diff options
Diffstat (limited to 'old/53146-0.txt')
| -rw-r--r-- | old/53146-0.txt | 2356 |
1 files changed, 0 insertions, 2356 deletions
diff --git a/old/53146-0.txt b/old/53146-0.txt deleted file mode 100644 index 0e5fcb9..0000000 --- a/old/53146-0.txt +++ /dev/null @@ -1,2356 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - -Title: Jorden och solsystemet - Några blad ur historien om vetenskapens strider - -Author: Karl Brohlin - -Release Date: September 25, 2016 [EBook #53146] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET *** - - - - -Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - - - - - - - - - - - _STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 16._ - - JORDEN OCH SOLSYSTEMET. - - NÅGRA BLAD UR - HISTORIEN OM VETENSKAPENS STRIDER - - AF - KARL BOHLIN, - docent. - - Med 10 figurer i texten. - - (_Första tusendet._) - - [Illustration] - - STOCKHOLM. - ALBERT BONNIERS FÖRLAG. - - - - -Innehåll. - - - Inledning 3. - - 1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det - pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare 5. - - 2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, - _Kopernikus_ och det kopernikanska världssystemet 18. - - 3. _Galileo Galilei_, hans lif, hans upptäckter på himmelen - med kikarens tillhjälp 28. - - 4. Galileis stora arbete om världssystemen, hans försvar - för läran om jordens rörelse 33. - - 5. Kätteriförföljelsen mot Galilei 37. - - 6. _Kepler_ och _Newton_, himlakropparnas värkliga rörelser - och den allmänna tyngden såsom deras orsak 43. - - 7. Några nutida bevis för jordens rörelse 51. - - STOCKHOLM. - ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1889. - - - - -Inledning. - - -Hvar och en, som blifvit delaktig af undervisningens första grunder i -vår tid, känner till och tror mot sina sinnens omedelbara vitnesbörd, -att den jord, han lefver på, är ett stort, fast klot, som dagligen -svänger rundt, eller som man säger _roterar_, kring en axel, som tänkes -gå genom det sammas medelpunkt. Han vet, att detta klot dessutom rör -sig omkring solen, ett hvarf för hvarje år, uti en nära cirkelformig -bana, hvars _radie_ -- afståndet från solen -- har den för honom nästan -ofattbara längden af 14 millioner mil. Han vet, att jorden icke är -ensam om denna dans kring solen, att flere andra dylika jordar som hans -egen på större eller mindre afstånd från solen kretsa kring henne i -cirkelformiga banor, allt under det de rotera omkring sina axlar. - -Vi veta äfven, att man icke alltid hyst samma åsikter, att folkens -religiösa urkunder påbjuda en annan uppfattning och att, för icke allt -för många mansåldrar sedan, läran om att jorden befann sig i evig hvila -i världens medelpunkt till den grad genomträngde folkmedvetandet från -ofvan allt ned igenom, att den, som då förkunnade våra dagars åsikt i -frågan, ansågs för löjlig, när han icke drabbades af förföljelse. - -Åsikten om jordens rörelse och därmed sammanhängande förhållanden -uppträder i vår tid nästan såsom själfklar och med samma stora -auktoritet, som af medeltidens folk tillskrefs det Tridentinska mötets -beslut om, att den befann sig i hvila. Är denna åsikt sålunda i och för -sig tämligen alldaglig och allbekant, så är detta dock måhända icke -fallet med de skäl, som stödja den samma. Dessa skäl ligga i själfva -värket, om saken närmare skärskådas, icke så nära till hands. Om därför -en framställning af dessa skäl redan på denna grund kan göra anspråk -på uppmärksamhet, så äger detta rum i ännu högre grad, om man ser saken -an i en historisk dager. - -Astronomiens historia är i flere afseenden af allmänt intresse. I -första hand gäller detta därför, att astronomiens utveckling bland -alla vetenskapers är måhända den enklaste och på samma gång den mest -typiska. Härtill kommer, att man är i tillfälle att följa den samma -långt tillbaka i forntiden, under hvilken vetenskapen redan ägde en -jämförelsevis hög fulländning. Vi skola sålunda framdeles se, att -vår egen åsikt om planetsystemets sammansättning på det närmaste -sammanhänger med den senare uppfattningen hos grekerna. Efter den -gamla tidens slut upptogos och fortfördes resultaten af grekernas -vetenskapliga arbete af araberna, under det att medeltidens germaner -blott småningom och på ett osjälfständigt sätt lärde känna dessa -resultat och tillegnade sig dem med samma slafviska tillförsikt -för det sanna som för det falska däruti. När vid medeltidens slut -tanken började frigöras, medveten om sin egenskap att vara den enda -tillförlitlige skiljedomaren i alla frågor och af sin högre rätt -gent emot den obetänkta tron på auktoriteter, då var det måhända på -det astronomiska området, som denna brytning med det förra var af -häftigaste art och af den ödesdigraste betydelse för de förut gängse -tänkesätten och världsåsikterna. Särdeles från denna tid innehåller -astronomiens historia åtskilliga ämnen för själsstudium, mången maning -till fördragsamhet i åsikter. Slutligen har denna vetenskap städse -stått i växelvärkan med de religiösa föreställningarna. Flere äldre -folks religioner bestodo ju t. ex. just i stjärndyrkan. Många religiösa -dogmer och tänkesätt hafva äfven sedan astronomiens pånyttfödelse vid -medeltidens slut fått maka åt sig eller omforma sig i modernare stil ej -minst till följd af ett omildt inflytande af denna vetenskaps omutliga -fakta. Måhända hafva vi rätt att tillägga, att vetenskapen ännu icke -spelat denna roll till slut, att undervisningen ännu har åtskilligt -att göra med att på tänkandets olika områden tillämpa den världsåsikt, -genom hvilken jorden, människans hemvist och världens f. d. medelpunkt -får sig anvisad plats såsom en obetydlig medlem af _ett_ bland otaliga -solsystem. - -I den framställning af åsikterna om solsystemets sammansättning och -rörelserna inom det samma, som vi i det följande gå att lämna, skola -vi först söka visa huru åskådningen från älsta tider följdriktigt -utvecklat sig till vår egen ståndpunkt i frågan, i sina hufvuddrag -faststäld af _Kopernikus_ i början af nyare tiden. Härefter skola -vi anföra några drag från kampen för utbredandet af Kopernikus’ -åsikt hufvudsakligen genom _Galilei_, sedermera följa astronomiens -ytterligare utveckling genom _Kepler_ och _Newton_, samt slutligen -sammanställa några af de skäl, genom hvilka den moderna vetenskapen -sagt sitt afgörande ord i frågan. - - - - -1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska -världssystemet, samt Kopernikus’ förelöpare. - - -Astronomiens älsta historia förlorar sig i mörker. De första teorier -om stjärnorna, som man anträffar hos grekerna äro redan tämligen långt -framskridna från den ståndpunkt, som naturmänniskan eller barnet -intager vid betraktande af himmelen. Detta är orsaken hvarför man -antager, att grekerna erhållit sin första astronomiska lärdom från -andra folk, hos hvilka man velat förlägga vetenskapens vagga, såsom -egypter, inder, babylonier. Man anträffar äfven hos dessa folk urgamla -spår till astronomiska kunskaper. Sålunda hade _egypterna_ en klar -föreställning om väderstrecken, såsom man kan se af deras ända till -6,000 år gamla pyramider, hvilka äro bygda noga i norr och söder. -De hade veterligen bestämt årets längd till 365¼ dagar och hade åt -sig utbildat en vetenskaplig tideräkning, hvilken, såsom en trons -tjänarinna, hade till förnämsta uppgift att bestämma tidpunkterna för -deras religiösa fester. Äfven _babylonierna_ kände årets längd. Att -de under långliga tider sysselsatt sig med astronomiska iakttagelser -framgår dessutom däraf, att de hade upptäckt en viss lagbundenhet hos -månförmörkelserna, nämligen så att efter en tidrymd (den s. k. _Saros_) -af 223 månader förmörkelserna följa på hvarandra med samma mellantider -som under den gångna perioden. Deras lärde prester (kaldeerna) voro -härigenom i stånd att förutsäga månförmörkelserna, äfven om de ej kunde -förklara deras tillkomst. Att äfven i _Kina_ konsten att förutsäga -förmörkelser från fordom var känd, framgår af en berättelse om huru -år 2159 före Kristus tvänne astronomer Hi och Ho, hvilka hade dylika -förutsägelser till sin ämbetsplikt, skola hafva blifvit afrättade för -försummelse härutinnan. Enligt en annan kinesisk berättelse skall en -kejsare omkring 2357 f. K. hafva bestämt läget af solens årliga bana på -himmelen. De älsta kinesiska uppteckningar innehålla äfven mångahanda -observationer af kometer och stjärnfall. Kometerna observerades äfven -af babylonierna. Egendomligt nog synas dessa, i olikhet med andra folk, -icke hafva betraktat kometerna såsom underbara uttryck för gudomlig -vrede, utan såsom vanliga naturföreteelser, för hvilka de icke hyste -fruktan. Man jämföre härmed följande ord ur en af judarnas heliga -böcker: “Hör hvad Herren säger Dig, Israels hus: hämta icke lärdom af -främmande folks villfarelser; frukta icke himmelens tecken, såsom de -främmande folken göra.“ - -Sålunda finnas visserligen hos många gamla folk spår af astronomiska -insikter. Men säkert är att inga åsikter om världen såsom ett helt, -om dess byggnad och natur (_kosmologi_) i högre grad utbildades förr -än hos grekerna. Den afstängdhet, som förordas i Jehovas här ofvan -anförda ord till judarna, må väl förklara detta folks egendomliga -uppfattning, enligt hvilken man synes hafva antagit formen af en kub -för den jord, om hvars underbara framtrollande med alla dess tillbehör -den bekanta berättelsen i Moses’ första bok förtäljer. Eljes synes hos -de flesta folk den ursprungliga uppfattningen helt naturligt hafva -varit, att jorden utgjordes af en platt skifva, omgifven t. ex. i den -nordiska sagan af en ofantlig orm, i den grekiska af en flod. En dylik -uppfattning tillskrifver man äfven de första representanterna af den -s. k. _Joniska skolan_ i Grekland. Grundläggaren af denna skola var -_Thales_ (639-548 f. K.) från staden Milet i Mindre Asien. Enligt -dennes åsikt var jorden en platt skifva, simmande på vattnet, öfver -hvilket himlahvalfvet var stjälpt såsom en klocka. Man synes ej hafva -tillskrifvit detta hvalf större utsträckning, än att det bekvämligen -skulle räcka öfver de högsta bärgen. När solen och stjärnorna gingo -ner vid synkretsen, släcktes de i vattnet och simmade sedan rundt -omkring jorden för att därefter ånyo tändas och gå upp på sina gifna -ställen. Från denna barnsliga ansats till förklaring stammar en -fortgående utveckling hos Thales’ lärjungar och efterföljare. Sålunda -ersatte _Anaximander_ detta hvalf med ett klotformigt skal, som från -alla håll omslöt den i alla händelser såsom platt uppfattade jorden. -Detta skal förestälde han sig bestå af genomskinlig kristall och -utanför det samma lågo sol och måne. Såsom ett stort framsteg kan -betecknas, att han tänkte sig jorden _utan underlag_, fritt sväfvande -i hvila, emedan den, såsom belägen i _sferens_ (= klotets) medelpunkt, -“icke hade skäl att mera falla åt det ena hållet än åt det andra“. -En annan af Thales’ efterföljare, _Anaxagoras_, var den förste, som -påvisligen tänkte sig himmelssferen vrida sig såsom ett helt kring -sin axel (_rotera_), hvarigenom alla stjärnorna under dygnets lopp -kommo att beskrifva cirklar än öfver jorden och än, sedan de gått ned, -under jorden. Af ett meteorstensfall skall han hafva blifvit brakt på -tanken, att solen, månen och stjärnorna voro danade af samma ämnen som -jorden och följaktligen tunga. Att de, det oaktat, icke nedföllo på -jorden ansåg han bero däraf, att de befunno sig uti en kringsvängande -rörelse kring denna. Från Mindre Asien, där A. tillbrakte sin första -tid, flyttade han sedermera till Greklands hufvudstad Aten. Här blef -han åtalad för att hafva förnekat gudarnas inflytande vid stjärnornas -rörelser, fängslades och dömdes till döden, men räddade sig genom att -fly. - -Innan vi öfvergå till det närmast följande utvecklingsskedet, som -representeras af den s. k. _Pytagoräiska skolan_, skola vi korteligen -anföra hufvuddragen af stjärnornas skenbara rörelser på himmelen, -sådana som de omedelbart te sig för oss och som man redan under -forntiden hade iakttagit dem. Först och främst ser man, att det stora -flertalet stjärnor från dag till dag och från år till år befinna sig i -samma ömsesidiga lägen; de äro, hvad vi kalla _fixstjärnor_, och man -grupperade dem för öfversiktlighetens skull redan i gamla tider i s. k. -stjärnbilder såsom de allom bekanta Stora björnen, Orion o. s. v. Alla -dessa stjärnor hvälfva sig för hvarje dag rundt med himmelen i vidare -eller smärre cirklar. Men ibland dem finnes _en_ stjärna som icke -(för ögat märkbart) rör sig, utan ständigt bibehåller samma läge på -himmelen ett godt stycke öfver _horisonten_ eller synkretsen, gränsen -mellan jordytan och himlahvalfvet. Detta är den s. k. _polstjärnan_; i -grannskapet af den samma är den punkt af himmelen belägen som benämnes -_norra himmelspolen_, i närstående figur betecknad med _N_. Genom -denna punkt och den motsatta punkten på himmelen (_södra polen_, _S_, -i fig.) kan man tänka sig en axel dragen (_världsaxeln_), omkring -hvilken himlahvalfvet med stjärnorna utför sin dagliga vridning eller -_rotation_. En cirkel, som halfverar himmelen emellan de båda polerna -benämnes _ekvator_; alla rörelser äro paralella med denna. En stjärna -som ligger på ekvatorn går upp öfver horisonten rakt i öster (i punkten -_o_ i fig.), rör sig därefter i ekvatorns båge öfver horisonten; efter -ett halft dygn går den ned i västpunkten _v_, är sedan osynlig under -12 timmar, för att därefter å nyo gå upp i _o_. Å figuren finnes äfven -utmärkt en annan godtycklig stjärnas dagliga bana. Den går upp i _u_ -och ned i _n_; den är synlig öfver horisonten desto längre tid, ju -närmare den ligger till nordpolen. Man inser äfven af figuren, att -somliga stjärnor, nämligen de, som ligga i grannskapet af nordpolen, -icke gå upp och ned; deras hela bana faller ofvan horisonten. Andra, -hvilka ligga i grannskapet af sydpolen, kunna, som man ser, aldrig nå -öfver vår horisont. - -[Illustration: _Fig. 1._ Ett öga i _J_, jordytan med horisonten, -däromkring himmelssferen med ekvatorn.] - -[Illustration: _Fig. 2._ Kring ögat _J_, såsom medelpunkt, -himmelssferen med ekvatorn och ekliptikan med solen (○), samt -zodiakbältet, inom hvilket utom solbanan alla planetbanorna ligga.] - -Likasom fixstjärnorna, så synas äfven solen och månen deltaga i -himmelens dagliga rotation. Men man finner snart, att månen icke -är “fix“ utan ändrar läge bland stjärnorna; sammalunda flyttar sig -solen, ehuru långsammare än månen, hvarförutom solens rörelse är -svårare att upptäcka, emedan inga stjärnor synas, när solen är på -himmelen. Äfven om fixstjärnorna ständigt stode stilla öfver jorden, -skulle alltså solen och månen röra sig på himmelen och detta, såsom -iakttagelsen ger vid handen, i motsatt led mot himmelens och deras -egen dagliga rotation. Om man från dag till dag prickar in månens -läge bland stjärnorna på en himmelsglob, så finner man, att den på -_en månad_ rör sig rundt om himmelen i en cirkel. Samma förhållande -äger rum med solen, under _ett år_. Denna solens bana benämnes -_ekliptikan_. Detta ord, som kan öfversättas med “förmörkelselinien“, -har blifvit valdt därför, att förmörkelser inträffa just då, när månen -i sin bana korsar ekliptikan; är t. ex. solen händelsevis i samma -punkt af ekliptikan, så uppstår en solförmörkelse. Denna solens bana -sammanfaller ej med _ekvatorn_, utan bildar emot den senare en vinkel, -som kallas _ekliptikans oblikvitet_ (snedhet). -- Såsom solen och månen -sålunda skilja sig från fixstjärnorna genom en _egen rörelse_, så -finner man snart andra dylika rörliga himmelskroppar: _planeterna_ -(irr-stjärnorna). Redan under den Joniska skolans tid var det bekant, -att morgon- och aftonstjärnorna voro en och samma planet (_Venus_), -som vandrade fram och tillbaka omkring solen och, i det den gick -förbi henne, öfvergick från morgon- till aftonstjärna eller omvändt. -Senare kände man äfven planeterna _Mars_, _Jupiter_ och _Saturnus_, -hvilka på ungefär 2, 12 och 30 år hvardera skrida himmelen rundt. Alla -dessa banor på himmelen löpa mycket nära solens bana, ekliptikan, -och ligga öfverhufvud inom ett smalt bälte utefter ekliptikan, som -kallas _zodiaken_ (djurkretsen) och som indelas i 12 lika afdelningar -med hvar sin stjärnbild. Det är samma stjärnbilder, Väduren, Oxen, -o. s. v., som i vår almanacka angifvas med de fantastiska tecknen i -kolumnen Mån. Tilläggom observationerna på sol- och månförmörkelser -samt månens _faser_, eller de olika skeden månen genomgår från ny- -till fullmåne och från fullmåne till ny, så hafva vi sammanstält de -hufvudsakligaste af de astronomiska företeelser, som omedelbart tränga -sig på oss och med hvilka man äfven var förtrogen på den aflägsna tid, -som sysselsätter oss. Det gälde att förklara dem. - -Vi hafva sett, huru de älsta astronomerna icke förmådde höja sig öfver -den åsikt, enligt hvilken jorden är en platt skifva, men huru de dock -i så måtto intogo en framskriden ställning, att de ansågo himmelen för -ett _helt_ klot af kristall, omgifvande jordens hela landområde. På -detta klot voro stjärnorna fästade och beständigt där till finnandes, -äfven då de, framskridande under människornas fötter, voro skymda -för deras blickar, eller när solen om dagen förtog deras glans. Och -dessa stjärnor, som blifvit afhända den gudomliga natur, man förut -tillskrifvit dem, de ansågos som föremål, danade af samma material som -jorden själf. Solen och månen voro såsom jorden platta skifvor. Här stå -vi framför ett världssystem i smått format, om hvilket vi nu för tiden -hafva svårt att föreställa oss, att det på fullt allvar varit antaget -icke blott af den stora massan af folket, utan äfven af de djupast -tänkande. Men ju mera man lyckas sätta sig in på den ståndpunkt, de -intogo, innevånarna inuti den väldiga kristallsferen, desto mera skall -man förstå att värdera de framsteg, som inneburos i de åsikter, hvilka -den Pytagoräiska skolans män utvecklade och framställde. - -[Illustration: _Fig. 3._ Från jorden ser man i _a_ fullmåne ○, i _b_ -halfmåne ◐ o. s. v.] - -[Illustration: _Fig. 4._] - -_Pytagoras_ antages hafva lefvat mellan 570 och 470 f. K. Efter att -länge hafva vistats på utländska resor, exempelvis i Egypten, bosatte -han sig i Kroton, en grekisk koloni i södra Italien, och grundlade där -en skola, som länge fortlefde i form af ett slags frimurareförbund af -lärde män, hvilka sins emellan stodo i liflig samfärdsel, men af ett -eller annat skäl afhöllo sig från att till en större allmänhet utbreda -sina åsikter. -- I olikhet med sina föregångare antog Pytagoras, att -jorden var ett stort, _fritt sväfvande klot_, hvilket för öfrigt på -alla håll var bebott af människor. Detta klot befann sig i medelpunkten -af hela världen, som själf antogs vara klotformig eller, som man säger, -_sferisk_. Till dessa åsikter synes han hafva kommit, sedan han af -månens faser slutit sig till att månen var en klotrund kropp. Det är -nämligen lätt att se, att månen skall förete just sådana växlingar som -dess faser, om den är klotformig. Ty af den halfva af månklotet, som -är vänd mot oss, kunna vi blott se det parti, som är belyst af solen. -Allt efter månens olika ställning till jorden och till solen, hvilken -senare vi föreställa oss lysa från höger i närstående figur, skall -månen sålunda presentera oss en belyst yta (eller fas) af olika storlek -och form; och endast under antagande af att månen är klotformig kan man -på detta sätt göra sig reda för dess bekanta växlingar ända från den -fullt belysta månskifvan (i fig. vid _a_) till den smala skäran (läget -_c_ i fig.). Såsom månens yta, betraktad äfven med blotta ögat, gaf -anledning att antaga, så förestälde sig Pytagoras den samma försedd med -bärg och dalar samt land och haf; för öfrigt antogs den befolkad af ett -jättesläkte. På samma sätt som månen var det, så antog nu Pytagoras -äfven, att solen var klotformig, och likaså ansåg han planeterna såsom -sferiska världar, liknande vår jord; blott till följd af deras stora -afstånd från jorden syntes de så små och obetydliga. -- Men fans det -sålunda för öfrigt likhet mellan jorden och himmelskropparna, särskilt -den bärgiga månen, hvarför skulle då icke äfven jorden vara klotformig -så som de andra? Ett ytterligare stöd för åsikten om jordens sferiska -form framgick af Pytagoras’ mening om förmörkelserna. -- Redan före -hans tid antog man, att förmörkelserna uppkomma därigenom, att mörka -kroppar komma framför solen och månen och skymma dessa. Det antogs -äfven allmänt, att månen var den mörka kropp, som vid solförmörkelserna -trädde emellan åskådaren och solen. Om månens bana på himmelen precis -sammanfölle med ekliptikan, så skulle vi i själfva värket hafva en -solförmörkelse i hvarje månad, i det att månen i sådant fall en gång -för hvarje dess omlopp skulle passera icke blott förbi, utan rätt öfver -solskifvan. Med afseende på solförmörkelserna var man sålunda på det -klara. Men hvilken den mörka kropp var, som vid månförmörkelserna gled -fram öfver månens skifva, det var en fråga, hvars lösning man förgäfves -hade sökt. Det djärfva svar, Pytagoras lämnade därpå, förklarade, att -det var _jorden själf_, som vid dessa tillfällen trädde mellan sol och -måne och beskuggade den senare. Och i den synbarligen runda skugga, som -jorden vid dessa tillfällen kastade på månen, kunde man, enligt hvad -Pytagoras framhöll, med sina ögon läsa ett omedelbart bevis på jordens -runda form. - -Kring jorden tänkte sig Pytagoras nu de “sju planeternas“ banor -anordnade, innerst månens, därefter i ordning Venus’, Solens, Mars’, -Jupiters och Saturnus’. Det hela omslöts af fixstjärnornas roterande -kristallsfer. I världens, d. v. s. jordens, medelpunkt brann en helig -eld, _Hestia_, sinnebilden af en kraft, som satte allt i gång och -styrde himlakropparnas rörelser. - -Likasom Pytagoras tänkte sig himmelskropparna till sin storlek -jämförbara med jorden, så erhöll äfven hela hans system dimensioner, -som, i förhållande till de förut antagna, voro jättelika. Och dock -antogs afståndet från jorden till den yttersta eller fixstjärnsferen -icke större än ⅙ af det värkliga afståndet till månen. De olika -himlakropparnas afstånd från jorden förestälde han sig bestämda -enligt samma lag, som anger afståndet af tonerna i en tonskala till -grundtonen. Vid himlakropparnas rörelse alstrades härigenom en musik, -“sferernas harmoni“, hvilken emellertid förklingade ohörd af de -ofullkomliga väsen, hvilka dvaldes innanför månens sfer (“under månen“). - -Bland Pytagoras’ efterföljare träffa vi flere, hvilka tillskrefvo -jorden rörelse och yttrade sig om dess plats i världssystemet på -ett sätt, som gör oss förvånade, att icke hela sanningen med ens -framtogs och att det skulle förlöpa ett tjugutal århundraden, innan -dessa läror åter upptogos, för att sedan blott småningom arbeta sig -fram mot ett envist motstånd. En af Pytagoras’ efterföljare tänkte -sig världens medelpunkt med dess ureld Hestia förlagd utom jorden -och antog, att den senare för hvarje dag beskref en cirkelformig -bana kring Hestia. På detta sätt kunde han enkelt förklara, hvad vi -uppfatta såsom himmelens dagliga rörelse, och huru _alla_ himlakroppar, -äfven planeterna, deltaga i denna rörelse. Såsom ett exempel på något -liknande kan anmärkas, huru en person, som åker i en slängkälke, ser -alla kringliggande föremål med svindlande fart vrida sig rundt omkring -honom, på alldeles samma sätt, som om han själf befunnit sig stilla -och någon värkligen kunnat vrida hela omgifningen omkring honom med -samma hastighet men åt motsatt håll mot kälken. -- Denna något konstlade -åsikt omändrades och förenklades snart, så att den helt och hållet -öfverensstämde med vår nuvarande. Den bekante tänkaren _Plato_ -(429-348 f. K.) hyllade på sina äldre dagar den meningen, att jorden -roterar kring en genom dess medelpunkt gående axel. - -Men icke nog därmed; ett århundrade därefter var man i Grekland -betänkt på rättsligt åtal mot en man, som ville göra gällande, att -solens _årliga_ rörelse på himmelen, likasom himmelens dagliga rörelse -kring jorden, blott var ett sken, framkallat af en årlig rörelse af -jorden själf kring solen. Denne mans skrifter hafva icke kommit till -eftervärlden, men vi hafva fått kännedom om förhållandet bland annat -genom en berättelse af historieskrifvaren Plutarkus, där det på ett -ställe heter: - -“Må vi blott, min vän, icke få oss en kättareprocess på halsen, såsom -en gång Kleantes yrkade, att hela Grekland borde ställa _Aristarkos_ -från Samos inför rätta, honom som ville förflytta världens heliga -härd, i det nämligen den mannen, för att riktigt kunna förklara -himmelsföreteelserna, lät himmelen stå stilla och jorden däremot -fortskrida i en sned bana (ekliptikan), och tillika lät henne vrida sig -omkring sin egen axel.“ - -Hvem har icke märkt, när tvänne mötande bantåg stå på en station och -det ena tåget sätter sig i rörelse, huru man ett ögonblick tvekar, -hvilketdera tåget det egentligen är som går, tills man kastat en blick -på den omgifvande nejden för att öfvertyga sig? Det sakförhållande, som -denna allmänna iakttagelse innebär, nämligen att man icke, genom att -iakttaga blotta rörelsen, kan afgöra, huruvida det är det betraktade -föremålet eller åskådaren som rör sig, detta har varit bekant sedan -älsta tider. Det erkändes af Kopernikus’ och Galileis vedersakare; -Aristarkos och hans meningsfränder liksom hans motståndare voro ense -därom. Också kunde Aristarkos endast påvisa att den ena sortens -förklaring var lika duglig som den andra. Man kunde antingen antaga -himmelen stillastående och jorden roterande eller jorden stillastående -och himmelen roterande, och å andra sidan kunde man, för förklaring -af solens årliga rörelse på himmelen, med lika rätt förutsätta solen -stillastående och jorden beskrifvande en årlig bana kring solen som -det motsatta. Åberopade nu Aristarkos för sannolikheten af sin åsikt -den större enkelhet, som antagandet af jordens rörelse kring solen -och dess rotation kring sin axel, medförde, så stötte han, såsom den -anförda berättelsen låter oss förstå, på motstånd från den gängse -uppfattningen, den enda rätta, till religiös öfvertygelse vordna tron. -Men han mötte säkerligen äfven rent vetenskapligt motstånd. Liksom -vi göra vår reskamrat uppmärksam på träden och husen, då han säger, -att han ej kan afgöra, om det är hans egen kupé som rör sig eller -det andra tåget, så pekade Aristarkos’ motståndare på fixstjärnorna -och menade, att dessa borde likaväl som solen synas röra sig med en -skenbar årlig rörelse, om det var sant, att jorden själf och icke solen -rörde sig. Aristarkos svarade på denna anmärkning genom att utvidga -världssystemets dimensioner och säga, att fixstjärnorna voro så långt -aflägsna, att hela jordens bana kring solen i förhållande till deras -afstånd var försvinnande liten och att på detta sätt ingen skenbar -årlig rörelse hos stjärnorna kunde blifva märkbar. - -[Illustration: _Fig. 5._] - -Till dessa exempel på åsikter, hvilka under forntiden utgjort -föregångare till vår moderna uppfattning, kan ytterligare läggas -följande. Vi hafva nämt, huru planeten Venus rör sig fram och tillbaka -åt båda sidor om solen och aldrig mycket långt aflägsnar sig från -solens grannskap, hvarför den ock går upp strax före eller ned strax -efter solen såsom morgonstjärna eller aftonstjärna. Detta tyder på -ett nära samband mellan solen och planeten. Också fann sig astronomen -_Heraklides_ häraf föranledd, att för förklaringen af planetens -rörelse antaga _Venus röra sig i en cirkel omkring solen_, under det -att solen själf, likasom äfven alla öfriga planeter, antogs beskrifva -en cirkelformig bana kring den fasta jorden. Om saken förhåller sig -så, är det ju påtagligt (se fig. 5, i hvilken _J_ betyder jorden, _S_ -solen och _V_ Venus) att Venus’ skenbara rörelse på himmelen skall te -sig sådan som vi iakttaga den, framåt- och tillbakaskridande, i det vi -se den värkliga rörelsen aftecknad på himlahvalfvet. Hade Heraklides -företagit samma anordning äfven af de öfriga planeterna, så skulle han -hafva erhållit det system, som en tid efter Kopernikus uppstäldes af -den danske astronomen _Tyko Brahe_, enligt hvilket _samtliga planeter -röra sig kring solen_ och _solen med hela sitt följe af planeter kring -jorden_. - -Såsom man ser funnos hos de gamle på flere områden frön till de -åsikter, till hvilka vi själfva bekänna oss. Det är äfven bekant, att -Pytagoräerna förestälde sig, att solen, månen och planeterna, likasom -jorden, rotera kring sina axlar, samtidigt med att de framskrida i sina -banor. Går man längre fram i tiden, så träffar man allt fortfarande, -om äfven sparsamt, spår af gamla kosmologiska åsikter. Af en viss -Kleomedes ungefär ett sekel efter Kristus hafva vi i behåll ett värk -innehållande flere yttranden i den vägen. Så säger han bland annat: -“Fixstjärnornas antal är oräkneligt -- de äro sannolikt lika stora som -solen, somliga kanske större och vore solen längre bort, skulle den -taga sig ut som en fixstjärna. -- Hvad planeterna beträffar, känna vi -blott sju, men det finnes sannolikt ett större antal.“[1] Om jorden -yttrar han: “Om vi befunne oss på solen, så skulle jorden vara osynlig -till följd af sin litenhet eller den skulle synas som en mycket liten -stjärna“. “Månen“ -- säger han -- “är en mörk kropp, som lånar sitt ljus -från solen -- den har inflytande på flera saker här på jorden: den -är säkerligen orsaken till hafvets ebb och flod“ o. s. v. En annan -författare synes i enlighet med det värkliga förhållandet, tänka sig -fixstjärnorna utströdda öfver allt i rymden och icke, såsom så länge -förblef vanligt, såsom fastnaglade på en sfer, i det han säger: “Man -får icke föreställa sig, att alla stjärnor ligga på samma yta, utan -att somliga äro högre, andra lägre; ty vår syn förmår ej fatta någon -skilnad i höjd.“ - - [1] I slutet af 1700-talet upptäcktes en ny större planet - Uranus utanför Saturnus och på 1840-talet likaledes en större - planet Neptunus utanför Uranus. Dessutom hafva under loppet - af vårt århundrade icke mindre än 287 smärre planeter blifvit - upptäckta, alla liggande mellan Mars och Jupiter. - -Alla dessa tankar, af hvilka många bära nutidens egen prägel, hafva -blifvit tänkta mer än tusen år före inkvisitionsprocessen mot Galilei -(se nedan). Men man må icke föreställa sig att de på sin tid voro -allmänt gängse bland folket eller ens bland vetenskapsmännen. Tvärtom, -de voro endast enstaka meningsyttringar gent emot en förhärskande -föreställning af helt annan art. Den pytagoräiska åsikten om jordens -klotform upptogs och behölls väl af astronomerna, emedan man hade -påtagliga bevis för den saken. Angående jordens rörelse, såväl kring -sin axel, som omkring solen, hafva vi redan nämnt, att säkra bevis på -den tiden icke kunde företes, och att man på vetenskapens dåvarande -ståndpunkt på sin höjd kunde påstå, att de båda stridiga antagandena -voro lika möjliga. De gamle astronomerna voro därför i sin fulla rätt, -då de återgingo till åsikten om jordens orörlighet och dess fixa -läge i världens medelpunkt, så mycket mera som framdeles vissa skäl -utvecklades för denna åsikt, hvilka för den tiden kunde göra anspråk på -bevisande kraft. Vi återkomma därtill vid framställningen af Galileis -uppträdande. Såsom hufvudsumman af den grekiska astronomien var och -förblef sålunda allt framgent den pytagoräiska läran: en orörlig, -klotformig jord i världens medelpunkt och kring denna medelpunkt en rad -af kristallsferer, hvar och en bärare af en himmelskropp. - -Denna för oss så motbjudande åsikt om de kring jorden roterande -kristallsfererna, kunde nu visserligen, åtminstone lika litet som -åsikten om jordens rörelse, bevisas. Antingen man ansåg sig behöfva -dem för att förklara, att himmelskropparna ej föllo ned, eller om det -var blott genom exemplets makt, denna lära utan stöd i värkligheten -bibehöll sig emellertid segt bland astronomernas föreställningar. Ju -mera iakttagelserna på planeterna skärptes, desto mera visade sig -emellertid detta maskineri otillräckligt för rörelsernas förklaring. I -stället för att då öfvergifva det samma, gjorde man det emellertid i -stället mer och mer invecklat genom tillfogande af nya kristallsferer. -Så måste man för att noga återgifva solens rörelse, antaga henne -fastnaglad på en första sfer, hvilken roterade kring en axel, löpande -i en andra sfer, som i sin ordning roterade kring jorden. Sammalunda -för månen och för planeterna. Småningom tillfogades ytterligare nya -sferer, tills systemet slutligen nådde höjdpunkten af förveckling genom -den berömde _Aristoteles_ (384-322 f. K.), som fann användning för icke -mindre än 56 stycken. - -Då systemet icke förty förblef otillfredsställande, skall han hafva -sammankallat en astronomisk kongress till Aten för att utreda saken, -men som det synes utan resultat. Härefter började det småningom -öfvergifvas hos grekerna, för att sedan å nyo upptagas af medeltidens -folk, hvilka hämtade största delen af sin naturvetenskapliga vishet ur -Aristoteles’ skrifter. Denne var äfven en ytterst lärd person och hade -i sina arbeten sammanställt det mesta af sin tids vetande. Sedan han en -längre tid varit Alexander den stores lärare och sedermera hans kamrat -under flera af hans fälttåg i främmande länder, flyttade han till Aten -och utbildade där en skola. Härifrån måste han emellertid fly, förföljd -som han blef dels för sina läror, dels af politiska skäl. Efter detta -bosatte han sig på ön Euböa, hvarest han skall hafva tagit sig af daga -med gift, af fruktan att blifva utlämnad åt atenarna. - - - - -2. Den senare grekiska astronomien, _Kopernikus_ och det kopernikanska -världssystemet. - - -Efter Egyptens eröfring 332 f. K. genom Alexander den store, grundlade -denne därstädes en stad, Alexandria, ämnad till en medelpunkt för -världshandeln. I denna stad uppstod snart ett vetenskapligt lif af -genomgripande betydelse, representerat af en rad af framstående -vetenskapsmän, hvilka man plägar sammanfatta under benämningen den -_Alexandrinska skolan_. Största delen af dessa män voro astronomer. De -astronomiska arbeten, som här utfördes, utgöra i flera afseenden en -förebild af tillvägagåendet i den moderna vetenskapen. Och en mängd af -de astronomiska spörsmål, som upptaga nutidens astronomer, de väcktes -redan och behandlades af dessa män. Försök gjordes till bestämning af -jordens dimensioner äfvensom af himlakropparnas afstånd, stjärnorna -bestämdes till sina lägen och infördes i kataloger, nya instrument för -iakttagande af himlakropparna uppfunnos o. s. v. Akademien i Alexandria -ägde ett ofantligt bibliotek, som mot slutet af akademiens tillvaro -till största delen genom brand förstördes, dels vid ett anfall af de -kristna under en ärkebiskop Theodosius, dels vid ett senare tillfälle, -då Alexandria eröfrades af muhamedanerna. Här är icke platsen att -utförligare redogöra för den mängd intressanta resultat af en hög -bildning, som oaktat denna förstörelse nått till eftervärldens kunskap. -Vi skola blott antyda några af dem, som omedelbart beröra vårt ämne. - -Låtom oss, för att bättre inse halten af de nya astronomiska -åsikterna, anmärka, att de Alexandrinska vetenskapsmännen insågo -fruktlösheten af den föregående världsförklaringen med alla dess -kristallsferer, att de själfva kände sig vanmäktiga inför försöket -att förklara himmelskropparnas rörelser såsom en mekanism, att de -också afstodo från detta försök och i tålig bidan togo itu med saken -praktiskt, observerande och undersökande, huru rörelserna i deras -minsta detaljer voro beskaffade i värkligheten. De voro hvad vi -kalla naturvetenskapsmän, och vädjade förutsättningslöst blott till -erfarenheten -- dock med ett undantag. Där uppstod nämligen aldrig en -tanke på, att icke allt hvad rörelser hette hos himlakropparna, voro -_cirkelformiga_ och _likformiga_. Detta var det antagande, från hvilket -de utgingo vid sina försök att åtminstone genom geometriska figurer -eller genom beräkning återgifva det värkliga förloppet af rörelserna -med deras oregelbundenheter. - -Hvilka voro då dessa oregelbundenheter? Där förekommo tvänne slag. -Först och främst fans det två himlakroppar, nämligen _solen_ och -_månen_, hvilka värkligen rörde sig i cirkelformiga banor på himmelen, -men _icke likformigt_, utan så, att rörelsen förändrade hastighet från -punkt till punkt. Det är så det kommer sig, att årstiderna, som bero -af solens årliga rörelse, icke äro lika långa, utan t. ex. vintern -kortare än sommaren. Detta sökte man förklara på följande sätt. Solen -rör sig visserligen i en cirkel och med jämn hastighet, men jorden -ligger ej i cirkelns medelpunkt _M_ (fig. 6), utan ett stycke därifrån -i _J_ (_excentriskt_). Oaktat nu solen på lika stora tider beskrifver -de lika stora bågarna _AB_, _BC_, _CD_ och _DE_ o. s. v., så blifva -som man ser af figuren, de motsvarande vinklarna vid jorden _ab_, -_bc_, _cd_ och _de_ olika. Sålunda kommer det sig, att dess rörelse, -från jorden sett, synes vara ojämn. Detta är innehållet af den s. k. -_excenterteorien_. - -[Illustration: _Fig. 6._] - -[Illustration: _Fig. 7._] - -De öfriga himmelskropparna, planeterna, företedde dessutom en annan -oregelbundenhet. Vi hafva omnämt huru planeten Venus äfvensom Merkurius -synas skrida fram och tillbaka omkring solen och sålunda vända i sin -rörelse i tvänne punkter (_stationspunkter_). Något liknande gäller -äfven de öfriga planeterna. De skrida visserligen största delen af -himmelen rundt i cirkelformiga banor, men då de komma till den trakt -af himmelen, som ligger midt emot solens plats (_i opposition mot -solen_), så beskrifva de en slinga med två vänd- eller stationspunkter -A och B (fig. 7). Huru förklarades nu dessa afvikelser från den rena -cirkelrörelsen? Låt oss t. ex. taga planeten Venus. Man tänkte sig då -först en punkt S (se fig. 4) med likformig rörelse beskrifvande en -cirkel omkring den fasta jorden J (_deferentcirkel_). Denna punkt S -tänkte man sig såsom medelpunkt för en ny cirkel (_epicykel_ = “cirkel -på cirkel“), i hvilken planeten V tänktes röra sig likformigt. Det är -nu tydligt, att om S låge stilla, så skulle planeten V från jorden -synas svänga fram och tillbaka mellan två vändpunkter, som i fig. -motsvaras af A och B. Men det är klart, att detta fortfarande blir -fallet, äfven om punkten S med sin epicykel rör sig långsamt framåt i -sin deferentcirkel. För att till fullo förklara den skenbara rörelsen, -behöfde man ytterligare blott antaga att punkten S rörde sig så, att -den ständigt låg åt samma håll som solen från jorden räknat. (Jämf. -härmed Heraklides’ system.) På detta sätt kunde man förklara Venus’ och -Merkurius’ rörelser. Genom en ringa ändring af ofvanstående figur kunde -man äfven göra sig reda för de öfriga planeternas rörelser och deras -stationspunkter. Detta var den s. k. _epicykelteorien_. - -Visade det sig nu att rörelserna dock icke kunde fullständigt -förklaras, så sökte man afhjälpa detta genom att till den andra cirkeln -foga en ny epicykel, i hvilken planeten då fick röra sig o. s. v. - -Dessa åsikter med alla deras enskildheter, likasom öfverhufvud de mesta -resultaten af den Alexandrinska skolans astronomiska forskningar äro -sammanstälda i ett arbete, kallat _Almagest_ af astronomen _Ptolemäus_. -Denne betraktas äfven därför såsom denna skolas hufvudsakliga -representant. - -_Ingenting hade hindrat_ Ptolemäus att såsom Heraklides _antaga solens -egen bana såsom deferent_ för Venus och Merkurius och likaså för de -andra planeterna. Han skulle då hafva erhållit det system, hvilket, -som vi nämt, förfäktades af _Tyko Brahe_. Och sedan detta väl var -skett, hade häller _icke något hinder mött_, hvad rörelsens förklaring -beträffade, att, såsom Aristarkos, _antaga solen orörlig och i stället -låta jorden röra sig_. P. hade då varit framme vid det af oss antagna -Kopernikanska systemet. Men han vidtog icke dessa ändringar därför, att -enligt hans åsikt jorden af vissa skäl, till hvilka vi återkomma, måste -vara i hvila. - -Så förblef hans system oförändrat ej blott under hans tid utan framgent -genom hela medeltiden, under hvilken det Ptolemäiska systemet jämsides -med Aristoteles’ härskade inom astronomien. Ända till 1500-talet -trampade astronomien sålunda i de gamla fotspåren från grekernas -tid. Men mycket annat hade från den tiden ändrat sig. De religiösa -föreställningar, hvilkas sakförare en gång satte i fråga rättsligt -åtal mot Aristarkos, de voro vid den tid, till hvilken vi nu öfvergå, -längesedan utdöda. Och händelserna hade länkat sig så att de, som nu i -religionens namn sökte vederlägga åsikten om jordens rörelse, anförde -såsom skäl emot den samma uttalanden ur judafolkets urkunder. - -[Illustration: _Fig. 8._ (Kopernikus’ egen figur.)] - -Efter hvad som blifvit framställt, är det lätt att förstå den -vetenskapliga innebörden af det steg som togs af _Kopernikus_ -(1473-1543 e. Kr., domprost i Frauenburg). Han kände till fullo det -Ptolemäiska systemet och var förtrogen med Pytagoräernas åsikter, äfven -om det är tvifvel underkastat, huruvida han känt till Aristarkos. -Kopernikus företog nu -- hvad hufvudsaken beträffar -- just de ändringar -på det Ptolemäiska systemet, som vi nyss föreslogo och så var hans system -i sina grunddrag färdigt. Själf yttrar han sig härom i sitt arbete -på följande sätt: “Jag ställer mig på Martianus Capellas och andra -romerska skriftställares ståndpunkt[2], hvilka anse, att Venus och -Merkurius röra sig rundt omkring solen; därför blifva deras rörelser på -båda sidor om solen begränsade och bestämda af radierna i deras banor. -Dessa planeter röra sig ej kring jorden. Likaså omsluter Venus’ bana -Merkurius’ bana. Hvarför kunna vi då icke, om vi utgå härifrån, hänföra -Saturn, Jupiter och Mars till samma medelpunkt. Det behöfves blott -att antaga passande radier för deras banor, hvilka böra ligga utom -jordbanan. -- Mellan Venus’ bana och Mars’ bana är ett tomt rum: det är -där vi skola förlägga jordens bana och kring jordens bana månens, som -icke kan skilja sig från jorden. Vi behöfva icke blygas för att jorden -med månen årligen rör sig i en stor bana kring solen, i sällskap med -de andra planeterna. Antages solen orörlig, så kunna alla företeelser -på himmelen förklaras genom jordens rörelse. Huru stora planetbanorna -än äro, så äro de dock försvinnande i jämförelse med det tomrum, som -skiljer dem från fixstjärnssferen. Allt detta kan synas svårt och -hardt när otroligt; men med Guds hjälp skola vi göra det klarare än -solen, åtminstone för alla, som begripa matematik. Utgå vi nu från -den grundsatsen, som ingen lär bestrida, att ju större en bana är -desto större är omloppstiden, så kunna vi förlägga banorna i följande -ordning, i det vi börja med den yttersta. - - [2] = Heraklides’ ståndpunkt. - -Den första (I) är fixstjärnssferen. Den är orörlig och till den -hänföras alla stjärnors rörelser och lägen i vår värld. Astronomerna -antaga den samma rörlig; men vi skola visa, att detta är en synvilla, -beroende af jordens rörelse. Under stjärnssferen är Saturnus’ (II) -bana, hvars omloppstid är 30 år; sedan komma i ordning banorna för -Jupiter (III) med 12 års omloppstid, Mars (IV) med 2 års omloppstid, -Jorden (V) med månen med ett års omloppstid, Venus (VI) med 9 månaders -och Merkurius (VII) med 82 dagars omloppstid. I medelpunkten för alla -dessa banor tronar solen. Kunde man hafva gifvit en lämpligare plats åt -denna klara stjärna, som upplyser detta härliga tempel?