diff options
Diffstat (limited to 'old/52758-0.txt')
| -rw-r--r-- | old/52758-0.txt | 2276 |
1 files changed, 0 insertions, 2276 deletions
diff --git a/old/52758-0.txt b/old/52758-0.txt deleted file mode 100644 index dc2de92..0000000 --- a/old/52758-0.txt +++ /dev/null @@ -1,2276 +0,0 @@ -Project Gutenberg's Om Tanke- och Yttrandefrihet, by John Stuart Mill - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - -Title: Om Tanke- och Yttrandefrihet - -Author: John Stuart Mill - -Translator: Hjalmar Öhrvall - -Release Date: August 8, 2016 [EBook #52758] - -Language: Swedish - -Character set encoding: UTF-8 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK OM TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET *** - - - - -Produced by Richard Tonsing, Jens Sadowski, Tor Martin -Kristiansen and the Online Distributed Proofreading Team -at http://www.pgdp.net - - - - - - - _STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 15._ - - - - - OM - - TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET - - - AF - - JOHN STUART MILL. - - ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN - - AF - - HJALMAR ÖHRVALL, - professor. - - _Andra genomsedda upplagan._ - - (_Fjärde tusendet._) - -[Illustration] - - STOCKHOLM. - ALBERT BONNIERS FÖRLAG. - - - - - Förord. - - -Föreliggande småskrift omfattar andra kapitlet af Stuart Mills arbete -_Om friheten_, hvilket utkom i svensk öfversättning år 1881. Detta andra -kapitel, _Om tanke- och yttrandefrihet_, utgör ett helt för sig. -Öfversättningen är omarbetad, hvarjämte det hela för bättre öfversikts -skull blifvit genom rubriker indelat i underafdelningar. Dessutom hafva -några noter samt en utförlig innehållsförteckning bifogats. - - _Öfversättaren._ - - - STOCKHOLM. - ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1900. - - - - - Innehåll. - - Om tanke- och yttrandefrihet. - - - 1. _Inledning._ Styrelserna i konstitutionella länder ingripa 5. - numera sällan eller aldrig i yttrandefriheten utom i sådana - fall, då de kunna göra sig till värktyg för allmänhetens - ofördragsamhet; men ingrepp i yttrandefriheten äro lika - oberättigade, när de ske i öfverensstämmelse med den allmänna - meningen, som när de äga rum i strid mot densamma - - 2. _En åsikt bör aldrig undertryckas, ty man kan aldrig vara 7. - fullkomligt viss om, att den är falsk_ - - _Inkast 1_: Absolut visshet om insiktens falskhet behöfves ej, 8. - endast tillräcklig säkerhet för praktiskt behof - - _Vederläggning_: Fullkomlig frihet för andra att motsäga och 9. - vederlägga våra åsikter, är just det villkor, som berättigar - oss att lägga dem såsom sanna till grund för vårt - handlingssätt - - _Inkast 2_: Vissa satser äro så nyttiga och nödvändiga för 12. - samhällets bestånd, att deras diskuterande ej bör få tillåtas - - _Vederläggning_: Äfven en åsikts _nytta_ kan bli föremål för 13. - olika åsikter - - _Tillämpning_ på konkreta fall: Tron på Gud och ett lif efter 15. - detta eller de allmänt antagna moraliska grundsatserna: - Historiska exempel: Sokrates, Kristus, Markus Aurelius - - _Inkast 3_: Lagliga straff äro nyttiga mot skadliga 18. - villfarelser, men i längden maktlösa mot sanningen - - _Vederläggning_: Äfven om detta påstående vore sant, skulle det 19. - vara en beklagansvärd villfarelse att förfölja de _personer_, - som förkunna nya sanningar. Men det är dessutom ej sant, att - sanningen alltid triumferar öfver lögnen. Exempel på - motsatsen - - _Inkast 4_: Numera dömas ej kättare till döden 20. - - _Vederläggning_: Äfven nu finnas lagliga straff mot uttalandet 21. - af vissa åsikter. Exempel härpå. Den sociala ofördragsamheten - förmår människor att dölja sina åsikter; därför kommer aldrig - någon grundlig diskussion af kätterska åsikter till stånd. - Betydelsen af vissa perioder i historien, då auktoritetens ok - var brutet - - 3. _Äfven om vi kunde vara vissa om, att den åsikt vi söka 27. - undertrycka är falsk, så skulle likväl dess undertryckande - vara ett ondt_ - - _A._ Ty man får aldrig någon _klar uppfattning_ af en sanning, 27. - ingen insikt i dess grunder, om den ej bringas i strid mot - villfarelsen - - _Inkast 1_: Man kan _lära_ personer grunderna för deras åsikter 28. - - _Vederläggning_: På detta sätt komma aldrig motskälen till full 29. - rätt. - - _Inkast 2_: Det är nog att _några_ finnas, som äga en 31. - fullständig insikt om grunderna för en sanning - - _Vederläggning_: Ej ens _några_ få en sådan insikt, om det ej 31. - står öppet för en hvar att framställa sina motskäl. - - _B._ Sanningen öfvergår till en död dogm, om den icke bringas i 32. - strid mot villfarelsen. Exempel från religionshistorien: - Kristendomen förr och nu. Moraliska satser, ordspråk o. s. v. - - _Inkast_: Är då meningsstrid alltid nödvändig? 37. - - _Vederläggning_: Den är alltid nyttig och där den ej längre 37. - finnes, borde någon ersättning därför åstadkommas. - - Exempel: Den sokratiska metoden. Medeltidens skolor. Värdet af 38. - negativ kritik. - - 4. _Stridiga åsikter äro emellertid vanligen endast delvis sanna 39. - eller falska_ - - Exempel: Rousseaus läror. Liberala och konservativa partier i 41. - samhällsfrågor - - _Inkast_: _Några_ allmänt antagna läror innehålla _hela_ 43. - sanningen, t. ex. på det moraliska området den kristna - sedeläran. - - _Granskning_ af detta påstående 43. - - _Afslutning_ 47. - - _Sammanfattning_ 47. - - 5. _Slutord till dem, som visserligen medgifva yttrandefrihet, men 48. - blott om den användes på ett hofsamt och ärligt sätt._ - - - - - 1. Inledning. - - -Den tiden är, såsom man kan hoppas, numera förbi, då det var nödvändigt -att försvara tryckfriheten såsom ett skyddsmedel mot en usel och -tyrannisk regering. Intet bevis torde längre behöfva uppställas mot det -oriktiga uti, att en lagstiftande eller värkställande myndighet, hvars -inträssen icke sammanfalla med folkets, skulle vara berättigad att -föreskrifva detta åsikter eller att afgöra, till hvilka läror och bevis -det bör tillåtas att lyssna. Denna sida af saken har dessutom så ofta -och med så mycken framgång blifvit behandlad af tidigare skriftställare, -att vi ej här behöfva uppehålla oss därvid. Ehuru Englands lag med -afseende på tryckfriheten ännu i denna dag är lika litet frisinnad som -under Tudorernas[1] tid, är det föga fara för, att den värkligen skall -_tillämpas_ emot politiska meningsyttringar, utom kanske under någon -tillfällig panik, då fruktan för uppror bringar ministrar och domare ur -fattningen[2]; och i allmänhet taget är det i konstitutionella länder -icke att befara, att regeringen, vare sig den är fullständigt ansvarig -inför folket eller icke, ofta skall försöka att utöfva kontroll öfver -meningsyttringar, — utom i sådana fall, då den kan göra sig till värktyg -för allmänhetens ofördragsamhet. Låt oss därför antaga, att styrelsen är -fullkomligt ense med folket och aldrig tänker på att utöfva något tvång, -annat än i öfverensstämmelse med hvad den anser vara folkets önskan. Men -äfven under denna förutsättning förnekar jag folkets rättighet att -utöfva ett sådant tvång vare sig direkt eller genom styrelsen. Själfva -denna makt är orättmätig. Den bästa styrelse har lika liten rätt därtill -som den sämsta. Den är lika farlig, ja, till och med farligare, om den -utöfvas i öfverensstämmelse med den allmänna meningen, än om den utöfvas -i strid mot densamma. _Om alla människor utom en hade samma åsikt, och -denna enda hade den motsatta, så skulle de icke hafva större rättighet -att nedtysta denna enda person, än han att nedtysta alla andra, om han -hade makt därtill. Vore det så, att en åsikt vore den enskildes -tillhörighet, utan betydelse för någon annan än ägaren, — vore -undertryckandet af en åsikt en oförrätt blott mot en enskild person, — -då skulle det göra någon skillnad, om en sådan orättvisa tillfogades ett -fåtal personer eller många. Men det särskilda onda, som ligger i -undertryckandet af en åsikt, består däruti, att det är en stöld från -hela mänskligheten, från eftervärlden såväl som från samtiden; från dem, -som hysa en annan åsikt, i ännu högre grad_ _än från dem, som biträda -den undertryckta. Ty om den undertryckta åsikten är sann, så äro de -förra beröfvade ett tillfälle att utbyta villfarelse mot sanning; om den -är falsk, gå de miste om en nästan lika stor fördel, nämligen den -klarare insikt uti och lifligare uppfattning af sanningen, som är en -följd af dess kamp mot villfarelsen._ - -Vi skola i det följande undersöka och bevisa hvar för sig följande -tvänne satser: _Vi kunna aldrig vara vissa om, att den åsikt, som vi -söka undertrycka, är falsk; och äfven om vi vore vissa därom, skulle -dess undertryckande likväl vara ett ondt._ - ------ - -Fotnot 1: - - En regentsläkt i England, som regerade 1485-1603. - - _Öfvers._ - -Fotnot 2: - - Dessa ord hade knappt blifvit nedskrifna, förrän liksom för att på det - kraftigaste jäfva dem, tryckfrihetsförföljelserna af år 1858 - inträffade. Detta okloka angrepp på den offentliga yttrandefriheten - har likväl icke föranledt mig att ändra ett enda ord i texten, och ej - häller rubbat min öfvertygelse, att, med undantag af en och annan - sådan panik, den tid, då böter och straff inskränkte den _politiska_ - yttrandefriheten, är förbi uti vårt land. Ty för det första - fullföljdes icke åtalen; och för det andra var förföljelsen noga taget - icke af _politisk_ natur. Den åtalade förbrytelsen bestod icke uti - någon kritik öfver samhällsinrättningar eller öfver de styrandes - personer eller handlingar, utan i spridandet af något, som dömdes - såsom en _omoralisk_ lära, nämligen den, att mord på tyranner är en - berättigad handling. - - Om bevisen uti denna skrift hafva någon styrka, så bör det råda den - fullständigaste frihet att såsom ett uttryck för en etisk öfvertygelse - framställa och diskutera hvilken åsikt som hälst; den må synas aldrig - så omoralisk. Det kunde således vara öfverflödigt och olämpligt att på - detta ställe undersöka, huruvida nyssnämnda lära förtjänar denna - benämning. Jag skall nöja mig med att påpeka, att detta ämne i alla - tider har inom moralläran varit en öppen fråga; att en enskild - medborgares handling, då han nedgör en brottsling, som genom att - ställa sig öfver lagen har dragit sig undan lagens straff och - kontroll, har af hela folk och af många de visaste och ädlaste - människor blifvit betraktad icke såsom ett brott, utan såsom en - handling af upphöjd dygd, och att den (berättigad eller icke) ej har - karaktären af mord, utan af borgerligt krig. När så är förhållandet, - anser jag, att en uppmaning därtill såsom sådan visserligen i ett - bestämt fall med rätta kan bli föremål för bestraffning, _men endast - om en uppenbar handling har följt, och ett sannolikt sammanhang kan - påvisas mellan handlingen och uppmaningen_. Och till och med _då_ är - det icke en främmande styrelse, utan den, som blifvit angripen, som, i - det den utöfvar själfförsvar, med rätta kan bestraffa anfall riktade - mot dess egen tillvaro. - - - - - 2. Den åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen - vara sann. - - -De, som söka undertrycka en åsikt, förneka naturligtvis dess sanning. -Men de äro icke ofelbara; de hafva ingen rätt att afgöra frågan å hela -människosläktets vägnar och att utestänga hvarje annan person från -möjligheten att själf bedöma den. Den, som förvägrar en annan att lyssna -till en mening, emedan han är viss på, att den är falsk, tager för -gifvet, att _hans egen_ visshet är detsamma som _absolut_ visshet. _Att -förhindra meningsutbyte är att tillmäta sig själf ofelbarhet._ Det -förkastliga i ett sådant tilltag må anses ådagalagt genom detta ofta -anförda skäl, som icke är det sämsta därför, att det är gammalt och -vanligt. - -Till skada för människornas sunda omdöme har det faktum, att de icke äro -ofelbara, i praktiken långt ifrån erhållit det inflytande på deras -domslut, som man alltid i teorien tillmäter detsamma. Ty ehuru hvar och -en vet, att han kan misstaga sig, är det endast få, som tänka på -nödvändigheten af att vidtaga några försiktighetsmått mot sin -bristfällighet eller som medgifva möjligheten af, att den åsikt, om -hvars sanning de känna sig visse, måhända just är ett af de misstag, för -hvilka de enligt sitt eget medgifvande äro utsatta. Enväldiga regenter -och andra, som äro vana vid oinskränkt lydnad, hafva i de flästa fall -ett fullständigt förtroende till sin egen mening i nästan alla frågor. -Personer, som äro i den lyckligare ställningen att understundom få höra -sina åsikter motsagda och som icke äro fullkomligt ovana vid att blifva -rättade när de hafva orätt, hysa denna obegränsade tillförsikt endast -för dem af sina åsikter, som delas af deras omgifning eller af de -personer, till hvilka de vanligen vädja: ty i samma mån de hysa ringa -förtroende för sitt eget personliga omdöme, stödja de sig vanligen med -blind förtröstan på "hela världens" eller "alla människors" ofelbarhet. -Men "alla människor", det vill för hvarje individ säga: de människor, -med hvilka han kommer i beröring; hans parti, hans sekt, hans kyrka, -hans samhällsklass. En person, för hvilken detta uttryck omfattar -någonting så vidsträckt som hans fosterland eller hans samtid, kan i -jämförelse härmed nästan anses såsom en frisinnad och storslagen person. -Ej häller rubbas hans tillit till denna kollektiva auktoritet genom den -tanken, att _andra_ tider, länder, sekter, kyrkor, klasser och partier -hafva tänkt och ännu i dag tänka raka motsatsen till hvad han tänker. Åt -sin "värld" öfverlåter han att svara för, att den har rätt gent emot -andra personers oliktänkande "världar"; och det bekymrar honom aldrig, -att endast en tillfällighet har bestämt, hvilken af dessa talrika -världar, som kommit att blifva föremålet för hans tillit, och att samma -orsaker, som i London gjort honom till en af högkyrkans bekännare, -skulle hafva gjort honom till buddaist eller konfutsian i Peking. Och -dock är det af sig själft lika uppenbart som någon bevisning kan göra -det, att tidsåldrar icke äro mera ofelbara än individer. Hvarje -tidsålder har hyst åsikter, hvilka en följande tid har ansett ej blott -falska utan rent af orimliga. Och lika visst som det är, att mångfaldiga -meningar, som en gång i tiden varit allmänt antagna, förkastas af vår -tid, lika visst är det, att många åsikter, som nu allmänt hyllas, skola -förkastas af en kommande tid. - - * * * * * - -De inkast, som man sannolikt skall göra mot dessa bevis, skola troligen -framträda i ungefär följande form. "Att man förbjuder spridandet af -villfarelser innebär icke större anspråk på ofelbarhet än hvilken som -hälst annan handling, som en offentlig myndighet utför efter eget omdöme -och på eget ansvar. Omdöme har gifvits människorna för att af dem -begagnas. Bör man väl förbjuda människor att begagna sitt omdöme därför, -att det kan missbrukas? När de söka hindra det, som de anse fördärfligt, -så göra de icke därmed anspråk på ofelbarhet, utan uppfylla blott den -plikt, som ålägger dem att handla efter sitt samvetes öfvertygelse, låt -vara att denna möjligen är felaktig. Om vi, därför att vår mening -möjligen kan vara falsk, aldrig någonsin skulle lägga den till grund för -vårt handlingssätt, skulle vi aldrig tillgodose våra inträssen och -aldrig uppfylla våra plikter. Men en invändning, som kan göras mot allt -handlande, kan icke vara någon tillräcklig invändning mot en särskild -handling till skillnad från andra. Det är de styrandes så väl som den -enskildes plikt att bilda sig så sanna åsikter som möjligt; att bilda -sig dem med omsorg och att aldrig tvinga dem på andra, förr än de äro -fullkomligt säkra på, att de hafva rätt. Men har en regering eller -enskild person vunnit en sådan visshet, då är det icke samvetsgrannhet -utan feghet att rygga tillbaka för att handla efter sin åsikt och att -tillåta meningar, om hvilkas farlighet för människosläktets välfärd i -detta eller ett kommande lif de äro uppriktigt öfvertygade, att -obehindrat utspridas, och detta på den grund, att andra personer i -mindre upplysta tider hafva förföljt åsikter, som nu anses såsom sanna. -Vi böra visserligen, det är sant, taga oss till vara för samma misstag, -men styrelser och nationer hafva misstagit sig i andra saker, uti hvilka -de onekligen med rätta utöfvat sin myndighet. De hafva t. ex. pålagt -orättvisa skatter och fört orättfärdiga krig, men skola vi därför icke -pålägga några skatter alls eller icke föra krig under några -omständigheter? Enskilda personer såväl som myndigheter böra handla -efter bästa förmåga. Därvid är icke fråga om absolut visshet, utan om -tillräcklig säkerhet för det praktiska lifvets behof. Vi böra och måste -antaga, att våra åsikter äro sanna, för att kunna rätta vårt -handlingssätt efter dem, och till något större godtycke än så göra vi -oss icke skyldiga, när vi förhindra dåliga personer att fördärfva -samhället genom utspridandet af meningar, som vi anse falska och -fördärfliga." - -På allt detta svarar jag, att det senare är godtycke i mycket högre -grad. _Det är en ofantlig skillnad emellan att förutsätta å ena sidan, -att en åsikt är sann på den grund, att den icke blifvit vederlagd, ehuru -hvarje tillfälle därtill lämnats öppet, och å andra sidan, att taga dess -sanning för gifven i afsikt att icke tillåta dess vederläggande._ -Fullkomlig frihet för andra att motsäga och vederlägga våra åsikter är -just det villkor, som berättigar oss att lägga dem såsom sanna till -grund för våra handlingar, och på intet annat sätt kan en varelse med -mänskliga själsförmögenheter få någon förnuftig visshet om att han har -rätt. - -Betraktar man det allmänna tänkesättets historia, eller människornas -uppförande i allmänhet, kan man fråga sig: hvarpå beror det, att det -förra så väl som det senare icke är sämre än det är? Visserligen icke på -det mänskliga förnuftets inneboende kraft; ty nittionio personer af -hundrade äro fullkomligt oförmögna att bedöma en sak, som icke är -själfklar, och den hundrades förmåga är endast relativ. De fläste -utmärkte män under hvarje förgången tid hafva hyst många åsikter, som -man nu vet vara falska, samt gjort och gillat mycket, som nu mera ingen -skulle vilja försvara. Hur kommer det sig då, att på det hela taget -förnuftiga åsikter och förnuftigt handlingssätt äro öfvervägande bland -människorna? Om denna öfvervikt värkligen förefinnes — och det måste den -göra, för så vidt icke människosläktets angelägenheter äro och alltid -hafva varit i ett nästan förtviflat tillstånd — så beror detta på en -egenskap hos människan, hvilken är källan till allting, som är -aktningsvärdt hos henne såsom förnuftig eller moralisk varelse, nämligen -den, _att hennes fel kunna rättas_. Hon har förmåga att rätta sina -misstag genom meningsutbyte och erfarenhet. Icke genom erfarenhet -ensamt. Meningsutbyte måste tillkomma för att visa, hur erfarenheten -skall tolkas. Oriktiga åsikter och vanor gifva så småningom vika för -fakta och bevis; men för att fakta och bevis skola kunna göra någon -värkan på förnuftet, måste de framläggas för detsamma. Det är mycket få -fakta, som själfva kunna förtälja sin historia utan förklaringar, som -göra deras mening tydlig. Då således hela styrkan och värdet af det -mänskliga omdömet beror på denna enda egenskap, nämligen att det kan -rättas, om det är felaktigt, så kan man endast _då_ fullt lita därpå, -när medel till dess rättande ständigt finnas till hands. I det fall, att -en persons omdöme värkligen förtjänar förtroende, hur har det kommit -därhän? Jo, emedan han tillåtit andra människor granska hans mening och -handlingssätt. Emedan han haft för vana att lyssna till allt, som kunnat -sägas emot honom, och att draga nytta af det, som var befogat däri, samt -att klargöra för sig själf och kanske äfven för andra falskheten af det -som var falskt. Emedan han insett, att det enda sätt, hvarpå en människa -kan närma sig en fullständig kunskap om någonting, är att höra det, som -kan sägas därom af personer med de mäst skilda åsikter, och att sätta -sig in i alla de sätt, på hvilka det kan uppfattas af de mäst olika -åskådningar. Ingen vis man har någonsin förvärfvat sin visdom på något -annat sätt; och det ligger i det mänskliga förståndets natur att icke på -något annat sätt kunna uppnå visdom. Den ständiga vanan att rätta och -fullständiga sin åsikt genom att jämföra den med andras är så långt -ifrån att orsaka tvifvel och ovisshet vid åsiktens tillämpning i -praktiken, att den fastmer är den enda säkra grunden för ett rättmätigt -förtroende till densamma. Ty då någon äger kännedom om allt, som -mänskligt att döma kan sägas emot honom, och har försvarat sin ställning -mot alla motståndare, — då han vet med sig, att han _sökt_ efter -motsägelser och svårigheter i stället för att _undvika_ dem, och att han -ej utestängt något, som kunnat tjäna till frågans belysning, — då först -har han rättighet att anse sitt omdöme bättre än hvarje annan persons, -hvars åsikter ej genomgått ett dylikt prof. - -Det är icke för mycket begärt, att det som människosläktets visaste -medlemmar, de som äro mäst berättigade att lita på sitt eget omdöme, -anse sig nödvändigt behöfva för att ernå en sådan tillit, det borde -också den blandning af ett fåtal visa och många dåraktiga individer, -som kallas allmänheten, underkasta sig. Den ofördragsammaste af alla -kyrkor, den romersk-katolska, tillåter t. o. m. hvarje gång ett helgon -skall kanoniseras en s. k. "djäfvulens advokat" att uppträda, och -lyssnar tålmodigt på honom. Man kan icke medgifva, synes det, den -heligaste man ärebetygelser efter döden, förrän allt, som djäfvulen -kan anmärka emot honom, blifvit upptaget till granskning. Till och med -Newtons lagar[3] skulle icke åtnjuta ett så oinskränkt förtroende som -de nu göra, om det icke vore tillåtet att diskutera dem. De åsikter, -som vi lita på allra mäst, grunda sin visshet helt och hållet på den -ständiga uppfordran till hela världen att bevisa dem vara ogrundade. I -fall denna uppfordran icke antages, eller om den antages men försöken -misslyckas, så äro vi ännu långt ifrån visshet; men vi hafva gjort det -bästa, som människoförståndets närvarande ståndpunkt tillåter. Vi -hafva icke försummat någonting för att gifva sanningen en möjlighet -att uppnå oss; och om meningsutbyte fortfarande står öppet, kunna vi -hoppas att, så framt en sannare åsikt gifves, den skall varda funnen, -så snart människoförståndet förmår fatta den. Och under tiden kunna vi -trösta oss med att hafva närmat oss så nära intill sanningen, som det -är möjligt efter våra förhållanden. Detta är den grad af visshet, som -är möjlig att uppnå för ofullkomliga varelser, och det enda sättet att -uppnå den. - - * * * * * - -Eget nog medgifva nu somliga det berättigade i krafvet på fritt -meningsutbyte, men motsätta sig att detta kraf "_drifves till -ytterlighet_". De inse ej, att för så vida skälen för dessa fordringar -icke vore giltiga i _alla_ fall, skulle de ej vara det i _något_. Det är -besynnerligt, att de ej märka, att de göra anspråk på ofelbarhet, då de -väl medgifva, att fritt meningsutbyte borde tillåtas i alla sådana -frågor, som kunna vara _tvifvelaktiga_, men angående någon särskild -grundsats eller lära anse, att _den_ ej bör få diskuteras, emedan den är -så _viss_, det vill säga, emedan _de äro vissa_ om, att den är viss. Att -kalla en sats viss, så länge det finns någon, som skulle vilja bestrida -dess riktighet, om han finge tillåtelse därtill, är att antaga, att vi -själfva och de med oss liktänkande äro ofelbara domare, hvilka kunna -döma utan att höra båda parterna. - -I vår tid — hvilken man skildrat såsom "utblottad på tro men bäfvande -för tviflet" — då människor känna med sig icke så mycket att deras -åsikter äro sanna, som att de ej veta, huru de skulle reda sig dem -förutan, grundar man den fordran, att dessa åsikter böra skyddas från -att offentligt angripas, icke så mycket på deras _sanning_ som på _deras -vikt för samhället_. Det finnes, påstår man, somliga trossatser, som äro -_så nyttiga_, för att icke säga _så oundgängliga_ för samhällets -välfärd, att det lika mycket är styrelsens plikt att upprätthålla dem -som att skydda hvilket som hälst samhällets öfriga inträssen. Man säger, -att i fall, som äro så trängande och som så uppenbart ligga inom området -för styrelsens pliktutöfning, behöfver den ej vara ofelbar för att anse -sig berättigad, ja, förpliktad att handla på grund af sin egen mening, -understödd af den rådande opinionen. Det påstås också ofta och tänkes -ännu oftare, att endast dåliga människor kunna önska att rubba dessa -nyttiga och hälsosamma trossatser; och att det ej kan vara något ondt -uti att hindra dåliga människor i deras åtgöranden och att förbjuda -sådant, som endast dylika skulle vilja göra. Personer med denna -uppfattning göra berättigandet af inskränkningar i yttrandefriheten till -en fråga icke om lärornas _sanning_ utan om deras _nytta_, och smickra -sig med att på detta sätt undgå beskyllningen att göra sig själfva till -ofelbara domare öfver olika meningar. Men de som äro tillfreds härmed, -märka ej, att anspråket på ofelbarhet härigenom endast flyttas från ett -område till ett annat. _Äfven en åsikts nytta kan bli föremål för olika -åsikter._ Den kan vara lika omtvistad, lika mycket bli föremål för -diskussion, och kräfva diskussion lika mycket som åsikten själf. För att -bestämt afgöra, att en åsikt är skadlig, måste man vara ofelbar i lika -hög grad som för att afgöra, om den är falsk, så framt icke den åsikt -man fördömer har haft fullt tillfälle att försvara sig. Det är omöjligt -att tillåta en kättare att förfäkta nyttan eller oskadligheten af sin -åsikt på samma gång som man förbjuder honom att försvara dess sanning. -En åsikts sanning är en del af dess nytta. Om vi vilja veta, huruvida -det är önskvärdt eller icke att en mening skall blifva trodd, är det väl -möjligt att därvid ej göra afseende på, huruvida den är sann eller icke? -Enligt den mening, som hyllas icke af de sämsta, utan af de bästa -människor, kan ingen åsikt, som är motsatt sanningen, vara värkligt -nyttig. Och kan man väl hindra personer från att framställa denna -invändning, då man vill belägga dem med ansvar därför att de förneka en -lära, som man försäkrar dem vara nyttig, men som de tro vara falsk? De -som hylla de allmänt antagna åsikterna, underlåta aldrig att draga all -möjlig fördel af denna invändning. Man skall aldrig finna, att _de_ -behandla frågan om nyttan såsom helt och hållet oberoende af frågan om -sanningen. Tvärtom, det är framför allt just emedan deras lära är -"sanningen", som de anse kunskapen därom eller tron därpå så -oundgänglig. Man kan aldrig åstadkomma någon klar utredning af frågan om -en åsikts nytta, så länge ett så afgörande skäl (som att åsikten i fråga -är "sanningen") endast får användas på den ena sidan men icke på den -andra. Och då lagen eller allmänna opinionen icke tillåter, att -sanningen af en åsikt underkastas meningsutbyte, så äro de i själfva -värket fullkomligt lika ofördragsamma gent emot ett förnekande af -åsiktens nytta. Det enda medgifvande de göra är, att åsikten möjligen -icke är absolut nödvändig eller att det icke är en positiv förbrytelse -att förkasta den. - -För att fullständigare belysa, huru skadligt det är, att man förbjuder -uttalandet af vissa åsikter därför, att man själf förkastat dem, torde -det vara önskvärdt, att vi tillämpa vårt resonnemang på några konkreta -fall; och jag väljer då framför andra dem, som ära minst gynnsamma för -mig — det vill säga sådana, i hvilka skälen mot yttrandefrihet både med -afseende på sanningen och nyttan anses starkast. Antag, att den åsikt, -man anfallit, är tron på Gud och ett lif efter detta, eller någon af de -allmänt antagna moraliska grundsatserna. Att strida på ett sådant område -innebär en stor fördel för en obillig motståndare; ty han skall säkert -säga (och mången, som icke önskar vara obillig, skall säga det inom -sig): "är det dessa läror, som ni icke anser tillräckligt vissa för att -ställas under lagens skydd? Är tron på Gud en sådan mening, att ni -påstår att man gör anspråk på ofelbarhet, om man känner sig viss därpå?" -Men må det tillåtas mig att anmärka, att det icke är det, _att man -känner sig viss på en mening_ (den må nu vara hvilken som hälst), som -jag kallar ett anspråk på ofelbarhet, utan att man företar sig _att -afgöra frågan för andra_, utan att tillåta dem att höra, hvad som kan -sägas från motsatta sidan. Ett sådant tilltag ogillar och bestrider jag -lika bestämt, om det också gjordes till föremål för mina hemligaste -öfvertygelser. Huru säkert än någon må vara öfvertygad icke blott om -falskheten utan om de farliga konsekvenserna af en åsikt — icke blott om -de farliga konsekvenserna utan (för att nyttja uttryck, hvilka jag äljes -ogillar) om åsiktens osedlighet och gudlöshet, så tillskrifver han sig -likväl ofelbarhet, i fall han vid förfäktandet af denna sin enskilda -åsikt, vore den än understödd af hans fäderneslands och hans samtidas -allmänna omdöme, hindrar motståndaren att försvara sin mening. Och det -är så långt ifrån, att detta anspråk på ofelbarhet är mindre förkastligt -eller mindre farligt därför, att åsikten kallas omoralisk eller gudlös, -att det fastmera i detta fall varder allra mäst ödesdigert. Ty det är -just i sådana fall, som människorna i förflutna tider hafva begått dessa -förfärliga misstag, hvilka uppväcka eftervärldens förvåning och afsky. -Det är i sådana fall, där vi uti historien finna minnesvärda exempel på, -att lagens arm har användts för att utrota de bäste män och de ädlaste -åsikter; med en beklagansvärd framgång hvad _personerna_ beträffar, -ehuru några af _åsikterna_ liksom på hån hafva upplefvat att bli -åberopade till försvar för ett liknande förfarande mot sådana personer, -som afvika från _dem_ eller från den antagna tolkningen af dem. - -Man kan knappast för ofta erinra om, att det en gång fanns en man vid -namn _Sokrates_, hvilken råkade i en minnesvärd kollision med den -lagliga myndigheten och den då rådande, allmänna opinionen. Denne man, -som var född på en tid och i ett land, som öfverflödade af stora -personligheter, har af dem, hvilka bäst kände både honom och hans tid, -blifvit framstäld för oss såsom den ädlaste människa, som då lefde; och -vi veta, att han var hufvudet och förebilden för alla följande -sedelärare, upphofsmannen till så väl Platos höga ingifvelser som -Aristoteles' skarpsinniga "utilitarism"[4], hvilka utgöra de båda -källådrorna till såväl etisk som hvarje annan filosofi. Denne erkände -mästare för alla de utmärkte tänkare, som sedan lefvat — hvars rykte -ännu växer efter mer än två tusen år och fullt ut uppväger alla öfriga -namn, som gjorde hans fädernestad ryktbar — denne man blef dödad af sina -landsmän, sedan han blifvit _lagligen dömd_ för _gudlöshet_ och -_osedlighet_. För gudlöshet, emedan han förnekade de gudar, som erkändes -af staten; hans åklagare försäkrade till och med, att han icke trodde på -några gudar alls. För osedlighet, därför att han genom sin lära och -undervisning "förförde ungdomen". Dessa anklagelser fann domstolen -grundade (och det är all anledning att tro, att den menade ärligt), och -dömde den man, som sannolikt gjort sig mer förtjänt om mänskligheten än -någon annan af sina samtida, att aflifvas såsom en förbrytare. - -Låtom oss öfvergå från detta exempel på laglig orättvisa till det enda, -hvars omnämnande efter domen öfver Sokrates icke skulle bilda en -antiklimax[5]; till den händelse, som ägde rum på Golgata för mer än -aderton hundrade år sedan. Den man, som på dem, hvilka bevittnade hans -lefnad och lära, gjorde ett sådant intryck af sedlig storhet, att -aderton följande århundraden hafva vördat honom såsom den allsmäktige i -egen person, blef skymfligt förd till döden — hvarför? För _hädelse_! -Människorna icke blott misskände sin välgörare; de togo honom för raka -motsatsen till hvad han var, och behandlade honom såsom hade han just -varit ett sådant vidunder af gudlöshet, som de nu själfva anses för på -grund af sitt handlingssätt mot honom. De känslor, hvarmed människorna -nu betrakta dessa beklagansvärda domar (i synnerhet den senare), göra -dem ytterst orättvisa i sitt omdöme om deras olycklige upphofsmän. Dessa -voro, efter allt hvad man vet, icke dåliga människor, icke sämre än -människor i allmänhet äro, snarare tvärtom. De vore män, som i fullt -mått eller något därutöfver innehade sin tids och sitt folks religiösa, -moraliska och patriotiska känslor: just det slags människor, hvilka i -alla tider, vår egen inbegripen, hafva hvarje utsikt att genomvandra sin -lefnad tadelfria och aktade. Öfversteprästen, som ref sönder sina -kläder, då han hörde de ord uttalas, hvilka enligt hans folks -uppfattning inneburo den värsta förbrytelse, var efter all sannolikhet -fullkomligt lika uppriktig i sin fasa och afsky, som hela samlingen af -vördade och fromme män nu äro i sina religiösa och moraliska känslor. -Många af dem, som nu rysa öfver hans handlingssätt, skulle hafva gjort -alldeles som han, om de lefvat på hans tid och varit födde judar. — De -rättrogne kristne, som hysa den föreställningen, att de som stenade de -första martyrerna till döds, måste hafva varit sämre människor än de -själfva äro, borde komma ihåg, att en af dessa förföljare var — -_Paulus_. - -Låtom oss tillägga ännu ett exempel, det mäst slående af alla, så framt -ett felsteg är ägnat att göra större intryck, i samma mån som den -person, som begått det, är vis och ädel. Om någonsin en regent haft -anledning att anse sig såsom den bäste och mäst upplyste af sina -samtida, så var det den romerske kejsaren _Marcus Aurelius Antonius_. -Oinskränkt härskare öfver hela den civiliserade världen ådagalade han -genom hela sitt lif icke blott den mäst obefläckade rättrådighet utan -äfven, hvad mindre kunde väntas af hans stoiska[6] uppfostran, det -ömmaste hjärta. De få felgrepp, som tillskrifvas honom, betraktas alla -såsom beroende på en för långt drifven efterlåtenhet, och hans skrifter, -den antika andens högsta etiska produkter, afvika knappast märkbart om -ens något från det, som är mäst egendomligt för Kristi läror. Denne man, -som var en bättre kristen i allt utom i ordets dogmatiska betydelse, än -snart sagt hvar och en af de till namnet kristne härskare, som regerade -efter honom, _förföljde kristendomen_. Ehuru han stod på höjden af sin -tids utveckling och hade ett klart ofjättrat förstånd och en karaktär, -som kom honom att af sig själf i sina skrifter upptaga det kristna -idealet, kunde han likväl icke inse, att kristendomen var ett godt och -icke ett ondt för den värld, mot hvilken han kände sig hafva så stora -plikter. Han visste, att det dåvarande samhället befann sig uti ett -beklagansvärdt tillstånd. Men han insåg också, eller trodde sig inse, -att sådant det nu var, hölls det tillsamman och hindrades från förfall -genom tron på och vördnaden för de antagna gudarna. Han ansåg det som -sin plikt såsom härskare att skydda samhället från att falla sönder, och -han kunde icke förstå, genom hvilka nya band det skulle kunna -sammanhållas, om de gamla söndersletes. Den nya religionen syftade -ögonskenligen att upplösa dessa band. För så vidt det således icke var -hans plikt att antaga denna religion, ansåg han det vara sin skyldighet -att undertrycka den, och då de kristnas gudalära icke syntes honom sann -eller af gudomligt ursprung, då denna besynnerliga historia om en -korsfäst gud icke föreföll honom trovärdig, och då han icke kunde -förutse, att ett system, som uppgaf sig helt och hållet hvila på en -grund, hvilken tycktes honom så fullkomligt otrolig, skulle varda det -medel till återupprättelse, som det i alla händelser sedan har visat sig -vara, så understödde denne, den mildaste och älskvärdaste af filosofer -och härskare, förföljelserna mot de kristna i den allvarliga -öfvertygelsen, att han därvid uppfyllde en helig plikt. Detta synes mig -vara en af de mäst tragiska företeelser i hela historien. Det är bittert -att tänka, huru helt olika världens kristendom skulle hafva gestaltat -sig, om den kristna tron hade blifvit antagen till statsreligion under -Marcus Aurelius' hägn i stället för under Konstantins. Men det skulle -vara lika orättvist mot honom som stridande mot sanningen att förneka, -att icke Marcus Aurelius, när han straffade kristendomens predikande, -hade på sin sida hvartenda ett af de skäl, som kunna anföras till -försvar för straffandet af kristendomsfiendtliga läror. Ingen kristen är -fastare öfvertygad om, att ateismen är en falsk och samhällsupplösande -lära, än Marcus Aurelius var öfvertygad om, att så var fallet med -kristendomen; han, som af alla, hvilka då lefde, torde hafva varit den, -som bäst kunde bedöma den samma. Så framt icke någon af dem, som gilla, -att förkunnandet af åsikter belägges med straff, vill smickra sig med, -att han är visare och bättre än Marcus Aurelius — att han djupare -inträngt i sin tids visdom och på förståndets vägnar är mera öfverlägsen -sina samtida, att han är allvarligare uti sitt sökande efter sanningen -och mera uppriktigt hängifven den sanning han funnit, så må han afstå -från att för sig och allmänheten i förening göra samma anspråk på -ofelbarhet, som den store Antonius gjorde med så ödesdigra följder. - - * * * * * - -Då religionsfrihetens motståndare inse omöjligheten af att med några som -hälst skäl, hvilka icke på samma gång skulle rättfärdigat Marcus -Antonius, försvara användandet af straff för undertryckande af -irreligiösa läror, medgifva de stundom, när de hårdt angripas, -riktigheten af denna konsekvens, och säga med d:r Johnson, att -kristendomens förföljare voro i sin fulla rätt; att förföljelse är ett -eldprof, som sanningen bör genomgå och alltid lyckligt genomgår, enär -lagliga straff i längden äro maktlösa _emot sanningen_, ehuru de -understundom på ett välgörande sätt äro värksamma emot _skadliga -villfarelser_. Denna metod att försvara religiös ofördragsamhet är -tillräckligt märklig för att icke böra lämnas utan afseende. - -En teori, som yrkar, att sanningen med rätta må förföljas, därför att -förföljelse icke förmår göra den någon skada, kan icke beskyllas för -uppsåtlig fientlighet mot antagandet af nya _sanningar_; men desto mer -förkastligt är dess sätt att behandla de _personer_, hvilka -mänskligheten har att tacka för dessa sanningar. Att upptäcka för -världen något, som är af stor vikt och hvarom man förut var okunnig, att -ådagalägga, att man har tagit miste i någon lifsfråga i andligt eller -materielt afseende, är väl den största tjänst, som en människa öfver -hufvud kan göra sina medbröder; och i vissa fall, såsom i fråga om de -första kristna eller reformatorerna, är den enligt dem, hvilka tänka som -d:r Johnson, att anse såsom den kostligaste gåfva, som kunde tilldelas -människorna. Men att _upphofsmännen_ till så storartade välgärningar -_vedergäldes med martyrskap_, att deras lön blef att behandlas som de -gröfsta brottslingar, det var enligt denna åsikt icke en beklagansvärd -villfarelse och olycka, för hvilken mänskligheten borde kläda sig i säck -och aska, utan sakernas normala och rätta ordning. Den som förkunnar en -ny sanning, borde i enlighet med denna åsikt behandlas på samma sätt, -som vid lokrernas[7] lagstiftning framställaren af ett nytt lagförslag, -hvilken måste stå med en snara om halsen, för att kunna ögonblickligen -strypas, om folkförsamlingen efter att hafva hört hans skäl, icke genast -på stället antog hans förslag. Människor, som försvara detta sätt att -behandla sina välgörare, kunna icke antagas sätta stort värde på själfva -välgärningen. Och jag tror, att denna uppfattning endast förekommer -bland det slags personer, hvilka anse, att nya sanningar må hafva varit -önskvärda förr i världen, men att vi numera hafva nog af dem. - -_Men i själfva värket är det talesättet, att sanningen alltid triumferar -öfver förföljelsen, en af dessa angenäma villfarelser, hvilka den ene -upprepar efter den andre, tills de slutligen öfvergå till ordspråk, men -som motsägas af all erfarenhet._ Historien öfverflödar af exempel på, -att sanningen blifvit undertryckt genom förföljelse. Om den också icke -kan undertryckas för evigt, så kan den likväl tillbakahållas under -århundraden. Så t. ex. för att endast tala om religiösa åsikter, -frambröt reformationen åtminstone tjugu gånger före Luther, men blef -undertryckt. Arnold af Brescia blef undertryckt. Fra Dolcino blef -undertryckt, Savonarola blef undertryckt. Albigenserna blefvo -undertryckta. Likaså waldenserna, lollarderna och hussiterna. Och äfven -_efter_ Luthers tid hade förföljelsen framgång, hvarhälst man fullföljde -den. I Spanien, Italien, Flandern, Österrike blef protestantismen -utrotad; och det är mycket sannolikt, att den skulle hafva rönt samma -öde i England, om drottning Maria hade fått lefva eller drottning -Elisabet dött. Förföljelsen har alltid segrat, utom där kättarnas parti -varit för starkt för att kunna med tillräcklig kraft förföljas. Ingen -förnuftig person lär kunna draga i tvifvel, att kristendomen skulle -hafva kunnat utrotas i det romerska väldet. Den utbredde sig och blef -härskande, emedan förföljelserna endast voro tillfälliga, endast varade -under korta tider, hvilka omväxlade med långa mellanrum, under hvilka -kristendomen nästan ostört fick utbreda sig. Det är ett slags maklig -känslosamhet att tro, att sanningen, blott emedan den är sanning, har en -inneboende kraft att betvinga fängelse och bål, som lögnen saknar. -Människorna äro ofta lika nitiska i lögnens försvar som i sanningens, -och påläggandet af tillräckligt stränga lagliga eller sociala straff -skall i allmänhet vara nog för att häjda bådas utbredande. Den värkliga -fördel, som sanningen äger, består däruti, att om en åsikt är sann, så -kan den undertryckas en, två eller många gånger, men under tidernas lopp -skall det i allmänhet finnas personer, som upptäcka den på nytt, tills -slutligen dess återuppträdande infaller under en tiderymd, då den genom -gynnsamma omständigheter undgår förföljelse så länge, att den hinner -göra tillräckliga framsteg för att kunna motstå alla kommande försök att -undertrycka den. - - * * * * * - -Man skall må hända säga, att de, som framställa nya åsikter, nu mera -icke dömas till döden: vi äro icke som våra fäder, hvilka dräpte -profeterna, vi till och med uppresa grafvårdar åt dem. Ja, det är -visserligen sant, att vi icke längre döma kättare till döden, och att -det straffmått, som nutidens tänkesätt möjligen skulle medgifva äfven -mot de mäst fördärfliga åsikter, icke är tillräckligt för att utrota -dem. Men låtom oss icke smickra oss med, att vi därför äro fria ens från -den skamfläcken att förföljelser af detta slag kunna anställas med -_lagens_ tillhjälp. Ännu