diff options
| author | nfenwick <nfenwick@pglaf.org> | 2025-02-06 20:04:40 -0800 |
|---|---|---|
| committer | nfenwick <nfenwick@pglaf.org> | 2025-02-06 20:04:40 -0800 |
| commit | c886a950f7e0eb1a2bde159bb9b67965197b9cbf (patch) | |
| tree | fa7af894a7237372cc940e633b30ebcf423291ae | |
| parent | 22f2c301160eb476f192b3671d99019ab2ddd4cb (diff) | |
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/53914-8.txt | 4412 | ||||
| -rw-r--r-- | old/53914-8.zip | bin | 78224 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 4412 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..2566e49 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #53914 (https://www.gutenberg.org/ebooks/53914) diff --git a/old/53914-8.txt b/old/53914-8.txt deleted file mode 100644 index 6d163ac..0000000 --- a/old/53914-8.txt +++ /dev/null @@ -1,4412 +0,0 @@ -The Project Gutenberg eBook, Theocritos' Idyller, by Theocritus, -Translated by Axel Gabriel Sjöström - - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - - - - -Title: Theocritos' Idyller - - -Author: Theocritus - - - -Release Date: January 7, 2017 [eBook #53914] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - - -***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK THEOCRITOS' IDYLLER*** - - -E-text prepared by Jari Koivisto and Tapio Riikonen - - - -THEOKRITOS' IDYLLER - -i Disputationer utgifna - -af - -Axel Gabriel Sjöström - - - - - - -Helsingfors, -hos J. C. Frenckell et Son, -1833. - - - - -INNEHÅLL: - - I. Thyrsis. - II. Hexmästarinnan. - III. Amaryllis. - IV. Battos och Korydon. - V. Komatas och Lakon. - VI. Damoitas och Daphnis. - VII. Skördefest. - VIII. Herdeqväds-sångarene. - IX. Daphnis och Menalkas. - X. Milon och Battos. - XI. Kyklopen. - XII. Den älskade. - XIII. Dylas. - XIV. Kyniskas kärlek. - XV. Syrakusanskorna. - XVI. Chariterna eller Hieron. - XVII. Till Ptolemaios. - XVIII. Helenas brudsång. - XIX. Håningstjufven. - XX. Ungherden. - XXI. Fiskarene. - XXII. Dioskurerne. - XXIII. Älskaren. - XXIV. Liten Herakles. - XXV. Herakles lejondräparen. - XXVI. Bakchantinnorna. - XXVII. Daphnis och flickan. - XXVIII. Sländan. - XXIX. Favoriten. - XXX. Adonis' död. - - - - -I Idyllen. - -THYRSIS. - - -Thyrsis, - - Ljuft är suset af talln, getväktare, hvilken derborta - Ruskar sin krona vid källornas våg; ock ljufveligt är din - Pipas ljud; näst Pan det andra priset du toge. - Finge guden en bock, den behornade, geten du vunne, - Finge guden en get som sångpris, föll på din andel 5 - Killingen! Killingens kött är så godt, tills henne du mjölkat. - -Getherden. - - Ljufvare är din sång, fårherde, än sorlande vattnet, - Som sin våg nedgjuter ifrån bergspetsen, den höga. - Finge sångens gudinnor en tacka till segerbelöning, - Du erhölle till pris ett diende lamm; men om dessa 10 - Heldre täcktes ett lamm, du tackan skulle bekomma. - -Thyrsis. - - Sig, vid nympherna, sig, getväktare, vill du dig sätta - Här vid sluttande kulln, der porsen sig frodar, och blåsa - Syrinxpipan; men jag mellertid skall valla din gethjord. - - -Getherden. - - Ej, fårherde, det höfs, ej höfs oss blåsa på pipa 15 - Middagstiden; vi ridas for Pan. Ty tröttad af jagten - Hvilar han vanligen då, och du vet, den guden är amper, - Sitter ju jemt på hans näsa också den bittraste galla. - Men (du känner, o Thyrsis, de qval, som Daphnis har lidit, - Äfven i herdasång förnämst bland alla du anses,) 20 - Kom, vi må sätta oss ned vid en alm midt framför Priapos - Och källnymphernas stod, der herdarne redt sig en hvilbank, - Och der ekarne stå; men sjunger du, liksom i täflan - Fordom en gång du qvadde i lag med Libyern Chromis, - Jag dig gifver en get, två killingars moder, som mjölkad 25 - Trenne gånger om da'n, två ståfvor till bräddarna fyller, - Ger den djupa stånkan, med vax, det doftande, bonad, - Som, tveörad och ny, ännu tycks lukta af stickeln. - Kringom bräddarnas öfversta rand framslingrar sig murgrön, - Murgrön, med helichrysos besprångdt, kring detta sig snärja 30 - Refvor med herrligsta frukt i saffranfärgade klasar. - Under dessa man skådar en mö, ett gudarnes konstverk, - Prydd med kappa och dok; bredevid skönlockige männer - Under vexlande ord hit och dit, den ene och andre - Tvista; deraf likväl ej ungmöns hjerta bevekes. 35 - Utan med mysande mun anblickar hon stundom den ene, - Stundom hon kastar sin håg på den andre. Desse af kärlek - Länge och fåfängt fika med ögon som nattvak röja. - Närmst till dessa är gjord en fiskaregubbe, en skroflig - Häll, der brådskande släpar till varps det väldiga nätet 40 - Gamle mannen, en äflande lik som häftigt arbetar. - Just man skulle nu tro, att han fiskar af all sin förmåga, - Ty så sväller i nacken hvarendaste sena för gubben; - Fast gråhårig, likväl hans kraft är ynglingen värdig, - långt stycke ifrån den i sjön arbetande mannen 45 - Frodas purpurdrufvornas mängd ett tjusande vinberg. - Liten en pilt, som sitter uppå stengärdet, bevakar - Stället, och strax bredevid man ser två räfvar; den ena - Lunkar snaskande träden omkring, den andra mot gossens - Matsäck ställer försåt och ärnar ej lemna den lille, 50 - Förrn frukosten hon snattat, och bragt drufvaktarn till korta. - Han mellertid hopflätar af halm grannt giller för syrsor, - Häftande hop det med säf, och vårdar sig hvarken om matsäck, - Eller om rankor, dessmer han glades åt arbetets framgång. - Rundt kring stånkans brädd sig slingrar den böjlige björnklon 55 - Äkta aiolisk klenod; att bringa din själ i förvåning. - Åt kalydoniske kramaren jag för henne betalte - Utom en get, en stor ostkaka af hvitaste getmjölk. - Aldrig ännu hon kom vid min lapp, men gömmes i skåpet - Ovidrörd; högst gerna jag vill dig henne förära, 60 - Om du, käraste, sjunger för mig det älskliga qvädet. - Ej afundas jag dig, du gode, det ringaste; sången, - Tör du ej spara åt glömskans regent, den dunkle Aides. - -Thyrsis. - - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Thyrsis är här från Aitna och stämman, J hören, är Thyrsis'. - Hvarest voren J, nympher, då Daphnis förtvinade, hvarest? - Monne i Peneus' herrliga dal, eller monne i Pindos'? - Ty J vistades ej vid den ymnige floden Anapos, - Icke på Aitna's topp och vid Akis' heliga vatten. - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! 70 - Honom schakalernas flock, och vargarna honom betjöto, - Honom lejonet sjelft, då han dött, begret i sin öken. - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Mången ko vid hans fot, mångtaliga tjurar och qvigor, - Många kalfvar jemväl frambölade sorgsne sin klagan. 75 - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Steg så Hermes tillförst från berget, och sade: O Daphnis, - Ho ansätter dig? ho upptände ditt hjerta så häftigt? - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Stego så oxarnes herdar och getternas, stego så lammens. 80 - Alle frågade, hur det var fatt. Steg äfven Priapus - Neder, och, stackars min Daphnis, han sad': hvi smäktar du? Flickan - Förs på ilande fötter omkring hvar kalla och dunge, - (Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång!) - Sökande dig. Rådfattig du är och en tölper i älskog. 85 - Dig koherde man kallat, och nu getväktarn du liknar. - När getväktaren ser, hur bräkande gettren bestigas, - Ögonen smäkta der före att sjelf han ej blifvit en getbock. - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Äfven för dig, då du ser småflickorna, huru de skalkas, 90 - Ögonen smäkta, att icke med dem du träder i dansen. - Desse ett endaste ord koherden ej svarte, men envist - Bar hän kärlekens qval, och bar det till lefnadens ände! - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Kom så den tjusande Kypris också med leende later, 95 - Leende dolskt, och likväl hon hyste fiendtliga tankar, - Sade: du skryter, o Daphnis, alltså att du vinner min Eros; - Är du ej sjelf mellertid af Eros, den skräcklige, vunnen? - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Daphnis henne derpå genmälte: förderfliga Kypris, 100 - Kypris' förhatliga du, o Kypris, af dödlige afskydd, - Allt bebådar ju, allt, att solen är ren för oss bergad; - Daphnis i skuggornas land till och med blir Kärlekens pina. - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Kypris' möte med herden du minns? -- -- -- Gå åter till Ida, 105 - Gå till Anchises, ty säf här vexer, och ekarne derstäds! - [Här kring kuporna svärma så gladt de flitiga bina.] - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Än är Adonis i ungdomens kraft, ty han vallar ju fåren, - Skjuter ju harar ännu, och allt slags byte förföljer. 110 - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - Ställ dig återigen inför Diomedes i härnad, - Skrytande så: jag Daphnis betvang, nu manar jag dig ut! - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - O J vargar, schakaler, och björnar i skrefvornas hiden, 115 - Faren då väl! Jag, Daphnis, ej mera med eder i skogen - Går, eller dalarna, nej, eller lunden, farväl Arethoisa, - Och J floder, som välfven från Thymbris ett tjusande vatten! - Älskade sångmör, börjen en sång, na börjen en herdsång! - Daphnis är jag, densamme som härstäds vallade korna, 120 - Daphnis är jag, som vattnade förr här tjurar och kalfvar. - Älskade sångmör, börjen en sång, nu börjen en herdsång! - O Pan, Pan, om du är på Lykaiosberget, det höga, - Eller det stora Mainalos du kringvandrar, så nalkas - Sikulers ö, samt lemna nu Helikes udde, och lemna 125 - Lykaonidens resliga vård, af gudar beundrad. - Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången! - Kom, o konung, och tag den med vax hopfogade, granna, - Håningdoftande pipan, hvarå munstycket är krokigt! - Ty af Eros i sanning jag ren bortsläpas till Hades. 130 - Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången! - Nu, J violer, vexen i törnhäck, vexen på björnklo, - Blomme uti enbuskarme sjelf den sköne narcissen! - Allt förbyte gestalt, och päronen mogne på furun, - Derför att Daphnis dör, ock hyndan må slitas af hjorten 135 - Täfle med näktergalen om pris bergsskrefvornas uggla! - Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången! - Sedan detta var sagdt, han slutade. Än Aphrodite - Önskade rädda hans lif, dock Moirernas samtliga trådar - Brustit. Till Acherons flod hänvandrade Daphnis, och hvirfveln 140 - Slukade nymphrens vän, den af sångmör icke förskjutne, - Sångmör, hören nu upp, upphören med herdliga sången! - Och du, välan, gif stånka och get, att, sedan jag mjölkat, - Offer åt sångens mör jag må bringa. O, hell er, J sångmör! - Hell er! En annan gång jag vill sjunga ett vackrare qväde! 145 - -Getherden. - - Måtte din tjusande mun uppfyllas af håning, o Thyrsis, - Fyllas af håningskaka, och kostliga Aigilos-fikon - Vare din spis! mer fägnar din sång än älsklige Tettix'. - Här, tag stånkan! min vän, se, huru hon doftar behagligt! - Kunde väl snarligen tro, att hon tvättats i skönhetens kalla. 150 - Kom, Kissaitha, var snäll! Nu mjölka du henne! J getter, - Dansen ej så, att bocken ej gör det fula med med eder! - - - - -II. Idyllen. - -HEXMÄSTARINNAN. - - - Hvar är min lager, o Thestylis, säg? hvar kärlekens trolldryck? - Kransa mig offerpokaln med purprade bindeln af fårull; - Jag vill besvärja den älskade man, som nu mig bekymrar. - Som på tolfte dagen ej skänkt ett besök åt den arma, - Och som ej åtsport alls, om vi dött eller äre vid lifvet, 5 - Som ej knackat på dörrn, den förarglige! Säkert har Eros - Fört hans flyktiga håg till en annan, och sjelf Aphrodite. - Till Timagetos' kämpareban skall jag vandra i morgon, - Att jag den falske må se, och bannas for sådana ofog. - Nu med trolldomars kraft jag honom förtrollar. O måne, 10 - Skicka ditt klaraste sken, då jag tyst anropar din gudom, - Jemte Hekate ock i tartarn, af hundarna fruktad, - När bland dödas grafvar hon går och svartnande bloden. - Hell dig, Hekate, hell, förskräckliga, för oss till målet, - Dessa kryddor förläna en kraft, ej mindre än Kirke 15 - Sina gaf, och Medeia, och gaf Ferimede, den blonda! - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Kornmjöl, brännas i elden nu först; strö mera och mera, - Thestylis! Säg, osälla, ditt vett hvart är det förfluget? - Är då för dig, skamlösa, också jag vorden ett gyckel? 20 - Strö, och derunder säg: jag kringströr benen af Daphnis! - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Delphis mig högligen kränkt, men jag min lager för Delphis - Bränner; och likasom den högt sprakar i flammande elden, - Snart uppgången i rök, att ej ens dess aska vi finne, 25 - Så försvinne, o Delphis, jemväl din lekamen i lågan! - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Likasom jag, med hjelp af en gud, vaxbilden försmälter, - Så försmälte af älskog nu strax ock Myndiern Delphis! - Likasom kopparsnurran omkringsvänga, måtte han äfven 30 - Utanför dörren hos oss kringsvängas af kärleksgudinnan! - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Nu sker offer af kli. O Artemis, äfven i Hades - Den stenhårde du rörde, och allt hvad eljes är styfsinnt. - Thestylis, redan för oss, hör, hundarne tjuta i staden, 35 - Ren gudinnan på gatorna går, låt klockorna ljuda! - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Skåda, hafvet är tyst, och vindarne alla ha tystnat, - Men ej tystnat den tårande sorg, som bor i mitt hjerta, - Utan för honom allen' jag glider, som gjorde mig usla 40 - Till ett skändadt barn och föraktadt, i stället för hustru. - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Vin tre gånger jag gjuter, och säger derjemte, du bålda: - Antingen älskare sluts i hans famn, eller ock älskarinna, - Blefve så stor hans glömska, som Theseus berättas tillförne 45 - På ön Dia förglömmt skönlockiga mön; Ariadna! - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Hippomanes är en vext hos Arkader; efter den rasa - Samtlige fålarne bergen omkring och de hurtiga stöna. - Såge jag Delphis så inrusa i denna min boning, 50 - Sjelf en rasande lik, från glänsande kämparebanan! - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Detta bråm från kappan hos mig förlorade Delphis, - Nu jag sliter det sönder, och kastar i sprakande elden. - Ve, ve, Kärlek, du sleme, hvarför fastsög du dig, hvarför 55 - Drack du, en polens igel, min blod till yttersta droppen? - Iynxsnurra, du drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Ödlan krossar jag nu, och i morgon jag bringar dig giftdryck. - Theatylis, här tag smörjan emot, och stryk den på tröskelns - öfversta rand, som du vet, vid hvilken i sanning ännu jag 60 - Hänger med hjerta och själ; (mig aktar han icke det minsta.) - Säg, då du spottar derpå: det är Delphis' ben som jag smörjer. - Iynxsnurra, du, drag till mitt hem kärälsklige mannen! - Men nu, vorden allen', hur skall jag begråta min kärlek? - Hvadan börja? och hvem åbragte mig slika bekymmer? 65 - Gick nu Eubulos' dotter, Anaxo, som korgbärarinna, - Genom Artemis' lund; otaliga skaror af annat - Vildbråd följde prestinnan i tåg, och derhos en lejinna. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Men Teucharila -- hvile hon sött! -- den Thrakiska amman, 70 - Boende nära vår port, besvor mig och bad på det högsta, - Att festtåget bese. Jag olycksaliga flicka! - Följde henne i släpande skrud af kostelig bomull, - Prydd i talar, som gifvit åt mig till låns Klearista. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! 75 - Redan till Lykon's hus var hälften af vägen passerad, - Då jag såg Eudamippos oss nalkas vid sidan af Delphis. - Blondare var ungsvennernes skägg än skön Helichrysos, - Brösten skinande mer -- långt mer, än du, o Selana, - Ty de lände då just från skolans herrliga mödor. 80 - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Ack, hur jag såg, hur jag rasade, hur vardt uslingens hjerta - Såradt! Fägringen all hänflyktade, festliga tåget - Märkte jag ej; ej huru jag kom hem åter tillbaka, - Visste jag; feberns flammande glöd i grund mig förstörde. 85 - Tio dagar jag låg i min säng och nätterna tio. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Blef derjemte min hy fullkomligen lika med Thapsos, - Håret från hufvudet föll alltsamman; ej annat var öfrigt, - Ån benknotor och skinn; hvem fanns, som jag ej besökte? 90 - Gick jag förbi en endaste knut, der bodde en trollkäring? - Dock jag ej lindring fick; sin kos blott flyktade tiden. - Gissa då, hvadan han kom min älskog, du höga Selana! - Derföre sade jag sanningen rent åt Thestylis, tärnan: - Hör nu, välan du, skaffa mig bot för tärande sjukan! 95 - Myndiern helt och hållet har fängslat mig stackare. Skynda - Till Timagetos' kämpareban, att honom bespeja; - Ty dit vandrar han städs, der finner han ljufligt att vistas. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Strax då du märker att ensam han är, o, vinka förstulet, 100 - Säg; dig kallar Simaitha! och tyst den älskade hitfölj, - Så jag talte; hon gick, medbringaode ock till min kammar - Delphis, den glänsande sven; och såsnart jag honom bemärkte, - När lättfotad han gjorde ett skutt dörrtröskelen öfver, - (Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana!) 105 - Kallare vardt jag än is från hufvut till föttren, ur pannan - Droppade svetten ned, likt dagg, som alstras af summan, - Ej jag förmådde öppna min mun, nej, icke så mycket, - Som de jollrande barn tilltala sin moder i sömnen, - Utan min fagra gestalt var alldeles stel som en vaxbild. 110 - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Men då den kärlekslöse mig såg, vid golfvet han fäste - Ögonen, satte sig ned på min bädd, och sittande talte: - Sannerlig har du, Simaitha, så långt nu hunnit framför mig, - Som jag i kapplopp nyss förbi hann fagre Philinos, 115 - Efter du kallat mig hit till ditt hem, förrn sjelf jag mig infann. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Sjelf jag kommit ändock, ja, kommit vid ljuflige Eros, - Tredje man eller fjerde som giljare längre på qvällen, - Äpplen i barmen besparda, en skänk af guden Lyaios, 120 - Med hvitpoppel på hufvut, Herakles' helga bekransning, - Genomsnodd öfverallt af purpurfärgade slingor. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Hade ni tagit mig mot, rätt kärt det varit; en hurtig, - Ja, en dejelig sven jag kallas af alla kamrater. 125 - Ock jag varit förnöjd, om du gett mig en endaste kyss helst. - Men om ni jagat mig hän, om dörren af rigeln igenstängts, - Hade i sanning yxor och bloss jag hämtat till eder. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! - Nu bekänner jag först, att jag tack är skyldig Kythere; 130 - Näst Kythere den andra är du, som ryckt mig ur elden, - Du sötunge, som kallat mig hit i din trefiiga kammar, - Ren till hälften förbränd. Ock kärleken tänder ju ofta - Långt mer flammande glöd än sjelf Liparaiern Hephaistos. - Gissa då, hvadan han kom, min älskog, du höga Selana! 135 - Guden med slemt raseri ur jungfruburen en ungmö, - Ja, ur en sofvarm bädd från sidan af maken en maka - Jagade. Så han talte, och jag, dåraktiga, trodde, - Fattade gossen i hand, och böjde mot svallande bädden. - Snart slog hjerta mot hjerta så varmt, ack, kinderna brunno 140 - Hetare nu än förut; vi jollrade ljufligt tillsamman. - Och, att jag ej må snacka dig trött, du hulda Selana: - Allt det bästa var gjordt, och vi begge förnöjde vår lystnad. - Än till i går han ej tadlade mig i ett eller annat, - Ej jag honom; i dag mellertid kom till mig Philista's, 145 - Flöjtblåsarinnans mor, som år mor också åt Melixo, - Kom på besök, när hästarne just till himmelen buro - Rosenarmiga Eos utur Okeanos' vågor. - Mig mångt annat hon sad', och huru sig Delphis förälskat. - Men om en flicka väckte hans glöd, eller också en gosse, 150 - Visste hon ej så precis; så mycket hon visste, att alltid - Drack han i omängdt kärestans skål, och slutligen bortsmög, - Lofvande ock utsira det hus, som han mente, med kransar. - Detta den fremmande talte för mig; hon ljuger ej nånsin. - Ty väl kom han om da'n tre gånger förut eller fyra, 155 - Och förvarte hos mig oljflaskan, den Doriska, ofta. - Nu tolf dagar ha gått, då jag alls ej skådat den falske. - Mig han visserlig glömmt, och hyser en annan i hjertat? - Nu vill jag hexa med trolldomens dryck; men qväljer han än mig, - Skall han, vid Moirerna, snart få klappa på skuggornas portar. 160 - Så förderfveligt gift jag åt honom i kistan förvarar, - Som en Assyrisk gumma mig lärt tillreda, o drottning! - Nu lef väl, du, och styr till Okeanos fålarnes anspann, - Vördade! Jag vill bara mitt qval, som sjelf jag mig påtog. - Hell dig, Selenaia, ljushyiga! Hell er, I andra 165 - Stjernor, ledsagarinnor åt nattens fredliga strålvagn! - - - - -III. Idyllen. - -AMARYLLIS. - - - Åt Amaryllis jag egnar min sång; mellertid skall min gethjord - Gå bland bergen på bete, och Tityros getterna valla. - Vakta du gettren, min Tityros, du, kärälsklige hjertvän, - Och till källan dem drif, min Tityros; tag dig till vara - För den Libyske, grå getbocken, att icke han stängas! 5 - O Amaryllis, så skon, hvi tittar du ej ur din grotta, - Nämnande mig, som förut: sötunge? kanske du mig hatar? - Synes jag dig på närmare håll plattnäsig måhända, - Och långskäggig, mitt gull? Du nödgar mig gripa till repet! - Ser du, jag tio äpplen har med! Jag plockat dem derstäds, 10 - Der du mig plocka befallt, och i morgon jag bringar dig andra. - Skåda min hjertförtärande sorg! O, måtte jag bytas - Till ett surrande bi, då smög' jag mig in i din grotta, - Båd ormbunkarna genom och murgrön, hvilka dig omge. - Nu först känner jag Kärlek: en grym gud! Säkert lejinnans 15 - - Jufver han sugit, och fött af sin mor uppfostran i öknen; - Han, som tände mig an, och sårade ändatill benen. - Du med förtjusande ögon, o du, stenhjertade, famna - Herden, och låt mig taga en kyss, svartögiga flicka! - Är ju ändock en ljufvelig fröjd i de gäckande kyssar. 20 - Sannerlig skall du mig nödga påstund, att slita i stycken, - O Amaryllis, så kär, den murgrönskrans jag dig sparat, - Flätande in silleri, det doftiga, flätande rosor. - Ve, hvi qväljes jag så, jag, usle? du hör då mig icke! - Felsen kläder jag af, och störtar mig neder i hafvet, 25 - Der hvar fiskaren Olpis uppå tonfiskarna lurar. - Om jag ej dör, helt säkert likväl jag gjort dig ett nöje. - Detta försporde jag nyss, när frågande, om du mig älskar, - Vallmobladet ej alls gaf smäll, anslaget med handen, - Utan emot min fylliga arm bortvissnade genast. 30 - Sade mig sanning också Agroio, sållprophetissan, - Som nyss, plockande ax, skördmännerna följde: att jag väl - Hel och hållen är din, men du mig ej aktar det minsta. - Väl jag min hvita get, två killingars moder, dig sparat, - Som svartlätta Erithakis ock, en dotter till Mermnon, 35 - Önskar sig hon skall få den, då du högmodig mig gäckar. - Nu jag i högra ögat förnam ryckning. Måhända - Kommer hon? jag mellertid skall sjunga, mot pinien lutad. - Kanske hon blickar mig an; af demant dock är hon ej tillskapt. - När Hippomenes fordom sig önskade jungfrun till maka, 40 - Vann han med äppel i hand kapplöpningen; ack, Atalanta, - Huru hon såg, hur hon rasade, hur hon försänktes i kärlek! - Siarn Melampus dref från Othrysberget till Pylos - Hjorden, och ändtlig i famnen af Bias hvilade Pero, - Hon, den tjusande mor åt förståndiga Alphesiboia. 45 - Har ej Adonis likså, då han vallade fåren på bergen, - Ändatill fullt raseri väckt kärlekens glöd hos Kythere, - Att hon döde svennen ej ens ur armarna släppte? - Lycklig prisar jag ock Endymion, slumrande evigt - I oändelig sömn, jag Iasion prisar, o ungmö, 50 - Som på sin lott undfick, hvad oinvigda ej säges. - - Hufvudet värker; det rör dig ej alls. Jag sjunger ej längre. - Här jag ligger försmådd, här skola mig vargarna fräta: - Detta som håningen sött tör rinna dig utföre strupen! - - - - -IV. Idyllen. - -BATTOS OCH KORYDON. - - -Battos. - - Säg mig, o Korydon, säg, hvems äro väl korna? Philondas'? - -Korydon. - - Nej; men Aigon's de äro. Han gaf dem åt mig till att vallas. - -Battos. - - Plär du kanske dem alla om qvälln ock mjölka i tysthet? - -Korydon. - - Nej; ty kalfvarne di, och gubben bevakar mig noga. - -Battos. - - Men koherden, jag undrar, hur långt han ställde sin kosa? 5 - -Korydon. - - Har du ej hört? han till Alpheos' strand bortföljde med Milon. - -Battos. - - När har med egna ögon han ens fått skåda oliven? - -Korydon. - - Säges ju täfla likväl med Herakles i mod och i styrka. - -Battos. - - Skröt så min moder om mig: du är bättre än förr Polydeukes! - -Korydon. - - Hädan med ett tjog får och med spaden på nacken han bortgick. 10 - -Battos. - - Milon vor' väl i stånd att taga från himmelen månen. - -Korydon. - - Råmande här mellertid nu qvigorna yttra sin saknad. - -Battos. - - Stackare de, minsann! Hvad jemmerlig herde de funnit! - -Korydon. - - Stackare visst! och de vilja numer ej äta, ej dricka. - -Battos. - - Qvigan derborta åtminstone har ju idliga benen 15 - Qvar. Eller lefver hon visligt af dagg, som Tettix i skogen? - -Korydon. - - Visst ej! stundom af mig hon vallas vid strida Aisaros, - Och erhåller en kostlig portion af det finaste strandgräs, - Stundom dansar hon kring djupskuggiga berget Latymnos. - -Battos. - - Spinkig är ock eldfärgade tjurn. O, måtte en sådan 20 - Lampriadernas stam erhålla, hvar gång som de bringa - Hera sitt offer; förty illfundig är hela den slägten. - -Korydon. - - Men han drifs mellertid till träskets mynning, och Physkos, - Drifs till Neaithos' våg, der allt det herrliga vexer, - Aigipyros och Meliss, sköndoftande, jemte Konyza. 25 - -Battos. - - Ve, ve! skola så korna jemväl, olycklige Aigon, - Vandra till dödens regent, då du söker en vanskelig seger. - Syrinxpipan, du fogat ihop, nu höljes af mögel. - -Korydon. - - Nej, visst icke; o nej! ty när han begaf sig till Pisa, - Skänkte han henne åt mig: jag är smått en pipare äfven, 30 - Och framdrillar såder båd Glauka'a visor och Pyrrhos'. - Kroton sjunger jag; herrlig är ock den staden Zakynthos, - Samt den i öster belägna Lakinion-udden, der Aigon, - Knytnäfskämpen, allen' uppslukade åttio bullor. - Der han vid hofven fattade tjurn, och neder från berget 35 - Förde, och gaf Amaryllis till skänk. De samtliga qvinnor - Hofvo ett gällande skri; koherden skrattade bara. - -Battos. - - O Amaryllis, så skön, dig ensam förgäte vi aldrig, - Fastän du dog. Som gettren jag älskar, så stor är min saknad. - Ve, ve, särdeles plågsamma lott, som mig ödet beskärde! 40 - -Korydon. - - Mod visst tarfvas, min Battos! kanske är det bättre i morgon. - Hopp bland lefvande bor; hopplöse de äro, som hängått. - Himmelen ock nu hvälfver sig klar, nu drabbar med skurar. - -Battos. - - Mod då! Jaga du kalfvarna hän; de ju gnaga olivens - Qvistar, de olycksaliga. Pst, hvitmage, derborta! 45 - -Korydon. - - Pst, Kymaitha, till kullen, till kulln! hörsammar du icke, - Eller jag kommer, vid Pan, och jag gör slemt slut på dig genast! - Skyndar du icke din kos? Se, åter hon smyger sig hitåt! - Hade jag blott krumstafven tillhands, jag skulle dig klappa! - -Battos. - - Korydon, se då på mig! se på mig, vid Zeus; nu på stunden 50 - Just af en tagg vardt stungen min häl. Hur froda sig icke - Tistelbuskarna här! Den kalfven må vargen anamma! - Flängande henne att nå, jag sårades. Märker du intet? - -Korydon. - - Jo, jo, redan jag har den i naglarna; tag du den styggan. - -Battos. - - O, hur litet ett styng så reselig bjesse förskräcker! 55 - -Korydon. - - Går du till berget, så gå barfotad ej nånsin, min Battos, - Ty vägtörnen invid pingstblomman på berget sig froda. - -Battos. - - Hör mig, Korydon, säg, är gubben väl ännu förpickad, - I svartögonbrynade tös'n, som han dyrkade fordom? - -Korydon. - - Skam, som frågar! jag sjelf kom nyligen gubben på spåren, 60 - Just då han stod bak stallet, och stod fördjupad i älskog. - -Battos. - - Hå, lösaktige gubbe, din ätt i det närmaste täflar - Med Sutyriakers ätt, eller ock klenvadige Paners! - - - - -V. Idyllen. - -KOMATAS OCH LAKON. - - -Komatas. - - Getter, vakten er väl för Lakon den der, Sybariten, - Fåraherden, som nalkas; i går bortstal han min getpels. - -Lakon. - - Pst, från källan er kos, små tackor! o, märken I icke - Denne Komatas, som nyss mig Syrinxpipan ifrånstal? - -Komatas. - - Syringxpipan? ... och du, kantänka, en slaf hos Sybartas, 5 - Skulle en Syrinx någonsin egt! hvi är dig ej mera - Nog, att med Korydon hväsa i lag på pipan af halmstrå? - -Lakon. - - Den som mig Lykon gaf, friborne! jag undrar hvad getpels - Lakon någonsin stal dig ifrån? säg, bäste Komatas; - Ej Komatas en gång, husbonden din, egde en kudde. 10 - -Komatas. - - Just den spräckliga, Krokylos gaf, då han nymphren till ära - Offrade geten; men du, vrångsinnte, då redan af afund - Tvinade bort, och slutligen nu du gjorde mig naken. - -Lakon. - - Icke vid Pan, strandguden, o nej, visst icke har Lakon, - Son till Kalaithis, roffat din pels, eller ock må jag springa, 15 - Arge sälle, i fullt raseri från klippan i Krathis! - -Komatas. - - Icke, vid nympherna, nej, kärrnympherna, icke, min hjertbror, -- - Måtte de städs förblifva mot mig välsinnta och milda! -- - Icke din Syrinxpipa Komatas å hemlighet bortstal! - -Lakon. - - Satte jag tro till ditt prat, jag toge mig Daphnis' bekymmer. 20 - Derföre nu, om du vill uppsätta en killing, (ej hela - Världen är det) nu välan, skall jag sjunga med dig, så du kiknar. - -Komatas. - - Suggan stridde en strid med Athene: se, här har du kidet; - Men nu måste du ock uppsätta ett lam, som är välgöddt. - -Lakon. - - Hundsfott, säg mig, är så sångpriset för hvardera lika? 25 - Ho väl klippte sig raggen för ull? ho ville väl mjölka - Stinkande hyndan, då mjölka han får unggeten; som killat? - -Komatas. - - Den lik dig är så viss på sin sak, att täflaren vinna: - Surrande fluga mot Tettix. Och derföre är nu mitt kid ej - Fris mot pris; (jag sätter då opp getbocken) men börja! 30 - -Lakon. - - Icke så brådt! ty du står ej på glöd; du skall gladare qväda - Sittande der i lunden i skygd af vilda oliven. - Iskallt vatten störtar sig der, ock vexer derjemte - Gröngräs; bänken du ser; gräshopporne prata i runden. - -Komatas.. - - Visst ej brådska; mig skär dock i själn, att du djerfves mig skåda 35 - Midt i synen så frankt, ehuru jag lärde dig konsten, - När du var glop ännu; så tack förvandlas i otack. - Mata du valpar af varg och af hund, att de måga dig äta! - -Lakon. - - Tänk, jag ej minns hvad dugligt af dig jag förnam eller hörde - Någonsin än, afundsame, du högst skamlige meser! 40 - -Komatas. - - När jag var sta der du vet, och du qved så; men getterna alla - Stodo och bräkte, förty getbocken var mäkta beställsam. - -Lakon. - - Djupare varde än så dig, pucklige, grafven ej heller! - Kom mellertid, kom dit, och du sjunger din yttersta herdsång. - -Komatas. - - Icke kommer jag dit. Här ekarne vexa och säfven, 45 - Här kring kuporna svimma så gladt de flitiga bina; - Väller också vatten utur två källor; i träden - Fåglar qvittra; der borta hos dig är icke en likdan - Skugga; ifrån sin höjd ock pinien kottar omkringströr. - -Lakon. - - Sannerlig skall du dig sträcka hos mig på ull och på förskinn, 50 - Blott du vill komma. Hvad svällande bädd! Den raggiga bockpels - Hemma hos dig, han stinker än mer än egaren stinker. - Jag framsätter en ymnig pokal med hvitaste fårmjölk, - Nymphren till ära; jag sätter en ann med doftande olja. - -Komatas. - - Men om du kommer till mig, du på mjuk ormbunke dig sträcker 55 - Och på poleja, som blommar, och getskinn ligga derunder; - Fyrfaldt vekare äro de visst än fållar af fårskinn. - Jag framsätter åt Pan mjölkståfvor, åtta till antal, - Åtta skålar jemväl med kakor, fulla af håning. - -Lakon. - - Strax då täfla med mig, och begynn härstädes din herdsång; 60 - Trampande egen jord, håll ekarna! hvem skall oss dömma, - Hvem? o, måtte ändock oxherden Lykopas nu nalkas! - -Komatas. - - Icke jag alls den mannen vill ha, men om dig så lyster, - Skole vi ropa hit vedhuggaren, som nu der borta - Samlar hoa dig ljungbuskar ihop; det är ju vår Morson. 65 - -Lakon. - - Ropom! - -Komatas. - - Höj du din röst! - -Lakon. - - God vän, oss låna ditt öra, - Och kom hit för en stund! Vi täfle ehvem som en bättre - Herdsångsmästare är. Du, kärlige Morson, ej röje - Hvarken våld för mig, ej heller du hålle med honom! - -Komatas. - - Ja, vid nympherna, ja, vän Morson, hvarken Komatas 70 - Mer åtnjute din gunst, ej heller denne du gynne! - Den fårhjorden der fjerran, Sybartas från Thurion tillhör, - Gettren du skådar, min vän Sybariten Eumaras' äro. - -Lakon. - - Hvem åtsporde, vid Zeus, antingen Sybartas den hjorden - Tillhör, eller är min, skamlöse? hur faseligt talträngd! 75 - -Komatas. - - Käraste du, hör hit, jag sanningen städse förtäljer, - Utan att skryta, men du är särdeles fallen for stickord. - -Lakon. - - Hej då, så sjung, om du sjunger, och släpp dock vännen till staden - Åter vid lif! O Paian, du är rätt talfor, Komatas. - -Komatas. - - Sånggudinnorna hafva mig kär långt mera än sångarn 80 - Daphnis; åt dem två getter helt nyss jag offrade äfven, - -Lakon. - - Ja, och Apollon mig högt älskar; åt honom en kostlig - Vädur fostrar jag opp; snart Karneafesten är inne. - -Komatas. - - Utom två, tar tvillingar födt hvar get som jag mjölkar, - Flickan ser mig, och säger: du stackare ensam dem mjölkar! 85 - -Lakon. - - Pytt, pytt, nära ett tjog handkorgar fyller med fårost - Lakon, och stjäl sig på blomstren en kyss af fägraste svennen. - -Komatas. - - Ock Klearista kastar på mig, getherde, ett äppel, - Går jag med gettren förbi, samt hviskar ett ljufveligt smekord. - -Lakon. - - När släthakige Kratidas mig, fårväktare, möter, 90 - Tänds han i låga; det glänsande hår kring skuldrorna fladdrar. - -Komatas. - - Men jemförliga ej anemoner, ej njupon ju äro - Med törnrosen, hvars hackar invid stengärdena vexa. - -Lakon. - - Så med ollonen ej bergäpplena heller, de förra - Hafva ett saftlöst skal, likt ekens de sednare ljufligt 95 - -Komatas. - - En ringdufva jag ämnar påstund åt min flicka förära, - Som jag ifrån enbusken vill ta, der hon sitter i boet. - -Lakon. - - Sjelf jag åt Kratidas vill förära, till kappa, jag äfven, - Finaste ull, såsnart som jag klippt svartaktiga tackan. - -Komatas. - - Pst, i killingar, bort från vilda oliven, och beten 100 - Här vid kulln, på hvars sluttande brandt porsbuskarne vexa! - -Lakon. - - Går du från eken ej bort, du Konaros der, och Kynaitha? - Der åt öster söken er mat, der äfven Phalaros! - -Komatas. - - Men jag har af cypress mjölkståfva, har äfven en drycksskål, - Verk af Praxiteles' hand; åt flickan jag dessa förvarar. 105 - -Lakon. - - Ock vi ege en hund, hjordvänlig, som vargarna dräper; - Honom åt pilten jag ger, att förfölja hvartendaste vildbråd. - -Komatas. - - I gräshoppor, som plän städs öfverspringa mitt gärde, - Skaden för mig vinrankorna ej; de äro så unga, - -Lakon. - - O Tettiger, I skåden hur jag getväktaren eggar; 110 - Skördemännerna sannerlig så uppeggen I äfven. - -Komatas. - - Räfvarna hatar jag städs, tjocksvansarne, hvilka i Mikon's - Vinberg lunka hvar afton omkring, och drufvorna snaska. - -Lakon. - - Så jag hatar jemväl tordyflarne, hvilka Philondas' - Fikon glufsa uti sig, och föras af vindarnas fläktar. 115 - -Komatas. - - Minns du, när knuff på knuff jag dig gaf, och med grinande gipor - Hit du dig Svängde och dit, och höll dig vid eken derborta? - -Lakon. - - Sådant minnes jag ej, men då här Eumaras dig fastbandt, - Och på puckelen gaf, förträffeligt känner jag detta. - -Komatas. - - Någon, o Morson, sticknas minsann; såg, märkte du icke? 120 - Gå nu och ryck från grafven påstund förtorkade Skiller! - -Lakon. - - Ock jag pikar, o Morson, en viss; du saken begriper. - Dig nu till Hales begif, och gräf dig der Kyklaminos! - -Komatas. - - Himera flyte af mjölk i stället för vatten; och Krathis, - Må du glöda af vin; hvart sumpgräs alstre nu frukter! 125 - -Lakon. - - Rinne för mig Sybaritis också af håning, och tösen - Öse med embaret der bikaka hvar morgon, för vatten! - -Komatas. - - Kytisos alltid hos mig och Aigilos getterne tugga, - Mastix trampa de på, och på mjölonris de sig vältra. - -Lakon. - - Ock för fåren hos mig finns alltid Meliss att förtära, 130 - Rosorna lik uppblommar dervid den ymniga Kistos. - -Komatas. - - Icke jag älskar Alkippa, hon kysste mig ej här om dagen, - Fattande öronen; fastän jag gaf åt henne en dufva. - -Lakon. - - Man jag älskar dessmer Eumedes, ty när jag åt honom - Räckte min syrinxflöjt, han kysste mig, ack, så behagligt. 135 - -Komatas. - - Ej, o Lakon, är rätt, att med näktergalen en skata - Tvistar, och ej härfågeln med svanen; du, usling, är trätsjuk. - -Morson. - - Sluta bjuder jag nu fårväktarn. Åt dig, o Komatas, - Morgon lammet beskär; sen du hemburit ditt offer - Nymphren, åt Morson påstund affärda en kostelig stekbit! 140 - -Komatas. - - Jag skall sända vid Pan. -- Nu, killingars samtliga skara, - Hoppsan och hejsan! ty jag utbrister i flinande gapskratt - Mot fårväktaren Lakon, för det jag ändtligen vunnit - Lämmet åt mig; till himmelens höjd jag hoppar för eder. - Varen vid godt mod nu, hornbärande getter; i morgon 145 - Skall jag er samtligen tvätta i källan vår, i Sybaritis. - Hej, storstängare, du hvitpels, om du näkas en enda - Af små getterna här, jag piskar dig, innan jag offrar - Nymphren mitt lam. Se, åter till vägs! -- Ja, måtte jag vara, - Om jag ej piskar dig blöt, Melanthios, icke Komatas! 150 - - - - -VI. Idyllen. - -DAMOITAS OCH DAPHNIS. - - - Daphnis, -- så hände en gång -- oxherden, sin hjord och Damoitas - Drefvo till samma ställe på bete, o Aratos! Den andre - Var gullskäggig, den ene besjunad, och båda vid källan - Satte sig middagstiden om sommarn, och sjöngo som följer. - Daphnis började först, ty han först ock mante till täflan. 5 - -Daphnis. - - Kastar ju, o Polyphamos, uppå din hjord Galateia - Äppel, och kallar dig, getherde, en tölper i älskog; - Och du på henne ej ser, du usle, du usle; men sitter - Blåsande grannt på din Syrinx. Nå se, nu hon kastar på hunden, - Honom som följer med fåren som väktare -- Hunden han glafsar, 10 - Skådande ut åt sjön; men de små skönt plaskande vågor - Återspegla hans bild, der han löper på stranden af hafvet, - Akta, att ej han rusar emot förtjuserskans vador, - När hon stiger ur sjön -- samt sliter det dejliga hullet, - Hon på eget bevåg hit och dit far, likasom tistelns 15 - Torrkade fjun kringdrifs, när herrliga sommaren steker; - Hon sin älskare flyr, och hon jägtar den henne ej älskar; - Hon råstenen jemväl bortvältrar från stället; ty ofta - Skönt, hvad icke är skönt, för kärleken syns, Polyphamos! - Efter honom begynte Damoitas att qväda så ljufligt. 20 - -Damoitas. - - Sjelf, vid Pan, jag det såg, när hon kastade äppel på hjorden, - Och hon ej undgick, nej, mitt ena, så kära, med hvilket - Jag på sistone ser; men Telemos, olyckspropheten, - Han hembringe förderf, och åt barnen bevare förderfvet! - Men ock sjelf deremot jag henne, i barmen, ej påser, 25 - Men jag säger mig älska en ann; hon, hörande detta, - Mig afundas; o Pajan, och platt förtvinar; ur hafvet - Far hon i fullt raseri, kringskådande grottor och hjordar. - Tyst jag tussar min hund, att skälla; ty förr då jag henne - Älskade, smög han sin kos till benen, och morrade vänligt. 30 - Detta, kanske då hon ser mig göra, hon stundligen sänder - Bud, men jag skall stänga min dörr, tills ändtlig hon svurit, - Att sjelf här på vår ö mig reda ett kosteligt läger. - Äfven ej är så led min gestalt, som folket berättar. - Ty helt nyligen såg jag i sjön (han var blank som en spegel;) 35 - Och skönt syntes mitt skägg, skön syntes min endaste ögsten - (Såsom åtminstone jag det tyckte), och tändernas strålglans - Sken ur kristallen fram, mer hvit än den Pariske marmorn. - Att ej förtrollas, jag spottade mig tre gånger i barmen; - Ty det lärde mig nyss prestgumman Kotyttaris göra, 40 - [Hon som vid Hippokoon för mejarne blåste på flöjten.] - - Knappt var sången förbi, då Damoitas pussade Daphnis, - Gaf så sin Syrinxpipa, och han gaf kostliga flöjten. - Blåste Damoitas på flöjt, så spelade Daphnis på Syrinx. - Kalfvarne dansade alla påstund i det svallande gräset. 45 - Ingendera nu vann, ock de obesegrade skildes. - - - - -VII. - -SKÖRDEFESTEN - - - Hände sig så en dag, att jag och Eukritos gingo - Från sta'n Kos till Halens; vår tredje man var Amyntas. - Ty åt Deo beredde en skördfest nu Phrasidamos - Samt Antigenes, begge Lykopeus' söner, om nånsin, - Karlar af gammal stam; från Klytia ledde de ätten, 5 - Och från Chalkon, hvars fot framkallade källan Burinna, - Medan han stödde mot hällen sitt knä. Kring stället af almar - Bildas en lund, och utaf svartpopplar, med ypperlig skugga, - Hvilka i form af hvalf utbreda de grönskande löfven. - Hälften af vägen ännu ej hade vi hunnit, ej heller 10 - Hade vi Brasitas' värd i sigte ännu, då vi råkte - En vägfarande man, god sångare, hemma från Kydon; - Lykidas var han till namn, och till värf getherde; enhvar strax - Kände mannen igen; ty han var getherde i allo. - Så tätraggig och lurfvig han hade på ryggen en getbocks 15 - Hvitgrå skinn, som stinkte besatt af nyliga löpet; - Men med den snodda gördelen var fastsurrad om bröstet - Åldriga kappan; i handen han höll sin krokiga herdstaf, - Skuren af vild oliv; och han sade mig, grinande fryntligt, - Med småleende blick (ty på läpparna fastnade skrattet): 20 - - Simichidas, hvart bär det nu af, så sjelfvaste midda'n, - Nu, när till och med ödlan sig tager en lur på staketet, - Och toffslärkorna ens ej nejderna plä kringflyga? - Går du som bjuden gäst till gelag, eller trampar i vinpress - Hos nån borgare? -- Så, då du har framvandrar på vägen, 25 - Dånar hvarendaste sten, som träffas af pjexornas sålor. - Honom svarade jag: vän Lykidas, alle berätta, - Att du din Syrinx bäst bland samtliga herdarna spelar, - Likasom, bland skördmännerna ock; det fägnar mitt sinne - Särdeles, fast likval jag menar mig visserlig vara 30 - Äfvenså god. Som du. -- Skördfesten jag går till, ty vänner - Beda ett offermål åt den fagerbeslöjade Deo, - Egnande förstlingens gård, ty åt dem uppfyllde gudinnan, - I högst rikeligt mått, den kornförträffliga logen. - Men nu, välan, (ty vår väg är gemensam och dagen gemensam, 35 - Låtom oss sjunga) kanhända den ene den andre förnöjer. - Ty ock jag kan drilla en ton, och af alla en utmärkt - Sångare kallas jag väl; dock är lättrogen jag icke, - Nej, visst icke! Ty jag, i min tanke, ej vinner i sångkonst - Hvarken Sikelidas' son från Samos, ej heller Philetas, 40 - Utan, en groda lik, jag med gräshopporna täflar. - - Så jag på allvare sade. Getherden, leendet fryntligt, - Svarte: jag skänker dig strax herdstafven, emedan en äkta - Telning af Zeus du mig är, utbildad till idelig sanning. - Mycket förhatelig synes han mig, byggmästarn, som äflas 45 - Lika hög med Oromedon's topp uppföra en bostad: - Sånggudinnornas fåglar ock så, då mot Chiiske sångarn, - Kraxande, utan det ringaste gagn, de sig förarbeta. - Men nu välan, fritt låtom oss snart herdqvädet begynna, - Simichidas! -- Se till, du min vän, hurvida dig täckes 50 - Denna min sångstump, hvilken jag nyss på berget har utkläckt. - - Lycka åt Ageanax på dess sjöfärd till Mitylana, - Både när sunnan jagar, vid vestliga kiden, de våta - Vågor, och när på Okeanos står med föttren Orion, - Blott han Lykidas, tänd i lågor utaf Aphrodita, 55 - Räddar, ty brinnande är den kärlek till honom jag hyser! - Ock Halkyonerna lugne så böljornas svallning, som hafvet, - Äfvensom östan och vestan, som upprör tången i sjödjup! - - Halkyonerne mest ju utaf de blåa Nereider - Älskas bland fåglars här, som sitt rof uppfångar ur hafvet. 60 - Måtte nu Ageanax på sin sjöfärd till Mitylana - Finna en gynnsam vind, och till hamnen lyckligen hinna! - Jag, den dagen, en krans af dill eller rosor kanhända - Eller en levkojkrans kring hufvudet knyter, och öser - Mitt Pteleatiske vin ur blandningspokalen, vid brasan 65 - Makligen sträckt; mellertid skall man rosta mig bönor i elden, - Till armbågen dessutom åt mig skall bädda ett läger - Af Konyza, Asphodelos, af mångkrusigt Selinon. - Tanken fästad vid Ageanax jag gladligen dricker, - Läppen mot bägrarna tryckt, allt ändatill yttersta dråggen. 70 - Skola så blåsa på flöjt två herdar, den ene Acharner, - Och Lykopit den andre; bredvid skall Tityros qväda, - Hurusom Daphnis förr, oxherden, för Xenea glödde, - Hur han kring bergena smög, och hur ekarne honom begreto, - Samtlige de som vexa på strändren af Himeras-floden, 75 - När han trånade bort, som snön försmälter på Haimos', - Athos' och Rbodopas' berg, eller Kaukasos' yttersta klinter; - Qväda kan skall, hur förr getherden i rymliga asken, - Efter sin herres nidingsbefäl, vardt lefvande inlaggd, - Hur han med läckraste blommor utaf trobbnäsiga bina 80 - Matades, medan de flögo från ängen till doftande cedern, - Derför att sångmön gjutit i mun hans ljufvelig nektar. - Ack, du sälle Komatas, dig sådana fröjder föruntes, - Du i asken var stängd, med håningskaka dig bina - Närde, och så från början till slut tillbragte du våren, 85 - O att, medan jag lefver, med mig du bland lefvande vore, - Hur jag då ginge på bergen i vall med din ståtliga gethjord, - Glad att höra din röst, då inunder ekar och furur, - Sjungande skönt, du hvilade dig; min bäste Komatas! - Och när detta var sagdt, han slutade; genast derefter 90 - Jag uppstämde såhär; vän Lykidas, nympherna mycket - Annat kostligt mig lärde, enär på bergen med korna - Vall jag gick, som måhända till Zeus' thron ryktet har burit, - Ges dock skönare sång visst icke, än den som jag ärnar - Nu undfägna dig med. Hör på! -- du är vän till de sångmör. 95 - - Nöso Simichidas till ju Eroterne; ty han, den arme, - Älskar Myrto så högt, som våren af killingen älskas. - Men Aratos, som mest af sagde mannen är omtyckt, - Hyser af hjertat till gossen begär, Det känner Aristis, - Redelig man och förträfflig, som icke att sjunga vid cittrans 100 - Samljud Phoibos en gång vid sin trefot ville förmena; -- - Vet, hur för gossen Aratos i flammande låga är upptänd. - Honom, o Pan, du som Homola's fält, det sköna, besitter, - Må, okallad, uti den älskandes armar du föra, - Antingen späde Philinos det är, eller också en annan! 105 - Huldaste Pan, om detta du gör, de Arkadiske svenner - Aldrig med Skiller på axlar och länd dig någonsin mera - Gissla måtte, enär af kött för litet är framsatt; - Derest du annat besluter, så svide din hela lekamen, - Söndersliten af naglar, uppå brännässlor du ligge; 110 - Då må i vintrens strängaste köld på Edonernes fjellar - Bredevid Hebros' flod och nära till björnen du dväljas; - Måtte om sommarn du gå längst borta hos Aithiopeer, - Under de Blemyers häll, dän Neilos mera ej skådas! - J, som lemnaden Byblis' och Hyetis' ljufliga källa, 115 - J, som det höga fästet bebon hos blonda Diona, - O, J Eroter små, som liknen de rodnande äpplen, - Skjuten med bågen åt mig den tjusningsfulle Philinos, - Skjuten; -- men vännen sin den olycksfulle ej aktar. - Ren är hans hull mer vekt än päronet; flickorna säga: 120 - Aj, aj, käre Philinos, din fägrings blomma förvissnar! - Framdeles mera vid dörrn ej skola vi vakta, Aratos, - Framdeles mer ej taga ett steg, och den tidige tuppens - Skrik må gifva en annan till pris åt pinande frysning; - Molon ensam är unnadt, min vän, att plägas med sådant; 125 - Vi må sköta vår ro, infinne sig äfven en käring, - Som kan spotta och bort från oss afvärja det fula! - - Så jag qvad; herdstafven åt mig, med kostelig mysning - Likasom nyss, förärade han, till en Musernas' gästskänk. - Mannen dervid tog af åt venster, och vägen till Pyxa 130 - Vandrade hän, men jag och Eukritos till Phraidamos - Ställde vår gång, med den sköne Amyntichos, der vi på djupa - Bäddar af mastix' doftande blad oss sedan lade, - Lade oss, hjerteligt nöjda, på nyss afplockade rankor. - Popplar och almar i mängd högt öfver vårt hufvud nu hördes 135 - Susa; och nära intill, en nymphrens heliga källa - Ur bergsgrottan sipprade fram, och sorlade trefligt, - Men i de skuggiga grenar en hop Tettiger, så solvarm, - Pladdrade allt om hvaran enträget, i fjerran en steglits - Bland törnhäckarnas taggiga snar ömt pittrande hördes; 140 - Der toffslärkor nu sjungo och fink, der suckade turturn, - Der de gyllene bin kringsurrade källornas bräddar. - Rikelig sommar doftade der, der doftade frukter. - Päron rullade oss vid fötterna, äpplen vid sidan - Rundeligen och rikt; derhos nedstörtade ymnigt 145 - Qvistar med plommon på, som bågnade neder till marken. - Från vinkrukornas lock fyråriga vaxet man löste. - J Kastaliska mör, som bebon Parnasiska höjden, - Monne väl nånsin uti stengrottan hos Pholos en dylik - Bägare ställt för Herakles å bord den åldrige Cheiron. 150 - Monne väl nånsin ännu fårherden vid floden Anapos, - Sjelf Polyphamos, den starke, som slungade hällar från berget, - Sådan nektar förfört att skutta omkring i sitt fårstall, - Sådan en herrlig dryck, som J då utblandaden; nympher, - Bredevid åkergudinnan Damater' altare? -- Måtte 155 - Jag i dess kornhög än få fästa min väldiga vanna, - Måtte hon le dervid, med knippor i händren och vallmo! - - - - -VIII. Idyllen. - -HERDEQVÄDS-SÅNGARENE. - - - Uppå de höga bergen en gång fårherden Menalkas - Mötte -- så sägs det -- Daphnis, den fagre, som vallade korna. - Hvardera var ännu gullockig, och hvardera ungsvenn, - Hvardera kunnig på pipan, och hvardera kunnig att sjunga. - Först, anskådande Daphnis, så hår begynte Menalkas. 5 - -Menalkas. - - Sjunger med mig du, Daphnis, som vallar de råmande korna? - Dig jag vinner i sång, så mycket mig nånsin behagar. - Daphnis derpå gaf honom ett svar i följande ordlag. - -Daphnis. - - Syrinxblåsare du, o Menalkas, de ulliga fårens - Herde, du vinner mig aldrig i sång, hvad helst dig må drabba. 10 - - -Menalkas. - - Vill du det således se, vill då ock utsätta ett sångpris? - -Daphnis. - - Vill det visserlig se, vill ock utsätta ett sång pris. - -Menalkas. - - Men hvad skole vi sitta, som är oss båda behagligt? - -Daphnis. - - Jag uppsätter en kalf; sätt du ett lamm, som är morlikt. - -Menalkas. - - Icke vill jag uppsätta ett lamm, ty kinkig är far min, 15 - Äfvensom mor; om qvälln uppräkna de samtliga fåren. - -Daphnis. - - Nå, hvad sätter du upp? hvad pris skall segraren vinna? - - -Menalkas. - - Syrinxpipan, den sköna, jag gjort, med stämmorna nio, - Fogad med hvitt vax samman, och ofvan lika och nedan, - Henne satte jag upp; af min fars uppsätter jag intet. 20 - -Daphnis. - - Jag besitter jemväl en pipa med stämmorna nio, - Fogad med hvitt vax samman, och ofvan lika och nedan. - Nyss jag gjorde den, än det svider i detta mitt finger, - Ty af röret, som spjelkte i tu, det sårades illa. - Men ho dömmer oss? ho åhörare mände oas vara? 25 - -Menalkas. - - Än om vi ropade hit getherden som sitter der borta, - Der åt killingar små den hvita hunden så glafsar? -- -- -- - - Gossarne ropade; strax getherden, som hörde, sig infann. - Gossarne sjungo; och strax getherden var villig att dömma. - Först, af lotten bestämd, nu började piparn Menalkas. 30 - Sedan i vexlande gång föll Daphnis in, ock så fortgick - Herdeqvädet; och först begynte Menalkas som följer. - -Menalkas. - - Dalar och floder, gudomliga slägt, om nånsin Menalkas, - Syringxblåsaren, qvad eder behaglig en sång, - Lemnen, så sannt jag det önskar, åt lammena bete, men kommer 35 - Daphnis med kalfvarna hit, vare det ymnigt jemväl! - -Daphnis. - - Källor och gräs, förtjusande ängd, om någonsin Daphnis, - Näktergalarna lik, höjde sin drillande röst, - Göden min boskapsdrift, och skulle till eder Menalkas - Komma, med glädje också finne han rikligen allt! 40 - -Menalkas. - - Vår öfverallt, och gräs öfverallt, och jufren så stinna - Ses af mjölk öfverallt, lammen de vexa så fort, - Hvar den tjusande flickan sig närmar, men vänder hon ryggen, - Herden han tvinar sjelf, likasom blommorna, bort. - -Daphnis. - - Fårena der och getterna der få tvillingar, bina 45 - Fylla kuporna der, ekarne högre man ser, - Hvarest Milon går, den fagre, men vänder han ryggen, - Boskapens vallare sjelf, boskapen magrare blir. - -Menalkas. - - Bock, du de hvita gettrens gemål, der skogen är djupast, -- - J trubbnäsor också, killingar, släcken er törst! 50 - Ty derstädes är han; gå, kullige, säg du åt Milon: - Proteus äfven, en gud, vallade hvalarna sjelf. - -Daphnis. - - Icke mig Pelops' jord må unnas att ega, ej heller - Gyllne talenter, och ej springe jag vinden förbi! - Men med dig i min famn jag här vid berget vill sjunga, 55 - Skåda de betande får och det Sikeliska haf. - -Menalkas. - - Skräckeligt ondt är vintren för träna, för bäckarna torrkan, - Fällan är fåglarnas pest, nätet de vildare djurs; - Dejliga mön är mannens begär. O fader, o du Zeus, - Ej jag älskat allen', ock du är flickornas vän. 60 - - Så i vexlande skick ungsvennerne höjde sin stämma. - Men den sista sången begynte Menalkas som följer. - -Menalkas. - - Sköna mig kiden och skona, du varg, de drägtiga getter, - Och ej gör mig förnär, fast, liten, jag vallar så många! - Hej, Lampuros, min hund, hur tung en sömn nu betar dig, 65 - Ej bör sofva så tungt den som vallar i lag med en gosse. - Och J får, J mågen ej dröja att mättas af veka - Gräset! och änskönt annat igen uppvexer, ej tröttnen! - Pst, nu beten och beten, och jufrerna fyllen J alla, - Att sitt lammen må ha, jag mitt i korgarna gömma. 70 - - Dernäst åter sin sång så Daphnis begynte att qväda. - -Daphnis. - - Flickan, med ögonbrynen, i går ur sin grotta mig äfven - Såg, då jag kalfvarna dref, och mig fager nämnde och fager; - Sannerlig ej jag svarte derpå med ett endaste stickord, - Utan gick min väg, nedslående ögonen blygsamt. 75 - Ljuflig är qvigans stämma och ljuf är tonen i pipan; - [Ljufveligt bölar kalfven också, och ljufveligt korna.] - Ljuft om sommaren är, att sig sola vid rinnande vattnet. - Ollonen äro åt eken en prydnad, och äpplen åt apeln, - Kalfven åt kon, men sjelfvaste kon är en prydnad åt herden. 80 - - Gossarne sjöngo nu så; getherden han talte som följer. - -Getherden. - - Ljufvelig är din man, och behaglig, o Daphnis, din stämma; - Bättre förnöjer att höra din sång, än att snaska af håning. - Syrinxpipan då tag, ty de qvädandes pris har du vunnit. - Lär da mig konsten också, allt medan jag getterna vallar, 85 - Vill jag i lärarelön dig gifva den kulliga geten, - Som till brädden hvar gång och deröfver fyller sitt mjölkkärl. - - Så vardt pilten förnöjd, sprang upp och klappade händren, - Segrande, likasom ock hjortkalfven dansar kring modren. - Så den andre nu vardt förbluffad och sorgsen i sinnet, 90 - Liksom en nygift tös da'n efter bröllopet ängslas. - - Och alltsedan var Daphnis den förste af herdarna aktad, - Och, späd gosse ännu, han fick sig najaden till maka. - - - - -IX Idyllen. - -DAPHNIS OCH MENALKAS. - - - Sjung nu en herdsång, Daphnis, och först påbörja du qvädet, - Först påbörja du qvädet, och sen uppstämme Menalkas, - Medan kalfvarna di, och tjurarne slippa till korna; - Må de beta tillsamman, och bland löfhängena vanka, - Utan att hjorden lemna, men mig herdqvädet du sjunge 5 - Först och därefter återigen genmäls Menalkas! - -Daphnis. - - Ljufligt är kalfvens ljud, då han bölar, och ljufveligt kons ock, - Ljuflig är Syrinxpipan, och herden, och ljuflig min stämma. - Jag har vid svalkande vattnet en bädd, på hvilken jag rågat - Hvita qvigornas ståtliga skinn, dem samtligen sunnan 10 - Störtade ned från hälln, då på mjölonriset de gnagde, - Sommarns stekande glöd, den aktar jag likaså mycket, - Som två älskande lyssna till fars ord eller till moders, - - Så sjöng Daphnis för mig, och så genmälte Menalkas. - -Menalkas. - - Aitna min moder är, och en tjusande grotta min boning 15 - J dess bälkade berg; hvad nånsin i drömmen sig visar, - Äger jag: många får, många getter derjemte, - Hvilkas skinn mig ligga vid hufvudet, ligga vid föttren. - Korfvarne sjuda i brasa af ek, och den torrkade boken - Tänds, då vintren är skarp; dock aktar jag icke så mycket 20 - Vintren, som -- när kaka han får -- valnötter en tandlös. - - Bifall klappade jag, och påstund dem skänkte en vänskänk, - Daphnis en herdestaf, som alstrats i fäderneskogen, - Sjelfvext; mästaren ens måhända ej skulle den klandrat. - Sköna skalet jag gaf åt den andre af snäckan, som mättat 25 - Mig med sitt kött, uppfiskadt ifrån de Ikariska klippor, - Skuren i fem åt fem; den blåste han i så det skrällde. - - Landtliga Sångmör, hell er, hell, upprepen det qväde, - Som med de båda herdar i lag den gången jag afsjöng! - Aldrig på tungans spets må du skaffa dig blemma för tvetal! 30 - - Tettix är Tettix' van, och myrorna myrornas vänner, - Höken är hökens, min är sånggudinnan och sången; - Vare mig deraf fullt allt huset; ty icke är sömnen, - Icke den plötslige vår mer ljufvelig, icke för bina - - Blomstren, än sångens gudinnor för mig? enhvar som de påse 35 - Gladligen, icke Kirka en gång förgör med sia trolldryck. - - - - -X. Idyllen. - -MILON OCH BATTOS. - - - Åkerbrukare du, hvad är det som felar dig, arme? - Kan ju ej skära rakt ditt skifte, som fordom du skurit; - Ej du mejar med grannen i bredd, men lemnar dig efter, - Liksom ett får från valln, då det sårats af taggen i foten. - Huru skall det åt aftonen bli, från midten af dagen, 5 - När du i början ej ens kan göra besked för ditt skifte? - -Battos. - - Du senmejare Milon, en bit af hårdaste klippan, - Aldrig du någon ännu bland bortavarande saknat? - -Milon. - - Aldrig. -- En arbetskarl hvad saknar han den som är fjerran? - -Battos. - - Aldrig dig händt, att du vakat, af kärleksnatten igenom? 10 - -Milon. - - Hände det aldrig; för hunden är bäst att han lädret ej smakar. - -Battos. - - Snart, o Milon, är jag på elfte dagen för pickad. - -Milos. - - Vin du öser ur äm, ej ättika har jag tillfyllest. - -Battos. - - Ja, sen sådden, framför min dörr allt höljes af ogräs. - -Milon. - - Säg, ho pinar dig så? hvars dotter? - -Battos. - - Jo, Polybotas'. - Hon, som vid Hippokoon för mejarne blåste på flöjten. - -Milon. - - Fann dock gud en syndare; du, hvad länge du åtrått, - Eger: en harkrank skall om nätterna dela ditt läger. - -Battos. - - Gäckas du börjar med mig; ej blind är Plutos allena, - Utan bekymraren Eros också. Ej prata så skrytsamt! 20 - - Milon. - - Skrytsamt pratar jag ej. Skär du blott flitigt din åker, - Börja ett kärleksqväde om flickan din! Arbetet bättre - Går då; tillförne du var ju särdeles ööfvad i konsten. - -Battos. - - J Pieriska mör, mig hjelpen att sjunga den smärta - Flickan, ty allt hvad J rört, O gudinnor, J äfven förskönen. 25 - O Bombyka, så täck, en Syriska alla dig kalla, - Mager och solbränd; jag dock ensam kallar dig brunlett. - Ock hyacinthen är dunkel, den tecknade, dunkel violen! - Men man plockar dem förut mellertid till kransarnas flätning, - Geten Kytisos plär och vargen geten förfölja! 30 - Tranan plogen; men dig jag jäktar just som en tokkär. - Ack, om jag egde det allt, som Kroisos förr skall besutit! - - Två gullbilder, oss då vi förärade åt Aphrodite, - Du med flöjter i hand, och en törnros eller ett äpple, - Jag i en nygjord skrud och med nya Amykler på föttren. 35 - O Bombyka, så täck, din fot går lätt som en tärning, - Och din stämma är ljuf, ej kan jag beskrifva ditt väsen. - -Milon. - - Mig ovetande gör jordbrukaren herrliga visor, - Mäter han dräpligt ej ut allt efter harmoniska lagar! - Ve, mitt ståtliga skägg, som så förgäfves jag putsat! 40 - Hör nu då äfven den visa, som sjöng Lytierses, den bålde! - - O mångfruktiga du, mångaxiga, höga Damater, - Måtte mitt sädesland välodladt vara och fruktrikt! - - Knyten, J bindare, kärfvarne hop, att man icke förbi går, - Sägande: vräklingar, ock den arbetslönen är bortspilld! 45 - - Mot nordvinden i skyln må snittet vetta, J skördmän, - Eller mot vestans flägt; så frodar sig kärnan i axet. - - Tröskare, akten er grannt, att lura det minsta om midda'n, - Vid den tiden ju bäst sig agnarna skilja från halmen. - - När toffslärkorna vakna, så börjen att meja ert skifte, 50 - Men då de såfva, så sluten; och rasten i starkaste hettan. - - Önskligt är grodans lif, J ynglingar, inga bekymmer - Har hon om munskänk alls; öfverallt står rikligen ifylldt. - - Bra, gårdsfogde, du penningens vän, att du kokar oss linsen! - Dock ej skär dig i handen, då kumminen sönder du delar. 55 - - Slikt sig egnar att qväda för män, som i solen arbeta, - Men da, bonde, dig höfs, att din fattige kärleks idrotter - Prata för mor din, då när hon ligger i sängen och vakar. - - - - -XI. Idyllen. - -KYKLOPEN. - - - Aldrig nånsin en annan bot mot kärleken funnits, - Nikias, hvarken att smörja (jag tror), ej heller att påströ, - Än Pieridernes säng; han är båd ljuf och balsamisk - Bland oss menniskor här, men icke så lätt till att finna. - Dock det känner du nog, som läkare, skulle jag mena, 5 - Och högt älskad derjemte af nio de vänliga sångmör. - Så vår granne Kyklopen också kom lättast ur spelet, - När för skön Galateia han brann, Polyphamos, den gamle, - Nyss utsirad med skägg kring tinningen, sirad om haka. - Ej han med rosor giljade, ej med äppel, ej lockar. 10 - Utan med vildt raseri, och försummade allt för sin älskog, - Mången gång af sig sjelfva om qvälln hemkommo till fållan - Fåren ifrån gröngräset, men han blott sjöng Galateia, - Och borttvinade der på den säfomkransade stranden - Allt från morgonens stund, med det bittraste sår i sitt inre, 15 - Som den väldiga Kypris med piln åbringat hans hjerta. - Dock botmedel han fann och, sittande öfverstpå klippans - Spets, han beskådade sjön, afsjungande orden, som följa. - - O Galateia, du mjella, hvarför så en älskare gäcka? - Mjellare är du än osten, och späd som ett lamm till att påse, 20 - Ystrare vida än kalfven, och trind som en drufva i kartning; - Nog väl kommer du hit, då den ljufliga sömnen betar mig, - Men går strax härifrån, då den ljufliga sömnen förgår mig. - Du mig flyr, som ett får, då det skådar den blacka vargen. - Flicka, jag älskat dig städs, alltsedan en gång med min moder, 25 - Du mig mötte på berget, och ville dig der hyacinthblad - Flocka till kransar, ock jag dig underviste om vågen. - Från den stunden jag gitter ej alls upphöra, att på dig - Blicka. Vid Zeus, slikt rör dig nu ej, nej, icke det minsta. - Tjusande flicka, jag vet, hvarför du sålunda mig undflyr; 50 - Derför att ruggigt, ifrån det ena örat till andra, - Ögonbrynet är sträckt, så långt som pannan kan rymma; - Blott ett öga jag har, och på flabben den plattade näsan. - Dock jag, sådan jag är, har tusende får på mitt bete, - Och den läckraste mjölk jag skattar af dessa till läskdryck; 30 - Ost ej nånsin mig tröt om sommarn, ej nånsin om hösten, - Midt i vintren ej nånsin, och städs stå korgarna fulla. - Bättre an andre kykloperne här jag blåser min Syrinx, - - Sjungande dig, gulläpple, så kär, och mig sjelf med detsamma, - Ofta i midnattsstund; unghjortar dig elfva jag fostrar, 40 - Samtliga halsbandprydda, och fyra valpar af björnar. - Ändtligen kom då till mig, och du finner att intet skall tryta. - Låt det blånande haf fritt svalla mot mötande stranden. - Gladare natten du då hos mig tillbringar i grottan. - Finnas ju lagrar der, ock finnas de veka cypresser, 45 - Finns murgröna, den dunkla, och finns ljuffruktiga rankan, - Finns friskt vatten jemväl, som åt mig mångskogiga Aitna - Ur mjellhvitaste snö framsänder, en gudarnes läskdryck; - (Ho bland sådant valde ett haf och dess böljor till bostad?) - Men om jag sjelf måhända dig syns mer luden än mången, 50 - Finnes hos mig ekved, och i askan en glödande eld städs. - Om du brännde mitt lif, det skulle jag sannerlig lida, - Eller mitt enda öga, det kärsta af allt hvad jag eger, - Ve, att icke mig modren har födt utrustad med gelar, - Hur jag då skulle till dig neddyka, och kyssa på handen, 55 - Om du ej ville på mun; jag bragte dig hvitaste liljor, - Eller också mjuk valmo, som har de rodnande smällblad; - Men de vexa om sommaren blott, och denne om vintren: - Derfor gitter jag ej på en gång allt detta dig bringa. - Nu då, flicka, o nu, jag vill härstäds lära mig simma, 60 - Om kanske på sitt skepp hit, seglande, länder en fremling, - Att jag må skåda, hvad nöje er gör, att bo der i hafsdjup. - O, kom upp Galateia, och, kommen, du måtte förgäta - (Liksom jag nu, sittande här), att vända till hemmet! - Låt dig behaga, att valla med mig, och att hjelpa mig mjölka, 65 - Samt att pressa min ost, inmängande löpe, det ampra! - Mor din allena mig kränker, och henne allena jag tadlar, - Aldrig om mig hon fällde ännu ett endaste godt ord, - Fastan hon såg mig dag från dag alltmera förtvina. - Säga jag vill, att mitt hufvud och fötterna begge jemväl starkt 70 - Värka, på det hon må grämas, som jag ock grämes förskräckligt. - O Kyklop, o Kyklop, hvart har ditt vett nu försvunnit? - Skulle du fläta korgar påstund och, skärande gröngräs, - Bara åt fåren, visade du långt mera förstånd visst. - Mjölka den första du treffar, förfölj ej henne som bortflyr! 75 - Du skall finna kanske en skönare arm Galateia. - Flera töser än en mig bjuda till nattliga lekar, - Och sen flina de alla, då jag inbjudningen mottar. - Syns ju deraf, att ock i vårt land jag något betyder. - - Så Polyphamos med sång förjagade kärlekens smärta, 80 - Och så lefde han sällare dar, än man köper för gullmynt. - - - - -XII. Idyllen. - -DEN ÄLSKADE. - - - Kom du då, älskade sven, med den tredje natten och dagen? - Kom du? de kära, de bli gråhåriga inom en dagsrymd. - Liksom vintren med våren, och plommonet täflar med äpplet - Fruktlöst, liksom ett lam är aldrig så ulligt som tackan, - Liksom en trenne gånger förmäld måst vika för ungmön, 5 - Liksom cn råget snabbare är än kalfven, och liksom - Näktergalen har skönare röst än öfriga fåglar; - Så vid din syn jag gladdes, och under den skuggiga boken, - Då när solen glödde, jag sprang, en vandrande man lik. - O, att oss båda sin gunst tillfläktade milde Eroter, 10 - Och att vi blefve i kommande dar en saga, för alla! - Desse två med hvaran förtroligt plägade umgås, - Han var _giljarn_ så skulle det heta på Amyklaiska --, - Men deremot skull' Thessalern kalla den andra en _älskling_. - Lika de älskade begge hvaran. Visst lefde tillförne 15 - Gyllene männer ändock, då den älskande löntes med älskog. - Måtte mig unnas, o far Kronides, och J öfrige gudar, - Måtte, att, sen tvåhundrade slägten försvunnit, ett budskap - Mig förtäljde vid Acherons strand, dän icke är hemväg: - "Nu för tiden är din och tjusande älsklingens kärlek 20 - I hvar menniskas mun, och förnämligast uti de ungas!" - Dock i sanning de himmelskas makt allt detta bestämmer - Efter som sjelfve dem syns, men då jag låfsjunger din fägring, - Vill jag på näsans spets osanningens blåsa ej skaffa. - Ty om du kränker mig smått, godtgör du det onda i blinken, 25 - Skänkande dubbel fröjd, och med rågad förtjusning jag bortgår. - I Megarenser ifrån Nisaia, de bäste i roddkonst, - Måtte ni lycklige bo, emedan den Attiske fremling - Framför andra J äraden mest, gossvännen Diokles. - Städs vid hans graf, hvar gryende vår, hopsamlade gossar 30 - Äflas i lag med hvaran om pris för den ljufvaste kyssen. - Ho som fogar med mera behag till läpparna läppar, - Vänder till mor sin hem med yfviga kransar besmyckad. - Salig bland gossarna den, som eger om kyssarna domsrätt! - Säkert ropar han an Ganymedes, den tjusande, träget, 35 - Att hans mun må likna probersten, nyttjad af vexlarn, - Att utreda om gullet är falskt, eller om det är äkta. - - - - -XIII. Idyllen. - -DYLAS. - - - Icke åt oss allena vardt kärleken född, som vi trodde, - Nikias, ho bland gudarna ock hans fader må varit, -- - Ej vi äre de första, som ansett skönhet för skönhet, - Vi som dödlige äro, och morgondagen ej veta. - Ock Amphitryons son, den kopparhjertade kämpen, 5 - Som mot vilda lejonet stred, var kär i en yngling, - Den förtjusande Hylas, beprydd med lockiga håret, - Och, som en far sin älskade son, så lärde han honom - Hvad sjelf hade han lärt, för att tapper bli och besjungen. - Aldrig skildes de åt, när midda'n glödde på fästet, 10 - Aldrig, då Aos till Zeus uppförde med fålarne hvita, - Aldrig då pipande kycklingar små utsågo sig hvilstad, - - Medan modren med vingarna slog på den sotiga vageln; -- - Att den tappre till lags utbildad gossen skull' blifva, - Och på en riktig stråt förvärfva sig verkelig mankraft. 15 - Men då, att hämta det gyllene skinn bortseglade Iason, - Aisonidas, och med honom de ypperste hjeltarne följde, - Vald ur samtliga städren enhvar, som dugde till idrott; - Då bragddristig också anlände till rika Iolkos - Sjelfve Alkmene's son, Mideatiska heroinans. 20 - Steg så Hylas om bord på det platsbeqvämliga Argo, - Som ej drabbades alls af Kyanernes krossande klippor, - Utan det villande haf, anlöpande Phasis, den djupa, - Genomfor som en örn; men sedan klipporna qvarstått. - Når Peleiades gå ur böljorna upp, och de fjermsta 25 - Fält ge lammena bete, och värn sig byter till sommar, - Se, då begynte sitt tåg den herrliga blomman af hjeltar, - Tagande in sin plats hvar och en på det hålkade Argo. - Hellesponten de hunno, den tredje dagen, med sydvind, - Och i Propontis' hamn inseglade, der de Kianers 30 - Oxar, nötande billn, uppdraga så vidgade fårar. - Stigande ur, på stranden de redde om qvällen sin måltid - Parvis; mera än en uppbäddade lägret gemensamt. - Ty stor ängen der låg framför dem, för bäddar beqvämlig; - Bitter Butomos dän och den yfviga säfven de skuro. 35 - Blonde Hylas också utgick, för att vatten till qvällsvard - Bringa Herakles sjelf, samt Telamon, väldige hjelten, - (hvilka kamrater två vid ett bord spisade alltid) - Kopparkannan i hand, men snart han källan bemärkte - Uppå en lågländt plats, deromkring stod yfvande vassen, 40 - Stod ock grön Adiant, och den dunkelskimrande svalört, - Qvickrot, krypande vida omkring, och det friska selinon; - Nymphren i dans som bäst kringsvängde i midten af källan, - De städs vakande Nympher, för landtbor bistra gudinnor, - Euneika och Malis, och Nycheia med anlet' som vårens. 45 - Gossen sitt embar nu, det vattenrymliga, nedhöll, - Ämnande ösa; hans hand de samtliga grepo i blinken; - Ty de samtligas trånande barm så kräktats af kärlek - Till den Argeiske sven, och i dunkla vattnet han störte - Plötsligt, liksom då störtar en blixtrande stjerna från himlen 50 - Plötsligt i sjön, men seglarn såhär kamraterna manar: - "Gossar, nu allting löss, der kommer en gynnande vindpust!" - Nymphren emellertid i sitt knä den gråtande ungsven - Höllo, och sökte med vänliga ord uppmuntra den sorgsne. - Amphitryoniades deremot, om gossen beängslad, 55 - Tog på Maioters vis välkrokiga bågen, och bortgick, - Tog sin klubba, som städs med den högra handen han omslöt. - "Hylas!" han skrek tre gånger, hvad halsen den djupa, förmådde; - Gossen hörde det ock tre gånger; ur vattnet hans stämma - Sakta ljöd; fast nära han var, dock tycktes han fjerran. 60 - Liksom på afstånd när starkluggiga lejonet hörer - Bölande kalfvens röst, ett glupande lejon på bergen, - Och ur kulan hastar i språng till det färdiga festmål; - Så Herakles jemväl bland aldrig trampade törnsnar, - Sörjande älsklingen, gick, och mätte de rymliga fälten. 65 - Stackare, den som är kär! Hur mycket han irrande utstod - Både i skog och på berg! men Iasons värf de förgätos. - Skeppet med segel och tåg der bidade, medan de andre - Ännu vid midnattsstund renspolade roddarnes bänkar, - Väntande allt på Herakles, men han, dit fötterna förde, 70 - Rasande lopp; ty hård är den gud, som qvalde hans hjerta. - Så nu den fagraste Hylas är räknad bland saligas skaror. - Samtlige hjeltarne häcklade nu skeppsrymmarn Herakles, - Att han så öfvergaf den trettiobänkade Argo, - Kolchis han nådde till fots, och den ogästvänliga Phasis. 75 - - - - - -XIV. Idyllen. - -KYNISKAS KÄRLEK. - - -Aischines. - - Allsköns helsa åt mannen Thyonichos! - -Thyonichos. - - Önskas detsamma, - Aischines! - -Aischines. - - Hvarför så sent? - -Thyonichos. - - Hvi sent? Hvad gör dig bekymmer? - -Aischines. - - - Ej står till med oss bra, o Thyonichos. - -Thyonichos. - - Derför så mager, - - - Derföre skägget st gräselig långt, och håret så sluskigt. - Sådan en nyss hitlände till oss, en Pythagoreer, 5 - Blek, barfotad; han sjelf påstod sig Athenare vara. - Han ock hade (mig tycks) stor lust till det rostade hvetmjöl, - -Aischines. - - Gode, du skämtar alltjemt; men med mig den sköna Kyniska - Gäckas, och, innan man vet, är jag gal'n: det brister en hårsmon. - -Thyonichos. - - Sådan städse du var, vän Aischines, stilla och häftig, 10 - Önskande annat nu, nu annat; men såg, hvad förspörjes? - -Aischines. - - Vet, Argeiern och jag, och derjemte Thessaliske ryttarn - Apis, samt Kleonikos, soldaten, vi sutto och drucko - Ute på landet hos mig. Två kycklingar hade jag slagtat, - Jemte en diende gris; sköndoftande Bibliner öppnat, 15 - Sparadt på fjerde året, och dock som det kommit ur pressen. - Framtogs lök derjemte, från Kolchis; och ljuflig var drycken. - Men när längre det led, omängdt påfylla osa lyste, - Hvar till sin kärastes skål; blott borde den käraste namnges. - Nämnande hvar sin vän, vi drucko, som saken var aftald. 20 - Hon ej knyste ett ord; der satt jag: hvad tror du jag tänkte? - Tala! (så skämtade en) -- eller _såg du väl vargen i fabeln?_ - Hon uppflammade: lätt en fackla vid henne du antändt. - Vargen är Lykos, är Lykos, en son till Labas, vår nabo; - Äkta räkel, och spenslig, och skön i ögat af mången. 25 - Hela verlden ju vet, hur hon smäktat för kärlek till honom. - Kom så en gång det pratet också helt tyst till mitt öra; - Dock jag forskade ej, förgäfves smyckad med karlsskägg. - Redan voro vi fyra fördjupade mäkta i dryckjom, - Och om min _Varg_ Larissern igen anstämde från början 30 - Just en Thessalisk stamp, den försmädlige! Plötsligt Kyniska - Utgör bittrare tårar, än nånsin vid sidan af modren - Liten en sexårs flicka, som längtar i famn att lyftas. - - Jag, som du känner, Thyonichos, då gaf henne med näfven, - Först på det ena örat, och sen på det andra. Hon bortsprang, 35 - Skörtande manteln upp. "Min pest, jag behagar dig icke? - Annan är dig mer ljuflig en hjertkär? Pyssla med annan - Vän, ty för honom tårarne rinna så trinda som äpplen." - Liksom åt ungarna små, takröstet inunder, en svala, - Samlande här och der välplägning, flyger beställsamt: 40 - Vida snabbare hon bortsprang, ur den pösande stolen, - Gården igenom och porten gerad, som fötterna förde. - Säger ett ordspråk ju: "ock tjuren rymde till skogen". - Tjugu dagar, och åtta, och nio, och tio dessutom, - Elfte i dag, två till: så månader tvenne förflutit, 45 - Sedan vi skildes; ej ens som Thrakerna håret jag afklippt. - Lykos är henne nu allt, för Lykos öppnas om natten; - Vi ej gå för en fyrk, ej komma vi alls i beräkning, - Olycksalige Megarer vi, blott hån är vår andeL - Blefve jag kärleken qvitt, allt skulle då bringas till rätta; 50 - Men likt rättan, i sagan, Thyonichos, becket vi påsmakt. - Hvad det må finnas för bot mot oöfvervinnelig älskog, - Känner jag icke; men Simos, min ungdomskamrat, så förpickad - I Epichalkos' dotter, till sjös for; botad han hemkom. - Sjelf jag vill färdas också på böljorna, hvarken den sämste, 55 - Eller den bäste kanske, men en knekt af medlersta sorten. - -Thyonichos. - - Måtte dig fuller till lags aflöpa den önskan, du hyser, - Aischines! Om du har lust att fremmande länder besöka, - Är Ptolemaios den bäste, jag vet, att besolda den frie. - -Aischines. - - Eljes hurudan man? - -Thyonichos. - - Friborne ej finna en bättre: 60 - Välsinnt, skaldernes vän, älskvärd, på det högsta behaglig; - Vännen pröfvar han väl, ovännen pröfvar han bättre. - Mången månget han ger; ombedd, han nekar ej nånsin, - Liksom en kong det höfs. Dock bör man ej bedja om allting, - Aischines. Derför, såframt dig lyster att häkta vid högra 65 - Skuldran en krigares skrud, och du djerfves på stadiga fötter - - Bida en väldig soldat, som sköldbeväpnad dig nalkas, - Fort till Egypten då! Från tinningen börja vi alla - Gräns, och småningom sen sig derifrån smyger till kindren - Blekande tiden. Besked för dig går, då knäet är kraftfullt! 70 - - - - -XV. Idyllen. - -SYRAKUSANSKORNA. - - -Gorgo. - - Träffas Praxinoe hemma? - -Praxinoe. - - Mia Gorgo, hur sent! -- Hok är hemma. - - Under, att ändtligen dock du är här. Stol, Eunoa, genast, - Lägg ock kudde derpå! - -Gorgo. - - Förträffeligt! - -Praxinoe. - - Sätt dig, jag beder. - -Gorgo. - - Tänk hur modig jag är! Knappt kom jag med lifvet ur leken, - O Praxinoa, stojet är stort, stort talet af vagnar; 5 - Stöflar ses öfverallt, öfverallt soldater i kappor; - Och den förskräckliga vägen! minsann, du bor mig ej nära. - -Praxinoe. - - Ja, den galningen for hit ändatill verldenes ände, - Tog sig ett hybble, men icke ett rum; han ej ville oss unna - Grannskapets lycka; det ledaste nöt, som mig alltid förtretar! 10 - -Gorgo. - - Käraste syster, tala ej slikt om gubben din, Deinon, - Medan den lille är här. Se huru han gapar uppå dig! - -Praxinoe. - - Söta Zopyrion, grufva dig ej; jag menar ej pappa. - -Gorgo. - - Kors, hvad det barnet har vett, vid gudarna! Pappa är snäller. - -Praxinoe. - - Sagde pappa helt nyss (ty nyss vi pläga benämna 15 - Allt) gick ut för att handla i boden smink och salpeter, - Och kom dädan, med salt, den trettonalniga bängeln. - -Gorgo. - - Sak är samma med min Diokleidas, penningförödarn. - För sju drachmer i går fem fårulltappar han köpte, - Gamlaste kappsäcksragg, ren smuts, blott arbet' på arbet'. -- 20 - Dock, nu skynda dig fort, tag kappan och tröjan med häktor, - Låtom oss gå till konungens hof, Ptolemaios' den rikes, - För att Adonis bese. Jag hört, att de grannaste saker - Ordnas af drottningen sjelf. - -Praxinoe. - - Hos den rika är rikeligt allting. - Såg du något, så såg du, som såg, åt henne som ej såg. 25 - -Gorgo. - - Hög tid vore att gå. För de late är idelig högtid. - -Praxinoe. - - Eunoa, tag upp garnet, och ställ, näsperla, i föttren - Än det en gång! Mjuk kattorna helst utvälja sin sofplats. - Rör på dig, skynda med vatten; förut dock vatten behöfs ju. - Se hur vattnet hon hämtar; nå väl, bär hit det! -- -- Ej mera! 30 - Skona för vattenflod, omättlige, våt ej min tröja! - Sluta! som gudarna täckts, så sannerlig tvättad jag blifvit. - Nyckeln till stora kofferten, hvar är han? Gif den på stunden! - -Gorgo. - - Min Praxinoa, tänk hvad den veckade tröjan med häktor - Kläder dig väl! Låt höra hur dyr hon kom dig ur väfstoln? 35 - -Praxinoe. - - Gorgo, nämn ej derom! Två miner det renaste silfver - Knappt förslå, och lifvet sånär jag vid arbetet tillsatt. - -Gorgo. - - Enligt din önskan likväl hon lyckades. - -Praxinoe. - - - Ja, jag bekänner. - Hämta min solhatt strax och min kappa: i prydelig ordning - Allt! Jag tar dig ej med, gullbarn; uh, hästen har tänder! 40 - Gråt, så mycket du vill; dock bör du ej blifva en krympling. - - Låtom oss gå. Tag, Phrygia, pilten, och lek med den lille, - Locka handen hit in, stäng till gårdsporten beskedligt! - O, hvad skaror af folk! När komma vi genom och huru - Detta förderf? Otaliga myror, dem ingen kan räkna. 45 - Mången förträffelig bragd utfördes af dig, Ptolemaios. - Sedan din far bland gudar en plats intagit, ej nånsin - Smyger en bof, på Egyptiskt manér, att vandrarn plundra, - Såsom förut, af argaste svek uthamrade männer - Drefvo sitt skändliga spel, en lika den andra i bofstreck. 50 - Sötaste Gorgo, o ve, der konungens ryttare komma! - Gode soldat, jag ber dig, ej rid oss dock öfverända! - Fuchsen sig steglar, den rasande se! Nå, vill du ej, galna - Eunoa, packa dig bort? Sin ryttare dräper han säkert. - O, hur lyckeligt var, att barnet jag lemnade hemma! 55 - -Gorgo. - - Trösta dig, bästa Praxinoa, ren vi äre bakefter; - Desse hunnit sin post. - -Praxinoe. - - Jag börjar mig verkligen sansa. - Hästen och iskall orm jag fruktat från spädaste åren - - - Mest. Påskyndom vår gång! Hvad folkhop sällar sig till oss! - -Gorgo. - - Mor, från hofvet kanske? - -Gumman. - - Jo, barn! - -Gorgo. - - Man kommer med lätthet - In? - -Gumman. - - Till Troia Achaiernes här ock _frestande_ inkom. - Vackraste barn, med _frestande_ allt uträttas i verlden. - -Gorgo. - - Gick så den gamla sin kos, sen idel orakel hon uttalt. - -Praxinoe. - - Käringar veta ju allt: ja, hur Zeus sjelf aktade Hera. - -Gorgo. - - Skåda, Praxinoa, der hvad skara vid portarna skockas! 65 - -Praxinoe. - - Faselig! -- Räck mig, Gorgo, din hand, och fatta du äfven, - Eunoa, Eutychis' hand, gif akt att du henne ej lemnar. - Alla gå en gång in! Håll fast dig, Eunoa, dugtigt! - Jag olyckliga menska, min sommarkapott är i bitar - Redan, o Gorgo! -- Vid Zeus, jag önskar dig, fremling, i allo 70 - Lycka och fröjd, men akta nu grannt min kappa, det ber jag. - -Den Fremmande. - - Icke af mig det beror. Dock vill jag den akta. - -Praxinoe. - - Hvad folkhop! - - - O, de knuffas som svin! - -Den Fremmande. - - Var lugn, mor; faran är öfver. - -Praxinoe. - - Vike från dig all fara det nästa, och kommande åren, - Du, kom oss värnade så. Hvad redelig menska och godsinnt! 75 - - Eunoa klämmes; -- -- välan, armbåga dig, arma igenom: - Skönt! -- Ren inne hvaren, sad' han, som bruden sin inlåst. - -Gorgo. - - Kom, Praxinoa, kom! Först skåda de granna tapeter, - Fina och sköna, minsann, som hade gudinnor dem virkat. - -Praxinoe. - - Höga Athanaia, hvem spann det garnet, och väfde? 80 - Hvilken målares konst framställde så träffande bilder? - Huru naturligt de stå, och huru naturligt de röras, - Lefvande, ej inväfda! Ett djupsinnt stycke är menskan. - Se, hur beundransvärdig han sjelf der hvilar i silfver- - Bädd, och det första fjunet som bäst från tinningen spricker; 85 - Trefaldt käre Adonis, som äfven i Acheron älskas! - -En Fremling. - - Olycksaliga, hören då upp, att sladdra i vädret, - Turturdufvor! De drapa en hvar med vidgade käftar. - -Gorgo. - - Hejsann, hvadan är den? hvad rör dig om sqvallror vi äro? - Egna pigor befall! Syrakosiskor vill du befalla? 90 - Men, att allt du må veta, i grund vi Korinthiskor äro, - Likasom Bellerophon, och vi tala vår Peloponneska: - Dorier, ville jag tro, få bruka det Doriska språket. - -Praxinoe. - - Måtte, o milda Proserpina, ej oss födas en herre, - Utom den ena! Fyskam! Du toma måttet ej stryke. 95 - -Gorgo. - - - Tyst, Praxinoa, tyst! Ren börjar hon sjnnga Adonis, - Argiskans dotter, du vet, den mångerfarna skaldinnan, - Som vann priset i klagande sång till Lakoniern Sperchis. - Grannt hon sjunger (jag vet det helt visst); ren börjar hon drilla. - -Sångarinnan. - - Höga gudinna, som älskar Idalions lunder och Golgos, 100 - Och den Erykiska höjd, du som leker med gull, Aphrodita, - O, hur skön din Adonis från Acherons eviga vågor - Hit, på den tolfte månaden bragt vekfotade Stunder, - Trögsta af alla gudinnor, de älskliga Stunder; men kära - Näkas de dock, medbringande städs åt de dödlige något! 105 - Kypris, Diona's dotter, som till odödlig från dödlig, - Efter en sägn, bland menniskor spord, upphöjt Berenika, - Gjutande ljuf ambrosiadoft i drottningens hjerta, - Dig mångnamniga, dig mångtempliga, tacksam att hylla, - Här Berenikas dotter i dag, som Helena tjusfull, 110 - Vår Arsinoa sjelf, på det skönaste smyckar Adonis. - Allt slags frukt, som mognar å träd, kring honom är nedlaggd, - Läckraste parker invid, som gömmas i korgar af silfver, - Gyllne albasterkärl derjemte med Syriska oljor, - Bakelser ock, som qvinnornas konst tillreder i pannan, 115 - Mängande blommor af särskilda slag med hvetaste hvetmjöl, - Allt som af ljufvelig håning och doftande olja beredes, - Allt som flyger i skog, som krälar å mark är församladt, - Grönskande löfhvalf ses, nedtyngda af spensliga dillen, - Byggda; ock ofvanom dem kringfladdra de unga Eroter; 120 - Näktergalsungarna like, de sitta i träden, och flyga, - Pröfvande vingarnas kraft, från en qvist hän till en annan, - O, hvad ebenosträd, hvad gull, hvad örnar af elfen- - Ben, som bära till Zeus Kronion dess dejliga munskänk! - Purpurtapeter der ofvanuppå, mer mjuka än sömnen, -- 125 - Skulle Milesiern saga, och den som på Samos är bosatt; -- - Tvenne bäddar man redt, åt sköne Adonis den ena, - En åt Kypris, och en åt den rosenarmige gossen, - Brudgum af aderton år, eller ock, på det högsta, af nitton. - Kyssen sticker ej än; ljust är kring läpparna fjunet. 130 - Nu må Kypris sig glada i älskade gossens besittning. - Då när i morgon dagg slår ned, vi samtligen bära - Guden till böljorna bort, der de skummiga plaska mot stranden. - Sedan med fladdrande hår, och i mantlar som, fria från gördeln, - Röja blottade bröst, må vi börja den ljudliga sången; 135 - Hulde Adonis, till oss och till Acheron kommer du ensam - Bland halfgudarna (såsom det sägs); ej ens Agamemnon - Detta föruntes, och, ej vildtrasande, väldige Aias, - Icke Hekabas son, bland tjugu den ypperste, Hektor, - Icke Patroklos, och ej den från Troia räddade Pyrrhos, 140 - Icke Lapitherna ens, än äldre, ej Deukalioner, - Ej stamfolket i Argos, Pelasgerna, ej Pelopider. - Var nu huld, o Adonis, och gläd oss det stundande året! - Vänlig du kom, o Adonis, och vänlig du komme tillbaka! - -Gorgo. - - Aldrig maken jag hört, Praxinoa, Lycklig den qvinna, 145 - Som så mycket förstår, allycklig, som qväder så ljufligt! - Nu dock måste jag hem. Ej frukost fått Diokleidas, - Idel galla i allt; men nalkas den karlen ej, hungrig! - Hell dig, hulde Adonis, och kom till gladliga åter! - - - - -XVI. Idyllen. - -CHARITERNA ELLER HIERON. - - - Städs Zeus' döttrar, och städs det skalderna ligger om hjertat, - Att odödliga prisa, och prisa de dödligas dater. - Muserna äro gudinnor, gudinnorna gudar besjunga; - Men vi dödlige äro, må dödlige dödliga sjunga! - Hvem bland alla, som bo det etheriska hvalfvet inunder, 5 - Skall upplåta sin dörr för våra Chariter, och motta - Vänligt, och ej bortvisa från sig, förutan en gåfva? - De barfotade då hemvända med vredgade sinnen, - Klagande högt mig all, att förgäfves de vandringen anträdt; - Skrämda, de återigen qvarsitta på bottnen af toma 10 - Kistan, och luta mot isade knän nedhukade hufvun: - Torr är vistelsen der, då färden ej räntade något. - Ho är i vår tid sådan, och ho vill gälda en låfsång? - Det jag ej vet. Ej mera, som förr, att prisas för ädla - Värf man äflas, ty allt är kufvadt af vinningsbegäret. 15 - Hvar man, händren i barm, hur mest han sin kassa må öka, - Kringglor; ergen ej ens han vill afskrapa och bortge, - Utan han säger påstund: mig knäet är närmre än vaden; - Blott jag har sjelf en fyrk, nog skalderne äras af gudar. - Ho vill höra de andra, ty nog är för alla Homeros? 20 - Den är den ypperste skald, som icke min kassa betungar. - - Galningar, o hvad fromma väl är af tusende kistor, - Fyllda med gull? Den visa ej så använder sin rikdom; - Utan en del åt sig sjelf, och åt någon af skalderna unnar, - Mycket åt slägtingar skänker han ock, och mycket åt andra 25 - Människor; offrande städse på gudarnas heliga altar. - Också han är en ypperlig värd, undfägnar vid bordet - Vänligt, och låter den fremmande gå, när honom så lyster. - Mest bland alla likväl högakta de heliga skalder, - Att du i dödens boningar än må prisas, en kärnkarl, 30 - Och vid den isiga Acherons strand ej gråta förgäten, - Likasom dagakarlen, hvars hand invändigt vid spaden - Hårdnade, och som af fädren bekom blott mangel till arfdel. - Många slafvar sin kost månadtligen fingo sig tillmätt - Fordom i konung Antiochos' hus, och konung Aleuas'; 35 - Många kalfvar också kringbölade hornade mödrar, - När de om qvälln hemdrefvos till fållan hos rika Skopader; - Herdarne förde till skugga utöfver Kranoniska fältet - Tusen de valdaste får hos fremlingkära Kreonder: - Dock ej glädje de hade af detta, sen hamnen de lemnat 40 - I den rymliga båt, som fördas på Acherons skräckflod; - Men onämnda en hvar, med förlusten af ymniga skatter. - Skulle de dvalts i ovärdelig tid bland usliga döda, - Om ej den Keiske mästareskalden, som qvädde så färgrikt - Till mångsträngade lyran, dem gjort bland kommande slägten 45 - Ryktbara. Ära jemväl snabbfotade hästarne vunno, - Som kransprydde åt dem hemlände ur heliga spelen. - Ho väl någonsin kännt de Lykiers hjeltar, och dessa - Priamos' lockiga söner, och Kyknos med hy af en jungfru, - Om ej skaldernes sång förfädernes bragder beprisat? 50 - Icke Odysseus ens, som irrade hundra och tjugu - Månader kring öfverallt, som lefvande lände till dödens - Boning, och flydde utur Polyphemos', den rysliges, kula, - Egde evärdeligt låf; svinherden Eumaios förgätits, - Liksom Philoitios äfven, som hade bestyr med den större 55 - Fänaden; sjelfve Laertes man glömmt, stormodige hjelten, - Hade ej Ioniern lemnat dem alla i sångerna hyllning. - - - Från de Pieriska mör skön ära åt menskorna kommer, - Men de dödas skofvor och gull af de lefrande täras, - Dock, det är samma besvär, att räkna vid stranden de vågor, 60 - Hvilka af vinden drifvas i land ur blå Oceanen, - Eller att tvätta i källans kristall det smutsiga teglet, -- - Som att verka med ord på den vinningslystne procentarn. - Sådan på båten jag ger. Må skatter på skatter han hopa, - Må han fängslas alltjemt af lystnad att mera förvärfva. 65 - Heder deremot jag långt hellre och menniskors vänskap - Önskar besitta, än åsnor i mängd och ståtliga hästar. - - Spörjs, bland dödliga hvem välkommen jag nalkas, med Sångmörs - Milda beskydd? Ty vägen är svår för skalderna eljes, - Om de ej gynnas af Zeus', storrådige herrskarens, döttrar. 70 - Himlen ej tröttnat ännu, att år och månader hvälfva, - Framdeles mången häst skall röra det surrande vagnshjul. - Ock skall komma en man, som mig till sångare tarfvar. - Sedan han gjort, hvad den store Achilleus, och väldige Aias - Gjorde på Simoeis' slätt, der Phrygiern Ilos är jordad. 75 - Ren Phoinikerne nu, tom inunder den sjunkande solen - Libyens' yttersta ängder bebo, förstelna af fasa; - Ren Syrakusier bära de fattade lansar i händren, - Armarna tryckas också af videsköldarnes börda. - Hieron sjelf bland dessa, en forntidskämpe i stridskraft, 80 - Spinner sitt bälte, den vajande man skönt hjelmen beskuggar. - - Ja, o Zeus, du herrlige fader, du höga Athana, - Och du, dotter, som jemte din mor beherrskar Ephyra's - Mångbegåfvade stad vid insjön Lysimeleia, - Må de fiendtlige män bortsändas af trängande nödtvång 85 - Öfver Sardoniska hafvet, att vännernes bane berätta - Hemma för hustrur och barn, -- snart räknade, många tillförne; - Må ock städren bebos af de fordne borgrarne åter, - De som i grund förstördes af trotsige fienders händer; - Må de åt sig fruktbärande fält uppodla, och fårens 90 - Skaror, tusen till tal, språngmätta af frodiga betet, - Bråka på fältet, och korna, till fållan vändande åter - Troppvis, trånga uppå den i mörkret famlande vandrarn! - Trädesåkrarne ock må plöjas för säde, när Tettix, - Lurande middagstiden på herdarna, sjunger i trädens 95 - Högsta toppar; jemväl kring vapnen må spindlarne ställa - Fina väfvarnes nät, och ej krig mer finnas till namn ens, - Hieron's höga beröm må bäras af skalderna bortom - Skythiska hafvet, och dit, der fogande samman med jordbeck - Breda muren, tillförene höll Semiramis spiran. 100 - En är nu jag; mång annan derhos ock älska Kronions - Döttrar. Vi lägge oss samtligen vinn, Arethoisa att prisa, - Jemte de Sikelers folk, och den väldige kämpen Hieron, - O, J Gudinnor, som först Eteokles dyrkade, J som - älsken Orchomenos' stad, tillförene hatad af Thebe, 105 - Visst objuden jag stannade hemma, men kommer till deras - Gårdar, som bjuda mig, trygg, ledsagad af sångens gudinnor. - Ock jag lemnar ej er; hvad vore för menniskor älskvärdt, - Utan Chariterna? Städs mig vare Chariterna hulda! - - - - -XVII. Idyllen. - -TILL PTOLEMAIOS. - - - Låtom oss börja med Zeus, och lykten med Zeus, o J sångmör, - När vi den ypperste bland odödliga prise i qvädet. - Hen bland dödlige män Ptolemaios den förste må nämnas, - Äfvensom ytterst och medlerst; ty han af männer är ypperst, - Fordne heroer jemväl, halfgudarnes ättlingar, funno 5 - Visa skalder, som sjöngo de herrliga bragder, de utfört; - Nu jag vill Ptolemaios, jag ock, välöfvad i sångkonst, - Qväda; ett qväde ju är odödlige gudarnes ära. - Till trädymniga Ida en gång vedhuggaren kommen, - Spejar; -- ty mycket der fanns -- hvar han skulle sitt arbeta börja. 10 - Hvad skall jag först omnämna? ty tusende ämnen för sången - Finnas, med hvilka gudarne prydt den bäste af kungar. - Hurdan var ej, på fäderne-led, Ptolemaios, Lagiden, - Att utföra en ståtelig dat, då han fattat beslutet, - Hvilket en annan man uttänka ej någonsin gittat! 15 - Honom i ära också Zeus gjordo de saliga gudar - Jemngod; äfven är honom ett gyllne palats på Olympen - Byggdt, och honom invid Alexandros, den redlige vännen, - Thronar, en skräckelig gud för de brokigturbanade Perser. - Gent deremot åt Herakles, Kentaurban'mannen, ett säte 20 - Står, som är gjordt af hårdaste stål, oändligen konstrikt. - Der med de öfriga himmelska nu han gästar tillsamman, - Fägnande sig öfvermåttan åt sönernes söners söner, - Derfor att ålderdomen dem Zeus från lemmarna borttog, - Och odödlige kallas de män, som stamma från honom. 25 - Ty dem hvardera är stamfar Herakleidas, den tappre, - Och de hvardera räkna sin stam från fordne Herakles. - Derför också när han gick ur gelaget, tillräckligen mättad - Med sköndoftande håning, dit hem till hulda gemålen, - Denne han skänkte sin båge med axelbetungande kogret, 30 - Denne han gaf sin klubba af jern, med väldiga knölar. - Till det ambrosiska rum, som bebor hvitfotiga Hebe, - Vapnen, och fadren sjelf, Zeus' son, ledsaga de sedan. - Hur utmärkte sig ej Berenika, den vida besjungna, - Bland förståndiga qvinnor, och var åt föräldrarne hjertfröjd! 35 - Hennes doftande barm sjelf Kypros' gudinna, Diona's - Dyrkade dotter, berörde en gång med rundade handen. - Derföre sägs, att en hustru sin man så högt ej behagat, - Som Ptolemaios med kärlek bemötte den hulda gemålen. - Hon deremot långt mer än älskade. Derför han äfven 40 - Kunde med sorgfri själ regementet åt Sönerna lemna, - Hvarje gång han, en älskande, gick till den älskades läger. - Ögat hos lättsinnt maka är städs på förföraren rigtadt; - Barnsöl vankas väl nog, men barnen de likna ej far sin. - O Aphrodita, du vördade, främst bland gudinnor i fägring, 45 - Dig hon om hjertat låg, ditt beskärm har skön Berenika - Frälst från färden uppå mångsuckige Acheron' vågor. - Utan du röfvade henne, förrän hon kommit till flodens - Dunkel neder, och skuggornas städs förfärliga färjkarl, - Förde i templet, och del af din egen ära förlänte. 50 - Hon, mot alla de dödliga blid, den tjusande kärlek - Fläktar dem till, och åt älskaren ger blott ljufva bekymmer. - O svartögda Argeiska, du födde, med Tydeus i sambädd, - Den Kelydoniske man, Diomedes, kämpeförödarn. - Men högbarmiga Thetis den lanserfarne Achilleus 55 - Födde åt Aiakos' son; dig, modige drott, Ptolemaios, - Åt Ptolemaios, den modige drott, bildskön Berenika. - Och dig fostrade Kos, mottagande redan som nyssföddt - Barn af modren, då först du skådade morgonens tändning? - Ty Antigona's dotter, af födselsmårtor besvärad, 60 - Gördellöserskan der anropade, Eileithyia. - Stod så hon ock välvillig bredvid, och kring lemmarna utgjöt - Lindrande kraft öfverallt: så föddes den älsklige gossen, - Far sin lik. Och då jublade Kos, anskådande honom, - Smekte med kärliga händer den lille, och talte, och sade: 65 - "Pilt, må du lyckelig bli, och mig ära så mycket, som äfven - Phoibos Apollon ärade sjelf svartbindlade Delos! - Håll så i likdan heder jemväl den Triopiska kullen, - Likdan ära förlänande ock åt det Doriska grannfolk, - Liksom Rhenaia's ö vardt älskad af konung Apollon!" 70 - Så nu ordade Kos; Zeus' örn, fröjdbringande fågeln, - Molnen inunder skriade gällt tro gånger i höjden. - Detta vak tecken från Zeus. Zeus Kronion ligga om hjertat - Vördade konungar. Ypperlig den, som redan i födselns - Stund åtnjutit hans gunst, stor sällhet följer en sådan. 75 - Vida kring jorden sträckes hans makt, och vida kring hafven. - Tusende länder, och tusende folk och menniskoslägten - - Odla hans sädesfält, af Kronion's skurar förkofradt. - Land ej alstrar så mycket ändock, som låga Egypten, - När högt svimmande Niln upplöser de fuktiga kokor. 80 - Intet eger så mången ort med skickliga landtmän. - Trenne hundradetal af städer der täljas, dessutom - Trenne tusende ån, tillaggda till trettio tusen, - Tre två gånger, och dertill ännu tre nior med dessa: - Öfver alla är kong Ptolemaios, den väldige drotten. 85 - Äfven en del af Phoinikernas land, och de Arabers honom - Tillhör, liksom af Syrers, och Libyers, samt Ethiopers. - Han Pamphylerna alla, och lanserfarna Kiliker - Styrer, och Lykier med, och de krigiskt sinnade Karer, - Och de Kykladiska öar; emedan de yppersta skeppen 90 - Segla åt honom på sjon; ja hafvet, det vida, och jorden, - Dånande flodernas svall, allt kong Ptolemaios beherrskar. - Många ryttare ock, mång sköldbeväpnade kämpar - Larma honom omkring, med blixtrande koppar beprydde. - Samtliga kongar i makt han vinner förvisso och rikdom; 95 - Så hans stolta palats hvar dag sig fyller från alla - Verldens kanter, och folken i ro omsköta sitt jordbruk. - Ty af fiender ingen till fots kråkhvimlande Nilen - Öfverstigit, och höjt i de fremmande byar ett härskri; - Aldrig en väpnad i land uthoppat ur ilande skeppet, 100 - Spridande ödeläggelse kring bland Egyptiska hjordar; - Sådan en man har satt sig ett bo på de rymliga fälten, - Van att svänga ett spjut, gullockige kong Ptolemaios. - Såsom ståtelig drott, framförallt han fädernegodset - Vårdar, och sjelf förvärfvar dertill mång annan besittning, 105 - Dock onyttjadt ej ligger hans gull i det rika palatset, -- - Liksom de fikande myrornas skatt sig hopar beständigt; -- - Utan en stor del eges af gudarnes herrliga tempel, - Medan han offrar dem förstlingen städse, och öfriga skänker. - Mycket förärat han har åt väldiga konungar äfven, 110 - Mycket åt städerna, mycket jemväl åt redliga vänner. - Aldrig besökte en man Dionysos' heliga kämpspel, - Väl förfaren, att höja den ljudliga sången melodiskt, - Utan att honom han egnat en skänk, konstidkaren värdig. - Sånggudinnornas tjenare städs Ptolemaios beprisa, 115 - För hans godhet. Och finns väl ett skönare mål för den rika - Mannen, än det, att ypperligt låf bland menniskor vinna? - Detta ännu ha Atreiderne qvar; men de tusende skatter, - Som de i Priamos' stora palats förvärfde med våldsmakt, - Ligga i mörker dolda, och vända ej derifrån nånsin. 120 - Denne konung allena beträder de åldrige fäders - Fotspår, der helt varma ännu de sig röja i stoftet. - Han grundlade åt far och åt mor sköndoftanda tempel, - Och dem sjelfva deri, af gull bildsköna och elfen- - Ben uppställde, för menniskors slägt mildt värnande makter. 125 - Han lårstycken, till tal oräknade, bränner af gödda - Oxar, vid hvälfvande månaders lopp, på blodiga altar, - Sjelf, och hans stolta gemål. Ej nånsin en ädlare qvinna - Kring brudgummen sin famnande arm, i palatset har slutit; - Ja, hon älskar af hjerta och själ sin broder och make. 130 - Bland odödliga så vardt firad en helig förmälning, - Då när drottningen Rhea Olympens beherrskare födde. - Blott en bädd ju bereder åt Zeus och åt Hera, till natten, - Tvättande händren med oljor, den än jungfruliga Iris. - Hell dig, o kong Ptolemaios! jag dig skall minnas med andra 135 - Gudasöner i lag; min sång ej af kommande slägten - Lärer försmås, som jag tror. Dock konsten af Zeus ju man eger. - - - - -XVIII. Idyllen. - -HELENAS BRUDSÅNG. - - - Hot Menelaos i Sparta en gång, blondlockige drotten, - Ungmör, kransande håret med blommor utaf hyacinthen, - Utanför nyligen målade saln uppförde en festdans, - Tolf de förnämsta i staden, Lakonakernas herrliga stolthet, - Då när sin Helena stängde, Tyndareos' älskliga dotter, 5 - Yngre sonen af Atreus in i den brudliga kammarn. - Alla de sjöngo i en melodi, och med flätade fötter - Stojade, rundtomkring brudsången i salarna genljöd: - - Slumrar du redan så bittida, du kärälsklige brudgum? - Säg, eller är du väl st knätung, eller är du en sömnvän? 10 - Eller drack du för mycket en tår, att i sängen du neddamp? - Ville du sofva en stund, du hade då bordt det allena, - Låtande flickan med flickorna än hos sin älskliga moder - Leka till ljusan dag; ty i öfvermorgon och morgon, - Ja, från år till år, hon är din brud, o Menelaos. 15 - Lycklige brudgum, du, dig nös en redelig man till, - När du till Sparta kom med de öfriga drottar, att fria. - Bland halfgudar du ensam skall ha Kronidas till svärfar. - Dig Zeus' dotter sig smög det gemensama täcket inunder, - Sådan ibland Achaiinnorna en ej jorden beträder. 20 - Föder hon mor sin likt, hon föder ett verkligt under. - Ty jemnåriga alla, och smorda, som männerne pläga, - Täfle vi samfält på rännarebanan, vid floden Eurotas, - Sextio, fyra gånger, till tal, ungdomelig flicksvärm: - Tadelfri är ingen af oss, med Helena jemförd. 25 - - Likasom morgonens rodnad åt natten visar sitt sköna - Anlet', och våren sin fröjdande glans, när vintren har flyktat, - Bland oss alla också den gyllene Helena lyste. - Liksom en reslig cypress står prydlig på bördiga fältet, - Eller i trägåln, eller Thessaliske hästen för vagnen, 30 - Rosenhyade Helena ock är en prydnad för Sparta. - Ingen utur sin korg afspolar så ståteligt inslag, - Ingen i konstiga stoln afklippte en tätare väfnad, - Än från sin höga stock, sen flitigt hon äflats med skottspoln. - Visst ej någon förstår så knäppa på cittran, ej någon, 35 - Sjungande Artemis nu, nu stolta hjeltinnan Athana, - Likasom Helena; alla behag i dess ögon sig lägrat. - O, du sköna, förtjusande mö, ren vorden värdinna! - Vi till rännarebanan i morgon, och blomstrande ängen - Skole vandra, att plocka oss der ljufdoftande kransar, 40 - Städs påtänkande dig, o Helena, likasom dilamm - Sakna den tackas spen, som födde de späda till verlden. - Först åt dig vi vår krans af den lågländt vexande Lotos - Fläte, och hänge den upp i platanens skuggiga krona; - Först vi ur silfverurnan åt dig den klara essensen 45 - - Gjutande, drype inunder platanens skuggiga krona; - Skall så i barken också inristas, för vandrarn att läsa, - Detta, på Doriska: "_skona mig! vet, jag är Helenas lifsträd_!" - Hell dig, o brud, och hell dig, o brudgum, så säll af din svärfar! - Lato åt eder förunne, den barnuppammande Lato, 50 - Herrliga arfvingar! Kypris, gudomliga Kypris, att älska - Lika hvarandra! Men Zeus, Kronidas Zeus, eviga skatter, - Att de från ståtliga söner till ståtliga söner må fortgå! - Sofven, och andens kärlekens luft ur hjerta till hjerta, - Men ej glömmen likväl, att vakna, då morgonen randas! 55 - Och vi vända igen helt tidigt, när tuppen på vageln - Först sin fjederbesmyckade hals upplyfter, att gala. - Hyman, o Hymenaios, var glad åt denna förmälning! - - - - -XIX. Idyllen. - -HÅNINGSTJUFVEN. - - - Eros, den tjufven, en gång vardt stungen af ledaste biet, - Just då han håning ur kakorna stal. Det sårade alla - Fingrarnas spetsar, men han sig jemrade, blåste i händren, - Stampade marken med föttren, och hoppade, visade sedan - För Aphrodita sin plåga, och knotade, att ett så litet 5 - Kräk var biet, och sådana sår dock gittade gifva! - Modren leende svarte: hur så? du liknar ju biet? - Sjelf så liten du är, och sådana sår du kan gifva! - - - - -XX. Idyllen, - -UNGHERDEN. - - - Euneika mig belog, då jag ämnade hjärtligen kyssa, - Och, mig skymfande, talte hon så: "gä fjerran ifrån mig! - Herde, du vill mig kyssa, eländige? Aldrig jag lärde - Kyssa en bondlurk; nej, men läppja vid herrarnes läppar, - Icke du kysse min dejliga mun, nej, icke i drömmen! 5 - Ve, hur du glor, hur du pratar besatt, hur bondiskt du skämtar! - O, hur sätt är ditt prat, hur sladdrar du ideligt ordkram! - O, hur lent är skägget, du har, hur prydeligt håret! - Läpparne likna en sjuks, becksvarta ju händerna äro, - Och du stinker befängdt! Gå från mig, och söla mig icke!" 10 - Sade, och spottade sig tre gånger i barmen derjemte, - Medan hon såg på mig grannt, från hufvudet ändatill föttren, - Läpparne vridna till spe, och med ögon som glodde åt sidan. - Och hon var stolt på sin fägring, som fickorna pläga, och grinigt, - Och med hån mig belog. Strax bloden begynte att sjuda, 15 - Och jag blef röd om kinden, af smärta, som rosen af daggtårn. - Lemnande mig, hon gick; men jag bär vreden i hjertat; - Derför att mig, skön gosse, belog illpariga tösen. - Herdar, sägen mig sanningen, J: är icke jag fager? - Har mig plötsligt en gud till annan menniska omskapt? 20 - Ty ock mig tillförne beprydde en tjusande fägring, - Likasom murgrön kryper om stammen, och täckte min haka. - Tinningarna omkring, selleri likt, yfde sig håret, - Ögonbrynen, de dunkla, en mjellhvit panna belyste; - Ögonen voro mig blåare vida än blonda Athana's, 25 - Munnen ljufvelig mer, än löpnad mjölk, och ur munnen - Mera än håningskakorna ljuf utflödade rösten. - Herrligt är ock mitt spel, antingen jag spelar på syrinx, - Eller jag blåser på flöjt, skallmeja, eller på tvärflöjt, - Flickorna alla i bergen också skön gosse mig kalla, 30 - Och mig kyssa enhvar; mellertid stadsdockan ej kysste, - Utan hon lopp mig förbi, oxherden kantänka? hon aldrig - Hört, att skön Dionysos i daln sjelf vallade kalfvar; - Icke hon vet, att Kypris var rasande kär i en herde, - Att hon på Phrygiska bergen i vall gick; att hon Adonis 35 - Kysste i ekarnes lunden, och gret i ekarnes lunder. - Ho var Endymion då? ej herde? och honom Selana - Kysste likväl, den herden; och, stigande ned från Olympen - Kom hon till Latmiska daln, och delte sitt läger med gossen. - - Ja, en herde du ock, o Rhea, begråter; och har du, 40 - O Kronidas, ej sjelf för en herde irrat som fågel? - Euneika är den enda, som ej gaf kyss åt en herde; - Hon är bättre än Kypris, än Kybela, eller Selana. - Aldrig, o Kypris, mer din käraste hvarken i staden - Eller på berget kyss, sof natten igenom allena! 45 - - - - -XXI. idyllen. - -FISKARENE. - - - Armoden, o Diophantos, allena upp konsterna väcker, - Sjelf lärarinna åt arbetet; ej tillstädja de slemma - Näringsbekymren, att fattige män må njuta af sömnen. - Ja, om en liten stund af natten oss unnas att lura, - Plötsligt och oförtänkt kringstoja de trängande sorgen 5 - Fiskafångare, åldrige män, två lågo tillhopa - Uppå en bädd af tång, inunder det flätade hybblet, - Lutande sig mot väggen af löf; men nära till begge - Händernas arbetsredskap var laggdt: här korgar af vide, - Krokar och metspön med, och de tångomlindade beten, 10 - Refvar och katsor der, och ryssiornas säflabyrinther, - Linor och åror, och gammal en öka på stöttor derjemte; - Hufvut inunder en kort sofmatta och paltor och hattar. - Detta för fiskrarna var allt redskap, och rikdomen denna. - Hvardera egde ej kruka, ej stop; allt sådant för fångsten 15 - Syntes dem okrafdt gods, och armoden var dem ett sällskap. - Ingen granne i nejden; men sjön med saktare sqvalpning - Simmade allestädes ifrån mot det vanskliga hybblet. - Än ej Selanas vagn fullbordat halfva sin bana, - Dock ren fiskrarna väckte det älskliga arbetet; sömnen 20 - Jagande hän från ögonens lock, anstämde de sängen. - -Asphalion. - - Alla de ljögo, min vän, som sade att nättren om sommarn - Blifva så korta, då Zeus medbringar oss dagarna långa. -- - Ren otaliga drömmar jag haft, men ej morgonen bräcker. - Vet jag ej ut eller in? Hur är det? Ha nätterna söl ock? 25 - -Kamraten. - - Klandrar du, Asphalion, den herrliga sommarn? Ej tiden - Vek från sin bana på eget bevåg, men bekymret som jagar - Sömnen bort från din bädd, gör natten tillika så lång dig. - -Asphalion. - - Lärde du drömmar, monn' tro, uttyda? Jag kostliga hade. - Och jag ej vill att du är okunnig ens om min andsyn; 30 - Liksom min fångst, så dela med mig ock samtliga drömmar. - Ty dig vinner ej någon i snille. Men han är den bäste - Drömuttydare ju, som snillet till mästare fått sig. - Eljes är och god tid; hvad hade man äfven att göra, - Liggande, här vid vägen på löf, och dessutom lamplös, 35 - Utan att sofva, å strand; i rådsaln lamporna brinna; - Ty den säges ha jemt god fångst. -- -- -- - -Kamraten. - - Berätta mig nattens - Syn, och från början till slut låt vännen din sak förnimma. - -Asphalion. - - Knappt jag, utaf sjömödorna trött, inslumrat om qvällen, - (Sannerlig var jag ej alls språngmätt; ty vi äto i god tid, 40 - Om du det minns, och förskönte vår bok) då jag tyckte mig klättra - Idkeligt uppför en häll; der sittande gaf jag på stimmen - Akt, och skakade flitigt på spö't med sitt sväfvande bete. - Och nu nappade en af de väldiga bussar, (i sömnen - Plär ju en hund inbilla sig bröd, jag fiskar desslikes.) 45 - Och han på kroken fastnade fast, och bloden omkringflöt, - Men af dess sprattlande böjdes för mig metspöet, jag hade. - Sträckande händerna ut, jag med bestien kampen begynte. - Om med mitt svagare jern jag toge den väldiga fisken. - Sen påminnte jag honom om såret med: ämnar du stingas? 50 - Och du skall svära stingas; och jag den ej flyende angrep. - Sedd så, och lycktad var kampen, men upp jag en gyllene fisk drog. - Täckt öfverallt med ideligt gull; dock fruktan betog mig, - Att Poseidaons käraste fisk måhända han vore, - Eller kanske en klenod åt den hafsblå Amphitrita. 55 - Sakta emellertid jag lossade honom från kroken, - Att ej vid hullingen måtte bli qvar af gullet i munnen. - Och jag uppå landbacken med tåg upphalade fisken, - Svärjande sedan, att aldrig min fot mer sätta på hafvet, - Utan stanna i land, och som kongen beherrska min gullskatt. 60 - Det mig väckte. Men du, stallbroder min, vidare ansträng - Tanken; förty meneden, jag svor, mig mäkta förskräcker. - -Kamraten. - - Ej må du rädas! Du svor ej; ty gyllene fisken ej heller - Fick du, såsom du tyckte. Och drömmarna fara som strömmar. - Men om du vaken, ej sofvande, här kringspanar i trakten 65 - Målet för sömnens hopp, uppsök dig en vanlig, en köttfisk, - Att du i hunger ej dör, fast mättad af gyllene drömmar. - - - - -XXII. Idyllen. - -DIOSKURERNE. - - - Ledas och Aigisföraren Zeus' två söner vi prise, - Kastor och, skräcklig att strida med näfvarnes kraft, Polydeukes, - Sedan han händerna väl omsurrat med remmar af oxhud. - Ja, två gånger och tre de manliga piltar vi prise, - Thestios' dotterbarn, två bröder ifrån Lakedaimon, 5 - Menskors riddare, när blott lifvet beror af en hårsmoln, - Hästars jemväl, som tumla omkring i blodiga stojet, - Skeppens också, när de trängas af himmelska stjernornas nedgång, - Äfvensom uppgång, träffande ut för vidriga vindar. - Hvilka emot bakstammarna nu uppvältra en störtvåg, 10 - Eller emot framstammen också, eller höra dem lyster, - Och nu drabba mot skråfvet, och nu skeppsväggarna båda - Krossa, och allt tågvirket med segllena slokande hänger, - Slitet i tusende kras; men från himlen en rikelig regnskur - Störtar, då natten kommer; och villande hafvet det dånar, 15 - Piskadt af vädrens gissel och af okufliga haglen. - Men ur en afgrunds djup mellertid J galejorna rädden, - Samt sjöfolket derhos, som trodde sig redan förloradt. - Viindarne tystna då alla påstund, och lugn som en spegel - Fjerden står, och hitåt och dithän molnena ila; 20 - Björnarna tindra nu fram, och emellan Åsnorna dunkla - Krubban, som vackert väder bebådar för segling och sjöfart. - O, J båda, de dödliges hjelpare, älskade båda, - J hästtämjare, sångare, citherspelare, kämpar! - Bör jag väl Kastor förrn Polydeukes begynna att sjunga? 25 - Prisande hvardera, först Polydeukes ämnar jag sjunga. - - Hon, då hon undflytt ren de till ett hoplöpande klippor, - Argo, och Pontos, det snöigas, omedlidsama mynning, - Kom till de Bebrykers folk, medbringande gudarnes skötbarn. - Der på en endaste stege från hvardera relingen mången 30 - Kämpe klättrade neder utur lasoniska skeppet, - Stigande upp på den djupare strands stormskyddade höjning, - Redde de bäddar, och rörde med händerna donen för eldfångst. - Men snällfålige Kastor med brunlett drott Polydeukes - Vandrade båda i öknen omkring, från kamraterna skilde. 35 - Sen de betraktat på berget en hop vildtvexande stammar, - Funno de under den glattade hälln en porlande källa, - Fylld med klaraste vatten till bräddarna; nederifrån städs - Stenar i bottnen man såg, kristallen i glans eller silfret - Lika, och nära intill uppskjöto så resliga tallar, 40 - Plataner ock, hvitpopplar, cypresser med yfviga kronor, - Samt välluktande blommor, för håriga biet en glad skörd, - Hvilka såsnart som våren har flytt utspricka på ängen. - Men obäklig en man sig solade, sittande derstäds, - Skräcklig att se, med öronen slitna af hårdaste näfslag. 45 - Högt sig hvälfde dess väldiga bröst, och den vidgade ryggen, - Danad af jernhårdt kött, lik hammarsmidda kolossen. - Och i de kraftiga armarna stodo vid ändan af axeln - Muskler, lika med rundade block, dem, vältrande med sig, - Vintriga floden uti ofantliga hvirflarna svarfvat. 50 - Men på ryggen af resen och nacken der såg man hänga - Lejonets hud, hopfästad med fötternas yttersta ramar. - Honom då först tilltalade så Polydeukes, den bålde. - -Polydeukes. - - Hell dig, eho du än är! Hvad män bo härstäds i landet? - -Amykos. - - "Hell dig!" Hva ha? när månner jag ser, dem aldrig jag skådat. 55 - -Polydeukes. - - Mod! Ej vrånga du mene dig skåda, ej borna af vrånga. - -Amykos. - - "Mod!" Ej egnar det mig, att af dig slik lexa emotta. - -Polydeukes. - - Vilde, vid allt snarstickne, i allt högmodige bjesse! - -Amykos. - - Sådan precis, som du ser, och jag trampar väl icke din jordlapp. - -Polydeukes. - - Kom dit till mig, mottag gästaskänker, och vänd till din hembyggd! - 60 - -Amykos. - - Bjud mig allsicke till gäst; jag har intet för dig i beredskap. - -Polydeukes. - - Käre, du unnte mig ej ur källan därborta att dricka? - -Amykos. - - Spörj det, när törsten har torrkat för dig hopskrumpnade läppar! - -Polydeukes. - - Silfver, säg, eller hvad för en lön dig kunde beveka? - -Amykos. - - En mot en, upplyfta din arm, stå kämpe mot kämpe! 65 - -Polydeukes. - - Kanske på näfvar slåss, eller brottas derjemte, med trottsblick? - -Amykos. - - Fresta med näfvarna på, och försök er konst, hvad hon gäller! - -Polydeukes. - - Ho är då den, med hvilken jag näfvar skall pröfva och handskar? - -Amykos. - - Nära; du ser då ej mig? Jo, Amykos så skall han heta. - -Polydeukes. - - Finne ock ett pris utsatt, hvarom vi begge må täfla? 70 - -Amykos. - - Din jag blifver; du min, såframt jag vinner i striden. - -Polydeukes. - - Blott rödkammiga fåglar ju plä tuppfäkta om sådant. - -Amykos. - - Antingen nu rödkammarne vi eller lejonen blifve - Lika, så kämpe vi dock ej om annat pris, än det sagda. - - Amykos sade, och tog ihåliga snäckan, och blåste. 75 - Snarligen samlades då inunder de skuggiga lönnar - Städs skönlockige Bebrykers folk, vid ljudet af snäckan. - Sammalunda också hopkallade samtlige hjeltar, - Från det Magnesiska skeppet, i strid storståtlige Kastor. - Desse, såsnart de alltså med handskar befästat af oxhud 80 - Händren, och armarna kring omsnurat de väldiga remmar, - Trädde i drabbningen fram, samt andades död mot hvarandra. - Der bland de äflande tedde sig nu en gräselig täfling, - Hvilkendera som finge på ryggen det bländande solljus. - Genom din skicklighet dock du på resen vann Polydeukes, 85 - Och af strålarna alla blef Amykos träffad i synen. - Men han i sinnet brusande upp, fort skyndade framåt, - Rigtande slaget med händren; då träffade ock Tyndariden - - Hakans spets för den kommande. Mer han nu vredgas än nånsin, - Hugger omkring sig i striden, och skarpt påtränger, mot jorden 90 - Böjd, och de Bebrykers folk anskriade. Hvaremot åter - Hjeltarne sporrade an Polydeukes, den tappre drotten, - Fruktande, att med sin tyngd kanske nedkrossade honom, - Der på det trånga rum, sjelf Tityos liknande mannen. - Sannerlig sonen af Zeus, anträngande härfrån och derfrån, 95 - - Vexelvis med de båda nu högg, afböjande anfall - Från Poseidaons son; så väldig en bjesse han ock var. - Han stod der, af slagen befängd, och spydde den dunkla - Bloden; och samtlige hjeltarne strax upphöjde ett - fröjdrop, - När som de sågo de hiskliga sår kring mun och kring kinder. 100 - Ögonen trängde sig ock i det svällande anletet samman. - Honom förbryllade kongen med händernas gäckande hothugg - Allsids; men då han fann, att det redan var ute med mannen, - Gaf han ett knytnäfslag i dess ögbryn midtöfver näsan, - Och afskalade ändatill skåln all pannan. Den slagne 105 - Baklänges störtad låg, utsträckt i det grönskande gräset. - Dock han reste sig upp, och en skarp strid åter begynte, - Och de förstörde hvaran med de härdade handskarnas gissling. - Bebrykers förste nu händerna rörde mot bröstet af drotten, - Halsen förbi; men anletet vardt med nesliga näfslag 110 - Krossadt för honom utaf okufvelig drott Polydeukes. - Resens lekamen af svett utmärglades; fordom en stor man, - Plötsligen liten han blef, och den andre, ej svikande kampen, - Höjde nu städs mer fylliga lemmar och bättre i fägring. - Men hur dödade sonen af Zeus glupsktätande mannen? 115 - Säg mig, gudinna! Du vet det; och jag, för andra ett redskap, - Sjunger allt hvad du vill, och hvad dig bäst månde behaga. - Sannerlig längtande än utföra en ståtelig hjeltbragd, - Han med sin venstra hand Polydeukes grep i den venstra; - Fallande ut från sidan; och, sökande hugg med den andra, 120 - Breda näfven han lyftade upp från ljumsken till höger, - Och Amyklaiernes kong kanhända han träffat och sårat, - Om Polydeukes ej hufvudet böjt, och med kraftiga handen - Gifvit i venstra tinningen hugg, som träffade axeln. - Men ur gapande tinningen strax flöt bloden, den svarta. 125 - Mannen med venstra han slog, så att tänderna skramlade alla, - Sedan med städse förnyade hugg han anletet ödde, - Tills han kindernas par utrotade. Amykos, resen, - Låg der nu, sanslös sträckt, samt höjde till tecken af stridens - Slut än hvardera handen; hans död var mera ej fjerran. 130 - Fastän segrande, dock ej gjorde du honom beskymfning, - Knytnäfsdrott Polydeukes; han svor dig kraftiga eden, - Kallande egen far Poseidaon ur hafvet till vittne. - Att med berådt mod aldrig mot fremlingar vara förgriplig. - Så låfsjungen du är mig, o kong. Dig, Kastor, jag qväder, 135 - Tyndarides, snabbfålade, kopparbepansrade, lansvän. - - Röfvande förde de med sig bort, Zeus' tvillinga-söner, - Tvenne döttrar utaf Leukippos, och tvenne derhos ock - Bröder följde dem åt, -- Aphareus var brödernas fader, -- - Korade fästmän två, den väldige Idas och Lynkeus. 140 - Men Aphareus', den somnades, graf när kämparne hunnit, - Rusade sämtlige neder ur vagnarna strax mot hvarandra, - Tryckte af lansars tyngd och utaf uthålkade sköldars. - Lynkeus, ropande högt ur sin hjelm, så talte bland dessa: - - Hvarför lyster er strid, olycklige? Hvarför mot andras 145 - Brudar öfven J våld, med blottade svärden i händren? - Har ju åt oss Leukippos förlofvat döttrarna båda - Långt för detta, åt oss är bröllop med dessa besvuret. - J, då det gällde en fremmande bädd, på sätt som ej höfves, - Med mulåsnor och oxar, och fremmande skatters föräring 150 - Ändraden mannens sinne, och stulen ett bröllop med skänker. - Inför er båda också flerfaldiga gånger jag redan - Sjelf har detta förmält, och likväl mångordig ej är jag: - Icke, J älskade män, så egnar de yppersta drottar - Skaffa hustrur åt sig, som brudgumar hafva tillförne. 155 - Stort är Sparta, och stort kappåkningsfrejdade Alis, - Boskapsrika Arkadia med, och Achaiernas städer, - Samt Messana, och Argos, och allt det Sisyphiska kustland; - Flickor der, mång tusen till tal, af hulda föräldrar - Fostras, hvilka i vett och gestalt ej brister det minsta. 160 - Lätt bland dessa er år, att äkta eho som J viljen. - Åt förträfflige man bli svärfar önskade mången, - Ären isanning ju J utmärkte bland alla hjeltar, - Äfvensom fädren också, och derjemte å mödernet stämman. - Låten, älskade nu, vårt bröllop komma till önskligt 165 - Slut: men ett annat åt er vi samtligen skole beställa; - Så har ofta jag sagt; det likväl till den svallande vågen - Fördes af vädrets flägt, och gehör ej följde på orden. - Ty oblida J ären och omedgörliga; än dock - Lyden; J båda åt oss ju på fädernet fränder benämnes. 170 - Men om ert sinne är lystet på strid, och ni måste med blod det - Ömsesidiga split afgörande, slita vår tvedrägt, - Då bör Idas och hans samslägting, kong Polydeukes, - Ej deltaga det minsta, och hålla från striden händren; - Men vi, Kastor och jag, vi skole vår lycka försöka, 175 - Yngre till åren båda; ej må vi åt våra föräldrar - Lemna så mycken sorg: ett lik är tillräckligt ifrån ett - Hus; och de öfrige skola då samtliga vännerna glada, - Brudgumar vordne i stället för lik, samt äkta de begge - Flickorna; höfs ju med ringa förlust stor träta att slita, 180 - - Sagdt; och cn gud ej ville hans ord till toma förvandla. - Ty från skuldrorna lade på marken vapnena neder - Desse som äldre voro, Och Lynkeus trädde i midten, - Svängande väldiga spjutet vid yttersta randen af skölden, - Likaledes också lansspetsen af modige Kastor 185 - Rördes, och buskarnes tagel för hvardera vajande syntes, - De till en början med rigtade spjut inbördes hvarandra - Frestade, om de af kroppen ett blottadt ställe förnumme, - Sannerlig dock lansspetsarne, förrn de skadat någon, - Sönderbrusto, uti de förskräckliga sköldarna fästa. 190 - Dragande svärden ur skidorna sen, de döden å nyo - Stemplade en mot annan, och hvila i striden ej spordes. - Ofta mot breda skölden och tagel buskiga hjelmen - Kastor stötte, och ofta hans sköld skarpögade Lynkeus - Drabbade; udden träffade blott den purprade tofsen, 195 - Men handlofven för honom, som rigtade eggiga svärdet - Rakt mot det venstra knä't, affärdade Kastor, med venstra - Foten vikande: strax han kastade glafven, och bortfly - Sökte till fadrern vård, mot hvilken den väldige Idas - Lutad, skådade au de befryndade männernes envig. 200 - Men framrusande stötte Tyndaridas breda geväret - Rakt veklifvet igenom och nafveln, och kopparn på stunden - Föste tarmarna ut; så till marken dimpande sträcktes - Lynkeus; ögonens lock omhöljde ett tyngande slummer. - Dock ej heller den andra af sönerna Laokoosa 205 - Såg vid fädernehärden, sen bröllopets glädje han firat. - Ty framstående pelarn uppå Aphareiska värden - Krossade sönder med brådskande fart Messeniern Idas, - Ämnande dermed slunga ihjel den som dräpit hans broder; - Men Zeus värjde det af, och ur händerna stötte den huggna 210 - Stenen, och brände Messeniern upp med sin flammande ljungeld. - Alltså är det ej lätt, att kämpa med Tyndaros' söner. - Väldige, sjelfve, de föddes jemväl, af väldig en fader. - - Hell er, J Leda's söner och oförgängelig ära - Städs vårt qväde förlänen! Ju skalderna älskades alla 215 - Af Tyndarider, af Helena med, och de andre heroer, - Hvilka Ilion störte, och hämnades kong Menelaos. - Eder, o drottar, rykte förskaffade Chiiske sångarn, - Qvädande Priamos' stad och Achaiernes snabba galejor, - De Iliadiska strider, och härnadens torn, Achilleus. 220 - Derfor åt eder också jag ljudliga Musernas håfvor, - Sådana sjelfve de unna, och såsom mitt hus det nu gitter, - Sådana hembär. Skönst är af skänker för gudarna sången. - - - - -XXIII. Idyllen. - -ÄLSKAREN. - - - Älskogsfånig en man höll kär ovänlig en gosse, - Till utseendet god, men till lynnet ej sådan han syntes. - Älskaren hatade han, och ej röjde den ringaste spakhet; - Ock ej visste han, hvad för en gud var Eros, och hurdan - Bågen i händren, hur bittra de skott han möt gossarna skjuter: 5 - Var så i allt sitt tal och i allt umgänge en tvärvigg. - Ingen släckning i lågorna gafs; ej läppens förtjusning, - Ögonens strålande glans ej heller, ej kindernas rosor, - Icke ett ord, och icke en kyss, att kärleken lindra. - Men som ett skogens djur misstänksamt på jägrarna skådar, 10 - Så han i allo bemötte den arme, och buttra hans läppar - Voro, och ögonen blickade grymt; trots röjde de endast, - Anletet svarade ock mot gallan; försvunnen dess färg var, - Harmens förmätenhet fyllde hans själ; men äfven som sådan, - Syntes han skön, och älskaren mer hänfördes af harmen. 15 - Slutligt ej längre han bar Kythereia's häftiga låga, - Utan begaf sig dädan, och gret vid den rysliga kammarn, - Kyssande trösklen; och så upphöjande rösten han talte: - - Skräcklige gosse, ock vilde, ett foster af grym lejoninna, - Gosse af sten, och ej kärleken värd, dig kom jag ätt bringa 20 - Denna min yttersta skänk, rännsnaran; ty icke jag mer dig, - Pilt, vill plåga, du stickne; men jag mig ämnar begifva - Dit du mig sjelf har dömmt, ock för alla gemensam är vägen, - Såsom det sägs, der för älskande finns botmedel i glömskan. - Men om jag förde det allt till läppen, ock tömde i bottnen, 25 - Skulle jag ej ens så utsläcka min längtan. Jag bjuder - Nu din tröskel ett evigt farväl. Nog vet jag hvad händer. - Rosen är äfven skön, och hon bringas af tiden att vissna; - Äfven violen om våren är skön, men hon snarligen åldras; - Hvit är liljan jemväl, och förvissnar då bladena falla; 30 - Hvit är snön, men smälter ändock, såsnart som han kram blir; - Ock är ynglinga skönheten skön, men varar ej länge. - Tid skall komma ännu, då du ock blir nödgad att älska, - Då du förtärd i ditt bröst skall gråta de bittraste tårar. - Men, o gosse, bevisa mig dock det yttersta vänsprof: 35 - När du, gående ut, mig upphängd här vid din tröskel - Skådar, så hasta då icke förbi olyckliga älskarn, - Utan stanna, och grät mig en stund, och sen tåren du offrat, - Lös mig ifrån hängrepet, ooh mig så i kläder från din kropp - Svep, och betäck mig varligt, och kyss omsider på slutet, 40 - Och åt den döde förunna din läpp; mig bör du ej frukta. - Mer ej vaknar jag upp, änskönt du mig kysste försonad. - Hålka mig ut derjemte en graf, som gömmer min älskog. - Och när du går, tre gånger mig säg: der hvilar du, hjertkär; - Ja, om du vill ock detta: en dejelig vän jag har mistat! 45 - Teckna en grafskrift med, som jag dig affattar i verser: - _Denne, o vandringsman, har Kärleken dräpit; ej hasta, - Utan stanna, och säg: hårdhjertad var vännen, han hade!_ - Han, sen detta var taldt, tog stenen, och välte mot väggen - Ändatill trösklens midt den hiskliga stenen, och fastknöt 50 - Genast spensliga repet, och kastade snaran om halsen, - Sparkade ock bort stödet för föttren, och hängde så derstäds - Död. Men den andre öppnade dörrn, och såg nu den döde - Hängd på sin egen gård; mellertid han ej rördes det minsta - Alls i sin sjal, ej gret han den somnade yngling, men likets 55 - Ynglinga kläder han sölade ned; gick sedan till kämpa - Lekarna bort; och sökte i fjerran de älskade baden. - Kom så också till den gud, vanärat han hade; ty Eros - På bildfoten af sten vid randen af vattnet var uppställd. - Störte nu stoden omkull, och trotsige svennen ihjelslog; 60 - Böljan färjades röd, och deröfver sväfvade orden: - - Glädjen er, älskare, nu! Han som hatade funnit sin bane. - Älsken, J älsklingar nu, ty en gud vet dömma er alla! - - - - - -XXIV. Idyllen. - -LITEN HERAKLES. - - - Tio månader gamla Herakles tillförne Alkmena, - Den Mideatiska, jemte den en natt yngre Iphikles, - Sedan hon tvättat båda, och mättat båda med morsmjölk, - Lade i kopparskölden, det präktiga vapnet, som borttog - Sjelf Amphitryon nyss från den dödade drott Pterelaos. 5 - Rörande sönernas hufvuden nu, så ordade modren: - Sofven, J piltar små, ett ljuft och förfriskande slummer! - Sofven, J hjertan små, gullbröder, och hurtige gossar, - Sömnen lycklige in, och lycklige vaknen i morgon! - - Sade, och svängde den väldiga sköld; dem fängslade sömnen. 10 - Nen då vid midnattstid sig Björnen vänder till nedgång, - Gent mot Orion sjelf, som blottar den villiga skuldran, - Då affärdade två vidunder försåtliga Here, - Ormar som hvälfde sig fram i dunkelfärgade ringlar, - Han till den breda trösklen, der dörrns ihåliga poster 15 - Stå, samt hotande bjöd dem sluka den späde Herakles. - Desse nu vecklande ut der på golfvet bukarna båda, - De blodslukande välte; ur ögonen lyste en arg eld, - Medan de nalkades, sprutande ut det förskräckliga giftet. - Men då med spelande tungor de voro till gossarna nära, 20 - Se, då vaknade ock (Zeus skådar ju allt här i verlden) - Begge Alkmena's söner, och ljus kringspriddes i huset. - Genast skriade till, då han märkte de elaka djuren - Uppå den hålkade skölden, och såg obändiga tändren - Iphiklees, samt sparkade bort ulltäcket med föttren, 25 - Sökande flykta sin kos; men motstånd gjorde med händren - Heraklees, och snärjde de två med tryckande fängsel, - Fattande struparna, der det förödande giftet är anbragdt - Hos de skadliga ormar, som äfven gudarne afsky. - Men de två deremot sig med ringlarna välfde om gossen, 30 - Den senborna, och diende, städs gråtlösa hos amman. - Åter igen de löste sig af, när knotorna tröttnat, - Sökande från det tryckande fängslet befrielse finna. - Nu Alkmena försporde ett skri, först vaknad af alla, - Stig, Amphitryon, upp! Mig griper en bäfvande fruktan; 35 - Stig du, och bry dig ej om, att binda vid föttren sandaler! - Hör du ej hur förskräckligt den yngre af gossarna skriker? - Märker du ej, att väggarne här, i den mörkaste natten - Samtlige skina så klart, fast morgonrodna'n ej randats? - Något i huset å färde mig är, -- är, bäste af männer. 40 - Sade; men han åtlydde sin maka, och steg så ur sängen, - Skyndande efter sitt svärd, det prydliga, hvilket beständigt - Hängde å väggen öfver hans bädd på knaggen af ceder. - Sträckte handen också mot det nyutsydda bantleret, - Lyftande upp med andra den väldiga baljan af Lotos. 45 - Men sofkammarn igen, den rymliga, fylldes af mörker. - Sen han till tjenarne ropte, som snarkade starkt i sömnen: - Tagen på härden min eld, och bringen så fort som är möjligt, - Tjenare mine, och skjuten från dörrn de kraftiga riglar! - Uppstån, hurtige tjenare! Sjelf husbonden er ropar. 50 - Genast funno sig in med brinnande facklor i händren - Tjenarne. Huset af folk uppfylldes, som äflades alla. - Sannerlig, när som de skådade nu dibarnet Herakles, - Hvilket de vilddjur två omfattat med spädaste händren, - Slogo de händerna skriande hop. För Amphitryon fadren 55 - Gossen ormarna viste, och spratt af glädje i höjden - Barnsligt; lade så leende ned vid föttren af fadren - Dessa förfärliga djur, som voro betyngda af dödssömn. - - Men Alkmena derefter i moderligt sköte emottog - Halfdöd liten Iphikles, af fruktan kiknande pilten, 60 - Ooh ulltäcket inunder Amphitryon lade den andra - Sonen, och åter i sängen steg, och tänkte på hvilan. - - Redan för tredje gång nu tupparne sjöngo om dager, - Och Teiresias då, den i allt sannfördige siarn, - Kallade hem Alkmena, och nyliga saken förtäljde, 65 - Samt anmodade honom, att hvad allt detta betydde, - Säga. Och vore det ondt, som gudarne hafva i sinnet, - Dölj ej, skonande mig; ty att icke är möjligt för menskor, - Att undvika hvad moiren på sländan äflande spinner, - Dig, min Enereides, fast högt förståndig, jag lärer. 70 - - Så nu drottningen talade; han genmälte och sade: - Trösta dig, herrliga konungamor, Perseiska ättling! - Ty vid mitt ljufliga ljus, tillförne från ögonen gånget, - Bland Achaiinnorna många på knäet den finaste spånad - Skola med bävan tvinna, om qvällarna sent Alkmene's 75 - Namn låfsjungande; du skall vårdas af Argeiinnor. - Sådan denne din son till himlen, der stjernorna tindra, - Upp sig höjer som man, bredbröstade hjälten, af hvilken - Djuren alla besegras, ock samtlige männerne äfven. - Sedan han tolf storverk fulländat, -- så ödet beslutit --, 80 - Bor kan hos Zeus; allt dödligt Trachiniska bålet behåller. - De odödliges måg skall han heta, hvilka nu dessa - Skrymsliga odjur sändt, att barnet i grund föröda. - Sannerlig kommer en dag, då i bo't hjortkalfven af ulfven, - Den hvasstandige, sedd, ej väcker dess lystnad att mörda. 85 - Men, o qvinna, du hafve tillreds eld askan inunder; - Skaffen derhos torrved af aspalathos, eller af bjornbär, - Eller genist, eller ock den i vind omruskade hagtorn. - Sedan på stickor ur skogen de här två ormarna uppbränn, - Gör det vid midnattstid, då de ämnade dräpa ditt skötbarn. 90 - Samlande tidigt ihop den glödande askan, en tärna - Körande med sig upp på en klippbrant; gånge så dädan - Oomvänd. Nu renen ert hus med sofvande svavlet, - Kasta den varligt ned allsamtlig i strömmen, för medvind, - Först; och derefter med salt utblandande (såsom är öfligt) 95 - Renaste vatten, stånkan omkring från drypande qvasten; - Sist högtsittande Zeus ock bören J offra en hangris, - Att högtsittande städs J öfver er fiende blifven. - - Sade; och elfenstolen bakom sig skjutande, dädan - Gick Teiresias, tung som han var af de samkade åren. 100 - Heraklees af sin mor, en späd vinvanka i gärdet, - Fostrades upp, samt son till Argeiern Amphitryon nämndes. - Bokstafskonsten Linos, den åldrige, lärde nu pilten, - Sjelfve Apollon's son, sömnlös omvårdare, hjelte; - Åter att spänna sin båge, och träffa med pilarna fläcken, 105 - Eurytos, rik på de rymliga fält, af fäderna ärfda. - Men till sångare gjorde, och formade händerna båda, - Boxbomcittran att slå, Philammon's son, Eumolpos, - Huru på stående fot gumperidande männer från Argos - Kasta hvarandra i brottlande kull; hur kämpar i näfstrid 110 - Med förskräckliga handskar; och hvad, nedböjda mot jorden, - Pankratiasterne funnit för stridsknep, äflande konsten. - Det allt lärde han sig i skola hos sonen till Hermes, - Harpalykos, Phnoteern, som ej ens skådad på afstånd - Någon vågade bida; då han omkämpade priset. 115 - Sådant ögonbryn låg öfver den skräckliga synen. - Men att hästar och vagn framköra på banan, och vända - Kringom målet med sådant besked, och att akta sitt hjulnaf; - Detta sia son med innerlig lust Amphitryon lärde - Sjelf; ty så många klenoder ifrån de ilande kämpspel 120 - I hästnärande Argos han vunnit hade; ej sönder - Voro de vagnar han åkt, men mistat af åldren sitt remtyg. - Att med en framsträckt lans, och med ryggen beskyddad af skölden. - Falla ut mot sin man, och ej rädas för glafvarnes påhugg; - Att uppställa phalangen, och riktigt beräkna ett bakhåll 105 - Af anryckande fienders här, och att ryttarne mana, - Riddaren Kastor lärde, då flykting från Argos han lände. - Vid den tiden, då riket och vingårdasträckorna Tydeus - Egde, som fått af Adrestos det hästinkörande Argos. - Sannerlig Kastor ibland halfgudarna icke en ende 130 - Kämpe vår lik, förrn kraften af ålderdomen förtärdes. - - Så nu den hulda modren åt sig lät fostra Herakles. - Var ock sonen beredd helt nära vid fadren till sofbädd - Ståtlig en lejonhud, högälskelig äfven för honom; - Middagskosten var stek, och i korgen en väldelig Dorisk 135 - Bulla, som kunnat minsann sjelf trägårdsmästaren mätta; - Men om qvällen var ringa hans spis, ej kokad på kökseld - Och okonstlad en skrud nedhängde till midten af vaden. - -[Slutet saknas.] - - - - -XXV. Idyllen. - -HERAKLES LEJONDRÄPAREN. - - -[Början saknas.] - - Honom den åldrige svarte, en åkrarnes vaksame plogkarl, - Hörande upp med det arbete, nu han hade för händer: - Gerna, o fremling, jag vill dig säga allt hvad du spörjer, - - Rädd för skräckelig näpst af vägabeskyddaren Hermes; - Ty det säges, att han mest vredgas af himmelens gudar, 5 - När den om väg nödlidande man man något förvägrar. - Frodige hjordane här, tillhörige kong Augeias, - Beta ej alla gemensamt fält, ej gemensama platser; - Utan andre de vanka på stränderna invid Elisson, - Andre vid helig bädd af gudomlige floden Alpheios, 10 - Andre uppå drufrika Buprasios, somlige härstäds, - Särskilt äro också inrrättade fällor för alla. - Men åt hjorden, ehuru den är ofanteligt talrik, - Städse de grönskande fält här ge tillräckelig näring. - Kringom Menios' stora moras; ty ljufliga örter 15 - Vexa på daggiga ängarna upp, och i dälderna äfven - Rikligen, hvilka föröka hos hornade boskapen styrkan. - Detta stället för dem, till högre handen från dig, - Visat sig, stort som det är, bortom den rinnande floden, - Der som platanerne vexa med alltid lummiga kronor, 20 - Vildoliven jemväl, den grönskande, herda-Apollon's - Heliga träd; o fremling, den allsannfärdige gudens. - Strax bredevid i en räcka för oss, jordbrukare, kojor - Byggde blifvit, som åt konungen mycken och gränslös - Rikdom samle med flit, i de trefaldt plogade lindor 25 - - Kastande nu utsädet, och nu desslikt i det fyrfaldt. - Vinplanterarne nog, mångidoge, gränserne känna, - Hvilka till pressarna gå, när sommaren står i sin fägring. - Samtliga detta gebit tillhör välkunnig Augeias, - Hvetebärande fält, samt trädframalstrande dungar, 30 - Bort till yttersta randen af åsen, den källsprångrika; - Den båd sent och bittida vi med vårt arbet' besöke, - Liksom det tjenade höfs, som fingo på fältet sitt dagsverk. - Men du, säg nu åt mig, (för dig också det skall nyttigt - Vara) af hvilket behof nödsakad du hit har kommit: 35 - Om du Augeias kanske eller någon af tjenarehopen - Söker, som finns hos honom. Men jag välkunnig om saken, - Gerna berättar dig allt; ty jag tycker dig icke från mesar - Stamma, ej heller dig sjelf af naturen mesarna likna. - En så herrlig gestalt utmärker dig. Sannerlig slike 40 - Sönerne af odödliga månd' bland dödlig dväljas. - - Honom svarade då Zeus' stridbare ättling och sade; - Visserlig, gubbe, jag nu de Eperiers förste, Augeias, - Önskade täfla, för hans skull också hitförde mig värfvet. - Om måhända han vistas bland borgarefolket i staden, 45 - Vårdande allmänt väl, eller ock handhafvande lagen, - Bjud på, gamle, att någon af tjenarne visar mig vägen; - Någon på åkrarna här bland de mer välaktade fogdar, - Hvilken jag sade ett ord, och af samma förnumme ett motord. - Annan för andra man är behöflig, en gud så förordnat. 50 - - Honom svarade gubben igen, den förträfflige plöjarn: - Bland odödlige, säg, på vars bud, o fremling, du kommer; - Så skall hela den sak, du begär, uppfyllas nu genast. - Ty Augeias, älskelig son till Helios, ankom - Jemte sin egen son, den i kraft förträfflige Phyleus, 55 - Hit från staden i går, i beråd att dagarna många - Öfverskåda det gods, otaligt på fälten han eger. - Ock för konungars sinne alltså sig månde det lika, - Att då de sjelfve sitt hus omvårda, så vinner det trefnad. - Låtom osa gå nu till honom; och jag vill visa dig vägen 60 - Till vår koja, och der vi förmodligen konungen träffa. - - Talte; och gick så förut, men i sinnet han grubblade mycket, - Skådande lejonets hud och den handuppfyllande klubban, - Hvadan fremlingen var, samt önskade honom bespörja. - Dock till sin läpp han tryckte det ilande ordet, af fruktan, 65 - Att med ett oträngdt prat tilltala den brådskande mannen - Möjligtvis: det är svårt, att en annans tanke begripa. - - Men de kommande genast på afstånd varsnade tvefaldt - Hundarne, både af kropparnes lukt, och af dånet från föttren. - Skräckeligt skällande nu, påsprungo de härfrån och derfrån 70 - Hjelten Herakles, Amphitryon's son; men deremot gnbben, - Under ett vänligt glafs, de smekte med viftande svansar. - Dessa med stenar påstund, upptagna från marken till skrämskott, - Dref han tillbaka, att vika sin kos, och med bister en stämma - Tråtte han samtlige, nödgande så dem sluta med skallet, 75 - Glad mellertid i sin sjel derför att de vaktade kojan, - När han hemma ej var. Och han talade ordet och sade: - - Hvad för ett djur, minsann, ha de herrskande gudar ej skapat, - Att med menniskor vistas i lag! Hur är det ej vettigt! - Ja, om det hade förstånd, motsvarande äfven uti sig, 80 - Och om det visste, på hvem sig skickas att vredgas, hvem icke, - Ej bland djuren ett enda med det skull' tvista om äran. - Men nu är det i hög grad argt, och modigt i otid. - - Talade så; och skyndande fram, herdkojan de hunno. - Solen derefter mot randen af vestern hästarna vände, 85 - Bringande qvällens stund, och nu kommo de frodiga småkräk - Åter från betesmarkerna hem till stall och till fållor. - Sen derefter af kor otaliga skaror på skaror, - Viste sig, kommande an, likt regnförkunnande skyar, - Hvilka på himmelen vanka, och röna sig ideligt framåt, 90 - - Drifne af sunnans kraft, eller ock af den Thrakiske nordans, - Icke på dem finns räkning i rymderna, hvarest de sväfva, - Icke besked, ty så många bakefter de flyktande vältar - Vindens styrka, ock andra på nytt sig stapla på andra. - Hjordar af kor här följde städs desslikes på hjordar. 95 - Men allt fältet fylldes dervid, och stigarne alla - Af den vandrande drift, och vid råmandet ljödo de digra - Åkrar, och fållorna fyllde i hast fotsvängande kornas - Hjordar, och samtliga fåren, också instängdes i stallen. - Der ej en endaste man, -- oändligt var fänadens antal -- 100 - Stod overksam vid komna, och saknade något att syssla; - Utan den ene han der träklafvarna fäste vid föttren - Med välformade remmar, och satte sig nära, att mjölka, - Medan till mödrarna släppte en annan de älskliga fostren, - Längtande alla att dricka utaf högst ljufliga mjölken. 105 - En höll ståfvan, en arm löpe till mustiga osten, - Åter en ann dref tjurarna in, från qvigorna afskildt. - Men Augeias besökte de samtliga ställen, att skåda - Hvad för rikedoms skatt åt honom af herdarna samlats. - Sonen och kraftfall drott, mångråde Herakles derjemte 110 - Följde med kongen, som mönstrade så sin stora besittning. - Derstäds, hur okufveligt än ett hjerta i bröstet - Egde Amphitryon's son, och i allt vällempeligt städse, - Högligen dock han förväntes åt fasliga mängden af boskap, - Skådande den. Ty aldrig man trott, ej heller - förmodat, 115 - Att en endaste mans så många de voro, ej ties, - Hvilka af konungar alla de boskapsrikaste varit. - Men åt sin son förärade Solen den särdeles skänken, - Boskapsrik bland dödlige män att vara för alla; - Ja, han förkofrade idkeligt sjelf dess samtliga hjordar 120 - Helt och hållet; förty ej nånsin besökte en krämpa - Boskapen; hon emellertid plär herdarnas mödor föröda. - Men städs flere behornade kor, städs bättre och bättre - Fostrades idkeligt år från år; ty alla de voro - Afvelsama förträffligt, och hvar gång födde de kokalf. 125 - Gingo med den hvitbenta också trehundrade tjurar - Samt krumhornade stolt, och derhos tvåhundrade andra, - Bruna, och alla de ren fortplantningsmessige voro. - Sen till dessa ännu tolf andra i driften befunnos, - Helgade Sonen, till skimret en hvar jämförlig med svanen, 130 - Skönt mjellhvita, uti fotsvängande hjorden de skönsta. - Derföre sklllda från vallen de äto det herrliga gröngräs - Ute på betet, och yfdes en hvar der öfver sin fägring. - När som ur skogarnas snar framkommo de ilande odjur - Till slättmarken, i akt att döda de betanda korna, 135 - Desse till striden först antågade, förde af lukten, - Och förskräckeligt bölade; död framlyste i blicken. - - Bland dem vida i kraft utmärkte sig, liksom i styrka, - Samt högtrotsighet Phaeton stor, den herdarne alle - Med en stjerna förliknade; så bland öfriga hjordar 140 - Vandrande lyste han vida, ock var storståtelig bjesse. - Blackige lejonets torrkade hud knäppt denne bemärkte, - Förrn han rännde åstad mot den välvarskodde Herakles, - Ämnande såra hans sida med hufvut och väldiga pannan. - Den pårusande tjurn grep konungen strax i det venstra 145 - - Hornet med senfast hand, och till marken neder han böjde - Nacken, så styf han än var; sen stötte han honom tillbaka, - Tryckande på med skuldran, och han, ansträngande alla - Musklernas kraft, uppreste sig rakt på yttersta basen. - Kongen förvånades sjelf, och derjemte den krigiske sonen, 150 - Phyleus, samt herdmännerne ock hos behornade korna, - När Amphitryon's sons obändiga styrka de sågo. - - Lemnande der de bördiga fält, nu desse till staden - Sig förfogade båda, så hjelten Herakles, som Phyleus. - Och såsnart som de tre folkhvimlande vägen beträdde, -- 155 - Läggande smalare stigen; tillrygga med skyndande fötter, - Hvilken från stallen gerad vingården igenom var anlaggd, - Men i den grönskade skogen befanns ej särdeles märkbar, -- - Der tilltalade nu kärälskelig son af Augeias - Ättlingen till högthronande Zeus, som följde bakefter; 160 - Lutande sakta sitt hufvud emot dess högra axel: - Fremling, som hade om dig tillförne ett prat jag förnummit, - Så alldeles, minsann, jag uti mitt sinne det - likar. - Ty en vandrande man från Argos, i ungdomens fullkraft, - Lände till oss, en Achajer han var, från Helike's kustland. 