diff options
Diffstat (limited to 'old/52884-8.txt')
| -rw-r--r-- | old/52884-8.txt | 2580 |
1 files changed, 0 insertions, 2580 deletions
diff --git a/old/52884-8.txt b/old/52884-8.txt deleted file mode 100644 index 9723eed..0000000 --- a/old/52884-8.txt +++ /dev/null @@ -1,2580 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Mjölnarflickan vid Lützen, by J. O. Åberg - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - - -Title: Mjölnarflickan vid Lützen - Ett tvåhundrafemtioårigt minne - -Author: J. O. Åberg - -Release Date: August 23, 2016 [EBook #52884] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MJÖLNARFLICKAN VID LÜTZEN *** - - - - -Produced by Tapio Riikonen - - - - - - -MJÖLNARFLICKAN VID LÜTZEN - -Ett tvåhundrafemtioårigt minne - - -Upptecknadt af - -J. O. ÅBERG. - - - - -Stockholm, -F. & G. Beijers förlag, -1892. - - - - -I. - - -Tidigt en morgon i slutet af oktober månad år 1632 tittade mjölnaren -Heinrich Mayer ut genom en af gluggarne på sin på en af kullarne vid -Lützen belägna qvarn, gnuggade sig åtskilliga gånger i ögonen och -mumlade derefter, sedan han gäspat ett par gånger, som om han ville att -munnen skulle gå ur led: - -"Ingen förtjenst! Hur ska' jag bära mig åt? Det är de förbannade -papisternas skull. Skolmästaren sa' i går, att det går ett rykte att de -komma hit igen. Hur var det inte i fjol, när Tilly kom till den här -trakten! Ingen förtjenst, ingen förtjenst! Håller det här på länge, så -få både Annchen och jag svälta ihjäl. Öl-Göran, puh... puh", utbrast -han högre och spottade ut genom gluggen, "hur kom jag att tänka på -honom? Oh, nu har jag det. Joseph, pojken min, var ju olyckligtvis med -i slaget vid Breitenfeld, men det måste jag till hans heder säga, att -inte var han med när Öl-Göran, den Gud fördöme, så fegt öfvergaf sin -här och rymde fältet. Pojken stupade som en tapper karl. Hå, hå ja mej; -Fastän jag förlorat honom, så är det ändock en tröst att..." - -"Halloh, gamle björn", ljöd i detsamma en stark och skroflig karlröst -nedifrån, "hvad står du och pratar för slag för dig sjelf? Har du -blifvit... ja ja, det gör detsamma! Hvad är det du pratar?" - -Den gamle mjölnaren, som på ett långt ifrån behagligt sätt väcktes ur -sina tankar af dessa ord, strök luggen ur pannan och såg nedåt med en -halft förvånad halft förtretad blick. Sedan han länge med blickarne -sökt efter interlokutören och ändtligen funnit honom, ropade han, under -det hans läppar drogo sig till ett bredt och godmodigt grin: - -"Jag hörde nog, att det var du, Mathias." - -En kort och tjock karlfigur syntes med detsamma komma fram från en -invid qvarnen belägen brädhög. Pustande under sin ofantliga fetma -vaggade han fram ända till dess han kom rakt under gluggen, satte -derefter en knölig påk bakom sig och lutade sig, stödd på denne, så -mycket bakut som han kunde utan att förlora jemnvigten, hvarefter han -sade med sin skrufliga röst: - -"Det står inte rätt till, vän Heinrich." - -"Hvad är det som inte står rätt till", sporde mjölnaren och tog sig -eftertänksamt om hakan. - -"Äh, begriper du inte hvad jag menar, hva' sa'?" - -"Nej, fördöme mig Gud om jag det begriper", svarade Heinrich Mayer -buttert. "Det är mycket, som inte står rätt till nu för tiden. Så till -exempel ha papisterne..." - - -"Hvad hin bryr jag mig om papisterne", afbröt Mathias Gründler häftigt. -"Den svenske kungen må gerna ta's med dem bäst det honom gitter. Nej, -det är någonting annat, som inte står rätt till." - -Med dessa ord återtog den hederlige Mathias, hvilkens pussiga ansigte -blef mörkare allt eftersom han sjelf rätade upp sig, sin naturliga -ställning och stötte knölpåken så våldsamt i marken, att stenar och -grus yrde omkring honom. Sedan han på detta sätt ett par gånger gifvit -luft åt sin vrede, sade han: - -"Jag ger fan papisterne. Nu är det fråga om Annchen, flickan din." - -Heinrich Mayer ordentligt hajade till, då han förnam dessa ord. Sedan -han väl hemtat sig från både sin förvåning och förskräckelse sporde -han: - -"Är flickan sjuk då? Nog var hon frisk för en stund sedan, när jag gick -hemifrån." - -"På den frågan kan jag svara både _ja_ och _nej_"; inföll Mathias -Gründler och stötte ånyo med knölpåken i marken. - -Han hade knappt hunnit få sista ordet öfver läpparne, då Heinrich Mayer -försvann från gluggen. Några ögonblick derefter hördes likväl hans -klumpiga steg i qvarntrappan och inom några minuter stod den reslige -mjölnaren, till kroppen en fullkomlig motsats till Mathias Gründler, -nere på marken. - -"Hva' fan pratar du för smörja!" skrek Heinrich och borrade sina hvassa -ögon in i Mathias'. "Är du galen, eller..." - -"Nej, det är Annchen som är galen", inföll Mathias lugnt, under det han -ånyo satte påken bakom ryggen och stödde sig på den. - -"Annchen galen", skrek Heinrich Mayer, "vet du hvad du säger, karl?" - -"Ja visst, flickan är ju kärleksgalen, vet jag." - -"A--h", frampustade Heinrich Mayer långdraget och betydligt lättare om -hjertat. "A--h!" - -"Men", fortfor Mathias Gründler, och hans blickar mörknade ännu mera, -"inte i pojken min. Vårt aftal angående giftermål mellan våra barn går -nog i putten." - -Nu var det Heinrich Mayers tur att stämma ned den höga tonen. - -"Du är bestämdt galen", sade han. - -"Ja", svarade Mathias Gründler med en så djupt sorgsen ton, att -Heinrich tyckte att det var synd om honom, "jag önskar att jag vore -det, så att jag sluppe se all den nesa, som den förbannade papisten -drar öfver oss, hederlige karlar, och öfver detta samhälle." - -Heinrich Mayer spärrade upp sina ögon så mycket han förmådde. - -"Hvad menar du för en papist?" sporde han förvånad. - -"Jaså, har du glömt det!" - -Mayer sökte både länge och väl i sitt minne, men hur mycket han än -ansträngde detsamma kunde han dock ej leta ut hvad kamraten funderade -på. Slutligen sade den gamle mjölnaren: - -"Om du rätt så hotade att slå ihjäl mig, skulle jag inte kunna gissa -mig till hvad du menar för en papist." - -"Ah, nu är du kortsynt, Heinrich", svarade Mathias Gründler otåligt. -"Har du glömt Joseph von Bierich?" - -Heinrich Mayer hoppade till; under det han skrek så högt han förmådde: -"Ah, nu förstår jag! Du menar den der österrikaren, som vi hittade så -svårt sårad två dagar efter slaget vid Breitenfeld, der den satans -Tilly måste rymma fältet, och der pojken min fick sin bane?" - -Mathias Gründler nickade till en början utan att svara. Slutligen sade -han, under det hans stämma blef mera hotande och mörk: "Så är det, vän -Heinrich. Vi ha födt upp en orm i vår egen barm. Hvarför läto vi honom -inte ligga der han låg?" - -"Du vet väl att det var Annchens skull", inföll den gamle mjölnaren -dystert. "Hon bad ju så bevekande och när gamle Wolfs hustru Margit -också förenade sina böner med hennes, kunde vi inte motstå längre. Det -var ju alldeles omöjligt att förutse, att von Bierichs blessyrer skulle -vara så svårläkta, att han inte förr än nu kunde resa sig upp. Mer än -ett helt år har gubben Wolf varit tvungen att herbergera honom och det -har han nog gerna underkastat sig, eftersom officeren är rik, efter -hvad jag hört sägas. Jag tror inte, att hvarken Wolf eller hans hustru -vilja bli af med papisten ännu på en lång tid. Men", fortfor den gamle -mjölnaren, under det han begrundande lät hufvudet sjunka ned mot -bröstet, "jag kan inte begripa hur Annchen kunnat sammanträffa med -papisten så ofta. Hon är sällan ute och gamle Wolf bor ju i Lützens -ytterkant, så att..." - -Ett försmädligt leende krusade Mathias Gründlers läppar när han -svarade: - -"Du är då bra kortsynt. Tror du inte att Annchen kunnat träffa honom -annat än om dagarne?" - -Heinrich Mayer hoppade ånyo till, och hans grofva väderbitna anlete -öfverdrogs af en glödande rodnad, då han med kraftig stämma utslungade -dessa ord: - -"Skäms du inte, gamle inpiskade räf, att komma fram med dylika -förnärmande påståenden! Jag vet nog hvad du syftar på. Du menar, att -min dotter haft nattliga möten med vår religionsfiende. Nej, denna -skymf är för stark", skrek den gamle mjölnaren hotfullt och gick -Mathias Gründler rakt på lifvet, "aldrig trodde jag att du skulle kunna -vara så lågsinnad." - -"Se så", medlade gubben Gründler, som inom sig sjelf ångrade att han -väckt så starka och obehagliga sinnesrörelser hos den gamle hederlige -och af alla allmänt omtyckte Heinrich Mayer, "det är kanske icke så -farligt som folk pratar." - -"Jaså, folk pratar också", mumlade Heinrich Mayer och vacklade några -steg baklänges. "Och det skulle inte vara farligt, det", fortfor han -med höjd stämma. "Oh, du känner inte till, hvilken olycka det -djefvulska pratet kan åstadkomma!" - -"Sansa dig", bad Mathias Gründler och fattade gamle Mayers händer. "Om -du vill, så ska' vi först undersöka saken innan vi döma." - -Dessa ord uttalade Mathias Gründler med så mycken värme, att den gamle -mjölnaren genast fann sig lugnare. - -"Ja, det ska' vi", svarade han också genast. "Man bör inte döma förr, -än man har bevis. Jag var nyss för häftig." - - - - -II. - - -I södra utkanten af staden Lützen voro pistolsmeden Wolfs hydda och -verkstad belägne. Vid det tillfälle vi inträda i verkstaden, var gubben -Wolf ifrigt sysselsatt med att reparera en dyrbar pistol, som han kort -förut erhållit till lagning. Gubben betraktade noga det vackra och -dyrbara vapnet, i hvars kolf voro inbrända dessa bokstäfver: J. v. B. - -"Jaha", muttrade den gamle pistolsmeden för sig sjelf, "det här vapnet -är mycket vackert och antagligen förfärdigadt af en wiensk pistolsmed, -men nog tror jag att jag skulle kunna göra ett bättre sådant. Kolfven -är något för klumpig och..." - -"Men, det skjuter bra, ska' ni tro, fader Wolf", afbröt i detsamma en -manlig stämma och en högrest mansfigur, som bar venstra armen i band, -förmörkade dörröppningen. "Jag tror nog att ni skulle kunna göra en -lika bra pistol", fortfor den nykomne leende, "men se _bättre_, det tror -jag visst inte. Eller kanske att ni anser er kunna öfverträffa gamle -Moritz i Prag?" - -"Har han gjort vapnet?" sporde Wolf en smula förlägen. "Jag trodde att -den var från Wien." - -"Nej, Prags förnämste pistolsmed har förfärdigat vapnet på min begäran. -Se här står hans märke." - -"Besynnerligt att jag förut inte sett det", utbrast Wolf. "Jag har ju -arbetat hos Moritz i åtta år och vet nog hvad han duger till. Han är -den skickligaste pistolsmed i Österrike." - -"Ja, i Sachsen också", tänkte nykomlingen infalla, men hejdade sig vid -en blick på Wolfs snopna ansigte. I stället gick han fram till den -gamle pistolsmeden, klappade honom vänligt på axeln och sade med en -ton, som han gjorde så mjuk och inställsam som möjligt: "Har ni träffat -jungfru Annchen nyligen, fader Wolf?" - -Vid denna fråga upplyfte pistolsmeden hufvudet, såg några ögonblick -forskande på nykomlingen och sporde derefter: - -"Jag förstår inte det förhållande, som råder mellan henne och er, -löjtnant von Bierich." - -Den unge bleke mannen rodnade starkt och kunde ej svara på en ganska -lång stund. Härunder lade Wolf pistolen ifrån sig, satte båda händerna -i sidorna och fortfor under det han skarpt fixerade löjtnanten: - -"Jag ska' rent ut säga er, att den der förbindelsen inte passar sig." - -Under det Joseph von Bierich befann sig i detta brydsamma tillstånd, -hade han mekaniskt fattat en lös pistolpipa, den han häftigt vände -mellan fingrarne. Då Wolfs senaste ord träffade hans öron, släppte han -pipan. Den föll hårdt mot stenläggningen vid dörren och sprang sönder. - -"Jo, nu har ni gjort, vackert åt mig", utbrast gamle Wolf, under det en -mörk sky af harm drog öfver hans anlete. "Den der pistolen ska' vara -färdig om ett par dagar, och..." - -"Hjelpes väl med detta", afbröt von Bierich raskt och drog upp ett par -guldmynt, dem han lade på verkstadsbordet. "För en så skicklig -pistolsmed som ni är, mäster Wolf, ni har ju berättigadt anseende för -att vara den skickligaste i Sachsen, blir det väl ingen svårighet att -förfärdiga en annan pipa, så att ni må kunna ha vapnet i ordning på -bestämd tid." - -Detta vädjande till hans skicklighet jemte åsynen af guldet gjorde att -mäster Wolf med ens blef mildare till sinnes. - -"Åh, jag tänkte inte så illa som orden föllo sig", utbrast han derför -och stoppade försigtigt ned guldmynten i sin djupa förskinnsficka. "Ser -ni, löjtnant von Bierich, jag är en fattig man, såsom ni väl torde ha -sett under det år ni varit i mitt hus och derför måste jag noga se på -förtjensten. Väl är Margit en duktig qvinna och jag värderar henne -också mycket derför... men... men..." stammade han och strök med ena -handen öfver läpparne, liksom för att hindra den framträdande -förlägenheten... "ja, ja, ni förstår nog, löjtnant, att det är -qvinnornas sed att liksom vara om sig och..." - - -"Ja, jag begriper nog hvad ni menar, fader Wolf", afbröt löjtnanten -skrattande. "Men, säg mig, hvad ni menade med att förbindelsen mellan -mig och jungfru Annchen, den vackra mjölnardottren, inte passar sig?" - -Mäster Wolfs förlägenhet ökades för hvarje minut, och Joseph von -Bierich måste derför ännu en gång upprepa sin fråga. - -"Vill ni nödvändigt veta det?" sporde mäster Wolf och såg forskande och -på samma gång sorgset på löjtnanten. - -"Ja!" - -"Men om jag sårar och förtörnar eder?" - -"Har ingen fara, jag känner mig stark nog att nu kunna möta hvilken -motgång som helst, utom en enda." - -"Och hvad skulle det vara för en motgång, som ni ej kan bära?" sporde -mäster Wolf nyfiken. - -"Låt mig behålla den hemligheten för mig sjelf så länge", bad von -Bierich. "Fram nu med edra motskäl." - -Sedan gamle Wolf en stund hostat och harklat frampustade han slutligen -dessa ord: - -"Derför att eder ställning är så olika här i lifvet, ska' jag för det -första säga er." - -Joseph von Bierich tog förbluffad ett par steg tillbaka, under det -handen öfverfor det manligt vackra ansigtet. - -"Hvad pratar ni nu för galimatias, fader Wolf", utbrast han derpå. "Väl -är jag adelsman och rik, men har alltid trott och tror ännu, att deri -ej ligger något ondt. Dessutom förmodar jag, att kärleken skall veta -att häfva dessa dumma ojemnheter. Tror inte ni också detsamma, mäster -Wolf?" - -"Er emellan kanhända", svarade den gamle pistolsmeden och aftorkade med -afviga handen den svettiga pannan, "men det finnes andra, som också -vilja ha sitt ord med i det laget, ska' jag säga." - -"Jag känner bara en, och det är Annchens fader, gamle Heinrich Mayer." - -"Men jag känner två till, jag", inföll mäster Wolf och betraktade -Joseph von Bierich icke utan en djup farhåga. - -"Hvilka skulle det vara?" sporde löjtnanten och ryckte obehagligt till. - -"Mathias Gründler och hans son Franz." - -"Hvad ha de för anspråk?" utbrast löjtnant von Bierich häftigt och såg -på mäster Wolf med genomborrande blickar. "Ar det gubben eller sonen, -som ska' äkta Annchen?" - -"Sonen förstås", svarade mäster Wolf och kunde ej underlåta att le åt -Joseph von Bierichs ifver. - -"Men, Annchen älskar mig!" - -"Det lär inte Heinrich Mayer bry sig det ringaste om", inföll gamle -Wolf allvarligt. "Han och Mathias Gründler ha för länge sedan, ja så -fort Annchen var född, kommit öfverens om, att Franz och Annchen ska' -bli ett äkta par, och det lär nu inte kunna ändras", slutade mäster -Wolf med en ton, som lät mer än vanligt sorgsen. "Hvad de båda gubbarne -en gång sagt, det stå de vid, så mycket vet jag." - -Löjtnant von Bierich hade under mäster Wolfs tal gått ifrigt fram och -tillbaka i verkstaden. En ganska lång stund var det tyst der inne. -Endast ljudet af löjtnantens steg och mäster Wolfs taktmessiga -hammarslag kunde förnimmas. - -Under den ifriga gången blef Joseph von Bierich allt mera lugn. -Slutligen stannade han framför mäster Wolf och sporde: - -"Är detta allt ni har emot mig?" - -"Nej", svarade den gamle pistolsmeden med så lågmäld stämma, att det -fordrades löjtnantens fina hörsel för att kunna höra den. - -Joseph von Bierich tog ett par steg tillbaka, under det han med -sväfvande röst gjorde denna fråga: - -"Hvad annat kan det då vara? Jag är riktigt nyfiken att få höra det." - -Mäster Wolf stod som på nålar. Han lade genast arbetet ifrån sig, ref -sig en stund betänksamt i håret och yttrade derefter: - -"Derför att ni är... är... papist." - -Löjtnanten gaf till ett gapskratt, och detta förbryllade till den grad -mäster Wolf, att han burdus släppte icke allenast hammaren utan äfven -den pistoldel han var sysselsatt med att bearbeta. - -"Ni skrattar"; sade han harmfullt, "men jag tycker att det inte är -någonting att skratta åt." - -"Jo visst är det så, hederlige fader Wolf", sade Joseph von Bierich, -sedan han väl skrattat ut, "allra helst som jag inte längre är -- -papist." - -Nu var det mäster Wolfs tur att göra stora ögon. - -"Inte... pa... pa... pist", stammade han och tog sig om pannan, liksom -ville han reda de tankar, som i dessa ögonblick stormade in på honom. - -"Nej, fader Wolf", svarade löjtnanten, "under det Annchen skötte mig -har hon bragt mig till den öfvertygelsen, att Luthers religion är mera -förnuftig än den jag förut stridt för. Kärleken till Annchen har också -gjort att jag..." - -"Nå, det är en annan sak", utropade mäster Wolf glad, redan innan -löjtnanten han tala till punkt. "Då tror jag inte att Heinrich Mayer -ska' neka er sin dotter... om... om... han bara törs för Mathias -Gründler och dennes son", slutade den gamle pistolsmeden eftertänksamt. - -"Törs! Hvarför törs han inte?" - -"De ä' så hämndgirige, båda två." - -"Låt det bli _min_ ensak, fader Wolf", inföll Joseph von Bierich. "Jag -har förut tämjt dylika hämndgiriga naturer, men ett vill jag bedja om, -och det är att ni inte talar om det för någon, eho det vara må att jag -är lutherskt sinnad. Jag vet nog ändå hur jag ska' handla, så att allt -får ett godt slut." - -"Topp", svarade mäster Wolf och besvarade Joseph von Bierichs -kraftfulla handslag, "ja ska' tiga som muren." - - - - -III. - - -Joseph von Bierich hade nyligen inträdt i tjänstgöring vid Tillys här, -när denne ryktbare fältherre besegrade danske konungen Kristian den -fjerde vid Lutter am Barenberge, en liten by i braunschweizska -hertigdömet. Detta fältslag utkämpades år 1626 och dermed var den -öfvermodige Kristians deltagande i trettioåriga kriget för alltid -slutadt. - -Härefter följde von Bierich "den gamle korporalen", som Gustaf II -Adolph i sin rättmätiga harm öfver den gräsliga ödeläggelse, som Tilly -lät öfvergå Magdeburg, kallade denne papistiske general. Hän ogillade -också på det högsta alla de skändligheter, som de kejserlige soldaterne -öfvade hvart de tågade fram, och sökte för den skull att efter bästa -förmåga lindra nöden och afstyra sina underlydandes grymma ofog. - -Men som detta måste ske i hemlighet, han skulle annars ha blifvit -hållen för en förrädare, kunde Joseph von Bierich naturligtvis icke -uppträda med all den kraft han önskade. Hans af naturen goda hjerta led -derför dag ifrån dag öfver att han nödgades bevittna de mest upprörande -scener. - -Född på det stora adliga godset Bierich, ungefär en mil söder om Prag, -hvilket gods egdes af hans fader, en gammal före detta rådsherre och -sträng katolik, var han sina föräldrars enda barn och i följd deraf -ständigt föremål för deras ömmaste omsorger. De husitiska lärorna, som -vid tiden för den unge Josephs barndom ånyo började taga fart i Böhmen, -motsades så mycket som möjligt af den stränge och katolskt renlärige -Arnold von Bierich, som genast vid sonens födelse lät inskrifva honom -såsom officer vid ett i Wien förlagdt infanteriregemente. - -Gossens milda, nästan qvinliga sinnelag, ett arf efter den kort före -hans afresa till hufvudstaden aflidna modern, gjorde dock, att han -småningom började eftersinna huruvida icke husiternas läror ändock, -hade någon sanning i sig. Detta eftersinnande måste dock ske i största -hemlighet, så att hvarken fadren eller kamraterne finge vetskap derom, -ty i hvilketdera fallet som helst vore han olycklig. Icke nog med att -fängelset och pinbänken väntade honom; när de religiösa lidelserna på -ömse sidor hade nått sin höjdpunkt, vore äfven hans framtida bana -förstörd. Den stränge fadren skulle också utan tvifvel göra honom -arflös. - -Under det dessa slitningar marterade Joseph von Bierichs själ kom -underrättelsen om Gustaf II Adolphs landstigning på tysk jord till de -förtryckte protestanternes hjelp. Denna tidning väckte i Wien ett -oerhördt hånlöje, och "snömajestätet", som snart skulle smälta i -Söderns brännande solstrålar, var bittida och sent utsatt för de mest -ilskna och på samma gång spefulla yttranden. - -Joseph von Bierich deltog dock aldrig i dessa skamliga och hånfulla -utlåtelser, dertill egde han allt för mycken takt, men han vågade ej -heller fälla ett enda ord till de förhånades försvar. - -Under tiden började Gustaf Adolph den lysande segerbana, som efter -endast två år skulle sluta med hans hjeltedöd vid Lützen, men som -oaktadt sin korthet ändock gifvit "snömajestätet" ett namn såsom en af -mensklighetens störste välgörare, i det att han genom sitt energiska -uppträdande tillförsäkrade sina af katolskt våld lidande protestantiske -bröder den frihet i sin religionsutöfning, som de så länge under -Mansfeld med flere kämpat för. - -Underrättelserna om de föraktade svenskarnes oupphörliga segrar väckte -till en början knappast någon uppmärksamhet i Wien, der det hötte, att -när blott Tilly hunne samla sin kringspridda här, skulle de objudne -gästerne snart åter kastas tillbaka öfver Östersjön. - -Magdeburgs omenskliga uppbrännande och plundrande väckte naturligtvis -oerhördt jubel hos massan af folket i Österrike och dess hufvudstad. De -mera sansade, bland hvilka Joseph von Bierich också befann sig, skakade -dock på hufvudet och menade på, att detta grymma handlingssätt alls -icke kunde vara Gudi behagligt, och väntade för den skull en olycka. -Tilly sjelf blef efter Magdeburgs fall mera dyster och sluten. Den lit -han alltid tillförne haft till sig sjelf försvann som genom ett -trollslag. Han blef vankelmodig i sina beslut och tycktes gång på gång -undandraga sig ett möte med den konungslige motståndare, om hvilken han -förut endast talat med öfvermod. Förgäfves sökte han att bekämpa de -inre förebråelser, som isynnerhet i ensamma stunder anklagade honom för -Magdeburgs förstöring. Härar och folk kunde han besegra, men sitt eget -hjertas gnagande tillvitelser förmådde han icke bringa till tystnad. - -Följden af denna hans obeslutsamhet visade sig snart, då han anföll -svenska lägret vid Werben, en liten stad, belägen i Mark-Brandenburg. -"Den gamle korporalen" försökte här att taga lägret genom förräderi, -men blef sjelf, sedan Gustaf Adolph lyckats få vetskap om förräderiet, -så kraftigt tillbakakastad, att han kort derefter såg sig tvungen att -lemna landet, allrahelst som lifsmedel började fattas honom och hans -folk. - -Genom den kort derpå utkämpade drabbningen vid Breitenfeld blef Tilly i -grund slagen. Nära var det också, att han blifvit tillfångatagen. Han -räddades dock och skyndade som en flykting till Halle, der han af en -barberare förbands. Men sorgen öfver det lidna nederlaget gjorde att -han grät, naturligtvis på samma gång också af harm och förödmjukelse -öfver den motgång, som så oförmodadt drabbat honom. - -Af det föregående veta vi, att det var i slaget vid Leipzig eller -Breitenfeld, såsom det också kallas efter den plats, der det egentligen -stod, som Joseph von Bierich blef svårt sårad. Han hade varit med i de -ofantliga fyrkanter, som Tilly skickade ned mot Gustaf Horns flygel och -här hade han råkat in i det värsta handgemänget. Flere gånger sårad var -han lika många gånger fångad af svenskarne, men lyckades ändock att -komma fri. Nära nog dignande af trötthet och blodförlust tillsade honom -Tilly sjelf att söka hvilan, och von Bierich ämnade just följa den -gamle fältherrens råd, när vägen plötsligt stängdes af en mängd finnar, -som under den tappre Stålhandskes befäl anföllo med rasande häftighet. - -Den trupp, i hvilken Joseph von Bierich befann sig, sprängdes snart. -Sjelf blef han liggande medvetslös på det blodiga slagfältet. - -Hur länge han legat der i denna ställning visste han icke, men då han -vaknade såg han tre män och en ung flicka stå lutade öfver sig. Då han -gjorde ett svagt försök att resa sig upp, höjde den ene af männen -(Mathias Gründler) en lång pik för att genomborra honom med. Den unga -flickan sprang dock genast emellan och Joseph von Bierichs lif var -räddadt åtminstone för ögonblicket. - -Hemförd till pistolsmeden Wolfs bostad sväfvade han under flere månader -mellan lif eller död, ty de sår han erhållit voro af lifsfarlig -beskaffenhet nästan allesammans. - -Annchens milda och rent qvinliga sinnelag kunde icke lida att en -medmenniska, låt vara en katolik, våndades så i hennes omedelbara -närhet utan att försöka att lindra hans plågor. Till en början gick hon -till gamle Wolf blott och bart af ren nyfikenhet, men slutligen tilltog -intresset för den sårade mer och mer för hvarje dag. Hon uppmuntrades -också genom läkarens utsago, att hennes omvårdnad skulle i hög grad -hjelpa till att förbättra den sjukes tillstånd. - -Fadrens ogillande af dessa täta besök gjorde visserligen Annchen till -en början orolig och nedstämd, men slutligen blef hennes sinne lugnare -äfven i detta fall och tanken på att hon endast och allenast gjorde sin -pligt verkade ännu mera uppfriskande på henne. Olyckan plägar draga -själarne till hvarandra, säger man. Så ock här. Då Joseph von Bierich -ändteligen blef så pass återstäld, att han kunde öfvertänka, hvad som -händt, hängaf han sig, utan att tänka på, att han befann sig hos sin -motståndare, åt en i början häftig förtviflan. Tilly var ju slagen och -hela den ligistiska hären stadd i upplösning. Hvad skulle slutet derpå -blifva? Förgäfves grubblade Joseph von Bierich derpå; ju mera han -grubblade, desto mera förvärrades hans tillstånd. Han föll ånyo i en -tung dvala, som räckte ett par dagar. - -När han ändteligen vaknade upp igen, förbjöd honom läkaren strängeligen -att vidare tänka på det förflutna. Nu skulle han endast se framtiden -ljusare an, om han ville bli återstäld till helsan igen. - -Under dessa långa och tråkiga timmar vid sjukbädden hade Joseph von -Bierich och Annchen tillräcklig tid att tala om hvarjehanda. De talade -dock mest i religion. Den förstnämnde var dock i början icke så litet -skygg och gaf nästan alltid undvikande svar på Annchens frågor. Dessa -gjorde dock så mycket att han, i början mot sin vilja, kom att mer och -mer tänka på hvad den unga flickan så ifrigt framhöll. De idéer han -också besjälats af under sin vistelse i Österrikes hufvudstad funno -också nu mera näring hos honom och länge dröjde det icke, förrän han -öppet bekände för Annchen, att han på allvar började hylla de lutherska -lärosatserne. - -Men han afgaf samtidigt också en annan bekännelse, och det var att han -älskade den unga mjölnarflickan. Annchen blef häraf så förskräckt, att -hon som en jagad hund sprang till sitt hem, der hon nu hade sin första -sömnlösa natt. - -Han, den rike officeren, älskade henne, den fattiga och obemärkta -mjölnardottren! Var detta väl en sanning eller endast ett bittert hån? -Vid tanken på detta sistnämnda begynte den stackars flickan att gråta -konvulsiviskt, ty äfven hon hade fattat kärlek till den sårade. Detta -visste hon icke förut, men i detta ögonblick stod denna känsla klar för -henne. - -Hvad skulle fadren, Mathias Gründler och dennes son, med hvilken -Annchen ju var trolofvad redan i vaggan, säga härom? Det svindlade för -hennes ögon och ingen blund kom den natten i dem. Tankarne tumlade om i -hennes lilla täcka hufvud alldeles som hafvets fräsande vågor under -stormen. - -Mot morgonen blef hon dock lugnare, och då hon med bevingade steg vid -soluppgången ånyo ilade fram på en af de smala gångstigar, som öfver -kullarne förde fram till den lilla staden Lützen, var hon nästan lika -glad som förut. - -Ett tätt moln skymde dock hennes bländhvita panna, då hon redan på -afstånd såg mäster Wolfs lilla inbjudande stuga titta fram på sidan om -ena stadsporten, och det var med en nästan klanglös stämma hon hviskade -för sig sjelf, under det hon pressade händerna mot det våldsamt -klappande hjertat: - -"Hvad skall han säga i dag? Gud, hvad jag är orolig! Är någon olycka i -antågande?" - -Då hon inträdde i det rum, der Joseph von Bierich hvilade, sof denne -ännu. Annchen gick så tyst hon förmådde, men som hon alltjemt hade -ögonen fästade på den sårades vackra, fastän starkt aftärda anlete, -märkte hon icke, att en stol stod rakt i hennes väg. Stolen kastades -omkull och vid det buller, som deraf förorsakades, vaknade von Bierich. - -Han reste sig häftigt och förskräckt upp, men då han varseblef Annchen, -öfver hvilkens täcka anlete en glödande rodnad dragit sig, sträckte han -ut båda armarne och hans läppar framhviskade endast men med ett ömt -uttryck detta namn: - -"Annchen!" - -Den fattiga mjölnarflickan kunde icke längre beherska sig. Nästan utan -att hon visste om huru det gick till, låg hon vid Joseph von Bierichs -bröst, trofast omsluten af hans armar. - - - - -IV. - - -Efter ett längre samtal, hvarunder särdeles vigtiga öfverläggningar -egde rum, återvände Mathias Gründler till sin ungefär en fjerdedels mil -från Mayers väderqvarn belägna stuga. - -Under hemgåendet retade den hetsige Gründler upp sig ännu mera, och -slutligen liknade han mera en ilsken tjur än en menniska. En skällande -byracka (hund) mötte honom på vägen. Under normalt tillstånd bekymrade -sig Mathias Gründler aldrig om dessa fyrfotade individer, utan lät dem -alltid skälla sig trötta under det han obekymrad gick sin väg framåt, -endast då och då stötande med knölpåken i marken, liksom för att göra -hunden uppmärksam på, att det icke vore lönt att han försökte bitas. Nu -deremot, i sitt ilskna tillstånd, lyfte Mathias Gründler påken och gaf -hunden ett så våldsamt slag öfver ryggen, att det stackars djuret -tjutande och krypande drog sig undan. - -"Ja ja, har jag knäckt ryggen på dig, så är det också din egen skuld", -brummade Gründler och fortsatte, obekymrad om det slagna djurets -lidande, sin väg. Han hade dock icke gått många steg förrän hundens -egare, lockad af djurets tjut, skyndade fram och stälde sig i vägen för -Mathias Gründler. - -Länge dröjde det icke förrän trätan var i full gång. Hundens egare var -ovettig för det stryk hans skyddsling fått; Mathias Gründler deremot -försvarade sig dermed, att han icke önskade bli biten, allraminst af en -hund och det just nu, då hundgalenskapen (rabies canina) gick i orten. - -"Men, han bits inte", envisades hundens egare och stampade i marken. - -"_Han kan bitas_", svarade Mathias Gründler och stötte sin knölpåk -häftigt i marken så nära hundegarens fötter, att denne fann sig -föranlåten att skyndsamt retirera ett par steg bakåt. - -Det ena ordet gaf naturligtvis det andra och retade ännu mera de båda -motståndarne, som tycktes vara i besittning af ungefär samma -kroppskrafter. Slutet på den lifliga trätan skulle utan tvifvel blifvit -ett slagsmål, om icke Mathias Gründlers förhoppningsfulle son och -vackra Annchens påtvingade brudgum i detsamma anländt till platsen. När -hundegaren då märkte, att den långe och fräknige räkeln, hvilkens yttre -mera påminde om en humlestör än om en menniska med kött och blod, tog -sin motståndares parti, skyndade han undan allt hvad han kunde, följd -af sin linkande och tjutande hund samt af Mathias Gründlers och hans -sons spetsiga speglosor. - -Sedan Mathias Gründlers vrede öfver de förolämpningar han rönt af den -okände hundegaren någorlunda hunnit lägga sig, sade han till sonen utan -alla vidare omsvep: - -"Jag fruktar för att Annchen Mayer rakar din näsa förbi, pojke." - -Franz betraktade fadren på ett sätt, som kom denne att skrattande -utropa: - -"Ja, se du inte så rasande dum ut nu. Tror du inte att jag förstår hvad -jag säger?" - -Nej, det tycktes Franz icke begripa, ty hans blickar blefvo dummare för -hvarje minut som gick. Slutligen kunde han dock frampusta dessa ord, -under det han ifrigt gned sig i pannan: - -"Annchen rakar min näsa förbi... Det der... begriper jag inte. Hvad -pratar ni nu för slag, far?" - -"Sanning, pojke. En annan har troligtvis lagt beslag på henne." - -"Hvem är det?" svarade Franz och drog till hälften ut den långa -slidknifven ur bältet. - -"Joseph von Bierich, papisten." - -Franz Gründler gaf till ett rytande, som hördes vida omkring på -slätten. - -"Jaså, den der stackarn, som ni räddade för ett år sedan vid -Breitenfeld", sade han derpå föraktligt. - -"Ja, just han", menade gubben Gründler. "Annchen har ju skött honom -under hans sjukdom, alldeles som om han varit hennes fästman, och det -förundrar mig alls inte, om hon blifvit kär i honom, för det är nog en -vacker karl, och deraf kan du alls inte skryta, ha, ha, ha!" - -Vid dessa ord skrattade Mathias Gründler så ilsket som han icke gjort -på länge, samt började att derefter mäta vägen till hemmet med stora -steg. - -Den stackars Franz stannade emellertid qvar några minuter i en ömklig -ställning. Hufvudet var lutadt mot bröstet, de långa armarne hängde -slappa nedåt sidorna och de stora knäskålarne, af hvilka delar -sorglustigt tittade ut genom de trånga, sönderspruckna byxorna, slogo -emot hvarandra. Der han nu stod, företedde han en verkligt ömklig bild -af förtviflan och dumhet. Den underrättelse, som fadren gifvit honom, -hade utöfvat ett mägtigt inflytande på hans af naturen slöa sinne. -Redan från den tidigaste ungdomen van att betrakta Annchen som sin -blifvande hustru, kom underrättelsen om att bon älskade en annan öfver -honom som en iskall dusch. - -Men plötsligt ryckte han upp sig ur den försoffning, i hvilken den -nedslående tidningen försatt honom, och satte efter fadren i fullt -språng. Tack vare sina långa ben kunde han snart hinna upp Mathias -Gründler. - -"Men fader Mayer bar ju sagt, att Anncben ska' bli min", stånkade han -så snart han befann sig vid fadrens sida, och vid dessa ord såg han på -honom så ångestfullt, att den gamle icke kunde låta bli att tröstande -utropa: - -"Sant nog, Franz, men ser du, qvinfolken nu för tiden ä' alldeles galna -i knektarne. Vore det bara fred, så tror jag nog du skulle få ha -Annchen för dig sjelf, men nu..." - -"Ni sa' ju, att han är papist", inföll Franz häftigt, liksom vore detta -den räddningsplanka, han så girigt grep efter. - -"Ja visst sa' jag det, men flickorna ä' så konstiga nu för tiden. De -bry sig inte alls om religionen, bara de få sin vilja fram. Men vill du -lyda mig, så ska' jag ge dig ett godt råd." - -"Ja, far, hit med det!" - -"Du ska' sjelf gå till Annchen och fråga henne, om det är sant hvad -folket pratar." - -"Hvad pratar folket då om?" sporde Mathias Gründlers förhoppningsfulle -son och såg dervid så genomdum ut, att fadren utbrast i högsta grad -förargad: - -"Hade jag vetat, att jag skulle få en så dum räkel till son, skulle du -aldrig blifvit född. Begriper du inte, din åsna, att folket talar om -Annchens kärlek till papisten och skrattar åt dig på baken derför, att -du är nog dum att tro att hon vill ha dig till man?" - -En brännande rodnad sprang vid dessa fadrens ord upp på sonens magra, -utstående kindknotor. Händerna trefvade ånyo i bältet och för andra -gången blottades knifven, men nu helt och hållet. - -"Jaså, folket skrattar åt mig", sade Franz halfhögt under det han -mekaniskt lekte med knifven. "Jag har lust att veta hvem det är som -skrattar." - -Mathias Gründler betraktade några ögonblick sonen med pröfvande -blickar, och då han kring dennes läppar märkte ett så fast drag af -beslutsamhet, som han icke kunde påminna sig förut ha sett der, sade -han, under det han närmade sig Franz: - -"I stället för att hålla dig till skrattarne, bör du uppsöka -papisten... du förstår... qvällarne ä' mörka nu, och..." - -Han fullbordade icke sin mening utan gjorde i stället en betecknande -rörelse med ena banden. Derpå sade han: - -"Men det, som ska' göras, måste göras snart, ifall det ska' lända till -någon nytta. Begriper du nu?" - -Franz svarade ingenting. I stället instack han knifven återigen i -bältet, nickade betecknande åt fadren och skyndade in på den gångstig, -som ledde framtill Heinrich Mayers icke långt ifrån väderqvarnarne -belägna lilla vackra stuga. - -När Mathias Gründler såg hvilken väg sonen tog, gnuggade han förnöjd -händerna, under det han utropade: - -"Pojken är inte så dum som jag trodde, men rysligt slö är han. Få nu se -om hans tycke för Annchen kan pigga upp honom. I sådant fall tror jag -inte, att papistens lif är mycket värdt. Skulle önska att Franz ville -visa, att mitt blod rinner i hans ådror." - -Med dessa ord skyndade Mathias Gründler, i sitt innersta belåten med -det verk och den uppryckning han gifvit sonen, in i sin stuga, hvars -dörr han försigtigt tillslöt efter sig. - -Långe Franz fortsatte emellertid sin gång fram mot Heinrich Mayers -stuga. Redan på långt afstånd upptäckte hans skarpa blickar Anncben -stående i dörren. Hon såg bort mot Lützen, det kunde Franz tydligt se, -och redan denna omständighet gjorde att hans blod kom i en häftig -svallning. - -"Det synes nog, att hon tycker om papisten", mumlade han för sig sjelf, -"annars skulle hon inte stå så der och koxa dit bort. Om jag skulle -först som sist gå till staden och fordra räkenskap af förföraren! Ja... -nej... far sa' ju, att jag först skulle tala med henne. Kanske att allt -endast är ett nedrigt förtal. Men, jag ska' gå så, att jag öfverraskar -henne oförhappandes." - -Med dessa ord tog han en lång omväg förbi de andre qvarnbyggnaderne och -lyckades att, osedd af Annchen, som med ifrig längtan skådade bortåt -Lützen, dit fadren förbjudit henne att begifva sig, komma på baksidan -af Heinrich Mayers hus. Hans hjerta klappade så våldsamt, som om det -ville sprängas, och han måste sansa sig några minuter innan han -förmådde träda fram. - -Det lilla mjölnarhuset omgafs af en nätt trädgårdstäppa, ordnad och -planterad af Annchens egna händer. Ett vackert gulmåladt spjelstaket -skyddade vidare täppan för obehöriga personers och djurs inträngande. - -Långa ben äro alltid bra vid så kallad "plankning". Detta fick Mathias -Gründlers älskogskranke son också nu erfara. - -Utan den ringaste svårighet klef han öfver staketet och smög sig -derefter nedhukad genom den lilla, sandade gången fram till det hörn af -huset, mot hvilket Annchen under sitt spejande vände ryggen. - -Den unga flickan var så försjunken i sina tankar, att hon alls icke -märkte Franz. Denne sträckte sig så långt fram han kunde och spände -örhinnorna, för att tilläfventyrs kunna uppfånga någon af de många -meningar Annchen mumlade för sig sjelf med knappt hörbar röst. Men han -bedrog sig häruti; endast djupa suckar ur den unga mjölnardottrens -beklämda bröst hunno fram till hans öron. - -Men dessa djupa suckar pinade honom mera än han anade. Han skrufvade -fram och tillbaka och kom vid ett dylikt tillfälle att oförsigtigt nog -skrubba ena armen hårdare mot husknuten, än som ämnadt var. - -Annchen hörde det frasande ljudet och vände sig hastigt om. Vid åsynen -af Franz blef hennes vackra anlete pionrödt och hon utropade, under det -hon utmanande betraktade sin långe friare: - -"Jaså, du håller dig inte för god att lyssna. Fy, Franz! Hur har du -kommit in?" - -"Deröfver", svarade Franz Gründler och pekade menlöst på staketet. - -"Hå hå, du går således alldeles som en tjuf om natten", inföll den unga -mjölnardottren försmädligt. - -"Jag är ingen tjuf", svarade långe Franz förnärmad. - -"Det har jag heller aldrig sagt", inföll Annchen och intogs af medömkan -öfver sin friares dumhet, "men du känner väl ordspråket, som säger om -en person, som liksom du smyger sig på en annan, att han kommer som en -tjuf om natten." - -"Känner nog det", svarade Franz och tycktes för några minuter vakna -ännu mera upp ur sin slöa likgiltighet, "men jag känner också ett annat -ordspråk, och det ett bibliskt till på köpet", fortfor han och -betraktade den vackra mjölnardottren med skadeglada och triumferande -blickar. - -"Ett bibliskt ordspråk", utbrast Annchen och såg förvånad på Franz, -"hvad är det för ett ordspråk?" - -"Det säger, att 'den förbjudna frukten smakar alltid bäst'. Har du inte -hört det?" - -Till en början kunde icke den unga flickan utfundera hvad Franz menade, -men till slut fann hon det. En brännande rodnad betäckte hennes kinder -och hals, då hon svarade: - -"Du kommer för att förebrå mig. Gör det, men jag kan inte ändra mitt en -gång fattade beslut." - -Franz hade under tiden närmat sig förstugubron. - -Hans gång liknade en drucken menniskas, så osäkert trampade han på den -sandade gången, och hans blickar voro så bedjande, då han hviskade: - -"Annchen, säg att det är osanning hvad folket pratar om dig och..." - -Den stackars ynglingen hejdade sig sjelf här. Tungan nekade att göra -tjenst, då han ville uttala det förhatliga namnet. - -"Hvad är det som folket pratar?" inföll Annchen raskt. "Bara skräp, kan -jag tro." - -"Ja, Gud gifve att det vore så", svarade den stackars Franz och torkade -de stora svettperlorna ur ansigtet. "Ingen skulle bli gladare deröfver -än jag." - -"Men säg då hvad det är frågan om", ropade den vackra flickan otåligt. -"Har du alldeles förlorat målföret?" - -"Inte alldeles, men nära nog", svarade Franz med halft jemrande ton. -"Jo, hör på, Annchen, hvad folket pratar om. Men, hvarför vänder du dig -bort? Kan du inte se mig rakt i ansigtet?" - -När den unga flickan nu hörde, att det skulle bli allvar af med -bekännelsen, och hon kände med sig sjelf hur hon ytterligare rodnade -men icke nu af samma orsak som förra gången, hade hon för några -ögonblick vändt sig bort för att söka bemästra sin rörelse och -återvinna det lugn, som höll på att lemna henne. Då Franz gjorde sin -sista fråga "kan du inte se mig rakt i ansigtet?" hade det lyckats -henne att återfå sitt lugn. - -"Jo, nog kan jag se dig rakt i ansigtet", sade hon derför temligen -obesväradt. "Hvad är det folket pratar om?" - -Franz var i föga mindre afundsvärd ställning än Annchen. Hvarje gång -det olyckliga namnet skulle öfver hans läppar fastnade det der. -Slutligen gjorde han en förtvinad ansträngning och framstötte med ett -ljud, som mera liknade en oxes bölande läte än en mensklig röst: - -"Jo folket säger, att du tycker om pap... pap... papisten", skrek han -till med tonvigt på de två sista stafvelserna. - -Den stackars pojkens löjliga och på samma gång förskräckta uppträdande -hade inverkat så mycket på Annchen, att hon nära nog gifvit till ett -gapskratt. Hon hade likväl nog takt i sig att i tid qväfva detsamma. I -stället sade hon: - -"Jag förstår inte hvad du menar, bäste Franz. Hvilken papist?" - -"Joseph von Bierich, vet jag", svarade Franz Gründler raskt, ty sedan -början en gång blifvit gjord, var det ej så svårt att komma fram med -sjelfva namnet. - -"Bäste Franz", svarade den unga mjölnardottren, som nu var fullkomligt -lugn, "inte är Joseph von Bierich någon papist, inte." - -Franz gjorde stora ögon. Han höll på att återfalla i sin dumma slöhet -igen. - -"Jo, nog är han det", svarade han till slut. "Blef han inte funnen vid -Breitenfeld i fjol och erkände han inte att han..." - -"Hör på, Franz", afbröt Annchen, fattade långe Gründler i armen och -drog honom med sig ned i trädgårdstäppan, "du är nog en bra pojke, det -vet jag, fastän gubben far din retar upp dig. Joseph von Bierich har -varit kejserlig officer, men är det inte längre, Han har varit katolik, -men har nu öfvergått till den lutherska läran. Förstår du nu?" - -"Jaha", utbrast Franz Gründler långsamt, "men är det sant, att du -tycker om honom?" - -"Ja, det är sant", svarade Annchen raskt. - -Utan att yttra ett ord slet sig Franz lös från det tag, som Annchen -fattat om hans arm, rusade samma väg som han kommit, hoppade i ett enda -skutt öfver staketet och ilade derefter så snart hans långa ben det -tilläto bort mot Lützen. - -"Store Gud, hvad kommer åt honom", jemrade sig Annchen och vred -förtvinad händerna, under det hon häftigt gick fram och tillbaka i den -lilla täppan och såg efter den alltjemt springande Franz Gründler. -"Hans utseende blef så förfärligt, då jag sade, att jag älskar Joseph! -Himmelens Gud, tänk om han i sin dumhet springer åstad och gör honom -något illa. Han slägtas på fadren, säger alltid far, och Mathias -Gründler är känd för sitt häftiga lynne. O, nej, jag kan inte dröja -längre, jag måste bryta mot fars befallningar; fader Wolf skall ändock -alltid beskydda mig. Gud, jag måste till Lützen för att se om någon -olycka händer Joseph. Gode Gud, tillräkna mig ej att jag är olydig mot -min far." - -En stund derefter syntes också Annchen på en liten omväg af alla -krafter skynda bort mot den lilla staden. När Heinrich Mayer senare på -dagen kom hem för att taga sin dotter i en grundlig upptuktelse, var -huset tomt. Han sökte öfverallt i de två rummen, han ropade dottrens -namn både inne och ute, men något svar fick han ej. - -Pustande sjönk han ned på den lilla pinnsoffan, under det han i -jemrande ton utbrast: - -"Annchen, Annchen, nu har du styrt det vackert åt mig!" - - - - -V. - - -En af katolikernes mest frejdade härförare, någre säga den förnämste, -var Albert Wenceslaus Eusebius Wallenstein, en grym, högmodig och -hänsynslös man, så snart det gälde att bringa fattade planer till -mognad. Han började som partigängare och anförare för det värsta -slöddret af krigsmanskapet, och svingade sig under de oupphörliga -religionskrig, som Österrike vid den tiden förde, genom den kraft han -utvecklade, upp till rikedom och anseende. - -Emot grefven af Mansfeld vann han såsom den kejserliga härens -befälhafvare flere segrar, förhärjade derefter Holstein och vände sig -slutligen mot Stralsund för att rycka denna protestantiska stad ifrån -den svenska besättning, som försvarade densamma, "om den ock vore -bunden med kedjor vid himmelen", såsom hans öfvermodiga skryt lärer -fallit. Men här kunde han ingenting uträtta, hvadan han med harmen i -hjertat måste lemna Stralsunds fasta murar. - -Ungefär samtidigt härmed höll kejsar Ferdinand riksdag i Regensburg. -Vid detta tillfälle anklagade Tysklands katolske kurfurstar Wallenstein -icke allenast för högmod och en omättlig ärelystnad, utan framhöllo -äfven de förskräckliga grymheter, som denne fältherre begått och ännu -begick i det af hans trupper redan så godt som utsugna Tyskland. -Maximiliam af Bayern var den värste anklagaren och slutet härpå blef -att Wallenstein afsattes från sitt befäl. Då han fick vetskap härom lär -han på sitt bord ha nedskrifvit följande vers: - - "Presternas _reformation_ - Bringar kejsaren från hans _thron_ - Och mig från min _reputation_. - De Kurfurstar skola bekomma sin lön." - -Det gick också, såsom vi veta, galet för Wallensteins efterträdare, -Tilly. Dödligt sårad vid Lech, afled han strax derpå i Ingolstadt. - -Wallensteins stjerntydare Seni hade vid sin herres afsättning sagt sig -kunna läsa i stjernorna, att den dag snart skulle komma, då kejsaren -skulle tvingas till att gifva honom fullständig upprättelse. Efter -Tillys död och svenskarnes inträngande i Bayern kom också denna stund. - -Bud på bud skickades af den i ett grufligt trångmål stadde kejsaren -till Wallenstein, der denne på sina gods i Mähren höll ett hof fullt ut -lika präktigt som kejsarhusets i Wien. På ett af kejsarens mest -bönfallande bref uttalade Wallenstein dessa sanna ord: "När höga herrar -icke mera behöfva sina redskap, kasta de bort dem till glömska och -förakt." - -Efter långa underhandlingar gaf ändtligen Wallenstein med sig. Hans -blotta namn var nog att inom en jemförelsevis kort tid under hans banér -samla krigarskaror, lystne efter rof och plundring, och länge dröjde -det icke, förrän han såg omkring sig en fullt rustad här om något öfver -fyratio tusen man. - -Med denna här gick han Gustaf Adolph till mötes. Efter några motgångar -på ömse sidor, och sedan pesten börjat härja i de båda lägren drog sig -Wallenstein upp mot Sachsen, i akt och mening att grundligt straffa -dess kurfurste Johan Georg för hans förbund med Gustaf II Adolph och -för de infall han gjort i Böhmen efter slaget vid Breitenfeld. Han -närmade sig Sachsen i sträckmarscher, och branden från protestantiska -städer och byar betecknade den väg han tog. - -Då Wallenstein skyndade mot Sachsen, befann sig Gustaf Adolph i södra -Tyskland. Sedan den sistnämnde förgäfves sökt att medelst ett anfall -mot Bayern draga den papistiske härföraren dit ned, skyndade han efter -den kejserliga hären mot Sachsen. - -När Wallenstein märkte, att Gustaf Adolph ämnade stanna qvar i södra -Tyskland skickade han bort sin underbefälhafvare Pappenheim, men -återkallade honom genast, då han fick veta att den svenske konungen -uppgifvit sin plan och under ilmarscher nalkades honom. - - - - -VI. - - -Mäster Wolf stod just och höll på med den nya pipan till den pistol, -som Joseph von Bierich råkat göra otjenstbar, och var som bäst i farten -med att i hufvudet räkna ut hur mycket han skulle få i behåll af de -två guldmynt, som löjtnanten gifvit honom i ersättning, då Franz -Gründler hufvudstupa rusade in i verkstaden och skrek: - -"Hvar är den förbannade papisten? Jag ska' hugga nacken af honom och -det genast ändå!" - -Nu höll det rakt på att gå mäster Wolf på samma sätt som det gått -Joseph von Bierich. Det var nemligen så nära som på ett hår, att han -tappat den nya och polerade pistolpipan i stenarne, då han varsebfef -den beskedlige Franz Gründler i denna sinnesstämning. Håret stod nästan -på ända, mössan hade åkt ned på nacken; ögonen voro glåmiga, för att ej -säga fåniga, och mellan de långa magra fingrarne höll Franz den -blänkande knifven. - -Snurrande omkring som en galning ropade han ständigt på papisten, allt -under det han högg och stack omkring sig värre, än om han bestått en -kamp med i luften sväfvande osynliga andar. - -Mäster Wolf tänkte också, att Franz plötsligt mistat förståndet och -sade för den skull, sedan han försigtigtvis försett sig med en af sina -största släggor: - -"Beskedlige Franz Gründler, hur är det med dig? Är du sjuk, min -stackars gosse?" - -Dessa välmenande ord verkade som en iskall dusch på Franz Gründlers -upphetsade sinne. Det såg alldeles ut som om han tillförne alls icke -varseblifvit mäster Wolf, ty vid dennes ord hoppade han ordentligt till -och släppte i förskräckelsen knifven. Mäster Wolf böjde sig skyndsamt -ned, upptog den och lade den varsamt bredvid sig under det han på nytt -sade: "Hvad i Herrans namn går åt dig, beskedlige Franz Gründler? Har -den lede fått magt med dig, så att du blifvit rent af förgjord, -eller..." - -Mäster Wolf talade ej till punkt och orsaken till att han sjelf afbröt -sina ord var åsynen af den stackars Franz Gründlers ömkliga ställning, -i det närmaste liknande den han innehade, när fadren lemnade honom på -gångstigen till hemmet. - -Nu skämdes dock Franz icke så litet. Han vågade till en början ej -upplyfta hufvudet för att se mäster Wolf i ansigtet. Men sedan denne -ännu en gång vänligt tilltalat honom, tog ändtligen Franz mod till sig, -rätade på sig en smula och stammade under låga snyftningar: - -"Jag är så olycklig så!" - -"Du, Franz, olycklig", utbrast den gamle pistolsmeden hycklande, ty han -visste nog hvad som fattades Mathias Gründlers pojke, "hur ska' jag -förstå det?" - -Franz Gründler gömde för några ögonblick hufvudet i handen och, vi -måste öppet tillstå det, grät bitterliga. Allt hans förra mod var -totalt bortblåst; han hade icke så mycket som ett uns qvar deraf. - -När mäster Wolf såg detta gick han sakta bort till verkstadsbordet, tog -försigtigt Franz Gründlers knif och gömde den på en hylla. Han trodde -icke pojken mer än nätt och jemt efter de galenskaper han redan sett af -honom. Derpå trädde han åter fram till den älskogskranke gossen, lade -sin hand på hans axel och sporde: - -"Hur mår din far, Franz?" - -Mäster Wolf trodde att han skulle kunna förströ pojken genom att afleda -hans uppmärksamhet från det ömtåliga ämne han grubblade på. Två gånger -måste han upprepa sin fråga, innan Franz kunde svara dessa ord: - -"Far, han mår nog bra, men med mig bär det rakt åt fanders hvad det -lider." - -"Hur så, Franz? Har du ondt i magen?" - -Franz Gründler, som tog detta skämt för rena allvaret, svarade i -sorgsen ton under det han lade handen på hjertat: - -"Nej, men här." - -"Hvad vill det säga?" sporde mäster Wolf i menlös ton. "Jag förstår dig -inte, Franz." - -"Ack, fader Wolf", utbrast den stackars pojken och blef blodröd i -ansigtet, "ni förstår nog, fastän ni nu ska' låtsas som om ni inte -gjorde det. Ni vet utan tvifvel att jag och Heinrich Mayers Annchen -ska' bli ett äkta par med tiden och..." - -"Nej, det vet jag sannerligen inte", inföll mäster Wolf och tog på sig -en så oskyldig min som möjligt. "Vet du, Franz, jag är nyfiken. Hvad -kommer nu åt dig? Är du missnöjd med Annchen, den vackraste flickan i -trakten kring Lützen?" - -"Ja", svarade Franz Gründler med så lågmäld stämma, att mäster Wolf -knappt hörde det. - -Efter något betänkande lydde Frans Gründler mäster Wolfs råd. Han -utsträckte sig så lång han var på soffan, och upptog dervid hela dess -längd. Sedan han suckat och pustat några gånger tog sömnen ut sin rätt -och inom kort snarkade Joseph von Bierichs förfärlige rival med -vidöppen mun och näsan i vädret så våldsamt, som om han velat lyfta af -taket på verkstaden. - -"Ja, håll du bara på", sade mäster Wolf småskrattande, "du blir ingen -farlig motståndare till löjtnanten." - -Den gamle pistolsmeden hann knappt få sista ordet öfver läpparne, då -Joseph von Bierich inkom i verkstaden. - -"Hvad är det för en figur?" sporde han och betraktade förvånad den nu -snarkande Franz Gründler. - -"Er rival, herre", svarade mäster Wolf och såg godmodigt på löjtnanten. - -"Min rival", utbrast denne och tog ofrivilligt ett par steg tillbaka. -"Hvad vill det säga?" - -Mäster Wolf berättade derpå sakens hela sammanhang, och när detta var -gjordt, omtalade han Franz Gründlers första stormande uppträdande för -en stund sedan. Han slutade med dessa ord: - -"Och eftersom knifven ligger der uppe på hyllan, så ser ni, att ni kan -vara fullkomligt lugn, herre." - -Joseph von Bierich kunde ej skratta, hur gerna han än hade lust -dertill, ty han insåg ganska väl, att saken också hade sin djupt -allvarsamma sida. Utan att besvara mäster Wolfs ord gick han fram till -den sofvande, lutade sig öfver honom och betraktade så länge och -uppmärksamt hans drag, som ville han för alltid inpregla dem i sitt -minne. När detta var gjordt, vände han sig till mäster Wolf och sade: - -"Jag fick i dag ute i staden en ovälkommen underrättelse." - -"Hvad då?" sporde den gamle pistolsmeden och såg förbluffad upp från -sitt återtagna arbete. - -"Jo, Wallenstein lär vara i anryckande mot Sachsen påstods det." - -Det verktyg, som mäster Wolf höll i handen, släppte han af lutter -förskräckelse. Hela hans kropp skälfde och rösten darrade betydligt, då -han sade: - -"Jag minnes nog när Tilly var här förra året och jag tror att det i -Lützen inte ska' finnas en enda person, som har glömt det, jaja, förlåt -mig min frispråkighet, men jag säger ändock, att ä' Wallensteins -knektar bara hälften så grymma och rofgiriga som Tillys voro, då ä' de -djeflar i alla fall och bäst är då att knalla sig undan så fort som -möjligt." - -"Ja, jag vet ej huruvida ryktet talar sant eller ej", svarade Joseph -von Bierich. "Jag ville bara förbereda er på hvad jag hört, om ni... -ni..." - -Löjtnanten teg och sänkte hufvudet ned mot bröstet. - -"Jag vet hvad ni menar", inföll mäster Wolf godmodigt. "Ni önskar, att -jag skickar ett bud till Annchen." - -"Behöfs inte", hördes i detsamma en ljuf qvinlig stämma från dörren, -mot hvilken både mäster Wolf och Joseph von Bierich stodo med ryggarne -vända, i följd hvaraf de ej kunnat se när Heinrich Mayers vackra dotter -andtruten och blossande röd som en pion rusade fram. - -"Hvar i Herrans namn är Franz Gründler?" stönade hon omedelbart efter -det hon uttalat ofvan nämnde ord. - -Stillatigande och med en skymt af svartsjuka pekade Joseph von Bierich -bortåt vrån, der Franz Gründler låg och snarkade. - -Annchens grufliga hjertängslan förbyttes inom några sekunder i raka -motsatsen och från hennes läppar klingade ett skratt, så godt och -hjertligt, att den lilla kanariefogel, som mäster Wolf hade i en bur i -fönstret ofvanför soffan, och som förskräckt och stum flytt upp på -öfversta pinnen i sitt fängelse, när Franz Gründlers föga melodiska -näsmusik träffade honom, nu i stället började drilla af hjertans lust -och gamman. - -Det var en duett så förtjusande, att till och med den omusikaliske -Franz Gründler vaknade dervid. Med aldrig så liten fantasi skulle man -här kunnat taga Annchen för en qvinlig Orpheus och Franz för en stock -eller sten, som dansade vid det klingande musikaliska skrattet. - -Stackars Franz dansade bokstafligen, fastän i "nattmössan", upp från -soffan. Efter ett par väldiga gnuggningar lyckades det honom ändtligen -att få upp ögonlocken en smula. Men allt efter som han såg, spärrades -de upp mer och mer och snart liknade hans af naturen stora ögon ett par -ostindiska tekoppar. - -Annchen hade ömt slutit sig intill Joseph von Bierich. Det var en -vacker grupp som detta unga par framstälde. - -Återigen måste Franz Gründler gnugga sig i ögonen för att se, om han -icke såg galet. Nej, det gjorde han inte. Der stod ju Annchen, hans -brud, vackrare än fordom, och med båda armarne slingrade kring en ung -och vacker mans hals. En blytung suck undslapp Frans Gründlers bröst -och åtföljdes genast af en annan om möjligt ännu tyngre, då han hörde -den närstående mäster Wolf halfhögt mumla för sig sjelf: - -"Stackars Franz! Det der är en svår pina för den stackars gossen." -Franz ämnade just nu öppna munnen för att säga något, då en af mäster -Wolfs lärpojkar i detsamma rusade in i verkstaden och skrek: - -"Papisterna ä' här!" - -"Vet du hvad du säger, pojke?" röt mästaren och fattade pojken i örat. - -"Ja, mästare. Långt i söder brinner det öfverallt, och massor af bönder -komma flyende från landet." - -Vid lärpojkens ankomst vaknade Frans Gründler plötsligt ur sin -försoffring, som hållit honom fängslad. Utan att nämna ett enda ord -eller ens taga afsked smög han sig ut ur verkstaden. Men om Joseph von -Bierich och Annchen kunnat se de hatfulla blickar, som han gaf dem vid -utgåendet, skulle de nog inte så förtröstansfullt på samma gång uttalat -dessa ord: - -"Med oss har det ingen fara. Vi kunna nog hinna undan." - -Liksom alla slöa naturer hade Franz Gründler ändock, såsom vi af det -föregående sett, vissa ögonblick, då slöheten måste gifva vika för en -friskare känsla. Denna nya och så att säga ovana känsla herskar då med -oemotståndlig makt öfver individen och för den blindt framåt utan att -låta den stanna förr, än den begått någon dumhet mot andra, eller -störtat sig sjelf i olycka. - -Så med Franz Gründler. Vi ha förut sett huru han var ett fullkomligt -viljelöst verktyg för sin uppbrusande känsla, men när denna väl stormat -ut inträdde slappheten. Åsynen af Joseph von Bierich och Annchen, samt -de omedelbart derpå följande underrättelserna om de kejserliges -anryckande ingåfvo honom blixtsnabbt en tanke, den han genast skyndade -att sätta i verkställighet, såsom vi af det följande få se. - -Till utseendet lugn, men till sitt inre glödande af svartsjuka, irrade -han på måfå gata upp och gata ned utan att egentligen reflektera öfver -alla de uppträden han blef vittne till. Ett enda ord stod med -outplånliga elddrag inristadt i hans själ och han uttalade tidt och -ofta detta ord för sig sjelf: "Hämnd!" - - - - -VII. - - -Heinrich Mayer förblef icke länge i den ställning vi sednast lemnat -honom. Sedan han genom långa meningar till fyllest uttömt hela sitt -bedröfvade hjerta, reste han sig upp, tog till vandringsstafven igen -och skyndade så fort han kunde till Mathias Gründlers stuga. - -När denne fick se sin gamle vän så bedröfvad gick han emot honom och -sporde: - -"Hur kommer det sig, att jag får besök af dig så här dags på qvällen?" - -"Annchen har trotsat mina befallningar", sade gubben Mayer både sorgset -och harmfullt. - -"Hur så?" - -"Hon finnes inte hemma." - -"Förmodligen har hon gått till gamle Wolf", inföll Mathias Gründler med -en försmädlighet i tonfallet, som betydligt stack Heinrich Meyer. - -"Ja du, det kan hända", svarade denne efter en stunds begrundande, "men -jag anar en olycka." - -"Gör du?" - -"Ja. Hvar är Franz?" - -"Han gick för en stund sedan för att helsa på Annchen." - -"Det är omöjligt. Jag skulle då ha sett honom". - -Nu var det Mathias Gründlers tur att bli orolig. - -"Har du inte sett till pojken min!" skrek han. - -"Nej, säger jag." - -"Då har kanske någon olycka inträffat såsom du sa'", inföll Mathias -Gründler. - -"Ja, vi få lof att ta' reda på barnen", inföll Heinrich Mayer. "Om vi -skulle gå in till staden?" - -"Topp, det är jag med om." - -Några minuter derefter voro Heinrich Mayer och Mathias Gründler på väg -till Lützen för att söka efter sina barn, dem de ansågo såsom nära nog -förlorade. - -Under det Frans Gründler, såsom ofvan blifvit nämndt, på vinst och -förlust ströfvade omkring uppnådde han omsider en af de södra -stadsportarne. Grubblande och med hufvudet dinglande hit och dit likt -kläppen i en klocka, såg han knappt hvart han gick, ända till dess han -gjorde en halsbrytande kullerbytta öfver en på marken liggande kanon. - -En full skrattsalva från några i närheten stående sachsiske soldater -ljöd hånande i den stackars Franz Gründlers öron. - -"Långa skacklor har den der göken", skrek en klotrund korporal och höll -båda händerna för magen liksom för att hindra den från att spricka. - -"Och han har också visat dem på ett sätt, som en akrobat knappast kan -göra efter", sade en annan. - -Det olyckliga offret för dessa och andra skämtsamma infall reste sig -emellertid sakta upp och aftorkade med afviga handen det blod, som -ymnigt rann ur den mot sanden sönderskrapade kinden. Hans utseende vann -härigenom föga; tvertom såg han nu ännu mera löjlig och ömklig ut, då -han med skygga blickar betraktade de på hans bekostnad storskrattande -soldaterne. - -"Du måtte inte ha nog styrsel på dina långa ben, min gosse", sade i -detsamma den klotrunde korporalen och vaggade fram till Franz. "Det är -allt förargligt att ha såd'na der bihang ibland." - -Korporalen tyckte nog att han framkrystat en qvickhet, men mäkta lång i -synen blef han då Franz raskt inföll: - -"Åhnej, det är inte fånigt alls. Nog är det bättre än att inga ben ha", -slutade han och sneglade förstulet på korporalen. - -"Hvarifrån är du?" sporde denne i barsk ton. Driften med hans ben kunde -han ej så lätt smälta. - -Franz Gründler uppgaf sitt namn och sin hemvist och fick derefter detta -besked: - -"Du har visat vanvördnad mot mig och derför arresterar jag dig. Följ -godvilligt med, annars tar jag dig med våld." - -Den förfärlige krigaren såg härvid med sina grymma förstenande -basiliskögon på Frans Gründler. Denne vågade ej heller fram med någon -bön om försköning, utan följde efter korporalen som en hund, ständigt -utsatt för knektarnes haglande speglosor. Den stackars Franz Gründler -hade nu råkat ur askan i elden. Hur mycket han än brydde sin hjerna med -att utfundera hvad han skulle göra, kom han ändå icke till något -afgörande resultat. - -Och så kom aftonen lugn och stilla. Innanför porten höllo soldaterna på -att spela kort och tärning, under det ölstånkorna flitigt gingo laget -rundt. - -"Jag har hört", sade en gammal soldat, en af dem, som i början af -slaget vid Breitenfeld sprang i kapp med den flyende Johan Georg -(Öl-Göran) ända fram till Eulenburg, "att friedländaren åter närmar sig -de här trakterna. Det är en karl, som inte är god att ta's med, ska' -jag säga." - -"Har du varit i fejd med honom?" sporde den närmast sittande kamraten. - -"Ja vars, i Böhmen." - -"Det lär vara en sträng herre." - -"Mycket sträng, omenskligt sträng till och med. Jag kände en gång en -gammal krigsbuss, som länge tjenat under honom, men fått afsked för -ålderdoms skull. Han talade mycket om friedländaren, ni vet väl att -Wallenstein kallas så, efter det han blifvit utnämnd till hertig af -Friedland, och berättade bland mycket annat om hur kort om hufvudet han -är. Om det någon gång hände att någon af hans soldater förbrutit sig -och man då frågade hvad man skulle göra med honom, svarade han nästan -alltid kort och godt: 'Häng den besten!' är och förblir hans oryggliga -dom, slut." - -"Då tycker jag att han inte skulle få många soldater", inföll knekten -nummer två. - -"Många soldater", utbrast Öl-Görans följeslagare på flykten till -Eulenburg, "jo du kan lita på, att han får flere än han vill ha. Och -orsaken den är lätt förklarad. Plundra, mörda, röfva, bränna och skända -det få hans knektar allt efter behag. Detta gör att han endast behöfver -öppna sin mun, så strömma massor af krigare till hans fanor." - -"Sant nog", inföll den klotrunde korporalen, som hittills varit en tyst -åskådare af spelet, "men det är ju klart, att han då ska' ha det sämsta -slöddret i sin här." - -"Gör ingenting", svarade den förste talaren, "sådant folk, som -ingenting har att förlora, men mycket att vinna, slåss alltid bäst. -Detta vet också friedländaren och derför tycker han bäst om sådana -soldater." - -"Jag har hört", sade en tredje, "att han lär vara i anmarsch hit." - -Den klotrunde korporalens af välmåga skinande anlete blef i en hast -allt blekare. Han lyckades dock bemanna sig och svarade, utan att någon -af hans underlydande sett färgskiftningen i hans anlete: - -"Må han komma, vi frukta honom ej. Vår sak är rättvis och en sådan sak -hjelper Gud." - -"Men inte kan vi stå emot friedländarens hela härsmakt?" inföll den -tredje i ordningen. - -"Vakarne ä' goda och soldaterne tappre", svarade korporalen och -bröstade sig, "och..." - -I detsamma hördes steg af en vildt galopperande häst utanför porten. En -bister stämma röt till posten att öppna, och när ryttaren sprängde -förbi de spelande knektarne, ropade han: - -"Wallenstein är öfver oss! Till vapen! till vapen alle som kunnen bära -ett dylikt!" - -Den scen, som nu följde var öfvermåttan liflig och... löjlig. -Soldaterne bortkastade icke blott korten och tärningarne, utan äfven -gevären och sprungo för brinnande lifvet. Korporalen var den förste, -som tog till harvärjan, men för sina korta bens skull blef han efter. -När österrikarne i detsamma bröto in genom porten kröp den manhaftige -korporalen in i ett prång. Till en början gick det bra, men snart -fastnade händer och kunde på inga vilkor hvarken komma fram eller -tillbaka. - -I denna ställning upptäcktes han af kroaterne, som roade sig med att -skjuta till måls på den stackars korporalens åt dem vända betydliga -akterspegel. Ingen enda kula gick bom och snart uppgaf den -storskrytande sachsaren, till påseende ej olik ett grynsåll, andan -under sina grymma fienders omenskliga lek. - -När Franz Gründler såg att knektarne flydde åt hvar sitt håll, ämnade -också han göra bruk af sina långa ben, men tog miste och rände i fullt -lopp rakt på en kejserlig infanteriafdelning. Österrikarne, som tyckte -att det var ett egendomligt sätt att gifva sig fången, mottogo -skrattande den stackars Franz Gründler, som darrande i alla lemmar -berättade, att han var en fredlig landtman, inkommen till staden för -att sälja grönsaker. Under tumultet hade hans varor gått förlorade och -han stod der nu fattigare än förut. - -Sedan en lägre officer sniket genomsökt hans fickor och endast funnit -några slantar af mindre valör, befalde han med kort och iskall röst, -att Franz Gründler skulle skjutas. - -Det var förfärliga ögonblick för den stackars Franz. Han ville falla på -knä, men de långa benen nekade att böja sig; han ville tala, men äfven -tungan, denna lem, som annars är så svår att hålla i styr, nekade att -göra tjenst. - -Först när tre soldater af vildt utseende stego fram för att verkställa -domen, fick den lifdömde mål i munnen. - -"Skjut mig för Guds skull inte", skrek han, "jag har något vigtigt att -berätta." - -"Hvad är det då?" sporde officeren och gaf soldaterne ett tecken att -lugna sig. - -"Här finnes i staden en kejserlig officer, som blef fången vid -Breitenfeld, men nu öfvergått till lutherska läran." - -"Talar du sanning", röt officeren och betraktade Franz Gründler med -genomborrande blickar. - -"Ja, herre, vid min salighet." - -"Känner du honom?" - -"Ja, herre." - -"Hvad heter han?" - -"Joseph von Bierich." - -"Ah, och jag som trodde, att du var död", mumlade officeren mera för -sig sjelf. "Nu ska' jag betala dig för gammalt groll. Vet du hvar han -bor?" fortfor han derefter, vänd till Franz. - -"Ja, herre", svarade denne skälfvande i alla lemmar. - -"Godt, då ska' du ledsaga oss dit. Får jag Joseph von Bierich, -affällingen, i mitt våld, ska' du få behålla lifvet, annars är du -dödens man." - -"Följ mig bara, och jag ska' säkert ledsaga er dit, der han finnes. Det -är ej lång stund sedan jag såg honom der." - -I spetsen för omkring femtio man begaf sig derefter den kejserlige -officeren med Franz Gründler såsom vägvisare i riktning mot mäster -Wolfs verkstad. - - - - -VIII. - - -Lärpojkens förskräckta utrop: "papisterna ä' här", hade på Joseph von -Bierich ungefär samma verkan som en så iskallt vatten på en upphettad -jernstång. Från att vara varm af kärlek och lycka blef han med ens kall -och lugn så mycket omständigheterna det kunde medgifva. Hade han varit -ensam, skulle saken ej det ringaste bekymrat honom, men nu hade han ju -Annchen att också försvara. - -"Hvad är att göra, mäster Wolf?" sporde han derför. "Gif mig ett godt -råd!" - -"Antingen måste vi fly eller gömma oss", svarade den gamle -pistolsmeden. "Få papisterne tag i mig, så blir jag tvungen att göra -vapen åt dem, och det vill jag ej för allt i verlden. Heldre döden än -förfärdiga vapen mot mina trosförvandter." - -"Men kanske att allt bara är skrämskott", inföll Annchen. - -"Tycker du att folket i dylikt fall skulle fly så der skocktals", -afbröt mäster Wolf och pekade på de genom gatan flyende och skrikande -menniskohoparne. - -"Eller kanske att detta bus, som ligger så undangömdt, ska' bli -skonadt", fortfor Anncben. - -"Har du någonsin hört att Tillys eller Wallensteins skaror lemna ett -enda bus ogenomsökt i den stad de komma till?" sporde vidare mäster -Wolf bittert. "Ja, ja, förlåt, löjtnant, jag kanske sårar er, men..." - -"Jag vet nog att du talar allt för sant och kan ej bli ond derför", -inföll Joseph von Biericb, i det en tung suck böjde hans bröst. "Men -säg nu hvad vi ska' ta oss till". - -"Ja, tiden skyndar", utbrast Annchen ängsligt. - -"Det är allt för sent att fly nu", menade den gamle pistolsmeden -eftertänksamt. - -Josepb von Bierich inföll då: - -"Du anser då, mäster Wolf, att vi måste gömma oss, eller hur?" - -"Ja, det anser jag." - -"Nåväl", inföll löjtnanten och tryckte Annchen hårdt till sitt bröst, -"kan du gömma oss så, att ingen af de kejserlige får tag i oss, då -skall också din lycka vara gjord. Jag är rik och..." - -"Håll inne dermed, herre, om ni ej vill såra mig", afbröt mäster Wolf. -"Tror ni att jag gör detta för slem vinnings skull? Nej, det är endast -af vänskap för Annchen och hennes fader, ty jag önskar dem all möjlig -lycka både i detta och det tillkommande lifvet." - -Annchen och Josepb von Bierich tryckte varmt den gamle pistolsmedens -händer. - -"Men", fortfor denne efter en kort paus, "endast med _ett_ vilkor kan -jag rädda er." - -"Och det är?" sporde de båda älskande på en och samma gång. - -"Att I troget följen mina befallningar." - -"Det vilja vi göra." - -"Till en början", fortfor mäster Wolf, "måste ni låta tonsurera er. För -er, löjtnant, blir det ej påkostande, men ni, jungfru Annchen, skall -kanske finna det svårt att låta klippa af edert vackra hår. Ni måste -dock betänka två saker, först att detta är enda medlet till er räddning -och sedan att håret med tiden nog växer ut igen." - -"Och sedan?" sporde Josepb von Bierich medan Annchen teg. - -"Sedan anlägger ni, löjtnant, en munkdrägt, Annchen en nunnedrägt, -förstås. För sådana ha de vilde krigarne ännu en smula vördnad. Jag bar -lyckligtvis två dylika härinne." - -Annchen gaf genast sitt bifall. Icke så Joseph von Bierich. Han hade -länge beundrat den unga flickans utomordentligt vackra hår och var -tvehågsen huruvida han skulle tillåta att det afklipptes eller ej. - -"Kan det ej gå att lägga upp det", sade han derför. "Se bara på detta -hår", fortfor han och upplöste detsamma, så att det flöt i vågor ända -ned till golfvet, "är det ej både synd och skam att förstöra en dylik -prydnad?" - -"Detta medgifver jag gerna", svarade mäster Wolf, "men tänk bara på -hvad som kan hända om..." - -"Det är derför inte sagdt, att mästers onda spådom ska' slå in", afbröt -löjtnanten. - -Mäster Wolf svarade käckt: - -"Men, jag tycker att det är bäst att taga det säkra för det osäkra." - -"Så tycker äfven jag", svarade Annchen. - -"Du vill då låta afklippa din utomordentligt vackra hårprydnad?" sade -Joseph von Bierich. - -"Ja, heldre än att falla i de påfviskes händer", svarade den unga -flickan raskt. - -"Rätt så, min flicka", inföll mäster Wolf, "det höres att du rätt -fattat storleken af den fara, som hotar er." - -Slutet på denna tvist blef den, att ett försök gjordes, huruvida -Annchens hår nödvändigt behöfde klippas af, och följden blef den, att -detta alls icke var af nöden. Kapuschongen skylde ändock tillräckligt -den unga flickans hufvud. - -"Nu gäller hon för eder korgosse, löjtnant", sade mäster Wolf. "Glöm -inte det." - -"Nej." - -Den gamle pistolsmeden förde derefter sina skyddslingar till en liten -bakport, der allt ännu var lugnt. - -"Men ska' inte ni, mäster Wolf, också följa med?" sporde Joseph von -Bierich. - -"Nej, jag stannar hemma och hoppas, att den svenske konungen nog skall -komma till vår räddning nu liksom för ett år sedan." - -"Men, han är ju i södra delen af landet", inföll löjtnanten. - -"Sant, herre, men ett bud, som i förgår kom från Nürnberg, berättade -annorlunda. Mäster Degel, guldsmeden vid stora torget, har nemligen en -son, som arbetat i den nämnde staden, och det är han, som berättat, att -den svenske konungen skyndar hit uppåt. Då blir det bra. Har Tilly fått -stryk vid Breitenfeld, ja, ja, förlåt mig, löjtnant, så kan också -Wallenstein få detsamma vid Lützen. Se så, skynda er nu, jag hör att -det kommer folk borta på gatan." - -Den gata, vid hvilken mäster Wolf bodde, var både krokig och smal. Den -gamle pistolsmedens bostad och verkstad lågo just i sjelfva krökningen. - -I samma ögonblick som mäster Wolf stängde bakporten efter de båda -flyktingarne, bultade det på främre porten. När pistolsmeden förstulet -tittade ut genom en glugg öfver porten såg han till sin stora häpnad, -att det var kejserlige soldater, som stod nedanför. Men ännu mera häpen -blef han, då han igenkände Franz Gründler bland dem. - -"Det är han, som förrådt Annchen och löjtnanten", tänkte pistolsmeden. -"Jo, du är mig just en skön fogel du. Önskar att du vore hängd i -närmaste träd." - -"Öppna genast!" skrek den österrikiske befälhafvaren. - -"Vänta till dess jag får tag i nyckeln", hördes mäster Wolfs röst -innanför porten. "Hvad är ni för folk, som inte kan låta en ärlig -menniska sofva i fred om nätterna? Jag har nog styft arbete om dagarne, -och behöfver derför hvila, när jag så kan få." - -"Ja, nog ska' du få hvila och det för alltid", skrek österrikaren. -"Öppna bara genast!" - -Den grofva bommen för porten blef i detsamma aflyftad. Österrikarne -stormade in under det deras anförare skrek: - -"Undersöken noga hvarje vrå i det här rucklet; ja, hvarenda springa, ty -affällingen kan lätt gömma sig der! Satan tycker om sitt folk." - -Under hånfullt jubel spridde sig knektarne öfverallt. De vände upp och -ned på allt och strödde under hånskratt mäster Wolfs arbeten vida -omkring, bemägtigade sig hans redan färdiga vapen och bröto sönder allt -hvad de kunde komma öfver. - -Officeren sjelf höll sig icke för god att hålla till godo med ett par -rikt inlagda dubbelpistoler, dem mäster Wolf hade till lagning från -Lützens borgmästare. Hans knektar, som vid plundringen föregingos med -goda exempel, ratade icke heller hvad de kunde komma öfver. Mäster -Wolfs hela bo var således inom mindre än en half timme helt och hållet -utplundradt. - -Under det detta pågick höllo tvenne soldater vakt om Franz Gründler -utanför verkstadsdörren. Den stackars pojkens belägenhet var i sanning -icke den bästa, ty för hvarje underrättelse som kom, att de eftersökte -ej kunde anträffas, svor officeren de förfärligaste eder öfver den, som -narrat honom att göra denna långa omväg, allra helst som bytet ej blef -så rikligt som han hade väntat. - -"Men, jag försäkrar, att de ska' finnas här inne", jemrade sig Franz -Gründler. "Det var inte så länge sedan jag träffade dem här i -verkstaden." - -"Nå, så ska' vi väl röka ut dem då", sade officeren hånskrattande. -"Tutta på rucklena!" - -Förgäfves bad mäster Wolf om förskoning; de österrikiske pikarne stötte -honom tillbaka. Förgäfves bedyrade han, att Joseph von Bierich icke -befann sig inom hans egendom. Officeren sade i stället: - -"Har han gömt sig, den kanaljen, så ska' jag nog röka ut honom." - -Mäster Wolfs hus var icke det enda, som i dessa ögonblick stodo i -ljusan låga. Så långt blickarne kunde nå öfver staden syntes brinnande -boningar och rundt omkring Lützen var en lysande krans af påtända byar -och enskilda hus, en sorgligt skön tafla i den mörka novemberqvällen. - -Just som Wallenstein höll in sin springare på Lützens torg och med -skadeglädje i sina blickar såg på sitt hemska verk, framsprängde en af -hans adjutanter i vildaste karrier. Då hästen stannade framför hertigen -af Friedland, segnade den sakta ned och uppgaf andan. - -Adjutanten berättade med andan i halsen, att Gustaf Adolph icke var -långt borta. - -"Hur långt är han härifrån?" sporde friedländaren, icke utan synbar -oro. - -"Ungefär tre mil." - -"Och ni har ej förr gifvit mig underrättelse derom", sade Wallenstein -med en grym blick på den af trötthet nästan uppgifne officeren. - -"Herre", svarade denne oförskräckt och såg Wallenstein modigt i ögonen, -"om ni såsom jag skulle jagas i öfver åtta dagar utan att komma ur -sadeln, tre dagar vara utan mat, instängd i en eländig håla, utanför -hvilken Stålhandskes finske ryttare hålla vakt, och ändock lyckas smyga -er ut, så tror jag, att ingen menniska, vore det än kejsaren, skulle ha -något att förebrå er för. Gör med mig hvad ni behagar. Jag vet dock att -jag gjort min pligt." - -Wallenstein, som visste, att adjutanten var en af hans skickligaste och -mest pålitlige officerare, öfverräckte till honom en börs och gaf honom -tillåtelse att begifva sig till hvila, för att med friska krafter kunna -uppträda i den stundande striden. - -Friedländarens tåg gick derefter ut ur staden och lägret uppdrogs strax -i norr om densamma vid de väderqvarnar, som der gjorde ett välkommet -afbrott i den öfverallt rådande enformigheten. För att försvåra den -svenske konungens anfall lät Wallenstein gräfva en bred och djup graf -tvärs öfver landsvägen och planterade der några batterier grofva -kanoner. - -Så rustad inväntade han "snömajestätet." - - - - -IX. - - -När Joseph von Bierich och Annchen Mayer väl hört den lilla bakporten -stängas efter sig, slöto de sig intill hvarandra och tackade innerligt -Gud tur, att de befunno sig utanför pistolsmedens hus. Mäster Wolf hade -nemligen sagt sig hysa starka misstankar på Franz Gründler, såsom den -der skulle vara nog lågsinnad att kunna förråda dem för österrikarne. - -"Ja det tror jag honom nog om", sade nu Annchen, "det är inte första -gången han visar sin svartsjuka." - -"Så mycket större skäl för oss att söka komma ut ur staden", inföll -Joseph von Bierich. "Om någon af mina bekanta finnes i Wallensteins -här, och jag är säker på att många dylika finnas, ska' inte munkkåpan -förmå skydda mig, så mycket är säkert." - -"Men hvart skola vi fly?" hviskade Annchen bestört och ända till det -yttersta rädd. - -"Bara vi komma ut ur staden, sa styr nog Gud våra steg", svarade Joseph -von Bierich förtröstansfullt. - -Öfferallt på gatorna svärmade lutheraner och katoliker om hvarandra. I -hvartenda hörn var det mer eller mindre blodigt slagsmål. - -Våra båda förklädde älskande höllo en gång på att bli indragne i ett -dylikt slagsmål. Joseph von Bierichs kännedom om munkarne kom honom -dock väl till pass. Mot sin vilja måste han likväl nu predika korståg -mot lutheranerne, och detta gjorde han stående på en hörnsten, så -kraftigt, att alla lutheranerne i en enda blink jagades från platsen. - -"Det är förfärligt", yttrade han derefter till Annchen, under det de -skyndade framtill stora torget, för att derifrån leta sig en väg ut -till landsbygden, "men jag kunde icke handla på annat sätt." - -"Inte förebrår jag dig", svarade Annchen och tryckte ömt hans hand, "du -har ej kunnat handla på annat sätt för att rädda oss." - -På stora torget var en förfärlig villervalla. Menniskor, hästar, -kanoner, allt blandades i en gräslig förvirring, genom hvilken dock -hördes detta rop, i början dämpadt, sedan starkare: - -"Svensken kommer!" - -Joseph von Bierich och Annchen trodde knappt sina öron när de hörde -detta, men de skulle snart få bekräftelse på denna glada tidning. - -Skyddad af sin munkdrägt gick Joseph von Bierich fram till en grupp -officerare, som han såg vid ena hörnet af torget, höjde sin hand och -uttalade den betydelsefulla formeln: - -"Pax vobiscum." - -Officerarne korsade sig andäktigt. Den föregifne patern fortfor: - -"Är det sant, att den gudlöse kättarkonungen är i antågande?" - -"Ja", svarade den ene officeren spotskt, "den heliga jungfrun vare -lofvad! Sedan han förut brutit hornen af sig mot Alte Veste, ska' han -väl nu helt och hållet gå under." - -Joseph hade hört nog. Fattande Annchen vid ena handen skyndade han -efter de ut ur staden ilande trupperne, men hade icke hunnit mer än -till halfva torget, då en hand plötsligt ryckte honom i kåpan. Den -falske munken vände sig häftigt om och drog till hälften dolken, färdig -till försvar. - -"Stilla, stilla". hviskade mäster Wolf, ty det var han, som af en -händelse träffat på sina vänner. "Stanna här, så få vi nog se ett -skådespel, som vi aldrig ha sett förut, åtminstone ej du, Annchen." - -"För Guds skull tala ej så högt", inföll Joseph von Bierich. "Lyssnande -öron finnas öfverallt." - -Den gamle pistolsmeden sänkte tonen en smula då han sade: - -"Det är Franz Gründlers slut, som vi få se." - -Annchen kände hur hon bleknade. Benen ville knappt bära henne och hon -skulle ha fallit till marken, om ej Joseph von Bierich och mäster Wolf -gemensamt uppehållit henne. - -"Men hvarför ska' han då dö?" sporde hon, under det kallsvetten rann -utefter hennes panna. - -"Ja, hvarför ska' han dö?" frågade äfven Joseph von Bierich förvånad. - -"Derför att han velat förråda eder." - -"Mig." - -"Ja." - -"Förlåt mig, mäster Wolf, men jag begriper sannerligen ingenting." - -"Då ska' ni få höra. Medan den österrikiske officeren var som bäst i -farten med att tutta på mina hus, ni kan se branden der borta, strax -till höger om kyrkan, lyckades jag smyga mig undan och fick då höra -hvad österrikaren sade till Franz. Just så här sa' han: 'Du har -bedragit oss.' 'Nej', sa' Franz, 'han finnes bestämdt här inne.' 'Men, -du ser ju sjelf, att här inte en gång finnes en katt', svarade -officeren. 'Dumt att jag inte kunde få tag i honom och betala honom för -gammalt i Wien.' Slutet på visan blef att officeren befalde sina män -att föra den stackars Franz Gründler till stora torget och skjuta -honom. Ja, se der kommer tåget. Ser ni inte der vid lyktskenet hur -hvitt den olycksalige pojkens ansigte är? Det är svartsjukan, som -drifvit honom till detta steg." - -Under det mäster Wolf talade, hade Annchen plötsligt fått en idé. Utan -att närmare redogöra för densamma, hviskade hon: - -"Det är synd om Franz, jag vill rädda honom." - -Joseph von Bierich och mäster Wolf betraktade henne med förfärade -blickar. - -"Är du galen?" sporde den först nämnde och kramade den unga flickans -hand så våldsamt, att hon nära nog uppgifvit ett rop af smärta. - -"Ja, det samma frågar jag också", sporde mäster Wolf. - -"Nej", svarade Annchen. "Låt mig bara hållas och allt ska' gå bra." - -Mäster Wolf visste förut, att det skulle vara omöjligt att försöka -hindra den unga mjölnardottern från att sätta sitt beslut i -verkställighet. Tillsammans med Joseph von Bierich trängde han sig för -den skull fram mellan de tätt sammanpackade menniskohopar, som dels af -nyfikenhet, dels af medömkan strömmat till för att åse exekutionen. - -Franz Gründler var hvit i synen som ett lakan, då han fördes fram på -torget. Det fladdrande skenet från oljelamporna och från soldaternas -facklor gjorde hans utseende ändå hemskare. - -Soldaterne voro uppstälde och officeren skulle just gifva tecknet, då -Annchen modigt trängde sig fram mellan knektarnes led. - -"Hvad vill ni, vördade syster?" sporde officeren då han varseblef -Annchens nunnedrägt. - -"Hertigen vill ej, att fången skall skjutas", svarade den unga flickan -utan att blinka. Officeren tog ett par steg tillbaka. "Vill inte", sade -han förvånad, "hur vet du det?" - -"Jag har hans befallning att föra fången med mig till ett kloster." - -Med dessa ord visade hon för den förbluffade officeren ett papper med -Wallensteins namnteckning och sigill. Officeren, som ej kunde läsa, -trodde att det var på hertigens af Friedlands befallning, som den unga -nunnan handlade och öfverlemnade derför utan prut den stackars lifdömde -Franz Gründler i hennes vård. Allt detta hade försiggått på mindre tid -än fem minuter. Officeren ämnade just aftåga med sitt folk, då en -svartmuskig karl, en af dem, som förgäfves sökt att vinna Annchens hand -och hjerta, framträdde och berättade, att alltsammans var en list af -den unga mjölnardottren. Anklagaren yttrade till slut: - -"Hon är lika mycket nunna som jag är munk." - -"Men skriften", utbrast officeren brydd, "hvad säger du om den?" - -"Antagligen falsk", svarade garfvaren Friedrich Krone och skrattade -hånfullt. - -Att han blifvit så grundligt lurad, detta retade den kejserlige -officeren till det yttersta. - -"Tusen gulden åt den, som leder mig på förräderskans spår", skrek han -så högt, att det hördes öfver halfva torget. - -Friedrich Krone var genast beredd att förtjena de tusen guldena. - -"Jag vet hvar hon bor", sade han. "Dessutom har hon nog inte ännu -hunnit utom staden." - -Sedan den tjocke sergeanten blifvit upphjelpt på en häst, skyndade -officeren med sin trupp ut mot de norr om Lützen liggande -väderqvarnarne. - - - - -X. - - -Under det Joseph von Bierich låg sjuk hade Annchen en dag bland hans -papper, öfver hvilka hon sjelfmant tagit tillsyn, träffat på ett stort -plakat, som retade hennes nyfikenhet. Det var en fullmakt, utfärdad af -Wallenstein. Utan att vidare tänka derpå hade hon gömt detta papper och -kom ihåg, att hon bar det på sig; just då mäster Wolf omnämnde att -Franz Gründler skulle skjutas. Som en blixt från en klar himmel slog -henne genast den tanken: - -"Det der papperet ska' jag använda. Lyckan står den djerfve bi har man -sagt, och jag har lust att pröfva om detta är sant." - -Utgången veta vi. - -Sedan Annchen på detta djerfva sätt räddat Franz Gründler, förde hon -honom genom de larmande soldathoparne bort från torget. Joseph von -Bierich och mäster Wolf hade noga haft utkik på henne och voro äfven -tillstädes i det afgörande ögonblicket. - -Färden stäldes mot norra porten och tack vare hvimlet derstädes kommo -flyktingarne lyckligt igenom densamma. - -Men detta hade knappt skett, då ett rop ljöd bakom dem. Ropet var -detta: - -"Tag fast kättaren! Tusen dukater åt den, som lemnar mig affällingen -död eller lefvande!" - -Joseph von Bierich kände genast igen denna röst. Han bleknade och det -väldiga slagsvärdet flög blixtsnabbt ur skidan. - -"Den der skurken ska' jag straffa", ropade han. "Jag känner nog igen -honom." - -"Nej, för Guds skull, nej", bad Annchen och klängde sig fast vid den -älskade, "är inte jag, är inte lifvet dig kärare?" - -Dessa ord afväpnade Joseph von Bierich. - -"Jag skall lyda dig", sade han. "Framåt! Kom Franz, och visa dig värdig -den, som så oförmodadt räddat dig från att bli skjuten som en hund." - -Franz Gründler lydde mekaniskt. - -"Vore det inte bäst om vi kunde få tag i en häst", menade den gamle -pistolsmeden. - -Tillfället yppade sig förr än han kunde ana, i det tre lösa uppskrämde -hästar i detsamma skymtade fram. - -Joseph von Bierich besatt en synnerlig skicklighet i att fånga dessa -djur. Inom några minuter voro de i hans och hans följeslagares våld. -Att Franz Gründler blef utan bekymrade dem föga. Han fick taga sig fram -bäst han kunde, då han nu var utanför stadsporten. - -I fyrsprång bar det sedan af mot de på afstånd hägrande väderqvarnarne. - -Den österrikiske officeren hade emellertid ej heller varit overksam. -Glödande af harm och raseri öfver att han på detta sätt blifvit lurad, -skyndade han, såsom vi förut omtalat, efter flyktingarne. - -Ungefär en åttondedels mil norr om Lützen grenar sig vägen. Just vid -sjelfva vägskålet fans då för tiden en hög sandås, genom hvilken vägen -från Naumburg lopp fram. - -Flyktingarne hade redan nått dit, när Annchen plötsligt utropade: - -"Vi ä' ännu förföljda!" - -"Omöjligt", svarade Joseph von Bierich, "hvem skulle förfölja oss?" - -"Jag hör dånet af en annalkande ryttartruppp", fortfor den unga -flickan. "Jag misstager mig ej!" - -"Nu hör jag också detsamma", inföll den gamle pistolsmeden. - -"Jag också", menade löjtnanten sedan han lyssnat uppmärksamt några -minuter. "Hvad är nu att göra?" fortfor han och såg sig ängsligt -omkring. - -Han hade knappt hunnit få sista ordet öfver läpparne, då hästtrampet -bakom flyktingarne hördes ännu tydligare. Till slut kunde äfven deras -öron uppfånga dessa ord: - -"Skynda på! Tusen gulden åt den, som lefvande fångar affällingen Joseph -von Bierich!" - -"Jo, nu vet jag hvad jag har att vänta", mumlade denne för sig sjelf, -"men lefvande ska' de inte få mig, det lofvar och svär jag." - -"Då vill jag dö med dig", inföll Annchen, som hört löjtnantens ord, -"jag vill ej öfverlefva dig." - -De älskandes händer möttes i en handtryckning, som sade mer än tusen -ord, tusen eder. - -Förföljarne kommo emellertid närmare. Joseph von Bierich och mäster -Wolf gjorde sig i ordning till försvar. - -"Se der", sade den gamle pistolsmeden och räckte löjtnanten en -konstfärdigt arbetad pistol, "jag tror att den skall göra nytta för -sig." - -Sedan Annchen blifvit tillsagd att rida ett stycke framåt, fattade de -båda modige männen posto vid sandåsen. Qvällens skymning gjorde att -förföljarne icke riktigt kunde se huru många deras motståndare vore. -När derför både Joseph von Bierich och mäster Wolf samtidigt affyrade -sina pistoler med den verkan att två af förföljarne beto i gräset, -studsade de andre för några minuter. Officeren uppmuntrade dem likväl -genom att förnya sin förra uppmaning: - -"Tusen gulden åt den, som bringar mig Joseph von Bierich lefvande!" - -"Den der karlen måste vara ofantligt rik eftersom han så der onyttigt -kan bortkasta tusen gulden", sade mäster Wolf skämtsamt. - -Löjtnanten svarade ingenting. Han försökte att med sina blickar -genomtränga qvällens skymning och upptäcka sin hatfulle förföljare, men -han såg framför sig ingenting annat än mörka skuggor, som sväfvade hit -och dit. - -Plötsligt blef det nytt lif i dessa skuggor. De ordnade sig och -störtade framåt. - -"Nu gäller det", sade Joseph von Bierich. "Lefvande ska' de aldrig ha -mig." - -"Ni unnar således ingen att förtjena de tusen guldena", inföll mäster -Wolf, ännu skämtande. - -"Nej, vid den evige Guden jag det gör", utbrast löjtnanten, som kände -sig smittad af den gamle pistolsmedens goda lynne. - -Svärmen kom med en förfärande hastighet. Det var som om en lavin -hastigt rullat ned för ett skyhögt berg. - -Men just i detta ögonblick kom också hjelpen. - -Från vägen till Naumburg sprängde i detsamma en ryttartrupp fram, och i -spetsen för denna red Gustaf II Adolph sjelf. Han hade redan på afstånd -hört de kejserliges annalkande och ville nu ha en dust med dem. - -Om de påfviske var en lavin, så var Gustaf Adolph med sin ryttarflock -en blixt, som oemotståndligt slog ned. Inom några få minuter var -handgemänget allmänt. - -Den svenske konungen råkade genast på den österrikiske officeren. Denne -var ingen oskicklig fäktare och konungen hade för den skull svårt att -få bugt med honom. - -Kring de i envige kämpande bildade svenskar och österrikare en ring och -alla följde med andlös spänning, så godt den starka skymningen det -tillät, striden. - -Slutligen vacklade österrikaren vid det hugg, som Gustaf Adolph riktade -mot hans hufvud. Han försökte väl att resa sig ånyo i sadeln, men ett -nytt hugg kastade honom med klufvet hufvud ned till marken. - -Denna utgång af enviget blef signal till allmän strid. Osterrikarne -erhöllo förstärkning, så också svenskarne, men till slut måste de -förstnämnde vika. - -Välbehållna medföljde Joseph von Bierich, Annchen och mäster Wolf till -svenska lägret. Dagen derefter hittades Franz Gründlers lik vid en af -väderqvarnarne. Denna lön fick han för sin lömskhet. Heinrich Mayer, -Annchens far, och Mathias Gründler blefvo aldrig mera synlige i den -trakten. Antagligen hade de omkommit då Wallenstein dagen derefter, den -sjette november, lät sätta hela staden Lützen i eld och lågor. - - * * * * * - -Den sjette november började med dimma. Härunder ordnade sig likväl de -båda härarne till slag. Utgången veta vi. Segern var visserligen vår, -men dyrköpt med Gustaf II Adolphs död, en förlust som i dessa tider var -oersättlig. - -Joseph von Bierich hade manligen kämpat i Gustaf Adolphs följe, och kom -betäckt med sår från striden till den väntande Annchen. Det lilla -mjölnarhemmet var genomborradt af hundratals kulor, ty omkring detta -hade den hetaste striden stått. - -Det reparerades dock åter, och några månader derefter firade Joseph von -Bierich och Annchen Meyer sitt lyckliga bröllop. - -Jakob Eriksson hette en af konungens ridknektar. Med tillhjelp af -tretton bönder och "under suck och tårar" vältrade han en stor sten -till den plats, der Gustaf II Adolph dragit sitt sista andetag. Stenen -kallas ännu i dag för "Schwedenstein". - -För några år sedan firades två hundra och femtionde årsdagen af -hjeltekonungens död i det ofvan nämnda slaget med stora högtidligheter -både på tysk och svensk jord. Må vi också aldrig förgäta, att det var -genom Gustaf II Adolphs uppoffrande hjelp, som vi erhöllo den -samvetsfrid, som vi ännu ega. Hvem vet huru det kunnat gestalta sig, om -Wallenstein gått segrande ur striderna! - -Joseph von Bierich och hans fagra hustru välsignade också i alla sina -dagar Gustaf Adolphs minne. Utan hans mellankomst vid sandåsen skulle de -troligtvis aldrig kunnat bli förenade. - -Efter slutad fred flyttade öfverste von Bierich, ty denna post hade -Joseph uppnått under det han kämpade med Banér och Torstensson, -tillbaka till fädernehemmet, det han nu tog i arf efter fadren, och -blef sedermera hufvudman för en i Österrike högt uppburen ätt, som ännu -den dag, som i dag är, sätter sin högsta ära uti att vara protestanter. - -Men vid Lützen talades länge endast om den höga lycka som den fattiga -mjölnarflickan Annchen Mayer gjorde. - - - - - - - - -End of Project Gutenberg's Mjölnarflickan vid Lützen, by J. O. Åberg - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MJÖLNARFLICKAN VID LÜTZEN *** - -***** This file should be named 52884-8.txt or 52884-8.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/2/8/8/52884/ - -Produced by Tapio Riikonen - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" -or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project -Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, "Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation's web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. |