“ - -Såsom Kopernikus själf framhäfver, så var öfvergången från Ptolemäus’ -system till hans eget den naturligaste sak i världen. Det var icke -häller denna rent geometriska öfvergång, som utgjorde stötestenen -för hans samtida. De mera tänkande bland hans motståndare erkände, -likasom en gång Ptolemäus, att läran om jordens rörelse gärna kunde -få passera, nämligen såsom en _hypotes_ (antagande) _för enkelhetens -skull_. Först när han ville häfda sin åsikt som en _värklighet_, -stötte han på motstånd från de djupt rotade öfvertygelser af motsatt -art, som genomträngde hela hans tidehvarf, från den gamla nedärfda -uppfattningen, understödd af tidens vetenskapliga och religiösa -tänkesätt. - -Det är bekant, huru medeltidens människor, med blicken lyft mot -en, efter hvad det ansågs, bättre värld, hvilken för deras fantasi -aftecknade sig mera lefvande än för vår, ringaktade eller försummade -sina efter denna världen afpassade förståndsförmögenheter. För dem -blef det den förnämsta uppgiften att klargöra och ordna de religiösa -förhållandena; särskilt gälde detta med afseende på fastställandet -af kyrkans tro. Många religiösa samfund stödja sig äfven ännu i dag -vid de viktigare resultat, som sålunda stadfästades af kyrkans främste -män och på kyrkomötena. Men utom dessa större frågor egnade man sig -med ifver och allvar åt mera detaljerade undersökningar, hvilka numera -icke hafva allmänt intresse. Så handla flere skrifter från den tiden -om änglarnas egenskaper t. ex. om deras ålder och klädedräkt, om -hvilken ängel, som brakte den heliga jungfrun det himmelska budskapet, -om huruvida änglarna tala grekiska eller hebreiska, eller huru många -tusen änglar få rum på en nålspets, om deras näring, matsmältning -och sömn o. s. v. Det är tydligt att under sådana förhållanden -naturvetenskaperna kommo att intaga en tillbakaskjuten ställning. Och -när vetenskapliga frågor förekommo till behandling, så skedde detta -på samma sätt och enligt samma metoder, med hvilka forskningar uti -de himmelska tingen bedrefvos. Då man med trons visshet kunde bilda -sig en föreställning om förloppet i himmelen eller i jordens d. v. s. -världens medelpunkt, hvarest helvetet hade efterträdt Pytagoräernas -sinnebildliga eld[3], hvarför skulle man då lägga vikt på sinnenas -otillförlitliga vitnesbörd, då det gälde de obetydligare saker, som -tilldrogo sig i ens omgifning? Också är bristen på iakttagelseförmåga -under denna tid förvånande. Sålunda påstår t. ex. en författare, att -om man kastar en sten, så rör den sig först ett stycke bortåt i en -krökt bana och faller sedan rätlinigt ned på jorden. Det bör äfven -icke förundra oss, att samma personer, som i apostlarnas berättelser -och kyrkomötesprotokollen ansågo sig äga ett osvikligt rättesnöre i -teologiska saker, med trygghet litade till Aristoteles’ skrifter, -när det kom an på naturvetenskapliga spörsmål. Så kom det sig att -Aristoteles’ läror angående jordens orörlighet, alla de kristallsferer, -som omgåfvo henne o. s. v., långt fram i tiden förblefvo rotfasta -ej blott hos allmänheten, utan äfven hos dem, som egnade sig åt -vetenskapliga forskningar. Det var denna tidsanda, som utgjorde det -svåraste hindret för Kopernikus’ nymodiga åsikter. Ptolemäus’ blott -af de lärda kända bevis mot jordens rörelse spelade en obetydlig roll -vid sidan af den omständigheten, att den gängse uppfattningen af alla -förhållanden och särskilt själfva religionsformen hade utbildats och -likasom växt sig omkring åsikten om jordens fasta läge i världens -medelpunkt. Det var ju för tanken helt naturligt, att den gudomliga -nåden på ett särskilt sätt samlat sig på ett sådant enastående ställe, -som världens medelpunkt, människans hemvist. Men hvad skulle man tänka, -om jorden ej var annat än en irrande planet bland många liknande, och -huru skulle man föreställa sig dessa andra planeter lottade i samma -afseende? - - [3] I en 1836 med myndigheternas bifall utgifven formulering - af den katolska tron heter det: »Helvetet är den djupaste ort - i världen, nämligen jordens medelpunkt, och därför motsättas i - den Heliga skrift på många ställen himmelen och helvetet, såsom - den högsta och lägsta orten.» - -Såsom det blifvit antydt, hafva under olika skeden af medeltiden -vetenskapliga sträfvanden af olika värde varit värksamma. Kyrkofadern -Lactantius från början af fjärde århundradet egnade redan en tanke -åt frågan om jordens rörelse, i det han i sitt arbete “Om den falska -okunnigheten“ förklarar alla dem för “mindre vetande“, som antogo, -att jorden roterar, att den är rund, att det finnes antipoder och -att man kan gå omkring henne utan att falla. I allmänhet stälde sig -de skickligaste på Ptolemäus’ ståndpunkt och utbildade särdeles mot -slutet af medeltiden hans system, såväl genom tillfogande af nya -epicykler som genom att bearbeta nyare iakttagelser. Ett århundrade -före Kopernikus (1444) yttrar sig den som kardinal och ståthållare -i Rom bekante _Nikolaus Cusa_ om jordens rörelse på följande sätt i -ett arbete “Om den lärda okunnigheten“: “Det är tydligt, att jorden -rör sig, om det också icke omedelbart synes våra sinnen så, emedan -vi icke kunna döma om rörelsen annat än i jämförelse med det som är -fixt; på samma sätt som den, som sitter i en båt, som lugnt drifver -med strömmen i en flod, icke kan märka sin egen rörelse annat än genom -att iakttaga strandens. På detta sätt äro solens och stjärnornas -rörelser det enda vitnesbördet om vår egen.“ Af denna Nikolaus Cusa -skall astronomen _Purbach_ från Wien hafva fått del af dessa åsikter. -Utan att själf vidare befatta sig därmed, meddelade denne i sin -ordning åsikten om jordens rörelse och planeternas jordlika natur åt -sin lärjunge _Regiomontanus_. Men icke häller denne framstälde saken -offentligt. Båda dessa män voro framstående astronomer, som gjort sig -förtjänta om vetenskapen. Regiomontanus hade en lärjunge _Brudzewski_; -icke häller denne offentliggjorde något om saken. Det är svårt att -afgöra om det varit vetenskapliga skäl eller opinionens våld, som -sålunda åstadkom, att frågan uppsköts ifrån man till man. Kopernikus -själf, som väl må antagas hafva erhållit de första ideerna till sitt -system af Brudzewski, hvilken var hans förste lärare, uppsköt i 36 år -offentliggörandet af sin åsikt. Han säger väl på ett ställe, att han -gjorde detta af samma skäl, hvarför Pytagoräerna blott sins emellan -meddelade sig om sina åsikter, “emedan hopen dock ej förstod hans -lära“. I ett annat af hans yttranden framlyser dock en annan orsak. -Han omtalar, huru han af sina vänner blifvit nästan tvungen till -offentliggörande af sitt arbete och fortsätter: “Bland dem var framför -alla den i hvarje vetenskap berömde kardinalen Nikolaus Schönberg, -ärkebiskop i Capua och efter honom en mig tillgifven vän, biskop -Tiedeman Giese från Culm. -- Denne senare har nämligen ofta manat mig -och stundom med förebråelser uppfordrat mig att låta mitt värk komma i -dagen, som jag hållit tillbaka och undandragit offentligheten icke i 9 -utan i 4 gånger 9 år. Äfven några andra lärda män hafva föreställt mig, -att jag icke längre af _fruktan_ skulle vägra att göra mina arbeten -bekanta till gagn för alla matematiker.“ Han lät äfven slutligen -öfvertala sig och lämnade i Gieses händer handskriften till sitt värk -“_Om omloppen_“, till hvilket han hade den lyckliga idén att bifoga en -tillegnan till påfven. Här heter det: “Jag tillegnar Eders Helighet -mitt värk, för att hvar och en, både lärda och olärde skola se, att -jag icke söker undvika bedömande och granskning. Eder auktoritet och -Eder kärlek till vetenskaperna i allmänhet och matematiken i synnerhet -skola blifva mig en sköld mot onda och nedriga belackare, äfven om -ordspråket säger, att mot smädarens bett finnes intet läkemedel. ---- Om -lättsinniga eller okunniga människor vilja missbruka några utdrag ur -den Heliga skrift (för att vederlägga hans åsikt), så skall jag ej -låta detta invärka på mig; jag föraktar deras fåvitska angrepp. Har -icke Lactantius, den berömde skriftställaren, men svage matematikern, -förlöjligat de personer, som trodde på jordens klotform? Vore det -då att förvåna sig öfver, om detta äfven skulle blifva min lott? -Matematiska sanningar böra bedömas endast af matematiker. Om jag icke -bedrager mig, skola för öfrigt mina arbeten vara till nytta för -kyrkan, hvars högsta ledning Ers Helighet för närvarande har i sina -händer.“ Giese öfverlämnade handskriften åt Rheticus, Kopernikus’ -lärjunge. Denne i sin ordning öfverlämnade bestyret om tryckningen -åt den lutherske predikanten Osiander, hvilken slutligen ombesörjde -den samma efter att dock hafva uteslutit Kopernikus’ tillegnan till -påfven och i stället bifogat ett af honom själf skrifvet företal “Om -detta värks hypoteser“, i hvilket, tvärt emot Kopernikus’ afsikt, -åsikten om jordens rörelse framhölls såsom ett blott antagande utan -värklighet. -- Kopernikus öfverlefde ej tryckningen af sitt arbete. På -dödsbädden skall han hafva erhållit de första arken däraf. - -I det föregående har blifvit visat, hvaruti det nya af Kopernikus’ -system bestod, huru det uppkommit genom _en i geometriskt afseende -obetydlig ändring af det Ptolemäiska systemet_ och vi hafva antydt de -för vetenskapen främmande omständigheter, som utgjorde det svåraste -hindret för det sammas utbredning. Härtill kom nu äfven, att de af -Kopernikus framstälda skälen ej voro af den natur, att de kunde -blifva särdeles värksamma på dem, som voro genomträngda af det gamla -föreställningssättet. Hufvudsumman af Kopernikus’ skäl kan i korthet -sammanfattas på följande sätt. Hvad först den dagliga rörelsen -beträffar, anmärker han det orimliga däruti, att alla de olika -planeterna och fixstjärnssferen skulle, ehuru åtskilda den ena från -den andra följas åt i sin rotation kring jorden. Han påvisar äfven, -hvilken oerhörd hastighet det skulle kräfvas, särdeles för den längst -aflägsna fixstjärnsferen, för att den skulle hinna med denna rotation -på en dag. Och huru mycket enklare gestaltar sig icke saken, om man -låter stjärnsferen och planeterna vara orörliga och gifver åt jorden en -roterande rörelse, hvilken i alla händelser ej behöfver medföra en så -ofattlig hastighet! Beträffande jordens årliga rörelse lade han till -stöd för sin åsikt den omisskänneligen större enkelhet detta antagande -medförde. Huru olika i de båda systemen; i hans eget solen helt enkelt -omgifven af ett antal cirkelformiga planetbanor, den ena utanför den -andra; och i det gamla systemet för hvarje planet en invecklad apparat -af deferent och epicykel. “I sanning, de som konstruerat detta system, -de hade, så att säga, haft till sitt förfogande alla delarna af en -välskapad kropp, men de hade däraf sammansatt ett vidunder, genom att -sätta lemmarna på oriktiga ställen!“ - - - - -3. _Galileo Galilei_, hans lif, hans upptäckter på himmelen med -kikarens tillhjälp. - - -Såsom blifvit nämt, afled Kopernikus strax innan hans värk kom ut i -tryck, och när striderna om det samma uppstodo, var han icke längre -själf till hands för att föra försvarstalan. I lifstiden äflades -han icke häller att med sin egen person uppträda för sin åsikt. Han -utarbetade i lugn sina teorier och anförtrodde dem på sin höjd åt några -få vänner. Likasom hans åsikter sålunda saknade stöd af hans egen -personlighet, så var äfven, efter hvad som anförts, hans bevisföring -åtminstone icke för hans samtida nödvändigt öfvertygande; särskilt var -hans vederläggning af Aristoteles’ och Ptolemäus’ motbevis ej kraftig -nog. I båda dessa afseenden fullständigades Kopernikus’ uppträdande ett -århundrade efter honom själf af _Galileo Galilei_. - -Denne märkvärdige man, son af en musiker i Florens, föddes i Pisa 1564. -Af sin fader bestämdes han ursprungligen för läkareyrket, och han -idkade äfven en tid medicinska studier. Men hans håg drog honom snart -öfver från läkarebanan till naturvetenskapernas studium. Han gjorde -häruti så stora framsteg, att han redan vid tjugu års ålder författat -flere afhandlingar. År 1589 utnämdes han till professor i Pisa. Tre -år därefter flyttade han som professor till Padua i den på denna tid -i kultur och vetenskaper framstående republiken Venedig. Det var här -han gjorde de berömdaste af sina upptäckter. Här utöfvade han en -storartad och fruktbringande lärarevärksamhet. Antalet af hans åhörare -skall stundom hafva öfverstigit 2,000 personer. Furstar och ädlingar -besökte honom och åtnjöto hans enskilda undervisning. Bland dem -omnämnes särskilt en prins Gustaf från Sverige. -- För att emellertid i -ro få hängifva sig åt sina naturvetenskapliga undersökningar, hvilka -inkräktades af denna betydande lärarevärksamhet, öfvergaf han sin -plats i Padua, där han varit omgifven af idel vänner och beundrare och -anstäldes i Florens af storhertigen af Toskana såsom hofmatematiker -utan undervisningsskyldighet. Här kom han emellertid i en omgifning, -som hvarken var honom själf så tillgifven icke häller i allmänhet så -frisinnad, som fallet varit i Venedig. Hans vänner från Padua beklagade -sig öfver hans oförsiktighet att välja Florens till vistelseort. Det -dröjde häller icke länge, innan Galilei, mycket till följd af sitt -öfverlägsna och hårdnackade sätt att uppträda, förvärfvade sig en skara -af fiender bland munkarna och anhängarna af de gamla Aristoteliska -åsikterna, hvilka för hvarje ny upptäckt, som han gjorde, kände marken -glida under deras fötter. Stormen mot honom nådde sin höjdpunkt, efter -det han utgifvit en skrift, i hvilken han sökte uppvisa att läran om -jordens rörelse ej stod i strid med den Heliga skrift[4]. Så följde -hans resa till Rom och den ryktbara processen, genom hvilken han dömdes -att afsvära sina åsikter. Efter denna tid blef hans kraft bruten. Dömd -till enslighet och tystnad, hade han ingen möjlighet att med samma -eftertryck som förr fortsätta sina vetenskapliga undersökningar. Han -afled i sin villa Arcetri nära Florens 1642. - - [4] Bland alla Galileis arbeten var detta det, som sedermera - strängast blef förbjudet. - -Galileis värksamhet var af betydelse ej blott för astronomien, utan -äfven för öfriga naturvetenskaper. Såsom egendomligt för hans arbeten, -gent emot den föregående riktningen inom vetenskapen, kan betecknas, -att han i hvarje fråga vädjade till erfarenheten, lämnande åsido hvarje -förutfattad mening och hvarje auktoritet. I detta afseende är han den -moderna vetenskapens grundare. Under det hans samtida t. ex. på god -tro antogo Aristoteles’ lagar för kroppars fall, enligt hvilka kroppar -falla fortare, ju tyngre de äro, så företog sig Galilei att från det -lutande tornet i Pisa samtidigt nedsläppa föremål af högst olika tyngd. -Han fann på detta sätt sina _fallagar_: att alla kroppar, tyngre och -lättare falla _lika fort_ och med en hastighet i hvarje ögonblick, som -växer i samma mån som den tid kroppen hållit på att falla, hvarförutom -den tillryggalagda vägen växer såsom den förflutna tiden multiplicerad -med sig själf. Att värkligen somliga kroppar synas falla långsammare -än andra, t. ex. en fjäder långsammare än en sten, förklarade Galilei -bero på en biomständighet, nämligen luftens motstånd mot rörelsen. Den -_empiriska_ (= försöks-) metod, han använde, var på hans tid så illa -aktad, att hans kolleger, för att uttrycka sitt misshag, mången gång -störde hans försök med ovärdiga uppträden, hvisslingar och oväsen. -De anade ej att dessa fallförsök skulle blifva grundstenen för en ny -viktig vetenskap, _dynamiken_ eller rörelseläran. -- Aristoteles höll -före, att det beror på kroppars form, om de sjunka eller flyta i -vatten (eller andra vätskor). Sålunda antog han, att is är tyngre än -vatten, men flyter på vattnet, emedan den är platt. Ingen hade före -Galilei fallit på den tanken att undersöka saken genom att af samma -ämne förfärdiga kroppar af olika form, för att öfvertyga sig, att de -sjunka eller flyta oberoende af deras form och beroende blott af ämnets -tyngd. -- Aristoteles indelade kropparna på jorden i två slag: tunga, som -hafva en benägenhet att falla, nämligen jord och vatten, samt lätta, -hvilka hafva en benägenhet att stiga, såsom luft och eld. Galilei -visade däremot, att _alla_ kroppar äro tunga och dragas mot jorden, och -att, om en kropp synes lätt, t. ex. flyter på vatten, så beror detta -icke på en hos kroppen inneboende drift att stiga uppåt, utan därpå, -att den är mindre tung än den kropp, som omger honom. I många andra -punkter höll han sålunda räfst med det gängse föreställningssättet och -ersatte fördomarna med erfarenhetsrön. - -Galilei gjorde äfven en mängd för det praktiska lifvet och för -vetenskapen nyttiga uppfinningar. Sålunda fann han redan som ung -studerande, då han af en händelse iakttog svängningarna hos en taklampa -i en kyrka, att dessa svängningar voro, hvad man kallar _isokrona_, -d. v. s. att till hvarje svängning, stor eller liten, åtgår lika -lång tid. Han förstod ock den betydelse för tidemätningen, som låg i -denna omständighet, i det att en dylik apparat, bestående af t. ex. -en kula upphängd med en tråd eller en stång (_pendel_) kunde tjäna -till uppmätning af olika tidsrymder i förhållande till hvarandra. -Svängningstiden för pendeln är blott beroende af dess längd. Vill man -hafva en pendel, som utför hvarje svängning på precis _en_ sekund, får -man göra den _en_ meter lång. Galilei synes hafva tillämpat denna metod -för tidmätning blott för medicinskt bruk, för räknande af pulsens slag. -Det blef holländaren _Huygens_ förbehållet, att med pendelapparaten -förena ett maskineri af kugghjul och en drifkraft (lod eller fjäder), -hvarigenom våra vanliga pendelur voro uppfunna. Pendeln spelar vid uret -just den rollen, att genom sin egenskap att utföra hvarje svängning på -en noga bestämd tid, _reglera_ den rörelse hos hjulen och visaren, som -drifkraften _åstadkommer_. Innan dylika ur kommit i bruk, var man för -tidmätning hänvisad antingen till solens rörelse (solvisare) eller till -s. k. sandur och vattenur. Ett sandur var ingenting annat än hvad vi -känna under benämningen timglas. Vattenuret var en dylik inrättning, -blott med den skilnad, att sanden var ersatt af vatten. Galilei använde -själf vattenur vid bestämning af tiderna för kroppars fall. -- Galilei -är äfven en bland dem, hvilka man tillskrifver uppfinningen af -_termometern_. Af Galileis öfriga uppfinningar skola vi inskränka oss -att beröra kikarens upptäckt, hvilken står i närmaste samband med vårt -ämne. - -År 1609 kom till Italien ett rykte om, huru en holländsk -instrumentmakare förfärdigat ett instrument, med hvilket man var i -stånd att närma aflägsna föremål till ögat. Det berättas, att Galilei, -sedan han erhållit denna underrättelse, efter en natts arbete utgissat -hemligheten. Faktiskt är, att han i början af samma år konstruerade -det instrument, som benämnes den _Galileiska kikaren_, för öfrigt -samma apparat, som våra vanliga teaterkikare. Efter åtskilliga försök -lyckades han uppbringa kikarens förstoring ända till 100 gånger. Denna -upptäckt väckte den största beundran och uppståndelse. Beställningar -på kikare ingingo från alla håll hos Galilei. Venetianarna, för hvilka -kikarens användning till sjös framstod såsom det väsentliga och som -skattade sig lyckliga att vara i besittning af ett medel att i god -tid upptäcka möjligen annalkande fientliga fartyg, belönade Galilei -genom att erbjuda honom en väl aflönad plats på lifstid i Padua. Blott -Galilei föll på tanken att rikta kikaren mot himmelen. På detta sätt -gjorde han nu en rad af för den tiden högst märkvärdiga upptäckter. - -Hans första mönstring gälde månen. Han fann, hvad flere af forntidens -astronomer anat, att månens yta företedde anblicken af ett landskap -med bärgkedjor, bärgtoppar, dalar och stora, släta partier af mörkare -färg, hvilka han ansåg vara haf; han kunde se, hur bärgen kastade -skuggor i solskenet och var i stånd att genom uppmätning af skuggornas -längd bestämma bärgens höjd. Enligt de allmänna föreställningarna åter -var hvarje himmelskropp ett väsen af helt annan art än jorden; allt som -syntes på himmelen var oförgängligt och fullkomligt. Himlakropparnas -form var sferisk, emedan klotet var den mest fullkomliga geometriska -figur; och dessa sferers yta måste vara slät, emedan deras -fullkomlighet uteslöt hvarje ojämnhet. - -Den nästa himlakropp, på hvilken Galilei riktade sin kikare, var -planeten Jupiter. I stället för den välbekanta glänsande stjärnan såg -han nu en liten rund, belyst skifva, en måne i smått format; och i -närheten af den samma upptäckte han fyra små stjärnor, som från dag -till dag ändrade läge. Det visade sig snart, att alla fyra hörde till -Jupiter; dessa stjärnor voro fyra månar, som kretsade kring Jupiter i -cirkelformiga banor, så som vår egen måne omkring jorden. Han kallade -dem för de Mediceiska stjärnorna till det toskanska furstehuset Medicis -ära. Berättelsen om dessa sina upptäckter offentliggjorde Galilei i -ett arbete med titeln “Stjärnebudet“. Genom dessa upptäckter steg än -ytterligare hans rykte. Hertigen af Toskana belönade honom med skänker, -konungen af Frankrike bestälde nya stjärnor, hvilka skulle bära hans -namn, och kardinal Barberini, hvilken såsom påfve senare anordnade -processen mot Galilei, författade ett ode till hans ära. Under tiden -vägrade andra att tro på upptäckterna, ja kunde icke förmås att genom -en blick i kikaren öfvertyga sig om förhållandet emedan, som de -föreburo, hvad man där såg allenast var en sinnesvilla, framkallad af -djäfvulen. - -Galilei öfvergick nu till studiet af planeten Saturnus, hvilken i -kikaren erbjöd en märkvärdig anblick. Han uppfattade saken så, som om -planetens skifva varit försedd med tvänne öron eller handtag. Först -Huygens lyckades förklara denna företeelse, hvilken från tid till -tid växlade utseende efter Saturnus’ läge i förhållande till solen -och jorden och visade sig bero på en platt ring, som fritt sväfvande -omgaf planeten. Hos planeten Venus fann Galilei, såsom Kopernikus -redan förutspått, olika faser, allt efter planetens ställning till -solen, så att planeten, liksom månen, än syntes rund, än formad som -en skära. Härmed var påtagligen visat, att planeten hade klotform samt -rörde sig rundt omkring solen. -- Galilei fann vidare med sin kikare -otaliga för blotta ögat osynliga fixstjärnor. Vintergatan och andra -smärre molnaktiga bildningar på stjärnhimmelen (_nebulosor_) upplöste -sig i hans kikare uti tätt hoppackade stjärnor. -- Slutligen riktade -han kikaren på solen och fann så på henne de s. k. _solfläckarna_, -mörka fläckar, som tid efter annan uppstå och småningom röra sig öfver -solskifvan. Galilei antog, likasom man nu för tiden håller före, att -dessa fläckar voro bildningar på solens yta. Af deras rörelse slöt han -till, att solen måste rotera omkring sin axel och bestämde nära riktigt -rotationstiden till en månad. Från annat håll, där man icke ville höra -talas om, att solen skulle vara behäftad med dylika ofullkomligheter, -sökte man göra troligt, att dessa fläckar härrörde af mörka kroppar, -som passerade förbi solskifvan. De franska och österrikiska -konungahusen täflade om äran att fästa sina namn vid dessa inbillade -stjärnor, hvilka ock på den tiden gingo under benämningen de Bourbonska -eller de Österrikiska stjärnorna. - - - - -4. Galileis stora arbete om världssystemen, hans försvar för läran om -jordens rörelse. - - -Alla dessa undersökningar och upptäckter voro egnade att rucka på -det bestående åskådningssättet, och äfven om de icke alla omedelbart -spelade en roll för undanträngandet af de gängse astronomiska -föreställningarna, så hafva de dock i så måtto bidragit därtill, som -de försatte de ofelbara Aristoteliska lärorna i misskredit. -- Länge -hade Galilei, som han själf berättar, varit betänkt på, att i ett enda -arbete sammanfatta allt hvad skäl och bevis hette för att vederlägga -de gamla världssystemen och försvara det Kopernikanska. Omsider kom -äfven denna afsikt till fullbordan i hans mest berömda arbete: “Samtal -om de två världssystemen, det Ptolemäiska och det Kopernikanska.“ -Detta värk är indelat i fyra afdelningar. Den första afdelningen -behandlar Aristoteles’ indelning af världen i jordiska och himmelska -ting, af hvilka de förra äro förgängliga och, när de röra sig, röra sig -rätlinigt mot världens medelpunkt, d. v. s. falla mot jorden, de senare -däremot äro fullkomliga och oförgängliga och hafva den egenskapen att -röra sig i cirkelformiga banor. Galilei söker visa, att de jordiska -och himmelska tingen äro af samma art -- ex. månen -- och att himmelen -äfven är underkastad förändringar -- ex. 1) de ofta uppträdande och åter -försvinnande kometerna, 2) uppflammandet af tvänne nya stjärnor åren -1572 och 1601, 3) solfläckarna, hvilka uppstå och åter försvinna på -solen. - -I den andra afdelningen följer frågan om jordens rotation. Utom -Ptolemäus’ bevis mot jordens rotation, som redan blifvit omnämt, -anfördes i hufvudsak häremot följande. Hvarje föremål, som kastas rätt -upp i luften, nedfaller på samma ställe, hvarifrån det uppkastades. -Detta vore omöjligt, om jorden rörde sig, ty medan stenen är i luften, -skulle jorden likasom glida undan under honom och han skulle då -nedfalla bakom det ställe där han blifvit uppkastad. Fåglarna skulle -icke våga lämna sina bon af fruktan att aldrig finna vägen tillbaka. -Skott, som afskötos i en viss riktning, skulle afvika från den samma. -Dessutom skulle genom denna rörelse uppstå en beständig stormvind, -hvilken skulle blåsa omkull alla på jorden befintliga föremål, i det -föremålen, som åtfölja jorden i dess rörelse, skulle genomskära den -omgifvande luften. - -Hvar och en som företagit sig, att från däcket af en framilande båt -kasta ett föremål rätt upp i luften, inser grundlösheten af dessa -anmärkningar. Föremålet nedfaller på samma plats af däcket, där det -kastades upp, oaktat båten är i rörelse, och faller ej i sjön akterut. -Detta beror därpå, att föremålet i det ögonblick, det uppkastades, -innehade samma framåtskridande rörelse som fartyget och fortfarande -behåller denna rörelse, sedan det lämnat handen. Detta var ock Galileis -motbevis: alla kroppar på jorden, de må hvila på den samma eller -befinna sig i luften, ja luften själf, deltaga i jordens rörelse; och -_den rörelse, de en gång hafva, den kunna de icke af intet förlora_. -Det sista är hvad man kallar kropparnas _tröghet_, en för rörelseläran -ytterst viktig egenskap, som var okänd för de gamle, hvilka ansågo, att -för hvarje rörelse erfordrades en oupphörligt pådrifvande kraft. Om -luften medföljer i jordens rörelse, så kan ju icke häller någon vind af -oss förnimmas. - -Efter detta anför Galilei sina egna skäl _för_ jordens rotation, hvilka -i sina hufvuddrag kunna sammanfattas på följande sätt. Är det först och -främst sannolikt, att den ofantliga fixstjärnsferen roterar kring den -obetydliga jorden? Ytterligare, om fixstjärnsferen, som själf roterar -under loppet af 24 timmar, har makt att i denna rörelse draga med -sig de från den samma åtskilda planeterna, huru skulle jorden ensam -kunna undandraga sig detta inflytande och förblifva i hvila? Om man -granskar himmelskropparnas rörelser, så finner man vidare, att deras -omlopp är desto långsammare, ju längre bort de äro belägna. Jupiters -månar äro de himmelskroppar, som ligga närmast sitt centrum (Jupiter). -Den närmaste månen behöfver till sitt omlopp kring Jupiter blott 42 -timmar, den andra 2½ dag, den tredje 7 dagar, den fjärde 16 dagar; -vår egen måne behöfver till sitt omlopp en månad, Jupiter, som ligger -betydligt längre bort, 12 år och Saturnus, den aflägsnaste planeten, 30 -år. Är det icke orimligt, att sedan omloppstiderna sålunda vuxit med -afstånden, den yttersta fixstjärnsferen skulle hafva en omloppstid af -24 timmar? Pekar icke analogien på, att denna sfer bör hafva en ytterst -långsam rörelse eller rent af vara orörlig? Och detta kan man antaga, -om man tillskrifver jorden en rotation på 24 timmar. Sålunda får banan -af ett föremål på jorden, såsom sig bör, den minsta omloppstiden, -emedan denna bana är den minsta af alla, som förekomma. - -En för Galileis tid betecknande invändning var den, att om jorden såsom -Kopernikus antager, hade två rörelser, den dagliga och den årliga, -så borde den vara försedd med någon lem eller led, ty t. ex. djuren -hafva ju olika lemmar för att utföra olika rörelser. En enda blick -på rörelsen hos ett vagnshjul, som vrider sig kring sin axel, medan -det samtidigt rör sig framåt, borde hafva öfvertygat om, att en och -samma kropp kan samtidigt hafva två olika rörelser. Galilei tillgriper -emellertid icke detta försvar, utan säger blott, att djuren hafva sina -lemmar icke för att röra sig själfva utan för att röra olika delar -af sin kropp. Mot den anmärkningen, att jorden, såsom en förgänglig -skapelse, omöjligt skulle kunna röra sig beständigt, utan att, såsom -djuren, då och då genom hvila hämta nya krafter, svarar Galilei, att -djuren aldrig hvila från sina “naturliga“ rörelser, utan blott från de -oväsentliga. Så länge djuret lefver, andas det och hjärtat upphör först -med döden att slå. - -I den tredje afdelningen af boken kommer ordningen till jordens -årliga rörelse kring solen. Stjärnsferen omsluter alla planetbanorna. -Att jorden icke kan befinna sig i medelpunkten för dem, det framgår -däraf, att planeternas afstånd från jorden undergå högst betydliga -förändringar. Att åter planeternas afstånd från jorden äro högst olika -vid olika tider, det följer af “de nya iakttagelserna“ (med kikaren). -Då planeterna synas ljus-svaga, ligga de långt borta från jorden, -och, i samma mån de närma sig till henne, tilltager deras glans. Att -Venus och Merkurius röra sig kring solen, det kan man lätt sluta till -af de fasväxlingar, som “nyligen“ blifvit upptäckta hos Venus. Endast -månen rör sig omkring jorden. Skulle någon haka sig fast vid denna -omständighet, så hänvisas på Jupiter, som omkretsas af 4 månar. I -Jupiterssystemet har man för öfrigt en bild i smått af hvad solsystemet -är i stort. -- Men antag, att man ej på annat sätt visste, antingen det -är solen eller jorden som rör sig; man skulle då kunna skaffa sig en -öfvertygelse härutinnan sålunda. Alla planeterna röra sig. De äro alla -mörka kroppar, som låna sitt ljus af solen, och så är äfven jorden. -Det ligger då närmare att antaga en rörelse hos jorden, likasom hos -planeterna, än hos solen, hvilken, likasom fixstjärnorna, tillhör -en annan grupp af himmelskroppar, nämligen de själflysande. Det är -därför påtagligt, att solen och fixstjärnorna äro orörliga. -- Vidare -föredragas Kopernikus’ skäl, hvarjämte Galilei visar, huru från -Kopernikus’ ståndpunkt vändpunkterna i planeternas rörelser enkelt -förklaras. -- Egentligen borde jordens rörelse omkring solen åstadkomma -en skenbar rörelse hos fixstjärnorna, men himmelssferen är för långt -aflägsen för att någon sådan rörelse skulle blifva märkbar. - -Den sista afdelningen af Galileis arbete är egnad åt betraktelser öfver -_ebb och flod_ eller det fenomen, att hafvets vatten under dagens lopp -tvänne gånger stiger (flod) och tvänne gånger faller (ebb). Vi veta nu -för tiden, att detta beror därpå, att månen likasom en magnet drager -till sig oceanernas vatten, så att hafvets yta buktas uppåt på de -ställen, öfver hvilka månen ligger. Äfven på den rakt motsatta sidan af -jorden uppstår en likadan höjning, beroende däraf, att jorden drages -starkare till månen, än det på detta ställe liggande vattnet, som -attraheras svagare, emedan det är något längre aflägset från månen. Då -månen nu för hvarje dag beskrifver ett hvarf kring jorden, så måste, -för ett och samma ställe på jorden, en höjning af vattnet tvänne gånger -inträffa, dels då månen befinner sig öfver den ifrågavarande delen af -hafvet, dels då månen befinner sig öfver den motsatta sidan af jorden. -_Kepler_, Galileis berömde samtida, framstälde denna förklaring af -ebb och flod; och Galilei uttrycker sin förvåning öfver, att en så -skarpsinnig man som denne, i detta afseende kunde så förirra sig. -Själf var han nämligen af annan åsikt. Han ansåg hafvets ebb och flod -såsom en omedelbar följd af jordens rörelse. Hur därvid tillgår kan -man enligt Galilei åskådliggöra genom en skål med vatten: står skålen -stilla är äfven vattnet i hvila; men rör man skålen något åt sidan -börjar vattnet genast skvalpa. Här är ej platsen att närmare ingå på -Galileis tankegång, som -- man måste erkänna det -- är bra förledande. -Galilei fäste stor vikt vid denna sin förklaring och ansåg sig i och -med den samma hafva gifvit ett af de viktigaste bevisen för jordens -rörelse. - - - - -5. Kätteriförföljelsen mot Galilei. - - -Härmed hafva vi anfört några hufvudsakliga punkter af hvad Galilei -hade att andraga mot sin samtids åsikter. Det stora antal anhängare, -han genom sin lärarevärksamhet förvärfvade, visar också, att hans -motståndares skäl, hvilka synas _oss_ inskränkta, äfven på den tiden -kommo till korta, när det kom till allvarlig undersökning. Men, såsom -vi anmärkt, det gälde här icke blott skäl och motskäl. Det gälde att -dana om en hel världsuppfattning, som under sekler slagit djupa rötter -i människonaturen och omhvärft alla föreställningar. Det gälde att tala -till en massa personer, hvilka, för öfrigt måhända högst framstående, -önskade blunda för den yttre erfarenheten, genomträngda som de -voro af en instinkt att icke se och dock tro. Om vi betänka, huru -medeltidens folk från släkte till släkte uppfostrats i undergifvenhet -för de åsikter, de ärft af högre stående folk, så var det äfven helt -naturligt, att man med största allvar kunde söka vederlägga alla -förståndsskäl med ett enkelt veto, hämtat ur gamla nedärfda läror. Och -man kan ej häller förundra sig, om myndigheterna i sin välmening gingo -för långt, då det gälde att försvara öfvertygelser, som för dem själfva -och för folket voro heliga, emot den fara, som hotade från vetenskapens -sida. Så blef förföljelsen emot de nya idéerna en naturlig följd af den -föregående utvecklingen. - -Redan Kopernikus var på sin tid utsatt för angrepp. Men dels hade han -icke offentligt uttalat sig, dels voro dessa åsikter ännu så sällsynta, -att allvarligare åtgärder icke voro af nöden. Man nöjde sig med att -göra honom löjlig. Så framstäldes han bland annat såsom pajas uti -komedier. Martin Luther -- hvilken kännetecknade _astrologien_, eller det -då för tiden ytterst vanliga bruket att af stjärnornas lägen förutsäga -människors öden, såsom en “fin, om äfven något osäker konst“ -- skall om -Kopernikus hafva fält det yttrandet att: “Den narren vill vända upp -och ned på hela konsten Astronomia; men den Heliga skrift säger oss -att Josuah befalde solen stå still och icke jorden.“ På samma sätt -framdrogos en mängd andra bibelställen såsom bevis emot Kopernikus, -såsom psalm 93: “Nu är jorden väl grundad och skall icke kunna -flyttas“, och berättelsen om solförmörkelsen vid Jesu död, som varade -i tre timmar, hvilket skulle varit omöjligt, om jorden rört sig, o. s. -v. I det stora hela brydde man sig emellertid på den tiden icke mycket -om nyheterna och till och med påfven hade ingenting att invända mot -Kopernikus’ till honom egnade företal. - -Annorlunda gestaltade sig saken i Italien på Galileis tid. Genom -Galileis föreläsningar och genom hans stora auktoritet hade de -Kopernikanska åsikterna vunnit en så stor spridning, att från kyrkans -synpunkt värklig fara ansågs vara förhanden. Åtgärder måste vidtagas -och lämpliga medel funnos. År 1542 grundlades af påfven Paul III en -undersökningsdomstol, kallad General-Inkvisitions-Kongregationen, -hvilken erhöll till uppgift att vaka öfver och bestraffa alla sådana -handlingar, som kunde betraktas såsom brott mot religionen och -kyrkan. Den skulle söka återföra till sanningen alla, som förirrat -sig och bestraffa dem som framhärdade i förryckthet eller fördömda -åsikter. De kardinaler, som voro denna domstols tjänstemän eller s. k. -_Inkvisitorer_, voro bemyndigade att i hela kristenheten inskrida på -hvarje ort och mot hvar och en, som gjorde sig skyldig till afvikelse -från den katolska tron eller var misstänkt för kätteri. De ägde rätt -att fängsla och (äfven till döden) döma sådana personer. Det var denna -institution, som tog saken om hand. - -Galilei hade, som nämt, i Florens förvärfvat sig många ovänner. En -ordnad rörelse uppstod där mot honom och slutade med en formlig -angifvelse hos påfven Paul III mot Galilei såsom kättare och mot de -kopernikanska lärorna såsom irrläror. Påfven tillsatte en komité -för undersökning af förhållandet, och denna komité utlät sig om de -kopernikanska åsikterna om jordens rörelse, “denna falska Pytagoräiska -lära“, såsom varande “vetenskapligt oriktiga och stridande mot -den Heliga skrift.“ Därefter utfärdade Index-kongregationen för -förhindrande af åsikternas spridning ett dekret, genom hvilket -Kopernikus’ värk “Om omloppen“ samt ett arbete af munken Asturica, -kallat “Job“ och handlande om samma åsikter, belades med kvarstad -“tills de blifvit rättade“. Ett tredje arbete af karmelitermunken -Foscarini blef “helt och hållet förbjudet och fördömt“, emedan det -sökte visa, att de ifrågavarande åsikterna ej stodo i strid med den -Heliga skrift. Kopernikus’ bok underkastades äfven ett par år därefter -en granskning och utsläpptes sedan ånyo, rättad i den anda, att den -framstälda världsåsikten skulle framträda såsom ett blott antagande -utan värklighet. Så ändrad ansågs boken böra tålas, emedan den innehöll -“mycket i hög grad nyttigt för det allmänna“. De ändringar, som -vidtogos, inskränkte sig för det mesta till strykningar af enskilda ord -och uttryck. Så strökos alla ställen, där jorden omtalades såsom en -“stjärna“. Dessutom insköts uttrycket “hypotesen om“ på alla ställen, -där det talades om jordens rörelse. - -Galilei hade, då frågan i Rom kom före, genast skyndat dit, för att -söka invärka på de maktägande. Men han lyckades icke härutinnan. -Han mottogs visserligen på grund af sitt stora anseende synnerligen -vänligt af kardinalerna och påfven, hvilken, efter hvad han själf -berättar, sade honom, att Galilei, “såväl hos honom själf som hos hela -Kongregationen stod så högt i aktning, att de icke lätteligen skulle -lyssna till förtalet om honom, och att, så länge _han_ lefde, Galilei -säkert kunde därpå lita.“ Icke förty erhöll kardinal _Bellarmin_ i -uppdrag, att för sig inkalla Galilei och förkunna honom Kongregationens -åsikt i frågan. Denna Galileis audiens var sannolikt af rent enskild -natur, och ett aktstycke, som vid den senare tillkomna rättegången -mot Galilei framdrogs såsom ett bevis, att Bellarmins förfarande mot -Galilei varit af officiel art, anses vara förfalskat. I själfva värket -erhöll Galilei en tid efter sitt besök af kardinalen ett egenhändigt -underskrifvet intyg af innehåll, att Galilei icke, såsom kringgående -rykten visste förtälja, inför honom eller eljes, så vidt han hade sig -bekant, afsvurit sina åsikter, utan att Bellarmin endast meddelat honom -Kongregationens förklaring, att Kopernikus’ lära “stode i strid mot den -Heliga skrift och därför icke kunde hållas för sann eller försvaras“. -Ett ytterligare försök af Galilei, att, efter det Urban VIII bestigit -den påfliga stolen, utvärka återtagandet af förbudet mot Kopernikus’ -böcker, ledde icke häller till något resultat. - -Huru mäktigt detta Kongregationens förbud värkade, kan man inse af den -ytterliga försiktighet, med hvilken man efter dess utfärdande måste -bemantla hvarje däremot stridande åsikt. Så beledsagade Galilei en -afskrift af sin afhandling om ebb och flod, som han öfversände till -ärkehärtig Leopold af Österrike, med ett bref, där det heter: “Jag -vet, att man måste tro och lyda myndigheterna, emedan deras uttalanden -härflyta från en djupare insikt, till hvilken min obetydliga ande icke -af sig själf kan nå; jag betraktar därför denna skrift, som grundar -sig på antagandet af jordens rörelse, såsom en dikt eller dröm. Men -äfven diktare sätta stundom värde på en eller annan af sina fantasier. -Så lägger jag värde på min ------ och sänder den, på det att det -ej skall gå denna, såsom andra af mina upptäckter, hvilka man velat -taga ifrån mig, utan att andra personer skola kunna intyga, att jag -varit den förste, som drömde om ett dylikt hjärnspöke.“ Med samma -af samhällsförhållandena betingade slughet gick han tillväga vid -författandet af boken “Om de båda världssystemen“. Den är skrifven i -form af ett samtal mellan tvänne anhängare af Kopernikus, Sagredo och -Sarpi samt en företrädare af de gamla åsikterna, benämd Simplicius. De -båda förre anföra ständigt de starkaste och mest bevisande skälen, men -icke förty får den i ordväxlingen svagare Simplicius alltjämt det sista -ordet. Hvad Galilei afsåg med detta lilla bedrägeri, vann han äfven, i -det hans bok af censorerna blef anbefald till tryckning. Först när det -var för sent, kom man underfund med misstaget. Agitationer sattes i -gång, man sökte inbilla påfven, att Galilei i Simplicius’ person velat -förlöjliga honom -- och det ryktbara åtalet af 1633 följde. - -Galilei måste å nyo begifva sig till Rom, där en lång ransakning -påbörjades, under hvilken han tidtals befann sig i lindrigt fängelse i -Inkvisitionspalatset, men för det mesta tilläts att bo i det toskanska -sändebudets palats. Förhören skedde för slutna dörrar och Galilei -förbjöds vid påföljd af de strängaste straff att yppa, hvad som -förekommit. Det lades honom till last att hafva brutit emot kardinal -Bellarmins befallning att “på intet sätt hylla eller utbreda“ de -skriftvidriga åsikterna och att hafva fört censorerna bakom ljuset. -Förgäfves förklarade han sig icke kunna ihågkomma, att detta förbud -blifvit honom meddelat. Man stälde mot denna förklaring de tydliga -ordalagen i ett bland Inkvisitionens handlingar funnet aktstycke, utan -underskrift, och som, efter hvad den senare forskningen synes hafva -ådagalagt, sannolikt var förfalskat. Förgäfves företedde han kardinal -Bellarmins intyg. Saken antog en hotande natur. Man hade ännu i minne, -huru _Giordano Bruno_ med döden på bålet fått plikta för sina åsikter, -bland annat om jordens rörelse och världarnas flertal.[5] Galileis -vänner uppmanade honom också enständigt att begagna det tillfälle, -som erbjöds honom, att afsvärja sina åsikter. Han beslöt sig också -slutligen därför efter en strid med sig själf, som enligt samtidas -vitnesbörd fullständigt nedgjorde den då 70-årige gubben. - - [5] Se n:r 18 af Verdandis Småskrifter, _Giordano Bruno_. - -Så fördes Galilei den 23 juni 1633 till Minervakyrkan i Rom, där den -af anseende till personen mildrade domen upplästes. Det heter i den -samma: “Med anropande af vår Herres Jesu Kristi heliga namn och den -ärorika modern och obefläckade jungfrun Maria, påstå, förkunna, döma -och förklara vi genom detta slutliga utslag, som vi i sittande domstol -efter tillkallande af de ärevördiga teologie doktorerna och juris -doktorerna såsom våra rättsfullmäktige och enligt deras betänkande, -här fälla: ------ att du, ofvannämde Galilei, efter hvad under processen -förekommit och du själf som ofvan tillstått, inför denna heliga domstol -gjort dig särdeles misstänkt för kätteri, d. v. s. att du trott och -fasthållit en lära, hvilken är falsk och stridande mot den Heliga -skrift, nämligen: att solen är jordbanans medelpunkt och att den -samma icke går från öster till väster, att jorden rör sig och icke -är världens medelpunkt och att denna åsikt kan hållas för sann och -försvaras, sedan den dock blifvit befunnen och förklarad stridande -mot den Heliga skrift; att du till följd häraf är hemfallen åt alla -domar och straff, som genom de heliga lagarna och andra allmänna och -särskilda stadgar mot dylika felande blifvit bestämda och stadfästade. -Härifrån vilja vi förklara dig fri, om du med uppriktigt hjärta och -ohycklad tro afsvär, fördömer och förbannar ofvannämda irrläror och -kätterier och hvarje annan villfarelse, som strider mot den katolska -och apostoliska kyrkan, enligt det formulär, som dig af oss förelägges. -På det att denna din svåra och fördärfliga villfarelse och olydnad -ej skall blifva helt och hållet ostraffad, så bestämma vi, att din -bok “Samtal af Galileo Galilei“ genom en offentlig förordning skall -förbjudas; dig själf döma vi inför denna heliga rätt till fängelse -för en tid, hvilken af oss närmare bestämmes och ålägga dig såsom -en tjänlig botöfning, att under trenne år en gång i veckan uppläsa -de sju botpsalmerna, förbehållande oss att mildra, ändra, helt och -hållet eller delvis upphäfva nämda straff och botplikter.“ Af de -sju kardinaler, som suttit till doms, hade blott fyra underskrifvit -denna dom. Efter domens uppläsande uttalade Galilei knäböjande ett -edsformulär, hvari han högtidligen afsvor sina ofvan anförda åsikter. -Härefter hölls Galilei för formens skull tvänne dagar i fängelse. Sedan -han därpå en tid stått under uppsikt af erkebiskop Piccolomini i Siena, -tilläts han att flytta tillbaka till sin villa Arcetri utanför Florens, -dock under uttryckligt förbud att där umgås med någon. - -Det är en omtvistad fråga, om Galilei under förhören undergått tortyr. -Några anse det sannolikt på grund af ett yttrande i ett af protokollen, -där det heter, “att man, emedan han icke syntes hafva sagt hela -sanningen, skulle skrida till sträng undersökning.“ På slutet skall han -dessutom hafva lidit af ett bråck, den vanliga följden af ett visst -slags tortyr. - -En legend berättar, att Galilei, sedan han aflagt eden, stampat i -golfvet och utbrustit: “e pur si muove“ (“och dock rör hon sig“). Det -är emellertid högst otroligt, att han i sin ställning vågat något -dylikt. Men -- såsom en författare anmärkt -- det var ej häller af nöden, -ty snart skulle dock från “världens fyra hörn“ samma rop med växande -styrka framtränga till hans domare, mångstämmigt och förbittrat: e pur -si muove. - -Genom kyrkans eget föranstaltande anslogos i alla landsändar -kungörelser om den fälda domen. Den ryktbarhet, som frågan på detta -sätt erhöll, torde icke minst hafva bidragit till den hastiga -spridning, Galileis åsikter efter denna tid fingo, medan han själf -bunden till tystnad aftynade på sin villa. - - - - -6. _Kepler_ och _Newton_, himmelskropparnas värkliga rörelser och den -allmänna tyngden såsom deras orsak. - - -I och med Galileis uppträdande erhöll den gamla åsikten om jordens -läge och roll i världssystemet sin dödsstöt. Kopernikus’ lära om -solsystemet, för så vidt den gälde planeternas anordning kring solen -som medelpunkt, gick efter detta segrande ur striden. Den ene efter den -andre af vetenskapsmännen började bekänna sig därtill. Men Kopernikus’ -teorier hade en annan sida och de därmed sammanhängande åsikterna -skulle icke erhålla den varaktighet, som sanningen förlänar. Under det -Galilei faststälde Kopernikus’ teorier i det första afseendet, arbetade -samtidigt _Johannes Kepler_ (1571-1630) på deras reformerande i det -andra. - -Kepler, “astronomiens reformator“, utgick från en fattig släkt i -Schwaben. Hans fader tjänade hos flere fältherrar, och familjen förde -till följd däraf ett kringirrande lif, under hvilket sonens uppfostran -försummades. Oaktat han dessutom från födseln var svag och sjuklig -- han -föddes två månader tidigare, än man enligt naturens ordning hade -rätt att vänta -- utvecklades hos honom de mest framstående andliga -egenskaper. Men med den klara blick och det genomträngande förstånd, -hvarom flere af hans arbeten senare buro vittne, parade sig en rakt -motsatt benägenhet för det underbara och mystiska, ett arf af hans -moder, som för sitt öfverspända lynnes skull var nära att blifva bränd -såsom häxa. Om nu äfven denna hans själsriktning orsakat, att många af -hans arbeten blefvo blotta fantasifoster, så har dock hans benägenhet -för det ovanliga i så måtto varit af värde, som den i mycket betingat -hans mod och förmåga att bryta med de åsikter, som inom astronomien -på hans tid voro de enda saliggörande. -- Keplers första afsikt var att -egna sig åt det presterliga yrket, och han bedref för detta ändamål -under flere år teologiska studier. Men han hade redan gjort sig känd -som en ifrig anhängare af Kopernikus. Af detta skäl och, som det -uppgifvits, emedan han hade svårighet att förlika sig med den s. k. -Konkordieformeln med dess lutherska nattvardsdogm och dogmen om Kristi -kropps allestädes närvaro, blef han af sina lärare förklarad olämplig -till kyrkans tjänst. Utestängd från den presterliga banan och därmed -förenade inkomster, egnade han sig nu uteslutande åt astronomien. Så -började han en lefnadsbana, full af motigheter och ekonomiska bekymmer, -under hvilken han ogästvänligt kastades från den ena uppehållsorten -till den andra och ofta var nödsakad att för sitt uppehälle tillgripa -ovärdiga hjälpmedel, såsom astrologiska förutsägelser af personers -öden och politiska tilldragelser. Under sådana förhållanden utarbetade -Kepler med aldrig svikande flit sina astronomiska värk. Af dem skola vi -här blott kort anföra det, som gjort epok i astronomiens historia. - -Vi erinra oss, huru förklaringen af planeternas rörelser genom _en_ -deferent och _en_ epicykel icke blef tillfyllestgörande och att -Ptolemäus tvangs att ytterligare tillägga cirkel efter cirkel, hvar och -en med sin medelpunkt på den näst föregående. Likaså blef förklaringen -med den excentriska cirkeln icke tillfredsställande, utan att den -ytterligare på detta sätt påbättrades. Det samma hände Kopernikus. -Blott i det stora hela gälde det, att planeterna likformigt rörde -sig i cirklar kring solen. Undersöktes saken närmare, så voro dessa -rörelser omkring solen behäftade med mångahanda ojämnheter. För att -ernå större likformighet omordnade Kopernikus genom en enkel förändring -det Ptolemäiska systemet till sitt eget. Härigenom försvunno de gamla -kring jorden beskrifna deferentcirklarna, i det jorden själf beskref en -cirkel kring solen. Men för förklaringen af de återstående ojämnheterna -i rörelserna, måste han låta hela virrvarret af de efter hand tillkomna -småcirklarna stå kvar. Detta gäller dock blott såsom ett allmänt drag; -ty i själfva värket vidtog han häri åtskilliga förändringar, hvilka -emellertid såsom oväsentliga ej här kunna beröras. Hufvudsaken är, att -Kopernikus kvarstod på den ståndpunkt, från hvilken man sökte förklara -himmelskropparnas banor genom cirkelformiga och likformiga rörelser, -enkla eller sammansatta. - -[Illustration: _Fig. 9._] - -Det var Keplers förtjänst att, efter otaliga misslyckade försök i -samma väg, uppgifva denna ståndpunkt. Han uttänkte en metod att ur -observationerna på planeterna leta sig till deras afstånd från jorden -vid hvarje tillfälle. Med ett oerhördt besvär behandlade han sålunda -en mängd observationer, anstälda af den skicklige danske astronomen -_Tyko Brahe_. Han beräknade därefter planeternas afstånd och läge i -förhållande till solen, och kunde sedan så att säga efter naturen -afteckna deras banor kring solen på sitt papper. Så fann han, att dessa -banor voro ett slags långsträckta, ovala figurer. I början såg det -ut, som om de hade formen af genomskäringen af ett ägg, men fortsatta -undersökningar visade, att de voro s. k. _ellipser_. En ellips är en -figur af i fig. 9 angifna utseende. Man kan upprita en sådan genom -att med nålar fästa båda ändarna af en tråd i tvänne punkter S och S’ -af ett papper, hvarefter man för en blyertspänna öfver papperet, på -sådant sätt, att tråden ständigt är spänd af blyertspennan. Hvardera af -punkterna S och S’ säges vara en _brännpunkt_ (fokus) till ellipsen. -Måttet på ellipsens långsträckthet kallas för _excentricitet_. Så -uppfann Kepler sin _första lag_: att hvarje planet rör sig i en ellips, -i hvilkens ena brännpunkt _S_ solen ligger. (Jmfr. den excentriska -cirkeln!) Detta var den värkliga rörelsen, efter hvilken man så länge -famlat, och till hvilken man sökt ansluta sig genom att sammansätta -cirkelrörelser den ena med den andra. - -Likasom Kepler frigjorde sig från antagandet af en cirkelformig -rörelse, så afstod han äfven från antagandet, att rörelsen var -likformig. Lika fördomsfritt som han undersökte planetbanornas -rundning, företog han sig att studera den hastighet, med hvilken -planeterna löpte i sina banor ifrån punkt till punkt. Han upptäckte -sålunda, att planetens hastighet ändrar sig från punkt till punkt af -dess bana, ifrån det läge, där den är närmast solen, då hastigheten -är störst, tills den är längst aflägsen från solen, då hastigheten är -minst. Denna ändring fann han dessutom försiggå på sådant sätt, att -planetens s. k. _radius vektor_ (afståndet från solen till planeten) -på lika stora tider öfverfar lika stora ytor. Om planeten på två lika -långa tider beskrifver de båda olika styckena _AB_ och _ab_ af sin -bana (se fig. 9), så äger alltid ett sådant samband rum emellan dessa -båda sträckor, att de i figuren skuggade ytorna äro lika stora, och -detta hvar än dessa bågar _AB_ och _ab_ befinna sig på planetbanan. -Detta var Keplers _andra lag_, för hvilken han af en samtida astronom -fick uppbära den tillvitelsen, att hafva omändrat det kopernikanska -systemet, “för att gifva ett slag åt kristendomen, på hvilken han -öfverflyttat sitt hat mot de andlige“. -- Slutligen upptäckte Kepler, att -planeternas afstånd från solen äro på ett visst sätt ordnade, i det -att planeternas omloppstider och afstånd stå i samband med hvarandra. -Detta samband är sådant, att om man väljer en planet, multiplicerar -dess omloppstid med sig själf och dividerar resultatet med hvad man -erhåller, om man två gånger multiplicerar planetens afstånd från solen -med sig själft, så erhåller man samma resultat, hvilken planet man än -valt; eller annorlunda uttryckt: kvadraterna på omloppstiderna förhålla -sig som kuberna på medelafstånden. Detta var Keplers _tredje lag_. -Enligt den samma kan man utan vidare beräkna en planets afstånd ifrån -solen, om man iakttagit, huru stor hans omloppstid är. - -Genom dessa Keplers upptäckter hade man ernått så stor enkelhet i -solsystemets konstruktion, som kunde önskas; och denna enkelhet var -äfven en borgen för åsikternas sanning. En fråga återstod emellertid -att besvara. _Hvad var orsaken till alla dessa egendomliga rörelser hos -planeterna?_ - -I älsta tider hyllades den uppfattningen, att gudarna själfva använde -sin tid till att köra solens spann öfver himmelen och försätta -stjärnorna i rörelse. Långt framskridna från denna omedelbara -ståndpunkt skrefvo Pytagoräerna alla himlakroppars rörelser på Hestias -räkning, på en kraft utgående från urelden i världens medelpunkt. -_Huru_ denna kraft värkade, synes icke hafva varit föremål för deras -eftertanke. På den tid, som sysselsätter oss, kvarlefde antingen något -minne af Pytagoräernas åsikt eller ansåg man himlakropparna drifvas -framåt af ett slags hvirfvel, såsom löf för vinden. Kepler synes hafva -tänkt på en magnetisk kraft. Först den engelske astronomen _Isaak -Newton_, professor i Cambridge (1643-1727), löste gåtan rätt, i det han -förklarade att himmelskropparnas rörelser äro betingade uteslutande af -deras _tyngd_. - -[Illustration: _Fig. 10._] - -En kropp kännes tung, emedan den drages emot jorden, ungefär så som -vore jorden en magnet. Samma orsak, eller kropparnas tyngd, åstadkommer -att de falla mot jorden. Redan på Galileis tid var det fråga om, huru -det skulle gå, om månen vore en tung kropp. Det var Newtons förtjänst -att tänka ut denna tanke. Månen är -- säger han -- såsom hvarje föremål -här på jorden en tung kropp. Den måste därför, såsom hvarje annan tung -kropp, dragas emot jorden. Denna jordens dragningskraft på månen är -tillräcklig att förklara månens omlopp kring jorden, i det att månens -kringgående rörelse kring jorden är af samma art som rörelsen hos -hvarje sten, som, sedan den blifvit kastad, i en krökt bana faller -mot jorden. Men -- frågar man med Galileis samtida -- huru är det då -möjligt att månen icke faller ned på jorden? Låtom oss föreställa -oss, att vi från ett högt torn (_Tt_ i ofvanstående figur) utkasta -en sten i vågrät riktning (_t u_). Enligt den ofvan omtalade lagen -för kroppars _tröghet_, behåller stenen den framåtskridande vågräta -rörelsen, han erhöll, då han utkastades, allt under det den samtidigt -drages och faller i den lodräta riktningen mot jordytan. Det är lätt -att förstå, att på detta sätt en böjd bana uppkommer. Den kroklinie -stenen beskrifver kallas för en _parabel_ och har det utseende, som -angifves af den bugtade linien i figuren. Ju större den hastighet är, -med hvilken stenen utslungas från _t_, dess längre ifrån tornets fot -_T_ nedfaller den, dess mera vidgar sig kastparabeln. I allmänhet taget -kan man väl antaga jordytan platt, så långt man med en sten kan kasta. -Men antag, att man kunde afskjuta en kula med huru stor hastighet, man -önskade. Man skulle då kunna meddela den så stor begynnelsehastighet, -att den icke skulle nedfalla på jorden förr än bortom synkretsen på -ett ställe, som vi till följd af jordens rundning ej kunde se; ja, -hastigheten skulle kunna ökas därhän, att kulan visserligen fortfarande -skulle löpa framåt i en böjd bana, men i en _bana af så svag krökning, -att allt efter det kulan faller, själfva jordytan genom jordens -rundning kröker sig undan under henne_, så att kulan aldrig når till -marken. Den skulle då komma att löpa rundt kring jorden såsom en ny -måne, en kamrat till den ordinarie, hvilken, ehuru på betydligt längre -afstånd ifrån marken, i själfva värket på alldeles samma sätt faller -mot jorden, utan att falla ned (“faller rundt“). - -Så som månen förhåller sig till jorden så förhålla sig jorden och -planeterna till solen. Det är genom solens dragningskraft på dem, eller -genom deras tyngd mot solen, som de kretsa rundt kring henne uti sina -banor. I detta enkla förhållande, att himmelskropparna äro tunga, den -ena i förhållande till den andra, ligger alltså hela hemligheten af -deras rörelser. - -Men Newton gick ett steg vidare. Man känner månens afstånd från jorden -och dess banas krökning. Denna krökning är, såsom framgår af det -sagda, ett uttryck för huru mycket månen faller i sin rörelse kring -jorden. Skulle den falla fortare än händelsen är, så skulle äfven -banans krökning vara större. Af denna krökning kan man därför uträkna, -huru mycket månen faller t. ex. på 1 sekund. Resultatet är ungefär 1½ -millimeter. Ett föremål nära jordytan faller däremot på första sekunden -4900 millimeter. Det är således tydligt, att jordens dragningskraft -på ett föremål vid jordytan är större än dess dragningskraft på månen, -som är 60 gånger så långt aflägsen från jordens medelpunkt. De anförda -siffrorna bekräfta sålunda, hvad man redan förut hade anat, nämligen -att dragningskraften (_attraktionen_) minskas, när det attraherade -föremålets afstånd till den attraherande kroppen ökas. Dessa siffror -bekräfta äfven den lag, Newton antog för denna minskning, nämligen: -att när afståndet ökas från 1 till 2, 3, 4 o. s. v., så minskas -dragningskraften från 1 till ¼, ⅑, ⅟₁₆ o. s. v. eller såsom man äfven -kan skrifva från 1 till ⅟₂.₂, ⅟₃.₃, ⅟₄.₄ o. s. v. Ett tal multiplicerat -med sig själft kallas för talets _kvadrat_. Med användning af detta -uttryckssätt, kan lagen utsägas så: att _attraktionen är omvändt -som afståndets kvadrat_. För att erhålla en föreställning om, huru -dragningskraften enligt denna lag förändras med afståndet kan man -betänka, att det ljusintryck, som man erhåller af ett lysande föremål, -till exempel en fyr, från hvilken man aflägsnar sig på hafvet, -aftager med föremålets afstånd från ögat enligt precist samma lag. -Till det nämda kommer nu ytterligare, att attraktionen är större, ju -större massinnehåll den attraherande kroppen har eller: _attraktionen -förhåller sig som massan_. Sålunda drager t. ex. solen 324,000 gånger -starkare än jorden på samma afstånd. - -Detta samband emellan dragningskraftens storlek å ena sidan och -afståndet och massan å den andra utgör hvad man kallar _Newtons -gravitations-(tyngd-)lag_. Denna lag är af största vikt för -astronomien. Ty utgående från den lagen och lagen för kroppars tröghet, -kan man härleda alla himmelskroppars rörelser. På ett enkelt sätt, -hvilket vi dock här ej skola vidröra, kan man t. ex. ur dessa båda -enkla lagar bevisa sanningen af de tre Keplerska lagarna, i första -rummet att planeternas banor äro ellipser. Men Newtons lag lär oss -därutöfver mycket mera. Så visar det sig t. ex., att himmelskropparnas -banor äfven kunna erhålla formen af en _parabel_ eller _hyperbel_ (en -kroklinie, som liknar parabeln, men är mera öppen än den senare). Alla -planeter och månar röra sig i ellipser; de flesta kometer däremot i -parabler. De komma från världsrymden, såsom det synes, händelsevis i -solens grannskap; genom hennes dragningskraft tvingas de att kring -henne göra en bukt och aflägsna sig därefter åter i ett omätbart -fjärran. - -Insikten om denna kometernas rörelse har varit af vikt för att -undanröja en sista fördom inom astronomien. Det var nämligen först -för denna insikt som föreställningen om en yttersta kristallsfer, -fixstjärnssferen, fick gifva vika. Huru skulle eljes kometerna hafva -kommit fram? Ännu Kopernikus, Galilei och Kepler synas hafva hängt fast -vid antagandet af denna kristallsfer, en åsikt, som en gång fordomtima -af intet uppstod i en Anaximanders hjärna. - -Icke blott jorden och solen hafva den märkvärdiga förmågan att draga -till sig andra kroppar. Hvarje kropp i världen utöfvar ett dylikt -inflytande på hvarje annan kropp. Häraf följer det, att icke ens -solen, såsom Kopernikus antog, kan vara i hvila. Äfven solen rubbas -och röres genom planeternas, om än så obetydliga dragningskraft på -henne. Slutligen invärka planeterna på hvarandra. Därför lida äfven -deras elliptiska banor vissa små ändringar, af astronomerna kallade -_störingar_ eller _perturbationer_. Dessa spela inom astronomien -en viktig roll. Ett vackert exempel på, huru långt man kommit, med -afseende på beräkningen och studiet af sådana störingar, är följande. - -Utom de från gammalt kända planeterna upptäcktes år 1781 af den -engelske astronomen _Herschel_ ännu en ny planet, som kretsade utom -de öfriga. Det var planeten _Uranus_. Man beräknade snart den nya -planetens elliptiska bana kring solen och härledde efter detta alla -de störingar, som hans bana på himmelen kunde lida från alla de kända -planeterna. Sedan gammalt var man van att, efter en så omsorgsfull -behandling af en planets bana, blifva belönad med den noggrannaste -öfverensstämmelse mellan beräkningen och planetens värkliga rörelse på -himmelen. Men i detta fall hände det sig, att rätt stora afvikelser -framträdde mellan räkning å ena och observation å andra sidan. Den -tanken låg då nära, att härvid någon okänd planet dref sitt spel. Den -franske astronomen _Leverrier_ stälde sig också den uppgiften att ur -dessa afvikelser beräkna den okända planetens bana -- och han lyckades -med försöket. Den 22 sept. 1846 upptäcktes planeten _Neptunus_ på -himmelen helt nära till det ställe, som Leverrier på grund af sin -räkning på förhand utpekat. - - - - -7. Några nutida bevis för jordens rörelse. - - -Om man svänger en sten på ett snöre, så känner man med handen huru -snöret spänner sig, och är snöret icke tillräckligt starkt kan det -springa af, om rörelsen är hastig. Denna spänning i snöret är en -värkan af stenens tröghet, hvilken i hvarje ögonblick sträfvar att -åt stenen bibehålla dess rörelse fortsatt _i rät linie_ i stället -för den cirkelformiga rörelse, som snöret binder honom uti. Denna -värkan kallas _centrifugalkraft_. Det är den, som sträfvar att kasta -oss ur vagnen, om vi köra fort uti en skarp krök af vägen; det är -den, som spränger sönder smärgelskifvorna i fabrikerna. Tillvaron af -denna centrifugalkraft vid hvarje roterande rörelse hade ej undgått -Ptolemäus. Det är ytterst löjligt -- sade han -- att tro att jorden rör -sig kring sin axel; ty om jorden rörde sig så, skulle allt, som fans -på jorden, ryckas loss eller brista sönder (genom centrifugalkraften). -Han hade rätt så till vida, som en centrifugalkraft måste uppstå. -Men hans föreställning om dess storlek var öfverdrifven. Snöret, -med hvilket stenen svänges, brister icke, förr än hastigheten blir -mycket stor. Och jordens kringsvängande rörelse är i själfva värket -mycket långsam. Timvisaren på våra klockor går urtaflan omkring två -gånger på dygnet; den vrider sig således dubbelt så fort som jorden. -Därför är centrifugalkraften icke ens vid ekvatorn, där den är störst, -tillräckligt stark för att t. ex. rycka upp ett träd med roten; men den -existerar dock och yttrar sig på sådant sätt, att kropparnas värkliga -tyngd förminskas. En kropp, som vid polen väger 1 kilo, blir lättare -och lättare, ju närmare man för den till ekvatorn. Vid själfva ekvatorn -har han förlorat 3 gram i vikt. Detta kan man direkt iakttaga genom att -på olika ställen af jorden väga samma föremål med en fjädervåg. - -En noggrannare metod att uppvisa samma sak erbjuda de s. k. -pendelobservationerna, hvilkas idé är följande. Om man upphänger t. -ex. en järnkula vid en tråd, så har man en apparat, som benämnes -pendel. Får kulan vara i fred så ställer sig tråden lodrätt. Om man -för kulan åt sidan från dess jämviktsläge och sedan släpper den, så -börjar pendeln svänga fram och tillbaka. Orsaken härtill är jordens -attraktion, som söker draga kulan ned från dess sidoläge till dess -lägsta möjliga läge. Väl kommen dit, fortsätter den åt andra sidan -genom sin tröghet, hvarefter samma rörelse å nyo upprepas. Efter som -rörelsen sålunda beror af pendelns tyngd, så följer äfven, att om man -upphängde samma pendel på en mindre himmelskropp, t. ex. månen, så -skulle den svänga långsammare, emedan den då vore lättare. Likaså, -emedan kulan till följd af jordens rotation och centrifugalkraften är -lättare vid ekvatorn än vid jordens poler, så svänger samma pendel -långsammare vid ekvatorn än åt polerna till. Försök i denna väg kräfva -mycken noggrannhet och många försiktighetsmått, för hvilka här ej kan -redogöras. Låt oss helt enkelt antaga, att vi hafva ett pendelur, som -går riktigt t. ex. i Stockholm. Om vi sätta upp samma pendelur vid -ekvatorn, så måste pendelsvängningarna bli långsammare och klockan -måste draga sig efter -- förutsatt att jorden roterar. Detta är äfven -hvad alla dylika pendelförsök hafva bekräftat. De visa dessutom, -att tyngden vid ekvatorn är minskad med ⅟₂₈₉ till följd af jordens -rotation. Enligt detta skulle det blott behöfvas en 17 gånger hastigare -rotation hos jorden, för att kropparna vid ekvatorn skulle förlora -_hela_ sin tyngd. De skulle då ej mera falla, om man släppte dem i -luften, och alla sådana förrättningar, vid hvilka kroppars tyngd och -fall tagas i anspråk, skulle naturligtvis blifva en omöjlighet. - -Vi hafva i det föregående sett, huru Galileis motståndare i kroppars -egenskap att falla lodrätt emot jorden sökte framdraga ett bevis mot -jordens rotation. Om man emellertid på ett riktigt sätt utför deras -tankegång, så vänder den sig emot dem själfva. Låt oss föreställa oss, -att vi från balustraden af ett högt torn vid ekvatorn nedsläppa en -sten. Huru faller den? Erfarenheten säger: synbarligen lodrätt. Men -detta är ej fullt riktigt. Dylika försök, som med stor noggrannhet -utförts t. ex. vid grufvorna i Freiberg, visa, att föremål hafva en -benägenhet att falla åt öster d. v. s. -- enär jorden rör sig från väster -till öster -- _framåt_ i rotationens led och ej, såsom man förut ansåg -händelsen skola blifva, bakåt. Detta bör ock så vara. Ty genom jordens -rotation erhåller tornets spets en större hastighet än tornets fot, -emedan tornets spets är längre aflägsen från rotationsaxeln än tornets -fot. Detta är alldeles samma förhållande, som att en slängkälke rör sig -snabbare än den, som går och drifver den samma. När stenen släppes, -har den samma hastighet, som tornets spets, i vågrät led; och denna -hastighet kan den (på grund af sin tröghet) icke förlora, under det den -samtidigt faller nedåt. Den bör därför hinna ned till marken framom den -punkt, dit tornets fot har fortskridit. - -I enlighet med denna tankegång förklaras äfven de s. k. -_passadvindarna_, som i sned, och alltid samma, riktning blåsa -öfver jordklotet. Hvar och en har t. ex. hört talas om den s. k. -_nordostpassaden_, hvilken är till så stor nytta för alla segelfartyg, -som skola öfver till Amerika. För att förstå, huru dessa vindar äro -beroende af jordens rotation, skola vi först föreställa oss att -jorden vore orörlig. Omkring jorden tänka vi oss vidare lufthafvet -(_atmosfären_) likaledes utan rotation. Såsom i värkligheten är -händelsen, så skulle naturligtvis äfven under dessa antaganden -trakterna kring ekvatorn uppvärmas starkare af solen än polerna. -Den varma luften vid ekvatorn skulle höja sig från jordytan, emedan -den genom uppvärmningen blir lättare och samtidigt skulle den börja -röra sig åt jordens båda poler till. Från polerna skulle i stället -en kall luftström rusa mot ekvatorn för att fylla det där uppkomna -tomrummet. Förloppet är ungefär det samma, som när man öppnar dörren -till ett varmt rum. En varm luftström rusar då ut vid dörröppningens -öfre del och i stället drages kall luft in i rummet närmare golfvet. -Genom att hålla ett påtändt ljus på olika ställen i öppningen, kan man -lätt på lågan se, att så är fallet. Vore jorden orörlig, så skulle -således t. ex. på norra halfklotet uppstå tvänne “passadvindar“, -alltid blåsande i samma led, en sydlig vind i de högre luftlagren och -en kall nordlig vind i de lägre. Genom jordens rotation inträffar -det nu, att dessa vindar afvika från riktningen norr och söder till -en sned riktning. -- Det är lätt att förstå, huru härvid tillgår. Hela -lufthafvet deltager i jordens rotation. Men alla delar af jordytan röra -sig ej lika hastigt till följd af rotationen. Hastigast är rörelsen -vid ekvatorn. Och sådana punkter på jorden, som ligga aflägsna från -ekvatorn, fortskrida med desto mindre hastighet, ju närmare de befinna -sig till jordaxeln. Mycket nära polerna är ju hastigheten så godt som -ingen och vid själfva polerna lika med noll. -- Låt oss nu föreställa oss -en luftmassa, som är i begrepp att från ekvatorn rusa upp åt nordpolen -till. Denna luftmassa har vid ekvatorn en hastighet i rotationens -riktning, som den icke kan förlora under det den rusar uppåt. Denna -hastighet är äfven större än hastigheten hos alla de punkter på -jordytan, åt hvilka den genom sin rörelse från ekvatorn sträfvar. -Luftmassan måste således så att säga fara om dessa ställen i deras -roterande rörelse. Den måste sålunda, emedan rotationen försiggår åt -öster afvika från sin riktning mot norr åt öster: den måste åstadkomma -en sydvästvind. Detta för den öfre, varma luftströmmen. Den vid -jordytan blåsande kalla luftströmmen åter, som, om jorden ej roterade, -skulle vara en nordpassad, den blir på samma grunder en nordostpassad. - -Åtskilligt kunde ännu vara att tillägga med afseende på jordens -rotation, men vi skola ej längre uppehålla oss därvid, utan i stället -anföra några bevis för jordens årliga rörelse omkring solen. - -Om jorden rör sig och stjärnorna stå stilla, så måste jordens rörelse -framkalla en skenbar rörelse hos stjärnorna, en s. k. _parallaktisk -rörelse_ eller _parallax_. Finnes ingen sådan parallax hos dem, -då kan ej häller jorden röra sig: detta var det skäl mot jordens -rörelse, som på skilda tider framdrogs mot Aristarkos, Kopernikus och -Galilei -- ett skäl, som hvar och en af dem bemötte med den förklaringen, -att stjärnorna äro för långt aflägsna, för att någon sådan rörelse -skulle kunna blifva märkbar. Otaliga voro de försök, som från tid till -annan gjordes för upptäckandet af stjärnparallaxer. Först sedan den -astronomiska mätningskonsten blifvit drifven till en utomordentlig -höjd, lyckades det första gången år 1838 den tyske astronomen _Bessel_ -att upptäcka en årlig parallax hos en liten stjärna i Svanens -stjärnbild, om hvilken man hade anledning att antaga att den var -solsystemet jämförelsevis nära. Bessel följde denna stjärna under 14 -månader med sin kikare och fann genom de noggrannaste mätningar, att -den samma ej var fullt orörlig, utan under årets lopp syntes beskrifva -en liten ellips -- en spegelbild på himmelen af jordens bana omkring -solen. Härmed var det starkaste beviset mot jordens rörelse vändt -till förmån för den samma. Sedan Bessels tid hafva ett stort antal -stjärnparallaxer blifvit upptäckta. Den största rörelsen tillkommer den -mest lysande stjärnan på södra halfklotet, i stjärnbilden Centauren. -Denna stjärna är sålunda den oss närmaste af alla fixstjärnor. Och -dock är dess afstånd så stort att ljuset, som tillryggalägger 300,000 -kilometer på sekunden, behöfver 3½ år för att hinna från denna stjärna -till oss. Den lilla fläck af himmelen som stjärnan i sin parallaktiska -rörelse årligen kringvandrar är i motsvarande grad liten: månens skifva -är i genomskärning 2,000 gånger så stor. - -Genom dylika små parallaktiska rörelser hos fixstjärnorna har man äfven -lyckats visa, att hela solsystemet rör sig uti rymden. Man har bestämt -riktningen af denna rörelse. Vårt solsystem närmar sig i själfva värket -oafbrutet till stjärnorna i stjärnbilden Herkules. Vi kunna tydliggöra -den engelske astronomen _Herschels_ upptäckt häraf genom ett exempel. -Låt oss föreställa oss, att vi från hafvet närma oss en strand, på -hvilken vi redan från långt håll kunna skönja en grupp af träd. Denna -grupp synes måhända i början rätt tät. Men ju närmare vi komma stranden -desto mera se vi träden glesna. Och denna omständighet skulle vara -tillräcklig att öfvertyga oss, att vi värkligen komma stranden närmare -och närmare, äfven om vi ej på annat sätt kunde afgöra, att vår båt -rörde sig framåt. -- Genom en dylik betraktelse upptäckte Herschel -solsystemets rörelse. Granskar man fixstjärnornas lägen, sådana de -från tid till tid blifvit uppmätta, så finner man att de ingalunda -äro fixa utan hafva rörelser, om än små och långsamma. Det behöfves -blott att undersöka dessa rörelser för att man skall finna, att det -finnes en trakt af himmelen, där stjärnorna synas aflägsna sig från -hvarandra, och där hvarje stjärngrupp synes glesna. Det är trakten vid -stjärnbilden Herkules. På motsatta delen af himmelen finner man, hur de -där befintliga stjärnorna från tid till annan tränga sig tillhopa. - -Innan stjärnparallaxerna ännu blifvit funna, hade en annan årlig -rörelse hos stjärnorna blifvit upptäckt, som äfven den utgör ett bevis -för jordens rörelse omkring solen. Denna rörelse, som upptäcktes af den -engelske astronomen _Bradley_ 1728, försiggår såsom den parallaktiska -rörelsen i små ellipser, hvilka dock äro ojämförligt mycket större än -de parallaktiska. Att denna rörelse ej är af parallaktisk natur framgår -däraf, att den för det första iakttages hos _alla_ stjärnor oberoende -af deras större eller mindre glans och därmed sammanhängande afstånd -från oss, för det andra, emedan rörelsen synes försiggå i samma led som -jordens rörelse och ej i motsatt led, såsom fallet skulle blifva med en -parallaktisk rörelse. - -Den rörelse, om hvilken vi tala, beror därpå, att vårt öga icke är -stillastående. Vore vårt öga stillastående, skulle vi se stjärnorna -i deras rätta riktning. Men tillföljd däraf att ögat deltager i -jordens rörelse och hastighet, se vi stjärnorna icke i deras rätta -riktning, utan något framflyttade i samma riktning, i hvilken vi -själfva röra oss. Denna framflyttning af en stjärna från dess rätta -läge, hvilken dessutom är större ju större vårt ögas hastighet -är, benämnes _aberration_. Vi skola strax söka förklara den med -ett exempel, men anmärka först att denna _aberration_ är orsaken -till den omtalade rörelsen hos stjärnorna. Ty jorden rör sig nära -i en cirkel omkring solen och i hvarje punkt af dess bana se vi -stjärnan -- som i värkligheten befinner sig exempelvis rakt ofvanför -jordbanan -- framflyttad i samma riktning, som jorden rör sig. Det måste -således taga sig ut så, som om jorden under sin rörelse kring solen -sköte stjärnan framför sig i en rund bana. - -Huru aberrationen uppkommer, kan man inse genom att betrakta följande -likartade fall. Antag att någon från sidan afskjuter en kula rätt -emot (vinkelrätt emot) en i full gång varande järnvägsvagn. Kulan -genomtränger den första väggen och skulle, om vagnen vore stilla, -träffa den andra väggen midt emot hålet i den första. Men under det -att kulan genomlöper afståndet från den första väggen till den andra, -har vagnen rört sig något framåt. Kulan träffar sålunda den andra -väggen ett litet stycke bakåt. Om nu någon i vagnen tager sig för att -undersöka hvarifrån skottet kom, så skall han troligen säga, att det -blifvit afskjutet mot vagnen något snedt framifrån, i det han icke -tager i betraktande hvad man skulle kunna kalla kulans aberration. Ty -sammalunda förhåller det sig med ljusets aberration. Vårt öga förhåller -sig såsom den framilande järnvägsvagnen, och ljuset förhåller sig som -den afskjutna kulan, i det det ilar fram från stjärnan för att först -genomtränga den främre delen af vårt öga och sedan träffa den bakre -delen i en punkt, som ligger något bakom den, där strålen skulle -träffat, om ögat varit stilla. Vi få sålunda en falsk föreställning om -ljusstrålens riktning och om stjärnans läge, vi komma att se den framom -dess värkliga läge åt det håll vi själfva röra oss med jorden. - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET *** - -***** This file should be named 53146-0.txt or 53146-0.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/3/1/4/53146/ - -Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online -Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - |