diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/53853-0.txt | 2191 | ||||
| -rw-r--r-- | old/53853-0.zip | bin | 47636 -> 0 bytes | |||
| -rw-r--r-- | old/53853-h.zip | bin | 91584 -> 0 bytes | |||
| -rw-r--r-- | old/53853-h/53853-h.htm | 3173 | ||||
| -rw-r--r-- | old/53853-h/images/cover.jpg | bin | 37163 -> 0 bytes | |||
| -rw-r--r-- | old/53853-h/images/titlepage.jpg | bin | 7467 -> 0 bytes |
9 files changed, 17 insertions, 5364 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..ad87faf --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #53853 (https://www.gutenberg.org/ebooks/53853) diff --git a/old/53853-0.txt b/old/53853-0.txt deleted file mode 100644 index 10ebf76..0000000 --- a/old/53853-0.txt +++ /dev/null @@ -1,2191 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Språket en spegel av kulturen, by Einar Odhner - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - - -Title: Språket en spegel av kulturen - -Author: Einar Odhner - -Release Date: December 31, 2016 [EBook #53853] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SPRÅKET EN SPEGEL AV KULTUREN *** - - - - -Produced by ronnie sahlberg and the Online Distributed -Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This book was -produced from scanned images of public domain material -from the Google Books project.) - - - - - - - SPRÅKET - EN SPEGEL AV KULTUREN - - AV - _EINAR ODHNER_ - - STOCKHOLM -- WAHLSTRÖM & WIDSTRAND - - - - - _EINAR ODHNER_ - - SPRÅKET - EN SPEGEL AV KULTUREN - - - - - SPRÅKET - EN SPEGEL AV KULTUREN - - AV - _EINAR ODHNER_ - - REKTOR VID FELLINGSBRO FOLKHÖGSKOLA - - [Illustration] - - STOCKHOLM - WAHLSTRÖM & WIDSTRAND - - PAPPERSLEVERANTÖR LESSEBO BOLAG - - ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEB. - STOCKHOLM - 1918 - - - - -INNEHÅLL - - - SID. - - SPRÅKETS BETYDELSE 7 - - SPRÅKETS UPPKOMST 15 - - DRAG UR SVENSKA SPRÅKETS HISTORIA 20 - - SPRÅKET SOM SPEGEL AV KULTURUTVECKLINGEN 40 - - LJUD- OCH FORMUTVECKLING 59 - - STILARTER. SPRÅKET OCH DE ENSKILDA 74 - - LITTERATURANVISNINGAR 80 - - - - -SPRÅKETS BETYDELSE. - - -En innerlig förbindelse äger rum mellan kulturens och språkets -utveckling. Hela den mänskliga kulturen med dess skiftande rikedom -och föränderlighet har språket som sitt förnämsta uttrycksmedel. Så -kunna vi säga, att språket utgör en trogen spegel av hela kulturen. -Språket blir naturligtvis därmed en del och en betydelsefull del av den -mänskliga kulturen. Men trots den betydelse vårt språk har för var och -en, äro få sidor av vår odling föremål för så litet verkligt och mera -allmänt intresse som just detta. Måhända tro vi oss så väl känna till -språket, detta förträffliga redskap, som vi dagligen begagna oss av. -Men det är nog i grunden så, att ju närmare en sak ligger oss, dess -mindre uppmärksamma vi den. Budet: Känn dig själv! kommer först sent -till oss. - -Visserligen tala och sjunga vi ofta om vårt vackra språk, vår -»klingande svenska tunga», »ärans och hjältarnes språk». Vi kalla med -skalden vårt tungomål »en härlig skatt, musik och stål, behag försmält -med kraft». Men vi skulle också älska vårt språk så, att vi ville lära -känna något om språkets utveckling och betydelse, dess samband med vårt -folks hela liv, odling och historia. - -Börja vi att tänka över språkets uppgift och studera dess utveckling, -skola vi snart finna, vilken rikedom av gåtor, möjligheter och -intressanta uppslag språket bjuder oss. Det är ett område, där det -är lätt för var och en att göra iakttagelser, ty materialet för sina -undersökningar har han runt omkring sig, närliggande och tillgängligt. -Den, som på egen hand börjar att fundera över t. ex. ordens släktskap -eller deras ursprungliga betydelse, begår nog visserligen en hel del -misstag, men man kan lära även av sådant, ens tanke utvecklas och -skärpes, steg för steg går det framåt, och så småningom bliva misstagen -allt färre och färre. Det gäller naturligtvis då också att samtidigt -studera, vad andra utrönt, sagt och tänkt i ämnet, för att så finna -utgångspunkter och ledning. Men här som på andra studieområden gäller -det att söka komma fram till verklig självverksamhet, göra rön och -iakttagelser på egen hand, först då får man en levande förståelse för -sitt ämne. En dylik litet djupare inblick i en vetenskap kan man i -viss mån vinna även i det fall, att området för ens mera självständiga -arbete är ytterst begränsat. Man behöver -- för att använda en bild -- -endast gräva på _en_ punkt för att nå ned till ett rikt källflöde; man -måste endast känna _en_ väg till en fjälltopp för att komma upp och få -en lyftande anblick över stora vidder. - -Mitt syfte med denna uppsats är att peka på några frågor, som kunna -vara av intresse för var och en, som känner kärlek till den svenska -odlingen och dess historiska utveckling. Språket är en viktig del -av det oerhörda kraft- och kulturkapital, som vi fått i arv av våra -fäder. Ej blott vår litteratur, utan redan vår ärvda talförmåga, vårt -ordförråd erbjuda oss en samlad rikedom av kunskap, erfarenheter, -uttrycks- och tankemöjligheter av så omfattande betydelse, att vi -svårligen därom kunna göra oss en klar föreställning. Jag ville här -söka att med några spridda drag visa språkutvecklingens nära samband -med kulturutvecklingen, visa, hur språket städse som en lydaktig -tjänare ställer sig i kulturens och tankens tjänst. - -Med _språk_ mena vi i första hand avsiktligt frambragta ljud och -ljudgrupper, som äro bärare av en given betydelse och åsyfta att göra -en individs tankar klara och levande för en annan, förstådda, som vi -säga. - -_Kultur_ är på samverkan byggt framåtskridande i ett mänskligt -samhälle. Då tydligen arbetsfördelning, samhällsliv och samverkan -höra till kulturens viktigaste hävstänger, är det också tydligt, -att språket är ett av kulturens oumbärligaste redskap. Direkt kunna -vi ju ej överföra våra tankar till en annan människa, utan måste ha -språket som ett medel. Detta kan ju bli ett hinder, en begränsning, -särskilt för den, som har ett rikt själsinnehåll, ett djupt tankeliv, -men liksom avstänges genom svårigheten att uttrycka sig, att finna -det rätta ordet för sina tankar. Och hur lätt kunna ej missförstånd -uppkomma! Svårigheten att uttrycka sig kanske vi alla ha känt någon -gång. Dock bryter sig nog den verkliga begåvningen väg och skapar -sig uttrycksmedel. Och tycka vi, att språket ej är tillräckligt -tjänstaktigt, så beror det i de flesta fall på våra egna brister. - -Vidare få vi betänka, att det är oerhörda uppgifter, som vila på -språket. Det skall kunna omfatta allt mänskligt, det högsta som det -lägsta, allt, som kan bli föremål för mänsklig kunskap, mänsklig -längtan, tro och hopp. Av ett kulturspråk fordra vi med ett ord, att -det skall kunna ge uttryck åt alla tänkandets möjligheter. En brist i -språket kan nog också stundom motsvaras av en brist i uppfattningen. -Ett folk, som t. ex. saknar våra moderna språks många namn på olika -färgskiftningar, får nog ej heller sin blick så skarpt öppnad för den -rika mångfalden i naturens färgprakt. - -Om _språkriktighet_, d. v. s. om vilken norm eller prövosten, man skall -använda för att se, om ett uttryck är gott eller ej, om språket går -framåt eller tillbaka, har man länge stritt, tills äntligen den lika -enkla som värdefulla sanningen dagades, att det språk är bäst, som -bäst fyller sitt ändamål som meddelelsemedel (prof. Noreen). Här är en -dubbel hänsyn nödvändig: till den talande och till den hörande. Den -talande skall ge ett fullgott, ett adekvat uttryck åt sin tanke, men -han skall ock förstås av den, han talar till -- först då är språket -verkligt ändamålsenligt. Så kunna vi säga, att det språk är bäst, -som med minsta möjliga ansträngning och möda för den talande förmår -att hos den hörande framkalla en klar insikt om den tanke, som den -talande åsyftar att meddela. I korthet sagt, det språk är bäst, som, -lättast frambragt, lättast förstås. Det kunna vi alltså sätta upp som -norm, som grundregel, då det gäller att bedöma, vad som är gott eller -dåligt språk, vad som är verkligt framåtskridande i språkutvecklingen, -det må sedan vara fråga om en ny ordbildning, en ljud- eller en -formförändring: språket skall så klart och enkelt som möjligt ge -uttryck åt den mänskliga tanken och på samma gång ådraga såväl den -hörande som den talande minsta möjliga besvär. - -Enkelhetens och tydlighetens krav kunna synbarligen lätt nog komma i -strid med varandra -- förenklingen kan ju drivas intill otydlighet. -Härvid är naturligtvis tydligheten viktigast. För övrigt kan -framåtskridandet sägas vara betingat av en ständig tävlan mellan kraven -på tydlighet och enkelhet. - - * * * * * - -Huru mycket än kulturen utvecklas i riktning mot en gemensam -världskultur, bibehålla sig dock de språkliga olikheterna mellan -folken. Språket är folksjälens uttryck, är ett med fosterlandet, med -friheten, och varje livskraftigt folk bevarar sitt eget språk. »I orden -som tanke- och känslobärare, i deras förmåga att skärt och tydligt, -kort och kraftigt, ljuvt och rent överflytta förnimmelser från själ -till själ uttalar sig folkets innersta gry», säger Viktor Rydberg. -Visserligen resa språkolikheterna andliga gränser mellan folken -- och -även den bästa översättning gör ej ett diktverk fullt levande för ett -annat folk, den blir alltid något främmande, kan ej helt ge orden deras -rätta valör, ej återge den finaste doften, den fulltoniga klangfärgen. -Varje språk har sin innersta själ, som endast den, som med kärlek -vuxit sig in i det, lär känna och förstå. Så kunna vi ock till fullo -säga med skalden, att vårt språk är »vår andas stämma i världen». Och -även om vi stundom känna språkgränserna som bojor, som hindra oss att -helt förstå ett annat folks odling, så ville vi dock ej, att vårt -eget språks stämma skulle tystna. Så blir diktkonsten emellertid mera -nationellt betonad och begränsad än vad t. ex. musiken och målarkonsten -behöva vara -- ehuru naturligtvis utbyte och påverkan mellan folken -äger rum på alla områden. - -Även inom sitt eget språk äga nog de flesta en mängd ord, som i grunden -äro dem skäligen oklara, ord, som man endast genom trägen beröring -får ett verkligt grepp på; det gäller särskilt det andliga livets -områden. Det är ej säkert, att man känner en sak, därför att man bär -den på läpparna. I språkets utvecklingshistoria går saken före namnet, -men så är det oftast ej för den enskilde, han känner namnet först -och lär kanske endast småningom känna den sak, det betecknar. Och -ord, som en gång blott varit döda ljud för oss, kunna helt plötsligt -få en oanad och rik innebörd på grund av en motsvarande fördjupning -av vårt själsliv -- vi tänka på sådana ord som kärlek, tro, plikt, -arbetsglädje, fosterland. Och människors mottaglighet och känslighet -kunna vara olika. Fredrika Bremer t. ex. sade med tanke på sin -barndom: »Blotta anblicken av vissa ord i en bok, såsom sanning, -frihet, ära, odödlighet, väckte hos mig känslor, som jag fåfängt skall -söka beskriva.» I vårt umgänge med orden liksom i vårt umgänge med våra -medmänniskor gäller det, att det finnes olika grader av förstående --- intill den grad, att förståendet blir förståelse, varvid även en -samklang i känslan tillkommer. - -Men ofta är det även så, att man tycker sig ej fullt förstå en sak, ett -förhållande, ett begrepp, förrän man har ett namn att ge det. Så ger -språket på många områden klarhet, ordning och system. Så får språket en -oöverskådlig betydelse för all mänsklig kunskap. - -Men naturligtvis finnes ej något nödvändigt och obetingat samband -mellan ordet och vad det betecknar. Orden återge ej tingens väsen och -förefalla ofta som slumpvis valda tecken, som vi genom vana förbinda -med det betecknade. Men väl inlärda, bliva orden i sin tur en den -viktigaste hållpunkt för minnet. - - - - -SPRÅKETS UPPKOMST. - - -Varifrån har människan fått språket? Är det något, som vi fått som en -gåva direkt av naturen, liksom vi fått förmågan att se, höra och känna? -Tydligen icke. Romulus och Remus, Roms grundläggare, som enligt sagan -uppföddes av en varginna, lärde sig nog att se och höra, men ej att -tala mänskligt tungomål, förrän de återkommo till människorna. Och våra -små barn kunna utan vår undervisning se och höra, men tala lära de sig -endast långsamt och med möda. - -I forna tider föreställde man sig nu vanligen, att språket -ursprungligen hade meddelats människan såsom en uppenbarelse från Gud, -en uppfattning, som t. o. m. motsäges av bibelns första blad, där det i -1 Mos. 2 kap. heter med dess naiva språk, att »Gud förde markens djur -fram till mannen för att se, huru denne skulle kalla dem; ty såsom -mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta». - -Språkforskningen ger också vid handen, att språket är en mänsklig -skapelse, alltså en konstprodukt, en frukt av den mänskliga -intelligensens verksamhet, än omedveten och än medveten och avsiktlig. - -Sex tusen, åtta tusen, ja möjligen tio tusen år tillbaka i tiden kunna -vi följa den mänskliga kulturens utveckling å vissa områden. Så sluta -vi härifrån till den föregående utvecklingen. Språket kunna vi ej följa -så långt tillbaka, dock äro vi ej alldeles okunniga om gestaltningen -av vårt svenska modersmåls stamspråk för sju tusen år sedan. Då hade -emellertid språket redan tillryggalagt en lång utvecklingsbana, -om vilken vi nästan intet känna. Även här kunna vi dock sluta ett -och annat om hur man kan tänka sig, att ett språk först uppkom och -utvecklades. - -Nu levande vildar kunna ej lära oss så mycket härom, då även deras -språk genomgått en lång utveckling. Något lära oss barnen, om vi noga -studera deras sätt att inlära och använda språket. En s. k. jämförande -språkforskning kommer nog också att i framtiden ge värdefulla uppslag i -denna sak. - -Redan djuren förstå ju att genom vissa läten och andra tecken meddela -sig med varandra. Vi kunna ju tänka på en mängd locktoner och -varningsljud, orrspelet, hundarnas jaktskall, myrornas känselspråk o. -s. v. Vi kunna väl alltså antaga, att den s. k. urmänniskan, om vilken -utvecklingsläran talar, haft samma förmåga. Och meddelelsebehovet -växte med växande samverkan vid anskaffande av föda eller avvärjande -av hotande fara. Ett ofrivilligt smärteskri visade sig kunna väcka -uppmärksamhet och så användes samma skri en annan gång avsiktligt för -att varna eller anropa om hjälp. Början är gjord till ett verkligt -_språk_ -- därmed mena vi ju just ett avsiktligt meddelande. - -De första språkljuden äro helt visst ytterst begränsade till antalet. -Det är släktingar till våra känsloljud och utropsord, sådana som -»spottljuden» tvi och fy (för avsky), hu, husch (för fruktan), ack, o, -aj. Därmed är naturligtvis ej alls sagt, att just dessa ord härstamma -från urspråket. - -Gemensamt arbete underlättades genom taktfasta arbetsljud, liknande t. -ex. vårt _å-hå, å-hå_ vid utskjutande av en båt. Detta är ju också ett -slags meddelelse. - -En stor grupp av ord uppkommer genom att man lär sig att härma -naturljud, såsom _plask_ i vatten, _sus_ i skogen och särskilt -djurläten. Även här kunna vi finna besläktade företeelser i vårt -levande språk, bildningar, skapade efter samma urgamla metod, som då -användes, ehuru en del synas vara skäligen unga. Sådana _ljudhärmande_, -onomatopoetiska, ord -- om också ej ursprungligen av denna natur --- äro t. ex. _kraxa_, som härmar kräkans läte, _kackla_, _brumma_, -_pipa_, _jama_. Så ha vi barnens obestridligt ursprungliga _vov-vov_ -för hund, _pipi_ för fågel. Dylika härmningar bliva småningom -likvärdiga med språkets övriga ord. (Med ett _ord_ mena vi en viss -begränsad ljudmassa, som, redan tagen för sig, är bärare av en given -betydelse.) - -De första stegen på språkutvecklingens som på all utvecklings väg äro -de svåraste, sedan går det allt lättare och fortare. En mångtusenårig -urtid måste vi förvisso förutsätta för den äldsta språkbildningen -liksom för kulturutvecklingen över huvud. När början väl är gjord, -finner man emellertid snart allt flera sätt att skapa nya ord, man -lär sig att allt bestämdare särskilja ljuden, att allt skarpare och -tydligare uttala dem. Sedan nyskapas med ledning av det befintliga -ordförrådet. De gamla ordstammarna få rikare användning genom -förändring av former och betydelser, genom sammansättning o. s. v. -Meddelelsen blir allt mera medveten och avsiktlig. Ett ljud, en -ljudgrupp, som i och för sig var död och meningslös, får liv, själ, -innehåll genom att förbindas med ett föremål, en varseblivning, en -tanke. Tusende sätt användas för att uttrycka nya tankar. Räkna lär man -sig t. ex. med tillhjälp av kroppsdelarna; ännu i dag är ju fingramas -antal, tiotalet, grunden för vårt talsystem. Sättet är oss välbekant -från sen tid: länge ha vi ju som mått använt foten, tummen, underarmen -(alnen) och famnen. - -En mängd åtbörder och andra tecken ha naturligtvis i alla tider och ej -minst i de äldsta använts vid meddelelse. Om buschmännen påstås ju t. -o. m., att de ännu i dag av detta skäl ej kunna tala i mörkret. De stå -också i övrigt synnerligen lågt och skola ej kunna räkna längre än till -två. Vi kunna tänka oss, att urtidens språk varit högeligen torftigt. - -Faktiskt är det också endast ett mindre antal språkrötter (stamord), -som ligga bortom all historia. Sedan ha nya ord bildats av dessa. Om -urgammalt ursprung vittna t. ex. sådana enkla, upprepade läppljud som -_ma-ma_, _pa-pa_. - -Ett betydelsefullt steg framåt i fråga om uttrycksmöjligheter tog -språket, då man lärde sig att sammanställa orden till verkliga -_satser_, varigenom det blev lättare att t. ex. tala om företeelser, -som ej lågo omedelbart under ögonen. - - - - -DRAG UR SVENSKA SPRÅKETS HISTORIA. - - -Gå vi så till den tid, då historiens ljus i någon mån börjar falla -över språken, så finna vi, att mer än 5,000 år före Kr. föd. talades -av våra förfäders förfäder ett formrikt, mångsidigt utvecklat språk, -som vi kalla _det indoeuropeiska urspråket_, från vilket de flesta -av Europas, Indiens och Persiens språk härstamma. Om detta språk -känner man mer, än mången kan tro, och redan här visar det sig, vilken -stor betydelse språkforskningen kan ha för kulturhistorien. Språkens -släktskapsförhållanden höra till våra viktigaste vittnesbörd om -folkens frändskap. Vidare röjer ordens grammatiska form ofta, om de -äro ursprungliga i språket, och om ett ord möter oss i besläktad form -i de flesta språk, som tillhöra samma stam, kunna vi i allmänhet härav -sluta, att det tillhör det gemensamma urspråket. Men därmed veta vi -ock vanligen, att det föremål, som ordet betecknar, även varit känt -och brukat bland det urfolk, från vilket de yngre stammarna utgrenat. -Sålunda kunna vi endast ur de indoeuropeiska språkens ordförråd sluta -till, att våra gemensamma urfäder -- de må nu ha varit bosatta vid -Östersjön eller Svarta havet eller på hela det område, som sträcker -sig mellan dessa båda innanhav, en sak, varom man ännu ej är fullt -ense -- redan idkade åkerbruk och boskapsskötsel. Innan ännu någon -verklig folk- och språksplittring inträffat, hade detta folk fasta -boplatser, kände en del metaller, kunde väva ylle och bygga båtar. Som -husdjur hade de hästar, nötboskap, svin och får. Detta och mycket annat -upplyser oss språkforskningen om. - -Vi finna sedan, huru detta språk delar sig i flera dialekter, bland -vilka _den germanska språkgruppen_ för oss har det största intresset. -På grundvalen av djupgående jämförande språkstudier hava forskare -framställt den förmodan, att germanerna ursprungligen endast bodde i -södra Skandinavien, på de danska öarna och tyska Nordsjökusten samt -grekiska folk sydost och keltiska väster eller sydväst om germanerna. -Härifrån skulle folken sedan småningom ha rört sig söderut. Det är -ju ett uppslag, som till hälften gör till sanning Olof Rudbecks -stolta dröm om Sverige som alla kulturfolks urhem, denna tanke, -att Skandinavien, kanske Skåne med grannlandskap, är de germanska -folkens ursprungliga hemland. Det är värdefulla upplysningar, som -språkvetenskapen kan giva historien. - -Från de övriga germanska språken -- de förnämsta blevo ju omsider -tyskan och engelskan -- skiljer sig något före tiden för Kr. föd. -_urnordiskan_, och redan från 200 à 300 år efter Kr. föd. ha vi -nordiska runinskrifter, som vittna om detta språks beskaffenhet. Ett -årtusende efter Kr. föd. har _svenskan_ som ett språk för sig skilt -sig från danskan, norskan och isländskan för att sedan inom sig gå en -dialektsplittring till mötes, som dock i någon mån hejdas genom de -allt starkare politiska enhetsbanden. I allmänhet går ju utvecklingen -under dessa äldre tider tämligen långsamt, en förändring tränger endast -småningom igenom. Likhet i språk och dialekt vittnar om släktskap -mellan folk och stammar. Så har språkforskningen även kunnat bevisa, -att svear och götar tillhört skilda stammar. - - * * * * * - -När det gäller de språkliga företeelsernas oändliga rikedom och -mångfald, är det naturligtvis ej möjligt att åstadkomma något -slag av fullständighet. Endast ett och annat drag av _vårt språks -kulturhistoria_ vilja vi stanna vid för att klargöra för oss det -nära sambandet mellan språket och kulturen. Vi skola se, huru -språkutveckling och ordförråd avspegla vårt folks odling, den andliga -som den materiella, huru språket bär vittne om vårt folks förhållande -till främmande folk, ja, om dess tro, livsåskådning, seder och oseder -under olika tider. - -Börja vi med vårt fornsvenska samhälle, så finna vi, huru språket -bestyrker historiens uppgift om familjelivets betydelse och -släktskapsbandens styrka. Det var en tid med flera ord än vår för olika -släktband. Så betydde t. ex. ordet _fädgar_ far och son, _mödgor_ mor -och dotter -- en vacker enhet, som vi ej kunna uttrycka i ett ord. Att -ett ord finnes, gör naturligtvis saken mera levande. Lägre språk finnas -t. ex., som ha orden man och kvinna, men sakna begreppet människa; så -blir kvinnan helt säkert uppfattad ej blott som något mannen mycket -olikt, utan även som något honom högeligen underlägset. Men det är här -som ofta snarast den allmänna uppfattningen, som speglar sig i språket. - -Om vad som var huvudsaken vid ett fornnordiskt gästabud, vittna sådana -ord som _gravöl_, _arvsöl_, _välkomstöl_ -- det var en tid, då högtid -och dryckeslag var detsamma. - -Den lågt stående människan ser i allt, vad som rör sig och finnes -omkring henne och i naturen, personliga andekrafter, och hela -tillvaron är uppfylld av varelser, som likna henne själv. Hon befolkar -naturen med gudar och naturandar, goda och onda. Även härom vittnar -språket. När åskan går, är det Tor, som åker efter sina bockar, och -_åska_ (för _rasikia_) betyder gudaåkning. Ordet _tordön_ har ju än -genomskinligare betydelse. Att föreställningen levat kvar, veta vi -ju, och därom vittnar Frödings Värmlandsuttryck: »ett dön som när -guffarn går». Ett slags utslag kallades förr av folket _älvablåst_ -eller _älvabläster_, ord, som tala om tron på älvornas farliga makt. -Och trollen kunde tillfoga _trollslag_. Genom trolldom blev en sak -»_förgjord_». En människa, en ko blev »_modstulen_» genom att modet -stals ifrån dem. »_I ogjort väder_» kom man ut, om vädret ej förut var -»gjort» (trollat). En »_byting_» var bortbytt av trollen. Orden vittna -än i dag om flydda tiders vidskepelse. - -När ett folk genom andra folk får kännedom om nya företeelser, -lånas ofta även namnen, men man kan också hjälpa sig med sitt gamla -ordförråd. Så betydde ordet _hammare_ i forntiden helt enkelt sten. -Ordet _gryta_ betydde ett kärl av sten. Av samma stam är vårt -stengryt. När så de nämnda föremålen började tillverkas av järn, -användes fortfarande de gamla namnen hammare och gryta. En verklig -betydelseförändring hade sålunda här så småningom genomförts. I -förbigående må här den självklara sanningen påpekas, att ordens -_betydelse_ ej beror på deras härledning eller ursprungliga innebörd, -utan helt och hållet betingas av den innebörd, det tankeinnehåll, som -det levande allmänna språkmedvetandet inlägger i ordet. - -En blixtbelysning över gångna tiders mödor kastar härledningen av ordet -_gnista_, som torde vara släkt med gnida och talar om en tid, då man -fick skaffa sig eld genom gnidning av två trästycken. - -Under språkets utveckling är det många ord, som utträngas av andra och -dö, andra bli allt ovanligare. En del föra ett tynande liv som delar -av andra ord; många leva i egennamn, men den betydelse de en gång -haft är vanligen längesedan glömd. Dylika namn kunna emellertid, om -de rätt tydas, ge oss värdefulla upplysningar om landets bebyggelse -och äldsta kulturplatser. Så betyder t. ex. ordet _harg_ offerplats, -_vi_ betyder helgedom. Sådana namn som _Torsharg_ och _Odensvi_ (Odens -tempel) vittna sålunda om gammal odling från heden tid. Namnet _Ryd_ -(rud, röd) med dess många sammansättningar betyder röjning, alltså -nybygge i skogen, och är från en något senare tid, då befolkningen blev -talrikare och från huvudbygderna började kolonisera de kringliggande -skogsmarkerna. Ortnamnens stora värde för kulturhistorien har först -vår tid på allvar upptäckt, och på detta område pågå betydelsefulla -forskningsarbeten. - -I historiens skildringar och tideböcker bevaras naturligtvis en mängd -ord som ett slags museiföremål, som endast sällan tagas fram till -förevisning. Saken är glömd och därmed namnet. För att ej nämna för -de flesta alldeles okända ord kunna vi ju från fornskildringarna t. -ex. i Tegnérs Frithiofs saga påminna om sådana fornord som _disarsal_ -(gudasal), _drott_, _valkyria_, _alfer_. - -»Blott barbarit var en gång fosterländskt», sjunger Tegnér, och då -Sverige allt ifrån vikingatiden kommer i en från tidevarv till tidevarv -allt livligare beröring med främmande folk, avspeglar sig detta även -i att massor av lånord strömma in och starkt förändra det gamla -fornspråket -- särskilt som ingen insåg eller brydde sig om den fara -för vårt språks renhet och vår nationella egenart, som kunde ligga i -denna massinvandring av främlingar. Lånorden berätta om våra yttre -politiska förbindelser. Då många språkliga lån under en viss tidsperiod -gjorts från ett visst land, är detta ett språkets vittnesbörd om en -livlig kulturberöring. - -Kristendomens första förkunnare införa i Sverige liksom i andra -länder en mängd lånord, som härstamma från de latinska och grekiska -språken, kyrkans språk i alla länder. Dessa ord, som bli vanliga allt -ifrån 1100-talet, ha nu så länge tillhört vårt språk, att vi visst -icke uppfatta dem som främlingar. Hit böra de vanliga orden _kyrka_, -_altare_, _präst_, _biskop_, _munk_, _mässa_, _kors_, _påsk_, _pingst_ -o. s. v. Hårda tider var det, därom vittnar ännu ordet _vapenhus_, det -rum, där det alltid väpnade folket ställde sina vapen före inträdet i -helgedomen. - -Med kyrkan följer undervisning, och så inflytta orden _skola_, -_rektor_, _grammatik_, men även orden _räkna_, som förut hetat _tälja_, -och _skriva_, som förut hetat _rista_ eller _rita_. - -_Persilja_ och _palsternacka_ äro förvrängningar av latinska namn på -växter, som infördes av munkarna, och dessa namn vittna sålunda om -dessas omtanke om trädgårdsskötseln. - -Med 1200-talet börjar riddaretiden och med den ett allt mer växande -tyskt inflytande. Riddareväsendet tillför oss från tyskan orden -_riddare_, _greve_, _fogde_, _banér_, _pansar_; gamla svenska ord äro -däremot orden _sköld_ och _svärd_. Nu införas även de vackra orden -_ära_ och _plikt_, som vi tycka låta så äktsvenska. ’_Hedern_’ är -däremot ursvensk. - -Från riddaretiden förskriva sig en del ord, som kunde komma oss att -tycka, att hästen en gång kastat en särskild glans över den han bar. -Det är rusttjänstens och adelskapets betydelse, som häri avspeglar -sig. Det vackra ordet _riddare_ betyder ju blott en, som är beriden. -_Kavaljer_ betydde ock en gång hästkarl. _Mar_ (honkön _märr_) hette -hästen även och _skalk_ betydde tjänare -- men _marskalk_ har blivit -något helt annat än stalldräng. Av detta ord ha vi också formen -_marsk_, länge titel på en av rikets högsta ämbetsmän. - -Bland titlar från denna tid, som senare undergått betydelseförändring, -må nämnas _herre_ och _fru_, som ursprungligen voro adelstitlar, men -tack vare förändringar i det sociala livet fått en vidgad användning. -Än mer har ordet _jungfru_, en gång en adlig frökentitel, sjunkit på -rangskalan. Även det något yngre ordet _fröken_ var ju uteslutande en -adelstitel, som de ofrälse i en sen demokratisk tid ryckt till sig. -Tvärtom betydde det för oss så poetiska ordet _tärna_ ursprungligen -tjänstflicka. - -1300- och 1400-talen, Hansans och unionens tidevarv, äro oroliga -tider för vårt land, tyskt inflytande på vår handel, danskt på vår -politik. Och tidsförhållandena åstadkomma en stegrad språkförbistring. -Städerna utvecklas, och så införas från tyskan sådana ord som _rådman_, -_borgare_, _betala_. Nya yrken uppstå. Hittills hade _smed_ betytt -hantverkare i allmänhet, nu kom namnet smed att begränsas till den -oumbärligaste av yrkesmännen -- i många fall var ju bonden allt -framgent sin egen hantverkare. Emellertid införas nu från tyskan sådana -ord som _skomakare_, _skräddare_ och även ordet _hantverkare_. - -Reformationen på 1500-talet gör åter sådana katolska ord som _avlat_, -_pilgrim_, _kåpa_ o. s. v. mindre vanliga. Och kyrkans herre får nöja -sig med att vara dess herde. Vårt _kyrkoherde_ är en förändring av -medeltidens _kyrkoherre_, också ett språkets vittnesbörd om ändrade -förhållanden. Ännu lever dock i vissa bygder titeln »kyrkherrn». - -Men reformationstiden, som söker skapa en nationell kyrka och en -nationell kultur, banar även väg för en ny svensk språkutveckling, -främst tack vare Olavus Petris ädla, kraftfulla och klara svenska språk -och hans omfattande arbete för folkupplysningens sak. Det viktigaste -arbetet från detta tidevarv är ju översättningen av bibeln, som nu vart -spridd och läst av menige man. Att översätta en sådan bok till svenska -var dock ej så lätt, och därför måste man upptaga tämligen ovanliga ord -eller rent av låna direkt ifrån tyskan (Luthers översättning). Många av -dessa ord ha naturligtvis sedan blivit vanliga i vårt språk. Sålunda -anser sig 1526 års översättning av Nya testamentet behöva såsom -»ovanliga eller nyinförda» förklara och uttyda t. ex. sådana ord som -_rättfärdighet_, _nit_, _berömma_, _förfölja_, _nykter_. - -Nu som framgent utövade tyskan och även latinet alltjämt sitt -inflytande på vårt språk. Reformatorerna hämtade sina intryck från -Tyskland, och latinet var ännu länge vetenskapens språk. - -Under nästa århundrade bidrogo krigen till ett ökat tyskt inflytande -i Sverige, liksom den franska kulturens världsherravälde visar sig i -franskt inflytande på vårt språk under 1600- och 1700-talen. - -Men då äro redan krafter i verksamhet för att bevara och återupprätta -det svenska språkets rykt och renhet. Och med det glada mod, som -utmärkte storhetstiden, går 1600-talets störste skald, Georg -Stiernhielm, till verket. Han vill skapa ett äkta svenskt språk -och taga upp gamla glömda ord från forntiden eller, som han själv -säger, befria »den ärliga, gamla, obefläckade Götamatrona» från »alla -sönderhackade, fransade, krusade, gullbrämade plagg», som man hängt -på henne, och låta henne återfå »sin ärliga skrud». Han söker därför -i hennes fatabur och bortglömda skrin och finner där »mycket smide av -gott stick och korn» samt »dyrbara pärlor och kosteliga ädelstenar» --- med andra ord, han finner, att det gamla svenska målet är »fullt -av allehanda märkeliga ord och ordasätt, vilka alla eller mestendels -kunna upptagas, förnyas och så småningom föras i bruk igen, vilket icke -allenast skulle göra vårt mål flödigt och rikt, utan ock ljuvt, fagert -och prydligt». - -Här märka vi ingen misstro till den enskildes förmåga att påverka -språkets utveckling. Bland de ord, som Stiernhielm upptog av gamla, -glömda ord och som efter honom blivit vanliga, må nämnas: _åtbörd_, -_dväljas_, _fräck_, _tryta_, _hyfsa_, _snille_. - -Det är många författare, som vid denna tid visa ett stort intresse för -språkets renande och utveckling i god riktning. Samuel Columbus (d. -1679), som även ivrar för en förenklad rättstavning, visar en skarp -blick för språkets uppgift, varom t. ex. följande förträffliga yttrande -vittnar; »Ju närmare tanken kommer till tinget, språket till tanken, -skriften till språket, ju fullkomligare är det». - -Även psalmförfattaren Hakvin Spegel (d. 1714), återinför och förklarar -en del gamla, halvt eller helt glömda ord, t. ex. _ämne_, _ätt_, -_fana_, _bister_. - -Bibelupplagan av år 1703 förklarar också en del då »mörka» och ovanliga -ord, bland vilka en del sedan blivit allmänt använda, såsom orden -_arla_, _digna_, _gåta_, _ljuv_, _väld_. Att bibelöversättningarna, -som så allmänt lästes, förmådde införa nya ord, förvånar oss ju -mindre. Dock har även en mängd ord, som man på detta sätt sökte ge liv, -förblivit obrukade och för alltid försvunnit ur vårt språk. - -Verklig uttrycksfullhet och smidighet är en egenskap, som språket ej -vinner så lätt, och särskilt de två senaste århundradena ha haft stor -betydelse för utvecklingen av vårt språks bildbarhet -- vi ha lärt -oss att ej blott tänka på tyska och latin, utan även på svenska. Vår -forskning har gått framåt och på samma gång blivit mera nationell. Ännu -i början av 1700-talet hette det bland de lärda, att det var svårt att -föreläsa på svenska. Så sade Erik Benzelius d. y.: »Vad varje ting -heter på latin är bekant, men huru det översättes på svenska, behövs -eftertanke till». Därför var också latinet länge de lärdas språk, det -var ej så lätt att skapa en svensk dräkt åt kulturen, och det gick -endast så småningom. - -Under hela 1700-talet fortfor kampen för ett renare svenskt språk under -starkt motstånd från det mäktiga franska inflytandet. Särskilt adeln -anser det fint att uppblanda sitt språk med franska ord. - -Bland dem, som under denna tid avsiktligt arbeta på att skapa ett gott -och äkta svenskt språk, må främst påminnas om Olof von Dalin, framför -allt av betydelse som prosaförfattare. - -1800-talet för med sig nya nationella riktningar och en dyrkan av -gammal svenskmannakraft och nordmannaspråk. Spåren visa sig i den -Götiska skolan, i Geijers och Tegnérs äktsvenska diktning. - -Bland senare tiders ivrare för ett renare svenskt språk är ingen av -så stor betydelse och så väl värd vårt intresse som Viktor Rydberg. -Han tar dock allt för liten hänsyn till språkets praktiska uppgift -- -att på enklaste och bästa sätt ge uttryck åt den mänskliga tanken. I -stället gå hans strävanden främst ut på att, som han säger, »återknyta -bandet mellan modersmålets forntid och nutid», d. v. s. att bevara -eller återuppväcka gamla ord och vändningar och bekämpa främmande -lån, särskilt från tyska språket. Stor är han genom sin klangfulla -språkbehandling och sin hänförda tro på vårt språks »inneboende adel». - -Bland ord, som han nybildat eller återuppväckt, särskilt i avsikt att -ersätta låneord, kunna nämnas: _dagteckna_ (för datera), _ödemurar_ -(ruiner), _liktyding_ (synonym), _följefärd_ (sällskap), _livsvån_, -_tyckesak_, _fornas_ (åldras), _insaga_ (för gensaga), _dumlöje_ m. -fl., en del fyndiga och utmärkta, en del dömda att försvinna. Rydbergs -kamp mot »språkskämmarne» går dock i vissa avseenden för långt. Så vill -han bekämpa de ytterligt vanliga från tyskan lånade förstavelserna -be-, an-, er- m. fl., av vilka en del lånades redan under 1300- och -1400-talet. Därför skriver han t. ex. _märkelse_ (betydelse), _tröstan_ -(förtröstan), _tillita_ (anlita), _förtro_ (anförtro), _sanna_ -(besanna). - -Ett följdriktigt utrotande på detta område är naturligtvis omöjligt, -och t. o. m. i en dikt av Viktor Rydberg kan man finna en sådan -»litterär dagsslända» som ordet _beskina_. Och vi måste ju från modern -ståndpunkt anse dylika lån gagneliga, om de verkligen rikta språket -och göra det uttrycksfullare. Och utvecklingen går ej helt att hejda, -även om det är av gagn att söka få bort sådana onödigheter som bepryda, -beskymfa, besnärja och dylika. - - * * * * * - -Naturligtvis kunna strävandena att utmönstra ord av främmande ursprung -gå till överdrift. Vi kunna lika litet få bort dylika ord ur vårt -språk, som vi kunna få bort ur vår kultur allt, som ej uppstått i vårt -eget land. Vad skulle bli kvar? Från vår religion och ned till maskiner -och verktyg ha vi fått de starkaste intrycken från andra land. Och -liksom dylika lån mer och mindre sammansmälta med vår gamla odling, så -sammansmälta låneorden med vårt gamla ordförråd. - -Men låtom oss komma överens om att endast låna, när verklig brist -finnes i vårt svenska språk. Må vi alltid hellre använda ett svenskt -ord, om ett gott sådant finnes, än ett främmande. Och vi böra ej -använda utländska termer, som vi ej säkert förstå eller kunna uttala. - -Praktiskt är ju dock att ha gemensamma mellanfolkliga, internationella, -beteckningar på gemensamt mänskliga kulturföremål, tekniska och -vetenskapliga företeelser o. s. v. Det är ju klart, att ju mera -kulturen blir en gemensam världskultur, dess mera skola också -språken närma sig varandra. Så skapas en folkens gemensamma fond av -»kulturord». För den skull vilja vi ju ej offra vårt språks egenart -för antagande av något allmänt världsspråk, huru stora skrankor än -språkolikheterna resa mellan folken. Men vårt språk lever nog, även om -det riktas med lånord. Och är det fattigdomsbevis att behöva låna, så -kan det ock vara högfärd att ej vilja låna, då man behöver, särskilt -som varken ränta eller återbetalning kräves. - -De latinska och grekiska språken ha ett outtömligt förråd av stammar -till nya ord, som flitigt anlitas i hela Europa. Så ha vi fått telefon, -velociped, automobil, aëroplan o. s. v. i oändlighet. - -Den livliga utvecklingen i vår tid gör, att ord nu lånas eller nybildas -i större mängd än någonsin förr. Vi kunna säkert i varje tidning finna -dussintals ord, som ej äro femtio år gamla. Användningen av ångmaskinen -och elektriciteten ger ej blott upphov till två nya företeelser, utan -hundratals, införde ej blott två nya ord, utan kanske tusentals. Med -telefonen följde telefonkatalog, telefontråd, telefonist o. s. v. Även -här speglar språkets utveckling kulturens utveckling, och språket visar -sig städse kunna fylla kulturens krav på nya ord för nya företeelser. - -Utmärkt är det ju, när vi ur vårt eget språks förråd av ordstammar -kunna få ämne till verkligt goda namn på nya föremål. Så ha vi -genom sammansättning fått t. ex. _ångsåg_, _järnväg_, _spårvagn_, -_flygskepp_. År 1851 bildades det välkända ordet _världsutställning_ -efter utländsk förebild samtidigt med att saken uppträdde för första -gången. - -Genom sin tydlighet och enkelhet äro en del dylika ord goda förvärv för -språket, andra ha svårt att stå sig i tävlan med främlingar, om de ej -äro synnerligen väl funna. Ett sådant ord som _fjärrtalare_ skall t. -ex. aldrig kunna uttränga ordet telefon. På vetenskapens, teknikens och -ej minst tidningspressens män utövar naturligtvis det internationella -ordförrådet ett starkt tryck. Så erbjuder sig ofta nog för en -skriftställare ett främmande ord hastigare än ett av svensk härstamning. - -Lån från närmare besläktade språk äro ofta bättre än lån från -språk, som i uttal och ordbildning äro mycket olika svenskan, då de -förstnämnda lättare sammansmälta med vårt eget ordförråd. Dock är det -ju till skada att låna ett ord, som redan i samma form, men i annan -betydelse finnes i vårt språk. Onödigt är ock att låna ett ord, som -blott blir en betydelsedubblett till ett redan förut befintligt rent -svenskt ord. Men för varje ord, som verkligen riktar språket och gör -det uttrycksfullare, må vi vara tacksamma. - -Lånorden ha i alla tider vållat åtskilliga besvär och på många sätt -misshandlats. I allmänhet försvenskas naturligtvis tonfall och uttal, -men ljud och hela stavelser kunna också mer eller mindre förändras, så -att orden komma att påminna om gamla bekanta inhemska ord och därmed få -en mera välkänd klang samt bliva lättare att hålla i minne och använda. -Stundom kan ombildningen vara skapad på skämt, men vanligen är den nog -gjord på god tro. Så kan _ekipage_ bli _åkepasch_ genom påverkan av -ordet _åka_, _akleja_ (en gång _aqvilegia_) bli _åkerleja_, _pension_ -förbättras till _penningsjon_, _politik_ blir _publitik_ (jfr publik), -_omnibus_ blir _ångnibus_, _scout_ får i _skuttare_ sin svenska form, -_importera_ skrives _inportera_ o. s. v. - -Dylikt le vi åt och kalla _folketymologi_, d. v. s. (felaktiga) -folkliga försök till härledning av främmande ord ur svenska. Må vi -emellertid betänka, att vårt som mönstergillt erkända svenska riksspråk -är rikt på alldeles likartade förvrängningar. Så hette _scharlakan_ -en gång _skarlat_ och är ombildat efter ordet _lakan_, _fänkål_ är -latinska _feniculum_ och har ej med _kål_ att göra, _följetong_ -kommer ej av följa, utan betyder egentligen ett litet blad (franska -feuilleton), _flottyr_ skulle heta _friture_, om det ej påverkats av -ordet _flott_. Jämte _durkslag_ får man höra _duschslag_, fastän ordet -ej kommer av _dusch_. T. o. m. ett sådant ord som _ungkarl_ torde vara -en fyndig ombildning av det från tyskan lånade _junker_. - -Även egennamn kunna på liknande sätt förvandlas och detta ganska ofta. -Som exempel må nämnas _Sliparebacken_ i Lund, som egentligen hetat _S:t -Liberii backe_, och _Vallmarsön_, som blivit _Valdemarsön_ efter det -bekanta egennamnet. - -Det sista var ett exempel på ombildning av ett gammalt svenskt ord till -större likhet med en levande beståndsdel av språket. Även detta är ej -ovanligt. Ett ord kan under utvecklingens gång bli ensamt i språket, -dess stamsläktingar ha försvunnit, och så förefaller det okänt och -underligt. Då kan det rädda sin tillvaro genom att förändra sin form -till större likhet med ett annat och vanligt ord. Så har _alnbåge_ -förvandlats till _armbåge_, _falaska_ blir stundom _fallaska_, -_andtruten_ kan i dialekter få formen _andtrött_, _länstol_ har länge -hetat _ländstol_, ehuru det ej har med _länd_ att göra. Att stava -_hantera_ med _dt_ är också oriktigt, då det ej är bildat av _hand_, -utan är ett lånord. - -En misstydning kan t. o. m. ge upphov till nya sedvänjor. Så har på -sina ställen _vårfrudagen_ (Marie bebådelsedag) fått heta _våffer-_ -eller _vafferdagen_ -- och då skall man äta våfflor (»vaffler»). - -Förändringar av förutnämnd art bidraga ju att göra orden -lätthanterligare och enklare för en svensk, varför de långt ifrån -alltid kunna sägas vara till skada för språket, så vitt de ej förminska -ordens användbarhet. - -Stundom händer det, att ord, vilkas ursprung vi i deras äldre form -lätt nog skulle ha känt igen, under utvecklingens gång förändras till -oigenkännlighet. Så har ordet _huckle_ en gång hetat _huvudkläde_. - - - - -SPRÅKET SOM SPEGEL AV KULTURUTVECKLINGEN. - - -Vi ha talat om hur kulturutvecklingen speglar sig i språkets historia -och ordförrådets riktande. Men även försvinnandet av ord kan vittna -om kulturförändringar och om framsteg. Kristendomen utträngde -seden att _blota_ och därmed själva ordet. Då köket blev en del -av huvudbyggnaden, försvann såväl ordet _kokhus_ som det än äldre -_stekarehus_. Det nu poetiska _vindöga_ har utträngts av _fönster_, -vilket endast vittnar om tyskans mäktiga inflytande på svenskan. Men -vem erkänner ej, att det är en större humanitet och hyfsning, som -förvisat till det förgångnas historia sådana ord som _tumskruv_, -_sträckbänk_ o. s. v. I vår egen tid ha _tändstickorna_ ersatt -_elddonet_. Våra maskiner ha kommit oss att glömma namnet på en hel -del gamla enkla redskap. Och många flera ord äro helt visst dömda att -försvinna. Det modernt klingande _krigsförklaring_ har ersatt det -gamla _fejdebrevet_. _Bokpräntaren_ har helt naturligt utträngts av -_boktryckaren_. - -Men även i vårt fullt livskraftiga språkförråd finnes en hel del -uttryck, stundom blott halvt förstådda, som vittna om längesedan -gångna tiders kulturförhållanden. Det är en del bildlika uttryck och -stående fraser, och det är en del ord, som räddat sitt liv genom att -mer eller mindre förändra betydelse. Ofta nog tänka vi ej alls på -ordens ursprungliga innebörd, då vi använda dem. Ett sådant uttryck är -»_handsken är kastad_» -- det stammar från riddartidens stridsbruk. -Och vi tala om att »_hålla någon på sträckbänken_», ehuru tortyren är -avskaffad -- om den ej förekommer, då någon »_rådbråkar sitt tal_». -Vi säga, att en författare har »_en fint skuren penna_» -- uttrycket -är från gåspennornas tid, numera behöver ingen skära sina pennor. Då -någon »_trampar i klaveret_», må vi ej tänka på handklaveret, utan på -ett gammaldags slag av piano. Och är det säkert, att var och en, som -kallar en sak »_torr som fnöske_», vet varom han talar? Eller om han -säger, att en person ej är »_värd en styver_», ej »_värd en vitten_» --- vet han säkert, hur pass lågt han sätter priset? Frågan: »_vad -är på tapeten?_» är ordagrant tydd rätt meningslös i de enfärgade -tapeternas tidevarv och härstammar från bonadernas och de granna målade -allmogetapeternas tid. - -När ej horn längre, utan glas användes till _bläckhorn_, kvarstannar -dock det gamla ordet. _Tobakshorn_ åter är ett ord, som försvunnit för -_snusdosan_. _Pennor_ kunde man ursprungligen endast få från fåglarna, -men vi behålla namnet, även sedan gåspennan ersatts av stålpennan, ja, -t. o. m. blyertspennan. - -Benämningen _styrbord_ är från en tid, då man hade en styråra på högra -sidan av fartyget. Den sida man vände ryggen (baken) blev då babord. - -Vi använda uttrycket »stå sörjande vid en _bår_», oaktat, som -Strindberg säger, »bårarna redan för 50 är sedan utbyttes mot -likvagnar». - -Språket är konservativt i sina bruk, och vårt nuvarande språk -återspeglar även forna tiders brister i uppfattning och kunskap. Vi -kunna ej undgå att använda en hel del i grund och botten felaktiga och -missvisande uttryck. Vi veta nog i allmänhet, att dylika uttryck ej äro -att fatta efter bokstaven, men nog kan det hända, att de någon gång -kunna förvilla en obefäst ande. Så t. ex. tala vi ju om att »_solen går -upp_», ehuru var och en vet, att det är jorden, ej solen, som går. Vi -säga, att »_daggen faller_» -- men daggen faller ej, utan avsätter sig. -Och _mjältsjukan_ har ej med mjälten att skaffa. Orden _hårdhjärtad_, -_hetlevrad_ och dylika tala om en tid, då man förlade känslorna till -hjärtat och levern. _Valfisken_ är ingen fisk, _flodhästen_ ingen -häst, _sjökon_ ingen ko, det veta nog alla. Men ej alla veta, att -_kinabarken_, det förträffliga febermedlet, ej har något med landet -Kina att skaffa, likheten beror på en folketymologisk ombildning. - -_Indianer_ bo ju ej i Indien. Namnet har ett historiskt intresse och -beror på Kolumbus’ misstag, då han trodde sig ha kommit till Indien, -när han upptäckt Amerika. - - * * * * * - -I många riktningar utvecklas och förändras språket. Men hur mångsidig -än utvecklingen är, går det aldrig därhän, att vi få ett särskilt -ord för varje sak och företeelse i världen. Detta skulle endast vara -opraktiskt och göra språket allt för svårt. Livets skiftande mångfald -äger oändligt mycket, som vi ej ha ord för. Livet, människoandens liv, -är rikare än våra uttrycksmedel. - -Orden beteckna i allmänhet sammanfattningar av likartade ting. Endast -egennamnen ge olika namn åt föremål, som i det väsentliga äro likadana. -En hel del ord åsyfta att sammanfatta en mängd företeelser, som ha -någon egenskap gemensam, t. ex. orden växt, djur, möbler, arbete, -nöjen. Att dylika sammanfattande ord finnas, är av stor betydelse. De -bidraga till reda i vårt tanke- och åskådningsliv, då vi därigenom -kunna ordna företeelserna i samhörande grupper genom blotta namnet. Här -speglar språket gångna tiders uppfattning och erfarenheter. Vi ta som -exempel de urgamla motsättningarna _levande_ och _dött_ eller _andligt_ -och _materiellt_, ord, som sammanföra allt varande i två väldiga -motsatsgrupper. - -Vidare kunna vi säga, att knappast något ord finnes, som ej har mer -än en betydelse. Ordet _lampa_ får beteckna ej blott våra förfäders -enkla, osande lampa, utan många andra slag, upp till den moderna -elektriska båglampan. Här som ofta speglar ordets vidgade användning -en stigande kultur. Vi ta ett annat exempel på hur samma ord betecknar -en mängd olika saker. Ordet _band_ betyder något, som binder, -förenar. Hur olika företeelser, som därmed kunna avses, framgår av -följande sammanställningar: sidenband, halsband, tunnband, bokband, -korsband, band i brädspel, rövarband, gå i ledband, lägga band på sig, -syskonband, kärleksband o. s. v. Detta godtyckligt valda ord har 35 -betydelseskiftningar enligt Svenska Akademiens stora ordbok. Andra -kunna ha många flera. Vi förbigå här sådana liklydande ord, som äro -alldeles obesläktade, t. ex. kroppsdelen _arm_ och _arm_ = fattig. -Därom mera längre fram. - -Kulturutvecklingen gör naturligtvis, att samma ord kan få allt flera -olika betydelser såsom term å skilda områden. Men utvecklingen nöjer -sig ju ej härmed, den skapar även nya ord, och det kan vara skäl att -ytterligare dröja något vid denna företeelse. Stundom kan ett helt och -hållet nybildat ord slå igenom och bli vanligt. Så skapades t. ex. -ordet _gas_ av en kemist på 1600-talet. - -Ojämförligt vanligast är dock, att de gamla språkstammarna även få göra -tjänst för att uttrycka nyvinningarna på olika områden. Det kan, som vi -redan sett, helt enkelt ske genom en betydelseförändring -- hammaren av -sten får även ge namn åt hammaren av järn. _Skorsten_, som egentligen -betydde härd på en tid, då intet slag av rökfång fanns, blev på ett -mera framskridet stadium även namn på det rör, som höjde sig över -eldstaden, för att slutligen i våra dagar oftast endast beteckna sista -delen och avslutningen av detta rör. - -Bland egentliga nybildningar kunna nämnas de ej ovanliga avledningarna -av egennamn. Redan genom sin bildning väcka dessa ett särskilt -intresse, då de peka på ett givet historiskt eller geografiskt faktum --- en person eller en ort -- och således rent av inbjuda till studium -av vår odlings historia. När det gäller dylika ord, kan den, som -därtill har håg, lättare än eljest fastställa tidpunkten för deras -uppkomst och de förhållanden, under vilka de blivit till. Utan att -ingå på några vidlyftiga förklaringar framlägger jag endast till den -intresserades eftertanke följande från olika områden valda exempel, -som lätt nog kunna mångdubblas: _bessemerstål_, _voltastapel_, -_ampère_, _ohm_, _ayshireras_, _berlinerblått_ -- eller för att stanna -vid vårt eget land: _Linnea_, _gustavianska tiden_, _boströmian_, -_Arvikaplogar_, _Sävstaholmsäpplen_ o. s. v. - -Oftast bildas naturligtvis nya ord genom sammansättning. Vi ha -redan nämnt några exempel (sid. 36). Ytterligare må tilläggas några -ord, som bildats eller blivit aktuella tack vare senaste tiders -kulturella eller politiska förhållanden såsom _regeringsrätten_, -_folkhushållningskommission_, _försvarsutredning_, _rusdrycksförbud_. -Dylika ord bildas ju ständigt, och var och en kan leta upp exempel i -mängd. - -Stundom kan det ena ordet ge upphov till det andra. Ofta stå orden -parvis i motsatsförhållande till varandra, såsom _stor_ och _liten_, -_upp_ och _ned_. Så kan också ett ord liksom framkalla ett nytt ord, -som på ett eller annat sätt står i motsatsförhållande till det förra. -Så har ordet _norrlänning_ gett upphov till det i Norrland ej ovanliga -_sörlänning_. Från Bleking har jag antecknat sammanställningen _in-_ -och _uthus_, _inhusbyggnad_ o. s. v. Vi kunna ock påminna oss Olof -Högbergs bekanta _översåtar_ som motsats till _undersåtar_. - -Språket kan även riktas genom att ett ord liksom delar upp sig i två, -som sedan var för sig gå olika utveckling till mötes och få olika -betydelse. Detta är också ett sätt att få nya namn åt nya begrepp. -Till jämförelse och eftertanke framläggas följande parvis besläktade -ord: _doppa_ och _döpa_, _flotte_ och _flotta_, _dag_ och _dager_, -_frid_ och _fred_, _aftonvard_ och _nattvard_, ja t. o. m. _snille_ -och _snäll_. Av sistnämnda har det förra stigit, det senare sjunkit i -värde, grundbetydelsen för båda har varit förstånd, förståndig, rask. -Även hos de övriga ordparen, _orddubbletterna_, märka vi en mer eller -mindre tydlig överensstämmelse i grundbetydelsen. - -Besläktad med föregående är naturligtvis även det fallet, då ett -ord utan att ändra formen får en ny betydelse och samtidigt vid -sidan av denna bibehåller den gamla. Saken är vanlig, ehuru ej så -iögonenfallande. Tydligt är ju dock, att en dubbelhet i betydelsen -finnes i senare sammansättningsleden i orden _gödselstad_ och -_handelsstad_ eller _trädgårdsland_ och _hemland_. En avgjord -dubbelbetydelse har ordet _konst_ fått, vilket för var och en bör -framgå ur följande exempel: »en konstgjord blomma är långt ifrån något -konstverk». Jämför härmed vad vi förut sagt om de många olika slag av -betydelse, som nästan varje ord kan ha (sid. 44). - -Som prov på, hur nära samhörande ord gå i sär i betydelsen, kan -ytterligare påpekas, att _orolig_ ej längre är motsatsen till _rolig_; -och orden _obarkad_, _oborstad_ har fått en bildlik betydelse, som -orden _barkad_, _borstad_ sakna. - -Vi skola nu litet närmare stanna vid en storartad fördjupning -och förändring av betydelsen i en given riktning, som massor av -ord genomgått, därmed även lämnande det kraftigaste beviset för -att språket alltid finner möjligheter att ge uttryck åt alla de -landvinningar, de nya upptäckter, som den mänskliga anden gör. Det är -en betydelsefördjupning, som pågått från längesedan förflutna tider och -som pågår den dag, som är. Jag syftar på språkets sätt att ge namn åt -det andliga livets företeelser. Det andliga är ju det, som vi ej med -våra yttre sinnen, syn, känsel o. s. v., kunna förnimma, de inre och -okroppsliga livsområdena. - -Det är ju klart, att den yttre, kroppsliga verkligheten först blev -föremål för mänsklig iakttagelse och kunskap. Långt senare lärde man -sig att lyssna till stämmorna i sitt eget inre, att tänka över vad -själ, tanke, vilja o. s. v. var. Härom bär språket också vittne: det -andliga har från början fått namn från det materiella, det kroppsliga -och får så än i dag. - -Själva ordet _ande_ betydde ursprungligen endast andedräkt, andning. -Äldst uppfattade man även själen som något jämförligt med en vindpust -eller dylikt. När människan ej mera andades, då hade också anden -lämnat henne. Först småningom fick ordet ande den fördjupade, rent -»andliga» innebörd, som vi inlägga i detta ord. Vittnar ej en dylik -betydelseförändring starkt nog om ett märkligt förandligande av språket --- och därmed naturligtvis även av tänkandet och hela kulturen? - -Ordet _himmel_ betecknar ju egentligen det valv, som välver sig över -våra huvuden, men har i det religiösa språkbruket även blivit namn på -de saligas boningar -- måhända dock ursprungligen ganska materiellt -uppfattat. - -Då vi tala om _hjärtats värme_ mena vi vanligen ej temperaturgraden -i hjärtmuskulaturen, utan något rent andligt. Sådana ord som -_översvallande_, _uppbrusande_, _ytlig_, _grundlig_, _klar_ ha ju en -gång haft rent materiell betydelse och äro hämtade från beskrivning av -det yttre naturlivet, t. ex. det porlande vattnet i en källa. Eller vi -hämta våra bilder från ett annat naturområde och tala om _blixtrande_ -snille, om _lysande_ förmåga, om religionens _ljus_, kärlekens -_solsken_. - -Dylika uttryck ha sitt ursprung i en jämförelse mellan något yttre, -välkänt och något inre, andligt, som får sin beteckning tack vare en -större eller mindre likhet med yttre företeelser. Man finner en viss -släktskap mellan t. ex. fågelns flykt i den fria luften och själens -flykt mot högre rymder. Så vidgas och fördjupas ordens betydelse, och -vi kunna »tala om stora ting med enkla ord». - -En hel del hithörande uttryck uppfatta vi ju fortfarande som bilder, -men ofta glömma vi, att uttrycket en gång varit en bild. Vem tänker -på att _nedrig_ betytt något långt nere, _innerlig_ något långt inne? -_Fatta_ en sak har en gång betytt kunna fatta med handen o. s. v. - -Från ett annat område kunna vi påminna om ordet _kyrka_, som egentligen -betyder gudstjänstlokal, men sedan även betecknar ett religiöst -samfund, t. ex. den katolska kyrkan -- sålunda en mera förandligad -betydelse. - -En särskild uppmärksamhet förtjänar användningen av bilder, d. v. s. -överflyttandet av ett ord från dess ursprungligen givna betydelseområde -till ett annat område, där det då får en annan, kanske vidgad, men dock -i någon mån likartad betydelse. Det är nämligen, som redan nämnts, -något slag av likhet, som föranlett den nya användningen. Det, som -ligger närmast, får då ge namn åt det mindre kända. På språkets alla -områden finna vi denna användning av bilder, varigenom vårt tal vunnit -oerhört i åskådlighet och uttrycksfullhet. Några exempel skola klargöra -detta. - -_Huvud_ äga väl egentligen endast människor och djur, men nu tala vi -om _kålhuvud_ och _knappnålshuvud_ utan att tänka på, att vi här ha -en ursprungligen överflyttad användning. Men ordet är mångsidigare. -Vi nämna som exempel: _huvudstad_, _huvudbok_, _huvudstycke_, -_huvudtitel_, _huvudman_, _huvudsak_. - -På liknande sätt använda vi en mängd av namnen på kroppsdelar. Vi tala -om en flods _armar_, om bordets _ben_, lampans _fot_, _bergsrygg_, -_bokrygg_ o. s. v. Bilder ha vi i sådana uttryck som politisk -_ryggrad_, stormens _vingar_, kärlekens _vingar_. Djurlivet ger upphov -till en mängd bilder. Jag nämner t. ex. plugghäst, syhäst, hästminne, -träbock, lathund, arbetsmyra. - -Men bilderna nötas och blekna genom användningen. Vem tänker på -kroppsdelen _hand_, då han använder sådana vändningar som _ha om hand_, -_till hands_, _under hand_, _efter hand_, _handfallen_, _handgången_, -_tillhandahålla_, _omhändertaga_, _handkammare_, _handräckning_ -o. s. v.? Eller vem tänker på _fågelns vingar_, då han talar om -_väderkvarnsvingar_? - -Redan dessa exempel ge oss en aning om, hur omfattande användningen av -bilden är. Och med skäl säger författaren Jean Paul, att »språket är en -ordbok av bleknade bilder» (metaforer). - -Men just därför att bilderna blekna, har man städse sökt efter nya slag -av bilder. Särskilt ha skalderna i alla tider övat sin fantasi på att -uppfinna nya livfulla och talande bilder. Sådana skapas i massa, och -intet föremål är för högt, intet för lågt, då det gäller att ge färg -åt en författares skildring. Jag tar t. ex. ordet _nät_, fiskarens -enkla fångstredskap. Vi finna det lätt nog i poesiens bilder. Tegnér -säger på ett ställe: »ett nät är den flygande lock.» I Vita frun talar -Snoilsky om hur kung Karl »knyter på tankarnas nät»; på ett annat -ställe i samma dikt heter det: »sin not han kastade föga öm i stridaste -loppet av tidens ström». Och Heidenstam talar i en berättelse om -»sammansvärjningens långa nät». - -Som andra exempel på huru bilder nyskapas kunna vi nämna Frödings -»ungtallsmidig och enstamvig». Levertin talar om »längtans röda -skymningsbloss». Ur Karlfeldts målande bildvärld taga vi »höstmånens -röda kastrull», »molnens grå madrass». - -Vi ha redan märkt, att den bildliga eller överförda användningen av -orden skapar dubbelbetydelser. Ordet _bock_ kan ju t. ex. betyda -såväl _getabock_ som _sågbock_, ja _bock_ (rättelse) i en skrivbok -och slutligen även bugning. Och vi ha i vårt språk _sänghimmel_, -_tronhimmel_, _stjärnhimmel_ och religionens _himmel_. - -Likljudande ord med olika betydelse -- ofta av olika härledning -- -finnas i större mängd, än vi i allmänhet ana, i språket: fågelns -_flykt_ och fångens _flykt_ är ej detsamma, ej en _våg_ i havet och en -_våg_ att väga på o. s. v. Dylika _homonymer_, som de heta, kunna ju -minska språkets tydlighet, men göra det vanligen icke, emedan meningen -och sammanhanget klargöra, vilken betydelse som avses, och hindra oss -att bliva vilseledda. Vem förstår ej innebörden av satsen: »Söner av -ett folk, som blött» -- t. o. m. om vi i skrift stava det sista ordet -med tt? - -Av bilden begagnar sig, som vi sett, skalden; dubbelbetydelser äro -till glädje för skämtaren och ha gett upphov till otaliga s. k. roliga -historier, de mer eller mindre lyckade vitsarna och ordlekarna. Som -exempel på dylika kunna vi ju taga den gamla kända gåtan om klockan, -som »går och går utan att komma till dörren». Eller Svärdsjöbondens -svar på frågan, om sjön låg: »Hade den stått på ände, så hade den väl -synts ända hit». Skämtet här bygger på dubbelbetydelsen hos ordet -_ligga_: vara utsträckt och om en sjö: vara isbelagd. - - * * * * * - -Vi ha redan flera gånger haft tillfälle att framhålla, vilken betydelse -språket har för hela vår odling. Att ett ord finnes, gör den sak -det vill beteckna mera levande för oss. »Språkets makt över tanken» -är större än de flesta ana, språket ger verktygen åt vår tanke, och -språkets brister kunna stundom bli band på vår tanke. I känsla av -vilken vikt det kan ha, att ett värdefullt och talande ord finnes -till och ingår i det allmänna språkmedvetandet, prisar sig en av våra -yngre tänkare, Allen Vannérus, med rätta nöjd, om han endast kan få -hemortsrätt i språket för det vackra ordet _kulturidealism_. Liksom -tanken skapar ord för att få uttrycksmedel, så kan också ett ord i -sin tur skapa och väcka tankar. Måhända bidrager befintligheten av -den sammanfattande benämningen _Skandinavien_ till den upprepade -sammanblandning mellan Sverige och Nordens övriga länder, som ständigt -äger rum ute i världen. Måhända har enhetsnamnet även vid sidan av -djupare orsaker hjälpt till att ge liv åt de skandinavistiska drömmarna. - -Men liksom vår kultur och vår bildning ha sina brister, så har även -språket sina -- också i detta en spegel av vår odling. Hur mången har -ej känt sig plågad av fula ord och svordomar, uttalade av en rå mun! -Vårt språk tyckes ju vara så särdeles rikt på dylika uttryck. Är det -ej en svaghet i den enskildes språkförråd, att han för att uttrycka sig -tillräckligt eftertryckligt och kraftigt skall behöva använda uttryck, -hämtade från tron på ondskans och mörkrets makter! - -Och att ett sådant ord som »tjuvsamhället» skapats, vittnar ju om en -förvillad uppfattning om samhällets betydelse och värde för alla dess -medlemmar. Blott att ordet finnes, kan hos en svag själ ytterligare -stödja det gamla slagordet: »egendom är stöld». Språket bör stå i -samklang med vår kultur, vårt samhällsliv, vår uppfattning av rätt och -orätt. Sådant folket är, sådant är språket. Därför ter sig ett sådant -ord som det nämnda som en fläck på vår odling. - -Skämtet, som nog ofta kan ha något av hälsosamt salt i sig, kan ock -någon gång bli till skada genom förlöjligande benämningar, som kanske -till sist komma att användas på allvar, t. ex. genom att ge hederliga -och samhällsgagnande medlemmar i staten sådana namn som _tullsnokar_, -_bylingar_, _borgarbrackor_, _bondbassar_ -- att ej nämna än värre -exempel. Ger språket allt för mycket fart åt illa placerade uttryck av -hån och förakt, kan det dragas ned och förråas. - -Därmed vilja vi naturligtvis ej ha sagt, att språket skall ge -förskönande eller överskylande namn åt det, som i sig är ont och -skadligt. Nej, språket skall säga »högt och fritt, att svart är svart -och vitt är vitt», som Karlfeldt säger, det är just dess uppgift. Att -kalla bedrägerier och förfalskningar för _oegentligheter_, stöld för -_lån_ och mutor _belöningar_ eller att urskulda lögnen genom att kalla -den _nödlögn_ för att ej tala om än sorgligare företeelser, det är att -leda språket in på en farlig väg. - -Emellertid visar språket, eller låt oss säga den allmänna -uppfattningen, ett så pass levande verklighetssinne, att dylika -förskönande uttryck (s. k. eufemismer), så snart de bliva vanliga, -avslöja sin rätta innebörd och ej längre bedraga någon. Därför blir -det t. ex. snart nog lika illa att anklagas för oegentligheter som för -förfalskningar. Dock kanske vi ändock kunna säga, att språket bäst -fyller sin uppgift genom att nämna var sak vid sitt rätta namn, så vitt -möjligt undvikande förkonstling och pryderi. - -Vi vända oss till ett annat område för språkliga bedrägerier -- -och försök till självbedrägerier. Det är en hel del uttryck, som -brännvinsdyrkandet skapat, som åtminstone kunde bli en fara, dock -kanske mera förr än nu. Jag syftar på sådana ord som _livsvatten_, -_tankeställare_, _tröstare_ och liknande såsom namn på en livets och -tankens svåra fiende och tröstlöshetens skapare. - -Huru ingripande drickandet varit, antydes måhända av att det från -början fullkomligt oskyldiga »_gutår_», egentligen _gottår_ (d. v. -s. god äring, gröda), fått samma betydelse som ordet skål! -- i den -bemärkelsen användes det ju bl. a. av Bellman. Det är också ett exempel -på sedernas omskapande inverkan på språket! - -Då vi tala om språkets svagheter och brister, må vi ej glömma den -kanske mest allmänt både kända och erkända bristen i vårt språk -- -saknaden av verkligt gångbart enhetligt tilltalsord. Vi ha ju ordet -_Ni_, men de flesta, som vilja vara artiga, våga endast i vissa fall -använda det. Vi ha intet tilltalsord, som kan användas av alla till -alla, över- och underordnade, äldre och yngre, män och kvinnor. Även om -bristen ej direkt är en skapelse av fåfängan och kryperiet i förening, -så avspeglas dock häri en svaghet i vårt sällskapsliv, tvång och -förkonstling i umgänget och en brist på naturlighet. Till ersättning -har emellertid det gamla hederliga tilltalsordet _du_ genom sin -begränsade användning fått en i viss mån mera intim och personlig klang. - -Den förut omnämnda dubbelbetydelsen av en del ord kan nog någon -gång kännas som en brist, dock ej alltid. Det är ingen fara för -sammanblandning av ordet _hopp_, som betyder förhoppning, och det hopp, -som är lika med språng. Men när vi ha att göra med ord, som verkligen -äro nära besläktade, kan den yttre överensstämmelsen bliva till förfång -för tydligheten. Hur lätt sammanblandas ej _känsel_ och _känsla_. Och -vilken oklarhet och missuppfattning på religionens område kan ej uppstå -genom att vi ej ha olika ord för att ge namn åt den religiösa _tron_ i -motsats till det ord _tro_, som endast betyder förmoda. Kanske mången -helst skulle vilja med olika ord beteckna _kärleken_ mellan man och -kvinna och den allmänna människokärleken. - - - - -LJUD- OCH FORMUTVECKLING. - - -Vad vi hittills sysslat med har huvudsakligen tillhört det område av -språkvetenskapen, som vi kalla _betydelseläran_. Det kan dock vara skäl -att även rikta blicken på den utveckling, som äger rum inom andra sidor -av språket. - -Det är efter tre skilda linjer, som den språkliga utvecklingen -försiggår. Vi kunna hos språket särskilja tre olika sidor: de _ljud_, -av vilka orden bildas, den yttre _form_, som orden antaga vid -fyllandet av sina olika uppgifter, och slutligen den _betydelse_, det -tankeinnehåll, som orden äro bärare av. Vi få så en naturlig indelning -av språkläran, grammatiken, i ljudlära, formlära och betydelselära. - -Vi ha redan tillräckligt framhållit, att en god språkutveckling inom -det område, som tillhör betydelseläran, kräver, att språket skall bliva -ett allt bättre uttrycksmedel för den mänskliga tanken. Men även på -övriga områden kunna likartade krav på klarhet, tydlighet och enkelhet -uppställas. - -Vi vända oss först till _ljudläran_. Denna handlar om språkets yttre, -rent fysiska material, de av de mänskliga talorganen frambragta ljuden, -som sedan såsom en luftdallring ledas till ett mänskligt öra för att -där uppfattas. Om vi nu på ljudläran tillämpa våra regler för vad -språkliga framsteg vill säga (jfr sid. 11 f.), framgår omedelbart, att -utvecklingen bör gå ut på att göra språkljuden så lätta som möjligt -att frambringa för den talande, på samma gång som den hörande bör -kunna uppfatta ljuden allt mera klart och utan svårighet. Viktigast -är ju hänsynen till den hörande: ljuden böra bli så tydliga som -möjligt. Såväl praktiska skäl som skönhetskänslan kräva, att vokalerna, -självljuden, de egentliga röstljuden, bli klara och klangfulla, och att -konsonanterna, medljuden, få ett så tydligt, skarpt och distinkt uttal -som möjligt. Här gäller det att utan tillgjordhet och förkonstling, men -med omsorg och avsikt vårda talets renhet och klarhet, ty de krafter, -som oftast alldeles omedvetet verka på vårt talspråk, gå huvudsakligen -ut på att göra ordens uttal så lätt och enkelt som möjligt. - -Vi skola bevara vårt språks goda rykte för klangfullhet. En orsak till -denna är bl. a. våra talrika och klara _a-ljud_, som t. ex. till så -stor del försvunnit i danskan. Många av våra landsmål eller dialekter -utmärkas ju just av oklara, grumliga, fula ljud, som ej äro så -lätta att utrota. Vi kunna tänka på de olika uttalen av de ljud, som -betecknas med bokstäverna _o_, _å_, _l_, _r_. Klarhet och skärpa böra -ju framför allt eftersträvas av _riksspråket_, d. v. s. det språk, som -gäller och eftersträvas som gemensamt meddelelsemedel över hela vårt -svenska språkområde. - -Vi bruka kalla de krafter, som verka för att förenkla och förändra -uttalet, för _ljudlagar_. Dessa äro av många slag, men verka i -allmänhet likformigt och regelbundet omgestaltande på vissa ljud i -likartad ställning och vanligen inom en given tidsepok. Redan vårt -stavsätt, som ofta bevarar gamla uttalsformer, vittnar om ljudlagarnas -verksamhet för förenkling. Orden djup, djur, djärv o. s. v. ha en gång -hetat diup o. s. v. med uttalat d-ljud, ehuru detta sedan försvunnit -framför j-ljudet. Detta d-ljud uttalas fortfarande av de finländska -svenskarna. Så ha förr orden lius, liung, hiort, siö, skiuta o. s. v. -haft s. k. ljudenligt stavsätt, d. v. s. uttalats ungefär så, som de -ännu stavas. - -Vanligen är det de yngsta generationerna, som omedvetet genomföra -uttalslättnader, under det de fullvuxna i allmänhet föga ändra sitt -uttal. Vi märka ljudlagarnas verkningar ännu i den dag, som är. -Liksom stiäla en gång blivit »själa», så får i våra dagar ordet -västgöte uttalet »väsjöte», östgöte blir ösjöte, gästgivare blir -’gäsjivare’ i vardagsspråket. Vidare blir i vårt tal åttondedel till -åttondel, annandag blir anndag, matsäck blir massäck, fastställa -uttalas faställa (med st endast en gång) o. s. v. Häri ligger tydligen -en kraftbesparing. Men förenklingen får ej strida mot tydlighetens -lag. Därför är t. ex. det Stockholmsuttal olämpligt, som gör e och ä -likljudande. Härigenom komma ju sed och säd, tre och trä att uttalas -lika. Det är naturligtvis ej något tillräckligt försvar för detta -uttal, att Heidenstam och Levertin med flera skalder genom sina rim -visa sig äga det! - -Vi ha redan antytt, att de många oregelbundenheterna i vår stavning -avspegla gångna tiders uttal. Skriften har med större konservatism -än talet bevarat de gamla sedvänjorna. Även om kunskapen härom ej -underlättar rättstavningens mödor, så stämmer den oss dock försonligare -mot svårigheterna, då vi veta, att de många olika reglerna en gång -haft en förnuftig mening. Men varje tid har större skyldighet mot -sig själv än mot det förgångna, och så har allt sedan 1700-talet, -då vi började få ett allmänt antaget lika stavsätt, strävandena att -reformera stavningen till större överensstämmelse med talet fortgått. -Med försiktighet har det gått, och försiktigt komma vi helt visst att -fortsätta på samma väg. Det gäller att utveckla, ej att helt bryta -med det förgångna. Men förändringar måste ske på detta liksom på -alla andra livets områden. Lika väl som kärleken till gångna tiders -minnen ej kommer någon att använda tjärstickor eller talgljus till -belysning, lika litet får pieteten bevara ett föråldrat och opraktiskt -stavsätt, som kunde ersättas med ett bättre. Det är ju ej frågan om -någon förändring av själva språket härvidlag, endast en ändring av -dess beteckningssätt -- orden förbliva desamma. Tegnérs poesi är lika -»klassisk», efter vilka regler den än stavas. - -Bokstäverna äro ej ljud, endast tecken för ljuden, och skriften är -naturligtvis bättre, ju noggrannare och enklare den förmår att återgiva -ljuden och de därav bildade orden. Men av vikt och värde är ock att ha -ett bestämt, vedertaget stavsätt, som man rent mekaniskt kan inlära, -så att man ej behöver särskilt tänka på, hur man skall stava orden -- -rättstavningen skall så att säga sitta i fingrarna. De flesta ha ju nog -besvär med att tänka på det viktigare: det skrivnas form och innehåll. - -Efter denna utflykt in på frågan om tillämpningen i skrift av -ljudlärans lärdomar må vi även kasta en blick på ljudens estetik, d. v. -s. ljudens skönhetsverkan i talet. Redan själva ljuden eller, rättare -sagt, de olika ljudförbindelserna kunna på ett egendomligt sätt tala -till skönhetssinnet och ha säkert så gjort under alla tider. Vi tala -om att ord och namn äga olika »klangfullhet» och »välljud». Eller för -att tala med skalden Orvar Odd: »Vissa namn äga i sig själva ett slags -musik, en metall, en klang, lik den av harmonika och triangel, under -det andra falla sig tungsamt, ljudlöst och platt som en mjölsäck, -vilken dunsar i golvet.» Eller märk, vilka förnimmelser ett namn kan -uppväcka enligt Sven Hedin: »Namnet Timbuktu har en egendomlig klang. -Det innesluter allt det hemlighetsfulla och tjusande, som är förbundet -med Sahara. Det leder tanken till karavanklockornas klang och klirret -av beduinernas stigbyglar. Det är, som om själva namnet klingade, och -som om man hörde plasket av Niagaras grumliga böljor mellan vokalerna». - -Det vanligaste och mest kända exemplet på en avsiktlig användning av -ljudens skönhetsverkan erbjuder oss rimmet i poesien. Slutrimmet, byggt -på likljudande ordslut, känna vi ju alla. Ett annat slag av rim är det -klangfulla fornnordiska begynnelserimmet, som låter vissa betonade -ord i versen börja med samma ljud. Vi ha det efterbildat i Tegnérs: -»Nu rider rike Ring över Bifrost, sviktar för bördan bågiga bron.» -Begynnelserimmet användes ofta och tämligen fritt av våra moderna -skalder för att öka versens klangfullhet, exempel äro lätta att finna. -(Fröding: »blekaste blomst»; »i lätta lovar kring en flaggfregatt»; -»hårets gula gammalsvenska lin» o. s. v.) Även i prosa användes detta -rim stundom med tydlig avsikt. Vi anföra från Selma Lagerlöf: »Och -uppför och utför alla dessa klyftor och klippor krypa och krångla -rankor och revor.» - -Men rimmet har ock bevarat en hel del gamla uttryck och -sammanställningar av särskilt intresse. På det sättet ha t. o. m. en -del ord bevarats, som helt säkert hade försvunnit ur språket, om ej -rimmet bundit det vid ett annat ord. Som exempel nämna vi uttrycken -_lyte och lack_, _i sus och dus_. En hel del sådana vändningar -förefalla oss vid närmare eftertanke, skäligen meningslösa, såsom _rubb -och stubb_, _si och så_. Som vi se, användas härvid än begynnelserim -och än slutrim. Ännu några exempel på mera lättförståeliga sådana -sammanställningar må tilläggas: _barn och blomma_, _hus och hem_, -_gammal som gatan_, _med hull och hår_, _buller och bång_, _rim och -reson_, _rätt och slätt_. Som bevis på, hur stark rimmets makt kan -vara, och hur hänsynen till ljudet kan besegra själva betydelsen, kunna -vi anföra det för oss tämligen meningslösa ordspråket: _Kaka söker -maka_. Detta har en gång haft god mening och hetat Kraka (d. v. s. -kråka) söker maka. Men när a blev å i kråka, ersattes ordet av det på -måfå gripna kaka, som rimmade bättre. - -Vi övergå så till _formläran_. Här bör det vara klart för oss, att en -formförändring är av godo, för så vitt den gör språket enklare och -regelbundnare utan att minska dess klarhet och tydlighet. När vi t. ex. -äro vana att böja snäll, snällare, snällast, fin, finare, finast o. s. -v. och det då heter dålig, sämre, sämst bilda vi efter det vanligaste -mönstret formerna dåligare, dåligast. Nya former bildas ofta efter de -gamla och mest förekommande bildningarna. Så blir språket likformigare, -regelbundnare och därmed ofta klarare. Stundom leva gamla och nybildade -former fredligt vid varandras sida, vilket ju särskilt kan ha sitt -värde, om de olika formerna få uppbära skiftningar i betydelsen. Så ha -ju formerna värre och ondare, ja, i någon mån även bättre och godare en -viss olikhet i användningen. - -De nya formerna bildas i likhet, överensstämmelse eller _analogi_ med -äldre och vanliga språkformer; vi kalla därför dessa nybildningar -_analogibildningar_. En dylik form är t. ex. _simmade_ av _simma_ -i stället för det äldre _sam_ genom påverkan från det vanliga -böjningsmönstret _rimma_, _rimmade_ o. s. v. Av _tämja_ bilda vi det -regelrättare _tämjde_ för det gamla _tamde_, av _två_ få vi _tvådde_, -som ersätter _tvog_ (jfr _sådde_ av _så_). Böjningen _gräva_, _grov_ -blir _gräva_, _grävde_; _het_ blir _hette_. I stället för _lyfte_ och -_miste_ få vi ofta se de efter vanligare mönster bildade _lyftade_ -och _mistade_. Stundom kunna vi dock även få se våra författare ta -upp tämligen föråldrade, kanske i folkmålen kvarlevande, kortare, -»starka» verbformer, måhända därför att de finna dem klangfullare eller -kraftigare. Så kunna vi hos Fröding finna den gamla formen _vrok_, -som eljest nu heter _vräkte_. Heidenstam använder _halp_ vid sidan av -_hjälpte_. Även nybildningar av likartat slag kunna påvisas. Så har -Strindberg _röck_ för äldre och vanligare _ryckte_, hos S. Lagerlöf -förekommer formen _dög_ som biform till _dugde_. - -En annan analogibildning är förändringen av _fager_, _fägre_ till -_fager_, _fagrare_. Och det gamla uttrycket _läsa_ ett _lås_ ha vi -förenklat till _låsa_ ett _lås_ -- uttrycket blir ovillkorligen -därigenom enklare, och ordens samhörighet framträder klarare. - -Analogibildningarna gå ju ut på att skapa större likformighet vid -bildande av likartade former, vilket naturligtvis ofta har sin stora -fördel med sig. Hit hör t. ex., att främmande ord vanligen böjas -på samma sätt som svenska, när de upptagas i vårt språk. Även i -övrigt kunna de ju genom inhemsk påverkan förändras med avseende på -form, uttal och stavning. Det heter t. ex. en _allé_, flera _alléer_ -liksom _kraft_, _krafter_. Andra slag av mera ingripande analogiska -ombildningar ha vi redan talat om (sid. 37). Vi ha kanske märkt -besväret med ord, som bevara en främmande böjning, såsom ett _plenum_, -flera _plena_, _faktum_, _fakta_. Man kan få höra mindre bildat folk -tala om, att de varit med om »ett plena i riksdagen», om »ett avgjort -fakta» o. s. v. - -Titlar av främmande ursprung få ofta ett mera svenskt utseende genom -tillägg av den rent svenska ändelsen _-are_, särskilt vanlig vid -yrkesnamn, såsom _åkare_, _borgmästare_ o. s. v. Så få vi även jämte -_officer_, _officerare_, vidare _sekreterare_, ja även _kamrerare_. - -Många andra exempel på begäret att göra språket regelrättare kunde -anföras: _värmar_ blir _värmlänningar_, _gutar_ blir _gottlänningar_ -efter mönstret av _smålänningar_ m. fl. Något bättre står sig formen -_jämtar_ bredvid _jämtlänningar_. - -Som exempel på, hur formerna bli enklare och kortare, kunna vi peka -på, huru vi av _hava_ få _ha_, av _bliva bli_, av _taga ta_, av _giva -ge_ -- former, som äro goda, därför att de äro korta och dock fullt -tydliga, ehuru de ännu ej fått burskap i den s. k. högre stilen. - -En annan förenkling, som talspråket genomfört och som även arbetar -sig fram i skriftspråket är användningen av samma predikatsformer av -verbet, såväl när det hör ihop med ett ord i flertal som ental. Vi säga -sålunda allmänt t. ex. »gossarna kommer» likaväl som »gossen kommer», -under det vi efter gammalt mönster pläga skriva: »gossarna komma». Men -språket älskar ingen onödig formrikedom. Och redan under 1600-talet och -tidigare påträffas sådana flertalsböjningar som _vi binder_, _vi band_ -(för _binda_, _bundo_). Under medeltiden hette det även _vi köpto_, -_han köpte_. Nu heter det alltid _köpte_ i såväl ental som flertal. -Så komma nog ock sådana former som »vi gick» att tränga igenom. -Dylika formförenklingar äro även analogibildningar. Talspråket har -naturligtvis sin fulla rätt att införa förändringar och förenklingar -utan att känna sig bundet av skriftspråket. Språkhistorien visar, att -skriften oftast följer talet efter, där det så lämpar sig, ehuru i -något långsammare takt. En del av våra yngre författare ha ju ock redan -i skrift upptagit nyssnämnda förenkling av verbböjningen. Särskilt -kunna vi lägga märke till, att Selma Lagerlöf genomgående använder lika -former av verben i ental och flertal i sina sista böcker. - -Även en utveckling av nya former kan förekomma, vilket naturligtvis -kan vara av godo i det fall, att de öka språkets uttrycksfullhet -eller tydlighet. Länge ansågs _ett härad_, _flera härad_ som den enda -riktiga böjningen, nu kan man ofta få se formen _härader_. Ännu äro -_skepp_, _bord_ o. s. v., ja, de ojämförligt flesta s. k. detkönsord -eller neutra lika i ental och flertal. Det kunde ju i många fall vara -lämpligt att i stället ha två olika former. En del namn på handelsvaror -ha även fått flertalsändelser, såsom _tyger_, _viner_, _teer_. Dessa -former ha dock den säregna betydelsen av flera olika slag av tyg o. s. -v. - -Vi säga naturligtvis, att av två brukliga former är ej den äldsta -bäst, utan den, som är ändamålsenligast. För femtio år sedan hade vi -dock en livskraftig »klassisk» eller historisk riktning, som alltid -ville ge företrädet åt en äldre form. Ett exempel visar oss de olika -förhållandena då och nu. Viktor Rydberg, som strängt höll på den äldre -svenskans språkbruk, betecknade år 1873 formen _elementer_ (liksom -_systemer_, _landskaper_ o. s. v.) såsom »falsk böjning». Men år 1906 -ger vår kände författare Per Hallström ut sin bok De fyra elementerna -och tar alltså upp denna »falska» böjning. - -En annan förändring, som åsyftar att göra språket regelbundnare och -som trängt igenom i talspråket, må omnämnas, särskilt som den även -börjat visa sig i skrift. Det är strävandet att ge alla substantiver -(tingord) samma ändelser i bestämd form i flertal. Det heter ju -_hästarna_, _stolarna_, men hittills vanligen i skrift _barnen_, -_borden_. Dessa neutra få emellertid i talspråket även ändelsen _-na_, -varigenom de till sin böjning bliva mera lika övriga substantiver i -språket. Vi kunna också fastslå, att Selma Lagerlöf i en av sina böcker -upptagit även formerna _barnena_, _bordena_ o. s. v.; dessa förefalla -oss kanske till en början litet tunga, men ha den fördelen att vara -mera regelbundet bildade. Tydligen kunna de ju ej anses fullt upptagna -och »tillåtna» i s. k. vårdad normalprosa, därför att en av våra -främsta författare med skaldens rätt och frihet använt dem. - -En förenkling, som kan anses fullt genomförd i riksspråket, är -upphävandet av »könsskillnaden» i språket mellan »döda» föremål, d. -v. s. skillnaden mellan han- och honkön. Landsmålen säga vanligen -_sola ho’_, _stoln han_ o. s. v. Vi säga emellertid nu: solen _den_ -och stolen _den_. Detta är ett avgjort framsteg, då ju döda föremål -faktiskt ej ha något kön. Skalderna är det ju obetaget att i naturens -föremål dikta in manliga och kvinnliga väsen, att ge personlighet och -liv åt det i sig döda, men det praktiska språkbruket är ej främst -poetiskt, utan främst just praktiskt, d. v. s. så enkelt som möjligt. - -En företeelse, som även berör genusförhållandenas språkliga uttryck, -är den, att kvinnan, samtidigt med att hon tillkämpar sig rätten -till allt flera tjänster, yrken och examina, också erövrar rätten -till motsvarande förut manliga titlar. Förr hette det _skald_ och -_skaldinna_, _konstnär_, _konstnärinna_ o. s. v. Nu blir det allt -vanligare att tala om kvinnliga _skalder_, _konstnärer_, _författare_. -I den riktningen går det, och de senast förvärvade kvinnotitlarna -av _doktor_ och _docent_ ha ingen direkt motsvarande feminin form, -vilket däremot den något tidigare förvärvade rätten till studentexamen -medförde -- den kvinnliga studenten kallades _studentska_. Men -_doktorinna_ betyder ju ej kvinnlig doktor! - -Vi se sålunda även här, hur kulturrörelser inom samhällslivet trycka -sin prägel på språket -- spegeln av folkets liv och uttrycket för -dess synpunkter. Förr bildade också de kvinnodyrkande skalderna gärna -feminina nybildningar, sådana som _huldinna_, _tjusarinna_. Nu se vi ej -mycket sådant. - -Vi ha här endast vidrört några spridda drag av språkets ljud- och -formutveckling för att visa, hur språket på alla områden strävar att -bli ett allt bättre och tjänligare redskap i kulturens tjänst. Och -även på detta område avspeglar sig odlingen i språket. I en tid med -intensivt liv och rask utveckling på många områden visar sig brådskan -även i tal och skrift. Strävanden efter korta, direkta uttryckssätt -framträda, onödiga ändelser, svagt betonade stavelser försvinna, -under det talet flyter i en snabbare takt. Särskilt i den brinnande -affärsbrådskans språk, engelskan, kunna vi tydligt märka en sådan -utveckling, men även i vårt språk se vi detsamma, ehuru ej i så hög -grad. Allt sedan fornsvensk tid har emellertid en förkortning av orden -genom bortstötande av en mängd överflödiga ändelser och andra orddelar -fortgått, och denna benägenhet förefinnes i hög grad än i dag, som vi -sett. Och vi ringakta gångna tiders omständliga och cirklade talesätt -med de långrandiga omskrivningarna och de överflödiga fraserna. Vårt -språk går rakt på sak och nämner också saken vid dess rätta namn. -Det är ju en utveckling i god riktning detta. Måtte den även vittna -om en god moralisk utveckling till större ärlighet, rättframhet och -uppriktighet! Vågade vi tro detta, så kunde vi ju också anse språket -som en så mycket betydelsefullare spegel av kulturen. - - - - -STILARTER. SPRÅKET OCH DE ENSKILDA. - - -Språket har alltså, som vi upprepade gånger framhållit, i första hand -en praktisk uppgift. Som vi skola se, förneka vi därför ej skönhetens -rätt och betydelse. Men språkets uppgifter äro av mångahanda slag. -Därför få vi ock många olika stilarter. Med _stil_ mena vi då de -språkliga uttrycksmedlens anpassning efter det ändamål, som den talande -eller skrivande åsyftar, formens överensstämmelse med sitt innehåll. -Ej blott det olika innehållet, utan även många andra faktorer inverka -på stilen, såsom den krets man vänder sig till, den offentlighet -det talade eller skrivna har och andra yttre omständigheter, såsom -tid och rum. Så få vi en indelning i lägre stil, högre stil och -mellanstil eller normalstil, men även andra indelningar äro ju -tänkbara. Stilarterna skilja sig med avseende på ordval, formbildning -m. m. Stilen kan naturligtvis också vara mer och mindre personligt -egenartad. Till _lägre stil_ hör det vanliga, mer eller mindre -vårdade samtalsspråket. _Högre stil_ finna vi ofta i predikningen, i -högstämda tal, i vissa skönlitteraturens alster o. s. v. Vid den s. k. -vältaligheten bruka vi ju fästa den innebörden, att den på ett särskilt -sätt skall tala till känslan och fantasien. Den verkliga vältaligheten -föraktar onödiga prydnader och älskar ett rent och klart ordval -- de -många, granna orden stå ej högt i kurs i vår tid. Dock utmärkes den -högre stilen vanligen av rikedom på friska, talande och levande bilder. - -_Normalstilen_ är skriftspråkets breda ström, vetenskapens, -föreläsarens, ämbetsmannens, tidningarnas språk, den väl vårdade -prosan, som vänder sig till en större skara av läsare eller åhörare, -främst av allt sökande det klara och enkla uttrycket för tanken. Kravet -är högt nog: att återge tankens finaste skiftningar. - -Undersökningar av olika stilarter och deras kännetecken sakna ej sitt -intresse. - -Naturligtvis finnes en mängd olika slag av stilar, lika visst som -språket har otaliga vitt skilda uppgifter. Dessutom kanske vi strängt -taget borde kunna säga, att varje människa har sin säregna stil, så -vitt som varje människa i något avseende är olik alla andra. Framför -allt gäller detta om de stora författarna. Varje diktare har sin egen -stil, liksom vi ock kunna skönja vissa drag, som särskilja de olika -arterna av diktning. Olikartade bliva med avseende på stil och ordval -den glödande känslolyriken, den objektiva verklighetsskildringen, den -på bitande satir byggda kritiken av människor och samhällen o. s. v. - -För en författare är friheten livsluften. Naturligtvis ledes även -han av lagar, men ej småaktiga lagar, skrivna av »vittra pysslingar, -utan av naturen», som Thorild säger. Det är den personliga smakens -och det odlade skönhetssinnets lagar, som skola leda honom, och dessa -lagar kunna ej i några givna formler uttryckas. Har han dem ej inom -sig själv, så hjälpa yttre påbud föga! Låtom oss komma ihåg, att -det är de stora språkkonstnärerna, diktarna, författarna, som gå i -spetsen för vårt språks utveckling. Det är de, som genom sin diktning -skapa allt fullödigare, vackrare och klarare uttryck för sina tankar, -fantasier, drömmar och känslor. Så bidrager även diktningen att föra -språket framåt mot dess mål, att bli ett allt bättre och smidigare -uttrycksmedel för den mänskliga tanken. »Klarhet i begrepp och renhet i -språk», som Geijer säger, är den verkliga vältalighetens mål. Sanningen -bör man ej våga »belasta med prydnader, som hon ej behöver». - -Ja, vad är all konst i grunden annat än en stor tanke eller känsla, -klädd i åskådlig dräkt, i en form, som ger ett fullgott, starkt och -levande uttryck åt ett rikt innehåll. Så sammanfalla djupare sett i -viss mån kraven på språkets ändmålsenlighet med kraven på dess skönhet. - -Vad kunna då vi vanliga dödliga göra? Vi kunna älska vårt språk och vår -litteratur. Vi kunna vårda vårt eget språk, vaka över vårt uttal, vårt -ordval, men naturligt, utan överdrift, onatur och förkonstling. Vi må -komma ihåg, att talspråket ej är en efterhärmning av skriftspråket, -utan har sina egna fria och naturliga lagar. Skriften skall ofta kunna -läsas och förstås av många, den skall bevaras för framtiden, och den -har därför även sina egna lagar. - -Måhända kunde mången av oss behöva en varning för att använda -överdrivna eller för mycket sägande uttryck om vardagliga ting, t. ex. -sådana ord som _rysligt_, _förtjusande_, _härligt_, _gudomligt_. Vi -skola spara de betydelsefulla orden, tilldess de verkligen behövas, -kanske de eljest ej räcka till, då vi stå inför det verkligt stora. - -Men språket har också blivit ett så förträffligt och smidigt redskap, -att det för den, som behärskar det, liksom »skriver sig självt». Må vi -därför akta oss för att låta de många orden endast dölja en tankarnas -tomhet! Det finnes intet ihåligare än ord utan innehåll och tanke. - -En betydelsefull och omfattande apparat är språket. Och säga vi, att -det svenska språket har ett ordförråd av 200,000 ord, är det snarare -för litet än för mycket, särskilt om vi tänka på alla de möjligheter -att bilda nya ord genom sammansättningar, som språket äger. En hel -del ord tillhöra ju yrkes- och fackspråk, som vi nog ej alla känna -till; men man har trott sig kunna säga, att minst 45,000 äro allmänt -brukliga i det vanliga folkspråket -- därmed är dock ej sagt, att var -och en använder och förstår dem alla. I det dagliga livet reda vi oss i -vanliga fall med ett betydligt mindre antal. Dialekterna, vilka många -djupt förakta, och vilkas allt för oklara ljud och oförståeliga uttryck -vi i viss mån måste motarbeta, äro dock ofta synnerligen uttrycksfulla -och ha ett rikt flöde av förträffliga och målande ord, liksom de i -fråga om ordförrådets _svenskhet_ stå på ett helt annat plan än vårt -riksspråk. Vi kunna ock se, huru flera av våra författare tagit intryck -av sin hemorts dialekt, t. ex. Fröding och Strindberg samt de sista -tidernas många hembygdsdiktare. - -Dessutom pågår ett intensivt upptecknande av de försvinnande -dialekternas ordskatter. - - * * * * * - -Att språket ej är någon naturprodukt, vars utveckling står utom vår -viljas räckvidd, framgår av vad vi redan sagt. Språket är av människan -skapat, är en spegel och ett uttryck för den genom mänskligt arbete -skapade kulturen, och det sammanhänger på det intimaste med hela -vår odling och dess utveckling. På oss beror det, om språket skall -utvecklas i god eller dålig riktning. - -Kärleken till vårt språk, intresset för dess rykt och renhet lever i -våra dagar starkare än någonsin. Språket går framåt. Och ett omfattande -studium av språkets historia, liv, uppgift och väsen pågår likaväl som -av vår litteratur och dess hävder. - -Vad vi här ej kunnat mer än antyda, är den ofta omärkliga, men -betydelsefulla fördjupning språket vinner samtidigt med fördjupningen -av hela vårt andliga liv. Orden äro oftast desamma, ha samma betydelse, -men ha dock för den tänkande och förstående fått en rikare innebörd. - -På ett storslaget sätt är det, som språket fyller sin uppgift såsom -uttryck för mänskligt själsliv. Vi kunna i vår egen tid se, huru -språket förmår ge uttryck åt skaldens drömmar och tänkarens tankar, -åt forskningens och vetenskapens alla oerhörda framsteg, åt otaliga -nyvinningar på teknikens, samfärdselns och industriens områden. -Språket är en väldig spegel av vår odling, forntids och nutids. Språket -är det, som mer än något annat binder oss samman med våra fäder, -binder oss samman till ett folk, binder oss vid släkten, som gått, och -släkten, som komma. - - - - -LITTERATURANVISNINGAR. - - - _Noreen, Ad._, Vårt språk, nysvensk grammatik i utförlig - framställning (1903 f., utkommer i nio band). - - ----, Spridda studier I-III (1895-1913). - - _Ljungstedt, K._, Grunddragen af modersmålets historia (1898). - - ----, Språkets lif (1899). - - _Borgström, M._, Svenska språkets historia (1916). - - _Söderwall, K. F._, Hufvudepokerna af svenska språkets - utbildning (1870). - - _Koch, Ax._, Om språkets förändring (1896). - - _Cederschiöld, G._, Om svenskan som skriftspråk (4:e uppl. 1916). - - ----, Om kvinnospråk och andra ämnen (1900). - - ----, Språk i språket (Verdandis småskrifter 163-164; 1909). - - _Tegnér, Es._, Språkets makt över tanken (1880). - -Ordbok öfver svenska språket, utgifven af Svenska Akademien -(från 1893) är av omfattande värde för kännedomen om det svenska -språkets utveckling, ordens historia, härledning, betydelse och -betydelseförändringar, deras användning hos de olika författarna o. s. -v. - - - - -W. W^s HANDBÖCKER - - - 1 LENNART NYBLOM, Handbok i akvarellmålning 0.75 - - 2 P. N. KJÖLLERSTRÖM, Svenska dopnamn och släktnamn 1.-- - - 3 ANNIE BESANT, Teosofi 1.50 - - 4 MARTHA SILFVERHJELM, Om konservering av kött och vilt - 2:dra upplagan 1.25; inb. 2.25 - - 5 Dr C. TÖNNIGES, Åderförkalkning. 3:dje uppl. 0.75 - - 6 Prof. H. EICHHORST, Hjärtat i friskt och sjukt tillstånd, - illustr. 0.75 - - 7 Prof. ALI KROGIUS, Om den s. k. Blindtarmsinflammationen, ill. 1.-- - - 8 Prof. W. BÖLSCHE, Människans härstamning, illustr. 2:dra uppl. 1.-- - - 9 Professor W. MEYER, Världens skapelse, illustrerad, 2:dra uppl. 1.-- - - 10 Professor ERNST SCHWENINGER. Kräftan 1.-- - - 11 Dr ALEXANDER HAIG, Diet och föda 1.-- - - 12 Gallsten och Gallstenskolik samt Njursten och Blåssten 0.75 - - 13 REINH. GERLING, Min nervositet, huru den uppkom och huru jag - botade den, 2:dra uppl. 1.-- - - 14 Bleksot och blodbrist samt därmed besläktade sjukdomar, efter - de bästa källor av O. H. D. 1.-- - - 15 Prof. KJ. OTTO AF KLERCKER, Engelska sjukan -- Rachitis -- 1.-- - - 16 Professor G. KALLSTENIUS, Handbok i oljemålning 1.-- - - 17 ANNA ULLMAN, Leva billigt i dyra tider, inbunden 2.25 - - 18 Professor E. HUBENDICK, Min motors konstruktion och skötsel, - rikt illustrerad, inbunden 2.25 - - 19 K. WERNICKE, Elektriciteten i lantbrukets tjänst, rikt - illustrerad 1.50 - - 20 SIGRID WESTFELT, Täppan, köket och källaren. Hur man odlar, - tillagar och förvarar den mindre trädgårdens produkter 1.-- - - 21 CARL H. SCHAGER, Nöjesfiske, illustrerad 1.50 - - 22 KERSTIN KEY, Amatörbokbinderi, illustrerad 2:a uppl. 1.50 - - 23 THORA HOLM, Vad jorden ger. Tillagning av grönsaker, frukter - och bär, illustrerad 1.50 - - 24 THORA HOLM och MÄRTHA HAMILTON, Rådgivare för Svampens - tillagning och konservering 1.25 - - 25 Hur man själv halvsular och klackar sina skor 0.75 - - 26 Amatörfyrverkaren 1.50 - - 27 Drömbok 2.-- - - 28 E. v. K., I vilken månad är Ni född? 2.-- - - 29 AXEL TÖRNER, Kort anvisning att framställa etsade och - förgyllda glasskyltar 1.25 - - 30 IDA TEGNÉR-HÖGSTEDT, Vårt hembakta bröd i onda och goda tider - 2:a upplagan 1.50 - - 31 KARL MODIN, Stjärnhimmelens under. Populärastronomi 2:dra uppl. 4.-- - - 32 K. KEY, Hjälp dig själv. Praktiska och fullständiga råd och - recept för utgiftsbesparande _hantverk i hemmet_ 2.-- - - 33 ADOLF REITZ, Ät med förstånd, en bok om kroppsnäringen 1.50 - - 34 REINHOLD GERLING, Flickor som man ej bör gifta sig med 1.75 - - 35 Patiensbok 1.50 - - 36 KARL MODIN, Mikroskopet och dess användning 1.50 - - 37 EINAR ODHNER, Språket, En spegel av kulturen 1.50 - - 38 R. SÖDERBAUM, Potatisodling medelst sticklingar 1.-- - - 50 Dr F. W. WARFVINGE, Blodets sjukdomar 1.-- - - 51 Förstoppning och hämorroider, huru de uppstå och huru - de behandlas 0.75 - - 52 Professor JOHANNES ORTH, Hälsovårdens uppgifter 0.75 - - 53 Om gikt och reumatism 1.-- - - 54 Hur blir man fet? Hur blir man mager? 1.-- - - 55 Vad är homöopati? Några reflexioner av O. H. D. 1.-- - - 56 Dr GEORG ENGSTRAND, Om sockersjuka (Diabetes Mellitus) 1.25 - - - - - -End of Project Gutenberg's Språket en spegel av kulturen, by Einar Odhner - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SPRÅKET EN SPEGEL AV KULTUREN *** - -***** This file should be named 53853-0.txt or 53853-0.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/3/8/5/53853/ - -Produced by ronnie sahlberg and the Online Distributed -Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This book was -produced from scanned images of public domain material -from the Google Books project.) - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" -or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project -Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, "Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation's web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. diff --git a/old/53853-0.zip b/old/53853-0.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 373e0bb..0000000 --- a/old/53853-0.zip +++ /dev/null diff --git a/old/53853-h.zip b/old/53853-h.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 4a9e9fc..0000000 --- a/old/53853-h.zip +++ /dev/null diff --git a/old/53853-h/53853-h.htm b/old/53853-h/53853-h.htm deleted file mode 100644 index 7b08ca1..0000000 --- a/old/53853-h/53853-h.htm +++ /dev/null @@ -1,3173 +0,0 @@ -<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" - "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd"> -<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="sv" lang="sv"> - <head> - <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" /> - <meta http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css" /> - <title> - The Project Gutenberg eBook of Språket en spegel av kulturen, by Einar Odhner. - </title> - - <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" /> - -<style type="text/css"> - -a { - text-decoration: none; -} - -body { - margin-left: 10%; - margin-right: 10%; -} - -h1,h2 { - text-align: center; - clear: both; - page-break-before: always; -} - -hr { - margin-top: 2em; - margin-bottom: 2em; - clear: both; -} - -hr.tb { - width: 45%; - margin-left: 27.5%; - margin-right: 27.5%; -} - -hr.chap { - width: 65%; - margin-left: 17.5%; - margin-right: 17.5%; -} - -ul { - list-style-type: none; -} - -li { - margin-top: 0.5em; - padding-left: 2em; - text-indent: -2em; -} - -p { - margin-top: 0.5em; - text-align: justify; - margin-bottom: 0.5em; - text-indent: 1em; -} - -table { - margin: 1em auto 1em auto; - max-width: 40em; -} - -td { - padding-left: 2.25em; - padding-right: 0.25em; - vertical-align: top; - text-indent: -2em; -} - -.bbox { - border: thin solid black; -} - -.center { - text-align: center; - text-indent: 0em; -} - -.figcenter { - margin: auto; - text-align: center; -} - -.front-matter { - max-width: 25em; - margin: 2em auto; -} - -.larger { - font-size: 150%; -} - -.pagenum { - position: absolute; - right: 4%; - font-size: smaller; - text-align: right; - font-style: normal; -} - -.right { - text-align: right; -} - -.smaller { - font-size: 80%; -} - -.tdr { - text-align: right; - vertical-align: bottom; - white-space: nowrap; -} - -.tdr-top { - text-align: right; - vertical-align: top; -} - -.titlepage { - text-align: center; - margin-top: 3em; - text-indent: 0em; -} - -.u { - text-decoration: underline; -} - -.underline2 { - margin: auto; - max-width: 12em; - border-bottom: double; -} - </style> - </head> -<body> - - -<pre> - -The Project Gutenberg EBook of Språket en spegel av kulturen, by Einar Odhner - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - - -Title: Språket en spegel av kulturen - -Author: Einar Odhner - -Release Date: December 31, 2016 [EBook #53853] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SPRÅKET EN SPEGEL AV KULTUREN *** - - - - -Produced by ronnie sahlberg and the Online Distributed -Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This book was -produced from scanned images of public domain material -from the Google Books project.) - - - - - - -</pre> - - -<div class="bbox front-matter"> - -<p class="titlepage"><span class="larger">SPRÅKET</span><br /> -EN SPEGEL AV KULTUREN</p> - -<div class="underline2"> - -<p class="titlepage"><span class="smaller">AV</span><br /> -<i>EINAR ODHNER</i></p> - -</div> - -<p class="titlepage smaller">STOCKHOLM — WAHLSTRÖM & WIDSTRAND</p> - -</div> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_1" id="Page_1">[1]</a></span></p> - -<div class="front-matter"> - -<p class="right"><span class="u"><i>EINAR ODHNER</i></span></p> - -<h1 class="titlepage">SPRÅKET<br /> -<span class="smaller">EN SPEGEL AV KULTUREN</span></h1> - -</div> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_2" id="Page_2">[2]</a></span></p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_3" id="Page_3">[3]</a></span></p> - -<div class="front-matter"> - -<p class="titlepage larger">SPRÅKET<br /> -EN SPEGEL AV KULTUREN</p> - -<p class="titlepage smaller">AV</p> - -<p class="titlepage"><i>EINAR ODHNER</i><br /> -<span class="smaller">REKTOR VID FELLINGSBRO FOLKHÖGSKOLA</span></p> - -<div class="figcenter titlepage" style="width: 100px;"> -<img src="images/titlepage.jpg" width="100" height="100" alt="äpple; W W 1884" /> -</div> - -<p class="titlepage">STOCKHOLM<br /> -WAHLSTRÖM & WIDSTRAND</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_4" id="Page_4">[4]</a></span></p> - -<p class="titlepage smaller u">PAPPERSLEVERANTÖR LESSEBO BOLAG</p> - -<p class="center smaller">ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEB.<br /> -STOCKHOLM<br /> -1918</p> - -</div> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_5" id="Page_5">[5]</a></span></p> - -<h2>INNEHÅLL</h2> - -<table summary="INNEHÅLL"> - <tr> - <td></td> - <td class="tdr">SID.</td> - </tr> - <tr> - <td><a href="#SPRAKETS_BETYDELSE">SPRÅKETS BETYDELSE</a></td> - <td class="tdr"><a href="#Page_7">7</a></td> - </tr> - <tr> - <td><a href="#SPRAKETS_UPPKOMST">SPRÅKETS UPPKOMST</a></td> - <td class="tdr"><a href="#Page_15">15</a></td> - </tr> - <tr> - <td><a href="#DRAG_UR_SVENSKA_SPRAKETS">DRAG UR SVENSKA SPRÅKETS HISTORIA</a></td> - <td class="tdr"><a href="#Page_20">20</a></td> - </tr> - <tr> - <td><a href="#SPRAKET_SOM_SPEGEL_AV_KULTURUTVECKLINGEN">SPRÅKET SOM SPEGEL AV KULTURUTVECKLINGEN</a></td> - <td class="tdr"><a href="#Page_40">40</a></td> - </tr> - <tr> - <td><a href="#LJUD-_OCH_FORMUTVECKLING">LJUD- OCH FORMUTVECKLING</a></td> - <td class="tdr"><a href="#Page_59">59</a></td> - </tr> - <tr> - <td><a href="#STILARTER_SPRAKET_OCH_DE_ENSKILDA">STILARTER. SPRÅKET OCH DE ENSKILDA</a></td> - <td class="tdr"><a href="#Page_74">74</a></td> - </tr> - <tr> - <td><a href="#LITTERATURANVISNINGAR">LITTERATURANVISNINGAR</a></td> - <td class="tdr"><a href="#Page_80">80</a></td> - </tr> -</table> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_6" id="Page_6">[6]</a></span></p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_7" id="Page_7">[7]</a></span></p> - -<h2 id="SPRAKETS_BETYDELSE">SPRÅKETS BETYDELSE.</h2> - -<p>En innerlig förbindelse äger rum mellan kulturens -och språkets utveckling. Hela den mänskliga -kulturen med dess skiftande rikedom och -föränderlighet har språket som sitt förnämsta -uttrycksmedel. Så kunna vi säga, att språket -utgör en trogen spegel av hela kulturen. Språket -blir naturligtvis därmed en del och en betydelsefull -del av den mänskliga kulturen. Men -trots den betydelse vårt språk har för var och -en, äro få sidor av vår odling föremål för så -litet verkligt och mera allmänt intresse som just -detta. Måhända tro vi oss så väl känna till -språket, detta förträffliga redskap, som vi dagligen -begagna oss av. Men det är nog i grunden -så, att ju närmare en sak ligger oss, dess -mindre uppmärksamma vi den. Budet: Känn -dig själv! kommer först sent till oss.</p> - -<p>Visserligen tala och sjunga vi ofta om vårt -vackra språk, vår »klingande svenska tunga»,<span class="pagenum"><a name="Page_8" id="Page_8">[8]</a></span> -»ärans och hjältarnes språk». Vi kalla med -skalden vårt tungomål »en härlig skatt, musik -och stål, behag försmält med kraft». Men vi -skulle också älska vårt språk så, att vi ville -lära känna något om språkets utveckling och -betydelse, dess samband med vårt folks hela -liv, odling och historia.</p> - -<p>Börja vi att tänka över språkets uppgift och -studera dess utveckling, skola vi snart finna, -vilken rikedom av gåtor, möjligheter och intressanta -uppslag språket bjuder oss. Det är -ett område, där det är lätt för var och en att -göra iakttagelser, ty materialet för sina undersökningar -har han runt omkring sig, närliggande -och tillgängligt. Den, som på egen hand börjar -att fundera över t. ex. ordens släktskap eller -deras ursprungliga betydelse, begår nog visserligen -en hel del misstag, men man kan lära -även av sådant, ens tanke utvecklas och skärpes, -steg för steg går det framåt, och så småningom -bliva misstagen allt färre och färre. -Det gäller naturligtvis då också att samtidigt -studera, vad andra utrönt, sagt och tänkt i -ämnet, för att så finna utgångspunkter och ledning. -Men här som på andra studieområden -gäller det att söka komma fram till verklig -självverksamhet, göra rön och iakttagelser på -egen hand, först då får man en levande förståelse -för sitt ämne. En dylik litet djupare<span class="pagenum"><a name="Page_9" id="Page_9">[9]</a></span> -inblick i en vetenskap kan man i viss mån -vinna även i det fall, att området för ens mera -självständiga arbete är ytterst begränsat. Man -behöver — för att använda en bild — endast -gräva på <i>en</i> punkt för att nå ned till ett rikt -källflöde; man måste endast känna <i>en</i> väg till -en fjälltopp för att komma upp och få en lyftande -anblick över stora vidder.</p> - -<p>Mitt syfte med denna uppsats är att peka -på några frågor, som kunna vara av intresse -för var och en, som känner kärlek till den -svenska odlingen och dess historiska utveckling. -Språket är en viktig del av det oerhörda kraft- -och kulturkapital, som vi fått i arv av våra -fäder. Ej blott vår litteratur, utan redan vår -ärvda talförmåga, vårt ordförråd erbjuda oss en -samlad rikedom av kunskap, erfarenheter, uttrycks- -och tankemöjligheter av så omfattande -betydelse, att vi svårligen därom kunna göra -oss en klar föreställning. Jag ville här söka -att med några spridda drag visa språkutvecklingens -nära samband med kulturutvecklingen, -visa, hur språket städse som en lydaktig tjänare -ställer sig i kulturens och tankens tjänst.</p> - -<p>Med <i>språk</i> mena vi i första hand avsiktligt -frambragta ljud och ljudgrupper, som äro bärare -av en given betydelse och åsyfta att göra en -individs tankar klara och levande för en annan, -förstådda, som vi säga.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_10" id="Page_10">[10]</a></span></p> - -<p><i>Kultur</i> är på samverkan byggt framåtskridande -i ett mänskligt samhälle. Då tydligen -arbetsfördelning, samhällsliv och samverkan höra -till kulturens viktigaste hävstänger, är det också -tydligt, att språket är ett av kulturens oumbärligaste -redskap. Direkt kunna vi ju ej överföra -våra tankar till en annan människa, utan -måste ha språket som ett medel. Detta kan -ju bli ett hinder, en begränsning, särskilt för -den, som har ett rikt själsinnehåll, ett djupt -tankeliv, men liksom avstänges genom svårigheten -att uttrycka sig, att finna det rätta ordet -för sina tankar. Och hur lätt kunna ej missförstånd -uppkomma! Svårigheten att uttrycka -sig kanske vi alla ha känt någon gång. Dock -bryter sig nog den verkliga begåvningen väg -och skapar sig uttrycksmedel. Och tycka vi, -att språket ej är tillräckligt tjänstaktigt, så beror -det i de flesta fall på våra egna brister.</p> - -<p>Vidare få vi betänka, att det är oerhörda -uppgifter, som vila på språket. Det skall kunna -omfatta allt mänskligt, det högsta som det lägsta, -allt, som kan bli föremål för mänsklig kunskap, -mänsklig längtan, tro och hopp. Av ett -kulturspråk fordra vi med ett ord, att det skall -kunna ge uttryck åt alla tänkandets möjligheter. -En brist i språket kan nog också stundom motsvaras -av en brist i uppfattningen. Ett folk, -som t. ex. saknar våra moderna språks många<span class="pagenum"><a name="Page_11" id="Page_11">[11]</a></span> -namn på olika färgskiftningar, får nog ej heller -sin blick så skarpt öppnad för den rika mångfalden -i naturens färgprakt.</p> - -<p>Om <i>språkriktighet</i>, d. v. s. om vilken norm -eller prövosten, man skall använda för att se, -om ett uttryck är gott eller ej, om språket går -framåt eller tillbaka, har man länge stritt, tills -äntligen den lika enkla som värdefulla sanningen -dagades, att det språk är bäst, som bäst fyller -sitt ändamål som meddelelsemedel (prof. Noreen). -Här är en dubbel hänsyn nödvändig: -till den talande och till den hörande. Den talande -skall ge ett fullgott, ett adekvat uttryck -åt sin tanke, men han skall ock förstås av den, -han talar till — först då är språket verkligt -ändamålsenligt. Så kunna vi säga, att det språk -är bäst, som med minsta möjliga ansträngning -och möda för den talande förmår att hos den -hörande framkalla en klar insikt om den tanke, -som den talande åsyftar att meddela. I korthet -sagt, det språk är bäst, som, lättast frambragt, -lättast förstås. Det kunna vi alltså sätta -upp som norm, som grundregel, då det gäller -att bedöma, vad som är gott eller dåligt språk, -vad som är verkligt framåtskridande i språkutvecklingen, -det må sedan vara fråga om en -ny ordbildning, en ljud- eller en formförändring: -språket skall så klart och enkelt som möjligt -ge uttryck åt den mänskliga tanken och på<span class="pagenum"><a name="Page_12" id="Page_12">[12]</a></span> -samma gång ådraga såväl den hörande som den -talande minsta möjliga besvär.</p> - -<p>Enkelhetens och tydlighetens krav kunna synbarligen -lätt nog komma i strid med varandra -— förenklingen kan ju drivas intill otydlighet. -Härvid är naturligtvis tydligheten viktigast. För -övrigt kan framåtskridandet sägas vara betingat -av en ständig tävlan mellan kraven på tydlighet -och enkelhet.</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>Huru mycket än kulturen utvecklas i riktning -mot en gemensam världskultur, bibehålla -sig dock de språkliga olikheterna mellan folken. -Språket är folksjälens uttryck, är ett med fosterlandet, -med friheten, och varje livskraftigt folk -bevarar sitt eget språk. »I orden som tanke- -och känslobärare, i deras förmåga att skärt och -tydligt, kort och kraftigt, ljuvt och rent överflytta -förnimmelser från själ till själ uttalar sig -folkets innersta gry», säger Viktor Rydberg. -Visserligen resa språkolikheterna andliga gränser -mellan folken — och även den bästa översättning -gör ej ett diktverk fullt levande för ett -annat folk, den blir alltid något främmande, -kan ej helt ge orden deras rätta valör, ej återge -den finaste doften, den fulltoniga klangfärgen. -Varje språk har sin innersta själ, som endast<span class="pagenum"><a name="Page_13" id="Page_13">[13]</a></span> -den, som med kärlek vuxit sig in i det, lär -känna och förstå. Så kunna vi ock till fullo -säga med skalden, att vårt språk är »vår andas -stämma i världen». Och även om vi stundom -känna språkgränserna som bojor, som hindra -oss att helt förstå ett annat folks odling, så -ville vi dock ej, att vårt eget språks stämma -skulle tystna. Så blir diktkonsten emellertid -mera nationellt betonad och begränsad än vad -t. ex. musiken och målarkonsten behöva vara -— ehuru naturligtvis utbyte och påverkan mellan -folken äger rum på alla områden.</p> - -<p>Även inom sitt eget språk äga nog de flesta -en mängd ord, som i grunden äro dem skäligen -oklara, ord, som man endast genom trägen beröring -får ett verkligt grepp på; det gäller särskilt -det andliga livets områden. Det är ej -säkert, att man känner en sak, därför att man -bär den på läpparna. I språkets utvecklingshistoria -går saken före namnet, men så är det oftast -ej för den enskilde, han känner namnet först -och lär kanske endast småningom känna den -sak, det betecknar. Och ord, som en gång -blott varit döda ljud för oss, kunna helt plötsligt -få en oanad och rik innebörd på grund av -en motsvarande fördjupning av vårt själsliv — -vi tänka på sådana ord som kärlek, tro, plikt, -arbetsglädje, fosterland. Och människors mottaglighet -och känslighet kunna vara olika. Fredrika<span class="pagenum"><a name="Page_14" id="Page_14">[14]</a></span> -Bremer t. ex. sade med tanke på sin barndom: -»Blotta anblicken av vissa ord i en bok, -såsom sanning, frihet, ära, odödlighet, väckte -hos mig känslor, som jag fåfängt skall söka -beskriva.» I vårt umgänge med orden liksom -i vårt umgänge med våra medmänniskor gäller -det, att det finnes olika grader av förstående -— intill den grad, att förståendet blir förståelse, -varvid även en samklang i känslan tillkommer.</p> - -<p>Men ofta är det även så, att man tycker sig -ej fullt förstå en sak, ett förhållande, ett begrepp, -förrän man har ett namn att ge det. -Så ger språket på många områden klarhet, ordning -och system. Så får språket en oöverskådlig -betydelse för all mänsklig kunskap.</p> - -<p>Men naturligtvis finnes ej något nödvändigt -och obetingat samband mellan ordet och vad -det betecknar. Orden återge ej tingens väsen -och förefalla ofta som slumpvis valda tecken, -som vi genom vana förbinda med det betecknade. -Men väl inlärda, bliva orden i sin tur en -den viktigaste hållpunkt för minnet.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_15" id="Page_15">[15]</a></span></p> - -<h2 id="SPRAKETS_UPPKOMST">SPRÅKETS UPPKOMST.</h2> - -<p>Varifrån har människan fått språket? Är -det något, som vi fått som en gåva direkt av -naturen, liksom vi fått förmågan att se, höra -och känna? Tydligen icke. Romulus och -Remus, Roms grundläggare, som enligt sagan -uppföddes av en varginna, lärde sig nog att se -och höra, men ej att tala mänskligt tungomål, -förrän de återkommo till människorna. Och -våra små barn kunna utan vår undervisning se -och höra, men tala lära de sig endast långsamt -och med möda.</p> - -<p>I forna tider föreställde man sig nu vanligen, -att språket ursprungligen hade meddelats människan -såsom en uppenbarelse från Gud, en uppfattning, -som t. o. m. motsäges av bibelns -första blad, där det i 1 Mos. 2 kap. heter -med dess naiva språk, att »Gud förde markens -djur fram till mannen för att se, huru denne -skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade -var levande varelse, så skulle den heta».</p> - -<p>Språkforskningen ger också vid handen, att<span class="pagenum"><a name="Page_16" id="Page_16">[16]</a></span> -språket är en mänsklig skapelse, alltså en konstprodukt, -en frukt av den mänskliga intelligensens -verksamhet, än omedveten och än medveten -och avsiktlig.</p> - -<p>Sex tusen, åtta tusen, ja möjligen tio tusen -år tillbaka i tiden kunna vi följa den mänskliga -kulturens utveckling å vissa områden. Så -sluta vi härifrån till den föregående utvecklingen. -Språket kunna vi ej följa så långt tillbaka, dock -äro vi ej alldeles okunniga om gestaltningen -av vårt svenska modersmåls stamspråk för sju -tusen år sedan. Då hade emellertid språket -redan tillryggalagt en lång utvecklingsbana, om -vilken vi nästan intet känna. Även här kunna -vi dock sluta ett och annat om hur man kan -tänka sig, att ett språk först uppkom och utvecklades.</p> - -<p>Nu levande vildar kunna ej lära oss så -mycket härom, då även deras språk genomgått -en lång utveckling. Något lära oss barnen, -om vi noga studera deras sätt att inlära och -använda språket. En s. k. jämförande språkforskning -kommer nog också att i framtiden -ge värdefulla uppslag i denna sak.</p> - -<p>Redan djuren förstå ju att genom vissa läten -och andra tecken meddela sig med varandra. -Vi kunna ju tänka på en mängd locktoner och -varningsljud, orrspelet, hundarnas jaktskall, myrornas -känselspråk o. s. v. Vi kunna väl alltså<span class="pagenum"><a name="Page_17" id="Page_17">[17]</a></span> -antaga, att den s. k. urmänniskan, om vilken -utvecklingsläran talar, haft samma förmåga. Och -meddelelsebehovet växte med växande samverkan -vid anskaffande av föda eller avvärjande av hotande -fara. Ett ofrivilligt smärteskri visade sig -kunna väcka uppmärksamhet och så användes -samma skri en annan gång avsiktligt för att -varna eller anropa om hjälp. Början är gjord -till ett verkligt <i>språk</i> — därmed mena vi ju -just ett avsiktligt meddelande.</p> - -<p>De första språkljuden äro helt visst ytterst -begränsade till antalet. Det är släktingar till -våra känsloljud och utropsord, sådana som »spottljuden» -tvi och fy (för avsky), hu, husch (för -fruktan), ack, o, aj. Därmed är naturligtvis ej -alls sagt, att just dessa ord härstamma från urspråket.</p> - -<p>Gemensamt arbete underlättades genom taktfasta -arbetsljud, liknande t. ex. vårt <i>å-hå, å-hå</i> -vid utskjutande av en båt. Detta är ju också -ett slags meddelelse.</p> - -<p>En stor grupp av ord uppkommer genom -att man lär sig att härma naturljud, såsom -<i>plask</i> i vatten, <i>sus</i> i skogen och särskilt djurläten. -Även här kunna vi finna besläktade företeelser -i vårt levande språk, bildningar, skapade -efter samma urgamla metod, som då användes, -ehuru en del synas vara skäligen unga. Sådana -<i>ljudhärmande</i>, onomatopoetiska, ord — om också<span class="pagenum"><a name="Page_18" id="Page_18">[18]</a></span> -ej ursprungligen av denna natur — äro t. ex. -<i>kraxa</i>, som härmar kräkans läte, <i>kackla</i>, <i>brumma</i>, -<i>pipa</i>, <i>jama</i>. Så ha vi barnens obestridligt ursprungliga -<i>vov-vov</i> för hund, <i>pipi</i> för fågel. -Dylika härmningar bliva småningom likvärdiga -med språkets övriga ord. (Med ett <i>ord</i> mena -vi en viss begränsad ljudmassa, som, redan -tagen för sig, är bärare av en given betydelse.)</p> - -<p>De första stegen på språkutvecklingens som -på all utvecklings väg äro de svåraste, sedan går -det allt lättare och fortare. En mångtusenårig -urtid måste vi förvisso förutsätta för den äldsta -språkbildningen liksom för kulturutvecklingen -över huvud. När början väl är gjord, finner -man emellertid snart allt flera sätt att skapa -nya ord, man lär sig att allt bestämdare särskilja -ljuden, att allt skarpare och tydligare uttala -dem. Sedan nyskapas med ledning av det -befintliga ordförrådet. De gamla ordstammarna -få rikare användning genom förändring av former -och betydelser, genom sammansättning o. s. v. -Meddelelsen blir allt mera medveten och avsiktlig. -Ett ljud, en ljudgrupp, som i och för -sig var död och meningslös, får liv, själ, innehåll -genom att förbindas med ett föremål, en -varseblivning, en tanke. Tusende sätt användas -för att uttrycka nya tankar. Räkna lär man -sig t. ex. med tillhjälp av kroppsdelarna; ännu -i dag är ju fingramas antal, tiotalet, grunden<span class="pagenum"><a name="Page_19" id="Page_19">[19]</a></span> -för vårt talsystem. Sättet är oss välbekant -från sen tid: länge ha vi ju som mått använt -foten, tummen, underarmen (alnen) och famnen.</p> - -<p>En mängd åtbörder och andra tecken ha -naturligtvis i alla tider och ej minst i de äldsta -använts vid meddelelse. Om buschmännen påstås -ju t. o. m., att de ännu i dag av detta -skäl ej kunna tala i mörkret. De stå också i -övrigt synnerligen lågt och skola ej kunna räkna -längre än till två. Vi kunna tänka oss, att -urtidens språk varit högeligen torftigt.</p> - -<p>Faktiskt är det också endast ett mindre antal -språkrötter (stamord), som ligga bortom all -historia. Sedan ha nya ord bildats av dessa. -Om urgammalt ursprung vittna t. ex. sådana -enkla, upprepade läppljud som <i>ma-ma</i>, <i>pa-pa</i>.</p> - -<p>Ett betydelsefullt steg framåt i fråga om uttrycksmöjligheter -tog språket, då man lärde sig -att sammanställa orden till verkliga <i>satser</i>, varigenom -det blev lättare att t. ex. tala om företeelser, -som ej lågo omedelbart under ögonen.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_20" id="Page_20">[20]</a></span></p> - -<h2 id="DRAG_UR_SVENSKA_SPRAKETS">DRAG UR SVENSKA SPRÅKETS -HISTORIA.</h2> - -<p>Gå vi så till den tid, då historiens ljus i -någon mån börjar falla över språken, så finna -vi, att mer än 5,000 år före Kr. föd. talades -av våra förfäders förfäder ett formrikt, mångsidigt -utvecklat språk, som vi kalla <i>det indoeuropeiska -urspråket</i>, från vilket de flesta av Europas, -Indiens och Persiens språk härstamma. -Om detta språk känner man mer, än mången -kan tro, och redan här visar det sig, vilken -stor betydelse språkforskningen kan ha för kulturhistorien. -Språkens släktskapsförhållanden höra -till våra viktigaste vittnesbörd om folkens frändskap. -Vidare röjer ordens grammatiska form -ofta, om de äro ursprungliga i språket, och -om ett ord möter oss i besläktad form i de -flesta språk, som tillhöra samma stam, kunna -vi i allmänhet härav sluta, att det tillhör det -gemensamma urspråket. Men därmed veta vi -ock vanligen, att det föremål, som ordet betecknar, -även varit känt och brukat bland det<span class="pagenum"><a name="Page_21" id="Page_21">[21]</a></span> -urfolk, från vilket de yngre stammarna utgrenat. -Sålunda kunna vi endast ur de indoeuropeiska -språkens ordförråd sluta till, att våra gemensamma -urfäder — de må nu ha varit bosatta -vid Östersjön eller Svarta havet eller på hela -det område, som sträcker sig mellan dessa båda -innanhav, en sak, varom man ännu ej är fullt -ense — redan idkade åkerbruk och boskapsskötsel. -Innan ännu någon verklig folk- och -språksplittring inträffat, hade detta folk fasta -boplatser, kände en del metaller, kunde väva -ylle och bygga båtar. Som husdjur hade de -hästar, nötboskap, svin och får. Detta och -mycket annat upplyser oss språkforskningen om.</p> - -<p>Vi finna sedan, huru detta språk delar sig i -flera dialekter, bland vilka <i>den germanska språkgruppen</i> -för oss har det största intresset. På -grundvalen av djupgående jämförande språkstudier -hava forskare framställt den förmodan, att -germanerna ursprungligen endast bodde i södra -Skandinavien, på de danska öarna och tyska -Nordsjökusten samt grekiska folk sydost och -keltiska väster eller sydväst om germanerna. -Härifrån skulle folken sedan småningom ha rört -sig söderut. Det är ju ett uppslag, som till -hälften gör till sanning Olof Rudbecks stolta -dröm om Sverige som alla kulturfolks urhem, -denna tanke, att Skandinavien, kanske Skåne -med grannlandskap, är de germanska folkens<span class="pagenum"><a name="Page_22" id="Page_22">[22]</a></span> -ursprungliga hemland. Det är värdefulla upplysningar, -som språkvetenskapen kan giva historien.</p> - -<p>Från de övriga germanska språken — de -förnämsta blevo ju omsider tyskan och engelskan -— skiljer sig något före tiden för Kr. föd. -<i>urnordiskan</i>, och redan från 200 à 300 år -efter Kr. föd. ha vi nordiska runinskrifter, som -vittna om detta språks beskaffenhet. Ett årtusende -efter Kr. föd. har <i>svenskan</i> som ett -språk för sig skilt sig från danskan, norskan -och isländskan för att sedan inom sig gå en -dialektsplittring till mötes, som dock i någon -mån hejdas genom de allt starkare politiska -enhetsbanden. I allmänhet går ju utvecklingen -under dessa äldre tider tämligen långsamt, en -förändring tränger endast småningom igenom. -Likhet i språk och dialekt vittnar om släktskap -mellan folk och stammar. Så har språkforskningen -även kunnat bevisa, att svear och götar -tillhört skilda stammar.</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>När det gäller de språkliga företeelsernas -oändliga rikedom och mångfald, är det naturligtvis -ej möjligt att åstadkomma något slag -av fullständighet. Endast ett och annat drag -av <i>vårt språks kulturhistoria</i> vilja vi stanna vid<span class="pagenum"><a name="Page_23" id="Page_23">[23]</a></span> -för att klargöra för oss det nära sambandet -mellan språket och kulturen. Vi skola se, huru -språkutveckling och ordförråd avspegla vårt folks -odling, den andliga som den materiella, huru -språket bär vittne om vårt folks förhållande till -främmande folk, ja, om dess tro, livsåskådning, -seder och oseder under olika tider.</p> - -<p>Börja vi med vårt fornsvenska samhälle, så -finna vi, huru språket bestyrker historiens uppgift -om familjelivets betydelse och släktskapsbandens -styrka. Det var en tid med flera ord -än vår för olika släktband. Så betydde t. ex. -ordet <i>fädgar</i> far och son, <i>mödgor</i> mor och dotter -— en vacker enhet, som vi ej kunna uttrycka -i ett ord. Att ett ord finnes, gör naturligtvis -saken mera levande. Lägre språk finnas t. ex., -som ha orden man och kvinna, men sakna -begreppet människa; så blir kvinnan helt säkert -uppfattad ej blott som något mannen mycket -olikt, utan även som något honom högeligen -underlägset. Men det är här som ofta snarast den -allmänna uppfattningen, som speglar sig i språket.</p> - -<p>Om vad som var huvudsaken vid ett fornnordiskt -gästabud, vittna sådana ord som <i>gravöl</i>, -<i>arvsöl</i>, <i>välkomstöl</i> — det var en tid, då högtid -och dryckeslag var detsamma.</p> - -<p>Den lågt stående människan ser i allt, vad -som rör sig och finnes omkring henne och i -naturen, personliga andekrafter, och hela tillvaron<span class="pagenum"><a name="Page_24" id="Page_24">[24]</a></span> -är uppfylld av varelser, som likna henne -själv. Hon befolkar naturen med gudar och -naturandar, goda och onda. Även härom vittnar -språket. När åskan går, är det Tor, som -åker efter sina bockar, och <i>åska</i> (för <i>rasikia</i>) -betyder gudaåkning. Ordet <i>tordön</i> har ju än -genomskinligare betydelse. Att föreställningen -levat kvar, veta vi ju, och därom vittnar Frödings -Värmlandsuttryck: »ett dön som när -guffarn går». Ett slags utslag kallades förr av -folket <i>älvablåst</i> eller <i>älvabläster</i>, ord, som tala -om tron på älvornas farliga makt. Och trollen -kunde tillfoga <i>trollslag</i>. Genom trolldom blev -en sak »<i>förgjord</i>». En människa, en ko blev -»<i>modstulen</i>» genom att modet stals ifrån dem. -»<i>I ogjort väder</i>» kom man ut, om vädret ej -förut var »gjort» (trollat). En »<i>byting</i>» var -bortbytt av trollen. Orden vittna än i dag -om flydda tiders vidskepelse.</p> - -<p>När ett folk genom andra folk får kännedom -om nya företeelser, lånas ofta även -namnen, men man kan också hjälpa sig med -sitt gamla ordförråd. Så betydde ordet <i>hammare</i> -i forntiden helt enkelt sten. Ordet <i>gryta</i> -betydde ett kärl av sten. Av samma stam är -vårt stengryt. När så de nämnda föremålen -började tillverkas av järn, användes fortfarande -de gamla namnen hammare och gryta. En -verklig betydelseförändring hade sålunda här så<span class="pagenum"><a name="Page_25" id="Page_25">[25]</a></span> -småningom genomförts. I förbigående må här -den självklara sanningen påpekas, att ordens -<i>betydelse</i> ej beror på deras härledning eller ursprungliga -innebörd, utan helt och hållet betingas -av den innebörd, det tankeinnehåll, som -det levande allmänna språkmedvetandet inlägger -i ordet.</p> - -<p>En blixtbelysning över gångna tiders mödor -kastar härledningen av ordet <i>gnista</i>, som torde -vara släkt med gnida och talar om en tid, då -man fick skaffa sig eld genom gnidning av två -trästycken.</p> - -<p>Under språkets utveckling är det många ord, -som utträngas av andra och dö, andra bli allt -ovanligare. En del föra ett tynande liv som -delar av andra ord; många leva i egennamn, -men den betydelse de en gång haft är vanligen -längesedan glömd. Dylika namn kunna emellertid, -om de rätt tydas, ge oss värdefulla upplysningar -om landets bebyggelse och äldsta kulturplatser. -Så betyder t. ex. ordet <i>harg</i> offerplats, -<i>vi</i> betyder helgedom. Sådana namn som -<i>Torsharg</i> och <i>Odensvi</i> (Odens tempel) vittna -sålunda om gammal odling från heden tid. Namnet -<i>Ryd</i> (rud, röd) med dess många sammansättningar -betyder röjning, alltså nybygge i skogen, -och är från en något senare tid, då befolkningen -blev talrikare och från huvudbygderna -började kolonisera de kringliggande skogsmarkerna.<span class="pagenum"><a name="Page_26" id="Page_26">[26]</a></span> -Ortnamnens stora värde för kulturhistorien -har först vår tid på allvar upptäckt, -och på detta område pågå betydelsefulla forskningsarbeten.</p> - -<p>I historiens skildringar och tideböcker bevaras -naturligtvis en mängd ord som ett slags museiföremål, -som endast sällan tagas fram till förevisning. -Saken är glömd och därmed namnet. -För att ej nämna för de flesta alldeles okända -ord kunna vi ju från fornskildringarna t. ex. i -Tegnérs Frithiofs saga påminna om sådana fornord -som <i>disarsal</i> (gudasal), <i>drott</i>, <i>valkyria</i>, -<i>alfer</i>.</p> - -<p>»Blott barbarit var en gång fosterländskt», -sjunger Tegnér, och då Sverige allt ifrån vikingatiden -kommer i en från tidevarv till tidevarv -allt livligare beröring med främmande folk, avspeglar -sig detta även i att massor av lånord -strömma in och starkt förändra det gamla fornspråket -— särskilt som ingen insåg eller brydde -sig om den fara för vårt språks renhet och vår -nationella egenart, som kunde ligga i denna -massinvandring av främlingar. Lånorden berätta -om våra yttre politiska förbindelser. Då många -språkliga lån under en viss tidsperiod gjorts -från ett visst land, är detta ett språkets vittnesbörd -om en livlig kulturberöring.</p> - -<p>Kristendomens första förkunnare införa i -Sverige liksom i andra länder en mängd lånord,<span class="pagenum"><a name="Page_27" id="Page_27">[27]</a></span> -som härstamma från de latinska och grekiska -språken, kyrkans språk i alla länder. -Dessa ord, som bli vanliga allt ifrån 1100-talet, -ha nu så länge tillhört vårt språk, att vi -visst icke uppfatta dem som främlingar. Hit -böra de vanliga orden <i>kyrka</i>, <i>altare</i>, <i>präst</i>, -<i>biskop</i>, <i>munk</i>, <i>mässa</i>, <i>kors</i>, <i>påsk</i>, <i>pingst</i> o. s. v. -Hårda tider var det, därom vittnar ännu ordet -<i>vapenhus</i>, det rum, där det alltid väpnade folket -ställde sina vapen före inträdet i helgedomen.</p> - -<p>Med kyrkan följer undervisning, och så inflytta -orden <i>skola</i>, <i>rektor</i>, <i>grammatik</i>, men även -orden <i>räkna</i>, som förut hetat <i>tälja</i>, och <i>skriva</i>, -som förut hetat <i>rista</i> eller <i>rita</i>.</p> - -<p><i>Persilja</i> och <i>palsternacka</i> äro förvrängningar -av latinska namn på växter, som infördes av -munkarna, och dessa namn vittna sålunda om -dessas omtanke om trädgårdsskötseln.</p> - -<p>Med 1200-talet börjar riddaretiden och med -den ett allt mer växande tyskt inflytande. Riddareväsendet -tillför oss från tyskan orden <i>riddare</i>, -<i>greve</i>, <i>fogde</i>, <i>banér</i>, <i>pansar</i>; gamla svenska -ord äro däremot orden <i>sköld</i> och <i>svärd</i>. -Nu införas även de vackra orden <i>ära</i> och <i>plikt</i>, -som vi tycka låta så äktsvenska. ’<i>Hedern</i>’ är -däremot ursvensk.</p> - -<p>Från riddaretiden förskriva sig en del ord, -som kunde komma oss att tycka, att hästen<span class="pagenum"><a name="Page_28" id="Page_28">[28]</a></span> -en gång kastat en särskild glans över den han -bar. Det är rusttjänstens och adelskapets betydelse, -som häri avspeglar sig. Det vackra -ordet <i>riddare</i> betyder ju blott en, som är beriden. -<i>Kavaljer</i> betydde ock en gång hästkarl. -<i>Mar</i> (honkön <i>märr</i>) hette hästen även -och <i>skalk</i> betydde tjänare — men <i>marskalk</i> -har blivit något helt annat än stalldräng. Av -detta ord ha vi också formen <i>marsk</i>, länge -titel på en av rikets högsta ämbetsmän.</p> - -<p>Bland titlar från denna tid, som senare undergått -betydelseförändring, må nämnas <i>herre</i> och -<i>fru</i>, som ursprungligen voro adelstitlar, men -tack vare förändringar i det sociala livet fått -en vidgad användning. Än mer har ordet -<i>jungfru</i>, en gång en adlig frökentitel, sjunkit på -rangskalan. Även det något yngre ordet <i>fröken</i> -var ju uteslutande en adelstitel, som de ofrälse -i en sen demokratisk tid ryckt till sig. Tvärtom -betydde det för oss så poetiska ordet <i>tärna</i> ursprungligen -tjänstflicka.</p> - -<p>1300- och 1400-talen, Hansans och unionens -tidevarv, äro oroliga tider för vårt land, -tyskt inflytande på vår handel, danskt på vår -politik. Och tidsförhållandena åstadkomma en -stegrad språkförbistring. Städerna utvecklas, och -så införas från tyskan sådana ord som <i>rådman</i>, -<i>borgare</i>, <i>betala</i>. Nya yrken uppstå. Hittills -hade <i>smed</i> betytt hantverkare i allmänhet, nu<span class="pagenum"><a name="Page_29" id="Page_29">[29]</a></span> -kom namnet smed att begränsas till den oumbärligaste -av yrkesmännen — i många fall var -ju bonden allt framgent sin egen hantverkare. -Emellertid införas nu från tyskan sådana ord -som <i>skomakare</i>, <i>skräddare</i> och även ordet <i>hantverkare</i>.</p> - -<p>Reformationen på 1500-talet gör åter sådana -katolska ord som <i>avlat</i>, <i>pilgrim</i>, <i>kåpa</i> o. s. v. -mindre vanliga. Och kyrkans herre får nöja -sig med att vara dess herde. Vårt <i>kyrkoherde</i> -är en förändring av medeltidens <i>kyrkoherre</i>, -också ett språkets vittnesbörd om ändrade förhållanden. -Ännu lever dock i vissa bygder -titeln »kyrkherrn».</p> - -<p>Men reformationstiden, som söker skapa en -nationell kyrka och en nationell kultur, banar -även väg för en ny svensk språkutveckling, -främst tack vare Olavus Petris ädla, kraftfulla -och klara svenska språk och hans omfattande -arbete för folkupplysningens sak. Det viktigaste -arbetet från detta tidevarv är ju översättningen -av bibeln, som nu vart spridd och läst av menige -man. Att översätta en sådan bok till -svenska var dock ej så lätt, och därför måste -man upptaga tämligen ovanliga ord eller rent -av låna direkt ifrån tyskan (Luthers översättning). -Många av dessa ord ha naturligtvis -sedan blivit vanliga i vårt språk. Sålunda anser -sig 1526 års översättning av Nya testamentet<span class="pagenum"><a name="Page_30" id="Page_30">[30]</a></span> -behöva såsom »ovanliga eller nyinförda» förklara -och uttyda t. ex. sådana ord som <i>rättfärdighet</i>, -<i>nit</i>, <i>berömma</i>, <i>förfölja</i>, <i>nykter</i>.</p> - -<p>Nu som framgent utövade tyskan och även -latinet alltjämt sitt inflytande på vårt språk. -Reformatorerna hämtade sina intryck från Tyskland, -och latinet var ännu länge vetenskapens -språk.</p> - -<p>Under nästa århundrade bidrogo krigen till -ett ökat tyskt inflytande i Sverige, liksom den -franska kulturens världsherravälde visar sig i -franskt inflytande på vårt språk under 1600- och -1700-talen.</p> - -<p>Men då äro redan krafter i verksamhet för -att bevara och återupprätta det svenska språkets -rykt och renhet. Och med det glada mod, -som utmärkte storhetstiden, går 1600-talets -störste skald, Georg Stiernhielm, till verket. -Han vill skapa ett äkta svenskt språk och taga -upp gamla glömda ord från forntiden eller, -som han själv säger, befria »den ärliga, gamla, -obefläckade Götamatrona» från »alla sönderhackade, -fransade, krusade, gullbrämade plagg», -som man hängt på henne, och låta henne återfå -»sin ärliga skrud». Han söker därför i hennes -fatabur och bortglömda skrin och finner där -»mycket smide av gott stick och korn» samt -»dyrbara pärlor och kosteliga ädelstenar» — -med andra ord, han finner, att det gamla svenska<span class="pagenum"><a name="Page_31" id="Page_31">[31]</a></span> -målet är »fullt av allehanda märkeliga ord -och ordasätt, vilka alla eller mestendels kunna -upptagas, förnyas och så småningom föras i -bruk igen, vilket icke allenast skulle göra vårt -mål flödigt och rikt, utan ock ljuvt, fagert och -prydligt».</p> - -<p>Här märka vi ingen misstro till den enskildes -förmåga att påverka språkets utveckling. -Bland de ord, som Stiernhielm upptog av gamla, -glömda ord och som efter honom blivit vanliga, -må nämnas: <i>åtbörd</i>, <i>dväljas</i>, <i>fräck</i>, <i>tryta</i>, -<i>hyfsa</i>, <i>snille</i>.</p> - -<p>Det är många författare, som vid denna tid -visa ett stort intresse för språkets renande och -utveckling i god riktning. Samuel Columbus -(d. 1679), som även ivrar för en förenklad -rättstavning, visar en skarp blick för språkets -uppgift, varom t. ex. följande förträffliga yttrande -vittnar; »Ju närmare tanken kommer till -tinget, språket till tanken, skriften till språket, -ju fullkomligare är det».</p> - -<p>Även psalmförfattaren Hakvin Spegel (d. 1714), -återinför och förklarar en del gamla, halvt eller -helt glömda ord, t. ex. <i>ämne</i>, <i>ätt</i>, <i>fana</i>, <i>bister</i>.</p> - -<p>Bibelupplagan av år 1703 förklarar också en -del då »mörka» och ovanliga ord, bland vilka -en del sedan blivit allmänt använda, såsom orden -<i>arla</i>, <i>digna</i>, <i>gåta</i>, <i>ljuv</i>, <i>väld</i>. Att bibelöversättningarna, -som så allmänt lästes, förmådde<span class="pagenum"><a name="Page_32" id="Page_32">[32]</a></span> -införa nya ord, förvånar oss ju mindre. -Dock har även en mängd ord, som man på -detta sätt sökte ge liv, förblivit obrukade och -för alltid försvunnit ur vårt språk.</p> - -<p>Verklig uttrycksfullhet och smidighet är en -egenskap, som språket ej vinner så lätt, och -särskilt de två senaste århundradena ha haft -stor betydelse för utvecklingen av vårt språks -bildbarhet — vi ha lärt oss att ej blott tänka -på tyska och latin, utan även på svenska. Vår -forskning har gått framåt och på samma gång -blivit mera nationell. Ännu i början av 1700-talet -hette det bland de lärda, att det var svårt -att föreläsa på svenska. Så sade Erik Benzelius -d. y.: »Vad varje ting heter på latin är bekant, -men huru det översättes på svenska, behövs -eftertanke till». Därför var också latinet -länge de lärdas språk, det var ej så lätt att -skapa en svensk dräkt åt kulturen, och det gick -endast så småningom.</p> - -<p>Under hela 1700-talet fortfor kampen för -ett renare svenskt språk under starkt motstånd -från det mäktiga franska inflytandet. Särskilt -adeln anser det fint att uppblanda sitt språk -med franska ord.</p> - -<p>Bland dem, som under denna tid avsiktligt -arbeta på att skapa ett gott och äkta svenskt -språk, må främst påminnas om Olof von Dalin, -framför allt av betydelse som prosaförfattare.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_33" id="Page_33">[33]</a></span></p> - -<p>1800-talet för med sig nya nationella riktningar -och en dyrkan av gammal svenskmannakraft -och nordmannaspråk. Spåren visa sig i -den Götiska skolan, i Geijers och Tegnérs äktsvenska -diktning.</p> - -<p>Bland senare tiders ivrare för ett renare svenskt -språk är ingen av så stor betydelse och så väl -värd vårt intresse som Viktor Rydberg. Han -tar dock allt för liten hänsyn till språkets praktiska -uppgift — att på enklaste och bästa sätt -ge uttryck åt den mänskliga tanken. I stället -gå hans strävanden främst ut på att, som han -säger, »återknyta bandet mellan modersmålets -forntid och nutid», d. v. s. att bevara eller -återuppväcka gamla ord och vändningar och -bekämpa främmande lån, särskilt från tyska -språket. Stor är han genom sin klangfulla -språkbehandling och sin hänförda tro på vårt -språks »inneboende adel».</p> - -<p>Bland ord, som han nybildat eller återuppväckt, -särskilt i avsikt att ersätta låneord, kunna -nämnas: <i>dagteckna</i> (för datera), <i>ödemurar</i> (ruiner), -<i>liktyding</i> (synonym), <i>följefärd</i> (sällskap), -<i>livsvån</i>, <i>tyckesak</i>, <i>fornas</i> (åldras), <i>insaga</i> (för -gensaga), <i>dumlöje</i> m. fl., en del fyndiga och -utmärkta, en del dömda att försvinna. Rydbergs -kamp mot »språkskämmarne» går dock -i vissa avseenden för långt. Så vill han bekämpa -de ytterligt vanliga från tyskan lånade<span class="pagenum"><a name="Page_34" id="Page_34">[34]</a></span> -förstavelserna be-, an-, er- m. fl., av vilka en -del lånades redan under 1300- och 1400-talet. -Därför skriver han t. ex. <i>märkelse</i> (betydelse), -<i>tröstan</i> (förtröstan), <i>tillita</i> (anlita), <i>förtro</i> (anförtro), -<i>sanna</i> (besanna).</p> - -<p>Ett följdriktigt utrotande på detta område är -naturligtvis omöjligt, och t. o. m. i en dikt -av Viktor Rydberg kan man finna en sådan -»litterär dagsslända» som ordet <i>beskina</i>. Och -vi måste ju från modern ståndpunkt anse dylika -lån gagneliga, om de verkligen rikta språket -och göra det uttrycksfullare. Och utvecklingen -går ej helt att hejda, även om det är -av gagn att söka få bort sådana onödigheter -som bepryda, beskymfa, besnärja och dylika.</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>Naturligtvis kunna strävandena att utmönstra -ord av främmande ursprung gå till överdrift. -Vi kunna lika litet få bort dylika ord ur vårt -språk, som vi kunna få bort ur vår kultur allt, -som ej uppstått i vårt eget land. Vad skulle -bli kvar? Från vår religion och ned till maskiner -och verktyg ha vi fått de starkaste intrycken -från andra land. Och liksom dylika lån mer -och mindre sammansmälta med vår gamla odling, -så sammansmälta låneorden med vårt gamla ordförråd.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_35" id="Page_35">[35]</a></span></p> - -<p>Men låtom oss komma överens om att endast -låna, när verklig brist finnes i vårt svenska -språk. Må vi alltid hellre använda ett svenskt -ord, om ett gott sådant finnes, än ett främmande. -Och vi böra ej använda utländska -termer, som vi ej säkert förstå eller kunna -uttala.</p> - -<p>Praktiskt är ju dock att ha gemensamma -mellanfolkliga, internationella, beteckningar på -gemensamt mänskliga kulturföremål, tekniska -och vetenskapliga företeelser o. s. v. Det är -ju klart, att ju mera kulturen blir en gemensam -världskultur, dess mera skola också språken -närma sig varandra. Så skapas en folkens -gemensamma fond av »kulturord». För den -skull vilja vi ju ej offra vårt språks egenart för -antagande av något allmänt världsspråk, huru -stora skrankor än språkolikheterna resa mellan -folken. Men vårt språk lever nog, även om -det riktas med lånord. Och är det fattigdomsbevis -att behöva låna, så kan det ock vara -högfärd att ej vilja låna, då man behöver, -särskilt som varken ränta eller återbetalning -kräves.</p> - -<p>De latinska och grekiska språken ha ett -outtömligt förråd av stammar till nya ord, som -flitigt anlitas i hela Europa. Så ha vi fått -telefon, velociped, automobil, aëroplan o. s. v. -i oändlighet.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_36" id="Page_36">[36]</a></span></p> - -<p>Den livliga utvecklingen i vår tid gör, att -ord nu lånas eller nybildas i större mängd än -någonsin förr. Vi kunna säkert i varje tidning -finna dussintals ord, som ej äro femtio år gamla. -Användningen av ångmaskinen och elektriciteten -ger ej blott upphov till två nya företeelser, -utan hundratals, införde ej blott två nya ord, -utan kanske tusentals. Med telefonen följde -telefonkatalog, telefontråd, telefonist o. s. v. -Även här speglar språkets utveckling kulturens -utveckling, och språket visar sig städse kunna -fylla kulturens krav på nya ord för nya företeelser.</p> - -<p>Utmärkt är det ju, när vi ur vårt eget språks -förråd av ordstammar kunna få ämne till verkligt -goda namn på nya föremål. Så ha vi -genom sammansättning fått t. ex. <i>ångsåg</i>, <i>järnväg</i>, -<i>spårvagn</i>, <i>flygskepp</i>. År 1851 bildades -det välkända ordet <i>världsutställning</i> efter utländsk -förebild samtidigt med att saken uppträdde -för första gången.</p> - -<p>Genom sin tydlighet och enkelhet äro en -del dylika ord goda förvärv för språket, andra -ha svårt att stå sig i tävlan med främlingar, -om de ej äro synnerligen väl funna. Ett sådant -ord som <i>fjärrtalare</i> skall t. ex. aldrig -kunna uttränga ordet telefon. På vetenskapens, teknikens -och ej minst tidningspressens män utövar -naturligtvis det internationella ordförrådet ett<span class="pagenum"><a name="Page_37" id="Page_37">[37]</a></span> -starkt tryck. Så erbjuder sig ofta nog för en -skriftställare ett främmande ord hastigare än ett -av svensk härstamning.</p> - -<p>Lån från närmare besläktade språk äro ofta -bättre än lån från språk, som i uttal och -ordbildning äro mycket olika svenskan, då -de förstnämnda lättare sammansmälta med vårt -eget ordförråd. Dock är det ju till skada att -låna ett ord, som redan i samma form, men i -annan betydelse finnes i vårt språk. Onödigt -är ock att låna ett ord, som blott blir en -betydelsedubblett till ett redan förut befintligt -rent svenskt ord. Men för varje ord, som -verkligen riktar språket och gör det uttrycksfullare, -må vi vara tacksamma.</p> - -<p>Lånorden ha i alla tider vållat åtskilliga besvär -och på många sätt misshandlats. I allmänhet -försvenskas naturligtvis tonfall och uttal, men -ljud och hela stavelser kunna också mer eller -mindre förändras, så att orden komma att -påminna om gamla bekanta inhemska ord och -därmed få en mera välkänd klang samt bliva -lättare att hålla i minne och använda. Stundom -kan ombildningen vara skapad på skämt, men -vanligen är den nog gjord på god tro. Så -kan <i>ekipage</i> bli <i>åkepasch</i> genom påverkan av -ordet <i>åka</i>, <i>akleja</i> (en gång <i>aqvilegia</i>) bli <i>åkerleja</i>, -<i>pension</i> förbättras till <i>penningsjon</i>, <i>politik</i> -blir <i>publitik</i> (jfr publik), <i>omnibus</i> blir <i>ångnibus</i>,<span class="pagenum"><a name="Page_38" id="Page_38">[38]</a></span> -<i>scout</i> får i <i>skuttare</i> sin svenska form, <i>importera</i> -skrives <i>inportera</i> o. s. v.</p> - -<p>Dylikt le vi åt och kalla <i>folketymologi</i>, d. v. s. -(felaktiga) folkliga försök till härledning -av främmande ord ur svenska. Må vi emellertid -betänka, att vårt som mönstergillt erkända -svenska riksspråk är rikt på alldeles likartade -förvrängningar. Så hette <i>scharlakan</i> en gång -<i>skarlat</i> och är ombildat efter ordet <i>lakan</i>, -<i>fänkål</i> är latinska <i>feniculum</i> och har ej med -<i>kål</i> att göra, <i>följetong</i> kommer ej av följa, utan -betyder egentligen ett litet blad (franska feuilleton), -<i>flottyr</i> skulle heta <i>friture</i>, om det ej påverkats -av ordet <i>flott</i>. Jämte <i>durkslag</i> får man -höra <i>duschslag</i>, fastän ordet ej kommer av <i>dusch</i>. -T. o. m. ett sådant ord som <i>ungkarl</i> torde -vara en fyndig ombildning av det från tyskan -lånade <i>junker</i>.</p> - -<p>Även egennamn kunna på liknande sätt förvandlas -och detta ganska ofta. Som exempel -må nämnas <i>Sliparebacken</i> i Lund, som egentligen -hetat <i>S:t Liberii backe</i>, och <i>Vallmarsön</i>, -som blivit <i>Valdemarsön</i> efter det bekanta egennamnet.</p> - -<p>Det sista var ett exempel på ombildning av -ett gammalt svenskt ord till större likhet med -en levande beståndsdel av språket. Även detta -är ej ovanligt. Ett ord kan under utvecklingens -gång bli ensamt i språket, dess stamsläktingar<span class="pagenum"><a name="Page_39" id="Page_39">[39]</a></span> -ha försvunnit, och så förefaller det -okänt och underligt. Då kan det rädda sin -tillvaro genom att förändra sin form till större -likhet med ett annat och vanligt ord. Så har -<i>alnbåge</i> förvandlats till <i>armbåge</i>, <i>falaska</i> blir -stundom <i>fallaska</i>, <i>andtruten</i> kan i dialekter få -formen <i>andtrött</i>, <i>länstol</i> har länge hetat <i>ländstol</i>, -ehuru det ej har med <i>länd</i> att göra. Att -stava <i>hantera</i> med <i>dt</i> är också oriktigt, då det -ej är bildat av <i>hand</i>, utan är ett lånord.</p> - -<p>En misstydning kan t. o. m. ge upphov till -nya sedvänjor. Så har på sina ställen <i>vårfrudagen</i> -(Marie bebådelsedag) fått heta <i>våffer-</i> -eller <i>vafferdagen</i> — och då skall man äta -våfflor (»vaffler»).</p> - -<p>Förändringar av förutnämnd art bidraga ju -att göra orden lätthanterligare och enklare för -en svensk, varför de långt ifrån alltid kunna -sägas vara till skada för språket, så vitt de ej -förminska ordens användbarhet.</p> - -<p>Stundom händer det, att ord, vilkas ursprung -vi i deras äldre form lätt nog skulle ha känt -igen, under utvecklingens gång förändras till -oigenkännlighet. Så har ordet <i>huckle</i> en gång -hetat <i>huvudkläde</i>.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_40" id="Page_40">[40]</a></span></p> - -<h2 id="SPRAKET_SOM_SPEGEL_AV_KULTURUTVECKLINGEN">SPRÅKET SOM SPEGEL AV KULTURUTVECKLINGEN.</h2> - -<p>Vi ha talat om hur kulturutvecklingen speglar -sig i språkets historia och ordförrådets riktande. -Men även försvinnandet av ord kan vittna om -kulturförändringar och om framsteg. Kristendomen -utträngde seden att <i>blota</i> och därmed -själva ordet. Då köket blev en del av huvudbyggnaden, -försvann såväl ordet <i>kokhus</i> som -det än äldre <i>stekarehus</i>. Det nu poetiska <i>vindöga</i> -har utträngts av <i>fönster</i>, vilket endast vittnar -om tyskans mäktiga inflytande på svenskan. -Men vem erkänner ej, att det är en större -humanitet och hyfsning, som förvisat till det -förgångnas historia sådana ord som <i>tumskruv</i>, -<i>sträckbänk</i> o. s. v. I vår egen tid ha <i>tändstickorna</i> -ersatt <i>elddonet</i>. Våra maskiner ha -kommit oss att glömma namnet på en hel -del gamla enkla redskap. Och många flera -ord äro helt visst dömda att försvinna. Det -modernt klingande <i>krigsförklaring</i> har ersatt -det gamla <i>fejdebrevet</i>. <i>Bokpräntaren</i> har helt -naturligt utträngts av <i>boktryckaren</i>.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_41" id="Page_41">[41]</a></span></p> - -<p>Men även i vårt fullt livskraftiga språkförråd -finnes en hel del uttryck, stundom blott halvt -förstådda, som vittna om längesedan gångna -tiders kulturförhållanden. Det är en del bildlika -uttryck och stående fraser, och det är en -del ord, som räddat sitt liv genom att mer -eller mindre förändra betydelse. Ofta nog -tänka vi ej alls på ordens ursprungliga innebörd, -då vi använda dem. Ett sådant uttryck -är »<i>handsken är kastad</i>» — det stammar från -riddartidens stridsbruk. Och vi tala om att -»<i>hålla någon på sträckbänken</i>», ehuru tortyren -är avskaffad — om den ej förekommer, då -någon »<i>rådbråkar sitt tal</i>». Vi säga, att en -författare har »<i>en fint skuren penna</i>» — uttrycket -är från gåspennornas tid, numera behöver -ingen skära sina pennor. Då någon -»<i>trampar i klaveret</i>», må vi ej tänka på handklaveret, -utan på ett gammaldags slag av piano. -Och är det säkert, att var och en, som kallar -en sak »<i>torr som fnöske</i>», vet varom han talar? -Eller om han säger, att en person ej är »<i>värd -en styver</i>», ej »<i>värd en vitten</i>» — vet han -säkert, hur pass lågt han sätter priset? Frågan: -»<i>vad är på tapeten?</i>» är ordagrant tydd rätt -meningslös i de enfärgade tapeternas tidevarv -och härstammar från bonadernas och de granna -målade allmogetapeternas tid.</p> - -<p>När ej horn längre, utan glas användes till<span class="pagenum"><a name="Page_42" id="Page_42">[42]</a></span> -<i>bläckhorn</i>, kvarstannar dock det gamla ordet. -<i>Tobakshorn</i> åter är ett ord, som försvunnit för -<i>snusdosan</i>. <i>Pennor</i> kunde man ursprungligen -endast få från fåglarna, men vi behålla namnet, -även sedan gåspennan ersatts av stålpennan, ja, -t. o. m. blyertspennan.</p> - -<p>Benämningen <i>styrbord</i> är från en tid, då -man hade en styråra på högra sidan av fartyget. -Den sida man vände ryggen (baken) -blev då babord.</p> - -<p>Vi använda uttrycket »stå sörjande vid en -<i>bår</i>», oaktat, som Strindberg säger, »bårarna -redan för 50 är sedan utbyttes mot likvagnar».</p> - -<p>Språket är konservativt i sina bruk, och vårt -nuvarande språk återspeglar även forna tiders -brister i uppfattning och kunskap. Vi kunna -ej undgå att använda en hel del i grund och -botten felaktiga och missvisande uttryck. Vi -veta nog i allmänhet, att dylika uttryck ej äro -att fatta efter bokstaven, men nog kan det -hända, att de någon gång kunna förvilla en -obefäst ande. Så t. ex. tala vi ju om att -»<i>solen går upp</i>», ehuru var och en vet, att -det är jorden, ej solen, som går. Vi säga, -att »<i>daggen faller</i>» — men daggen faller ej, -utan avsätter sig. Och <i>mjältsjukan</i> har ej -med mjälten att skaffa. Orden <i>hårdhjärtad</i>, -<i>hetlevrad</i> och dylika tala om en tid, då man -förlade känslorna till hjärtat och levern. <i>Valfisken</i><span class="pagenum"><a name="Page_43" id="Page_43">[43]</a></span> -är ingen fisk, <i>flodhästen</i> ingen häst, <i>sjökon</i> -ingen ko, det veta nog alla. Men ej alla veta, -att <i>kinabarken</i>, det förträffliga febermedlet, ej -har något med landet Kina att skaffa, likheten -beror på en folketymologisk ombildning.</p> - -<p><i>Indianer</i> bo ju ej i Indien. Namnet har -ett historiskt intresse och beror på Kolumbus’ -misstag, då han trodde sig ha kommit till Indien, -när han upptäckt Amerika.</p> - -<hr class="tb" /> - -<p>I många riktningar utvecklas och förändras -språket. Men hur mångsidig än utvecklingen -är, går det aldrig därhän, att vi få ett särskilt -ord för varje sak och företeelse i världen. -Detta skulle endast vara opraktiskt och göra -språket allt för svårt. Livets skiftande mångfald -äger oändligt mycket, som vi ej ha ord -för. Livet, människoandens liv, är rikare än -våra uttrycksmedel.</p> - -<p>Orden beteckna i allmänhet sammanfattningar -av likartade ting. Endast egennamnen ge olika -namn åt föremål, som i det väsentliga äro likadana. -En hel del ord åsyfta att sammanfatta en mängd -företeelser, som ha någon egenskap gemensam, -t. ex. orden växt, djur, möbler, arbete, nöjen. -Att dylika sammanfattande ord finnas, är av -stor betydelse. De bidraga till reda i vårt<span class="pagenum"><a name="Page_44" id="Page_44">[44]</a></span> -tanke- och åskådningsliv, då vi därigenom kunna -ordna företeelserna i samhörande grupper genom -blotta namnet. Här speglar språket gångna tiders -uppfattning och erfarenheter. Vi ta som exempel -de urgamla motsättningarna <i>levande</i> och <i>dött</i> -eller <i>andligt</i> och <i>materiellt</i>, ord, som sammanföra -allt varande i två väldiga motsatsgrupper.</p> - -<p>Vidare kunna vi säga, att knappast något -ord finnes, som ej har mer än en betydelse. -Ordet <i>lampa</i> får beteckna ej blott våra förfäders -enkla, osande lampa, utan många andra -slag, upp till den moderna elektriska båglampan. -Här som ofta speglar ordets vidgade användning -en stigande kultur. Vi ta ett annat exempel -på hur samma ord betecknar en mängd olika -saker. Ordet <i>band</i> betyder något, som binder, -förenar. Hur olika företeelser, som därmed -kunna avses, framgår av följande sammanställningar: -sidenband, halsband, tunnband, bokband, -korsband, band i brädspel, rövarband, gå i ledband, -lägga band på sig, syskonband, kärleksband -o. s. v. Detta godtyckligt valda ord -har 35 betydelseskiftningar enligt Svenska -Akademiens stora ordbok. Andra kunna ha -många flera. Vi förbigå här sådana liklydande -ord, som äro alldeles obesläktade, t. ex. kroppsdelen -<i>arm</i> och <i>arm</i> = fattig. Därom mera -längre fram.</p> - -<p>Kulturutvecklingen gör naturligtvis, att samma<span class="pagenum"><a name="Page_45" id="Page_45">[45]</a></span> -ord kan få allt flera olika betydelser såsom -term å skilda områden. Men utvecklingen -nöjer sig ju ej härmed, den skapar även -nya ord, och det kan vara skäl att ytterligare -dröja något vid denna företeelse. Stundom -kan ett helt och hållet nybildat ord slå igenom -och bli vanligt. Så skapades t. ex. ordet <i>gas</i> -av en kemist på 1600-talet.</p> - -<p>Ojämförligt vanligast är dock, att de gamla -språkstammarna även få göra tjänst för att uttrycka -nyvinningarna på olika områden. Det -kan, som vi redan sett, helt enkelt ske genom -en betydelseförändring — hammaren av sten -får även ge namn åt hammaren av järn. <i>Skorsten</i>, -som egentligen betydde härd på en tid, -då intet slag av rökfång fanns, blev på ett -mera framskridet stadium även namn på det -rör, som höjde sig över eldstaden, för att slutligen -i våra dagar oftast endast beteckna sista -delen och avslutningen av detta rör.</p> - -<p>Bland egentliga nybildningar kunna nämnas -de ej ovanliga avledningarna av egennamn. -Redan genom sin bildning väcka dessa ett särskilt -intresse, då de peka på ett givet historiskt -eller geografiskt faktum — en person -eller en ort — och således rent av inbjuda -till studium av vår odlings historia. När det -gäller dylika ord, kan den, som därtill har -håg, lättare än eljest fastställa tidpunkten för<span class="pagenum"><a name="Page_46" id="Page_46">[46]</a></span> -deras uppkomst och de förhållanden, under -vilka de blivit till. Utan att ingå på några -vidlyftiga förklaringar framlägger jag endast till -den intresserades eftertanke följande från olika -områden valda exempel, som lätt nog kunna -mångdubblas: <i>bessemerstål</i>, <i>voltastapel</i>, <i>ampère</i>, -<i>ohm</i>, <i>ayshireras</i>, <i>berlinerblått</i> — eller för att -stanna vid vårt eget land: <i>Linnea</i>, <i>gustavianska -tiden</i>, <i>boströmian</i>, <i>Arvikaplogar</i>, <i>Sävstaholmsäpplen</i> -o. s. v.</p> - -<p>Oftast bildas naturligtvis nya ord genom -sammansättning. Vi ha redan nämnt några -exempel (sid. <a href="#Page_36">36</a>). Ytterligare må tilläggas -några ord, som bildats eller blivit aktuella tack -vare senaste tiders kulturella eller politiska förhållanden -såsom <i>regeringsrätten</i>, <i>folkhushållningskommission</i>, -<i>försvarsutredning</i>, <i>rusdrycksförbud</i>. -Dylika ord bildas ju ständigt, och var och -en kan leta upp exempel i mängd.</p> - -<p>Stundom kan det ena ordet ge upphov till -det andra. Ofta stå orden parvis i motsatsförhållande -till varandra, såsom <i>stor</i> och <i>liten</i>, -<i>upp</i> och <i>ned</i>. Så kan också ett ord liksom -framkalla ett nytt ord, som på ett eller annat -sätt står i motsatsförhållande till det förra. Så -har ordet <i>norrlänning</i> gett upphov till det i -Norrland ej ovanliga <i>sörlänning</i>. Från Bleking -har jag antecknat sammanställningen <i>in-</i> och <i>uthus</i>, -<i>inhusbyggnad</i> o. s. v. Vi kunna ock<span class="pagenum"><a name="Page_47" id="Page_47">[47]</a></span> -påminna oss Olof Högbergs bekanta <i>översåtar</i> -som motsats till <i>undersåtar</i>.</p> - -<p>Språket kan även riktas genom att ett ord -liksom delar upp sig i två, som sedan var för -sig gå olika utveckling till mötes och få olika -betydelse. Detta är också ett sätt att få nya -namn åt nya begrepp. Till jämförelse och -eftertanke framläggas följande parvis besläktade -ord: <i>doppa</i> och <i>döpa</i>, <i>flotte</i> och <i>flotta</i>, <i>dag</i> och -<i>dager</i>, <i>frid</i> och <i>fred</i>, <i>aftonvard</i> och <i>nattvard</i>, -ja t. o. m. <i>snille</i> och <i>snäll</i>. Av sistnämnda -har det förra stigit, det senare sjunkit i värde, -grundbetydelsen för båda har varit förstånd, -förståndig, rask. Även hos de övriga ordparen, -<i>orddubbletterna</i>, märka vi en mer eller mindre -tydlig överensstämmelse i grundbetydelsen.</p> - -<p>Besläktad med föregående är naturligtvis även -det fallet, då ett ord utan att ändra formen -får en ny betydelse och samtidigt vid sidan -av denna bibehåller den gamla. Saken är -vanlig, ehuru ej så iögonenfallande. Tydligt -är ju dock, att en dubbelhet i betydelsen -finnes i senare sammansättningsleden i orden -<i>gödselstad</i> och <i>handelsstad</i> eller <i>trädgårdsland</i> -och <i>hemland</i>. En avgjord dubbelbetydelse har -ordet <i>konst</i> fått, vilket för var och en bör -framgå ur följande exempel: »en konstgjord -blomma är långt ifrån något konstverk». Jämför -härmed vad vi förut sagt om de många olika<span class="pagenum"><a name="Page_48" id="Page_48">[48]</a></span> -slag av betydelse, som nästan varje ord kan -ha (sid. <a href="#Page_44">44</a>).</p> - -<p>Som prov på, hur nära samhörande ord gå -i sär i betydelsen, kan ytterligare påpekas, att -<i>orolig</i> ej längre är motsatsen till <i>rolig</i>; och -orden <i>obarkad</i>, <i>oborstad</i> har fått en bildlik betydelse, -som orden <i>barkad</i>, <i>borstad</i> sakna.</p> - -<p>Vi skola nu litet närmare stanna vid en -storartad fördjupning och förändring av betydelsen -i en given riktning, som massor av ord genomgått, -därmed även lämnande det kraftigaste beviset -för att språket alltid finner möjligheter -att ge uttryck åt alla de landvinningar, de nya -upptäckter, som den mänskliga anden gör. Det -är en betydelsefördjupning, som pågått från -längesedan förflutna tider och som pågår den -dag, som är. Jag syftar på språkets sätt att -ge namn åt det andliga livets företeelser. Det -andliga är ju det, som vi ej med våra yttre -sinnen, syn, känsel o. s. v., kunna förnimma, -de inre och okroppsliga livsområdena.</p> - -<p>Det är ju klart, att den yttre, kroppsliga -verkligheten först blev föremål för mänsklig -iakttagelse och kunskap. Långt senare lärde -man sig att lyssna till stämmorna i sitt eget -inre, att tänka över vad själ, tanke, vilja o. s. v. -var. Härom bär språket också vittne: det -andliga har från början fått namn från det -materiella, det kroppsliga och får så än i dag.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_49" id="Page_49">[49]</a></span></p> - -<p>Själva ordet <i>ande</i> betydde ursprungligen endast -andedräkt, andning. Äldst uppfattade man även -själen som något jämförligt med en vindpust -eller dylikt. När människan ej mera andades, -då hade också anden lämnat henne. Först -småningom fick ordet ande den fördjupade, -rent »andliga» innebörd, som vi inlägga i detta -ord. Vittnar ej en dylik betydelseförändring -starkt nog om ett märkligt förandligande av -språket — och därmed naturligtvis även av -tänkandet och hela kulturen?</p> - -<p>Ordet <i>himmel</i> betecknar ju egentligen det -valv, som välver sig över våra huvuden, men -har i det religiösa språkbruket även blivit namn -på de saligas boningar — måhända dock ursprungligen -ganska materiellt uppfattat.</p> - -<p>Då vi tala om <i>hjärtats värme</i> mena vi vanligen -ej temperaturgraden i hjärtmuskulaturen, -utan något rent andligt. Sådana ord som -<i>översvallande</i>, <i>uppbrusande</i>, <i>ytlig</i>, <i>grundlig</i>, <i>klar</i> -ha ju en gång haft rent materiell betydelse och -äro hämtade från beskrivning av det yttre -naturlivet, t. ex. det porlande vattnet i en -källa. Eller vi hämta våra bilder från ett -annat naturområde och tala om <i>blixtrande</i> -snille, om <i>lysande</i> förmåga, om religionens -<i>ljus</i>, kärlekens <i>solsken</i>.</p> - -<p>Dylika uttryck ha sitt ursprung i en jämförelse -mellan något yttre, välkänt och något<span class="pagenum"><a name="Page_50" id="Page_50">[50]</a></span> -inre, andligt, som får sin beteckning tack vare -en större eller mindre likhet med yttre företeelser. -Man finner en viss släktskap mellan -t. ex. fågelns flykt i den fria luften och själens -flykt mot högre rymder. Så vidgas och fördjupas -ordens betydelse, och vi kunna »tala -om stora ting med enkla ord».</p> - -<p>En hel del hithörande uttryck uppfatta vi -ju fortfarande som bilder, men ofta glömma -vi, att uttrycket en gång varit en bild. Vem -tänker på att <i>nedrig</i> betytt något långt nere, -<i>innerlig</i> något långt inne? <i>Fatta</i> en sak har -en gång betytt kunna fatta med handen o. s. v.</p> - -<p>Från ett annat område kunna vi påminna -om ordet <i>kyrka</i>, som egentligen betyder gudstjänstlokal, -men sedan även betecknar ett religiöst -samfund, t. ex. den katolska kyrkan — -sålunda en mera förandligad betydelse.</p> - -<p>En särskild uppmärksamhet förtjänar användningen -av bilder, d. v. s. överflyttandet av ett -ord från dess ursprungligen givna betydelseområde -till ett annat område, där det då får -en annan, kanske vidgad, men dock i någon -mån likartad betydelse. Det är nämligen, som -redan nämnts, något slag av likhet, som föranlett -den nya användningen. Det, som ligger -närmast, får då ge namn åt det mindre kända. -På språkets alla områden finna vi denna användning -av bilder, varigenom vårt tal vunnit<span class="pagenum"><a name="Page_51" id="Page_51">[51]</a></span> -oerhört i åskådlighet och uttrycksfullhet. Några -exempel skola klargöra detta.</p> - -<p><i>Huvud</i> äga väl egentligen endast människor -och djur, men nu tala vi om <i>kålhuvud</i> och -<i>knappnålshuvud</i> utan att tänka på, att vi här -ha en ursprungligen överflyttad användning. -Men ordet är mångsidigare. Vi nämna som -exempel: <i>huvudstad</i>, <i>huvudbok</i>, <i>huvudstycke</i>, -<i>huvudtitel</i>, <i>huvudman</i>, <i>huvudsak</i>.</p> - -<p>På liknande sätt använda vi en mängd av -namnen på kroppsdelar. Vi tala om en flods -<i>armar</i>, om bordets <i>ben</i>, lampans <i>fot</i>, <i>bergsrygg</i>, -<i>bokrygg</i> o. s. v. Bilder ha vi i sådana uttryck -som politisk <i>ryggrad</i>, stormens <i>vingar</i>, kärlekens -<i>vingar</i>. Djurlivet ger upphov till en mängd -bilder. Jag nämner t. ex. plugghäst, syhäst, -hästminne, träbock, lathund, arbetsmyra.</p> - -<p>Men bilderna nötas och blekna genom användningen. -Vem tänker på kroppsdelen <i>hand</i>, -då han använder sådana vändningar som <i>ha om -hand</i>, <i>till hands</i>, <i>under hand</i>, <i>efter hand</i>, <i>handfallen</i>, -<i>handgången</i>, <i>tillhandahålla</i>, <i>omhändertaga</i>, -<i>handkammare</i>, <i>handräckning</i> o. s. v.? Eller -vem tänker på <i>fågelns vingar</i>, då han talar om -<i>väderkvarnsvingar</i>?</p> - -<p>Redan dessa exempel ge oss en aning om, -hur omfattande användningen av bilden är. Och -med skäl säger författaren Jean Paul, att »språket -är en ordbok av bleknade bilder» (metaforer).</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_52" id="Page_52">[52]</a></span></p> - -<p>Men just därför att bilderna blekna, har man -städse sökt efter nya slag av bilder. Särskilt -ha skalderna i alla tider övat sin fantasi på att -uppfinna nya livfulla och talande bilder. Sådana -skapas i massa, och intet föremål är för -högt, intet för lågt, då det gäller att ge färg -åt en författares skildring. Jag tar t. ex. ordet -<i>nät</i>, fiskarens enkla fångstredskap. Vi finna det -lätt nog i poesiens bilder. Tegnér säger på -ett ställe: »ett nät är den flygande lock.» I -Vita frun talar Snoilsky om hur kung Karl -»knyter på tankarnas nät»; på ett annat ställe -i samma dikt heter det: »sin not han kastade -föga öm i stridaste loppet av tidens ström». -Och Heidenstam talar i en berättelse om »sammansvärjningens -långa nät».</p> - -<p>Som andra exempel på huru bilder nyskapas -kunna vi nämna Frödings »ungtallsmidig och -enstamvig». Levertin talar om »längtans röda -skymningsbloss». Ur Karlfeldts målande bildvärld -taga vi »höstmånens röda kastrull», -»molnens grå madrass».</p> - -<p>Vi ha redan märkt, att den bildliga eller -överförda användningen av orden skapar dubbelbetydelser. -Ordet <i>bock</i> kan ju t. ex. betyda -såväl <i>getabock</i> som <i>sågbock</i>, ja <i>bock</i> (rättelse) i -en skrivbok och slutligen även bugning. Och -vi ha i vårt språk <i>sänghimmel</i>, <i>tronhimmel</i>, -<i>stjärnhimmel</i> och religionens <i>himmel</i>.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_53" id="Page_53">[53]</a></span></p> - -<p>Likljudande ord med olika betydelse — ofta -av olika härledning — finnas i större mängd, -än vi i allmänhet ana, i språket: fågelns <i>flykt</i> -och fångens <i>flykt</i> är ej detsamma, ej en <i>våg</i> i -havet och en <i>våg</i> att väga på o. s. v. Dylika -<i>homonymer</i>, som de heta, kunna ju minska -språkets tydlighet, men göra det vanligen icke, -emedan meningen och sammanhanget klargöra, -vilken betydelse som avses, och hindra oss -att bliva vilseledda. Vem förstår ej innebörden -av satsen: »Söner av ett folk, som -blött» — t. o. m. om vi i skrift stava det -sista ordet med tt?</p> - -<p>Av bilden begagnar sig, som vi sett, skalden; -dubbelbetydelser äro till glädje för skämtaren -och ha gett upphov till otaliga s. k. -roliga historier, de mer eller mindre lyckade -vitsarna och ordlekarna. Som exempel på dylika -kunna vi ju taga den gamla kända gåtan -om klockan, som »går och går utan att komma -till dörren». Eller Svärdsjöbondens svar på -frågan, om sjön låg: »Hade den stått på ände, -så hade den väl synts ända hit». Skämtet här -bygger på dubbelbetydelsen hos ordet <i>ligga</i>: -vara utsträckt och om en sjö: vara isbelagd.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_54" id="Page_54">[54]</a></span></p> - -<hr class="tb" /> - -<p>Vi ha redan flera gånger haft tillfälle att -framhålla, vilken betydelse språket har för hela -vår odling. Att ett ord finnes, gör den sak -det vill beteckna mera levande för oss. »Språkets -makt över tanken» är större än de flesta -ana, språket ger verktygen åt vår tanke, och -språkets brister kunna stundom bli band på vår -tanke. I känsla av vilken vikt det kan ha, att -ett värdefullt och talande ord finnes till och -ingår i det allmänna språkmedvetandet, prisar -sig en av våra yngre tänkare, Allen Vannérus, -med rätta nöjd, om han endast kan få hemortsrätt -i språket för det vackra ordet <i>kulturidealism</i>. -Liksom tanken skapar ord för att få -uttrycksmedel, så kan också ett ord i sin tur -skapa och väcka tankar. Måhända bidrager befintligheten -av den sammanfattande benämningen -<i>Skandinavien</i> till den upprepade sammanblandning -mellan Sverige och Nordens övriga länder, -som ständigt äger rum ute i världen. Måhända -har enhetsnamnet även vid sidan av djupare -orsaker hjälpt till att ge liv åt de skandinavistiska -drömmarna.</p> - -<p>Men liksom vår kultur och vår bildning ha -sina brister, så har även språket sina — också -i detta en spegel av vår odling. Hur mången -har ej känt sig plågad av fula ord och svordomar, -uttalade av en rå mun! Vårt språk -tyckes ju vara så särdeles rikt på dylika uttryck.<span class="pagenum"><a name="Page_55" id="Page_55">[55]</a></span> -Är det ej en svaghet i den enskildes språkförråd, -att han för att uttrycka sig tillräckligt eftertryckligt -och kraftigt skall behöva använda uttryck, -hämtade från tron på ondskans och mörkrets -makter!</p> - -<p>Och att ett sådant ord som »tjuvsamhället» -skapats, vittnar ju om en förvillad uppfattning -om samhällets betydelse och värde för alla dess -medlemmar. Blott att ordet finnes, kan hos -en svag själ ytterligare stödja det gamla slagordet: -»egendom är stöld». Språket bör stå -i samklang med vår kultur, vårt samhällsliv, -vår uppfattning av rätt och orätt. Sådant folket -är, sådant är språket. Därför ter sig ett sådant -ord som det nämnda som en fläck på vår -odling.</p> - -<p>Skämtet, som nog ofta kan ha något av -hälsosamt salt i sig, kan ock någon gång bli -till skada genom förlöjligande benämningar, som -kanske till sist komma att användas på allvar, -t. ex. genom att ge hederliga och samhällsgagnande -medlemmar i staten sådana namn som -<i>tullsnokar</i>, <i>bylingar</i>, <i>borgarbrackor</i>, <i>bondbassar</i> -— att ej nämna än värre exempel. Ger språket -allt för mycket fart åt illa placerade uttryck -av hån och förakt, kan det dragas ned och -förråas.</p> - -<p>Därmed vilja vi naturligtvis ej ha sagt, att -språket skall ge förskönande eller överskylande<span class="pagenum"><a name="Page_56" id="Page_56">[56]</a></span> -namn åt det, som i sig är ont och skadligt. -Nej, språket skall säga »högt och fritt, att svart -är svart och vitt är vitt», som Karlfeldt säger, -det är just dess uppgift. Att kalla bedrägerier -och förfalskningar för <i>oegentligheter</i>, stöld för -<i>lån</i> och mutor <i>belöningar</i> eller att urskulda lögnen -genom att kalla den <i>nödlögn</i> för att ej tala -om än sorgligare företeelser, det är att leda -språket in på en farlig väg.</p> - -<p>Emellertid visar språket, eller låt oss säga -den allmänna uppfattningen, ett så pass levande -verklighetssinne, att dylika förskönande uttryck -(s. k. eufemismer), så snart de bliva vanliga, -avslöja sin rätta innebörd och ej längre bedraga -någon. Därför blir det t. ex. snart nog lika -illa att anklagas för oegentligheter som för förfalskningar. -Dock kanske vi ändock kunna -säga, att språket bäst fyller sin uppgift genom -att nämna var sak vid sitt rätta namn, så vitt -möjligt undvikande förkonstling och pryderi.</p> - -<p>Vi vända oss till ett annat område för språkliga -bedrägerier — och försök till självbedrägerier. -Det är en hel del uttryck, som brännvinsdyrkandet -skapat, som åtminstone kunde bli -en fara, dock kanske mera förr än nu. Jag -syftar på sådana ord som <i>livsvatten</i>, <i>tankeställare</i>, -<i>tröstare</i> och liknande såsom namn på -en livets och tankens svåra fiende och tröstlöshetens -skapare.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_57" id="Page_57">[57]</a></span></p> - -<p>Huru ingripande drickandet varit, antydes -måhända av att det från början fullkomligt -oskyldiga »<i>gutår</i>», egentligen <i>gottår</i> (d. v. s. -god äring, gröda), fått samma betydelse som -ordet skål! — i den bemärkelsen användes det -ju bl. a. av Bellman. Det är också ett exempel -på sedernas omskapande inverkan på språket!</p> - -<p>Då vi tala om språkets svagheter och brister, -må vi ej glömma den kanske mest allmänt både -kända och erkända bristen i vårt språk — saknaden -av verkligt gångbart enhetligt tilltalsord. -Vi ha ju ordet <i>Ni</i>, men de flesta, som vilja -vara artiga, våga endast i vissa fall använda -det. Vi ha intet tilltalsord, som kan användas -av alla till alla, över- och underordnade, äldre -och yngre, män och kvinnor. Även om bristen -ej direkt är en skapelse av fåfängan och -kryperiet i förening, så avspeglas dock häri en -svaghet i vårt sällskapsliv, tvång och förkonstling -i umgänget och en brist på naturlighet. -Till ersättning har emellertid det gamla hederliga -tilltalsordet <i>du</i> genom sin begränsade användning -fått en i viss mån mera intim och -personlig klang.</p> - -<p>Den förut omnämnda dubbelbetydelsen av en -del ord kan nog någon gång kännas som en -brist, dock ej alltid. Det är ingen fara för -sammanblandning av ordet <i>hopp</i>, som betyder -förhoppning, och det hopp, som är lika med<span class="pagenum"><a name="Page_58" id="Page_58">[58]</a></span> -språng. Men när vi ha att göra med ord, -som verkligen äro nära besläktade, kan den -yttre överensstämmelsen bliva till förfång för -tydligheten. Hur lätt sammanblandas ej <i>känsel</i> -och <i>känsla</i>. Och vilken oklarhet och missuppfattning -på religionens område kan ej uppstå -genom att vi ej ha olika ord för att ge namn -åt den religiösa <i>tron</i> i motsats till det ord <i>tro</i>, -som endast betyder förmoda. Kanske mången -helst skulle vilja med olika ord beteckna <i>kärleken</i> -mellan man och kvinna och den allmänna -människokärleken.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_59" id="Page_59">[59]</a></span></p> - -<h2 id="LJUD-_OCH_FORMUTVECKLING">LJUD- OCH FORMUTVECKLING.</h2> - -<p>Vad vi hittills sysslat med har huvudsakligen -tillhört det område av språkvetenskapen, som -vi kalla <i>betydelseläran</i>. Det kan dock vara -skäl att även rikta blicken på den utveckling, -som äger rum inom andra sidor av språket.</p> - -<p>Det är efter tre skilda linjer, som den språkliga -utvecklingen försiggår. Vi kunna hos -språket särskilja tre olika sidor: de <i>ljud</i>, av -vilka orden bildas, den yttre <i>form</i>, som orden -antaga vid fyllandet av sina olika uppgifter, -och slutligen den <i>betydelse</i>, det tankeinnehåll, -som orden äro bärare av. Vi få så en naturlig -indelning av språkläran, grammatiken, i ljudlära, -formlära och betydelselära.</p> - -<p>Vi ha redan tillräckligt framhållit, att en -god språkutveckling inom det område, som tillhör -betydelseläran, kräver, att språket skall -bliva ett allt bättre uttrycksmedel för den -mänskliga tanken. Men även på övriga områden -kunna likartade krav på klarhet, tydlighet -och enkelhet uppställas.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_60" id="Page_60">[60]</a></span></p> - -<p>Vi vända oss först till <i>ljudläran</i>. Denna -handlar om språkets yttre, rent fysiska material, -de av de mänskliga talorganen frambragta ljuden, -som sedan såsom en luftdallring ledas till ett -mänskligt öra för att där uppfattas. Om vi -nu på ljudläran tillämpa våra regler för vad språkliga -framsteg vill säga (jfr sid. <a href="#Page_11">11 f.</a>), framgår -omedelbart, att utvecklingen bör gå ut på att -göra språkljuden så lätta som möjligt att frambringa -för den talande, på samma gång som -den hörande bör kunna uppfatta ljuden allt -mera klart och utan svårighet. Viktigast är -ju hänsynen till den hörande: ljuden böra bli -så tydliga som möjligt. Såväl praktiska skäl -som skönhetskänslan kräva, att vokalerna, självljuden, -de egentliga röstljuden, bli klara och -klangfulla, och att konsonanterna, medljuden, -få ett så tydligt, skarpt och distinkt uttal som -möjligt. Här gäller det att utan tillgjordhet -och förkonstling, men med omsorg och avsikt -vårda talets renhet och klarhet, ty de -krafter, som oftast alldeles omedvetet verka -på vårt talspråk, gå huvudsakligen ut på att -göra ordens uttal så lätt och enkelt som möjligt.</p> - -<p>Vi skola bevara vårt språks goda rykte för -klangfullhet. En orsak till denna är bl. a. våra -talrika och klara <i>a-ljud</i>, som t. ex. till så stor -del försvunnit i danskan. Många av våra landsmål -eller dialekter utmärkas ju just av oklara,<span class="pagenum"><a name="Page_61" id="Page_61">[61]</a></span> -grumliga, fula ljud, som ej äro så lätta att -utrota. Vi kunna tänka på de olika uttalen -av de ljud, som betecknas med bokstäverna -<i>o</i>, <i>å</i>, <i>l</i>, <i>r</i>. Klarhet och skärpa böra ju framför -allt eftersträvas av <i>riksspråket</i>, d. v. s. det -språk, som gäller och eftersträvas som gemensamt -meddelelsemedel över hela vårt svenska -språkområde.</p> - -<p>Vi bruka kalla de krafter, som verka för -att förenkla och förändra uttalet, för <i>ljudlagar</i>. -Dessa äro av många slag, men verka i allmänhet -likformigt och regelbundet omgestaltande -på vissa ljud i likartad ställning och vanligen -inom en given tidsepok. Redan vårt -stavsätt, som ofta bevarar gamla uttalsformer, -vittnar om ljudlagarnas verksamhet för förenkling. -Orden djup, djur, djärv o. s. v. ha en -gång hetat diup o. s. v. med uttalat d-ljud, -ehuru detta sedan försvunnit framför j-ljudet. -Detta d-ljud uttalas fortfarande av de finländska -svenskarna. Så ha förr orden lius, liung, hiort, -siö, skiuta o. s. v. haft s. k. ljudenligt stavsätt, -d. v. s. uttalats ungefär så, som de ännu -stavas.</p> - -<p>Vanligen är det de yngsta generationerna, -som omedvetet genomföra uttalslättnader, under -det de fullvuxna i allmänhet föga ändra sitt -uttal. Vi märka ljudlagarnas verkningar ännu -i den dag, som är. Liksom stiäla en gång<span class="pagenum"><a name="Page_62" id="Page_62">[62]</a></span> -blivit »själa», så får i våra dagar ordet västgöte uttalet -»väsjöte», östgöte blir ösjöte, gästgivare blir -’gäsjivare’ i vardagsspråket. Vidare blir i vårt tal -åttondedel till åttondel, annandag blir anndag, -matsäck blir massäck, fastställa uttalas faställa -(med st endast en gång) o. s. v. Häri ligger -tydligen en kraftbesparing. Men förenklingen -får ej strida mot tydlighetens lag. Därför är -t. ex. det Stockholmsuttal olämpligt, som gör -e och ä likljudande. Härigenom komma ju -sed och säd, tre och trä att uttalas lika. Det -är naturligtvis ej något tillräckligt försvar för -detta uttal, att Heidenstam och Levertin med -flera skalder genom sina rim visa sig äga det!</p> - -<p>Vi ha redan antytt, att de många oregelbundenheterna -i vår stavning avspegla gångna -tiders uttal. Skriften har med större konservatism -än talet bevarat de gamla sedvänjorna. -Även om kunskapen härom ej underlättar rättstavningens -mödor, så stämmer den oss dock -försonligare mot svårigheterna, då vi veta, att -de många olika reglerna en gång haft en förnuftig -mening. Men varje tid har större skyldighet -mot sig själv än mot det förgångna, -och så har allt sedan 1700-talet, då vi började -få ett allmänt antaget lika stavsätt, strävandena -att reformera stavningen till större överensstämmelse -med talet fortgått. Med försiktighet -har det gått, och försiktigt komma vi<span class="pagenum"><a name="Page_63" id="Page_63">[63]</a></span> -helt visst att fortsätta på samma väg. Det -gäller att utveckla, ej att helt bryta med det -förgångna. Men förändringar måste ske på -detta liksom på alla andra livets områden. -Lika väl som kärleken till gångna tiders minnen -ej kommer någon att använda tjärstickor eller -talgljus till belysning, lika litet får pieteten -bevara ett föråldrat och opraktiskt stavsätt, som -kunde ersättas med ett bättre. Det är ju ej -frågan om någon förändring av själva språket -härvidlag, endast en ändring av dess beteckningssätt -— orden förbliva desamma. Tegnérs -poesi är lika »klassisk», efter vilka regler den -än stavas.</p> - -<p>Bokstäverna äro ej ljud, endast tecken för -ljuden, och skriften är naturligtvis bättre, ju -noggrannare och enklare den förmår att återgiva -ljuden och de därav bildade orden. Men -av vikt och värde är ock att ha ett bestämt, -vedertaget stavsätt, som man rent mekaniskt -kan inlära, så att man ej behöver särskilt tänka -på, hur man skall stava orden — rättstavningen -skall så att säga sitta i fingrarna. De -flesta ha ju nog besvär med att tänka på det -viktigare: det skrivnas form och innehåll.</p> - -<p>Efter denna utflykt in på frågan om tillämpningen -i skrift av ljudlärans lärdomar må vi -även kasta en blick på ljudens estetik, d. v. s. -ljudens skönhetsverkan i talet. Redan själva<span class="pagenum"><a name="Page_64" id="Page_64">[64]</a></span> -ljuden eller, rättare sagt, de olika ljudförbindelserna -kunna på ett egendomligt sätt tala till -skönhetssinnet och ha säkert så gjort under -alla tider. Vi tala om att ord och namn äga -olika »klangfullhet» och »välljud». Eller för -att tala med skalden Orvar Odd: »Vissa namn -äga i sig själva ett slags musik, en metall, -en klang, lik den av harmonika och triangel, -under det andra falla sig tungsamt, ljudlöst -och platt som en mjölsäck, vilken dunsar i -golvet.» Eller märk, vilka förnimmelser ett -namn kan uppväcka enligt Sven Hedin: »Namnet -Timbuktu har en egendomlig klang. Det innesluter -allt det hemlighetsfulla och tjusande, -som är förbundet med Sahara. Det leder tanken -till karavanklockornas klang och klirret av beduinernas -stigbyglar. Det är, som om själva -namnet klingade, och som om man hörde -plasket av Niagaras grumliga böljor mellan -vokalerna».</p> - -<p>Det vanligaste och mest kända exemplet på -en avsiktlig användning av ljudens skönhetsverkan -erbjuder oss rimmet i poesien. Slutrimmet, -byggt på likljudande ordslut, känna -vi ju alla. Ett annat slag av rim är det klangfulla -fornnordiska begynnelserimmet, som låter -vissa betonade ord i versen börja med samma -ljud. Vi ha det efterbildat i Tegnérs: »Nu -rider rike Ring över Bifrost, sviktar för bördan<span class="pagenum"><a name="Page_65" id="Page_65">[65]</a></span> -bågiga bron.» Begynnelserimmet användes ofta -och tämligen fritt av våra moderna skalder för -att öka versens klangfullhet, exempel äro lätta -att finna. (Fröding: »blekaste blomst»; »i lätta -lovar kring en flaggfregatt»; »hårets gula gammalsvenska -lin» o. s. v.) Även i prosa användes -detta rim stundom med tydlig avsikt. Vi anföra -från Selma Lagerlöf: »Och uppför och -utför alla dessa klyftor och klippor krypa och -krångla rankor och revor.»</p> - -<p>Men rimmet har ock bevarat en hel del -gamla uttryck och sammanställningar av särskilt -intresse. På det sättet ha t. o. m. en -del ord bevarats, som helt säkert hade försvunnit -ur språket, om ej rimmet bundit det -vid ett annat ord. Som exempel nämna vi -uttrycken <i>lyte och lack</i>, <i>i sus och dus</i>. En -hel del sådana vändningar förefalla oss vid -närmare eftertanke, skäligen meningslösa, såsom -<i>rubb och stubb</i>, <i>si och så</i>. Som vi se, användas -härvid än begynnelserim och än slutrim. -Ännu några exempel på mera lättförståeliga sådana -sammanställningar må tilläggas: <i>barn och -blomma</i>, <i>hus och hem</i>, <i>gammal som gatan</i>, <i>med -hull och hår</i>, <i>buller och bång</i>, <i>rim och reson</i>, -<i>rätt och slätt</i>. Som bevis på, hur stark rimmets -makt kan vara, och hur hänsynen till -ljudet kan besegra själva betydelsen, kunna vi -anföra det för oss tämligen meningslösa ordspråket:<span class="pagenum"><a name="Page_66" id="Page_66">[66]</a></span> -<i>Kaka söker maka</i>. Detta har en gång -haft god mening och hetat Kraka (d. v. s. -kråka) söker maka. Men när a blev å i kråka, -ersattes ordet av det på måfå gripna kaka, -som rimmade bättre.</p> - -<p>Vi övergå så till <i>formläran</i>. Här bör det -vara klart för oss, att en formförändring är av -godo, för så vitt den gör språket enklare och -regelbundnare utan att minska dess klarhet och -tydlighet. När vi t. ex. äro vana att böja -snäll, snällare, snällast, fin, finare, finast o. s. v. -och det då heter dålig, sämre, sämst bilda vi -efter det vanligaste mönstret formerna dåligare, -dåligast. Nya former bildas ofta efter de gamla -och mest förekommande bildningarna. Så blir -språket likformigare, regelbundnare och därmed -ofta klarare. Stundom leva gamla och nybildade -former fredligt vid varandras sida, vilket -ju särskilt kan ha sitt värde, om de olika formerna -få uppbära skiftningar i betydelsen. Så -ha ju formerna värre och ondare, ja, i någon -mån även bättre och godare en viss olikhet i -användningen.</p> - -<p>De nya formerna bildas i likhet, överensstämmelse -eller <i>analogi</i> med äldre och vanliga -språkformer; vi kalla därför dessa nybildningar -<i>analogibildningar</i>. En dylik form är t. ex. -<i>simmade</i> av <i>simma</i> i stället för det äldre <i>sam</i> -genom påverkan från det vanliga böjningsmönstret<span class="pagenum"><a name="Page_67" id="Page_67">[67]</a></span> -<i>rimma</i>, <i>rimmade</i> o. s. v. Av <i>tämja</i> bilda -vi det regelrättare <i>tämjde</i> för det gamla <i>tamde</i>, -av <i>två</i> få vi <i>tvådde</i>, som ersätter <i>tvog</i> (jfr -<i>sådde</i> av <i>så</i>). Böjningen <i>gräva</i>, <i>grov</i> blir -<i>gräva</i>, <i>grävde</i>; <i>het</i> blir <i>hette</i>. I stället för -<i>lyfte</i> och <i>miste</i> få vi ofta se de efter vanligare -mönster bildade <i>lyftade</i> och <i>mistade</i>. Stundom -kunna vi dock även få se våra författare ta -upp tämligen föråldrade, kanske i folkmålen -kvarlevande, kortare, »starka» verbformer, måhända -därför att de finna dem klangfullare -eller kraftigare. Så kunna vi hos Fröding -finna den gamla formen <i>vrok</i>, som eljest nu -heter <i>vräkte</i>. Heidenstam använder <i>halp</i> vid -sidan av <i>hjälpte</i>. Även nybildningar av likartat -slag kunna påvisas. Så har Strindberg <i>röck</i> -för äldre och vanligare <i>ryckte</i>, hos S. Lagerlöf -förekommer formen <i>dög</i> som biform till <i>dugde</i>.</p> - -<p>En annan analogibildning är förändringen av -<i>fager</i>, <i>fägre</i> till <i>fager</i>, <i>fagrare</i>. Och det gamla -uttrycket <i>läsa</i> ett <i>lås</i> ha vi förenklat till <i>låsa</i> ett -<i>lås</i> — uttrycket blir ovillkorligen därigenom -enklare, och ordens samhörighet framträder -klarare.</p> - -<p>Analogibildningarna gå ju ut på att skapa -större likformighet vid bildande av likartade -former, vilket naturligtvis ofta har sin stora -fördel med sig. Hit hör t. ex., att främmande -ord vanligen böjas på samma sätt som svenska,<span class="pagenum"><a name="Page_68" id="Page_68">[68]</a></span> -när de upptagas i vårt språk. Även i övrigt -kunna de ju genom inhemsk påverkan förändras -med avseende på form, uttal och stavning. Det -heter t. ex. en <i>allé</i>, flera <i>alléer</i> liksom <i>kraft</i>, -<i>krafter</i>. Andra slag av mera ingripande analogiska -ombildningar ha vi redan talat om (sid. <a href="#Page_37">37</a>). -Vi ha kanske märkt besväret med ord, som -bevara en främmande böjning, såsom ett <i>plenum</i>, -flera <i>plena</i>, <i>faktum</i>, <i>fakta</i>. Man kan få höra -mindre bildat folk tala om, att de varit med -om »ett plena i riksdagen», om »ett avgjort -fakta» o. s. v.</p> - -<p>Titlar av främmande ursprung få ofta ett -mera svenskt utseende genom tillägg av den -rent svenska ändelsen <i>-are</i>, särskilt vanlig vid -yrkesnamn, såsom <i>åkare</i>, <i>borgmästare</i> o. s. v. -Så få vi även jämte <i>officer</i>, <i>officerare</i>, vidare -<i>sekreterare</i>, ja även <i>kamrerare</i>.</p> - -<p>Många andra exempel på begäret att göra -språket regelrättare kunde anföras: <i>värmar</i> blir -<i>värmlänningar</i>, <i>gutar</i> blir <i>gottlänningar</i> efter -mönstret av <i>smålänningar</i> m. fl. Något bättre -står sig formen <i>jämtar</i> bredvid <i>jämtlänningar</i>.</p> - -<p>Som exempel på, hur formerna bli enklare -och kortare, kunna vi peka på, huru vi av -<i>hava</i> få <i>ha</i>, av <i>bliva bli</i>, av <i>taga ta</i>, av <i>giva -ge</i> — former, som äro goda, därför att de äro -korta och dock fullt tydliga, ehuru de ännu ej -fått burskap i den s. k. högre stilen.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_69" id="Page_69">[69]</a></span></p> - -<p>En annan förenkling, som talspråket genomfört -och som även arbetar sig fram i skriftspråket -är användningen av samma predikatsformer -av verbet, såväl när det hör ihop med -ett ord i flertal som ental. Vi säga sålunda -allmänt t. ex. »gossarna kommer» likaväl som -»gossen kommer», under det vi efter gammalt -mönster pläga skriva: »gossarna komma». Men -språket älskar ingen onödig formrikedom. Och -redan under 1600-talet och tidigare påträffas -sådana flertalsböjningar som <i>vi binder</i>, <i>vi band</i> -(för <i>binda</i>, <i>bundo</i>). Under medeltiden hette -det även <i>vi köpto</i>, <i>han köpte</i>. Nu heter det -alltid <i>köpte</i> i såväl ental som flertal. Så komma -nog ock sådana former som »vi gick» att tränga -igenom. Dylika formförenklingar äro även -analogibildningar. Talspråket har naturligtvis -sin fulla rätt att införa förändringar och förenklingar -utan att känna sig bundet av skriftspråket. -Språkhistorien visar, att skriften oftast -följer talet efter, där det så lämpar sig, ehuru -i något långsammare takt. En del av våra -yngre författare ha ju ock redan i skrift upptagit -nyssnämnda förenkling av verbböjningen. -Särskilt kunna vi lägga märke till, att Selma -Lagerlöf genomgående använder lika former av -verben i ental och flertal i sina sista böcker.</p> - -<p>Även en utveckling av nya former kan förekomma, -vilket naturligtvis kan vara av godo i<span class="pagenum"><a name="Page_70" id="Page_70">[70]</a></span> -det fall, att de öka språkets uttrycksfullhet -eller tydlighet. Länge ansågs <i>ett härad</i>, <i>flera -härad</i> som den enda riktiga böjningen, nu kan -man ofta få se formen <i>härader</i>. Ännu äro -<i>skepp</i>, <i>bord</i> o. s. v., ja, de ojämförligt flesta -s. k. detkönsord eller neutra lika i ental och -flertal. Det kunde ju i många fall vara lämpligt -att i stället ha två olika former. En del -namn på handelsvaror ha även fått flertalsändelser, -såsom <i>tyger</i>, <i>viner</i>, <i>teer</i>. Dessa former -ha dock den säregna betydelsen av flera -olika slag av tyg o. s. v.</p> - -<p>Vi säga naturligtvis, att av två brukliga former -är ej den äldsta bäst, utan den, som är -ändamålsenligast. För femtio år sedan hade vi -dock en livskraftig »klassisk» eller historisk -riktning, som alltid ville ge företrädet åt en -äldre form. Ett exempel visar oss de olika -förhållandena då och nu. Viktor Rydberg, som -strängt höll på den äldre svenskans språkbruk, -betecknade år 1873 formen <i>elementer</i> (liksom -<i>systemer</i>, <i>landskaper</i> o. s. v.) såsom »falsk -böjning». Men år 1906 ger vår kände författare -Per Hallström ut sin bok De fyra elementerna -och tar alltså upp denna »falska» böjning.</p> - -<p>En annan förändring, som åsyftar att göra -språket regelbundnare och som trängt igenom -i talspråket, må omnämnas, särskilt som den -även börjat visa sig i skrift. Det är strävandet<span class="pagenum"><a name="Page_71" id="Page_71">[71]</a></span> -att ge alla substantiver (tingord) samma ändelser -i bestämd form i flertal. Det heter ju <i>hästarna</i>, -<i>stolarna</i>, men hittills vanligen i skrift <i>barnen</i>, -<i>borden</i>. Dessa neutra få emellertid i talspråket -även ändelsen <i>-na</i>, varigenom de till sin böjning -bliva mera lika övriga substantiver i språket. Vi -kunna också fastslå, att Selma Lagerlöf i en -av sina böcker upptagit även formerna <i>barnena</i>, -<i>bordena</i> o. s. v.; dessa förefalla oss kanske till -en början litet tunga, men ha den fördelen att -vara mera regelbundet bildade. Tydligen kunna -de ju ej anses fullt upptagna och »tillåtna» i -s. k. vårdad normalprosa, därför att en av våra -främsta författare med skaldens rätt och frihet -använt dem.</p> - -<p>En förenkling, som kan anses fullt genomförd -i riksspråket, är upphävandet av »könsskillnaden» -i språket mellan »döda» föremål, -d. v. s. skillnaden mellan han- och honkön. -Landsmålen säga vanligen <i>sola ho’</i>, <i>stoln han</i> -o. s. v. Vi säga emellertid nu: solen <i>den</i> och -stolen <i>den</i>. Detta är ett avgjort framsteg, då -ju döda föremål faktiskt ej ha något kön. Skalderna -är det ju obetaget att i naturens föremål -dikta in manliga och kvinnliga väsen, att ge -personlighet och liv åt det i sig döda, men det -praktiska språkbruket är ej främst poetiskt, utan -främst just praktiskt, d. v. s. så enkelt som -möjligt.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_72" id="Page_72">[72]</a></span></p> - -<p>En företeelse, som även berör genusförhållandenas -språkliga uttryck, är den, att kvinnan, -samtidigt med att hon tillkämpar sig rätten till -allt flera tjänster, yrken och examina, också -erövrar rätten till motsvarande förut manliga -titlar. Förr hette det <i>skald</i> och <i>skaldinna</i>, <i>konstnär</i>, -<i>konstnärinna</i> o. s. v. Nu blir det allt -vanligare att tala om kvinnliga <i>skalder</i>, <i>konstnärer</i>, -<i>författare</i>. I den riktningen går det, -och de senast förvärvade kvinnotitlarna av <i>doktor</i> -och <i>docent</i> ha ingen direkt motsvarande feminin -form, vilket däremot den något tidigare förvärvade -rätten till studentexamen medförde — -den kvinnliga studenten kallades <i>studentska</i>. Men -<i>doktorinna</i> betyder ju ej kvinnlig doktor!</p> - -<p>Vi se sålunda även här, hur kulturrörelser -inom samhällslivet trycka sin prägel på språket -— spegeln av folkets liv och uttrycket för dess -synpunkter. Förr bildade också de kvinnodyrkande -skalderna gärna feminina nybildningar, -sådana som <i>huldinna</i>, <i>tjusarinna</i>. Nu se vi -ej mycket sådant.</p> - -<p>Vi ha här endast vidrört några spridda drag -av språkets ljud- och formutveckling för att -visa, hur språket på alla områden strävar att bli -ett allt bättre och tjänligare redskap i kulturens -tjänst. Och även på detta område avspeglar -sig odlingen i språket. I en tid med intensivt -liv och rask utveckling på många områden visar<span class="pagenum"><a name="Page_73" id="Page_73">[73]</a></span> -sig brådskan även i tal och skrift. Strävanden -efter korta, direkta uttryckssätt framträda, onödiga -ändelser, svagt betonade stavelser försvinna, -under det talet flyter i en snabbare takt. Särskilt -i den brinnande affärsbrådskans språk, -engelskan, kunna vi tydligt märka en sådan utveckling, -men även i vårt språk se vi detsamma, -ehuru ej i så hög grad. Allt sedan -fornsvensk tid har emellertid en förkortning av -orden genom bortstötande av en mängd överflödiga -ändelser och andra orddelar fortgått, och -denna benägenhet förefinnes i hög grad än i -dag, som vi sett. Och vi ringakta gångna -tiders omständliga och cirklade talesätt med de -långrandiga omskrivningarna och de överflödiga -fraserna. Vårt språk går rakt på sak och nämner -också saken vid dess rätta namn. Det är -ju en utveckling i god riktning detta. Måtte -den även vittna om en god moralisk utveckling -till större ärlighet, rättframhet och uppriktighet! -Vågade vi tro detta, så kunde vi ju också anse -språket som en så mycket betydelsefullare spegel -av kulturen.</p> - -<hr class="chap" /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_74" id="Page_74">[74]</a></span></p> - -<h2 id="STILARTER_SPRAKET_OCH_DE_ENSKILDA">STILARTER. SPRÅKET OCH DE ENSKILDA.</h2> - -<p>Språket har alltså, som vi upprepade gånger -framhållit, i första hand en praktisk uppgift. -Som vi skola se, förneka vi därför ej skönhetens -rätt och betydelse. Men språkets uppgifter -äro av mångahanda slag. Därför få vi -ock många olika stilarter. Med <i>stil</i> mena vi -då de språkliga uttrycksmedlens anpassning efter -det ändamål, som den talande eller skrivande -åsyftar, formens överensstämmelse med sitt -innehåll. Ej blott det olika innehållet, utan -även många andra faktorer inverka på stilen, -såsom den krets man vänder sig till, den offentlighet -det talade eller skrivna har och andra -yttre omständigheter, såsom tid och rum. Så -få vi en indelning i lägre stil, högre stil och -mellanstil eller normalstil, men även andra -indelningar äro ju tänkbara. Stilarterna skilja -sig med avseende på ordval, formbildning m. m. -Stilen kan naturligtvis också vara mer och -mindre personligt egenartad. Till <i>lägre stil</i><span class="pagenum"><a name="Page_75" id="Page_75">[75]</a></span> -hör det vanliga, mer eller mindre vårdade -samtalsspråket. <i>Högre stil</i> finna vi ofta i predikningen, -i högstämda tal, i vissa skönlitteraturens -alster o. s. v. Vid den s. k. vältaligheten -bruka vi ju fästa den innebörden, att den på -ett särskilt sätt skall tala till känslan och fantasien. -Den verkliga vältaligheten föraktar onödiga -prydnader och älskar ett rent och klart ordval -— de många, granna orden stå ej högt i -kurs i vår tid. Dock utmärkes den högre -stilen vanligen av rikedom på friska, talande -och levande bilder.</p> - -<p><i>Normalstilen</i> är skriftspråkets breda ström, -vetenskapens, föreläsarens, ämbetsmannens, tidningarnas -språk, den väl vårdade prosan, som -vänder sig till en större skara av läsare eller -åhörare, främst av allt sökande det klara och -enkla uttrycket för tanken. Kravet är högt -nog: att återge tankens finaste skiftningar.</p> - -<p>Undersökningar av olika stilarter och deras -kännetecken sakna ej sitt intresse.</p> - -<p>Naturligtvis finnes en mängd olika slag av -stilar, lika visst som språket har otaliga vitt -skilda uppgifter. Dessutom kanske vi strängt -taget borde kunna säga, att varje människa -har sin säregna stil, så vitt som varje människa -i något avseende är olik alla andra. -Framför allt gäller detta om de stora författarna. -Varje diktare har sin egen stil, liksom vi ock<span class="pagenum"><a name="Page_76" id="Page_76">[76]</a></span> -kunna skönja vissa drag, som särskilja de -olika arterna av diktning. Olikartade bliva -med avseende på stil och ordval den glödande -känslolyriken, den objektiva verklighetsskildringen, -den på bitande satir byggda kritiken -av människor och samhällen o. s. v.</p> - -<p>För en författare är friheten livsluften. Naturligtvis -ledes även han av lagar, men ej småaktiga -lagar, skrivna av »vittra pysslingar, utan av -naturen», som Thorild säger. Det är den -personliga smakens och det odlade skönhetssinnets -lagar, som skola leda honom, och dessa -lagar kunna ej i några givna formler uttryckas. -Har han dem ej inom sig själv, så hjälpa -yttre påbud föga! Låtom oss komma ihåg, att -det är de stora språkkonstnärerna, diktarna, -författarna, som gå i spetsen för vårt språks -utveckling. Det är de, som genom sin diktning -skapa allt fullödigare, vackrare och klarare -uttryck för sina tankar, fantasier, drömmar och -känslor. Så bidrager även diktningen att föra -språket framåt mot dess mål, att bli ett allt -bättre och smidigare uttrycksmedel för den -mänskliga tanken. »Klarhet i begrepp och -renhet i språk», som Geijer säger, är den -verkliga vältalighetens mål. Sanningen bör -man ej våga »belasta med prydnader, som hon -ej behöver».</p> - -<p>Ja, vad är all konst i grunden annat än en<span class="pagenum"><a name="Page_77" id="Page_77">[77]</a></span> -stor tanke eller känsla, klädd i åskådlig dräkt, -i en form, som ger ett fullgott, starkt och -levande uttryck åt ett rikt innehåll. Så sammanfalla -djupare sett i viss mån kraven på -språkets ändmålsenlighet med kraven på dess -skönhet.</p> - -<p>Vad kunna då vi vanliga dödliga göra? Vi -kunna älska vårt språk och vår litteratur. Vi -kunna vårda vårt eget språk, vaka över vårt -uttal, vårt ordval, men naturligt, utan överdrift, -onatur och förkonstling. Vi må komma ihåg, -att talspråket ej är en efterhärmning av skriftspråket, -utan har sina egna fria och naturliga lagar. -Skriften skall ofta kunna läsas och förstås av -många, den skall bevaras för framtiden, och -den har därför även sina egna lagar.</p> - -<p>Måhända kunde mången av oss behöva en -varning för att använda överdrivna eller för -mycket sägande uttryck om vardagliga ting, -t. ex. sådana ord som <i>rysligt</i>, <i>förtjusande</i>, <i>härligt</i>, -<i>gudomligt</i>. Vi skola spara de betydelsefulla -orden, tilldess de verkligen behövas, kanske de -eljest ej räcka till, då vi stå inför det verkligt stora.</p> - -<p>Men språket har också blivit ett så förträffligt -och smidigt redskap, att det för den, som behärskar -det, liksom »skriver sig självt». Må -vi därför akta oss för att låta de många orden -endast dölja en tankarnas tomhet! Det finnes -intet ihåligare än ord utan innehåll och tanke.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_78" id="Page_78">[78]</a></span></p> - -<p>En betydelsefull och omfattande apparat är -språket. Och säga vi, att det svenska språket -har ett ordförråd av 200,000 ord, är det -snarare för litet än för mycket, särskilt om vi -tänka på alla de möjligheter att bilda nya ord -genom sammansättningar, som språket äger. En -hel del ord tillhöra ju yrkes- och fackspråk, -som vi nog ej alla känna till; men man har -trott sig kunna säga, att minst 45,000 äro -allmänt brukliga i det vanliga folkspråket — -därmed är dock ej sagt, att var och en använder -och förstår dem alla. I det dagliga livet reda vi -oss i vanliga fall med ett betydligt mindre antal. -Dialekterna, vilka många djupt förakta, och -vilkas allt för oklara ljud och oförståeliga uttryck -vi i viss mån måste motarbeta, äro dock -ofta synnerligen uttrycksfulla och ha ett rikt -flöde av förträffliga och målande ord, liksom -de i fråga om ordförrådets <i>svenskhet</i> stå på -ett helt annat plan än vårt riksspråk. Vi -kunna ock se, huru flera av våra författare -tagit intryck av sin hemorts dialekt, t. ex. -Fröding och Strindberg samt de sista tidernas -många hembygdsdiktare.</p> - -<p>Dessutom pågår ett intensivt upptecknande -av de försvinnande dialekternas ordskatter.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_79" id="Page_79">[79]</a></span></p> - -<hr class="tb" /> - -<p>Att språket ej är någon naturprodukt, vars -utveckling står utom vår viljas räckvidd, framgår -av vad vi redan sagt. Språket är av -människan skapat, är en spegel och ett uttryck -för den genom mänskligt arbete skapade -kulturen, och det sammanhänger på det intimaste -med hela vår odling och dess utveckling. -På oss beror det, om språket skall utvecklas -i god eller dålig riktning.</p> - -<p>Kärleken till vårt språk, intresset för dess -rykt och renhet lever i våra dagar starkare än -någonsin. Språket går framåt. Och ett omfattande -studium av språkets historia, liv, uppgift -och väsen pågår likaväl som av vår litteratur -och dess hävder.</p> - -<p>Vad vi här ej kunnat mer än antyda, är -den ofta omärkliga, men betydelsefulla fördjupning -språket vinner samtidigt med fördjupningen -av hela vårt andliga liv. Orden äro -oftast desamma, ha samma betydelse, men ha -dock för den tänkande och förstående fått en -rikare innebörd.</p> - -<p>På ett storslaget sätt är det, som språket -fyller sin uppgift såsom uttryck för mänskligt -själsliv. Vi kunna i vår egen tid se, huru -språket förmår ge uttryck åt skaldens drömmar -och tänkarens tankar, åt forskningens och vetenskapens -alla oerhörda framsteg, åt otaliga nyvinningar -på teknikens, samfärdselns och industriens<span class="pagenum"><a name="Page_80" id="Page_80">[80]</a></span> -områden. Språket är en väldig spegel -av vår odling, forntids och nutids. Språket är -det, som mer än något annat binder oss samman -med våra fäder, binder oss samman till -ett folk, binder oss vid släkten, som gått, och -släkten, som komma.</p> - -<hr class="chap" /> - -<h2 id="LITTERATURANVISNINGAR">LITTERATURANVISNINGAR.</h2> - -<ul> -<li><i>Noreen, Ad.</i>, Vårt språk, nysvensk grammatik i utförlig framställning (1903 f., utkommer i nio band).</li> -<li>——, Spridda studier I-III (1895-1913).</li> -<li><i>Ljungstedt, K.</i>, Grunddragen af modersmålets historia (1898).</li> -<li>——, Språkets lif (1899).</li> -<li><i>Borgström, M.</i>, Svenska språkets historia (1916).</li> -<li><i>Söderwall, K. F.</i>, Hufvudepokerna af svenska språkets utbildning (1870).</li> -<li><i>Koch, Ax.</i>, Om språkets förändring (1896).</li> -<li><i>Cederschiöld, G.</i>, Om svenskan som skriftspråk (4:e uppl. 1916).</li> -<li>——, Om kvinnospråk och andra ämnen (1900).</li> -<li>——, Språk i språket (Verdandis småskrifter 163-164; 1909).</li> -<li><i>Tegnér, Es.</i>, Språkets makt över tanken (1880).</li> -</ul> - -<p>Ordbok öfver svenska språket, utgifven af Svenska -Akademien (från 1893) är av omfattande värde för kännedomen -om det svenska språkets utveckling, ordens historia, -härledning, betydelse och betydelseförändringar, deras användning -hos de olika författarna o. s. v.</p> - -<hr class="chap" /> - -<h2>W. W<sup>s</sup> HANDBÖCKER</h2> - -<table summary="W. Ws HANDBÖCKER"> - <tr> - <td class="tdr-top">1</td> - <td>LENNART NYBLOM, Handbok i akvarellmålning</td> - <td class="tdr">0.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">2</td> - <td>P. N. KJÖLLERSTRÖM, Svenska dopnamn och släktnamn</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">3</td> - <td>ANNIE BESANT, Teosofi</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">4</td> - <td>MARTHA SILFVERHJELM, Om konservering av kött och vilt 2:dra upplagan</td> - <td class="tdr">1.25; inb. 2.25</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">5</td> - <td>Dr C. TÖNNIGES, Åderförkalkning. 3:dje uppl.</td> - <td class="tdr">0.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">6</td> - <td>Prof. H. EICHHORST, Hjärtat i friskt och sjukt tillstånd, illustr.</td> - <td class="tdr">0.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">7</td> - <td>Prof. ALI KROGIUS, Om den s. k. Blindtarmsinflammationen, ill.</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">8</td> - <td>Prof. W. BÖLSCHE, Människans härstamning, illustr. 2:dra uppl.</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">9</td> - <td>Professor W. MEYER, Världens skapelse, illustrerad, 2:dra uppl.</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">10</td> - <td>Professor ERNST SCHWENINGER. Kräftan</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">11</td> - <td>Dr ALEXANDER HAIG, Diet och föda</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">12</td> - <td>Gallsten och Gallstenskolik samt Njursten och Blåssten</td> - <td class="tdr">0.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">13</td> - <td>REINH. GERLING, Min nervositet, huru den uppkom och huru jag botade den, 2:dra uppl.</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">14</td> - <td>Bleksot och blodbrist samt därmed besläktade sjukdomar, efter de bästa källor av O. H. D.</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">15</td> - <td>Prof. KJ. OTTO AF KLERCKER, Engelska sjukan — Rachitis —</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">16</td> - <td>Professor G. KALLSTENIUS, Handbok i oljemålning</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">17</td> - <td>ANNA ULLMAN, Leva billigt i dyra tider, inbunden</td> - <td class="tdr">2.25</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">18</td> - <td>Professor E. HUBENDICK, Min motors konstruktion och skötsel, rikt illustrerad, inbunden</td> - <td class="tdr">2.25</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">19</td> - <td>K. WERNICKE, Elektriciteten i lantbrukets tjänst, rikt illustrerad</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">20</td> - <td>SIGRID WESTFELT, Täppan, köket och källaren. Hur man odlar, tillagar och förvarar den mindre trädgårdens produkter</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">21</td> - <td>CARL H. SCHAGER, Nöjesfiske, illustrerad</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">22</td> - <td>KERSTIN KEY, Amatörbokbinderi, illustrerad 2:a uppl.</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">23</td> - <td>THORA HOLM, Vad jorden ger. Tillagning av grönsaker, frukter och bär, illustrerad</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">24</td> - <td>THORA HOLM och MÄRTHA HAMILTON, Rådgivare för Svampens tillagning och konservering</td> - <td class="tdr">1.25</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">25</td> - <td>Hur man själv halvsular och klackar sina skor</td> - <td class="tdr">0.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">26</td> - <td>Amatörfyrverkaren</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">27</td> - <td>Drömbok</td> - <td class="tdr">2.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">28</td> - <td>E. v. K., I vilken månad är Ni född?</td> - <td class="tdr">2.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">29</td> - <td>AXEL TÖRNER, Kort anvisning att framställa etsade och förgyllda glasskyltar</td> - <td class="tdr">1.25</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">30</td> - <td>IDA TEGNÉR-HÖGSTEDT, Vårt hembakta bröd i onda och goda tider 2:a upplagan</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">31</td> - <td>KARL MODIN, Stjärnhimmelens under. Populärastronomi 2:dra uppl.</td> - <td class="tdr">4.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">32</td> - <td>K. KEY, Hjälp dig själv. Praktiska och fullständiga råd och recept för utgiftsbesparande <i>hantverk i hemmet</i></td> - <td class="tdr">2.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">33</td> - <td>ADOLF REITZ, Ät med förstånd, en bok om kroppsnäringen</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">34</td> - <td>REINHOLD GERLING, Flickor som man ej bör gifta sig med</td> - <td class="tdr">1.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">35</td> - <td>Patiensbok</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">36</td> - <td>KARL MODIN, Mikroskopet och dess användning</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">37</td> - <td>EINAR ODHNER, Språket, En spegel av kulturen</td> - <td class="tdr">1.50</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">38</td> - <td>R. SÖDERBAUM, Potatisodling medelst sticklingar</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">50</td> - <td>Dr F. W. WARFVINGE, Blodets sjukdomar</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">51</td> - <td>Förstoppning och hämorroider, huru de uppstå och huru de behandlas</td> - <td class="tdr">0.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">52</td> - <td>Professor JOHANNES ORTH, Hälsovårdens uppgifter</td> - <td class="tdr">0.75</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">53</td> - <td>Om gikt och reumatism</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">54</td> - <td>Hur blir man fet? Hur blir man mager?</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">55</td> - <td>Vad är homöopati? Några reflexioner av O. H. D.</td> - <td class="tdr">1.—</td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr-top">56</td> - <td>Dr GEORG ENGSTRAND, Om sockersjuka (Diabetes Mellitus)</td> - <td class="tdr">1.25</td> - </tr> -</table> - - - - - - - - -<pre> - - - - - -End of Project Gutenberg's Språket en spegel av kulturen, by Einar Odhner - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SPRÅKET EN SPEGEL AV KULTUREN *** - -***** This file should be named 53853-h.htm or 53853-h.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/3/8/5/53853/ - -Produced by ronnie sahlberg and the Online Distributed -Proofreading Team at http://www.pgdp.net (This book was -produced from scanned images of public domain material -from the Google Books project.) - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" -or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project -Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, "Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation's web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - - -</pre> - -</body> -</html> diff --git a/old/53853-h/images/cover.jpg b/old/53853-h/images/cover.jpg Binary files differdeleted file mode 100644 index 4c49785..0000000 --- a/old/53853-h/images/cover.jpg +++ /dev/null diff --git a/old/53853-h/images/titlepage.jpg b/old/53853-h/images/titlepage.jpg Binary files differdeleted file mode 100644 index 6166792..0000000 --- a/old/53853-h/images/titlepage.jpg +++ /dev/null |