165 - Denne berättade då, så att flere Epejer det hörde, - Hur bland Argeierna en, -- han var sjelf närvarande --, dräpit - Skräckeligt lejon och vildt, vidunderlig fasa för landtbor, - Hvilket i Zeus' af Nemea lund djup kula bebodde. - Jag ej känner bestämdt, om han var från det heliga Argos 170 - Sjelft, eller bodde i sta'n Tiryns, eller ock i Mykene. - Så nu berättade denne, och sade, att hjelten till födslen - (Om jag för öfrigt sanningen minns) härstammar - från Perseus. - Icke jag tror, att en ann bland Aigialeerna detta - Vågat, än du; och lejonets hud synbarligen röjer 175 - Händrens väldiga bragd; den hud som dig sidorna täcker. - Säg mig derföre först, (att jag väl i mitt sinne må veta, - Hjälte, om nu jag gissade rätt, eller gissade orätt) - Om densamme du är, som för oss, åhörande, nämnde - Sagde Achaier från Helike's stad, och om rätt jag dig känner. 180 - Säg mig, huru du dräpte det olycksbringande vilddjur, - Samt hur det kom till Nemea's lund, den vattenförsedda. - Ty du skulle ej träffa ett slikt vidunder i Apis, - Fastän önskande se; det närer ej sådana nånsin, - Men blott björnar och svin, och vargarnes skadliga yngel. 185 - Derför förvånades alla, som då på berättelsen hörde; - Somlige mente jemväl, att han ljög, den resande mannen, - Och med en tanklös tunga besvek närvarandes öron. - - Så nu talte, och drog sig från midten af vägen åt sidan - Phyleus, att den för båda i bredd tillräckelig blefve, 190 - Och att han lättare hörde hvad nu förtäljde Herakles, - Hvilken med följande ord, ledsagande, talte till honom: - - O Augeiades, hvad du mig tillsport för det första, - Det har du sjelf på punkten minsann helt lättligen gissat. - Nu vill jag säga dig ock, vilddjuret beträffande, saken, 195 - Hur som den lyktade sig, emedan du längtar att höra; - Utom, hvadan det kom; förty, fast många de äro, - Ingen ibland Argeierna dock förvisso det sade. - Af odödliga någon, förmode vi endast, för offren, - Vredgad uppå Phoroneiska män det onda dem påsändt. 200 - Ty anrusande alla Piseerna, liksom en störtflod, - Lejonet rastlöst ödde; och mest de Bembiniaier, - Boende närmast till, olidliga härjningar kände. - Aldraförst mig denna bedrift pålade att lykta - Eurystheus, och mig bjöd nedgöra det skräckliga odjur. 205 - Men då tog jag mitt böjliga horn, och det hålkade kogret, - Fullt med pilar, och gick; och i andra handen min klubba, - Barkomgifven, och väldig, och gjord af skuggigt - olivträd, - Lagom stor, den jag sjelf vid Helikons heliga sida - Hittade, ryckande upp tättsittande röttren med stammen. 210 - Men när sedan jag kom till den ort, der lejonet dvaldes, - Se, då tog jag bågen, och förde till rörliga vredet - Strängen, och fästade genast dervid smärthysande pilen. - Förande ögonen kring, jag sökte det skadliga odjur, - Om jag finge det se, förrn det mig hunnit bemärka. 215 - Redan var middagstid, dock ingenstädes dess fotspår - Kunde jag än bli varse, ej heller förnimma dess rytning, - Ej af menniskor någon befann sig vid valln, och - på åkern - Sågs vid besådda fåran ej en, som fråga jag kunnat, - Utan i fållorna höll blek rädsla dem samtligen stängda. 220 - Föttren jag hvilade ej, kringsökande löfviga berget, - Förrn jag lejonet såg, och derhos försökte min styrka. - Just nu vandrade det vid aftonens stund till sin kula, - Mättadt både af kött och af blod; den raggiga manen - Kring nedsölad af dräp, och den dunkelblickande synen, 225 - - Bröstet jemväl; med tungan sitt skägg omslickade busen. - Men jag gömde mig strax i de skuggiga buskarna undan, - Uppå den skogiga kulln, afbidande lejonets ankomst - Och då det nalkades, sköt jag emot veklifvet åt venster - Fruktlöst; ty ej trängde sig piln den hvassa, igenom 230 - Köttet; men, studsande åter, den föll i grönskande gräset. - Men det lyfte påstund sitt blodiga hufvud från jorden, - Häpet, och lopp omkring öfverallt, med ögonen båda - Blickande, samt framviste de hiskliga tändren i gapet. - Det jag en annan pil motsände från senan å nyo, 235 - Ledsen, att så den förra mig för onyttig ur handen, - Träffade ock i midten dess bröst, der lungan har säte. - Men likväl i dess hud mångsmärtlige pilen ej trängde, - Utan ned vid fötterna föll, fullkomligen gagnlös. - Tredje gången jag ville, i själn uppbragt på det högsta, 240 - Bågen spänna, men mig, med ögonen gloende, märkte - Det omåttliga djuret, och kring knävecken det svängde - Långa svansen, till strids sig rustande; hela dess nacke - Fylldes af vrede, och manen sig högt uppreste, den gula, - Hos det rasande djur; som en båge kröktes dess ryggrad, 245 - Medan det drog sig hop, veklifvet inunder och ljumskem - Liksom då vagnbyggmästarn, i mång värf kunnige mannen, - Grenarna böjer utaf lättspjelkiga fikonträdet. - Värmda i elden förut, till beslag åt stolen på axeln, - Men ur händerna flyr långbarkiga fikonträdet, 250 - Böjdt, och sin kos med ett endaste skutt borthoppar i fjerran: - Så det förskräckliga lejon mot mig anrusade våldsamt, - Sökande såra min kropp; jag pilarna då med den i ena - Handen sträckte, och kappan som hängde på axlarna dubbel; - Men med den andra jag höjde min torra klubba, och anföll 255 - Hufvud och tinning; i tu jag slog med detsamma den torra - Skogsoliven emot det högofantliga odjurs - Lurfviga skalle. Så damp det omkull från höjden till marken, - Innan det nalkades mig, samt stod nu på darrande fötter, - Lutande hufvudet neder; ty mörker om ögonen båda 260 - Kom, när hjernan med kraft vardt sönderkrossad i skålen. - Men odjuret jag då, förbluffadt af smärtorna tunga, - Varsnande, förrn det återigen hann samla sig krafter, - Dängde emot obändige nackens muskel i förväg, - - Kastande bågen bort och det månghopsömnade kogret. 265 - Kraftfullt strypte jag sen med väldiga händerna bakfrån - Fattande tag, att icke mitt kött det refve med klorna; - Ändatill marken med makt bakhasarna tryckte jag neder - Med anträngande häl, och dess sidor försvarte mig låren, - Tills jag bogarna ock utspännde, och ställde det upprätt, 270 - Andlöst; blef så det väldiga lif ett byte för döden. - Sedan besinnade jag, på hvad sätt hårhalsiga huden - Af det dödade djur jag skulle från lemmarna draga; - Gräselig mycket besvär; emedan med jern det ej kunde - Afflås, icke med sten eller träd, då jag gjorde försöket. 275 - Men den tanken ibland odödliga någon mig ingaf, - Att med egna dess klor fråndraga lejonet huden, - Snart afflådde med dem jag, och svepte om lemmarna skinnet. - Att det blefve mig värn i den skarpansättande striden. - Detta, min vän alltså, var banen för Nemea's lejon, 280 - Som mång smärtor förut tillskyndade menskor och boskap. - -[Slutet saknas,] - - - - -XXVI. Idyllen. - -BAKCHANTINNORNA. - - - Ino och Autonoa, och den äppelkindta Agaua, - Sjelfva trenne till tal, tre danslag förde till berget, - Men då de brutit sig lummiga löf af den mossiga eken, - Lefvande murgrönsblad, och asphodelos, vexande lågländt, - Tolf altaren de byggde uppå renrödjade ängen; 5 - För Dionysos nio, och trenne för Semela voro, - Och då med händren ur skridet de tagit de fejade offren, - Lade de dem vördsamligen ned på de doftiga altar, - Såsom dem sjelf det lärde, och gillade sjelf Dionysos, - Pentheus skådade allt från otillgängelig berghäll. 10 - Under ett hemlands träd, den åldriga mastix, förborgad. - Honom varsnade först Autonoa, skriande hiskligt, - Samt kringspridde, i det hon med föttren dem plötsligen påsprang, - Offren åt yrande Bakchos, som oinvigde ej skåda, - Sjelf hon rasade, strax de öfriga rasade alla. 15 - Pentheus flydde förfärad sin kos, och dessa förföljde, - Lyftande manteln upp från gördlarna till knävecken. - Pentheus talte då så: hvad är det J viljen, o qvinnor? - Det, Autonoa svarte, du förr skall veta än höra. - Modren vrålande nu, omfattade sonen vid hufvut 20 - Likasom vrålet höres ifrån lejoninnan med yngel, - Ino hon återigen bröt väldiga skuldran med bladet, - Trampande magen med föttren; Autonoa gjorde detsamma. - Men de öfriga qvinnor fördelade resten af köttet, - Och ankommo till Thebe, med blod nedsölade alla, 25 - Bringande pest hem, icke mer Pentheus åter från berget, - Qvittar mig lika; men ingen försöke att med Dionysos - Stöta sig; kunde väl ock långt svårare lida än detta, - Fyllde han nio år, eller går på det tionde redan; - Vare jag sjelf oskyldig, och mig oskyldige gille! 30 - Detta orakel ifrån Zeus, aigisförarn, må äras: - Fromes söner ha lycka och fröjd; ofromes de ha ej. - Hell Dionysos, som Zeus, den högste, på Drakanon's snöberg, - Sedan han öppnat sitt väldiga lår, nedlade, ett spenbarn! - Hell skön Semela äfven, och hell dess samtliga systrar, 35 - Kadmosdöttrarna, högt af många hjeltinnor besjungna, - Derför att detta de gjorde, på maning utaf Dionysos, - Ett otadeligt värf! Man klandre ej gudarnes rådslag! - - - - -XXVII Idyllen. - -DAPHNIS OCH FLICKAN. - - -Daphnis. - - Paris, herde jemväl, den förståndiga Helena bortstal; - Mera är dock min Helena värd, som herden sin kysser. - -Flickan. - - Pråla ej, pyssling, så bålt; det säges att kyssen är vansklig. - -Daphnis - - Finns dock ljufvelig fröjd i de vanskliga kyssarnas njutning. - -Flickan. - - Munnen sköljer jag ren, och spottar så kyssen å färde. 5 - -Daphnis. - - Sköljer du läpparna? Godt, räck fram dem igen till att kyssas. - -Flickan. - - Passar för dig, att kyssa en kalf, ej lediga jungfrur. - -Daphnis. - - Pråla ej så; ty snart som en dröm dig ungdomen flyktar. - -Flickan. - - Drufvan till russin byts, och den torrkade rosen ej bortdör. - -Daphnis. - - Kom till oliverna der, att jag får dig en saga berätta. 10 - -Flickan. - - Vill ej; äfven tillförne du svek mig med ljuflig en saga. - -Daphnis. - - Kom då till alnarna der, för att höra en stund på min syrinx. - -Flickan. - - Sjelf ditt sinne förnöj; mig lyster ej jämmerligt böra. - -Daphnis. - - Ve, ve, bäfva också, du flicka, för Paphia's vrede! - -Flickan. - - Paphia ger jag farväl; blott Artemis vare mig huldrik! 15 - -Daphnis. - - Tyst! eller skjuter hon dig, och du fastnar i trassliga nätet. - -Flickan. - - Skjuto hon fritt, om hon vill, oss deremot Artemis bistår. -- -- -- - Kom mig ej när med din hand, eller ock jag dig klöser i läppen. - -Daphnis. - - Icke du Kärleken flyr, ej flydd af en endaste jungfru. - -Flicka. - - Flyr helt säkert; vid Pan; men du sjelf bär oket beständigt. 20 - -Daphnis. - - Akta, att guden ej gifver dig bort åt en slemare make. - -Flickan. - - Mången har friat, men ingen ännu mitt sinne behagat. - -Daphnis. - - En bland de många är jag, hit kommen som friare äfven. - -Flickan. - - Hvad skall jag göra, min vän? Af besvär är bröllopet uppfylldt. - -Daphnis. - - Ej har bröllopet qval, ej ringaste smärtor, men danslag. 25 - -Flickan. - - Ja, man säger likväl, att hustrur för männerna rädas. - -Daphnis. - - Snarare herrska de städs; hvem skulle väl hustrurna rädas? - -Flickan. - - För barnsängen jag rädes; en pil af Eleutho är plågsam. - -Daphnis. - - Artemis, din herrskarinna, ju är barnföderskors drottning. - -Flickan. - - Men bli moder jag räds; att min dejliga hy jag ej miste. 30 - -Daphnis. - - Föder du älskade barn, nytt ljus du i sönerna skådar. - -Flickan. - - Säg, hvad skänk du mig ger, om du _Ja_ får, bröllopet värdig. - -Daphnis. - - Hela min hjord skall du hafva, och lunderna alla och hagen. - -Flickan. - - Svär, att du, bröllopet efter, mig ej oviljande lemnar. - -Daphnis. - - Ack, visst icke, vid Pan, om du ock bortjaga mig ville. 35 - -Flickan. - - Bygger du kamrar åt mig, uppbygger du boning och fållor? - -Daphnis. - - Bygger kammar åt dig, och vallar beskedligt din boskap. - -Flickan. - - Men åt min åldrige far hvad, hvad för besked - vill jag gifva? - -Daphnis. - - Han skall berömma ditt val, när friarens namn han förnummit. - -Flickan. - - Säg mig detta ditt namn; ett namn ock fägnar oss ofta. 40 - -Daphnis. - - Daphnis är jag> och min fader är Lykidas, modren Nomaia. - -Flickan. - - Af välbördiga född; jag åt dig dock sämre ej heller. - -Daphnis. - - Icke så fasligt förnäm; du ju eger Menalkas till fader. - -Flickan. - - Visa mig nu din lund, och hvarest din koja är uppbyggd. - -Daphnis. - - - Kom då och skåda, hur spenslige der cypresserne blomma. 45 - -Flickan. - - Beten, J getter mina; jag vill koherden besöka. - -Daphnis. - - Tjurar, beten beskedligt, att jungfrun jag lunderna visar. - -Flickan. - - Hvad har du för dig pyssling? Min barm vidröra du vågar. - -Daphnis. - - Först vill jag blifva bekant med de mognande äpplen du eger. - -Flickan. - - Ha, jag hisnar, vid Pan; din hand tag genast tillbaka! 50 - -Daphnis. - - Lugna dig, älskade mö! Hvi rädes du? Hur du är lättskrämd! - -Flickan. - - Men du mig kastar i diket, och sölar min ståtliga klädning. - -Daphnis. - - Se, det mjukaste skinn jag vill breda inunder din mantel. - -Flickan. - - Ve, ve, äfven du gördelen tog; hvarför då den lösa? - -Daphnis. - - Förstlingsgåfva åt Paphia jag vill gördeln förära. 55 - -Flickan, - - Stanna, eländige! Strax man kommer; jag hör ju ett buller. - -Daphnis. - - Ja, för hvarandra cypresserna der förtälja ditt bröllop. - -Flicka. - - Af min mantel en trasa du gjort; jag blottad är vorden. - -Daphnis. - - Annan mantel och bättre minsann jag ärnar dig gifva. - -Flickan. - - Lofvar mig allting ge; knappt ger du på slutet ett saltkorn. 60 - -Daphnis. - - Måtte jag sjelfva min själ dig på köpet kunna förära! - -Flickan. - - Artemis, var nu ej vred; din ensling är mera ej trogen. - -Daphnis. - - Eros jag offrar en kalf, en ko åt dig, Aphrodita. - -Flickan. - - Jungfru jag vandrade hit, men hustru beger jag mig hädan. - -Daphnis. - - Ja, som mor och gemål, barnsköterska, mera ej jungfru. 65 - - Så, ungdomliga sinnet af kärlekens fröjder berusadt, - Desse smekte hvarann; sig pöste den snattade bädden. - Flickan, stigande upp, gick dän för att getterna valla; - Ögonen sänktes af blygsel, men varmt slog hjertat i barmen; - Han sig till korna begaf, förtjust af det ljufliga mötet. 70 - - - - -XXVIII. Idyllen. - -SLÄNDAN. - - - Slända, spånadens vän, skänk af den blåögda Athanaa, - Du, med hvilken de husvårdande matmödrarne syssla städs, - Följ otvekande oss hädan till Neileus' så berömda stad, - Der bland spensliga rör prålar ett grönt tempel, åt Kypris vigdt. - Dit begäre af Zeus vi oss en välvindig seglats att få? 5 - Att jag måtte min vän skåda förtjust, älskad af vännen min, - Af Chariters, de ljufljudigas, plantskott, af min Nikias, - Att dig, formad med stor konst af det mångmödsama elfenben - Jag må lemna uti händerna af Nikias' hustru sjelf. - Du med henne till manskläderna skall spinna en mängd af tyg, 10 - Många äfven utaf finaste sort, qvinnornas högtidstyg. - Ty lammödrarna, två gånger hvart är klippta på betesmark, - Skänka mjukaste ulln Theugenis, skönhäliga läkarfrun. - Så arbetsam är hon, älskar jemväl hvad de förståndiga. - Ty jag ville dig ej gifva till overksamt och arbetslöst 15 - Hus, emedan dock stammar ifrån egen vår landsort hän. - Ty ditt fädernehem byggde en gång Ephyrern Archias, - Den Trinakriska öns merg, och de storsinnade männers stad. - Flyttad bort till en man, hvilken sig lärt mången förträffelig - Läkdom, jagande hän skräckelig farsot från de dödliga. 20 - Du med Ionerna nu skall i Milets tjusande bygder bo, - Att skönsländig må ock Theugenis bli nämnd af sitt landsmansfolk, - Samt att städs du jemväl vare af sångvännen en minnespant. - Detta säkert skall en säga en ann, skådande dig: så högt - Skattas liten en skänk. Värde har allt, gifvet af älskade. 25 - - - - -XXIX. Idyllen. - -FAVORITEN. - - - _Vin och sanning derhos!_ o du älskade pilt, så sägs, - Oss sannfärdighet höfs, som vi vore berusade. - Jag skall säga dig ting, som förborgats i själens djup. - Ej du älskade mig med ditt helaste hjerta, ej, - Eller hur? Ty en hälft af mitt lif jag besitter blott, 5 - Och den lefver i dig, men förlorad den andra är. - Ja, så ofta dig täcks, o, jag lefver de saligas - Dagar, när dig ej täcks, i en sorgelig dunkelhet. - Huru skickar sig det, att på älskaren samka qval? - Men om lyda du ville mig, gosse en äldre man, 10 - Då långt bättre dig sjelf du befunne, och priste mig. - Oss ett endaste bo i ett endaste träd inred, - Dit ej smyga sig kunna de giftiga ormarna. - Men nu fladdrar du kring, och i dag du på annan gren - Dväljs, i morgon på ann; så du hoppar från qvist till qvist. 15 - Om din tjusande blick ett berömmande ord sig vann, - Till treårig en vän, eller mer, du berömmarn gör; - - Den dig älskade först, du ej låtsar ha kännt tre dar. - Af högmodige män du mig synes exempel ta. - Älska, medan är tid, den som liknar dig aldramest. 20 - Ty om sådant du gör, du förträfflig af medborgsmän - - Nämns, och Kärlekens gud dig ej varder en oblid gud, - Han som männernas bröst så behändigt att kufva vet, - Som blödhjertig mig gjort, mig tillförene jernige. - Men nu sög jag mig fast vid din doftande håningsmund. 25 - Minns dock, huru du var än i fjol så förtjusande, - Minns, att gråhår vi få, förrn vi hunnit att spotta knappt, - Att vi skrynklige bli; men ej ungdomen återvanns - Nånsin; vingar hon bär ju på hvardera axeln städs. - Den bevingade nå med vår tröghet ej kunne vi. 30 - Slikt påtänkande bör du dig visa ej mer så bål, - Utan älskaren din du må möta förutan svek, - Att, när mandomens skägg du en gång på din hake bär, - Vi må helsade bli Achilleiske vänner två, - Om mitt tal du förtror åt de irrande vindarna, 35 - Om du säger i själn: låt mig lefva i ro, din tok! - Jag, densamme, som nu till de gyllene äpplens gård - För dig ginge, och fjerran till Kerberos, skuggors vakt, - Då ej, bjuden också, till de ståtliga hofvens port - Skulle gå med min fot, nu befriad från kärleksqval. 40 - - - - -XXX. Idyllen. - -ADONIS' DÖD. - - - Knappt Kypris sin Adonis - fick skåda, liflös vorden, - Med håret löst och skräckligt, - Och med den bleka kinden, - Förrn galten till sig föra 5 - Hon bjöd de små Eroter; - De vingade på stunden - All skogen genomlupo, - Den skräcklige de funno, - Och fjettrade och bundo. 10 - Den ene, snaran fästad, - Drog efter sig den fångne; - Den andre gick bakefter, - Och högg uppå med bågen, - Fram galten kröp förfärad; 15 - Han fruktade Kythera. - Då sade Aphrodita: - Du aldravärrsta odjur, - Du dennes lår har sårat? - Du min gemål har bitit? 20 - Men djuret svarte såleds: - Jag svär vid dig, Kythera, - Vid dig, och vid din make, - Jag svär vid mina bojor, - Vid denna jägarskara, 25 - Att jag din sköna make - Allsicke ville såra. - Der stod han som en konstbild, - Och utaf kärlek upptänd, - Det nakna lår, han röjde, 30 - Helt rasande jag kysste, - Och sårade med tanden. - Tag derför, Kypris, dessa, - Tag dessa, näps, och afskär - (Hvi har jag dem till ogagn?) 35 - De kärlekssnikna tändren! - Men om du dig ej nöjer, - Så tag då dessa läppar. - Hvi ha de kyssa vågat? - - Då röjde Kypris miskund, 40 - Och bjöd de små Eroter, - Upplösa djurets bojor. - Sen henne städs det följde, - Gick aldrig mer till skogen, - Och vid Adonisbålet 45 - Sin galna kärlek ödde. - - - -***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK THEOCRITOS' IDYLLER*** - - -******* This file should be named 53914-8.txt or 53914-8.zip ******* - - -This and all associated files of various formats will be found in: -http://www.gutenberg.org/dirs/5/3/9/1/53914 - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - diff --git a/old/53914-8.zip b/old/53914-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index a7942dc..0000000 --- a/old/53914-8.zip +++ /dev/null |