kvarstå i lagen straff för vissa åsikter eller -åtminstone för deras uttalande[8]; och ännu i vår tid är deras -tillämpande icke så utan exempel[9], att det på minsta sätt är otroligt, -att de en dag kunna återupplifvas till sin fulla kraft. Vid sommartinget -år 1857 i grefskapet Cornwall i England blef en olycklig man, som var -känd för ett oförvitligt lefnadssätt, dömd till 21 månaders fängelse för -det han yttrat och på en port skrifvit några ord, som angrepo -kristendomen. Inom en månad därefter blefvo vid Old Bailey två personer -vid två särskilda tillfällen förvägrade att vara jurymän och den ene af -dem förolämpad af domaren och en af advokaterna, emedan de ärligt -förklarade, att de icke hade någon religiös tro; och en tredje, en -utländing förvägrades på samma grund rättvisa gent emot en tjuf. Detta -skedde i kraft af den lagbestämmelsen, att ingen person må tillåtas -vittna inför domstol, som ej bekänner sig tro på en gud (en gud hvilken -som hälst är tillfyllest) och ett lif efter detta; hvilket är detsamma -som att förklara sådana personer stående utom lagen och uteslutna från -domstolarnas skydd. Icke nog med att de själfva kunna plundras och -mördas, om inga andra eller endast med dem liktänkande äro närvarande; -utan äfven andra personer kunna utsättas för det samma, i fall -bevisningen beror på de förras vittnesmål. Detta stadgande är grundat på -den förutsättningen, att en ed är utan betydelse, då den aflägges af en -person, som ej tror på ett kommande lif. Men en dylik uppfattning -bevisar mycken obekantskap med historien — ty det är ett historiskt -faktum, att i alla tider funnits ett stort antal fritänkare, som utmärkt -sig genom rättskaffenhet och redlighet — och den kan icke gillas af -någon, som har den minsta aning om, hur många bland de personer, hvilka -åtnjuta största anseende i världen såväl för sina dygder som för sina -talanger, äro kända åtminstone af sina närmaste såsom fritänkare. -Stadgandet tillintetgör sig dessutom själft och upprifver sin egen -grundval. Under föregifvande af, att ateister måste vara lögnare, gillar -det nämligen sådana ateisters vittnesbörd, som äro villiga att ljuga, -och förkastar deras, som hällre än att uttala en osanning trotsa det -tadel, som åtföljer det offentliga bekännandet af en föraktad tro. Ett -lagstadgande, hvilket sålunda motsäger sig själft, kan endast -vidmakthållas såsom ett uttryck af hat, en kvarlefva af förföljelse; en -förföljelse, som därtill har den egendomligheten att just _det_, -hvarigenom man utsätter sig för den samma (nämligen att man vill vara -sann och ärlig), tydligt bevisar, att man icke förtjänar den. Såväl -lagbestämmelsen som den grundsats, hvarpå den hvilar, är knappt mindre -förnärmande för de rättrogne än för fritänkarne. Ty om den som ej tror -på ett lif efter detta, nödvändigt är en lögnare, så följer däraf, att -de, hvilka tro därpå, endast af fruktan för helvetet afhållas från lögn -(om de äljes afhållas därifrån). Vi vilja icke göra denna lags -upphofsmän och försvarare den orättvisan att förmoda, att deras -uppfattning om kristlig dygd är hämtad ur deras eget medvetande. - -Detta är nu visserligen blott obetydliga kvarlefvor af förföljelse och -bör uppfattas icke så mycket som bevis på förföljelselust som fastmer -såsom ett exempel på en mycket vanlig svaghet i vissa sinnen, hvilken -kommer dem att finna ett dåraktigt nöje uti att söka bevara en dålig -grundsats, ehuru man i själfva värket ej längre är nog dålig att önska -dess tillämpning. Men olyckligtvis ligger i det allmänna tänkesättets -närvarande beskaffenhet ingen säkerhet för, att den frånvaro af svårare -former af laglig förföljelse, som under den sista mansåldern ägt rum, -allt framgent skall få fortfara. Nu för tiden störes sakernas vanliga -gång lika ofta genom försök att återupplifva ett gammalt ondt som genom -bemödanden att införa ett nytt godt. Hvad man nu yfves öfver såsom ett -tecken till religionens återupplifvande, är alltid hos småsinnade och -obildade själar lika mycket ett återupplifvande af skenheligheten; och -där ett kraftigt frö till ofördragsamhet ligger kvar uti allmänhetens -känslor, såsom fallet är med medelklassen hos oss, behöfs det ej mycket -för att bringa människor till värksam förföljelse mot sådana personer, -hvilka de egentligen aldrig upphört att anse förtjänte däraf.[10] Ty det -är just detta — det är de åsikter och känslor, människorna i allmänhet -hysa gent emot dem, som icke erkänna de trosläror, hvilka de anse -nödvändiga, som åstadkommer, att vårt land icke är ett hemvist för -religiös frihet. Sedan lång tid tillbaka ligger den hufvudsakliga -olägenheten af de lagliga straffen däruti, att de skärpa den sociala -skammen. Det är den sociala skammen, som är allra mäst värksam; och så -värksam är den, att uttalandet af åsikter, som samhället fördömer, är -mycket mindre vanligt hos oss än i många andra länder det öppna -förkunnandet af läror, som medföra risken af lagliga straff. Öfver alla -andra personer än sådana, hvilkas ekonomiska omständigheter göra dem -oberoende af andras välvilja, utöfvar den allmänna meningen i detta fall -lika stort inflytande som lagen: ty man kan lika gärna sitta i fängelse -som vara utesluten från möjligheten att förvärfva sitt lifsuppehälle. De -som äro ekonomiskt oberoende och som icke begära någon gunst af de -maktägande eller af samfund eller af staten, hafva ingenting annat att -befara af uttalandet af hvilken åsikt som hälst än att man skall tänka -och tala illa om dem; och för att fördraga detta borde icke fordras -något synnerligt hjältemod. Det finnes intet skäl, att till förmån för -sådana personer vädja till medlidandet. Men ehuru vi icke nu mera -tillfoga olika tänkande så mycket ondt som fordom var vanligt, skada vi -oss måhända _själfva_ lika mycket som någonsin genom vårt sätt att -behandla dem. Sokrates blef dödad, men den sokratiska filosofien steg -upp som solen på himlavalfvet och spred sitt ljus öfver andens hela -värld. Kristna blefvo kastade för vilddjuren, men den kristna kyrkan -uppväxte till ett högt och lummigt träd, som snart höjde sig öfver de -äldre och mindre kraftiga och kväfde dem i sin skugga. Vår nuvarande -rent sociala ofördragsamhet dödar ingen, utrotar inga åsikter, men -kommer folk att _dölja_ dem eller åtminstone att afhålla sig från hvarje -kraftig ansträngning för deras utbredande. Hos oss pläga kätterska -åsikter under ett årtionde eller en mansålder hvarken vinna eller -förlora mark i märkbar grad. De flamma aldrig upp högt och vidsträckt -utan fortfara att kola och pyra inom de trånga kretsar af tänkare och -forskare, bland hvilka de uppstå, utan att någonsin belysa mänskornas -allmänna angelägenheter med vare sig ett sant eller ett falskt sken. Och -på detta sätt vidmakthålles ett sakernas tillstånd, som för vissa sinnen -är mycket tillfredsställande. Ty därigenom bevaras, utan att man -behöfver tillgripa den obehagliga åtgärden att bötfälla eller fängsla -någon människa, alla härskande meningar till det yttre orubbade, under -det att likväl sådana kättare, som äro behäftade med den sjukdomen att -tänka, icke äro absolut förvägrade att bruka sitt förnuft. Ett bekvämt -sätt att hålla fred i tankens värld och att åstadkomma, att allt fortfar -att gå i de gamla spåren! Men priset för detta andliga fredstillstånd är -den fullständiga uppoffringen af allt moraliskt mod hos människorna. Ett -tillstånd, under hvilket en stor del af de mäst värksamma och forskande -andarna finna det rådligast att hålla de allmänna grundsatser, hvarpå de -stödja sina öfvertygelser, gömda inom sig, och bemöda sig att uti de -uttalanden, som de rikta till allmänheten, så vidt möjligt jämka sina -slutledningar efter förutsättningar, som de inom sig förkasta — ett -dylikt tillstånd är icke ägnat att framkalla de öppna och orädda -karaktärer, de logiska, helgjutna andar, som en gång utgjorde den -tänkande världens prydnad. Det slags människor, som man kan vänta att -finna under ett dylikt tillstånd, äro antingen sådana, som fullkomligt -ansluta sig till de gängse meningarna, eller ock hycklare, hvilkas -bevisning i alla viktiga frågor är afsedd för deras åhörare, men icke -den, som har öfvertygat dem själfva. De, som undvika detta alternativ, -göra det genom att inskränka sina tankar och inträssen till sådana -saker, om hvilka man kan tala utan att råka in på grundsatsernas område; -med andra ord till obetydliga, praktiska angelägenheter, hvilka skulle -ordna sig af sig själfva, om blott människoanden blefve starkare och -finge en mera vidsträckt synkrets, och hvilka aldrig förr än då skola -komma i riktig ordning. Och under tiden försummas det, som ensamt kan -stärka och vidga människoanden, nämligen fri och djärf forskning i de -högsta ämnen. - -De, i hvilkas ögon denna kättarnas tillbakadragenhet icke synes vara ett -ondt, borde i första rummet besinna, att den nödvändiga följden däraf -är, _att aldrig någon ärlig och grundlig diskussion af kätterska åsikter -äger rum; och att sådana åsikter, som icke skulle hålla stånd vid en -dylik diskussion, ingalunda försvinna, om de också ej spridas_. Men det -är icke de kätterska andarna, som lida mäst genom bannlysandet af alla -spörsmål, som icke mynna ut i " slutsatser. Den största skadan tillfogas -dem, som icke äro kättare, och hvilkas hela andliga utveckling hämmas, -hvilkas förnuft kufvas af fruktan för kätteri. Hvem kan beräkna, huru -mycket världen förlorar i den mängd af lofvanden snillen, hvilka hafva -en alltför klenmodig karaktär för att våga fullfölja en dristig, kraftig -och själfständig tankegång, så framt den leder dem till något, som skall -anses såsom ogudaktigt eller omoraliskt? Bland dem kan man stundom finna -personer med stor samvetsgrannhet och med en skarp och förfinad -tankeförmåga, hvilka förnöta sitt lif med att genom sofismer söka -vederlägga ett förnuft, som de icke kunna bringa till tystnad, och som -uttömma sitt snilles hjälpkällor på försök att bringa sitt samvetes och -sitt förnufts fordringar i öfverensstämmelse med ortodoxien; hvilket -måhända till slut ändå icke lyckas dem. _Ingen kan vara en stor tänkare, -som icke erkänner, att en tänkares första plikt är att följa sitt -förnuft, till hvilka slutsatser det än må leda honom. Sanningen vinner -mera till och med genom villfarelsen hos en person, hvilken med -tillbörligt studium och förberedelse tänker på egen hand, än genom de -riktiga åsikterna hos sådana, som endast hysa dem, emedan de icke stå ut -med att tänka själfva._ - -Men det är icke uteslutande, ja icke ens i första rummet för att dana -stora tänkare, som tankefrihet är af nöden. Den är tvärtom lika mycket -eller t. o. m. än mera oundgänglig, för att människor i allmänhet skola -sättas i stånd att uppnå den grad af andlig utveckling, hvaraf de äro -mäktiga. Det har funnits och torde komma att finnas enskilde store -tänkare äfven under tillstånd af allmänt andligt slafveri. Men det har -under ett sådant tillstånd aldrig funnits och skall aldrig komma att -finnas _ett andligen lifskraftigt folk_. Närhälst ett folk under någon -period har närmat sig ett sådant tillstånd, har detta skett därigenom, -att fruktan för kätterskt tänkande för någon tid varit undanröjd. Men -där det råder en tyst öfverenskommelse, att grundsatser icke få bli -föremål för meningsbyte, där diskussionen af de viktigaste frågor, som -kunna sysselsätta mänskligheten, betraktas som afslutad, där kunna vi -icke vänta att finna denna höga grad af allmän andlig värksamhet, som -gjort vissa perioder af historien så märkvärdiga. Aldrig hafva, där man -undflytt striden om de ämnen, som äro stora och viktiga nog för att -uppväcka hänförelse, människornas sinnen blifvit satta i rörelse ända -från botten, och sådana impulser gifvits, som stundom höjt äfven -personer af medelmåttigt förstånd till en ståndpunkt, som är värdig -tänkande varelser. På det senare hafva vi ett exempel i förhållandet i -Europa under den tid, som följde omedelbart på reformationen; ett annat, -ehuru begränsat till kontinenten och till de mera bildade klasserna, i -de filosofiska rörelserna under senare hälften af 1700-talet; och ett -tredje af ännu kortare varaktighet i den andliga jäsningen i Tyskland -under den Göthe-Fichteska tiden. Dessa perioder äro mycket olika med -afseende på de särskilda åsikter, som under hvar och en af dem -utvecklades; men de äro lika däruti, att under alla tre _auktoritetens -ok var brutet_. Under dem alla hade ett gammalt andligt tyranni blifvit -afskaffat, utan att något nytt ännu trädt i dess ställe. De impulser, -som under dessa tre perioder gåfvos, hafva gjort Europa till hvad det nu -är. Hvarje särskild förbättring, som vunnit insteg i människornas sinnen -eller i samhällsförhållandena, kan tydligt spåras tillbaka till någon af -dem. Sedan någon tid ser det ut, som om alla dessa tre impulser i det -närmaste hafva uttömt sin kraft; och vi kunna icke vänta oss någon ny, -förrän vi åter häfda vår andliga frihet. - ------ - -Fotnot 3: - - Se härom n:o 16 af dessa småskrifter, _Karl Bohlin_, Jorden och - solsystemet. - -Fotnot 4: - - _Nyttighetsfilosofi_, den lära som anser, att lyckan och nyttan bör - läggas till grund för våra handlingar (»den största möjliga nytta för - det största möjliga antalet»). - - _Öfvers._ - -Fotnot 5: - - Antiklimax: när en bild, ett uttryck, ett bevis o. s. v. af svagare - och mattare beskaffenhet följer på ett eller flera nyss förut anförda. - Den riktiga gången är att låta satsen fortgå från de svagare till det - starkaste (klimax), hvarigenom större skönhet och värkan ernås. - - _Öfvers._ - -Fotnot 6: - - _Stoikerna_ voro forngrekiska filosofer, som utmärkte sig genom en - sträng sedelära, främmande för alla vekare känslor, förakt för smärtan - och jämnmod i alla lifvets skiften. - - _Öfvers._ - -Fotnot 7: - - Ett folkslag i det gamla Grekland. - - _Öfvers._ - -Fotnot 8: - - Svenska tryckfrihetslagens § 3 mom. 2 belägger med böter eller - fängelse »förnekelse af en Gud och ett lif efter detta eller af den - rena evangeliska läran», när det sker i tryckt skrift. - - _Öfvers._ - -Fotnot 9: - - Det nyss anförda lagrummet tillämpades senast den 26 maj 1888, då - ansvarige utgifvaren af tidningen Socialdemokraten, Hjalmar Branting i - Stockholm dömdes till 150 kronors böter och i juni samma år, då Viktor - E. Lennstrand i Örebro dömdes till 250 kronors böter, hvilket senare - straff i Svea hofrätt (hofrättsrådet Widströms division) skärptes till - 3 månaders fängelse. Båda domarne faststäldes i högsta domstolen. Det - förra åtalet föranstaltades af statsrådet J. H. Lovén, det senare af - justitieministern Axel Bergström. — En redogörelse för den mängd - hädelsemål, upplösningar af sammankomster, förbud mot föredrags - hållande m. m., som på sista tiden förekommit i vårt land, skulle bli - alltför vidlyftig. Här må endast i korthet anföras, att ensamt - Lennstrand blifvit 4 gånger åtalad för hädelse i tryckt skrift (alla - gångerna frikänd af juryn) och 5 gånger för hädelse i muntliga - föredrag; 2 af dessa mål äro nyligen (den 21 okt. 1889) afgjorda i - högsta domstolen: L. dömdes till 6 månaders fängelse. Tre af de - åtalade föredragen äro utgifna i tryck, utan att åtal följt — målet - skulle i så fall afgöras af jury. - - _Öfvers._ - -Fotnot 10: - - En kraftig varning kan hämtas från tilldragelserna vid tiden för - Sepoy-upproret i Indien. I den blandning af vår nationalkaraktärs - sämsta egenskaper, som då framträdde, intog religiös förföljelselusta - ett framstående rum. Fanatiska och hycklande prästers utgjutelser från - predikstolen må vara oförtjänta af uppmärksamhet; men viktigare är, - att hufvudmännen för det evangeliska partiet förklarade såsom sin - grundsats för hinduers och muhamedaners styrande, att man icke borde - af allmänna medel lämna understöd åt skolor, där bibeln icke läses, - och såsom en nödvändig följd häraf icke låta några offentliga ämbeten - beklädas af andra än värkliga eller föregifna kristna. Man berättar, - att en understatssekreterare uti ett tal, som han den 12 nov. 1857 - höll till sina valmän, yttrat, att »den britiska styrelsens - fördragsamhet med deras tro (ett hundrade millioner britiske - undersåtars tro), med den vidskepelse, som de kallade religion, hade - haft den värkan att fördröja det britiska namnets tillväxt och att - hindra kristendomens välgörande utbredning ... Fördragsamhet vore en - hörnsten för detta lands religiösa frihet; men man borde icke - missbruka detta dyrbara ord. Så som han förstode det, innebure det - fullkomlig frihet för alla: fri religionsutöfning för _alla kristna, - hvilkas religion hvilade på samma grund_. Den innefattade - fördragsamhet med alla bekännelser och sekter af _kristna, hvilka - trodde på den ende återlösaren_.» Jag önskar fästa uppmärksamheten på - det faktum, att en person, som ansetts värdig att under en frisinnad - regering bekläda ett högt ämbete uti detta lands styrelse, uttalar den - åsikten, att alla, som icke tro på Kristi gudom, stå utom - fördragsamhetens råmärken. Hvem kan efter detta vanvettiga uttalande - öfverlämna sig åt den illusionen, att religiös förföljelse har - försvunnit för att aldrig återkomma? - - - - -3. Äfven om vi kunde vara vissa om, att den åsikt vi söka undertrycka är - falsk, så skulle likväl dess undertryckande vara ett ondt. - - -Låtom oss öfvergå till andra delen af beviset och i det vi lämna å sido -den förutsättningen, att någon af de härskande meningarna kan vara -falsk, i stället antaga, att de äro sanna, och undersöka på hvad sätt -dessa meningar sannolikt skola uppfattas, om deras sanning icke får -fritt och öppet granskas. Huru ovillig än en person, som har en fast -öfvertygelse, torde vara att medgifva, att hans åsikt möjligen kan vara -falsk, borde han likväl besinna, att huru sann åsikten än må vara, skall -den, såvida den icke grundligt, ofta och frimodigt får diskuteras, komma -att omfattas såsom en död dogm icke såsom en lefvande sanning. - -Det finnes en klass af människor (lyckligtvis numera icke så talrik som -fordom), hvilka anse det nog, om en person obetingat går in på hvad de -anse såsom sant, äfven om han icke har någon som hälst kännedom om -grunderna för åsikten eller skulle kunna med framgång försvara den ens -mot de ytligaste angrepp. Om sådana personer en gång lyckas få sin tro -antagen på grund af auktoritet, så tänka de naturligtvis, att ingenting -godt men väl åtskilligt ondt skulle följa däraf, att dess fria -diskuterande tillätes. Hvarest deras inflytande har öfverhand, göra de -det nästan till en omöjlig sak, att de härskande meningarna förkastas -med förstånd och öfverläggning, ehuru de fortfarande kunna förkastas -våldsamt och oförståndigt. Ty att helt och hållet utestänga -meningsutbyte är sällan möjligt, och när det en gång får insteg, äro -sådana trosföreställningar, som icke grunda sig på öfvertygelse, färdiga -att gifva vika för den svagaste tillstymmelse till bevis. Men äfven om -man också bortser från denna möjlighet — om man antager, att den sanna -åsikten kvarblifver i medvetandet, som en fördom, en tro, oberoende af -hvarje bevis och otillgänglig därför — så ligger det i öppen dag, att -detta icke är det sätt, hvarpå sanningen bör omfattas af ett förnuftigt -väsende. Det är icke att känna sanningen. Sanningen på detta sätt -omfattad är blott en öfvertro mera, som tillfälligtvis är fästad vid -ord, hvilka uttala en sanning. - -Om människornas förstånd och omdöme böra odlas — något som åtminstone -protestanterna icke förneka — huru kunna väl dessa förmögenheter -lämpligare öfvas hos hvar och en än genom en undersökning af de frågor, -som röra honom så nära, att det anses nödvändigt för honom att uti dem -hafva en öfvertygelse? Om det finnes något, som mer än allt annat -bidrager till förståndets uppodlande, så är det i sanning förvärfvandet -af kunskap om grunderna för de åsikter man själf äger. Hvilken åsikt än -personer må hysa i frågor, uti hvilka det är af yttersta vikt att man -har en riktig åsikt, böra de vara i stånd att bemöta åtminstone de -vanligaste inkasten. "Men," torde någon säga, "man kan _lära dem_ -grunderna för deras åsikter. Det är icke nödvändigt att meningar blott -mekaniskt eftersägas därför, att man aldrig hört dem bestridas. -Personer, som lära geometri, inprägla icke blott lärosatserna i sitt -minne, utan lära jämväl att förstå bevisen; och det skulle vara -oförnuftigt att påstå, att de måste vara okunniga om grunderna för de -geometriska sanningarna därför, att de aldrig höra någon bestrida eller -söka vederlägga dem." Utan tvifvel! En dylik undervisning är tillräcklig -i ett sådant ämne som matematik, där ingenting alls kan sägas till -försvar för en falsk åsikt. Det är egendomligt för de matematiska -sanningarna, att alla skälen äro till förmån för den ena sidan. Där -finnas inga invändningar och inga svar på invändningar. Men i alla -frågor, där olikhet i åsikter är möjlig, beror sanningen på ett utslag, -som fälles mellan två grupper af stridiga skäl. Till och med inom -naturvetenskaperna äro alltid flere förklaringar af samma företeelse -möjliga, t. ex. en geocentrisk teori vid sidan af den heliocentriska, -flogiston vid sidan af syre.[11] Man måste uppvisa, hvarför denna ena -teorien ej kan vara den sanna, och förr än detta blifvit uppvisat, och -vi inse, på hvad sätt det har skett, förstå vi icke grunderna för vår -mening. Och om vi vända oss till frågor, som äro oändligt mycket mera -invecklade än de nyss anförda, till moraliska, religiösa, sociala och -praktiska frågor, bestå tre fjärdedelar af bevisen för hvarje bestridd -mening i ett vederläggande af de skäl, som synas tala till förmån för -någon därifrån afvikande åsikt. Forntidens näst störste talare, Cicero, -har anförtrott oss, att han alltid studerade sin motståndares sak med -lika stor, om icke större ifver än sin egen. Det som Cicero sålunda -använde såsom ett medel att vinna framgång inför rätta, borde -efterliknas af hvar och en, som forskar på något område i afsikt att -komma till sanningen. Den som endast känner till sin egen synpunkt i en -sak, känner den föga. Hans skäl kunna möjligen vara goda, och kanske har -ingen förmått att gendrifva dem. Men om han å sin sida är lika mycket ur -stånd att vederlägga skälen för den motsatta åsikten, om han icke ens -vet, hvilka de äro, då har han ingen anledning att föredraga den ena -åsikten framför den andra. Det förnuftigaste han kunde göra vore att -uppskjuta att fälla något omdöme i frågan. Om han icke bekvämar sig -därtill, ledes han antingen af auktoritetstro eller antager, såsom -människor i allmänhet göra, den åsikten, för hvilken han känner den -största böjelsen. Och det är icke ens nog att han får höra motståndarens -skäl af sina egna lärare, i det skick _de_ framställa dem och åtföljda -af hvad de erbjuda som vederläggning. Detta är icke rätta sättet att -låta motståndarens skäl komma till sin rätt och få honom att fullt inse -hvad de innebära. Han bör få tillfälle att höra dem framställas af -personer, som värkligen tro på dem; som försvara dem _på allvar_ och -därvid göra det yttersta de förmå. Han måste lära känna dem i deras mäst -antagliga och öfvertygande form; han måste känna hela tyngden af de -svårigheter, som en sann uppfattning af saken har att möta och -öfvervinna. I annat fall skall han aldrig kunna sätta sig i värklig -besittning af den del af sanningen, som bemöter och undanröjer dessa -svårigheter. Nittionio bland hundrade af hvad man kallar personer med -uppfostran befinna sig i denna belägenhet; och det äfven bland dem, som -kunna flytande tala för sina meningar. Det är möjligt, att deras åsikt -är sann, men efter allt hvad de veta därom kunde den lika gärna vara -falsk. De hafva aldrig satt sig in i de personers uppfattning, som tänka -olika med dem, och öfvervägt, hvad sådana personer skulle hafva att -säga; och följaktligen _känna_ de i själfva värket icke den lära, som de -_bekänna_. De känna icke till de delar däraf, som förklara och försvara -de öfriga; de resonnemang, som visa, att en sak, som skenbart strider -mot en annan, låter sig därmed förena, eller att af två till utseendet -starka skäl det ena och icke det andra bör föredragas. För alla de delar -af sanningen, hvilka äro de värkligen afgörande och bestämma en värkligt -sakkunnig persons omdöme, äro de främmande; och ingen känner dessa -delar, som icke opartiskt och fördomsfritt har hört båda parterna och -bemödat sig att se bådas skäl i den starkaste belysning. Så viktig är -denna grundsats för en värklig insikt i moraliska och allmänt mänskliga -spörsmål, att om en viktig sanning icke har några vedersakare, så är -nödvändigt att föreställa sig, att sådana finnas och att förse dem med -de starkaste skäl, som den skickligaste "djäfvulens advokat" skulle -kunna tänka ut. - -Låt oss antaga, att en fiende till tankefriheten, för att försvaga -styrkan af detta bevis, skulle invända, att det ingalunda är nödvändigt, -att _folk i allmänhet_ får veta och förstå allt, som af filosofer och -teologer kan sägas för eller emot deras åsikter. Vanligt folk behöfver -alls icke vara i stånd att afslöja en fyndig motståndares alla misstag -och felslut. Det är fullkomligt tillräckligt om det alltid finnes -_någon_, som är i stånd att bemöta dem, så att ingenting, som skulle -kunna missleda okunniga personer, kvarstår ovederlagt. Personer med -medelmåttigt förstånd, hvilka blifvit undervisade om de viktigaste -grunderna för de sanningar, som inskärpts hos dem, böra lita på -auktoritet för rästen och göras uppmärksamma på, att de hvarken hafva -kunskaper eller förmåga nog för att besegra alla svårigheter, som kunna -uppställas, utan böra nöja sig med vissheten om, att alla invändningar, -som man gjort, blifvit vederlagda eller kunna vederläggas af dem, som -därtill blifvit särskilt undervisade. - -Äfven om man åt denna uppfattning gör det yttersta medgifvande, som de -kunna fordra, hvilka hafva de minsta anspråken på det mått af insikt uti -en sanning, som bör åtfölja tron därpå, så äro likväl skälen för fritt -meningsutbyte i intet afseende försvagade. Ty äfven denna åsikt erkänner -ju, att människorna böra hafva någon förnuftig säkerhet för, att alla -invändningar blifvit på ett tillfredsställande sätt vederlagda; men huru -skola de kunna vederläggas, om det, som tarfvar vederläggning, icke får -uttalas? Eller huru kan man veta, att vederläggningen är -tillfredsställande, om vedersakarna icke få något tillfälle att försvara -den motsatta meningen? I alla händelser måste ju åtminstone filosoferna -och teologerna, hvilkas uppgift är att lösa svårigheterna, göra sig -förtrogna med dessa i deras mäst besvärande form, äfven om sådant icke -är nödvändigt för allmänheten; och detta kan icke ernås med mindre, än -att de få fritt uttalas och framställas i den gynnsammast möjliga dager. -Den katolska kyrkan har ett eget sätt att gå till väga vid denna -vanskliga uppgift. Hon drager en skarp gräns emellan sådana, som -tillåtas antaga troslärorna på grund af öfvertygelse, och sådana, som -måste antaga dem på god tro. Hon medgifver visserligen ingendera klassen -något val med afseende på det, som skall antagas, men hon både tillåter -och uppmuntrar prästerna, åtminstone sådana bland dem till hvilka hon -kan hysa fullt förtroende, att sätta sig in uti motståndarnas inkast för -att kunna besvara dem och att för detta ändamål läsa kätterska böcker. -För lekmän medgifves icke detta annat än efter särskilt tillstånd, som -är svårt att erhålla. Denna lära erkänner således, att kunskap om -kättarnas åsikter är nyttig för lärarna, men finner likväl utan -själfmotsägelse medel att förvägra alla andra sådan kunskap; och gifver -sålunda åt "eliten" mera andlig odling, men också icke större andlig -frihet än åt massan. Genom detta påfund lyckas hon ernå det slags -andliga öfverlägsenhet, som hennes afsikter kräfva. Ty, ehuru odling -utan frihet aldrig har skapat en stor och frisinnad ande, så kan den -likväl åstadkomma en fyndig advokat för en sak. Men i protestantiska -länder är denna utväg afskuren, ty protestanterna påstå (åtminstone i -teorien), att ansvaret för hvars och ens religiösa öfvertygelse måste -bäras af honom själf och ej får kastas på lärarna. Emellertid är det i -våra dagar omöjligt att utestänga obildade personer från sådana -skrifter, som läsas af de bildade. Om mänsklighetens lärare skola kunna -få kännedom om allt, som de önska veta, så måste det vara tillåtet att -utan inskränkning skrifva och offentliggöra hvad som hälst. - - * * * * * - -Om likväl de skadliga värkningarna af bristen på fri diskussion (under -förutsättning af, att de antagna meningarna äro sanna) vore inskränkta -till att personer lämnas i okunnighet om grunderna för dessa meningar, -så kunde man tycka, att detta är, om också ett _intellektuelt_, dock -icke något _moraliskt_ ondt, och att det icke förminskar värdet af dessa -åsikter i fråga om deras inflytande på karaktären. Men det är ett -faktum, att vid frånvaron af meningsutbyte förgätas icke blott grunderna -till en lära, utan äfven själfva dess ursprungliga mening. De ord, som -förkunna den, uppväcka icke längre de idéer, eller i alla händelser -endast somliga af de föreställningar, som de ursprungligen framkallade. -I stället för en varm öfvertygelse och en lefvande tro kvarstå endast -ett antal fraser, bibehållna genom vanan. Den friska kärnan är borta, om -också skalet återstår. Man kan icke nog allvarligt studera och begrunda -de kapitel uti människosläktets historia, som upptagas och utfyllas af -detta faktum. - -Det belyses, detta faktum, af erfarenheten om nästan alla etiska lärors -och religiösa trosbekännelsers historia. Dessa läror och bekännelser äro -fulla af innehåll och lif för dem, som gifvit dem upphof, eller för -upphofsmännens omedelbara lärjungar. Deras mening fortfar att kännas med -oförminskad styrka eller uppnår till och med ännu fullare medvetenhet, -så länge man strider för att gifva läran eller bekännelsen öfvermakt -öfver andra trosläror. Slutligen blir hon antingen härskande, blir "den -allmänna meningen", eller också häjdas dess framsteg; hon bibehåller det -område, hon vunnit, men upphör att spridas vidare. När ettdera af dessa -resultat uppnåtts, blir striden mattare och dör småningom bort. -Trosläran har nu vunnit en ställning såsom en allmänt antagen mening -eller åtminstone en tillåten sekts eller fraktions åsikt. De som hylla -den, hafva i allmänhet _ärft_, icke _antagit_, densamma; och öfvergång -från en sådan troslära till en annan sker endast undantagsvis samt utgör -i mycket ringa mån föremål för bekännarnas tankar. I stället för att -såsom i början ständigt vara på sin vakt antingen för att försvara sig -mot hela världen eller för att bringa hela världen på sin sida, hafva de -slagit sig i ro, och, om de kunna undgå det, hvarken lyssna de till -inkast emot sin tro, eller oroa olika tänkande, om sådana finnas, med -försök att häfda dess företräden. Från denna tidpunkt kan man vanligen -datera aftagandet af en trosläras lifaktighet. Vi höra ofta, huru -religionslärare af alla bekännelser beklaga sig öfver svårigheten att i -sina åhörares sinnen upprätthålla en så liflig uppfattning af den -sanning, de till namnet bekänna, att den genomtränger deras känslor och -invärkar bestämmande på hela deras lefverne. Så länge trosläran ännu -kämpade för sin tillvaro, klagade man icke öfver sådana svårigheter. -Till och med de ringare kämparna visste och kände då, hvad de stredo -för, insågo olikheterna mellan deras och andra bekännelser. Vid detta -skede i hvarje trosläras tillvaro fanns det icke få personer, hvilka -hade utfört dess grundsatser i alla tankens former, öfvervägt och -betraktat dem från alla viktiga synpunkter, erfarit hela den invärkan på -karaktären, som tron på denna lära kunde framkalla hos ett af henne helt -och hållet genomträngt sinne. Men när den öfvergått till en nedärfd tro, -som mottages passivt, icke aktivt—då man icke längre i samma grad som i -början tvingas att använda sin kraft på de spörsmål, som trosläran -föranleder, uppstår småningom en växande böjelse att af trosläran glömma -allt utom formlerna och att lämna den ett slappt och dödt bifall, liksom -om dess antagande på god tro befriade från nödvändigheten att göra den -lefvande i medvetandet eller att pröfva den genom personlig erfarenhet. -Och slutligen upphör den nästan helt och hållet att hafva något som -hälst inflytande på människornas inre lif. Då inträffa de fall, som i -vår tid äro så talrika att de nästan utgöra flertalet, i hvilka -trosläran liksom stannar utom själen, gör den hård och oemottaglig för -alla andra inflytelser på våra högsta förmögenheter. Den visar sin makt -genom att hindra hvarje djup och lefvande öfvertygelse att få insteg, -och uträttar själf intet för förstånd eller hjärta, om ej att stå där -som skiltvakt för att hålla dem båda tomma. - -I hvilken grad lärosatser, som i sig själfva voro ägnade att göra det -djupaste intryck på själen, kunna begrafvas däri såsom döda trosartiklar -utan att förvärkligas i föreställning, känsla eller förstånd, därpå har -man ett exempel uti det sätt, på hvilket flertalet bekännare nu omfatta -kristendomens läror. Med kristendomen förstår jag här detsamma, som alla -kyrkor och sekter mena därmed, nämligen de läror och grundsatser, som -innehållas i Nya Testamentet. Dessa betraktas såsom heliga och antagas -såsom lagar af alla, hvilka bekänna sig till kristendomen. Och likväl är -det knappt för mycket att påstå, att icke _en_ kristen af tusende -inrättar eller bedömer sitt handlingssätt efter dessa lagar. Den -måttstock han rättar sig efter, är hans nations, hans klass', hans sekts -vanor. Han har således å ena sidan en samling af etiska grundsatser, -hvilka han tror hafva blifvit honom förlänade af en ofelbar visdom, -såsom regler för hans lefverne, och å den andra sidan en mängd -alldagliga meningar och vanor, hvilka till en viss grad öfverensstämma -med somliga af dessa grundsatser, i mindre grad med andra och rent af -stå i strid med ännu andra af dem, och hvilka på det hela taget utgöra -en sammanjämkning af den kristna trosläran med det världsliga lifvets -inträssen och ingifvelser. Den förra ägnar han sin hyllning, de senare -sin värkliga lydnad. Alla kristne tro, att de fattiga och låga och de, -som lida förföljelse af världen, äro saliga; att det är lättare för en -kamel att gå genom ett nålsöga, än för en rik man att inkomma i -himmelriket; att de icke skola döma, på det att de icke må varda dömde; -att de skola alls intet svärja; att de skola älska sin nästa så som sig -själfva; att om någon tager deras mantel, skola de gifva honom kjorteln -med; att de icke skola sörja för morgondagen; att om de vilja varda -fullkomliga, så skola de sälja allt det de äga och gifva åt de fattiga. -Och de _hyckla icke_ när de säga, att de tro dessa saker. De tro dem -värkligen så, som människorna tro allt, som de städse hört berömmas och -aldrig motsägas. Men är det fråga om den _lefvande tro_, som bestämmer -vårt handlingssätt, så tro de på dem jämt upp så mycket, som det är -brukligt att handla efter dem. Satserna sådana de stå där äro tjänliga -att slå motståndare med; och det förstås, att de om möjligt framställas -såsom skäl för hvad hälst personer göra, som de anse berömligt. Men om -någon ville påminna dessa människor om, att samma satser fordra en -oändlighet af saker, som de aldrig ens tänkt på att göra, så skulle han -därpå ingenting annat vinna än att bli räknad bland dessa föga omtyckta -personer, hvilka lägga an på att vara bättre än annat folk. Trossatserna -hafva intet inflytande på vanliga bekännare, äro icke en makt i deras -själar. Man har af gammal vana en viss vördnad för ljudet af dem, men -ingen känsla, som kan göra dem lefvande i sinnet. Och när det gäller -handling, ser man sig omkring efter A eller B för att erfara, huru långt -man bör gå uti att lyda Kristus. - -Vi kunna vara förvissade om, att förhållandet bland de första kristne -icke var sådant utan helt annorlunda. Hade det varit så, skulle -kristendomen aldrig hafva uppväxt från en obetydlig sekt bland de -föraktade judarna till det romerska väldets religion. När deras fiender -sade: "se, hur de kristna älska hvarandra" (en anmärkning, som sannolikt -ingen skulle göra numera), hade dessa säkerligen en mycket lifligare -känsla af hvad deras tro innebar, än de någonsin sedan haft. Och detta -är sannolikt hufvudorsaken därtill, att kristendomen nu gör så små -framsteg i att utsträcka sitt område och ännu efter aderton århundraden -nästan uteslutande är inskränkt till europeerna och deras afkomlingar. -Och bland de strängt religiösa, hvilka hafva mycket allvar med sina -läror och fästa mycket större betydelse vid dem, än folk i allmänhet -gör, händer det vanligen, att den del af deras troslära, som sålunda är -jämförelsevis lefvande för deras sinnen, är den, som förskrifver sig -från Luther, Calvin eller Knox eller någon annan sådan person, som står -deras egen karaktär mycket närmare. Hvad Kristus lärt har däremot endast -en passiv tillvaro i deras sinnen, och åstadkommer knappast någon annan -värkan än den, som blotta åhörandet af så kärleksfulla och milda ord -medför. Det finnes utan tvifvel många skäl, hvarför de läror, som äro -utmärkande för en sekt, bibehålla mera lifaktighet än de, som äro -gemensamma för alla sekter, och hvarför religionslärarna göra sig större -möda att hålla de förras betydelse vid lif. Men _en_ orsak är för visso -den, att dessa utmärkande läror äro omtvistade och oftare måste -försvaras mot uppenbara vedersakare. När ingen fiende längre är inom -synhåll, inslumra både lärare och lärjungar på sin post. - -Det samma gäller i allmänhet taget om alla traditionela läror — sådana, -som innehålla vishets- och lefnadsregler, lika väl som moral och -religion. I hvarje språk och litteratur finnas en mängd allmänna satser -om lifvet, både om hvad det är, och hur man däri bör uppföra sig; satser -som hvar och en känner till, hvar och en upprepar eller åhör med bifall -och hvilka betraktas som erkända sanningar, men hvilkas betydelse de -fläste först då lära inse, när erfarenheten (och vanligen en smärtsam -erfarenhet) gjort dem till en värklighet för dem. Huru ofta händer det -icke, att smärtan af någon oförutsedd olycka eller missräkning kommer en -person att uti sitt minne återkalla något ordspråk eller allmänt -talesätt, som han känt sedan barndomen och hvars mening skulle hafva -bevarat honom från denna olycka, om han någonsin förut hade förstått den -så, som han nu gör. Härtill finnas visserligen andra orsaker än -frånvaron af meningsutbyte: många sanningars mening _kan_ icke till -fullo förstås, förr än personlig erfarenhet gjort den till vår egendom. -Men äfven _dessas_ mening skulle hafva blifvit mycket bättre insedd och -det som blifvit insett, mycket djupare inpräglats i själen, om människor -vore vana vid att höra skäl uppställas för och emot en sak af personer, -som förstå den. Människornas olyckliga böjelse att upphöra att tänka -öfver det, som de icke längre tvifla på, är orsaken till hälften af -deras misstag. En samtida författare uttrycker sig ganska träffande, då -han talar om "en afgjord åsikts djupa sömn". - -Huru? torde någon fråga, är då frånvaron af enstämmighet ett -oeftergifligt villkor för sann kunskap? Är det nödvändigt, att en del af -människosläktet skall framhärda i villfarelse, för att andra skola -sättas i stånd att uppnå sanningen? Måste en troslära upphöra att vara -värklig och lefvande, så snart den blifvit allmänt antagen, och är -aldrig en sats fullkomligt insedd och förstådd, så framt icke något -tvifvel därpå kvarstår? Så snart människorna enhälligt antagit en -sanning, måste då denna sanning gå under i deras inre? Man har hittills -trott, att upplysningens högsta mål och skönaste resultat skulle vara -att mer och mer ena människorna i kännedomen om alla viktiga sanningar; -— skall då upplysningen räcka blott så länge, som den ännu icke -fullbordat sitt värk? Skola stridens frukter gå förlorade, så snart -segern blifvit fullständigt vunnen? - -Jag påstår icke något sådant. Under mänsklighetens framåtskridande skall -antalet af de lärosatser, hvilka icke längre omtvistas eller betviflas, -ständigt tillväxa; och människosläktets lycka skulle nästan kunna mätas -efter antalet och vikten af de sanningar, som nått den punkt, att de -lämnas oantastade. Att i den ena punkten efter den andra hvarje -allvarlig strid upphör, är ett nödvändigt skede uti en menings -stadgande; ett stadgande, som är lika välgörande om meningen är sann, -som farligt och olycksbringande om den är falsk. Men ehuru denna -gradvisa förminskning af meningsskiljaktighetens område är nödvändig i -detta ords båda bemärkelser, i det den är på en gång oundviklig och -oundgänglig, så äro vi därför icke tvungna att antaga, att alla dess -följder måste vara välgörande. Förlusten af ett så viktigt hjälpmedel -till en värklig och lefvande uppfattning af sanningen, som det, hvilket -ligger i nödvändigheten af att ständigt vara redo att förklara den för -och försvara den mot vedersakare, är visserligen icke tillräcklig att -uppväga vinsten af dess allmänna erkännande; men är dock ett icke -obetydligt afdrag från denna vinst. Där man icke längre äger denna -fördel, vore det enligt min åsikt önskvärdt, att människosläktets lärare -försökte att skaffa en ersättning därför, att de vidtoge någon anordning -för att göra frågans svårigheter lika klara och lefvande för lärjungens -medvetande, som om de framkastades emot honom af någon för hans -omvändelse ifrande kämpe för den motsatta åsikten. - -Men i stället för att söka utfinna nya metoder för detta ändamål, hafva -de låtit de metoder gå förlorade, som man fordom ägde. Den sokratiska -dialektiken, på hvilken vi hafva ett så storartadt exempel uti Platos -dialoger, var en metod af detta slag. Den var egentligen en negativ -diskussion om filosofiens och lifvets stora frågor, som med fulländad -skicklighet var inrättad i det syfte att öfvertyga hvem som hälst, som -endast tillägnat sig den härskande meningens allmänna talesätt, att han -icke förstod saken, att han hittills icke fäst någon bestämd mening vid -de läror, han bekände; på det att han, när han blef varse sin -okunnighet, skulle finna den väg, hvarpå han kunde ernå en fast -öfvertygelse, grundad på en klar uppfattning af såväl lärornas mening -som af bevisen för dem. Disputationerna i medeltidens skolor hade ett -något liknande ändamål. De åsyftade, att man skulle kunna försäkra sig -om, att lärjungen förstode sin egen mening och (såsom en nödvändig -förutsättning härför) den motsatta åsikten och sålunda kunna försvara -den förra och vederlägga den senare. Dessa disputationer hade emellertid -det obotliga felet, att de grundsatser, till hvilka man vädjade, voro -hämtade från auktoriteter, icke ur förnuftet; och äfven såsom öfning för -förståndet voro de i hvarje afseende underlägsna den mäktiga dialektik, -som utbildade förståndet hos Sokrates' lärjungar. Men den modärna -bildningen har båda slagen att tacka för vida mer än man vanligen är -böjd att medgifva; och den nuvarande uppfostringsmetoden har intet, som -i minsta mån ersätter någondera. En person, som erhåller all sin -undervisning af lärare eller ur böcker, undgår kanske frestelsen att -låta sig nöja med det, som han sålunda fått inpluggat, men han nödgas -icke att höra båda parterna. I följd häraf är det företrädet att känna -båda sidornas åsikter äfven bland tänkare långt ifrån allmän. Och den -svagaste delen af det, som hvar och en säger till försvar för sina -åsikter, är den, hvarmed han afser att bemöta invändningar. Det är en -vana nu för tiden att tala föraktligt om negativ kritik — d. v. s. den, -som uppvisar bristerna i teorier och missförhållanden i det praktiska -lifvet, utan att framställa positiva sanningar. En sådan negativ kritik -skulle visserligen vara torftig nog såsom slutresultat; men såsom ett -medel att uppnå positiv kunskap eller en öfvertygelse, som är värd detta -namn, kan den icke skattas för högt. Och till dess människorna åter -systematiskt öfvas i en sådan negativ kritik, skall det finnas blott ett -fåtal stora tänkare och öfverhufvud taget en låg intellektuel ståndpunkt -inom alla forskningsgrenar utom matematik och naturvetenskap. I inga -andra ämnen förtjänar någons meningar namnet kunskap, så vida han icke, -antingen förmådd därtill af andra eller själfmant, genomgått samma -andliga process, som skulle hafva varit oundviklig, i fall han hade -utkämpat en meningsstrid med värkliga motståndare. Huru oförnuftigt är -det då icke att, när det af sig själft erbjudes oss, lämna å sido det, -som är så oersättligt och så svårt att åstadkomma i fall det saknas. Om -det således finnes personer, hvilka bestrida en härskande åsikt, eller -skulle göra det, om det tillätes dem af lagen och allmänna meningen, så -böra vi tacka dem därför, uppmärksamt lyssna till dem, och glädja oss -öfver, att någon vill göra för oss, hvad vi annars själfva med mycket -större besvär borde söka åstadkomma, om vi fäste någon vikt vid -fastheten och lifaktigheten af vår öfvertygelse. - ------ - -Fotnot 11: - - Den geocentriska teorien antager, att solen och planeterna röra sig - omkring _jorden_, den heliocentriska, att jorden och de öfriga - planeterna röra sig omkring _solen_. — Den flogistiska teorien lärde, - att kroppar vid förbränning förlora ett gasformigt ämne (flogiston), - som förut fanns uti dem; den nyare åsikten antager, att i stället en - kemisk förening med syrgas därvid äger rum. - - _Öfvers._ - - - - - 4. Stridiga åsikter äro vanligen endast delvis sanna eller delvis - falska. - - -Det återstår ännu att tala om en af hufvudorsakerna till att -meningsskiljaktighet är nyttig och skall fortfara att vara det ända till -dess människosläktet har uppnått en grad af andlig utveckling, som för -närvarande synes vara omätligt aflägsen. Vi hafva hittills betraktat -endast tvänne möjligheter: att den rådande meningen kan vara falsk och -följaktligen någon annan mening sann; eller att den rådande meningen är -sann, i hvilket fall en konflikt med den motsatta villfarelsen är af -väsentlig vikt för en klar uppfattning och liflig känsla af dess -sanning. - -Men det finnes ett tredje fall, som är vanligare än något af de förra, -nämligen då stridiga meningar i stället för att vara den ena sann och -den andra falsk, dela sanningen sins emellan så, att den kätterska -åsikten är ägnad att fullständiga den sanning, hvaraf den antagna -åsikten endast innehåller en del. Gängse åsikter om saker, som icke äro -omedelbart tillgängliga för de yttre sinnena, äro ofta sanna, men -innehålla sällan eller aldrig hela sanningen. De äro en del af -sanningen, stundom en större stundom en mindre del, men öfverdrifna, -förvrängda och skilda från de sanningar, af hvilka de borde åtföljas och -begränsas. Kätterska meningar å andra sidan höra vanligen till de -undertryckta och försummade sanningar, hvilka slitit de band, som hållit -dem bundna, och antingen söka att förlikas med den sanning, som kan -ligga uti det allmänna föreställningssättet, eller sätta sig upp däremot -med lika stort anspråk på ofelbarhet, som om de innehölle hela -sanningen. Det senare fallet hade hittills varit det vanliga, ty -ensidighet har alltid varit regel bland människorna och mångsidighet -undantag. Vid ett omslag i allmänna meningen stiger därför vanligen en -del af sanningen tillbaka, då en annan framträder. Till och med -framsteg, som skulle lägga en ny sanning till de gamla, sätta för det -mästa endast en ofullständig sanning i stället för en annan sådan; och -förbättringen består hufvudsakligen däruti, att det nya fragmentet af -sanning är mera behöfligt, mera lämpat efter tidens kraf än det, som det -ersätter. Och då de härskande åsikterna, äfven om de hvila på en sann -grund, äro så ofullständiga, så borde hvarje åsikt, som innehåller något -af den del af sanningen, som en härskande mening förbiser, betraktas -såsom dyrbar, huru bristfällig och förvirrad den än må vara för öfrigt. -Ingen som lugnt bedömer mänskliga angelägenheter, borde finna någon -anledning att harmas öfver, att de, som bringa till vår kännedom -sanningar, dem vi i annat fall skulle hafva förbisett, förbise några af -dem, som vi inse. Snarare skall han betänka, att så länge den allmänt -erkända sanningen är ensidig, är det mera önskvärdt än äljes, att äfven -den icke erkända sanningen har ensidiga försvarare. Ty sådana äro -vanligen de mäst energiska och de som hafva största utsikten att draga -en motsträfvig uppmärksamhet till det korn af vishet, som de framställa, -såsom vore det hela sanningen. - -När sålunda t. ex. under 1700-talet nästan alla bildade och alla de -obildade, som leddes af de förra, voro försjunkna i beundran för den så -kallade civilisationen och för den modärna vetenskapens, litteraturens -och filosofiens under, och då de i sitt öfverskattande af olikheten -mellan samtidens och forntidens människor invaggade sig i den tron, att -hela skillnaden var till deras egen fördel, så var det med en särdeles -välgörande värkan, som Rousseau's paradoxer slogo ned som bomber midt -ibland dem och skingrade den kompakta massan af ensidiga åsikter samt -tvungo dess spillror att återförena sig i en bättre form och med -upptagande af nya beståndsdelar. Icke därför, att de härskande åsikterna -på det hela taget voro fjärmare från sanningen än Rousseau's. Tvärtom, -de voro henne närmare, de innehöllo mera positiv sanning och mycket -mindre villfarelse. Men det fanns i Rousseau's läror en betydlig mängd -af just de sanningar, som den härskande opinionen saknade; dessa hafva -förts med uti åsikternas ström och utgöra den aflagring, som ligger -kvar, sedan floden sjunkit undan. Att enkelhet i lefnadssättet är af -högt värde, att ett konstlat sällskapslifs tvång och hyckleri har ett -demoraliserande inflytande, äro tankar som aldrig utslocknat i odlade -sinnen sedan Rousseau utgaf sina skrifter; och de skola i sin tid utöfva -sin tillbörliga värkan, ehuru de för närvarande behöfva häfdas lika väl -som någonsin, och häfdas med _handling_, ty ord hafva i denna sak nästan -uttömt sin värkan. - -Med afseende på samhällsfrågor åter är det ett nästan allmänt -föreställningssätt, att ett parti för upprätthållande af den bestående -ordningen och ett parti för framåtskridande och reform båda äro -nödvändiga förutsättningar för ett sundt samhällstillstånd; tills endera -har utvidgat sin andliga synvidd därhän, att det på samma gång blir ett -ordnings- och framstegsparti, som förstår skilja emellan det, som bör -bevaras och det, som bör förkastas. Hvartdera af dessa partier härleder -sin nytta från det andras bristfälligheter; men det är till stor del -oppositionen från motpartiet, som håller dem båda inom sunda och -förnuftiga gränser. Så framt icke de meningar, som gynna demokrati och -aristokrati, förmögenhet och jämlikhet, samarbete och konkurrens, lyx -och umbärande, socialism och individualism, frihet och disciplin och -alla andra stående motsatser uti det praktiska lifvet, uttalas lika -fritt och förfäktas och försvaras med lika skicklighet och kraft, är det -ingen utsikt, att båda elementen skola erhålla sitt tillbörliga -inflytande; den ena vågskålen skall alltid nödvändigt gå upp, när den -andra sjunker. I det praktiska lifvet är sanningen i så hög grad en -fråga om förlikning af motsatser, att endast få personer äro nog -skarpsinniga och opartiska att genom en dylik jämkning närma sig det -rätta, och detta måste ernås genom den våldsamma processen af ett -fälttåg mellan stridande, som fäkta under fientliga banér. Om uti någon -af de nyss uppräknade öppna frågorna endera åsikten har bättre anspråk -på icke blott att fördragas utan att uppmuntras och understödjas, så är -det den, som för tillfället råkar tillhöra _minoriteten_. Ty det är -denna åsikt, som vid ifrågavarande tillfälle representerar de försummade -inträssena, den del af mänsklig lycka, som är i fara att icke -tillgodoses som sig bör. Jag vet, att i vårt land ingen ofördragsamhet -utöfvas mot olika tänkande i de flästa af dessa frågor. Jag har anfört -dem för att genom talrika och erkända exempel visa allmängiltigheten af -den satsen, att endast genom meningsskiljaktighet är det under -människosläktets nuvarande tillstånd någon utsikt för sanningens alla -sidor att blifva tillgodosedda. Om personer finnas, som bilda ett -undantag från världens skenbara enhällighet i någon fråga, så är det -alltid sannolikt, att, äfven om världen har rätt, de, som afvika, hafva -någonting att säga, som är värdt att höras af de öfriga, och att -sanningen skulle förlora något genom deras tystnad. - -Man skall måhända invända: "Men _några_ allmänt antagna grundsatser, i -synnerhet uti de högsta och viktigaste frågor, äro mera än -halfsanningar. _Den kristna sedeläran_ till exempel är hela sanningen i -fråga om moralen, och om någon förkunnar en moral, som afviker därifrån, -så är han helt och hållet på villovägar." - -Som detta fall i praktiskt hänseende är det viktigaste af alla, så kan -intet lämpa sig bättre för en pröfning af den allmänna grundsatsen. Men -innan vi undersöka, hvad den kristna sedeläran är eller icke är, är det -nödvändigt att bestämma, hvad som menas med uttrycket den kristna -sedeläran. Om man därmed menar Nya Testaments sedelära, så förundrar det -mig, att någon, som erhållit sin kunskap därom direkt ur denna bok, kan -antaga, att den gaf sig ut för eller var ämnad att innefatta en -fullständig sedelära. Evangelierna hänföra sig alltid till en förut -befintlig sedelära och inskränka sina föreskrifter till de punkter, där -denna borde rättas eller ersättas genom mera omfattande och högre. De -uttrycka sig därjämte i mycket allmänna ordalag, ofta omöjliga att tolka -efter bokstafven och som besitta snarare poesiens eller vältalighetens -förmåga att göra intryck, än en lagstiftnings noggrannhet. Att därur -upprätta en etisk lärobyggnad har aldrig varit möjligt, utan att man -tagit Gamla Testamentet till hjälp, ett system, som visserligen är -utarbetat, men i många afseenden barbariskt och afsett för barbariska -folk. Paulus, en förklarad fiende till detta judarnas sätt att tolka och -fullständiga mästarens lära, hänför sig likaledes till en förut -befintlig sedelära, nämligen grekernas och romarnas; och hans råd till -de kristna äro i betydlig mån ett försök att lämpa sig efter denna, till -och med i den utsträckning, att han öppet gillar slafveriet.[12] Det som -kallas kristen men hällre borde heta teologisk moral, är icke Kristus' -och apostlarnas värk, utan har ett mycket senare ursprung. Den har -småningom blifvit uppbyggd af den katolska kyrkan under de fem första -århundradena, och ehuru den icke obetingat antagits af protestanterna -har den dock blifvit mycket mindre förändrad af dem, än man kunnat -vänta. I allmänhet hafva de nöjt sig med att skära bort de tillägg, som -blifvit gjorda under medeltiden, och hvarje sekt har ersatt dem med nya -tillägg, lämpade efter sin tid och sina böjelser. Att människosläktet -står i en stor tacksamhetsskuld till denna sedelära och dess första -förkunnare, är jag den siste att vilja förneka; men jag drar icke i -betänkande att påstå, att den i många viktiga punkter är ofullständig -och ensidig, och så framt ej idéer och känslor, hvilka icke erkännas af -den, hade deltagit i utvecklingen af det europeiska lifvet och -karaktären, skulle de mänskliga angelägenheterna nu befinna sig i ett -vida sämre tillstånd än de göra. Den kristna moralen (nämligen hvad man -kallar så) bär helt och hållet prägeln af en reaktion; den är till stor -del en protest emot hedendomen. Dess ideal är snarare negativt än -positivt; passivt snarare än aktivt; oskuld snarare än storsinthet; ett -undflyende af det onda snarare än ett ihärdigt fullföljande af det goda. -Man har träffande anmärkt, att i dess föreskrifter budet "du skall icke" -otillbörligt öfverväger budet "du skall". I sin fasa för sinnligheten -har den gjort askesen[13] och sedan, genom en så småningom skeende -jämkning af denna, laguppfyllelsen till sin afgud. Den framhåller hoppet -om saligheten och fruktan för helvetet såsom rätta och tjänliga -bevekelsegrunder för ett dygdigt lif. I detta afseende står den långt -under de bästa af forntidens sedeläror och den gör allt, hvad den kan -för att gifva sedligheten en i grunden själfvisk karaktär, i det den -skiljer hvarje människas pliktkänsla från hennes medmänniskors -inträssen, utom för så vidt egennyttiga bevekelsegrunder bjuda henne att -se dem till godo. Den är hufvudsakligen en lära om passiv lydnad; den -inskärper undergifvenhet för alla faktiskt bestående myndigheter, hvilka -vi visserligen icke böra lyda, när de ålägga oss något, som religionen -förbjuder, men mot hvilka vi dock icke böra göra motstånd, än mindre -uppror, äfven om de tillfoga oss aldrig så stora orättvisor. Och under -det att plikter emot samhället i de bästa hedniska folks moral intaga -ett oproportionerligt stort rum och otillbörligt inkräkta på individens -rättmätiga frihet, så är uti den rent kristna etiken hela detta område -af förpliktelser knappt omnämt eller erkänt. Det är i _Koranen_[14], -icke i Nya Testamentet, som vi läsa följande sats: "En härskare, som -sätter en person till en syssla, då det uti hans rike finnes en annan -person, som är dugligare därtill, syndar emot Gud och emot staten." Den -lilla hänsyn, som enligt våra nuvarande seder tages till idén om plikter -mot det allmänna, härrör från grekiska och romerska, icke från kristna -källor; liksom ock i det enskilda lifvets moral — hvad som kan finnas af -själsstorhet, personlig värdighet och till och med hederskänsla härrör -från den rent mänskliga, icke religiösa sidan af vår uppfostran och -aldrig skulle hafva kunnat växa upp ur moraliska grundsatser, enligt -hvilka den enda förtjänst, som öppet erkännes, är lydnad. - -Jag påstår lika litet som någon, att dessa brister med nödvändighet -vidlåda den kristna sedeläran, på hvilket sätt hon än må uppfattas, -eller att de många uti ett fullständigt moraliskt system oundgängliga -satser, som hon saknar, icke skulle kunna låta förena sig med henne. -Ännu mindre skulle jag vilja påstå detta om Kristus' egna läror och -föreskrifter. Jag tror, att Kristus' ord äro allt, som de, för så vidt -jag kan förstå, voro ämnade att vara; att de icke äro oförenliga med -något, som en omfattande moral fordrar; att allt, som är förträffligt i -moraliskt afseende, kan inläggas uti dem, utan att man gör mera våld på -deras ordalag än som hvar och en gjort, hvilken sökt ur dem uppbygga ett -praktiskt system af lefnadsreglor. Men det är i fullkomlig -öfverensstämmelse härmed att antaga, att de endast innehålla, och voro -afsedda att innehålla _en del_ af sanningen; att många viktiga delar af -den högsta sedlighet icke tillgodoses eller ens åsyftas i de läror af -kristendomens stiftare, som traditionen bevarat, och att de blifvit -fullkomligt åsidosatta i det moraliska system, som den kristna kyrkan -upprättat på grundvalen af dessa läror. Om det förhåller sig så, är det -efter min åsikt ett stort misstag att framhärda uti försöket att i den -kristna läran finna de fullständiga regler för vårt handlingssätt, -hvilka dess upphofsman blott ville häfda och upplifva, men endast delvis -själf framställa. Jag tror, att denna ensidiga uppfattning är på väg att -blifva ett stort ondt i praktiskt hänseende, därigenom att den i hög -grad försvagar värkan af den moraliska undervisning och uppfostran, som -så många välmenande personer nu omsider bemöda sig om att åstadkomma. -Jag fruktar högeligen, att om man söker utbilda sitt förstånd och sina -känslor efter en uteslutande religiös förebild, och lämnar å sido dessa -världsliga mönster (som de må kallas i brist på ett bättre namn), hvilka -förut ägde bestånd vid sidan af den kristna sedeläran och kompletterade -henne, i det de mottogo något af hennes ande och i henne ingöto något af -sin, så skall resultatet blifva, och är redan nu, en låg, krypande och -slafvisk karaktär, hvilken, hur den än må underkasta sig det, som den -anser vara den högsta viljan, likväl är oförmögen att höja sig till -eller med sympati omfatta föreställningen om den högsta godheten. Jag -tror, att andra etiska system än de, som kunna härledas från uteslutande -kristna källor, måste äga bestånd vid sidan af den kristna etiken, för -att åstadkomma mänsklighetens moraliska pånyttfödelse; och att det -kristna systemet icke utgör något undantag från den regeln, att så länge -människoförnuftet är ofullkomligt, fordrar sanningens inträsse -meningsskiljaktighet. Det är icke nödvändigt, att man behöfver ringakta -de moraliska sanningar, som kristendomen innehåller, därför att man -upphör att ringakta dem, som den icke innehåller. Där en sådan fördom -eller ensidighet äger bestånd, är den utan gensägelse ett ondt; men ett -ondt, som vi icke alltid kunna hoppas att undgå, utan måste betrakta -såsom priset för ett ovärderligt godt. Mot de anspråk, som en del af -sanningen gör på att vara hela sanningen, bör och måste man emellertid -protestera; och om en reaktionär impuls skulle göra dem, som protestera, -i sin tur orättvisa, så må denna ensidighet beklagas, men måste -fördragas. Om de kristna vilja lära fritänkare att vara rättvisa emot -kristendomen, så borde de själfva vara rättvisa mot fritänkarna. Det kan -icke lända sanningen till någon gagn att blunda för det faktum, som är -känt af alla, hvilka hafva den ringaste kunskap om litteraturhistorien, -att en stor del af de ädlaste och mäst värdefulla sedliga lärdomar äro -ett värk icke blott af män, som ej kände, utan äfven af män, som kände -och förkastade den kristna läran. - -Jag vill icke påstå, att äfven den mäst oinskränkta frihet uti att -framställa alla möjliga åsikter skulle göra slut på olägenheterna af -religiöst eller filosofiskt sektväsende. Om personer med inskränkt -förstånd allvarligt omfatta en sanning, så kan man vara viss på, att den -skall komma att förfäktas och i många hänseenden efterlefvas så, som om -ingen annan sanning funnes till i världen, eller åtminstone ingen, som -kunde begränsa eller modifiera den förra. Jag vet ganska väl, att alla -åsikter hafva en benägenhet att blifva ensidiga, och att denna -benägenhet icke kan afhjälpas äfven genom det friaste meningsbyte utan -till och med ofta ökas och tillväxer därigenom, i det att sanningar, som -borde hafva insetts men ej blifvit insedda, förkastas med desto större -häftighet, emedan de framställts af personer, hvilka man betraktar som -motståndare. Men det är icke på lidelsefulla partigängare utan på -lugnare och mera opartiska åskådare af striden, som denna brottning af -olika meningar utöfvar sin välgörande värkan. Icke uti den våldsamma -striden mellan delar af sanningen, utan uti det tysta undertryckandet af -dess ena hälft ligger det onda, som man bör frukta. Det finnes alltid -hopp, då personer nödgas höra båda partierna, men det är då de endast -lyssna till den ena parten, som villfarelser stelna till fördomar och -sanningen själf upphör att hafva sanningens värkan, i det den genom -öfverdrift förvandlas till osanning. Och alldenstund få själsegenskaper -äro mera sällsynta än den domareförmåga, som kan fälla ett rättvist -utslag mellan två parter, af hvilka blott den ena har någon advokat till -sitt försvar, så har sanningen utsikt att segra endast i den mån hvarje -sida däraf, hvarje mening, som innehåller någon del af sanningen, icke -blott finner försvarare, utan äfven försvaras så, att den kan göra sig -hörd. - - * * * * * - -Vi hafva nu visat, att tanke- och yttrandefrihet är nödvändig för -mänsklighetens andliga välgång (på hvilken all annan välgång beror), och -det på fyra särskilda grunder, som vi vilja i korthet sammanfatta: - -För det första: Vi kunna icke veta, om icke den åsikt, som undertryckes, -möjligen är sann; att förneka detta är att göra anspråk på ofelbarhet. - -För det andra: Äfven om den undertryckta åsikten skulle vara en -villfarelse, kan den innehålla och innehåller mycket ofta en del af -sanningen; och eftersom den allmänna eller härskande meningen i en fråga -sällan eller aldrig omfattar hela sanningen, är det endast genom kampen -mellan motsatta meningar, som den ofullständiga sanningen har någon -utsikt att fullständigas. - -För det tredje: Till och med om den rådande meningen skulle vara icke -blott sanning utan hela sanningen, så skall den, så fram icke dess -kraftiga och allvarliga bekämpande tillåtes och värkligen äger rum, hos -de flästa, som antaga den, endast blifva ett slags fördom, enär man icke -förstår eller frågar efter dess förnuftiga grunder. Och icke blott detta -utan, för det fjärde, åsikten själf kommer då i fara att gå förlorad -eller blifva maktlös och beröfvad sitt lifgifvande inflytande på -karaktär och handlingssätt; dogmen öfvergår till en rent yttre -bekännelse, som icke förmår värka något godt, utan endast hindrar en -värklig och innerlig öfvertygelse att växa upp ur förnuft eller -personlig erfarenhet. - ------ - -Fotnot 12: - - I brefvet till Filemon. - - _Öfvers._ - -Fotnot 13: - - Själfplågeri, späkning. - - _Öfvers._ - -Fotnot 14: - - Muhamedanernas bibel. Se Verdandis småskr. n:o 3, _Herman Almkvist_, - Koranen. - - _Öfvers._ - - - - -5. Slutord till dem, som visserligen medgifva yttrandefrihet, men blott - om den användes på ett hofsamt och ärligt sätt. - - -Innan vi lämna frågan om tankefriheten, torde det vara lämpligt att -fästa något afseende vid dem, som visserligen medgifva, att uttalandet -af hvilken mening som hälst bör tillåtas, men endast på det villkor, att -det sker på ett hofsamt sätt, och att gränserna för ett ärligt -meningsutbyte icke öfverskridas. - -Mycket kunde sägas om omöjligheten af att bestämma, hvar dessa gränser i -så fall borde dragas. Ty om det afgörande härvid vore, att de, hvilkas -mening man anfaller, anse sig förnärmade, så visar, som jag tror, -erfarenheten, att detta äger rum, så ofta anfallet är kraftfullt och -värksamt, och att hvarje motståndare, som anfaller dem häftigt, och -hvilken de hafva svårt att bemöta, synes dem vara en oförsynt -motståndare, i synnerhet om han visar värme för sin sak. Men ehuru denna -anmärkning är mycket viktig i praktiskt afseende, går den helt och -hållet upp uti ett annat, mycket viktigare inkast. Det sätt, hvarpå en -åsikt förfäktas, kan utan tvifvel, äfven om åsikten är sann, vara mycket -_klandervärdt_ och må i så fall med rätta strängt tadlas. Men de -viktigaste öfverträdelserna i detta afseende äro af den beskaffenhet, -att det är nästan omöjligt att leda dem i bevis annat än då någon -tillfälligtvis själf förråder sig. De svåraste felen äro sofistisk -bevisning, undanhållande af fakta och skäl, förvrängning af -sakförhållanden eller misstydning af den motsatta åsikten. Men allt -detta utföres, äfven i sin svåraste form, så ofantligt ofta i -fullkomligt god tro af personer, hvilka icke anses såsom okunniga eller -oskickliga, att det sällan är möjligt att på tillräckliga grunder med -godt samvete stämpla en dylik falsk framställning såsom ens _moraliskt_ -straffvärd; och ännu mindre bör _lagen_ blanda sig uti detta slags -polemiska förseelser. - -Hvad åter angår det, som vanligtvis förstås med oförsynt diskussion, -nämligen skymford, sarkasmer, personliga förolämpningar och dylikt, så -skulle aflysandet af dessa vapen förtjäna mera sympati, om man någonsin -föresloge att förbjuda dem _lika mycket på båda sidor_. Men hvad man -önskar är endast att inskränka deras användning mot den härskande -meningen. Gent emot minoritetens mening åter kunna de icke blott -användas utan allmänt ogillande, utan förskaffa i allmänhet den, som -nyttjar dem, beröm för redligt nit och rättmätig förtrytelse. Och dock, -hvilken skada deras användande än må medföra, är den störst, när de -brukas emot den jämförelsevis försvarslöse; och hvilken den oberättigade -fördel än må vara, som kan dragas af detta sätt att förfäkta en åsikt, -tillfaller den nästan uteslutande de härskande meningarna. Den svåraste -oförrätt af detta slag, som kan begås under en meningsstrid, är att -bränmärka den, som försvarar den motsatta åsikten, såsom en dålig och -omoralisk människa. För tillvitelser af detta slag äro särskilt de -utsatta, som hysa en misshaglig åsikt. Ty de äro i allmänhet få till -antalet och hafva obetydligt inflytande, och ingen annan än de själfva -är synnerligen inträsserad af att se till, att rättvisa göres _dem_. Men -det ligger i sakens natur, att bruket af detta vapen är förnekat dem, -som anfalla en härskande åsikt; ty de kunna aldrig använda det utan att -skada sig själfva och, äfven om de kunde det, skulle de därigenom endast -försämra sin sak. I allmänhet kunna aldrig meningar, som äro motsatta de -allmänt antagna, göra sig hörda med mindre än att de uttryckas i utsökt -hofsamma ordalag och med det mäst sorgfälliga undvikande af onödiga -förnärmelser; och från denna regel kunna de knappast någonsin ens i -ringa mån afvika utan att förlora mark. Däremot afskräcker ett -obegränsat tadel från den härskande meningens sida på ett mycket -värksamt sätt personer från att antaga afvikande åsikter och lyssna till -dem, som framställa sådana. I sanningens och rättvisans inträsse vore -det därför af långt mera vikt att inskränka det senare användandet af -nedsättande ordalag än det förra. Om man vore nödsakad att välja, så -vore det t. ex. mycket viktigare att förhindra sårande angrepp mot otron -än mot religionen. Men det ligger i öppen dag, att _lag_ och -_myndigheter_ icke böra göra några som hälst inskränkningar å någondera -sidan. Den _allmänna meningen_ däremot borde uttala sin dom efter -omständigheterna i hvarje särskilt fall; så att den ogillar hvar och en, -_hvilkendera sidan han än må tillhöra_, som i sitt uppträdande brister i -ärlighet eller ådagalägger illvilja, skenhelighet eller ofördragsamhet -och efter förtjänst hedrar en hvar, han må hysa hvilken åsikt som hälst, -som har nog lugn att inse och nog heder att erkänna hvad hans -motståndare och deras meningar i värkligheten äro, utan att öfverdrifva -något till deras skada och utan att undanhålla något, som talar eller -kan anses tala till deras fördel. Häri består den offentliga -diskussionens sanna moral; och om den också ofta kränkes, så gläder jag -mig likväl åt den tanken, att många finnas, som till stor utsträckning -iakttaga den, och ännu flere, som samvetsgrant sträfva att närma sig -densamma. - - - - - TRANSCRIBER'S NOTES - - - 1. On p. 3 corrected vilkor to villkor. - 2. On p. 28 corrected ettera to ettdera. - 3. Silently corrected simple typographical errors. - 4. Retained anachronistic and non-standard spellings as printed. - 5. Enclosed italics font in _underscores_. - - - - - -End of Project Gutenberg's Om Tanke- och Yttrandefrihet, by John Stuart Mill - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK OM TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET *** - -***** This file should be named 52758-0.txt or 52758-0.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/2/7/5/52758/ - -Produced by Richard Tonsing, Jens Sadowski, Tor Martin -Kristiansen and the Online Distributed Proofreading Team -at http://www.pgdp.net - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - |