blev formligen ursinnig och -skrek: är du galen, människa, jag som inte ätit -sen i förrgår! Hit med tuben på ögonblicket!</p> - -<p>Han fick den och lyckades verkligen byta ut -den mot en liten tub kromgult hos färghandlaren -och få över tre kronor tillbaka. Sen blev det fest -på dillkött och öl. Man övervakades faktiskt för -att ej få förfalla till excesser i fråga om färg och -duk, då kotteriet var utan mynt. Kommer du ihåg -Otto, som brukade säga: — Kom så gå vi hem till -mig och röka middag!</p> - -<p>Men allt det där minns du nog. Nu kommer -jag till ämnet. Jag hade hyrt in mig långt ute -på Kungsholmen hos en arbetarfamilj, som hade -ett kallrum, smalt som en sarkofag och kallt som -en sådan. Det blev höst med regn och rusk. Ingen -ville köpa mina usla tavellappar, och med mina -blomsterkort och skämtkort hade jag redan tröttat -ut pappershandlare och cigarrbutiker. Om dagarna -gingo jag och ett par kamrater och tecknade gamla -kåkar på Söder — lyckades sälja en och annan -teckning för en à två kronor till antikvitetshandlare, -i antikvariat eller till någon oförsiktig samlare. -Men pengarna duggade alltmera sällan. -Glåmiga i synen och rökande torrt i våra pipor -släpade vi oss omkring i stan, och, när kvällen -kom, ströko vi utefter kajerna och beundrade lyktreflexerna. -Det blev klent med himlastormningen. -Den uppträdde bara då magen någon gång reagerade<span class="pagenum"><a name="Sid_33" id="Sid_33">[33]</a></span> -efter dillkött, ty då tillfälle yppade sig, åt -man tills man blev rusig.</p> - -<p>Du låg på landet då och hade det bra, du, -lycklige ost!</p> - -<p>Våra överrockar hade naturligtvis gått all världens -väg, våra skor voro trasiga, och vi måste göra -uppfinningar för att dölja de värsta skavankerna -i kläderna — ty utan snygga kläder går det inte. -Det är som om förläggare och redaktörer skulle -mer än andra dra sig för en man, som inte är -oklanderligt klädd. Vi försökte sälja karikatyrer -till tidningarna, men på den tiden gillades inga -karikatyrer. — Ordentliga skola teckningarna vara, -sade redaktören. Inte duger det här! Det är ju -bara överdrifter! Ser en människa ut så här, -kanske? Gå på akademien och lär er teckna, unge -man, och kom tillbaka då ni blivit utlärd! Och -ändå visste vi, att våra teckningar voro bra.</p> - -<p>Efter sådana avslag brukade vi allvarligt överlägga -om lämpligheten att göra slut på en usel tillvaro. -Vi gingo på Skeppsbron och tittade ner i -det smutsiga vattnet, vi beundrade revolvrar i bodfönstren, -vi fantiserade om cyankalium, som vår -Uppsalakamrat, du vet, klarade sig med.</p> - -<p>Och på kvällarna kröp jag ned i min kalla -bädd med skrikande mage och låg och stirrade -på brandmuren utanför fönstret tills jag domnade.</p> - -<p>En morgon, det var två dagar före jul, brydde -jag mig ej om att stiga upp. Jag hade inte ätit -på två dar och var för övrigt undernärd sedan -längre tid. Min värdinna kom in framemot middagen -och frågade hur jag mådde. — Jo, tackar<span class="pagenum"><a name="Sid_34" id="Sid_34">[34]</a></span> -bra, sade jag, men jag tänker ligga i dag, jag är -trött.</p> - -<p>— Men ska inte herrn äta då? Jag springer -så gärna ned på magasinet och hämtar lite kallskuret, -om herrn ger mig pengar.</p> - -<p>— Nej, tack, jag är inte hungrig.</p> - -<p>Hon muttrade något och gick.</p> - -<p>— Men varför skrev du inte till din fästmö? -Hon hade ju pengar.</p> - -<p>— Ja, det var det, som var det dumma. Jag -hade inte med ett ord låtit henne veta, hur det -stod till, och inte kunde hon med egna ögon övertyga -sig om något rörande mig, ty konvenansen -tillät, gudbevars, inte att hon reste upp till Stockholm -för att hälsa på mig. Ung och glad och oerfaren -som hon var, hade hon inte en tanke på -annat elände än det, som händelsevis kom henne -under ögonen. Hon trodde naturligtvis, att jag -var livad och elegant som då vi förlovade oss. -Jag skulle ju bli en stor målare och världen måste -leka för mig och le åt mig.</p> - -<p>Nå — jag låg hela dagen. Tredje dagens -svält är inte svår alls. Man bara slöar till och -känner sig trött. Jag somnade och vaknade och -somnade igen, omväxlande, tills det blev natt. Jag -låg och stirrade på den fördömda brandmuren, -som upplystes av gatlyktan nedifrån djupet av -gatan. Jag låg och målade alfresco på den i -tankarna, tills jag sjönk i dvala.</p> - -<p>Jag for upp i sängen, badande i svett. Pulsarna -bultade i tinningarna. Men vad var det? -Brandmuren var ingen mur längre. Det var en<span class="pagenum"><a name="Sid_35" id="Sid_35">[35]</a></span> -väldig tavla med ett landskap. En väg slingrade -sig mellan gröna trän under sommarmoln.</p> - -<p>Jag gnuggade mig i ögonen. Jo, jag var riktigt -vaken, men jag hade feber. Jag vet ju, tänkte -jag, att det är en brandmur och ingen tavla. Alltså -är det här hungerhallucinationer, sade jag till mig -själv.</p> - -<p>Nå, låt gå då för hungerhallucinationer! -Gärna för mig! Men konstigt är det, att jag -inte kan tänka bort landskapet! Det vore väl -själva tusan!</p> - -<p>Jag steg upp, men raglade som en drucken -mot dörren med en väldig duns. Det blev liv inne -i rummet bredvid, där mitt värdfolk låg. Någon -strök eld på en tändsticka och jag hörde steg av -nakna fötter närma sig. Min värd gläntade på -dörren.</p> - -<p>— Vad är det fråga om? sade han.</p> - -<p>— Jo, kom in, herr Lundgren, och säg om -inte det där är ett landskap, en tavla, svarade jag -och pekade ut genom fönstret.</p> - -<p>— En tavla? Herrn yrar, herrn drömmer. -Drick ett glas vatten och gå inte och stollas på det -här sättet, så en stackare inte får sova, när man har -arbetat hela dagen. Tavla! Va ä dä för galenskaper?</p> - -<p>— Ja, kanske det inte är någon tavla, då! Ja, -ursäkta att jag störde, jag har visst drömt. Godnatt!</p> - -<p>Lundgren gick småsvärjande och lade sig.</p> - -<p>Men visst var det en tavla! Herre gud, jag<span class="pagenum"><a name="Sid_36" id="Sid_36">[36]</a></span> -ser ju så tydligt alltsammans, trädstammarna och -lövverket mot luften! Jag måtte ha feber!</p> - -<p>Jag kröp till sängs och låg och försökte arbeta -bort tavlan ur min hjärna, tills allt blev -ett kaotiskt virrvarr av färger och linjer. Jag -kände ingen hunger och jag funderade över detta -egendomliga faktum tills jag somnade igen.</p> - -<p>Jag vaknade långt fram på dagen vid att fru -Lundgren tämligen omilt skakade på mig.</p> - -<p>Jag for upp. Svetten rann i strömmar över -hela min kropp.</p> - -<p>— Inte duger det här, sade hon. Herrn är -sjuk. Och inte har herrn ätit på över ett dygn. -Ursäkta, hur är det, kanske herrn inte har några -pengar? Vi ha talat, Lundgren och jag, om den -saken.</p> - -<p>— Jo vars, nog har jag pengar, men jag är -bara trött. Kan jag inte få sova i fred? Det var -då själva — —!</p> - -<p>Jag kände ett nervöst utbrott av vrede vara -i antågande.</p> - -<p>— Ja, men nu har jag en kopp buljong här -och en smörgås, och nu är det bäst att herrn -sätter i sig det som bjuds.</p> - -<p>Buljong! Jo, jag kände doften i näsborrarna, -men den äcklade mig.</p> - -<p>— Ja, kanske det, snälla fru Lundgren, svarade -jag för att låtsas centera hennes vänlighet, -samtidigt som ilskan hotade bryta fram. Men -lyckligtvis segrade det lilla förstånd, jag hade kvar. -Jag bad henne ställa koppen på en stol vid sängen, -och hon gick.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_37" id="Sid_37">[37]</a></span></p> - -<p>Med darrande händer förde jag koppen till -munnen och jag sväljde ett par klunkar. Men du -vet hur det är, då man svultit allvarligt en längre -tid. Kroppen vägrar absolut. Jag lyckades ställa -koppen ifrån mig utan olyckshändelse, och så rusade -jag upp. Efteråt hade jag all möda att åter -krypa i säng, och sen minns jag intet förrän följande -morgon, då jag vaknade vid buller i rummet -utanför.</p> - -<p>Jag kände igen rösterna. Det var Olle och -Otto och En tub avlägset, som vi kallade honom. -De voro mycket högljudda.</p> - -<p>— Sjuk, hörde jag Olles röst, han är inte -sjuk, han är bara lite sugen, men det ska vi snart -ändra om. Det är ju julafton i dag, vet ja! Och -här finns mässing, ska lilla frun tro!</p> - -<p>— Jo, han ä sjuk, å ja har telegraferat efter -hans fästmö. Hon telegraferade i går kväll, men -det va omöjligt att få liv i honom, å så öppnade ja -telegrammet, här ä dä för rexten, läs själv: — Varför -inget brev. Svar omgående. Å ja telegraferade: -— Herrn sjuk, kom genast, dä va ju riktigt? -Ja bjöd honom buljong i går, men den kunde han -inte få ner —</p> - -<p>— Gunhild, ja, jag hade ju inte skrivit på -två dar! Och det kom jag ihåg först nu. Då -måtte jag vara sjuk — —</p> - -<p>— Äsch, han kryar nog till sig, bara vi få -hand om honom, hörde jag Olle igen.</p> - -<p>— Men han sover än!</p> - -<p>— Det är väl inte värre än att vi kunna -väcka honom.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_38" id="Sid_38">[38]</a></span></p> - -<p>Och de tre stormade in.</p> - -<p>— Fy fan vad du ser ut! Alldeles som en -sillmjölke i synen. Vi kunde förstå, att det var -något tokigt med dig, efter du varit osynlig så -länge. Men opp med dig nu! Tuben har fått -julpengar och här ska festas. Vi ha redan ätit -frukost och äro pin livade. Vi blevo utkörda från -»Runan» för att Otto spelade munspel. Släng på -dig paltorna med samma och ligg inte och såsa -så där!</p> - -<p>— Ja, men jag tror verkligen, att jag är sjuk. -Jag har inte ätit sen jag vet inte hur länge. Jag -orkar inte gå opp.</p> - -<p>— Kan inte det här hjälpa dig på benen? frågade -Olle och drog fram ett stort papper ur fickan. -Det är »Runans» matsedel, som jag högg innan -vi blevo utkörda. Hör på nu: Smörgåsbord 30 öre, -utan vidare spisning 50 öre. Nu har du levt så -länge på utan vidare spisning, så du kan behöva -litet smörgåsbord. Buljong 25 öre, vitkål 30 öre, -tänk på frikadellerna, kabeljo 30 öre, tänk på supen -till den. O. s. v.! Och tänk på ölet och kaffet och -konjaken och cigarrerna och mat igen, tre gånger -om dan och allting fritt. Och sen gå vi till Blanchs -och höra på Stanék, och sen gå vi hem till Tuben, -för han ska köpa chianti, och — —</p> - -<p>— Jag får väl blåsa liv i den tusan, sade Otto -och tog fram munspelet. Han preludierade en -stund, och så började han säsongens målarvisa. -De båda andra stämde i med full hals:</p> - -<div class="poetry-container"> -<div class="poetry"> -<div class="stanza"> -<div class="verse">»Jag är en liten flicka fin,</div> -<div class="verse">min pappa heter Gredelin,</div><span class="pagenum"><a name="Sid_39" id="Sid_39">[39]</a></span> -<div class="verse">han håller målarmagasin</div> -<div class="verse">och säljer färg med värdig min.</div> -<div class="verse">Jag i en målarkladd är kär,</div> -<div class="verse">min målare på modet är,</div> -<div class="verse">har vida byxor, sammetsrock,</div> -<div class="verse">men sjunger lika glad ändock:</div> -<div class="verse">Tarara-boom-de-ay» — —</div> -</div> -</div> -</div> - -<p>Det värkte i mitt huvud. Jag trodde att jag -skulle svimma. Jag försökte le, antagligen matt.</p> - -<p>— Nej, på dej biter ingenting, din dömåns, -sade Olle. Hör ni, pojkar, jag tror det är bäst att -vi knalla sta och hämta en läkare! Det här duger -inte, han är ju vit i ansiktet som en kyrkvägg!</p> - -<p>I samma ögonblick hörde jag en välbekant -röst ute från tamburen.</p> - -<p>— Pojkar, sade jag, ni få gå nu, för min -fästmö kommer. Adjö med er, kila på bara!</p> - -<p>Med ens kände jag mig så stark, att jag -kunnat hoppa ur sängen. Det är märkvärdigt med -den där kärleken, eller hur?</p> - -<p>Och förbi de utgående trängde sig min fästmö, -frisk och rödblommig av vinterkylan. Tja, sådant -förstår du!</p> - -<p>— — —</p> - -<p>— Jag?! Jag känner mig frisk som en nötkärna, -men jag har varit litet sjuk, antagligen förkylning, -ljög jag. Nu är jag alldeles bra.</p> - -<p>— Men vågar du verkligen gå upp? Du har -ju haft feber och yrat. Nå, kläd på dig i så fall, -så gå vi och äta frukost! Jag stiger ut så länge och -pratar med gumman.</p> - -<p>Egendomligt! Jag kände mig bara litet matt -i knäna. Hunger kände jag fortfarande ingen.<span class="pagenum"><a name="Sid_40" id="Sid_40">[40]</a></span> -Det måste vara nervositet och bli en fruktansvärd -reaktion efter, annars är det ett underverk, tänkte -jag, medan jag klädde mig. Jag sökte göra mig -så elegant som möjligt, trots alla bristerna i mina -kläder. Nå, så var jag färdig.</p> - -<p>I tamburen sade min fästmö: — Men du får -inte gå ut utan överrock, det vore ju vansinnigt, -när du legat sjuk.</p> - -<p>— Jag begagnar aldrig överrock numera.</p> - -<p>— Men nu <em class="gesperrt">måste</em> du ta på den.</p> - -<p>Här måste sanningen fram.</p> - -<p>— Jag har ingen överrock.</p> - -<p>— <em class="gesperrt">Har du ingen överrock?!!</em></p> - -<p>Den mest ohöljda förvåning avspeglade sig i -min fästmös ansikte.</p> - -<p>— Nej!</p> - -<p>— Hör du! — och hon öppnade nervöst tamburdörren. -Ute i trappan tog hon mig i båda -händerna, såg mig i ögonen och frågade:</p> - -<p>— Har du lidit nöd?</p> - -<p>— Ja, mycket!</p> - -<p>— O, jag i min enfald och oerfarenhet, som -aldrig tänkt en tanke ditåt! Men varför har du -inte skrivit något om detta? Det är orätt av dig.</p> - -<p>— Kanske, men man vill ju bevara skenet -så länge som möjligt. Nu förstår jag att det -också berodde på enfald och oerfarenhet.</p> - -<p>— — —</p> - -<p>— Men nu gå vi till Rydberg och äta en -riktigt stadig frukost, sade hon.</p> - -<p>— Nej, på Rydberg kan jag inte visa mig<span class="pagenum"><a name="Sid_41" id="Sid_41">[41]</a></span> -med de här kläderna. Jag vet knappast om jag -ens kan visa mig ute med dig!</p> - -<p>— — —</p> - -<p>Vi gingo till en mindre elegant lokal, och -jag fick berätta. Jag berättade ganska ohöljt. -Nå, det var inte vidare livat, men det kändes bra -att ha det sagt.</p> - -<p>Och jag åt. Jag åt som man äter i ungdomens -vår. Att jag inte blev dödssjuk, är mig oförklarligt, -men läkare ha sagt mig, att återseendets glädje -plus en sund natur <em class="gesperrt">kan</em> ha den effekten.</p> - -<p>Min fästmö måste resa med middagståget. -Föräldrarna medgåvo ej permission mer än mellan -ett par tåg, och det var ju för resten julafton.</p> - -<p>Vid Centralen gav hon mig alla sina pengar, -det var en hel del sedlar. Jag skall alltid -minnas uttrycket i hennes ögon, då tåget ångade -ut från stationen.</p> - -<p>O, du heliga lättsinne! Jag löste igen mina -kläder och min överrock, sökte upp kamraterna -och bjöd dem på festmiddag. Det blev fröjd i -hjärtan och pokaler. Pengarna togo slut så när -som på ett par kronor.</p> - -<p>När jag kommit hem sent på natten, kom -reaktionen. Jag föll i gråt. Jag tände icke genast -ljus, utan satt på sängkanten och snyftade i -mörkret. Samtidigt infann sig också fysisk reaktion. -Spänningen hade varit för stark på båda -områdena.</p> - -<p>Jag tände ljuset för att gå till sängs. På -bordet låg ett brev. Jag bröt det som i en dröm -och läste. Det var från en gammal Uppsalakamrat,<span class="pagenum"><a name="Sid_42" id="Sid_42">[42]</a></span> -som givit studierna på båten och blivit stor källarmästare.</p> - -<p>»Vill du dekorera mina matsalar och mitt -kafé? Du får bara tusen kronor, men du äter och -bor naturligtvis fritt hos mig. Jag hade tänkt, -att den här beställningen skulle komma som julklapp.»</p> - -<p>Jag låg sjuk i en vecka. Min fästmö kom -upp och skötte mig under tiden. Året därpå gifte -vi oss. Sen vet du resten.</p> - -<p>Men jularna ä till för ungarna och inte för -sådana som jag.</p> - -<p>Det var nermörkt, jag stängde ateljén och -vi gingo genom skogen upp mot stugan, som strålade -av ljus och värme.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_43" id="Sid_43">[43]</a></span></p> - -<h2 id="Haroens_omvaendelse">Haröns omvändelse.</h2> - -<p>Då jag sist var på Harön frodades Nåden där -i mer än tropisk yppighet. Tre kolportörer hade -fullt schå och höllo på att äta ut kapellpredikanten, -den de nedsvärtade vid kafferepen, så att han till -slut inte var värd mer än en rutten strömming, -fast han egentligen var så hygglig och renhjärtad -som en präst kan vara. Vilket ju också är ett -betyg, om icke precis stora A. Till och med -skeppar Karlsson var omvänd och lipade som -en sill vid bönemötena och om nätterna stånkade -han och vred sig under tyngden av sina synder, -så att gumman till slut måste låta honom ligga -på kammarn för att få en blund. Ty någon måtta -skall det väl vara i alla fall. Och Antinus Söderberg, -som nyss suttit inne för slagsmål och våldsamt -motstånd mot polis, hade blivit mjuk som -en binnikemask och hängde på frälsningsarmén så -ofta skutan var i stan. Kolportörerna blevo stinna -som korvar och skeno av flott kring de nådeförkunnande -trutarna.</p> - -<p>Fruntimmerna klagade visserligen att intet -blev gjort för Nådens skull. Den inkräktade på<span class="pagenum"><a name="Sid_44" id="Sid_44">[44]</a></span> -fisket och jordbruket och ön tycktes vara till för -kolportörernas skull. Men riket ovanefter är ju i -alla fall värt mera än det jordiska och nog var det -skönt att den eländiga supningen hade tagit slut. -Fast inte hade det skadat med lite mindre religion -och lite mera arbete. Men fruntimmerna äro nu en -gång sådana, att de inte kunna få Nåden i så -hög grad som karlar. De ha ett slags praktiskt -förstånd, som säger dem, var det nödvändiga -världsliga skall ta vid, när himmelriket börjar inkräkta -på ekonomien. Emellertid hade kolportörerna -det bra på alla vis och det var väl huvudsaken.</p> - -<p>Men när jag nu kom till Harön efter två -års frånvaro, hörde jag redan på långt avstånd -ett handklavers glada toner. Handklaver hade -varit bannlysta av kolportörerna. Och när jag -lagt till och beslagit segel och gått i land och -knogade uppför Mårdberget, ljöd redan tramp -från en dansbana. Och när jag kom fram dit, -dansade gubbar och gummor och pojkar och -flickor »skojarn», en gammal skärgårdsdans, så -att stickorna röko ur plankorna. Det var som det -skulle vara, tyckte jag. Och när jag hälsat på -samtliga, gick jag och satte mig hos skepparn på -<em class="gesperrt">Albrektina</em>, min specielle vän. Han berättade -följande, då vi senare på kvällen sutto i hans -trevliga stuga vid en kask:</p> - -<p>— Det hade gått så långt med relanjonen -på Harön, att alla bara grät, men kallpittörerna, -de bara skrattade av salighet, så deras stora magar -hoppade. Och pengar hade de tiggt ihop, så de<span class="pagenum"><a name="Sid_45" id="Sid_45">[45]</a></span> -funderade på att köpa sig jordlappar och bygga -hus. Och jordbruket låg nere och det slarvades -med fisket och i kapellet blev det mässfall gång -på gång. Men så kom det en sådan där författare -dit, en hygglig karl, som bara satt och skrev -dagen i ända. Han hade med sig konserver och -lagade maten själv och kokade kaffe och bjöd -alla som kom. Men han låste aldrig in maten, -utan den låg i sina burkar i köket hur som helst. -Och en morgon var alla burkarna borta. Han blev -förstås ledsen och undrade, att något kunde -komma bort på en ö, där alla hade Nåden. Men -ett par dar efteråt försvann en fårkropp för skräddarn -på Norrudden. Och han gick till den här -författarn, eller vad en skall kalla honom, och -frågade, om han inte ville ha igen sina burkar. -— Visst vill jag det, sa han. Men det är väl -omöjligt. — Om han vill kosta på en femma, så -har han dom igen om ett par dar. De har stulit -från mej också, och jag, som inte har så gott om -pengar, kunde gärna få vara med i den där femman. -— Men hur skall det gå till? frågade författarn. -— Vi går till båtsman Fånglina; han -skaffar’et till rätta. — Men hur skall han kunna -göra det? — Han har svartkonstbok, och den slår -aldrig fel.</p> - -<p>Då blev författarn förstås livad för saken, -för han kunde få något att skriva om, och han -gick med till Fånglina. Och Fånglina sade som -sanningen var, att han inte kunde säga, vem som -stulit konserverna och fårkroppen, men han kunde -sätta diarré eller utsot, som vi säger, på den,<span class="pagenum"><a name="Sid_46" id="Sid_46">[46]</a></span> -som gjort det. Och hjälpte inte det skulle han -kunna skaffa dom ont i ögonen. Och så var det -att ge akt på om någon på ön fick ovanligt med -utsot — den var det.</p> - -<p>Men författarn ville nödvändigt se svartkonstboken. -Det fick han inte, för då skulle den förlora -sin kraft, sade Fånglina. Fånglina fick sin -femma, och sen var det bara att vänta.</p> - -<p>Och de behövde inte vänta länge. För samma -dag hade det varit trettondagskalas hos vaktmästar -Lundgren och där var alla tre kallpittörerna. Och -antingen de hade ätit för mycket eller fått något -galet i sig, så fick de alla tre en sån utsot, så de -sprang på prevetet som tokstollar, och det varade -inte bara en dag, det varade en vecka, och till -slut så låg de i kojerna och kunde knappt säga -mamma och som skelett såg de ut. Och vaktmästar -Lundgren måste ta ut doktare från Stockholm, -och det kostade grova pengar.</p> - -<p>Nu kunde förstås skräddaren på Norrudden -inte hålla babblan, utan överallt där han sydde, -så talte han om alltihop om författarn och sig -själv och Fånglina och kallpittörerna. Så de blev -skyllda för tjyveriet. Och nu vet väl Engström, -vad jag tror om det, men jag tycker, att det är -bättre att såna där latstövlar blir skyllda för tjyveri -än att de får stanna kvar på ön. Det sa jag också, -och alla fruntimmerna var med mig. För fruntimmerna -hade så småningom begripit, att det -skulle gå åt helsike med både fisket och åkern, -om inte dom där jäklarna kom bort. En kan väl -tro på gud utan kallpittörer. Det var Antinus<span class="pagenum"><a name="Sid_47" id="Sid_47">[47]</a></span> -Söderberg, den fylltratten, som började rumstera -med dom. Han trodde på Fånglina som på vår -herre, och det gör nog de flesta, utom jag, fast -underligt ser det ut att kunna peka så rätt efter -bara en liten bok. Det första Antinus gjorde var -att be styrman på Östanåbåten att ta hem två -liter, och när han fått dem och livat opp sig så -han fick humör, så gick han hem och klådde alla -tre kallpittörerna på eget bevåg — det vill säga, -han fördärvade dom inte, men han gav dom på -döpelseklumpen så de lovade att flytta med nästa -lägenhet.</p> - -<p>Nu var det förstås inte kallpittörerna, som -hade stulit grejorna, utan det var väl lumpsamlarn, -som seglar omkring här i skärgården. Han -är tattare och hans pojkar är som ålar och käringen -går och tigger. Men tur var det för Harön, att -kallpittörerna kom bort. För nu fiskas det och -jag vill se såna åkrar på en annan ö! Det kan ju -hända att pojkarna tar sej en liten sup för mycket, -men arbetar gör dom, och det där förbannade -lipandet är det slut med. Nu tar ungdomen sej en -dans när det passar och en sup när det passar -och det kan ju hända, att det går på sned för en -flicka då och då — men det är väl som det -skall vara. Vi har varit likadana allihop från begynnelsen, -och träffar jag någon kallpittör eller -komminister, som förmanar, så säger jag som vår -frälsare: — Den där utan synd är, kaste första -stenen! Huvudsaken är att det arbetas! Sen må -det komma olika regeringar och relanjoner och -länsmänner, det spelar ingen roll, huvudsaken är,<span class="pagenum"><a name="Sid_48" id="Sid_48">[48]</a></span> -att det görs nånting. När var och en sin syssla -sköter, så går oss väl, evad oss möter — det är -ett gammalt bra ord. Här kommer dom med förbud -nu för tiden. Dumheter! Komma till fullvuxet -folk med förbud! Jag gör vad jag vill, ursäkta, -att jag säger det, men det gör jag. Har jag inte -seglat min skuta med förtjänst i tretti år, vafalls? -Och så kommer jag in på en krog i Stockholm och -vill ha mat och nubben, och de svarar, att jag får -vänta så och så länge, fast källarmästarn inte -vill något hellre än sälja mat och sprit! Det är -ju så dumt, så ett får skulle stifta bättre lagar. Men -det ändrar sig nog. Jag tror att det är någon som -stjäl — för det hela beror väl på ekonomien. -Eller kanske det är många som stjäl. Inte vet jag, -men konstigt ser det ut. Att det inte är renhårigt -med alla dessa förbuden, det kan ju en blind se. -Eller vad säger Engström?</p> - -<p>— Ja, vad skall jag säga? Först vill jag säga, -att det var bra, att ni fick bort kallpittörerna och -att ni har börjat få litet trevligt på ön igen. Och -att det arbetas med fiske och i åkern. För resten -tycker jag att alla förbud äro dumma, då de gälla -vuxet folk. Ty en karl gör vad han vill trots alla -förbud. Jag själv till exempel har skaffat mig -en hel apparat för brännvinsbränning för det fall -att det skulle bli spritförbud. Då kommer jag att -sitta hela dagarna nere i min ateljé och bränna -under det jag skriver och gör teckningar eller -målar. Jag tycker, att det är ett göra för en karl.</p> - -<p>— Men låt ingen kallpittör komma in på ön, -Engström, vad han gör, för han anmäler på fläcken,<span class="pagenum"><a name="Sid_49" id="Sid_49">[49]</a></span> -om han inte får procent på tillverkningen! Kan -han bara hålla sej god vän med länsman och -häradshövdingen, så kan han bränna hur som -helst. Det är mitt receft! Godnatt! Ska han gå -redan? Jaja, en behöver sova ibland. Men nu -ska han inte tro, att jag tror på Fånglina, men si, -vi rospiggar är ett särskilt släkte, vi tål inte -dumheter och övergrepp, de kallar, om de nu -kommer från kallpittörer eller regering. Skriv om -det, och hälsa från oss. Ja, godnatt, godnatt, gå -rätt ner över berget — gå inte samma väg han -kom, för där är krångligt, när en går utför. Har -han lykta? Jaså, elektris! Jo, jag tackar, jag. -Ja, adjö då, hälsa regeringen och säg, att det inte -går på det viset. Skål — skål!</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_50" id="Sid_50">[50]</a></span></p> - -<h2 id="Min_foersta_jakt">Min första jakt.</h2> - -<p>När man går i 6:2 och vaknar en strålande -majmorgon vid att rummet är fullt av sol och -medvetandet att det är söndag plötsligt står klart -i ens hjärna, är denna verklighet i sin förtjusande -nakenhet tillräcklig att lika plötsligt göra gymnasisten -till världens lyckligaste människa. Och stå -stjärnorna dessutom så gynnsamt, att det är pingstdag -och man således också har annandagen framför -sig i samma skuggfria perspektiv, så förlänga -sig dessa fattiga fyrtioåtta timmar för fantasien -till lika många eoner av paradisisk tillvaro, utnyttjad -på det mest raffinerade sätt.</p> - -<p>Och medan man sträcker sig i sängen som en -ung katt, ge sig tankarna på strövtåg i en himmelsk -basar av pojknöjen. Det är bara att välja. -De ligga utbredda på vårgröna brickor och äro -rena guldet. De kosta ingenting. Tag bara!</p> - -<p>Så var det också denna pingstmorgon, och -jag och kamraten, som sträckte sig i andra sängen, -hade redan valt.</p> - -<p>I hörnet vid bokhyllan stod en gammal mynningsladdare, -vars pipa var fastbunden vid stocken<span class="pagenum"><a name="Sid_51" id="Sid_51">[51]</a></span> -med mässingstråd. Detta i alla hänseenden fruktansvärda -vapen hade vi kvällen förut fått låna -av ölutköraren som bodde i samma gård. Det -skallrade olycksbådande då man skakade på det, -men</p> - -<div class="poetry-container"> -<div class="poetry"> -<div class="stanza"> -<div class="verse">»ännu var pipan utan fel, och hanen</div> -<div class="verse">gav eld som fordomdags, det var nog av!»</div> -</div> -</div> -</div> - -<p>Av samma välgörare skulle vi också få låna -hunden, som vaktade ölvagnen, medan ägaren var -inne i husen. Det var en smutsig, svart pudel, för -vilken skogen var lika full av hemligheter som för -oss.</p> - -<p>Kruthorn, hagelpung och väska hade vi också -lånat, men från annat håll.</p> - -<p>Och cigarretter hade vi, ty till skogens klyftor -och snår nådde icke lärarnas blickar.</p> - -<p>Att det icke var jaktsäsong svävade vi i naiv -och lycklig okunnighet om. Och att den skogspark, -vi ämnade göra osäker, var fullkomligt blottad -på vilt och dessutom tillhörde staden och att allt -skjutande där var strängt förbjudet, ingick icke -heller i vårt medvetande. Men vad gjorde det -för resten? Jag var den vilde jägaren, och vart -hagel i pungen var en frikula stöpt under besvärjelser.</p> - -<p>— Hjälp, Samiel, hjälp! skallade det hemskt i -vargklyftan.</p> - -<p>Stolta skredo vi mitt på den vaknande gatan -ut mot tullen. Pudeln var arg och ville inte gå i -band i djurisk okunnighet om sin upphöjelse till -stövare. De söndagsklädda människorna betraktade -oss undrande och oförstående. Eller kanske<span class="pagenum"><a name="Sid_52" id="Sid_52">[52]</a></span> -avundsjukt. Några folkskolepojkar kastade glåpord -efter oss.</p> - -<p>— Getter, gnetter, loppor å löss!</p> - -<p>Ty elementarskolans elever kallades getter. -Folkskolans hette kalvar.</p> - -<p>Men vi hade nu inte tid att börja slagsmål. -Vår uppgift var en helt annan, om icke högre, så -av större intresse för tillfället.</p> - -<p>Snart befunno vi oss i skogen. Vi bundo -pudeln vid ett träd och laddade med förenade -krafter. Det tog tid, ty vi måste sammanjämka -våra åsikter om krutladdningens storlek, mängden -av hagel och tidningspapper. Men slutligen var -dödens synrör i ordning, vi drogo lott om vem -som skulle skjuta först, släppte pudeln och väntade -att ögonblickligen få höra drev. Ty att -hararna stodo tjockt som sill i skogen betvivlade -vi icke ett ögonblick. Det hade ölutköraren sagt.</p> - -<p>Men pudeln gnodde direkt hem, följande sin -överlägsna instinkt. Och där stodo vi långa i -synen. Vi tände som ersättning våra cigarretter -och började smyga som de skinnstrumpor vi inbillade -oss vara. Man skulle ju kunna överraska -en hare, om lyckan var god.</p> - -<p>Med rynkade ögonbryn och mördande blickar -på varandra, då någon trampade på en vissen gren, -smögo vi på huk fram mellan stammarna.</p> - -<p>— Va i helvete ä ni för ena, som gå mä -byssa här? skallade plötsligt en grov röst.</p> - -<p>Vi stannade som förlamade. En karl närmade -sig springande. Det var en gammal man med grått -skägg. En knölpåk höll han i sin håriga näve.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_53" id="Sid_53">[53]</a></span></p> - -<p>Vi stammade något om harjakt.</p> - -<p>— Vet ni inte för det första att haren inte -ä lovlig så här års, å för dä andra att dä kostar -femti kronor te lossa skott här, å för dä tredje -att här finns ingen hare, vet ni inte dä, pojkdrumlar?</p> - -<p>Men med ens fingo hans ögon ett vänligare -uttryck, och rätt som det var började han gapskratta.</p> - -<p>— Ta hit bössan, får ja si! Kors i jösse -namn, är dä den där ni skulle skjuta mä? Nä, -håll i mej! Å laddad ä ho också! Nä, följ mä -mej pojkar, ska ja hjälpa er te kratsa ur skottet. -Ni hade kunnat skjuta er alldeles fördärvade. Va -kan dä va för tokstollar som sätter såna här i -händerna på barn? Ja ä skogvaktarn, förstår ni, -men ja ha vari barn själv, så ja vet hur dä ä, -ska ja säja.</p> - -<p>Färgen hade så småningom återvänt till våra -kinder och vi följde den vänlige gamlingen fast -med betydligt nedslaget jägarmod. Hans stuga -låg alldeles bredvid.</p> - -<p>— Hemma hos mej ska ni få si på harar som -kunde passa såna jägare som ni ä. Har ni sett -kaniner, va?</p> - -<p>En lysande idé flög igenom min kamrats -hjärna.</p> - -<p>— Säljer skogvaktarn kaniner? frågade han.</p> - -<p>— Åja, det kunde väl inte vara så omöjligt.</p> - -<p>— Ä, låt oss köpa en då!</p> - -<p>— Ja, ja förstår dej, din lille klippare, du -vill komma hem och inbilla morsan, att du har<span class="pagenum"><a name="Sid_54" id="Sid_54">[54]</a></span> -skjutit hare, ä dä inte så? Ja, nog kan ni få -köpa en kanin alltid, dä går nog för sej, dä! -Men först ska skottet ur den här sprutan.</p> - -<p>Så gemytliga äro inte många skogvaktare efter -infångandet av tjuvskyttar. Gubben tog ut skottet, -vilket han försäkrade vara tillräckligt att ta livet -av oss båda två, ty bössan hade ovillkorligen -sprängts. Och sen valde han ut en vacker vit -kanin åt oss.</p> - -<p>— Ja ska väl hjälpa er mä den här, så han -sir ut som en hare ska si ut. Å fast dä ä pingstdan, -så ska ja ta å skjuta’n å passa’n åt er, era -filurer. Sen kan ni slå i vem som helst att ni har -varit på harjakt.</p> - -<p>Kaninen togs ut i skogen och sköts med -gubbens bössa och hade snart granris i magen -som en riktig hare. Sedan fingo vi kaffe och skogvaktaren -fick 2 kronor, hela vår kassa, fast han -bara ville ha 1:50.</p> - -<p>— Välkomna hit igen, pojkar, men utan bössa, -förstår ni! Ajöss, ajöss!</p> - -<p>Min kamrat, som fått idén, fick bära väskan -med kaninen, vars ben stucko långt ut och förkunnade -bragden för den avundsjuka mänskligheten. -Jag gick stolt bredvid med bössan. Och -som unga gudar vandrade vi hemåt.</p> - -<p>I solbaddet utanför bryggeriet stod polisen -Gustavsson med händerna på ryggen.</p> - -<p>— Var har ni skjutit kaninen, pojkar? ropade -han.</p> - -<p>— Kaninen, svarade vi föraktfullt. Det är hare -som vi jagat.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_55" id="Sid_55">[55]</a></span></p> - -<p>— Försök inte mä mej. Hararna ä inte vita -så här sent på året. Dä tycker ja ni borde veta, -som går i skolan. Den där har ni skjutit mä silverkula -hos skogvaktare Svensson. Vore dä hare -skulle ni ha fått följa mä te kontoret.</p> - -<p>Vi tittade på varandra. Tänk så gubben hade -skojat med oss! Låtit oss gå som dumbommar -genom hela gatan!</p> - -<p>Och hemma lyckades vi inte bättre. Vi voro -stukade.</p> - -<p>Men dä var pingst och solen sken och vi -hade ledigt. Andra äventyr lockade.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_56" id="Sid_56">[56]</a></span></p> - -<h2 id="Ett_Uppsalaminne">Ett Uppsalaminne.</h2> - -<div class="poetry-container"> -<div class="poetry"> -<div class="stanza"> -<div class="verse">Heil quam lustica res est plitis clappere Braccos,</div> -<div class="verse">Paltibus & Korwis cum fotis giwere sparcos.</div> -<div class="verse">Ej! Ej! Sconite nos, tum alta voce scricabunt,</div> -<div class="verse">Tittlos & magnos in Byxis reddi giwabunt,</div> -<div class="verse">Grewi illustres, vos, vos omnes Herri Barones,</div> -<div class="verse">Slippite nos Pylsos, nos Hundos nosque Cujones.</div> -<div class="verse">Cujete, liggite, cræcit’ abhinc jam dicimus illis,</div> -<div class="verse">Lydigi mox erunt, multum piscati catillis.</div> -<div class="verse">Ordini jam sequitur Pennum piscatio dira,</div> -<div class="verse">Dendimus hos Staclos in bordo stenckico svira:</div> -<div class="verse">Quando coeperimus, Pennes tum Glasa fyllabunt,</div> -<div class="verse">Rensent & stoppent (sc. Pipas) digitisque ljusa snytabunt</div> -<div class="verse">Talgbacumque rökent — — — — — — — — — —</div> -</div> -<div class="stanza"> -<div class="verse right">Upsaliæ d. X. Oct. 1748.</div> -</div> -</div> -</div> - -<p>Dessa föga djupsinniga, men som tidsmålning -icke alldeles värdelösa verser stå att läsa på insidan -av pärmen till en gammal Virgilius, som -är i min ägo. På det solkiga titelbladet står bland -en massa okynne med samma handstil skrivet: -<em class="gesperrt">Vale Wimäraby P. M. Smolandus.</em></p> - -<p>Stavningen »Wimäraby» saknar ej sitt intresse -såsom påminnande om den gamla sägnen, att de -tattare och hästskojare, som grundlade Vimmerby, -lära ha börjat sin ansökan om stadsrättigheter hos<span class="pagenum"><a name="Sid_57" id="Sid_57">[57]</a></span> -konungen sålunda: — <em class="gesperrt">Wi Märabytare</em> etc. -Efter dessa ord skulle staden ha fått sitt namn. -Sit venia parenthesi!</p> - -<p>Den bondestudent, som nedskrivit och kanske -som djäkne författat de naiva verserna, hette för -resten Petrus Marksarius efter fadern Markus och -modern Sara, vilka långt nere i Vimmerby socken -sparade åt sonen i hopp att en gång få se honom -som ordets väldige förkunnare i den kyrka, där -han undfått dopet. Men Petrus återsåg aldrig hembygden. -Efter några års mycket oteologiskt studentliv -axlade han sin ränsel och begav sig till -Stockholm, där han tog hyra på en holländsk -galeas och kvitterade fäderneslandet för alltid. -Hans öde är okänt.</p> - -<p>Om denne Petri Marksarii livsåskådning har -symboliserats av hans verser, vilket är mycket -troligt, och hans lärdom av deras latin, vilket är -nästan lika troligt, vill jag gärna i inbillningen -göra honom till en av huvudtyperna i hans samtids -studentliv, något av Fältskärns Åbotyp Eudoxius -Lejonfält eller ditåt, fast med säkerhet lättsinnigare, -en grovlemmad bonddräng, vars heta -småländska blod kom pliten att sitta löst vid sidan, -som svor och domderade och drack mycket öl -och dåligt vin på de små krogarna i Uppsala, -som ständigt var färdig till gruff med stadens -borgare, och vars klassiska vetande antagligen -icke sträckte sig långt utöver det redan under -djäknetiden inhämtade <em class="gesperrt">pix pons ibi, conjux -tibi</em>! Det grekiska paradigmat πούνχομαι, σπυθήσομαι, -πεφίλλρακα, εδιλλερῴμην (púnchomaj, spytésomaj,<span class="pagenum"><a name="Sid_58" id="Sid_58">[58]</a></span> -pefýllraka, edillerómen) låg väl ännu -latent i dåtida studenters hjärnor.</p> - -<p>Varför jag frammanat den småländske studentens -skugga?</p> - -<p>Dess konturer äro så otydliga, att de påminna -om det Stjernhjelmska ὅναρ σκίας, en skuggdröm, -men ur hans hexametrar slår oss det gamla -studentövermodet till mötes, det brutala och oresonliga -uttrycket av en livskraft, som helt enkelt -är nödvändig för att motväga De Fyra Fakulteternas -tryck uppifrån. Petrus bör visserligen -vara ett varnande exempel, och tiden har mildrat -studentikositetens former, men medelvägen är den -mest förgyllda av alla vägar.</p> - -<p>O Uppsala! Ligger du kvar på samma ställe -än? Gruffas det på ditt torg? Gås det gåsmarsch -än som fordom, och genljuda de nattliga gränderna -av gälla polispipor, medan snabba studentklackar -smälla i ökande takt under lyckliga skyltflyttningars -upptäckt?</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>— För det han av okynne släckt en lykta, -pliktfälldes studeranden A. L. J. Engström 15 -kronor, hade det stått i tidningen. Sagde studerande -hade på vaktkontoret »uppträtt alltför bestämt», -varför plikten översteg den vanliga femman. -Man förstod att stilisera protokoll på den -tiden.</p> - -<p>Jag hade alltså blodat tanden och fått varning -av inspektor. Den gamle hedersmannens varning -löd in extenso sålunda: — Ja hör, att du har vatt<span class="pagenum"><a name="Sid_59" id="Sid_59">[59]</a></span> -ute å släckt e lykte! Sir du, vi studenter ska -arbeta i upplysningas tjänst, å då passer dä inte -å släcke lykter. Du har ju visserligen bara släckt -e lykte, å dä kan anses som förmildrande omständighet. -På min tid brukade vi släcke <em class="gesperrt">alle</em> -lyktera. Vill du ha ett glas punsch?</p> - -<p>Om jag ville! Jag var färdig att falla den -gamle mannen om halsen, och jag lovade mig -själv att aldrig begå någon lagstridig handling. -Detta löfte modererades emellertid snart så, att -jag lovade att aldrig låta mig ertappas, och det -löftet höll jag obrottsligt.</p> - -<p>Nu vill jag berätta om allt det, som en mörk -höstnatt med dimma och duggregn utfördes på -Luthagen av mig och några likasinnade. Hur -mycken muskelkraft och hur mycken omtanke har -man icke slösat med!</p> - -<p>Min vän Birger och jag hade anmält oss till -tentamen i latin för gubben H. och drogo om -kvällarna Tacitus, Persius och Horatii satirer för -varandra. Vi voro verkligen intresserade av vårt -studium och voro ända från skoltiden vana att -meddela oss med varandra på latin. Ännu mera -förkovrade vi oss häruti på Filologiska föreningen, -där jag påminner mig, att man just då höll på -att demonstrera Catullus på romarspråket. Klassiska -språk äro ett starkt föreningsband, och en -kväll voro vi församlade hos Birger en 7 à 8 -latinare. Men man lever icke allenast av latin, -utan fram på kvällkulan började vi i mer eller -mindre lyckade Ciceronianska perioder dryfta matfrågan. -En sexa på Gästis skulle inte misskläda.<span class="pagenum"><a name="Sid_60" id="Sid_60">[60]</a></span> -Men då portmonnäerna undersöktes, kommo vi -till det sorgliga resultatet, att vi voro så panka -som fattiga studenter kunna vara, och det vill -inte säga litet.</p> - -<p>Huru stort blev icke jublet, då jag blev räddaren. -Jag hade från mitt hem fått en stor kappsäck -med smålandsmat, pressylta, korv, limpor och -sill, inlagd, härlig sill. Det hurra, som skakade -det lilla rummet vid denna upplysning, var något -till uppriktigt menat. Som jag var klubbmästare -i Östgöta nation, kunde jag genom vaktmästaren -skaffa ett par buteljer punsch och en flaska Rehnbergs -gamla sädes. Öl fick någon annan skaffa, -medan jag och en av sällskapet begåvo oss att -hämta kappsäcken, nubben och punschen.</p> - -<p>Det blev en härlig festmåltid. Min matsäcksmat, -som skulle ha räckt en månad, var snart ett -vackert minne blott. Piporna tändes och punschen -kom fram.</p> - -<p>Efter några timmar voro vi i fullt arbete -med att bygga upp ett hus mitt på Sysslomansgatan.</p> - -<p>Ett plankupplag framför en nybyggnad utgjorde -materialet. Vi sleto och släpade i duggregnet. -De få lyktorna lyste som sura ögon i -dimman. Ingen störde oss. Den polis, som hade -sitt pass här, hade antagligen funnit vädret ruskigt -och tog sig en tupplur i sitt trevna tjäll, tills tiden -för avlösningen närmade sig. Fyra alnar högt -reste sig snart vårt byggnadsverk. Vi hade just -börjat med taket, vilket vi på grund av svårigheter -med materialet gåvo den orientaliskt platta formen.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_61" id="Sid_61">[61]</a></span></p> - -<p>— Pass opp, pojkar!</p> - -<p>Den kamrat, som skötte takläggningen, tog -ett jättesprång från sin höjd, under det samtidigt -en förfärlig hädelse hördes från trottoaren under -honom. Vi kände igen rösten. Den tillhörde konstapeln -n:r 9, den fruktade n:r 9, vilken så till -vida var en värdig representant för Lagen, att han -totalt saknade humor.</p> - -<p>Nu blandade sig ljudet av konstapelns gälla -pipa med klapprandet av våra flyende fötter. -Gynnade av dimman hunno vi Birgers port, innan -n:r 9 kunnat upptäcka vår tillflyktsort. Och snart -förkunnade hastiga steg annalkandet av flera konstaplar, -vilkas öde det nu blev att med svett och -möda förstöra vårt arkitekturmästerverk.</p> - -<p>Vi förfriskade oss med ett glas punsch och -en pipa. Därute tilltog regnet. Vi började överlägga -(med ganska riktig logik för övrigt):</p> - -<p>— Då konstaplarna ha knogat tillbaka med -planket, gå de sin väg, sedan n:r 9 fått huden -full med ovett för att han genom att ej sköta sitt -pass skaffat dem extra besvär. Vidare är n:r 9 -trött efter arbetet, och som det icke gärna är -antagligt, isynnerhet som vädret blir allt ruskigare -och klockan är över två, att någon gör något mera -streck i trakten, återvänder n:r 9 efter en stund -till sin lya. Vad hindrar oss då att återuppbygga -templet?</p> - -<p>Sannolikhetsberäkningar tillhöra matematiken. -Efter en stund befunno vi oss åter på platsen för -vårt dåd.</p> - -<p>Bakom plankhögen fanns ett väldigt tegelstensupplag.<span class="pagenum"><a name="Sid_62" id="Sid_62">[62]</a></span> -Och då vi snart kommit överens om, -att tegel som byggnadsmaterial är varaktigare än -trä, anlade vi en kinesisk mur tvärs över gatan. -Det var ett lustigt arbete, och fördelat på många -händer går ett arbete undan. Genomvåta i regnet, -men varma av kroppsrörelsen byggde vi friskt på. -Efter en timme hade vi en två alnar hög barrikadmur -färdig från husvägg till husvägg, och sedan -vi prydligt krenelerat den för att visa vårt estetiska -intresse, hade vi allt skäl att vara nöjda -med vårt verk.</p> - -<p>Nu kunde det vara liggdags, tycker läsaren. -Ja, vi tyckte det också, och som flertalet av oss -bodde i Fjärdingen, hade vi samma väg. Birger, -som bodde vid Sysslomansgatan, gjorde oss välvilligt -sällskap.</p> - -<p>Men just då vi veko in på Järnbrogatan, -ljöd ånyo n:r 9:s pipa. Från universitetsbacken -kom en konstapel i språngmarsch.</p> - -<p>Det psykologiska fenomenet, att brottslingen -gärna besöker platsen för sin ogärning, upprepades -även här. Birger och jag ville nödvändigt gå tillbaka, -och detsamma ville nog de andra också, -men vårt lyckliga öde gjorde, att deras klokhet -tog överhand, ty ju flera kockar, dess sämre -soppa. De gingo hem, och Birger och jag återvände -ensamma.</p> - -<p>Men innan vi hunnit fram, överlade vi, och -under denna överläggning kommo vi till följande -reflexion: — Vi ha ingenting att göra vid vår -kinesiska mur. Nu äro konstaplarna sysselsatta -med den, och under tiden kunna vi ju ostört göra<span class="pagenum"><a name="Sid_63" id="Sid_63">[63]</a></span> -nytta på annat håll. Vad sägs t. ex. om grindarna -här och var i trakten? Möjligen skulle de göra sig -lika förmånligt på något annat ställe.</p> - -<p>Vi undersökte en grind vid Sysslomansgatan -så nära vår mur, att vi hörde bullret av konstaplarnas -arbete. Grinden kunde avlyftas och vi -knogade följaktligen i väg framåt Skolgatan med -den tunga pjäsen mellan oss. Men var göra av -den?</p> - -<p>Hevreka? Vaktmästarens förstuga i Fjellstedtska -skolan står alltid öppen. Vi visste det, -ty där hade Karl Emil, hälsingen, bott.</p> - -<p>Om vi skulle proppa förstugan med grindar? -En ny och icke alls dum idé! Var det över huvud -taget rätt att undandraga dem, som begagnade förstugan, -förmånen av den komfort en samling -grindar verkligen erbjuder?</p> - -<p>Nequaquam, ingalunda!</p> - -<p>Det blev ett strävsamt arbete, men gynnade -av sällspord tur lyckades vi hopsamla fjorton grindar -från skilda trakter av Luthagen. Med ytterlig -försiktighet instuvades de i den stackars vaktmästarens -förstuga. De placerades så, att dörrarna -ej kunde öppnas.</p> - -<p>Vi torkade svetten ur pannan och beslöto -oss för att gå hem. Natten var i sanning väl -använd. Att ostörd av polisen medhinna det vi -gjort, förutsatte för övrigt en viss änglavård, för -vilken jag vid minnet av denna natt känner mig -tacksam. Men innan vi åtskildes, borde vi allt -släcka en lykta, föreslog Birger.</p> - -<p>Certe tu quidem, optime adolescens!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_64" id="Sid_64">[64]</a></span></p> - -<p>Jag hoppade upp på närmaste lyktstolpe och -jag började klättra.</p> - -<p>O, I alla avgrundens makter!</p> - -<p>Ur mörkret under ett träd hördes ett rytande, -och under en hädelse så gräslig, att blodet stockade -sig i våra ungdomliga hjärtan, framtassade n:r 9.</p> - -<p>Jag dråsade som skjuten nedför stolpen, och -Birgers långa magra ben sattes i en rörelse, som -jag ej trott dem om.</p> - -<p>Kapplöpningen började. Svart som en vägg -låg Skolgatan framför mig. Birger var försvunnen, -men bakom mig hörde jag snabba fötter och -flåsandet av förföljarens andedräkt.</p> - -<p>Gud vad jag sprang! Jag sökte befria mig -från överrocken, men lyckligtvis kom jag ihåg, att -mitt namn stod i fodret. Vid kyrkogården vek jag -av åt höger. Regnet skvalade och smutsen stänkte -om mig, men där borta låg den räddande landsbygden. -Säkert och obevekligt ljödo stegen bakom -mig. Jag började bli andfådd. Jag insåg, att jag -inte skulle kunna hålla ut länge till.</p> - -<p>Pang, en kullerbytta! Jag låg i ett dike och -en kropp föll tungt över mig.</p> - -<p>Nu gällde det alltså att slåss. Jag höll honom -om livet, och vi rullade omkring i smörjan. Men -— du store Antonius! Han var ju smal om livet -som en sticka och sade aldrig ett ord, bara flåsade -tungt. N:r 9 var tjock som en tunna. Vem — -<em class="gesperrt">gudar, är det du, Birger</em>?!</p> - -<p>Det var Birger.</p> - -<p>N:r 9 hade uppgett förföljandet, och vi voro -räddade. Det dröjde en lång stund, innan kamraten<span class="pagenum"><a name="Sid_65" id="Sid_65">[65]</a></span> -kunde tala. Men det var ju inte heller nödvändigt.</p> - -<p>Klockan var över fem, och vi trängtade till -vila efter en väl använd natt. Visserligen hade -mycket ännu kunnat utföras, men vår äregirighet -var nästan tillfredsställd. Snart svävade fridens -genier över våra huvudgärdar.</p> - -<p>Efter den sena frukosten några timmar längre -fram i tiden voro utvalda medlemmar av Filologiska -föreningen inbjudna att åskåda uppträdandet av en -liten avdelning poliskonstaplar, som med dystra -miner sökte inpassa en massa grindar i respektive -gångjärn litet överallt på Luthagen. Det var ett -tungt och besvärligt arbete, men konstaplarna -kunde också glädja sig åt så stort deltagande -och så mycken verklig förståelse hos åskådarna, -att arbetet borde ha känts lättare.</p> - -<p>N:r 9:s uppsyn var präglad av en hemsk -beslutsamhet. Han såg ut, som om han höll på -att förtäras av en inre eld.</p> - -<p>Men han repade sig igen och blev ännu fruktansvärdare -än förut.</p> - -<p>Käre läsare, tror du, att allt detta är skryt? -Tror du, att jag yvs över min ungdoms excesser? -Och tror du, att jag fortfarande rekommenderar -min symboliske Petri Marksarii levnadsregel?</p> - -<p>Misstag! Men jag ångrar nästan ingenting.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_66" id="Sid_66">[66]</a></span></p> - -<h2 id="En_spoekhistoria">En spökhistoria.</h2> - -<p>En gammal vit småländsk herrgård med brutet -tegeltak. En stor rund gårdsplan med en blomsterrabatt -i mitten — löjtnantshjärtan, pioner, tusenskönor -och reseda. En lång allé av åldriga almar, -en fors som brusar, midsommarnattsskymning, -salong, grogg, familjesamkväm, konversation. Majoren, -pensionerad, tant Louise, majorens kusin, -lektorn, bror till majoren, löjtnant Claes, majorens -brorson, Alice, Claes’ fästmö. Jag själv, outsider. -Majoren sitter i gungstolen och blossar på en -svart cigarr, löjtnanten och jag röka cigarretter, -lektorn mediterar och snurrar tummar i sin länstol, -fästmöns ögon stirra som svarta stjärnor ut i -skymningen. Tant Louise talar till majoren.</p> - -<p>— Varför skall du alltid vara så brutal och -cynisk, käre Jean-Ågust, just då man berör allvarliga -saker? Jag försäkrar dig — och det kan både -kusin Amélie och bror Kasper intyga — för att -inte tala om tjänstefolket, att pappa hade en vålnad. -Precis en kvart innan han kom hem var kväll -skällde Tom och portklappen slog två gånger, och -då sa mamma alltid: — Nu kan vi snart vänta<span class="pagenum"><a name="Sid_67" id="Sid_67">[67]</a></span> -pappa hem! Och om det inte hade upprepats -varenda gång pappa var borta! Men det var ofelbart — —</p> - -<p>— Hör du, Louise — —</p> - -<p>— Tyst, Jean-Ågust! Och man säger, att -endast goda människor ha vålnad — —</p> - -<p>— Slidder, sladder!</p> - -<p>— Jaså, du menar att pappa inte var en -go — d — mä — nni — ska, du — —</p> - -<p>— Kära Louise, visst var han en hedersmolekyl, -men om du hade gift dej i tid, så hade -du inte behövt ha såna där vanföreställningar. -Det där har du hittat på, sen du blev på överblivna -kartan — giftermål är som en purgering, förstår -du — ränsar magen, sa flickan — ja, ursäkta, -kära kusin, men du är ju ingen duvunge längre —</p> - -<p>— Men du tänker inte på vår lilla Alice — —</p> - -<p>— Äsch, moderna flickor! Va, Alice?</p> - -<p>— Jag tycker, att farbror Jean-Ågust inte ska -vara stygg mot tant Louise!</p> - -<p>— Stygg — hm, ja, kanhända, kära Louise, -förlåt en gammal militär, men nog är du alldeles -förbannat — hm — ja, förlåt mig, kära kusin! -Du känner mig ju.</p> - -<p>— Ja, gunås, så visst — du är ohjälplig — men -det var det jag ville säga, att när pappa -stod lik uppe på kammarn och vi satt allesammans -och sydde på våra sorgkläder en kväll, det var -dagen innan han begravdes, klockan var 11, tio -minuter över 11, så ringde det från hans rum. -Och det är dagsens sanning, tro mig eller inte! -Han hade en ringklocka på skrivbordet och ringde<span class="pagenum"><a name="Sid_68" id="Sid_68">[68]</a></span> -på oss, jaha! Skratta inte, Jean-Ågust! Och då -var det mamsell Andersson, som var så modig -och djärv och sprang opp med ett ljus och såg på -pappa, och då hade hakan fallit ner — psalmboken -hade glidit åt sidan — och högra armen låg inte -som den hade gjort förut — —</p> - -<p>— Sa mamsell Andersson, ja!</p> - -<p>— Du är förskräcklig, Jean-Ågust! Vad säger -Leopold om det?</p> - -<p>— Ja, sade lektorn och snurrade tummarna -hastigare, det finns mycket mellan himmel och -jord — —</p> - -<p>— Det är vad det finns, Jean-Ågust, hör du -vad Leopold säger? Men, du tror ju inte på ett -liv efter detta, Jean-Ågust! Vänta du, Jean-Ågust! -Du kanske får irra omkring bland tusen tillvarelseformer, -bara för du sitter och skämtar så här lättsinnigt -i kväll — inte för att jag önskar dig det, -Jean-Ågust, för du har ett hjärta av guld, men -du är cynisk och ekivok, fast du är vithårig och -gammal och borde veta bättre — —</p> - -<p>— Kusin Louise, förlåt en gammal ungkarl, -som borde ha gift sig med dig! Fan anamma, -skulle jag inte velat göra det, bara för att ta -de här grillerna ur dig! Nej, jag tror inte på ett -liv efter detta, där jag inte är säker på att få -min rök och min grogg efter en god middag — -eller vad säger artisten?</p> - -<p>— Ja, sade jag, jag föredrar verkligen det -säkra framför det osäkra. Men man vet ju inte, -om man inte får grogg i ett annat liv också. Man -vet ju ingenting.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_69" id="Sid_69">[69]</a></span></p> - -<p>— Ja, sade majoren — det påminner mig om -en gammal gravskrift, som låter så här:</p> - -<div class="poetry-container"> -<div class="poetry"> -<div class="stanza"> -<div class="verse">Stoft jag är, fast jag härskade förr i det mäktiga Ninus.</div> -<div class="verse">Blott vad min gom mig gav och den älskogsskämtande tärnan</div> -<div class="verse">vet jag med visshet var mitt! Allt övrigt jag lämnat åt graven.</div> -</div> -</div> -</div> - -<p>— Men, Jean-Ågust, du glömmer, att Alice -är ett barn! Du är ekivok! Grumla inte hennes -själ!</p> - -<p>— Alice är ett förlovat barn, sade majoren, -eller hur, Claes? Och det är skillnad på barn och -förlovade barn, eller hur, Claes?</p> - -<p>— Ja, gudskelov, farbror, sade löjtnant Claes, -och hans hand sökte flickans i dunklet.</p> - -<p>— Det finns verkligen mycket mellan himmel -och jord, sade lektorn, men förlovade ungdomar -syssla inte med mellanrummet — —</p> - -<p>— Bravo, Leopold, ropade majoren. En förläst -filosof hittar också en sentens! Förbannat -bra sagt — skriv opp’et, tryck’et! Skål!</p> - -<p>— Inte vet jag om tiden går framåt eller -tillbaka, sade tant Louise, men en sådan ton i -konversationen, som ni gamla tillåta er i de ungas -närvaro, är minst sagt infam. Jag föreslår, att -Alice går upp och lägger sig. Hon kan vara trött -för resten — men tyst! Jag hör en vagn!</p> - -<p>Vi lyssnade. Ja visst! Ett åkdon hördes -närma sig nere på vägen.</p> - -<p>— Vem kan det vara — så här dags? sade -tant Louise. Nu svänger det opp i allén!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_70" id="Sid_70">[70]</a></span></p> - -<p>Vi gingo fram till fönstret. Sommarnatten -låg därute ljus och vacker. Almarnas blad hängde -orörliga. Syrenerna brunno dunkelt i sitt mystiska -lövverk, som kantade gårdsplanen.</p> - -<p>Hästtrampet närmade sig.</p> - -<p>— Märkvärdigt, sade majoren. Det låter som -om de skulle köra opp i allén, men jag ser inte -ett smack.</p> - -<p>Vi stodo i fönstret med ögonen på skaft. -Ljudet närmade sig.</p> - -<p>Om vi slutit ögonen, kunde vi ha svurit på, -att ett åkdon, förspänt med parhästar, kört upp -genom allén, svängt förbi rabatten och stannat -framför trappan. Men vi hörde endast ljudet — vi -sågo ingenting.</p> - -<p>— De stannade här utanför trappan, sade -tant Louise. Hon var liten och nådde icke upp -till vår point de vue. Gå ut och ta emot dem, -du, Jean-Ågust! Det kan väl inte vara några -andra än Gyllenhööks — fast de kommer på en -konstig tid!</p> - -<p>Majoren var vit i ansiktet.</p> - -<p>— Engström — Claes — vad faen är detta? -Hör du inte, Leopold, de stå här utanför, jag -hör hästarna frusta och skrapa och ser ingenting -— ser ni någonting?</p> - -<p>Leopold var också kritvit i ansiktet. »Det -finns mycket mellan himmel och jord!»</p> - -<p>— Claes! Claes! sade fästmön — och i detsamma -klatschade en piska, sanden frasade och -de mystiska gästerna reste. Vi hörde dem svänga<span class="pagenum"><a name="Sid_71" id="Sid_71">[71]</a></span> -ner i allén och så småningom trava ned på vägen, -ljudet av hovarna försvagades och dog.</p> - -<p>Majoren liknade mera en gips än en människa.</p> - -<p>— Detta var den själva renrakade faen, sade -han. Om jag hade supit ändå, då hade jag -kunnat förklara det, men ledsamt nog har jag inte -supit.</p> - -<p>— Var det inte Gyllenhööks? frågade tant -Louise.</p> - -<p>— Det var så faen heller — men jag skall -lägga bort och svära! Det var ingen. Ingen, -hör du, kusin!</p> - -<p>— Claes, Claes, sade fästmön, och hennes -röst darrade.</p> - -<p>— Claes och herr Engström, sade majoren. -Låt oss nu tänka logiskt! Vi ha hört ett par hästar -och en vagn, men vi ha ingenting sett — det är vi -eniga om, vad? Drängarna krattade gårdsplanen -i går kväll! Låt oss alltså gå ut och se, om vi -kunna upptäcka några hjulspår eller spår efter -hovar. Man måste gå till botten i såna här fall -— i stället för att stå och darra, kusin Louise, så -giv oss stora lyktan, för här skall undersökas, -jäklar i — aj, nu svor jag igen!</p> - -<p>— Käre Jean-Ågust, ja, visst skall du få -lyktan! Men vad är det med dig, lilla älskade -Alice? Svimmar du?</p> - -<p>— Alice!! viskade Claes.</p> - -<p>— Claes!! viskade Alice.</p> - -<p>— Hit med lyktan genast, gamla morrhoppa! -dundrade majoren. Vi stå inför en gåta — kila -på bara!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_72" id="Sid_72">[72]</a></span></p> - -<p>Med majoren och lyktan i högsta hugg gingo -Claes, jag och lektor Leopold ut på gårdsplanen.</p> - -<p>Mitt framför trappan lågo två mäktiga högar -hästspillning.</p> - -<p>Men inga hjulspår syntes.</p> - -<p>Gårdsplanen låg fin och nykrattad.</p> - -<p>Oskärad.</p> - -<p>Obeträdd.</p> - -<p>Vi stodo inför en gåta.</p> - -<p>Lektor Leopolds tummar roterade om varandra -så fort, att de icke syntes. Jag sade: — Jag -slutar att dricka grogg från och med nu!</p> - -<p>Men majoren: — Förvärra inte en dålig sak -— just nu behöva vi en grogg. Vi ha förtjänt både -en och två.</p> - -<p>Claes sade: — Begriper farbror det här?</p> - -<p>— Visst faen begriper jag! Det är ju min -skyldighet som överordnad. Och nu gå vi in -och ta nattgroggen och förklara för kjoltygen, -att någon åkt fel — va? — en underlöjtnant får -inte tänka — hut, pojke! — men detta var det -ruskigaste jag varit med om — hon? Herre gud, -de tusen gånger jag varit förlovad har jag kysst -ihjäl alla frågor — —</p> - -<p>— Jean-Ågust, vad var det? ropade tant -Louise från trappan.</p> - -<p>— Äsch, det var bara det att vi behövde -gå ut ett slag! Förstår du inte det, gamla kusin?</p> - -<p>— Du kan då skrämma livet ur en människa!</p> - -<p>— Ja, ur två, om du vill! Och tre och -många! En soldat skall vara fruktansvärd. Och<span class="pagenum"><a name="Sid_73" id="Sid_73">[73]</a></span> -inte skrämmer du honom med sagor om nedfallna -hakor och ringningar av en karl som är död. -Nehej, kära kusin Louise! Gå upp och lägg dig, -men sätt först fram groggvirke — en Black and -White, tre soda och min lilla låda Henry Clay. Jag -<em class="gesperrt">tror</em>, att din farsgubbe var så bra karl att han fick -gå igen — godnatt — och att han ringde också! -Godnatt, må så gott!</p> - -<p>Vi fingo det vi ville. Men fortfarande står -den där kvällens händelse som en gåta för mig.</p> - -<p>Det enda faktiska vi hade att taga på var ju -hästspillningen. Men morgonen därpå hade drängarna -krattat bort den.</p> - -<p>Så är det alltid. Då man får tag i något -faktiskt, komma drängar och kratta bort det.</p> - -<p>Är icke detta vackert och symboliskt tänkt och -sagt?</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_74" id="Sid_74">[74]</a></span></p> - -<h2 id="Ett_Londonminne">Ett Londonminne.</h2> - -<p>När man ger ut en tidning, får man inte vara -ensidig. Kanske skriver jag för mycket om Roslagen -och om bönder — jag har en känsla av det. -Men man skriver ju helst om saker som man känner -till.</p> - -<p>Det är rätt underligt med ens minnen för -resten. Man kommer bättre ihåg det som hände -för 20 år sen än det som hände för 5 år sen. Åtminstone -är det så med mig. För att kunna skriva -om gårdagens upplevelser måste jag bli minst tio -år äldre, men då ser jag händelserna och personerna -nästan kinematografiskt.</p> - -<p>Nu skall jag berätta något som varken rör -Roslagen eller bönder.</p> - -<p>För många år sedan var jag i London. Genom -en medlem av svenska legationen blev jag bekant -med en indisk prins, en son till maharadjan av X. -Han påstod sig vara lika gammal som jag och -sysslade bland annat med målning. Samtidigt -fanns något i stan, som hette The great Indian -Exhibition — i Earls Court. Där vävde indier, -där fanns elefanter, där sutto bruna män med<span class="pagenum"><a name="Sid_75" id="Sid_75">[75]</a></span> -sticklar och graverade vackra ornamenter i mässing, -och där fanns fakirer. Där fanns ormtjusare -och trollkarlar, danserskor, som rörde sina kroppar -efter gamla ritualer och gjorde västerlänningar -tokiga. Där fanns humbug också, det skall gud -veta. Emellertid kom jag en dag till The Indian -Exhibition med min indiske prins. Nu är att -märka, att jag talar dålig engelska, och det beror -på en felaktig uppfostran. Jag har sysselsatt mig -mera med latin, grekiska och hebreiska än det -viktigaste språket, men i min skola fanns ingen -lärare som verkligen kunde engelska. Jag förstod -detta snart nog och försökte så gott jag kunde -reparera systemets fel. Jag översatte en roman -från engelska och lärde mig på det så mycket att -jag redde mig.</p> - -<p>Bon! Indiern och jag gingo till utställningen -för att se på ormtjusarna. Han försäkrade att -deras kobras hade gifttänderna kvar och han ville -förklara några tricks, som jag hittills ansett humbugsmässiga.</p> - -<p>Vi placerade oss på första bänk och föreställningen -började. Mitt på scenen stod en korg -med kobras. Vid ena kulissen voro några <em class="gesperrt">mungos</em> -fastkedjade, dessa underliga djur, som äro -särskilt ägnade att slåss med giftiga ormar.</p> - -<p>Två hinduer började blåsa flöjt, några kobras -runno ur korgen och med väl en halv meter -över golvet höjda huvuden rörde de sig fascinerade -av musiken. Halsen sväller ut till en skiva. Det -är de översta revbensparen, som äro rörliga och -som de spänna ut vid känsla av fara eller intresse.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_76" id="Sid_76">[76]</a></span></p> - -<p>Musiken gick i moll och hinduerna rörde -överkropparna rytmiskt medan ormarna stödda -på den hopringlade stjärten tycktes vagga i takt -med musiken.</p> - -<p>Emellertid flyttade sig en kobra allt närmare -hörnet, där <em class="gesperrt">mungos</em> voro placerade. Tydligen -observerades detta icke av musikanterna.</p> - -<p>Och plötsligt gjorde kobran ett utfall, blixtsnabbt, -en värjstöt mot en mungo.</p> - -<p>Den fåtaliga publiken — utom jag och indiern -— reste sig i samma ögonblick och sökte utgången. -Ty mungon hade varit på sin vakt och fattat tag -om kobrans över- och underkäk. Nu sleto de åt -var sitt håll. Blodet sprutade om kobran. Engelsmännen -föredrogo att lämna lokalen, innan de -kämpande djuren hunno välta sig ned bland -åskådarplatserna.</p> - -<p>De spelande indierna märkte ingenting, upptagna -som de voro av de andra kobras.</p> - -<p>Men då blev det liv i min kamrat. Som en -orm rann han upp på scenen. I nästa ögonblick -hade han fattat kobran bakom huvudet och med -en spark lösgjort mungon från den. Så höjde han -ormen och slungade den mot fonden, en målning -föreställande ett indiskt tempel. Det hade också -blivit liv i de spelande. Allt detta hände på så kort -tid, att det är tråkigt att beskriva det. Ormarna -började rinna över scenen. Prinsen tog ett jättehopp -över alltihop och hamnade på sin bänk vid -min sida. Den skadade kobran rullade ihop sig -och sträckte ut sig, och mungos i sitt hörn väste. -Ridån kom ner.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_77" id="Sid_77">[77]</a></span></p> - -<p>— Är ni inte rädd? frågade prinsen.</p> - -<p>Jag hade vid gud inte tänkt på något annat -än skådespelet. Jag hade inte tänkt på någon -rädsla utan bara följt med andlöst — ha de verkligen -gifttänderna kvar?</p> - -<p>— Kanske — kanske inte! Men observerade -ni med vilken raffinerad skicklighet mungon just i -kobrans utfall tog hennes båda käftar mellan sina -bägge? Engelsmän kunna boxa — all right — men -detta är Indien, förstår ni — —</p> - -<p>Vi ämnade gå, då en av flöjtspelarna kom -ned i salongen. Det blev en serie hövlighetsåtgärder, -bugningar och förklaringar. Och en man -skickades ut för att hämta en cab åt oss.</p> - -<p>Jag bodde verkligen på Cecil och förstörde -pengar, och där bodde även indiern. Han var -tydligen mera anglicerad än han såg ut. Men då -han på Cecil möttes av ett dussin turbanklädda, -mörkbruna män som efter allt att döma varit -oroliga för honom, ville jag gå för att inte mot -min vilja ställa till några diplomatiska förvecklingar.</p> - -<p>Men det gick inte alls. Han ville ha en whisky -innan han gick in i sitt nirvana. Och så satte vi -oss vid en av barerna med några turbanmänniskor -bakom oss. Prinsen ville tala om kvinnor.</p> - -<p>— Ser ni, en man måste vara som en mungo, -hugga till om både över- och underkäken.</p> - -<p>— Beg your pardon, men hur gammal är ni -egentligen?</p> - -<p>— 18 år — jag är man!</p> - -<p>Han såg faktiskt ut som om han skulle vara<span class="pagenum"><a name="Sid_78" id="Sid_78">[78]</a></span> -25 år. Och jag var inte stort äldre. Men jag tyckte -han yttrade sig om kvinnor något för överlägset. -Det sade jag också.</p> - -<p>Han frågade: — Känner ni till The kāmasūtra -of Vātsyāyana?</p> - -<p>— Nej! — tråkigt nog inte alls.</p> - -<p>— Nå, den finns översatt på tyska, och ni -läser ju tyska?</p> - -<p>— Jo — — —</p> - -<p>— Det är vi indier, som förstå kvinnan — men -godnatt — — —</p> - -<p>Han räckte mig handen och klev ned från -sin barstol. Fyra turbanklädda gökar bildade hans -eftertrupp.</p> - -<p>Dagen efter var han försvunnen från Cecil -med sitt sällskap. Jag frågade efter honom och -portiern kunde endast upplysa att han rest.</p> - -<p>Mitt närmaste arbete var att skaffa mig <em class="gesperrt">Das -Kāmasūtra des Vātsyāyana</em>.</p> - -<p>Jag har studerat den och finner att den innehåller -många goda råd, då det gäller kvinnor. Men -begreppet <em class="gesperrt">kvinnan</em> ha indierna ännu icke lyckats -lista ut.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_79" id="Sid_79">[79]</a></span></p> - -<h2 id="Luftens_herrar">Luftens herrar.</h2> - -<p>Exotisk novellett.</p> - -<p>Havet låg absolut blankt. Men i fjärran blixtrade -stundom något vitt. Det måste vara dyningen -på korallreven omkring Mariposaatollerna. Mycket -riktigt! Och längst därborta urskilde vi redan -Oahaön, skön, grön och cirkelrund, en mossig -sten mitt i den blå oändligheten.</p> - -<p>Vattnet blev grundare. Solen stod nästan i -zenit och monoplanets skugga följde oss på havsbottnen -klättrande över dess ojämnheter, än dykande -ned i en avgrund som i vol plané, än höjande -sig som om den ville skära vår vertikalkurs, -ett havsvidunder, som jagade oss outtröttligt, övertygat -om att vi till slut måste ge oss och bli dess -rov, när vi äntligen skulle mötas i den krossade -spegelytan —</p> - -<p>Men det är ju inte Oahaön! Var voro de tre -sandgrunden och viken som skar in som ett knivhugg -på västsidan, där jag hittade som i min ficka.</p> - -<p>— Det är ju inte Oahaön! vrålade jag.</p> - -<p>— Vem fan har sagt det? vrålade Kalle Cederström<span class="pagenum"><a name="Sid_80" id="Sid_80">[80]</a></span> -tillbaka. Vi ha kommit ur kursen, men vi -gå väl ner ändå, va?</p> - -<p>Jag nickade.</p> - -<p>Ön såg inbjudande ut, där den med sin bård -av bländvit sand låg skyddad innanför dubbla -rader korallrev.</p> - -<p>Motorn tystnade. Luften susade om öronen. -Havet närmade sig med fruktansvärd fart.</p> - -<p>— Tycker du inte det är first class? frågade -Kalle.</p> - -<p>— Jo, men det drar väl mycket! På mig -verkar det mera som örsprång än som vol plané.</p> - -<p>Vi voro nere, gjorde två smörgåsar strax -innanför revet, två silverfåror betecknade vår väg -i den lugna kanalen, där en gammal dyning gick -sakta som av plikt eller vana — pang, stopp! Som -en albatross gled monoplanet några meter framåt -på sina vattenskidor och stannade.</p> - -<p>Kalle Cederström klappade motorn på dess -stålländ: — Det där gjorde du bra ifrån dig!</p> - -<p>— Undrar om ön är bebodd, sade jag. I -varje fall är ju stranden gjord enkom för landstigning.</p> - -<p>— Jag ger fan i om den är bebodd eller inte, -svarade Kalle. I alla händelser blir den bebodd -då vi komma i land. Och om du inte vill att vi -ska flyga mera, kan vi ju leka Robinson ett slag. -Vi behöver ju inte vara i Frisco förrän i morgon -kväll.</p> - -<p>Han gjorde ett par handgrepp, gummihjulen -sänkte sig under vattenskidorna, motorn kom i -gång och vi åkte lugnt och jämnt som på en asfaltbana<span class="pagenum"><a name="Sid_81" id="Sid_81">[81]</a></span> -upp på stranden, där vi stannade under en -jättelik mimosa.</p> - -<p>— Såg du ostronen vi åkte över? frågade -Kalle, när vi slagit ihop monoplanet.</p> - -<p>— Nej, vid Belsebub, svarade jag. Men i -så fall behöver vi inte anlita konserverna. Det är -kanske bäst att spara på dem för det fall att!! Men -kan du äta än? Jag tycker det vore mera praktiskt -att undersöka ön först ett tag. Under tiden -kan vi låta brännvinet svalna litet i bäcken, som -du hör här strax bredvid.</p> - -<p>Ty mitt skarpa öga hade vid nedslaget upptäckt -en liten rännil, som ystert hoppade utför -bergsluttningen några steg från vår landningsplats.</p> - -<p>— Men, fortfor jag, vi kan ju ta en liten, -liten, liten grogg innan vi ger oss ut på rekognoscering. -Vi ha en massa kolsyrepatroner kvar.</p> - -<p>Nåväl, vi bryggde vår minimala grogg med -vatten ur bäcken. Det hade en svag bismak av -poliomyelitsulfat — ön var alltså vulkanisk — men -detta lilla obehag avhjälptes genom några volymenheter -mera whisky.</p> - -<p>Behagfullt utsträckta på sanden togo vi omgivningarna -i betraktande. Ön hade tydligen varit -en atoll, men genom ett vulkaniskt utbrott förvandlats -till en ö i vanlig populär mening. Och -runt omkring höllo korallerna på att bilda två -atoller till, den ena innanför den andra. Bakom -oss stod urskogen som en grön vägg. Jätteträd -omslingrade av lianer reste sig på ett virrvarr av -luftrötter, underbara orkidéer (ty orkidéer äro alltid -underbara) hällde ut sin rikedom av färg i<span class="pagenum"><a name="Sid_82" id="Sid_82">[82]</a></span> -grönskan och agaver sprutade ut sina röda blommor -som ur sår efter offerknivar huggna rakt in i -tropikens hjärta.</p> - -<p>Plötsligt krafsade det i sanden bredvid oss. -En jättesköldpadda, på vars sköld jag satt min -grogg i tanke att det var en sten, började röra på -sig och ge sig i väg med glaset. Jag uppfattade -ögonblickligen situationen och högg bägaren, innan -djuret hunnit utom räckhåll.</p> - -<p>Kalle Cederström sade: — Jag har haft öga -på den där hela tiden — jag bara väntade på att -hon skulle smita utan att du märkte det. Jag minns -Texas’ präriesköldpaddor — de var ännu jäkligare. -De sprang bort med våra groggar fortare än våra -mustanger kunde löpa. Men ska vi inte äta innan -vi rekognoscerar? Jag är förfärligt sjuk — jag -tror att jag fått vandrande njurar — men det är -väl att man har monoplan, så att man kan hinna -i fatt dom om dom smiter — hör du, nu går vi -ner och plockar oss ett par dussin ostron — jag -tyckte dom såg ut som Flatstrands — och så -dricker vi ur ett par av våra ballastflaskor — vi -böra åtminstone ha ett tjog kvar av gula etiketten -sen festen i Lhassa. Fy fan, mina njurar vandrar -nästan lika energiskt som Lop-Nor! Det får bli -min gamle vän Sven Hedins nästa uppgift att ta -reda på dom — om han kan få eskort, annars -reder han sej inte.</p> - -<p>— Det gör han inte — men ditt förslag med -champagnen och ostronen är gott, och — — —</p> - -<p>Ett infernaliskt ljud kom plötsligt luften att -vibrera. Det lät som om någon titan gnisslat<span class="pagenum"><a name="Sid_83" id="Sid_83">[83]</a></span> -med en titangriffel på en titangriffeltavla, eller -som om en jätteångvissla blivit vansinnig.</p> - -<p>Vi störtade upp som skjutna ur 75-millimeterskanoner.</p> - -<p>En absolut naken kvinna stod framför oss -med renodlad fasa i sina drag och skrek. Hon -rörde sig icke från platsen. Hon stod som fastnaglad -av rädsla med vitt uppspärrade ögon och -ur hennes pärlkantade rosengap kom skriket — -Doggers bank i tjocka är som en andeviskning i -filttofflor mot hennes prestation.</p> - -<p>Vi togo av oss våra tropikhjälmar och nalkades -naturbarnet. Vi insågo att vi hade framför oss -den primitiva människohonan, urskogens dotter, -kvinnan i första digniteten, oberörd av rösträttsintressen, -den negativa suffragetten, idealkvinnan -med ett ord.</p> - -<p>Men då vi kommit på ungefär fem meters avstånd -från henne, upphävde hon ett om möjligt intensivare -tjut än förut, gjorde helt om och dök -in i urskogen med en snabbhet som helt enkelt -var fenomenal.</p> - -<p>— Kanske detta är kvinnan par preference, -sade Kalle Cederström. Vi följer henne!</p> - -<p>Och nu började det mest vildsinta jaktlopp -jag någonsin varit med om.</p> - -<p>Jag har alltid beklagat de nakna kvinnor jag -sett på tavlor. De ligga i gräset eller röra sig -i terrängen, finhyllta, rosenfärgade, sköra och -bräckliga, och målaren tycks ha glömt hur det -var då han själv som barn sprang barfota förföljd -av granngårdstjuren. Barren stinga. Törnbuskar<span class="pagenum"><a name="Sid_84" id="Sid_84">[84]</a></span> -(Rosa canina L.) stå i vägen, stenar skära in i -fotsulorna — och han glömmer att dessa kvinnliga -symboler för våren och sommaren, kärleken m. m., -som han brutalt klätt av hemma på ateljén, bara -väcka medlidande. Ty jag vet, hur det känns att -gå naken i en skog, fylld av vassa saker, myror, -mygg, huggormar. Felet är att målaren målat -dem otränade för friluftsliv. Han har målat dem -som de se ut i en säng, men inte bland enar och -pors och ilskna flygfän.</p> - -<p>Men denna kvinna var inte sådan. Hennes -färg gick ihop med hennes miljö. Hon var hårig -och brun, och när hon sprang, rörde sig musklerna -som delar i en fulländad maskin.</p> - -<p>— Kanske är det en apa! stånkade jag under -vår vilda framfart. Vi hade henne ännu i sikte. -Ibland grep hon om en lian och svingade sig över -en klyfta. Vi gjorde detsamma. I nästa ögonblick -kröp hon under en trädrot, vände sig om och -visade två rader vita tänder mot oss, smällde -ihop käkarna (som jag kommer ihåg att min gamla -städerska i Uppsala gjorde utan tänder, då jag inte -kunde betala veden), utstötte några gutturala ljud -(alla ljud av primitiva människor äro gutturala), -rullade utför branter, klättrade uppför berg, sprang -genom kaktussnår, genom häckar av Idios spinosus, -vilken fruktansvärda buske med sina orangefärgade -blommor gav undervegetationen dess -huvudsakliga karaktär.</p> - -<p>Men vi voro henne hack i häl. Jag var flera -gånger nära att ge tappt, men Kalle Cederström -uppmuntrade mig ideligt med eggande tillrop. Han<span class="pagenum"><a name="Sid_85" id="Sid_85">[85]</a></span> -var som en stålfjäder och hans energi smittade -mig.</p> - -<p>— Tänk på groggen hur den skall smaka när -vi komma tillbaka, rimmade han.</p> - -<p>Jag fördubblade mina ansträngningar. Svettpärlorna -lågo som daggdroppar efter oss på mimophelusbladen -— ännu hade vi flyktingen i sikte. -Jag trampade på en piskorm — men innan han -hann hugga, var jag tio meter därifrån. Jag skall -aldrig glömma något av detta. Detaljerna stå ännu -klara för mitt minne i de mest minutiösa enskildheter.</p> - -<p>Vi klättrade och sprungo utefter en liten flod -som forsade och brusade. Vi vunno på den primitiva -kvinnan — bruset blev starkare och snart -kommo vi till en öppen plats i urskogen där ett -vattenfall på trettio meters höjd kom ner från en -skifferplatå alldeles som en ridå.</p> - -<p>Det stod som en glasvägg framför oss och vid -dess fot rök skummet som ånga.</p> - -<p>Kvinnan kunde inte komma längre. Hon -sprang åt höger, sprang åt vänster, men de höga -klippväggarna på båda sidor uteslöto alla möjligheter -till flykt. Hon vände sig om, slog ihop -käkarna mot oss som en ilsken hynda, tog två, -tre steg in i skumångan, dök rätt in i vattenfallet -— och försvann.</p> - -<p>Badande i svett och kippande efter andan -gapade vi på varandra.</p> - -<p>— Detta var själva fan, sade jag. Hon dök -rätt in i vattenfallet!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_86" id="Sid_86">[86]</a></span></p> - -<p>— Ja, sade Kalle, hon försvann i vattenfallet -utan vidare spisning!</p> - -<p>— Vi äro på en märkvärdig ö, sade jag, men -vi måste undersöka den!</p> - -<p>Vi undersökte fallet. Platåkanten, över vilken -fallet kom, var rak som en linjal. Vattnet flöt lugnt -och stilla över branten i en bredd av fem à sex -meter och föll rakt ner som en ridå, som en silvervägg, -som ideligen ynglade av sig. Väggen var -absolut blank däruppe. Längre ner fick den karaktär -av strålar och dog bland stenarna för att i döden -kasta i höjden pärlor av sig själv — alldeles -som det skall vara.</p> - -<p>Kalle Cederström sade: — Den där vattenväggen -kan inte vara vidare tjock — den faller ju -lugnt och lodrätt!</p> - -<p>— Du har rätt! Alltså, då det där kvinnodjuret -kunde gå tvärs igenom fallet, kunna vi -det också — revolvrarna klara! Låt oss försöka!</p> - -<p>Kalle Cederström tog fram sin browning, hoppade -ut på en sten, vinkade en hälsning, gjorde -ett språng och var försvunnen.</p> - -<p>Jag hoppade efter. Vattnet slog mig i nacken -som med spön — och i nästa ögonblick befann -jag mig inne i en väldig grotta. Kalle stod och -balanserade på en svart sten och torkade vattnet -ur ögonen. Vi voro våta som torskar.</p> - -<p>Det brusade och susade omkring oss. Det -var halvskumt därinne, men fallet var som ett -fönster, ett levande glas, genom vilket solen arbetade -sig in och gjorde färg åt oss. Och så småningom -uppfattade vi färgerna. Ett flytande orientaliskt<span class="pagenum"><a name="Sid_87" id="Sid_87">[87]</a></span> -draperi, en pärlvägg, en kalospinterokromatokrene.</p> - -<p>Grottan försvann i ett mörkgrönt dunkel inåt. -Väggarna voro svarta med mörkgröna, fuktdrypande -lavar, men närmast fallet som sjöd i hålor -i skiffern växte vita ormbunkar med blad som -fanet på fjädrar och på bladen sutto vita sniglar -med svarta tentakler. På väggarna kröpo gula -spindlar med svarta bakkroppar och håriga ben. -Och ödlor med gula magar och svarta ryggar och -bara ett benpar kröpo omkring i varje skreva och -fördjupning.</p> - -<p>Kalle Cederström tycktes njuta. Han tog fram -en elektrisk lykta.</p> - -<p>— Framåt, inåt! sade han. Och träffar vi -några förhistoriska djur, så hålla vi våra browningar -i ordning! Men vänta! Ser du kvartsådern -här! skrek han. Kvarts och skiffer tillsammans -betyder guld, <em class="gesperrt">guld</em>! Jag har varit guldgrävare -i Wyoming och känner till sånt här!</p> - -<p>Han lyste på en vit, metertjock kvartsgång -i skifferväggen.</p> - -<p>— Guld, skrek jag. Guld, visst faen är det -guld! Det passar ju lagom för mej. Jag har ju -tre växlar som förfaller nästa vecka. Ser du inte -hur det blänker? Visst är det guld! Vi delar, -Kalle, låt oss vara kamrater som hittills! En växel -är på 500 goda riksdaleros, det är min vinräkning -för sista månaden, och den andra är på 250 för -fyrverkeripjäser och praliner åt mina barn. Tror -du det finns tillräckligt med guld?</p> - -<p>— Skrik inte så förbannat, sade Kalle, det<span class="pagenum"><a name="Sid_88" id="Sid_88">[88]</a></span> -kanske är bara sedlar! Livet har lärt mig att bli -skeptisk. Tyst, skrik inte, upprepade han lugnt. -Vad var det jag sa? Det är bara sedlar, odugliga -gamla papper från papuaernas tid — och -falska för resten! Här ser du två närliggande med -samma nummer och påskrivna av Jakob Bagge — detta -måste vara humbug! Gamla svenska femmor -som inte blivit inlösta i tid — men var ha -vi urkvinnan?</p> - -<p>Jag hade med tanken syndetikontiskt häftad -vid guldet alldeles glömt kvinnan — efter mäns -sedvänja.</p> - -<p>— Ja, var ha vi kvinnan? Men att kvarts och -skiffer ger sedlar, det är en geologisk märkvärdighet —</p> - -<p>— Tänk nu inte på dina växlar och låt inte -guldets demon gripa om din själ så där, sade -Kalle. Vårt intresse är mera animaliskt och geologiskt -än pekuniärt. Om vi nu först skulle tänka -på att utforska grottan — fast jag är hungrig som -fan — och försöka få tag i kvinnan, så kan ju du få -överta henne och sälja henne till Hagenbeck — han -betalar verkligen bra! Jag minns i Texas -— men låt oss fortsätta längre in i grottan. Kanske -kvinnan är humbug av samma valör som guldet -här!</p> - -<p>Grottan vidgade sig inåt. Det mörkblå dunklet -skingrades endast motvilligt av Kalles goda -elektriska lykta. Ödlorna rasslade om våra fötter. -En art läderlappar med fosforescerande ögon snuddade -i virvlande flykt vid våra kinder, våra kläder.<span class="pagenum"><a name="Sid_89" id="Sid_89">[89]</a></span> -De utvecklade en frän lukt av vitriol, då -de tangerade oss.</p> - -<p>— Jag skulle vilja att Carlander vore med om -det här, sade Kalle. Han spårar en kvinna lika -bra som han söker opp en älg. Hon måste emellertid -vara härinne. Håll pekfingret på trycket! -Man vet aldrig! Det hela kan vara humbug. Eller -ett bakhåll!</p> - -<p>Vi gingo vidare i en klibbig ojämn terräng -av skiffer. Taket var svart av flädermöss som -hängde i sina pekfingrar med huvudet nedåt. Det -droppade från stalaktiter av svart konsistens och -vi stapplade över grönklibbiga stalagmiter. I fördjupningarna -mellan stalagmiterna låg en grönröd -soppa där små bruna djur rörde sig. De sågo ut -som abborrögon och hade hårliknande utväxter -på sina abdomina. Det var tydligen en art palafoyter -kanske besläktade med megalopex eller -myophylakterion —</p> - -<p>— Men vad nu då? Rörde inte en stalaktit -på sig?</p> - -<p>Kalle Cederström riktade ljuscirkeln mot taket.</p> - -<p>— Jo visst! men det rör sig i takt med min -puls. Det är alltså en synvilla. Skall du skriva -om det här, då du kommer hem, så blir det för -långt både för dig och dina läsare. Jag är för -resten trött på den här expeditionen. Vi ger fan -i urkvinnan, jag är hungrig, vi tar opp några ostron -och dricker vår gula etikett! Vad ska vi göra med -henne för resten? Hon hör inte till vår samhällsklass, -gör sig inte i societeten — inte ens på en -bar — och skulle bara vara till besvär i monoplanet.<span class="pagenum"><a name="Sid_90" id="Sid_90">[90]</a></span> -Helt om! Det börjar bli monotont med -ödlorna och flädermössen — tycker du inte att -det luktar ipecacuanha just nu?</p> - -<p>Jag kände verkligen en doft, en avlägsen, av -ipecacuanha och inbillade mig redan ha ont i -ögon och lungor. Jag var naturligtvis uppjagad, -nervös, trött, efter de sista minuternas jäktande.</p> - -<p>— Du har rätt, Kalle, sade jag. Vi vänder!</p> - -<p>— Kom ihåg att vi ska vara i Frisco i morgon -kväll — och den här hålan är ingenting för -oss, som skall hålla oss på ytan, över ytan!</p> - -<p>Vi vände. Vi började stappla över stalagmiter -och halka på grönslemmiga lavar, raglade, -sprungo, stannade, sprungo igen. Kalles lykta började -mattas. Men just då hon slocknade upptäckte -vi i fjärran ljusningen av grottans fönster -fallet, som skilde oss från solen och livet därute, -vårt monoplan, havet, allt. Vi höllo varandra i -händerna och klevo på försiktigt —</p> - -<p>Men vad nu då? Där — alldeles under fallet, -behagfullt lutad mot ett kvartsutsprång stod hon, -urkvinnan, den primitiva, hon, vars tränade hull -tillåtit henne krypa genom törnsnår och rusa genom -agavehäckar. Men hon var icke naken längre. -Hennes huvud kröntes av en ofantlig hatt med -hägerfjäder, en fjäderboa hängde behagsjukt över -hennes vackra axlar och hennes klänning var från -Paquin, jag svär på det, ty den framhöll i sin eleganta -enkelhet just den primitiva honan hos henne. -Och hon skrattade, hennes vita tänder blixtrade -mot den bruna hyn, och de rubinröda läpparna. -Hon gungade litet på vänstra benet, och det högra<span class="pagenum"><a name="Sid_91" id="Sid_91">[91]</a></span> -visade en röd strumpa med en broderad svart -alligator på, vars ögon voro smaragder. Under -vänstra örat hade hon ett födelsemärke, stort som -en femöring, med svart hår på, och från örsnibben -hängde en tunn guldkedja med en turmalin som -vilade just på födelsemärket och såg ut som ett -försök att blotta hemligheter, mystik, för den som -ville förstå.</p> - -<p>Hon skrek inte alls. Hon bara skrattade och -saliven glänste på hennes starka hörntänder. Hennes -ögon liknade agater, slipade så att man skulle -tro att stenen var ett lugnt vatten att dyka ned i. -Men då hade man krossat skallen.</p> - -<p>Sådan var hon, och vi uppfattade alltsammans -samtidigt.</p> - -<p>Jag gick höviskt fram, tog av min tropikhjälm -och frågade på franska om vi kunde vara henne till -någon tjänst. Hon skakade på sitt vackra huvud -och håret dallrade långt efter det hon slutat med -skakningen. Hon förstod inte. Hon bara skrattade. -Det klang och gav eko. Kalle blev förbannad. -Han gav henne en toreadorblick — och jag tyckte -mig se henne darra en kvarts sekund — och -frågade på engelska, vad hon önskade. Hon skakade -återigen på huvudet. Hägerfjädern darrade -— och hennes ögonhår, långa och mjuka, skälvde -som om en bris gått igenom dem — och så slog -hon upp ögonlocken och visade två agatbrunnar -och skrattade — kling — klang — som med en -ton av ebenholts på slipat glas — ha — ha — en -hel oktav. Och hennes bröst skälvde litet och -stannade — ping pang — och hon stod så — eller<span class="pagenum"><a name="Sid_92" id="Sid_92">[92]</a></span> -ställde sig så att vi skulle kunna se skälvningen -mot vattenfallets vackra vägg.</p> - -<p>Det var inte lönt att försöka med tyska. Hon -bara skrattade.</p> - -<p>Vi försökte med alla språk vi luktat på, men -hon stod bara och gungade med det ena benet -och såg på oss under halvslutna ögonlock och log -— och en svart lock ringlade sig ned vid hennes -öra och rörde sig som en daggmask som söker -sin maka en regnkväll på en åkerren — och hon -blåste på den och skrattade, men den ville söka -sig in i henne, i ögonen, i munnen, längs kindernas -mjuka linje ned i vecket under hakan, -vecket, som inte var ett veck utan en kurva av liv -och kött, brunt hull, dunigt brunt hull.</p> - -<p>— Nej, hör du Kalle, sade jag, nu går vi. -Hon är omöjlig i språk — vi begriper henne inte. -Jag skall försöka med teckenspråk ett slag!</p> - -<p>Och jag försökte mimiskt framställa ett förslag. -Hon skulle följa oss ned till vår lägerplats -och tära något champagne.</p> - -<p>Jag lyckades efter allt att döma klargöra detta -för henne, men jag hade också fått använda all -min överflödiga intelligens.</p> - -<p>Hon vägrade. Hon pekade på sin hatt. Den -skulle naturligtvis ha förstörts om hon följt oss -genom fallet. Hon pekade på sin fjäderboa och -på sin klänning och skakade på huvudet. Och -denna skakning beledsagade hon med ett outgrundligt -leende och ett skratt, ett klingande hånfullt -vackert genom flera oktaver.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_93" id="Sid_93">[93]</a></span></p> - -<p>— Medge Kalle, att det här är det underbaraste -numret vi träffat på!</p> - -<p>— Äsch, de ä sej lika allesammans! Men -jag tycker att hon bor litet konstigt.</p> - -<p>— Det tycker jag också! Men kvinnor ha -intet sinne för komfort! Vi män ha det i hög grad, -och det är vårt raffinemang. Men nu ger vi oss -i väg! Ä vi våta som tuppar nu, så bli vi som -dränkta kattor om ett par sekunder! Adjöken, -fröken!</p> - -<p>Vi bugade oss höviskt. Hon skrattade igen. -Hennes ögon skiftade i färg mellan stenkol och -smaragd och det gröna giftet slängde ut snaror -om fötter och ben och bröst och halsar — det var -hemskt och vackert — och i samma ögonblick vi -döko igenom fallet ljöd ett skrik, som påminde mig -om den gamla sagan om alrunan.</p> - -<p>Den som hör dess skrik, då hon dras ur jorden, -måste dö i samma ögonblick.</p> - -<p>Men Kalle och jag äro ju moderna människor -och vidskeplighet är fjärran från oss.</p> - -<p>— Ja, jösses, fruntimmer! sade jag, då jag -hoppande på stenarna tog mig i land.</p> - -<p>— Fruntimmer, ja! sade Kalle Cederström -tankfullt och tog ett språng värdigt en panter, grep -tag i en nedhängande gren av Caramæbis paracelsæ -och landade graciöst i en Baranjabuske, vars -frömjöl färgade hans gula kostym ännu gulare.</p> - -<p>— Det här var i alla fall en märkvärdig historia, -sade Kalle. Jag tycker att den nästan -är oupplevad. Fast vi uppleva den nog var dag<span class="pagenum"><a name="Sid_94" id="Sid_94">[94]</a></span> -— eller åtminstone var vecka. Tänker du skriva -om det här?</p> - -<p>— Ja!</p> - -<p>Vi letade oss ned till stranden igen. Vi gingo -tillbaka i våra egna spår, vilket inte var särdeles -svårt, ty vi hade gått fram som mordänglar under -förföljandet av urkvinnan. Men vår färd var inte -utan sitt intresse. En flygande hund höll på att -slå hjälmen av mig, och då Kalle vid överhoppandet -av en trädrot råkade hålla sig fast i en gren -av <em class="gesperrt">Triplaris americana</em>, fick han rockärmen -full av myror, som visade att de inte voro att leka -med. Deras bett förorsakade flera dagars inflammation -och törst. Själv fick jag ett par exemplar -av <em class="gesperrt">Atta cephalotes</em> på mig och har först -då detta skrives kunnat hejda deras fruktansvärda -fortplantningsförmåga.</p> - -<p>Då vi äntligen hunnit ned till stranden, lade -vi oss som frimärken på den för att vila litet efter -allt det vi upplevat. Vi tvivlade till och med på -realiteten av det. Och vi ångrade att vi icke sökt -upp de hannar av honsläktet, som givetvis måste -finnas på ön. De måste naturligtvis vara folk med -monokel och uppvikta byxor i en situation, och -ludna fyrhänta, svansprydda gentlemän i en annan.</p> - -<p>Men vi tillhöra icke det folk som funderar -länge. Jag vecklade upp byxorna och hämtade -två dussin ostron, tog två cliquots ur monoplanets -kölsvin, oskärade en ask ryska cigaretter, väckte -Kalle och firade med honom en fest som vi sent -skola glömma.</p> - -<p>Kalle Cederström skötte verkligen sin maskin<span class="pagenum"><a name="Sid_95" id="Sid_95">[95]</a></span> -som en ung gud. Vid midnatt slogo vi ut vingarna -på monoplanet och gåvo oss i väg, kurs -ONO ¼ O. Under himlens stora kupa med de -brinnande stjärnorna slöade jag verkligen till ett -par gånger och somnade, ty motorbullret söver -i längden. Men Kalle ville icke väcka mig. Han -purrade mig på allvar först då vi hade Sandwichöarna -låringsvis om babord, och då var solen redan -uppe sedan ett par timmar. Jag fick en kvarts -pomril försatt med litet gin och vaknade genast. -Jag vill rekommendera denna blandning åt alla -flygare.</p> - -<p>Fem timmar före den överenskomna tiden -passerade vi över Frisco och landade på aerokajen -vid Alameda. Och på kvällen åto vi vår -middag i The Bohemian Club.</p> - -<p>Jag hade äran och nöjet att föras till bords -av professor Cray Hinton, han som konstaterat -Dinotaurus’ faktiska existens under pliocenperioden. -Han ställde sig något skeptisk visavi min -förmodan om urkvinnan.</p> - -<p>— Kan det inte ha varit en yngre upplaga av -er stora landsmaninna Ellen Key? frågade han. -Ni förstår — med vår tids kommunikationer och -våra sjömätningar, och så vidare, och så vidare — tror -ni verkligen att något sådant är möjligt just -nu? eller kan det inte ha varit något teatersällskap -som har firat sin semester därute — och -primadonnan — he? Jaja, jaja, när man sysslar -med förhistoriska saker, som jag, stannar man -alltid som tvivlande. Såg ni på hennes tänder, ja,<span class="pagenum"><a name="Sid_96" id="Sid_96">[96]</a></span> -jag menar oxeltänder? Det är där frågan tillspetsar -sig!</p> - -<p>— Nej, jag glömde verkligen — — —</p> - -<p>— Ser ni, ser ni! Tag först ett avtryck av -de två bortersta oxeltändernas konstruktur och -kom sedan till mig, så skola vi jämföra den först -med cocenhonans och sedan med andra postglaciala -typer. Ni säger, att hennes underkäk var -kort, men det kan bero på slarv med löständerna, -vilket ju inte hindrar att ni kan ha rätt, ty vi ha -funnit defekta underkäkar i mycket gamla kulturlager. -I Mähren till exempel hittar man mycket -få tänder, medan man i Vezèredalen i södra Frankrike -ideligen gör fynd av underkäkar med vackert -plomberade visdomständer. Men jag kommer från -ämnet. Från ert till mitt. Efter allt att döma måste -er urkvinna på grund av de somatiska kännetecken -ni framhållit, vara släkt med Weddafolket på Ceylon -eller också helt enkelt vara en liten varietémamsell, -född av fattiga föräldrar i Moabit i Berlin, -förförd av en semitisk barberare, slavhandlad -(vitt) till Shanghai och sedan förd till er exotiska -ö för att få vila sig litet.</p> - -<p>Jag måste beundra och gilla professor Cray -Hintons utläggning. Den hade alla sken av sannolikhet. —</p> - -<p>Kalle Cederström och jag skildes åt i Frisco. -Han reste till Paris och jag till Grisslehamn. Jag -är här nu.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_97" id="Sid_97">[97]</a></span></p> - -<h2 id="Sjoeholm">Sjöholm.</h2> - -<p>»Människan måste genomgå mycket, innan -hon blir luttrad.»</p> - -<p>Detta visdomsord hörde jag redan då jag var -sju år och jag har verkligen haft anledning att -konstatera faktum under de fyrtiotvå år jag tillbragt -här på jorden.</p> - -<p>Han som gav mig denna visdom med på -vägen genom livet var en mycket originell man. -En bland de egendomligaste människor jag träffat. -Jag har mycket gott minne. Han hette Sjöholm -och var en sjuttioårs gubbe som genom att processa -hade förlorat en rätt avsevärd förmögenhet. -Jag inackorderades hos honom eller rättare hos -hans fru, en lång, torr, gulblek människa som -kunde laga mat och var styv i allt som den tidens -kvinnor satte ära i att kunna — göra ost, väva, -spinna, göra kalas och dricka kaffe.</p> - -<p>Jag gick i skola. Jag bodde hos Sjöholm och -hade kamrater som bodde där också, rackarpojkar -som lärde mig djävulstyg och sedan blevo skeppsgossar, -ty Oskarshamn låg i närheten.</p> - -<p>Gubben Sjöholm hade någon särskild faiblesse<span class="pagenum"><a name="Sid_98" id="Sid_98">[98]</a></span> -för mig. Om kvällarna satt han och skrev -inlagor till häradsrätten och bläddrade i lagboken -och svor för sig själv, och ibland kommo skäggiga -människor som lutade sina huvuden emot Sjöholms -och talade hemska ord. Jag kunde trots min ungdom -skriva en vacker stil och fick skriva rent allt -det dessa gubbar hittade på. Jag vill inte precis -säga att jag blev lagklok, men jag fick en riktning. -Jag lärde mig att lagen var till för att kringgås.</p> - -<p>På den tiden var det inte så noga med skolgången. -Sjöholm var god vän med folkskolläraren, -en bigott lymmel, som jag har talat om förut. Jag -fick stundom skollov för att skriva åt Sjöholm. -Tänk er en sjuåring som sitter och skriver åt en -gammal processmakare.</p> - -<p>Sjöholm söp. Han söp ohyggligt under det -att hans fru gjorde ost och spann och vävde. Då -Sjöholm hade supit ett par dar, måste han vila -sig. Då låg han som ett kolly på en soffa, med -öppen mun och en blå näsa som jag beundrade. -Jag tyckte redan då om färg.</p> - -<p>Då Sjöholm låg för ankar firade vi pojkar -orgier. Jag som var yngst fick i uppdrag att måla -gubben. Han låg på sin soffa och var på andra -sidan och jag målade hans ansikte med sot och -lingonsaft och krita. Han såg verkligen hemsk -ut. Men efter varje sådan målning var det klokast -för oss att ge oss ut i naturen. Ty fru Sjöholm, -som kanske inte älskade sin man, kände det ändå -som en förolämpning att vi ändrade om gubbens -utseende.</p> - -<p>En gång vaknade han då jag höll på att måla<span class="pagenum"><a name="Sid_99" id="Sid_99">[99]</a></span> -honom. Jag skall aldrig glömma hans synpunkt -på saken. Han sade: — När du blir så gammal -som jag, kommer det alltid någon lymmel och -skojar med din ålderdom. Kan du då ta det lika -lätt som jag, så är du min pojke. Tycker du nu -att du har burit dej fint åt?</p> - -<p>Jag grät. Gubben Sjöholm blev min man.</p> - -<p>Vi levde i rätt små förhållanden. Till varje -kaffekopp fingo vi två små sockerbitar och en -veteskorpa. Jag var en klok pojke och gömde -mina sockerbitar och skorpor.</p> - -<p>På gården fanns en gammal badstuga och i -den krossade jag mina sockerbitar och mina skorpor -och blandade dem; att äta denna blandning -var en njutning som var så storartad, att alla de -njutningar jag sedermera vid äldre år blivit delaktig -av bli små och lumpna i jämförelse med -denna min ungdoms njutning.</p> - -<p>Mina kamrater upptäckte det gömställe där -jag förvarade min strut med socker och skorpor. -De stulo mitt förråd. Sedan dess tror jag inte på -någon människa. Jag var nog lumpen att berätta -om mina kamraters bovstreck för farbror Sjöholm. -Han bara skrattade och sade att jag inte gömt -min blandning nog säkert. Man får skylla sig själv. -Ha ha!</p> - -<p>Jag förkovrade mig i skrivning och ju styvare -jag blev, desto mera exploaterade gubben Sjöholm -min förmåga. Jag fick skriva fruktansvärt långa -inlagor. Jag skulle vilja läsa dem nu. Gubben -kunde inte stava, men jag kunde (efter C. J. L. -Almquists rättstavningslära).</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_100" id="Sid_100">[100]</a></span></p> - -<p>Och en dag fick jag klart för mig att jag var -en viktig faktor i gubben Sjöholms liv. Han måste -gå till Långemåla för att träffa en av sina bondadvokater. -Han ville ha mig med sig och jag fick -lov av skolmästaren och min far att följa med.</p> - -<p>Jag ser oss båda gå över bergen, berg med -insprängd kvarts — nu skulle jag söka efter guld -därnere.</p> - -<p>Plötsligt lägger sig gubben Sjöholm. Han -lägger sig på rygg och stirrar upp i rymden.</p> - -<p>Jag frågar: — Vad är det med farbror?</p> - -<p>— Det är mitt gamla bråck — det kommer -alltid då jag blir arg.</p> - -<p>Vi voro mitt uppe i en fälla med hallon och -blåbär. Jag kände mig ensam och samtidigt ansvarig -för gubben. Men min sjuåriga ungdom -tvang mig att föreslå: — Ska ja inte gå tebaks te -Jonstorpet å få hjälp?</p> - -<p>— Nä, gosse lille, men dä ä bäst att du går -hem!</p> - -<p>Om det hade varit nu, år 1911, hade jag -nog inte gått hem. Men sjuåringen lämnade år -1876 den gamle mannen ensam i skogen. Sedan -fick jag veta att gubben Sjöholms bråck skulle -ha kunnat botas, men då måste han ligga på sjukhus, -och där kunde han inte sköta sina processer. -Bland mina starkaste minnen står fortfarande kvar -gubben Sjöholm, då vi tillsammans gingo över det -småländska landet och han plötsligt måste lägga -sig på en bergknalle med huvudet lägre än underlivet.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_101" id="Sid_101">[101]</a></span></p> - -<p>Sjöholm är död sedan många år. Kanske finns -det flera Sjöholmar, men knappast någon så stark -som han. Han förlorade alla sina processer. Han -var svensk. Skål för Sverige!</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_102" id="Sid_102">[102]</a></span></p> - -<h2 id="Begravningshatten">Begravningshatten.</h2> - -<p>När ogifte major Adamson vaknade morgonen -den andra maj vid att solen sken honom mitt i -ansiktet, behövde han icke övertyga sig om sin -existens genom att nypa sig i skinnet, ty en våldsam -huvudvärk och en nästan olidlig törst satte -honom genast in i förhållandena. Han tömde -vattenkaraffen och erinrade sig efter en stunds -grubblande att han varit på Hasselbacken och förtärt -jästa och destillerade drycker i något sällskap. -Men vilket?</p> - -<p>Som vanligt började han genomgå sin bekantskapskrets -i alfabetisk ordning och hade just -hunnit till det obekanta X, då jag enligt löfte från -föregående kväll ringde upp hans nummer för att -väcka honom. Han svarade med ett stilla kvidande. -Kommandotonen var absolut borta.</p> - -<p>Så småningom lyckades han framviska en -ytterst lakonisk men icke desto mindre fullt tillfredsställande -beskrivning på sitt tillstånd.</p> - -<p>Jag föreslog: — Jag reser i dag med Vaxholmsbåten -för att titta på mitt sommarnöje och -du följer med, ty du behöver luft. Frukost äter<span class="pagenum"><a name="Sid_103" id="Sid_103">[103]</a></span> -vi på båten. Kläd på dig ögonblickligen. Du har -bara tre kvarts timme på dig. Kvid inte så där -omanligt. Nu har jag väckt dig, som jag lovade. -Jag väntar dig vid båten. Adjö.</p> - -<p>En blek vålnad, en skugga av en smärtfylld -dröm, skred Adamson verkligen i sista ögonblicket -över landgången. Sedan jag kondolerat honom -och båten vänt stäven utåt Fjäderholmarna, ledde -jag ned honom i försalongen, och inom en kvart -började hans drag bli mänskliga, fast skakningen -från propellern stundom kom honom att lägga sitt -ansikte i Laokoonveck. När han fått litet koffein -införlivat med sin organism, var han åter Wilhelm -Tell. Kanske ett par Hennessy också gjorde -verkan.</p> - -<p>Han började tala.</p> - -<p>— Tror du att jag får flugan?</p> - -<p>— Det beror på dig själv.</p> - -<p>— Så svårt som i dag har jag aldrig känt det.</p> - -<p>— Det blir allt svårare med åren.</p> - -<p>— Nu behöver jag minst en vecka att reparera -en sån här hippa fullständigt.</p> - -<p>— Tag dem inte så ofta då.</p> - -<p>— Men det är farligt att sluta upp för hastigt.</p> - -<p>— Du menar alltså whiskygrogg?</p> - -<p>— Ja.</p> - -<p>Jag varnade honom, men var och en vet ju -bäst var skon klämmer och hur ens sjukdomar -lämpligast botas.</p> - -<p>Då vi lade till vid min brygga, var Adamson -åter major Adamson, stram och militärisk. Han<span class="pagenum"><a name="Sid_104" id="Sid_104">[104]</a></span> -hade till och med klämt fast en monokel och börjat -mönstra de få kvinnliga passagerarna.</p> - -<p>Men i samma ögonblick vi skulle dyka ner i -trappan till mellandäck kom en vindstöt och förpassade -hans hatt långt ut i fjärden.</p> - -<p>— Du kan nog få låna någon mössa av -Jan Mattson, tröstade jag. Tills vi komma till -Skeppsbron igen i eftermiddag!</p> - -<p>Ångbåten gick, vid bryggan fanns ingen eka -och snart var hatten försvunnen bland de dansande -småvågorna.</p> - -<p>Vi gingo upp till Jan Mattson, min värd. Nej, -han hade ingen mössa.</p> - -<p>— Nå, men en hatt, då! Vad som helst. Majoren -kan förkyla sin flintskalle.</p> - -<p>Nej, Mattson hade ingenting i den vägen annat -än den fruktansvärda ruin av en hatt som han -gick med för tillfället.</p> - -<p>— Något måste väl finnas i alla fall! Sök -i något klädskåp eller på vinden! Annars får du -ta på dig en av gumman Mattsons schaletter!</p> - -<p>— Ja, nog ’ar jag en ’att på vinn men dä -ä min begravnings’att, sade Mattson efter något -funderande.</p> - -<p>— Det gör fan detsamma, sade Adamson, -ta hit’en, annars går jag och förkyler mig! Men -fort!</p> - -<p>Det var verkligen inte sommar riktigt än i -luften. Under bergknallen bakom hasselbuskarna -låg en stor smutsig snödriva.</p> - -<p>Jan Mattson knogade upp på vinden och kom -ner med en storm av det slag våra farföräldrar<span class="pagenum"><a name="Sid_105" id="Sid_105">[105]</a></span> -använde. Den var hög som ett torn, lurvig som en -pudel och hade raka brätten. Men till all lycka -satt den som gjuten på Adamsons huvud.</p> - -<p>— Du kan ju ha den tills båten kommer, -sen kan du nog få låna något av kapten eller -styrman.</p> - -<p>Adamson såg ut som en maskeradfigur och -verkade helt makaber i landskapet. Vi gingo upp -till min stuga, öppnade och inspekterade. Allt var i -ordning, överdrag på möblerna, skåpen ordentligt -stängda.</p> - -<p>— Fy fan, vad här ser trist och obebott ut. -Det är som att gå i likrum. Tror du att du har -någon konjak kvar sen förra sommarn?</p> - -<p>— Det tror jag inte, men jag skall undersöka.</p> - -<p>Det enda jag fann var en flaska vermut.</p> - -<p>— Ro hit med den, sade Adamson.</p> - -<p>Jag letade reda på ett köksdricksglas och -fyllde det. Adamson förde glaset till sina läppar -med ett uttryck av lycklig förväntan.</p> - -<p>Men knappt hade han tömt det till hälften, -förrän han blev kritvit i ansiktet och satte glaset -ifrån sig.</p> - -<p>— Vad går åt dig? Var det inte vermut? -För guds skull säg ifrån vad det är med dig!</p> - -<p>Jag luktade i flaskan. Visst var det vermut.</p> - -<p>— Vad är det åt dig? Nog är det ordentlig -vermut?</p> - -<p>— Det är vermut — men jag dricker inte -mer!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_106" id="Sid_106">[106]</a></span></p> - -<p>Svettdropparna runno utför Adamsons panna -och något som liknade vansinne lyste i hans blick.</p> - -<p>— Jag visste att det skulle gå så, sade han. -Nu är det slut med mig. Men blir jag människa -efter det här, så har jag åtminstone fått en läxa. -När kan vi komma till stan?</p> - -<p>— Nå, men så säg då fort, vad det är! Du -kan göra en människa förtvivlad på det där viset. -Du är ju vit som kalk i ansiktet.</p> - -<p>— Det är härinne, sade Adamson och pekade -på pannan. Det är flugan, <em class="gesperrt">flugan</em>, skrek han, -som jag fått. <i>Flugan</i> förstår du! Det surrar inne -i huvudet som i ett getingbo. Kan man inte få tag -i en läkare någonstans? Vet du något om delirium? -Kommer det på en gång? Eller är det -bara en varning? Å — det är slut med mig! Slut, -slut!</p> - -<p>— Jag har hört sägas, att det skall vara bra -med konjak när de första anfallen komma — men -skulle du inte försöka att badda huvudet med -vatten — svimma inte, människa, vänta åtminstone -tills jag kommer med vatten!</p> - -<p>Jag störtade ut och till pumpen. Inom några -sekunder kom jag tillbaka med en hink vatten. -Adamson satt i en stol, en bild av förtvivlan och -fasa.</p> - -<p>— Så ta av dig den där skorstenspipan! Du -sitter bara och blir varm i den.</p> - -<p>Jag lyfte av Adamson begravningshatten.</p> - -<p>En svärm av flugor störtade surrande ur den.</p> - -<p>— Va faen nu då?</p> - -<p>Vi gapade på varandra.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_107" id="Sid_107">[107]</a></span></p> - -<p>— Det var verkligen flugan, min bror, sade -jag. Det är gubben Jan Mattsons vinterflugor -som legat avdåsade i hatten och kvicknat till av -värmen från din flintskalle. Känner du fortfarande -något surrande i skallen?</p> - -<p>— Nej, det gör jag inte, svarade Adamson och -strök svetten ur sin panna under det färgen återvände -i hans kinder, kanske inte så högröd som -förut, men nog frisk att verka levande. Men nu -tycker jag att jag kan ha förtjänat en grogg!</p> - -<p>Major Adamson fick mössa av kaptenen och -grogg i röksalongen.</p> - -<p>Men hans glättighet under hemfärden tycktes -mig väl nervös för att vara fullt naturlig.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_108" id="Sid_108">[108]</a></span></p> - -<h2 id="Att_gillra_boessor">Att gillra bössor.</h2> - -<p>När förre skeppstimmermannen Petter Karlsson, -som sköter om och tillser häradshövding Ekebergs -sommarvilla, en morgon vid tiden för fruktskörden -upptäckte, att det bästa röda-gyllenträdet -föregående natt blivit skattat i betänklig grad, blev -han stört förbannad. Inte för att han trodde, att -någon skugga av misstanke skulle falla på honom, -åtminstone ingen av djupare valör, men det var -desto förargligare, som han i sin kort förut avgivna -rapport till häradshövdingen framhållit just -det trädets underbara fruktsamhet i överdrivna -ordalag och väl avfattade sjömanstermer.</p> - -<p>Emellertid skulle stölden icke upprepas, det -svor både han och Petter Karlsson på.</p> - -<p>En sjöman av gamla stammen, särskilt en -skeppstimmerman, är van att greja tillsammans -grunkor och pickla ihop prittlar, som det heter på -hans språk. Som ägare av en gammal mynningsladdare -av fruktansvärd kaliber och i besittning -av erforderligt snille för dess uppgillring borde han -lätt kunna avstyra det förnyade plundringsförsök, -som nog icke skulle utebli, då det första lyckades<span class="pagenum"><a name="Sid_109" id="Sid_109">[109]</a></span> -så bra. Och då boven nästa gång var ute -på tjuvstigen skulle han få ett så ordentligt saltskott -i vattengången eller så högt som i hackbrädet, -att han skulle lägga opp för så pass lång -stund att det skulle bli en smal sak att suga honom -i maten och kölhala honom ett slag, innan han befordrade -honom till laga näpst; det svor både han -och Petter Karlsson på en gång till, om så -skulle va.</p> - -<p>Den dagen höll Petter Karlsson till i sin -snickarstuga en avsevärt lång stund. Han spetsade -träpinnar och gjorde hål i dem för tråden, -och bra och stark simpelkort hade han ett helt -nystan av, och den löpte som om den vore smord. -En liten ställning för bössan gjorde han också, och -den skulle placeras i hörnet av matbodväggen och -staketet, under slipstenshon.</p> - -<p>När käringen kom med matbud, släppte han -inte in henne, för det vet man väl hur det är med -fruntimmer, och det skulle bara fattas, att det -komme ut, vad han höll på med. Då komme den -fan inte igen förstås, resonerade Karlsson med sig -själv.</p> - -<p>I villaköket skulle han hålla vakt natt efter -natt, om så skulle behövas, för han skulle visa -häradshövdingen, att han tjänade honom som en -trogen tjänare och inte tog så mycket som en -kappe äpplen för egen del. Och för att inte käringen -skulle få reda på att han höll vakt, skulle -han säga, att han hade lovat Stenberg att hjälpa -honom med skötarna ute i sjöbon på Örskäret, -men — jädringen! — — — Det skulle förstås<span class="pagenum"><a name="Sid_110" id="Sid_110">[110]</a></span> -komma ut det med och befinnas vara en kolsvart -lögn! Därför skulle han tala med Stenberg, och -Stenberg skulle säga åt sin käring, att han måste -syssla med bragderna ute på Örskäret, men i -stället skulle han komma och hjälpa Karlsson hålla -vakt. Och om han bjöd på en liter nattbrännvin, -så var Stenberg inte omöjlig, det visste han.</p> - -<p>Detta räknade Petter Karlsson ut för sig själv -i snickarstugan. Han tyckte själv att det var så -mycket listigare, som alla då skulle få veta, att -Karlsson inte var hemma, och detta faktum skulle -väl om något locka den tjyvstrykern, vem han än -var, att försöka komma åt mer äpplen.</p> - -<p>På eftermiddagen gillrade Karlsson bössan -med det största fullifanskap, som någon kristen -människa i hela Roslagen kunde vara mäktig, och -det är inte litet det. Det var för resten ingen lätt -sak, ty alla möjligheter måste beräknas. Tjyven -kunde komma från minst två håll, men Karlsson -satte ner sina pinnar och slingrade sitt snöre mest -så krångligt som riggen på ett barkskepp, så att -om inte tjyven kom farandes som en guds ängel -från himmelen, så måste han få sin laddning på rätt -ställe.</p> - -<p>Och när allt detta var fullbordat, stövlade -han i väg till Stenberg.</p> - -<p>Nej, för all del! Stenberg var inte ovillig, särskilt -som natten med sin liter vinkade i ett ljuvligt -och av käringar ostört perspektiv. Och gällde -det förstås att ta en karl i hampan — vilken som -helst — så var han varken ledsen eller lemmalytt. -Saken var avgjord.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_111" id="Sid_111">[111]</a></span></p> - -<p>I skymningen meddelade Karlsson käringen -sitt beslut att hjälpa Stenberg med skötarna ute på -Örskäret, fick ett par smörgåsar i kavajfickan och -gick ned i snickarstugan, där han hämtade den -orörda av sina båda litrar uppe på brädhögen, som -låg på tork i taket, varefter han stegade av till -Stenberg, som varit färdig redan en lång stund.</p> - -<p>De båda gubbarna knallade i väg.</p> - -<p>— Varför tror du han kommer i kväll, när -han kom i går? sade Stenberg. Så helsinges dåraktig -kan han väl inte va, om d’ä något till tjyv!</p> - -<p>— Låt’en komma eller inte komma, så är allt -i ordning, både giller och den här! svarade Karlsson -och drog litern till hälften ur fickan.</p> - -<p>— Åja, vad dä anbelangar, så tog ja allt med -lite, ja också, för säkerhets skull, lugnade Stenberg.</p> - -<p>— Ja, dä må på guds makt bli hur dä vill. -Men inte ska di få dä ordet på min bak, att jag -inte har bevakat anförtrott gods, vad dä vara -må, dä ska allt bli ljug dä.</p> - -<p>De voro framme vid trädgården och togo en -stor omväg för att undgå Karlssons snaror, dem -han beskrev, och vilka Stenberg icke kunde annat -än gilla.</p> - -<p>— Vi har’n, Karlsson, vi har’n, som om han -redan skulle sitta på cellerna. Men dä enda som -ä tråkit ä att vi ska behöva sitta i mörk arrest -själva. En sir ju inte dä en har för händer.</p> - -<p>— Å, nog hittar vi te brökvarn alltid, Stenberg, -eller tror du inte dä?</p> - -<p>Och de gingo in i villaköket, vars dörr låg<span class="pagenum"><a name="Sid_112" id="Sid_112">[112]</a></span> -bara några steg från det röda-gyllenträdet, letade -sig i den redan djupa skymningen fram till ett -bord och placerade sina smörgåsar och litrar.</p> - -<p>— Nu gäller det att va tysta som möss, för -dä här huset ä som utå papp, viskade Karlsson. -Å såna där tjyvar har örona på skaft.</p> - -<p>— Åja, om dä skvalpar lite iblann, så gör -dä väl ingenting, skämtade Stenberg. Å nu tar vi -väl slaktsupen mä däsamma, så ä dä teminstingens -gjort. Skål, Karlsson!</p> - -<p>— Ja, skål på dej, Stenberg! Men nu ska -vi ta dä här pöompö å spara på dä fuktiga, för -vi har kanske hela natten på oss. Men en bit -ska vi ha, för tuggningen hörs väl knappt.</p> - -<p>Snart hördes också bara tuggningen, avbruten -av ett och annat ljud av välmåga av det slag, med -vilket kineserna pläga visa sig artiga mot sina -värdar.</p> - -<p>Så klunkades det försiktigt ibland och så -viskades det om fiske och sjöbragder och klunkades -och tuggades. Timmarna gingo.</p> - -<p>— Dä va en jäkel som inte vill komma och -stjäla, sade Stenberg. Han kanske har blitt gudfruktig, -den rackarn.</p> - -<p>— Å nej, han kommer nog bara vi ger oss -te tåls. Å någe fel kan dä då inte va mä varken -krut eller knallhatt, å torrt som snus ä dä under -slipstenshon. Men ja blir rent lurig på den här -vaktningen. När en inte får sträcka på bena, -så — —</p> - -<p>— Vi tar oss väl en oppväckare då, Karlsson. -Skål på halvan!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_113" id="Sid_113">[113]</a></span></p> - -<p>— Ja, skål på halvan, Stenberg!</p> - -<p>Mellan träden stod redan gryningen svag och -blott som en aning om färg.</p> - -<p>— Men ja känner att ja måste ut och lätta -på dä här, annars kan ja bli sjuk, sade Karlsson -rätt som det var. Dä går rakt inte längre, dä -må komma nåra tjyvar eller inte!</p> - -<p>Och han reste sig upp, men raglade några -steg åt sidan.</p> - -<p>— Ta mej håle ä ja inte rent yr i huvet -— si när en sitter å inte rör på sej, så blir en liksom -yr.</p> - -<p>— Jojomänsan, d’ä så rätt så, gäspade Stenberg. -Gå då, men gå tyst!</p> - -<p>Och Karlsson kryssade till dörren, for ut och -nedför trappan, gjorde några snedsteg på gården -och —</p> - -<p>Ett fruktansvärt skott dånade i nattens stillhet, -ekade mot Onsberget på andra sidan viken -och liksom låg och rörde om i luften mellan stugorna -och sjöbodarna.</p> - -<p>Men även ett sakta kvidande hördes under det -röda-gyllenträdet. Där låg Karlsson, då Stenberg -omsider tagit sig ut ur köket fram till olycksstället.</p> - -<p>— Åj åj åj — — — åj åj åj — — —</p> - -<p>— Ä du skjuten, Karlsson? D’ä väl inte te -döds?</p> - -<p>— Åj åj åj — dä vet ja inte, men åj åj -åj — — —</p> - -<p>— Har dä tagit på rätt ställe, så ä dä väl -inte så farlit. Men nu ska ja hjälpa dej, Karlsson,<span class="pagenum"><a name="Sid_114" id="Sid_114">[114]</a></span> -som den barmhärtige samariten å få dej hem te -käringen, för nu kan ho va bra å ha — men hoja -inte så förbannat — du väcker ju opp hela byn -— lite salt ska väl en sjöman tåla — siså, skrik -inte, hör va ja säjer! Nykter ä ja inte men nog -ska ja kunna baxa hem dej — res på dej nu, -Karlsson, å skriker du ett skrik till så laddar ja -om och skjuter mä riktiga hagel — ä du oppe nu -din stackare, nej, känn inte efter, för då kan du bli -ändå räddare, utan kom nu så går vi. — Tyst nu -bara! Ja, si d’ä va ja allti har sagt: Den som -gräver en grop åt andra, faller själv därutinnan, -å en ogudaktig människa går på ändalykten illa. -Si du! Du kan ju gå, du går ju som den värste -soldat!</p> - -<p>Mödosamt släpade båda gubbarna sig ned till -landsvägen.</p> - -<p>— Va nu inte dåraktig, Karlsson, utan gå -hem å lägg dej, så går ja å plockar bort gillergrejerna -å litrarna å låser å styr å ställer. Försök -å gå själv — si du, dä går ju som de vore taljat. -Ajöss mä dej å gå å tvätta dej ve brunnen å tvätta -dej i hundra vatten å hundra igen, dä god tid te -morron. Å så smörjer du på svinister för de -hjälper emot ryggskott, å då måtte dä väl hjälpa -för detta mä. Ajöss mä dej, din stackare!</p> - -<p>Det var inte så farligt med saltskottet. Det -satt bara i ytan, men byxorna voro totalt slut. -Och Karlsson fick lägga sej på magen i kammaren -och käringen kunde rakt inte förstå vad som kommit -åt honom. Men snäll var hon och pysslade om -honom så gott hon kunde, med god mat och<span class="pagenum"><a name="Sid_115" id="Sid_115">[115]</a></span> -sådant, ty det är det enda som hjälper mot sjukdomar -av alla slag, nota bene, om en kan få ner -maten. Och det kunde Karlsson.</p> - -<p>Till middagen gav hon honom en äppelkaka, -som var så god att den rakt smälte i munnen.</p> - -<p>Men efter första tuggan for en hemsk misstanke -genom Karlssons hjärna. Han frågade:</p> - -<p>— Var har du fått äpplena ifrån, Lotta?</p> - -<p>— Äsch! svarade Lotta.</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>Vem som utspritt historien trots alla försiktighetsmått? -Det måtte vara Stenbergs käring -som anförtrott den åt gumman Sjölund och hon -är byns levande postkärra. Men Karlsson åt äppelkaka -under hela tiden sjukdomen varade. Lotta -är särskilt styv med den rätten.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_116" id="Sid_116">[116]</a></span></p> - -<h2 id="Xylografen">Xylografen.</h2> - -<p>En grönmålad fisksump kommer från Fygströmshållet -och lägger till vid Marvikens sjöbodar, -rodd av en undersätsig, bortåt sextioårs -man, som vi nu be läsaren titta litet närmare på. -Dock icke så nära, att han känner sig observerad.</p> - -<p>Hans ansikte är kopparrött med något högre -färg på näsa och kinder. Hans kroknos prydes -av ett par glasögon, och guldgula små mustascher -framhäva en manlighet, som i sig själv är alldeles -påtaglig. Händerna äro mörkbruna av sol och -vind, samma krafter som förlänat ansiktet dess -höga kulör. Vi accentuera detta sakförhållande -gentemot dem, som i sin fåvitsko genast utan -undersökning skulle vilja insinuera några backiska -beståndsdelar i hans hudpigment. Nej, goda -läsare, denna intensivt mörksköna patina fås endast -genom en mångårig samlevnad med naturen -utomhus.</p> - -<p>På hans huvud sitter en panamahatt med ett -cinnoberrött handsbrett ylleband omkring. Denna -hatt är fodrad med svart filt, dels för att hålla sig -kvar i alla väder, dels för värmens skull. Den<span class="pagenum"><a name="Sid_117" id="Sid_117">[117]</a></span> -knubbiga figuren är iförd en kostym av kommisskläde, -som fordom varit blått, men nu antagit -ålderdomens ærugo nobilis. Benkläderna äro de -vidaste i Sverige. På fötterna bär han stövlar med -tumstjocka sulor och fruktansvärda klackjärn. Härjämte -två detaljer av vikt. Hans krage är nedvikt -och bär numret 19½ och i den svarta halsduksrosetten -sitter en nål med unionsflaggan i -emalj. Det senare innebär intet ogillande av 1905, -men intet gillande heller — inte ens likgiltighet. -Det innebär en indifferentism för absolut att fattas -av vanliga dödliga.</p> - -<p>Vi se alltså mannen lägga två målmedvetna -halvslag om en utskjutande stockända i Israels -sjöbodvägg. Så går han akterut, kastar draggen, -sträcker lagom och gör fast, sätter sig på sumpluckan -och lägger ihop sina metspön med pedantisk -noggrannhet. Om vi sutte i båten skulle vi -kunna höra honom exekvera sin speciella musik, -ett slags ytterst svaga, men dock uppfattbara drillar -och underbara löpningar uppe i falsetten, lösryckta -bitar ur operor, helst Wagnerska. Med -dessa toner ackompanjerar han alltid det han har -för händer.</p> - -<p>Nu fattar han en liten håv med böjt enskaft, -öppnar sumpluckan, griper en fiskkasse med vänstra -handen och börjar gräva i sumpen, fyller i kassen -allt under det han prövande beräknar dess växande -tyngd och sätter den slutligen under ideligt drillande -ifrån sig på durken, tar fram en nyckelknippa, -utväljer den riktiga nyckeln bland ett tjog, -låser sumpluckan under de vidunderligaste löpningar,<span class="pagenum"><a name="Sid_118" id="Sid_118">[118]</a></span> -fattar kassen och den oljerock han suttit -på under rodden samt kliver i land för att i sakta -mak följa den slingrande gångstigen genom skogen -upp mot Byholma.</p> - -<p>Där landsvägen tar vid kommer gamla Matts -Jannes Johanna. Mannen lägger ifrån sig kasse -och oljerock, breder ut armarna och säger: kom! -Med ett blygt leende faller gumman till hans bröst -— en liten omfamning, och mannen återtar sin -vandring med kasse och oljerock. Vid Israels lagård -kommer den dövstumma Kristin. Samma -manöver upprepas. På samma sätt fortsätter han -vägen med avmätta, betänksamma steg, ty livet -behöver icke vara någon steeplechase, om man -icke själv gör det till en sådan.</p> - -<p>Men vid båtsman Koppars möter en nykommen -sommargäst, en vräkig grosshandlare från -Stockholm, en sådan där som i det vackra skärgårdslandskapet -verkar fluga i kål. Han bryr sig -ej om att närmare skärskåda mannen med kassen, -innan han stör hans lugn. Han fäster sig uteslutande -vid kassen och tänker på färska abborrar till -middagen.</p> - -<p>— Hör nu, min gode man ... börjar han nedlåtande -— — —</p> - -<p>— Min herre, lita inte för mycket på den mannens -godhet! blir svaret, åtföljt av en blick ur ett -par ögon, där grosshandlaren avläser så mycket -humor, satir och verklig överlägsenhet, att fortsättningen -antingen uteblir eller får en hövligare -stilisering än början.</p> - -<p>Den vita hatten med det röda bandet fortsätter<span class="pagenum"><a name="Sid_119" id="Sid_119">[119]</a></span> -sin bana i landskapet lugnt, obevekligt, -enligt lagar, som förefalla astronomiska som en -planets.</p> - -<p>— Vad kostar abborrarna? ropas det ur en -berså, där några stockholmsfruar syssla med sitt -elvakaffe.</p> - -<p>Den vita hatten fortsätter sin av evighet bestämda -bana.</p> - -<p>— Hör ni inte? Stanna, får jag se på fisken!</p> - -<p>De kosmiska lagarna kullkastas icke så lätt.</p> - -<p>En medelålders stockholmsfru med band och -spetsar på sin badortsklänning och jättehatt med -urr och burr och plymer vaggar efter den bortgående, -hinner honom och frågar: — Hörde ni -inte att jag frågade, vad fisken kostar?</p> - -<p>— Min nådiga, den kostar ingenting. Vore -ni ung och vacker, skulle ni <em class="gesperrt">få</em> den, ja, till och -med om ni bara vore ung, men nu — omöjligt!</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>Vem är nu denne man? Efter gammaldags -novellistiskt recept har jag sökt hålla läsaren i -spänning genom att förtiga hjältens namn intill -det ögonblick intrigen börjar på allvar.</p> - -<p>Men här finns ingen intrig — och för att vidmakthålla -den möjligen befintliga spänningen, -kommer jag att förtiga namnet allt framgent.</p> - -<p>Mannen är <em class="gesperrt">Xylografen</em>. Han bor här i -Grisslehamn och är ensam i sitt slag. Mina vänner -känna honom sedan många år. Jag tror för -resten att hela Sverige känner honom. Tänk efter!<span class="pagenum"><a name="Sid_120" id="Sid_120">[120]</a></span></p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> -<img src="images/illus5.jpg" width="500" height="450" alt="" /> -</div> - -<p>Ordet xylograf är för svårt för rospiggarna. -De kalla honom också helst <em class="gesperrt">yxlografen</em>, <em class="gesperrt">kilografen</em> -eller rätt och slätt <em class="gesperrt">sylen</em> och om arten -och innebörden av hans arbete veta de litet eller -intet. Hans yrke är statt i utdöende i vårt land — -sorgligt nog. Nya reproduktionsmetoder ha uppstått -och konsthantverket är på retur. Med denna -uppsats har jag velat rista en runa åt vårt lands -och en av världens skickligaste xylografer. Det ser -kanske lite ruskigt ut att göra det under hans -livstid, men jag har hans tillåtelse. Det är ju ingen -dödsruna över honom — snarare tvärtom, men -litet vemod från vemodet över yrkets tillbakagång -faller ju alltid över utövaren.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_121" id="Sid_121">[121]</a></span></p> - -<p>Torkom emellertid våra tårar och låtom oss -åter ge oss in på beskrivningen av Xylografens -originella personlighet. Jag har sökt ge en typisk -bild av hans intågande i fiskläget efter ett av hans -obligatoriska abborrmeten, och läsaren bör redan -förstå att han icke är en vanlig jämnstruken medborgare. -De teckningar, som illustrera denna uppsats, -avse att symbolisera det kontemplativa tillstånd, -i vilket han vanligen befinner sig.</p> - -<p>Han kom hit en vacker sommardag för elva -år sen. Hans läkare hade ordinerat honom havsluft -för bröstet. Han kom — och stannade här -åtta år utan att lämna platsen. En vacker dag -blev jag ägare av en kutter. Xylografen är seglare, -sitter ogenerat ett dygn till rors, om man -bara breder smörgåsar åt honom och presenterar -en sejdel lageröl då och då. Jag frågade: — Är -du inte livad för en tripp till Stockholm via Furusund?</p> - -<p>— Gosse, jag har bott i Stockholm i fyrtiofem -år, vad har jag där att göra?</p> - -<p>— Ja, men mycket har förändrat sig sen du -lämnade stan. Där finns automobiler, skall du tro -— elektriska spårvagnar — och underbara drycker -på barerna, och så har där växt upp nya stadsdelar -— — —</p> - -<p>— Nå, jag kan ju följa med. Men tror du -inte att dom sitter på krogarna och talar om detsamma -som de gjorde den kväll jag reste därifrån?</p> - -<p>— Å, du skall se att Stockholm har gått -framåt på åtta år!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_122" id="Sid_122">[122]</a></span></p> - -<p>Vi reste. Xylografen satt till rors sexton timmar -i sträck och vi lade till vid Kastellholmen. -Redan vid Furusund hade han konstaterat instängd -luft och vid Vaxholm fann han att luften var impregnerad -med biffstekssås och köksdofter. Jag -kunde endast med svårighet förmå honom att inse -att jag var redare och chef på skutan. Han hade -helst vänt.</p> - -<p>Jag hade telefonerat samman en hel hop skalder -och konstnärer till operaterrassen. Med trygga -steg vandrade Xylografen uppför trapporna, iklädd -sin kommisskostym och stövlarna med de fruktansvärda -klackjärnen. Han mottogs med jubel av -skalderna. Det blev en förbrödringsfest. Frid och -fröjd, som det skulle vara.</p> - -<p>Men då vi senare på natten tågade hem till -kuttern, sade han plötsligt: — Satt inte dom jäklarna -och talade om samma sak de gjorde sista -kvällen jag var i stan för åtta år sen! Det där -reder dom aldrig ut, förrän de kommer på landet.</p> - -<p>Inte hade dryckerna blivit bättre heller. Stockholm -är i tillbakagång. Och automobilerna äro till -bara för att det skall bli litet hastigare omsättning -på folk. Blev man överkörd av en droska -förr i världen, fick man på sin höjd en liten hjärnskakning, -men nu dör man. Visserligen har stan -råd att låta folk dö mer än förr därför att folkmängden -ökas hastigare, men inte har du visat mig -något nytt för det. Samma metoder användas ju -nu som för åtta år sen — alkohol och kärlek — nej, -hör du, jag tror vi dröjer! Var ha vi det nya,<span class="pagenum"><a name="Sid_123" id="Sid_123">[123]</a></span> -de nya metoderna, utvecklingen? Vi, Xylografen, -dröjer!</p> - -<p>Och vi seglade hem. Sen dess har Xylografen -icke varit i Stockholm, och det torde bli ganska -krångligt att få honom dit.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> -<img src="images/illus6.jpg" width="500" height="400" alt="" /> -</div> - -<p>Från mitt sängkammarfönster kan jag studera -Xylografens liv ganska detaljerat. Varje morgon -klockan sex stegar han i paradiskostym ut på sin -gård, som han till hälften täckt med decimetertjocka -ekplankor från ett vrak — en amerikanare -som drev på grund i hamnen. Där häller han en -hink vatten över sig, innan han iskrudar sig kommisskostymen, -vars byxor regelbundet sys av hushållerskan. -Han gillar nämligen inga skräddare -för byxorna. De göra dem för trånga. Den med -plankor betäckta delen av gården kallar han Grevbron,<span class="pagenum"><a name="Sid_124" id="Sid_124">[124]</a></span> -och på den kan man mellan hans måltider -se honom promenera från solens uppgång allt intill -nedergången. Sina ekonomibyggnader har han försett -med namnbräden från vrak. Det viktigaste -huset ståtar med namnet Ulrika, vedboden med -Bastant och matboden med Lina. Och ett friluftskök -på Grevbron, skönt bemålat med alla sorters -matnyttiga djur och på taket försett med en gammal -skeppsklocka, i vilken han ringer till storms -då det faller honom in, har till överskrift det -mystiska ordet »Här».</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> -<img src="images/illus7.jpg" width="500" height="475" alt="" /> -</div> - -<p>Runt omkring är mat utlagd åt fåglarna. Där -hänga talgljus åt talgoxarna och frön åt de andra -— och i solen gassar sig katten Johansson, en<span class="pagenum"><a name="Sid_125" id="Sid_125">[125]</a></span> -flykting från en tysk skonare, som förlist i trakten. -Johansson är traktens störste Don Juan — åtminstone -bland kattor, och Xylografen pekar med -stolthet på hans med varje vår allt trasigare öron. -Det är en gammal otäck skorvig och ilsken katt, -och märkena i hans öron äro ju bevis på att han -fått stryk, men Xylografen håller på honom i hans -egenskap av ihärdig och oförfärad Frauenfresser. -Rör inte vid Johansson!</p> - -<p>I tamburen står en stor plåtburk full med karameller, -och traktens barn ha rättighet att ta så -mycket de vilja ur den. Om det är nyttigt för -deras magar, blir en senare fråga. Hemmet är -ett museum. Där finns gamla bondskåp, empirebyråar -och tavlor! Tavlor först och främst, ty -Xylografen har varit kamrat med åttitalets viktigaste -färgkonstnärer.</p> - -<p>Det är hans stora minne i livet, de månader -han var i Paris! Då var C. L. där, Pauli, Hagborg, -Marin-Johansson, Gusten Lindberg. Xylografen -minns kartan över Paris från den tiden, och kan -i minnet leta sig fram från höjden av Montmartre -till höjden av Montparnasse. Rör vid Paris — och -historierna komma. När han tvang krokodilen i -Jardin des Plantes gå i bassängen eller när C. L. -och Trägårdh köpte hästar i ett ridhus! Eller när -den store författaren Lejonsköld-Oxenstierna höll -på att få en duell på halsen på Operan — och -hundra minnen från den underbara stad som heter -Paris.</p> - -<p>— Paris! Nog är det en stad man kan leva -i! Säg, gosse!</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_126" id="Sid_126">[126]</a></span></p> - -<p>— Accepteras!</p> - -<p>En vacker dag flög det i Xylografen, att han -borde göra något. Xylografien går inte längre, -och man kan ju inte irra omkring på Grevbron i -oändlighet trots sol och allt. Han skaffade sig färg -och duk och började måla. Gamla minnen från -principskolan på akademien — åkademien, säger -han med lätt ironi — började vakna.</p> - -<p>En vacker dag var han målare. Han tycker -illa om mina breda penslar, men han gillar japanska, -spetsiga sådana. Han preparerar själv sin -duk och listar ut det av naturen han ser — målar -som hans kamrater från åttitalet — medan han -samtidigt brister ut i entusiasm över de modernas -prestationer. Han läser litteratur av alla slag, gillar -det modernaste, men jag misstänker att han -innerst håller mest på sin barndoms skalder.</p> - -<p>Som vi alla göra.</p> - -<p>När jag läste upp för honom den vers av Tegnér, -som Strindberg anser vara den skönaste svenska -dito:</p> - -<div class="poetry-container"> -<div class="poetry"> -<div class="stanza"> -<div class="verse">»Där red Valfader så högväxt som stjärnströdd natt,</div> -<div class="verse">som ljuset enögd, på åttafotade springarn;</div> -<div class="verse">den vise korpen på milsbreda skuldran satt,</div> -<div class="verse">och allting visste den vingade tidningsbringarn.»</div> -</div> -</div> -</div> - -<p>så sade han: — Ja, dom är egentligen småbarn -allihop mot den. För resten är vetenskap det enda -som duger för oss gamla karlar! Rim och meter -hindrar ju tankegången. Men för övrigt har Strindberg -rätt. De andra skriver ju bara kupletter.</p> - -<p>Xylografen har läst all under det sista årtiondet<span class="pagenum"><a name="Sid_127" id="Sid_127">[127]</a></span> -utkommen modern litteratur, men han har ett -ankare fast och kvar i det gamla, sin ungdoms -ideal.</p> - -<p>En vacker dag blevo vi, han och jag bjudna -att segla ner till Liljefors’ Bullerö för att jaga hare. -Vi seglade tillsammans med Zorn, som också blivit -jägare på samma sätt som Xylografen.</p> - -<p>Zorn överträffade betydligt Xylografen. Men -den tystnad med vilken Xylografen överträffade -Zorn efter avdagatagandet av en hare, var storartad. -Zorn, lyckoynglingen, sköt fem, vill jag -minnas. Xylografen sköt en — och han visste icke -att man efter ett lyckat skott bör skrika allstot. -Han stod lugn som en staty efter skottet, och vi -andra visste inte var haren fanns. Vi sprungo åt -det håll varifrån skottet hörts och träffade på Xylografen -just där han blivit posterad.</p> - -<p>— Där ligger han! sade Xylografen och pekade -ner mot en dal under sina fötter.</p> - -<p>— Nå, men varför kan du inte tala om det då?</p> - -<p>— Huvudsaken är att han är död, och det -var väl meningen att han skulle dö? Här kommer -en hare. Jag upptäcker honom och lägger an och -skjuter. Jag träffar, haren dör, det är väl så förbannat -enkelt. Det är väl ingenting att skräna -allstot om.</p> - -<p>Det var Xylografens första hare.</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>Jag vet verkligen inte, om jag lyckats giva -läsaren en klar bild av Xylografen. De teckningar -jag gjort av honom äro emellertid mycket allvarligt<span class="pagenum"><a name="Sid_128" id="Sid_128">[128]</a></span> -gjorda, och jag håller styvt på dem själv. -Det absoluta lugn som de symbolisera bör vara -samma lugn han själv känner. Han har ju intet -att göra. Xylografien är död, och Xylografen själv -har måst ägna sig åt den s. k. peinturen för att -kunna leva. Måtte det lyckas honom!</p> - -<p>Då han reste ut hit till Grisslehamn första -gången, frågade skepparn på båten, vart han skulle -och vad han tänkte ägna sig åt i denna fjärran -bygd.</p> - -<p>— Jag skall till Grisslehamn och tänker fortfarande -ägna mig åt xylografi.</p> - -<p>— Xylografi? Vaffan ä dä för nånting?</p> - -<p>— Jo, det är ett slags träsnideri — man skär -gubbar och landskap och vad som helst — man -skär ut det i trä och sedan trycker man det.</p> - -<p>— Trycker man det?</p> - -<p>— Ja, alla illustrationer kapten ser i tidningarna -äro xylografi.</p> - -<p>— Hör nu, kan herrn leva på det?</p> - -<p>— Neej, men jag har årsunderstöd från Danviken.</p> - -<p>Xylografen slapp vidare frågor och betraktades -antagligen som vansinnig under återstoden -av resan.</p> - -<p>Emellertid har Xylografen icke blivit vansinnig. -Vi segla tillsammans och avvakta varje år -den dag i augusti, då vi med Zorn få segla ner -till Liljefors för att decimera antalet av hans harar.</p> - -<p>På en slät berghäll står Liljefors’ ateljé vänd -åt öster. Skulle man kunna se någon avund i -Xylografens ögon, så är den ateljén orsaken. Utifrån<span class="pagenum"><a name="Sid_129" id="Sid_129">[129]</a></span> -kommer hela Östersjön med färg och fågel, -vågor och vind. Och när vi segla ut från Sandhamn -och runda den svarta ballongpricken, och -jag sätter rak sydväst kurs, då säger Xylografen:</p> - -<p>— Herre gud! Det finns folk som har det bra!</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_130" id="Sid_130">[130]</a></span></p> - -<h2 id="Broder_Karlsson">Broder Karlsson.</h2> - -<p>Broder Karlsson skulle komma, gick budkavlen! -Den gick med käringpost och snabbare -än en skogseld, ty Karlsson var den styvaste -kolportör, som någonsin förkunnat i Roslagen. -Och därtill var han den vackraste.</p> - -<p>Han var icke svartskäggig och långhårig som -broder Lindsén och broder Magnusson, icke flintskallig -som Lundgren från Fosterlandsstiftelsen -eller enhänt som folksskollärare Apelquist. Nej, -mine älsklige, han såg ut som en guds ängel, -direkt nedstigen från himmelen för att avlyfta den -förfärliga syndabörda, som nedtynger Väddö och -Häverös skeppslags andliga skuldror. Han var -rödlätt som en dockpojke, han var blond och -hans hår var krulligt. Hans gula mustascher läto -ana en lenhet, som icke var av denna världen, och -talet, som utgick från hans röda mun med dess -vackra löständer, var ljuvare än bröstsocker. Hans -ögon sutto i skallen som ett par blåklintar och -voro lätt beslöjade. Då han sänkte de tunga ögonlocken -till hälften och fäste blicken på någon syster -i Kristo, brann det en glöd under de gula ögonhåren,<span class="pagenum"><a name="Sid_131" id="Sid_131">[131]</a></span> -som lovade många slags extas. Det enda -man kunde anmärka på hans yttre, var att näsan -var litet röd, men han hade kylt den under en -predikofärd ut till öarna vintertiden. Så hade -djävulen sökt lägga hinder i hans väg som förkunnare, -men han hade fått fy skam på lång stång, -ty aldrig hade någon färd varken förr eller senare -varit så välsignad.</p> - -<p>Broder Karlsson skulle komma på söndagen. -På förmiddagen skulle han tala hos skeppar Erikssons -änka, ty hennes sal var den största i Storbyn. -Och på eftermiddagen skulle han tala i -Södersunda, en halvmil sydligare. Och efter allt -att döma skulle det bli mässfall i kapellet, ty -vem ville väl höra komministern, när Karlsson lät -nådens honung drypa i församlingen?</p> - -<p>På söndagsmorgonen var det liv på vägen, -som förde till Storbyn. Det var skjutsar och -cyklister och gående, friska, halta, blinda och förtvinade, -som trängtade att höra och se. Och på -ångbåtsbryggan blev det tjockt med folk, ty Karlsson -skulle komma med Runar.</p> - -<p>Nu syntes redan röken bakom Östernäs udde -och de troende trängde sig fram i första ledet för -att hälsa förkunnaren. Och de ivrigaste voro -änkorna, ty Karlsson höll sig helst till änkor, -luttrade som de voro i smärtans bad och således -med hjärtan som stodo på vid gavel redo att låta -herren tåga därin.</p> - -<p>Men bakom kommissionärens magasin låg ett -litet sällskap Djävulens barn i gräset och vanhelgade -söndagsmorgonen med kortspel, och<span class="pagenum"><a name="Sid_132" id="Sid_132">[132]</a></span> -främst bland dem var Kalle Söderberg, ångbåtskarl -på Nordstjärnan, hemma på permission och -med vänstra armen i band, ty han hade fått två -fingrar avklippta i en kink på kättingen vid lossning -i Örnsköldsvik. Han var en baddare på alla -slags kortspel från Durak och Sala Hybika till -Bondtolva och Tjuguett, ty han hade varit rallare -i Norrland under den goda tiden, då man -tjänade pengar som gräs och drack champinjonvin -som vatten. Nu lärde han hemmapojkarna sina -konster mot ersättning ur en korg Norrtäljeöl, som -stod bland hundkaksen i skuggan av den stora -asken. Han vann förstås och byxfickorna började -redan svälla av kopparslantar, tioöringar och -tolvskillingar.</p> - -<p>Men när Runar tutade, kastade han korten -och sade: — Nej, pojkar, nu går vi ner till bryggan -å tittar på den där gyckelbocken, som alla -ränner galna efter. Jag som inte har sett’en måste -slänga ett getöga på’n. Kopp å butäll!</p> - -<p>Och Söderberg gurglade i sig sista slurken -ur halvan, reste sig upp och vaggade ner mot -bryggan, grävande bland metallen i högra byxfickan. -Pojkarna följde honom.</p> - -<p>Ångbåten lade till.</p> - -<p>På fördäck stod broder Karlsson pionröd i -ansiktet, ömsom torkande svetten ur pannan och -ömsom viftande åt sina trogna med näsduken. -Solen gassade i vindstillan.</p> - -<p>— Nåd och frid! ropade Karlsson.</p> - -<p>— Nåd och frid! svarade änkorna.</p> - -<p>Landgången lades ut och aposteln debarkerade.<span class="pagenum"><a name="Sid_133" id="Sid_133">[133]</a></span> -Han var klädd i oklanderlig bonjour, vit -halsduk och plommonstop. Efter att ha utbytt -en serie varma handtryckningar med sitt folk skred -han med värdiga steg genom massan, som vördnadsfullt -gav plats. En genomträngande doft av -eau-de-cologne utströmmade från honom.</p> - -<p>Men uppkliven på en trave strömmingstunnor -stod Kalle Söderberg med ögonen på skaft och -gapade, bara gapade. Ideligen gapade.</p> - -<p>Men så brast det löst:</p> - -<p>— Nej, gå nu förbi faen! Jäklar i min själ -å flickan på min arm å tre kroner i mitt svenska -hjärta ä dä inte Smålands-Karlsson! Dä va mej -ett as te ha blivi fin! Schangdobel som den värste -grosshandlare. Hör du, Smålands-Karlsson!! Smålands-Karlsson!!!</p> - -<p>Kalle Söderberg hoppade ned från sin piedestal -och närmade sig profeten, som förvånad stirrade -på den ankomne och blev ömsom vit, ömsom -röd i ansiktet. — Jag känner verkligen inte igen -— — måtte vara något misstag — —</p> - -<p>— Misstag! Å hörru håll i dej, Karlsson! -Ä du högfärdig, va? Känner du inte igen Kalle -Söderberg, Abiskolaget, va? Hos vilken jude har -du bytt dej till den där lumpen, du ä ju nattvardsklädd, -din skojare! Men åderkålång osar du än -som en riktig rallare, fast här har du väl inte svårt -å komma åt brännvin, din skojare!</p> - -<p>— Mannen yrar! sade Karlsson och såg ut -som ett lik i ansiktet. Låt oss gå härifrån!</p> - -<p>— Mannen! Mannen, för dej! ropade Söderberg. -Ä du så högfärdig, så du inte vill kännas vid<span class="pagenum"><a name="Sid_134" id="Sid_134">[134]</a></span> -en gammal rallarekamrat, så får du stå ditt kast, din -hundra attan! Ge mej igen di tjugufem kronorna -du lånte av mej, när du fick katten från laget vid -Björkliden! Å allt som du lurade ifrån mej på -tjugeett, din jäkla kortoxe! Nej, försök inte å -smit, för då nystar ja te dej så skjortan blir tom! -Hör på här, Storbybor å Södersundabor å allihop -för resten! Känn så han stinker åderkålång; litern -har han i handväskan bredvid testamentet, ja känner -faen grå! Han var den störste åderkålångsmugglarn -vid hela järnvägsbygget, när dä var -spritförbud! Minns du, när du fyllde hela laget -mä dekokt på vademekum å snus, din jäkla abetekare!</p> - -<p>— Mannen är galen! Kan inte någon taga -hand om den stackars människan? frågade Karlsson, -under det kallsvetten strömmade utför kinderna.</p> - -<p>— Mannen! Galen för dej! Egentligen skulle -du ha på plytet, å du vet att ja har klått dej -förut, men ja har fått fel på norra kardan, fast -nog kunde ja reda opp dej mä bara södra, om -dä kniper, Jävelberg där!</p> - -<p>— Kan då ingen befria mig från den stackars -mannen? klagade aposteln. I hören ju, hur han -yrar — han är besatt av den onde — — ja, detta -var sannerligen ett oväntat mottagande i Storbyn! -Men gud tillstädjer stundom det onda, sina tjänare -till prövning, på det att nåden dädanefter må -komma så mycket rikare — —</p> - -<p>— Siså, Söderberg, lugna dej! sade tullvaktmästare -Norberg.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_135" id="Sid_135">[135]</a></span></p> - -<p>— Ja, jag ska lugna mej, dä ska ja, men -först — —</p> - -<p>Och vig som en katt tog Kalle Söderberg -ett jättesprång och sparkade till Karlssons handväska. -Krasandet av krossat glas hördes, väskan -flög ur Karlssons hand, låset gick upp och innehållet -låg öppet för allas ögon. Mycket riktigt! -Nya testamentet simmade i eau-de-cologne bland -spillrorna av en literbutelj.</p> - -<p>Kvinnorna gräto. Männen stodo villrådiga.</p> - -<p>— Jag tar er alla till vittne på övervåldet, -kära bröder och systrar, sade Karlsson, och hans -ögon glödde hemskt.</p> - -<p>— Ja, jag har också ärende te länsman, din -jäkla skojare! sade Söderberg.</p> - -<p>Mitt i alltsammans ljöd Runars skärande avgångssignal.</p> - -<p>Karlsson knäppte ihop sin drypande väska och -gick med värdiga steg upp mot bönelokalen, följd -av sina änkor, medan manfolket intresserat slog -ring omkring Kalle Söderberg, som började berätta -om Smålands-Karlsson, och det ämnet var rikt nog.</p> - -<p>Karlsson var för altererad att tala hos änkan -Eriksson. Efter en kopp kaffe och en fem minuters -bön för de få trogna, som följt med, satte han sig -i sin värdinnas bästa vagn och körde till Häverösunds -järnvägsstation utan att stanna vid Södersunda. -Gud vet, om han någonsin kommer tillbaka.</p> - -<p>För de intresserade meddelas här receptet på -Smålands-Karlssons omtyckta vademekumnubbe, -som på sin tid var mycket guterad av rallarna vid<span class="pagenum"><a name="Sid_136" id="Sid_136">[136]</a></span> -Norrlandsbanan och var mer än fullgod ersättning -för det förbjudna brännvinet och konjaken:</p> - -<p>Utbred ett tumstjockt lager Hellgrens snus på -en näsduk, passera därigenom en flaska vademekum, -och drycken är färdig. Den verkar ögonblickligen.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_137" id="Sid_137">[137]</a></span></p> - -<h2 id="En_bokmal">En bokmal.</h2> - -<p>Jag var informator hos kyrkoherden i en -socken i det mörkaste Småland och vantrivdes, ty -han hade inga böcker. D. v. s. han hade ju en -liten bokhylla, men i den fanns bara postillor, -predikosamlingar och några solkiga teologiska -läroböcker från hans studenttid.</p> - -<p>Men ville jag ha lektyr kunde jag nog få -låna av baron.</p> - -<p>Vem var baron?</p> - -<p>Jo, han var ett gammalt original, en bokmal -som ägde en liten gård en halv mil från prästgården. -Lantbruket brydde han sig inte om något -vidare, fast han sades vara ett orakel i allt som -hörde till lanthushållning. Han hade gården utarrenderad -till en bonde. Själv låg han inne hela -dagarna och bara läste. Han tyckte om att man -kom och hälsade på. Vi kunde ju gå dit någon -eftermiddag och dricka toddy, sade kyrkoherden -och blåste ut ett stinkande moln Chandeloupe.</p> - -<p>Vad för slags böcker hade baron?</p> - -<p>Ja — det visste inte kyrkoherden, men baronen -hade ett stort rum, där väggarna från golv<span class="pagenum"><a name="Sid_138" id="Sid_138">[138]</a></span> -till tak voro klädda med bokskåp, och de voro -fyllda med böcker i dyrbara band.</p> - -<p>Men då kanske han inte ville låna ut dem — —</p> - -<p>Åjo, på kyrkoherdens rekommendation skulle -det nog låta sig göra.</p> - -<p>En eftermiddag kuskade vi alltså i väg till -baronens gård. Vi körde upp genom en allé -av gamla vanskötta träd och höllo utanför corps -de logiet, en vitmålad, något ryggbruten byggnad -i herrskapsstil. En pojke tog hand om hästen -och vi gingo uppför den nötta förstutrappan. I -dörren möttes vi av baronens hushållerska, som -bad oss stiga in. Baronen skulle snart vara färdig.</p> - -<p>Han ligger i sängen och läser hela dagarna -ibland, viskade kyrkoherden, när vi kommit in i -vardagsrummet.</p> - -<p>Jag såg mig omkring. Det hela såg ej vidare -förnämt ut. Ett nött skrivbord av björk, ett runt -bord mitt på golvet, en gammal skinnsoffa och -några stolar av olika åldrar och konstruktioner -voro möblemanget. Bläckhornet på skrivbordet -var ett sådant där resdito i miniatyr av den gamla -sorten med fjäder att trycka på. Bredvid stod en -sanddosa av täljsten.</p> - -<p>— Han måtte inte skriva mycket, viskade jag -till kyrkoherden.</p> - -<p>— Han bara läser, bara studerar, viskade -denne tillbaka. Men tyst, nu kommer han!</p> - -<p>Dörrarna till ett närgränsande rum slogos -upp på vid gavel av den gamla hushållerskan. Ah, -därinne var ju biblioteket! Böcker från golv till -tak. Jag frossade redan i tankarna.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_139" id="Sid_139">[139]</a></span></p> - -<p>Men nu närmade sig tunga steg ackompanjerade -av stånkningar, och en oformligt tjock gammal -herre klev icke utan möda över den höga -tröskeln. Han var iklädd en grå nattrock med -snören och tofsar.</p> - -<p>— Ursäkta, bästa bror, att jag lät vänta på mig, -men jag måste ju göra litet toalett — detta är den -nye informatorn kan jag förstå — välkomna, välkomna! -Kandidaten dricker väl toddy? Eller har -ungdomen vansläktats sen min tid?</p> - -<p>Jo då, jag drack toddy.</p> - -<p>— Mycket klokt, mycket klokt och förutseende! -Non scolæ sed vitæ discimus, sade de gamla -romarna.</p> - -<p>Baronen talade i näsan, ty han snusade. -Näsan var överdrivet aristokratisk för resten, en -riktig rasnäsa, fast snuset gjort den litet svampig. -De vita mustascherna voro bruna mitt på av snus. -Underläppen hängde, som sig bör.</p> - -<p>— Toddyn kommer strax, återtog han. Nå, vad -roar kandidaten sig med om dagarna? Tunt om -flickor är det i trakten — det är som om könet -skulle dö ut. Annat var det på min tid.</p> - -<p>— Ack, kandidaten tänker visst inte på flickor, -kära bror, sade kyrkoherden. Han bara läser och -läser.</p> - -<p>— Jaha ser kandidaten, bildning är något som -ingen kan ta ifrån en. Vad vore livet utan böcker! -Nå, då har kandidaten en själsfrände i mig. Vad -har jag gjort under fyrtio långa år? Läst och -studerat, studerat och läst. Vad har en gammal -ungkarl som jag annat än sina böcker?</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_140" id="Sid_140">[140]</a></span></p> - -<p>— Baronen måtte ha ett mycket stort bibliotek, -sade jag. Får man se, kanske?</p> - -<p>— Jag kan verkligen inte visa det i dag, det -är ostädat därinne, allting står huller om buller -på hyllorna. Jag satt uppe långt in på natten -och fördjupade mig i de kära gamla och —</p> - -<p>Baronen gick och stängde dörrarna till helgedomen.</p> - -<p>— och ett bibliotek är en kyrka, där skall -vara putsat och i ordning, när de troende gå in -där. D. v. s. en viss ordning finns där ju, men den -är endast känd av mig själv, och en rubbning av -en bok skulle kunna störa mig för veckor i mina -studier. Ni vet själv — det kan se oordnat ut på -ett skrivbord, ett virrvarr av papper men den som -arbetat där har sin egen ordning, och en städerska -skulle kunna göra oberäknelig skada genom att -lägga allt i en hög med en press ordentligt på. -Men det där förstår kandidaten själv!</p> - -<p>— Fullkomligt!</p> - -<p>Kyrkoherden talade: — Kandidaten har verkligen -kommit hit för att framställa en bön till dig, -bästa bror, och jag har åtagit mig att framföra den, -viss om att min rekommendation skulle gälla något. -Kandidaten som är mycket rädd om böcker, skulle -vilja låna — — —</p> - -<p>— Låna! Låna!! Av mig? Böcker?? Kommer -aldrig på frågan! Nehej!! Jag förstår verkligen -inte hur — — — va faen? Låna böcker — — —</p> - -<p>Baronen betraktade oss båda med ett uttryck -av fasa och indignation. Hans ögonbryn rynkades<span class="pagenum"><a name="Sid_141" id="Sid_141">[141]</a></span> -hotfullt och underläppen hängde långt ner på -hakan. Han snusade frenetiskt.</p> - -<p>— Lugna dig, kära bror, sade kyrkoherden. -Frågan är ju fri, naturligtvis är den förfallen -från och med nu. Aldrig trodde jag du skulle ta -det så — låt mig säga så — så — —</p> - -<p>— Allvarligt, menar bror, snusade baronen. -Ursäkta att jag blev litet häftig. Jag menar inte -så illa. Men jag har en princip, och den är att -aldrig låna ut en bok. Icke för att jag tror att -kandidaten skulle misshandla den på något sätt, -men hur — jag frågar hur kan en människa som -sätter värde på en bok låna ut den. Lånar man ut -sin fästmö, kandidaten? Lånar man ut sin hustru, -bästa bror? Nå! En bok är för mig ett heligt -ting, så heligt att jag skulle anse mig begå en -dödssynd, förråda min bästa vän, om jag tilläte -någon annan ens röra vid den.</p> - -<p>— Baronen har alldeles rätt, sade jag, och -jag är ledsen att ha varit obetänksam nog att — —</p> - -<p>— Tja, nu glömmer vi den här lilla tråkigheten! -Förlåt min häftighet, men kandidaten förstår -mig och det gläder mig. Men här kommer -toddyn. Får det vara en cigarr? — Nej, böcker, -mina herrar, böcker — men vi lämnar ämnet. -Herrarna förstår nog en gammal bokmal som mig! -Nu brygger vi oss en ebenholtstoddy — låt mig slå -i — så där. Nej, mina herrar, böcker, böcker, -böcker, ömtåliga människosjälar i guldsnitt, brukade -gubben Ehrensvärd säga till min salig far.</p> - -<p>Vi drucko toddy. Böckerna nämndes icke -mera. Men baronen talade lantbruk med kyrkoherden<span class="pagenum"><a name="Sid_142" id="Sid_142">[142]</a></span> -ända till supén, under supén talade han -om mat och flickor med mig och efter supén övergick -han till lantbruket. Jag hade skäligen tråkigt -och dränkte min desillusion i toddar. Tänk om -det varit spritförbud!</p> - -<p>Vi kuskade hem. Baronen återtog förmodligen -sina avbrutna studier.</p> - -<p>Något år efteråt såg jag i en tidning att -baronen dött.</p> - -<p>Jag skrev till kyrkoherden och frågade om -det skulle bli auktion. I så fall ville jag passa -på och skaffa mig några böcker.</p> - -<p>Efter någon tid ingick följande svar:</p> - -<p>Bäste broder!</p> - -<p>— — — varvid det visade sig, att det stora -biblioteket endast bestod av bokryggar i guldsnitt, -fastsatta på träställningar. Det var därför han -var så rädd att visa sina skatter. Han efterlämnade -endast tre böcker: <em class="gesperrt">Adelskalendern</em>, -<em class="gesperrt">Gödsellära</em> av Svanberg och <em class="gesperrt">Husdjurens -vanligaste sjukdomar</em>, och på någon av -dessa är du väl ej spekulant.</p> - -<p>Ja, han var ett stort original, frid över hans -stoft! Hälsningar!</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_143" id="Sid_143">[143]</a></span></p> - -<h2 id="En_kask_paa_Haroen">En kask på Harön.</h2> - -<p>Förra veckan red jag över fjärdarna till -Harön. Solen sken, snön gnistrade och på de -barblåsta fläckarna var det som att rida över svarta -speglar, där broddarna slogo silverstjärnor. Hästen, -som stått inne några dagar, var yr och sträckte ut. -Det var som på en kapplöpningsbana, bättre och -jämnare än någon annan.</p> - -<p>Vid Treskärssundet steg jag av för att låta -hästen pusta och glädja honom med en kaka bröd. -Men han ville bara vidare, frustade och nafsade. -Och innan jag fått foten i styrbords stigbygel, var -han inne i galoppen igen.</p> - -<p>Genom sundet såg jag havet gå öppet, mörkblått -med skumtoppar. När jag fått kumlet på -Lågskär ens med tallen på Furuholmen, styrde -jag två streck åt babord, alldeles som under segling, -och höll ned på gattet mellan Orrskären, -och om en kvart såg jag Harön framför mig -lysande som en hög snödriva med röda stänk här -och där — de små stugorna och skolhuset och -kapellet. Vid Ettöringen gjorde jag en lov för -ett par ruskor — det kunde vara Mattsons lakryssjor<span class="pagenum"><a name="Sid_144" id="Sid_144">[144]</a></span> -— men sen var vägen klar, och om en -stund red jag upp bredvid ångbåtsbryggan och -höll utanför Tulianders speceri- och diversehandel, -öppnade och frågade: — Får jag komma in? Men -jag är inte ensam!</p> - -<p>— Koss i Jössu namn, rider redaktörn! sade -Tuliander. Visst får han komma in, men vem har -han med sej? Jag ser ingen.</p> - -<p>— Ser inte herr Tuliander hästen?</p> - -<p>— Ja, men han kan väl inte — — —</p> - -<p>— När han är inne i barnkammaren hemma -hos mig var dag och hälsar på min pojke och -är lika välkommen hos Kalle Andersson, så kan -han väl få sin brödkaka här inne också?</p> - -<p>— Ja, si det var då nymodigt, men om redaktörn -ansvarar för honom att han inte slår sönder -det som finns, så var så god! För resten har -redaktörn bekanta här — Mattson är just inne i -bodkammarn.</p> - -<p>— Det är just honom jag söker.</p> - -<p>Och jag klev in med hästen. Tuliander tog -fram sitt bästa knäckebröd och om några sekunder -var hästen favorit.</p> - -<p>— Ja, det får jag säga, att bråkigare kunder -har jag haft — som för exempel när Tallskärspojkarna -har kommit hit fulla, har de slagit sönder -för många riksdaler ibland, men den här är spik -nykter, det ser jag det! Mattson! ropade han. -Det är främmat här! — — Jaså, han är ute i -lagret och tar reda på spik — han håller på och -bygger en eka — han är som barn i huset och går -var han vill, tar inte så mycket som en nubb eller<span class="pagenum"><a name="Sid_145" id="Sid_145">[145]</a></span> -en nypa snus — men här kommer han! Mattson, -ohoj! — han har fått främmat!</p> - -<p>Och Mattson klev ut genom bodkammardörren, -krokig och grå och med ett stort leende -över det väderbitna ansiktet. Snuset rann som -vanligt i mungiporna och toppmössan satt på -trekvart. De små fiskögonen glindrade.</p> - -<p>— Goddag, Mattson! Jag hör att han håller -på att bygga en båt. Är det en F-båt.</p> - -<p>— Godagen, reaktörn, godagen! Ska han -börja mä politiken mä samma? Han har gett sej -te husar, kan jag förstå. Ja, förr i världen, när ja -seglade, då va ja en jävel i politiken, men nu ä -ja för gammal, för en blir gamlare för vart år, d’ä -dumt uträknat, dä borde va tvärtom — nu ville ja -komma te världen, men dä kanske behövdes andra -mojänger hos fruntimmerna då! Nä, ja bygger -ingen F-båt, utan dä här ska bli en Ö-båt å en -V-båt på samma gång. Ö-båt, för att ja ska ha’n, -när ja ror ut te Marön å skjuter kniper å V-båt, -när ja ror te Kvarnviken å hämtar stubbve. Han -har välan inte lagt bort å dricka kaffekask? Nänämänsan, -har en fått smaken på kask en gång, så -sitter han i — goodtemplarna å blåbanditerna ä -de värsta. Här ä spiken, Tuliander! Hur länge -stannar redaktörn? Jasså — men en kask hinner -vi mä — då kan Tuliander räkna spiken mens vi -gör kalas, så hämtar ja’n sen. Dä va en bra -häst, dä sir ja, dä! Å svansen har han inte -klippt — någe styre ska di ha, å så för flugerna -förstås, naturen ska ha sin gång, sa skeppar Söderbom, -söp natten lång. Ja, ajöss nu, Tuliander<span class="pagenum"><a name="Sid_146" id="Sid_146">[146]</a></span> -— den här hästen vänder välan på tolvskillingen, -för här inne finns inte plats för kryssning — si, -dä går ju bra — jaha, dä va dä, ja!</p> - -<p>— Ja, adjö, herr Tuliander, brödet betalar -jag, då Mattson hämtar spiken!</p> - -<p>Och vi knogade uppför backen till Mattsons -stuga.</p> - -<p>— Hästen tar vi in te kon, ho kan behöva -lite karlsällskap, å så bidrar han välan alltid mä -lite gödning som betalning för gott logi — ja -tänker på potatislandet, ja, å vi rospiggar har -alltid varit om oss.</p> - -<p>Snart sutto vi bänkade i Mattsons trevliga -stuga och väntade på gummans kaffetillrustning. -Solen sken in genom fönstret och myrten och -pelargonier kastade skugga på den vita bordduken.</p> - -<p>— Nå, hur trivs Mattson så nära kapellet?</p> - -<p>— Kapellet, ja! Dä har vi fått för våra -synders skull. När di tiggde ihop pengar te’et så -sa di åt herrskaperna, att dä skulle bli föreläsningslokal -också, men fan har inte hört nåra föreläsningar. -När doktorn å direktören släppte te mark, -så gjorde di’et på dä villkoret, att dä skulle få -komma ut folk, såna där lärda, ifrån stan å läsa, -men di tog inte skriftligt åv prästen å nu ä dä som -en vanli kyrka, å nu ä dä skräddarn som bestämmer -vem som ska få föreläsa, om dä skulle komma -på frågan. För skräddarn hör te fårahuset, si! -Å notarien som också hade haft del i marken, -frågade prästen efteråt, om han fick skaffa dit en -sån där astronom som kunde stjärnor å planeter, så -skulle han hålla föreläsning. Å då sa prästen: — Jae,<span class="pagenum"><a name="Sid_147" id="Sid_147">[147]</a></span> -dä får han, om föreläsningen överensstämmer mä -mitt gudsbegrepp, sa han. — Jasså, sa notarien, -men den astronomen ä också statens ämbetsman, -sa han, å då måtte han väl duga här också, sa han. -Å han har gett ut stora böcker å föreläst i skoler å -kapell å dä har varit biskopar å hört på honom. -— Dä bryr ja mej inte om, sa prästen, dä ska överensstämma -mä mitt gudsbegrepp, sa han. — Har -pastorn läst på astronomi? frågade notarien. — Ja -har läst i guds ord om skapelsen, sa prästen, å -dä står i alla tider. — Men pastorn får stå å prata va -som helst utan att nån tar reda på va pastorn ska -säja? — Dä får ja, för ja går ätter ordet, sa han. -Då körde notarien ut prästen å sa: — vi ä lurade, -sa han, men kom inte in på min gård mer, för då -får pastorn däng, sa han. Jo, dä ä ett skojarbyke, -dä där! Å faen tar dom te sist. Tänk, te å gå -å lura folk, som va så hyggliga så dom skänkte -mark! Å nu kommer dä hit präster å fosterlandsstiftare -å kallpittörer å skomakare å predikar så -elden står om truten på dom. Ja, dä förstås, skomakarn -får inte stå i predikstolen, utan får hålls i -dä lilla rummet breve salen. Han ä välan inte nog -helig, kan jag tro. Å kallpittörerna får inte gå inom -altarringen; d’ä bara prästen som får. Å olika -ringningar ska di ha. Ja tänkte annars att dä skulle -va liksom ett fårahus å en herde, men när de nu -ä flera herdar, så kunde dom väl smälla lika högt. -Å bagarn, som ä heli han me, han får inte predika -alls i kapellet. Men kanske gud har någe särskilt -emot bagare — inte vet ja! Fy fasen! Hör du<span class="pagenum"><a name="Sid_148" id="Sid_148">[148]</a></span> -mor, raska på mä kaffet, dä här får vi allt ta en -dubbelkask på!</p> - -<p>Gamle, hederlige Mattson! Ja, jag menar inte -för det vidgade kaskperspektivets skull, utan för -hans friska och sunda syn på lymlar av alla slag.</p> - -<p>Genom de små gröna fönsterrutorna ser jag -Hakfjärden vidga sig ända ut mot Knuförarna och -mellan dem ser jag det blå havet. Brisen går frisk -därute. Trutklippans fyrs röda tvärband ser ut -som ett knivhugg i det blå och vita. Och över -isen krypa två slädar. Det är folk, som skall in -till staden med fisk. Jag känner igen Karlsons -röda märr och den röda rackan som skojar omkring -spåret.</p> - -<p>— Nå, annars brukar dä inte gå så långsamt -när dä ä frågan om kaffe, men dä tar väl mera -tid, när de ska bli starkare — nää, ta bort kakerna -å ta hit flaskan, mor! Såvida inte redaktörn vill -doppa, men dä har ja aldrig sett förut. Annars -ha vi mat, om dä exmeras, lake, fast han börjar -på å inte bli så bra nu, men han har ju bråttom, -sa han.</p> - -<p>— Ja, jag är bara ute för att motionera hästen -och mig själv och måste vara hemma, innan telefonen -stängs.</p> - -<p>— Ja, då schålar vi! Schål! Dä ä mums killebabba, -dä mat för en paschänt. Kommer han -ihåg, när ekan drev ifrån honom ve Lejet? Då -kunde han ha fått sej en trevlig natt i skåren mä -nordlig storm, om inte ja å en som heter Mattson -hade fått korn på’n! Han tittar på den där mörten -i fönstret — den skulle ha blitt brudkrona åt doter<span class="pagenum"><a name="Sid_149" id="Sid_149">[149]</a></span> -min, men ho dog, jaha, di dör härute mä! Men -nu fyller vi på ett tag. Schål! Hör nu, säj, ja läste -i tidningen om den här F-båten — dä va en student -som hade skrivet en sån där vers om att vi -skulle fylla opp hela havet mä F-båtar. Men dä -blir väl lite för mycke. Di får väl åtminstingen -hålla nåra rännor klara för seglationen på Ryssland, -för dä handlas ju mer å mer på Ryssland, -tror han inte ja följer mä politiken, va? Dä ska -väl va rum för segling, va? Ska han gå? Men -en påfyllning tar vi välan ändå? Schål! Schål! -Nu när han har häst kan han välan ta å titta hit -ibland. Inte kan dä välan vara farligt mä kriget, -vi hinner väl ta på oss lite rent åtminstone, innan -dä brakar sta? Å så ska di väl veta hut, när vi -ha gift oss med den hära Palona, eller va ho heter. -Jaja, en vet ju aldrig i alla fall — ja, ja följer mä -ner te Tuliander å hämtar spiken, tack ska han -ha, Engström — ja, d’ä inte så noga mä käringen, -ho sitter å lapar kaffe — jasså, kom ut, mor, -hästen vill hem. Ska dä va en snuverus, ja lägger -ve tand, mens han påtar i näsan, d’ä skillnaden på -folk, dä här ä bara Hellgrens tvåa, Ljunglövens ä -för skarpt i halsen. Ja, då kastar vi loss.</p> - -<p>Jag tog avsked av gumman Mattson och vi -hämtade hästen.</p> - -<p>— Dä ble ju inte mycke, men någe ble de ju -allti! Tack för förningen! sade Mattson efter inspektionen -i lagården.</p> - -<p>Och så gingo vi utför backen till Tuliander. -Jag betalade knäckebrödet och Mattson sin spik.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_150" id="Sid_150">[150]</a></span></p> - -<p>— Får det vara en rökcigarr, stark eller svag? -frågade Tuliander.</p> - -<p>— Stark i så fall! sade Mattson.</p> - -<p>— Tack, jag skall inte röka, sade jag.</p> - -<p>— Här har Mattson en cigarr, men var snäll -och tänd den ute! bad Tuliander.</p> - -<p>Adjö, Harö!</p> - -<p>Och om några minuter var jag bara en prick -i det vita för gubben Mattson, som stod och såg -efter mig nere på bryggan.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Sid_151" id="Sid_151">[151]</a></span></p> - -<h2>INNEHÅLL.</h2> - -<table summary="INNEHÅLL"> - <tr> - <td>Brandsyn</td> - <td class="right"><a href="#Brandsyn">7</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Fattigstugan</td> - <td class="right"><a href="#Fattigstugan">12</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Konstnärsliv</td> - <td class="right"><a href="#Konstnaersliv">29</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Haröns omvändelse</td> - <td class="right"><a href="#Haroens_omvaendelse">43</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Min första jakt</td> - <td class="right"><a href="#Min_foersta_jakt">50</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Ett Uppsalaminne</td> - <td class="right"><a href="#Ett_Uppsalaminne">56</a></td> - </tr> - <tr> - <td>En spökhistoria</td> - <td class="right"><a href="#En_spoekhistoria">66</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Ett Londonminne</td> - <td class="right"><a href="#Ett_Londonminne">74</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Luftens herrar</td> - <td class="right"><a href="#Luftens_herrar">79</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Sjöholm</td> - <td class="right"><a href="#Sjoeholm">97</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Begravningshatten</td> - <td class="right"><a href="#Begravningshatten">102</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Att gillra bössor</td> - <td class="right"><a href="#Att_gillra_boessor">108</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Xylografen</td> - <td class="right"><a href="#Xylografen">116</a></td> - </tr> - <tr> - <td>Broder Karlsson</td> - <td class="right"><a href="#Broder_Karlsson">130</a></td> - </tr> - <tr> - <td>En bokmal</td> - <td class="right"><a href="#En_bokmal">137</a></td> - </tr> - <tr> - <td>En kask på Harön</td> - <td class="right"><a href="#En_kask_paa_Haroen">143</a></td> - </tr> -</table> - - - - - - - - -<pre> - - - - - -End of Project Gutenberg's Kryss och landkänning, by Albert Engström - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK KRYSS OCH LANDKÄNNING *** - -***** This file should be named 54935-h.htm or 54935-h.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/4/9/3/54935/ - -Produced by Gun-Britt Carlsson, Eva Eriksson and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - - - -</pre> - -</body> -</html> |