Initial commit

16 files changed, 5364 insertions, 0 deletions

diff --git a/53146-0.txt b/53146-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..99e885f
--- /dev/null
+++ b/53146-0.txt
@@ -0,0 +1,2356 @@
+The Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin

+

+This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most

+other parts of the world at no cost and with almost no restrictions

+whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of

+the Project Gutenberg License included with this eBook or online at

+www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have

+to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

+

+Title: Jorden och solsystemet

+       Några blad ur historien om vetenskapens strider

+

+Author: Karl Brohlin

+

+Release Date: September 25, 2016 [EBook #53146]

+

+Language: Swedish

+

+Character set encoding: UTF-8

+

+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET ***

+

+

+

+

+Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online

+Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+

+            _STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 16._

+

+                        JORDEN OCH SOLSYSTEMET.

+

+                             NÅGRA BLAD UR

+                   HISTORIEN OM VETENSKAPENS STRIDER

+

+                                  AF

+                             KARL BOHLIN,

+                                docent.

+

+                       Med 10 figurer i texten.

+

+                         (_Första tusendet._)

+

+                            [Illustration]

+

+                              STOCKHOLM.

+                        ALBERT BONNIERS FÖRLAG.

+

+

+

+

+Innehåll.

+

+

+    Inledning                                                          3.

+

+    1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det

+       pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare         5.

+

+    2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien,

+       _Kopernikus_ och det kopernikanska världssystemet              18.

+

+    3. _Galileo Galilei_, hans lif, hans upptäckter på himmelen

+       med kikarens tillhjälp                                         28.

+

+    4. Galileis stora arbete om världssystemen, hans försvar

+       för läran om jordens rörelse                                   33.

+

+    5. Kätteriförföljelsen mot Galilei                                37.

+

+    6. _Kepler_ och _Newton_, himlakropparnas värkliga rörelser

+       och den allmänna tyngden såsom deras orsak                     43.

+

+    7. Några nutida bevis för jordens rörelse                         51.

+

+                              STOCKHOLM.

+                    ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1889.

+

+

+

+

+Inledning.

+

+

+Hvar och en, som blifvit delaktig af undervisningens första grunder i

+vår tid, känner till och tror mot sina sinnens omedelbara vitnesbörd,

+att den jord, han lefver på, är ett stort, fast klot, som dagligen

+svänger rundt, eller som man säger _roterar_, kring en axel, som tänkes

+gå genom det sammas medelpunkt. Han vet, att detta klot dessutom rör

+sig omkring solen, ett hvarf för hvarje år, uti en nära cirkelformig

+bana, hvars _radie_ -- afståndet från solen -- har den för honom nästan

+ofattbara längden af 14 millioner mil. Han vet, att jorden icke är

+ensam om denna dans kring solen, att flere andra dylika jordar som hans

+egen på större eller mindre afstånd från solen kretsa kring henne i

+cirkelformiga banor, allt under det de rotera omkring sina axlar.

+

+Vi veta äfven, att man icke alltid hyst samma åsikter, att folkens

+religiösa urkunder påbjuda en annan uppfattning och att, för icke allt

+för många mansåldrar sedan, läran om att jorden befann sig i evig hvila

+i världens medelpunkt till den grad genomträngde folkmedvetandet från

+ofvan allt ned igenom, att den, som då förkunnade våra dagars åsikt i

+frågan, ansågs för löjlig, när han icke drabbades af förföljelse.

+

+Åsikten om jordens rörelse och därmed sammanhängande förhållanden

+uppträder i vår tid nästan såsom själfklar och med samma stora

+auktoritet, som af medeltidens folk tillskrefs det Tridentinska mötets

+beslut om, att den befann sig i hvila. Är denna åsikt sålunda i och för

+sig tämligen alldaglig och allbekant, så är detta dock måhända icke

+fallet med de skäl, som stödja den samma. Dessa skäl ligga i själfva

+värket, om saken närmare skärskådas, icke så nära till hands. Om därför

+en framställning af dessa skäl redan på denna grund kan göra anspråk

+på uppmärksamhet, så äger detta rum i ännu högre grad, om man ser saken

+an i en historisk dager.

+

+Astronomiens historia är i flere afseenden af allmänt intresse. I

+första hand gäller detta därför, att astronomiens utveckling bland

+alla vetenskapers är måhända den enklaste och på samma gång den mest

+typiska. Härtill kommer, att man är i tillfälle att följa den samma

+långt tillbaka i forntiden, under hvilken vetenskapen redan ägde en

+jämförelsevis hög fulländning. Vi skola sålunda framdeles se, att

+vår egen åsikt om planetsystemets sammansättning på det närmaste

+sammanhänger med den senare uppfattningen hos grekerna. Efter den

+gamla tidens slut upptogos och fortfördes resultaten af grekernas

+vetenskapliga arbete af araberna, under det att medeltidens germaner

+blott småningom och på ett osjälfständigt sätt lärde känna dessa

+resultat och tillegnade sig dem med samma slafviska tillförsikt

+för det sanna som för det falska däruti. När vid medeltidens slut

+tanken började frigöras, medveten om sin egenskap att vara den enda

+tillförlitlige skiljedomaren i alla frågor och af sin högre rätt

+gent emot den obetänkta tron på auktoriteter, då var det måhända på

+det astronomiska området, som denna brytning med det förra var af

+häftigaste art och af den ödesdigraste betydelse för de förut gängse

+tänkesätten och världsåsikterna. Särdeles från denna tid innehåller

+astronomiens historia åtskilliga ämnen för själsstudium, mången maning

+till fördragsamhet i åsikter. Slutligen har denna vetenskap städse

+stått i växelvärkan med de religiösa föreställningarna. Flere äldre

+folks religioner bestodo ju t. ex. just i stjärndyrkan. Många religiösa

+dogmer och tänkesätt hafva äfven sedan astronomiens pånyttfödelse vid

+medeltidens slut fått maka åt sig eller omforma sig i modernare stil ej

+minst till följd af ett omildt inflytande af denna vetenskaps omutliga

+fakta. Måhända hafva vi rätt att tillägga, att vetenskapen ännu icke

+spelat denna roll till slut, att undervisningen ännu har åtskilligt

+att göra med att på tänkandets olika områden tillämpa den världsåsikt,

+genom hvilken jorden, människans hemvist och världens f. d. medelpunkt

+får sig anvisad plats såsom en obetydlig medlem af _ett_ bland otaliga

+solsystem.

+

+I den framställning af åsikterna om solsystemets sammansättning och

+rörelserna inom det samma, som vi i det följande gå att lämna, skola

+vi först söka visa huru åskådningen från älsta tider följdriktigt

+utvecklat sig till vår egen ståndpunkt i frågan, i sina hufvuddrag

+faststäld af _Kopernikus_ i början af nyare tiden. Härefter skola

+vi anföra några drag från kampen för utbredandet af Kopernikus’

+åsikt hufvudsakligen genom _Galilei_, sedermera följa astronomiens

+ytterligare utveckling genom _Kepler_ och _Newton_, samt slutligen

+sammanställa några af de skäl, genom hvilka den moderna vetenskapen

+sagt sitt afgörande ord i frågan.

+

+

+

+

+1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska

+världssystemet, samt Kopernikus’ förelöpare.

+

+

+Astronomiens älsta historia förlorar sig i mörker. De första teorier

+om stjärnorna, som man anträffar hos grekerna äro redan tämligen långt

+framskridna från den ståndpunkt, som naturmänniskan eller barnet

+intager vid betraktande af himmelen. Detta är orsaken hvarför man

+antager, att grekerna erhållit sin första astronomiska lärdom från

+andra folk, hos hvilka man velat förlägga vetenskapens vagga, såsom

+egypter, inder, babylonier. Man anträffar äfven hos dessa folk urgamla

+spår till astronomiska kunskaper. Sålunda hade _egypterna_ en klar

+föreställning om väderstrecken, såsom man kan se af deras ända till

+6,000 år gamla pyramider, hvilka äro bygda noga i norr och söder.

+De hade veterligen bestämt årets längd till 365¼ dagar och hade åt

+sig utbildat en vetenskaplig tideräkning, hvilken, såsom en trons

+tjänarinna, hade till förnämsta uppgift att bestämma tidpunkterna för

+deras religiösa fester. Äfven _babylonierna_ kände årets längd. Att

+de under långliga tider sysselsatt sig med astronomiska iakttagelser

+framgår dessutom däraf, att de hade upptäckt en viss lagbundenhet hos

+månförmörkelserna, nämligen så att efter en tidrymd (den s. k. _Saros_)

+af 223 månader förmörkelserna följa på hvarandra med samma mellantider

+som under den gångna perioden. Deras lärde prester (kaldeerna) voro

+härigenom i stånd att förutsäga månförmörkelserna, äfven om de ej kunde

+förklara deras tillkomst. Att äfven i _Kina_ konsten att förutsäga

+förmörkelser från fordom var känd, framgår af en berättelse om huru

+år 2159 före Kristus tvänne astronomer Hi och Ho, hvilka hade dylika

+förutsägelser till sin ämbetsplikt, skola hafva blifvit afrättade för

+försummelse härutinnan. Enligt en annan kinesisk berättelse skall en

+kejsare omkring 2357 f. K. hafva bestämt läget af solens årliga bana på

+himmelen. De älsta kinesiska uppteckningar innehålla äfven mångahanda

+observationer af kometer och stjärnfall. Kometerna observerades äfven

+af babylonierna. Egendomligt nog synas dessa, i olikhet med andra folk,

+icke hafva betraktat kometerna såsom underbara uttryck för gudomlig

+vrede, utan såsom vanliga naturföreteelser, för hvilka de icke hyste

+fruktan. Man jämföre härmed följande ord ur en af judarnas heliga

+böcker: “Hör hvad Herren säger Dig, Israels hus: hämta icke lärdom af

+främmande folks villfarelser; frukta icke himmelens tecken, såsom de

+främmande folken göra.“

+

+Sålunda finnas visserligen hos många gamla folk spår af astronomiska

+insikter. Men säkert är att inga åsikter om världen såsom ett helt,

+om dess byggnad och natur (_kosmologi_) i högre grad utbildades förr

+än hos grekerna. Den afstängdhet, som förordas i Jehovas här ofvan

+anförda ord till judarna, må väl förklara detta folks egendomliga

+uppfattning, enligt hvilken man synes hafva antagit formen af en kub

+för den jord, om hvars underbara framtrollande med alla dess tillbehör

+den bekanta berättelsen i Moses’ första bok förtäljer. Eljes synes hos

+de flesta folk den ursprungliga uppfattningen helt naturligt hafva

+varit, att jorden utgjordes af en platt skifva, omgifven t. ex. i den

+nordiska sagan af en ofantlig orm, i den grekiska af en flod. En dylik

+uppfattning tillskrifver man äfven de första representanterna af den

+s. k. _Joniska skolan_ i Grekland. Grundläggaren af denna skola var

+_Thales_ (639-548 f. K.) från staden Milet i Mindre Asien. Enligt

+dennes åsikt var jorden en platt skifva, simmande på vattnet, öfver

+hvilket himlahvalfvet var stjälpt såsom en klocka. Man synes ej hafva

+tillskrifvit detta hvalf större utsträckning, än att det bekvämligen

+skulle räcka öfver de högsta bärgen. När solen och stjärnorna gingo

+ner vid synkretsen, släcktes de i vattnet och simmade sedan rundt

+omkring jorden för att därefter ånyo tändas och gå upp på sina gifna

+ställen. Från denna barnsliga ansats till förklaring stammar en

+fortgående utveckling hos Thales’ lärjungar och efterföljare. Sålunda

+ersatte _Anaximander_ detta hvalf med ett klotformigt skal, som från

+alla håll omslöt den i alla händelser såsom platt uppfattade jorden.

+Detta skal förestälde han sig bestå af genomskinlig kristall och

+utanför det samma lågo sol och måne. Såsom ett stort framsteg kan

+betecknas, att han tänkte sig jorden _utan underlag_, fritt sväfvande

+i hvila, emedan den, såsom belägen i _sferens_ (= klotets) medelpunkt,

+“icke hade skäl att mera falla åt det ena hållet än åt det andra“.

+En annan af Thales’ efterföljare, _Anaxagoras_, var den förste, som

+påvisligen tänkte sig himmelssferen vrida sig såsom ett helt kring

+sin axel (_rotera_), hvarigenom alla stjärnorna under dygnets lopp

+kommo att beskrifva cirklar än öfver jorden och än, sedan de gått ned,

+under jorden. Af ett meteorstensfall skall han hafva blifvit brakt på

+tanken, att solen, månen och stjärnorna voro danade af samma ämnen som

+jorden och följaktligen tunga. Att de, det oaktat, icke nedföllo på

+jorden ansåg han bero däraf, att de befunno sig uti en kringsvängande

+rörelse kring denna. Från Mindre Asien, där A. tillbrakte sin första

+tid, flyttade han sedermera till Greklands hufvudstad Aten. Här blef

+han åtalad för att hafva förnekat gudarnas inflytande vid stjärnornas

+rörelser, fängslades och dömdes till döden, men räddade sig genom att

+fly.

+

+Innan vi öfvergå till det närmast följande utvecklingsskedet, som

+representeras af den s. k. _Pytagoräiska skolan_, skola vi korteligen

+anföra hufvuddragen af stjärnornas skenbara rörelser på himmelen,

+sådana som de omedelbart te sig för oss och som man redan under

+forntiden hade iakttagit dem. Först och främst ser man, att det stora

+flertalet stjärnor från dag till dag och från år till år befinna sig i

+samma ömsesidiga lägen; de äro, hvad vi kalla _fixstjärnor_, och man

+grupperade dem för öfversiktlighetens skull redan i gamla tider i s. k.

+stjärnbilder såsom de allom bekanta Stora björnen, Orion o. s. v. Alla

+dessa stjärnor hvälfva sig för hvarje dag rundt med himmelen i vidare

+eller smärre cirklar. Men ibland dem finnes _en_ stjärna som icke

+(för ögat märkbart) rör sig, utan ständigt bibehåller samma läge på

+himmelen ett godt stycke öfver _horisonten_ eller synkretsen, gränsen

+mellan jordytan och himlahvalfvet. Detta är den s. k. _polstjärnan_; i

+grannskapet af den samma är den punkt af himmelen belägen som benämnes

+_norra himmelspolen_, i närstående figur betecknad med _N_. Genom

+denna punkt och den motsatta punkten på himmelen (_södra polen_, _S_,

+i fig.) kan man tänka sig en axel dragen (_världsaxeln_), omkring

+hvilken himlahvalfvet med stjärnorna utför sin dagliga vridning eller

+_rotation_. En cirkel, som halfverar himmelen emellan de båda polerna

+benämnes _ekvator_; alla rörelser äro paralella med denna. En stjärna

+som ligger på ekvatorn går upp öfver horisonten rakt i öster (i punkten

+_o_ i fig.), rör sig därefter i ekvatorns båge öfver horisonten; efter

+ett halft dygn går den ned i västpunkten _v_, är sedan osynlig under

+12 timmar, för att därefter å nyo gå upp i _o_. Å figuren finnes äfven

+utmärkt en annan godtycklig stjärnas dagliga bana. Den går upp i _u_

+och ned i _n_; den är synlig öfver horisonten desto längre tid, ju

+närmare den ligger till nordpolen. Man inser äfven af figuren, att

+somliga stjärnor, nämligen de, som ligga i grannskapet af nordpolen,

+icke gå upp och ned; deras hela bana faller ofvan horisonten. Andra,

+hvilka ligga i grannskapet af sydpolen, kunna, som man ser, aldrig nå

+öfver vår horisont.

+

+[Illustration: _Fig. 1._ Ett öga i _J_, jordytan med horisonten,

+däromkring himmelssferen med ekvatorn.]

+

+[Illustration: _Fig. 2._ Kring ögat _J_, såsom medelpunkt,

+himmelssferen med ekvatorn och ekliptikan med solen (○), samt

+zodiakbältet, inom hvilket utom solbanan alla planetbanorna ligga.]

+

+Likasom fixstjärnorna, så synas äfven solen och månen deltaga i

+himmelens dagliga rotation. Men man finner snart, att månen icke

+är “fix“ utan ändrar läge bland stjärnorna; sammalunda flyttar sig

+solen, ehuru långsammare än månen, hvarförutom solens rörelse är

+svårare att upptäcka, emedan inga stjärnor synas, när solen är på

+himmelen. Äfven om fixstjärnorna ständigt stode stilla öfver jorden,

+skulle alltså solen och månen röra sig på himmelen och detta, såsom

+iakttagelsen ger vid handen, i motsatt led mot himmelens och deras

+egen dagliga rotation. Om man från dag till dag prickar in månens

+läge bland stjärnorna på en himmelsglob, så finner man, att den på

+_en månad_ rör sig rundt om himmelen i en cirkel. Samma förhållande

+äger rum med solen, under _ett år_. Denna solens bana benämnes

+_ekliptikan_. Detta ord, som kan öfversättas med “förmörkelselinien“,

+har blifvit valdt därför, att förmörkelser inträffa just då, när månen

+i sin bana korsar ekliptikan; är t. ex. solen händelsevis i samma

+punkt af ekliptikan, så uppstår en solförmörkelse. Denna solens bana

+sammanfaller ej med _ekvatorn_, utan bildar emot den senare en vinkel,

+som kallas _ekliptikans oblikvitet_ (snedhet). -- Såsom solen och månen

+sålunda skilja sig från fixstjärnorna genom en _egen rörelse_, så

+finner man snart andra dylika rörliga himmelskroppar: _planeterna_

+(irr-stjärnorna). Redan under den Joniska skolans tid var det bekant,

+att morgon- och aftonstjärnorna voro en och samma planet (_Venus_),

+som vandrade fram och tillbaka omkring solen och, i det den gick

+förbi henne, öfvergick från morgon- till aftonstjärna eller omvändt.

+Senare kände man äfven planeterna _Mars_, _Jupiter_ och _Saturnus_,

+hvilka på ungefär 2, 12 och 30 år hvardera skrida himmelen rundt. Alla

+dessa banor på himmelen löpa mycket nära solens bana, ekliptikan,

+och ligga öfverhufvud inom ett smalt bälte utefter ekliptikan, som

+kallas _zodiaken_ (djurkretsen) och som indelas i 12 lika afdelningar

+med hvar sin stjärnbild. Det är samma stjärnbilder, Väduren, Oxen,

+o. s. v., som i vår almanacka angifvas med de fantastiska tecknen i

+kolumnen Mån. Tilläggom observationerna på sol- och månförmörkelser

+samt månens _faser_, eller de olika skeden månen genomgår från ny-

+till fullmåne och från fullmåne till ny, så hafva vi sammanstält de

+hufvudsakligaste af de astronomiska företeelser, som omedelbart tränga

+sig på oss och med hvilka man äfven var förtrogen på den aflägsna tid,

+som sysselsätter oss. Det gälde att förklara dem.

+

+Vi hafva sett, huru de älsta astronomerna icke förmådde höja sig öfver

+den åsikt, enligt hvilken jorden är en platt skifva, men huru de dock

+i så måtto intogo en framskriden ställning, att de ansågo himmelen för

+ett _helt_ klot af kristall, omgifvande jordens hela landområde. På

+detta klot voro stjärnorna fästade och beständigt där till finnandes,

+äfven då de, framskridande under människornas fötter, voro skymda

+för deras blickar, eller när solen om dagen förtog deras glans. Och

+dessa stjärnor, som blifvit afhända den gudomliga natur, man förut

+tillskrifvit dem, de ansågos som föremål, danade af samma material som

+jorden själf. Solen och månen voro såsom jorden platta skifvor. Här stå

+vi framför ett världssystem i smått format, om hvilket vi nu för tiden

+hafva svårt att föreställa oss, att det på fullt allvar varit antaget

+icke blott af den stora massan af folket, utan äfven af de djupast

+tänkande. Men ju mera man lyckas sätta sig in på den ståndpunkt, de

+intogo, innevånarna inuti den väldiga kristallsferen, desto mera skall

+man förstå att värdera de framsteg, som inneburos i de åsikter, hvilka

+den Pytagoräiska skolans män utvecklade och framställde.

+

+[Illustration: _Fig. 3._ Från jorden ser man i _a_ fullmåne ○, i _b_

+halfmåne ◐ o. s. v.]

+

+[Illustration: _Fig. 4._]

+

+_Pytagoras_ antages hafva lefvat mellan 570 och 470 f. K. Efter att

+länge hafva vistats på utländska resor, exempelvis i Egypten, bosatte

+han sig i Kroton, en grekisk koloni i södra Italien, och grundlade där

+en skola, som länge fortlefde i form af ett slags frimurareförbund af

+lärde män, hvilka sins emellan stodo i liflig samfärdsel, men af ett

+eller annat skäl afhöllo sig från att till en större allmänhet utbreda

+sina åsikter. -- I olikhet med sina föregångare antog Pytagoras, att

+jorden var ett stort, _fritt sväfvande klot_, hvilket för öfrigt på

+alla håll var bebott af människor. Detta klot befann sig i medelpunkten

+af hela världen, som själf antogs vara klotformig eller, som man säger,

+_sferisk_. Till dessa åsikter synes han hafva kommit, sedan han af

+månens faser slutit sig till att månen var en klotrund kropp. Det är

+nämligen lätt att se, att månen skall förete just sådana växlingar som

+dess faser, om den är klotformig. Ty af den halfva af månklotet, som

+är vänd mot oss, kunna vi blott se det parti, som är belyst af solen.

+Allt efter månens olika ställning till jorden och till solen, hvilken

+senare vi föreställa oss lysa från höger i närstående figur, skall

+månen sålunda presentera oss en belyst yta (eller fas) af olika storlek

+och form; och endast under antagande af att månen är klotformig kan man

+på detta sätt göra sig reda för dess bekanta växlingar ända från den

+fullt belysta månskifvan (i fig. vid _a_) till den smala skäran (läget

+_c_ i fig.). Såsom månens yta, betraktad äfven med blotta ögat, gaf

+anledning att antaga, så förestälde sig Pytagoras den samma försedd med

+bärg och dalar samt land och haf; för öfrigt antogs den befolkad af ett

+jättesläkte. På samma sätt som månen var det, så antog nu Pytagoras

+äfven, att solen var klotformig, och likaså ansåg han planeterna såsom

+sferiska världar, liknande vår jord; blott till följd af deras stora

+afstånd från jorden syntes de så små och obetydliga. -- Men fans det

+sålunda för öfrigt likhet mellan jorden och himmelskropparna, särskilt

+den bärgiga månen, hvarför skulle då icke äfven jorden vara klotformig

+så som de andra? Ett ytterligare stöd för åsikten om jordens sferiska

+form framgick af Pytagoras’ mening om förmörkelserna. -- Redan före

+hans tid antog man, att förmörkelserna uppkomma därigenom, att mörka

+kroppar komma framför solen och månen och skymma dessa. Det antogs

+äfven allmänt, att månen var den mörka kropp, som vid solförmörkelserna

+trädde emellan åskådaren och solen. Om månens bana på himmelen precis

+sammanfölle med ekliptikan, så skulle vi i själfva värket hafva en

+solförmörkelse i hvarje månad, i det att månen i sådant fall en gång

+för hvarje dess omlopp skulle passera icke blott förbi, utan rätt öfver

+solskifvan. Med afseende på solförmörkelserna var man sålunda på det

+klara. Men hvilken den mörka kropp var, som vid månförmörkelserna gled

+fram öfver månens skifva, det var en fråga, hvars lösning man förgäfves

+hade sökt. Det djärfva svar, Pytagoras lämnade därpå, förklarade, att

+det var _jorden själf_, som vid dessa tillfällen trädde mellan sol och

+måne och beskuggade den senare. Och i den synbarligen runda skugga, som

+jorden vid dessa tillfällen kastade på månen, kunde man, enligt hvad

+Pytagoras framhöll, med sina ögon läsa ett omedelbart bevis på jordens

+runda form.

+

+Kring jorden tänkte sig Pytagoras nu de “sju planeternas“ banor

+anordnade, innerst månens, därefter i ordning Venus’, Solens, Mars’,

+Jupiters och Saturnus’. Det hela omslöts af fixstjärnornas roterande

+kristallsfer. I världens, d. v. s. jordens, medelpunkt brann en helig

+eld, _Hestia_, sinnebilden af en kraft, som satte allt i gång och

+styrde himlakropparnas rörelser.

+

+Likasom Pytagoras tänkte sig himmelskropparna till sin storlek

+jämförbara med jorden, så erhöll äfven hela hans system dimensioner,

+som, i förhållande till de förut antagna, voro jättelika. Och dock

+antogs afståndet från jorden till den yttersta eller fixstjärnsferen

+icke större än ⅙ af det värkliga afståndet till månen. De olika

+himlakropparnas afstånd från jorden förestälde han sig bestämda

+enligt samma lag, som anger afståndet af tonerna i en tonskala till

+grundtonen. Vid himlakropparnas rörelse alstrades härigenom en musik,

+“sferernas harmoni“, hvilken emellertid förklingade ohörd af de

+ofullkomliga väsen, hvilka dvaldes innanför månens sfer (“under månen“).

+

+Bland Pytagoras’ efterföljare träffa vi flere, hvilka tillskrefvo

+jorden rörelse och yttrade sig om dess plats i världssystemet på

+ett sätt, som gör oss förvånade, att icke hela sanningen med ens

+framtogs och att det skulle förlöpa ett tjugutal århundraden, innan

+dessa läror åter upptogos, för att sedan blott småningom arbeta sig

+fram mot ett envist motstånd. En af Pytagoras’ efterföljare tänkte

+sig världens medelpunkt med dess ureld Hestia förlagd utom jorden

+och antog, att den senare för hvarje dag beskref en cirkelformig

+bana kring Hestia. På detta sätt kunde han enkelt förklara, hvad vi

+uppfatta såsom himmelens dagliga rörelse, och huru _alla_ himlakroppar,

+äfven planeterna, deltaga i denna rörelse. Såsom ett exempel på något

+liknande kan anmärkas, huru en person, som åker i en slängkälke, ser

+alla kringliggande föremål med svindlande fart vrida sig rundt omkring

+honom, på alldeles samma sätt, som om han själf befunnit sig stilla

+och någon värkligen kunnat vrida hela omgifningen omkring honom med

+samma hastighet men åt motsatt håll mot kälken. -- Denna något konstlade

+åsikt omändrades och förenklades snart, så att den helt och hållet

+öfverensstämde med vår nuvarande. Den bekante tänkaren _Plato_

+(429-348 f. K.) hyllade på sina äldre dagar den meningen, att jorden

+roterar kring en genom dess medelpunkt gående axel.

+

+Men icke nog därmed; ett århundrade därefter var man i Grekland

+betänkt på rättsligt åtal mot en man, som ville göra gällande, att

+solens _årliga_ rörelse på himmelen, likasom himmelens dagliga rörelse

+kring jorden, blott var ett sken, framkallat af en årlig rörelse af

+jorden själf kring solen. Denne mans skrifter hafva icke kommit till

+eftervärlden, men vi hafva fått kännedom om förhållandet bland annat

+genom en berättelse af historieskrifvaren Plutarkus, där det på ett

+ställe heter:

+

+“Må vi blott, min vän, icke få oss en kättareprocess på halsen, såsom

+en gång Kleantes yrkade, att hela Grekland borde ställa _Aristarkos_

+från Samos inför rätta, honom som ville förflytta världens heliga

+härd, i det nämligen den mannen, för att riktigt kunna förklara

+himmelsföreteelserna, lät himmelen stå stilla och jorden däremot

+fortskrida i en sned bana (ekliptikan), och tillika lät henne vrida sig

+omkring sin egen axel.“

+

+Hvem har icke märkt, när tvänne mötande bantåg stå på en station och

+det ena tåget sätter sig i rörelse, huru man ett ögonblick tvekar,

+hvilketdera tåget det egentligen är som går, tills man kastat en blick

+på den omgifvande nejden för att öfvertyga sig? Det sakförhållande, som

+denna allmänna iakttagelse innebär, nämligen att man icke, genom att

+iakttaga blotta rörelsen, kan afgöra, huruvida det är det betraktade

+föremålet eller åskådaren som rör sig, detta har varit bekant sedan

+älsta tider. Det erkändes af Kopernikus’ och Galileis vedersakare;

+Aristarkos och hans meningsfränder liksom hans motståndare voro ense

+därom. Också kunde Aristarkos endast påvisa att den ena sortens

+förklaring var lika duglig som den andra. Man kunde antingen antaga

+himmelen stillastående och jorden roterande eller jorden stillastående

+och himmelen roterande, och å andra sidan kunde man, för förklaring

+af solens årliga rörelse på himmelen, med lika rätt förutsätta solen

+stillastående och jorden beskrifvande en årlig bana kring solen som

+det motsatta. Åberopade nu Aristarkos för sannolikheten af sin åsikt

+den större enkelhet, som antagandet af jordens rörelse kring solen

+och dess rotation kring sin axel, medförde, så stötte han, såsom den

+anförda berättelsen låter oss förstå, på motstånd från den gängse

+uppfattningen, den enda rätta, till religiös öfvertygelse vordna tron.

+Men han mötte säkerligen äfven rent vetenskapligt motstånd. Liksom

+vi göra vår reskamrat uppmärksam på träden och husen, då han säger,

+att han ej kan afgöra, om det är hans egen kupé som rör sig eller

+det andra tåget, så pekade Aristarkos’ motståndare på fixstjärnorna

+och menade, att dessa borde likaväl som solen synas röra sig med en

+skenbar årlig rörelse, om det var sant, att jorden själf och icke solen

+rörde sig. Aristarkos svarade på denna anmärkning genom att utvidga

+världssystemets dimensioner och säga, att fixstjärnorna voro så långt

+aflägsna, att hela jordens bana kring solen i förhållande till deras

+afstånd var försvinnande liten och att på detta sätt ingen skenbar

+årlig rörelse hos stjärnorna kunde blifva märkbar.

+

+[Illustration: _Fig. 5._]

+

+Till dessa exempel på åsikter, hvilka under forntiden utgjort

+föregångare till vår moderna uppfattning, kan ytterligare läggas

+följande. Vi hafva nämt, huru planeten Venus rör sig fram och tillbaka

+åt båda sidor om solen och aldrig mycket långt aflägsnar sig från

+solens grannskap, hvarför den ock går upp strax före eller ned strax

+efter solen såsom morgonstjärna eller aftonstjärna. Detta tyder på

+ett nära samband mellan solen och planeten. Också fann sig astronomen

+_Heraklides_ häraf föranledd, att för förklaringen af planetens

+rörelse antaga _Venus röra sig i en cirkel omkring solen_, under det

+att solen själf, likasom äfven alla öfriga planeter, antogs beskrifva

+en cirkelformig bana kring den fasta jorden. Om saken förhåller sig

+så, är det ju påtagligt (se fig. 5, i hvilken _J_ betyder jorden, _S_

+solen och _V_ Venus) att Venus’ skenbara rörelse på himmelen skall te

+sig sådan som vi iakttaga den, framåt- och tillbakaskridande, i det vi

+se den värkliga rörelsen aftecknad på himlahvalfvet. Hade Heraklides

+företagit samma anordning äfven af de öfriga planeterna, så skulle han

+hafva erhållit det system, som en tid efter Kopernikus uppstäldes af

+den danske astronomen _Tyko Brahe_, enligt hvilket _samtliga planeter

+röra sig kring solen_ och _solen med hela sitt följe af planeter kring

+jorden_.

+

+Såsom man ser funnos hos de gamle på flere områden frön till de

+åsikter, till hvilka vi själfva bekänna oss. Det är äfven bekant, att

+Pytagoräerna förestälde sig, att solen, månen och planeterna, likasom

+jorden, rotera kring sina axlar, samtidigt med att de framskrida i sina

+banor. Går man längre fram i tiden, så träffar man allt fortfarande,

+om äfven sparsamt, spår af gamla kosmologiska åsikter. Af en viss

+Kleomedes ungefär ett sekel efter Kristus hafva vi i behåll ett värk

+innehållande flere yttranden i den vägen. Så säger han bland annat:

+“Fixstjärnornas antal är oräkneligt -- de äro sannolikt lika stora som

+solen, somliga kanske större och vore solen längre bort, skulle den

+taga sig ut som en fixstjärna. -- Hvad planeterna beträffar, känna vi

+blott sju, men det finnes sannolikt ett större antal.“[1] Om jorden

+yttrar han: “Om vi befunne oss på solen, så skulle jorden vara osynlig

+till följd af sin litenhet eller den skulle synas som en mycket liten

+stjärna“. “Månen“ -- säger han -- “är en mörk kropp, som lånar sitt ljus

+från solen -- den har inflytande på flera saker här på jorden: den

+är säkerligen orsaken till hafvets ebb och flod“ o. s. v. En annan

+författare synes i enlighet med det värkliga förhållandet, tänka sig

+fixstjärnorna utströdda öfver allt i rymden och icke, såsom så länge

+förblef vanligt, såsom fastnaglade på en sfer, i det han säger: “Man

+får icke föreställa sig, att alla stjärnor ligga på samma yta, utan

+att somliga äro högre, andra lägre; ty vår syn förmår ej fatta någon

+skilnad i höjd.“

+

+    [1] I slutet af 1700-talet upptäcktes en ny större planet

+    Uranus utanför Saturnus och på 1840-talet likaledes en större

+    planet Neptunus utanför Uranus. Dessutom hafva under loppet

+    af vårt århundrade icke mindre än 287 smärre planeter blifvit

+    upptäckta, alla liggande mellan Mars och Jupiter.

+

+Alla dessa tankar, af hvilka många bära nutidens egen prägel, hafva

+blifvit tänkta mer än tusen år före inkvisitionsprocessen mot Galilei

+(se nedan). Men man må icke föreställa sig att de på sin tid voro

+allmänt gängse bland folket eller ens bland vetenskapsmännen. Tvärtom,

+de voro endast enstaka meningsyttringar gent emot en förhärskande

+föreställning af helt annan art. Den pytagoräiska åsikten om jordens

+klotform upptogs och behölls väl af astronomerna, emedan man hade

+påtagliga bevis för den saken. Angående jordens rörelse, såväl kring

+sin axel, som omkring solen, hafva vi redan nämnt, att säkra bevis på

+den tiden icke kunde företes, och att man på vetenskapens dåvarande

+ståndpunkt på sin höjd kunde påstå, att de båda stridiga antagandena

+voro lika möjliga. De gamle astronomerna voro därför i sin fulla rätt,

+då de återgingo till åsikten om jordens orörlighet och dess fixa

+läge i världens medelpunkt, så mycket mera som framdeles vissa skäl

+utvecklades för denna åsikt, hvilka för den tiden kunde göra anspråk på

+bevisande kraft. Vi återkomma därtill vid framställningen af Galileis

+uppträdande. Såsom hufvudsumman af den grekiska astronomien var och

+förblef sålunda allt framgent den pytagoräiska läran: en orörlig,

+klotformig jord i världens medelpunkt och kring denna medelpunkt en rad

+af kristallsferer, hvar och en bärare af en himmelskropp.

+

+Denna för oss så motbjudande åsikt om de kring jorden roterande

+kristallsfererna, kunde nu visserligen, åtminstone lika litet som

+åsikten om jordens rörelse, bevisas. Antingen man ansåg sig behöfva

+dem för att förklara, att himmelskropparna ej föllo ned, eller om det

+var blott genom exemplets makt, denna lära utan stöd i värkligheten

+bibehöll sig emellertid segt bland astronomernas föreställningar. Ju

+mera iakttagelserna på planeterna skärptes, desto mera visade sig

+emellertid detta maskineri otillräckligt för rörelsernas förklaring. I

+stället för att då öfvergifva det samma, gjorde man det emellertid i

+stället mer och mer invecklat genom tillfogande af nya kristallsferer.

+Så måste man för att noga återgifva solens rörelse, antaga henne

+fastnaglad på en första sfer, hvilken roterade kring en axel, löpande

+i en andra sfer, som i sin ordning roterade kring jorden. Sammalunda

+för månen och för planeterna. Småningom tillfogades ytterligare nya

+sferer, tills systemet slutligen nådde höjdpunkten af förveckling genom

+den berömde _Aristoteles_ (384-322 f. K.), som fann användning för icke

+mindre än 56 stycken.

+

+Då systemet icke förty förblef otillfredsställande, skall han hafva

+sammankallat en astronomisk kongress till Aten för att utreda saken,

+men som det synes utan resultat. Härefter började det småningom

+öfvergifvas hos grekerna, för att sedan å nyo upptagas af medeltidens

+folk, hvilka hämtade största delen af sin naturvetenskapliga vishet ur

+Aristoteles’ skrifter. Denne var äfven en ytterst lärd person och hade

+i sina arbeten sammanställt det mesta af sin tids vetande. Sedan han en

+längre tid varit Alexander den stores lärare och sedermera hans kamrat

+under flera af hans fälttåg i främmande länder, flyttade han till Aten

+och utbildade där en skola. Härifrån måste han emellertid fly, förföljd

+som han blef dels för sina läror, dels af politiska skäl. Efter detta

+bosatte han sig på ön Euböa, hvarest han skall hafva tagit sig af daga

+med gift, af fruktan att blifva utlämnad åt atenarna.

+

+

+

+

+2. Den senare grekiska astronomien, _Kopernikus_ och det kopernikanska

+världssystemet.

+

+

+Efter Egyptens eröfring 332 f. K. genom Alexander den store, grundlade

+denne därstädes en stad, Alexandria, ämnad till en medelpunkt för

+världshandeln. I denna stad uppstod snart ett vetenskapligt lif af

+genomgripande betydelse, representerat af en rad af framstående

+vetenskapsmän, hvilka man plägar sammanfatta under benämningen den

+_Alexandrinska skolan_. Största delen af dessa män voro astronomer. De

+astronomiska arbeten, som här utfördes, utgöra i flera afseenden en

+förebild af tillvägagåendet i den moderna vetenskapen. Och en mängd af

+de astronomiska spörsmål, som upptaga nutidens astronomer, de väcktes

+redan och behandlades af dessa män. Försök gjordes till bestämning af

+jordens dimensioner äfvensom af himlakropparnas afstånd, stjärnorna

+bestämdes till sina lägen och infördes i kataloger, nya instrument för

+iakttagande af himlakropparna uppfunnos o. s. v. Akademien i Alexandria

+ägde ett ofantligt bibliotek, som mot slutet af akademiens tillvaro

+till största delen genom brand förstördes, dels vid ett anfall af de

+kristna under en ärkebiskop Theodosius, dels vid ett senare tillfälle,

+då Alexandria eröfrades af muhamedanerna. Här är icke platsen att

+utförligare redogöra för den mängd intressanta resultat af en hög

+bildning, som oaktat denna förstörelse nått till eftervärldens kunskap.

+Vi skola blott antyda några af dem, som omedelbart beröra vårt ämne.

+

+Låtom oss, för att bättre inse halten af de nya astronomiska

+åsikterna, anmärka, att de Alexandrinska vetenskapsmännen insågo

+fruktlösheten af den föregående världsförklaringen med alla dess

+kristallsferer, att de själfva kände sig vanmäktiga inför försöket

+att förklara himmelskropparnas rörelser såsom en mekanism, att de

+också afstodo från detta försök och i tålig bidan togo itu med saken

+praktiskt, observerande och undersökande, huru rörelserna i deras

+minsta detaljer voro beskaffade i värkligheten. De voro hvad vi

+kalla naturvetenskapsmän, och vädjade förutsättningslöst blott till

+erfarenheten -- dock med ett undantag. Där uppstod nämligen aldrig en

+tanke på, att icke allt hvad rörelser hette hos himlakropparna, voro

+_cirkelformiga_ och _likformiga_. Detta var det antagande, från hvilket

+de utgingo vid sina försök att åtminstone genom geometriska figurer

+eller genom beräkning återgifva det värkliga förloppet af rörelserna

+med deras oregelbundenheter.

+

+Hvilka voro då dessa oregelbundenheter? Där förekommo tvänne slag.

+Först och främst fans det två himlakroppar, nämligen _solen_ och

+_månen_, hvilka värkligen rörde sig i cirkelformiga banor på himmelen,

+men _icke likformigt_, utan så, att rörelsen förändrade hastighet från

+punkt till punkt. Det är så det kommer sig, att årstiderna, som bero

+af solens årliga rörelse, icke äro lika långa, utan t. ex. vintern

+kortare än sommaren. Detta sökte man förklara på följande sätt. Solen

+rör sig visserligen i en cirkel och med jämn hastighet, men jorden

+ligger ej i cirkelns medelpunkt _M_ (fig. 6), utan ett stycke därifrån

+i _J_ (_excentriskt_). Oaktat nu solen på lika stora tider beskrifver

+de lika stora bågarna _AB_, _BC_, _CD_ och _DE_ o. s. v., så blifva

+som man ser af figuren, de motsvarande vinklarna vid jorden _ab_,

+_bc_, _cd_ och _de_ olika. Sålunda kommer det sig, att dess rörelse,

+från jorden sett, synes vara ojämn. Detta är innehållet af den s. k.

+_excenterteorien_.

+

+[Illustration: _Fig. 6._]

+

+[Illustration: _Fig. 7._]

+

+De öfriga himmelskropparna, planeterna, företedde dessutom en annan

+oregelbundenhet. Vi hafva omnämt huru planeten Venus äfvensom Merkurius

+synas skrida fram och tillbaka omkring solen och sålunda vända i sin

+rörelse i tvänne punkter (_stationspunkter_). Något liknande gäller

+äfven de öfriga planeterna. De skrida visserligen största delen af

+himmelen rundt i cirkelformiga banor, men då de komma till den trakt

+af himmelen, som ligger midt emot solens plats (_i opposition mot

+solen_), så beskrifva de en slinga med två vänd- eller stationspunkter

+A och B (fig. 7). Huru förklarades nu dessa afvikelser från den rena

+cirkelrörelsen? Låt oss t. ex. taga planeten Venus. Man tänkte sig då

+först en punkt S (se fig. 4) med likformig rörelse beskrifvande en

+cirkel omkring den fasta jorden J (_deferentcirkel_). Denna punkt S

+tänkte man sig såsom medelpunkt för en ny cirkel (_epicykel_ = “cirkel

+på cirkel“), i hvilken planeten V tänktes röra sig likformigt. Det är

+nu tydligt, att om S låge stilla, så skulle planeten V från jorden

+synas svänga fram och tillbaka mellan två vändpunkter, som i fig.

+motsvaras af A och B. Men det är klart, att detta fortfarande blir

+fallet, äfven om punkten S med sin epicykel rör sig långsamt framåt i

+sin deferentcirkel. För att till fullo förklara den skenbara rörelsen,

+behöfde man ytterligare blott antaga att punkten S rörde sig så, att

+den ständigt låg åt samma håll som solen från jorden räknat. (Jämf.

+härmed Heraklides’ system.) På detta sätt kunde man förklara Venus’ och

+Merkurius’ rörelser. Genom en ringa ändring af ofvanstående figur kunde

+man äfven göra sig reda för de öfriga planeternas rörelser och deras

+stationspunkter. Detta var den s. k. _epicykelteorien_.

+

+Visade det sig nu att rörelserna dock icke kunde fullständigt

+förklaras, så sökte man afhjälpa detta genom att till den andra cirkeln

+foga en ny epicykel, i hvilken planeten då fick röra sig o. s. v.

+

+Dessa åsikter med alla deras enskildheter, likasom öfverhufvud de mesta

+resultaten af den Alexandrinska skolans astronomiska forskningar äro

+sammanstälda i ett arbete, kallat _Almagest_ af astronomen _Ptolemäus_.

+Denne betraktas äfven därför såsom denna skolas hufvudsakliga

+representant.

+

+_Ingenting hade hindrat_ Ptolemäus att såsom Heraklides _antaga solens

+egen bana såsom deferent_ för Venus och Merkurius och likaså för de

+andra planeterna. Han skulle då hafva erhållit det system, hvilket,

+som vi nämt, förfäktades af _Tyko Brahe_. Och sedan detta väl var

+skett, hade häller _icke något hinder mött_, hvad rörelsens förklaring

+beträffade, att, såsom Aristarkos, _antaga solen orörlig och i stället

+låta jorden röra sig_. P. hade då varit framme vid det af oss antagna

+Kopernikanska systemet. Men han vidtog icke dessa ändringar därför, att

+enligt hans åsikt jorden af vissa skäl, till hvilka vi återkomma, måste

+vara i hvila.

+

+Så förblef hans system oförändrat ej blott under hans tid utan framgent

+genom hela medeltiden, under hvilken det Ptolemäiska systemet jämsides

+med Aristoteles’ härskade inom astronomien. Ända till 1500-talet

+trampade astronomien sålunda i de gamla fotspåren från grekernas

+tid. Men mycket annat hade från den tiden ändrat sig. De religiösa

+föreställningar, hvilkas sakförare en gång satte i fråga rättsligt

+åtal mot Aristarkos, de voro vid den tid, till hvilken vi nu öfvergå,

+längesedan utdöda. Och händelserna hade länkat sig så att de, som nu i

+religionens namn sökte vederlägga åsikten om jordens rörelse, anförde

+såsom skäl emot den samma uttalanden ur judafolkets urkunder.

+

+[Illustration: _Fig. 8._ (Kopernikus’ egen figur.)]

+

+Efter hvad som blifvit framställt, är det lätt att förstå den

+vetenskapliga innebörden af det steg som togs af _Kopernikus_

+(1473-1543 e. Kr., domprost i Frauenburg). Han kände till fullo det

+Ptolemäiska systemet och var förtrogen med Pytagoräernas åsikter, äfven

+om det är tvifvel underkastat, huruvida han känt till Aristarkos.

+Kopernikus företog nu -- hvad hufvudsaken beträffar -- just de ändringar

+på det Ptolemäiska systemet, som vi nyss föreslogo och så var hans system

+i sina grunddrag färdigt. Själf yttrar han sig härom i sitt arbete

+på följande sätt: “Jag ställer mig på Martianus Capellas och andra

+romerska skriftställares ståndpunkt[2], hvilka anse, att Venus och

+Merkurius röra sig rundt omkring solen; därför blifva deras rörelser på

+båda sidor om solen begränsade och bestämda af radierna i deras banor.

+Dessa planeter röra sig ej kring jorden. Likaså omsluter Venus’ bana

+Merkurius’ bana. Hvarför kunna vi då icke, om vi utgå härifrån, hänföra

+Saturn, Jupiter och Mars till samma medelpunkt. Det behöfves blott

+att antaga passande radier för deras banor, hvilka böra ligga utom

+jordbanan. -- Mellan Venus’ bana och Mars’ bana är ett tomt rum: det är

+där vi skola förlägga jordens bana och kring jordens bana månens, som

+icke kan skilja sig från jorden. Vi behöfva icke blygas för att jorden

+med månen årligen rör sig i en stor bana kring solen, i sällskap med

+de andra planeterna. Antages solen orörlig, så kunna alla företeelser

+på himmelen förklaras genom jordens rörelse. Huru stora planetbanorna

+än äro, så äro de dock försvinnande i jämförelse med det tomrum, som

+skiljer dem från fixstjärnssferen. Allt detta kan synas svårt och

+hardt när otroligt; men med Guds hjälp skola vi göra det klarare än

+solen, åtminstone för alla, som begripa matematik. Utgå vi nu från

+den grundsatsen, som ingen lär bestrida, att ju större en bana är

+desto större är omloppstiden, så kunna vi förlägga banorna i följande

+ordning, i det vi börja med den yttersta.

+

+    [2] = Heraklides’ ståndpunkt.

+

+Den första (I) är fixstjärnssferen. Den är orörlig och till den

+hänföras alla stjärnors rörelser och lägen i vår värld. Astronomerna

+antaga den samma rörlig; men vi skola visa, att detta är en synvilla,

+beroende af jordens rörelse. Under stjärnssferen är Saturnus’ (II)

+bana, hvars omloppstid är 30 år; sedan komma i ordning banorna för

+Jupiter (III) med 12 års omloppstid, Mars (IV) med 2 års omloppstid,

+Jorden (V) med månen med ett års omloppstid, Venus (VI) med 9 månaders

+och Merkurius (VII) med 82 dagars omloppstid. I medelpunkten för alla

+dessa banor tronar solen. Kunde man hafva gifvit en lämpligare plats åt

+denna klara stjärna, som upplyser detta härliga tempel?“

+

+Såsom Kopernikus själf framhäfver, så var öfvergången från Ptolemäus’

+system till hans eget den naturligaste sak i världen. Det var icke

+häller denna rent geometriska öfvergång, som utgjorde stötestenen

+för hans samtida. De mera tänkande bland hans motståndare erkände,

+likasom en gång Ptolemäus, att läran om jordens rörelse gärna kunde

+få passera, nämligen såsom en _hypotes_ (antagande) _för enkelhetens

+skull_. Först när han ville häfda sin åsikt som en _värklighet_,

+stötte han på motstånd från de djupt rotade öfvertygelser af motsatt

+art, som genomträngde hela hans tidehvarf, från den gamla nedärfda

+uppfattningen, understödd af tidens vetenskapliga och religiösa

+tänkesätt.

+

+Det är bekant, huru medeltidens människor, med blicken lyft mot

+en, efter hvad det ansågs, bättre värld, hvilken för deras fantasi

+aftecknade sig mera lefvande än för vår, ringaktade eller försummade

+sina efter denna världen afpassade förståndsförmögenheter. För dem

+blef det den förnämsta uppgiften att klargöra och ordna de religiösa

+förhållandena; särskilt gälde detta med afseende på fastställandet

+af kyrkans tro. Många religiösa samfund stödja sig äfven ännu i dag

+vid de viktigare resultat, som sålunda stadfästades af kyrkans främste

+män och på kyrkomötena. Men utom dessa större frågor egnade man sig

+med ifver och allvar åt mera detaljerade undersökningar, hvilka numera

+icke hafva allmänt intresse. Så handla flere skrifter från den tiden

+om änglarnas egenskaper t. ex. om deras ålder och klädedräkt, om

+hvilken ängel, som brakte den heliga jungfrun det himmelska budskapet,

+om huruvida änglarna tala grekiska eller hebreiska, eller huru många

+tusen änglar få rum på en nålspets, om deras näring, matsmältning

+och sömn o. s. v. Det är tydligt att under sådana förhållanden

+naturvetenskaperna kommo att intaga en tillbakaskjuten ställning. Och

+när vetenskapliga frågor förekommo till behandling, så skedde detta

+på samma sätt och enligt samma metoder, med hvilka forskningar uti

+de himmelska tingen bedrefvos. Då man med trons visshet kunde bilda

+sig en föreställning om förloppet i himmelen eller i jordens d. v. s.

+världens medelpunkt, hvarest helvetet hade efterträdt Pytagoräernas

+sinnebildliga eld[3], hvarför skulle man då lägga vikt på sinnenas

+otillförlitliga vitnesbörd, då det gälde de obetydligare saker, som

+tilldrogo sig i ens omgifning? Också är bristen på iakttagelseförmåga

+under denna tid förvånande. Sålunda påstår t. ex. en författare, att

+om man kastar en sten, så rör den sig först ett stycke bortåt i en

+krökt bana och faller sedan rätlinigt ned på jorden. Det bör äfven

+icke förundra oss, att samma personer, som i apostlarnas berättelser

+och kyrkomötesprotokollen ansågo sig äga ett osvikligt rättesnöre i

+teologiska saker, med trygghet litade till Aristoteles’ skrifter,

+när det kom an på naturvetenskapliga spörsmål. Så kom det sig att

+Aristoteles’ läror angående jordens orörlighet, alla de kristallsferer,

+som omgåfvo henne o. s. v., långt fram i tiden förblefvo rotfasta

+ej blott hos allmänheten, utan äfven hos dem, som egnade sig åt

+vetenskapliga forskningar. Det var denna tidsanda, som utgjorde det

+svåraste hindret för Kopernikus’ nymodiga åsikter. Ptolemäus’ blott

+af de lärda kända bevis mot jordens rörelse spelade en obetydlig roll

+vid sidan af den omständigheten, att den gängse uppfattningen af alla

+förhållanden och särskilt själfva religionsformen hade utbildats och

+likasom växt sig omkring åsikten om jordens fasta läge i världens

+medelpunkt. Det var ju för tanken helt naturligt, att den gudomliga

+nåden på ett särskilt sätt samlat sig på ett sådant enastående ställe,

+som världens medelpunkt, människans hemvist. Men hvad skulle man tänka,

+om jorden ej var annat än en irrande planet bland många liknande, och

+huru skulle man föreställa sig dessa andra planeter lottade i samma

+afseende?

+

+    [3] I en 1836 med myndigheternas bifall utgifven formulering

+    af den katolska tron heter det: »Helvetet är den djupaste ort

+    i världen, nämligen jordens medelpunkt, och därför motsättas i

+    den Heliga skrift på många ställen himmelen och helvetet, såsom

+    den högsta och lägsta orten.»

+

+Såsom det blifvit antydt, hafva under olika skeden af medeltiden

+vetenskapliga sträfvanden af olika värde varit värksamma. Kyrkofadern

+Lactantius från början af fjärde århundradet egnade redan en tanke

+åt frågan om jordens rörelse, i det han i sitt arbete “Om den falska

+okunnigheten“ förklarar alla dem för “mindre vetande“, som antogo,

+att jorden roterar, att den är rund, att det finnes antipoder och

+att man kan gå omkring henne utan att falla. I allmänhet stälde sig

+de skickligaste på Ptolemäus’ ståndpunkt och utbildade särdeles mot

+slutet af medeltiden hans system, såväl genom tillfogande af nya

+epicykler som genom att bearbeta nyare iakttagelser. Ett århundrade

+före Kopernikus (1444) yttrar sig den som kardinal och ståthållare

+i Rom bekante _Nikolaus Cusa_ om jordens rörelse på följande sätt i

+ett arbete “Om den lärda okunnigheten“: “Det är tydligt, att jorden

+rör sig, om det också icke omedelbart synes våra sinnen så, emedan

+vi icke kunna döma om rörelsen annat än i jämförelse med det som är

+fixt; på samma sätt som den, som sitter i en båt, som lugnt drifver

+med strömmen i en flod, icke kan märka sin egen rörelse annat än genom

+att iakttaga strandens. På detta sätt äro solens och stjärnornas

+rörelser det enda vitnesbördet om vår egen.“ Af denna Nikolaus Cusa

+skall astronomen _Purbach_ från Wien hafva fått del af dessa åsikter.

+Utan att själf vidare befatta sig därmed, meddelade denne i sin

+ordning åsikten om jordens rörelse och planeternas jordlika natur åt

+sin lärjunge _Regiomontanus_. Men icke häller denne framstälde saken

+offentligt. Båda dessa män voro framstående astronomer, som gjort sig

+förtjänta om vetenskapen. Regiomontanus hade en lärjunge _Brudzewski_;

+icke häller denne offentliggjorde något om saken. Det är svårt att

+afgöra om det varit vetenskapliga skäl eller opinionens våld, som

+sålunda åstadkom, att frågan uppsköts ifrån man till man. Kopernikus

+själf, som väl må antagas hafva erhållit de första ideerna till sitt

+system af Brudzewski, hvilken var hans förste lärare, uppsköt i 36 år

+offentliggörandet af sin åsikt. Han säger väl på ett ställe, att han

+gjorde detta af samma skäl, hvarför Pytagoräerna blott sins emellan

+meddelade sig om sina åsikter, “emedan hopen dock ej förstod hans

+lära“. I ett annat af hans yttranden framlyser dock en annan orsak.

+Han omtalar, huru han af sina vänner blifvit nästan tvungen till

+offentliggörande af sitt arbete och fortsätter: “Bland dem var framför

+alla den i hvarje vetenskap berömde kardinalen Nikolaus Schönberg,

+ärkebiskop i Capua och efter honom en mig tillgifven vän, biskop

+Tiedeman Giese från Culm. -- Denne senare har nämligen ofta manat mig

+och stundom med förebråelser uppfordrat mig att låta mitt värk komma i

+dagen, som jag hållit tillbaka och undandragit offentligheten icke i 9

+utan i 4 gånger 9 år. Äfven några andra lärda män hafva föreställt mig,

+att jag icke längre af _fruktan_ skulle vägra att göra mina arbeten

+bekanta till gagn för alla matematiker.“ Han lät äfven slutligen

+öfvertala sig och lämnade i Gieses händer handskriften till sitt värk

+“_Om omloppen_“, till hvilket han hade den lyckliga idén att bifoga en

+tillegnan till påfven. Här heter det: “Jag tillegnar Eders Helighet

+mitt värk, för att hvar och en, både lärda och olärde skola se, att

+jag icke söker undvika bedömande och granskning. Eder auktoritet och

+Eder kärlek till vetenskaperna i allmänhet och matematiken i synnerhet

+skola blifva mig en sköld mot onda och nedriga belackare, äfven om

+ordspråket säger, att mot smädarens bett finnes intet läkemedel. ---- Om

+lättsinniga eller okunniga människor vilja missbruka några utdrag ur

+den Heliga skrift (för att vederlägga hans åsikt), så skall jag ej

+låta detta invärka på mig; jag föraktar deras fåvitska angrepp. Har

+icke Lactantius, den berömde skriftställaren, men svage matematikern,

+förlöjligat de personer, som trodde på jordens klotform? Vore det

+då att förvåna sig öfver, om detta äfven skulle blifva min lott?

+Matematiska sanningar böra bedömas endast af matematiker. Om jag icke

+bedrager mig, skola för öfrigt mina arbeten vara till nytta för

+kyrkan, hvars högsta ledning Ers Helighet för närvarande har i sina

+händer.“ Giese öfverlämnade handskriften åt Rheticus, Kopernikus’

+lärjunge. Denne i sin ordning öfverlämnade bestyret om tryckningen

+åt den lutherske predikanten Osiander, hvilken slutligen ombesörjde

+den samma efter att dock hafva uteslutit Kopernikus’ tillegnan till

+påfven och i stället bifogat ett af honom själf skrifvet företal “Om

+detta värks hypoteser“, i hvilket, tvärt emot Kopernikus’ afsikt,

+åsikten om jordens rörelse framhölls såsom ett blott antagande utan

+värklighet. -- Kopernikus öfverlefde ej tryckningen af sitt arbete. På

+dödsbädden skall han hafva erhållit de första arken däraf.

+

+I det föregående har blifvit visat, hvaruti det nya af Kopernikus’

+system bestod, huru det uppkommit genom _en i geometriskt afseende

+obetydlig ändring af det Ptolemäiska systemet_ och vi hafva antydt de

+för vetenskapen främmande omständigheter, som utgjorde det svåraste

+hindret för det sammas utbredning. Härtill kom nu äfven, att de af

+Kopernikus framstälda skälen ej voro af den natur, att de kunde

+blifva särdeles värksamma på dem, som voro genomträngda af det gamla

+föreställningssättet. Hufvudsumman af Kopernikus’ skäl kan i korthet

+sammanfattas på följande sätt. Hvad först den dagliga rörelsen

+beträffar, anmärker han det orimliga däruti, att alla de olika

+planeterna och fixstjärnssferen skulle, ehuru åtskilda den ena från

+den andra följas åt i sin rotation kring jorden. Han påvisar äfven,

+hvilken oerhörd hastighet det skulle kräfvas, särdeles för den längst

+aflägsna fixstjärnsferen, för att den skulle hinna med denna rotation

+på en dag. Och huru mycket enklare gestaltar sig icke saken, om man

+låter stjärnsferen och planeterna vara orörliga och gifver åt jorden en

+roterande rörelse, hvilken i alla händelser ej behöfver medföra en så

+ofattlig hastighet! Beträffande jordens årliga rörelse lade han till

+stöd för sin åsikt den omisskänneligen större enkelhet detta antagande

+medförde. Huru olika i de båda systemen; i hans eget solen helt enkelt

+omgifven af ett antal cirkelformiga planetbanor, den ena utanför den

+andra; och i det gamla systemet för hvarje planet en invecklad apparat

+af deferent och epicykel. “I sanning, de som konstruerat detta system,

+de hade, så att säga, haft till sitt förfogande alla delarna af en

+välskapad kropp, men de hade däraf sammansatt ett vidunder, genom att

+sätta lemmarna på oriktiga ställen!“

+

+

+

+

+3. _Galileo Galilei_, hans lif, hans upptäckter på himmelen med

+kikarens tillhjälp.

+

+

+Såsom blifvit nämt, afled Kopernikus strax innan hans värk kom ut i

+tryck, och när striderna om det samma uppstodo, var han icke längre

+själf till hands för att föra försvarstalan. I lifstiden äflades

+han icke häller att med sin egen person uppträda för sin åsikt. Han

+utarbetade i lugn sina teorier och anförtrodde dem på sin höjd åt några

+få vänner. Likasom hans åsikter sålunda saknade stöd af hans egen

+personlighet, så var äfven, efter hvad som anförts, hans bevisföring

+åtminstone icke för hans samtida nödvändigt öfvertygande; särskilt var

+hans vederläggning af Aristoteles’ och Ptolemäus’ motbevis ej kraftig

+nog. I båda dessa afseenden fullständigades Kopernikus’ uppträdande ett

+århundrade efter honom själf af _Galileo Galilei_.

+

+Denne märkvärdige man, son af en musiker i Florens, föddes i Pisa 1564.

+Af sin fader bestämdes han ursprungligen för läkareyrket, och han

+idkade äfven en tid medicinska studier. Men hans håg drog honom snart

+öfver från läkarebanan till naturvetenskapernas studium. Han gjorde

+häruti så stora framsteg, att han redan vid tjugu års ålder författat

+flere afhandlingar. År 1589 utnämdes han till professor i Pisa. Tre

+år därefter flyttade han som professor till Padua i den på denna tid

+i kultur och vetenskaper framstående republiken Venedig. Det var här

+han gjorde de berömdaste af sina upptäckter. Här utöfvade han en

+storartad och fruktbringande lärarevärksamhet. Antalet af hans åhörare

+skall stundom hafva öfverstigit 2,000 personer. Furstar och ädlingar

+besökte honom och åtnjöto hans enskilda undervisning. Bland dem

+omnämnes särskilt en prins Gustaf från Sverige. -- För att emellertid i

+ro få hängifva sig åt sina naturvetenskapliga undersökningar, hvilka

+inkräktades af denna betydande lärarevärksamhet, öfvergaf han sin

+plats i Padua, där han varit omgifven af idel vänner och beundrare och

+anstäldes i Florens af storhertigen af Toskana såsom hofmatematiker

+utan undervisningsskyldighet. Här kom han emellertid i en omgifning,

+som hvarken var honom själf så tillgifven icke häller i allmänhet så

+frisinnad, som fallet varit i Venedig. Hans vänner från Padua beklagade

+sig öfver hans oförsiktighet att välja Florens till vistelseort. Det

+dröjde häller icke länge, innan Galilei, mycket till följd af sitt

+öfverlägsna och hårdnackade sätt att uppträda, förvärfvade sig en skara

+af fiender bland munkarna och anhängarna af de gamla Aristoteliska

+åsikterna, hvilka för hvarje ny upptäckt, som han gjorde, kände marken

+glida under deras fötter. Stormen mot honom nådde sin höjdpunkt, efter

+det han utgifvit en skrift, i hvilken han sökte uppvisa att läran om

+jordens rörelse ej stod i strid med den Heliga skrift[4]. Så följde

+hans resa till Rom och den ryktbara processen, genom hvilken han dömdes

+att afsvära sina åsikter. Efter denna tid blef hans kraft bruten. Dömd

+till enslighet och tystnad, hade han ingen möjlighet att med samma

+eftertryck som förr fortsätta sina vetenskapliga undersökningar. Han

+afled i sin villa Arcetri nära Florens 1642.

+

+    [4] Bland alla Galileis arbeten var detta det, som sedermera

+    strängast blef förbjudet.

+

+Galileis värksamhet var af betydelse ej blott för astronomien, utan

+äfven för öfriga naturvetenskaper. Såsom egendomligt för hans arbeten,

+gent emot den föregående riktningen inom vetenskapen, kan betecknas,

+att han i hvarje fråga vädjade till erfarenheten, lämnande åsido hvarje

+förutfattad mening och hvarje auktoritet. I detta afseende är han den

+moderna vetenskapens grundare. Under det hans samtida t. ex. på god

+tro antogo Aristoteles’ lagar för kroppars fall, enligt hvilka kroppar

+falla fortare, ju tyngre de äro, så företog sig Galilei att från det

+lutande tornet i Pisa samtidigt nedsläppa föremål af högst olika tyngd.

+Han fann på detta sätt sina _fallagar_: att alla kroppar, tyngre och

+lättare falla _lika fort_ och med en hastighet i hvarje ögonblick, som

+växer i samma mån som den tid kroppen hållit på att falla, hvarförutom

+den tillryggalagda vägen växer såsom den förflutna tiden multiplicerad

+med sig själf. Att värkligen somliga kroppar synas falla långsammare

+än andra, t. ex. en fjäder långsammare än en sten, förklarade Galilei

+bero på en biomständighet, nämligen luftens motstånd mot rörelsen. Den

+_empiriska_ (= försöks-) metod, han använde, var på hans tid så illa

+aktad, att hans kolleger, för att uttrycka sitt misshag, mången gång

+störde hans försök med ovärdiga uppträden, hvisslingar och oväsen.

+De anade ej att dessa fallförsök skulle blifva grundstenen för en ny

+viktig vetenskap, _dynamiken_ eller rörelseläran. -- Aristoteles höll

+före, att det beror på kroppars form, om de sjunka eller flyta i

+vatten (eller andra vätskor). Sålunda antog han, att is är tyngre än

+vatten, men flyter på vattnet, emedan den är platt. Ingen hade före

+Galilei fallit på den tanken att undersöka saken genom att af samma

+ämne förfärdiga kroppar af olika form, för att öfvertyga sig, att de

+sjunka eller flyta oberoende af deras form och beroende blott af ämnets

+tyngd. -- Aristoteles indelade kropparna på jorden i två slag: tunga, som

+hafva en benägenhet att falla, nämligen jord och vatten, samt lätta,

+hvilka hafva en benägenhet att stiga, såsom luft och eld. Galilei

+visade däremot, att _alla_ kroppar äro tunga och dragas mot jorden, och

+att, om en kropp synes lätt, t. ex. flyter på vatten, så beror detta

+icke på en hos kroppen inneboende drift att stiga uppåt, utan därpå,

+att den är mindre tung än den kropp, som omger honom. I många andra

+punkter höll han sålunda räfst med det gängse föreställningssättet och

+ersatte fördomarna med erfarenhetsrön.

+

+Galilei gjorde äfven en mängd för det praktiska lifvet och för

+vetenskapen nyttiga uppfinningar. Sålunda fann han redan som ung

+studerande, då han af en händelse iakttog svängningarna hos en taklampa

+i en kyrka, att dessa svängningar voro, hvad man kallar _isokrona_,

+d. v. s. att till hvarje svängning, stor eller liten, åtgår lika

+lång tid. Han förstod ock den betydelse för tidemätningen, som låg i

+denna omständighet, i det att en dylik apparat, bestående af t. ex.

+en kula upphängd med en tråd eller en stång (_pendel_) kunde tjäna

+till uppmätning af olika tidsrymder i förhållande till hvarandra.

+Svängningstiden för pendeln är blott beroende af dess längd. Vill man

+hafva en pendel, som utför hvarje svängning på precis _en_ sekund, får

+man göra den _en_ meter lång. Galilei synes hafva tillämpat denna metod

+för tidmätning blott för medicinskt bruk, för räknande af pulsens slag.

+Det blef holländaren _Huygens_ förbehållet, att med pendelapparaten

+förena ett maskineri af kugghjul och en drifkraft (lod eller fjäder),

+hvarigenom våra vanliga pendelur voro uppfunna. Pendeln spelar vid uret

+just den rollen, att genom sin egenskap att utföra hvarje svängning på

+en noga bestämd tid, _reglera_ den rörelse hos hjulen och visaren, som

+drifkraften _åstadkommer_. Innan dylika ur kommit i bruk, var man för

+tidmätning hänvisad antingen till solens rörelse (solvisare) eller till

+s. k. sandur och vattenur. Ett sandur var ingenting annat än hvad vi

+känna under benämningen timglas. Vattenuret var en dylik inrättning,

+blott med den skilnad, att sanden var ersatt af vatten. Galilei använde

+själf vattenur vid bestämning af tiderna för kroppars fall. -- Galilei

+är äfven en bland dem, hvilka man tillskrifver uppfinningen af

+_termometern_. Af Galileis öfriga uppfinningar skola vi inskränka oss

+att beröra kikarens upptäckt, hvilken står i närmaste samband med vårt

+ämne.

+

+År 1609 kom till Italien ett rykte om, huru en holländsk

+instrumentmakare förfärdigat ett instrument, med hvilket man var i

+stånd att närma aflägsna föremål till ögat. Det berättas, att Galilei,

+sedan han erhållit denna underrättelse, efter en natts arbete utgissat

+hemligheten. Faktiskt är, att han i början af samma år konstruerade

+det instrument, som benämnes den _Galileiska kikaren_, för öfrigt

+samma apparat, som våra vanliga teaterkikare. Efter åtskilliga försök

+lyckades han uppbringa kikarens förstoring ända till 100 gånger. Denna

+upptäckt väckte den största beundran och uppståndelse. Beställningar

+på kikare ingingo från alla håll hos Galilei. Venetianarna, för hvilka

+kikarens användning till sjös framstod såsom det väsentliga och som

+skattade sig lyckliga att vara i besittning af ett medel att i god

+tid upptäcka möjligen annalkande fientliga fartyg, belönade Galilei

+genom att erbjuda honom en väl aflönad plats på lifstid i Padua. Blott

+Galilei föll på tanken att rikta kikaren mot himmelen. På detta sätt

+gjorde han nu en rad af för den tiden högst märkvärdiga upptäckter.

+

+Hans första mönstring gälde månen. Han fann, hvad flere af forntidens

+astronomer anat, att månens yta företedde anblicken af ett landskap

+med bärgkedjor, bärgtoppar, dalar och stora, släta partier af mörkare

+färg, hvilka han ansåg vara haf; han kunde se, hur bärgen kastade

+skuggor i solskenet och var i stånd att genom uppmätning af skuggornas

+längd bestämma bärgens höjd. Enligt de allmänna föreställningarna åter

+var hvarje himmelskropp ett väsen af helt annan art än jorden; allt som

+syntes på himmelen var oförgängligt och fullkomligt. Himlakropparnas

+form var sferisk, emedan klotet var den mest fullkomliga geometriska

+figur; och dessa sferers yta måste vara slät, emedan deras

+fullkomlighet uteslöt hvarje ojämnhet.

+

+Den nästa himlakropp, på hvilken Galilei riktade sin kikare, var

+planeten Jupiter. I stället för den välbekanta glänsande stjärnan såg

+han nu en liten rund, belyst skifva, en måne i smått format; och i

+närheten af den samma upptäckte han fyra små stjärnor, som från dag

+till dag ändrade läge. Det visade sig snart, att alla fyra hörde till

+Jupiter; dessa stjärnor voro fyra månar, som kretsade kring Jupiter i

+cirkelformiga banor, så som vår egen måne omkring jorden. Han kallade

+dem för de Mediceiska stjärnorna till det toskanska furstehuset Medicis

+ära. Berättelsen om dessa sina upptäckter offentliggjorde Galilei i

+ett arbete med titeln “Stjärnebudet“. Genom dessa upptäckter steg än

+ytterligare hans rykte. Hertigen af Toskana belönade honom med skänker,

+konungen af Frankrike bestälde nya stjärnor, hvilka skulle bära hans

+namn, och kardinal Barberini, hvilken såsom påfve senare anordnade

+processen mot Galilei, författade ett ode till hans ära. Under tiden

+vägrade andra att tro på upptäckterna, ja kunde icke förmås att genom

+en blick i kikaren öfvertyga sig om förhållandet emedan, som de

+föreburo, hvad man där såg allenast var en sinnesvilla, framkallad af

+djäfvulen.

+

+Galilei öfvergick nu till studiet af planeten Saturnus, hvilken i

+kikaren erbjöd en märkvärdig anblick. Han uppfattade saken så, som om

+planetens skifva varit försedd med tvänne öron eller handtag. Först

+Huygens lyckades förklara denna företeelse, hvilken från tid till

+tid växlade utseende efter Saturnus’ läge i förhållande till solen

+och jorden och visade sig bero på en platt ring, som fritt sväfvande

+omgaf planeten. Hos planeten Venus fann Galilei, såsom Kopernikus

+redan förutspått, olika faser, allt efter planetens ställning till

+solen, så att planeten, liksom månen, än syntes rund, än formad som

+en skära. Härmed var påtagligen visat, att planeten hade klotform samt

+rörde sig rundt omkring solen. -- Galilei fann vidare med sin kikare

+otaliga för blotta ögat osynliga fixstjärnor. Vintergatan och andra

+smärre molnaktiga bildningar på stjärnhimmelen (_nebulosor_) upplöste

+sig i hans kikare uti tätt hoppackade stjärnor. -- Slutligen riktade

+han kikaren på solen och fann så på henne de s. k. _solfläckarna_,

+mörka fläckar, som tid efter annan uppstå och småningom röra sig öfver

+solskifvan. Galilei antog, likasom man nu för tiden håller före, att

+dessa fläckar voro bildningar på solens yta. Af deras rörelse slöt han

+till, att solen måste rotera omkring sin axel och bestämde nära riktigt

+rotationstiden till en månad. Från annat håll, där man icke ville höra

+talas om, att solen skulle vara behäftad med dylika ofullkomligheter,

+sökte man göra troligt, att dessa fläckar härrörde af mörka kroppar,

+som passerade förbi solskifvan. De franska och österrikiska

+konungahusen täflade om äran att fästa sina namn vid dessa inbillade

+stjärnor, hvilka ock på den tiden gingo under benämningen de Bourbonska

+eller de Österrikiska stjärnorna.

+

+

+

+

+4. Galileis stora arbete om världssystemen, hans försvar för läran om

+jordens rörelse.

+

+

+Alla dessa undersökningar och upptäckter voro egnade att rucka på

+det bestående åskådningssättet, och äfven om de icke alla omedelbart

+spelade en roll för undanträngandet af de gängse astronomiska

+föreställningarna, så hafva de dock i så måtto bidragit därtill, som

+de försatte de ofelbara Aristoteliska lärorna i misskredit. -- Länge

+hade Galilei, som han själf berättar, varit betänkt på, att i ett enda

+arbete sammanfatta allt hvad skäl och bevis hette för att vederlägga

+de gamla världssystemen och försvara det Kopernikanska. Omsider kom

+äfven denna afsikt till fullbordan i hans mest berömda arbete: “Samtal

+om de två världssystemen, det Ptolemäiska och det Kopernikanska.“

+Detta värk är indelat i fyra afdelningar. Den första afdelningen

+behandlar Aristoteles’ indelning af världen i jordiska och himmelska

+ting, af hvilka de förra äro förgängliga och, när de röra sig, röra sig

+rätlinigt mot världens medelpunkt, d. v. s. falla mot jorden, de senare

+däremot äro fullkomliga och oförgängliga och hafva den egenskapen att

+röra sig i cirkelformiga banor. Galilei söker visa, att de jordiska

+och himmelska tingen äro af samma art -- ex. månen -- och att himmelen

+äfven är underkastad förändringar -- ex. 1) de ofta uppträdande och åter

+försvinnande kometerna, 2) uppflammandet af tvänne nya stjärnor åren

+1572 och 1601, 3) solfläckarna, hvilka uppstå och åter försvinna på

+solen.

+

+I den andra afdelningen följer frågan om jordens rotation. Utom

+Ptolemäus’ bevis mot jordens rotation, som redan blifvit omnämt,

+anfördes i hufvudsak häremot följande. Hvarje föremål, som kastas rätt

+upp i luften, nedfaller på samma ställe, hvarifrån det uppkastades.

+Detta vore omöjligt, om jorden rörde sig, ty medan stenen är i luften,

+skulle jorden likasom glida undan under honom och han skulle då

+nedfalla bakom det ställe där han blifvit uppkastad. Fåglarna skulle

+icke våga lämna sina bon af fruktan att aldrig finna vägen tillbaka.

+Skott, som afskötos i en viss riktning, skulle afvika från den samma.

+Dessutom skulle genom denna rörelse uppstå en beständig stormvind,

+hvilken skulle blåsa omkull alla på jorden befintliga föremål, i det

+föremålen, som åtfölja jorden i dess rörelse, skulle genomskära den

+omgifvande luften.

+

+Hvar och en som företagit sig, att från däcket af en framilande båt

+kasta ett föremål rätt upp i luften, inser grundlösheten af dessa

+anmärkningar. Föremålet nedfaller på samma plats af däcket, där det

+kastades upp, oaktat båten är i rörelse, och faller ej i sjön akterut.

+Detta beror därpå, att föremålet i det ögonblick, det uppkastades,

+innehade samma framåtskridande rörelse som fartyget och fortfarande

+behåller denna rörelse, sedan det lämnat handen. Detta var ock Galileis

+motbevis: alla kroppar på jorden, de må hvila på den samma eller

+befinna sig i luften, ja luften själf, deltaga i jordens rörelse; och

+_den rörelse, de en gång hafva, den kunna de icke af intet förlora_.

+Det sista är hvad man kallar kropparnas _tröghet_, en för rörelseläran

+ytterst viktig egenskap, som var okänd för de gamle, hvilka ansågo, att

+för hvarje rörelse erfordrades en oupphörligt pådrifvande kraft. Om

+luften medföljer i jordens rörelse, så kan ju icke häller någon vind af

+oss förnimmas.

+

+Efter detta anför Galilei sina egna skäl _för_ jordens rotation, hvilka

+i sina hufvuddrag kunna sammanfattas på följande sätt. Är det först och

+främst sannolikt, att den ofantliga fixstjärnsferen roterar kring den

+obetydliga jorden? Ytterligare, om fixstjärnsferen, som själf roterar

+under loppet af 24 timmar, har makt att i denna rörelse draga med

+sig de från den samma åtskilda planeterna, huru skulle jorden ensam

+kunna undandraga sig detta inflytande och förblifva i hvila? Om man

+granskar himmelskropparnas rörelser, så finner man vidare, att deras

+omlopp är desto långsammare, ju längre bort de äro belägna. Jupiters

+månar äro de himmelskroppar, som ligga närmast sitt centrum (Jupiter).

+Den närmaste månen behöfver till sitt omlopp kring Jupiter blott 42

+timmar, den andra 2½ dag, den tredje 7 dagar, den fjärde 16 dagar;

+vår egen måne behöfver till sitt omlopp en månad, Jupiter, som ligger

+betydligt längre bort, 12 år och Saturnus, den aflägsnaste planeten, 30

+år. Är det icke orimligt, att sedan omloppstiderna sålunda vuxit med

+afstånden, den yttersta fixstjärnsferen skulle hafva en omloppstid af

+24 timmar? Pekar icke analogien på, att denna sfer bör hafva en ytterst

+långsam rörelse eller rent af vara orörlig? Och detta kan man antaga,

+om man tillskrifver jorden en rotation på 24 timmar. Sålunda får banan

+af ett föremål på jorden, såsom sig bör, den minsta omloppstiden,

+emedan denna bana är den minsta af alla, som förekomma.

+

+En för Galileis tid betecknande invändning var den, att om jorden såsom

+Kopernikus antager, hade två rörelser, den dagliga och den årliga,

+så borde den vara försedd med någon lem eller led, ty t. ex. djuren

+hafva ju olika lemmar för att utföra olika rörelser. En enda blick

+på rörelsen hos ett vagnshjul, som vrider sig kring sin axel, medan

+det samtidigt rör sig framåt, borde hafva öfvertygat om, att en och

+samma kropp kan samtidigt hafva två olika rörelser. Galilei tillgriper

+emellertid icke detta försvar, utan säger blott, att djuren hafva sina

+lemmar icke för att röra sig själfva utan för att röra olika delar

+af sin kropp. Mot den anmärkningen, att jorden, såsom en förgänglig

+skapelse, omöjligt skulle kunna röra sig beständigt, utan att, såsom

+djuren, då och då genom hvila hämta nya krafter, svarar Galilei, att

+djuren aldrig hvila från sina “naturliga“ rörelser, utan blott från de

+oväsentliga. Så länge djuret lefver, andas det och hjärtat upphör först

+med döden att slå.

+

+I den tredje afdelningen af boken kommer ordningen till jordens

+årliga rörelse kring solen. Stjärnsferen omsluter alla planetbanorna.

+Att jorden icke kan befinna sig i medelpunkten för dem, det framgår

+däraf, att planeternas afstånd från jorden undergå högst betydliga

+förändringar. Att åter planeternas afstånd från jorden äro högst olika

+vid olika tider, det följer af “de nya iakttagelserna“ (med kikaren).

+Då planeterna synas ljus-svaga, ligga de långt borta från jorden,

+och, i samma mån de närma sig till henne, tilltager deras glans. Att

+Venus och Merkurius röra sig kring solen, det kan man lätt sluta till

+af de fasväxlingar, som “nyligen“ blifvit upptäckta hos Venus. Endast

+månen rör sig omkring jorden. Skulle någon haka sig fast vid denna

+omständighet, så hänvisas på Jupiter, som omkretsas af 4 månar. I

+Jupiterssystemet har man för öfrigt en bild i smått af hvad solsystemet

+är i stort. -- Men antag, att man ej på annat sätt visste, antingen det

+är solen eller jorden som rör sig; man skulle då kunna skaffa sig en

+öfvertygelse härutinnan sålunda. Alla planeterna röra sig. De äro alla

+mörka kroppar, som låna sitt ljus af solen, och så är äfven jorden.

+Det ligger då närmare att antaga en rörelse hos jorden, likasom hos

+planeterna, än hos solen, hvilken, likasom fixstjärnorna, tillhör

+en annan grupp af himmelskroppar, nämligen de själflysande. Det är

+därför påtagligt, att solen och fixstjärnorna äro orörliga. -- Vidare

+föredragas Kopernikus’ skäl, hvarjämte Galilei visar, huru från

+Kopernikus’ ståndpunkt vändpunkterna i planeternas rörelser enkelt

+förklaras. -- Egentligen borde jordens rörelse omkring solen åstadkomma

+en skenbar rörelse hos fixstjärnorna, men himmelssferen är för långt

+aflägsen för att någon sådan rörelse skulle blifva märkbar.

+

+Den sista afdelningen af Galileis arbete är egnad åt betraktelser öfver

+_ebb och flod_ eller det fenomen, att hafvets vatten under dagens lopp

+tvänne gånger stiger (flod) och tvänne gånger faller (ebb). Vi veta nu

+för tiden, att detta beror därpå, att månen likasom en magnet drager

+till sig oceanernas vatten, så att hafvets yta buktas uppåt på de

+ställen, öfver hvilka månen ligger. Äfven på den rakt motsatta sidan af

+jorden uppstår en likadan höjning, beroende däraf, att jorden drages

+starkare till månen, än det på detta ställe liggande vattnet, som

+attraheras svagare, emedan det är något längre aflägset från månen. Då

+månen nu för hvarje dag beskrifver ett hvarf kring jorden, så måste,

+för ett och samma ställe på jorden, en höjning af vattnet tvänne gånger

+inträffa, dels då månen befinner sig öfver den ifrågavarande delen af

+hafvet, dels då månen befinner sig öfver den motsatta sidan af jorden.

+_Kepler_, Galileis berömde samtida, framstälde denna förklaring af

+ebb och flod; och Galilei uttrycker sin förvåning öfver, att en så

+skarpsinnig man som denne, i detta afseende kunde så förirra sig.

+Själf var han nämligen af annan åsikt. Han ansåg hafvets ebb och flod

+såsom en omedelbar följd af jordens rörelse. Hur därvid tillgår kan

+man enligt Galilei åskådliggöra genom en skål med vatten: står skålen

+stilla är äfven vattnet i hvila; men rör man skålen något åt sidan

+börjar vattnet genast skvalpa. Här är ej platsen att närmare ingå på

+Galileis tankegång, som -- man måste erkänna det -- är bra förledande.

+Galilei fäste stor vikt vid denna sin förklaring och ansåg sig i och

+med den samma hafva gifvit ett af de viktigaste bevisen för jordens

+rörelse.

+

+

+

+

+5. Kätteriförföljelsen mot Galilei.

+

+

+Härmed hafva vi anfört några hufvudsakliga punkter af hvad Galilei

+hade att andraga mot sin samtids åsikter. Det stora antal anhängare,

+han genom sin lärarevärksamhet förvärfvade, visar också, att hans

+motståndares skäl, hvilka synas _oss_ inskränkta, äfven på den tiden

+kommo till korta, när det kom till allvarlig undersökning. Men, såsom

+vi anmärkt, det gälde här icke blott skäl och motskäl. Det gälde att

+dana om en hel världsuppfattning, som under sekler slagit djupa rötter

+i människonaturen och omhvärft alla föreställningar. Det gälde att tala

+till en massa personer, hvilka, för öfrigt måhända högst framstående,

+önskade blunda för den yttre erfarenheten, genomträngda som de

+voro af en instinkt att icke se och dock tro. Om vi betänka, huru

+medeltidens folk från släkte till släkte uppfostrats i undergifvenhet

+för de åsikter, de ärft af högre stående folk, så var det äfven helt

+naturligt, att man med största allvar kunde söka vederlägga alla

+förståndsskäl med ett enkelt veto, hämtat ur gamla nedärfda läror. Och

+man kan ej häller förundra sig, om myndigheterna i sin välmening gingo

+för långt, då det gälde att försvara öfvertygelser, som för dem själfva

+och för folket voro heliga, emot den fara, som hotade från vetenskapens

+sida. Så blef förföljelsen emot de nya idéerna en naturlig följd af den

+föregående utvecklingen.

+

+Redan Kopernikus var på sin tid utsatt för angrepp. Men dels hade han

+icke offentligt uttalat sig, dels voro dessa åsikter ännu så sällsynta,

+att allvarligare åtgärder icke voro af nöden. Man nöjde sig med att

+göra honom löjlig. Så framstäldes han bland annat såsom pajas uti

+komedier. Martin Luther -- hvilken kännetecknade _astrologien_, eller det

+då för tiden ytterst vanliga bruket att af stjärnornas lägen förutsäga

+människors öden, såsom en “fin, om äfven något osäker konst“ -- skall om

+Kopernikus hafva fält det yttrandet att: “Den narren vill vända upp

+och ned på hela konsten Astronomia; men den Heliga skrift säger oss

+att Josuah befalde solen stå still och icke jorden.“ På samma sätt

+framdrogos en mängd andra bibelställen såsom bevis emot Kopernikus,

+såsom psalm 93: “Nu är jorden väl grundad och skall icke kunna

+flyttas“, och berättelsen om solförmörkelsen vid Jesu död, som varade

+i tre timmar, hvilket skulle varit omöjligt, om jorden rört sig, o. s.

+v. I det stora hela brydde man sig emellertid på den tiden icke mycket

+om nyheterna och till och med påfven hade ingenting att invända mot

+Kopernikus’ till honom egnade företal.

+

+Annorlunda gestaltade sig saken i Italien på Galileis tid. Genom

+Galileis föreläsningar och genom hans stora auktoritet hade de

+Kopernikanska åsikterna vunnit en så stor spridning, att från kyrkans

+synpunkt värklig fara ansågs vara förhanden. Åtgärder måste vidtagas

+och lämpliga medel funnos. År 1542 grundlades af påfven Paul III en

+undersökningsdomstol, kallad General-Inkvisitions-Kongregationen,

+hvilken erhöll till uppgift att vaka öfver och bestraffa alla sådana

+handlingar, som kunde betraktas såsom brott mot religionen och

+kyrkan. Den skulle söka återföra till sanningen alla, som förirrat

+sig och bestraffa dem som framhärdade i förryckthet eller fördömda

+åsikter. De kardinaler, som voro denna domstols tjänstemän eller s. k.

+_Inkvisitorer_, voro bemyndigade att i hela kristenheten inskrida på

+hvarje ort och mot hvar och en, som gjorde sig skyldig till afvikelse

+från den katolska tron eller var misstänkt för kätteri. De ägde rätt

+att fängsla och (äfven till döden) döma sådana personer. Det var denna

+institution, som tog saken om hand.

+

+Galilei hade, som nämt, i Florens förvärfvat sig många ovänner. En

+ordnad rörelse uppstod där mot honom och slutade med en formlig

+angifvelse hos påfven Paul III mot Galilei såsom kättare och mot de

+kopernikanska lärorna såsom irrläror. Påfven tillsatte en komité

+för undersökning af förhållandet, och denna komité utlät sig om de

+kopernikanska åsikterna om jordens rörelse, “denna falska Pytagoräiska

+lära“, såsom varande “vetenskapligt oriktiga och stridande mot

+den Heliga skrift.“ Därefter utfärdade Index-kongregationen för

+förhindrande af åsikternas spridning ett dekret, genom hvilket

+Kopernikus’ värk “Om omloppen“ samt ett arbete af munken Asturica,

+kallat “Job“ och handlande om samma åsikter, belades med kvarstad

+“tills de blifvit rättade“. Ett tredje arbete af karmelitermunken

+Foscarini blef “helt och hållet förbjudet och fördömt“, emedan det

+sökte visa, att de ifrågavarande åsikterna ej stodo i strid med den

+Heliga skrift. Kopernikus’ bok underkastades äfven ett par år därefter

+en granskning och utsläpptes sedan ånyo, rättad i den anda, att den

+framstälda världsåsikten skulle framträda såsom ett blott antagande

+utan värklighet. Så ändrad ansågs boken böra tålas, emedan den innehöll

+“mycket i hög grad nyttigt för det allmänna“. De ändringar, som

+vidtogos, inskränkte sig för det mesta till strykningar af enskilda ord

+och uttryck. Så strökos alla ställen, där jorden omtalades såsom en

+“stjärna“. Dessutom insköts uttrycket “hypotesen om“ på alla ställen,

+där det talades om jordens rörelse.

+

+Galilei hade, då frågan i Rom kom före, genast skyndat dit, för att

+söka invärka på de maktägande. Men han lyckades icke härutinnan.

+Han mottogs visserligen på grund af sitt stora anseende synnerligen

+vänligt af kardinalerna och påfven, hvilken, efter hvad han själf

+berättar, sade honom, att Galilei, “såväl hos honom själf som hos hela

+Kongregationen stod så högt i aktning, att de icke lätteligen skulle

+lyssna till förtalet om honom, och att, så länge _han_ lefde, Galilei

+säkert kunde därpå lita.“ Icke förty erhöll kardinal _Bellarmin_ i

+uppdrag, att för sig inkalla Galilei och förkunna honom Kongregationens

+åsikt i frågan. Denna Galileis audiens var sannolikt af rent enskild

+natur, och ett aktstycke, som vid den senare tillkomna rättegången

+mot Galilei framdrogs såsom ett bevis, att Bellarmins förfarande mot

+Galilei varit af officiel art, anses vara förfalskat. I själfva värket

+erhöll Galilei en tid efter sitt besök af kardinalen ett egenhändigt

+underskrifvet intyg af innehåll, att Galilei icke, såsom kringgående

+rykten visste förtälja, inför honom eller eljes, så vidt han hade sig

+bekant, afsvurit sina åsikter, utan att Bellarmin endast meddelat honom

+Kongregationens förklaring, att Kopernikus’ lära “stode i strid mot den

+Heliga skrift och därför icke kunde hållas för sann eller försvaras“.

+Ett ytterligare försök af Galilei, att, efter det Urban VIII bestigit

+den påfliga stolen, utvärka återtagandet af förbudet mot Kopernikus’

+böcker, ledde icke häller till något resultat.

+

+Huru mäktigt detta Kongregationens förbud värkade, kan man inse af den

+ytterliga försiktighet, med hvilken man efter dess utfärdande måste

+bemantla hvarje däremot stridande åsikt. Så beledsagade Galilei en

+afskrift af sin afhandling om ebb och flod, som han öfversände till

+ärkehärtig Leopold af Österrike, med ett bref, där det heter: “Jag

+vet, att man måste tro och lyda myndigheterna, emedan deras uttalanden

+härflyta från en djupare insikt, till hvilken min obetydliga ande icke

+af sig själf kan nå; jag betraktar därför denna skrift, som grundar

+sig på antagandet af jordens rörelse, såsom en dikt eller dröm. Men

+äfven diktare sätta stundom värde på en eller annan af sina fantasier.

+Så lägger jag värde på min ------ och sänder den, på det att det

+ej skall gå denna, såsom andra af mina upptäckter, hvilka man velat

+taga ifrån mig, utan att andra personer skola kunna intyga, att jag

+varit den förste, som drömde om ett dylikt hjärnspöke.“ Med samma

+af samhällsförhållandena betingade slughet gick han tillväga vid

+författandet af boken “Om de båda världssystemen“. Den är skrifven i

+form af ett samtal mellan tvänne anhängare af Kopernikus, Sagredo och

+Sarpi samt en företrädare af de gamla åsikterna, benämd Simplicius. De

+båda förre anföra ständigt de starkaste och mest bevisande skälen, men

+icke förty får den i ordväxlingen svagare Simplicius alltjämt det sista

+ordet. Hvad Galilei afsåg med detta lilla bedrägeri, vann han äfven, i

+det hans bok af censorerna blef anbefald till tryckning. Först när det

+var för sent, kom man underfund med misstaget. Agitationer sattes i

+gång, man sökte inbilla påfven, att Galilei i Simplicius’ person velat

+förlöjliga honom -- och det ryktbara åtalet af 1633 följde.

+

+Galilei måste å nyo begifva sig till Rom, där en lång ransakning

+påbörjades, under hvilken han tidtals befann sig i lindrigt fängelse i

+Inkvisitionspalatset, men för det mesta tilläts att bo i det toskanska

+sändebudets palats. Förhören skedde för slutna dörrar och Galilei

+förbjöds vid påföljd af de strängaste straff att yppa, hvad som

+förekommit. Det lades honom till last att hafva brutit emot kardinal

+Bellarmins befallning att “på intet sätt hylla eller utbreda“ de

+skriftvidriga åsikterna och att hafva fört censorerna bakom ljuset.

+Förgäfves förklarade han sig icke kunna ihågkomma, att detta förbud

+blifvit honom meddelat. Man stälde mot denna förklaring de tydliga

+ordalagen i ett bland Inkvisitionens handlingar funnet aktstycke, utan

+underskrift, och som, efter hvad den senare forskningen synes hafva

+ådagalagt, sannolikt var förfalskat. Förgäfves företedde han kardinal

+Bellarmins intyg. Saken antog en hotande natur. Man hade ännu i minne,

+huru _Giordano Bruno_ med döden på bålet fått plikta för sina åsikter,

+bland annat om jordens rörelse och världarnas flertal.[5] Galileis

+vänner uppmanade honom också enständigt att begagna det tillfälle,

+som erbjöds honom, att afsvärja sina åsikter. Han beslöt sig också

+slutligen därför efter en strid med sig själf, som enligt samtidas

+vitnesbörd fullständigt nedgjorde den då 70-årige gubben.

+

+    [5] Se n:r 18 af Verdandis Småskrifter, _Giordano Bruno_.

+

+Så fördes Galilei den 23 juni 1633 till Minervakyrkan i Rom, där den

+af anseende till personen mildrade domen upplästes. Det heter i den

+samma: “Med anropande af vår Herres Jesu Kristi heliga namn och den

+ärorika modern och obefläckade jungfrun Maria, påstå, förkunna, döma

+och förklara vi genom detta slutliga utslag, som vi i sittande domstol

+efter tillkallande af de ärevördiga teologie doktorerna och juris

+doktorerna såsom våra rättsfullmäktige och enligt deras betänkande,

+här fälla: ------ att du, ofvannämde Galilei, efter hvad under processen

+förekommit och du själf som ofvan tillstått, inför denna heliga domstol

+gjort dig särdeles misstänkt för kätteri, d. v. s. att du trott och

+fasthållit en lära, hvilken är falsk och stridande mot den Heliga

+skrift, nämligen: att solen är jordbanans medelpunkt och att den

+samma icke går från öster till väster, att jorden rör sig och icke

+är världens medelpunkt och att denna åsikt kan hållas för sann och

+försvaras, sedan den dock blifvit befunnen och förklarad stridande

+mot den Heliga skrift; att du till följd häraf är hemfallen åt alla

+domar och straff, som genom de heliga lagarna och andra allmänna och

+särskilda stadgar mot dylika felande blifvit bestämda och stadfästade.

+Härifrån vilja vi förklara dig fri, om du med uppriktigt hjärta och

+ohycklad tro afsvär, fördömer och förbannar ofvannämda irrläror och

+kätterier och hvarje annan villfarelse, som strider mot den katolska

+och apostoliska kyrkan, enligt det formulär, som dig af oss förelägges.

+På det att denna din svåra och fördärfliga villfarelse och olydnad

+ej skall blifva helt och hållet ostraffad, så bestämma vi, att din

+bok “Samtal af Galileo Galilei“ genom en offentlig förordning skall

+förbjudas; dig själf döma vi inför denna heliga rätt till fängelse

+för en tid, hvilken af oss närmare bestämmes och ålägga dig såsom

+en tjänlig botöfning, att under trenne år en gång i veckan uppläsa

+de sju botpsalmerna, förbehållande oss att mildra, ändra, helt och

+hållet eller delvis upphäfva nämda straff och botplikter.“ Af de

+sju kardinaler, som suttit till doms, hade blott fyra underskrifvit

+denna dom. Efter domens uppläsande uttalade Galilei knäböjande ett

+edsformulär, hvari han högtidligen afsvor sina ofvan anförda åsikter.

+Härefter hölls Galilei för formens skull tvänne dagar i fängelse. Sedan

+han därpå en tid stått under uppsikt af erkebiskop Piccolomini i Siena,

+tilläts han att flytta tillbaka till sin villa Arcetri utanför Florens,

+dock under uttryckligt förbud att där umgås med någon.

+

+Det är en omtvistad fråga, om Galilei under förhören undergått tortyr.

+Några anse det sannolikt på grund af ett yttrande i ett af protokollen,

+där det heter, “att man, emedan han icke syntes hafva sagt hela

+sanningen, skulle skrida till sträng undersökning.“ På slutet skall han

+dessutom hafva lidit af ett bråck, den vanliga följden af ett visst

+slags tortyr.

+

+En legend berättar, att Galilei, sedan han aflagt eden, stampat i

+golfvet och utbrustit: “e pur si muove“ (“och dock rör hon sig“). Det

+är emellertid högst otroligt, att han i sin ställning vågat något

+dylikt. Men -- såsom en författare anmärkt -- det var ej häller af nöden,

+ty snart skulle dock från “världens fyra hörn“ samma rop med växande

+styrka framtränga till hans domare, mångstämmigt och förbittrat: e pur

+si muove.

+

+Genom kyrkans eget föranstaltande anslogos i alla landsändar

+kungörelser om den fälda domen. Den ryktbarhet, som frågan på detta

+sätt erhöll, torde icke minst hafva bidragit till den hastiga

+spridning, Galileis åsikter efter denna tid fingo, medan han själf

+bunden till tystnad aftynade på sin villa.

+

+

+

+

+6. _Kepler_ och _Newton_, himmelskropparnas värkliga rörelser och den

+allmänna tyngden såsom deras orsak.

+

+

+I och med Galileis uppträdande erhöll den gamla åsikten om jordens

+läge och roll i världssystemet sin dödsstöt. Kopernikus’ lära om

+solsystemet, för så vidt den gälde planeternas anordning kring solen

+som medelpunkt, gick efter detta segrande ur striden. Den ene efter den

+andre af vetenskapsmännen började bekänna sig därtill. Men Kopernikus’

+teorier hade en annan sida och de därmed sammanhängande åsikterna

+skulle icke erhålla den varaktighet, som sanningen förlänar. Under det

+Galilei faststälde Kopernikus’ teorier i det första afseendet, arbetade

+samtidigt _Johannes Kepler_ (1571-1630) på deras reformerande i det

+andra.

+

+Kepler, “astronomiens reformator“, utgick från en fattig släkt i

+Schwaben. Hans fader tjänade hos flere fältherrar, och familjen förde

+till följd däraf ett kringirrande lif, under hvilket sonens uppfostran

+försummades. Oaktat han dessutom från födseln var svag och sjuklig -- han

+föddes två månader tidigare, än man enligt naturens ordning hade

+rätt att vänta -- utvecklades hos honom de mest framstående andliga

+egenskaper. Men med den klara blick och det genomträngande förstånd,

+hvarom flere af hans arbeten senare buro vittne, parade sig en rakt

+motsatt benägenhet för det underbara och mystiska, ett arf af hans

+moder, som för sitt öfverspända lynnes skull var nära att blifva bränd

+såsom häxa. Om nu äfven denna hans själsriktning orsakat, att många af

+hans arbeten blefvo blotta fantasifoster, så har dock hans benägenhet

+för det ovanliga i så måtto varit af värde, som den i mycket betingat

+hans mod och förmåga att bryta med de åsikter, som inom astronomien

+på hans tid voro de enda saliggörande. -- Keplers första afsikt var att

+egna sig åt det presterliga yrket, och han bedref för detta ändamål

+under flere år teologiska studier. Men han hade redan gjort sig känd

+som en ifrig anhängare af Kopernikus. Af detta skäl och, som det

+uppgifvits, emedan han hade svårighet att förlika sig med den s. k.

+Konkordieformeln med dess lutherska nattvardsdogm och dogmen om Kristi

+kropps allestädes närvaro, blef han af sina lärare förklarad olämplig

+till kyrkans tjänst. Utestängd från den presterliga banan och därmed

+förenade inkomster, egnade han sig nu uteslutande åt astronomien. Så

+började han en lefnadsbana, full af motigheter och ekonomiska bekymmer,

+under hvilken han ogästvänligt kastades från den ena uppehållsorten

+till den andra och ofta var nödsakad att för sitt uppehälle tillgripa

+ovärdiga hjälpmedel, såsom astrologiska förutsägelser af personers

+öden och politiska tilldragelser. Under sådana förhållanden utarbetade

+Kepler med aldrig svikande flit sina astronomiska värk. Af dem skola vi

+här blott kort anföra det, som gjort epok i astronomiens historia.

+

+Vi erinra oss, huru förklaringen af planeternas rörelser genom _en_

+deferent och _en_ epicykel icke blef tillfyllestgörande och att

+Ptolemäus tvangs att ytterligare tillägga cirkel efter cirkel, hvar och

+en med sin medelpunkt på den näst föregående. Likaså blef förklaringen

+med den excentriska cirkeln icke tillfredsställande, utan att den

+ytterligare på detta sätt påbättrades. Det samma hände Kopernikus.

+Blott i det stora hela gälde det, att planeterna likformigt rörde

+sig i cirklar kring solen. Undersöktes saken närmare, så voro dessa

+rörelser omkring solen behäftade med mångahanda ojämnheter. För att

+ernå större likformighet omordnade Kopernikus genom en enkel förändring

+det Ptolemäiska systemet till sitt eget. Härigenom försvunno de gamla

+kring jorden beskrifna deferentcirklarna, i det jorden själf beskref en

+cirkel kring solen. Men för förklaringen af de återstående ojämnheterna

+i rörelserna, måste han låta hela virrvarret af de efter hand tillkomna

+småcirklarna stå kvar. Detta gäller dock blott såsom ett allmänt drag;

+ty i själfva värket vidtog han häri åtskilliga förändringar, hvilka

+emellertid såsom oväsentliga ej här kunna beröras. Hufvudsaken är, att

+Kopernikus kvarstod på den ståndpunkt, från hvilken man sökte förklara

+himmelskropparnas banor genom cirkelformiga och likformiga rörelser,

+enkla eller sammansatta.

+

+[Illustration: _Fig. 9._]

+

+Det var Keplers förtjänst att, efter otaliga misslyckade försök i

+samma väg, uppgifva denna ståndpunkt. Han uttänkte en metod att ur

+observationerna på planeterna leta sig till deras afstånd från jorden

+vid hvarje tillfälle. Med ett oerhördt besvär behandlade han sålunda

+en mängd observationer, anstälda af den skicklige danske astronomen

+_Tyko Brahe_. Han beräknade därefter planeternas afstånd och läge i

+förhållande till solen, och kunde sedan så att säga efter naturen

+afteckna deras banor kring solen på sitt papper. Så fann han, att dessa

+banor voro ett slags långsträckta, ovala figurer. I början såg det

+ut, som om de hade formen af genomskäringen af ett ägg, men fortsatta

+undersökningar visade, att de voro s. k. _ellipser_. En ellips är en

+figur af i fig. 9 angifna utseende. Man kan upprita en sådan genom

+att med nålar fästa båda ändarna af en tråd i tvänne punkter S och S’

+af ett papper, hvarefter man för en blyertspänna öfver papperet, på

+sådant sätt, att tråden ständigt är spänd af blyertspennan. Hvardera af

+punkterna S och S’ säges vara en _brännpunkt_ (fokus) till ellipsen.

+Måttet på ellipsens långsträckthet kallas för _excentricitet_. Så

+uppfann Kepler sin _första lag_: att hvarje planet rör sig i en ellips,

+i hvilkens ena brännpunkt _S_ solen ligger. (Jmfr. den excentriska

+cirkeln!) Detta var den värkliga rörelsen, efter hvilken man så länge

+famlat, och till hvilken man sökt ansluta sig genom att sammansätta

+cirkelrörelser den ena med den andra.

+

+Likasom Kepler frigjorde sig från antagandet af en cirkelformig

+rörelse, så afstod han äfven från antagandet, att rörelsen var

+likformig. Lika fördomsfritt som han undersökte planetbanornas

+rundning, företog han sig att studera den hastighet, med hvilken

+planeterna löpte i sina banor ifrån punkt till punkt. Han upptäckte

+sålunda, att planetens hastighet ändrar sig från punkt till punkt af

+dess bana, ifrån det läge, där den är närmast solen, då hastigheten

+är störst, tills den är längst aflägsen från solen, då hastigheten är

+minst. Denna ändring fann han dessutom försiggå på sådant sätt, att

+planetens s. k. _radius vektor_ (afståndet från solen till planeten)

+på lika stora tider öfverfar lika stora ytor. Om planeten på två lika

+långa tider beskrifver de båda olika styckena _AB_ och _ab_ af sin

+bana (se fig. 9), så äger alltid ett sådant samband rum emellan dessa

+båda sträckor, att de i figuren skuggade ytorna äro lika stora, och

+detta hvar än dessa bågar _AB_ och _ab_ befinna sig på planetbanan.

+Detta var Keplers _andra lag_, för hvilken han af en samtida astronom

+fick uppbära den tillvitelsen, att hafva omändrat det kopernikanska

+systemet, “för att gifva ett slag åt kristendomen, på hvilken han

+öfverflyttat sitt hat mot de andlige“. -- Slutligen upptäckte Kepler, att

+planeternas afstånd från solen äro på ett visst sätt ordnade, i det

+att planeternas omloppstider och afstånd stå i samband med hvarandra.

+Detta samband är sådant, att om man väljer en planet, multiplicerar

+dess omloppstid med sig själf och dividerar resultatet med hvad man

+erhåller, om man två gånger multiplicerar planetens afstånd från solen

+med sig själft, så erhåller man samma resultat, hvilken planet man än

+valt; eller annorlunda uttryckt: kvadraterna på omloppstiderna förhålla

+sig som kuberna på medelafstånden. Detta var Keplers _tredje lag_.

+Enligt den samma kan man utan vidare beräkna en planets afstånd ifrån

+solen, om man iakttagit, huru stor hans omloppstid är.

+

+Genom dessa Keplers upptäckter hade man ernått så stor enkelhet i

+solsystemets konstruktion, som kunde önskas; och denna enkelhet var

+äfven en borgen för åsikternas sanning. En fråga återstod emellertid

+att besvara. _Hvad var orsaken till alla dessa egendomliga rörelser hos

+planeterna?_

+

+I älsta tider hyllades den uppfattningen, att gudarna själfva använde

+sin tid till att köra solens spann öfver himmelen och försätta

+stjärnorna i rörelse. Långt framskridna från denna omedelbara

+ståndpunkt skrefvo Pytagoräerna alla himlakroppars rörelser på Hestias

+räkning, på en kraft utgående från urelden i världens medelpunkt.

+_Huru_ denna kraft värkade, synes icke hafva varit föremål för deras

+eftertanke. På den tid, som sysselsätter oss, kvarlefde antingen något

+minne af Pytagoräernas åsikt eller ansåg man himlakropparna drifvas

+framåt af ett slags hvirfvel, såsom löf för vinden. Kepler synes hafva

+tänkt på en magnetisk kraft. Först den engelske astronomen _Isaak

+Newton_, professor i Cambridge (1643-1727), löste gåtan rätt, i det han

+förklarade att himmelskropparnas rörelser äro betingade uteslutande af

+deras _tyngd_.

+

+[Illustration: _Fig. 10._]

+

+En kropp kännes tung, emedan den drages emot jorden, ungefär så som

+vore jorden en magnet. Samma orsak, eller kropparnas tyngd, åstadkommer

+att de falla mot jorden. Redan på Galileis tid var det fråga om, huru

+det skulle gå, om månen vore en tung kropp. Det var Newtons förtjänst

+att tänka ut denna tanke. Månen är -- säger han -- såsom hvarje föremål

+här på jorden en tung kropp. Den måste därför, såsom hvarje annan tung

+kropp, dragas emot jorden. Denna jordens dragningskraft på månen är

+tillräcklig att förklara månens omlopp kring jorden, i det att månens

+kringgående rörelse kring jorden är af samma art som rörelsen hos

+hvarje sten, som, sedan den blifvit kastad, i en krökt bana faller

+mot jorden. Men -- frågar man med Galileis samtida -- huru är det då

+möjligt att månen icke faller ned på jorden? Låtom oss föreställa

+oss, att vi från ett högt torn (_Tt_ i ofvanstående figur) utkasta

+en sten i vågrät riktning (_t u_). Enligt den ofvan omtalade lagen

+för kroppars _tröghet_, behåller stenen den framåtskridande vågräta

+rörelsen, han erhöll, då han utkastades, allt under det den samtidigt

+drages och faller i den lodräta riktningen mot jordytan. Det är lätt

+att förstå, att på detta sätt en böjd bana uppkommer. Den kroklinie

+stenen beskrifver kallas för en _parabel_ och har det utseende, som

+angifves af den bugtade linien i figuren. Ju större den hastighet är,

+med hvilken stenen utslungas från _t_, dess längre ifrån tornets fot

+_T_ nedfaller den, dess mera vidgar sig kastparabeln. I allmänhet taget

+kan man väl antaga jordytan platt, så långt man med en sten kan kasta.

+Men antag, att man kunde afskjuta en kula med huru stor hastighet, man

+önskade. Man skulle då kunna meddela den så stor begynnelsehastighet,

+att den icke skulle nedfalla på jorden förr än bortom synkretsen på

+ett ställe, som vi till följd af jordens rundning ej kunde se; ja,

+hastigheten skulle kunna ökas därhän, att kulan visserligen fortfarande

+skulle löpa framåt i en böjd bana, men i en _bana af så svag krökning,

+att allt efter det kulan faller, själfva jordytan genom jordens

+rundning kröker sig undan under henne_, så att kulan aldrig når till

+marken. Den skulle då komma att löpa rundt kring jorden såsom en ny

+måne, en kamrat till den ordinarie, hvilken, ehuru på betydligt längre

+afstånd ifrån marken, i själfva värket på alldeles samma sätt faller

+mot jorden, utan att falla ned (“faller rundt“).

+

+Så som månen förhåller sig till jorden så förhålla sig jorden och

+planeterna till solen. Det är genom solens dragningskraft på dem, eller

+genom deras tyngd mot solen, som de kretsa rundt kring henne uti sina

+banor. I detta enkla förhållande, att himmelskropparna äro tunga, den

+ena i förhållande till den andra, ligger alltså hela hemligheten af

+deras rörelser.

+

+Men Newton gick ett steg vidare. Man känner månens afstånd från jorden

+och dess banas krökning. Denna krökning är, såsom framgår af det

+sagda, ett uttryck för huru mycket månen faller i sin rörelse kring

+jorden. Skulle den falla fortare än händelsen är, så skulle äfven

+banans krökning vara större. Af denna krökning kan man därför uträkna,

+huru mycket månen faller t. ex. på 1 sekund. Resultatet är ungefär 1½

+millimeter. Ett föremål nära jordytan faller däremot på första sekunden

+4900 millimeter. Det är således tydligt, att jordens dragningskraft

+på ett föremål vid jordytan är större än dess dragningskraft på månen,

+som är 60 gånger så långt aflägsen från jordens medelpunkt. De anförda

+siffrorna bekräfta sålunda, hvad man redan förut hade anat, nämligen

+att dragningskraften (_attraktionen_) minskas, när det attraherade

+föremålets afstånd till den attraherande kroppen ökas. Dessa siffror

+bekräfta äfven den lag, Newton antog för denna minskning, nämligen:

+att när afståndet ökas från 1 till 2, 3, 4 o. s. v., så minskas

+dragningskraften från 1 till ¼, ⅑, ⅟₁₆ o. s. v. eller såsom man äfven

+kan skrifva från 1 till ⅟₂.₂, ⅟₃.₃, ⅟₄.₄ o. s. v. Ett tal multiplicerat

+med sig själft kallas för talets _kvadrat_. Med användning af detta

+uttryckssätt, kan lagen utsägas så: att _attraktionen är omvändt

+som afståndets kvadrat_. För att erhålla en föreställning om, huru

+dragningskraften enligt denna lag förändras med afståndet kan man

+betänka, att det ljusintryck, som man erhåller af ett lysande föremål,

+till exempel en fyr, från hvilken man aflägsnar sig på hafvet,

+aftager med föremålets afstånd från ögat enligt precist samma lag.

+Till det nämda kommer nu ytterligare, att attraktionen är större, ju

+större massinnehåll den attraherande kroppen har eller: _attraktionen

+förhåller sig som massan_. Sålunda drager t. ex. solen 324,000 gånger

+starkare än jorden på samma afstånd.

+

+Detta samband emellan dragningskraftens storlek å ena sidan och

+afståndet och massan å den andra utgör hvad man kallar _Newtons

+gravitations-(tyngd-)lag_. Denna lag är af största vikt för

+astronomien. Ty utgående från den lagen och lagen för kroppars tröghet,

+kan man härleda alla himmelskroppars rörelser. På ett enkelt sätt,

+hvilket vi dock här ej skola vidröra, kan man t. ex. ur dessa båda

+enkla lagar bevisa sanningen af de tre Keplerska lagarna, i första

+rummet att planeternas banor äro ellipser. Men Newtons lag lär oss

+därutöfver mycket mera. Så visar det sig t. ex., att himmelskropparnas

+banor äfven kunna erhålla formen af en _parabel_ eller _hyperbel_ (en

+kroklinie, som liknar parabeln, men är mera öppen än den senare). Alla

+planeter och månar röra sig i ellipser; de flesta kometer däremot i

+parabler. De komma från världsrymden, såsom det synes, händelsevis i

+solens grannskap; genom hennes dragningskraft tvingas de att kring

+henne göra en bukt och aflägsna sig därefter åter i ett omätbart

+fjärran.

+

+Insikten om denna kometernas rörelse har varit af vikt för att

+undanröja en sista fördom inom astronomien. Det var nämligen först

+för denna insikt som föreställningen om en yttersta kristallsfer,

+fixstjärnssferen, fick gifva vika. Huru skulle eljes kometerna hafva

+kommit fram? Ännu Kopernikus, Galilei och Kepler synas hafva hängt fast

+vid antagandet af denna kristallsfer, en åsikt, som en gång fordomtima

+af intet uppstod i en Anaximanders hjärna.

+

+Icke blott jorden och solen hafva den märkvärdiga förmågan att draga

+till sig andra kroppar. Hvarje kropp i världen utöfvar ett dylikt

+inflytande på hvarje annan kropp. Häraf följer det, att icke ens

+solen, såsom Kopernikus antog, kan vara i hvila. Äfven solen rubbas

+och röres genom planeternas, om än så obetydliga dragningskraft på

+henne. Slutligen invärka planeterna på hvarandra. Därför lida äfven

+deras elliptiska banor vissa små ändringar, af astronomerna kallade

+_störingar_ eller _perturbationer_. Dessa spela inom astronomien

+en viktig roll. Ett vackert exempel på, huru långt man kommit, med

+afseende på beräkningen och studiet af sådana störingar, är följande.

+

+Utom de från gammalt kända planeterna upptäcktes år 1781 af den

+engelske astronomen _Herschel_ ännu en ny planet, som kretsade utom

+de öfriga. Det var planeten _Uranus_. Man beräknade snart den nya

+planetens elliptiska bana kring solen och härledde efter detta alla

+de störingar, som hans bana på himmelen kunde lida från alla de kända

+planeterna. Sedan gammalt var man van att, efter en så omsorgsfull

+behandling af en planets bana, blifva belönad med den noggrannaste

+öfverensstämmelse mellan beräkningen och planetens värkliga rörelse på

+himmelen. Men i detta fall hände det sig, att rätt stora afvikelser

+framträdde mellan räkning å ena och observation å andra sidan. Den

+tanken låg då nära, att härvid någon okänd planet dref sitt spel. Den

+franske astronomen _Leverrier_ stälde sig också den uppgiften att ur

+dessa afvikelser beräkna den okända planetens bana -- och han lyckades

+med försöket. Den 22 sept. 1846 upptäcktes planeten _Neptunus_ på

+himmelen helt nära till det ställe, som Leverrier på grund af sin

+räkning på förhand utpekat.

+

+

+

+

+7. Några nutida bevis för jordens rörelse.

+

+

+Om man svänger en sten på ett snöre, så känner man med handen huru

+snöret spänner sig, och är snöret icke tillräckligt starkt kan det

+springa af, om rörelsen är hastig. Denna spänning i snöret är en

+värkan af stenens tröghet, hvilken i hvarje ögonblick sträfvar att

+åt stenen bibehålla dess rörelse fortsatt _i rät linie_ i stället

+för den cirkelformiga rörelse, som snöret binder honom uti. Denna

+värkan kallas _centrifugalkraft_. Det är den, som sträfvar att kasta

+oss ur vagnen, om vi köra fort uti en skarp krök af vägen; det är

+den, som spränger sönder smärgelskifvorna i fabrikerna. Tillvaron af

+denna centrifugalkraft vid hvarje roterande rörelse hade ej undgått

+Ptolemäus. Det är ytterst löjligt -- sade han -- att tro att jorden rör

+sig kring sin axel; ty om jorden rörde sig så, skulle allt, som fans

+på jorden, ryckas loss eller brista sönder (genom centrifugalkraften).

+Han hade rätt så till vida, som en centrifugalkraft måste uppstå.

+Men hans föreställning om dess storlek var öfverdrifven. Snöret,

+med hvilket stenen svänges, brister icke, förr än hastigheten blir

+mycket stor. Och jordens kringsvängande rörelse är i själfva värket

+mycket långsam. Timvisaren på våra klockor går urtaflan omkring två

+gånger på dygnet; den vrider sig således dubbelt så fort som jorden.

+Därför är centrifugalkraften icke ens vid ekvatorn, där den är störst,

+tillräckligt stark för att t. ex. rycka upp ett träd med roten; men den

+existerar dock och yttrar sig på sådant sätt, att kropparnas värkliga

+tyngd förminskas. En kropp, som vid polen väger 1 kilo, blir lättare

+och lättare, ju närmare man för den till ekvatorn. Vid själfva ekvatorn

+har han förlorat 3 gram i vikt. Detta kan man direkt iakttaga genom att

+på olika ställen af jorden väga samma föremål med en fjädervåg.

+

+En noggrannare metod att uppvisa samma sak erbjuda de s. k.

+pendelobservationerna, hvilkas idé är följande. Om man upphänger t.

+ex. en järnkula vid en tråd, så har man en apparat, som benämnes

+pendel. Får kulan vara i fred så ställer sig tråden lodrätt. Om man

+för kulan åt sidan från dess jämviktsläge och sedan släpper den, så

+börjar pendeln svänga fram och tillbaka. Orsaken härtill är jordens

+attraktion, som söker draga kulan ned från dess sidoläge till dess

+lägsta möjliga läge. Väl kommen dit, fortsätter den åt andra sidan

+genom sin tröghet, hvarefter samma rörelse å nyo upprepas. Efter som

+rörelsen sålunda beror af pendelns tyngd, så följer äfven, att om man

+upphängde samma pendel på en mindre himmelskropp, t. ex. månen, så

+skulle den svänga långsammare, emedan den då vore lättare. Likaså,

+emedan kulan till följd af jordens rotation och centrifugalkraften är

+lättare vid ekvatorn än vid jordens poler, så svänger samma pendel

+långsammare vid ekvatorn än åt polerna till. Försök i denna väg kräfva

+mycken noggrannhet och många försiktighetsmått, för hvilka här ej kan

+redogöras. Låt oss helt enkelt antaga, att vi hafva ett pendelur, som

+går riktigt t. ex. i Stockholm. Om vi sätta upp samma pendelur vid

+ekvatorn, så måste pendelsvängningarna bli långsammare och klockan

+måste draga sig efter -- förutsatt att jorden roterar. Detta är äfven

+hvad alla dylika pendelförsök hafva bekräftat. De visa dessutom,

+att tyngden vid ekvatorn är minskad med ⅟₂₈₉ till följd af jordens

+rotation. Enligt detta skulle det blott behöfvas en 17 gånger hastigare

+rotation hos jorden, för att kropparna vid ekvatorn skulle förlora

+_hela_ sin tyngd. De skulle då ej mera falla, om man släppte dem i

+luften, och alla sådana förrättningar, vid hvilka kroppars tyngd och

+fall tagas i anspråk, skulle naturligtvis blifva en omöjlighet.

+

+Vi hafva i det föregående sett, huru Galileis motståndare i kroppars

+egenskap att falla lodrätt emot jorden sökte framdraga ett bevis mot

+jordens rotation. Om man emellertid på ett riktigt sätt utför deras

+tankegång, så vänder den sig emot dem själfva. Låt oss föreställa oss,

+att vi från balustraden af ett högt torn vid ekvatorn nedsläppa en

+sten. Huru faller den? Erfarenheten säger: synbarligen lodrätt. Men

+detta är ej fullt riktigt. Dylika försök, som med stor noggrannhet

+utförts t. ex. vid grufvorna i Freiberg, visa, att föremål hafva en

+benägenhet att falla åt öster d. v. s. -- enär jorden rör sig från väster

+till öster -- _framåt_ i rotationens led och ej, såsom man förut ansåg

+händelsen skola blifva, bakåt. Detta bör ock så vara. Ty genom jordens

+rotation erhåller tornets spets en större hastighet än tornets fot,

+emedan tornets spets är längre aflägsen från rotationsaxeln än tornets

+fot. Detta är alldeles samma förhållande, som att en slängkälke rör sig

+snabbare än den, som går och drifver den samma. När stenen släppes,

+har den samma hastighet, som tornets spets, i vågrät led; och denna

+hastighet kan den (på grund af sin tröghet) icke förlora, under det den

+samtidigt faller nedåt. Den bör därför hinna ned till marken framom den

+punkt, dit tornets fot har fortskridit.

+

+I enlighet med denna tankegång förklaras äfven de s. k.

+_passadvindarna_, som i sned, och alltid samma, riktning blåsa

+öfver jordklotet. Hvar och en har t. ex. hört talas om den s. k.

+_nordostpassaden_, hvilken är till så stor nytta för alla segelfartyg,

+som skola öfver till Amerika. För att förstå, huru dessa vindar äro

+beroende af jordens rotation, skola vi först föreställa oss att

+jorden vore orörlig. Omkring jorden tänka vi oss vidare lufthafvet

+(_atmosfären_) likaledes utan rotation. Såsom i värkligheten är

+händelsen, så skulle naturligtvis äfven under dessa antaganden

+trakterna kring ekvatorn uppvärmas starkare af solen än polerna.

+Den varma luften vid ekvatorn skulle höja sig från jordytan, emedan

+den genom uppvärmningen blir lättare och samtidigt skulle den börja

+röra sig åt jordens båda poler till. Från polerna skulle i stället

+en kall luftström rusa mot ekvatorn för att fylla det där uppkomna

+tomrummet. Förloppet är ungefär det samma, som när man öppnar dörren

+till ett varmt rum. En varm luftström rusar då ut vid dörröppningens

+öfre del och i stället drages kall luft in i rummet närmare golfvet.

+Genom att hålla ett påtändt ljus på olika ställen i öppningen, kan man

+lätt på lågan se, att så är fallet. Vore jorden orörlig, så skulle

+således t. ex. på norra halfklotet uppstå tvänne “passadvindar“,

+alltid blåsande i samma led, en sydlig vind i de högre luftlagren och

+en kall nordlig vind i de lägre. Genom jordens rotation inträffar

+det nu, att dessa vindar afvika från riktningen norr och söder till

+en sned riktning. -- Det är lätt att förstå, huru härvid tillgår. Hela

+lufthafvet deltager i jordens rotation. Men alla delar af jordytan röra

+sig ej lika hastigt till följd af rotationen. Hastigast är rörelsen

+vid ekvatorn. Och sådana punkter på jorden, som ligga aflägsna från

+ekvatorn, fortskrida med desto mindre hastighet, ju närmare de befinna

+sig till jordaxeln. Mycket nära polerna är ju hastigheten så godt som

+ingen och vid själfva polerna lika med noll. -- Låt oss nu föreställa oss

+en luftmassa, som är i begrepp att från ekvatorn rusa upp åt nordpolen

+till. Denna luftmassa har vid ekvatorn en hastighet i rotationens

+riktning, som den icke kan förlora under det den rusar uppåt. Denna

+hastighet är äfven större än hastigheten hos alla de punkter på

+jordytan, åt hvilka den genom sin rörelse från ekvatorn sträfvar.

+Luftmassan måste således så att säga fara om dessa ställen i deras

+roterande rörelse. Den måste sålunda, emedan rotationen försiggår åt

+öster afvika från sin riktning mot norr åt öster: den måste åstadkomma

+en sydvästvind. Detta för den öfre, varma luftströmmen. Den vid

+jordytan blåsande kalla luftströmmen åter, som, om jorden ej roterade,

+skulle vara en nordpassad, den blir på samma grunder en nordostpassad.

+

+Åtskilligt kunde ännu vara att tillägga med afseende på jordens

+rotation, men vi skola ej längre uppehålla oss därvid, utan i stället

+anföra några bevis för jordens årliga rörelse omkring solen.

+

+Om jorden rör sig och stjärnorna stå stilla, så måste jordens rörelse

+framkalla en skenbar rörelse hos stjärnorna, en s. k. _parallaktisk

+rörelse_ eller _parallax_. Finnes ingen sådan parallax hos dem,

+då kan ej häller jorden röra sig: detta var det skäl mot jordens

+rörelse, som på skilda tider framdrogs mot Aristarkos, Kopernikus och

+Galilei -- ett skäl, som hvar och en af dem bemötte med den förklaringen,

+att stjärnorna äro för långt aflägsna, för att någon sådan rörelse

+skulle kunna blifva märkbar. Otaliga voro de försök, som från tid till

+annan gjordes för upptäckandet af stjärnparallaxer. Först sedan den

+astronomiska mätningskonsten blifvit drifven till en utomordentlig

+höjd, lyckades det första gången år 1838 den tyske astronomen _Bessel_

+att upptäcka en årlig parallax hos en liten stjärna i Svanens

+stjärnbild, om hvilken man hade anledning att antaga att den var

+solsystemet jämförelsevis nära. Bessel följde denna stjärna under 14

+månader med sin kikare och fann genom de noggrannaste mätningar, att

+den samma ej var fullt orörlig, utan under årets lopp syntes beskrifva

+en liten ellips -- en spegelbild på himmelen af jordens bana omkring

+solen. Härmed var det starkaste beviset mot jordens rörelse vändt

+till förmån för den samma. Sedan Bessels tid hafva ett stort antal

+stjärnparallaxer blifvit upptäckta. Den största rörelsen tillkommer den

+mest lysande stjärnan på södra halfklotet, i stjärnbilden Centauren.

+Denna stjärna är sålunda den oss närmaste af alla fixstjärnor. Och

+dock är dess afstånd så stort att ljuset, som tillryggalägger 300,000

+kilometer på sekunden, behöfver 3½ år för att hinna från denna stjärna

+till oss. Den lilla fläck af himmelen som stjärnan i sin parallaktiska

+rörelse årligen kringvandrar är i motsvarande grad liten: månens skifva

+är i genomskärning 2,000 gånger så stor.

+

+Genom dylika små parallaktiska rörelser hos fixstjärnorna har man äfven

+lyckats visa, att hela solsystemet rör sig uti rymden. Man har bestämt

+riktningen af denna rörelse. Vårt solsystem närmar sig i själfva värket

+oafbrutet till stjärnorna i stjärnbilden Herkules. Vi kunna tydliggöra

+den engelske astronomen _Herschels_ upptäckt häraf genom ett exempel.

+Låt oss föreställa oss, att vi från hafvet närma oss en strand, på

+hvilken vi redan från långt håll kunna skönja en grupp af träd. Denna

+grupp synes måhända i början rätt tät. Men ju närmare vi komma stranden

+desto mera se vi träden glesna. Och denna omständighet skulle vara

+tillräcklig att öfvertyga oss, att vi värkligen komma stranden närmare

+och närmare, äfven om vi ej på annat sätt kunde afgöra, att vår båt

+rörde sig framåt. -- Genom en dylik betraktelse upptäckte Herschel

+solsystemets rörelse. Granskar man fixstjärnornas lägen, sådana de

+från tid till tid blifvit uppmätta, så finner man att de ingalunda

+äro fixa utan hafva rörelser, om än små och långsamma. Det behöfves

+blott att undersöka dessa rörelser för att man skall finna, att det

+finnes en trakt af himmelen, där stjärnorna synas aflägsna sig från

+hvarandra, och där hvarje stjärngrupp synes glesna. Det är trakten vid

+stjärnbilden Herkules. På motsatta delen af himmelen finner man, hur de

+där befintliga stjärnorna från tid till annan tränga sig tillhopa.

+

+Innan stjärnparallaxerna ännu blifvit funna, hade en annan årlig

+rörelse hos stjärnorna blifvit upptäckt, som äfven den utgör ett bevis

+för jordens rörelse omkring solen. Denna rörelse, som upptäcktes af den

+engelske astronomen _Bradley_ 1728, försiggår såsom den parallaktiska

+rörelsen i små ellipser, hvilka dock äro ojämförligt mycket större än

+de parallaktiska. Att denna rörelse ej är af parallaktisk natur framgår

+däraf, att den för det första iakttages hos _alla_ stjärnor oberoende

+af deras större eller mindre glans och därmed sammanhängande afstånd

+från oss, för det andra, emedan rörelsen synes försiggå i samma led som

+jordens rörelse och ej i motsatt led, såsom fallet skulle blifva med en

+parallaktisk rörelse.

+

+Den rörelse, om hvilken vi tala, beror därpå, att vårt öga icke är

+stillastående. Vore vårt öga stillastående, skulle vi se stjärnorna

+i deras rätta riktning. Men tillföljd däraf att ögat deltager i

+jordens rörelse och hastighet, se vi stjärnorna icke i deras rätta

+riktning, utan något framflyttade i samma riktning, i hvilken vi

+själfva röra oss. Denna framflyttning af en stjärna från dess rätta

+läge, hvilken dessutom är större ju större vårt ögas hastighet

+är, benämnes _aberration_. Vi skola strax söka förklara den med

+ett exempel, men anmärka först att denna _aberration_ är orsaken

+till den omtalade rörelsen hos stjärnorna. Ty jorden rör sig nära

+i en cirkel omkring solen och i hvarje punkt af dess bana se vi

+stjärnan -- som i värkligheten befinner sig exempelvis rakt ofvanför

+jordbanan -- framflyttad i samma riktning, som jorden rör sig. Det måste

+således taga sig ut så, som om jorden under sin rörelse kring solen

+sköte stjärnan framför sig i en rund bana.

+

+Huru aberrationen uppkommer, kan man inse genom att betrakta följande

+likartade fall. Antag att någon från sidan afskjuter en kula rätt

+emot (vinkelrätt emot) en i full gång varande järnvägsvagn. Kulan

+genomtränger den första väggen och skulle, om vagnen vore stilla,

+träffa den andra väggen midt emot hålet i den första. Men under det

+att kulan genomlöper afståndet från den första väggen till den andra,

+har vagnen rört sig något framåt. Kulan träffar sålunda den andra

+väggen ett litet stycke bakåt. Om nu någon i vagnen tager sig för att

+undersöka hvarifrån skottet kom, så skall han troligen säga, att det

+blifvit afskjutet mot vagnen något snedt framifrån, i det han icke

+tager i betraktande hvad man skulle kunna kalla kulans aberration. Ty

+sammalunda förhåller det sig med ljusets aberration. Vårt öga förhåller

+sig såsom den framilande järnvägsvagnen, och ljuset förhåller sig som

+den afskjutna kulan, i det det ilar fram från stjärnan för att först

+genomtränga den främre delen af vårt öga och sedan träffa den bakre

+delen i en punkt, som ligger något bakom den, där strålen skulle

+träffat, om ögat varit stilla. Vi få sålunda en falsk föreställning om

+ljusstrålens riktning och om stjärnans läge, vi komma att se den framom

+dess värkliga läge åt det håll vi själfva röra oss med jorden.

+

+

+

+

+

+End of the Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin

+

+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET ***

+

+***** This file should be named 53146-0.txt or 53146-0.zip *****

+This and all associated files of various formats will be found in:

+        http://www.gutenberg.org/5/3/1/4/53146/

+

+Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online

+Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

+

+Updated editions will replace the previous one--the old editions will

+be renamed.

+

+Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

+law means that no one owns a United States copyright in these works,

+so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United

+States without permission and without paying copyright

+royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

+of this license, apply to copying and distributing Project

+Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm

+concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

+and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive

+specific permission. If you do not charge anything for copies of this

+eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook

+for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,

+performances and research. They may be modified and printed and given

+away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks

+not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the

+trademark license, especially commercial redistribution.

+

+START: FULL LICENSE

+

+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

+

+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

+distribution of electronic works, by using or distributing this work

+(or any other work associated in any way with the phrase "Project

+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full

+Project Gutenberg-tm License available with this file or online at

+www.gutenberg.org/license.

+

+Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project

+Gutenberg-tm electronic works

+

+1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

+and accept all the terms of this license and intellectual property

+(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

+the terms of this agreement, you must cease using and return or

+destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your

+possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

+Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound

+by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the

+person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph

+1.E.8.

+

+1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

+used on or associated in any way with an electronic work by people who

+agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works

+even without complying with the full terms of this agreement. See

+paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this

+agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm

+electronic works. See paragraph 1.E below.

+

+1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the

+Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

+of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual

+works in the collection are in the public domain in the United

+States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

+United States and you are located in the United States, we do not

+claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

+displaying or creating derivative works based on the work as long as

+all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

+that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting

+free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm

+works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

+Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily

+comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

+same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when

+you share it without charge with others.

+

+1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

+what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

+in a constant state of change. If you are outside the United States,

+check the laws of your country in addition to the terms of this

+agreement before downloading, copying, displaying, performing,

+distributing or creating derivative works based on this work or any

+other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no

+representations concerning the copyright status of any work in any

+country outside the United States.

+

+1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

+

+1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

+immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear

+prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work

+on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the

+phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,

+performed, viewed, copied or distributed:

+

+  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

+  most other parts of the world at no cost and with almost no

+  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it

+  under the terms of the Project Gutenberg License included with this

+  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the

+  United States, you'll have to check the laws of the country where you

+  are located before using this ebook.

+

+1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is

+derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

+contain a notice indicating that it is posted with permission of the

+copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

+the United States without paying any fees or charges. If you are

+redistributing or providing access to a work with the phrase "Project

+Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply

+either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

+obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm

+trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

+

+1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

+with the permission of the copyright holder, your use and distribution

+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

+additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

+will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works

+posted with the permission of the copyright holder found at the

+beginning of this work.

+

+1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

+License terms from this work, or any files containing a part of this

+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

+

+1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

+electronic work, or any part of this electronic work, without

+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

+active links or immediate access to the full terms of the Project

+Gutenberg-tm License.

+

+1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

+any word processing or hypertext form. However, if you provide access

+to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format

+other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official

+version posted on the official Project Gutenberg-tm web site

+(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

+to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

+of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain

+Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the

+full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

+

+1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works

+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

+

+1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works

+provided that

+

+* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

+  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method

+  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

+  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has

+  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

+  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

+  within 60 days following each date on which you prepare (or are

+  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

+  payments should be clearly marked as such and sent to the Project

+  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

+  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg

+  Literary Archive Foundation."

+

+* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

+  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

+  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm

+  License. You must require such a user to return or destroy all

+  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

+  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm

+  works.

+

+* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

+  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

+  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

+  receipt of the work.

+

+* You comply with all other terms of this agreement for free

+  distribution of Project Gutenberg-tm works.

+

+1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

+Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than

+are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

+from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The

+Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm

+trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

+

+1.F.

+

+1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

+works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

+Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm

+electronic works, and the medium on which they may be stored, may

+contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

+or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

+intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

+other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

+cannot be read by your equipment.

+

+1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project

+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project

+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all

+liability to you for damages, costs and expenses, including legal

+fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

+PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

+DAMAGE.

+

+1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

+written explanation to the person you received the work from. If you

+received the work on a physical medium, you must return the medium

+with your written explanation. The person or entity that provided you

+with the defective work may elect to provide a replacement copy in

+lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

+or entity providing it to you may choose to give you a second

+opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

+the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

+without further opportunities to fix the problem.

+

+1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO

+OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

+LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

+

+1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

+warranties or the exclusion or limitation of certain types of

+damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

+violates the law of the state applicable to this agreement, the

+agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

+limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

+unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

+remaining provisions.

+

+1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in

+accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

+production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm

+electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

+including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

+the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

+or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or

+additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any

+Defect you cause.

+

+Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

+

+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

+electronic works in formats readable by the widest variety of

+computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

+exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

+from people in all walks of life.

+

+Volunteers and financial support to provide volunteers with the

+assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's

+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will

+remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future

+generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

+Sections 3 and 4 and the Foundation information page at

+www.gutenberg.org

+

+

+

+Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

+

+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

+Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification

+number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

+U.S. federal laws and your state's laws.

+

+The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the

+mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its

+volunteers and employees are scattered throughout numerous

+locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt

+Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to

+date contact information can be found at the Foundation's web site and

+official page at www.gutenberg.org/contact

+

+For additional contact information:

+

+    Dr. Gregory B. Newby

+    Chief Executive and Director

+    gbnewby@pglaf.org

+

+Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

+Literary Archive Foundation

+

+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

+spread public support and donations to carry out its mission of

+increasing the number of public domain and licensed works that can be

+freely distributed in machine readable form accessible by the widest

+array of equipment including outdated equipment. Many small donations

+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

+status with the IRS.

+

+The Foundation is committed to complying with the laws regulating

+charities and charitable donations in all 50 states of the United

+States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

+with these requirements. We do not solicit donations in locations

+where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

+DONATIONS or determine the status of compliance for any particular

+state visit www.gutenberg.org/donate

+

+While we cannot and do not solicit contributions from states where we

+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

+against accepting unsolicited donations from donors in such states who

+approach us with offers to donate.

+

+International donations are gratefully accepted, but we cannot make

+any statements concerning tax treatment of donations received from

+outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

+

+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation

+methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

+ways including checks, online payments and credit card donations. To

+donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

+

+Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

+

+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

+Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be

+freely shared with anyone. For forty years, he produced and

+distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of

+volunteer support.

+

+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

+editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

+the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

+necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

+edition.

+

+Most people start at our Web site which has the main PG search

+facility: www.gutenberg.org

+

+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

+

diff --git a/53146-0.zip b/53146-0.zip
new file mode 100644
index 0000000..ae06518
--- /dev/null
+++ b/53146-0.zip
diff --git a/53146-h.zip b/53146-h.zip
new file mode 100644
index 0000000..a2e73ca
--- /dev/null
+++ b/53146-h.zip
diff --git a/53146-h/53146-h.htm b/53146-h/53146-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..4a64a18
--- /dev/null
+++ b/53146-h/53146-h.htm
@@ -0,0 +1,3008 @@
+<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Strict//EN"

+    "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-strict.dtd">

+<html xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml" xml:lang="sv" lang="sv">

+  <head>

+    <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html;charset=utf-8" />

+    <meta http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css" />

+    <title>

+      The Project Gutenberg eBook of Jorden och solsystemet, by Karl Bohlin.

+    </title>

+

+    <link rel="coverpage" href="images/cover.jpg" />

+

+<style type="text/css">

+

+a {

+    text-decoration: none;

+}

+

+body {

+    margin-left: 10%;

+    margin-right: 10%;

+}

+

+h1,h2 {

+    text-align: center;

+    clear: both;

+}

+

+hr {

+    width: 65%;

+    margin-left: 17.5%;

+    margin-right: 17.5%;

+    margin-top: 2em;

+    margin-bottom: 2em;

+    clear: both;

+}

+

+p {

+    margin-top: 0.5em;

+    text-align: justify;

+    margin-bottom: 0.5em;

+    text-indent: 1em;

+}

+

+table {

+    margin: 1em auto 1em auto;

+    max-width: 40em;

+}

+

+td {

+    padding-left: 2.25em;

+    padding-right: 0.25em;

+    vertical-align: top;

+    text-indent: -2em;

+}

+

+.antiqua {

+    font-style: normal;

+}

+

+.caption {

+    text-align: center;

+    margin-bottom: 1em;

+    font-size: 90%;

+    text-indent: 0em;

+}

+

+.figcenter {

+    margin: auto;

+    text-align: center;

+}

+

+.footnote {

+    margin-left: 10%;

+    margin-right: 10%;

+    font-size: 0.9em;

+}

+

+.footnote .label {

+    position: absolute;

+    right: 84%;

+    text-align: right;

+}

+

+.fnanchor {

+    vertical-align: super;

+    font-size: .8em;

+    text-decoration: none;

+}

+

+.pagenum {

+    position: absolute;

+    right: 4%;

+    font-size: smaller;

+    text-align: right;

+    font-style: normal;

+}

+

+.smaller {

+    font-size: 80%;

+}

+

+.tdr {

+    text-align: right;

+}

+

+.titlepage {

+    text-align: center;

+    margin-top: 3em;

+    text-indent: 0em;

+}

+

+.u {

+    text-decoration: underline;

+}

+

+@media handheld {

+

+img {

+    max-width: 100%;

+    width: auto;

+    height: auto;

+}

+}

+    </style>

+  </head>

+<body>

+

+

+<pre>

+

+The Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin

+

+This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most

+other parts of the world at no cost and with almost no restrictions

+whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of

+the Project Gutenberg License included with this eBook or online at

+www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have

+to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

+

+Title: Jorden och solsystemet

+       Några blad ur historien om vetenskapens strider

+

+Author: Karl Brohlin

+

+Release Date: September 25, 2016 [EBook #53146]

+

+Language: Swedish

+

+Character set encoding: UTF-8

+

+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET ***

+

+

+

+

+Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online

+Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

+

+

+

+

+

+

+</pre>

+

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_1" id="Page_1">[1]</a></span></p>

+

+<p class="titlepage u"><i>STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 16.</i></p>

+

+<h1>JORDEN OCH SOLSYSTEMET.</h1>

+

+<p class="titlepage">NÅGRA BLAD UR<br />

+HISTORIEN OM VETENSKAPENS STRIDER</p>

+

+<p class="titlepage"><span class="smaller">AF</span><br />

+KARL BOHLIN,<br />

+<span class="smaller">docent.</span></p>

+

+<p class="titlepage">Med 10 figurer i texten.</p>

+

+<p class="titlepage">(<i>Första tusendet.</i>)</p>

+

+<div class="figcenter titlepage" style="width: 100px;">

+

+<img src="images/bonnier.png" width="100" height="68" alt="AB (Albert Bonnier)" />

+

+</div>

+

+<p class="titlepage">STOCKHOLM.<br />

+ALBERT BONNIERS FÖRLAG.</p>

+

+<hr />

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_2" id="Page_2">[2]</a></span></p>

+

+<h2>Innehåll.</h2>

+

+<table summary="Innehåll">

+  <tr>

+    <td class="tdr"></td><td><a href="#Inledning">Inledning</a></td><td class="tdr"><a href="#Page_3">3.</a></td>

+  </tr>

+  <tr>

+    <td class="tdr"><a href="#ch1">1.</a></td><td>Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare</td><td class="tdr"><a href="#Page_5">5.</a></td>

+  </tr>

+  <tr>

+    <td class="tdr"><a href="#ch2">2.</a></td><td>Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, <i>Kopernikus</i> och det kopernikanska världssystemet</td><td class="tdr"><a href="#Page_18">18.</a></td>

+  </tr>

+  <tr>

+    <td class="tdr"><a href="#ch3">3.</a></td><td><i>Galileo Galilei</i>, hans lif, hans upptäckter på himmelen med kikarens tillhjälp</td><td class="tdr"><a href="#Page_28">28.</a></td>

+  </tr>

+  <tr>

+    <td class="tdr"><a href="#ch4">4.</a></td><td>Galileis stora arbete om världssystemen, hans försvar för läran om jordens rörelse</td><td class="tdr"><a href="#Page_33">33.</a></td>

+  </tr>

+  <tr>

+    <td class="tdr"><a href="#ch5">5.</a></td><td>Kätteriförföljelsen mot Galilei</td><td class="tdr"><a href="#Page_37">37.</a></td>

+  </tr>

+  <tr>

+    <td class="tdr"><a href="#ch6">6.</a></td><td><i>Kepler</i> och <i>Newton</i>, himlakropparnas värkliga rörelser och den allmänna tyngden såsom deras orsak</td><td class="tdr"><a href="#Page_43">43.</a></td>

+  </tr>

+  <tr>

+    <td class="tdr"><a href="#ch7">7.</a></td><td>Några nutida bevis för jordens rörelse</td><td class="tdr"><a href="#Page_51">51.</a></td>

+  </tr>

+</table>

+

+<p class="titlepage">STOCKHOLM.<br />

+ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1889.</p>

+

+<hr />

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_3" id="Page_3">[3]</a></span></p>

+

+<h2 id="Inledning">Inledning.</h2>

+

+<p>Hvar och en, som blifvit delaktig af undervisningens

+första grunder i vår tid, känner till och tror mot sina

+sinnens omedelbara vitnesbörd, att den jord, han lefver

+på, är ett stort, fast klot, som dagligen svänger rundt,

+eller som man säger <i>roterar</i>, kring en axel, som tänkes gå

+genom det sammas medelpunkt. Han vet, att detta klot

+dessutom rör sig omkring solen, ett hvarf för hvarje år,

+uti en nära cirkelformig bana, hvars <i>radie</i> &mdash; afståndet från

+solen &mdash; har den för honom nästan ofattbara längden af

+14 millioner mil. Han vet, att jorden icke är ensam om

+denna dans kring solen, att flere andra dylika jordar som

+hans egen på större eller mindre afstånd från solen kretsa

+kring henne i cirkelformiga banor, allt under det de rotera

+omkring sina axlar.</p>

+

+<p>Vi veta äfven, att man icke alltid hyst samma åsikter,

+att folkens religiösa urkunder påbjuda en annan uppfattning

+och att, för icke allt för många mansåldrar sedan, läran

+om att jorden befann sig i evig hvila i världens medelpunkt

+till den grad genomträngde folkmedvetandet från

+ofvan allt ned igenom, att den, som då förkunnade våra

+dagars åsikt i frågan, ansågs för löjlig, när han icke drabbades

+af förföljelse.</p>

+

+<p>Åsikten om jordens rörelse och därmed sammanhängande

+förhållanden uppträder i vår tid nästan såsom själfklar

+och med samma stora auktoritet, som af medeltidens

+folk tillskrefs det Tridentinska mötets beslut om, att den

+befann sig i hvila. Är denna åsikt sålunda i och för sig

+tämligen alldaglig och allbekant, så är detta dock måhända

+icke fallet med de skäl, som stödja den samma. Dessa

+skäl ligga i själfva värket, om saken närmare skärskådas,

+icke så nära till hands. Om därför en framställning af<span class="pagenum"><a name="Page_4" id="Page_4">[4]</a></span>

+dessa skäl redan på denna grund kan göra anspråk på

+uppmärksamhet, så äger detta rum i ännu högre grad, om

+man ser saken an i en historisk dager.</p>

+

+<p>Astronomiens historia är i flere afseenden af allmänt

+intresse. I första hand gäller detta därför, att astronomiens

+utveckling bland alla vetenskapers är måhända den enklaste

+och på samma gång den mest typiska. Härtill

+kommer, att man är i tillfälle att följa den samma långt

+tillbaka i forntiden, under hvilken vetenskapen redan

+ägde en jämförelsevis hög fulländning. Vi skola sålunda

+framdeles se, att vår egen åsikt om planetsystemets sammansättning

+på det närmaste sammanhänger med den senare

+uppfattningen hos grekerna. Efter den gamla tidens slut

+upptogos och fortfördes resultaten af grekernas vetenskapliga

+arbete af araberna, under det att medeltidens germaner

+blott småningom och på ett osjälfständigt sätt lärde känna

+dessa resultat och tillegnade sig dem med samma slafviska

+tillförsikt för det sanna som för det falska däruti. När

+vid medeltidens slut tanken började frigöras, medveten om

+sin egenskap att vara den enda tillförlitlige skiljedomaren

+i alla frågor och af sin högre rätt gent emot den obetänkta

+tron på auktoriteter, då var det måhända på det

+astronomiska området, som denna brytning med det förra var

+af häftigaste art och af den ödesdigraste betydelse för de förut

+gängse tänkesätten och världsåsikterna. Särdeles från denna

+tid innehåller astronomiens historia åtskilliga ämnen för

+själsstudium, mången maning till fördragsamhet i åsikter.

+Slutligen har denna vetenskap städse stått i växelvärkan

+med de religiösa föreställningarna. Flere äldre folks religioner

+bestodo ju t. ex. just i stjärndyrkan. Många

+religiösa dogmer och tänkesätt hafva äfven sedan astronomiens

+pånyttfödelse vid medeltidens slut fått maka åt sig

+eller omforma sig i modernare stil ej minst till följd af ett

+omildt inflytande af denna vetenskaps omutliga fakta. Måhända

+hafva vi rätt att tillägga, att vetenskapen ännu icke

+spelat denna roll till slut, att undervisningen ännu har åtskilligt

+att göra med att på tänkandets olika områden tillämpa

+den världsåsikt, genom hvilken jorden, människans

+hemvist och världens f. d. medelpunkt får sig anvisad plats

+såsom en obetydlig medlem af <i>ett</i> bland otaliga solsystem.</p>

+

+<p>I den framställning af åsikterna om solsystemets sammansättning

+och rörelserna inom det samma, som vi i det följande<span class="pagenum"><a name="Page_5" id="Page_5">[5]</a></span>

+gå att lämna, skola vi först söka visa huru åskådningen

+från älsta tider följdriktigt utvecklat sig till vår

+egen ståndpunkt i frågan, i sina hufvuddrag faststäld af

+<i>Kopernikus</i> i början af nyare tiden. Härefter skola vi anföra

+några drag från kampen för utbredandet af Kopernikus’

+åsikt hufvudsakligen genom <i>Galilei</i>, sedermera följa astronomiens

+ytterligare utveckling genom <i>Kepler</i> och <i>Newton</i>,

+samt slutligen sammanställa några af de skäl, genom hvilka

+den moderna vetenskapen sagt sitt afgörande ord i frågan.</p>

+

+<hr />

+

+<h2 id="ch1">1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien,

+det pytagoräiska världssystemet,

+samt Kopernikus’ förelöpare.</h2>

+

+<p>Astronomiens älsta historia förlorar sig i mörker. De

+första teorier om stjärnorna, som man anträffar hos grekerna

+äro redan tämligen långt framskridna från den ståndpunkt,

+som naturmänniskan eller barnet intager vid betraktande

+af himmelen. Detta är orsaken hvarför man antager,

+att grekerna erhållit sin första astronomiska lärdom

+från andra folk, hos hvilka man velat förlägga vetenskapens

+vagga, såsom egypter, inder, babylonier. Man anträffar

+äfven hos dessa folk urgamla spår till astronomiska kunskaper.

+Sålunda hade <i>egypterna</i> en klar föreställning om

+väderstrecken, såsom man kan se af deras ända till 6,000

+år gamla pyramider, hvilka äro bygda noga i norr och

+söder. De hade veterligen bestämt årets längd till 365¼

+dagar och hade åt sig utbildat en vetenskaplig tideräkning,

+hvilken, såsom en trons tjänarinna, hade till förnämsta uppgift

+att bestämma tidpunkterna för deras religiösa fester.

+Äfven <i>babylonierna</i> kände årets längd. Att de under långliga

+tider sysselsatt sig med astronomiska iakttagelser framgår

+dessutom däraf, att de hade upptäckt en viss lagbundenhet

+hos månförmörkelserna, nämligen så att efter en

+tidrymd (den s. k. <i>Saros</i>) af 223 månader förmörkelserna<span class="pagenum"><a name="Page_6" id="Page_6">[6]</a></span>

+följa på hvarandra med samma mellantider som under den

+gångna perioden. Deras lärde prester (kaldeerna) voro

+härigenom i stånd att förutsäga månförmörkelserna, äfven

+om de ej kunde förklara deras tillkomst. Att äfven i <i>Kina</i>

+konsten att förutsäga förmörkelser från fordom var känd,

+framgår af en berättelse om huru år 2159 före Kristus

+tvänne astronomer Hi och Ho, hvilka hade dylika förutsägelser

+till sin ämbetsplikt, skola hafva blifvit afrättade

+för försummelse härutinnan. Enligt en annan kinesisk berättelse

+skall en kejsare omkring 2357 f. K. hafva bestämt

+läget af solens årliga bana på himmelen. De älsta kinesiska

+uppteckningar innehålla äfven mångahanda observationer

+af kometer och stjärnfall. Kometerna observerades

+äfven af babylonierna. Egendomligt nog synas dessa, i olikhet

+med andra folk, icke hafva betraktat kometerna såsom

+underbara uttryck för gudomlig vrede, utan såsom vanliga

+naturföreteelser, för hvilka de icke hyste fruktan. Man

+jämföre härmed följande ord ur en af judarnas heliga böcker:

+“Hör hvad Herren säger Dig, Israels hus: hämta icke

+lärdom af främmande folks villfarelser; frukta icke himmelens

+tecken, såsom de främmande folken göra.“</p>

+

+<p>Sålunda finnas visserligen hos många gamla folk spår

+af astronomiska insikter. Men säkert är att inga åsikter

+om världen såsom ett helt, om dess byggnad och natur

+(<i>kosmologi</i>) i högre grad utbildades förr än hos grekerna.

+Den afstängdhet, som förordas i Jehovas här ofvan anförda

+ord till judarna, må väl förklara detta folks egendomliga

+uppfattning, enligt hvilken man synes hafva antagit formen

+af en kub för den jord, om hvars underbara framtrollande

+med alla dess tillbehör den bekanta berättelsen i Moses’

+första bok förtäljer. Eljes synes hos de flesta folk den

+ursprungliga uppfattningen helt naturligt hafva varit, att

+jorden utgjordes af en platt skifva, omgifven t. ex. i den

+nordiska sagan af en ofantlig orm, i den grekiska af en

+flod. En dylik uppfattning tillskrifver man äfven de första

+representanterna af den s. k. <i>Joniska skolan</i> i Grekland.

+Grundläggaren af denna skola var <i>Thales</i> (639-548 f. K.)

+från staden Milet i Mindre Asien. Enligt dennes åsikt var

+jorden en platt skifva, simmande på vattnet, öfver hvilket

+himlahvalfvet var stjälpt såsom en klocka. Man synes ej

+hafva tillskrifvit detta hvalf större utsträckning, än att det

+bekvämligen skulle räcka öfver de högsta bärgen. När<span class="pagenum"><a name="Page_7" id="Page_7">[7]</a></span>

+solen och stjärnorna gingo ner vid synkretsen, släcktes de

+i vattnet och simmade sedan rundt omkring jorden för att

+därefter ånyo tändas och gå upp på sina gifna ställen.

+Från denna barnsliga ansats till förklaring stammar en

+fortgående utveckling hos Thales’ lärjungar och efterföljare.

+Sålunda ersatte <i>Anaximander</i> detta hvalf med ett klotformigt

+skal, som från alla håll omslöt den i alla händelser såsom

+platt uppfattade jorden. Detta skal förestälde han sig

+bestå af genomskinlig kristall och utanför det samma lågo

+sol och måne. Såsom ett stort framsteg kan betecknas,

+att han tänkte sig jorden <i>utan underlag</i>, fritt sväfvande i

+hvila, emedan den, såsom belägen i <i>sferens</i> (= klotets) medelpunkt,

+“icke hade skäl att mera falla åt det ena hållet

+än åt det andra“. En annan af Thales’ efterföljare, <i>Anaxagoras</i>,

+var den förste, som påvisligen tänkte sig himmelssferen

+vrida sig såsom ett helt kring sin axel (<i>rotera</i>),

+hvarigenom alla stjärnorna under dygnets lopp kommo att

+beskrifva cirklar än öfver jorden och än, sedan de gått ned,

+under jorden. Af ett meteorstensfall skall han hafva blifvit

+brakt på tanken, att solen, månen och stjärnorna voro danade

+af samma ämnen som jorden och följaktligen tunga.

+Att de, det oaktat, icke nedföllo på jorden ansåg han bero

+däraf, att de befunno sig uti en kringsvängande rörelse

+kring denna. Från Mindre Asien, där A. tillbrakte sin

+första tid, flyttade han sedermera till Greklands hufvudstad

+Aten. Här blef han åtalad för att hafva förnekat gudarnas

+inflytande vid stjärnornas rörelser, fängslades och dömdes

+till döden, men räddade sig genom att fly.</p>

+

+<p>Innan vi öfvergå till det närmast följande utvecklingsskedet,

+som representeras af den s. k. <i>Pytagoräiska skolan</i>,

+skola vi korteligen anföra hufvuddragen af stjärnornas skenbara

+rörelser på himmelen, sådana som de omedelbart te

+sig för oss och som man redan under forntiden hade iakttagit

+dem. Först och främst ser man, att det stora flertalet

+stjärnor från dag till dag och från år till år befinna

+sig i samma ömsesidiga lägen; de äro, hvad vi kalla <i>fixstjärnor</i>,

+och man grupperade dem för öfversiktlighetens

+skull redan i gamla tider i s. k. stjärnbilder såsom de

+allom bekanta Stora björnen, Orion o. s. v. Alla dessa

+stjärnor hvälfva sig för hvarje dag rundt med himmelen i

+vidare eller smärre cirklar. Men ibland dem finnes <i>en</i>

+stjärna som icke (för ögat märkbart) rör sig, utan ständigt<span class="pagenum"><a name="Page_8" id="Page_8">[8]</a></span>

+bibehåller samma läge på himmelen ett godt stycke öfver

+<i>horisonten</i> eller synkretsen, gränsen mellan jordytan och

+himlahvalfvet. Detta är den s. k. <i>polstjärnan</i>; i grannskapet

+af den samma är den punkt af himmelen belägen som benämnes

+<i>norra himmelspolen</i>, i närstående figur betecknad

+med <i>N</i>. Genom denna

+punkt och den motsatta

+punkten på himmelen

+(<i>södra polen</i>, <i>S</i>,

+i fig.) kan man tänka

+sig en axel dragen

+(<i>världsaxeln</i>), omkring

+hvilken himlahvalfvet

+med stjärnorna utför

+sin dagliga vridning

+eller <i>rotation</i>. En cirkel,

+som halfverar himmelen

+emellan de båda

+polerna benämnes <i>ekvator</i>;

+alla rörelser äro

+paralella med denna.

+En stjärna som ligger

+på ekvatorn går upp

+öfver horisonten rakt i öster (i punkten <i>o</i> i fig.), rör sig därefter

+i ekvatorns båge öfver horisonten; efter ett halft dygn

+går den ned i västpunkten <i>v</i>, är sedan osynlig under 12 timmar,

+för att därefter å nyo gå upp i <i>o</i>. Å figuren finnes

+äfven utmärkt en annan godtycklig stjärnas dagliga bana.

+Den går upp i <i>u</i> och ned i <i>n</i>; den är synlig öfver horisonten

+desto längre tid, ju närmare den ligger till nordpolen.

+Man inser äfven af figuren, att somliga stjärnor,

+nämligen de, som ligga i grannskapet af nordpolen, icke

+gå upp och ned; deras hela bana faller ofvan horisonten.

+Andra, hvilka ligga i grannskapet af sydpolen, kunna, som

+man ser, aldrig nå öfver vår horisont.</p>

+

+<div class="figcenter" style="width: 500px;">

+

+<img src="images/fig1.png" width="500" height="380" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 1.</i></p>

+

+<p class="caption">Ett öga i <i>J</i>, jordytan med horisonten,

+däromkring himmelssferen med ekvatorn.</p>

+

+</div>

+

+<div class="figcenter" style="width: 500px;">

+

+<img src="images/fig2.png" width="500" height="425" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 2.</i></p>

+

+<p class="caption">Kring ögat <i>J</i>, såsom medelpunkt, himmelssferen

+med ekvatorn och ekliptikan med

+solen (○), samt zodiakbältet, inom hvilket

+utom solbanan alla planetbanorna ligga.</p>

+

+</div>

+

+<p>Likasom fixstjärnorna, så synas äfven solen och månen

+deltaga i himmelens dagliga rotation. Men man finner snart,

+att månen icke är “fix“ utan ändrar läge bland stjärnorna; sammalunda

+flyttar sig solen, ehuru långsammare än månen, hvarförutom

+solens rörelse är svårare att upptäcka, emedan inga

+stjärnor synas, när solen är på himmelen. Äfven om fixstjärnorna

+ständigt stode stilla öfver jorden, skulle alltså solen<span class="pagenum"><a name="Page_9" id="Page_9">[9]</a></span>

+och månen röra sig på himmelen och detta, såsom iakttagelsen

+ger vid handen, i motsatt led mot himmelens och

+deras egen dagliga rotation. Om man från dag till dag

+prickar in månens läge bland stjärnorna på en himmelsglob,

+så finner man, att den på <i>en månad</i> rör sig rundt om himmelen

+i en cirkel. Samma förhållande äger rum med solen,

+under <i>ett år</i>. Denna

+solens bana benämnes

+<i>ekliptikan</i>. Detta ord,

+som kan öfversättas

+med “förmörkelselinien“,

+har blifvit valdt

+därför, att förmörkelser

+inträffa just då,

+när månen i sin bana

+korsar ekliptikan; är

+t. ex. solen händelsevis

+i samma punkt af ekliptikan,

+så uppstår en

+solförmörkelse. Denna

+solens bana sammanfaller

+ej med <i>ekvatorn</i>,

+utan bildar emot den

+senare en vinkel, som

+kallas <i>ekliptikans oblikvitet</i>

+(snedhet). &mdash; Såsom

+solen och månen

+sålunda skilja sig från fixstjärnorna genom en <i>egen rörelse</i>, så

+finner man snart andra dylika rörliga himmelskroppar: <i>planeterna</i>

+(irr-stjärnorna). Redan under den Joniska skolans tid var

+det bekant, att morgon- och aftonstjärnorna voro en och samma

+planet (<i>Venus</i>), som vandrade fram och tillbaka omkring

+solen och, i det den gick förbi henne, öfvergick från morgon- till

+aftonstjärna eller omvändt. Senare kände man

+äfven planeterna <i>Mars</i>, <i>Jupiter</i> och <i>Saturnus</i>, hvilka på

+ungefär 2, 12 och 30 år hvardera skrida himmelen rundt.

+Alla dessa banor på himmelen löpa mycket nära solens

+bana, ekliptikan, och ligga öfverhufvud inom ett smalt bälte

+utefter ekliptikan, som kallas <i>zodiaken</i> (djurkretsen) och som

+indelas i 12 lika afdelningar med hvar sin stjärnbild. Det

+är samma stjärnbilder, Väduren, Oxen, o. s. v., som i vår

+almanacka angifvas med de fantastiska tecknen i kolumnen<span class="pagenum"><a name="Page_10" id="Page_10">[10]</a></span>

+Mån. Tilläggom observationerna på sol- och månförmörkelser

+samt månens <i>faser</i>, eller de olika skeden månen

+genomgår från ny- till fullmåne och från fullmåne till ny,

+så hafva vi sammanstält de hufvudsakligaste af de astronomiska

+företeelser, som omedelbart tränga sig på oss och

+med hvilka man äfven var förtrogen på den aflägsna tid,

+som sysselsätter oss. Det gälde att förklara dem.</p>

+

+<p>Vi hafva sett, huru de älsta astronomerna icke förmådde

+höja sig öfver den åsikt, enligt hvilken jorden är

+en platt skifva, men huru de dock i så måtto intogo en

+framskriden ställning, att de ansågo himmelen för ett <i>helt</i>

+klot af kristall, omgifvande jordens hela landområde. På

+detta klot voro stjärnorna fästade och beständigt där till

+finnandes, äfven då de, framskridande under människornas

+fötter, voro skymda för deras blickar, eller när solen om

+dagen förtog deras glans. Och dessa stjärnor, som blifvit

+afhända den gudomliga natur, man förut tillskrifvit dem,

+de ansågos som föremål, danade af samma material som

+jorden själf. Solen och månen voro såsom jorden platta

+skifvor. Här stå vi framför ett världssystem i smått format,

+om hvilket vi nu för tiden hafva svårt att föreställa

+oss, att det på fullt allvar varit antaget icke blott af den

+stora massan af folket, utan äfven af de djupast tänkande.

+Men ju mera man lyckas sätta sig in på den ståndpunkt,

+de intogo, innevånarna inuti den väldiga kristallsferen, desto

+mera skall man förstå att värdera de framsteg, som inneburos

+i de åsikter, hvilka den Pytagoräiska skolans män

+utvecklade och framställde.</p>

+

+<div class="figcenter" style="width: 500px;">

+

+<img src="images/fig3.png" width="500" height="525" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 3.</i></p>

+

+<p class="caption">Från jorden ser man i <i>a</i> fullmåne ○,

+i <i>b</i> halfmåne ◐ o. s. v.</p>

+

+</div>

+

+<div class="figcenter" style="width: 500px;">

+

+<img src="images/fig4.png" width="500" height="515" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 4.</i></p>

+

+</div>

+

+<p><i>Pytagoras</i> antages hafva lefvat mellan 570 och 470

+f. K. Efter att länge hafva vistats på utländska resor,

+exempelvis i Egypten, bosatte han sig i Kroton, en grekisk

+koloni i södra Italien, och grundlade där en skola,

+som länge fortlefde i form af ett slags frimurareförbund

+af lärde män, hvilka sins emellan stodo i liflig samfärdsel,

+men af ett eller annat skäl afhöllo sig från att till en

+större allmänhet utbreda sina åsikter. &mdash; I olikhet med

+sina föregångare antog Pytagoras, att jorden var ett stort,

+<i>fritt sväfvande klot</i>, hvilket för öfrigt på alla håll var bebott

+af människor. Detta klot befann sig i medelpunkten af

+hela världen, som själf antogs vara klotformig eller, som

+man säger, <i>sferisk</i>. Till dessa åsikter synes han hafva<span class="pagenum"><a name="Page_11" id="Page_11">[11]</a></span>

+kommit, sedan han af månens faser slutit sig till att

+månen var en klotrund kropp. Det är nämligen lätt att

+se, att månen skall förete

+just sådana växlingar som

+dess faser, om den är klotformig.

+Ty af den halfva

+af månklotet, som är vänd

+mot oss, kunna vi blott se

+det parti, som är belyst af

+solen. Allt efter månens

+olika ställning till jorden

+och till solen, hvilken senare

+vi föreställa oss lysa

+från höger i närstående

+figur, skall månen sålunda

+presentera oss en belyst

+yta (eller fas) af olika storlek

+och form; och endast

+under antagande af att månen

+är klotformig kan man

+på detta sätt göra sig reda

+för dess bekanta växlingar ända från den fullt belysta månskifvan

+(i fig. vid <i>a</i>) till den smala skäran (läget <i>c</i> i fig.). Såsom

+månens yta, betraktad äfven med blotta ögat, gaf anledning

+att antaga, så förestälde sig Pytagoras den samma

+försedd med bärg och dalar samt land och haf; för öfrigt

+antogs den befolkad af ett jättesläkte. På samma sätt

+som månen var det, så antog nu Pytagoras äfven, att solen

+var klotformig, och likaså ansåg han planeterna såsom

+sferiska världar, liknande vår jord; blott till följd af deras

+stora afstånd från jorden syntes de så små och obetydliga. &mdash; Men

+fans det sålunda för öfrigt likhet mellan

+jorden och himmelskropparna, särskilt den bärgiga månen,

+hvarför skulle då icke äfven jorden vara klotformig så

+som de andra? Ett ytterligare stöd för åsikten om jordens

+sferiska form framgick af Pytagoras’ mening om förmörkelserna. &mdash; Redan

+före hans tid antog man, att förmörkelserna

+uppkomma därigenom, att mörka kroppar

+komma framför solen och månen och skymma dessa. Det

+antogs äfven allmänt, att månen var den mörka kropp,

+som vid solförmörkelserna trädde emellan åskådaren och

+solen. Om månens bana på himmelen precis sammanfölle<span class="pagenum"><a name="Page_12" id="Page_12">[12]</a></span>

+med ekliptikan, så skulle vi i själfva värket hafva en solförmörkelse

+i hvarje månad, i det att månen i sådant fall

+en gång för hvarje dess omlopp skulle passera icke blott

+förbi, utan rätt öfver solskifvan. Med afseende på solförmörkelserna

+var man sålunda på det klara. Men hvilken

+den mörka kropp var, som vid månförmörkelserna gled

+fram öfver månens skifva, det var en fråga, hvars lösning

+man förgäfves hade sökt. Det djärfva svar, Pytagoras

+lämnade därpå, förklarade, att det var <i>jorden själf</i>, som

+vid dessa tillfällen trädde mellan sol och måne och beskuggade

+den senare. Och i den synbarligen runda skugga,

+som jorden vid dessa tillfällen kastade på månen, kunde<span class="pagenum"><a name="Page_13" id="Page_13">[13]</a></span>

+man, enligt hvad Pytagoras framhöll, med sina ögon läsa

+ett omedelbart bevis på jordens runda form.</p>

+

+<p>Kring jorden tänkte sig Pytagoras nu de “sju planeternas“

+banor anordnade, innerst månens, därefter i ordning

+Venus’, Solens, Mars’, Jupiters och Saturnus’. Det

+hela omslöts af fixstjärnornas roterande kristallsfer. I

+världens, d. v. s. jordens, medelpunkt brann en helig eld,

+<i>Hestia</i>, sinnebilden af en kraft, som satte allt i gång och

+styrde himlakropparnas rörelser.</p>

+

+<p>Likasom Pytagoras tänkte sig himmelskropparna till

+sin storlek jämförbara med jorden, så erhöll äfven hela

+hans system dimensioner, som, i förhållande till de förut

+antagna, voro jättelika. Och dock antogs afståndet från

+jorden till den yttersta eller fixstjärnsferen icke större

+än ⅙ af det värkliga afståndet till månen. De olika himlakropparnas

+afstånd från jorden förestälde han sig bestämda

+enligt samma lag, som anger afståndet af tonerna i en

+tonskala till grundtonen. Vid himlakropparnas rörelse

+alstrades härigenom en musik, “sferernas harmoni“, hvilken

+emellertid förklingade ohörd af de ofullkomliga väsen,

+hvilka dvaldes innanför månens sfer (“under månen“).</p>

+

+<p>Bland Pytagoras’ efterföljare träffa vi flere, hvilka

+tillskrefvo jorden rörelse och yttrade sig om dess plats

+i världssystemet på ett sätt, som gör oss förvånade, att

+icke hela sanningen med ens framtogs och att det skulle

+förlöpa ett tjugutal århundraden, innan dessa läror åter

+upptogos, för att sedan blott småningom arbeta sig fram

+mot ett envist motstånd. En af Pytagoras’ efterföljare

+tänkte sig världens medelpunkt med dess ureld Hestia

+förlagd utom jorden och antog, att den senare för hvarje

+dag beskref en cirkelformig bana kring Hestia. På detta

+sätt kunde han enkelt förklara, hvad vi uppfatta såsom

+himmelens dagliga rörelse, och huru <i>alla</i> himlakroppar,

+äfven planeterna, deltaga i denna rörelse. Såsom ett

+exempel på något liknande kan anmärkas, huru en person,

+som åker i en slängkälke, ser alla kringliggande föremål

+med svindlande fart vrida sig rundt omkring honom, på

+alldeles samma sätt, som om han själf befunnit sig stilla

+och någon värkligen kunnat vrida hela omgifningen omkring

+honom med samma hastighet men åt motsatt håll

+mot kälken. &mdash; Denna något konstlade åsikt omändrades

+och förenklades snart, så att den helt och hållet öfverensstämde<span class="pagenum"><a name="Page_14" id="Page_14">[14]</a></span>

+med vår nuvarande. Den bekante tänkaren

+<i>Plato</i> (429-348 f. K.) hyllade på sina äldre dagar den

+meningen, att jorden roterar kring en genom dess medelpunkt

+gående axel.</p>

+

+<p>Men icke nog därmed; ett århundrade därefter var

+man i Grekland betänkt på rättsligt åtal mot en man,

+som ville göra gällande, att solens <i>årliga</i> rörelse på himmelen,

+likasom himmelens dagliga rörelse kring jorden,

+blott var ett sken, framkallat af en årlig rörelse af jorden

+själf kring solen. Denne mans skrifter hafva icke kommit

+till eftervärlden, men vi hafva fått kännedom om förhållandet

+bland annat genom en berättelse af historieskrifvaren

+Plutarkus, där det på ett ställe heter:</p>

+

+<p>“Må vi blott, min vän, icke få oss en kättareprocess

+på halsen, såsom en gång Kleantes yrkade, att hela Grekland

+borde ställa <i>Aristarkos</i> från Samos inför rätta, honom

+som ville förflytta världens heliga härd, i det nämligen

+den mannen, för att riktigt kunna förklara himmelsföreteelserna,

+lät himmelen stå stilla och jorden däremot fortskrida

+i en sned bana (ekliptikan), och tillika lät henne

+vrida sig omkring sin egen axel.“</p>

+

+<p>Hvem har icke märkt, när tvänne mötande bantåg

+stå på en station och det ena tåget sätter sig i rörelse,

+huru man ett ögonblick tvekar, hvilketdera tåget det

+egentligen är som går, tills man kastat en blick på den

+omgifvande nejden för att öfvertyga sig? Det sakförhållande,

+som denna allmänna iakttagelse innebär, nämligen

+att man icke, genom att iakttaga blotta rörelsen,

+kan afgöra, huruvida det är det betraktade föremålet eller

+åskådaren som rör sig, detta har varit bekant sedan älsta

+tider. Det erkändes af Kopernikus’ och Galileis vedersakare;

+Aristarkos och hans meningsfränder liksom hans

+motståndare voro ense därom. Också kunde Aristarkos

+endast påvisa att den ena sortens förklaring var lika

+duglig som den andra. Man kunde antingen antaga himmelen

+stillastående och jorden roterande eller jorden stillastående

+och himmelen roterande, och å andra sidan kunde

+man, för förklaring af solens årliga rörelse på himmelen,

+med lika rätt förutsätta solen stillastående och jorden

+beskrifvande en årlig bana kring solen som det motsatta.

+Åberopade nu Aristarkos för sannolikheten af sin åsikt den

+större enkelhet, som antagandet af jordens rörelse kring<span class="pagenum"><a name="Page_15" id="Page_15">[15]</a></span>

+solen och dess rotation kring sin axel, medförde, så stötte

+han, såsom den anförda berättelsen låter oss förstå, på

+motstånd från den gängse uppfattningen, den enda rätta,

+till religiös öfvertygelse vordna tron. Men han mötte

+säkerligen äfven rent vetenskapligt motstånd. Liksom vi

+göra vår reskamrat uppmärksam på träden och husen, då

+han säger, att han ej kan afgöra, om det är hans egen

+kupé som rör sig eller det andra tåget, så pekade Aristarkos’

+motståndare på fixstjärnorna och menade, att

+dessa borde likaväl som solen synas röra sig med en

+skenbar årlig rörelse, om det var sant, att jorden själf

+och icke solen rörde sig. Aristarkos svarade på denna

+anmärkning genom att utvidga

+världssystemets dimensioner

+och säga, att fixstjärnorna

+voro så långt aflägsna,

+att hela jordens bana kring

+solen i förhållande till deras

+afstånd var försvinnande liten

+och att på detta sätt

+ingen skenbar årlig rörelse

+hos stjärnorna kunde blifva

+märkbar.</p>

+

+<div class="figcenter" style="width: 300px;">

+

+<img src="images/fig5.png" width="300" height="375" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 5.</i></p>

+

+</div>

+

+<p>Till dessa exempel på

+åsikter, hvilka under forntiden

+utgjort föregångare till

+vår moderna uppfattning, kan

+ytterligare läggas följande.

+Vi hafva nämt, huru planeten

+Venus rör sig fram och tillbaka

+åt båda sidor om solen

+och aldrig mycket långt aflägsnar sig från solens grannskap,

+hvarför den ock går upp strax före eller ned strax

+efter solen såsom morgonstjärna eller aftonstjärna. Detta

+tyder på ett nära samband mellan solen och planeten.

+Också fann sig astronomen <i>Heraklides</i> häraf föranledd, att

+för förklaringen af planetens rörelse antaga <i>Venus röra

+sig i en cirkel omkring solen</i>, under det att solen själf, likasom

+äfven alla öfriga planeter, antogs beskrifva en cirkelformig

+bana kring den fasta jorden. Om saken förhåller

+sig så, är det ju påtagligt (se fig. 5, i hvilken <i>J</i> betyder

+jorden, <i>S</i> solen och <i>V</i> Venus) att Venus’ skenbara rörelse<span class="pagenum"><a name="Page_16" id="Page_16">[16]</a></span>

+på himmelen skall te sig sådan som vi iakttaga den,

+framåt- och tillbakaskridande, i det vi se den värkliga

+rörelsen aftecknad på himlahvalfvet. Hade Heraklides

+företagit samma anordning äfven af de öfriga planeterna,

+så skulle han hafva erhållit det system, som en tid efter

+Kopernikus uppstäldes af den danske astronomen <i>Tyko

+Brahe</i>, enligt hvilket <i>samtliga planeter röra sig kring solen</i>

+och <i>solen med hela sitt följe af planeter kring jorden</i>.</p>

+

+<p>Såsom man ser funnos hos de gamle på flere områden

+frön till de åsikter, till hvilka vi själfva bekänna oss. Det

+är äfven bekant, att Pytagoräerna förestälde sig, att solen,

+månen och planeterna, likasom jorden, rotera kring sina

+axlar, samtidigt med att de framskrida i sina banor. Går

+man längre fram i tiden, så träffar man allt fortfarande,

+om äfven sparsamt, spår af gamla kosmologiska åsikter.

+Af en viss Kleomedes ungefär ett sekel efter Kristus

+hafva vi i behåll ett värk innehållande flere yttranden i

+den vägen. Så säger han bland annat: “Fixstjärnornas

+antal är oräkneligt &mdash; de äro sannolikt lika stora som

+solen, somliga kanske större och vore solen längre bort,

+skulle den taga sig ut som en fixstjärna. &mdash; Hvad planeterna

+beträffar, känna vi blott sju, men det finnes sannolikt

+ett större antal.“<a name="FNanchor_1_1" id="FNanchor_1_1"></a><a href="#Footnote_1_1" class="fnanchor">[1]</a> Om jorden yttrar han: “Om vi

+befunne oss på solen, så skulle jorden vara osynlig till

+följd af sin litenhet eller den skulle synas som en mycket

+liten stjärna“. “Månen“ &mdash; säger han &mdash; “är en mörk

+kropp, som lånar sitt ljus från solen &mdash; den har inflytande

+på flera saker här på jorden: den är säkerligen

+orsaken till hafvets ebb och flod“ o. s. v. En annan

+författare synes i enlighet med det värkliga förhållandet,

+tänka sig fixstjärnorna utströdda öfver allt i rymden och

+icke, såsom så länge förblef vanligt, såsom fastnaglade på

+en sfer, i det han säger: “Man får icke föreställa sig, att

+alla stjärnor ligga på samma yta, utan att somliga äro

+högre, andra lägre; ty vår syn förmår ej fatta någon

+skilnad i höjd.“</p>

+

+<div class="footnote">

+

+<p><a name="Footnote_1_1" id="Footnote_1_1"></a><a href="#FNanchor_1_1"><span class="label">[1]</span></a> I slutet af 1700-talet upptäcktes en ny större planet Uranus

+utanför Saturnus och på 1840-talet likaledes en större planet Neptunus

+utanför Uranus. Dessutom hafva under loppet af vårt århundrade icke

+mindre än 287 smärre planeter blifvit upptäckta, alla liggande mellan

+Mars och Jupiter.</p>

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_17" id="Page_17">[17]</a></span></p></div>

+

+<p>Alla dessa tankar, af hvilka många bära nutidens

+egen prägel, hafva blifvit tänkta mer än tusen år före

+inkvisitionsprocessen mot Galilei (se nedan). Men man

+må icke föreställa sig att de på sin tid voro allmänt

+gängse bland folket eller ens bland vetenskapsmännen.

+Tvärtom, de voro endast enstaka meningsyttringar gent

+emot en förhärskande föreställning af helt annan art.

+Den pytagoräiska åsikten om jordens klotform upptogs

+och behölls väl af astronomerna, emedan man hade påtagliga

+bevis för den saken. Angående jordens rörelse,

+såväl kring sin axel, som omkring solen, hafva vi redan

+nämnt, att säkra bevis på den tiden icke kunde företes,

+och att man på vetenskapens dåvarande ståndpunkt på

+sin höjd kunde påstå, att de båda stridiga antagandena

+voro lika möjliga. De gamle astronomerna voro därför

+i sin fulla rätt, då de återgingo till åsikten om jordens

+orörlighet och dess fixa läge i världens medelpunkt, så

+mycket mera som framdeles vissa skäl utvecklades för

+denna åsikt, hvilka för den tiden kunde göra anspråk på

+bevisande kraft. Vi återkomma därtill vid framställningen

+af Galileis uppträdande. Såsom hufvudsumman af den

+grekiska astronomien var och förblef sålunda allt framgent

+den pytagoräiska läran: en orörlig, klotformig jord i

+världens medelpunkt och kring denna medelpunkt en rad

+af kristallsferer, hvar och en bärare af en himmelskropp.</p>

+

+<p>Denna för oss så motbjudande åsikt om de kring

+jorden roterande kristallsfererna, kunde nu visserligen,

+åtminstone lika litet som åsikten om jordens rörelse, bevisas.

+Antingen man ansåg sig behöfva dem för att förklara,

+att himmelskropparna ej föllo ned, eller om det var

+blott genom exemplets makt, denna lära utan stöd i värkligheten

+bibehöll sig emellertid segt bland astronomernas

+föreställningar. Ju mera iakttagelserna på planeterna

+skärptes, desto mera visade sig emellertid detta maskineri

+otillräckligt för rörelsernas förklaring. I stället för att

+då öfvergifva det samma, gjorde man det emellertid i

+stället mer och mer invecklat genom tillfogande af nya

+kristallsferer. Så måste man för att noga återgifva solens

+rörelse, antaga henne fastnaglad på en första sfer, hvilken

+roterade kring en axel, löpande i en andra sfer, som i

+sin ordning roterade kring jorden. Sammalunda för

+månen och för planeterna. Småningom tillfogades ytterligare<span class="pagenum"><a name="Page_18" id="Page_18">[18]</a></span>

+nya sferer, tills systemet slutligen nådde höjdpunkten

+af förveckling genom den berömde <i>Aristoteles</i> (384-322 f.

+K.), som fann användning för icke mindre än 56 stycken.</p>

+

+<p>Då systemet icke förty förblef otillfredsställande,

+skall han hafva sammankallat en astronomisk kongress

+till Aten för att utreda saken, men som det synes utan

+resultat. Härefter började det småningom öfvergifvas hos

+grekerna, för att sedan å nyo upptagas af medeltidens

+folk, hvilka hämtade största delen af sin naturvetenskapliga

+vishet ur Aristoteles’ skrifter. Denne var äfven en ytterst

+lärd person och hade i sina arbeten sammanställt det

+mesta af sin tids vetande. Sedan han en längre tid varit

+Alexander den stores lärare och sedermera hans kamrat

+under flera af hans fälttåg i främmande länder, flyttade

+han till Aten och utbildade där en skola. Härifrån måste

+han emellertid fly, förföljd som han blef dels för sina

+läror, dels af politiska skäl. Efter detta bosatte han sig

+på ön Euböa, hvarest han skall hafva tagit sig af daga

+med gift, af fruktan att blifva utlämnad åt atenarna.</p>

+

+<hr />

+

+<h2 id="ch2">2. Den senare grekiska astronomien, <i>Kopernikus</i>

+och det kopernikanska världssystemet.</h2>

+

+<p>Efter Egyptens eröfring 332 f. K. genom Alexander

+den store, grundlade denne därstädes en stad, Alexandria,

+ämnad till en medelpunkt för världshandeln. I denna stad

+uppstod snart ett vetenskapligt lif af genomgripande betydelse,

+representerat af en rad af framstående vetenskapsmän,

+hvilka man plägar sammanfatta under benämningen

+den <i>Alexandrinska skolan</i>. Största delen af dessa män

+voro astronomer. De astronomiska arbeten, som här utfördes,

+utgöra i flera afseenden en förebild af tillvägagåendet

+i den moderna vetenskapen. Och en mängd af de astronomiska

+spörsmål, som upptaga nutidens astronomer, de

+väcktes redan och behandlades af dessa män. Försök

+gjordes till bestämning af jordens dimensioner äfvensom<span class="pagenum"><a name="Page_19" id="Page_19">[19]</a></span>

+af himlakropparnas afstånd, stjärnorna bestämdes till sina

+lägen och infördes i kataloger, nya instrument för iakttagande

+af himlakropparna uppfunnos o. s. v. Akademien

+i Alexandria ägde ett ofantligt bibliotek, som mot slutet af

+akademiens tillvaro till största delen genom brand förstördes,

+dels vid ett anfall af de kristna under en ärkebiskop

+Theodosius, dels vid ett senare tillfälle, då Alexandria

+eröfrades af muhamedanerna. Här är icke platsen att utförligare

+redogöra för den mängd intressanta resultat af

+en hög bildning, som oaktat denna förstörelse nått till

+eftervärldens kunskap. Vi skola blott antyda några af

+dem, som omedelbart beröra vårt ämne.</p>

+

+<p>Låtom oss, för att bättre inse halten af de nya astronomiska

+åsikterna, anmärka, att de Alexandrinska vetenskapsmännen

+insågo fruktlösheten af den föregående världsförklaringen

+med alla dess kristallsferer, att de själfva kände

+sig vanmäktiga inför försöket att förklara himmelskropparnas

+rörelser såsom en mekanism, att de också afstodo

+från detta försök och i tålig bidan togo itu med saken

+praktiskt, observerande och undersökande, huru rörelserna

+i deras minsta detaljer voro beskaffade i värkligheten. De

+voro hvad vi kalla naturvetenskapsmän, och vädjade förutsättningslöst

+blott till erfarenheten &mdash; dock med ett undantag.

+Där uppstod nämligen aldrig en tanke på, att icke

+allt hvad rörelser hette hos himlakropparna, voro <i>cirkelformiga</i>

+och <i>likformiga</i>. Detta var det antagande, från

+hvilket de utgingo vid sina försök att åtminstone genom

+geometriska figurer eller genom beräkning återgifva det värkliga

+förloppet af rörelserna med deras oregelbundenheter.</p>

+

+<p>Hvilka voro då dessa oregelbundenheter? Där förekommo

+tvänne slag. Först och främst fans det två himlakroppar,

+nämligen <i>solen</i> och <i>månen</i>, hvilka värkligen rörde

+sig i cirkelformiga banor på himmelen, men <i>icke likformigt</i>,

+utan så, att rörelsen förändrade hastighet från punkt till

+punkt. Det är så det kommer sig, att årstiderna, som

+bero af solens årliga rörelse, icke äro lika långa, utan

+t. ex. vintern kortare än sommaren. Detta sökte man

+förklara på följande sätt. Solen rör sig visserligen i en

+cirkel och med jämn hastighet, men jorden ligger ej

+i cirkelns medelpunkt <i>M</i> (fig. 6), utan ett stycke därifrån

+i <i>J</i> (<i>excentriskt</i>). Oaktat nu solen på lika stora tider

+beskrifver de lika stora bågarna <i>AB</i>, <i>BC</i>, <i>CD</i> och <i>DE</i><span class="pagenum"><a name="Page_20" id="Page_20">[20]</a></span>

+o. s. v., så blifva som man ser af figuren, de motsvarande

+vinklarna vid jorden <i>ab</i>, <i>bc</i>, <i>cd</i> och <i>de</i> olika. Sålunda

+kommer det sig, att dess rörelse, från jorden sett, synes

+vara ojämn. Detta är innehållet af den s. k. <i>excenterteorien</i>.</p>

+

+<div class="figcenter" style="width: 350px;">

+

+<img src="images/fig6.png" width="350" height="310" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 6.</i></p>

+

+</div>

+

+<div class="figcenter" style="width: 350px;">

+

+<img src="images/fig7.png" width="350" height="80" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 7.</i></p>

+

+</div>

+

+<p>De öfriga himmelskropparna, planeterna, företedde dessutom

+en annan oregelbundenhet.

+Vi hafva omnämt

+huru planeten Venus

+äfvensom Merkurius synas

+skrida fram och tillbaka

+omkring solen och

+sålunda vända i sin rörelse

+i tvänne punkter

+(<i>stationspunkter</i>). Något

+liknande gäller äfven de

+öfriga planeterna. De

+skrida visserligen största

+delen af himmelen rundt

+i cirkelformiga banor, men

+då de komma till den trakt

+af himmelen, som ligger

+midt emot solens plats (<i>i

+opposition mot solen</i>), så beskrifva de en slinga med

+två vänd- eller stationspunkter A och B (fig. 7). Huru

+förklarades nu dessa afvikelser från den rena cirkelrörelsen?

+Låt oss t. ex. taga planeten Venus. Man tänkte sig då

+först en punkt S (se fig. 4) med likformig rörelse beskrifvande

+en cirkel omkring

+den fasta jorden J (<i>deferentcirkel</i>).

+Denna punkt

+S tänkte man sig såsom

+medelpunkt för en ny

+cirkel (<i>epicykel</i> = “cirkel

+på cirkel“), i hvilken planeten

+V tänktes röra sig

+likformigt. Det är nu

+tydligt, att om S låge stilla, så skulle planeten V från jorden

+synas svänga fram och tillbaka mellan två vändpunkter,

+som i fig. motsvaras af A och B. Men det är klart, att detta

+fortfarande blir fallet, äfven om punkten S med sin epicykel

+rör sig långsamt framåt i sin deferentcirkel. För att till

+fullo förklara den skenbara rörelsen, behöfde man ytterligare<span class="pagenum"><a name="Page_21" id="Page_21">[21]</a></span>

+blott antaga att punkten S rörde sig så, att den

+ständigt låg åt samma håll som solen från jorden räknat.

+(Jämf. härmed Heraklides’ system.) På detta sätt kunde

+man förklara Venus’ och Merkurius’ rörelser. Genom en

+ringa ändring af ofvanstående figur kunde man äfven göra

+sig reda för de öfriga planeternas rörelser och deras

+stationspunkter. Detta var den s. k. <i>epicykelteorien</i>.</p>

+

+<p>Visade det sig nu att rörelserna dock icke kunde fullständigt

+förklaras, så sökte man afhjälpa detta genom att

+till den andra cirkeln foga en ny epicykel, i hvilken planeten

+då fick röra sig o. s. v.</p>

+

+<p>Dessa åsikter med alla deras enskildheter, likasom

+öfverhufvud de mesta resultaten af den Alexandrinska skolans

+astronomiska forskningar äro sammanstälda i ett arbete,

+kallat <i>Almagest</i> af astronomen <i>Ptolemäus</i>. Denne betraktas

+äfven därför såsom denna skolas hufvudsakliga representant.</p>

+

+<p><i>Ingenting hade hindrat</i> Ptolemäus att såsom Heraklides

+<i>antaga solens egen bana såsom deferent</i> för Venus och Merkurius

+och likaså för de andra planeterna. Han skulle då

+hafva erhållit det system, hvilket, som vi nämt, förfäktades

+af <i>Tyko Brahe</i>. Och sedan detta väl var skett, hade häller

+<i>icke något hinder mött</i>, hvad rörelsens förklaring beträffade,

+att, såsom Aristarkos, <i>antaga solen orörlig och i stället låta

+jorden röra sig</i>. P. hade då varit framme vid det af oss

+antagna Kopernikanska systemet. Men han vidtog icke

+dessa ändringar därför, att enligt hans åsikt jorden af vissa

+skäl, till hvilka vi återkomma, måste vara i hvila.</p>

+

+<p>Så förblef hans system oförändrat ej blott under hans

+tid utan framgent genom hela medeltiden, under hvilken

+det Ptolemäiska systemet jämsides med Aristoteles’ härskade

+inom astronomien. Ända till 1500-talet trampade astronomien

+sålunda i de gamla fotspåren från grekernas tid.

+Men mycket annat hade från den tiden ändrat sig. De

+religiösa föreställningar, hvilkas sakförare en gång satte

+i fråga rättsligt åtal mot Aristarkos, de voro vid den tid, till

+hvilken vi nu öfvergå, längesedan utdöda. Och händelserna

+hade länkat sig så att de, som nu i religionens

+namn sökte vederlägga åsikten om jordens rörelse, anförde

+såsom skäl emot den samma uttalanden ur judafolkets

+urkunder.</p>

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_22" id="Page_22">[22]</a></span></p>

+

+<div class="figcenter" style="width: 500px;">

+

+<img src="images/fig8.png" width="500" height="500" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 8.</i></p>

+

+<p class="caption">(Kopernikus’ egen figur.)</p>

+

+</div>

+

+<p>Efter hvad som blifvit framställt, är det lätt att förstå

+den vetenskapliga innebörden af det steg som togs af

+<i>Kopernikus</i> (1473-1543 e. Kr., domprost i Frauenburg).

+Han kände till fullo det Ptolemäiska systemet och var

+förtrogen med Pytagoräernas åsikter, äfven om det är

+tvifvel underkastat, huruvida han känt till Aristarkos.

+Kopernikus företog nu &mdash; hvad hufvudsaken beträffar &mdash; just

+de ändringar på det Ptolemäiska systemet, som vi nyss

+föreslogo och så var hans system i sina grunddrag färdigt.

+Själf yttrar han sig härom i sitt arbete på följande sätt:

+“Jag ställer mig

+på Martianus

+Capellas och

+andra romerska

+skriftställares

+ståndpunkt<a name="FNanchor_2_2" id="FNanchor_2_2"></a><a href="#Footnote_2_2" class="fnanchor">[2]</a>,

+hvilka anse, att

+Venus och Merkurius

+röra sig

+rundt omkring

+solen; därför

+blifva deras rörelser

+på båda

+sidor om solen

+begränsade och

+bestämda af radierna

+i deras

+banor. Dessa

+planeter röra

+sig ej kring jorden.

+Likaså omsluter

+Venus’

+bana Merkurius’ bana. Hvarför kunna vi då icke, om vi utgå

+härifrån, hänföra Saturn, Jupiter och Mars till samma medelpunkt.

+Det behöfves blott att antaga passande radier för deras

+banor, hvilka böra ligga utom jordbanan. &mdash; Mellan Venus’

+bana och Mars’ bana är ett tomt rum: det är där vi skola förlägga

+jordens bana och kring jordens bana månens, som

+icke kan skilja sig från jorden. Vi behöfva icke blygas

+för att jorden med månen årligen rör sig i en stor bana<span class="pagenum"><a name="Page_23" id="Page_23">[23]</a></span>

+kring solen, i sällskap med de andra planeterna. Antages

+solen orörlig, så kunna alla företeelser på himmelen förklaras

+genom jordens rörelse. Huru stora planetbanorna

+än äro, så äro de dock försvinnande i jämförelse med det

+tomrum, som skiljer dem från fixstjärnssferen. Allt detta

+kan synas svårt och hardt när otroligt; men med Guds

+hjälp skola vi göra det klarare än solen, åtminstone för

+alla, som begripa matematik. Utgå vi nu från den grundsatsen,

+som ingen lär bestrida, att ju större en bana är

+desto större är omloppstiden, så kunna vi förlägga banorna

+i följande ordning, i det vi börja med den yttersta.</p>

+

+<div class="footnote">

+

+<p><a name="Footnote_2_2" id="Footnote_2_2"></a><a href="#FNanchor_2_2"><span class="label">[2]</span></a> = Heraklides’ ståndpunkt.</p></div>

+

+<p>Den första (I) är fixstjärnssferen. Den är orörlig och

+till den hänföras alla stjärnors rörelser och lägen i vår

+värld. Astronomerna antaga den samma rörlig; men vi

+skola visa, att detta är en synvilla, beroende af jordens

+rörelse. Under stjärnssferen är Saturnus’ (II) bana, hvars

+omloppstid är 30 år; sedan komma i ordning banorna för

+Jupiter (III) med 12 års omloppstid, Mars (IV) med 2

+års omloppstid, Jorden (V) med månen med ett års omloppstid,

+Venus (VI) med 9 månaders och Merkurius (VII)

+med 82 dagars omloppstid. I medelpunkten för alla dessa

+banor tronar solen. Kunde man hafva gifvit en lämpligare

+plats åt denna klara stjärna, som upplyser detta härliga

+tempel?“</p>

+

+<p>Såsom Kopernikus själf framhäfver, så var öfvergången

+från Ptolemäus’ system till hans eget den naturligaste sak

+i världen. Det var icke häller denna rent geometriska

+öfvergång, som utgjorde stötestenen för hans samtida. De

+mera tänkande bland hans motståndare erkände, likasom

+en gång Ptolemäus, att läran om jordens rörelse gärna

+kunde få passera, nämligen såsom en <i>hypotes</i> (antagande)

+<i>för enkelhetens skull</i>. Först när han ville häfda sin åsikt

+som en <i>värklighet</i>, stötte han på motstånd från de djupt

+rotade öfvertygelser af motsatt art, som genomträngde hela

+hans tidehvarf, från den gamla nedärfda uppfattningen,

+understödd af tidens vetenskapliga och religiösa tänkesätt.</p>

+

+<p>Det är bekant, huru medeltidens människor, med blicken

+lyft mot en, efter hvad det ansågs, bättre värld, hvilken

+för deras fantasi aftecknade sig mera lefvande än för vår,

+ringaktade eller försummade sina efter denna världen afpassade

+förståndsförmögenheter. För dem blef det den förnämsta

+uppgiften att klargöra och ordna de religiösa förhållandena;<span class="pagenum"><a name="Page_24" id="Page_24">[24]</a></span>

+särskilt gälde detta med afseende på fastställandet

+af kyrkans tro. Många religiösa samfund stödja

+sig äfven ännu i dag vid de viktigare resultat, som sålunda

+stadfästades af kyrkans främste män och på kyrkomötena.

+Men utom dessa större frågor egnade man sig

+med ifver och allvar åt mera detaljerade undersökningar,

+hvilka numera icke hafva allmänt intresse. Så handla flere

+skrifter från den tiden om änglarnas egenskaper t. ex. om

+deras ålder och klädedräkt, om hvilken ängel, som brakte

+den heliga jungfrun det himmelska budskapet, om huruvida

+änglarna tala grekiska eller hebreiska, eller huru många

+tusen änglar få rum på en nålspets, om deras näring, matsmältning

+och sömn o. s. v. Det är tydligt att under

+sådana förhållanden naturvetenskaperna kommo att intaga

+en tillbakaskjuten ställning. Och när vetenskapliga frågor

+förekommo till behandling, så skedde detta på samma sätt

+och enligt samma metoder, med hvilka forskningar uti de

+himmelska tingen bedrefvos. Då man med trons visshet

+kunde bilda sig en föreställning om förloppet i himmelen

+eller i jordens d. v. s. världens medelpunkt, hvarest helvetet

+hade efterträdt Pytagoräernas sinnebildliga eld<a name="FNanchor_3_3" id="FNanchor_3_3"></a><a href="#Footnote_3_3" class="fnanchor">[3]</a>, hvarför

+skulle man då lägga vikt på sinnenas otillförlitliga vitnesbörd,

+då det gälde de obetydligare saker, som tilldrogo

+sig i ens omgifning? Också är bristen på iakttagelseförmåga

+under denna tid förvånande. Sålunda påstår t. ex.

+en författare, att om man kastar en sten, så rör den sig

+först ett stycke bortåt i en krökt bana och faller sedan

+rätlinigt ned på jorden. Det bör äfven icke förundra oss,

+att samma personer, som i apostlarnas berättelser och kyrkomötesprotokollen

+ansågo sig äga ett osvikligt rättesnöre i

+teologiska saker, med trygghet litade till Aristoteles’ skrifter,

+när det kom an på naturvetenskapliga spörsmål. Så

+kom det sig att Aristoteles’ läror angående jordens orörlighet,

+alla de kristallsferer, som omgåfvo henne o. s. v.,

+långt fram i tiden förblefvo rotfasta ej blott hos allmänheten,

+utan äfven hos dem, som egnade sig åt vetenskapliga

+forskningar. Det var denna tidsanda, som utgjorde<span class="pagenum"><a name="Page_25" id="Page_25">[25]</a></span>

+det svåraste hindret för Kopernikus’ nymodiga åsikter.

+Ptolemäus’ blott af de lärda kända bevis mot jordens

+rörelse spelade en obetydlig roll vid sidan af den omständigheten,

+att den gängse uppfattningen af alla förhållanden

+och särskilt själfva religionsformen hade utbildats och likasom

+växt sig omkring åsikten om jordens fasta läge i världens

+medelpunkt. Det var ju för tanken helt naturligt,

+att den gudomliga nåden på ett särskilt sätt samlat sig på

+ett sådant enastående ställe, som världens medelpunkt,

+människans hemvist. Men hvad skulle man tänka, om

+jorden ej var annat än en irrande planet bland många liknande,

+och huru skulle man föreställa sig dessa andra

+planeter lottade i samma afseende?</p>

+

+<div class="footnote">

+

+<p><a name="Footnote_3_3" id="Footnote_3_3"></a><a href="#FNanchor_3_3"><span class="label">[3]</span></a> I en 1836 med myndigheternas bifall utgifven formulering af

+den katolska tron heter det: »Helvetet är den djupaste ort i världen,

+nämligen jordens medelpunkt, och därför motsättas i den Heliga skrift

+på många ställen himmelen och helvetet, såsom den högsta och lägsta

+orten.»</p></div>

+

+<p>Såsom det blifvit antydt, hafva under olika skeden af

+medeltiden vetenskapliga sträfvanden af olika värde varit

+värksamma. Kyrkofadern Lactantius från början af fjärde

+århundradet egnade redan en tanke åt frågan om jordens

+rörelse, i det han i sitt arbete “Om den falska okunnigheten“

+förklarar alla dem för “mindre vetande“, som antogo,

+att jorden roterar, att den är rund, att det finnes antipoder

+och att man kan gå omkring henne utan att falla. I allmänhet

+stälde sig de skickligaste på Ptolemäus’ ståndpunkt

+och utbildade särdeles mot slutet af medeltiden hans system,

+såväl genom tillfogande af nya epicykler som genom att

+bearbeta nyare iakttagelser. Ett århundrade före Kopernikus

+(1444) yttrar sig den som kardinal och ståthållare i Rom

+bekante <i>Nikolaus Cusa</i> om jordens rörelse på följande sätt

+i ett arbete “Om den lärda okunnigheten“: “Det är tydligt,

+att jorden rör sig, om det också icke omedelbart synes

+våra sinnen så, emedan vi icke kunna döma om rörelsen

+annat än i jämförelse med det som är fixt; på samma sätt

+som den, som sitter i en båt, som lugnt drifver med strömmen

+i en flod, icke kan märka sin egen rörelse annat än genom

+att iakttaga strandens. På detta sätt äro solens och

+stjärnornas rörelser det enda vitnesbördet om vår egen.“

+Af denna Nikolaus Cusa skall astronomen <i>Purbach</i> från

+Wien hafva fått del af dessa åsikter. Utan att själf vidare

+befatta sig därmed, meddelade denne i sin ordning åsikten

+om jordens rörelse och planeternas jordlika natur åt sin

+lärjunge <i>Regiomontanus</i>. Men icke häller denne framstälde

+saken offentligt. Båda dessa män voro framstående astronomer,

+som gjort sig förtjänta om vetenskapen. Regiomontanus<span class="pagenum"><a name="Page_26" id="Page_26">[26]</a></span>

+hade en lärjunge <i>Brudzewski</i>; icke häller denne

+offentliggjorde något om saken. Det är svårt att afgöra

+om det varit vetenskapliga skäl eller opinionens våld, som

+sålunda åstadkom, att frågan uppsköts ifrån man till man.

+Kopernikus själf, som väl må antagas hafva erhållit de

+första ideerna till sitt system af Brudzewski, hvilken var

+hans förste lärare, uppsköt i 36 år offentliggörandet af sin

+åsikt. Han säger väl på ett ställe, att han gjorde detta

+af samma skäl, hvarför Pytagoräerna blott sins emellan

+meddelade sig om sina åsikter, “emedan hopen dock ej

+förstod hans lära“. I ett annat af hans yttranden framlyser

+dock en annan orsak. Han omtalar, huru han af sina

+vänner blifvit nästan tvungen till offentliggörande af sitt

+arbete och fortsätter: “Bland dem var framför alla den

+i hvarje vetenskap berömde kardinalen Nikolaus Schönberg,

+ärkebiskop i Capua och efter honom en mig tillgifven vän,

+biskop Tiedeman Giese från Culm. &mdash; Denne senare har

+nämligen ofta manat mig och stundom med förebråelser

+uppfordrat mig att låta mitt värk komma i dagen, som

+jag hållit tillbaka och undandragit offentligheten icke i 9

+utan i 4 gånger 9 år. Äfven några andra lärda män

+hafva föreställt mig, att jag icke längre af <i>fruktan</i> skulle

+vägra att göra mina arbeten bekanta till gagn för alla

+matematiker.“ Han lät äfven slutligen öfvertala sig och

+lämnade i Gieses händer handskriften till sitt värk “<i>Om

+omloppen</i>“, till hvilket han hade den lyckliga idén att

+bifoga en tillegnan till påfven. Här heter det: “Jag tillegnar

+Eders Helighet mitt värk, för att hvar och en, både

+lärda och olärde skola se, att jag icke söker undvika bedömande

+och granskning. Eder auktoritet och Eder kärlek

+till vetenskaperna i allmänhet och matematiken i synnerhet

+skola blifva mig en sköld mot onda och nedriga belackare,

+äfven om ordspråket säger, att mot smädarens bett finnes

+intet läkemedel. &mdash;&mdash; Om lättsinniga eller okunniga människor

+vilja missbruka några utdrag ur den Heliga skrift

+(för att vederlägga hans åsikt), så skall jag ej låta detta

+invärka på mig; jag föraktar deras fåvitska angrepp. Har

+icke Lactantius, den berömde skriftställaren, men svage

+matematikern, förlöjligat de personer, som trodde på jordens

+klotform? Vore det då att förvåna sig öfver, om detta

+äfven skulle blifva min lott? Matematiska sanningar böra

+bedömas endast af matematiker. Om jag icke bedrager<span class="pagenum"><a name="Page_27" id="Page_27">[27]</a></span>

+mig, skola för öfrigt mina arbeten vara till nytta för

+kyrkan, hvars högsta ledning Ers Helighet för närvarande

+har i sina händer.“ Giese öfverlämnade handskriften åt

+Rheticus, Kopernikus’ lärjunge. Denne i sin ordning öfverlämnade

+bestyret om tryckningen åt den lutherske predikanten

+Osiander, hvilken slutligen ombesörjde den samma

+efter att dock hafva uteslutit Kopernikus’ tillegnan till

+påfven och i stället bifogat ett af honom själf skrifvet

+företal “Om detta värks hypoteser“, i hvilket, tvärt emot

+Kopernikus’ afsikt, åsikten om jordens rörelse framhölls

+såsom ett blott antagande utan värklighet. &mdash; Kopernikus

+öfverlefde ej tryckningen af sitt arbete. På dödsbädden

+skall han hafva erhållit de första arken däraf.</p>

+

+<p>I det föregående har blifvit visat, hvaruti det nya af

+Kopernikus’ system bestod, huru det uppkommit genom

+<i>en i geometriskt afseende obetydlig ändring af det Ptolemäiska

+systemet</i> och vi hafva antydt de för vetenskapen främmande

+omständigheter, som utgjorde det svåraste hindret för

+det sammas utbredning. Härtill kom nu äfven, att de af

+Kopernikus framstälda skälen ej voro af den natur, att

+de kunde blifva särdeles värksamma på dem, som voro

+genomträngda af det gamla föreställningssättet. Hufvudsumman

+af Kopernikus’ skäl kan i korthet sammanfattas

+på följande sätt. Hvad först den dagliga rörelsen beträffar,

+anmärker han det orimliga däruti, att alla de olika planeterna

+och fixstjärnssferen skulle, ehuru åtskilda den ena

+från den andra följas åt i sin rotation kring jorden. Han

+påvisar äfven, hvilken oerhörd hastighet det skulle kräfvas,

+särdeles för den längst aflägsna fixstjärnsferen, för att den

+skulle hinna med denna rotation på en dag. Och huru

+mycket enklare gestaltar sig icke saken, om man låter

+stjärnsferen och planeterna vara orörliga och gifver åt jorden

+en roterande rörelse, hvilken i alla händelser ej behöfver

+medföra en så ofattlig hastighet! Beträffande jordens årliga

+rörelse lade han till stöd för sin åsikt den omisskänneligen

+större enkelhet detta antagande medförde. Huru olika i

+de båda systemen; i hans eget solen helt enkelt omgifven

+af ett antal cirkelformiga planetbanor, den ena utanför den

+andra; och i det gamla systemet för hvarje planet en invecklad

+apparat af deferent och epicykel. “I sanning, de

+som konstruerat detta system, de hade, så att säga, haft<span class="pagenum"><a name="Page_28" id="Page_28">[28]</a></span>

+till sitt förfogande alla delarna af en välskapad kropp, men

+de hade däraf sammansatt ett vidunder, genom att sätta

+lemmarna på oriktiga ställen!“</p>

+

+<hr />

+

+<h2 id="ch3">3. <i>Galileo Galilei</i>, hans lif, hans upptäckter på

+himmelen med kikarens tillhjälp.</h2>

+

+<p>Såsom blifvit nämt, afled Kopernikus strax innan hans

+värk kom ut i tryck, och när striderna om det samma

+uppstodo, var han icke längre själf till hands för att föra

+försvarstalan. I lifstiden äflades han icke häller att med

+sin egen person uppträda för sin åsikt. Han utarbetade i

+lugn sina teorier och anförtrodde dem på sin höjd åt några

+få vänner. Likasom hans åsikter sålunda saknade stöd af

+hans egen personlighet, så var äfven, efter hvad som

+anförts, hans bevisföring åtminstone icke för hans samtida

+nödvändigt öfvertygande; särskilt var hans vederläggning

+af Aristoteles’ och Ptolemäus’ motbevis ej kraftig nog. I

+båda dessa afseenden fullständigades Kopernikus’ uppträdande

+ett århundrade efter honom själf af <i>Galileo Galilei</i>.</p>

+

+<p>Denne märkvärdige man, son af en musiker i Florens,

+föddes i Pisa 1564. Af sin fader bestämdes han ursprungligen

+för läkareyrket, och han idkade äfven en tid medicinska

+studier. Men hans håg drog honom snart öfver

+från läkarebanan till naturvetenskapernas studium. Han

+gjorde häruti så stora framsteg, att han redan vid tjugu

+års ålder författat flere afhandlingar. År 1589 utnämdes

+han till professor i Pisa. Tre år därefter flyttade han som

+professor till Padua i den på denna tid i kultur och vetenskaper

+framstående republiken Venedig. Det var här han

+gjorde de berömdaste af sina upptäckter. Här utöfvade

+han en storartad och fruktbringande lärarevärksamhet. Antalet

+af hans åhörare skall stundom hafva öfverstigit 2,000

+personer. Furstar och ädlingar besökte honom och åtnjöto

+hans enskilda undervisning. Bland dem omnämnes särskilt<span class="pagenum"><a name="Page_29" id="Page_29">[29]</a></span>

+en prins Gustaf från Sverige. &mdash; För att emellertid i ro få

+hängifva sig åt sina naturvetenskapliga undersökningar,

+hvilka inkräktades af denna betydande lärarevärksamhet,

+öfvergaf han sin plats i Padua, där han varit omgifven af

+idel vänner och beundrare och anstäldes i Florens af storhertigen

+af Toskana såsom hofmatematiker utan undervisningsskyldighet.

+Här kom han emellertid i en omgifning,

+som hvarken var honom själf så tillgifven icke häller i

+allmänhet så frisinnad, som fallet varit i Venedig. Hans

+vänner från Padua beklagade sig öfver hans oförsiktighet

+att välja Florens till vistelseort. Det dröjde häller icke

+länge, innan Galilei, mycket till följd af sitt öfverlägsna

+och hårdnackade sätt att uppträda, förvärfvade sig en skara

+af fiender bland munkarna och anhängarna af de gamla

+Aristoteliska åsikterna, hvilka för hvarje ny upptäckt, som

+han gjorde, kände marken glida under deras fötter. Stormen

+mot honom nådde sin höjdpunkt, efter det han utgifvit

+en skrift, i hvilken han sökte uppvisa att läran om jordens

+rörelse ej stod i strid med den Heliga skrift<a name="FNanchor_4_4" id="FNanchor_4_4"></a><a href="#Footnote_4_4" class="fnanchor">[4]</a>. Så följde

+hans resa till Rom och den ryktbara processen, genom

+hvilken han dömdes att afsvära sina åsikter. Efter denna

+tid blef hans kraft bruten. Dömd till enslighet och tystnad,

+hade han ingen möjlighet att med samma eftertryck som

+förr fortsätta sina vetenskapliga undersökningar. Han afled

+i sin villa Arcetri nära Florens 1642.</p>

+

+<div class="footnote">

+

+<p><a name="Footnote_4_4" id="Footnote_4_4"></a><a href="#FNanchor_4_4"><span class="label">[4]</span></a> Bland alla Galileis arbeten var detta det, som sedermera strängast

+blef förbjudet.</p></div>

+

+<p>Galileis värksamhet var af betydelse ej blott för astronomien,

+utan äfven för öfriga naturvetenskaper. Såsom

+egendomligt för hans arbeten, gent emot den föregående

+riktningen inom vetenskapen, kan betecknas, att han i hvarje

+fråga vädjade till erfarenheten, lämnande åsido hvarje förutfattad

+mening och hvarje auktoritet. I detta afseende är

+han den moderna vetenskapens grundare. Under det hans

+samtida t. ex. på god tro antogo Aristoteles’ lagar för

+kroppars fall, enligt hvilka kroppar falla fortare, ju tyngre

+de äro, så företog sig Galilei att från det lutande tornet

+i Pisa samtidigt nedsläppa föremål af högst olika tyngd.

+Han fann på detta sätt sina <i>fallagar</i>: att alla kroppar,

+tyngre och lättare falla <i>lika fort</i> och med en hastighet i

+hvarje ögonblick, som växer i samma mån som den tid<span class="pagenum"><a name="Page_30" id="Page_30">[30]</a></span>

+kroppen hållit på att falla, hvarförutom den tillryggalagda

+vägen växer såsom den förflutna tiden multiplicerad med

+sig själf. Att värkligen somliga kroppar synas falla långsammare

+än andra, t. ex. en fjäder långsammare än en

+sten, förklarade Galilei bero på en biomständighet, nämligen

+luftens motstånd mot rörelsen. Den <i>empiriska</i> (= försöks-)

+metod, han använde, var på hans tid så illa aktad, att

+hans kolleger, för att uttrycka sitt misshag, mången gång

+störde hans försök med ovärdiga uppträden, hvisslingar

+och oväsen. De anade ej att dessa fallförsök skulle blifva

+grundstenen för en ny viktig vetenskap, <i>dynamiken</i> eller

+rörelseläran. &mdash; Aristoteles höll före, att det beror på

+kroppars form, om de sjunka eller flyta i vatten (eller

+andra vätskor). Sålunda antog han, att is är tyngre än

+vatten, men flyter på vattnet, emedan den är platt. Ingen

+hade före Galilei fallit på den tanken att undersöka saken

+genom att af samma ämne förfärdiga kroppar af olika form,

+för att öfvertyga sig, att de sjunka eller flyta oberoende

+af deras form och beroende blott af ämnets tyngd. &mdash; Aristoteles

+indelade kropparna på jorden i två slag: tunga,

+som hafva en benägenhet att falla, nämligen jord och vatten,

+samt lätta, hvilka hafva en benägenhet att stiga, såsom

+luft och eld. Galilei visade däremot, att <i>alla</i> kroppar äro

+tunga och dragas mot jorden, och att, om en kropp synes

+lätt, t. ex. flyter på vatten, så beror detta icke på en hos

+kroppen inneboende drift att stiga uppåt, utan därpå, att

+den är mindre tung än den kropp, som omger honom.

+I många andra punkter höll han sålunda räfst med det

+gängse föreställningssättet och ersatte fördomarna med erfarenhetsrön.</p>

+

+<p>Galilei gjorde äfven en mängd för det praktiska lifvet och

+för vetenskapen nyttiga uppfinningar. Sålunda fann han

+redan som ung studerande, då han af en händelse iakttog

+svängningarna hos en taklampa i en kyrka, att dessa svängningar

+voro, hvad man kallar <i>isokrona</i>, d. v. s. att till

+hvarje svängning, stor eller liten, åtgår lika lång tid. Han

+förstod ock den betydelse för tidemätningen, som låg i denna

+omständighet, i det att en dylik apparat, bestående af t. ex.

+en kula upphängd med en tråd eller en stång (<i>pendel</i>)

+kunde tjäna till uppmätning af olika tidsrymder i förhållande

+till hvarandra. Svängningstiden för pendeln är blott

+beroende af dess längd. Vill man hafva en pendel, som<span class="pagenum"><a name="Page_31" id="Page_31">[31]</a></span>

+utför hvarje svängning på precis <i>en</i> sekund, får man göra

+den <i>en</i> meter lång. Galilei synes hafva tillämpat denna

+metod för tidmätning blott för medicinskt bruk, för räknande

+af pulsens slag. Det blef holländaren <i>Huygens</i> förbehållet,

+att med pendelapparaten förena ett maskineri af

+kugghjul och en drifkraft (lod eller fjäder), hvarigenom

+våra vanliga pendelur voro uppfunna. Pendeln spelar vid

+uret just den rollen, att genom sin egenskap att utföra

+hvarje svängning på en noga bestämd tid, <i>reglera</i> den

+rörelse hos hjulen och visaren, som drifkraften <i>åstadkommer</i>.

+Innan dylika ur kommit i bruk, var man för tidmätning

+hänvisad antingen till solens rörelse (solvisare) eller till

+s. k. sandur och vattenur. Ett sandur var ingenting annat

+än hvad vi känna under benämningen timglas. Vattenuret

+var en dylik inrättning, blott med den skilnad, att sanden

+var ersatt af vatten. Galilei använde själf vattenur vid

+bestämning af tiderna för kroppars fall. &mdash; Galilei är äfven

+en bland dem, hvilka man tillskrifver uppfinningen af

+<i>termometern</i>. Af Galileis öfriga uppfinningar skola vi inskränka

+oss att beröra kikarens upptäckt, hvilken står i

+närmaste samband med vårt ämne.</p>

+

+<p>År 1609 kom till Italien ett rykte om, huru en holländsk

+instrumentmakare förfärdigat ett instrument, med hvilket

+man var i stånd att närma aflägsna föremål till ögat. Det

+berättas, att Galilei, sedan han erhållit denna underrättelse,

+efter en natts arbete utgissat hemligheten. Faktiskt är,

+att han i början af samma år konstruerade det instrument,

+som benämnes den <i>Galileiska kikaren</i>, för öfrigt samma

+apparat, som våra vanliga teaterkikare. Efter åtskilliga

+försök lyckades han uppbringa kikarens förstoring ända till

+100 gånger. Denna upptäckt väckte den största beundran

+och uppståndelse. Beställningar på kikare ingingo från

+alla håll hos Galilei. Venetianarna, för hvilka kikarens

+användning till sjös framstod såsom det väsentliga och som

+skattade sig lyckliga att vara i besittning af ett medel

+att i god tid upptäcka möjligen annalkande fientliga fartyg,

+belönade Galilei genom att erbjuda honom en väl aflönad

+plats på lifstid i Padua. Blott Galilei föll på tanken att

+rikta kikaren mot himmelen. På detta sätt gjorde han nu

+en rad af för den tiden högst märkvärdiga upptäckter.</p>

+

+<p>Hans första mönstring gälde månen. Han fann, hvad

+flere af forntidens astronomer anat, att månens yta företedde<span class="pagenum"><a name="Page_32" id="Page_32">[32]</a></span>

+anblicken af ett landskap med bärgkedjor, bärgtoppar,

+dalar och stora, släta partier af mörkare färg, hvilka han

+ansåg vara haf; han kunde se, hur bärgen kastade skuggor

+i solskenet och var i stånd att genom uppmätning af skuggornas

+längd bestämma bärgens höjd. Enligt de allmänna

+föreställningarna åter var hvarje himmelskropp ett väsen

+af helt annan art än jorden; allt som syntes på himmelen

+var oförgängligt och fullkomligt. Himlakropparnas form

+var sferisk, emedan klotet var den mest fullkomliga geometriska

+figur; och dessa sferers yta måste vara slät, emedan

+deras fullkomlighet uteslöt hvarje ojämnhet.</p>

+

+<p>Den nästa himlakropp, på hvilken Galilei riktade sin

+kikare, var planeten Jupiter. I stället för den välbekanta

+glänsande stjärnan såg han nu en liten rund, belyst skifva,

+en måne i smått format; och i närheten af den samma

+upptäckte han fyra små stjärnor, som från dag till dag

+ändrade läge. Det visade sig snart, att alla fyra hörde

+till Jupiter; dessa stjärnor voro fyra månar, som kretsade

+kring Jupiter i cirkelformiga banor, så som vår egen måne

+omkring jorden. Han kallade dem för de Mediceiska stjärnorna

+till det toskanska furstehuset Medicis ära. Berättelsen

+om dessa sina upptäckter offentliggjorde Galilei i ett arbete

+med titeln “Stjärnebudet“. Genom dessa upptäckter steg

+än ytterligare hans rykte. Hertigen af Toskana belönade

+honom med skänker, konungen af Frankrike bestälde nya

+stjärnor, hvilka skulle bära hans namn, och kardinal Barberini,

+hvilken såsom påfve senare anordnade processen mot Galilei,

+författade ett ode till hans ära. Under tiden vägrade andra

+att tro på upptäckterna, ja kunde icke förmås att genom

+en blick i kikaren öfvertyga sig om förhållandet emedan,

+som de föreburo, hvad man där såg allenast var en sinnesvilla,

+framkallad af djäfvulen.</p>

+

+<p>Galilei öfvergick nu till studiet af planeten Saturnus,

+hvilken i kikaren erbjöd en märkvärdig anblick. Han uppfattade

+saken så, som om planetens skifva varit försedd

+med tvänne öron eller handtag. Först Huygens lyckades

+förklara denna företeelse, hvilken från tid till tid växlade

+utseende efter Saturnus’ läge i förhållande till solen och

+jorden och visade sig bero på en platt ring, som fritt sväfvande

+omgaf planeten. Hos planeten Venus fann Galilei,

+såsom Kopernikus redan förutspått, olika faser, allt efter

+planetens ställning till solen, så att planeten, liksom månen,<span class="pagenum"><a name="Page_33" id="Page_33">[33]</a></span>

+än syntes rund, än formad som en skära. Härmed var

+påtagligen visat, att planeten hade klotform samt rörde sig

+rundt omkring solen. &mdash; Galilei fann vidare med sin kikare

+otaliga för blotta ögat osynliga fixstjärnor. Vintergatan

+och andra smärre molnaktiga bildningar på stjärnhimmelen

+(<i>nebulosor</i>) upplöste sig i hans kikare uti tätt hoppackade

+stjärnor. &mdash; Slutligen riktade han kikaren på solen och

+fann så på henne de s. k. <i>solfläckarna</i>, mörka fläckar, som

+tid efter annan uppstå och småningom röra sig öfver solskifvan.

+Galilei antog, likasom man nu för tiden håller

+före, att dessa fläckar voro bildningar på solens yta. Af

+deras rörelse slöt han till, att solen måste rotera omkring

+sin axel och bestämde nära riktigt rotationstiden till en

+månad. Från annat håll, där man icke ville höra talas

+om, att solen skulle vara behäftad med dylika ofullkomligheter,

+sökte man göra troligt, att dessa fläckar härrörde af

+mörka kroppar, som passerade förbi solskifvan. De franska

+och österrikiska konungahusen täflade om äran att fästa

+sina namn vid dessa inbillade stjärnor, hvilka ock på den

+tiden gingo under benämningen de Bourbonska eller de

+Österrikiska stjärnorna.</p>

+

+<hr />

+

+<h2 id="ch4">4. Galileis stora arbete om världssystemen, hans

+försvar för läran om jordens rörelse.</h2>

+

+<p>Alla dessa undersökningar och upptäckter voro egnade

+att rucka på det bestående åskådningssättet, och äfven om

+de icke alla omedelbart spelade en roll för undanträngandet

+af de gängse astronomiska föreställningarna, så hafva de

+dock i så måtto bidragit därtill, som de försatte de ofelbara

+Aristoteliska lärorna i misskredit. &mdash; Länge hade

+Galilei, som han själf berättar, varit betänkt på, att i ett

+enda arbete sammanfatta allt hvad skäl och bevis hette för

+att vederlägga de gamla världssystemen och försvara det

+Kopernikanska. Omsider kom äfven denna afsikt till fullbordan

+i hans mest berömda arbete: “Samtal om de två<span class="pagenum"><a name="Page_34" id="Page_34">[34]</a></span>

+världssystemen, det Ptolemäiska och det Kopernikanska.“

+Detta värk är indelat i fyra afdelningar. Den första afdelningen

+behandlar Aristoteles’ indelning af världen i jordiska

+och himmelska ting, af hvilka de förra äro förgängliga och,

+när de röra sig, röra sig rätlinigt mot världens medelpunkt,

+d. v. s. falla mot jorden, de senare däremot äro fullkomliga

+och oförgängliga och hafva den egenskapen att

+röra sig i cirkelformiga banor. Galilei söker visa, att de

+jordiska och himmelska tingen äro af samma art &mdash; ex.

+månen &mdash; och att himmelen äfven är underkastad förändringar &mdash; ex.

+1) de ofta uppträdande och åter försvinnande

+kometerna, 2) uppflammandet af tvänne nya stjärnor

+åren 1572 och 1601, 3) solfläckarna, hvilka uppstå och

+åter försvinna på solen.</p>

+

+<p>I den andra afdelningen följer frågan om jordens rotation.

+Utom Ptolemäus’ bevis mot jordens rotation, som redan blifvit

+omnämt, anfördes i hufvudsak häremot följande. Hvarje föremål,

+som kastas rätt upp i luften, nedfaller på samma ställe,

+hvarifrån det uppkastades. Detta vore omöjligt, om jorden

+rörde sig, ty medan stenen är i luften, skulle jorden likasom

+glida undan under honom och han skulle då nedfalla bakom

+det ställe där han blifvit uppkastad. Fåglarna skulle icke

+våga lämna sina bon af fruktan att aldrig finna vägen tillbaka.

+Skott, som afskötos i en viss riktning, skulle afvika

+från den samma. Dessutom skulle genom denna rörelse

+uppstå en beständig stormvind, hvilken skulle blåsa omkull

+alla på jorden befintliga föremål, i det föremålen, som åtfölja

+jorden i dess rörelse, skulle genomskära den omgifvande

+luften.</p>

+

+<p>Hvar och en som företagit sig, att från däcket af en

+framilande båt kasta ett föremål rätt upp i luften, inser

+grundlösheten af dessa anmärkningar. Föremålet nedfaller

+på samma plats af däcket, där det kastades upp, oaktat

+båten är i rörelse, och faller ej i sjön akterut. Detta beror

+därpå, att föremålet i det ögonblick, det uppkastades, innehade

+samma framåtskridande rörelse som fartyget och fortfarande

+behåller denna rörelse, sedan det lämnat handen.

+Detta var ock Galileis motbevis: alla kroppar på jorden,

+de må hvila på den samma eller befinna sig i luften, ja

+luften själf, deltaga i jordens rörelse; och <i>den rörelse, de en

+gång hafva, den kunna de icke af intet förlora</i>. Det sista är

+hvad man kallar kropparnas <i>tröghet</i>, en för rörelseläran<span class="pagenum"><a name="Page_35" id="Page_35">[35]</a></span>

+ytterst viktig egenskap, som var okänd för de gamle,

+hvilka ansågo, att för hvarje rörelse erfordrades en oupphörligt

+pådrifvande kraft. Om luften medföljer i jordens

+rörelse, så kan ju icke häller någon vind af oss förnimmas.</p>

+

+<p>Efter detta anför Galilei sina egna skäl <i>för</i> jordens

+rotation, hvilka i sina hufvuddrag kunna sammanfattas på

+följande sätt. Är det först och främst sannolikt, att den

+ofantliga fixstjärnsferen roterar kring den obetydliga jorden?

+Ytterligare, om fixstjärnsferen, som själf roterar under

+loppet af 24 timmar, har makt att i denna rörelse draga

+med sig de från den samma åtskilda planeterna, huru skulle

+jorden ensam kunna undandraga sig detta inflytande och

+förblifva i hvila? Om man granskar himmelskropparnas

+rörelser, så finner man vidare, att deras omlopp är desto

+långsammare, ju längre bort de äro belägna. Jupiters

+månar äro de himmelskroppar, som ligga närmast sitt

+centrum (Jupiter). Den närmaste månen behöfver till sitt

+omlopp kring Jupiter blott 42 timmar, den andra 2½ dag,

+den tredje 7 dagar, den fjärde 16 dagar; vår egen måne

+behöfver till sitt omlopp en månad, Jupiter, som ligger

+betydligt längre bort, 12 år och Saturnus, den aflägsnaste

+planeten, 30 år. Är det icke orimligt, att sedan omloppstiderna

+sålunda vuxit med afstånden, den yttersta fixstjärnsferen

+skulle hafva en omloppstid af 24 timmar? Pekar

+icke analogien på, att denna sfer bör hafva en ytterst

+långsam rörelse eller rent af vara orörlig? Och detta kan

+man antaga, om man tillskrifver jorden en rotation på 24

+timmar. Sålunda får banan af ett föremål på jorden, såsom

+sig bör, den minsta omloppstiden, emedan denna bana är

+den minsta af alla, som förekomma.</p>

+

+<p>En för Galileis tid betecknande invändning var den,

+att om jorden såsom Kopernikus antager, hade två rörelser,

+den dagliga och den årliga, så borde den vara försedd med

+någon lem eller led, ty t. ex. djuren hafva ju olika lemmar

+för att utföra olika rörelser. En enda blick på rörelsen

+hos ett vagnshjul, som vrider sig kring sin axel, medan

+det samtidigt rör sig framåt, borde hafva öfvertygat om,

+att en och samma kropp kan samtidigt hafva två olika

+rörelser. Galilei tillgriper emellertid icke detta försvar,

+utan säger blott, att djuren hafva sina lemmar icke för att

+röra sig själfva utan för att röra olika delar af sin kropp.

+Mot den anmärkningen, att jorden, såsom en förgänglig<span class="pagenum"><a name="Page_36" id="Page_36">[36]</a></span>

+skapelse, omöjligt skulle kunna röra sig beständigt, utan

+att, såsom djuren, då och då genom hvila hämta nya krafter,

+svarar Galilei, att djuren aldrig hvila från sina “naturliga“

+rörelser, utan blott från de oväsentliga. Så länge

+djuret lefver, andas det och hjärtat upphör först med döden

+att slå.</p>

+

+<p>I den tredje afdelningen af boken kommer ordningen

+till jordens årliga rörelse kring solen. Stjärnsferen omsluter

+alla planetbanorna. Att jorden icke kan befinna sig i medelpunkten

+för dem, det framgår däraf, att planeternas afstånd

+från jorden undergå högst betydliga förändringar. Att åter

+planeternas afstånd från jorden äro högst olika vid olika

+tider, det följer af “de nya iakttagelserna“ (med kikaren).

+Då planeterna synas ljus-svaga, ligga de långt borta från

+jorden, och, i samma mån de närma sig till henne, tilltager

+deras glans. Att Venus och Merkurius röra sig kring

+solen, det kan man lätt sluta till af de fasväxlingar, som

+“nyligen“ blifvit upptäckta hos Venus. Endast månen rör

+sig omkring jorden. Skulle någon haka sig fast vid denna

+omständighet, så hänvisas på Jupiter, som omkretsas af 4

+månar. I Jupiterssystemet har man för öfrigt en bild i

+smått af hvad solsystemet är i stort. &mdash; Men antag, att

+man ej på annat sätt visste, antingen det är solen eller

+jorden som rör sig; man skulle då kunna skaffa sig en

+öfvertygelse härutinnan sålunda. Alla planeterna röra sig.

+De äro alla mörka kroppar, som låna sitt ljus af solen,

+och så är äfven jorden. Det ligger då närmare att antaga

+en rörelse hos jorden, likasom hos planeterna, än hos

+solen, hvilken, likasom fixstjärnorna, tillhör en annan

+grupp af himmelskroppar, nämligen de själflysande. Det är

+därför påtagligt, att solen och fixstjärnorna äro orörliga. &mdash; Vidare

+föredragas Kopernikus’ skäl, hvarjämte Galilei

+visar, huru från Kopernikus’ ståndpunkt vändpunkterna i

+planeternas rörelser enkelt förklaras. &mdash; Egentligen borde

+jordens rörelse omkring solen åstadkomma en skenbar

+rörelse hos fixstjärnorna, men himmelssferen är för långt

+aflägsen för att någon sådan rörelse skulle blifva märkbar.</p>

+

+<p>Den sista afdelningen af Galileis arbete är egnad åt

+betraktelser öfver <i>ebb och flod</i> eller det fenomen, att hafvets

+vatten under dagens lopp tvänne gånger stiger (flod) och

+tvänne gånger faller (ebb). Vi veta nu för tiden, att detta

+beror därpå, att månen likasom en magnet drager till sig<span class="pagenum"><a name="Page_37" id="Page_37">[37]</a></span>

+oceanernas vatten, så att hafvets yta buktas uppåt på de

+ställen, öfver hvilka månen ligger. Äfven på den rakt

+motsatta sidan af jorden uppstår en likadan höjning, beroende

+däraf, att jorden drages starkare till månen, än det

+på detta ställe liggande vattnet, som attraheras svagare,

+emedan det är något längre aflägset från månen. Då månen

+nu för hvarje dag beskrifver ett hvarf kring jorden, så

+måste, för ett och samma ställe på jorden, en höjning af

+vattnet tvänne gånger inträffa, dels då månen befinner sig

+öfver den ifrågavarande delen af hafvet, dels då månen

+befinner sig öfver den motsatta sidan af jorden. <i>Kepler</i>,

+Galileis berömde samtida, framstälde denna förklaring af

+ebb och flod; och Galilei uttrycker sin förvåning öfver, att

+en så skarpsinnig man som denne, i detta afseende kunde

+så förirra sig. Själf var han nämligen af annan åsikt.

+Han ansåg hafvets ebb och flod såsom en omedelbar följd

+af jordens rörelse. Hur därvid tillgår kan man enligt

+Galilei åskådliggöra genom en skål med vatten: står skålen

+stilla är äfven vattnet i hvila; men rör man skålen något

+åt sidan börjar vattnet genast skvalpa. Här är ej platsen

+att närmare ingå på Galileis tankegång, som &mdash; man måste

+erkänna det &mdash; är bra förledande. Galilei fäste stor vikt

+vid denna sin förklaring och ansåg sig i och med den

+samma hafva gifvit ett af de viktigaste bevisen för jordens

+rörelse.</p>

+

+<hr />

+

+<h2 id="ch5">5. Kätteriförföljelsen mot Galilei.</h2>

+

+<p>Härmed hafva vi anfört några hufvudsakliga punkter

+af hvad Galilei hade att andraga mot sin samtids åsikter.

+Det stora antal anhängare, han genom sin lärarevärksamhet

+förvärfvade, visar också, att hans motståndares skäl, hvilka

+synas <i>oss</i> inskränkta, äfven på den tiden kommo till korta,

+när det kom till allvarlig undersökning. Men, såsom vi

+anmärkt, det gälde här icke blott skäl och motskäl. Det

+gälde att dana om en hel världsuppfattning, som under

+sekler slagit djupa rötter i människonaturen och omhvärft

+alla föreställningar. Det gälde att tala till en massa personer,

+hvilka, för öfrigt måhända högst framstående, önskade<span class="pagenum"><a name="Page_38" id="Page_38">[38]</a></span>

+blunda för den yttre erfarenheten, genomträngda som de

+voro af en instinkt att icke se och dock tro. Om vi betänka,

+huru medeltidens folk från släkte till släkte uppfostrats

+i undergifvenhet för de åsikter, de ärft af högre

+stående folk, så var det äfven helt naturligt, att man med

+största allvar kunde söka vederlägga alla förståndsskäl

+med ett enkelt veto, hämtat ur gamla nedärfda läror.

+Och man kan ej häller förundra sig, om myndigheterna i

+sin välmening gingo för långt, då det gälde att försvara

+öfvertygelser, som för dem själfva och för folket voro heliga,

+emot den fara, som hotade från vetenskapens sida. Så

+blef förföljelsen emot de nya idéerna en naturlig följd af

+den föregående utvecklingen.</p>

+

+<p>Redan Kopernikus var på sin tid utsatt för angrepp.

+Men dels hade han icke offentligt uttalat sig, dels voro

+dessa åsikter ännu så sällsynta, att allvarligare åtgärder

+icke voro af nöden. Man nöjde sig med att göra honom

+löjlig. Så framstäldes han bland annat såsom pajas uti

+komedier. Martin Luther &mdash; hvilken kännetecknade <i>astrologien</i>,

+eller det då för tiden ytterst vanliga bruket att af

+stjärnornas lägen förutsäga människors öden, såsom en “fin,

+om äfven något osäker konst“ &mdash; skall om Kopernikus hafva

+fält det yttrandet att: “Den narren vill vända upp och ned

+på hela konsten Astronomia; men den Heliga skrift säger

+oss att Josuah befalde solen stå still och icke jorden.“

+På samma sätt framdrogos en mängd andra bibelställen

+såsom bevis emot Kopernikus, såsom psalm 93: “Nu är

+jorden väl grundad och skall icke kunna flyttas“, och berättelsen

+om solförmörkelsen vid Jesu död, som varade i

+tre timmar, hvilket skulle varit omöjligt, om jorden rört

+sig, o. s. v. I det stora hela brydde man sig emellertid

+på den tiden icke mycket om nyheterna och till och med

+påfven hade ingenting att invända mot Kopernikus’ till

+honom egnade företal.</p>

+

+<p>Annorlunda gestaltade sig saken i Italien på Galileis

+tid. Genom Galileis föreläsningar och genom hans stora

+auktoritet hade de Kopernikanska åsikterna vunnit en så

+stor spridning, att från kyrkans synpunkt värklig fara ansågs

+vara förhanden. Åtgärder måste vidtagas och lämpliga

+medel funnos. År 1542 grundlades af påfven Paul III en

+undersökningsdomstol, kallad General-Inkvisitions-Kongregationen,

+hvilken erhöll till uppgift att vaka öfver och bestraffa<span class="pagenum"><a name="Page_39" id="Page_39">[39]</a></span>

+alla sådana handlingar, som kunde betraktas såsom

+brott mot religionen och kyrkan. Den skulle söka återföra

+till sanningen alla, som förirrat sig och bestraffa dem som

+framhärdade i förryckthet eller fördömda åsikter. De kardinaler,

+som voro denna domstols tjänstemän eller s. k.

+<i>Inkvisitorer</i>, voro bemyndigade att i hela kristenheten inskrida

+på hvarje ort och mot hvar och en, som gjorde sig

+skyldig till afvikelse från den katolska tron eller var misstänkt

+för kätteri. De ägde rätt att fängsla och (äfven till

+döden) döma sådana personer. Det var denna institution,

+som tog saken om hand.</p>

+

+<p>Galilei hade, som nämt, i Florens förvärfvat sig många

+ovänner. En ordnad rörelse uppstod där mot honom och

+slutade med en formlig angifvelse hos påfven Paul III mot

+Galilei såsom kättare och mot de kopernikanska lärorna

+såsom irrläror. Påfven tillsatte en komité för undersökning

+af förhållandet, och denna komité utlät sig om de kopernikanska

+åsikterna om jordens rörelse, “denna falska Pytagoräiska

+lära“, såsom varande “vetenskapligt oriktiga och

+stridande mot den Heliga skrift.“ Därefter utfärdade Index-kongregationen

+för förhindrande af åsikternas spridning ett

+dekret, genom hvilket Kopernikus’ värk “Om omloppen“

+samt ett arbete af munken Asturica, kallat “Job“ och handlande

+om samma åsikter, belades med kvarstad “tills de

+blifvit rättade“. Ett tredje arbete af karmelitermunken

+Foscarini blef “helt och hållet förbjudet och fördömt“,

+emedan det sökte visa, att de ifrågavarande åsikterna ej

+stodo i strid med den Heliga skrift. Kopernikus’ bok underkastades

+äfven ett par år därefter en granskning och

+utsläpptes sedan ånyo, rättad i den anda, att den framstälda

+världsåsikten skulle framträda såsom ett blott antagande

+utan värklighet. Så ändrad ansågs boken böra tålas, emedan

+den innehöll “mycket i hög grad nyttigt för det allmänna“.

+De ändringar, som vidtogos, inskränkte sig för det mesta

+till strykningar af enskilda ord och uttryck. Så strökos

+alla ställen, där jorden omtalades såsom en “stjärna“. Dessutom

+insköts uttrycket “hypotesen om“ på alla ställen, där

+det talades om jordens rörelse.</p>

+

+<p>Galilei hade, då frågan i Rom kom före, genast skyndat

+dit, för att söka invärka på de maktägande. Men han

+lyckades icke härutinnan. Han mottogs visserligen på grund

+af sitt stora anseende synnerligen vänligt af kardinalerna<span class="pagenum"><a name="Page_40" id="Page_40">[40]</a></span>

+och påfven, hvilken, efter hvad han själf berättar, sade

+honom, att Galilei, “såväl hos honom själf som hos hela

+Kongregationen stod så högt i aktning, att de icke lätteligen

+skulle lyssna till förtalet om honom, och att, så länge

+<i>han</i> lefde, Galilei säkert kunde därpå lita.“ Icke förty

+erhöll kardinal <i>Bellarmin</i> i uppdrag, att för sig inkalla

+Galilei och förkunna honom Kongregationens åsikt i frågan.

+Denna Galileis audiens var sannolikt af rent enskild natur,

+och ett aktstycke, som vid den senare tillkomna rättegången

+mot Galilei framdrogs såsom ett bevis, att Bellarmins

+förfarande mot Galilei varit af officiel art, anses vara förfalskat.

+I själfva värket erhöll Galilei en tid efter sitt

+besök af kardinalen ett egenhändigt underskrifvet intyg af

+innehåll, att Galilei icke, såsom kringgående rykten visste

+förtälja, inför honom eller eljes, så vidt han hade sig bekant,

+afsvurit sina åsikter, utan att Bellarmin endast meddelat

+honom Kongregationens förklaring, att Kopernikus’

+lära “stode i strid mot den Heliga skrift och därför icke

+kunde hållas för sann eller försvaras“. Ett ytterligare försök

+af Galilei, att, efter det Urban VIII bestigit den påfliga

+stolen, utvärka återtagandet af förbudet mot Kopernikus’

+böcker, ledde icke häller till något resultat.</p>

+

+<p>Huru mäktigt detta Kongregationens förbud värkade,

+kan man inse af den ytterliga försiktighet, med hvilken

+man efter dess utfärdande måste bemantla hvarje däremot

+stridande åsikt. Så beledsagade Galilei en afskrift af sin

+afhandling om ebb och flod, som han öfversände till ärkehärtig

+Leopold af Österrike, med ett bref, där det heter:

+“Jag vet, att man måste tro och lyda myndigheterna,

+emedan deras uttalanden härflyta från en djupare insikt,

+till hvilken min obetydliga ande icke af sig själf kan nå;

+jag betraktar därför denna skrift, som grundar sig på antagandet

+af jordens rörelse, såsom en dikt eller dröm. Men

+äfven diktare sätta stundom värde på en eller annan af

+sina fantasier. Så lägger jag värde på min &mdash;&mdash;&mdash; och

+sänder den, på det att det ej skall gå denna, såsom andra

+af mina upptäckter, hvilka man velat taga ifrån mig, utan

+att andra personer skola kunna intyga, att jag varit den

+förste, som drömde om ett dylikt hjärnspöke.“ Med samma

+af samhällsförhållandena betingade slughet gick han tillväga

+vid författandet af boken “Om de båda världssystemen“.

+Den är skrifven i form af ett samtal mellan tvänne anhängare<span class="pagenum"><a name="Page_41" id="Page_41">[41]</a></span>

+af Kopernikus, Sagredo och Sarpi samt en företrädare af

+de gamla åsikterna, benämd Simplicius. De båda förre

+anföra ständigt de starkaste och mest bevisande skälen,

+men icke förty får den i ordväxlingen svagare Simplicius

+alltjämt det sista ordet. Hvad Galilei afsåg med detta lilla

+bedrägeri, vann han äfven, i det hans bok af censorerna

+blef anbefald till tryckning. Först när det var för sent,

+kom man underfund med misstaget. Agitationer sattes i

+gång, man sökte inbilla påfven, att Galilei i Simplicius’

+person velat förlöjliga honom &mdash; och det ryktbara åtalet

+af 1633 följde.</p>

+

+<p>Galilei måste å nyo begifva sig till Rom, där en lång

+ransakning påbörjades, under hvilken han tidtals befann

+sig i lindrigt fängelse i Inkvisitionspalatset, men för det

+mesta tilläts att bo i det toskanska sändebudets palats.

+Förhören skedde för slutna dörrar och Galilei förbjöds vid

+påföljd af de strängaste straff att yppa, hvad som förekommit.

+Det lades honom till last att hafva brutit emot

+kardinal Bellarmins befallning att “på intet sätt hylla eller

+utbreda“ de skriftvidriga åsikterna och att hafva fört censorerna

+bakom ljuset. Förgäfves förklarade han sig icke

+kunna ihågkomma, att detta förbud blifvit honom meddelat.

+Man stälde mot denna förklaring de tydliga ordalagen i

+ett bland Inkvisitionens handlingar funnet aktstycke, utan

+underskrift, och som, efter hvad den senare forskningen

+synes hafva ådagalagt, sannolikt var förfalskat. Förgäfves

+företedde han kardinal Bellarmins intyg. Saken antog en

+hotande natur. Man hade ännu i minne, huru <i>Giordano

+Bruno</i> med döden på bålet fått plikta för sina åsikter,

+bland annat om jordens rörelse och världarnas flertal.<a name="FNanchor_5_5" id="FNanchor_5_5"></a><a href="#Footnote_5_5" class="fnanchor">[5]</a>

+Galileis vänner uppmanade honom också enständigt att

+begagna det tillfälle, som erbjöds honom, att afsvärja sina

+åsikter. Han beslöt sig också slutligen därför efter en

+strid med sig själf, som enligt samtidas vitnesbörd fullständigt

+nedgjorde den då 70-årige gubben.</p>

+

+<div class="footnote">

+

+<p><a name="Footnote_5_5" id="Footnote_5_5"></a><a href="#FNanchor_5_5"><span class="label">[5]</span></a> Se n:r 18 af Verdandis Småskrifter, <i>Giordano Bruno</i>.</p></div>

+

+<p>Så fördes Galilei den 23 juni 1633 till Minervakyrkan

+i Rom, där den af anseende till personen mildrade domen

+upplästes. Det heter i den samma: “Med anropande af

+vår Herres Jesu Kristi heliga namn och den ärorika modern

+och obefläckade jungfrun Maria, påstå, förkunna, döma och<span class="pagenum"><a name="Page_42" id="Page_42">[42]</a></span>

+förklara vi genom detta slutliga utslag, som vi i sittande

+domstol efter tillkallande af de ärevördiga teologie doktorerna

+och juris doktorerna såsom våra rättsfullmäktige

+och enligt deras betänkande, här fälla: &mdash;&mdash;&mdash; att du, ofvannämde

+Galilei, efter hvad under processen förekommit och

+du själf som ofvan tillstått, inför denna heliga domstol gjort

+dig särdeles misstänkt för kätteri, d. v. s. att du trott och

+fasthållit en lära, hvilken är falsk och stridande mot den

+Heliga skrift, nämligen: att solen är jordbanans medelpunkt

+och att den samma icke går från öster till väster, att jorden

+rör sig och icke är världens medelpunkt och att denna

+åsikt kan hållas för sann och försvaras, sedan den dock

+blifvit befunnen och förklarad stridande mot den Heliga

+skrift; att du till följd häraf är hemfallen åt alla domar

+och straff, som genom de heliga lagarna och andra allmänna

+och särskilda stadgar mot dylika felande blifvit bestämda

+och stadfästade. Härifrån vilja vi förklara dig fri, om du

+med uppriktigt hjärta och ohycklad tro afsvär, fördömer

+och förbannar ofvannämda irrläror och kätterier och hvarje

+annan villfarelse, som strider mot den katolska och apostoliska

+kyrkan, enligt det formulär, som dig af oss förelägges.

+På det att denna din svåra och fördärfliga villfarelse och

+olydnad ej skall blifva helt och hållet ostraffad, så bestämma

+vi, att din bok “Samtal af Galileo Galilei“ genom en offentlig

+förordning skall förbjudas; dig själf döma vi inför denna

+heliga rätt till fängelse för en tid, hvilken af oss närmare

+bestämmes och ålägga dig såsom en tjänlig botöfning, att

+under trenne år en gång i veckan uppläsa de sju botpsalmerna,

+förbehållande oss att mildra, ändra, helt och

+hållet eller delvis upphäfva nämda straff och botplikter.“

+Af de sju kardinaler, som suttit till doms, hade blott fyra

+underskrifvit denna dom. Efter domens uppläsande uttalade

+Galilei knäböjande ett edsformulär, hvari han högtidligen

+afsvor sina ofvan anförda åsikter. Härefter hölls Galilei

+för formens skull tvänne dagar i fängelse. Sedan han därpå

+en tid stått under uppsikt af erkebiskop Piccolomini i Siena,

+tilläts han att flytta tillbaka till sin villa Arcetri utanför

+Florens, dock under uttryckligt förbud att där umgås med

+någon.</p>

+

+<p>Det är en omtvistad fråga, om Galilei under förhören

+undergått tortyr. Några anse det sannolikt på grund af

+ett yttrande i ett af protokollen, där det heter, “att man,<span class="pagenum"><a name="Page_43" id="Page_43">[43]</a></span>

+emedan han icke syntes hafva sagt hela sanningen, skulle

+skrida till sträng undersökning.“ På slutet skall han dessutom

+hafva lidit af ett bråck, den vanliga följden af ett

+visst slags tortyr.</p>

+

+<p>En legend berättar, att Galilei, sedan han aflagt eden,

+stampat i golfvet och utbrustit: “e pur si muove“ (“och

+dock rör hon sig“). Det är emellertid högst otroligt, att

+han i sin ställning vågat något dylikt. Men &mdash; såsom en

+författare anmärkt &mdash; det var ej häller af nöden, ty snart

+skulle dock från “världens fyra hörn“ samma rop med

+växande styrka framtränga till hans domare, mångstämmigt

+och förbittrat: e pur si muove.</p>

+

+<p>Genom kyrkans eget föranstaltande anslogos i alla

+landsändar kungörelser om den fälda domen. Den ryktbarhet,

+som frågan på detta sätt erhöll, torde icke minst

+hafva bidragit till den hastiga spridning, Galileis åsikter

+efter denna tid fingo, medan han själf bunden till tystnad

+aftynade på sin villa.</p>

+

+<hr />

+

+<h2 id="ch6">6. <i>Kepler</i> och <i>Newton</i>, himmelskropparnas värkliga

+rörelser och den allmänna tyngden

+såsom deras orsak.</h2>

+

+<p>I och med Galileis uppträdande erhöll den gamla

+åsikten om jordens läge och roll i världssystemet sin dödsstöt.

+Kopernikus’ lära om solsystemet, för så vidt den

+gälde planeternas anordning kring solen som medelpunkt,

+gick efter detta segrande ur striden. Den ene efter den

+andre af vetenskapsmännen började bekänna sig därtill.

+Men Kopernikus’ teorier hade en annan sida och de därmed

+sammanhängande åsikterna skulle icke erhålla den varaktighet,

+som sanningen förlänar. Under det Galilei faststälde

+Kopernikus’ teorier i det första afseendet, arbetade samtidigt

+<i>Johannes Kepler</i> (1571-1630) på deras reformerande i det

+andra.</p>

+

+<p>Kepler, “astronomiens reformator“, utgick från en fattig

+släkt i Schwaben. Hans fader tjänade hos flere fältherrar,<span class="pagenum"><a name="Page_44" id="Page_44">[44]</a></span>

+och familjen förde till följd däraf ett kringirrande lif, under

+hvilket sonens uppfostran försummades. Oaktat han dessutom

+från födseln var svag och sjuklig &mdash; han föddes två

+månader tidigare, än man enligt naturens ordning hade rätt

+att vänta &mdash; utvecklades hos honom de mest framstående

+andliga egenskaper. Men med den klara blick och det

+genomträngande förstånd, hvarom flere af hans arbeten

+senare buro vittne, parade sig en rakt motsatt benägenhet

+för det underbara och mystiska, ett arf af hans moder,

+som för sitt öfverspända lynnes skull var nära att blifva

+bränd såsom häxa. Om nu äfven denna hans själsriktning

+orsakat, att många af hans arbeten blefvo blotta fantasifoster,

+så har dock hans benägenhet för det ovanliga i så

+måtto varit af värde, som den i mycket betingat hans mod

+och förmåga att bryta med de åsikter, som inom astronomien

+på hans tid voro de enda saliggörande. &mdash; Keplers

+första afsikt var att egna sig åt det presterliga yrket, och

+han bedref för detta ändamål under flere år teologiska

+studier. Men han hade redan gjort sig känd som en ifrig

+anhängare af Kopernikus. Af detta skäl och, som det uppgifvits,

+emedan han hade svårighet att förlika sig med den

+s. k. Konkordieformeln med dess lutherska nattvardsdogm

+och dogmen om Kristi kropps allestädes närvaro, blef han

+af sina lärare förklarad olämplig till kyrkans tjänst. Utestängd

+från den presterliga banan och därmed förenade

+inkomster, egnade han sig nu uteslutande åt astronomien.

+Så började han en lefnadsbana, full af motigheter och ekonomiska

+bekymmer, under hvilken han ogästvänligt kastades

+från den ena uppehållsorten till den andra och ofta var

+nödsakad att för sitt uppehälle tillgripa ovärdiga hjälpmedel,

+såsom astrologiska förutsägelser af personers öden och

+politiska tilldragelser. Under sådana förhållanden utarbetade

+Kepler med aldrig svikande flit sina astronomiska värk.

+Af dem skola vi här blott kort anföra det, som gjort epok

+i astronomiens historia.</p>

+

+<p>Vi erinra oss, huru förklaringen af planeternas rörelser

+genom <i>en</i> deferent och <i>en</i> epicykel icke blef tillfyllestgörande

+och att Ptolemäus tvangs att ytterligare tillägga cirkel efter

+cirkel, hvar och en med sin medelpunkt på den näst föregående.

+Likaså blef förklaringen med den excentriska

+cirkeln icke tillfredsställande, utan att den ytterligare på

+detta sätt påbättrades. Det samma hände Kopernikus. Blott<span class="pagenum"><a name="Page_45" id="Page_45">[45]</a></span>

+i det stora hela gälde det, att planeterna likformigt rörde

+sig i cirklar kring solen. Undersöktes saken närmare, så

+voro dessa rörelser omkring solen behäftade med mångahanda

+ojämnheter. För att ernå större likformighet

+omordnade Kopernikus genom en enkel förändring det

+Ptolemäiska systemet till sitt eget. Härigenom försvunno de

+gamla kring jorden beskrifna deferentcirklarna, i det jorden

+själf beskref en cirkel kring solen. Men för förklaringen

+af de återstående ojämnheterna i rörelserna, måste han

+låta hela virrvarret af de efter hand tillkomna småcirklarna

+stå kvar. Detta gäller dock blott såsom ett allmänt drag;

+ty i själfva värket vidtog han häri åtskilliga förändringar,

+hvilka emellertid såsom oväsentliga ej här kunna beröras.

+Hufvudsaken är, att Kopernikus kvarstod på den ståndpunkt,

+från hvilken man sökte förklara himmelskropparnas

+banor genom cirkelformiga och

+likformiga rörelser, enkla eller

+sammansatta.</p>

+

+<div class="figcenter" style="width: 350px;">

+

+<img src="images/fig9.png" width="350" height="250" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 9.</i></p>

+

+</div>

+

+<p>Det var Keplers förtjänst att,

+efter otaliga misslyckade försök

+i samma väg, uppgifva denna

+ståndpunkt. Han uttänkte en

+metod att ur observationerna

+på planeterna leta sig till deras

+afstånd från jorden vid

+hvarje tillfälle. Med ett oerhördt

+besvär behandlade han

+sålunda en mängd observationer,

+anstälda af den skicklige danske astronomen <i>Tyko

+Brahe</i>. Han beräknade därefter planeternas afstånd och

+läge i förhållande till solen, och kunde sedan så att säga

+efter naturen afteckna deras banor kring solen på sitt papper.

+Så fann han, att dessa banor voro ett slags långsträckta,

+ovala figurer. I början såg det ut, som om de hade formen

+af genomskäringen af ett ägg, men fortsatta undersökningar

+visade, att de voro s. k. <i>ellipser</i>. En ellips är en figur af

+i fig. 9 angifna utseende. Man kan upprita en sådan genom

+att med nålar fästa båda ändarna af en tråd i tvänne punkter

+S och S’ af ett papper, hvarefter man för en blyertspänna

+öfver papperet, på sådant sätt, att tråden ständigt

+är spänd af blyertspennan. Hvardera af punkterna S och

+S’ säges vara en <i>brännpunkt</i> (fokus) till ellipsen. Måttet<span class="pagenum"><a name="Page_46" id="Page_46">[46]</a></span>

+på ellipsens långsträckthet kallas för <i>excentricitet</i>. Så uppfann

+Kepler sin <i>första lag</i>: att hvarje planet rör sig i en ellips,

+i hvilkens ena brännpunkt <i>S</i> solen ligger. (Jmfr. den excentriska

+cirkeln!) Detta var den värkliga rörelsen, efter hvilken

+man så länge famlat, och till hvilken man sökt ansluta sig

+genom att sammansätta cirkelrörelser den ena med den andra.</p>

+

+<p>Likasom Kepler frigjorde sig från antagandet af en

+cirkelformig rörelse, så afstod han äfven från antagandet,

+att rörelsen var likformig. Lika fördomsfritt som han undersökte

+planetbanornas rundning, företog han sig att studera

+den hastighet, med hvilken planeterna löpte i sina

+banor ifrån punkt till punkt. Han upptäckte sålunda, att

+planetens hastighet ändrar sig från punkt till punkt af dess

+bana, ifrån det läge, där den är närmast solen, då hastigheten

+är störst, tills den är längst aflägsen från solen, då

+hastigheten är minst. Denna ändring fann han dessutom

+försiggå på sådant sätt, att planetens s. k. <i>radius vektor</i>

+(afståndet från solen till planeten) på lika stora tider öfverfar

+lika stora ytor. Om planeten på två lika långa tider

+beskrifver de båda olika styckena <i>AB</i> och <i>ab</i> af sin bana

+(se fig. 9), så äger alltid ett sådant samband rum emellan

+dessa båda sträckor, att de i figuren skuggade ytorna äro

+lika stora, och detta hvar än dessa bågar <i>AB</i> och <i>ab</i> befinna

+sig på planetbanan. Detta var Keplers <i>andra lag</i>, för

+hvilken han af en samtida astronom fick uppbära den tillvitelsen,

+att hafva omändrat det kopernikanska systemet,

+“för att gifva ett slag åt kristendomen, på hvilken han

+öfverflyttat sitt hat mot de andlige“. &mdash; Slutligen upptäckte

+Kepler, att planeternas afstånd från solen äro på ett visst

+sätt ordnade, i det att planeternas omloppstider och afstånd

+stå i samband med hvarandra. Detta samband är sådant,

+att om man väljer en planet, multiplicerar dess omloppstid

+med sig själf och dividerar resultatet med hvad man erhåller,

+om man två gånger multiplicerar planetens afstånd

+från solen med sig själft, så erhåller man samma resultat,

+hvilken planet man än valt; eller annorlunda uttryckt:

+kvadraterna på omloppstiderna förhålla sig som kuberna

+på medelafstånden. Detta var Keplers <i>tredje lag</i>. Enligt

+den samma kan man utan vidare beräkna en planets afstånd

+ifrån solen, om man iakttagit, huru stor hans omloppstid är.</p>

+

+<p>Genom dessa Keplers upptäckter hade man ernått så

+stor enkelhet i solsystemets konstruktion, som kunde önskas;<span class="pagenum"><a name="Page_47" id="Page_47">[47]</a></span>

+och denna enkelhet var äfven en borgen för åsikternas

+sanning. En fråga återstod emellertid att besvara. <i>Hvad

+var orsaken till alla dessa egendomliga rörelser hos planeterna?</i></p>

+

+<p>I älsta tider hyllades den uppfattningen, att gudarna

+själfva använde sin tid till att köra solens spann öfver

+himmelen och försätta stjärnorna i rörelse. Långt framskridna

+från denna omedelbara ståndpunkt skrefvo Pytagoräerna

+alla himlakroppars rörelser på Hestias räkning, på

+en kraft utgående från urelden i världens medelpunkt.

+<i>Huru</i> denna kraft värkade, synes icke hafva varit föremål

+för deras eftertanke. På den tid, som sysselsätter oss,

+kvarlefde antingen något minne af Pytagoräernas åsikt

+eller ansåg man himlakropparna drifvas framåt af ett slags

+hvirfvel, såsom löf för

+vinden. Kepler synes

+hafva tänkt på en magnetisk

+kraft. Först den

+engelske astronomen

+<i>Isaak Newton</i>, professor

+i Cambridge (1643-1727),

+löste gåtan rätt,

+i det han förklarade

+att himmelskropparnas

+rörelser äro betingade

+uteslutande af deras

+<i>tyngd</i>.</p>

+

+<div class="figcenter" style="width: 400px;">

+

+<img src="images/fig10.png" width="400" height="240" alt="" />

+

+<p class="caption"><i>Fig. 10.</i></p>

+

+</div>

+

+<p>En kropp kännes tung, emedan den drages emot jorden,

+ungefär så som vore jorden en magnet. Samma orsak,

+eller kropparnas tyngd, åstadkommer att de falla mot jorden.

+Redan på Galileis tid var det fråga om, huru det skulle

+gå, om månen vore en tung kropp. Det var Newtons förtjänst

+att tänka ut denna tanke. Månen är &mdash; säger han &mdash; såsom

+hvarje föremål här på jorden en tung kropp.

+Den måste därför, såsom hvarje annan tung kropp, dragas

+emot jorden. Denna jordens dragningskraft på månen är

+tillräcklig att förklara månens omlopp kring jorden, i det

+att månens kringgående rörelse kring jorden är af samma

+art som rörelsen hos hvarje sten, som, sedan den blifvit

+kastad, i en krökt bana faller mot jorden. Men &mdash; frågar

+man med Galileis samtida &mdash; huru är det då möjligt att

+månen icke faller ned på jorden? Låtom oss föreställa oss,

+att vi från ett högt torn (<i>Tt</i> i ofvanstående figur) utkasta en<span class="pagenum"><a name="Page_48" id="Page_48">[48]</a></span>

+sten i vågrät riktning (<i>t u</i>). Enligt den ofvan omtalade lagen

+för kroppars <i>tröghet</i>, behåller stenen den framåtskridande

+vågräta rörelsen, han erhöll, då han utkastades, allt under

+det den samtidigt drages och faller i den lodräta riktningen

+mot jordytan. Det är lätt att förstå, att på detta sätt en

+böjd bana uppkommer. Den kroklinie stenen beskrifver

+kallas för en <i>parabel</i> och har det utseende, som angifves

+af den bugtade linien i figuren. Ju större den hastighet

+är, med hvilken stenen utslungas från <i>t</i>, dess längre ifrån

+tornets fot <i>T</i> nedfaller den, dess mera vidgar sig kastparabeln.

+I allmänhet taget kan man väl antaga jordytan platt, så

+långt man med en sten kan kasta. Men antag, att man

+kunde afskjuta en kula med huru stor hastighet, man önskade.

+Man skulle då kunna meddela den så stor begynnelsehastighet,

+att den icke skulle nedfalla på jorden förr

+än bortom synkretsen på ett ställe, som vi till följd af

+jordens rundning ej kunde se; ja, hastigheten skulle kunna

+ökas därhän, att kulan visserligen fortfarande skulle löpa

+framåt i en böjd bana, men i en <i>bana af så svag krökning,

+att allt efter det kulan faller, själfva jordytan genom jordens

+rundning kröker sig undan under henne</i>, så att kulan aldrig

+når till marken. Den skulle då komma att löpa rundt

+kring jorden såsom en ny måne, en kamrat till den ordinarie,

+hvilken, ehuru på betydligt längre afstånd ifrån marken,

+i själfva värket på alldeles samma sätt faller mot jorden,

+utan att falla ned (“faller rundt“).</p>

+

+<p>Så som månen förhåller sig till jorden så förhålla sig

+jorden och planeterna till solen. Det är genom solens dragningskraft

+på dem, eller genom deras tyngd mot solen, som

+de kretsa rundt kring henne uti sina banor. I detta enkla

+förhållande, att himmelskropparna äro tunga, den ena i

+förhållande till den andra, ligger alltså hela hemligheten

+af deras rörelser.</p>

+

+<p>Men Newton gick ett steg vidare. Man känner månens

+afstånd från jorden och dess banas krökning. Denna krökning

+är, såsom framgår af det sagda, ett uttryck för huru

+mycket månen faller i sin rörelse kring jorden. Skulle

+den falla fortare än händelsen är, så skulle äfven banans

+krökning vara större. Af denna krökning kan man därför

+uträkna, huru mycket månen faller t. ex. på 1 sekund.

+Resultatet är ungefär 1½ millimeter. Ett föremål nära

+jordytan faller däremot på första sekunden 4900 millimeter.<span class="pagenum"><a name="Page_49" id="Page_49">[49]</a></span>

+Det är således tydligt, att jordens dragningskraft på ett

+föremål vid jordytan är större än dess dragningskraft på

+månen, som är 60 gånger så långt aflägsen från jordens

+medelpunkt. De anförda siffrorna bekräfta sålunda, hvad

+man redan förut hade anat, nämligen att dragningskraften

+(<i>attraktionen</i>) minskas, när det attraherade föremålets afstånd

+till den attraherande kroppen ökas. Dessa siffror bekräfta

+äfven den lag, Newton antog för denna minskning, nämligen:

+att när afståndet ökas från 1 till 2, 3, 4 o. s. v., så minskas

+dragningskraften från 1 till ¼, ⅑, ⅟₁₆ o. s. v. eller såsom man

+äfven kan skrifva från 1 till ⅟₂.₂, ⅟₃.₃, ⅟₄.₄ o. s. v. Ett tal

+multiplicerat med sig själft kallas för talets <i>kvadrat</i>. Med

+användning af detta uttryckssätt, kan lagen utsägas så:

+att <i>attraktionen är omvändt som afståndets kvadrat</i>. För att

+erhålla en föreställning om, huru dragningskraften enligt

+denna lag förändras med afståndet kan man betänka, att

+det ljusintryck, som man erhåller af ett lysande föremål,

+till exempel en fyr, från hvilken man aflägsnar sig på hafvet,

+aftager med föremålets afstånd från ögat enligt precist samma

+lag. Till det nämda kommer nu ytterligare, att attraktionen

+är större, ju större massinnehåll den attraherande kroppen har

+eller: <i>attraktionen förhåller sig som massan</i>. Sålunda drager t. ex.

+solen 324,000 gånger starkare än jorden på samma afstånd.</p>

+

+<p>Detta samband emellan dragningskraftens storlek å

+ena sidan och afståndet och massan å den andra utgör hvad

+man kallar <i>Newtons gravitations-<span class="antiqua">(tyngd-)</span>lag</i>. Denna lag är

+af största vikt för astronomien. Ty utgående från den

+lagen och lagen för kroppars tröghet, kan man härleda alla

+himmelskroppars rörelser. På ett enkelt sätt, hvilket vi

+dock här ej skola vidröra, kan man t. ex. ur dessa båda

+enkla lagar bevisa sanningen af de tre Keplerska lagarna,

+i första rummet att planeternas banor äro ellipser. Men

+Newtons lag lär oss därutöfver mycket mera. Så visar

+det sig t. ex., att himmelskropparnas banor äfven kunna

+erhålla formen af en <i>parabel</i> eller <i>hyperbel</i> (en kroklinie,

+som liknar parabeln, men är mera öppen än den senare).

+Alla planeter och månar röra sig i ellipser; de flesta kometer

+däremot i parabler. De komma från världsrymden,

+såsom det synes, händelsevis i solens grannskap; genom

+hennes dragningskraft tvingas de att kring henne göra en

+bukt och aflägsna sig därefter åter i ett omätbart fjärran.</p>

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_50" id="Page_50">[50]</a></span></p>

+

+<p>Insikten om denna kometernas rörelse har varit af

+vikt för att undanröja en sista fördom inom astronomien.

+Det var nämligen först för denna insikt som föreställningen

+om en yttersta kristallsfer, fixstjärnssferen, fick gifva vika.

+Huru skulle eljes kometerna hafva kommit fram? Ännu

+Kopernikus, Galilei och Kepler synas hafva hängt fast vid

+antagandet af denna kristallsfer, en åsikt, som en gång

+fordomtima af intet uppstod i en Anaximanders hjärna.</p>

+

+<p>Icke blott jorden och solen hafva den märkvärdiga

+förmågan att draga till sig andra kroppar. Hvarje kropp

+i världen utöfvar ett dylikt inflytande på hvarje annan

+kropp. Häraf följer det, att icke ens solen, såsom Kopernikus

+antog, kan vara i hvila. Äfven solen rubbas och

+röres genom planeternas, om än så obetydliga dragningskraft

+på henne. Slutligen invärka planeterna på hvarandra.

+Därför lida äfven deras elliptiska banor vissa små ändringar,

+af astronomerna kallade <i>störingar</i> eller <i>perturbationer</i>.

+Dessa spela inom astronomien en viktig roll. Ett vackert

+exempel på, huru långt man kommit, med afseende på

+beräkningen och studiet af sådana störingar, är följande.</p>

+

+<p>Utom de från gammalt kända planeterna upptäcktes

+år 1781 af den engelske astronomen <i>Herschel</i> ännu en ny

+planet, som kretsade utom de öfriga. Det var planeten

+<i>Uranus</i>. Man beräknade snart den nya planetens elliptiska

+bana kring solen och härledde efter detta alla de störingar,

+som hans bana på himmelen kunde lida från alla de kända

+planeterna. Sedan gammalt var man van att, efter en så

+omsorgsfull behandling af en planets bana, blifva belönad

+med den noggrannaste öfverensstämmelse mellan beräkningen

+och planetens värkliga rörelse på himmelen. Men

+i detta fall hände det sig, att rätt stora afvikelser framträdde

+mellan räkning å ena och observation å andra sidan.

+Den tanken låg då nära, att härvid någon okänd planet

+dref sitt spel. Den franske astronomen <i>Leverrier</i> stälde sig

+också den uppgiften att ur dessa afvikelser beräkna den

+okända planetens bana &mdash; och han lyckades med försöket.

+Den 22 sept. 1846 upptäcktes planeten <i>Neptunus</i> på himmelen

+helt nära till det ställe, som Leverrier på grund af

+sin räkning på förhand utpekat.</p>

+

+<hr />

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_51" id="Page_51">[51]</a></span></p>

+

+<h2 id="ch7">7. Några nutida bevis för jordens rörelse.</h2>

+

+<p>Om man svänger en sten på ett snöre, så känner man

+med handen huru snöret spänner sig, och är snöret icke

+tillräckligt starkt kan det springa af, om rörelsen är hastig.

+Denna spänning i snöret är en värkan af stenens tröghet,

+hvilken i hvarje ögonblick sträfvar att åt stenen bibehålla

+dess rörelse fortsatt <i>i rät linie</i> i stället för den cirkelformiga

+rörelse, som snöret binder honom uti. Denna värkan kallas

+<i>centrifugalkraft</i>. Det är den, som sträfvar att kasta oss ur

+vagnen, om vi köra fort uti en skarp krök af vägen; det

+är den, som spränger sönder smärgelskifvorna i fabrikerna.

+Tillvaron af denna centrifugalkraft vid hvarje roterande

+rörelse hade ej undgått Ptolemäus. Det är ytterst löjligt &mdash; sade

+han &mdash; att tro att jorden rör sig kring sin axel;

+ty om jorden rörde sig så, skulle allt, som fans på jorden,

+ryckas loss eller brista sönder (genom centrifugalkraften).

+Han hade rätt så till vida, som en centrifugalkraft måste

+uppstå. Men hans föreställning om dess storlek var öfverdrifven.

+Snöret, med hvilket stenen svänges, brister icke,

+förr än hastigheten blir mycket stor. Och jordens kringsvängande

+rörelse är i själfva värket mycket långsam.

+Timvisaren på våra klockor går urtaflan omkring två gånger

+på dygnet; den vrider sig således dubbelt så fort som jorden.

+Därför är centrifugalkraften icke ens vid ekvatorn,

+där den är störst, tillräckligt stark för att t. ex. rycka upp

+ett träd med roten; men den existerar dock och yttrar sig

+på sådant sätt, att kropparnas värkliga tyngd förminskas.

+En kropp, som vid polen väger 1 kilo, blir lättare och

+lättare, ju närmare man för den till ekvatorn. Vid själfva

+ekvatorn har han förlorat 3 gram i vikt. Detta kan man

+direkt iakttaga genom att på olika ställen af jorden väga

+samma föremål med en fjädervåg.</p>

+

+<p>En noggrannare metod att uppvisa samma sak erbjuda

+de s. k. pendelobservationerna, hvilkas idé är följande. Om

+man upphänger t. ex. en järnkula vid en tråd, så har man

+en apparat, som benämnes pendel. Får kulan vara i fred

+så ställer sig tråden lodrätt. Om man för kulan åt sidan

+från dess jämviktsläge och sedan släpper den, så börjar

+pendeln svänga fram och tillbaka. Orsaken härtill är jordens

+attraktion, som söker draga kulan ned från dess sidoläge

+till dess lägsta möjliga läge. Väl kommen dit, fortsätter<span class="pagenum"><a name="Page_52" id="Page_52">[52]</a></span>

+den åt andra sidan genom sin tröghet, hvarefter

+samma rörelse å nyo upprepas. Efter som rörelsen sålunda

+beror af pendelns tyngd, så följer äfven, att om man upphängde

+samma pendel på en mindre himmelskropp, t. ex.

+månen, så skulle den svänga långsammare, emedan den då

+vore lättare. Likaså, emedan kulan till följd af jordens

+rotation och centrifugalkraften är lättare vid ekvatorn än

+vid jordens poler, så svänger samma pendel långsammare

+vid ekvatorn än åt polerna till. Försök i denna väg

+kräfva mycken noggrannhet och många försiktighetsmått,

+för hvilka här ej kan redogöras. Låt oss helt enkelt antaga,

+att vi hafva ett pendelur, som går riktigt t. ex. i

+Stockholm. Om vi sätta upp samma pendelur vid ekvatorn,

+så måste pendelsvängningarna bli långsammare och klockan

+måste draga sig efter &mdash; förutsatt att jorden roterar. Detta

+är äfven hvad alla dylika pendelförsök hafva bekräftat. De

+visa dessutom, att tyngden vid ekvatorn är minskad med

+⅟₂₈₉ till följd af jordens rotation. Enligt detta skulle det blott

+behöfvas en 17 gånger hastigare rotation hos jorden, för att

+kropparna vid ekvatorn skulle förlora <i>hela</i> sin tyngd. De

+skulle då ej mera falla, om man släppte dem i luften, och

+alla sådana förrättningar, vid hvilka kroppars tyngd och fall

+tagas i anspråk, skulle naturligtvis blifva en omöjlighet.</p>

+

+<p>Vi hafva i det föregående sett, huru Galileis motståndare

+i kroppars egenskap att falla lodrätt emot jorden

+sökte framdraga ett bevis mot jordens rotation. Om man

+emellertid på ett riktigt sätt utför deras tankegång, så

+vänder den sig emot dem själfva. Låt oss föreställa oss,

+att vi från balustraden af ett högt torn vid ekvatorn nedsläppa

+en sten. Huru faller den? Erfarenheten säger:

+synbarligen lodrätt. Men detta är ej fullt riktigt. Dylika

+försök, som med stor noggrannhet utförts t. ex. vid grufvorna

+i Freiberg, visa, att föremål hafva en benägenhet

+att falla åt öster d. v. s. &mdash; enär jorden rör sig från väster

+till öster &mdash; <i>framåt</i> i rotationens led och ej, såsom man

+förut ansåg händelsen skola blifva, bakåt. Detta bör ock

+så vara. Ty genom jordens rotation erhåller tornets spets

+en större hastighet än tornets fot, emedan tornets spets är

+längre aflägsen från rotationsaxeln än tornets fot. Detta är

+alldeles samma förhållande, som att en slängkälke rör sig

+snabbare än den, som går och drifver den samma. När

+stenen släppes, har den samma hastighet, som tornets spets,<span class="pagenum"><a name="Page_53" id="Page_53">[53]</a></span>

+i vågrät led; och denna hastighet kan den (på grund af

+sin tröghet) icke förlora, under det den samtidigt faller

+nedåt. Den bör därför hinna ned till marken framom den

+punkt, dit tornets fot har fortskridit.</p>

+

+<p>I enlighet med denna tankegång förklaras äfven de

+s. k. <i>passadvindarna</i>, som i sned, och alltid samma, riktning

+blåsa öfver jordklotet. Hvar och en har t. ex. hört talas

+om den s. k. <i>nordostpassaden</i>, hvilken är till så stor nytta

+för alla segelfartyg, som skola öfver till Amerika. För att

+förstå, huru dessa vindar äro beroende af jordens rotation,

+skola vi först föreställa oss att jorden vore orörlig. Omkring

+jorden tänka vi oss vidare lufthafvet (<i>atmosfären</i>)

+likaledes utan rotation. Såsom i värkligheten är händelsen,

+så skulle naturligtvis äfven under dessa antaganden trakterna

+kring ekvatorn uppvärmas starkare af solen än polerna.

+Den varma luften vid ekvatorn skulle höja sig från jordytan,

+emedan den genom uppvärmningen blir lättare och

+samtidigt skulle den börja röra sig åt jordens båda poler

+till. Från polerna skulle i stället en kall luftström rusa

+mot ekvatorn för att fylla det där uppkomna tomrummet.

+Förloppet är ungefär det samma, som när man öppnar

+dörren till ett varmt rum. En varm luftström rusar då ut

+vid dörröppningens öfre del och i stället drages kall luft

+in i rummet närmare golfvet. Genom att hålla ett påtändt

+ljus på olika ställen i öppningen, kan man lätt på lågan

+se, att så är fallet. Vore jorden orörlig, så skulle således

+t. ex. på norra halfklotet uppstå tvänne “passadvindar“,

+alltid blåsande i samma led, en sydlig vind i de högre

+luftlagren och en kall nordlig vind i de lägre. Genom

+jordens rotation inträffar det nu, att dessa vindar afvika

+från riktningen norr och söder till en sned riktning. &mdash; Det

+är lätt att förstå, huru härvid tillgår. Hela lufthafvet deltager

+i jordens rotation. Men alla delar af jordytan röra

+sig ej lika hastigt till följd af rotationen. Hastigast är

+rörelsen vid ekvatorn. Och sådana punkter på jorden, som

+ligga aflägsna från ekvatorn, fortskrida med desto mindre

+hastighet, ju närmare de befinna sig till jordaxeln. Mycket

+nära polerna är ju hastigheten så godt som ingen och vid

+själfva polerna lika med noll. &mdash; Låt oss nu föreställa oss

+en luftmassa, som är i begrepp att från ekvatorn rusa upp

+åt nordpolen till. Denna luftmassa har vid ekvatorn en

+hastighet i rotationens riktning, som den icke kan förlora<span class="pagenum"><a name="Page_54" id="Page_54">[54]</a></span>

+under det den rusar uppåt. Denna hastighet är äfven större

+än hastigheten hos alla de punkter på jordytan, åt hvilka

+den genom sin rörelse från ekvatorn sträfvar. Luftmassan

+måste således så att säga fara om dessa ställen i deras

+roterande rörelse. Den måste sålunda, emedan rotationen

+försiggår åt öster afvika från sin riktning mot norr åt öster:

+den måste åstadkomma en sydvästvind. Detta för den

+öfre, varma luftströmmen. Den vid jordytan blåsande kalla

+luftströmmen åter, som, om jorden ej roterade, skulle vara

+en nordpassad, den blir på samma grunder en nordostpassad.</p>

+

+<p>Åtskilligt kunde ännu vara att tillägga med afseende

+på jordens rotation, men vi skola ej längre uppehålla oss

+därvid, utan i stället anföra några bevis för jordens årliga

+rörelse omkring solen.</p>

+

+<p>Om jorden rör sig och stjärnorna stå stilla, så måste

+jordens rörelse framkalla en skenbar rörelse hos stjärnorna,

+en s. k. <i>parallaktisk rörelse</i> eller <i>parallax</i>. Finnes ingen sådan

+parallax hos dem, då kan ej häller jorden röra sig: detta

+var det skäl mot jordens rörelse, som på skilda tider framdrogs

+mot Aristarkos, Kopernikus och Galilei &mdash; ett skäl,

+som hvar och en af dem bemötte med den förklaringen,

+att stjärnorna äro för långt aflägsna, för att någon sådan

+rörelse skulle kunna blifva märkbar. Otaliga voro de försök,

+som från tid till annan gjordes för upptäckandet af

+stjärnparallaxer. Först sedan den astronomiska mätningskonsten

+blifvit drifven till en utomordentlig höjd, lyckades

+det första gången år 1838 den tyske astronomen <i>Bessel</i> att

+upptäcka en årlig parallax hos en liten stjärna i Svanens

+stjärnbild, om hvilken man hade anledning att antaga att

+den var solsystemet jämförelsevis nära. Bessel följde denna

+stjärna under 14 månader med sin kikare och fann genom

+de noggrannaste mätningar, att den samma ej var fullt

+orörlig, utan under årets lopp syntes beskrifva en liten

+ellips &mdash; en spegelbild på himmelen af jordens bana omkring

+solen. Härmed var det starkaste beviset mot jordens

+rörelse vändt till förmån för den samma. Sedan Bessels

+tid hafva ett stort antal stjärnparallaxer blifvit upptäckta.

+Den största rörelsen tillkommer den mest lysande stjärnan

+på södra halfklotet, i stjärnbilden Centauren. Denna stjärna

+är sålunda den oss närmaste af alla fixstjärnor. Och dock

+är dess afstånd så stort att ljuset, som tillryggalägger<span class="pagenum"><a name="Page_55" id="Page_55">[55]</a></span>

+300,000 kilometer på sekunden, behöfver 3½ år för att

+hinna från denna stjärna till oss. Den lilla fläck af himmelen

+som stjärnan i sin parallaktiska rörelse årligen kringvandrar

+är i motsvarande grad liten: månens skifva är i

+genomskärning 2,000 gånger så stor.</p>

+

+<p>Genom dylika små parallaktiska rörelser hos fixstjärnorna

+har man äfven lyckats visa, att hela solsystemet rör

+sig uti rymden. Man har bestämt riktningen af denna

+rörelse. Vårt solsystem närmar sig i själfva värket oafbrutet

+till stjärnorna i stjärnbilden Herkules. Vi kunna tydliggöra

+den engelske astronomen <i>Herschels</i> upptäckt häraf

+genom ett exempel. Låt oss föreställa oss, att vi från

+hafvet närma oss en strand, på hvilken vi redan från långt

+håll kunna skönja en grupp af träd. Denna grupp synes

+måhända i början rätt tät. Men ju närmare vi komma

+stranden desto mera se vi träden glesna. Och denna omständighet

+skulle vara tillräcklig att öfvertyga oss, att vi

+värkligen komma stranden närmare och närmare, äfven om

+vi ej på annat sätt kunde afgöra, att vår båt rörde sig

+framåt. &mdash; Genom en dylik betraktelse upptäckte Herschel

+solsystemets rörelse. Granskar man fixstjärnornas lägen,

+sådana de från tid till tid blifvit uppmätta, så finner man

+att de ingalunda äro fixa utan hafva rörelser, om än små

+och långsamma. Det behöfves blott att undersöka dessa

+rörelser för att man skall finna, att det finnes en trakt af

+himmelen, där stjärnorna synas aflägsna sig från hvarandra,

+och där hvarje stjärngrupp synes glesna. Det är trakten

+vid stjärnbilden Herkules. På motsatta delen af himmelen

+finner man, hur de där befintliga stjärnorna från tid till

+annan tränga sig tillhopa.</p>

+

+<p>Innan stjärnparallaxerna ännu blifvit funna, hade en

+annan årlig rörelse hos stjärnorna blifvit upptäckt, som

+äfven den utgör ett bevis för jordens rörelse omkring solen.

+Denna rörelse, som upptäcktes af den engelske astronomen

+<i>Bradley</i> 1728, försiggår såsom den parallaktiska rörelsen i

+små ellipser, hvilka dock äro ojämförligt mycket större än

+de parallaktiska. Att denna rörelse ej är af parallaktisk

+natur framgår däraf, att den för det första iakttages hos

+<i>alla</i> stjärnor oberoende af deras större eller mindre glans

+och därmed sammanhängande afstånd från oss, för det andra,

+emedan rörelsen synes försiggå i samma led som jordens

+rörelse och ej i motsatt led, såsom fallet skulle blifva med

+en parallaktisk rörelse.</p>

+

+<p><span class="pagenum"><a name="Page_56" id="Page_56">[56]</a></span></p>

+

+<p>Den rörelse, om hvilken vi tala, beror därpå, att vårt

+öga icke är stillastående. Vore vårt öga stillastående, skulle

+vi se stjärnorna i deras rätta riktning. Men tillföljd däraf

+att ögat deltager i jordens rörelse och hastighet, se vi

+stjärnorna icke i deras rätta riktning, utan något framflyttade

+i samma riktning, i hvilken vi själfva röra oss.

+Denna framflyttning af en stjärna från dess rätta läge,

+hvilken dessutom är större ju större vårt ögas hastighet

+är, benämnes <i>aberration</i>. Vi skola strax söka förklara den

+med ett exempel, men anmärka först att denna <i>aberration</i>

+är orsaken till den omtalade rörelsen hos stjärnorna. Ty

+jorden rör sig nära i en cirkel omkring solen och i hvarje

+punkt af dess bana se vi stjärnan &mdash; som i värkligheten

+befinner sig exempelvis rakt ofvanför jordbanan &mdash; framflyttad

+i samma riktning, som jorden rör sig. Det måste

+således taga sig ut så, som om jorden under sin rörelse

+kring solen sköte stjärnan framför sig i en rund bana.</p>

+

+<p>Huru aberrationen uppkommer, kan man inse genom

+att betrakta följande likartade fall. Antag att någon från

+sidan afskjuter en kula rätt emot (vinkelrätt emot) en i

+full gång varande järnvägsvagn. Kulan genomtränger den

+första väggen och skulle, om vagnen vore stilla, träffa den

+andra väggen midt emot hålet i den första. Men under det

+att kulan genomlöper afståndet från den första väggen till

+den andra, har vagnen rört sig något framåt. Kulan träffar

+sålunda den andra väggen ett litet stycke bakåt. Om nu

+någon i vagnen tager sig för att undersöka hvarifrån skottet

+kom, så skall han troligen säga, att det blifvit afskjutet

+mot vagnen något snedt framifrån, i det han icke tager i

+betraktande hvad man skulle kunna kalla kulans aberration.

+Ty sammalunda förhåller det sig med ljusets aberration.

+Vårt öga förhåller sig såsom den framilande järnvägsvagnen,

+och ljuset förhåller sig som den afskjutna kulan, i det det

+ilar fram från stjärnan för att först genomtränga den främre

+delen af vårt öga och sedan träffa den bakre delen i en

+punkt, som ligger något bakom den, där strålen skulle

+träffat, om ögat varit stilla. Vi få sålunda en falsk föreställning

+om ljusstrålens riktning och om stjärnans läge,

+vi komma att se den framom dess värkliga läge åt det

+håll vi själfva röra oss med jorden.</p>

+

+

+

+

+

+

+

+

+<pre>

+

+

+

+

+

+End of the Project Gutenberg EBook of Jorden och solsystemet, by Karl Brohlin

+

+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDEN OCH SOLSYSTEMET ***

+

+***** This file should be named 53146-h.htm or 53146-h.zip *****

+This and all associated files of various formats will be found in:

+        http://www.gutenberg.org/5/3/1/4/53146/

+

+Produced by Tor Martin Kristiansen and the Online

+Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

+

+Updated editions will replace the previous one--the old editions will

+be renamed.

+

+Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright

+law means that no one owns a United States copyright in these works,

+so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United

+States without permission and without paying copyright

+royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part

+of this license, apply to copying and distributing Project

+Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm

+concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,

+and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive

+specific permission. If you do not charge anything for copies of this

+eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook

+for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,

+performances and research. They may be modified and printed and given

+away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks

+not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the

+trademark license, especially commercial redistribution.

+

+START: FULL LICENSE

+

+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

+

+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

+distribution of electronic works, by using or distributing this work

+(or any other work associated in any way with the phrase "Project

+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full

+Project Gutenberg-tm License available with this file or online at

+www.gutenberg.org/license.

+

+Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project

+Gutenberg-tm electronic works

+

+1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to

+and accept all the terms of this license and intellectual property

+(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all

+the terms of this agreement, you must cease using and return or

+destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your

+possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a

+Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound

+by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the

+person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph

+1.E.8.

+

+1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

+used on or associated in any way with an electronic work by people who

+agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few

+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works

+even without complying with the full terms of this agreement. See

+paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project

+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this

+agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm

+electronic works. See paragraph 1.E below.

+

+1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the

+Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection

+of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual

+works in the collection are in the public domain in the United

+States. If an individual work is unprotected by copyright law in the

+United States and you are located in the United States, we do not

+claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,

+displaying or creating derivative works based on the work as long as

+all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope

+that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting

+free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm

+works in compliance with the terms of this agreement for keeping the

+Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily

+comply with the terms of this agreement by keeping this work in the

+same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when

+you share it without charge with others.

+

+1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern

+what you can do with this work. Copyright laws in most countries are

+in a constant state of change. If you are outside the United States,

+check the laws of your country in addition to the terms of this

+agreement before downloading, copying, displaying, performing,

+distributing or creating derivative works based on this work or any

+other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no

+representations concerning the copyright status of any work in any

+country outside the United States.

+

+1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

+

+1.E.1. The following sentence, with active links to, or other

+immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear

+prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work

+on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the

+phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,

+performed, viewed, copied or distributed:

+

+  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and

+  most other parts of the world at no cost and with almost no

+  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it

+  under the terms of the Project Gutenberg License included with this

+  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the

+  United States, you'll have to check the laws of the country where you

+  are located before using this ebook.

+

+1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is

+derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not

+contain a notice indicating that it is posted with permission of the

+copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in

+the United States without paying any fees or charges. If you are

+redistributing or providing access to a work with the phrase "Project

+Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply

+either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or

+obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm

+trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

+

+1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

+with the permission of the copyright holder, your use and distribution

+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any

+additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms

+will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works

+posted with the permission of the copyright holder found at the

+beginning of this work.

+

+1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

+License terms from this work, or any files containing a part of this

+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

+

+1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

+electronic work, or any part of this electronic work, without

+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with

+active links or immediate access to the full terms of the Project

+Gutenberg-tm License.

+

+1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,

+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including

+any word processing or hypertext form. However, if you provide access

+to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format

+other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official

+version posted on the official Project Gutenberg-tm web site

+(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense

+to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means

+of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain

+Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the

+full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

+

+1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works

+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

+

+1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works

+provided that

+

+* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from

+  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method

+  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed

+  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has

+  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project

+  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid

+  within 60 days following each date on which you prepare (or are

+  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty

+  payments should be clearly marked as such and sent to the Project

+  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in

+  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg

+  Literary Archive Foundation."

+

+* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies

+  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he

+  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm

+  License. You must require such a user to return or destroy all

+  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue

+  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm

+  works.

+

+* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of

+  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the

+  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of

+  receipt of the work.

+

+* You comply with all other terms of this agreement for free

+  distribution of Project Gutenberg-tm works.

+

+1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project

+Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than

+are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing

+from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The

+Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm

+trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

+

+1.F.

+

+1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread

+works not protected by U.S. copyright law in creating the Project

+Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm

+electronic works, and the medium on which they may be stored, may

+contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate

+or corrupt data, transcription errors, a copyright or other

+intellectual property infringement, a defective or damaged disk or

+other medium, a computer virus, or computer codes that damage or

+cannot be read by your equipment.

+

+1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right

+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project

+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project

+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project

+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all

+liability to you for damages, costs and expenses, including legal

+fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT

+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE

+PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE

+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE

+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR

+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH

+DAMAGE.

+

+1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can

+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a

+written explanation to the person you received the work from. If you

+received the work on a physical medium, you must return the medium

+with your written explanation. The person or entity that provided you

+with the defective work may elect to provide a replacement copy in

+lieu of a refund. If you received the work electronically, the person

+or entity providing it to you may choose to give you a second

+opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If

+the second copy is also defective, you may demand a refund in writing

+without further opportunities to fix the problem.

+

+1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth

+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO

+OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT

+LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

+

+1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

+warranties or the exclusion or limitation of certain types of

+damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement

+violates the law of the state applicable to this agreement, the

+agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or

+limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or

+unenforceability of any provision of this agreement shall not void the

+remaining provisions.

+

+1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the

+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone

+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in

+accordance with this agreement, and any volunteers associated with the

+production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm

+electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,

+including legal fees, that arise directly or indirectly from any of

+the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this

+or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or

+additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any

+Defect you cause.

+

+Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

+

+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

+electronic works in formats readable by the widest variety of

+computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It

+exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations

+from people in all walks of life.

+

+Volunteers and financial support to provide volunteers with the

+assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's

+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will

+remain freely available for generations to come. In 2001, the Project

+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure

+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future

+generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see

+Sections 3 and 4 and the Foundation information page at

+www.gutenberg.org

+

+

+

+Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

+

+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the

+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal

+Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification

+number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by

+U.S. federal laws and your state's laws.

+

+The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the

+mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its

+volunteers and employees are scattered throughout numerous

+locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt

+Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to

+date contact information can be found at the Foundation's web site and

+official page at www.gutenberg.org/contact

+

+For additional contact information:

+

+    Dr. Gregory B. Newby

+    Chief Executive and Director

+    gbnewby@pglaf.org

+

+Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

+Literary Archive Foundation

+

+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

+spread public support and donations to carry out its mission of

+increasing the number of public domain and licensed works that can be

+freely distributed in machine readable form accessible by the widest

+array of equipment including outdated equipment. Many small donations

+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt

+status with the IRS.

+

+The Foundation is committed to complying with the laws regulating

+charities and charitable donations in all 50 states of the United

+States. Compliance requirements are not uniform and it takes a

+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up

+with these requirements. We do not solicit donations in locations

+where we have not received written confirmation of compliance. To SEND

+DONATIONS or determine the status of compliance for any particular

+state visit www.gutenberg.org/donate

+

+While we cannot and do not solicit contributions from states where we

+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition

+against accepting unsolicited donations from donors in such states who

+approach us with offers to donate.

+

+International donations are gratefully accepted, but we cannot make

+any statements concerning tax treatment of donations received from

+outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

+

+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation

+methods and addresses. Donations are accepted in a number of other

+ways including checks, online payments and credit card donations. To

+donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

+

+Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

+

+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project

+Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be

+freely shared with anyone. For forty years, he produced and

+distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of

+volunteer support.

+

+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

+editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in

+the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not

+necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper

+edition.

+

+Most people start at our Web site which has the main PG search

+facility: www.gutenberg.org

+

+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary

+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to

+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

+

+

+

+</pre>

+

+</body>

+</html>

diff --git a/53146-h/images/bonnier.png b/53146-h/images/bonnier.png
new file mode 100644
index 0000000..ab851cc
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/bonnier.png
diff --git a/53146-h/images/cover.jpg b/53146-h/images/cover.jpg
new file mode 100644
index 0000000..f54c2b2
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/cover.jpg
diff --git a/53146-h/images/fig1.png b/53146-h/images/fig1.png
new file mode 100644
index 0000000..461aa4b
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig1.png
diff --git a/53146-h/images/fig10.png b/53146-h/images/fig10.png
new file mode 100644
index 0000000..0e9e8fa
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig10.png
diff --git a/53146-h/images/fig2.png b/53146-h/images/fig2.png
new file mode 100644
index 0000000..0683606
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig2.png
diff --git a/53146-h/images/fig3.png b/53146-h/images/fig3.png
new file mode 100644
index 0000000..4c4b88d
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig3.png
diff --git a/53146-h/images/fig4.png b/53146-h/images/fig4.png
new file mode 100644
index 0000000..57d32ac
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig4.png
diff --git a/53146-h/images/fig5.png b/53146-h/images/fig5.png
new file mode 100644
index 0000000..64243b3
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig5.png
diff --git a/53146-h/images/fig6.png b/53146-h/images/fig6.png
new file mode 100644
index 0000000..ac375f9
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig6.png
diff --git a/53146-h/images/fig7.png b/53146-h/images/fig7.png
new file mode 100644
index 0000000..f044cfe
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig7.png
diff --git a/53146-h/images/fig8.png b/53146-h/images/fig8.png
new file mode 100644
index 0000000..acc8236
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig8.png
diff --git a/53146-h/images/fig9.png b/53146-h/images/fig9.png
new file mode 100644
index 0000000..cd10a64
--- /dev/null
+++ b/53146-h/images/fig9.png