diff options
Diffstat (limited to 'old/53146-h/53146-h.htm')
| -rw-r--r-- | old/53146-h/53146-h.htm | 3008 |
1 files changed, 0 insertions, 3008 deletions
diff --git a/old/53146-h/53146-h.htm b/old/53146-h/53146-h.htm deleted file mode 100644 index f494c82..0000000 --- a/old/53146-h/53146-h.htm +++ /dev/null @@ -1,3008 +0,0 @@ -<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN" - "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd"> -<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="sv" lang="sv"> - <head> - <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" /> - <meta http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css" /> - <title> - The Project Gutenberg eBook of Jorden och solsystemet, by Karl Bohlin. - </title> - - <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" /> - -<style type="text/css"> - -a { - text-decoration: none; -} - -body { - margin-left: 10%; - margin-right: 10%; -} - -h1,h2 { - text-align: center; - clear: both; -} - -hr { - width: 65%; - margin-left: 17.5%; - margin-right: 17.5%; - margin-top: 2em; - margin-bottom: 2em; - clear: both; -} - -p { - margin-top: 0.5em; - text-align: justify; - margin-bottom: 0.5em; - text-indent: 1em; -} - -table { - margin: 1em auto 1em auto; - max-width: 40em; -} - -td { - padding-left: 2.25em; - padding-right: 0.25em; - vertical-align: top; - text-indent: -2em; -} - -.antiqua { - font-style: normal; -} - -.caption { - text-align: center; - margin-bottom: 1em; - font-size: 90%; - text-indent: 0em; -} - -.figcenter { - margin: auto; - text-align: center; -} - -.footnote { - margin-left: 10%; - margin-right: 10%; - font-size: 0.9em; -} - -.footnote .label { - position: absolute; - right: 84%; - text-align: right; -} - -.fnanchor { - vertical-align: super; - font-size: .8em; - text-decoration: none; -} - -.pagenum { - position: absolute; - right: 4%; - font-size: smaller; - text-align: right; - font-style: normal; -} - -.smaller { - font-size: 80%; -} - -.tdr { - text-align: right; -} - -.titlepage { - text-align: center; - margin-top: 3em; - text-indent: 0em; -} - -.u { - text-decoration: underline; -} - -@media handheld { - -img { - max-width: 100%; - width: auto; - height: auto; -} -} - </style> - </head> -<body> - - -<pre> - -The Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - -Title: Jorden och solsystemet - Några blad ur historien om vetenskapens strider - -Author: Karl Brohlin - -Release Date: September 25, 2016 [EBook #53146] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET *** - - - - -Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - - - - - - -</pre> - - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_1" id="Page_1">[1]</a></span></p> - -<p class="titlepage u"><i>STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 16.</i></p> - -<h1>JORDEN OCH SOLSYSTEMET.</h1> - -<p class="titlepage">NÅGRA BLAD UR<br /> -HISTORIEN OM VETENSKAPENS STRIDER</p> - -<p class="titlepage"><span class="smaller">AF</span><br /> -KARL BOHLIN,<br /> -<span class="smaller">docent.</span></p> - -<p class="titlepage">Med 10 figurer i texten.</p> - -<p class="titlepage">(<i>Första tusendet.</i>)</p> - -<div class="figcenter titlepage" style="width: 100px;"> - -<img src="images/bonnier.png" width="100" height="68" alt="AB (Albert Bonnier)" /> - -</div> - -<p class="titlepage">STOCKHOLM.<br /> -ALBERT BONNIERS FÖRLAG.</p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_2" id="Page_2">[2]</a></span></p> - -<h2>Innehåll.</h2> - -<table summary="Innehåll"> - <tr> - <td class="tdr"></td><td><a href="#Inledning">Inledning</a></td><td class="tdr"><a href="#Page_3">3.</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr"><a href="#ch1">1.</a></td><td>Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare</td><td class="tdr"><a href="#Page_5">5.</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr"><a href="#ch2">2.</a></td><td>Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, <i>Kopernikus</i> och det kopernikanska världssystemet</td><td class="tdr"><a href="#Page_18">18.</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr"><a href="#ch3">3.</a></td><td><i>Galileo Galilei</i>, hans lif, hans upptäckter på himmelen med kikarens tillhjälp</td><td class="tdr"><a href="#Page_28">28.</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr"><a href="#ch4">4.</a></td><td>Galileis stora arbete om världssystemen, hans försvar för läran om jordens rörelse</td><td class="tdr"><a href="#Page_33">33.</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr"><a href="#ch5">5.</a></td><td>Kätteriförföljelsen mot Galilei</td><td class="tdr"><a href="#Page_37">37.</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr"><a href="#ch6">6.</a></td><td><i>Kepler</i> och <i>Newton</i>, himlakropparnas värkliga rörelser och den allmänna tyngden såsom deras orsak</td><td class="tdr"><a href="#Page_43">43.</a></td> - </tr> - <tr> - <td class="tdr"><a href="#ch7">7.</a></td><td>Några nutida bevis för jordens rörelse</td><td class="tdr"><a href="#Page_51">51.</a></td> - </tr> -</table> - -<p class="titlepage">STOCKHOLM.<br /> -ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1889.</p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_3" id="Page_3">[3]</a></span></p> - -<h2 id="Inledning">Inledning.</h2> - -<p>Hvar och en, som blifvit delaktig af undervisningens -första grunder i vår tid, känner till och tror mot sina -sinnens omedelbara vitnesbörd, att den jord, han lefver -på, är ett stort, fast klot, som dagligen svänger rundt, -eller som man säger <i>roterar</i>, kring en axel, som tänkes gå -genom det sammas medelpunkt. Han vet, att detta klot -dessutom rör sig omkring solen, ett hvarf för hvarje år, -uti en nära cirkelformig bana, hvars <i>radie</i> — afståndet från -solen — har den för honom nästan ofattbara längden af -14 millioner mil. Han vet, att jorden icke är ensam om -denna dans kring solen, att flere andra dylika jordar som -hans egen på större eller mindre afstånd från solen kretsa -kring henne i cirkelformiga banor, allt under det de rotera -omkring sina axlar.</p> - -<p>Vi veta äfven, att man icke alltid hyst samma åsikter, -att folkens religiösa urkunder påbjuda en annan uppfattning -och att, för icke allt för många mansåldrar sedan, läran -om att jorden befann sig i evig hvila i världens medelpunkt -till den grad genomträngde folkmedvetandet från -ofvan allt ned igenom, att den, som då förkunnade våra -dagars åsikt i frågan, ansågs för löjlig, när han icke drabbades -af förföljelse.</p> - -<p>Åsikten om jordens rörelse och därmed sammanhängande -förhållanden uppträder i vår tid nästan såsom själfklar -och med samma stora auktoritet, som af medeltidens -folk tillskrefs det Tridentinska mötets beslut om, att den -befann sig i hvila. Är denna åsikt sålunda i och för sig -tämligen alldaglig och allbekant, så är detta dock måhända -icke fallet med de skäl, som stödja den samma. Dessa -skäl ligga i själfva värket, om saken närmare skärskådas, -icke så nära till hands. Om därför en framställning af<span class="pagenum"><a name="Page_4" id="Page_4">[4]</a></span> -dessa skäl redan på denna grund kan göra anspråk på -uppmärksamhet, så äger detta rum i ännu högre grad, om -man ser saken an i en historisk dager.</p> - -<p>Astronomiens historia är i flere afseenden af allmänt -intresse. I första hand gäller detta därför, att astronomiens -utveckling bland alla vetenskapers är måhända den enklaste -och på samma gång den mest typiska. Härtill -kommer, att man är i tillfälle att följa den samma långt -tillbaka i forntiden, under hvilken vetenskapen redan -ägde en jämförelsevis hög fulländning. Vi skola sålunda -framdeles se, att vår egen åsikt om planetsystemets sammansättning -på det närmaste sammanhänger med den senare -uppfattningen hos grekerna. Efter den gamla tidens slut -upptogos och fortfördes resultaten af grekernas vetenskapliga -arbete af araberna, under det att medeltidens germaner -blott småningom och på ett osjälfständigt sätt lärde känna -dessa resultat och tillegnade sig dem med samma slafviska -tillförsikt för det sanna som för det falska däruti. När -vid medeltidens slut tanken började frigöras, medveten om -sin egenskap att vara den enda tillförlitlige skiljedomaren -i alla frågor och af sin högre rätt gent emot den obetänkta -tron på auktoriteter, då var det måhända på det -astronomiska området, som denna brytning med det förra var -af häftigaste art och af den ödesdigraste betydelse för de förut -gängse tänkesätten och världsåsikterna. Särdeles från denna -tid innehåller astronomiens historia åtskilliga ämnen för -själsstudium, mången maning till fördragsamhet i åsikter. -Slutligen har denna vetenskap städse stått i växelvärkan -med de religiösa föreställningarna. Flere äldre folks religioner -bestodo ju t. ex. just i stjärndyrkan. Många -religiösa dogmer och tänkesätt hafva äfven sedan astronomiens -pånyttfödelse vid medeltidens slut fått maka åt sig -eller omforma sig i modernare stil ej minst till följd af ett -omildt inflytande af denna vetenskaps omutliga fakta. Måhända -hafva vi rätt att tillägga, att vetenskapen ännu icke -spelat denna roll till slut, att undervisningen ännu har åtskilligt -att göra med att på tänkandets olika områden tillämpa -den världsåsikt, genom hvilken jorden, människans -hemvist och världens f. d. medelpunkt får sig anvisad plats -såsom en obetydlig medlem af <i>ett</i> bland otaliga solsystem.</p> - -<p>I den framställning af åsikterna om solsystemets sammansättning -och rörelserna inom det samma, som vi i det följande<span class="pagenum"><a name="Page_5" id="Page_5">[5]</a></span> -gå att lämna, skola vi först söka visa huru åskådningen -från älsta tider följdriktigt utvecklat sig till vår -egen ståndpunkt i frågan, i sina hufvuddrag faststäld af -<i>Kopernikus</i> i början af nyare tiden. Härefter skola vi anföra -några drag från kampen för utbredandet af Kopernikus’ -åsikt hufvudsakligen genom <i>Galilei</i>, sedermera följa astronomiens -ytterligare utveckling genom <i>Kepler</i> och <i>Newton</i>, -samt slutligen sammanställa några af de skäl, genom hvilka -den moderna vetenskapen sagt sitt afgörande ord i frågan.</p> - -<hr /> - -<h2 id="ch1">1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, -det pytagoräiska världssystemet, -samt Kopernikus’ förelöpare.</h2> - -<p>Astronomiens älsta historia förlorar sig i mörker. De -första teorier om stjärnorna, som man anträffar hos grekerna -äro redan tämligen långt framskridna från den ståndpunkt, -som naturmänniskan eller barnet intager vid betraktande -af himmelen. Detta är orsaken hvarför man antager, -att grekerna erhållit sin första astronomiska lärdom -från andra folk, hos hvilka man velat förlägga vetenskapens -vagga, såsom egypter, inder, babylonier. Man anträffar -äfven hos dessa folk urgamla spår till astronomiska kunskaper. -Sålunda hade <i>egypterna</i> en klar föreställning om -väderstrecken, såsom man kan se af deras ända till 6,000 -år gamla pyramider, hvilka äro bygda noga i norr och -söder. De hade veterligen bestämt årets längd till 365¼ -dagar och hade åt sig utbildat en vetenskaplig tideräkning, -hvilken, såsom en trons tjänarinna, hade till förnämsta uppgift -att bestämma tidpunkterna för deras religiösa fester. -Äfven <i>babylonierna</i> kände årets längd. Att de under långliga -tider sysselsatt sig med astronomiska iakttagelser framgår -dessutom däraf, att de hade upptäckt en viss lagbundenhet -hos månförmörkelserna, nämligen så att efter en -tidrymd (den s. k. <i>Saros</i>) af 223 månader förmörkelserna<span class="pagenum"><a name="Page_6" id="Page_6">[6]</a></span> -följa på hvarandra med samma mellantider som under den -gångna perioden. Deras lärde prester (kaldeerna) voro -härigenom i stånd att förutsäga månförmörkelserna, äfven -om de ej kunde förklara deras tillkomst. Att äfven i <i>Kina</i> -konsten att förutsäga förmörkelser från fordom var känd, -framgår af en berättelse om huru år 2159 före Kristus -tvänne astronomer Hi och Ho, hvilka hade dylika förutsägelser -till sin ämbetsplikt, skola hafva blifvit afrättade -för försummelse härutinnan. Enligt en annan kinesisk berättelse -skall en kejsare omkring 2357 f. K. hafva bestämt -läget af solens årliga bana på himmelen. De älsta kinesiska -uppteckningar innehålla äfven mångahanda observationer -af kometer och stjärnfall. Kometerna observerades -äfven af babylonierna. Egendomligt nog synas dessa, i olikhet -med andra folk, icke hafva betraktat kometerna såsom -underbara uttryck för gudomlig vrede, utan såsom vanliga -naturföreteelser, för hvilka de icke hyste fruktan. Man -jämföre härmed följande ord ur en af judarnas heliga böcker: -“Hör hvad Herren säger Dig, Israels hus: hämta icke -lärdom af främmande folks villfarelser; frukta icke himmelens -tecken, såsom de främmande folken göra.“</p> - -<p>Sålunda finnas visserligen hos många gamla folk spår -af astronomiska insikter. Men säkert är att inga åsikter -om världen såsom ett helt, om dess byggnad och natur -(<i>kosmologi</i>) i högre grad utbildades förr än hos grekerna. -Den afstängdhet, som förordas i Jehovas här ofvan anförda -ord till judarna, må väl förklara detta folks egendomliga -uppfattning, enligt hvilken man synes hafva antagit formen -af en kub för den jord, om hvars underbara framtrollande -med alla dess tillbehör den bekanta berättelsen i Moses’ -första bok förtäljer. Eljes synes hos de flesta folk den -ursprungliga uppfattningen helt naturligt hafva varit, att -jorden utgjordes af en platt skifva, omgifven t. ex. i den -nordiska sagan af en ofantlig orm, i den grekiska af en -flod. En dylik uppfattning tillskrifver man äfven de första -representanterna af den s. k. <i>Joniska skolan</i> i Grekland. -Grundläggaren af denna skola var <i>Thales</i> (639-548 f. K.) -från staden Milet i Mindre Asien. Enligt dennes åsikt var -jorden en platt skifva, simmande på vattnet, öfver hvilket -himlahvalfvet var stjälpt såsom en klocka. Man synes ej -hafva tillskrifvit detta hvalf större utsträckning, än att det -bekvämligen skulle räcka öfver de högsta bärgen. När<span class="pagenum"><a name="Page_7" id="Page_7">[7]</a></span> -solen och stjärnorna gingo ner vid synkretsen, släcktes de -i vattnet och simmade sedan rundt omkring jorden för att -därefter ånyo tändas och gå upp på sina gifna ställen. -Från denna barnsliga ansats till förklaring stammar en -fortgående utveckling hos Thales’ lärjungar och efterföljare. -Sålunda ersatte <i>Anaximander</i> detta hvalf med ett klotformigt -skal, som från alla håll omslöt den i alla händelser såsom -platt uppfattade jorden. Detta skal förestälde han sig -bestå af genomskinlig kristall och utanför det samma lågo -sol och måne. Såsom ett stort framsteg kan betecknas, -att han tänkte sig jorden <i>utan underlag</i>, fritt sväfvande i -hvila, emedan den, såsom belägen i <i>sferens</i> (= klotets) medelpunkt, -“icke hade skäl att mera falla åt det ena hållet -än åt det andra“. En annan af Thales’ efterföljare, <i>Anaxagoras</i>, -var den förste, som påvisligen tänkte sig himmelssferen -vrida sig såsom ett helt kring sin axel (<i>rotera</i>), -hvarigenom alla stjärnorna under dygnets lopp kommo att -beskrifva cirklar än öfver jorden och än, sedan de gått ned, -under jorden. Af ett meteorstensfall skall han hafva blifvit -brakt på tanken, att solen, månen och stjärnorna voro danade -af samma ämnen som jorden och följaktligen tunga. -Att de, det oaktat, icke nedföllo på jorden ansåg han bero -däraf, att de befunno sig uti en kringsvängande rörelse -kring denna. Från Mindre Asien, där A. tillbrakte sin -första tid, flyttade han sedermera till Greklands hufvudstad -Aten. Här blef han åtalad för att hafva förnekat gudarnas -inflytande vid stjärnornas rörelser, fängslades och dömdes -till döden, men räddade sig genom att fly.</p> - -<p>Innan vi öfvergå till det närmast följande utvecklingsskedet, -som representeras af den s. k. <i>Pytagoräiska skolan</i>, -skola vi korteligen anföra hufvuddragen af stjärnornas skenbara -rörelser på himmelen, sådana som de omedelbart te -sig för oss och som man redan under forntiden hade iakttagit -dem. Först och främst ser man, att det stora flertalet -stjärnor från dag till dag och från år till år befinna -sig i samma ömsesidiga lägen; de äro, hvad vi kalla <i>fixstjärnor</i>, -och man grupperade dem för öfversiktlighetens -skull redan i gamla tider i s. k. stjärnbilder såsom de -allom bekanta Stora björnen, Orion o. s. v. Alla dessa -stjärnor hvälfva sig för hvarje dag rundt med himmelen i -vidare eller smärre cirklar. Men ibland dem finnes <i>en</i> -stjärna som icke (för ögat märkbart) rör sig, utan ständigt<span class="pagenum"><a name="Page_8" id="Page_8">[8]</a></span> -bibehåller samma läge på himmelen ett godt stycke öfver -<i>horisonten</i> eller synkretsen, gränsen mellan jordytan och -himlahvalfvet. Detta är den s. k. <i>polstjärnan</i>; i grannskapet -af den samma är den punkt af himmelen belägen som benämnes -<i>norra himmelspolen</i>, i närstående figur betecknad -med <i>N</i>. Genom denna -punkt och den motsatta -punkten på himmelen -(<i>södra polen</i>, <i>S</i>, -i fig.) kan man tänka -sig en axel dragen -(<i>världsaxeln</i>), omkring -hvilken himlahvalfvet -med stjärnorna utför -sin dagliga vridning -eller <i>rotation</i>. En cirkel, -som halfverar himmelen -emellan de båda -polerna benämnes <i>ekvator</i>; -alla rörelser äro -paralella med denna. -En stjärna som ligger -på ekvatorn går upp -öfver horisonten rakt i öster (i punkten <i>o</i> i fig.), rör sig därefter -i ekvatorns båge öfver horisonten; efter ett halft dygn -går den ned i västpunkten <i>v</i>, är sedan osynlig under 12 timmar, -för att därefter å nyo gå upp i <i>o</i>. Å figuren finnes -äfven utmärkt en annan godtycklig stjärnas dagliga bana. -Den går upp i <i>u</i> och ned i <i>n</i>; den är synlig öfver horisonten -desto längre tid, ju närmare den ligger till nordpolen. -Man inser äfven af figuren, att somliga stjärnor, -nämligen de, som ligga i grannskapet af nordpolen, icke -gå upp och ned; deras hela bana faller ofvan horisonten. -Andra, hvilka ligga i grannskapet af sydpolen, kunna, som -man ser, aldrig nå öfver vår horisont.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> - -<img src="images/fig1.png" width="500" height="380" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 1.</i></p> - -<p class="caption">Ett öga i <i>J</i>, jordytan med horisonten, -däromkring himmelssferen med ekvatorn.</p> - -</div> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> - -<img src="images/fig2.png" width="500" height="425" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 2.</i></p> - -<p class="caption">Kring ögat <i>J</i>, såsom medelpunkt, himmelssferen -med ekvatorn och ekliptikan med -solen (○), samt zodiakbältet, inom hvilket -utom solbanan alla planetbanorna ligga.</p> - -</div> - -<p>Likasom fixstjärnorna, så synas äfven solen och månen -deltaga i himmelens dagliga rotation. Men man finner snart, -att månen icke är “fix“ utan ändrar läge bland stjärnorna; sammalunda -flyttar sig solen, ehuru långsammare än månen, hvarförutom -solens rörelse är svårare att upptäcka, emedan inga -stjärnor synas, när solen är på himmelen. Äfven om fixstjärnorna -ständigt stode stilla öfver jorden, skulle alltså solen<span class="pagenum"><a name="Page_9" id="Page_9">[9]</a></span> -och månen röra sig på himmelen och detta, såsom iakttagelsen -ger vid handen, i motsatt led mot himmelens och -deras egen dagliga rotation. Om man från dag till dag -prickar in månens läge bland stjärnorna på en himmelsglob, -så finner man, att den på <i>en månad</i> rör sig rundt om himmelen -i en cirkel. Samma förhållande äger rum med solen, -under <i>ett år</i>. Denna -solens bana benämnes -<i>ekliptikan</i>. Detta ord, -som kan öfversättas -med “förmörkelselinien“, -har blifvit valdt -därför, att förmörkelser -inträffa just då, -när månen i sin bana -korsar ekliptikan; är -t. ex. solen händelsevis -i samma punkt af ekliptikan, -så uppstår en -solförmörkelse. Denna -solens bana sammanfaller -ej med <i>ekvatorn</i>, -utan bildar emot den -senare en vinkel, som -kallas <i>ekliptikans oblikvitet</i> -(snedhet). — Såsom -solen och månen -sålunda skilja sig från fixstjärnorna genom en <i>egen rörelse</i>, så -finner man snart andra dylika rörliga himmelskroppar: <i>planeterna</i> -(irr-stjärnorna). Redan under den Joniska skolans tid var -det bekant, att morgon- och aftonstjärnorna voro en och samma -planet (<i>Venus</i>), som vandrade fram och tillbaka omkring -solen och, i det den gick förbi henne, öfvergick från morgon- till -aftonstjärna eller omvändt. Senare kände man -äfven planeterna <i>Mars</i>, <i>Jupiter</i> och <i>Saturnus</i>, hvilka på -ungefär 2, 12 och 30 år hvardera skrida himmelen rundt. -Alla dessa banor på himmelen löpa mycket nära solens -bana, ekliptikan, och ligga öfverhufvud inom ett smalt bälte -utefter ekliptikan, som kallas <i>zodiaken</i> (djurkretsen) och som -indelas i 12 lika afdelningar med hvar sin stjärnbild. Det -är samma stjärnbilder, Väduren, Oxen, o. s. v., som i vår -almanacka angifvas med de fantastiska tecknen i kolumnen<span class="pagenum"><a name="Page_10" id="Page_10">[10]</a></span> -Mån. Tilläggom observationerna på sol- och månförmörkelser -samt månens <i>faser</i>, eller de olika skeden månen -genomgår från ny- till fullmåne och från fullmåne till ny, -så hafva vi sammanstält de hufvudsakligaste af de astronomiska -företeelser, som omedelbart tränga sig på oss och -med hvilka man äfven var förtrogen på den aflägsna tid, -som sysselsätter oss. Det gälde att förklara dem.</p> - -<p>Vi hafva sett, huru de älsta astronomerna icke förmådde -höja sig öfver den åsikt, enligt hvilken jorden är -en platt skifva, men huru de dock i så måtto intogo en -framskriden ställning, att de ansågo himmelen för ett <i>helt</i> -klot af kristall, omgifvande jordens hela landområde. På -detta klot voro stjärnorna fästade och beständigt där till -finnandes, äfven då de, framskridande under människornas -fötter, voro skymda för deras blickar, eller när solen om -dagen förtog deras glans. Och dessa stjärnor, som blifvit -afhända den gudomliga natur, man förut tillskrifvit dem, -de ansågos som föremål, danade af samma material som -jorden själf. Solen och månen voro såsom jorden platta -skifvor. Här stå vi framför ett världssystem i smått format, -om hvilket vi nu för tiden hafva svårt att föreställa -oss, att det på fullt allvar varit antaget icke blott af den -stora massan af folket, utan äfven af de djupast tänkande. -Men ju mera man lyckas sätta sig in på den ståndpunkt, -de intogo, innevånarna inuti den väldiga kristallsferen, desto -mera skall man förstå att värdera de framsteg, som inneburos -i de åsikter, hvilka den Pytagoräiska skolans män -utvecklade och framställde.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> - -<img src="images/fig3.png" width="500" height="525" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 3.</i></p> - -<p class="caption">Från jorden ser man i <i>a</i> fullmåne ○, -i <i>b</i> halfmåne ◐ o. s. v.</p> - -</div> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> - -<img src="images/fig4.png" width="500" height="515" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 4.</i></p> - -</div> - -<p><i>Pytagoras</i> antages hafva lefvat mellan 570 och 470 -f. K. Efter att länge hafva vistats på utländska resor, -exempelvis i Egypten, bosatte han sig i Kroton, en grekisk -koloni i södra Italien, och grundlade där en skola, -som länge fortlefde i form af ett slags frimurareförbund -af lärde män, hvilka sins emellan stodo i liflig samfärdsel, -men af ett eller annat skäl afhöllo sig från att till en -större allmänhet utbreda sina åsikter. — I olikhet med -sina föregångare antog Pytagoras, att jorden var ett stort, -<i>fritt sväfvande klot</i>, hvilket för öfrigt på alla håll var bebott -af människor. Detta klot befann sig i medelpunkten af -hela världen, som själf antogs vara klotformig eller, som -man säger, <i>sferisk</i>. Till dessa åsikter synes han hafva<span class="pagenum"><a name="Page_11" id="Page_11">[11]</a></span> -kommit, sedan han af månens faser slutit sig till att -månen var en klotrund kropp. Det är nämligen lätt att -se, att månen skall förete -just sådana växlingar som -dess faser, om den är klotformig. -Ty af den halfva -af månklotet, som är vänd -mot oss, kunna vi blott se -det parti, som är belyst af -solen. Allt efter månens -olika ställning till jorden -och till solen, hvilken senare -vi föreställa oss lysa -från höger i närstående -figur, skall månen sålunda -presentera oss en belyst -yta (eller fas) af olika storlek -och form; och endast -under antagande af att månen -är klotformig kan man -på detta sätt göra sig reda -för dess bekanta växlingar ända från den fullt belysta månskifvan -(i fig. vid <i>a</i>) till den smala skäran (läget <i>c</i> i fig.). Såsom -månens yta, betraktad äfven med blotta ögat, gaf anledning -att antaga, så förestälde sig Pytagoras den samma -försedd med bärg och dalar samt land och haf; för öfrigt -antogs den befolkad af ett jättesläkte. På samma sätt -som månen var det, så antog nu Pytagoras äfven, att solen -var klotformig, och likaså ansåg han planeterna såsom -sferiska världar, liknande vår jord; blott till följd af deras -stora afstånd från jorden syntes de så små och obetydliga. — Men -fans det sålunda för öfrigt likhet mellan -jorden och himmelskropparna, särskilt den bärgiga månen, -hvarför skulle då icke äfven jorden vara klotformig så -som de andra? Ett ytterligare stöd för åsikten om jordens -sferiska form framgick af Pytagoras’ mening om förmörkelserna. — Redan -före hans tid antog man, att förmörkelserna -uppkomma därigenom, att mörka kroppar -komma framför solen och månen och skymma dessa. Det -antogs äfven allmänt, att månen var den mörka kropp, -som vid solförmörkelserna trädde emellan åskådaren och -solen. Om månens bana på himmelen precis sammanfölle<span class="pagenum"><a name="Page_12" id="Page_12">[12]</a></span> -med ekliptikan, så skulle vi i själfva värket hafva en solförmörkelse -i hvarje månad, i det att månen i sådant fall -en gång för hvarje dess omlopp skulle passera icke blott -förbi, utan rätt öfver solskifvan. Med afseende på solförmörkelserna -var man sålunda på det klara. Men hvilken -den mörka kropp var, som vid månförmörkelserna gled -fram öfver månens skifva, det var en fråga, hvars lösning -man förgäfves hade sökt. Det djärfva svar, Pytagoras -lämnade därpå, förklarade, att det var <i>jorden själf</i>, som -vid dessa tillfällen trädde mellan sol och måne och beskuggade -den senare. Och i den synbarligen runda skugga, -som jorden vid dessa tillfällen kastade på månen, kunde<span class="pagenum"><a name="Page_13" id="Page_13">[13]</a></span> -man, enligt hvad Pytagoras framhöll, med sina ögon läsa -ett omedelbart bevis på jordens runda form.</p> - -<p>Kring jorden tänkte sig Pytagoras nu de “sju planeternas“ -banor anordnade, innerst månens, därefter i ordning -Venus’, Solens, Mars’, Jupiters och Saturnus’. Det -hela omslöts af fixstjärnornas roterande kristallsfer. I -världens, d. v. s. jordens, medelpunkt brann en helig eld, -<i>Hestia</i>, sinnebilden af en kraft, som satte allt i gång och -styrde himlakropparnas rörelser.</p> - -<p>Likasom Pytagoras tänkte sig himmelskropparna till -sin storlek jämförbara med jorden, så erhöll äfven hela -hans system dimensioner, som, i förhållande till de förut -antagna, voro jättelika. Och dock antogs afståndet från -jorden till den yttersta eller fixstjärnsferen icke större -än ⅙ af det värkliga afståndet till månen. De olika himlakropparnas -afstånd från jorden förestälde han sig bestämda -enligt samma lag, som anger afståndet af tonerna i en -tonskala till grundtonen. Vid himlakropparnas rörelse -alstrades härigenom en musik, “sferernas harmoni“, hvilken -emellertid förklingade ohörd af de ofullkomliga väsen, -hvilka dvaldes innanför månens sfer (“under månen“).</p> - -<p>Bland Pytagoras’ efterföljare träffa vi flere, hvilka -tillskrefvo jorden rörelse och yttrade sig om dess plats -i världssystemet på ett sätt, som gör oss förvånade, att -icke hela sanningen med ens framtogs och att det skulle -förlöpa ett tjugutal århundraden, innan dessa läror åter -upptogos, för att sedan blott småningom arbeta sig fram -mot ett envist motstånd. En af Pytagoras’ efterföljare -tänkte sig världens medelpunkt med dess ureld Hestia -förlagd utom jorden och antog, att den senare för hvarje -dag beskref en cirkelformig bana kring Hestia. På detta -sätt kunde han enkelt förklara, hvad vi uppfatta såsom -himmelens dagliga rörelse, och huru <i>alla</i> himlakroppar, -äfven planeterna, deltaga i denna rörelse. Såsom ett -exempel på något liknande kan anmärkas, huru en person, -som åker i en slängkälke, ser alla kringliggande föremål -med svindlande fart vrida sig rundt omkring honom, på -alldeles samma sätt, som om han själf befunnit sig stilla -och någon värkligen kunnat vrida hela omgifningen omkring -honom med samma hastighet men åt motsatt håll -mot kälken. — Denna något konstlade åsikt omändrades -och förenklades snart, så att den helt och hållet öfverensstämde<span class="pagenum"><a name="Page_14" id="Page_14">[14]</a></span> -med vår nuvarande. Den bekante tänkaren -<i>Plato</i> (429-348 f. K.) hyllade på sina äldre dagar den -meningen, att jorden roterar kring en genom dess medelpunkt -gående axel.</p> - -<p>Men icke nog därmed; ett århundrade därefter var -man i Grekland betänkt på rättsligt åtal mot en man, -som ville göra gällande, att solens <i>årliga</i> rörelse på himmelen, -likasom himmelens dagliga rörelse kring jorden, -blott var ett sken, framkallat af en årlig rörelse af jorden -själf kring solen. Denne mans skrifter hafva icke kommit -till eftervärlden, men vi hafva fått kännedom om förhållandet -bland annat genom en berättelse af historieskrifvaren -Plutarkus, där det på ett ställe heter:</p> - -<p>“Må vi blott, min vän, icke få oss en kättareprocess -på halsen, såsom en gång Kleantes yrkade, att hela Grekland -borde ställa <i>Aristarkos</i> från Samos inför rätta, honom -som ville förflytta världens heliga härd, i det nämligen -den mannen, för att riktigt kunna förklara himmelsföreteelserna, -lät himmelen stå stilla och jorden däremot fortskrida -i en sned bana (ekliptikan), och tillika lät henne -vrida sig omkring sin egen axel.“</p> - -<p>Hvem har icke märkt, när tvänne mötande bantåg -stå på en station och det ena tåget sätter sig i rörelse, -huru man ett ögonblick tvekar, hvilketdera tåget det -egentligen är som går, tills man kastat en blick på den -omgifvande nejden för att öfvertyga sig? Det sakförhållande, -som denna allmänna iakttagelse innebär, nämligen -att man icke, genom att iakttaga blotta rörelsen, -kan afgöra, huruvida det är det betraktade föremålet eller -åskådaren som rör sig, detta har varit bekant sedan älsta -tider. Det erkändes af Kopernikus’ och Galileis vedersakare; -Aristarkos och hans meningsfränder liksom hans -motståndare voro ense därom. Också kunde Aristarkos -endast påvisa att den ena sortens förklaring var lika -duglig som den andra. Man kunde antingen antaga himmelen -stillastående och jorden roterande eller jorden stillastående -och himmelen roterande, och å andra sidan kunde -man, för förklaring af solens årliga rörelse på himmelen, -med lika rätt förutsätta solen stillastående och jorden -beskrifvande en årlig bana kring solen som det motsatta. -Åberopade nu Aristarkos för sannolikheten af sin åsikt den -större enkelhet, som antagandet af jordens rörelse kring<span class="pagenum"><a name="Page_15" id="Page_15">[15]</a></span> -solen och dess rotation kring sin axel, medförde, så stötte -han, såsom den anförda berättelsen låter oss förstå, på -motstånd från den gängse uppfattningen, den enda rätta, -till religiös öfvertygelse vordna tron. Men han mötte -säkerligen äfven rent vetenskapligt motstånd. Liksom vi -göra vår reskamrat uppmärksam på träden och husen, då -han säger, att han ej kan afgöra, om det är hans egen -kupé som rör sig eller det andra tåget, så pekade Aristarkos’ -motståndare på fixstjärnorna och menade, att -dessa borde likaväl som solen synas röra sig med en -skenbar årlig rörelse, om det var sant, att jorden själf -och icke solen rörde sig. Aristarkos svarade på denna -anmärkning genom att utvidga -världssystemets dimensioner -och säga, att fixstjärnorna -voro så långt aflägsna, -att hela jordens bana kring -solen i förhållande till deras -afstånd var försvinnande liten -och att på detta sätt -ingen skenbar årlig rörelse -hos stjärnorna kunde blifva -märkbar.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 300px;"> - -<img src="images/fig5.png" width="300" height="375" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 5.</i></p> - -</div> - -<p>Till dessa exempel på -åsikter, hvilka under forntiden -utgjort föregångare till -vår moderna uppfattning, kan -ytterligare läggas följande. -Vi hafva nämt, huru planeten -Venus rör sig fram och tillbaka -åt båda sidor om solen -och aldrig mycket långt aflägsnar sig från solens grannskap, -hvarför den ock går upp strax före eller ned strax -efter solen såsom morgonstjärna eller aftonstjärna. Detta -tyder på ett nära samband mellan solen och planeten. -Också fann sig astronomen <i>Heraklides</i> häraf föranledd, att -för förklaringen af planetens rörelse antaga <i>Venus röra -sig i en cirkel omkring solen</i>, under det att solen själf, likasom -äfven alla öfriga planeter, antogs beskrifva en cirkelformig -bana kring den fasta jorden. Om saken förhåller -sig så, är det ju påtagligt (se fig. 5, i hvilken <i>J</i> betyder -jorden, <i>S</i> solen och <i>V</i> Venus) att Venus’ skenbara rörelse<span class="pagenum"><a name="Page_16" id="Page_16">[16]</a></span> -på himmelen skall te sig sådan som vi iakttaga den, -framåt- och tillbakaskridande, i det vi se den värkliga -rörelsen aftecknad på himlahvalfvet. Hade Heraklides -företagit samma anordning äfven af de öfriga planeterna, -så skulle han hafva erhållit det system, som en tid efter -Kopernikus uppstäldes af den danske astronomen <i>Tyko -Brahe</i>, enligt hvilket <i>samtliga planeter röra sig kring solen</i> -och <i>solen med hela sitt följe af planeter kring jorden</i>.</p> - -<p>Såsom man ser funnos hos de gamle på flere områden -frön till de åsikter, till hvilka vi själfva bekänna oss. Det -är äfven bekant, att Pytagoräerna förestälde sig, att solen, -månen och planeterna, likasom jorden, rotera kring sina -axlar, samtidigt med att de framskrida i sina banor. Går -man längre fram i tiden, så träffar man allt fortfarande, -om äfven sparsamt, spår af gamla kosmologiska åsikter. -Af en viss Kleomedes ungefär ett sekel efter Kristus -hafva vi i behåll ett värk innehållande flere yttranden i -den vägen. Så säger han bland annat: “Fixstjärnornas -antal är oräkneligt — de äro sannolikt lika stora som -solen, somliga kanske större och vore solen längre bort, -skulle den taga sig ut som en fixstjärna. — Hvad planeterna -beträffar, känna vi blott sju, men det finnes sannolikt -ett större antal.“<a name="FNanchor_1_1" id="FNanchor_1_1"></a><a href="#Footnote_1_1" class="fnanchor">[1]</a> Om jorden yttrar han: “Om vi -befunne oss på solen, så skulle jorden vara osynlig till -följd af sin litenhet eller den skulle synas som en mycket -liten stjärna“. “Månen“ — säger han — “är en mörk -kropp, som lånar sitt ljus från solen — den har inflytande -på flera saker här på jorden: den är säkerligen -orsaken till hafvets ebb och flod“ o. s. v. En annan -författare synes i enlighet med det värkliga förhållandet, -tänka sig fixstjärnorna utströdda öfver allt i rymden och -icke, såsom så länge förblef vanligt, såsom fastnaglade på -en sfer, i det han säger: “Man får icke föreställa sig, att -alla stjärnor ligga på samma yta, utan att somliga äro -högre, andra lägre; ty vår syn förmår ej fatta någon -skilnad i höjd.“</p> - -<div class="footnote"> - -<p><a name="Footnote_1_1" id="Footnote_1_1"></a><a href="#FNanchor_1_1"><span class="label">[1]</span></a> I slutet af 1700-talet upptäcktes en ny större planet Uranus -utanför Saturnus och på 1840-talet likaledes en större planet Neptunus -utanför Uranus. Dessutom hafva under loppet af vårt århundrade icke -mindre än 287 smärre planeter blifvit upptäckta, alla liggande mellan -Mars och Jupiter.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_17" id="Page_17">[17]</a></span></p></div> - -<p>Alla dessa tankar, af hvilka många bära nutidens -egen prägel, hafva blifvit tänkta mer än tusen år före -inkvisitionsprocessen mot Galilei (se nedan). Men man -må icke föreställa sig att de på sin tid voro allmänt -gängse bland folket eller ens bland vetenskapsmännen. -Tvärtom, de voro endast enstaka meningsyttringar gent -emot en förhärskande föreställning af helt annan art. -Den pytagoräiska åsikten om jordens klotform upptogs -och behölls väl af astronomerna, emedan man hade påtagliga -bevis för den saken. Angående jordens rörelse, -såväl kring sin axel, som omkring solen, hafva vi redan -nämnt, att säkra bevis på den tiden icke kunde företes, -och att man på vetenskapens dåvarande ståndpunkt på -sin höjd kunde påstå, att de båda stridiga antagandena -voro lika möjliga. De gamle astronomerna voro därför -i sin fulla rätt, då de återgingo till åsikten om jordens -orörlighet och dess fixa läge i världens medelpunkt, så -mycket mera som framdeles vissa skäl utvecklades för -denna åsikt, hvilka för den tiden kunde göra anspråk på -bevisande kraft. Vi återkomma därtill vid framställningen -af Galileis uppträdande. Såsom hufvudsumman af den -grekiska astronomien var och förblef sålunda allt framgent -den pytagoräiska läran: en orörlig, klotformig jord i -världens medelpunkt och kring denna medelpunkt en rad -af kristallsferer, hvar och en bärare af en himmelskropp.</p> - -<p>Denna för oss så motbjudande åsikt om de kring -jorden roterande kristallsfererna, kunde nu visserligen, -åtminstone lika litet som åsikten om jordens rörelse, bevisas. -Antingen man ansåg sig behöfva dem för att förklara, -att himmelskropparna ej föllo ned, eller om det var -blott genom exemplets makt, denna lära utan stöd i värkligheten -bibehöll sig emellertid segt bland astronomernas -föreställningar. Ju mera iakttagelserna på planeterna -skärptes, desto mera visade sig emellertid detta maskineri -otillräckligt för rörelsernas förklaring. I stället för att -då öfvergifva det samma, gjorde man det emellertid i -stället mer och mer invecklat genom tillfogande af nya -kristallsferer. Så måste man för att noga återgifva solens -rörelse, antaga henne fastnaglad på en första sfer, hvilken -roterade kring en axel, löpande i en andra sfer, som i -sin ordning roterade kring jorden. Sammalunda för -månen och för planeterna. Småningom tillfogades ytterligare<span class="pagenum"><a name="Page_18" id="Page_18">[18]</a></span> -nya sferer, tills systemet slutligen nådde höjdpunkten -af förveckling genom den berömde <i>Aristoteles</i> (384-322 f. -K.), som fann användning för icke mindre än 56 stycken.</p> - -<p>Då systemet icke förty förblef otillfredsställande, -skall han hafva sammankallat en astronomisk kongress -till Aten för att utreda saken, men som det synes utan -resultat. Härefter började det småningom öfvergifvas hos -grekerna, för att sedan å nyo upptagas af medeltidens -folk, hvilka hämtade största delen af sin naturvetenskapliga -vishet ur Aristoteles’ skrifter. Denne var äfven en ytterst -lärd person och hade i sina arbeten sammanställt det -mesta af sin tids vetande. Sedan han en längre tid varit -Alexander den stores lärare och sedermera hans kamrat -under flera af hans fälttåg i främmande länder, flyttade -han till Aten och utbildade där en skola. Härifrån måste -han emellertid fly, förföljd som han blef dels för sina -läror, dels af politiska skäl. Efter detta bosatte han sig -på ön Euböa, hvarest han skall hafva tagit sig af daga -med gift, af fruktan att blifva utlämnad åt atenarna.</p> - -<hr /> - -<h2 id="ch2">2. Den senare grekiska astronomien, <i>Kopernikus</i> -och det kopernikanska världssystemet.</h2> - -<p>Efter Egyptens eröfring 332 f. K. genom Alexander -den store, grundlade denne därstädes en stad, Alexandria, -ämnad till en medelpunkt för världshandeln. I denna stad -uppstod snart ett vetenskapligt lif af genomgripande betydelse, -representerat af en rad af framstående vetenskapsmän, -hvilka man plägar sammanfatta under benämningen -den <i>Alexandrinska skolan</i>. Största delen af dessa män -voro astronomer. De astronomiska arbeten, som här utfördes, -utgöra i flera afseenden en förebild af tillvägagåendet -i den moderna vetenskapen. Och en mängd af de astronomiska -spörsmål, som upptaga nutidens astronomer, de -väcktes redan och behandlades af dessa män. Försök -gjordes till bestämning af jordens dimensioner äfvensom<span class="pagenum"><a name="Page_19" id="Page_19">[19]</a></span> -af himlakropparnas afstånd, stjärnorna bestämdes till sina -lägen och infördes i kataloger, nya instrument för iakttagande -af himlakropparna uppfunnos o. s. v. Akademien -i Alexandria ägde ett ofantligt bibliotek, som mot slutet af -akademiens tillvaro till största delen genom brand förstördes, -dels vid ett anfall af de kristna under en ärkebiskop -Theodosius, dels vid ett senare tillfälle, då Alexandria -eröfrades af muhamedanerna. Här är icke platsen att utförligare -redogöra för den mängd intressanta resultat af -en hög bildning, som oaktat denna förstörelse nått till -eftervärldens kunskap. Vi skola blott antyda några af -dem, som omedelbart beröra vårt ämne.</p> - -<p>Låtom oss, för att bättre inse halten af de nya astronomiska -åsikterna, anmärka, att de Alexandrinska vetenskapsmännen -insågo fruktlösheten af den föregående världsförklaringen -med alla dess kristallsferer, att de själfva kände -sig vanmäktiga inför försöket att förklara himmelskropparnas -rörelser såsom en mekanism, att de också afstodo -från detta försök och i tålig bidan togo itu med saken -praktiskt, observerande och undersökande, huru rörelserna -i deras minsta detaljer voro beskaffade i värkligheten. De -voro hvad vi kalla naturvetenskapsmän, och vädjade förutsättningslöst -blott till erfarenheten — dock med ett undantag. -Där uppstod nämligen aldrig en tanke på, att icke -allt hvad rörelser hette hos himlakropparna, voro <i>cirkelformiga</i> -och <i>likformiga</i>. Detta var det antagande, från -hvilket de utgingo vid sina försök att åtminstone genom -geometriska figurer eller genom beräkning återgifva det värkliga -förloppet af rörelserna med deras oregelbundenheter.</p> - -<p>Hvilka voro då dessa oregelbundenheter? Där förekommo -tvänne slag. Först och främst fans det två himlakroppar, -nämligen <i>solen</i> och <i>månen</i>, hvilka värkligen rörde -sig i cirkelformiga banor på himmelen, men <i>icke likformigt</i>, -utan så, att rörelsen förändrade hastighet från punkt till -punkt. Det är så det kommer sig, att årstiderna, som -bero af solens årliga rörelse, icke äro lika långa, utan -t. ex. vintern kortare än sommaren. Detta sökte man -förklara på följande sätt. Solen rör sig visserligen i en -cirkel och med jämn hastighet, men jorden ligger ej -i cirkelns medelpunkt <i>M</i> (fig. 6), utan ett stycke därifrån -i <i>J</i> (<i>excentriskt</i>). Oaktat nu solen på lika stora tider -beskrifver de lika stora bågarna <i>AB</i>, <i>BC</i>, <i>CD</i> och <i>DE</i><span class="pagenum"><a name="Page_20" id="Page_20">[20]</a></span> -o. s. v., så blifva som man ser af figuren, de motsvarande -vinklarna vid jorden <i>ab</i>, <i>bc</i>, <i>cd</i> och <i>de</i> olika. Sålunda -kommer det sig, att dess rörelse, från jorden sett, synes -vara ojämn. Detta är innehållet af den s. k. <i>excenterteorien</i>.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 350px;"> - -<img src="images/fig6.png" width="350" height="310" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 6.</i></p> - -</div> - -<div class="figcenter" style="width: 350px;"> - -<img src="images/fig7.png" width="350" height="80" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 7.</i></p> - -</div> - -<p>De öfriga himmelskropparna, planeterna, företedde dessutom -en annan oregelbundenhet. -Vi hafva omnämt -huru planeten Venus -äfvensom Merkurius synas -skrida fram och tillbaka -omkring solen och -sålunda vända i sin rörelse -i tvänne punkter -(<i>stationspunkter</i>). Något -liknande gäller äfven de -öfriga planeterna. De -skrida visserligen största -delen af himmelen rundt -i cirkelformiga banor, men -då de komma till den trakt -af himmelen, som ligger -midt emot solens plats (<i>i -opposition mot solen</i>), så beskrifva de en slinga med -två vänd- eller stationspunkter A och B (fig. 7). Huru -förklarades nu dessa afvikelser från den rena cirkelrörelsen? -Låt oss t. ex. taga planeten Venus. Man tänkte sig då -först en punkt S (se fig. 4) med likformig rörelse beskrifvande -en cirkel omkring -den fasta jorden J (<i>deferentcirkel</i>). -Denna punkt -S tänkte man sig såsom -medelpunkt för en ny -cirkel (<i>epicykel</i> = “cirkel -på cirkel“), i hvilken planeten -V tänktes röra sig -likformigt. Det är nu -tydligt, att om S låge stilla, så skulle planeten V från jorden -synas svänga fram och tillbaka mellan två vändpunkter, -som i fig. motsvaras af A och B. Men det är klart, att detta -fortfarande blir fallet, äfven om punkten S med sin epicykel -rör sig långsamt framåt i sin deferentcirkel. För att till -fullo förklara den skenbara rörelsen, behöfde man ytterligare<span class="pagenum"><a name="Page_21" id="Page_21">[21]</a></span> -blott antaga att punkten S rörde sig så, att den -ständigt låg åt samma håll som solen från jorden räknat. -(Jämf. härmed Heraklides’ system.) På detta sätt kunde -man förklara Venus’ och Merkurius’ rörelser. Genom en -ringa ändring af ofvanstående figur kunde man äfven göra -sig reda för de öfriga planeternas rörelser och deras -stationspunkter. Detta var den s. k. <i>epicykelteorien</i>.</p> - -<p>Visade det sig nu att rörelserna dock icke kunde fullständigt -förklaras, så sökte man afhjälpa detta genom att -till den andra cirkeln foga en ny epicykel, i hvilken planeten -då fick röra sig o. s. v.</p> - -<p>Dessa åsikter med alla deras enskildheter, likasom -öfverhufvud de mesta resultaten af den Alexandrinska skolans -astronomiska forskningar äro sammanstälda i ett arbete, -kallat <i>Almagest</i> af astronomen <i>Ptolemäus</i>. Denne betraktas -äfven därför såsom denna skolas hufvudsakliga representant.</p> - -<p><i>Ingenting hade hindrat</i> Ptolemäus att såsom Heraklides -<i>antaga solens egen bana såsom deferent</i> för Venus och Merkurius -och likaså för de andra planeterna. Han skulle då -hafva erhållit det system, hvilket, som vi nämt, förfäktades -af <i>Tyko Brahe</i>. Och sedan detta väl var skett, hade häller -<i>icke något hinder mött</i>, hvad rörelsens förklaring beträffade, -att, såsom Aristarkos, <i>antaga solen orörlig och i stället låta -jorden röra sig</i>. P. hade då varit framme vid det af oss -antagna Kopernikanska systemet. Men han vidtog icke -dessa ändringar därför, att enligt hans åsikt jorden af vissa -skäl, till hvilka vi återkomma, måste vara i hvila.</p> - -<p>Så förblef hans system oförändrat ej blott under hans -tid utan framgent genom hela medeltiden, under hvilken -det Ptolemäiska systemet jämsides med Aristoteles’ härskade -inom astronomien. Ända till 1500-talet trampade astronomien -sålunda i de gamla fotspåren från grekernas tid. -Men mycket annat hade från den tiden ändrat sig. De -religiösa föreställningar, hvilkas sakförare en gång satte -i fråga rättsligt åtal mot Aristarkos, de voro vid den tid, till -hvilken vi nu öfvergå, längesedan utdöda. Och händelserna -hade länkat sig så att de, som nu i religionens -namn sökte vederlägga åsikten om jordens rörelse, anförde -såsom skäl emot den samma uttalanden ur judafolkets -urkunder.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_22" id="Page_22">[22]</a></span></p> - -<div class="figcenter" style="width: 500px;"> - -<img src="images/fig8.png" width="500" height="500" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 8.</i></p> - -<p class="caption">(Kopernikus’ egen figur.)</p> - -</div> - -<p>Efter hvad som blifvit framställt, är det lätt att förstå -den vetenskapliga innebörden af det steg som togs af -<i>Kopernikus</i> (1473-1543 e. Kr., domprost i Frauenburg). -Han kände till fullo det Ptolemäiska systemet och var -förtrogen med Pytagoräernas åsikter, äfven om det är -tvifvel underkastat, huruvida han känt till Aristarkos. -Kopernikus företog nu — hvad hufvudsaken beträffar — just -de ändringar på det Ptolemäiska systemet, som vi nyss -föreslogo och så var hans system i sina grunddrag färdigt. -Själf yttrar han sig härom i sitt arbete på följande sätt: -“Jag ställer mig -på Martianus -Capellas och -andra romerska -skriftställares -ståndpunkt<a name="FNanchor_2_2" id="FNanchor_2_2"></a><a href="#Footnote_2_2" class="fnanchor">[2]</a>, -hvilka anse, att -Venus och Merkurius -röra sig -rundt omkring -solen; därför -blifva deras rörelser -på båda -sidor om solen -begränsade och -bestämda af radierna -i deras -banor. Dessa -planeter röra -sig ej kring jorden. -Likaså omsluter -Venus’ -bana Merkurius’ bana. Hvarför kunna vi då icke, om vi utgå -härifrån, hänföra Saturn, Jupiter och Mars till samma medelpunkt. -Det behöfves blott att antaga passande radier för deras -banor, hvilka böra ligga utom jordbanan. — Mellan Venus’ -bana och Mars’ bana är ett tomt rum: det är där vi skola förlägga -jordens bana och kring jordens bana månens, som -icke kan skilja sig från jorden. Vi behöfva icke blygas -för att jorden med månen årligen rör sig i en stor bana<span class="pagenum"><a name="Page_23" id="Page_23">[23]</a></span> -kring solen, i sällskap med de andra planeterna. Antages -solen orörlig, så kunna alla företeelser på himmelen förklaras -genom jordens rörelse. Huru stora planetbanorna -än äro, så äro de dock försvinnande i jämförelse med det -tomrum, som skiljer dem från fixstjärnssferen. Allt detta -kan synas svårt och hardt när otroligt; men med Guds -hjälp skola vi göra det klarare än solen, åtminstone för -alla, som begripa matematik. Utgå vi nu från den grundsatsen, -som ingen lär bestrida, att ju större en bana är -desto större är omloppstiden, så kunna vi förlägga banorna -i följande ordning, i det vi börja med den yttersta.</p> - -<div class="footnote"> - -<p><a name="Footnote_2_2" id="Footnote_2_2"></a><a href="#FNanchor_2_2"><span class="label">[2]</span></a> = Heraklides’ ståndpunkt.</p></div> - -<p>Den första (I) är fixstjärnssferen. Den är orörlig och -till den hänföras alla stjärnors rörelser och lägen i vår -värld. Astronomerna antaga den samma rörlig; men vi -skola visa, att detta är en synvilla, beroende af jordens -rörelse. Under stjärnssferen är Saturnus’ (II) bana, hvars -omloppstid är 30 år; sedan komma i ordning banorna för -Jupiter (III) med 12 års omloppstid, Mars (IV) med 2 -års omloppstid, Jorden (V) med månen med ett års omloppstid, -Venus (VI) med 9 månaders och Merkurius (VII) -med 82 dagars omloppstid. I medelpunkten för alla dessa -banor tronar solen. Kunde man hafva gifvit en lämpligare -plats åt denna klara stjärna, som upplyser detta härliga -tempel?“</p> - -<p>Såsom Kopernikus själf framhäfver, så var öfvergången -från Ptolemäus’ system till hans eget den naturligaste sak -i världen. Det var icke häller denna rent geometriska -öfvergång, som utgjorde stötestenen för hans samtida. De -mera tänkande bland hans motståndare erkände, likasom -en gång Ptolemäus, att läran om jordens rörelse gärna -kunde få passera, nämligen såsom en <i>hypotes</i> (antagande) -<i>för enkelhetens skull</i>. Först när han ville häfda sin åsikt -som en <i>värklighet</i>, stötte han på motstånd från de djupt -rotade öfvertygelser af motsatt art, som genomträngde hela -hans tidehvarf, från den gamla nedärfda uppfattningen, -understödd af tidens vetenskapliga och religiösa tänkesätt.</p> - -<p>Det är bekant, huru medeltidens människor, med blicken -lyft mot en, efter hvad det ansågs, bättre värld, hvilken -för deras fantasi aftecknade sig mera lefvande än för vår, -ringaktade eller försummade sina efter denna världen afpassade -förståndsförmögenheter. För dem blef det den förnämsta -uppgiften att klargöra och ordna de religiösa förhållandena;<span class="pagenum"><a name="Page_24" id="Page_24">[24]</a></span> -särskilt gälde detta med afseende på fastställandet -af kyrkans tro. Många religiösa samfund stödja -sig äfven ännu i dag vid de viktigare resultat, som sålunda -stadfästades af kyrkans främste män och på kyrkomötena. -Men utom dessa större frågor egnade man sig -med ifver och allvar åt mera detaljerade undersökningar, -hvilka numera icke hafva allmänt intresse. Så handla flere -skrifter från den tiden om änglarnas egenskaper t. ex. om -deras ålder och klädedräkt, om hvilken ängel, som brakte -den heliga jungfrun det himmelska budskapet, om huruvida -änglarna tala grekiska eller hebreiska, eller huru många -tusen änglar få rum på en nålspets, om deras näring, matsmältning -och sömn o. s. v. Det är tydligt att under -sådana förhållanden naturvetenskaperna kommo att intaga -en tillbakaskjuten ställning. Och när vetenskapliga frågor -förekommo till behandling, så skedde detta på samma sätt -och enligt samma metoder, med hvilka forskningar uti de -himmelska tingen bedrefvos. Då man med trons visshet -kunde bilda sig en föreställning om förloppet i himmelen -eller i jordens d. v. s. världens medelpunkt, hvarest helvetet -hade efterträdt Pytagoräernas sinnebildliga eld<a name="FNanchor_3_3" id="FNanchor_3_3"></a><a href="#Footnote_3_3" class="fnanchor">[3]</a>, hvarför -skulle man då lägga vikt på sinnenas otillförlitliga vitnesbörd, -då det gälde de obetydligare saker, som tilldrogo -sig i ens omgifning? Också är bristen på iakttagelseförmåga -under denna tid förvånande. Sålunda påstår t. ex. -en författare, att om man kastar en sten, så rör den sig -först ett stycke bortåt i en krökt bana och faller sedan -rätlinigt ned på jorden. Det bör äfven icke förundra oss, -att samma personer, som i apostlarnas berättelser och kyrkomötesprotokollen -ansågo sig äga ett osvikligt rättesnöre i -teologiska saker, med trygghet litade till Aristoteles’ skrifter, -när det kom an på naturvetenskapliga spörsmål. Så -kom det sig att Aristoteles’ läror angående jordens orörlighet, -alla de kristallsferer, som omgåfvo henne o. s. v., -långt fram i tiden förblefvo rotfasta ej blott hos allmänheten, -utan äfven hos dem, som egnade sig åt vetenskapliga -forskningar. Det var denna tidsanda, som utgjorde<span class="pagenum"><a name="Page_25" id="Page_25">[25]</a></span> -det svåraste hindret för Kopernikus’ nymodiga åsikter. -Ptolemäus’ blott af de lärda kända bevis mot jordens -rörelse spelade en obetydlig roll vid sidan af den omständigheten, -att den gängse uppfattningen af alla förhållanden -och särskilt själfva religionsformen hade utbildats och likasom -växt sig omkring åsikten om jordens fasta läge i världens -medelpunkt. Det var ju för tanken helt naturligt, -att den gudomliga nåden på ett särskilt sätt samlat sig på -ett sådant enastående ställe, som världens medelpunkt, -människans hemvist. Men hvad skulle man tänka, om -jorden ej var annat än en irrande planet bland många liknande, -och huru skulle man föreställa sig dessa andra -planeter lottade i samma afseende?</p> - -<div class="footnote"> - -<p><a name="Footnote_3_3" id="Footnote_3_3"></a><a href="#FNanchor_3_3"><span class="label">[3]</span></a> I en 1836 med myndigheternas bifall utgifven formulering af -den katolska tron heter det: »Helvetet är den djupaste ort i världen, -nämligen jordens medelpunkt, och därför motsättas i den Heliga skrift -på många ställen himmelen och helvetet, såsom den högsta och lägsta -orten.»</p></div> - -<p>Såsom det blifvit antydt, hafva under olika skeden af -medeltiden vetenskapliga sträfvanden af olika värde varit -värksamma. Kyrkofadern Lactantius från början af fjärde -århundradet egnade redan en tanke åt frågan om jordens -rörelse, i det han i sitt arbete “Om den falska okunnigheten“ -förklarar alla dem för “mindre vetande“, som antogo, -att jorden roterar, att den är rund, att det finnes antipoder -och att man kan gå omkring henne utan att falla. I allmänhet -stälde sig de skickligaste på Ptolemäus’ ståndpunkt -och utbildade särdeles mot slutet af medeltiden hans system, -såväl genom tillfogande af nya epicykler som genom att -bearbeta nyare iakttagelser. Ett århundrade före Kopernikus -(1444) yttrar sig den som kardinal och ståthållare i Rom -bekante <i>Nikolaus Cusa</i> om jordens rörelse på följande sätt -i ett arbete “Om den lärda okunnigheten“: “Det är tydligt, -att jorden rör sig, om det också icke omedelbart synes -våra sinnen så, emedan vi icke kunna döma om rörelsen -annat än i jämförelse med det som är fixt; på samma sätt -som den, som sitter i en båt, som lugnt drifver med strömmen -i en flod, icke kan märka sin egen rörelse annat än genom -att iakttaga strandens. På detta sätt äro solens och -stjärnornas rörelser det enda vitnesbördet om vår egen.“ -Af denna Nikolaus Cusa skall astronomen <i>Purbach</i> från -Wien hafva fått del af dessa åsikter. Utan att själf vidare -befatta sig därmed, meddelade denne i sin ordning åsikten -om jordens rörelse och planeternas jordlika natur åt sin -lärjunge <i>Regiomontanus</i>. Men icke häller denne framstälde -saken offentligt. Båda dessa män voro framstående astronomer, -som gjort sig förtjänta om vetenskapen. Regiomontanus<span class="pagenum"><a name="Page_26" id="Page_26">[26]</a></span> -hade en lärjunge <i>Brudzewski</i>; icke häller denne -offentliggjorde något om saken. Det är svårt att afgöra -om det varit vetenskapliga skäl eller opinionens våld, som -sålunda åstadkom, att frågan uppsköts ifrån man till man. -Kopernikus själf, som väl må antagas hafva erhållit de -första ideerna till sitt system af Brudzewski, hvilken var -hans förste lärare, uppsköt i 36 år offentliggörandet af sin -åsikt. Han säger väl på ett ställe, att han gjorde detta -af samma skäl, hvarför Pytagoräerna blott sins emellan -meddelade sig om sina åsikter, “emedan hopen dock ej -förstod hans lära“. I ett annat af hans yttranden framlyser -dock en annan orsak. Han omtalar, huru han af sina -vänner blifvit nästan tvungen till offentliggörande af sitt -arbete och fortsätter: “Bland dem var framför alla den -i hvarje vetenskap berömde kardinalen Nikolaus Schönberg, -ärkebiskop i Capua och efter honom en mig tillgifven vän, -biskop Tiedeman Giese från Culm. — Denne senare har -nämligen ofta manat mig och stundom med förebråelser -uppfordrat mig att låta mitt värk komma i dagen, som -jag hållit tillbaka och undandragit offentligheten icke i 9 -utan i 4 gånger 9 år. Äfven några andra lärda män -hafva föreställt mig, att jag icke längre af <i>fruktan</i> skulle -vägra att göra mina arbeten bekanta till gagn för alla -matematiker.“ Han lät äfven slutligen öfvertala sig och -lämnade i Gieses händer handskriften till sitt värk “<i>Om -omloppen</i>“, till hvilket han hade den lyckliga idén att -bifoga en tillegnan till påfven. Här heter det: “Jag tillegnar -Eders Helighet mitt värk, för att hvar och en, både -lärda och olärde skola se, att jag icke söker undvika bedömande -och granskning. Eder auktoritet och Eder kärlek -till vetenskaperna i allmänhet och matematiken i synnerhet -skola blifva mig en sköld mot onda och nedriga belackare, -äfven om ordspråket säger, att mot smädarens bett finnes -intet läkemedel. —— Om lättsinniga eller okunniga människor -vilja missbruka några utdrag ur den Heliga skrift -(för att vederlägga hans åsikt), så skall jag ej låta detta -invärka på mig; jag föraktar deras fåvitska angrepp. Har -icke Lactantius, den berömde skriftställaren, men svage -matematikern, förlöjligat de personer, som trodde på jordens -klotform? Vore det då att förvåna sig öfver, om detta -äfven skulle blifva min lott? Matematiska sanningar böra -bedömas endast af matematiker. Om jag icke bedrager<span class="pagenum"><a name="Page_27" id="Page_27">[27]</a></span> -mig, skola för öfrigt mina arbeten vara till nytta för -kyrkan, hvars högsta ledning Ers Helighet för närvarande -har i sina händer.“ Giese öfverlämnade handskriften åt -Rheticus, Kopernikus’ lärjunge. Denne i sin ordning öfverlämnade -bestyret om tryckningen åt den lutherske predikanten -Osiander, hvilken slutligen ombesörjde den samma -efter att dock hafva uteslutit Kopernikus’ tillegnan till -påfven och i stället bifogat ett af honom själf skrifvet -företal “Om detta värks hypoteser“, i hvilket, tvärt emot -Kopernikus’ afsikt, åsikten om jordens rörelse framhölls -såsom ett blott antagande utan värklighet. — Kopernikus -öfverlefde ej tryckningen af sitt arbete. På dödsbädden -skall han hafva erhållit de första arken däraf.</p> - -<p>I det föregående har blifvit visat, hvaruti det nya af -Kopernikus’ system bestod, huru det uppkommit genom -<i>en i geometriskt afseende obetydlig ändring af det Ptolemäiska -systemet</i> och vi hafva antydt de för vetenskapen främmande -omständigheter, som utgjorde det svåraste hindret för -det sammas utbredning. Härtill kom nu äfven, att de af -Kopernikus framstälda skälen ej voro af den natur, att -de kunde blifva särdeles värksamma på dem, som voro -genomträngda af det gamla föreställningssättet. Hufvudsumman -af Kopernikus’ skäl kan i korthet sammanfattas -på följande sätt. Hvad först den dagliga rörelsen beträffar, -anmärker han det orimliga däruti, att alla de olika planeterna -och fixstjärnssferen skulle, ehuru åtskilda den ena -från den andra följas åt i sin rotation kring jorden. Han -påvisar äfven, hvilken oerhörd hastighet det skulle kräfvas, -särdeles för den längst aflägsna fixstjärnsferen, för att den -skulle hinna med denna rotation på en dag. Och huru -mycket enklare gestaltar sig icke saken, om man låter -stjärnsferen och planeterna vara orörliga och gifver åt jorden -en roterande rörelse, hvilken i alla händelser ej behöfver -medföra en så ofattlig hastighet! Beträffande jordens årliga -rörelse lade han till stöd för sin åsikt den omisskänneligen -större enkelhet detta antagande medförde. Huru olika i -de båda systemen; i hans eget solen helt enkelt omgifven -af ett antal cirkelformiga planetbanor, den ena utanför den -andra; och i det gamla systemet för hvarje planet en invecklad -apparat af deferent och epicykel. “I sanning, de -som konstruerat detta system, de hade, så att säga, haft<span class="pagenum"><a name="Page_28" id="Page_28">[28]</a></span> -till sitt förfogande alla delarna af en välskapad kropp, men -de hade däraf sammansatt ett vidunder, genom att sätta -lemmarna på oriktiga ställen!“</p> - -<hr /> - -<h2 id="ch3">3. <i>Galileo Galilei</i>, hans lif, hans upptäckter på -himmelen med kikarens tillhjälp.</h2> - -<p>Såsom blifvit nämt, afled Kopernikus strax innan hans -värk kom ut i tryck, och när striderna om det samma -uppstodo, var han icke längre själf till hands för att föra -försvarstalan. I lifstiden äflades han icke häller att med -sin egen person uppträda för sin åsikt. Han utarbetade i -lugn sina teorier och anförtrodde dem på sin höjd åt några -få vänner. Likasom hans åsikter sålunda saknade stöd af -hans egen personlighet, så var äfven, efter hvad som -anförts, hans bevisföring åtminstone icke för hans samtida -nödvändigt öfvertygande; särskilt var hans vederläggning -af Aristoteles’ och Ptolemäus’ motbevis ej kraftig nog. I -båda dessa afseenden fullständigades Kopernikus’ uppträdande -ett århundrade efter honom själf af <i>Galileo Galilei</i>.</p> - -<p>Denne märkvärdige man, son af en musiker i Florens, -föddes i Pisa 1564. Af sin fader bestämdes han ursprungligen -för läkareyrket, och han idkade äfven en tid medicinska -studier. Men hans håg drog honom snart öfver -från läkarebanan till naturvetenskapernas studium. Han -gjorde häruti så stora framsteg, att han redan vid tjugu -års ålder författat flere afhandlingar. År 1589 utnämdes -han till professor i Pisa. Tre år därefter flyttade han som -professor till Padua i den på denna tid i kultur och vetenskaper -framstående republiken Venedig. Det var här han -gjorde de berömdaste af sina upptäckter. Här utöfvade -han en storartad och fruktbringande lärarevärksamhet. Antalet -af hans åhörare skall stundom hafva öfverstigit 2,000 -personer. Furstar och ädlingar besökte honom och åtnjöto -hans enskilda undervisning. Bland dem omnämnes särskilt<span class="pagenum"><a name="Page_29" id="Page_29">[29]</a></span> -en prins Gustaf från Sverige. — För att emellertid i ro få -hängifva sig åt sina naturvetenskapliga undersökningar, -hvilka inkräktades af denna betydande lärarevärksamhet, -öfvergaf han sin plats i Padua, där han varit omgifven af -idel vänner och beundrare och anstäldes i Florens af storhertigen -af Toskana såsom hofmatematiker utan undervisningsskyldighet. -Här kom han emellertid i en omgifning, -som hvarken var honom själf så tillgifven icke häller i -allmänhet så frisinnad, som fallet varit i Venedig. Hans -vänner från Padua beklagade sig öfver hans oförsiktighet -att välja Florens till vistelseort. Det dröjde häller icke -länge, innan Galilei, mycket till följd af sitt öfverlägsna -och hårdnackade sätt att uppträda, förvärfvade sig en skara -af fiender bland munkarna och anhängarna af de gamla -Aristoteliska åsikterna, hvilka för hvarje ny upptäckt, som -han gjorde, kände marken glida under deras fötter. Stormen -mot honom nådde sin höjdpunkt, efter det han utgifvit -en skrift, i hvilken han sökte uppvisa att läran om jordens -rörelse ej stod i strid med den Heliga skrift<a name="FNanchor_4_4" id="FNanchor_4_4"></a><a href="#Footnote_4_4" class="fnanchor">[4]</a>. Så följde -hans resa till Rom och den ryktbara processen, genom -hvilken han dömdes att afsvära sina åsikter. Efter denna -tid blef hans kraft bruten. Dömd till enslighet och tystnad, -hade han ingen möjlighet att med samma eftertryck som -förr fortsätta sina vetenskapliga undersökningar. Han afled -i sin villa Arcetri nära Florens 1642.</p> - -<div class="footnote"> - -<p><a name="Footnote_4_4" id="Footnote_4_4"></a><a href="#FNanchor_4_4"><span class="label">[4]</span></a> Bland alla Galileis arbeten var detta det, som sedermera strängast -blef förbjudet.</p></div> - -<p>Galileis värksamhet var af betydelse ej blott för astronomien, -utan äfven för öfriga naturvetenskaper. Såsom -egendomligt för hans arbeten, gent emot den föregående -riktningen inom vetenskapen, kan betecknas, att han i hvarje -fråga vädjade till erfarenheten, lämnande åsido hvarje förutfattad -mening och hvarje auktoritet. I detta afseende är -han den moderna vetenskapens grundare. Under det hans -samtida t. ex. på god tro antogo Aristoteles’ lagar för -kroppars fall, enligt hvilka kroppar falla fortare, ju tyngre -de äro, så företog sig Galilei att från det lutande tornet -i Pisa samtidigt nedsläppa föremål af högst olika tyngd. -Han fann på detta sätt sina <i>fallagar</i>: att alla kroppar, -tyngre och lättare falla <i>lika fort</i> och med en hastighet i -hvarje ögonblick, som växer i samma mån som den tid<span class="pagenum"><a name="Page_30" id="Page_30">[30]</a></span> -kroppen hållit på att falla, hvarförutom den tillryggalagda -vägen växer såsom den förflutna tiden multiplicerad med -sig själf. Att värkligen somliga kroppar synas falla långsammare -än andra, t. ex. en fjäder långsammare än en -sten, förklarade Galilei bero på en biomständighet, nämligen -luftens motstånd mot rörelsen. Den <i>empiriska</i> (= försöks-) -metod, han använde, var på hans tid så illa aktad, att -hans kolleger, för att uttrycka sitt misshag, mången gång -störde hans försök med ovärdiga uppträden, hvisslingar -och oväsen. De anade ej att dessa fallförsök skulle blifva -grundstenen för en ny viktig vetenskap, <i>dynamiken</i> eller -rörelseläran. — Aristoteles höll före, att det beror på -kroppars form, om de sjunka eller flyta i vatten (eller -andra vätskor). Sålunda antog han, att is är tyngre än -vatten, men flyter på vattnet, emedan den är platt. Ingen -hade före Galilei fallit på den tanken att undersöka saken -genom att af samma ämne förfärdiga kroppar af olika form, -för att öfvertyga sig, att de sjunka eller flyta oberoende -af deras form och beroende blott af ämnets tyngd. — Aristoteles -indelade kropparna på jorden i två slag: tunga, -som hafva en benägenhet att falla, nämligen jord och vatten, -samt lätta, hvilka hafva en benägenhet att stiga, såsom -luft och eld. Galilei visade däremot, att <i>alla</i> kroppar äro -tunga och dragas mot jorden, och att, om en kropp synes -lätt, t. ex. flyter på vatten, så beror detta icke på en hos -kroppen inneboende drift att stiga uppåt, utan därpå, att -den är mindre tung än den kropp, som omger honom. -I många andra punkter höll han sålunda räfst med det -gängse föreställningssättet och ersatte fördomarna med erfarenhetsrön.</p> - -<p>Galilei gjorde äfven en mängd för det praktiska lifvet och -för vetenskapen nyttiga uppfinningar. Sålunda fann han -redan som ung studerande, då han af en händelse iakttog -svängningarna hos en taklampa i en kyrka, att dessa svängningar -voro, hvad man kallar <i>isokrona</i>, d. v. s. att till -hvarje svängning, stor eller liten, åtgår lika lång tid. Han -förstod ock den betydelse för tidemätningen, som låg i denna -omständighet, i det att en dylik apparat, bestående af t. ex. -en kula upphängd med en tråd eller en stång (<i>pendel</i>) -kunde tjäna till uppmätning af olika tidsrymder i förhållande -till hvarandra. Svängningstiden för pendeln är blott -beroende af dess längd. Vill man hafva en pendel, som<span class="pagenum"><a name="Page_31" id="Page_31">[31]</a></span> -utför hvarje svängning på precis <i>en</i> sekund, får man göra -den <i>en</i> meter lång. Galilei synes hafva tillämpat denna -metod för tidmätning blott för medicinskt bruk, för räknande -af pulsens slag. Det blef holländaren <i>Huygens</i> förbehållet, -att med pendelapparaten förena ett maskineri af -kugghjul och en drifkraft (lod eller fjäder), hvarigenom -våra vanliga pendelur voro uppfunna. Pendeln spelar vid -uret just den rollen, att genom sin egenskap att utföra -hvarje svängning på en noga bestämd tid, <i>reglera</i> den -rörelse hos hjulen och visaren, som drifkraften <i>åstadkommer</i>. -Innan dylika ur kommit i bruk, var man för tidmätning -hänvisad antingen till solens rörelse (solvisare) eller till -s. k. sandur och vattenur. Ett sandur var ingenting annat -än hvad vi känna under benämningen timglas. Vattenuret -var en dylik inrättning, blott med den skilnad, att sanden -var ersatt af vatten. Galilei använde själf vattenur vid -bestämning af tiderna för kroppars fall. — Galilei är äfven -en bland dem, hvilka man tillskrifver uppfinningen af -<i>termometern</i>. Af Galileis öfriga uppfinningar skola vi inskränka -oss att beröra kikarens upptäckt, hvilken står i -närmaste samband med vårt ämne.</p> - -<p>År 1609 kom till Italien ett rykte om, huru en holländsk -instrumentmakare förfärdigat ett instrument, med hvilket -man var i stånd att närma aflägsna föremål till ögat. Det -berättas, att Galilei, sedan han erhållit denna underrättelse, -efter en natts arbete utgissat hemligheten. Faktiskt är, -att han i början af samma år konstruerade det instrument, -som benämnes den <i>Galileiska kikaren</i>, för öfrigt samma -apparat, som våra vanliga teaterkikare. Efter åtskilliga -försök lyckades han uppbringa kikarens förstoring ända till -100 gånger. Denna upptäckt väckte den största beundran -och uppståndelse. Beställningar på kikare ingingo från -alla håll hos Galilei. Venetianarna, för hvilka kikarens -användning till sjös framstod såsom det väsentliga och som -skattade sig lyckliga att vara i besittning af ett medel -att i god tid upptäcka möjligen annalkande fientliga fartyg, -belönade Galilei genom att erbjuda honom en väl aflönad -plats på lifstid i Padua. Blott Galilei föll på tanken att -rikta kikaren mot himmelen. På detta sätt gjorde han nu -en rad af för den tiden högst märkvärdiga upptäckter.</p> - -<p>Hans första mönstring gälde månen. Han fann, hvad -flere af forntidens astronomer anat, att månens yta företedde<span class="pagenum"><a name="Page_32" id="Page_32">[32]</a></span> -anblicken af ett landskap med bärgkedjor, bärgtoppar, -dalar och stora, släta partier af mörkare färg, hvilka han -ansåg vara haf; han kunde se, hur bärgen kastade skuggor -i solskenet och var i stånd att genom uppmätning af skuggornas -längd bestämma bärgens höjd. Enligt de allmänna -föreställningarna åter var hvarje himmelskropp ett väsen -af helt annan art än jorden; allt som syntes på himmelen -var oförgängligt och fullkomligt. Himlakropparnas form -var sferisk, emedan klotet var den mest fullkomliga geometriska -figur; och dessa sferers yta måste vara slät, emedan -deras fullkomlighet uteslöt hvarje ojämnhet.</p> - -<p>Den nästa himlakropp, på hvilken Galilei riktade sin -kikare, var planeten Jupiter. I stället för den välbekanta -glänsande stjärnan såg han nu en liten rund, belyst skifva, -en måne i smått format; och i närheten af den samma -upptäckte han fyra små stjärnor, som från dag till dag -ändrade läge. Det visade sig snart, att alla fyra hörde -till Jupiter; dessa stjärnor voro fyra månar, som kretsade -kring Jupiter i cirkelformiga banor, så som vår egen måne -omkring jorden. Han kallade dem för de Mediceiska stjärnorna -till det toskanska furstehuset Medicis ära. Berättelsen -om dessa sina upptäckter offentliggjorde Galilei i ett arbete -med titeln “Stjärnebudet“. Genom dessa upptäckter steg -än ytterligare hans rykte. Hertigen af Toskana belönade -honom med skänker, konungen af Frankrike bestälde nya -stjärnor, hvilka skulle bära hans namn, och kardinal Barberini, -hvilken såsom påfve senare anordnade processen mot Galilei, -författade ett ode till hans ära. Under tiden vägrade andra -att tro på upptäckterna, ja kunde icke förmås att genom -en blick i kikaren öfvertyga sig om förhållandet emedan, -som de föreburo, hvad man där såg allenast var en sinnesvilla, -framkallad af djäfvulen.</p> - -<p>Galilei öfvergick nu till studiet af planeten Saturnus, -hvilken i kikaren erbjöd en märkvärdig anblick. Han uppfattade -saken så, som om planetens skifva varit försedd -med tvänne öron eller handtag. Först Huygens lyckades -förklara denna företeelse, hvilken från tid till tid växlade -utseende efter Saturnus’ läge i förhållande till solen och -jorden och visade sig bero på en platt ring, som fritt sväfvande -omgaf planeten. Hos planeten Venus fann Galilei, -såsom Kopernikus redan förutspått, olika faser, allt efter -planetens ställning till solen, så att planeten, liksom månen,<span class="pagenum"><a name="Page_33" id="Page_33">[33]</a></span> -än syntes rund, än formad som en skära. Härmed var -påtagligen visat, att planeten hade klotform samt rörde sig -rundt omkring solen. — Galilei fann vidare med sin kikare -otaliga för blotta ögat osynliga fixstjärnor. Vintergatan -och andra smärre molnaktiga bildningar på stjärnhimmelen -(<i>nebulosor</i>) upplöste sig i hans kikare uti tätt hoppackade -stjärnor. — Slutligen riktade han kikaren på solen och -fann så på henne de s. k. <i>solfläckarna</i>, mörka fläckar, som -tid efter annan uppstå och småningom röra sig öfver solskifvan. -Galilei antog, likasom man nu för tiden håller -före, att dessa fläckar voro bildningar på solens yta. Af -deras rörelse slöt han till, att solen måste rotera omkring -sin axel och bestämde nära riktigt rotationstiden till en -månad. Från annat håll, där man icke ville höra talas -om, att solen skulle vara behäftad med dylika ofullkomligheter, -sökte man göra troligt, att dessa fläckar härrörde af -mörka kroppar, som passerade förbi solskifvan. De franska -och österrikiska konungahusen täflade om äran att fästa -sina namn vid dessa inbillade stjärnor, hvilka ock på den -tiden gingo under benämningen de Bourbonska eller de -Österrikiska stjärnorna.</p> - -<hr /> - -<h2 id="ch4">4. Galileis stora arbete om världssystemen, hans -försvar för läran om jordens rörelse.</h2> - -<p>Alla dessa undersökningar och upptäckter voro egnade -att rucka på det bestående åskådningssättet, och äfven om -de icke alla omedelbart spelade en roll för undanträngandet -af de gängse astronomiska föreställningarna, så hafva de -dock i så måtto bidragit därtill, som de försatte de ofelbara -Aristoteliska lärorna i misskredit. — Länge hade -Galilei, som han själf berättar, varit betänkt på, att i ett -enda arbete sammanfatta allt hvad skäl och bevis hette för -att vederlägga de gamla världssystemen och försvara det -Kopernikanska. Omsider kom äfven denna afsikt till fullbordan -i hans mest berömda arbete: “Samtal om de två<span class="pagenum"><a name="Page_34" id="Page_34">[34]</a></span> -världssystemen, det Ptolemäiska och det Kopernikanska.“ -Detta värk är indelat i fyra afdelningar. Den första afdelningen -behandlar Aristoteles’ indelning af världen i jordiska -och himmelska ting, af hvilka de förra äro förgängliga och, -när de röra sig, röra sig rätlinigt mot världens medelpunkt, -d. v. s. falla mot jorden, de senare däremot äro fullkomliga -och oförgängliga och hafva den egenskapen att -röra sig i cirkelformiga banor. Galilei söker visa, att de -jordiska och himmelska tingen äro af samma art — ex. -månen — och att himmelen äfven är underkastad förändringar — ex. -1) de ofta uppträdande och åter försvinnande -kometerna, 2) uppflammandet af tvänne nya stjärnor -åren 1572 och 1601, 3) solfläckarna, hvilka uppstå och -åter försvinna på solen.</p> - -<p>I den andra afdelningen följer frågan om jordens rotation. -Utom Ptolemäus’ bevis mot jordens rotation, som redan blifvit -omnämt, anfördes i hufvudsak häremot följande. Hvarje föremål, -som kastas rätt upp i luften, nedfaller på samma ställe, -hvarifrån det uppkastades. Detta vore omöjligt, om jorden -rörde sig, ty medan stenen är i luften, skulle jorden likasom -glida undan under honom och han skulle då nedfalla bakom -det ställe där han blifvit uppkastad. Fåglarna skulle icke -våga lämna sina bon af fruktan att aldrig finna vägen tillbaka. -Skott, som afskötos i en viss riktning, skulle afvika -från den samma. Dessutom skulle genom denna rörelse -uppstå en beständig stormvind, hvilken skulle blåsa omkull -alla på jorden befintliga föremål, i det föremålen, som åtfölja -jorden i dess rörelse, skulle genomskära den omgifvande -luften.</p> - -<p>Hvar och en som företagit sig, att från däcket af en -framilande båt kasta ett föremål rätt upp i luften, inser -grundlösheten af dessa anmärkningar. Föremålet nedfaller -på samma plats af däcket, där det kastades upp, oaktat -båten är i rörelse, och faller ej i sjön akterut. Detta beror -därpå, att föremålet i det ögonblick, det uppkastades, innehade -samma framåtskridande rörelse som fartyget och fortfarande -behåller denna rörelse, sedan det lämnat handen. -Detta var ock Galileis motbevis: alla kroppar på jorden, -de må hvila på den samma eller befinna sig i luften, ja -luften själf, deltaga i jordens rörelse; och <i>den rörelse, de en -gång hafva, den kunna de icke af intet förlora</i>. Det sista är -hvad man kallar kropparnas <i>tröghet</i>, en för rörelseläran<span class="pagenum"><a name="Page_35" id="Page_35">[35]</a></span> -ytterst viktig egenskap, som var okänd för de gamle, -hvilka ansågo, att för hvarje rörelse erfordrades en oupphörligt -pådrifvande kraft. Om luften medföljer i jordens -rörelse, så kan ju icke häller någon vind af oss förnimmas.</p> - -<p>Efter detta anför Galilei sina egna skäl <i>för</i> jordens -rotation, hvilka i sina hufvuddrag kunna sammanfattas på -följande sätt. Är det först och främst sannolikt, att den -ofantliga fixstjärnsferen roterar kring den obetydliga jorden? -Ytterligare, om fixstjärnsferen, som själf roterar under -loppet af 24 timmar, har makt att i denna rörelse draga -med sig de från den samma åtskilda planeterna, huru skulle -jorden ensam kunna undandraga sig detta inflytande och -förblifva i hvila? Om man granskar himmelskropparnas -rörelser, så finner man vidare, att deras omlopp är desto -långsammare, ju längre bort de äro belägna. Jupiters -månar äro de himmelskroppar, som ligga närmast sitt -centrum (Jupiter). Den närmaste månen behöfver till sitt -omlopp kring Jupiter blott 42 timmar, den andra 2½ dag, -den tredje 7 dagar, den fjärde 16 dagar; vår egen måne -behöfver till sitt omlopp en månad, Jupiter, som ligger -betydligt längre bort, 12 år och Saturnus, den aflägsnaste -planeten, 30 år. Är det icke orimligt, att sedan omloppstiderna -sålunda vuxit med afstånden, den yttersta fixstjärnsferen -skulle hafva en omloppstid af 24 timmar? Pekar -icke analogien på, att denna sfer bör hafva en ytterst -långsam rörelse eller rent af vara orörlig? Och detta kan -man antaga, om man tillskrifver jorden en rotation på 24 -timmar. Sålunda får banan af ett föremål på jorden, såsom -sig bör, den minsta omloppstiden, emedan denna bana är -den minsta af alla, som förekomma.</p> - -<p>En för Galileis tid betecknande invändning var den, -att om jorden såsom Kopernikus antager, hade två rörelser, -den dagliga och den årliga, så borde den vara försedd med -någon lem eller led, ty t. ex. djuren hafva ju olika lemmar -för att utföra olika rörelser. En enda blick på rörelsen -hos ett vagnshjul, som vrider sig kring sin axel, medan -det samtidigt rör sig framåt, borde hafva öfvertygat om, -att en och samma kropp kan samtidigt hafva två olika -rörelser. Galilei tillgriper emellertid icke detta försvar, -utan säger blott, att djuren hafva sina lemmar icke för att -röra sig själfva utan för att röra olika delar af sin kropp. -Mot den anmärkningen, att jorden, såsom en förgänglig<span class="pagenum"><a name="Page_36" id="Page_36">[36]</a></span> -skapelse, omöjligt skulle kunna röra sig beständigt, utan -att, såsom djuren, då och då genom hvila hämta nya krafter, -svarar Galilei, att djuren aldrig hvila från sina “naturliga“ -rörelser, utan blott från de oväsentliga. Så länge -djuret lefver, andas det och hjärtat upphör först med döden -att slå.</p> - -<p>I den tredje afdelningen af boken kommer ordningen -till jordens årliga rörelse kring solen. Stjärnsferen omsluter -alla planetbanorna. Att jorden icke kan befinna sig i medelpunkten -för dem, det framgår däraf, att planeternas afstånd -från jorden undergå högst betydliga förändringar. Att åter -planeternas afstånd från jorden äro högst olika vid olika -tider, det följer af “de nya iakttagelserna“ (med kikaren). -Då planeterna synas ljus-svaga, ligga de långt borta från -jorden, och, i samma mån de närma sig till henne, tilltager -deras glans. Att Venus och Merkurius röra sig kring -solen, det kan man lätt sluta till af de fasväxlingar, som -“nyligen“ blifvit upptäckta hos Venus. Endast månen rör -sig omkring jorden. Skulle någon haka sig fast vid denna -omständighet, så hänvisas på Jupiter, som omkretsas af 4 -månar. I Jupiterssystemet har man för öfrigt en bild i -smått af hvad solsystemet är i stort. — Men antag, att -man ej på annat sätt visste, antingen det är solen eller -jorden som rör sig; man skulle då kunna skaffa sig en -öfvertygelse härutinnan sålunda. Alla planeterna röra sig. -De äro alla mörka kroppar, som låna sitt ljus af solen, -och så är äfven jorden. Det ligger då närmare att antaga -en rörelse hos jorden, likasom hos planeterna, än hos -solen, hvilken, likasom fixstjärnorna, tillhör en annan -grupp af himmelskroppar, nämligen de själflysande. Det är -därför påtagligt, att solen och fixstjärnorna äro orörliga. — Vidare -föredragas Kopernikus’ skäl, hvarjämte Galilei -visar, huru från Kopernikus’ ståndpunkt vändpunkterna i -planeternas rörelser enkelt förklaras. — Egentligen borde -jordens rörelse omkring solen åstadkomma en skenbar -rörelse hos fixstjärnorna, men himmelssferen är för långt -aflägsen för att någon sådan rörelse skulle blifva märkbar.</p> - -<p>Den sista afdelningen af Galileis arbete är egnad åt -betraktelser öfver <i>ebb och flod</i> eller det fenomen, att hafvets -vatten under dagens lopp tvänne gånger stiger (flod) och -tvänne gånger faller (ebb). Vi veta nu för tiden, att detta -beror därpå, att månen likasom en magnet drager till sig<span class="pagenum"><a name="Page_37" id="Page_37">[37]</a></span> -oceanernas vatten, så att hafvets yta buktas uppåt på de -ställen, öfver hvilka månen ligger. Äfven på den rakt -motsatta sidan af jorden uppstår en likadan höjning, beroende -däraf, att jorden drages starkare till månen, än det -på detta ställe liggande vattnet, som attraheras svagare, -emedan det är något längre aflägset från månen. Då månen -nu för hvarje dag beskrifver ett hvarf kring jorden, så -måste, för ett och samma ställe på jorden, en höjning af -vattnet tvänne gånger inträffa, dels då månen befinner sig -öfver den ifrågavarande delen af hafvet, dels då månen -befinner sig öfver den motsatta sidan af jorden. <i>Kepler</i>, -Galileis berömde samtida, framstälde denna förklaring af -ebb och flod; och Galilei uttrycker sin förvåning öfver, att -en så skarpsinnig man som denne, i detta afseende kunde -så förirra sig. Själf var han nämligen af annan åsikt. -Han ansåg hafvets ebb och flod såsom en omedelbar följd -af jordens rörelse. Hur därvid tillgår kan man enligt -Galilei åskådliggöra genom en skål med vatten: står skålen -stilla är äfven vattnet i hvila; men rör man skålen något -åt sidan börjar vattnet genast skvalpa. Här är ej platsen -att närmare ingå på Galileis tankegång, som — man måste -erkänna det — är bra förledande. Galilei fäste stor vikt -vid denna sin förklaring och ansåg sig i och med den -samma hafva gifvit ett af de viktigaste bevisen för jordens -rörelse.</p> - -<hr /> - -<h2 id="ch5">5. Kätteriförföljelsen mot Galilei.</h2> - -<p>Härmed hafva vi anfört några hufvudsakliga punkter -af hvad Galilei hade att andraga mot sin samtids åsikter. -Det stora antal anhängare, han genom sin lärarevärksamhet -förvärfvade, visar också, att hans motståndares skäl, hvilka -synas <i>oss</i> inskränkta, äfven på den tiden kommo till korta, -när det kom till allvarlig undersökning. Men, såsom vi -anmärkt, det gälde här icke blott skäl och motskäl. Det -gälde att dana om en hel världsuppfattning, som under -sekler slagit djupa rötter i människonaturen och omhvärft -alla föreställningar. Det gälde att tala till en massa personer, -hvilka, för öfrigt måhända högst framstående, önskade<span class="pagenum"><a name="Page_38" id="Page_38">[38]</a></span> -blunda för den yttre erfarenheten, genomträngda som de -voro af en instinkt att icke se och dock tro. Om vi betänka, -huru medeltidens folk från släkte till släkte uppfostrats -i undergifvenhet för de åsikter, de ärft af högre -stående folk, så var det äfven helt naturligt, att man med -största allvar kunde söka vederlägga alla förståndsskäl -med ett enkelt veto, hämtat ur gamla nedärfda läror. -Och man kan ej häller förundra sig, om myndigheterna i -sin välmening gingo för långt, då det gälde att försvara -öfvertygelser, som för dem själfva och för folket voro heliga, -emot den fara, som hotade från vetenskapens sida. Så -blef förföljelsen emot de nya idéerna en naturlig följd af -den föregående utvecklingen.</p> - -<p>Redan Kopernikus var på sin tid utsatt för angrepp. -Men dels hade han icke offentligt uttalat sig, dels voro -dessa åsikter ännu så sällsynta, att allvarligare åtgärder -icke voro af nöden. Man nöjde sig med att göra honom -löjlig. Så framstäldes han bland annat såsom pajas uti -komedier. Martin Luther — hvilken kännetecknade <i>astrologien</i>, -eller det då för tiden ytterst vanliga bruket att af -stjärnornas lägen förutsäga människors öden, såsom en “fin, -om äfven något osäker konst“ — skall om Kopernikus hafva -fält det yttrandet att: “Den narren vill vända upp och ned -på hela konsten Astronomia; men den Heliga skrift säger -oss att Josuah befalde solen stå still och icke jorden.“ -På samma sätt framdrogos en mängd andra bibelställen -såsom bevis emot Kopernikus, såsom psalm 93: “Nu är -jorden väl grundad och skall icke kunna flyttas“, och berättelsen -om solförmörkelsen vid Jesu död, som varade i -tre timmar, hvilket skulle varit omöjligt, om jorden rört -sig, o. s. v. I det stora hela brydde man sig emellertid -på den tiden icke mycket om nyheterna och till och med -påfven hade ingenting att invända mot Kopernikus’ till -honom egnade företal.</p> - -<p>Annorlunda gestaltade sig saken i Italien på Galileis -tid. Genom Galileis föreläsningar och genom hans stora -auktoritet hade de Kopernikanska åsikterna vunnit en så -stor spridning, att från kyrkans synpunkt värklig fara ansågs -vara förhanden. Åtgärder måste vidtagas och lämpliga -medel funnos. År 1542 grundlades af påfven Paul III en -undersökningsdomstol, kallad General-Inkvisitions-Kongregationen, -hvilken erhöll till uppgift att vaka öfver och bestraffa<span class="pagenum"><a name="Page_39" id="Page_39">[39]</a></span> -alla sådana handlingar, som kunde betraktas såsom -brott mot religionen och kyrkan. Den skulle söka återföra -till sanningen alla, som förirrat sig och bestraffa dem som -framhärdade i förryckthet eller fördömda åsikter. De kardinaler, -som voro denna domstols tjänstemän eller s. k. -<i>Inkvisitorer</i>, voro bemyndigade att i hela kristenheten inskrida -på hvarje ort och mot hvar och en, som gjorde sig -skyldig till afvikelse från den katolska tron eller var misstänkt -för kätteri. De ägde rätt att fängsla och (äfven till -döden) döma sådana personer. Det var denna institution, -som tog saken om hand.</p> - -<p>Galilei hade, som nämt, i Florens förvärfvat sig många -ovänner. En ordnad rörelse uppstod där mot honom och -slutade med en formlig angifvelse hos påfven Paul III mot -Galilei såsom kättare och mot de kopernikanska lärorna -såsom irrläror. Påfven tillsatte en komité för undersökning -af förhållandet, och denna komité utlät sig om de kopernikanska -åsikterna om jordens rörelse, “denna falska Pytagoräiska -lära“, såsom varande “vetenskapligt oriktiga och -stridande mot den Heliga skrift.“ Därefter utfärdade Index-kongregationen -för förhindrande af åsikternas spridning ett -dekret, genom hvilket Kopernikus’ värk “Om omloppen“ -samt ett arbete af munken Asturica, kallat “Job“ och handlande -om samma åsikter, belades med kvarstad “tills de -blifvit rättade“. Ett tredje arbete af karmelitermunken -Foscarini blef “helt och hållet förbjudet och fördömt“, -emedan det sökte visa, att de ifrågavarande åsikterna ej -stodo i strid med den Heliga skrift. Kopernikus’ bok underkastades -äfven ett par år därefter en granskning och -utsläpptes sedan ånyo, rättad i den anda, att den framstälda -världsåsikten skulle framträda såsom ett blott antagande -utan värklighet. Så ändrad ansågs boken böra tålas, emedan -den innehöll “mycket i hög grad nyttigt för det allmänna“. -De ändringar, som vidtogos, inskränkte sig för det mesta -till strykningar af enskilda ord och uttryck. Så strökos -alla ställen, där jorden omtalades såsom en “stjärna“. Dessutom -insköts uttrycket “hypotesen om“ på alla ställen, där -det talades om jordens rörelse.</p> - -<p>Galilei hade, då frågan i Rom kom före, genast skyndat -dit, för att söka invärka på de maktägande. Men han -lyckades icke härutinnan. Han mottogs visserligen på grund -af sitt stora anseende synnerligen vänligt af kardinalerna<span class="pagenum"><a name="Page_40" id="Page_40">[40]</a></span> -och påfven, hvilken, efter hvad han själf berättar, sade -honom, att Galilei, “såväl hos honom själf som hos hela -Kongregationen stod så högt i aktning, att de icke lätteligen -skulle lyssna till förtalet om honom, och att, så länge -<i>han</i> lefde, Galilei säkert kunde därpå lita.“ Icke förty -erhöll kardinal <i>Bellarmin</i> i uppdrag, att för sig inkalla -Galilei och förkunna honom Kongregationens åsikt i frågan. -Denna Galileis audiens var sannolikt af rent enskild natur, -och ett aktstycke, som vid den senare tillkomna rättegången -mot Galilei framdrogs såsom ett bevis, att Bellarmins -förfarande mot Galilei varit af officiel art, anses vara förfalskat. -I själfva värket erhöll Galilei en tid efter sitt -besök af kardinalen ett egenhändigt underskrifvet intyg af -innehåll, att Galilei icke, såsom kringgående rykten visste -förtälja, inför honom eller eljes, så vidt han hade sig bekant, -afsvurit sina åsikter, utan att Bellarmin endast meddelat -honom Kongregationens förklaring, att Kopernikus’ -lära “stode i strid mot den Heliga skrift och därför icke -kunde hållas för sann eller försvaras“. Ett ytterligare försök -af Galilei, att, efter det Urban VIII bestigit den påfliga -stolen, utvärka återtagandet af förbudet mot Kopernikus’ -böcker, ledde icke häller till något resultat.</p> - -<p>Huru mäktigt detta Kongregationens förbud värkade, -kan man inse af den ytterliga försiktighet, med hvilken -man efter dess utfärdande måste bemantla hvarje däremot -stridande åsikt. Så beledsagade Galilei en afskrift af sin -afhandling om ebb och flod, som han öfversände till ärkehärtig -Leopold af Österrike, med ett bref, där det heter: -“Jag vet, att man måste tro och lyda myndigheterna, -emedan deras uttalanden härflyta från en djupare insikt, -till hvilken min obetydliga ande icke af sig själf kan nå; -jag betraktar därför denna skrift, som grundar sig på antagandet -af jordens rörelse, såsom en dikt eller dröm. Men -äfven diktare sätta stundom värde på en eller annan af -sina fantasier. Så lägger jag värde på min ——— och -sänder den, på det att det ej skall gå denna, såsom andra -af mina upptäckter, hvilka man velat taga ifrån mig, utan -att andra personer skola kunna intyga, att jag varit den -förste, som drömde om ett dylikt hjärnspöke.“ Med samma -af samhällsförhållandena betingade slughet gick han tillväga -vid författandet af boken “Om de båda världssystemen“. -Den är skrifven i form af ett samtal mellan tvänne anhängare<span class="pagenum"><a name="Page_41" id="Page_41">[41]</a></span> -af Kopernikus, Sagredo och Sarpi samt en företrädare af -de gamla åsikterna, benämd Simplicius. De båda förre -anföra ständigt de starkaste och mest bevisande skälen, -men icke förty får den i ordväxlingen svagare Simplicius -alltjämt det sista ordet. Hvad Galilei afsåg med detta lilla -bedrägeri, vann han äfven, i det hans bok af censorerna -blef anbefald till tryckning. Först när det var för sent, -kom man underfund med misstaget. Agitationer sattes i -gång, man sökte inbilla påfven, att Galilei i Simplicius’ -person velat förlöjliga honom — och det ryktbara åtalet -af 1633 följde.</p> - -<p>Galilei måste å nyo begifva sig till Rom, där en lång -ransakning påbörjades, under hvilken han tidtals befann -sig i lindrigt fängelse i Inkvisitionspalatset, men för det -mesta tilläts att bo i det toskanska sändebudets palats. -Förhören skedde för slutna dörrar och Galilei förbjöds vid -påföljd af de strängaste straff att yppa, hvad som förekommit. -Det lades honom till last att hafva brutit emot -kardinal Bellarmins befallning att “på intet sätt hylla eller -utbreda“ de skriftvidriga åsikterna och att hafva fört censorerna -bakom ljuset. Förgäfves förklarade han sig icke -kunna ihågkomma, att detta förbud blifvit honom meddelat. -Man stälde mot denna förklaring de tydliga ordalagen i -ett bland Inkvisitionens handlingar funnet aktstycke, utan -underskrift, och som, efter hvad den senare forskningen -synes hafva ådagalagt, sannolikt var förfalskat. Förgäfves -företedde han kardinal Bellarmins intyg. Saken antog en -hotande natur. Man hade ännu i minne, huru <i>Giordano -Bruno</i> med döden på bålet fått plikta för sina åsikter, -bland annat om jordens rörelse och världarnas flertal.<a name="FNanchor_5_5" id="FNanchor_5_5"></a><a href="#Footnote_5_5" class="fnanchor">[5]</a> -Galileis vänner uppmanade honom också enständigt att -begagna det tillfälle, som erbjöds honom, att afsvärja sina -åsikter. Han beslöt sig också slutligen därför efter en -strid med sig själf, som enligt samtidas vitnesbörd fullständigt -nedgjorde den då 70-årige gubben.</p> - -<div class="footnote"> - -<p><a name="Footnote_5_5" id="Footnote_5_5"></a><a href="#FNanchor_5_5"><span class="label">[5]</span></a> Se n:r 18 af Verdandis Småskrifter, <i>Giordano Bruno</i>.</p></div> - -<p>Så fördes Galilei den 23 juni 1633 till Minervakyrkan -i Rom, där den af anseende till personen mildrade domen -upplästes. Det heter i den samma: “Med anropande af -vår Herres Jesu Kristi heliga namn och den ärorika modern -och obefläckade jungfrun Maria, påstå, förkunna, döma och<span class="pagenum"><a name="Page_42" id="Page_42">[42]</a></span> -förklara vi genom detta slutliga utslag, som vi i sittande -domstol efter tillkallande af de ärevördiga teologie doktorerna -och juris doktorerna såsom våra rättsfullmäktige -och enligt deras betänkande, här fälla: ——— att du, ofvannämde -Galilei, efter hvad under processen förekommit och -du själf som ofvan tillstått, inför denna heliga domstol gjort -dig särdeles misstänkt för kätteri, d. v. s. att du trott och -fasthållit en lära, hvilken är falsk och stridande mot den -Heliga skrift, nämligen: att solen är jordbanans medelpunkt -och att den samma icke går från öster till väster, att jorden -rör sig och icke är världens medelpunkt och att denna -åsikt kan hållas för sann och försvaras, sedan den dock -blifvit befunnen och förklarad stridande mot den Heliga -skrift; att du till följd häraf är hemfallen åt alla domar -och straff, som genom de heliga lagarna och andra allmänna -och särskilda stadgar mot dylika felande blifvit bestämda -och stadfästade. Härifrån vilja vi förklara dig fri, om du -med uppriktigt hjärta och ohycklad tro afsvär, fördömer -och förbannar ofvannämda irrläror och kätterier och hvarje -annan villfarelse, som strider mot den katolska och apostoliska -kyrkan, enligt det formulär, som dig af oss förelägges. -På det att denna din svåra och fördärfliga villfarelse och -olydnad ej skall blifva helt och hållet ostraffad, så bestämma -vi, att din bok “Samtal af Galileo Galilei“ genom en offentlig -förordning skall förbjudas; dig själf döma vi inför denna -heliga rätt till fängelse för en tid, hvilken af oss närmare -bestämmes och ålägga dig såsom en tjänlig botöfning, att -under trenne år en gång i veckan uppläsa de sju botpsalmerna, -förbehållande oss att mildra, ändra, helt och -hållet eller delvis upphäfva nämda straff och botplikter.“ -Af de sju kardinaler, som suttit till doms, hade blott fyra -underskrifvit denna dom. Efter domens uppläsande uttalade -Galilei knäböjande ett edsformulär, hvari han högtidligen -afsvor sina ofvan anförda åsikter. Härefter hölls Galilei -för formens skull tvänne dagar i fängelse. Sedan han därpå -en tid stått under uppsikt af erkebiskop Piccolomini i Siena, -tilläts han att flytta tillbaka till sin villa Arcetri utanför -Florens, dock under uttryckligt förbud att där umgås med -någon.</p> - -<p>Det är en omtvistad fråga, om Galilei under förhören -undergått tortyr. Några anse det sannolikt på grund af -ett yttrande i ett af protokollen, där det heter, “att man,<span class="pagenum"><a name="Page_43" id="Page_43">[43]</a></span> -emedan han icke syntes hafva sagt hela sanningen, skulle -skrida till sträng undersökning.“ På slutet skall han dessutom -hafva lidit af ett bråck, den vanliga följden af ett -visst slags tortyr.</p> - -<p>En legend berättar, att Galilei, sedan han aflagt eden, -stampat i golfvet och utbrustit: “e pur si muove“ (“och -dock rör hon sig“). Det är emellertid högst otroligt, att -han i sin ställning vågat något dylikt. Men — såsom en -författare anmärkt — det var ej häller af nöden, ty snart -skulle dock från “världens fyra hörn“ samma rop med -växande styrka framtränga till hans domare, mångstämmigt -och förbittrat: e pur si muove.</p> - -<p>Genom kyrkans eget föranstaltande anslogos i alla -landsändar kungörelser om den fälda domen. Den ryktbarhet, -som frågan på detta sätt erhöll, torde icke minst -hafva bidragit till den hastiga spridning, Galileis åsikter -efter denna tid fingo, medan han själf bunden till tystnad -aftynade på sin villa.</p> - -<hr /> - -<h2 id="ch6">6. <i>Kepler</i> och <i>Newton</i>, himmelskropparnas värkliga -rörelser och den allmänna tyngden -såsom deras orsak.</h2> - -<p>I och med Galileis uppträdande erhöll den gamla -åsikten om jordens läge och roll i världssystemet sin dödsstöt. -Kopernikus’ lära om solsystemet, för så vidt den -gälde planeternas anordning kring solen som medelpunkt, -gick efter detta segrande ur striden. Den ene efter den -andre af vetenskapsmännen började bekänna sig därtill. -Men Kopernikus’ teorier hade en annan sida och de därmed -sammanhängande åsikterna skulle icke erhålla den varaktighet, -som sanningen förlänar. Under det Galilei faststälde -Kopernikus’ teorier i det första afseendet, arbetade samtidigt -<i>Johannes Kepler</i> (1571-1630) på deras reformerande i det -andra.</p> - -<p>Kepler, “astronomiens reformator“, utgick från en fattig -släkt i Schwaben. Hans fader tjänade hos flere fältherrar,<span class="pagenum"><a name="Page_44" id="Page_44">[44]</a></span> -och familjen förde till följd däraf ett kringirrande lif, under -hvilket sonens uppfostran försummades. Oaktat han dessutom -från födseln var svag och sjuklig — han föddes två -månader tidigare, än man enligt naturens ordning hade rätt -att vänta — utvecklades hos honom de mest framstående -andliga egenskaper. Men med den klara blick och det -genomträngande förstånd, hvarom flere af hans arbeten -senare buro vittne, parade sig en rakt motsatt benägenhet -för det underbara och mystiska, ett arf af hans moder, -som för sitt öfverspända lynnes skull var nära att blifva -bränd såsom häxa. Om nu äfven denna hans själsriktning -orsakat, att många af hans arbeten blefvo blotta fantasifoster, -så har dock hans benägenhet för det ovanliga i så -måtto varit af värde, som den i mycket betingat hans mod -och förmåga att bryta med de åsikter, som inom astronomien -på hans tid voro de enda saliggörande. — Keplers -första afsikt var att egna sig åt det presterliga yrket, och -han bedref för detta ändamål under flere år teologiska -studier. Men han hade redan gjort sig känd som en ifrig -anhängare af Kopernikus. Af detta skäl och, som det uppgifvits, -emedan han hade svårighet att förlika sig med den -s. k. Konkordieformeln med dess lutherska nattvardsdogm -och dogmen om Kristi kropps allestädes närvaro, blef han -af sina lärare förklarad olämplig till kyrkans tjänst. Utestängd -från den presterliga banan och därmed förenade -inkomster, egnade han sig nu uteslutande åt astronomien. -Så började han en lefnadsbana, full af motigheter och ekonomiska -bekymmer, under hvilken han ogästvänligt kastades -från den ena uppehållsorten till den andra och ofta var -nödsakad att för sitt uppehälle tillgripa ovärdiga hjälpmedel, -såsom astrologiska förutsägelser af personers öden och -politiska tilldragelser. Under sådana förhållanden utarbetade -Kepler med aldrig svikande flit sina astronomiska värk. -Af dem skola vi här blott kort anföra det, som gjort epok -i astronomiens historia.</p> - -<p>Vi erinra oss, huru förklaringen af planeternas rörelser -genom <i>en</i> deferent och <i>en</i> epicykel icke blef tillfyllestgörande -och att Ptolemäus tvangs att ytterligare tillägga cirkel efter -cirkel, hvar och en med sin medelpunkt på den näst föregående. -Likaså blef förklaringen med den excentriska -cirkeln icke tillfredsställande, utan att den ytterligare på -detta sätt påbättrades. Det samma hände Kopernikus. Blott<span class="pagenum"><a name="Page_45" id="Page_45">[45]</a></span> -i det stora hela gälde det, att planeterna likformigt rörde -sig i cirklar kring solen. Undersöktes saken närmare, så -voro dessa rörelser omkring solen behäftade med mångahanda -ojämnheter. För att ernå större likformighet -omordnade Kopernikus genom en enkel förändring det -Ptolemäiska systemet till sitt eget. Härigenom försvunno de -gamla kring jorden beskrifna deferentcirklarna, i det jorden -själf beskref en cirkel kring solen. Men för förklaringen -af de återstående ojämnheterna i rörelserna, måste han -låta hela virrvarret af de efter hand tillkomna småcirklarna -stå kvar. Detta gäller dock blott såsom ett allmänt drag; -ty i själfva värket vidtog han häri åtskilliga förändringar, -hvilka emellertid såsom oväsentliga ej här kunna beröras. -Hufvudsaken är, att Kopernikus kvarstod på den ståndpunkt, -från hvilken man sökte förklara himmelskropparnas -banor genom cirkelformiga och -likformiga rörelser, enkla eller -sammansatta.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 350px;"> - -<img src="images/fig9.png" width="350" height="250" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 9.</i></p> - -</div> - -<p>Det var Keplers förtjänst att, -efter otaliga misslyckade försök -i samma väg, uppgifva denna -ståndpunkt. Han uttänkte en -metod att ur observationerna -på planeterna leta sig till deras -afstånd från jorden vid -hvarje tillfälle. Med ett oerhördt -besvär behandlade han -sålunda en mängd observationer, -anstälda af den skicklige danske astronomen <i>Tyko -Brahe</i>. Han beräknade därefter planeternas afstånd och -läge i förhållande till solen, och kunde sedan så att säga -efter naturen afteckna deras banor kring solen på sitt papper. -Så fann han, att dessa banor voro ett slags långsträckta, -ovala figurer. I början såg det ut, som om de hade formen -af genomskäringen af ett ägg, men fortsatta undersökningar -visade, att de voro s. k. <i>ellipser</i>. En ellips är en figur af -i fig. 9 angifna utseende. Man kan upprita en sådan genom -att med nålar fästa båda ändarna af en tråd i tvänne punkter -S och S’ af ett papper, hvarefter man för en blyertspänna -öfver papperet, på sådant sätt, att tråden ständigt -är spänd af blyertspennan. Hvardera af punkterna S och -S’ säges vara en <i>brännpunkt</i> (fokus) till ellipsen. Måttet<span class="pagenum"><a name="Page_46" id="Page_46">[46]</a></span> -på ellipsens långsträckthet kallas för <i>excentricitet</i>. Så uppfann -Kepler sin <i>första lag</i>: att hvarje planet rör sig i en ellips, -i hvilkens ena brännpunkt <i>S</i> solen ligger. (Jmfr. den excentriska -cirkeln!) Detta var den värkliga rörelsen, efter hvilken -man så länge famlat, och till hvilken man sökt ansluta sig -genom att sammansätta cirkelrörelser den ena med den andra.</p> - -<p>Likasom Kepler frigjorde sig från antagandet af en -cirkelformig rörelse, så afstod han äfven från antagandet, -att rörelsen var likformig. Lika fördomsfritt som han undersökte -planetbanornas rundning, företog han sig att studera -den hastighet, med hvilken planeterna löpte i sina -banor ifrån punkt till punkt. Han upptäckte sålunda, att -planetens hastighet ändrar sig från punkt till punkt af dess -bana, ifrån det läge, där den är närmast solen, då hastigheten -är störst, tills den är längst aflägsen från solen, då -hastigheten är minst. Denna ändring fann han dessutom -försiggå på sådant sätt, att planetens s. k. <i>radius vektor</i> -(afståndet från solen till planeten) på lika stora tider öfverfar -lika stora ytor. Om planeten på två lika långa tider -beskrifver de båda olika styckena <i>AB</i> och <i>ab</i> af sin bana -(se fig. 9), så äger alltid ett sådant samband rum emellan -dessa båda sträckor, att de i figuren skuggade ytorna äro -lika stora, och detta hvar än dessa bågar <i>AB</i> och <i>ab</i> befinna -sig på planetbanan. Detta var Keplers <i>andra lag</i>, för -hvilken han af en samtida astronom fick uppbära den tillvitelsen, -att hafva omändrat det kopernikanska systemet, -“för att gifva ett slag åt kristendomen, på hvilken han -öfverflyttat sitt hat mot de andlige“. — Slutligen upptäckte -Kepler, att planeternas afstånd från solen äro på ett visst -sätt ordnade, i det att planeternas omloppstider och afstånd -stå i samband med hvarandra. Detta samband är sådant, -att om man väljer en planet, multiplicerar dess omloppstid -med sig själf och dividerar resultatet med hvad man erhåller, -om man två gånger multiplicerar planetens afstånd -från solen med sig själft, så erhåller man samma resultat, -hvilken planet man än valt; eller annorlunda uttryckt: -kvadraterna på omloppstiderna förhålla sig som kuberna -på medelafstånden. Detta var Keplers <i>tredje lag</i>. Enligt -den samma kan man utan vidare beräkna en planets afstånd -ifrån solen, om man iakttagit, huru stor hans omloppstid är.</p> - -<p>Genom dessa Keplers upptäckter hade man ernått så -stor enkelhet i solsystemets konstruktion, som kunde önskas;<span class="pagenum"><a name="Page_47" id="Page_47">[47]</a></span> -och denna enkelhet var äfven en borgen för åsikternas -sanning. En fråga återstod emellertid att besvara. <i>Hvad -var orsaken till alla dessa egendomliga rörelser hos planeterna?</i></p> - -<p>I älsta tider hyllades den uppfattningen, att gudarna -själfva använde sin tid till att köra solens spann öfver -himmelen och försätta stjärnorna i rörelse. Långt framskridna -från denna omedelbara ståndpunkt skrefvo Pytagoräerna -alla himlakroppars rörelser på Hestias räkning, på -en kraft utgående från urelden i världens medelpunkt. -<i>Huru</i> denna kraft värkade, synes icke hafva varit föremål -för deras eftertanke. På den tid, som sysselsätter oss, -kvarlefde antingen något minne af Pytagoräernas åsikt -eller ansåg man himlakropparna drifvas framåt af ett slags -hvirfvel, såsom löf för -vinden. Kepler synes -hafva tänkt på en magnetisk -kraft. Först den -engelske astronomen -<i>Isaak Newton</i>, professor -i Cambridge (1643-1727), -löste gåtan rätt, -i det han förklarade -att himmelskropparnas -rörelser äro betingade -uteslutande af deras -<i>tyngd</i>.</p> - -<div class="figcenter" style="width: 400px;"> - -<img src="images/fig10.png" width="400" height="240" alt="" /> - -<p class="caption"><i>Fig. 10.</i></p> - -</div> - -<p>En kropp kännes tung, emedan den drages emot jorden, -ungefär så som vore jorden en magnet. Samma orsak, -eller kropparnas tyngd, åstadkommer att de falla mot jorden. -Redan på Galileis tid var det fråga om, huru det skulle -gå, om månen vore en tung kropp. Det var Newtons förtjänst -att tänka ut denna tanke. Månen är — säger han — såsom -hvarje föremål här på jorden en tung kropp. -Den måste därför, såsom hvarje annan tung kropp, dragas -emot jorden. Denna jordens dragningskraft på månen är -tillräcklig att förklara månens omlopp kring jorden, i det -att månens kringgående rörelse kring jorden är af samma -art som rörelsen hos hvarje sten, som, sedan den blifvit -kastad, i en krökt bana faller mot jorden. Men — frågar -man med Galileis samtida — huru är det då möjligt att -månen icke faller ned på jorden? Låtom oss föreställa oss, -att vi från ett högt torn (<i>Tt</i> i ofvanstående figur) utkasta en<span class="pagenum"><a name="Page_48" id="Page_48">[48]</a></span> -sten i vågrät riktning (<i>t u</i>). Enligt den ofvan omtalade lagen -för kroppars <i>tröghet</i>, behåller stenen den framåtskridande -vågräta rörelsen, han erhöll, då han utkastades, allt under -det den samtidigt drages och faller i den lodräta riktningen -mot jordytan. Det är lätt att förstå, att på detta sätt en -böjd bana uppkommer. Den kroklinie stenen beskrifver -kallas för en <i>parabel</i> och har det utseende, som angifves -af den bugtade linien i figuren. Ju större den hastighet -är, med hvilken stenen utslungas från <i>t</i>, dess längre ifrån -tornets fot <i>T</i> nedfaller den, dess mera vidgar sig kastparabeln. -I allmänhet taget kan man väl antaga jordytan platt, så -långt man med en sten kan kasta. Men antag, att man -kunde afskjuta en kula med huru stor hastighet, man önskade. -Man skulle då kunna meddela den så stor begynnelsehastighet, -att den icke skulle nedfalla på jorden förr -än bortom synkretsen på ett ställe, som vi till följd af -jordens rundning ej kunde se; ja, hastigheten skulle kunna -ökas därhän, att kulan visserligen fortfarande skulle löpa -framåt i en böjd bana, men i en <i>bana af så svag krökning, -att allt efter det kulan faller, själfva jordytan genom jordens -rundning kröker sig undan under henne</i>, så att kulan aldrig -når till marken. Den skulle då komma att löpa rundt -kring jorden såsom en ny måne, en kamrat till den ordinarie, -hvilken, ehuru på betydligt längre afstånd ifrån marken, -i själfva värket på alldeles samma sätt faller mot jorden, -utan att falla ned (“faller rundt“).</p> - -<p>Så som månen förhåller sig till jorden så förhålla sig -jorden och planeterna till solen. Det är genom solens dragningskraft -på dem, eller genom deras tyngd mot solen, som -de kretsa rundt kring henne uti sina banor. I detta enkla -förhållande, att himmelskropparna äro tunga, den ena i -förhållande till den andra, ligger alltså hela hemligheten -af deras rörelser.</p> - -<p>Men Newton gick ett steg vidare. Man känner månens -afstånd från jorden och dess banas krökning. Denna krökning -är, såsom framgår af det sagda, ett uttryck för huru -mycket månen faller i sin rörelse kring jorden. Skulle -den falla fortare än händelsen är, så skulle äfven banans -krökning vara större. Af denna krökning kan man därför -uträkna, huru mycket månen faller t. ex. på 1 sekund. -Resultatet är ungefär 1½ millimeter. Ett föremål nära -jordytan faller däremot på första sekunden 4900 millimeter.<span class="pagenum"><a name="Page_49" id="Page_49">[49]</a></span> -Det är således tydligt, att jordens dragningskraft på ett -föremål vid jordytan är större än dess dragningskraft på -månen, som är 60 gånger så långt aflägsen från jordens -medelpunkt. De anförda siffrorna bekräfta sålunda, hvad -man redan förut hade anat, nämligen att dragningskraften -(<i>attraktionen</i>) minskas, när det attraherade föremålets afstånd -till den attraherande kroppen ökas. Dessa siffror bekräfta -äfven den lag, Newton antog för denna minskning, nämligen: -att när afståndet ökas från 1 till 2, 3, 4 o. s. v., så minskas -dragningskraften från 1 till ¼, ⅑, ⅟₁₆ o. s. v. eller såsom man -äfven kan skrifva från 1 till ⅟₂.₂, ⅟₃.₃, ⅟₄.₄ o. s. v. Ett tal -multiplicerat med sig själft kallas för talets <i>kvadrat</i>. Med -användning af detta uttryckssätt, kan lagen utsägas så: -att <i>attraktionen är omvändt som afståndets kvadrat</i>. För att -erhålla en föreställning om, huru dragningskraften enligt -denna lag förändras med afståndet kan man betänka, att -det ljusintryck, som man erhåller af ett lysande föremål, -till exempel en fyr, från hvilken man aflägsnar sig på hafvet, -aftager med föremålets afstånd från ögat enligt precist samma -lag. Till det nämda kommer nu ytterligare, att attraktionen -är större, ju större massinnehåll den attraherande kroppen har -eller: <i>attraktionen förhåller sig som massan</i>. Sålunda drager t. ex. -solen 324,000 gånger starkare än jorden på samma afstånd.</p> - -<p>Detta samband emellan dragningskraftens storlek å -ena sidan och afståndet och massan å den andra utgör hvad -man kallar <i>Newtons gravitations-<span class="antiqua">(tyngd-)</span>lag</i>. Denna lag är -af största vikt för astronomien. Ty utgående från den -lagen och lagen för kroppars tröghet, kan man härleda alla -himmelskroppars rörelser. På ett enkelt sätt, hvilket vi -dock här ej skola vidröra, kan man t. ex. ur dessa båda -enkla lagar bevisa sanningen af de tre Keplerska lagarna, -i första rummet att planeternas banor äro ellipser. Men -Newtons lag lär oss därutöfver mycket mera. Så visar -det sig t. ex., att himmelskropparnas banor äfven kunna -erhålla formen af en <i>parabel</i> eller <i>hyperbel</i> (en kroklinie, -som liknar parabeln, men är mera öppen än den senare). -Alla planeter och månar röra sig i ellipser; de flesta kometer -däremot i parabler. De komma från världsrymden, -såsom det synes, händelsevis i solens grannskap; genom -hennes dragningskraft tvingas de att kring henne göra en -bukt och aflägsna sig därefter åter i ett omätbart fjärran.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_50" id="Page_50">[50]</a></span></p> - -<p>Insikten om denna kometernas rörelse har varit af -vikt för att undanröja en sista fördom inom astronomien. -Det var nämligen först för denna insikt som föreställningen -om en yttersta kristallsfer, fixstjärnssferen, fick gifva vika. -Huru skulle eljes kometerna hafva kommit fram? Ännu -Kopernikus, Galilei och Kepler synas hafva hängt fast vid -antagandet af denna kristallsfer, en åsikt, som en gång -fordomtima af intet uppstod i en Anaximanders hjärna.</p> - -<p>Icke blott jorden och solen hafva den märkvärdiga -förmågan att draga till sig andra kroppar. Hvarje kropp -i världen utöfvar ett dylikt inflytande på hvarje annan -kropp. Häraf följer det, att icke ens solen, såsom Kopernikus -antog, kan vara i hvila. Äfven solen rubbas och -röres genom planeternas, om än så obetydliga dragningskraft -på henne. Slutligen invärka planeterna på hvarandra. -Därför lida äfven deras elliptiska banor vissa små ändringar, -af astronomerna kallade <i>störingar</i> eller <i>perturbationer</i>. -Dessa spela inom astronomien en viktig roll. Ett vackert -exempel på, huru långt man kommit, med afseende på -beräkningen och studiet af sådana störingar, är följande.</p> - -<p>Utom de från gammalt kända planeterna upptäcktes -år 1781 af den engelske astronomen <i>Herschel</i> ännu en ny -planet, som kretsade utom de öfriga. Det var planeten -<i>Uranus</i>. Man beräknade snart den nya planetens elliptiska -bana kring solen och härledde efter detta alla de störingar, -som hans bana på himmelen kunde lida från alla de kända -planeterna. Sedan gammalt var man van att, efter en så -omsorgsfull behandling af en planets bana, blifva belönad -med den noggrannaste öfverensstämmelse mellan beräkningen -och planetens värkliga rörelse på himmelen. Men -i detta fall hände det sig, att rätt stora afvikelser framträdde -mellan räkning å ena och observation å andra sidan. -Den tanken låg då nära, att härvid någon okänd planet -dref sitt spel. Den franske astronomen <i>Leverrier</i> stälde sig -också den uppgiften att ur dessa afvikelser beräkna den -okända planetens bana — och han lyckades med försöket. -Den 22 sept. 1846 upptäcktes planeten <i>Neptunus</i> på himmelen -helt nära till det ställe, som Leverrier på grund af -sin räkning på förhand utpekat.</p> - -<hr /> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_51" id="Page_51">[51]</a></span></p> - -<h2 id="ch7">7. Några nutida bevis för jordens rörelse.</h2> - -<p>Om man svänger en sten på ett snöre, så känner man -med handen huru snöret spänner sig, och är snöret icke -tillräckligt starkt kan det springa af, om rörelsen är hastig. -Denna spänning i snöret är en värkan af stenens tröghet, -hvilken i hvarje ögonblick sträfvar att åt stenen bibehålla -dess rörelse fortsatt <i>i rät linie</i> i stället för den cirkelformiga -rörelse, som snöret binder honom uti. Denna värkan kallas -<i>centrifugalkraft</i>. Det är den, som sträfvar att kasta oss ur -vagnen, om vi köra fort uti en skarp krök af vägen; det -är den, som spränger sönder smärgelskifvorna i fabrikerna. -Tillvaron af denna centrifugalkraft vid hvarje roterande -rörelse hade ej undgått Ptolemäus. Det är ytterst löjligt — sade -han — att tro att jorden rör sig kring sin axel; -ty om jorden rörde sig så, skulle allt, som fans på jorden, -ryckas loss eller brista sönder (genom centrifugalkraften). -Han hade rätt så till vida, som en centrifugalkraft måste -uppstå. Men hans föreställning om dess storlek var öfverdrifven. -Snöret, med hvilket stenen svänges, brister icke, -förr än hastigheten blir mycket stor. Och jordens kringsvängande -rörelse är i själfva värket mycket långsam. -Timvisaren på våra klockor går urtaflan omkring två gånger -på dygnet; den vrider sig således dubbelt så fort som jorden. -Därför är centrifugalkraften icke ens vid ekvatorn, -där den är störst, tillräckligt stark för att t. ex. rycka upp -ett träd med roten; men den existerar dock och yttrar sig -på sådant sätt, att kropparnas värkliga tyngd förminskas. -En kropp, som vid polen väger 1 kilo, blir lättare och -lättare, ju närmare man för den till ekvatorn. Vid själfva -ekvatorn har han förlorat 3 gram i vikt. Detta kan man -direkt iakttaga genom att på olika ställen af jorden väga -samma föremål med en fjädervåg.</p> - -<p>En noggrannare metod att uppvisa samma sak erbjuda -de s. k. pendelobservationerna, hvilkas idé är följande. Om -man upphänger t. ex. en järnkula vid en tråd, så har man -en apparat, som benämnes pendel. Får kulan vara i fred -så ställer sig tråden lodrätt. Om man för kulan åt sidan -från dess jämviktsläge och sedan släpper den, så börjar -pendeln svänga fram och tillbaka. Orsaken härtill är jordens -attraktion, som söker draga kulan ned från dess sidoläge -till dess lägsta möjliga läge. Väl kommen dit, fortsätter<span class="pagenum"><a name="Page_52" id="Page_52">[52]</a></span> -den åt andra sidan genom sin tröghet, hvarefter -samma rörelse å nyo upprepas. Efter som rörelsen sålunda -beror af pendelns tyngd, så följer äfven, att om man upphängde -samma pendel på en mindre himmelskropp, t. ex. -månen, så skulle den svänga långsammare, emedan den då -vore lättare. Likaså, emedan kulan till följd af jordens -rotation och centrifugalkraften är lättare vid ekvatorn än -vid jordens poler, så svänger samma pendel långsammare -vid ekvatorn än åt polerna till. Försök i denna väg -kräfva mycken noggrannhet och många försiktighetsmått, -för hvilka här ej kan redogöras. Låt oss helt enkelt antaga, -att vi hafva ett pendelur, som går riktigt t. ex. i -Stockholm. Om vi sätta upp samma pendelur vid ekvatorn, -så måste pendelsvängningarna bli långsammare och klockan -måste draga sig efter — förutsatt att jorden roterar. Detta -är äfven hvad alla dylika pendelförsök hafva bekräftat. De -visa dessutom, att tyngden vid ekvatorn är minskad med -⅟₂₈₉ till följd af jordens rotation. Enligt detta skulle det blott -behöfvas en 17 gånger hastigare rotation hos jorden, för att -kropparna vid ekvatorn skulle förlora <i>hela</i> sin tyngd. De -skulle då ej mera falla, om man släppte dem i luften, och -alla sådana förrättningar, vid hvilka kroppars tyngd och fall -tagas i anspråk, skulle naturligtvis blifva en omöjlighet.</p> - -<p>Vi hafva i det föregående sett, huru Galileis motståndare -i kroppars egenskap att falla lodrätt emot jorden -sökte framdraga ett bevis mot jordens rotation. Om man -emellertid på ett riktigt sätt utför deras tankegång, så -vänder den sig emot dem själfva. Låt oss föreställa oss, -att vi från balustraden af ett högt torn vid ekvatorn nedsläppa -en sten. Huru faller den? Erfarenheten säger: -synbarligen lodrätt. Men detta är ej fullt riktigt. Dylika -försök, som med stor noggrannhet utförts t. ex. vid grufvorna -i Freiberg, visa, att föremål hafva en benägenhet -att falla åt öster d. v. s. — enär jorden rör sig från väster -till öster — <i>framåt</i> i rotationens led och ej, såsom man -förut ansåg händelsen skola blifva, bakåt. Detta bör ock -så vara. Ty genom jordens rotation erhåller tornets spets -en större hastighet än tornets fot, emedan tornets spets är -längre aflägsen från rotationsaxeln än tornets fot. Detta är -alldeles samma förhållande, som att en slängkälke rör sig -snabbare än den, som går och drifver den samma. När -stenen släppes, har den samma hastighet, som tornets spets,<span class="pagenum"><a name="Page_53" id="Page_53">[53]</a></span> -i vågrät led; och denna hastighet kan den (på grund af -sin tröghet) icke förlora, under det den samtidigt faller -nedåt. Den bör därför hinna ned till marken framom den -punkt, dit tornets fot har fortskridit.</p> - -<p>I enlighet med denna tankegång förklaras äfven de -s. k. <i>passadvindarna</i>, som i sned, och alltid samma, riktning -blåsa öfver jordklotet. Hvar och en har t. ex. hört talas -om den s. k. <i>nordostpassaden</i>, hvilken är till så stor nytta -för alla segelfartyg, som skola öfver till Amerika. För att -förstå, huru dessa vindar äro beroende af jordens rotation, -skola vi först föreställa oss att jorden vore orörlig. Omkring -jorden tänka vi oss vidare lufthafvet (<i>atmosfären</i>) -likaledes utan rotation. Såsom i värkligheten är händelsen, -så skulle naturligtvis äfven under dessa antaganden trakterna -kring ekvatorn uppvärmas starkare af solen än polerna. -Den varma luften vid ekvatorn skulle höja sig från jordytan, -emedan den genom uppvärmningen blir lättare och -samtidigt skulle den börja röra sig åt jordens båda poler -till. Från polerna skulle i stället en kall luftström rusa -mot ekvatorn för att fylla det där uppkomna tomrummet. -Förloppet är ungefär det samma, som när man öppnar -dörren till ett varmt rum. En varm luftström rusar då ut -vid dörröppningens öfre del och i stället drages kall luft -in i rummet närmare golfvet. Genom att hålla ett påtändt -ljus på olika ställen i öppningen, kan man lätt på lågan -se, att så är fallet. Vore jorden orörlig, så skulle således -t. ex. på norra halfklotet uppstå tvänne “passadvindar“, -alltid blåsande i samma led, en sydlig vind i de högre -luftlagren och en kall nordlig vind i de lägre. Genom -jordens rotation inträffar det nu, att dessa vindar afvika -från riktningen norr och söder till en sned riktning. — Det -är lätt att förstå, huru härvid tillgår. Hela lufthafvet deltager -i jordens rotation. Men alla delar af jordytan röra -sig ej lika hastigt till följd af rotationen. Hastigast är -rörelsen vid ekvatorn. Och sådana punkter på jorden, som -ligga aflägsna från ekvatorn, fortskrida med desto mindre -hastighet, ju närmare de befinna sig till jordaxeln. Mycket -nära polerna är ju hastigheten så godt som ingen och vid -själfva polerna lika med noll. — Låt oss nu föreställa oss -en luftmassa, som är i begrepp att från ekvatorn rusa upp -åt nordpolen till. Denna luftmassa har vid ekvatorn en -hastighet i rotationens riktning, som den icke kan förlora<span class="pagenum"><a name="Page_54" id="Page_54">[54]</a></span> -under det den rusar uppåt. Denna hastighet är äfven större -än hastigheten hos alla de punkter på jordytan, åt hvilka -den genom sin rörelse från ekvatorn sträfvar. Luftmassan -måste således så att säga fara om dessa ställen i deras -roterande rörelse. Den måste sålunda, emedan rotationen -försiggår åt öster afvika från sin riktning mot norr åt öster: -den måste åstadkomma en sydvästvind. Detta för den -öfre, varma luftströmmen. Den vid jordytan blåsande kalla -luftströmmen åter, som, om jorden ej roterade, skulle vara -en nordpassad, den blir på samma grunder en nordostpassad.</p> - -<p>Åtskilligt kunde ännu vara att tillägga med afseende -på jordens rotation, men vi skola ej längre uppehålla oss -därvid, utan i stället anföra några bevis för jordens årliga -rörelse omkring solen.</p> - -<p>Om jorden rör sig och stjärnorna stå stilla, så måste -jordens rörelse framkalla en skenbar rörelse hos stjärnorna, -en s. k. <i>parallaktisk rörelse</i> eller <i>parallax</i>. Finnes ingen sådan -parallax hos dem, då kan ej häller jorden röra sig: detta -var det skäl mot jordens rörelse, som på skilda tider framdrogs -mot Aristarkos, Kopernikus och Galilei — ett skäl, -som hvar och en af dem bemötte med den förklaringen, -att stjärnorna äro för långt aflägsna, för att någon sådan -rörelse skulle kunna blifva märkbar. Otaliga voro de försök, -som från tid till annan gjordes för upptäckandet af -stjärnparallaxer. Först sedan den astronomiska mätningskonsten -blifvit drifven till en utomordentlig höjd, lyckades -det första gången år 1838 den tyske astronomen <i>Bessel</i> att -upptäcka en årlig parallax hos en liten stjärna i Svanens -stjärnbild, om hvilken man hade anledning att antaga att -den var solsystemet jämförelsevis nära. Bessel följde denna -stjärna under 14 månader med sin kikare och fann genom -de noggrannaste mätningar, att den samma ej var fullt -orörlig, utan under årets lopp syntes beskrifva en liten -ellips — en spegelbild på himmelen af jordens bana omkring -solen. Härmed var det starkaste beviset mot jordens -rörelse vändt till förmån för den samma. Sedan Bessels -tid hafva ett stort antal stjärnparallaxer blifvit upptäckta. -Den största rörelsen tillkommer den mest lysande stjärnan -på södra halfklotet, i stjärnbilden Centauren. Denna stjärna -är sålunda den oss närmaste af alla fixstjärnor. Och dock -är dess afstånd så stort att ljuset, som tillryggalägger<span class="pagenum"><a name="Page_55" id="Page_55">[55]</a></span> -300,000 kilometer på sekunden, behöfver 3½ år för att -hinna från denna stjärna till oss. Den lilla fläck af himmelen -som stjärnan i sin parallaktiska rörelse årligen kringvandrar -är i motsvarande grad liten: månens skifva är i -genomskärning 2,000 gånger så stor.</p> - -<p>Genom dylika små parallaktiska rörelser hos fixstjärnorna -har man äfven lyckats visa, att hela solsystemet rör -sig uti rymden. Man har bestämt riktningen af denna -rörelse. Vårt solsystem närmar sig i själfva värket oafbrutet -till stjärnorna i stjärnbilden Herkules. Vi kunna tydliggöra -den engelske astronomen <i>Herschels</i> upptäckt häraf -genom ett exempel. Låt oss föreställa oss, att vi från -hafvet närma oss en strand, på hvilken vi redan från långt -håll kunna skönja en grupp af träd. Denna grupp synes -måhända i början rätt tät. Men ju närmare vi komma -stranden desto mera se vi träden glesna. Och denna omständighet -skulle vara tillräcklig att öfvertyga oss, att vi -värkligen komma stranden närmare och närmare, äfven om -vi ej på annat sätt kunde afgöra, att vår båt rörde sig -framåt. — Genom en dylik betraktelse upptäckte Herschel -solsystemets rörelse. Granskar man fixstjärnornas lägen, -sådana de från tid till tid blifvit uppmätta, så finner man -att de ingalunda äro fixa utan hafva rörelser, om än små -och långsamma. Det behöfves blott att undersöka dessa -rörelser för att man skall finna, att det finnes en trakt af -himmelen, där stjärnorna synas aflägsna sig från hvarandra, -och där hvarje stjärngrupp synes glesna. Det är trakten -vid stjärnbilden Herkules. På motsatta delen af himmelen -finner man, hur de där befintliga stjärnorna från tid till -annan tränga sig tillhopa.</p> - -<p>Innan stjärnparallaxerna ännu blifvit funna, hade en -annan årlig rörelse hos stjärnorna blifvit upptäckt, som -äfven den utgör ett bevis för jordens rörelse omkring solen. -Denna rörelse, som upptäcktes af den engelske astronomen -<i>Bradley</i> 1728, försiggår såsom den parallaktiska rörelsen i -små ellipser, hvilka dock äro ojämförligt mycket större än -de parallaktiska. Att denna rörelse ej är af parallaktisk -natur framgår däraf, att den för det första iakttages hos -<i>alla</i> stjärnor oberoende af deras större eller mindre glans -och därmed sammanhängande afstånd från oss, för det andra, -emedan rörelsen synes försiggå i samma led som jordens -rörelse och ej i motsatt led, såsom fallet skulle blifva med -en parallaktisk rörelse.</p> - -<p><span class="pagenum"><a name="Page_56" id="Page_56">[56]</a></span></p> - -<p>Den rörelse, om hvilken vi tala, beror därpå, att vårt -öga icke är stillastående. Vore vårt öga stillastående, skulle -vi se stjärnorna i deras rätta riktning. Men tillföljd däraf -att ögat deltager i jordens rörelse och hastighet, se vi -stjärnorna icke i deras rätta riktning, utan något framflyttade -i samma riktning, i hvilken vi själfva röra oss. -Denna framflyttning af en stjärna från dess rätta läge, -hvilken dessutom är större ju större vårt ögas hastighet -är, benämnes <i>aberration</i>. Vi skola strax söka förklara den -med ett exempel, men anmärka först att denna <i>aberration</i> -är orsaken till den omtalade rörelsen hos stjärnorna. Ty -jorden rör sig nära i en cirkel omkring solen och i hvarje -punkt af dess bana se vi stjärnan — som i värkligheten -befinner sig exempelvis rakt ofvanför jordbanan — framflyttad -i samma riktning, som jorden rör sig. Det måste -således taga sig ut så, som om jorden under sin rörelse -kring solen sköte stjärnan framför sig i en rund bana.</p> - -<p>Huru aberrationen uppkommer, kan man inse genom -att betrakta följande likartade fall. Antag att någon från -sidan afskjuter en kula rätt emot (vinkelrätt emot) en i -full gång varande järnvägsvagn. Kulan genomtränger den -första väggen och skulle, om vagnen vore stilla, träffa den -andra väggen midt emot hålet i den första. Men under det -att kulan genomlöper afståndet från den första väggen till -den andra, har vagnen rört sig något framåt. Kulan träffar -sålunda den andra väggen ett litet stycke bakåt. Om nu -någon i vagnen tager sig för att undersöka hvarifrån skottet -kom, så skall han troligen säga, att det blifvit afskjutet -mot vagnen något snedt framifrån, i det han icke tager i -betraktande hvad man skulle kunna kalla kulans aberration. -Ty sammalunda förhåller det sig med ljusets aberration. -Vårt öga förhåller sig såsom den framilande järnvägsvagnen, -och ljuset förhåller sig som den afskjutna kulan, i det det -ilar fram från stjärnan för att först genomtränga den främre -delen af vårt öga och sedan träffa den bakre delen i en -punkt, som ligger något bakom den, där strålen skulle -träffat, om ögat varit stilla. Vi få sålunda en falsk föreställning -om ljusstrålens riktning och om stjärnans läge, -vi komma att se den framom dess värkliga läge åt det -håll vi själfva röra oss med jorden.</p> - - - - - - - - -<pre> - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET *** - -***** This file should be named 53146-h.htm or 53146-h.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/3/1/4/53146/ - -Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - - - -</pre> - -</body> -</html> |