NormalizeHEADmain

5 files changed, 17 insertions, 5256 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..d7b82bc
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,4 @@
+*.txt text eol=lf
+*.htm text eol=lf
+*.html text eol=lf
+*.md text eol=lf
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..02fc30a
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #50149 (https://www.gutenberg.org/ebooks/50149)
diff --git a/old/50149-8.txt b/old/50149-8.txt
deleted file mode 100644
index c40e750..0000000
--- a/old/50149-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,5256 +0,0 @@
-The Project Gutenberg EBook of Mitt lif och lefverne, by Albert Engström
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
-
-
-
-Title: Mitt lif och lefverne
-
-Author: Albert Engström
-
-Release Date: October 7, 2015 [EBook #50149]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MITT LIF OCH LEFVERNE ***
-
-
-
-
-Produced by Jari Koivisto
-
-
-
-
-
-
-MITT LIF OCH LEFVERNE
-
-Af
-
-Albert Engström
-
-
-
-Stockholm 1907,
-Aktiebolaget Ljus.
-
-
-
-
-
-
-INNEHÅLL:
-
- Memoarer.
- Mitt första personliga sammanträffande med kolingen och bobban.
- Dalarne.
- Krångdalen.
- Lofoten.
- Hos lappar.
- Åter hos lappar.
- Reval.
- Odensholm.
- En julafton i Uppsala.
- Luskungen.
- Ur portföljen.
- Gråsälen.
- Julharen.
- Vetruscheff.
- Fanérfabrikanten.
- En kvinnosakskvinna.
- Grisslehamnsliv.
- Religion.
- Fruntimmer.
- Julseglats.
- Monsieur Pernelet.
- Nattliga intryck.
-
-
-
-
-MEMOARER.
-
-
-Jag är en gammal man. Jag har sett och erfarit mycket och mitt liv
-har fört mig tillsammans med åtskilliga intressanta figurer, ja, med
-samhällets främsta.
-
-Man har upprepade gånger bett mig skriva mina memoarer, men min
-blygsamhet har hittills förbjudit mig detta. En man som separerat
-från samhället för att plocka rätt på sin egen lilla individualitet,
-ser helst framåt, ej tillbaka. "Nur die Dunkelmänner blicken zurück,"
-säger Nietschschszhchehe. Kanske har han rätt häri, men om han
-hade levat ett så rikt liv som jag, hade han antagligen uttryckt
-sig tvärtom. Det är icke nog att bli galen för att bli filosof.
-Livet självt för så småningom de rikast begåvade andarna till denna
-synpunkt.
-
-Att vid trettiofyra års ålder skriva sina memoarer för ens tanke
-direkt på döden. Plötsligt kan en meteorsten slå en i huvudet,
-lönnmördarens dolk träffa under skulderbladet eller en förfärligt
-stor växel förfalla -- och man ligger i sin silverfotade likkista med
-svenska folkets kransar av källor och palmblad som en erinringens och
-beundrans sophög över sig. Sedan komma likmaskarna, föryngringens
-symboler, till, och om ett par år är man ett kolly, ett gödningsämne,
-eftersökt av lantbrukare, men med rynkade näsor beluktat av sina
-vänner skalderna och vetenskapsmännen, som kanske till och med stjäla
-ens lik, och målarna.
-
-Mina ögon tåras. Men jag tror, att det bästa vi tänkt, ja, även
-det sämsta, lever i evighet i våra arbeten, våra tankar och ord,
-som vi lämnat efter oss, och som en surdeg komma alltet att jäsa
-och förändras i konsistens långt sedan vi slutat att vara till. Vi
-kunna visserligen inte lägga en atom till alltets vikt, men vi kunna
-åtminstone känna oss lugna i medvetandet om, att vi under vår livstid
-trott oss hava lyckats dupera en del folk, visserligen omedvetet,
-men ändå! -- och att vår egenskap av personlighet på grund av sin
-tillvaro varit nödvändig. Vi äro atomer i en kemisk förening av för
-oss obekanta ingredienser. Låt vara att det stundom fräser på ytan
-i retorten, men för en lugn och överlägsen betraktare är det hela
-alldeles i sin ordning, liv och död, mord och födelse, allt är som
-en vindstilla vik. Och om Alexander erövrar världen eller månen
-trillar ned och träffar Ryssland och decimerar dess invånareantal,
-förefaller det oss tänkare ungefär lika viktigt som då en fluga kliar
-eller putsar sina bakben. Me voici! Skulle något ha något av petard
-i sig, vore det konsten, men jag tror inte det heller. Vi äro alla
-skräddare. Vi äro något slags molekyler i en soppa som röres om av
-sig själv. Vi ge fan i att resonera om livets mening, utan ägna oss
-åt memoarskrivning.
-
-Jag har ansett mig böra förutskicka dessa anmärkningar, på det att
-världen skall få någon aning om sin förnämste redaktörs synpunkter
-på tillvaron. Jag tror inte ens på dem jag givit härovan. Att
-skriva eller överhuvudtaget yttra sig är en fånighet, som endast
-rättfärdigas av individens oförmåga av konsekvens.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Hur väl påminner jag mig icke min födelsedag, den 12 maj 1869! I
-Odhners Svenska historia står om Gustav Vasa, att han var född
-"troligen den tolfte maj" på gården Lindholmen i Uppland. Det enda
-som skiljer mig från Gustav Vasa är, att han är född på gården
-Lindholmen i Uppland. Vi äro troligen födda den 12 maj båda två,
-men jag är född på gården Bäckfall i Lönneberga socken i Småland.
-Jag har alltid sympatiserat med Gustav Vasa -- inte därför att han
-var gift tre gånger, utan därför att han klarade sin hyska. Vi
-togo emot svenska folket ungefär på samma sätt och under samma
-omständigheter, och till vilken grad av fullkomning ha vi inte fört
-våra generationer! Vi ha gjort reformation båda två. Gustav Vasa
-hade sin Dackefejd -- jag hade min fejd med Lundabohemen. Vi gingo
-båda segrande ur striderna. Gustav Vasa gjorde en dumhet: Han gav
-sina barn hertigdömen. Jag har, varnad av hans exempel, nästan tagit
-som princip att i det längsta avhålla mig från att ge mina barn
-hertigdömen. Ännu har jag lyckats undgå att falla offer för en så
-nära till hands liggande frestelse.
-
-Hur väl påminner jag mig inte min födelsedag! (Jag återtar
-berättelsens tråd.) Plötsligt befann jag mig född och innehavande
-största delen av de rättigheter, som staten tillerkänner en
-medborgare. Jag var visserligen befriad från en del medborgerliga
-förpliktelser, men jag levde -- det var huvudsaken -- och var
-förfärligt högljudd. Jag var ganska fet. Inom parentes.
-
-Den barnmorska, som deltog i mina första omsorger om svenska folket,
-var av gamla stammen. Det var på denna stenålderstid sed att under
-den nyföddes huvud lades en psalmbok, då han för första gången
-placerades i den takfästa korg som kallades vagga. Gumman gjorde
-mig elegant och lade mig i vaggan samt ilade till en bokhylla för
-att hämta den konventionella psalmboken. Hon kom tillbaka med ett
-litet franskt lexikon, som såg ut som en psalmbok. Därav min erkända
-förmåga att meddela mig även med utlandets publik.
-
-Den därpå följande tiden vill jag kalla min medeltid = en mörk natt
-med några lysande stjärnor. Det första äventyr, jag kan påminna mig,
-var ett sammanträffande med en igelkott, som låg vid stammen av ett
-päronträd i trädgården. Jag petade på igelkotten och grät. Hur ofta
-har jag ej sedan träffat igelkottar, människor, som rullat ihop sig
-och kommit mig att sticka mig på sina taggar! Jag har ofta önskat att
-vara en räv.
-
-Min andra stora händelse var ett äventyr med ett svin. Hur ofta har
-jag icke sedermera sammanträffat med dylika.
-
-Vi hade en stor so och jag sprang efter son och kastade sten på
-henne. Redan då framträdde mitt vilda småländska, allt fult hatande
-kynne. Men en sten var för stor och jag var för liten. Jag stupade på
-näsan. Alla läsare, som haft någon närmare beröring med svin, veta
-att barnskrik göra dem ursinniga. Jag skrek och son kom samt började
-äta upp mig. Lyckligtvis hörde min mor, som satt i vävstolen därinne,
-skriket, och räddade mig ur suggans klövar. Det som återstod av mig
-var emellertid tillräckligt mycket för att dana en estetiker, en
-Schöngeist som den, som skriver dessa rader.
-
-Jag var emellertid fortfarande mycket ung. Det kom sommar och
-vinter och annan växling av årstider. Jag blev kär. Det fanns en
-flicka -- som antagligen nu är mormor, som jag blev kär i -- ty den
-mänskliga naturen tar ju alltid ut sin efterrätt. Men hur mycket jag
-än letar i mitt minne, kan jag icke påminna mig detaljerna i detta
-kärleksförhållande, varför jag dröjer med det till senare år. Jag
-vidrör detta endast för att påpeka, hur vaken gossen var. Jag var
-knappa tre år.
-
-Tänken emellertid efter, huru slapp den nuvarande generationen
-är. Först vid 22 ā 25 år börjar man förlova sig. Tacka vill jag
-oss, gamla tidens barn. Vi förlovade oss nästan genast, ehuru
-förbindelserna voro av tämligen löslig art. Vi hade ju inga
-inkomster, inga ämbeten, inga byxor. Vi hade kolt, men bredvid kolten
-ett fast beslut att göra en kvinna lycklig.
-
-Jag flyttade från Bäckfall till en nybruten bygd i Småland, stationen
-Mariannelund. Där var tändsticksfabrik och en massa arbetare, som
-slogs med järnvägsarbetarna vid N.O.J. om eftermiddagarna. Knivarna
-gingo och brännvinsbuteljerna yrde i luften i form av skärvor, sedan
-de råkat någon okammad skalle. Vi barn gingo lugnt ibland de kämpande
-och lärde oss tagen. Vi lärde oss att kasta sten och sätta krokben.
-Vi ha alla sedan haft mycken nytta av allt detta i livet.
-
-Vid Mariannelund, där Emån rinner förbi, såg jag för första gången
-Näcken. Det var en kväll -- och Näcken kom på en smal bro från en ö
-i ån. Jag rusade hem och var rädd. Men sedan jag fått reda på att
-Näcken bara var den s.k. paraffinkäringen, en gumma som paraffinerade
-tändstickorna, miste jag på en gång all tro på poesi.
-
-En dag gick jag utanför arbetarkasernen och en flicka av mina vänner,
-som kände min skicklighet i stenkastning, sade till mig, i det hon
-pekade på ett annat gli, en yngling av mina bekanta: Kan du träffa
-Efraim med en sten härifrån?
-
-Jag tog en sten på vägen och slungade den med infernalisk skicklighet
-rakt i skallen på Efraim. Jag var bara fem år, men samvetet vaknade,
-och jag flydde. Jag tänkte först att ge mig i lag med tattarna som
-stundom reste förbi. Jag sprang och sprang och hann till Mari i
-porten, portvakterskan. Jag bad henne gömma mig, ty allt var förbi.
-Jag hade slagit en pojke till blods och jag vågade aldrig mera gå
-hem. Jag var gummans favorit och hon gömde mig. Men mitt onda samvete
-vakade, och jag måste gå ut i fabriksgatan och titta. Där såg jag
-plötsligt min mor, som spejade efter sin förlupne son. Jag lommade
-i väg hem och drar en slöja över det välförtjänta straff som mötte
-mig vid min hemkomst. Men jag fattade ett fast beslut att rymma, att
-skaffa mig ett svärd och en och en pilbåge med synålspilar, och sedan
-ville jag se den mans kropp, som skulle våga sig på mig, där jag
-låg uppe i småländska höglandet och spridde död och förintelse runt
-omkring mig. Åtminstone ville jag se de jämnåriga pojkar, som kunde
-förfoga över en sådan attiralj som jag, och försökte mucka. Jag blev
-dock ingen Rinaldo Rinaldini trots alla barndomsdrömmar.
-
-Samtidigt gick Emån mot havet med is och oberäknelig vad vattenhöjden
-beträffar. Fabrikspojkarna brukade hoppa ut på förbifarande iskäl
-och segla på dem utför fallen. Jag kom en dag vid högt vattenstånd
-ned till ån. I en vak låg ett ensamt käl roterande för strömmen,
-som brusade fram under den fasta isen. Jag hoppade ut på kälet, det
-välte, strömmen drog mig under och under ett par sekunder höll jag
-mig fast med fingrarna i iskanten, tills en kvinna, vår jungfru, drog
-mig upp vid ena handloven. Hade hon inte varit där just då, hade
-ingen fått läsa mina memoarer. Jag antar att mänskligheten står i
-tacksamhetsskuld till denna kvinna.
-
-Mitt liv börjar egentligen, då jag på grund av en serie
-omständigheter förflyttades till Bohult station, ett par mil från
-Oskarshamn.
-
-Först där utvecklade sig gossen till en karaktär. Där var endast
-ödemark, kala berg och en järnväg, som gick igenom landskapet. Min
-bästa vän från den tiden är polis i Stockholm just nu och ser till,
-att jag inte gör några galenskaper om eftermiddagarna, då jag
-vistas där.
-
-Gossen var mycket ung då -- endast 7 år. Bredvid stationen fanns
-en mosse med ett dike i. Den mossen tog gossens hela fantasi. Det
-var en småländsk mosse med porsris och hjortron och vitmossa och en
-källa i kanten, den stationskarlen tagit reda på med slagruta. Diket
-var minst två alnar brett och traktens ungdom åkte skridsko på det
-om vintern. Men det dikets slut förlorar sig i mitt barndomsminnes
-dimmiga fjärran. Där vidtog skogen, en jätteskog utan pitprops och i
-den skogen funnos sjöar med mal i. Malen finns icke på andra ställen
-nordligare än i Emån och några sjöar där bredvid utom i Donau.
-
-Det låg något hemlighetsfullt, just av det som människor tycka om,
-i Emån och småsjöarna därnere. Och vi hörde talas om malen, som
-likt ålen gick upp i land, men malen tog får, under det ålen endast
-skattade ärtåkrarna. Men av malen fångades ibland bjässar på 10 pund,
-och vi barn tittade på dem med en blandning av vidskeplig fruktan och
-beundran.
-
-Malen fångades av bönderna på jättekrok med påhäktad död kattunge.
-Med huru mordlystna blickar betraktade jag icke vår stora katt, på
-vilken man väl skulle ha fått något gigantiskt i malväg. Men det
-stannade vid bara avsikten, som det oftast händer med de stordåd, som
-människorna ämna företaga sig.
-
-Vid denna tid fick jag min första kniv. Det var ett ögonblick i mitt
-liv, som jag sent glömmer. Bladet var av något järnbleckliknande ämne
-och skaftet var av anilinfärgat trä.
-
-Jag och min lille bror hade beordrats att hämta mjölken från ett
-närbeläget skogstorp en mörk höstkväll. Det var oroliga tider
-i Småland just då, ty Hjert och Tektor, de båda mördarna och
-stortjuvarna, hade sluppit lösa, och litet var stängde sina dörrar
-väl om kvällarna. Jag gick och talade lugnande ord med min bror, där
-vi läto krukan dingla mellan oss på skogsstigen, medan det susade
-hemskt i talltopparna över oss.
-
-Jag hade kniven uppfälld, ty när som helst kunde ju en bov rusa fram
-och beröva oss mjölk och juveler och plånböcker. Jag talade mig varm
-och gestikulerade och högg kniven rätt genom handen på bror min. Det
-blödde förfärligt, men vi voro övertygade om vapnets duglighet. Jag
-slapp dask vid hemkomsten, ty det hela hade ju bara varit en yttring
-av självförsvarskompetens.
-
-I skogen växte lingon om höstarna. Vi smålänningar _plockade_ icke
-lingon, vi _repade_ dem. De hette kröson för resten. Och på fällorna
-och banvallarna växte smultron och hallon.
-
-Vad världen är stor, då man är liten! Vi klättrade över bergen en
-kvarts fjärdingsväg och inbillade oss vara fjärran från hemmet. Vi
-gjorde oss stugor i bergskrevorna och sutto där tills mörkret kom
-med mystik och skrämsel. Ibland fingo vi fara med till Högsrum. Det
-var en herregård, där Emån flöt förbi med lax och mal i. Det var ett
-sagoland, ett sagoslott med alla härligheter magasinerade. Gamla
-tapeter med riktiga tavlor i mönstret och en trädgård med bigarrå och
-allt som bör finnas i ett Schlaraffenland.
-
-Och vi tittade undrande på engelsmännen, som om somrarna kommo dit
-och metade lax på fluga och voro klädda i knäbyxor alldeles som barn
-och talade som papegojor, fast inte så begripligt.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Nu kom livets allvar. Skolan började. Jag inkvarterades hos en gammal
-arrendator eller kanske hemmansägare, ett original av prima kvalité,
-och till rumskamrat fick jag hans dotterson. Barn ha stundom idéer.
-Vi voro rika på sådana. Gubben sov middag med stor precision. En dag,
-då han låg på sin soffa och snarkade, tog jag ett kol, ett löst kol
-ur spiseln och målade om gubben med så raffinerad försiktighet, att
-han ej vaknade. Han sov visserligen som ett paket, men ändå --. Jag
-förbigår scenen, då han sett sig i spegeln och fattat situationen.
-
-Ett annat brott var mitt tillvägagående med hans gummas största
-julost. Jag kom in i skafferiet och fick korn på osten, grep kökets
-största kniv, högg in i osten och lät kniven gå några varv i
-innanmätet med angreppshålet som centrum, varefter hålet smetades
-igen med smör ur en närstående smörbytta. Då gumman klöv sin ost
-föll den i några dussin delar, mögel hade angripit den inifrån och
-osten var förstörd. Det blev förhör och jag erkände. Jag fick stryk,
-och sedan har jag aldrig behandlat ost på det sättet. Stryk är
-uppfostrande.
-
-Sedan jag kroppsligen misshandlat min rumskamrat några gånger, fick
-jag flytta. Jag var ett elakt barn. Jag kom till skolläraren.
-
-På den tiden gick en stark religiös väckelse genom socknen, och
-skolläraren ansåg det förmodligen comme-il-faut att ansluta sig till
-rörelsen. Han var så religiös, att han vid varje sked soppa eller
-varje knivblad fastare föda -- ty han åt naturligtvis med kniv --
-suckade: "Tack käre Gud!"
-
-Kanske hade jag vid det här laget varit adopterad av Waldenström
-eller åtminstone varit vinkelpredikant, om icke min sunda natur
-reagerat. Jag måste gå med på s.k. böner, där någon idiot talade.
-Vi skolbarn hade begåvats med var sitt exemplar av Sankeys sånger
-och fingo på bönerna sjunga i kör med bassarna. Stämningen blev
-stundom så stark av suggestion och antisuggestion, att vi gräto. Jag
-var visserligen bara 7 år, men jag kan ej påminna mig ha sedan känt
-någon så odelat hemsk sinnesrörelse som då. En blandning av extas och
-fruktan för det okända mystiska.
-
-Dagen efter slogos vi med varandra och voro normala barn. En
-skolkamrat, som var 17 år gammal och på grund av bristande
-kristendomskunskap ej fått _gå fram_, hade brännvin med sig i skolan
-under timmarna och flaskan gick runt under det idioten-skolläraren
-med snörvlande stämma och gråtmild ton förklarade den oförklarliga
-katekesen.
-
-Man har berättat mig, att de nutida förhållandena högst väsentligt
-skilja sig från de dåvarande.
-
-Men en av de väckta drog mig under inflytandet av den heta nästan
-sensuellt religiösa extasen, som på grund av hettan i rummet, sången
-och de förvirrade, klagande bönerna tog oss fångna, så att jag måste
-gråta av en halvt salig, halvt hemsk rädsla.
-
-Mannen hade stundom själv hållit föredrag och lagt ut ordet och jag
-hade fått en viss aktning för hans förmåga. Men så kom han hem på
-besök. På förmaksbordet låg en almanack i guldsnitt. Den påminde till
-det yttre om Sankeys sångbok. Han tog den, slog upp den och sjöng en
-av de populärare sångerna, under det att han låtsade läsa i den. Jag
-smög mig fram, och upptäckte att han till och med höll boken upp och
-ned.
-
-Det var för mycket för mig, jag fattade då först begreppet humbug.
-Jag har aldrig sedan gråtit på något läsaremöte.
-
-Tiderna voro onda där nere i Småland just då. En mördare skulle
-avrättas vid Långemåla, som låg i närheten. Jag tiggde och bad att få
-gå dit och se på, men jag fick ej. Kanske var det riktigt. Jag tror
-till och med, att det var riktigt.
-
-Stundom fick jag resa till Oskarshamn. Där såg jag för första gången
-havet.
-
-Det luktade tjära vid hamnen och där arbetades på ett helt annat sätt
-än det jag sett förut. Jag beslöt att bli sjöman och segla ut till
-främmande länder, där det fanns indianer att slåss med. Jag skulle ha
-en bössa och skjuta caribous och vapitis, och min gördel skulle hänga
-full med de förnämsta hövdingarnas skalper.
-
-Jag hade ett särskilt krigsrop på den tiden: alalalalalala -- la --,
-som ofta ljöd mellan tallarna där hemma.
-
-Jag hade läst om indianer i Familjejournalen och gripits av en
-mäktig sympati för dem. Jag hade en båge och pilar med sylspets,
-som darrande satte sig i trädstammarna. Jag hade tallbössa, ett
-mordvapen, som man skaffar sig genom att vrida ur kärnan på en tre ā
-fyraårig talltopp, och laddar med två pluggar av blånor, en i vardera
-ändan, varpå man skjuter ut den yttersta genom att med en träpinne
-pressa ihop luften mellan pluggarna. Jag tror att ingen människa
-blivit dödad med tallbössa.
-
-Jag läste min första roman. Det var _Den vandrande juden_ av Eugéne
-Sue. Jag tycker fortfarande att alla andra romaner äro skräp emot
-den. Därnäst läste jag Londons mysterier av Paul Féval. Där finnes en
-liten bov beskriven, en ung londonbohemien vid namn Snail. Hur ofta
-har jag inte önskat att vara Snail och kunna begå så många brott med
-så rent hjärta som han.
-
-Jag läste Familjejournalen, som kanske mer än andra publikationer
-har inverkat på den nuvarande generationen. Den var verkligen bra.
-Jag har läst om den nyligen. Kan ingen starta en tidning som på
-samma sätt inverkar på kommande generation? En blandning av populär
-vetenskap, samtidens litteratur, historiska bilder, allt hopgjort av
-våra bästa pennor? Vad vi haft glädje av Gernandts journal!
-
-Vi flyttade från Bohult till Hult, en station en mil från Eksjö.
-Jag har glömt påpeka, att jag haft en förälskelse även i Bohult.
-Hon är gift nu, antagligen korpulent och har svårt att räkna in
-barnen om kvällarna. Men Gud, vad jag älskade henne! Jag drömde mig
-ett hem tillsammans med henne. Jag var världens starkaste karl och
-mest lyckade författare. Jag skrev dagbok om min kärlek. Jag friade
-aldrig, ty jag var feg och därtill knappt 9 år. Men jag tror, att
-jag kysste henne en gång, och min rörelse var för stark, för att jag
-skulle kunna utveckla allt vad jag kände. Kanske jag dock inte kysste
-henne. Jag hoppas att hon är lycklig.
-
-Jag kom till Hult, ett landskap av tall och gran och fattigdom mellan
-skogshulten. Nya fröjder kommo till, nya slagsmål med nya pojkar och
-sammanträffande med de mystiska och socialt högtstående individer,
-som satts i tillfälle att besöka Eksjö lägre allmänna läroverk. Jag
-fick informator och var ett styggt barn, ty jag läste aldrig över.
-Jag tvivlade bara. Jag påstod mig en gång inte tro på historien om
-bröllopet i Kana. Min lärare kallade mig -- _faktiskt_ sadducé, och
-jag straffades.
-
-Men nu först hade livet börjat. En god vän till mig, som gick i andra
-klassen i Eksjö skola och vilkens föräldrar ägde en gård i Hult med
-trädgård och andra agremanger, hade under föräldrarnas frånvaro
-inbjudit hela skolan att äta äpplen. Skolan var ju inte stor, men
-alltid funnos tillräckligt många alumner att plundra en trädgård.
-
-De kommo som gräshoppor och hade portörer med sig och inom några
-minuter voro träden skalade. Värden bjöd därpå på kaffe och brännvin.
-Det var min första kask. Jag fylldes av beundran för alla dessa
-pojkar, som togo sin kask som gamla män. Jag kände mig underlägsen i
-fråga om sprit, men jag hade snusdosa, och så långt den räckte lade
-vi in mullbänkar eller snusade allt efter behag och förmåga. Jag
-började förstå vad livet var.
-
-Min informator, som tjänstgjorde på stationen, försökte sälja
-barnbiljetter åt hela sällskapet. Det lyckades delvis, ty de flesta
-sågo minderåriga ut, men han upptäcktes innan ännu för mycken
-brottslighet tagit sig uttryck.
-
-På sommaren kom fadern till värden vid den stora festen hem, och
-min vän fick smörj av sina föräldrar, och en informator, som han
-var jämnårig med, och som skulle bibringa honom den vetenskap han
-försummat i skolan.
-
-Vårt förnämsta arbete var att bygga en trampolin ut i sjön, som låg
-vid deras hem. Vi höggo granar i skogen, kvistade dem och klubbade
-ned dem i sjöbottnen från en på en eka byggd ställning. Vi arbetade
-nakna, ty stundom kapsejsade båten med ställning och vi måste hoppa i
-samt simmande föra vår byggnadsställning i land.
-
-Äntligen blev trampolinen färdig: en serie granstammar två och två
-med en planka över som väg.
-
-Hemmasonens och studerandens bror, som var vid pass 7 år,
-kunde inte simma, men vi skulle lära honom det. Brodern grep
-ynglingen, förde honom ut ytterst på trampolinen och slängde
-honom i trots hans protester. Han sjönk som en sten, kom upp
-ett par gånger medvetslös och såg ut att gå till bottnen på
-allvar, då brodern-vetenskapsmannen fann sig föranlåten att ro ut
-och dra upp honom. Han låg sedan till sängs flera dagar, under det
-att vattnet rann ur honom. Vi hade lätt kunnat begå ett mord den
-gången. Pojken bad att få bedja Fader vår, innan han släpptes i.
-
-Vid denna tid började jag att snärja gäddor. Med en glödgad
-mässingstrådsnara kan man göra storverk. Vi började med smågäddor på
-en halv fot -- goda stekgäddor -- och slutade med större.
-
-Vi togo kräftor vid bloss. Vi blevo verkligen skickliga i detta slags
-fiske och kommo hem med säckar fulla av de trevna vattendjuren.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Jag blev åter kär. Det var en allvarlig böjelse, och jag gav mig fan
-på att ingen människa någonsin varit så kär i någon flicka som jag i
-min. Men kvinnorna äro sig lika. De begära en social ställning och
-att mannen skall ha inkomster nog att köpa hattar av alla möjliga
-fasoner åt dem. Jag var inte mer än 12 år och lagen förbjöd mig
-att ingå äktenskap. Jag har ofta tänkt över denna konflikt. Gjorde
-jag rätt, som lät flickan glida ifrån mig eller borde jag med min
-övertalningsförmåga förmått henne att vänta en cirka 15 år till...?
-Jag ansåg mig inte ha rätt att hindra henne i hennes utveckling. Jag
-gjorde rätt. Nu är hon gift med en annan och är rätt korpulent. Hon
-har flera barn och ser ganska välklädd ut på gatorna. Kanske hade hon
-inte blivit lyckligare med mig.
-
-Under tiden hade jag läst för diverse informatorer och blivit rätt
-hemmastadd i diverse skolämnen. Jag hade blivit 13 år och skulle
-försöka att komma in i 5:te klassen i Norrköping.
-
-Jag kom bara in i 4:de, ty jag kunde ingen matematik, sades det. Hur
-kortsynta äro icke understundom lärarna! Jag anser matematik vara
-mitt huvudämne. Men endast därför att jag råkade påstå att 6x8=42
-blev jag underkänd. En småsinthet utan like, ty jag kunde ju vid
-närmare eftertanke multiplikationstabellen. Detta underskattande
-av min förmåga blev grundläggande för min nuvarande åsikt om det
-dåvarande undervisningssystemets dåliga sidor. Jag blev hatfull mot
-räknekonsten och många äro de, som sedermera fått lida oskyldigt
-straff för sina försök att lära mig den.
-
-Mina läroår i Norrköping kräva nästan sitt särskilda kapitel. Jag
-genomlevde där saker, som få ha gjort.
-
-Nu äro de människor döda, som jag bodde hos -- de ha inga släktingar,
-och jag kan utan fara relatera, vad en yngling kan råka ut för.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Det är kväll och vi äro ute på kattjakt, tre stycken pojkar, som äro
-i besittning av ett salongsgevär. Vi öppna alla portluckor och spana
-efter kattor. Plötsligt kommer en katt springande över gatan. Vi se
-honom sätta sig på trottoaren, vi dra lott om skottet, en skjuter och
-katten upphör att vara till. Vi jagade kattor en hel termin, innan
-polisen fick korn på oss. Det blev allt farligare att jaga katt men
-därför alltmera lockande. Vi hade läst i jägarförbundets tidskrift
-att kattor voro skadliga, och vi decimerade kattstammen i Norrköping
-så gott vi kunde. På bakgator smögo vi med kattorna burna vid svansen
-ned till Motala ström och sänkte våra offer där. Vi trodde oss
-bidraga till jaktvården.
-
-En kamrat, som numera är apotekare, gjorde nitroglycerin. Vi deltogo
-livligt i utvecklingen av hans experiment. Slutligen hade han
-sprängämnet färdigt. Han vågade inte ha det inne i våningen, utan
-placerade det under ett lokus, som människorna kalla avträde. En
-vacker dag under stenkastning med denna byggnad som mål sprang den i
-luften. Det blev bara träflisor kvar efter den. Vi blevo upptäckta.
-
-En morgon med londondimma sprang jag, sent uppkommen ur sängen, till
-skolan. Utanför en krog stötte jag samman med en s.k. buse, vilken
-bar en brännvinsbutelj under armen.
-
-Jag kom springande utför en backe och gjorde sammanstötning med
-individen så häftigt, att han ramlade baklänges och förlorade
-medvetandet. Trots min begränsade tid stannade jag och lyfte upp
-karlen. Han vaknade och pekade på buteljen, som låg i småbitar i
-rännstenen, och sade med ett rörande tonfall: -- Titta, va herrn ha
-gjort.
-
-Jag tog upp min börs, som innehöll 17 öre, och hällde dem i karlens
-öppnade hand och sprang till skolan. Jag har många gånger önskat
-att kunna rehabilitera mig i den mannens ögon. Men kanske är han
-grosshandlare nu och förmögen och allt.
-
-Vi bodde på ett ställe där vi fingo dålig mat. Men på gården fanns
-duvor, som stundom slogo ner på fönsterbrädena. Vi lade ut vanliga
-rännsnaror av segelgarn och strödda ut ärter på plåten och då duvorna
-kommo för att äta ryckte vi till och hade vår middag färdig. Duvstek
-är ganska god.
-
-Vi gjorde också jodkväve för att skämta med folkskolealumnerna i
-gården.
-
-Man köper jod (kristalliserat) och häller ammoniak över det.
-Resultatet blir ett pulver, som vid minsta beröring exploderar, sedan
-det torkat. Rör man vid det, gör det ganska ont vid explosionen. Vi
-lade ut de halvtorra pulverna på fönsterbläcken så att våra fiender
-skulle se dem. Om en stund, sedan de torkat i solen och vi slutat vår
-bevakningstjänst, kommo gossarna för att fördärva våra experiment
-och sökte skrapa ned jodkvävet med den påföljd att det exploderade
-och lämnade duktiga märken på våldsverkarnas händer. Det var vår
-glädje att se pojkarna hoppande omkring på ett ben och smällande med
-fingrarna under intryck av explosionens våldsamhet.
-
-Jag gör nu ett uppehåll i mina skolminnen, ty jag vill beskriva mitt
-liv på landet, både innan jag hade ferier och sedan jag blivit nog
-bildad att tillerkännas någon vila från studierna.
-
-Feriesystemet är ganska bra. Funnes det ej, skulle man bli för lärd
-och börja på att omdana samhället enligt Marx och Bebel och andra.
-Ferierna äro lättja, glädje, ett offer åt det mänskligaste i vår
-natur. Ty människan bör vara så litet trist som möjligt. Jag skulle
-vilja kalla denna min tillvaro i obygden där hemma med ett något
-sentimentalt namn: Mitt livs poesi. Men även sentimentalitet är,
-såsom existerande, berättigad.
-
-Förbi järnvägsstationen hemma flyter en å med kräftor i, och gäddor,
-abborrar och lake, världens härligaste fisk, på vilken man måste ta
-halvan, om man inte är en ouppfostrad, hjärnlös goodtemplare. Vi
-snärjde gäddorna med mässingstråd, som vi glödgat i köksspiseln och
-doppat i vattensån. På middagarna stå gäddorna, dästa av rov, och
-sova under näckrosbladen fläktande i sömnen med fenorna. Då kommer
-människobarnet med snaran på ett granspö, träder den om gäddans hals,
-gör ett ryck, och fisken sprattlar i strandgräset.
-
-Under stenarna i det lilla fallet lågo lakarna, urtidsfiskar i släkt
-med malen, och under strandbräddens gungande tuvor bodde kräftorna i
-sina labyrinthålor, och då vi oroade dem genom att hoppa på åkanten,
-kommo de baklänges ut ur sina kamrar.
-
-Lyckliga tid, då man iddes kläda av sig för att fånga en
-tvåtumskräfta. Men vi voro lätt ekiperade, hoppade ur våra linnebyxor
-och höggo, dykande om så behövdes, vårt rov.
-
-Den primitiva människan är på samma sätt som barnet jägare och
-fiskare. Låt oss återvända till det tillståndet!
-
-Men om kvällarna blevo vi verkliga fångstmän. Vi klättrade upp i
-tallar, vilkas kronor torkat, skattallar, och höggo töre. Kådan
-sipprade ut ur träet och det behövdes endast en tändsticka för att
-få en eldsvåda i gång. Vi hade en lykta av järnband, där det kluvna
-töret låg som bränsle. En av sällskapet bar lyktan, en säcken med ved
-och en fångade kräftor. Endast den som varit med om den förbjudna
-kräftfångsten vid bloss, kan förstå dess stämning och känna hur
-vacker en natt kan vara.
-
-Vi gå på åbottnen i trasiga skor för att vattnet skall rinna ur.
-Kräftorna krypa runt omkring oss, och med instinktiv skicklighet ta
-vi 2, 4, 6 i taget och stoppa dem i säcken, som vi bära på bröstet.
-Stundom fördjupar sig ån till dyhålor i krökarna. Där gå de stora
-kräftorna och vi måste dyka och treva under strandtuvorna efter de
-flyende vidundren.
-
-Så se vi ett bloss framför oss. Någon annan fackman tar kräftor. Vi
-ha också sett, hur vattnet grumlats under de sista minuterna. Vi
-släcka blosset, springa in i skogen, snava över tuvor och trädrötter
-och gå ned i ån en bit ovanför våra föregångsmän, kanske ägarna till
-fiskvattnet. Vi stampa i gyttjan, grumla upp vattnet och ha snart
-tillfredsställelsen att se blosset släckas och konkurrenterna gå hem.
-Sådant är livet. Man går nämligen alltid mot strömmen.
-
-Och att sedan lastad med kräftor, då dagen börjar rodna, gå in i en
-hölada, borra ned sig i höet och under syrsornas musik, medan ångan
-från de genomvåta kläderna står som en rök ur höet och kräftorna
-prassla i korgen eller säcken, somna in, det är värt mera än plikten
-på att ta kräftor vid bloss.
-
-       *       *       *       *       *
-
-I varje småländsk sjö finnes _den stora gäddan_. I ån hemma fanns den
-stora gäddan också. Jag kom en dag efter ett abborrmete och passerade
-åbron. Där strax bredvid i vassen stod den stora gäddan. Hon var lång
-som en karl och jag tyckte, att hon tittade på mig med baksluga
-ögon, gulbrunrött glittrande och så rovgirigt som endast en gädda kan
-titta. Jag tycker, att tigern är en diakon visavi gäddan. Jag kastade
-ut min krok med daggmask på. Hon gick fram, såg på masken, vände och
-gick ut i ån full av värdighet och kraft. Vassen viftade då hon gick
-ut. Hon hittades sedermera död med ett ljuster i ryggen. Hon var två
-och en halv aln lång.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Det finnes en sjö där nere, om den icke blivit sänkt än. Eller var
-det snarare en göl. Stränderna voro gungfly med porstuvor och Ledum
-palustre och Andromeda polyfolia. Det fanns rudor i den sjön. Där
-såg jag också sjöns stora gädda. Jag gick ut på gungflyt med min
-snara, och hon kom ut under tuvan, gjorde helt om och såg på mig. Jag
-satte snaran om hennes hals, hon ryckte mig framstupa och försvann
-med snara och spö. Där fanns abborrar så gamla, att de hade löss på
-huvudet. Detta är ingen fabel.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Mitt i en milsvid hjortronmosse var ett hål med svart vatten, och
-i det fanns sutare. Den mossen skall en gång få sin särskilda
-historia. Sutarna voro blinda och täckta av grönt slem. Det gungade
-en halv mils lång väg runt omkring det svarta hålet. Där hade en
-torpare drunknat en gång under hjortronplockning. Vid högsommartiden
-var mossen nästan farlig. Porslukten fyllde ens lungor och den
-våta värmen steg upp från de tranbärsfyllda tuvorna. Man blev
-tokig i skallen och ville sova. Myggen dansade mellan de manshöga
-martallarna, och man gick som på ejderdunskuddar. Jag återkommer
-senare kanske till den mossen.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Vi togo fisk vid bloss också. Gäddorna och lakarna sovo i lä av
-bottenstenarna i ån. Med ett särskilt, inlärt tag höggo vi dem
-med blotta händerna. Vi togo andungar, som vi jagade in i någon
-återvändsgränd och tvungo att ge sig. Vi voro skinnstrumpor i
-miniatyr.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Prästen hemma i socknen har dille och dricker eau-de-cologne i
-förskräckliga kvantiteter. Kanhända därav min tämligen minimala
-religiositet. Den gamle klockaren är även försupen, men de båda
-herrarnas socialt olika ställning gör, att de måste supa i var sin
-umgängeskrets. Då jag är hemma, vågar jag ej besöka prästen, ty han
-kunde ju se mig dubbel och jag kunde komma i tvivel om, vilken av de
-båda som är jag själv. Fortfarande undrar jag över den statsprincip,
-som tillåter en präst ha flugan. Jag inbillar mig, att sakramenterna
-lida därav. Jag skall väl resa ned en vacker dag och reda ut det där,
-ta prästen i kragen, vilken han för längesen borde ha mistat och
-tilltala klockaren med den _vox humana_, som finns i hans orgel
-också, samt ge honom in en moralisk _spärrventil_.
-
-Hur mycken poesi ligger ej över de fattiga markerna där hemma trots
-den försupne prästen och den lika försupne klockaren! Jag ville ta
-den decimerade skogens stackars kvarstående trän i famn och dricka
-brorskål med enbuskarna och lägga ut stryknin åt träpatronerna. Min
-gamla vackra skog är mastspiror och skeppsbjälkar och min unga vackra
-skog ligger begraven i Englands kolgruvor. Men fan kommer nog och tar
-träpatronerna en dag. Jag skall stå bredvid och hånskratta, ja, just
-hånskratta, då han ger sig i väg med dem.
-
-Nu lämnar jag den försupne prästen och den lika försupne klockaren åt
-ödet och återvänder till mina sympatier.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Tre fjärdingsväg hemifrån ligger _Skurugata_. Ett berg är kluvet
-mitt itu och sprickan är en halv mil lång. Bergväggarna äro på sina
-ställen 100 fot höga och nere i djupet bland granitblocken ligger
-isen kvar hela sommaren. En vandring där är som en vandring i ett
-förhistoriskt landskap. Jättegranar skygga över gången, klipporna äro
-gröna av mögelsvamp och örterna som växa där äro vitgröna av brist
-på sol. Under klipporna porlar en bäck. Ormbunkar spira i rämnorna,
-mossor och lavar droppa av fukt. Stundom blixtrar en bergkristall
-från väggen och stalaktitartade tappar hänga ned från de gröna
-väggarna.
-
-Under en överhängande bergvägg ligger kantad av gungfly en källa,
-
-källan till Myckaflon, Försjön, Skedesjön och Solgen, säger folket.
-Kasta ned en sten i den och du får vänta en kvart innan bubblorna
-komma upp. Det är djupt som fan -- och medan du funderar över djupet,
-gripes du av en ödemarkskänsla, en ensamhetskänsla, icke hemsk, utan
-lugn och vacker. En falk går bredbent och pampig på randen av klyftan
-över dig och du ser dig om efter hans bo. En tjäder flyger över och
-du hör honom bullra bland träden där uppe.
-
-Du klättrar upp på Skuruhatt, bergets högsta höjd. Under dig ligga
-skogarna som en flossamatta. Du ser nio kyrkor från Skuruhatt, om du
-har goda ögon, och så länge det klerikala härskar är det ju en fördel
-att se kyrkor -- åtminstone bättre än att se flugor! -- fastän kanske
-inte!
-
-Där uppe finns ljung och hallonfällor, orre, tjäder och hare, ty
-skogen finns kvar än. Ekorrarna betrakta dig från trädstammarna,
-ovissa om de skola vara rädda eller ej. Rätt som det är, luktar det
-grävling i skogen. Du har väl skrämt upp någon.
-
-Varför fick jag ej jaga, då jag var barn?
-
-Och Hässlåsa damm -- vilken mäktig stämning gav den mig icke! Mitt
-inne i skogen mellan ett par bergåsar, långt borta från människors
-boningar låg en gammal kvarndamm övergiven sedan hundra år. Där
-försökte jag första gången måla efter naturen, som det heter. Vattnet
-låg svart mellan näckrosorna och en bäck letade sig ut, där den
-gamla kvarnrännan legat. Kanske känner jag något av romantikens
-sentimentalitet nedärvt i min själ, då jag ser gamla kvarndammar, men
-den sentimentaliteten är i så fall berättigad. Och under stenarna i
-bäcken lågo jättekräftor och lakarna stodo gömda med huvudet under
-trädrötterna. Stundom längtar jag tillbaka till Hässlåsa damm.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Förr i världen dansade man på landet. Jag vet få människor, som
-dansat så mycket som jag. Vi flirtade inte alls, åtminstone inte
-jag. Vi bara dansade och gjorde lekar och svettades och voro
-kära i varandra, fast vi inte låtsade om det. Kanske är det den
-schangdoblaste kärleken, som inte låter sig märkas utan lider i
-tysthet. Vad vet jag?
-
-Gud vad jag var kär på den tiden -- 14 ā 15 år -- i en flicka, som
-bodde några stationer längre ned på banan. Jag nästan upplöstes
-i känsla och bad till Gud om kvällarna att förbindelsen en gång
-skulle bli legitim. Jag hade ännu intet av den don Juanskaraktär,
-som sedermera vid mognare år gjort mig så farlig och eftersökt av
-kvinnorna. Jag drömde bara i all enkelhet om en koja och ett hjärta.
-Jag tror aldrig att jag tänkte på att barn bli en följd av en hygglig
-förbindelse. Ty jag var själv barn och min känsla i all sin skära
-nobless grep mig så helt, att jag såg framför mig endast det mer
-eller mindre uppnästa och osnutna individuum med hängande fläta och
-nippertippsfasoner, som för tillfället bodde i mitt hjärta.
-
-Få människor ha varit så kära som jag och få så älskade. Ty detta
-obeskrivliga något, som finnes hos mig och som kommer kvinnorna att
-darra, då jag nu med min chapeau-claque under armen, klippt och
-nyrakad och i blankskinnsskor svävar i en salong med ett skeptiskt
-leende på läpparna, och, sedan jag kysst värdinnan på kardan, börjar
-fixera kvinnorna med min halvt satiriska, halvt medlidsamma blick,
-gör mig, man påstår det, oemotståndlig.
-
-Men minnet av segrar, som kunde ha vunnits, gör mig vemodig --
-
-Jag har kommit ifrån ämnet, min barndoms förälskelser på landet.
-
-Ytliga förbindelser förekommo ju också. Vanligen friade flickorna
-själva, något som hela könet verkligen fortfarit med även sedan jag
-blev mogen man. Jag har egentligen ingenting haft emot detta, men det
-alstrar en viss lättja hos föremålet för passionen. Man ligger på sin
-kanapé och låter slavinnorna befläkta en:
-
-Jag blev en gång i min barndom -- jag var gymnasist -- osynlig
-åhörare till ett gräl mellan två flickor i Norrköping. De äro gifta
-nu och ha embonpoint och hundratals barn:
-
-Emy: -- Gud vad jag tycker om Albert Engström!
-
-Ida: -- Ja, där får du ingenting, för på sista gymnasistbalen så sa
-han, att haø _tyckte om mej! Dä_, du!
-
-Emy: -- Gud, så nedrig du kan va! Just på sista gymnasistbalen så
-kysste han mej i korridoren och sa, att han var _galen_ i mej, sa han!
-
-Ida: -- Ja, men mej kysste han, när vi dansade vänstersväng i polka
-alldeles mitt för där rektorskan satt, så jag tror att hon såg 'et,
-och så sa han, att han inte kunde leva utan mig, sa han!
-
-Emy (snyftande): -- Du bara skojar med mej! Han har bjudit mej på
-konditoriet tre gånger, och en gång då vi gick Drottninggatan utför
-och du kom över bron, så sa han: Emy, nu smiter vi in i gränden här,
-för där borta kommer Ida, å hon ä så efterhängsen, så!
-
-Ida (snyftande): -- Ja, men --
-
-Tora (instörtande): -- Gud, flickor, Albert Engström älskar mej. Han
-kysste mej _så_ i går kväll, när han följde mej hem från bjudningen
-hos Berglunds. Gud, ni har aldrig varit förlovade någon gång! Det är
-nedrigt stiligt, ska ni tro! Men vi kan inte byta ringar förrän jag
-har gått och läst. Tänk så nedrigt att man ska behöva gå och läsa! --
-Men va lipar ni för, flickor? --
-
-
-Sådan var jag. Men felet var icke uteslutande mitt eget utan också
-försynens, som begåvat mig med ett utseende, vida överträffande
-flertalets. Vilken annan som helst skulle i mina kläder blivit
-olycklig för sin skönhet, men jag klarade min hyska. Det moraliska
-modet har aldrig fattats mig. Nu då jag åldrats under arbete och
-studier kan jag med jämnmod se tillbaka på min ungdoms extravaganser.
-Jag var för vidlyftig.
-
-Men lämnom för en stund flirten och alla krossade kvinnohjärtan!
-Ur barnet växer ynglingen fram, livet kommer med sitt allvar och
-drömmaren på skolbänken påminnes allt oftare om sin tillvaro.
-
-De varje termin återkommande sjukmönstringarna voro gossen en källa
-till en blandning av glädje och fruktan. Ty på de dagarna slogs man
-med de s.k. _kalvarna_, stadens folkskolebarn, och _spolpinnarna_,
-arbetarna i bomullsspinnerierna, samt _surbullarna_, arbetets andra
-söner. Bakom skolhuset ligger exercisfältet, och där utkämpades
-vilda strider, medan en klass höll på med mönstringen och återstoden
-ägnade sig åt gruffet. Med daggar av kastanjer, vackert flätat
-läder eller i bästa fall säckstämplar av bly bearbetade vi och
-proletariatet varandras ryggar. Med gatsten, käppar och knytnävar i
-händerna kastade vi oss in i stridsvimlet och slogos på båda håll som
-lejonungar.
-
-Jag har sedan dess fått en kolossal förkärlek för slagsmål och går
-stundom ännu och längtar, att någon skall bråka med mig. Det fanns
-en ung buse i Norrköping, vilkens blotta namn uppfyllde mig med en
-blandning av beundran och fasa. Han hette Skackelkalle och har vid
-det här laget nått långholmarens föga avundsvärda ställning. Men
-hur kunde icke den pojken slåss! Poliser, borgare, alla voro utan
-åtskillnad föremål för hans hårdhänta omsorger. Hans styrka låg
-huvudsakligen i hans mod. Han hoppade upp på polisernas nackar, vred
-om deras näsor, gav danska skallar, sparkade dem under hakan. Han var
-med ett ord en föresyn för oss.
-
-Det var han som lärde mig tjuvmeta lax med fluga. Jag är honom
-tacksam därför.
-
-Motala ström bildar enligt Dahms geografi på sin väg genom
-fabriksstaden åtskilliga fall. Mellan dessa stod laxen. Med
-uppmärksamheten delad mellan polisen och fisken stodo vi vid järnbron
-och drogo våra laxar, färdiga att genom Schwarzens valv försvinna
-i gränderna, då ordningens väktare nalkades. Man var aldrig så
-välkommen på sitt inackorderingsställe som då man kom hem med en lax,
-och jag undrar ej på det. Och det var en egendomlig tjusning att begå
-lagbrott i Skackelkalles sällskap. Umgänget hade för övrigt sina
-sidor. Det kunde hända, att man helt plötsligt och omotiverat fick
-stryk av honom. Han var -- för att citera Runeberg -- "en vild unge,
-hatade att leva och fruktade intet". Ingen kunde fläta en läderdagg
-som han och ingen kunde sätta in en knytnävsstöt mellan magen och
-bröstet med bättre effekt.
-
-Frid över Skackelkalles minne!
-
-Med stöd av hans lärdomar och ständigt med hans föredöme för ögonen
-utbildade vi oss till tjuvfiskare av rang. Mången mörk natt lågo vi
-strax ovanför Oskar Fredriks bro i någon "lånad" eka och pilkade
-fisk med våra hemmagjorda grejor, krokar fastsurrade utefter en
-fiolbas och en blytyngd i linan. Och då stadens laxfiskare gjorde
-sin inspektionsrond och plasket av deras åror plötsligt bröt igenom
-bruset av fallen, läto vi båten följa med strömmen, tills vi
-kommo i den djupa skuggan av ett brovalv, och hållande oss fast i
-räddningskättingen väntade vi där att luften skulle bli ren.
-
-Jag påminner mig (inom parentes) att vi en dag på fluga, jag och en
-kamrat, fingo en lax på 21 skålpund efter en timmes styvt arbete med
-spöet. För att fredade kunna gå hem med vårt byte, vilket vi fångat
-utanför staden, skuro vi laxen i två skivor, stoppade ned den i var
-sin byxa och traskade på så sätt förbi de tjänstgörande i poliskåren.
-
-Jag kan lugna ordningsmakten med, att jag numera aldrig tjuvmetar
-lax. Egendomligt nog har jag aldrig känt samvetskval över det där
-fisket. Människans samvete måste vara av bästa material, nötstarkt
-och med gott virke.
-
-I en staden tillhörig skogspark jagade jag för första gången i mitt
-liv. Av en bagargesäll hade jag lånat en bössa av något livsfarlig
-beskaffenhet. Pipan var fastsurrad vid stocken med mässingstråd
-och skottet brann av först efter ett par sekunders fräsning i
-krutkammaren. Vårt villebråd var oftast kaniner tillhörande
-skogvaktaren. Det klokaste var att avlägsna sig med bytet så fort
-sig göra lät. Kaniner voro också ganska välkomna som bidrag till
-hushållningen hos den ölutkörare jag bodde hos.
-
-Vid samma tid målade jag min första tavla, ett stilleben med
-punschbutelj, cigarrlåda och brinnande och förskräckligt rykande
-cigarr. För att få pengar till krut och hagel lottade jag bort
-tavlan. Den inbragte hela 9 riksdaleros, vilken förmögenhet gav
-anledning till en förfärlig orgie efter lottdragningen, en orgie på
-s.k. _äppleöl_, en soppa som jag antagligen skulle reagera högljutt
-emot numera, då Uam Var och finkel ingå som viktiga näringsämnen i
-den mognade mannens diet.
-
-På eftermiddagarna, då intet viktigare sysselsatte mig, roade det
-mig att hjälpa ölutkörarens pigor att korka buteljer. Karlen, en
-hedersman av gamla stammen, hade nämligen tappningsaffär. Det är
-ganska intressant att lära sig använda korkmaskinen. För varje
-hundratal korkade flaskor, fingo jag och pigorna var sin halva öl. Då
-vi korkat tusen buteljer hade vårt humör stigit i mycket hög grad.
-Inga moln förmörkade vår horisont, ty ölet innehåller som bekant
-några procent alkohol.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Studierna upptogo egentligen intet av min tid, men med den
-lätthet att fatta som jag fortfarande besitter och den motvilja
-för läxläsning som ännu är min huvudegenskap, klarade jag mig
-jämförelsevis bra. Kanske bidrog till det goda resultatet en i hög
-grad utvecklad kunnighet i _fuskandets_ konst. Det här bör läsaren
-icke visa för sina talrika, i skolåldern varande barn. Kanske är det
-oriktigt av mig att säga det, men man kan reda sig ovanligt bra genom
-att fuska, om man endast gör sig tid att sätta fuskandet i system.
-Man får icke slarva med det, utan utveckla det till en vetenskap av
-strängt logisk byggnad. Jag vet ingen människa, som fuskat så mycket
-som jag, men därför kan jag också någonting.
-
-Staten borde i varje läroverk hålla en lärare i fusk. Såväl lärare
-som lärjungar skulle vinna därpå, och vårt land skulle så småningom
-befolkas med ett släkte av förslagna prissar, som skulle höja vår
-kultur och bräcka närliggande folkslag.
-
-Den som varit lärare, vet ju hur trevligt det är, då disciplarna
-kunna sina saker. Och hur lätt vore det icke att uppnå detta
-resultat, om man bekvämade sig att tillåta lärjungen läsa innantill,
-vilket han ju i alla händelser gör ändå, fast läraren icke ser det.
-
-Jag påminner mig en gammal lärare i svenska och teologi, vilkens
-minne jag välsignar, ty han var en första klassens hedersgubbe,
-och ett original, vars intressen gingo åt helt annat håll än att
-undervisa en massa tjuvpojkar. Vi läste aldrig över vår Norbeck utan
-läste innantill.
-
-En vintermorgon, då lektionen skulle börja, befallde lektorn
-ordningsmannen släcka gasen. Han släckte.
-
--- Engström!
-
-Jag reste mig upp.
-
--- Beskriv det ontologiska beviset för Guds existens!
-
-Jag tog min Norbeck, klev fram till fönstret och stavade vid
-morgongryningens bleka och börjande ljus igenom det idiotiska och
-småfnoskiga beviset för Guds existens.
-
--- Läser Engström innantill?
-
--- Ja, jag står vid fönstret, för det är så mörkt, så --!
-
--- Ordningsman, tänd gasen igen!
-
-Och gubben drog en lång suck, fortsatte lektionen och slutade den,
-som om ingenting hänt. Han tyckte antagligen som jag, att det
-ingenting gjorde att läsa innantill ett sådant bevis.
-
-Lärdomens rot är bitter, men dess frukter äro ljuva. Trots fuskandet
-och de därpå följande straffen fortsatte jag med min sport och
-lyckades dymedelst grundlägga det övermått av kunskaper av olika
-slag som sätter mig i stånd att den dag i dag är på ett så utmärkt
-sätt sköta världens bästa tidning. Stundom upptäcktes jag och fick
-så kallad _pinne_ i min anmärkningsbok, stundom för oskick, stundom
-för ouppmärksamhet. Visserligen lyckades jag ibland genom ymniga
-krokodiltårar och falska löften om bättring få pinnen annullerad, men
-återföll ständigt.
-
-Jag kommer vid tanken härpå till övertygelsen att människan som barn
-är oförbätterlig.
-
-Jag skulle naturligtvis kunna lämna en volym intressanta detaljer om
-livet inom klassdörrarna, men en lätt förklarlig pietet förbjuder
-mig det. Mina anteckningar om skolans lärare, deras karikatyrer och
-en noggrann framställning av deras egenskaper i ord och bild äro
-överlämnade till Kungl. Biblioteket för att öppnas om 50 år, då
-väl allas vår lidelse lagt sig. De bilda -- så mycket kan jag säga
--- en kulturskildring av rang och kommande tiders hävdatecknare
-skola ur dem hämta både hugnad och pekuniär förtjänst. Ty vilken
-kulturskildrare skulle skriva något, om han inte finge betalt därför?
-
-Vår förströelse på rasterna utgjordes huvudsakligast av slagsmål
-klasserna eller individerna emellan. Vi älskade isynnerhet
-snöbollskrig. Gymnasium slogs med de fem outsägligt mycket tarvligare
-lägre klasserna. Och då klockan ringde till ny lektion, kramade vi
-snöbollar, vilka vi i klassrummets värme under timmen bearbetade
-till is för att de skulle träffa så mycket hårdare. Med fickorna
-våta och glödande av stridslust tyckte vi tiden släpa sig fram.
-Att få en fråga under verkligt snöbollsväder var ett intrång i vår
-tankeverksamhet. Och att plåga en pojke med Euklides eller latin _är_
-faktiskt lönlöst, då han drömmer om Dexippos och statens räddning
-genom gossar.
-
-    "Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren
-    knappt en dagsled, ve oss! Ve oss! Knappt en dagsled från Aten."
-
-Det är något att tänka på för oss alla! Låtom oss gömma snöbollar i
-fickorna under sommaren!
-
-       *       *       *       *       *
-
-Jag vill av nyss antydda skäl förbigå, hur jag listade mig igenom
-svårigheterna, hur jag på ett fullkomligt oförklarligt sätt smet
-igenom studentexamen och vart mogen som genom ett åskslag, köpte
-mig en snobbig käpp och utan fruktan rökte de största maggördlade
-cigarrer som staden kunde prestera, drack punsch som en svamp och i
-min konversation började inblanda ett manligt tamejfan!
-
-Jag lämnade Norrköping klädd i de mest åtsittande byxor någon
-någonsin burit, en ask cigarretter i överrocksfickan och följd av
-alla flickornas tårar och avskedsskrän. Var och en hade naturligtvis
-väntat att bli hemförd som maka av mig, men jag gjorde slag i saken
-genom att smita från hela bunten. En del dog av sorg med detsamma, en
-del förtvinade långsamt och en del resignerade samt började se sig om
-efter nya förbindelser med den kalla beräkning som är somliga kvinnor
-egen. Av dessa är flertalet gift eller religiöst -- ty saknad av
-manligt umgänge övergår ofta i en stark faiblesse för Ordet. De som
-varken äro det ena eller andra, äro rödnästa, fnasiga i ansiktet och
-magra, passerade och flänga omkring på baler fortfarande för att lura
-någon idiot, som inte vågar fria själv. De gifta ha embonpoint samt
-ha i hög grad bidragit till den folkökning vårt land kan glädja sig
-åt. Detsamma skulle med all säkerhet även de religiösa göra, om någon
-ville gilja till dem.
-
-Detta om mina kvinnliga förbindelser, vilka jag önskar allt möjligt
-gott, var och en efter behag, om dessa rader skulle falla under deras
-ögon. Förlåten mig.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Jag kom på landet och var mycket elegant, stod på stationsperrongen
-och lät beskåda mig av plebs som reste förbi med sina
-brännvinskuttingar. Jag dansade, drömde om sommarkvällarna, skrev
-förskräckligt med idiotisk vers och blev nu första gången allvarsamt
-kär.
-
-Ack, min läsare, när jag såg henne, klädd i vitt pälsbräm i en
-kappsläde med björnhud över, tygla sin eldiga travare, då förstod
-jag att min frid var slut. Och fick jag då sitta på hundsvotten,
-öppnade sig himlen och sfärernas musik ljöd vackrare än det vackraste
-handklaver i mina öron. Jag erinrar mig, att jag efter en sådan
-åktur, beväpnad med ett jättelikt gammalt familjeparaply från
-århundradets början, steg upp på ladugårdstaket och med paraplyet som
-fallskärm slungade mig ut i rymden för att ännu en gång få erfara
-samma hisnande känsla som i hennes närhet. Till lycka för oss båda,
-jag menar läsaren och mig, slog jag inte ihjäl mig.
-
-Jag stal hennes näsdukar och småsnattade litet av varje av hennes
-tillhörigheter, tills mina fickor sågo ut som påssjukan själv. Det
-enda som jag icke gillade, var att hon ej dansade bra, men jag
-inbillade mig, att min kärlek skulle göra henne till sylfid bara vi
-väl blivit gifta. Och så skrev jag en dag följande vers:
-
-    Jag virkar mig en väv så fin
-    mer fin än Fröjas brudelin
-    av tankar som på dig jag tänkt,
-    av minnen du mig skänkt.
-
-    Av allt, vad ädelt, högt och gott
-
-    och glatt och ljuvt ett liv har fått,
-    en bild i väven virkar jag
-    och ger den dina drag.
-
-    Och falla stygga tankar på,
-    din blick skall ge mig styrka då!
-    -- Du vet ju, att jag tyda vet
-    ditt ögas hemlighet!
-
-Jo, jag tackar jag! Det var just vad jag inte kunde! Ty jag vågade
-inte fria, utan hon gifte sig med en annan, kanske emedan jag bara
-gått och fånat och suckat och talat om Rigel och Vega och den
-strålande Aldebaran och gnott igenom hela Vintergatan. Jag hade för
-resten inga pengar, inte ens en koja, kanske knappt ett hjärta, ty
-jag var bara 20 år.
-
-Det sista jag skrev till henne var detta:
-
-    Drömde mig en dröm i stjärnfager natt,
-    medan sömnen tungt på mitt öga satt -- -- --
-
-    Runor skrev han under mitt ögonlock,
-    lönnliga, men lätt av mig tydda dock -- -- --
-
-    Hennes namn jag drömde, som ingen vet,
-    hennes, som ej anar min hemlighet -- -- --
-
-Jag har glömt resten, men den var med all säkerhet minst lika
-idiotiskt sentimental som början, vilket bevisas därav att den inte
-tog skruv. Och för övrigt hade jag skvallrat om hemligheten för en
-massa.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Emellertid kom livet med sitt allvar. Jag skulle bli informator, och
-förvisades med blödande hjärta till det innersta av Småland, 4 mil
-från närmaste järnvägsstation. Utom min discipel bestod mitt umgänge
-där av en soldat vid Kalmar regemente och en vävskedmakare. Det var
-dessa båda, som lärde mig livets mening.
-
-Vävskedmakaren var en ung man och skötte sitt utdöende yrke med
-fabelaktig skicklighet alla dagar utom lördagar, söndagar, måndagar
-och tisdagar, och stundom inte heller på onsdagarna, om han var
-sängliggande till följd av delaktighet i något slagsmål. Jag har
-aldrig träffat någon människa som varit så livad för slagsmål som
-vävskedmakaren, och sällan någon som med sådant jämnmod tog stryk
-för sin kärleks skull om lördagskvällarna, då traktens tärnor
-lustvandrade på landsvägarna.
-
-Full av medömkan över hans öde slöt jag mig till honom och han
-omfattade mig snart med vänskap, sedan hans lantliga misstänksamhet
-väl gått över. Jag täljde stickor till vävskedar åt honom. Jag köpte
-en dag en liter 75-öres-konjak -- konjaken var billig på den tiden
--- samt inbjöd soldaten Sköld, en jättelik dräng på en egendom i
-närheten, att deltaga i vår orgie, ty vi, vävskedmakaren och jag,
-anade blodiga skallar senare på kvällen.
-
-I närheten låg nämligen en fabrik, där man tillverkade något i
-ylleväg -- eller kanske det var bobiner -- och den fabrikens arbetare
-hatade oss båda, isynnerhet vävskedmakaren. Jag hade nämligen på
-en auktion köpt en kappe cigarrer. Där hade varit tobaksfabrik,
-fabriken gick omkull och lagret av kålblad och cigarrer såldes till
-det ganska höga priset av 25 öre kappen. Dessa cigarrer voro av de
-mest välgjorda jag sett vad formen beträffar, men lämnade åtskilligt
-övrigt att önska visavi kvalitén. Man tände den som vanligt sedan man
-bitit av en tum av den i gammal pipolja doppade spetsen och rökte
-under en halvtimme utan att det syntes på cigarren. Han bara krökte
-sig något. Sedan fick man elden i munnen och slängde bladpipan med en
-förfärlig hädelse ifrån sig.
-
-Cigarrer av detta slag hade varje bonde i socknen förvarade i sin
-källare, för att de skulle hålla sig, och av dem rökte deras söner.
-
-Jag hade en söndag efter kyrkan bjudit två av bobinarbetarna på var
-sin cigarr, den ena laddad till hälften med krut, och den andra
-genomdragen med hästtagel och nästan fylld av sådana.
-
-Mannen med tagelcigarren märkte ju ingenting nämnvärt, fast han
-tyckte att den smakade underligt. Men då skottet brann av för mannen
-med krutcigarren, och detta under det han lustvandrade med en fästmö,
-var måttet rågat.
-
-Vi anade detta och jag engagerade därför soldaten vid Kalmar
-regemente Sköld att deltaga i det blivande slagsmålet. Han var som
-krigare genast villig.
-
-Vi tillbragte lördagsaftonen med toddydrickning, rökning av de
-härliga cigarrerna och täljning av vävskedstickor, och då den särla
-månen rann upp på sin dunkla päll, dillade vi ut för att deltaga
-i den vanliga dansen på bron över Emån och avvakta en eventuell
-kalabalik.
-
-Vi kommo, dansade och segrade hos kvinnorna, men plötsligt kommer en
-träsko singlande genom luften och träffar vävskedmakaren i ryggen.
-Uppmanande våldsverkaren till ridderlighet -- eller kanske jag
-skällde på honom, om jag tänker efter -- får jag träskon n:r 2 mitt
-på näsan och rusar blödande mot mina angripare.
-
-Men dessa voro minst tjoget fullt och inom en halv minut låg jag på
-rygg i diket försvarande mig med en bit av en gärdsgårdsstör och mina
-bastanta skor, tills jag ej orkade längre, utan halvt avsvimmad lät
-mig behandlas som vilket kolly som helst.
-
-Under tiden stod Sköld och betraktade scenen med av toddyn dävna
-tinningar. Men så uppger han ett bölande och rusar in i högen, får
-fatt i en pojke och begagnar den som tillhygge. Man rullade i dikena
-runt omkring, och efter en minuts arbete voro jag, vävskedmakaren
-och Sköld samt tillhygget de enda på platsen. På något avstånd stodo
-flickorna och betraktade oss beundrande. Bobinisternas språngmarsch
-förtonade i fjärran vid kyrkvägen.
-
-Och sedan dansade vi hela natten, och när morgonen randades,
-daggig och friskt kylig, såg solen oss i Skölds trevna kammare
-vid morgontoddyn. Vid den åldern kunde man tillåta sig en liten
-extravagans. Nu äter man gröt om mornarna i stället.
-
-Vävskedmakaren, som fått en hel rockärm bortriven, rev nu bort den
-andra också och satt som i väst. Sköld sjöng visor från Hultsfred,
-och kyrkfolket, som sedermera fann oss liggande och skrålande i det
-höga gräset, betraktade oss med ursinniga blickar.
-
-Men vävskedmakaren blev sentimental och utvecklade sin
-levnadsfilosofi, ackompanjerad av Sköld som skrek eller vrålade
-fram sin. Båda voro skeptici och trodde inte på fan. D.v.s.
-vävskedmakaren hade sett honom en gång då han var liten, men han var
-nu som karl icke riktigt säker på om han sett rätt eller ej. Sköld
-trodde däremot på fan, men han var major och hade satt in Sköld på
-4 dygns arrest och därför skulle han... rrrr!... snart få se vems
-ande han hoppade bock mä! För ingen smålandspojk tog arrest av någon
-smörbuk till major inte, nä, så... rrrr...
-
--- Ja, men du tog ju arrest i alla fall, sade jag.
-
--- To ja?! Arrest! Nä, så -- hör du säj om dä en gång te så trär ja
-opp dej på gärdsgårdsstörn. Men majorn ska ha igen 'et -- -- -- rrr!
-För resten ä han en regäl karl å den som säjer nåt om honom får
--- -- -- rrr! -- -- gunga lätt som en attanskilling å tig sen!
-
-Men vävskedmakaren var fortfarande skeptiker. Han trodde inte på
-kärlek, d.v.s. på flickor och när han gjort sitt nästa dussin
-skedar färdigt skulle han hoppa i Emån. Jag trodde inte heller på
-flickor, men så länge det fanns cigarrer till 25 öre kappen, var det
-ingen nöd.
-
-Och vi rökade under slagsmålet söndertrasade cigarrer och föraktade
-mänskligheten.
-
-Ett oupplösligt vänskapsband för en sommar var genom detta slagsmål
-och dess nachspiel knutet mellan oss tre. Sköld, som var stor
-fruntimmerskarl, var ofta bortbjuden på dans och körsbärskalas och
-han tog mig alltid med, ofta vävskedmakaren. Sköld åt rubb och stubb,
-bären med kärnor, blad och smärre grenar, och där han gått fram i
-ett träd grinade förödelsen mot betraktaren. Och sedan han ätit till
-dess kvistarna stucko ut ur munnen på honom, lade han sig att sova
-ett par timmar, varefter han dansade så att stugan knakade, tills
-han kollrat bort bondens vackraste dotter. Och på hemvägen fick den
-kärlekskranke vävskedmakaren gå mellan oss för att icke få det kok
-stryk av rivalerna, som annars var obligatoriskt. Det var en härlig
-tid. Och min discipel förkovrades under min ömma tillsyn och kom upp
-i 3:dje klassen i något läroverk i Småland. Förmodligen välsignar han
-mitt minne.
-
-Tiden var inne, då fosterlandet krävde min inställelse på Hultsfreds
-slätt.
-
-I sällskap med en hop tappra ynglingar hade jag underkastats
-okularbesiktning från topp till tå i bara mässingen och befunnits
-ovanligt välväxt samt i hög grad lämplig att ingripa, om krigets
-åskor skulle börja mullra över våra ängder. Jag hade infösts i en
-boskapsvagn och under skrål och dryckenskap sett hemsocknens tallar
-jaga förbi tåget, jag började få en aning om vad kriget är.
-
-Jag befann mig äntligen på slätten. Iförd en kostym, som väl från
-början omslutit någon veterans från Leipzig och Norge ärriga
-hjältelemmar, betraktade jag mig i min snusdosas mönjeomramade
-spegellock. Min mössas rakt utstående skärm var sprucken och klädet
-grönt av ålder. Om jag hastigt gjorde heltom, vägrade huvudbonaden
-i vändningen, ty den hade ursprungligen varit avsedd åt något
-förhistoriskt djur av obegriplig storlek. Rockärmarna voro en halv
-aln för korta, under det att de ärorika byxorna, vilkas pådragning
-fordrade mod, voro av den då för tiden icke ovanliga konstruktionen,
-att man kunde gå rätt länge, innan de visade böjelse att följa med.
-
-Men mitt gevär var blankt och jag brann av längtan att få spänna
-vådor och peta ut med bröstet, och jag kände i min själ ett börjande
-och rättmätigt förakt för de civila, och jag begrep ej, hur jag
-kunnat ha självkänsla så många år utan uniformen.
-
-Man frågade mig, om jag ville exercera eller skriva om dagarna,
-en fin uppmärksamhet förorsakad av min bildningsgrad. Jag ville
-exercera. Och jag fick exercera. I "långsam marsch" släpade vi oss
-fram över den brännande, darrande slätten. I språngmarsch hastade vi
-mot fingerade dödar under vilda hurrarop. Vi lärde oss hövlighet mot
-befälet i "Undervisning för infanteristen", denna djupt anlagda bok,
-som väl nu är antikverad. Om mornarna sjöngo vi _Din klara sol går
-åter opp_, om också regnbågens tecken visade betänkliga avsikter att
-bli humbug.
-
-Vi kröpo i skyttelinjer och klickade hastig eld, vi tuggade snus och
-åto sluring. Jag lärde känna n:r 64, Klas Alfrek.
-
-I vår militära utvecklingshistoria kommer han säkerligen aldrig att
-göra sig ett namn, då det en gång smäller, men ändå vilar jag mig
-stundom vid hans minne.
-
-Klas Alfrek var till längden en jätte på 3 alnar och 5 tum, men smal
-och s-formig. Hans profil var en äldre vit fåras. Rött hår, vita
-ögonbryn och ljusblå ögon förlänade hans ansikte ett obeskrivligt
-okrigiskt uttryck trots den största mullbänk, Jönköpings s.k.
-8-tumsnus, som troligen någonsin inlagts i vårt land. Han njöt av
-att vara militär, ty så god och närande kost som bestods på slätten
-hade han aldrig fått förut. Då vi anföllo den halvkanna feta ärter,
-simmande i flott, som bestods oss varannan middag, och jag med möda
-satt i mig ett tum ur kopparflaskan, hade Klas Alfrek för länge sedan
-slukat sin portion och fått påfyllning, vilken ävenledes försvunnit.
-Han visste att jag ej orkade mer.
-
--- Får ja dia arter? var då hans vanliga bön, och han fick dem. Vi
-beräknade, att han dagligen satt i sig halvannan kanna ärter eller
-sluring. Det oaktat tuggade han ankarstock vid varje på stället vila,
-medan han klädde sig om mornarna och innan han somnade på kvällen.
-Och då vi om söndagarna efter predikan stodo försänkta i en kort
-och tyst men innerlig bön, var ankarstockens knastrande mellan Klas
-Alfreks käkar det enda ljud som genombröt stillheten.
-
-Vi sutto en dag i baracken och njöto under korpral Storms ledning av
-_undervisning för infanteristen_. Storm föreläste andaktsfullt: _"För
-att förekomma fotsvett bör soldaten ofta ombyta strumpor samt, så
-ofta därtill tillfälle gives, tvätta sina fötter."_
-
--- Nå, Klas Alfrek, va va dä som föreskrevs i detta hära monumentet?
-Va nu inte blyger, för här är du ju iblann goa vänner å kammerater å
-ett högglit å humant befäl!
-
-Klas Alfrek teg.
-
--- Tänk nu ätter! Va skulle din gamle far säja, om han finge veta,
-vilket hälsikes spettalshjon han mä smärta fött te världen? Om de
-inte vore förbjudet i krisslagen så skulle ja järtar i min lever ta
-å rita opp hela Hulsfreslätt mä baracker å loschamenter på bakvagnen
-på dej mä läskstången, din hundra fasen, å vore dä inte förbjudet
-i krisslagen, skulle ja skälla ut dej, så du inte vore värd mer än
-sillpåsen, din -- Sjöng ut nu, i annat fall kommer du i _mörk_ å bler
-arkebuserad å halshoggen!
-
-
-Varpå Klas Alfrek reste sig upp, knäppte händerna och läste med
-katekeston:
-
--- Om suldaten tvättar sia fötter å byter bort sia strumpor, så
-förekummer skoskav.
-
-Klas Alfrek är koncentrationen av mina minnen från Hultsfreds slätt.
-Han representerar med all säkerhet det släkte, som fostrar en Sven
-Dufva. Olyckligtvis ha Sven Dufvor nu för tiden sällan tillfälle att
-utmärka sig genom annat än sin naivitet, och det är synd. Ty nog är
-det mera riktigt och sympatiskt att slåss man mot man än att ligga
-och skjuta på en halv mils avstånd på andra hederskulor, som man inte
-kan se vitögat på.
-
-Nej, tacka vill jag förr i världen, då varje karl fick ett kvarter
-brännvin, innan han gick att slåss, då gevären brände i händerna,
-då gossarna slängde gevären, när det ej fanns tid att ladda och
-rusade fram med blodsprängda ögon och längtan att mörda de främmande
-skäggiga männen, som kommit att ta deras kor och deras åkerlappar,
-Ty det måste väl finnas ett höjdmoment i varje kamp, då individen
-vill ta ut sin rätt och bli vilddjur. Jag tror nära på, att, då
-människorna kommit till det status, att de icke ens med kikare på
-siktena kunna upptäcka varandra, de tröttna på modern krigföring och
-återgå till knytnävarna. Men det dröjer väl kanske 1000 år än. Jag
-skulle vilja stiga upp ur min grav då, om jag är död, och skallra med
-knotorna och gräva upp mina kamrater ur högarna och plocka reda på
-bitarna av Sverige. Sedan skulle slagsmålet börja. Jag ber läsaren
-förstå, att detta är ju endast önskemål.
-
-Jag kommer ej ihåg andra årets beväringstid. Möjligen slutet
-av densamma, då jag efter en stormig natt med kamrater och
-officersvolontärer, vilka väl äro majorer nu -- minst -- eller kanske
-löjtnanter -- kom på fel tåg från Hultsfred och kom till Vimmerby i
-mycket glad sinnesstämning. Jag kommer ihåg, att jag ej hade någon
-krage. En spännhalsduk avslutade min smokingkostym upptill -- ty jag
-var redan då en för mitt yttre svag människa. Ett vänt skjortbröst
-gjorde mig fruktansvärt elegant för resten.
-
-Jag kom till Uppsala. Det var året innan jag fullgjort andra årets
-värnplikt. Jag påpekar detta, på det att historieskrivaren icke må
-göra några misstag, men jag vill gärna ta alla hophörande händelser
-på en gång.
-
-Jag kom till Uppsala. Jag kommer ihåg, hur min strupe hopsnördes,
-då jag från tåget fick se slottet på höjden och domkyrkan och
-studenterna, som latades på perrongen. Det var, som om jag skulle ha
-stigit in genom en dörr i ett öde, ljust, stort rum med vita väggar
-och en röd fris överst vid taket. Just det intrycket fick jag. Kanske
-det var slottets färg och vintern, som gjorde det, men det intrycket
-kan jag aldrig glömma.
-
-Kamrater voro nere och mötte mig. De hade cigarrer i mun och käppar i
-händerna och verkade mogna män.
-
-Vi gingo till Gästis. Jag hade aldrig sett något sådant förr. Ett
-rökfyllt rum, där ögonen värkte och där det luktade punsch och där
-ett par hundra unga människor skreko så mycket de orkade.
-
-I ett hörn hade de examensfäst och där voro vi inbjudna. Någon
-hade tagit teologikofilen och han skränade av glädje och berättade
-ideligen, hur han var absolut okunnig i sina ämnen, men han hade ändå
-fått _non sine_, och nu skulle vi dricka punsch. Vi drucko punsch och
-voro glada allesammans, att inte professorn genomskådat honom, ty i
-annat fall hade vi gått miste om aftonens högtidlighet.
-
-Vi började sjunga fosterländska sånger och jag började sjunga med.
-Jag beundrade honom, som tagit examen och ställde upp ett dystert
-horoskop för mig. Jag kunde nog aldrig ta någon examen.
-
-Jag hyrde mig ett rum och köpte mig en kardus tobak, samt lyckades
-verkligen taga _examen stili latini pro gradu philosophico_. Jag
-har alltid ägnat mig åt latin, varför jag utan vidare svårighet
-listade mig igenom samt lyckades till och med hjälpa ett par äldre
-män. Jag hoppas att uppmärksamheten hos vakterna nu är större. Men i
-fuskandets konst var jag, som jag redan påpekat, en bjässe, och jag
-tror, att jag ännu har bevarat något av den vakenhet den kräver för
-min ålderdom. De båda gamla männen voro naturligtvis teologer. Jag
-har aldrig haft någon vidare sympati för teologer. Undantag finnas
-dock, ehuru i ett så försvinnande fåtal, att jag nästan ångrar att
-jag omnämnde dem.
-
-Min ärliga och uppriktiga föresats var verkligen i början att
-ägna mig åt studier, speciellt filologiska. Jag köpte böcker och
-antecknade mig till kollegier. Min dröm var att inom en ej alltför
-avlägsen framtid som _rector magnificus_ leda universitetets öden,
-medan mitt rykte som världens största auktoritet i jämförande
-språkforskning skulle stadgas alltmera, till dess jag mätt på
-lagerbärsblad och dignande under utmärkelser på min 100-årsdag skulle
-avvisa den deputation från jordens alla hörn, vilken skulle komma och
-uppvakta mig med en borduppsats i platina och koh -- i -- noorer, med
-en vräkigt avmätt handrörelse och säga: -- Ställ'en i tamburen och gå
-och ät middag på Rullan. Jag bjuder!
-
-Sedan skulle jag peta undan några lik i domkyrkan och låta begrava
-mig på något extra fint sätt.
-
-Nobel muss die Welt zu Grunde gehn!
-
-Allt det där skulle nog kunna ha realiserats, om jag inte ansett det
-nödvändigt att först orientera mig i staden och studentlivet, innan
-jag lade grundstenen till min pyramid. Att lära känna poliskåren och
-dess sinnelag låg mig särskilt om hjärtat.
-
-Jag släckte därför en lykta en kväll. Den konstapel, som högg mig,
-var tydligen ingen vän av dylika oskyldiga förströelser. Jag fick
-plikta och blev uppkallad till inspektor för att erhålla varning.
-
-Det första steget på brottets bana är det svåraste. Med darrande knän
-och ett rov för de stridigaste tankar, med schavotten hägrande för
-min inre blick eller åtminstone en förstörd framtid som lindrigaste
-resultat av mitt pliktförgätna beteende trädde jag in till vår
-avhållne inspektor, han som förstod sig på pojkar, allas vår farbror
-Fritiof Holmgren.
-
-Han fixerade mig en stund med rynkade ögonbryn.
-
--- Farbror tycker väl, att jag är ett fint nummer, sade jag.
-
--- Du har släckt en lykta och det tycker jag inte passar oss
-studenter, som ska arbeta i upplysningens tjänst. En förmildrande
-omständighet är, att du bara släckte en. I min ungdom brukade vi
-släcka alla lyktorna. Vill du ha ett glas punsch?
-
-Om jag ville!
-
-Detta var både första och sista gången jag var uppkallad till
-varning. Efteråt släckte jag visserligen lyktor, men på ett mera
-förslaget sätt. Jag fick ofta springa för livet, men snabbfotad som
-jag var hade jag alltid tillfredsställelsen att inom kort höra den
-förföljande polismaktens stånkanden förtona i mörkret bakom mig.
-
-Gamle Abraham Böckman, kommer du ihåg, hur vi hyrde vagnar och
-åkte bakpå fjädrarna? Kusken var vidtalad. Poliserna skreko hela
-Drottning- och Vaksalagatan utefter: -- Slå bak! Dom hänger bak!
-
-Men kusken körde på, döv för allt utom våra löften om dricks och
-glögg på Grindstugan.
-
-Och du, gamle Birger, kommer du ihåg i din himmel, hur vi en dimmig
-natt buro bort 14 grindar från Luthagen och ställde dem i en
-förstuga i Fjellstedtska skolan? Hur det kunde lyckas, är mig ännu
-en gåta. Vårt oskyldiga nöje förminskades icke av att dagen därpå i
-sällskap med en skara likasinnade promenera på Luthagen och se på,
-hur konstaplarna buro grindar och provade in dem. Allt på sin rätta
-plats! Att gymnastisera i bagarkringlor och mödosamt byta skyltar var
-en omtyckt sport. Att med ansträngande av alla sina krafter förflytta
-centnertunga portluckor till en annan stadsdel satte vi en ära i --
-och du "Fyris" annonstavla uppe i Fjärdingen, nog förde du en ganska
-nomadiserande tillvaro, så länge jag bodde i det hus, vars långsida
-du prydde! Gamle Ernst Konrad, kommer du ihåg -- men mitt hjärta blir
-för fullt!
-
-Varje ålder har sina förströelser. Nu skulle det inte falla mig in
-att realisera sådana där idéer, om jag också stundom får dem ännu, ty
-hur det är, vill inte pojken maka åt sig riktigt.
-
-Hur månget gruff på torget har jag ej deltagit i! Upplopp, där
-upprorslagen förelästes från poliskammartrappan, ringdans kring
-torget och vanliga allvarsamma gåsmarscher torget runt! Jag vet inte,
-hur man gör nu för tiden, men det förefaller mig, som om tonen i
-Uppsala vore allvarligare nu och jag skulle nästan vilja tillägga
-elegantare. Till och med de yngsta studenterna verka målmedvetna.
-Man läser tidningar och följer med i politiken, har åsikter. Jo, jag
-tackar jag!
-
-Vi voro mera burschikosa, men vi hade bestämt mera entusiasm. Och att
-vi läste mindre berodde säkerligen på det dåvarande examenssystemets
-opraktiska sidor, vilka nu sägas vara avhjälpta till stor del. Vad
-det berodde på, att vi drucko mera pünsch, vill jag inte yttra mig
-om. Kanske det berodde på starkare nervsystem. Jag blev emellertid
-klubbmästare i nationen, den viktigaste av alla ämbetsmän. Strängt
-taget är denna befattning viktigare än man tror. Det är smörgåsbordet
-och nachspielet som förenar, förbrödrar, avslipar kantigheter och
-jämkar ihop åsikter överallt, där två eller tre äro församlade. Och
-om inte helan och halvan vinkade en bit inne i perspektivet, skulle
-alla förhandlingar i alla sällskap draga ut i oändlighet och sluta
-som polsk riksdag med ovänskap för livet, mord och likbegängelsen.
-
-Stundom slog mig det s.k. samvetet. Jag gick hem, omvärvde mig med
-stinkande piprök och studerade Horatii satirer, Iliaden och _Oidipous
-Basileus_. Eller också gick jag på kollegiet i nordiska språk och
-njöt, verkligen njöt av Kalle L:s utmärkta utläggningar. Så kunde
-det gå en vecka eller så. Då gick man i Filologiska föreningen och
-talade en hisklig latin, stundom tåligt åhörd av gubben Häggström.
-(Undrar om föreningen finns kvar och om man talar latin än?) Och på
-biblioteket övade man sig i forskning om Äoskulten.
-
-Så fick man plötsligt ett så förbaskat gott samvete, att man gick ned
-på Gästis och uppgav gärdet. Efteråt började man skyltflyttningen och
-gruffena, och dagen därpå måste man ha sillfrukost, entrén till flera
-dagars kringirrande på näringsställena vid det mest molnfria humör.
-
-Jag var vid denna tid en yngling med ovanligt sympatiskt utseende,
-jag vill icke säga vacker precis, men nära ögat var det. Mustascherna
-utvecklades till min och alla dansanta och flirtoyanta damers
-tillfredsställelse. Jag hade ett sätt att se på flickorna,
-som kom dem att darra av blygt hopp. Jag dansade gudomligt och
-efter alla kotiljonger liknade jag förvillande en ut- och invänd
-vinternatthimmel. Jag använde de högsta kragarna i Uppsala. Min frack
-var visserligen något för liten, och om man rörde vid den aldrig så
-försiktigt med nageln, blev det ett kritvitt streck. Jag undrar än,
-vad detta kunde bero på.
-
-Men min hållning och min statur voro oklanderliga, och när jag
-med den eller den baldrottningen svävade genom salen, hördes
-sorl av beundran. Till och med förklädena ville upp och flänga
-kring väggarna. Att jag allt detta oaktat kunnat bibehålla min
-klädsamma blygsamhet och ej blivit bortskämd är oförklarligt. Jag
-var naturligtvis filokorist. Vi gjorde en turné, ja, två turnéer
-genom landet. Det var huvudsakligen under dessa jag skaffade
-mig min bekanta världsvana genom frotteringen med folk av alla
-samhällsklasser och vistelsen på de flesta näringsställen i mellersta
-och södra Sverige.
-
-Jag var naturligtvis kär också -- -- -- Uppe vid slottet fanns och
-kanske finnes än ett hål i jorden, genom vilket man kunde krypa ned
-i ett halvt igenrasat valv. Där nere gjorde jag och en likasinnad den
-mest hänförande lyrik ibland om nätterna. Vi hade ved och näverbitar
-med oss och vid de fladdrande lågorna föddes våra dikter. Vi tyckte,
-att vi arrangerat stämningen så genom-skaldiskt, att endast mästerverk
-kunde bli resultatet. Men likt Fenix fingo skaldefostren förtäras av
-lågorna, sedan vi nyktrat till efter våra diktarorgier.
-
-I största hemlighet började jag på en roman, naturligtvis om kärlek.
-Den höll mig inne nästan en vecka, efter vilkens förlopp jag eldade
-med den. Men jag skrev novelletter till vissa tidningar för 1,50 ā
-2 kr., ja, stundom 3 kr. stycket. De voro visserligen icke värda
-mera, men jag tyckte att det var bra litet. Och det tycker jag än,
-isynnerhet då man betänker, att Kipling åtminstone en gång fått 1
-skilling ordet för en hel bok.
-
-Jag insåg, att skriftställarens bana var törnbeströdd. Nej, hellre då
-studera till Rector Magnificus!
-
--- -- -- Jag tröttnade emellertid inom kort på att hänga över böckerna.
-Jag ville skriva böcker själv eller måla. Redan i skolans femte klass
-hade jag sett en tavla, en vidrig kopia efter en ännu vidrigare
-tavla av Hellquist från hans akademitid, ett brunt snölandskap med
-brun luft, en stuga med eldsken ur fönstret och, som jag tror mig
-minnas, den oundvikliga gumman med risknippet på ryggen. Denna tavla
-kopierade jag och en likasinnad, som nu är artillerikapten och i
-likhet med mig har annat att göra. Våra kopior blevo om möjligt
-sämre. Min gav jag bort till en vän till familjen som julklapp med
-gyllene ram. Han har underligt nog överlevat denna jul och flera
-till, vilket bevisar den småländska rasens seghet.
-
-I Uppsala utförde jag även på mina få lediga stunder konstverk, om
-vilka det tillkommer en eftervärld att yttra sig. Jag tiger blygsamt.
-En dag sade en man, som är målare, till mig att jag borde bli målare.
-Lättledd som jag är, reste jag genast från staden och slängde mig in
-på den nya banan.
-
-Det var rätt tungt att lämna Uppsala med dess härliga och dansanta
-kvinnor, dess krogar, dess filologiska förening och dess Grindstuga.
-Men med ett hastigt ryck slet jag hjärtat ur mitt bröst och förtonade
-i fjärran.
-
-Tillåten mig, mina damer, säga ett uppriktigt: fy fan! då jag tänker
-på hur det kändes.
-
-Men liksom pastor Josef Rosenius i sin österländska reseberättelse
-citerar och sjunger andra skalders dikter, då något osedvanligt eller
-rörande möter honom, må det av samma skäl tillåtas min gamle vän
-Goethe att med några få rader uttrycka vad jag kände:
-
-    "Nun hab' ich mein Sach auf Nichts gestellt,
-              Juchhe!
-    Und mein gehört die ganze Welt,
-              Juchhe!
-    Zu Ende geht nun Sang und Schmaus.
-    Nun trinkt mir alle Neigen aus;
-    Die letze muss heraus!"
-
-       *       *       *       *       *
-
-Men det som nu följer tillhör en tid, som ännu ej är historisk.
-Jag fick tillfälle att träffa alla människor som jag velat träffa,
-vilket till en tid är den högsta lycka en människa kan råka ut för.
-Jag köpte fina kläder och kragar, som mera liknade fabriksskorstenar
-än något annat, och reste till södern. Jag såg Vesuvius utspy den
-särskilt för yrkesmålare nyttiga pimstenen, jag frotterade mig med
-skuggorna på Romas forum, besåg Moulin Rouge och Bal Bullier och
-genomströvade med detektiver Paris och Londons mördarhålor. Jag drack
-kopiöst med öl i München och stoppade en gång lyxkurirtåget mellan
-Paris och Berlin genom att av misstag dra i alarmklockan.
-
-Genom en serie av nödvändiga tillfälligheter hamnade jag i
-Grisslehamn, som nu håller på att bli badort med villastad, ett
-svenskt Monte Carlo med en riviera av ganska otuktad granit, mera
-ägnad för råbockar än människor. Här framlever jag en lugn tillvaro,
-blott då och då störd av sommargäster, som med Stockholmarens på
-landet finkänslighet trots förbud trava på mina hällar, ja, komma in
-på min gård och gapa på mig. Vore jag Louis XIV, skulle de få hjälpa
-mig vid min lever och organisera något slags livvakt. Men jag är
-endast skald och är van att hjälpa mig själv. Min sista resa är den
-till Lappland, vilken skall göras om snart nog.
-
-De sista åren äro kanske de händelserikaste, men min finkänslighet
-förbjuder mig att göra mer än ovanstående antydningar. Sekelslutets
-historiografer skola tvinga edra barn att subskribera på
-gottköpsvolymer om min enkla livsgärning och nästa sekels början
-skall se en vacker hoptiggd minnesvård resas på den gård, som en gång
-var min. I dess skugga skola framtidens sommargäster spilla sina
-äggskal och slänga sitt tidningspapper och för barnen hopstava den
-halvt obegripliga inskriften om någonting som är onödigt att ha reda
-på.
-
-Mina memoarer äro ej avslutade. Om det finns någon trasa kvar av mig
-om 20 år, skall jag närmare utveckla det som nu möjligen kan tyckas
-ofullständigt. Med den glada förhoppningen om detta böra de få åren
-löpa snabbt för läsaren.
-
-
-
-
-MITT FÖRSTA PERSONLIGA SAMMANTRÄFFANDE MED KOLINGEN OCH BOBBAN.
-
-
-Ett år bodde jag på Söder i Stockholm -- Fjällgatan 12 B, alldeles
-över stadsgårdstrapporna, hörnet av Renstjärnasgatan, en av dessa
-mystiska södergator, som börja, man vet ej var, och sluta bland
-stenbrott och andra skådeplatser för andra brott. Varje morgon då
-jag inte sov, hade jag tillfälle att se mina skötebarn tåga förbi på
-väg till Stadsgården. Jag såg, hur gatläggningsarbetarna, huttrande
-i vinterkylan, kilade nedför trapporna för att få sig morgonnubben,
-då klockan slog åtta. Jag hörde talas om en dylik, som om mornarna
-vanligen fann tiden lång i det redskapsmagasin, där han stal sig in
-varje kväll, och som redan klockan sex troget befann sig på sin post
-utanför utskänkningen, fast han genom lång erfarenhet visste, att den
-ej öppnades före 8, men närheten värmde redan, och på det hela taget
-tyder ju det raffinerade i att pigga upp sin längtan så där medvetet
-på en ganska höggradig modern kultur.
-
-Jag kom en kväll vid niotiden från Norrmalm och jag gjorde mig ingen
-brådska, där jag strävade uppför Götgatan. Hur det var, kom jag i
-tankarna att gå förbi Högbergsgatan, där jag bort vika av, och om
-några ögonblick fick jag syn på en skylt över ett så kallat Trillin i
-jordvåningen av ett hus. Där stod med röda bokstäver i en transparang
-ett enda, men lockande ord: _Ringkastning_.
-
-Jag beslöt mig ögonblickligen för att gå ner. Klockan var ju bara
-barnet och hustru min var på teatern, vilken parentes hör till
-historien. Jag såg efter i min portmonnä och fann en ensam tia,
-vilken ju här med fördel skulle kunna växlas. Jag klev alltså in.
-
-En samling människor av tämligen lika kvalité utanför en disk.
-Innanför en herre med sitt levebröd, en träskiva, fullsatt med
-pinnar och där bredvid en hög mässingsringar. Vinsterna funnos där
-också: cigarrmunstycken, tändsticksställ, kammar, blyertspennor,
-fickspeglar, snusdosor, notesböcker och som högsta vinst en
-väckarklocka.
-
-Jag observerade, medan jag väntade på att få kasta, att högst få av
-de närvarande spelade, utan endast hängde på disken och koncentrerade
-sitt intresse på utgången av de andras kast. 5 öre kastet, 6 ringar
-för 25 öre.
-
-Jag började spela. Jag växlade min tia, en säkerligen ovanlig pjäs på
-lokalen, och jag började vinna. Jag vet inte vilken gud, som styrde
-mina fingrar, men jag kände, att om jag den kvällen varit i Monaco,
-så hade fursten fått slå igen butiken. Framför mig hopades knivar,
-dosor, tändsticksbehållare, blyertsetuin och andra underliga ting.
-Jag studerade mellan kasten krupiärens, eller vad jag skall kalla
-honom, ansikte, och jag såg, att det mulnade allt mer för varje
-dyrgrip, som bytte ägare. Och då jag vunnit bortåt 50 föremål, styrde
-han sina steg på min person, lutade sig över disken och viskade med
-något av supplik i rösten: Kan herrn verkligen tycka, att det är
-roligt längre?
-
--- Visst fan är det roligt, så länge jag vinner! Jag har beslutat mig
-för väckarklockan också, och så länge jag har en kopek i min plånbok,
-skall jag spela.
-
-Han drog sig lömskt skelande tillbaka och återgick till sitt värv att
-flytta vinsterna över till min hög och ersätta de tomma nummerna med
-nya juveler.
-
-Jag vann fortfarande. Då högen framför mig började genera mina
-rörelser, bad jag mannen flytta undan dem.
-
--- Herrn kan ju stoppa på sig vinsterna, sade han bistert. Han såg på
-klockan och tänkte på sitt lager. Hans ansiktsuttryck gingo i vågor
-mellan ilska och resignation, något sådant hade han inte varit med
-om, att en "herre" gjorde intrång och tillskansade sig vinster, dem
-eljest mer eller mindre knäckta kunder gingo miste om. Folkmassan
-omkring jublade för varje lyckat kast och jag ville ej blamera mig
-med ett försök på väckarklockan, vilken jag ämnade spara till sista
-kastet, d.v.s. min sista femöring.
-
-Äntligen hade jag endast denna. Jag blev naturligtvis nog nervös av
-spänningen och kastade fel. Jag måste sluta.
-
-Herrn bakom disken drog en djup suck av belåtenhet, då jag
-tillkännagav min avsikt. Folket började troppa av.
-
--- Men hur skall jag få hem allt det här? frågade jag med avsikt att
-skänka tillbaka hela rasket.
-
--- Tag av sej brallorna och knyt ihop dem nedtill, men akta sej
-för bylingen, då herrn smiter om hörn, svarade ringmannen på äkta
-söderslang.
-
-Jag lät tanken på återlämnandet fara och såg mig villrådig omkring.
-
-Då nalkades två individer, som hela tiden under livligt minspel och
-uppmuntrande tillrop hade åskådat mina segrar. Den ene strök av sig
-mössan med en elegant handrörelse och talade.
-
--- Skulle hänn liksom behöva en expressbyrå, så finns här jäklar å
-slå alarm muskler hos mej och kamraten.
-
--- Dä bra! Plocka på er det som finns och följ med. Jag bor här i
-närheten.
-
--- Ja, om hänn också logera i Kaknässkogen, så klarar vi nog åv den
-här bylan -- mot en liten kova förstår sej!
-
-Jag studsade -- ty jag kom ihåg, att jag spelat bort hela min
-förmögenhet.
-
--- Dä bra! Följ med bara!
-
-Vi avtågade.
-
--- Ser ni, gubbar, började jag ute på gatan, jag har spelat bort 10
-stolpar och har inte ett korvöre, men vill ni följa med hem och ta
-ett par jamare, så är det välment. För resten kan ni få hela den
-här fallerallan att öppna handel med, så ni kan köpa er lite nytt i
-klädväg.
-
-Deras kläder voro verkligen bland de minst ändamålsenliga jag sett.
-Trasorna dinglade om dem och skjortorna lyste genom sin frånvaro.
-
--- Nej, för höge faen, vi törs inte göra pengar åv dom här
-kortvarorna. Dä bleve bara brak å förhör å rannsakningshäkte, å i
-såna här affärder har bylingen ett jäkla övertag. En byling kan få
-ett nyfött barn fällt för rån å hemgång å motstånd mot polis, så hänn
-får allt försöka å kursa bort grunkorna själv.
-
-Vi knogade uppför mina trappor och jag visade mina hjälpare in i
-salongen, tände ljus och hämtade en liter konjak. De ville först inte
-sätta sig, bländade som de voro av den orientaliska prakten i rummet
-med dess jättedivan och draperier, tavlor och dylikt jobb.
-
-
--- Menar hänn allvarsamt, att vi ska slå oss ner här mä dom här
-söndagsgåbortkostymerna?
-
--- Visst ska ni slå er ner, spotta och vara trevliga! Här ä cigarrer.
-
-Jag hällde upp konjak och de drucko med ett rörande välbehag.
-Spriten gav dem säkerhet och de satte sig försiktigt på
-divankanten. Vi började tala om livet och jag måste erkänna, att
-de gåvo mig synpunkter, som jag måste bocka mig för. Ett slags
-galghumoristfilosofi, som kan försvara sin plats mycket bättre än den
-väl nu avdankade Boström. Under samtalet och inverkan av nitnaglarna,
-som kommo allt tätare och tätare, kom även säkerheten. Blygheten
-försvann och båda vräkte sig sybaritiskt på kamelsäckkuddarna.
-
-Jag var verkligen litet orolig, att de skulle lämna levande spår
-efter sig, men jag kunde ju inte delge dem mina farhågor.
-
-Plötsligt reste den ene sig och började en sorts tal, vari han
-tackade för att jag inte var "hög" och "kymig" och "onoslig" som
-andra snobbar -- (tackar så mycket) -- och slutade så här: -- Å
-eftersom hänn exmerar oss å för resten slänger in nubben i ansiktet,
-som han vore dagligt brö, så ska ja be att få lägga bort titlarna!
-
-Vi blevo alltså bröder och samtalet fortsattes till den grad
-ogenerat, att jag inte gärna kan referera något ur det.
-
-En idé! Jag hade ett par kostymer som jag ej behövde. Jag frågade
-dem, om de ville ha vars en.
-
--- Plocka bara fram paltorna, du! Juden ska ha sitt också!
-
--- Nej, dem får ni inte pantsätta. Ni kan ju behöva dem själva, och
-då ni kan dra er fram med de där trasorna, går det väl lika bra med
-hela och varma kläder.
-
--- Nu ska du få si, Ludde, att vi kommer å si ut som riktiga
-nattvardsbarn. Ä dä verkligen din mening, så tack å skål, din kväsiga
-jycke! Såna träffar vi inte te vardags!
-
-Snart hade jag hämtat in allt som hör till två fullständiga
-gentlemannakostymer. En redingote med ett par gamla frackbyxor,
-en gul sommarkostym, skor, kragar med söndagsblad, halsdukar och
-manschetter, och i en handvändning hade de bytt, vilket de ville göra
-genast.
-
-
-De sågo efter metamorfosen nästan makabra ut. I alla händelser kom
-det fram något hemskt rörande ur konflikten mellan de orakade,
-oklippta, otvättade huvudena och de snygga kläderna. De gingo av och
-an i rummet och rörde sig som skådespelare i något klassiskt drama,
-de kråmade sig framför spegeln och sökte ordna håret och draga undan
-mustaschgardinerna från munnen och bockade sig för mig och varandra,
-då de skålade. De -- -- --
-
-Då öppnas dörren och min hustru står där med hela scenen för ögonen.
-I en blick fattade hon det yttre av situationen, hon kände igen
-min gula kostym, såg den tomma litern på bordet, såg de ruskiga
-ansiktena, över vilkas miner nubben redan brett sitt skimmer av dåsig
-_lass gehen_. Och hon förstod, att jag återigen gjort en dumhet.
-Möblerna och deras okammade hår och vad däruti var etc. etc., och
-hon sträckte med en majestätisk åtbörd ut sin hand och pekade stumt
-på dörren med ett så energiskt uttryck i ansiktet, att mina gäster
-ögonblickligen förstodo. Själv skulle jag nog aldrig kommit mig för
-att köra av dem, ty jag är så artig, ser herrskapet!
-
-Jag följde dem nedför trapporna, under det jag bad om ursäkt för det
-hastiga avslutandet av vår lilla orgie.
-
--- Jag förstår skivan, sade den ene. Äktenskapet, äktenskapet! Akta
-dej för kitt, sa Glas-Kalle!
-
-Och försvann med kamraten i nattmörkret.
-
-
-
-
-DALARNE.
-
-
-Underligt, att jag aldrig förut varit i Dalarne! Det är en
-försumlighet, som jag inte kan förklara.
-
-Men när jag nu reser över de vida fälten och igenom de folkrika
-byarna och söker förstå den sjungande kraftiga fornsvenskan, får jag
-ett intryck av att detta är Sveriges hjärta.
-
-Här ligger ett allvar över de blå bergen, som jag aldrig känt
-annorstädes, och då jag betraktar den av tvåtusenårig kultur
-modellerade bygden tycker jag mig förstå, varför Moramännen måste
-höras först av alla, då fara var å färde och pälsklädda bågskyttar
-skidade genom skogarna för att mötas på kyrkvallarna.
-
-Allvar är just ordet. Bergen, som några mil längre bort övergå till
-fjäll, ha redan här en aning om fjällets form och färg över sig.
-Gesundabergets buckla visar de andra bergen, att något i den stilen
-måste göras för att kunna höja hjässan så att skogen blir efter.
-
-Och i luften ligger det historia på samma sätt som jorden gömmer
-pilspetsar och järnsvärd.
-
-Vi äro på väg till Färnäs stora by. Siljans is lyser under luckorna
-i de dragande snömolnen och Sollerön svartnar under ett jättemoln.
-Vägen slingrar mellan gråa bodar och härbren. Släden svänger in på
-en gård och om några ögonblick äro vi gäster i en gammal stuga,
-där en vänlig brasa sprakar i en gammal spis och lyser på vänliga
-människors ansikten. Men mest lyser den på ett rött förkläde, en
-gitarr, ett vitt linntyg och en ung flickas ansikte. Bakom flickan
-famna skuggorna ett hörn av rummet, och ur dunklet där låter en fiol.
-Och ännu en fiol.
-
-Skuggorna löpa efter brasans ebb och flod och färgen lever och
-talar till mig. Skuggan slukar ett ansikte här, en gest där för att
-i nästa ögonblick förvandlas till ljus och hela denna symfoni av
-livsyttringar, ljusets och människornas, kommer mig att känna den
-renaste av alla fröjder, målarglädjen.
-
-Hur mycket vill herr konsuln och riddaren betala mig för cirka en
-kvarts timme av den varan? Jag vill gärna avstå en del av min, ty den
-räcker till, om jag får lov att säga det själv.
-
-Medan fiolerna låta sitter jag bakom en stor duk. På andra sidan
-duken står Zorn och målar och talar sitt hemlands tungomål. Jag
-förstår ännu inte ett dugg, men det ger mig en smak av blod och
-hedendom i munnen, då jag härmar det.
-
-På en gång fylles stugan av sång och musik och jag gläder mig åt
-flickans omedvetet vackra grepp på gitarren. Hon sjunger "om sommaren
-sköna, när marken hon gläds" och den visan sätter mig in i några
-ögonblicks stark stämning av en art, som jag inte känt sen jag var
-barn. Och åter får jag en känsla av att jag sitter mitt i Sveriges
-hjärta.
-
-Och jag kan inte tröttna på att höra omkvädet:
-
-    Gud glädje och styrke de män som där bo,
-    Gud glädje och styrke de män som där bo
-    vid älvom, på berg och i dalom.
-
-I skymningen äro vi åter i Mora.
-
-
-
-
-KRÅNGDALEN.
-
-
-Den främling i Dalarne, som icke kommer under Anders Zorns
-behandling, får icke se mycket av det som är värt att ses.
-
-Jag har att minnas vänliga, vackra ansikten, jag gömmer på melodier
-och minns hjärtliga, kraftiga handslag. Jag skall söka minnas dem så
-länge jag lever.
-
-Nu ha vi också varit i Krångdalen. Jag kan icke beskriva vägen dit så
-noga. Jag minns bara att det snöade tätt och fint och att vi kommo
-till Gopshus by efter ett par mils färd utmed Dalälven. Till vänster
-gömde Gopsberget sin skogiga hjässa i ett snömoln och där såg ut
-att vara björnmark, vilket det också varit. Vid Gopshus mötte oss
-vägvisaren, Stikå-Anders, en jägartyp i lappskor och med kunskap om
-ödemarken, vilket kunde behövas, ty från byn till Krångdalens fäbodar
-skulle vi ha ännu ett par mil att färdas på igensnöade timmervägar
-genom skogarna. Stikå-Anders står bakpå släden.
-
--- Jag såg ett färskt rävspår i dag! sade han plötsligt.
-Jägarintresset rann till mig och inom kort var Stikå-Anders
-i berättartagen. Under vintern hade han tagit två mårdar levande
-och skjutit tre uttrar i saxen. En flock på trettio stycken
-tjädrar höll till omkring Krångdalen och järpe var det också
-gott om. Men de voro förbjudna nu, så det -- -- --
-
-Hur han kunnat ta mårdarna levande? Å, man räcker bara fram vanten åt
-dem, där de sitta i hålet, och drar tillbaka fingrarna tämligen fort.
-Se, mården är av det slaget, att käften går i lås när han biter och
-sen är det bara att ta honom om nacken. Man kan också sticka in tummen
-i halsen på honom och klämma till om strupen med de andra fingrarna.
-Det hade han gjort flera gånger. Se, mården har så liten munhåla, att
-den blir alldeles fylld av tummen och då kan han icke bitas. -- Hm!
-
-Vi möta en gammal man, ett barn och en ung kvinna. Hon har svarta
-ögon och svart hår och ser ut som hon hade tattarblod. Hon slår ned
-ögonen och ler, då vi hälsa. O, min ungdom!
-
-Vägen slingrar fram mellan berg och över tjärnar, där martallar vrida
-sig i stränderna, medan höjderna runtomkring taggas av torrfuror, som
-höja sig över den friska skogen. Det mörknar, snön faller alltjämt.
-Bergen sluta högt uppe bland tunga, snödigra moln.
-
-Det blir kväll och vägspåret försvinner. Stundom springer
-Stikå-Anders framför hästen och söker i snön. Ibland gör han en lov
-inåt en tjärnkant och ropar något som jag icke förstår. Men Zorn
-förstår honom, och plötsligt blixtrar ett ljus därborta, svagt och
-ibland försvinnande. Det är Krångdalens fäbodar. Men än är det ett
-bra stycke väg dit.
-
-Zorn talar om sin fiskarstuga, som han håller på att bygga vid älven.
-Den skall bli färdig till våren. Stikå-Anders faller in: -- Då fåmi
-nug nid prisä å sildn, då du byrå a lådim! Vilket betyder: Då få vi
-nog ned sillpriset, när du börjar i vår!
-
-Vi tala om vägen och om en del upplysningar vi fått om dess
-längd, vilka ej överensstämma med verkligheten. Och Stikå-Anders
-filosoferar: -- Vet an int nod sjov, int ä värt fråg nån eller!
-
-Alldeles min filosofi!
-
-Nu svänga vi uppför en backe, förbi några härbren och stanna framför
-en stuga, där en vänlig eld lyser ur fönstren. Vi äro i högkvarteret
-för timmerdrivningen omkring Krångdalens fäbodar.
-
-Vad skall jag berätta mera? Hur människor kunna äta, vet ni, men jag
-vill berätta om Drändj-Karls fiol. Drändj-Karl är en Färnäspojke,
-som äger en riktig fiol och en konstnärs förmåga att sköta den. Han
-märker timmer häruppe om dagarna, men på kvällen kommer fiolen fram.
-Och han spelade för oss.
-
-Nu vet ni, att på dåliga fioler ljuda endast strängarna. En sådan
-fiol har ingen själ. Men Drändj-Karls fiol hade det. Medan strängarna
-ljödo, lät det inne i fiolen som sus i talltoppar, fast det klang
-samtidigt. Vårt svenska furusus håller för resten på att bli
-omodernt. Skalderna ha glömt det medan de hållit på att dyka omkring
-i sina egna grumliga själar. Ånej, inte alla skalderna. Lite rättvis
-skall man väl vara!
-
-Det är som sagt skillnad på fioler. Somliga äro bra nästan genast
-då man köpt dem på Österlånggatan, men sådana äro räknade. Somliga
-äro förstås gamla och gjorda av virke ur gamla klockstaplar, där
-klockringningen och darrningen gjort det omöjligt för trämask att
-frodas. Andra äro beskaffade som Orsapojkens fiol. Var gång han
-spelade blev det slagsmål, och vad var då naturligare än att han
-dängde fiolen i skallen på den närmaste. Den gick sönder och limmades
-ihop igen och efter varje slagsmål kom det bättre ljud i honom.
-Men när Orsapojken blivit en gammal man och fiolen så småningom
-hoplimmats av många hundratusen bitar, spelade gubben en kväll en
-långdans. Och då slagsmålet började, drev han fiolen i huvudet på
-närmaste gubbe, men då vart det bara sågspån av fiolen. Ty det finns
-en gräns även för fioler. För människor finns det också gränser.
-
-Drändj-Karl spelar. Jag kan inte påminna mig ha njutit av några
-europeiska trollkonstnärers spel så mycket som av hans. Det var några
-gamla polskor, där rytmen tvingar till dans, medan melodin gömmer
-skogarnas hela melankoli. Jag tycker att våra gamla polskor äro så
-beskaffade. Det klang i fiolen, men när han vid något stråkdrag rörde
-vid fiolens själ, klang det också i stugans furuväggar. Zorn sade: --
-Det är, som om man sutte i en tunna!
-
-Och han frågade Drändj-Karl: -- Om du skulle komma hit i morgon kväll
-och finna stugan tom och fiolen borta, vad skulle du tänka då?
-
--- I far full emat a di då! Då far jag väl hem till dig!
-
-Varför finns det så mycket musik i Dalarne? Det finns nog musik i
-hela Sverige, men det tyckes vara en självklar sak häruppe, där alla
-spela och dansa vackert och som jag inbillar mig att musik och dans
-böra göras.
-
-Vad överträffar en kväll med musik och visor och muntra historier?
-Jag tänkte nu närmast på kvällarna däruppe i fäbodarna. Fjärran från
-konstlade människor och växlar och telefoner, medan snön faller över
-stugor och härbren, på vilkas dörrar jag läser namnen på kullorna som
-levde häruppe för 400 år sedan.
-
-Nu är det natt. Elden har slocknat i spiseln och mina kamrater sova.
-Jag kliver ned från min sängplats under taket och går naken ut på
-förstubron. Fäbodarna äro tysta och timmerkarlarna sova efter sin
-arbetsdag. Endast från en stuga lyser det. Jag ser icke fönstret, men
-bakom en svart knut fladdrar ett sken ut över snön och gnistorna ur
-skorstenen irra omkring några sekunder som husvilla stjärnor, innan
-de drunkna i det blå mörkret. Men snön kyler vasst under fötterna och
-jag går in. Nirvana.
-
-Nu är det morgon och solen kastar gnistor på snön och luften är hög
-och blå. Nu kokar snart potatisen och medan vi vänta på den ta vi
-vars ett par av de vackert svängda skidorna som stå mot väggen och
-vars ett par av de vackert skulpterade stavarna och glida över snön
-ned mot härbrena och läsa de vackert skurna årtalen på dörrarna och
-söka tyda minnena som generation efter generation lämnat efter sig
-på de ännu friska stockarna. Och när vi ätit vår sill komma slädarna
-fram. Färden går genom skogen ut på tjärnar, där det gula timret
-ligger vackert i den blå snön och där märkningen pågår. Låt vara att
-det är något galet med timmerdrivningen och att skogen försvinner,
-men vackert är det och liv att se på. Jag tror för resten att våra
-barnbarns barnbarn få igen skog nog för att kunna avverka den. Ifall
-det kan vara en tröst. Skogen kan nog inte dö.
-
-Uppe i en backe ligger en timmerkoja. Där äta karlarna just middag
-och där leva de det liv jag föreställer mig att våra förfäder levde,
-då Ansgarius kom hit och predikade omanlighetens religion. På ungefär
-samma sätt måste de ha legat omkring härden och sett röken stiga
-genom fånget. Där på väggen hängde bågarna och yxorna och där uppe på
-britsen lågo kvinnorna med tvillingar vid brösten och grälade eller
-skrattade högt, så att de starka tänderna lyste i eldskenet, medan
-ögonen glänste genom det vilda håret.
-
-Nu sutto bara karlarna omkring härden och stekte kålbullar och drucko
-kaffe och dricka. Elden och röken och de fladdrande skuggorna i
-stocktaket göra det hela till en syn för gudar och konstnärer.
-
-Vi gå ut i skogen och se på hur torrfurorna falla. Dånet ger eko
-bland stammarna, då furan når marken. Det doftar härligt av tjära
-och hälsa -- ty tjära är min bästa symbol för hälsa -- och då en
-fallande fura skrapar mot en granne, går där en fläkt av barrlukt
-genom luften. Inom några minuter är furan stockar, en häst kommer med
-en kälke, karlen lassar på och i nästa ögonblick släpas stockarna i
-väg mellan träden och det doftar åter av hälsa och tjära i en lång
-strimma efter det bortdragande lasset.
-
-En källbäck sorlade djupt under snön och en dryck ur skogvaktarens
-hattkull kom oss för ett ögonblick att förakta alla andra drycker.
-
-Nu äro vi åter i slädarna. På myren möta vi två andra slädar och
-mellan karlarna i varje släde sticker en lodbössa fram. Ty här äro
-alla jägare och tjädern nog inte säker på vilken gren som helst, fast
-jakttiden är förbi. Förra vintern satt man i en timmerkoja några mil
-härifrån och pratade en kväll och en av märkarna sade: -- Nu skulle
-det allt smaka med lite älgkött som ombyte med allt det amerikanska
-fläsket. En av karlarna svarade: -- Är det så att ni verkligen vill
-ha älg, så skall ni få. På morgonen tog han sin bössa och gick ut, på
-kvällen var älgen vid kojan. Kronojägarn var där i trakten och kom
-till kojan dagen därpå. Men han var den enda, som inte fick smaka,
-tillade berättaren.
-
-Sol över Krångdalens fäbodar, då vi komma ur skogen och hem till
-stugan! Vi äta och efter hand kommer kvällen med stjärnor mellan
-drivande snömoln. Bjällror klinga. Folket samlas hem ur skogen. Vi
-gå in i en stuga, där man naturligtvis äter. Karlen som just står
-vid kaffekvarnen är Vengbergs-Matts, björnjägaren. -- Jag har inte
-skjutit mer än tre björnar, fan anamma om jag har skjutit flera!
-säger han. Men en dag för nio år sen fick han en kula genom höften av
-en som tog honom för en älg. Kulan gick igenom snusdosan och stannade
-i ryggskinnet och sedan värkte det ut mässingsbitar i mängd och såret
-går öppet än. Man kan se att Vengbergs-Matts är jägare.
-
-Åter en kväll med Drändj-Karls fiol och sådant som ger livet värde.
-Nirvana. Natt med snö. Morgon med sol och kallt.
-
-Nu äro vi på hemväg, en annan än ditvägen. Skogvaktaren tar med
-skidorna och skall följa oss en mil, ty det finns ingen väg. Slädarna
-gå sjögång över sten och stock tills vi komma ut på tjärnarna. Där
-står ett morgonfärskt utterspår från ett bäckhål i tjärnkanten.
-En tjäder susar över oss. Ett rävspår står rakt in i skogen från
-en förfallen timmerkoja och ett skidspår från i går skvallrar som
-jag hoppas om en lycklig jakt. Utterspåret följer oss tills det
-försvinner söderut. Plötsligt förklarar skogvaktaren, att han anser
-oss vara kapabla att ta oss fram på egen hand och lämnar oss. Han
-ställer sig på skidorna och ser helt Cooperaktig ut där han ränner i
-väg söderut med yxan instucken inom skärpet. Jag hoppas, att han tog
-an utterspåret.
-
-Nu lämna vi tjärnarnas och myrarnas region och det bär utför en
-igensnöad timmerväg. Utför och utför tills vi komma ut på Brändan,
-där elden gått fram. Där går landskapet i mäktiga linjer och i
-fjärran möter ögat Siljanom.
-
-Snart äro vi i Läde fäbodställe och rasta där. Sedan bär färden på
-kända vägar tillbaka till Mora.
-
--- Detta är strängt taget ingen resebeskrivning, och ingen torde
-heller med ledning av min berättelse kunna ta sig fram till
-Krångdalens fäbodar. Men jag själv skulle med all säkerhet hitta
-tillbaka dit och jag skulle göra det med nöje. Jag upprepar det: Vad
-överträffar en kväll med fiolspel och sång och muntra historier? Och
-var vilar man sig bättre än i Krångdalen? Var är man mera fjärran
-från allt som gör människor onda och elaka och små och giriga?
-
-Då jag tänker på Krångdalen, blir staden med dess trånga gator
-ett fängelse med trista korridorer, dit ingen sol når och där
-folk springer omkull varandra för att komma först till något
-vederstyggligt.
-
-I Krångdalen är jämlikhet och broderskap och gud vet om inte en god
-del av Dalarne har en läggning åt det hållet.
-
-
-Ett vill jag minnas: Människornas ansikten som lyste upp för var gång
-Drändj-Karl rörde vid fiolens själ!
-
-
-
-
-LOFOTEN.
-
-
-_Commonwealth_ backar ut från den väldiga Narvikskajen, vrider sig
-bullrande babord hän, glider mellan pråmar och malmbåtar ut på
-fritt farvatten, så full speed, och med 11 knops fart svänga vi ut
-på Ofotenfjorden. Ty gudarna äro vid gott humör, järtecknen äro
-gynnsamma och jag skall få se Lofoten.
-
-Det är en strålande vintermorgon och de vita bergjättarna som på båda
-sidor om vår väg resa sig ur fjorden, då och då gömmande hjässorna i
-solbelysta moln, glänsa och blända. Vilda och sönderrivna, taggiga,
-förvirrande i sin formlöshet, försvinna de i ett kaotiskt blått och
-purpurskimrande dis, som består av topp vid topp med evig snö och
-moln och glaciärer och sol och skuggor -- var slutar verkligheten,
-var börjar sagan? Borta är det befriande lugnet jag nyss njöt bland
-Lapplandsfjällen inför ödeviddernas mäktiga allvar och stora linjers
-tigande skönhet. Här tyckas sprängda kraterväggar och stup och
-obestigliga, spetsiga klippor skrika ut en historia om revolutioner,
-som ägt rum långt innan människor började flotta sig fram på fjordarna
-och krypa som löss utmed fjällsidorna. Visserligen vet jag, att
-vetenskapen lämnat de katastrofistiska teorierna åt sitt värde och att
-allt detta kaos av granit bildats genom jordskorpans sammankrympning
-på samma sätt som ett äpple blir skrynkligt, och jag tycker att detta
-är en mycket ståtligare och vackrare förklaring än även den mest
-poetiska, men det behöves ändå litet arbete för att helt och hållet
-kunna frigöra sig från skaldernas fördärvliga inflytande.
-
--- A real hell of toothpicks, is'nt it? säger den engelske kaptenen
-som för första gången är här uppe efter att förut ha nöjt sig med
-bogsering mellan Tilbury och London. Hur han tog _Commonwealth_ långt
-in i Vestfjorden utan lots, är en annan historia, men hans lugna min
-förklarar det.
-
-Vid horisonten i väst till syd resa sig två violetta stöder ur havet.
-Det är öarna Store och Lille Molla utanför Vaagö, och därinnanför
-ligger Svolvær, resans närmaste mål. Utanför Bærö möter oss
-Atlantdyningen, och en del av sällskapet bleknar av efter hand. Jag
-kan inte hjälpa det, men en sjösjuk gör alltid ett komiskt intryck på
-mig. Hans blick blir alltmer profetisk, han ser in i den fjärde eller
-en ännu högre dimension, tills han plötsligt känner sig kallad och
-störtar till relingen. Även den lustigaste anekdot gör intet intryck
-på honom. Jag har stått vid sidan av sjösjuka, och medan deras
-inälvor efter hand slukats av det giriga havet, har jag sökt ge dem
-en liten ersättning och en ljusare blick på livet genom att servera
-dem historier som det verkligen varit humor i, men utan resultat.
-Det ser snarare ut som om humor skulle äckla dem. Men sådant är
-förlåtligt häruppe, där till och med glaciärerna kalva.
-
-Medan sjösjukan härjar nere på fjorden, stå fjällen oberörda av de
-små människornas kval. Där stå Tötta och Skjomtind och Stetind och
-Tiltornet och många andra jättar så där mellan 2- och 5,000 fot.
-Trots sina modiga 6 fot känner man sig tämligen liten till växten.
-Man känner sig nästan tillhöra turisternas fördärvliga och gapande
-kategori, om man också inte njuter med ledning av röda böcker. Jag
-vill inom parentes tillägga, att innanför _Commonwealths_ reling
-fanns ingen turist. Vi voro endast engelska sjömän och folk med
-hemortsrätt i Nordlanden och Lofotenbor och jag som verkligen har
-andra än turistintressen. Jag ville se nordlandsbåtarna arbeta i
-det hav som skapat deras nobla linjer, emedan jag själv äger och
-värderar en nordlandsbåt. Dessutom ville jag se folket i båtarna.
-_Commonwealth_ behärskades dessutom av sina passagerare, under det
-att turister behärskas av båten och traden och tiden och lära sig
-lika mycket, vare sig de stå på kommandobryggan och störa mannen vid
-ratten eller man slår en ända om deras magar och låter dem släpa i
-kölvattnet.
-
-Det är ebb. Ur havet stiga tångbevuxna grund med silverränder
-omkring, och mot den svartgröna klibbiga grunden lysa de vita
-ejderhannarna. Skarvarna sitta där också som silhuetter och verka
-hedendom och fornnordiska ornament. Tejstar nicka och grisslor surra
-omkring båten. Allt är liv och härlighet och för en man som är van
-vid Östersjön och tycker om ejdern, är Lofoten ett himmelrike.
-Motvilligt simma paren ur vår kurs eller lyfta för att slå ned bland
-flockar på hundratal, som ligga i säkerhet några alnar längre bort.
-Norge har skött om sin ejder.
-
-Nu äro vi vid Vaagö och gå in i Svolværs hamn. Hela Svolvær är nere
-på bryggan. Bland hopen av fiskare stå några sjölappar, en bleklagd
-degenererad ras, som saknar våra lappars intelligenta drag och vackra
-kroppar. Svolvær är vackert mot Vaagekallens bakgrund med dess
-fantastiska klippformationer. Det är en hel liten stad med grå och
-gula och gröna hus och är centralpunkten i Lofoten.
-
-Dit ha målare kommit och sökt måla Lofotens karaktär. Bäst har Gunnar
-Berg lyckats, ty han var född där och förstod folket och båtarna.
-För att kunna måla Lofoten är det nödvändigt att vara sund i själ
-och kropp och stark och förstå vad som menas med en nordlandsbåt,
-vilket är detsamma som att kunna sköta den. Man måste älska dess
-linjer och förstå varför man älskar dem. Och därtill måste man förstå
-fjällens historia för att fatta deras karaktär, ty skönt blir endast
-det förstådda, ej det märkvärdiga. Gunnar Berg förstod det där, men
-hans liv blev kort och Lofoten kräver ånyo sin man. Lofoten består av
-fjäll och nordlandsbåtar och fisk och blonda starka människor och det
-är vid gud inte lätt att reda ut allt det där.
-
-Nordlandsbåten ja! Den har mycket av en vacker löpskidas karaktär.
-Dess bord äro tunna och den går snabbt och följsamt som en orm i
-sjön, då den länsar för sitt råsegel. Så voro våra vikingaskepp
-inrättade, då vi erövrade England och Frankrike och hela Europa (för
-att tala skrytsamt). Den kan också kryssa, men den farten är farlig,
-och man lär sig icke handgreppen och allt det invecklade maskineriet
-på en dag. Men vacker är seglingen och nordlandsbåten är ädlingen
-bland båtar, där den snabbare än vilken båt du vill klyver sjön för
-akterlig vind. I aktern sitter hövitsmannen och styr och för honom
-gäller det i storm att icke låta seglet slå back, ty det betyder
-stjälpning. Du förstår att det icke var fega män som sökte sig
-över till Island och Grönland och Vinland det goda med de båtarna.
-Förstäven verkar som då en man med av självkänsla höjt bröst går fram
-mot en fiende och vet att han skall segra.
-
-Havsfisket kräver en serie storlekar av båten för olika ändamål,
-från den minsta -- kjæxen -- till den största -- femböringen. Mellan
-dessa ligga halvtredjerummingen, trerummingen, halvfjärderummingen,
-firerummingen, halvfemterummingen och ottringen allt efter antalet
-tofter och årtullar. Jag räknar upp detta, emedan det intresserar mig
-själv.
-
-Men i Svolvær mötte oss också ett annat slags kultur. I stället för
-fisklevertran flöt champagne och bordeaux i stora floder, och där
-jag hade väntat att en karg natur skulle medföra försakelser och
-umbäranden av alla slag, föllo ripor och torsktungor (delikatess)
-och sydfrukter ned som från himlen. Och älskvärda kvinnor talade om
-Ellen Key och kåserade om Strindberg, Heidenstam, Hamsun, Ibsen,
-Björnson, Aanrud, Kinck -- medan torsken, kulturbäraren, stimmade
-runt omkring Vaagö, omedveten om att det i alla fall är han som
-sätter oss i stånd att äta så, dricka så och tala så.
-
-Och en timme senare somnade jag under en ejderdunsbolster vid
-läsningen av Lofotpostens underrättelser om fisket:
-
-    _Onsdag_.
-
-    Reine: Smaagarn 120 -- 700 -- 300, tonætters Storgarn 150 --
-    700 -- 250, Natliner 40 -- 400 -- 180, Dagliner optil 200,
-    Skøiter 150 -- 600, Fiskedampskibe 800 -- 1,500. Fisk 25 -- 27,
-    usløjet 32, Lever 20 -- 23.
-
-    For Risvær skal der efter Forlydemle være fisket rigtig gott
-    optil 400.
-
-Jag begrep inte ett dyft.
-
-Följande dag ångade vi i väg längre mot sydväst, förbi Vestvaagö
-med sin Himmeltind och sin Urtind, som gömde topparna i moln, till
-Flakstadö, där vi lade oss ett par timmar i hamnen vid Sund för
-att köpa fisk och livnära oss. Runt omkring båten simmade ejder i
-hundratal, trängdes mellan bryggornas pålar eller klevo ovigt omkring
-på strandklipporna. Ångbåtar med agn och mat ombord kommo och gingo.
-Måsarna skreko. Ejder och skarvar flögo omkring nästan inom räckhåll.
-Två korpar kretsade över en bergudde. Båtar i hundratal kommo hem
-från fisket länsande med sina bruna segel förbi _Commonwealths_ akter
-och karlarna i gula oljekläder vinkade hälsningar åt oss. Där var liv
-och där låg hälsa i luften.
-
-Vi lättade ankar med Reine på Moskenesön som mål. Horisonten var
-taggig av segel, ty därutanför låg fiskeflottan i fullt arbete, 1,200
-båtar med 5,000 man, och fiskade torsk.
-
-Snart lågo vi mitt i fiskeflottan, i ett virrvarr av nordlandsbåtar,
-listerbåtar och ångbåtar, och om några minuter befann jag mig ombord
-i Nikolai Pedersens fra Roglen, Harstad, ottring, sysselsatt med
-unionspolitik. Det var verkligen den gode Nikolai, som började, ty
-jag skulle aldrig ha hittat på det samtalsämnet. Vårt samtal är min
-hemlighet, men jag kan berätta att vi kommo utmärkt överens. Och
-under det vi talade om nordens framtid drog Nikolai in torsklinan,
-medan en annan Roglenbo högg fångstkroken i torskarna som duggade
-tämligen glest för tillfället. Så småningom gledo vi ifrån politiken
-och jag fick en lektion i fiske med storgarn och smågarn, dagliner
-och natliner och dybsagn, vilken jag belönade med historier om
-Östersjöålen och vad Grisslehamnsfisket kan inbringa sina utövare.
-
-Vad man kan förälska sig i alla grejorna på en båt och i en båt. När
-de använts en tid, verka de självväxta genom nötningen och få samma
-färg. Hela Nikolais båt med årtullar och åror och manskap och tinor
-och allt såg ut som ett enda redskap blekt av saltvatten och vind och
-nött till en ändamålsenlig form, och verkade som en skulpterad krok
-av ben. Sådant är konst, sådant är liv. Farväl, Nikolai!
-
-Vi gå in i Reine hamn, dit alla båtarna samlas i kvällningen. Men där
-har också samlats en massa slödder, parasiter som suga ut arbetarna
-och sälja kram, som köpes då akvaviten börjar verka. Där finnas bodar
-med leksaker och plyschalbum och vykortsalbum. Ägde jag Reine skulle
-jag förbjuda denna kommers, ty det är fattiga fiskare som bli lidande
-på den.
-
-Reine är vackert, och där koncentrerar sig fisket och handeln just
-nu. Allt är torsk och torsklukt. Torskslem och tran ligger som
-en hinna överallt, man halkar och vadar i torskavfall. Inne på
-telegrafen luktade det torsk och i den enda salong jag besökte i
-Reine luktade det torsk. Båt efter båt lägger till vid bryggorna med
-torsk upp till relingen och karlarna diskutera lastens värde. Där är
-rop och glam och skratt, mäns djupa bas och pojkars diskant. Pojkarna
-se helt stolta ut i sina oljekläder, ty den uniformen likställer dem
-med fäderna och i den fostras de till hjältar på havet. Kvinnor ser
-man ej. De sitta hemma och vagga de sista tvillingarna. Det är gott
-om barn i Lofoten, 10 till 15 barn av samma mor är icke ovanligt. Vad
-beror detta på? Månne på Golfströmmen, ty den inverkar nästan på allt
-i Norge.
-
-Jag besöker fiskoljefabriken och trankokeriet och inspekterar
-torkningen av torsken, den saltade klippfisken och den osaltade
-stockfisken, som hänger i hundratusental på sina torkställningar. Jag
-förstår att livets mening delvis är torsk. Allt är stort tilltaget
-här under de vita fjällen. Bara skillnaden mellan ebb och flod är 5
-meter.
-
-Vi lämnade Reine och ångade hem till Svolvær. Jag läste Lofotposten
-en gång till och somnade vid fisketelegrammen.
-
-Vaknade åter och vi satte kurs på Narvik, sedan vi först gjort en
-titt in till Kabelvaag, som en gång var Lofotens huvudort, där det
-levdes Klondykeliv under fisket. Där dansades cancan och spelades
-kort. Akvaviten flöt och båtlaster bytte ägare.
-
-Havet låg vitt som mjölk under den bleka solen. Och då ejdrarna lyfte
-och slogo ned, sprutade det som av silver i mjölkhavet. Vi gingo in i
-den beryktade Troldfjorden, "det styggeste sted i Lofoten", säga en
-del Lofotenbor. Det tycker icke jag. Möjligen hemskt vackert. På en
-fjällsida stod ett färskt utterspår, om det kan intressera. Och små
-snöskred stodo som skidspår från fjälltinnarna ända ned i havet.
-
-Strax innan det mörknade passerade vi Skjærvö, ty vi gingo en annan
-väg hem än bort. Man berättade mig att på Skjærvö ligger en skatt
-nedgrävd. Den kan upptäckas endast Sankt Hansnatten och endast av en
-40 års jungfru. Den blir nog aldrig bragt i ljuset.
-
-Snart glimma ljusen i Narvik, och med ljuskastaren söka vi oss väg
-till kajen.
-
-Lofoten har tagit mig och jag måste se det en gång till!
-
-
-
-
-HOS LAPPAR.
-
-
-Med snöglasögon på näsorna och liggande på rygg i våra
-vargskinnspälsar hade vi åkt ut till lapparna, som höllo till en mil
-norr om Kurravaara. Det blev liv och rörelse utanför kåtorna, när vi
-pinglade uppför fjällsluttningen.
-
-Solen sken klart och snön bländade och som glada färger på en vit
-palett lyste och skimrade lapparnas dräkter. Hundarna skällde, våra
-hästar stegrade sig och skakade bjällrorna, man ropade hälsningar,
-barnen pulsade omkring i drivorna. Där var liv och lustighet.
-
-Vi skulle köpa torrkött och ett par färska renstekar. Handeln var
-snart uppgjord och ett par pojkar gåvo sig av för att hämta en ren.
-Vi hade passerat hjorden på andra sidan sjön. Under tiden skulle vi
-vara gäster i kåtorna, där maten just kokades och det starka, gröna
-kaffet stod på elden. Om några ögonblick lågo vi bekvämt utsträckta
-på renhudarna bland hundarna, som motvilligt makade åt sig.
-
-Det var i gubben Sarris kåta. Sarri är gammal och rik och hans gumma,
-som är mörkbrun och har tusen rynkor i sitt kloka ansikte, där ett
-par svarta, glänsande ögon slugt betrakta främlingarna, rör om i
-grytan med doftande renkött och renben. Så småningom fylles kåtan
-alltmera med lappar från andra hushåll. Där rökes och skrattas och
-vår finske tolk får hundra frågor att besvara. Men han frågar också
-tillbaka. En av flickorna i kåtan är 25 år gammal och ogift. Hon
-säger att hon törs inte. Skoj och skratt bland oss och lapparna. En
-unge kryper omkring på björkrismattan, där snön skiner igenom. Han är
-naken om ben och mage, men han skrattar och leker som om ingen köld
-funnes.
-
-Middagen är färdig. Renkött och rentunga, renben och renbuljong! Jag
-undrar just hur den av oss mår just nu på jaktstigen efter de tre
-liter buljong han satte i sig utom de kilo kött och de meter renben
-han lät försvinna. Men härligt är det och passar bland fjällen och
-buljongen är icke alls gjord på Liebigs köttextrakt eller några
-slags kapslar, utan är den enda riktiga buljong i världen. Så 4
-koppar kaffe och fram med piporna. Mätta luta vi oss bakåt på de
-mjuka renfällarna och se på hur röken stiger blå genom fånget mot
-solbelysta moln.
-
-När vi kommo ut ur kåtan, var renen hämtad och stod bunden vid en
-björk. Litet ackorderande om priset, ett par pojkar draga omkull
-honom, den ena sticker sin kniv mellan hans framben, tar ett par steg
-åt sidan och låter honom sköta sig själv, fast han håller fast i
-grimman. Renen springer upp, gör några kast, vacklar och faller tungt
-åt sidan. Han är död och om några minuter är han styckad. Sådant är
-livet.
-
-Ännu dröja vi ett par timmar hos gubben Sarri. Kaffet flödar åter och
-språklådan är öppen. Men när solen börjar sjunka ta vi avsked, ta på
-pälsarna och äro inom kort på återvägen.
-
-Moln dragas ihop i söder. Snart börjar snön falla. Det mörknar och i
-kolsvarta natten åker jag sovande in i Kiiruna. Dess elektriska ljus
-väcker mig, och vit som en snögubbe stiger jag ur släden. En smak av
-renben och buljong sitter kvar i munnen, men inom 5 minuter är den
-borta. Minnet är varaktigare.
-
-
-
-
-ÅTER HOS LAPPAR.
-
-
-För några dagar sedan fick jag ett brev från Luleå. Där stod att
-solen höll på att komma och att isarna hade gått och att allt var
-härligt.
-
-Nu när jag sitter på mitt ägande hemman i Grisslehamn, där havet
-är sommarblått och träden ännu ha vårens unga gyllene grönska, där
-hundkaksen växer mitt yngsta barn över huvudet och man önskar att man
-vore oxe för att riktigt kunna njuta av det kraftiga gräset, kommer
-jag att tänka på Lappland, där snön ligger kvar än. Förra gången jag
-var där, snöade det midsommaraftonen i Kiiruna, så att landskapet
-några timmar verkade vinter. Men solen är kraftigare där än här nere,
-och dagen därpå var det vår igen.
-
-Över myrar, som ångade i solhettan, genom våta drivor på fjällens
-nordsidor, över bäckar med skvalande isvatten hade jag tagit mig fram
-till ett lappläger och var gäst i en kåta.
-
-Jag kommer ihåg, hur jag genast kände en stark hemkänsla i tältet.
-Det föreföll mig som om jag varit borta i främmande land hela mitt
-liv och först nu kommit hem. Jag njöt så som jag aldrig förut njutit
-av livet. Ett stort och starkt, medvetet lugn kom över mig, och jag
-kände som om musklerna knötos hårdare och kraftigare av hälsa och
-lycka. Det var just lyckokänslan jag kände. Luften var som kyligt
-vin, och människorna bland vilka jag satt verkade upphöjda över
-småaktigheter och futtighet. Jag fick klart för mig att denna min
-känsla av lycka måste bero på någon släktskap med fjällfolket. Jag
-känner inte till min släkt så värst långt tillbaka i tiden, men med
-all säkerhet har någon lapp eller annan nomad varit framme och tittat.
-
-Nu, när jag kom upp till Lappland igen i vintras och kom in i en
-kåta, kände jag denna hemkänsla om möjligt starkare. Jag skulle vilja
-följa med fjällapparna och leva mitt återstående liv med dem. Jag
-känner visserligen att jag borde ha tänkt på detta förut och att det
-är för sent nu, men jag känner samtidigt, att jag har gått miste om
-den verkliga lyckan i livet, därför att jag icke bröt nog tidigt med
-den så kallade kulturen.
-
-Det här artar sig tydligen till ett kåseri om mig själv. Min avsikt
-är emellertid att skriva något om lapparna.
-
-Jag var i Jukkasjärvi på ett stort möte mellan landshövdingen och en
-massa lappar. Lapparna ha också sin norska fråga. Norrmännen klaga
-över att renarna göra skada på deras odlingar, då de komma över
-fjällen ned mot havet. Så snart en norsk bonde hittar en tuss renhår
-på sina ägor, begär han skadeersättning. Odlingar, som skulle kunna
-inhägnas, inhägnar han ej, ty då kan han ej begära skadeersättningen,
-vilken han betraktar som en inkomst. Lapparna, som följa sina renar
-över gränsfjällen, äro svenska undersåtar. Därav följa konflikter
-naturligtvis. Men lapparna borde naturligtvis också vara norska
-undersåtar, ty de måste ju följa sina renar, då dessa gå till
-Norge. Frågan är svårlöst, men min åsikt är, att vi i det längsta
-böra undanröja svårigheterna för det folk, vars land vi erövrat och
-dragit järnvägar igenom och som vi underminera med gruvhål. Lappland
-är lapparnas land och vi äro inkräktarna. Vi böra åtminstone låta
-lapparna dö ut så smärtfritt som möjligt, om de nödvändigt måste gå
-under för den annalkande kulturen.
-
-Om allt detta pratade vi i gubben Sarris kåta, medan kaffepannan
-sjöng över elden och vi bolmade vår norska tobak. Det var festdag
-i Jukkasjärvi och solen strålade med värme och glädje över de vita
-fälten och de grå stugorna. Framför skolhuset hade man slagit upp två
-kåtor och vi frossade på kaffe med torkad renmjölk i. Vi voro gäster
-hela dagen. Vi köpslogo med finnarna om bonader och ryor och gjorde
-storartade affärer med lapparna i knivar och skor. Jag köpte ett par
-bandskor av min väninna, gumman Prosti, som är absolut säker på att
-jag har ett stort hus i Stockholm och är en av Skandinaviens rikaste
-män. Nå, man uppträder ju stundom så! Gumman Prosti och jag kallade
-varandra du efter landets sed.
-
-Jag fick undervisning i lapparnas sätt att märka sina renar. Jag
-misstänker att få svenskar söder om Jämtland ha reda på det.
-Renmärkena inregistreras, och myndigheterna i Lappland ha måst göra
-studiet av dem till en särskild och ganska besvärlig vetenskap. Om
-det roar skall jag här nedan lämna ett litet schema över märkningens
-grundtyper och några prov på renmärken. Mig intresserar detta, och
-möjligen kan någon annan bli intresserad.
-
-Man påstår, och jag anser det ganska troligt, att en lapp bland sina
-hundra renar genast upptäcker om någon med en annans märke kommit i
-hjorden. Han går upp på någon höjd, så att han får en överblick över
-djuren, och om något har ett hak mer eller mindre i ena örat än hans
-egna, kommer lasson fram och främlingen avlägsnas.
-
-Vid den femte koppen kaffe börja jakthistorierna. Niia är en stor
-jägare. Han har skjutit 6 björnar. Vargarna har han inte räknat,
-och järvarnas antal har han glömt. Men hans svarta ögon lysa, då
-han talar om, hur han skidat efter vargen, tills han måst slänga av
-sig alla plaggen utom byxorna och hur svetten blev ispärlor på hans
-bröst, innan han fick knäcka ryggen på fienden.
-
-I Jukkasjärvi kyrka är det gudstjänst, och det är en stor händelse,
-ty det är endast en gång om året lapparna kunna komma dit. Då viges
-det, döpes och begraves. Då är där _liikutuksia_, den læstadianska
-extasen med gråt och omfamningar. Framme vid altaret stå kistorna
-och prästen läser. Lapparna gråta i kör, rytmiskt med stigande och
-fallande styrka, en underlig låt som av vilsna hundars tjut och
-skall. De döda i kistorna ha kanske legat där i månader, och sorgen
-bör ha trätt i bakgrunden, men anständigheten fordrar högljudd klagan.
-
-Jag går in i sakristian och läser på en träplatta verserna av de tre
-fransmän som år 1681 besökte Jukkasjärvi och Torneträsk:
-
-    Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem
-    Hausimus, Europam que oculis lustravimus omnem,
-    Casibus et variis aeti terra que mari que
-    Stetimus hic tandem. Nobis ubi defuit orbis.
-
-Vi lämna kyrkan och gå på stor fest hos gubben Sarri. Renbuljong,
-renkött, renben. Vi äta såsom de där aldrig ha ätit, och
-anständigheten fordrar att vi äta mer än vi behöva. Flottet breder ut
-sig från mungiporna över ansiktet och vi skina av tillfredsställelse,
-där vi hugga in med slidknivarna på de väldiga köttbitarna. Renmärg
-med renlever, salt och peppar är en mat för de odödliga gudarna.
-
-Men det börjar skymma och risslorna med sina fällar äro i ordning.
-Hästarna frusta vit rök, ty på kvällen smäller kölden till. Utanför
-stugan, där vi ha kvarter, står en säng halvt begravd i snön. Ty en
-finne dog i den sängen för 14 dagar sen och hans ande kommer varje
-natt och vilar sig i den. Han kommer inte ensam utan följd av andra
-dödas andar, och man vill naturligtvis inte ha allt det följet
-inomhus. Därför skall sängen stå ute minst tre veckor. Efter den
-tiden komma andarna inte dit. Om man slår någon i ansiktet med den
-trasa, varmed liket tvättats, får han förmågan att se andarna, både
-den sist dödes och andra begravdas.
-
-Nu resa vi från Jukkasjärvi i den mörknande kvällen. Det är kallt och
-vi tala med varandra ur molnstoder. Då det svartnar till natt fara vi
-över Luossajokki, vars vatten sorlar dovt under snön, och om ett par
-timmar få vi till ledstjärnor de elektriska ljusen på Kiirunavaaras
-sluttning.
-
-Tvärs över himlen, från horisont till horisont, står ett norrsken
-i fyra böljande blåvita band. Det knarrar under medarna och kölden
-biter i ögonlocken. Hästarna äro vita av rimfrost och min högra
-mustasch har frusit fast vid vargskinnspälsen, men nu äro vi hemma.
-
-
-
-
-REVAL
-
-
-Reval den 30/7 05.
-
-Söndagsstillhet nere i _Mejts_ salong. Gastarna spola däcket över mitt
-huvud och en av dem sjunger:
-
-    Gråt ej, om på det vida hav
-    en enslig grav jag får.
-    Du kan ej pryda där min grav
-    med rosor och en tår.
-
-Genom springan under skylightet ser jag ett virrvarr av master mot
-den varmblå luften och längst borta Reval med gamla svenska murar och
-torn.
-
-Men över den gammalvärdiga stadens grå och röda silhuett skrika
-Alexander-Newskijkatedralens fem barbariskt gyllene lökkupoler,
-att det gamla svenska Reval vid vårt gamla svenska hav nu är en av
-trösklarna till Orienten. I väldiga slupar passera ryska matroshopar
-på väg till staden. På piren mitt emot oss hojta vodkastinkande
-kuskar, höljda i lumpor av orientaliskt snitt med pärlstickade skärp
-och låga, på mitten åtsnörda stormar. Estniska bönder med vilda skägg
-och obarmhärtiga ögon hänga över vedskutornas relingar och bekika de
-ryska bönderna i röda blusar som ro stenlastade båtar, besläktade med
-nordlandsbåten och dschonken. På kajen bakom vår blågula fladdrande
-duk stå Yachtsmän och tala tyska, ryska, estniska och beundra vår
-båt, ty den är ren och fin, ädlingen bland yachterna i klubbhamnen.
-Ville jag, som jag nyss gjorde, klättra upp i klubbhusets flaggstång,
-skulle jag kunna se en rysk eskader ute på redden, farlig att
-skåda som ett rövarband på en sekundateater, och bakom den utanför
-sandrevlarna en kappsegling -- ty det är söndag och frisk bris.
-
-Sådan är ögonblickets situation.
-
-Det ligger en viss tjusning i att okänd, utan idiotiska guider
-ströva igenom en gammal stad av Revals valör. Och dess valör är
-mycket hög. Jag ville smeka de gamla husens buktiga, av århundradena
-adlade linjer. De växa ej brutalt upp ur gatan utan deras väggar äro
-en omärklig fortsättning av den. Det nyas, det oanvändas stelhet
-är borta och hemmets värme och åldringens överseende slår emot dig
-i varje hörn. Deras kanter äro rundade som i avsikt att ej skada
-dig. Och gotikens längtan uppåt stämmer dig till poesi. Tag bara
-kärleksfullt i de gamla dörrhandtagen som nötts av generationer och
-stig aktsamt på trappstegen, dem århundraden ha slipat med alla slags
-steg, rädda, djärva, värdiga, sorgsna.
-
-Du stiger in på gamla gårdar, där varje kvadratfot är en dikt, en
-historia om allt av himmel och helvete som kan rymmas i en själ. Bry
-dig inte om soporna, om stanken, om trasorna och fattigdomen. Men se
-in genom något litet fönster, om ditt öga hittar genom geranierna
-och Kristiblodsdropparna. Bakom vart och ett sitta människor i de
-små rummen och vänta på döden. Strumpstickorna klirra mot varandra,
-man älskar, man äter, som man älskat och ätit därinne i många hundra
-år. Det är som då jag står i skogen och ser på en myrstack, som
-halvsover. Det sysslas därinne, man släpar på ett gammalt nött barr,
-en takbjälke eller en gammal kär möbel, alldeles som du flyttar en
-länstol i ditt rum.
-
-Jag hör icke bullret på gatan bakom mig, där jag står med ansiktet
-tryckt mot rutan. Jag bryr mig ej om de fulla kuskarna eller
-småstadseleganternas sladder eller kvinnornas fnitter på trottoaren.
-Jag lyssnar till tystnaden i själva muren, och till sorlet av
-skuggorna som jag älskar att skapa därinnanför. Kanske dog någon av
-min egen släkt därinne. Han slogs som en djävul under den tappre
-grev Pontus och roffade åt sig så mycket av bytet att han blev en
-välbesutten man, och blev kär i en halvvild estnisk bondflicka och
-gifte sig och lade bort soldatmaneren och dog som jämförelsevis
-hederlig borgare just i den här kammaren. Requiescat in pace!
-
-Med mössan i hand går jag in i den gamla domkyrkan. Under de
-nötta golvstenarna sova våra gamla slagskämpar, ädlingarna från
-1500-talet, som voro gentlemän av sin tid utan näsduk, ty de snöto
-sig i fingrarna och ströko av på de vackert stickade skörten,
-medan de höviskt konverserade med sina ädelborna damer, på vilkas
-spetskragar lössen kröpo i väldiga processioner. Sådan var tiden.
-Jag tänker mig den gamle fältöversten Karl Horn och hans gemål,
-som okunniga om vår tids ondska sova under stenen som jag trampar
-på med mina moderna gummiskor. Jag tänker mig honom med dödmannens
-stränga och hemlighetsfulla min och de uttorkade ögonhålorna skådande
-in i det som ännu är gåtor för de nu levande, med handen på det
-vackra värjfästet och rocken gulnad och skör som fnöske. Och i
-kistan bredvid hans gemålen, ur vars sköte en ny gren på det gamla
-stamträdet växte fram, frisk och grönskande. Jag vet ej, varför jag
-vill stryka hennes döda stenpanna med min levande varma hand -- det
-är ett slags hälsning både till de döda och de ännu ofödda släktena
--- kanske också en hälsning till min egen mor -- vad vet jag?
-
-Här ligger Pontus de la Gardie med kung Johans dotter vid sin sida på
-sarkofagen. Hon är vacker och mild, han är hård och obeveklig, men
-med knäppta händer vänta de på samma förintelse. Över dem skymmer det
-i de grå valven. På väggarna hänga vapensköldar av ätter, vilkas namn
-nu äro halvt bortglömda i det gamla fosterlandet. Luften är tung av
-minnen och dammet som virvlar i solskenet är som om det vore upprört
-av mäktiga vingslag från de gamla seklernas jätteörnar, som osynliga
-kretsa omkring däruppe under taket med kronor om halsarna och svärd
-och äpplen i klorna.
-
-Jag är ingen Bædeker och min mening är icke att föra någon staden
-runt och slösa med gamla minnen, dem jag helst behåller för mig
-själv. Jag vill endast upplysa om att i Schwarzhäupterhaus finnas
-goda porträtt av våra svenska regenter från Gustav Vasa till och
-med Ulrika Eleonora. Två porträtt finnas av Karl XII, av vilka det
-ena föreställer någon engelsk barnkung. Jag skulle kunna beskriva
-vaktmästarens suveränt överlägsna min, då jag förklarade att det ena
-icke är äkta. Men äkta var hans vaktmästarlogik, då han invände: Wenn
-das Eine echt ist, muss auch das Andere echt sein.
-
-Han var tydligen ein echtes Schwarzhaupt.
-
-Jag går på måfå in genom en vacker femtonhundratalsport i ett vackert
-hus och går uppför en trappa. Det är kanske ingen trappa, utan en
-stege, som man slagit sönder och satt ihop igen och vridit i spiral.
-Det stinker av smuts, det är kolsvart. På små dörrar i våningarna
-läser jag estniska, gamla svenska, tyska och ryska namn. Sopor fylla
-hörnen, blecksaker, buteljskärvor, trasor, ben, träbitar, och själva
-skymningen luktar snusk. Jag har föresatt mig att gå ända upp på
-vinden, om också en bov står bakom varje dörr. Jag kommer in i en
-familj, som inte kan mer än estniska utom husmodern, som kan litet
-tyska. Och genom att använda min tyska och blanda upp den med finska
-lyckas jag förvärva mig så mycket förtroende, att jag icke blir
-utkastad. Jag blir till och med bjuden på öl av husfadern, ty jag är
-svensk, och husmoderns mormor var svenska. Varifrån? Visste icke!
-
-Jag reser ut ur staden till Katharinenthal för att äta middag. Där
-finns Peter den stores lilla hus och jag beskådar hans sängkammare,
-där han sov med sina kvinnor och sina tre adjutanter. Jag gråter
-nästan, icke av rörelse, ty jag är icke ryss, men något av storhet
-låg i alla fall över sängarnas enkelhet och hans tofflor, som han
-glömt att taga med sig i graven. Jag skulle gärna ha velat träffa
-honom personligen.
-
-Jag åt middag med vodka, stäppgräsvodka, som egentligen bör slås på
-kläderna, ty det luktar av stäppens hö och något masurka, jag åt
-Borschtschxstswsch, en härlig soppa, och ryska gurkor, med vilka
-änglarna borde livnära sig. Jag drack kaukasiskt vin och talade ryska
-med slavarna.
-
-Jag har nu varit i Reval i tre dagar och i natt segla vi till Wormsö.
-
-Jag tror mig ha studerat Revals karaktär tillräckligt för att bilda
-mig ett omdöme.
-
-På kvällarna, när allt flyter ihop i skuggor mellan husraderna och
-skymningen lägger sig över de ryska skyltarna och butikfönstrens kram
-och allt är tyst, kan jag lätt drömma mig sexhundra år tillbaka i
-tiden. Samma hus som då peka med sina spetsiga gavlar mot stjärnorna,
-fast ett annat släkte klättrar i deras trappor. Men jag kan, när jag
-vill, låta fantasin befolka gator och torg med gubbar i snabelskor
-och uddskörtade rockar och ställa till ett litet medeltidsbråk mellan
-en vildsint estnisk fiskarpojke och en tungrodd dansk lansknekt.
-
-Vill jag ha sagan tillbaka, går jag upp på Slottsberget, där
-Lindanissa, esternas gamla fästning, en gång stod, och där
-dannebrogen föll ned från himmelen. Djupt nere i berget sover Kalev,
-sagohjälten Kalevipoegs fader, en sömn som kanhända icke kommer att
-vara i evighet.
-
-
-
-
-ODENSHOLM.
-
-
-Så länge jag lever, skall jag minnas en liten havsvik med solbelyst
-sandstrand, där små ilskna vågor krossas till skum bland lösryckt
-tång och glattslipade kalkstenar. Utanför en rad klippor och grund,
-där vita bränningar dåna, rullar Finska viken mörkblå med fräsande
-toppar. Det blåser storm, men luften är ljum och på stranden, där
-havsvinden brett ut enbuskarna som gröna mattstumpar, springa tre
-män omkring som vilda och glada barn, Zorn och Gallén och jag. Vi
-ha badat och dricka solen och dofterna från havet med våra munnar
-och kroppar. Och när vi lägga oss på rygg på den torrbrända marken
-där små tvinande blommor dofta, sveper blåsten om oss som böljande
-silke och vi spänna och knyta musklerna i glädje över att vara till.
-Vi känna oss i släkt med ejdrarna som kretsa utanför näthusen och i
-släkt med de vita stormmolnen som jaga varandra in mot Estland.
-
-I går kommo vi hit i den börjande skymningen. Under långa timmar av
-stiltje hade vi sett den lilla öns kapell och fyrtorn hägra i vår
-kurs från Baltischport, där barbarer i gendarmuniform sökt göra vårt
-liv surt.
-
-Alltnog -- vi närmade oss Odensholm. Ön är skyddad av fästningsverk,
-byggda av istidens ingenjörer, en ringmur av grund med små kryphål
-emellan, där inseglingen är hasard, om man inte är i besittning av
-de hemliga korten, och det voro vi icke. Kvällsbrisen gav fart åt
-skutan, och plötsligt gulnade vattnet. Mellan de ljusa bottenstenarna
-vaggade tångruskorna och vi beredde oss på en liten grundstötning,
-då vi upptäckte en fiskarbåt på väg ut till havs. Vi hissade
-lotsflaggen, vi varsnade grund överallt. Vi sökte gå ut samma väg
-vi kommit. Då vänder fiskarbåten, man svänger armarna och pekar. Vi
-falla av, skutan får fart och vi tro oss klara, då fiskarbåten, rodd
-av kraftiga armar, är alldeles inpå oss, och en man ropar på svenska:
--- Fall mera! Det ligger en stor sten framför er! Vi föllo förbi ett
-grund som annars skulle ha skaffat oss nattarbete, och voro räddade.
-
-Båten lägger till längs _Mejt_, och lotsen stiger ombord. Hans gång
-på vårt däck är stolt som en vikings och med sina nakna fötter går
-han säkert som på sitt eget stugugolv. Lova, falla, lova, falla, och
-under det han lotsar oss in i hamnen, lär han oss vägen ut därifrån,
-vårt nästa behov.
-
--- Här på stranden ser ni tre stora stenar. Då ni seglar ut, skall
-kapellet vara i linje med den mellersta stenen. Strax till vänster om
-kapellet står en rönn. Tar ni den rönnen i linje med stenen, så går
-ni på grund.
-
-Så säger han plötsligt: -- Är ni svenskar?
-
--- Ja.
-
--- Vi äro av samma stam. Gud välsigne!
-
-Och han räckte fram handen åt oss. Det var, som om vi skulle ha
-hälsat på någon av våra förfäder tio släktled tillbaka i tiden. Hans
-tal flöt lugnt och klart utan onödiga ord, värdigt och vackert, och
-då vi äntligen lågo i hamn och han gått ombord på sin skötbåt, kände
-vi att vi voro hela öns välkomna gäster.
-
-Det var sent, men vi gåvo oss ej tid att vänta till följande morgon.
-Vi rodde i land vid ett litet hus med livräddningsstationernas
-allvarliga röda kors på dörren och vandrade upp mot byn, vars gråa
-tak skymtade bland gröna träd på halvannan värsts avstånd. Vägen gick
-över en sandslätt med låga enbuskar och här och där små sävkantade
-gölar, där ejdrar, måsar och småspovar orädda simmade omkring eller
-gravitetiskt spatserade på stränderna. Vi komma till det lilla
-kapellet med sin kyrkogård, över vilkens port en gammal galjonsbild,
-föreställande en präst i 1700-talets dräkt, tronade.
-
-Kapellet verkar blankslitet av stormarna och gravstenarna se ut som
-tvinande växter av förhistoriskt ursprung. Det torra gräset frasar
-under våra steg och jag tänker på de döda gamla svenskarna som trötta
-av brottningar med havet slumra härnere.
-
-Vi fortsätta vägen och snart äro vi i byn. Askar skugga de grå,
-sävtäckta husen, och medan skymningen sänker sig får jag en stämning
-av medeltid. Så här ungefär bör det ha sett ut hemma för 500 år
-sedan, och jag är viss om att det gjorde det. Ur en ladugård kommer
-en kvinna tassande i sälskinnsskor och vi tilltala henne. Hon svarar
-på en underlig gammalsvenska, och medan vi prata, kommer folk till.
-Om några minuter äro vi förstådda, välkomna, och gäster i en stuga,
-som snart fylles av byns män och kvinnor. Ty vi äro svenskar, riktiga
-svenskar från det gamla Sverige och blodet binder.
-
-Varför får jag icke bli sentimental? Låt mig vara omodern och för
-några ögonblick känna, hur tårarna fylla mina ögon, tårar av glädje
-över att ha fått komma hit.
-
-I den stora, svartrökta, rena stugan dukas vår kvällsvard upp av
-kraftiga blåögda kvinnor. På bänkarna bredvid oss sitta våra gamla
-blonda vikingar med vackert skurna ansikten och fråga oss om Sverige,
-men vi överväldiga dem med frågor om Odensholm.
-
-Över dörrposten läser jag årtalet 1905 och frågar, varför just det
-årtalet står där. Varje nyår målas det nya årtalet dit i varje stuga
-för att öborna skola komma i någon slags kontakt med tiden, som flyr.
-Ty faktiskt är deras liv inrättat på samma sätt som vårt för ett
-halvt årtusende sedan.
-
-Sedan många århundraden har Odensholm varit befolkat av svenskar, men
-för 600 år sedan kom pesten och gjorde ön till en öken. Sedan kom
-en man från Sandhamn dit med sin familj. Vår värd pekar på en liten
-pojke och säger: -- Den där pojken är tionde ledet från den Erik, som
-seglade hit från Sandhamn. Vi kalla oss Erkas efter honom.
-
-Efter pesten hade estniska sjörövare sitt tillhåll här, men Gustav
-II Adolf lät befolka ön med svenskar för att få ordning i trakten.
-En gång länge efteråt kommo kapare från fastlandet för att röva och
-plundra. Men dimma kom från sjön, och Odensholmsborna togo sig före
-att dunka på sina kokkärl, varpå kaparna blevo rädda och lämnade
-ön. De hade satt sina båtar i land vid ett rev, som därefter kallas
-Kaparevi.
-
-Sagans ande fyller stugan, och det berättas den ena historien efter
-den andra.
-
-Ön har privilegier från Gustav II Adolf eller Kristina och lämnar i
-skatt sedan urminnes tider 4 tunnor salt fisk och 4 tunnor torkad,
-sammanskott från de 7 familjer med tillsammans omkring 100 medlemmar,
-som bo där. Men nu vet man icke, till vem det där skall lämnas. En
-estländsk baron sades ha köpt ön och kom för att förändra villkoren,
-men öboarna betrakta sig fortfarande som svenskar och i sin goda rätt
-på grund av de månghundraåriga privilegierna och underkasta sig ingen
-förändring.
-
-Vi sågo deras ögon glöda, då de talade om baronens försök. De talade
-om sina sälbössor och försäkrade att de skulle ha gått man ur huse
-och skjutit så länge krut och bly fanns.
-
-Min själ blev varm.
-
-Vi åto kvällsvard. Brunt bröd, smör, flundra, stekt i svinflott, rökt
-torsk, Odensholms specialité, rökt flundra, filbunke, hembryggt öl,
-mjölk -- som man ser mat för gudar och hyggliga människor. Sällan
-har jag njutit av något så mycket som av den rökta torsken och det
-goda brödet. Så snart ett glas var tömt, påfylldes det genast av den
-vaksamma värdinnan, ända tills man insåg, att man måste vända det upp
-och ned. Svensk uppmärksamhet.
-
-Under tiden talades om Odensholm och om Sverige. Med oss talades
-en noggrant grammatikalisk högsvenska, inlärd ur svenska tidningar
-och svenska böcker, men sinsemellan och till kvinnorna talades
-gammalsvenska, vårt och deras fäders språk, fast på en särskild
-dialekt.
-
-Nu vill jag översätta lotsens, som seglade oss in i hamn, samtal med
-oss på Odensholmsvenska. Eller kanske det närmar sig Runösvenska. I
-varje fall är det intressant:
-
--- Fall maira! En storan stain er frafere!
-
-Här oba stråndi sen I tri stor stain. Tåtå ni gå segol, tå ska kappli
-bli uti räsa mä mittmillastain.
-
-Oba vinstursia kappli står en rauni braiver. Om ni tova hon raunia
-uti räsa mä han stain, så gå ni på grunne.
-
-Bara uti hit hamne hövan I inga räddoa fer inga vär! (Men här i
-hamnen behöver ni inte vara rädda för någon storm.)
-
-Mitt i natten gå vi ombord igen för att sova. Skummet ryker över
-jöllen och stormen tjuter i vanterna. Men vi bara längta till
-morgondagen och våra släktingar i land.
-
-       *       *       *       *       *
-
-"Um Geesa givor en vikar, så ska skrävlinga bli tiner!"
-
-Detta är ett ordspråk som användes då man vill underskatta en karl,
-och betyder fritt översatt: -- Om gud låter mej få en säl, ska du få
-framfötterna!
-
-Framfötterna äro nämligen intet värda. Men Odensholmarna visade oss
-de riktiga framfötterna, för att nu för en gångs skull göra en ordlek.
-
-Deras stugor stodo öppna för oss, och vid måltiderna bullades allt
-upp. Vi drucko tremännings öl ur trästånkor, där träet hade insupit
-ölets själ så att kanten kändes stark och god att suga på. Torsken
-doftade och brödet doftade.
-
-Vägg om vägg med oss röktes torsken, där den hängde på sina
-takstänger, jag måste sätta mig där och teckna interiören och låta
-mina kläder supa in den hälsobringande röken som sedan generationer
-trängt in i takbjälkarna och gjort dem svarta och vackert blanka.
-
-I stugans fönster står en underlig växt i en kruka. Jag frågar, och
-får veta att det är kajennpeppar -- "för att ha i brännvinet, när
-karlarna blir livsjuka".
-
-De karlarna, de äro sig lika, till och med på Odensholm! Kvinnan
-som upplyste mig om kompositionen verkade stenålderskvinna och hade
-antagligen fått klart för sig att endast karlars sjukdomar kräva
-brännvin och kajenn!
-
-Vi gå omkring på gårdarna. Plötsligt se vi en levande silhuett mot
-luften. Det är en pojke som är uppe på stegen för att se efter
-i havet om någon behöver livräddning. Då får jag reda på, att
-Odensholmarna i år ha räddat 4 skeppsbesättningar utan att få en
-kopek för besväret. Det är en herr Gut i Reval, som tydligen kan
-lämna upplysningar om, vart pengarna tagit vägen.
-
--- Inte begär vi pengar för sådant, men då det betalas ut pengar,
-varför skulle vi inte få dem?
-
-Jag lovar att påminna herr Gut. Jag hoppas att han får läsa det här.
-
-På väggen i en stuga läser jag följande nyårsgratulation med
-teckningar: 1905 "Ett gott nitt år, att fiskar får som ingått år.
-
-"Gud må giva lick och hels åt folk å kriar te trivas i år: och än
-själar och alar mä vintån fås."
-
-Jag går omkring och njuter av allt detta liv. Jag beundrar takens
-drakhuvuden, som påminna mig om vikingafejder och allt vårt svenska
-bohemeri som lever kvar hos oss än trots allt.
-
-Jag går upp till fyren och beundrar ryssen som vaktar den och som går
-omkring ensam och oförstådd och skrämmer urinvånarnas ejdrar genom
-att spruta hagel över de små gölarna i månskenet.
-
-Jag beundrar kvinnorna som jag möter, magasin för hälsa och sundhet.
-Jag ser ut över havet och gläder mig åt landskapets fina och förnäma
-färg, fina grå och gröna och violetta toner. Jag går in i en stuga
-och beundrar barometern som hänger i taket. Materialet till den
-har måst hämtas på fastlandet. Jag beundrar de friska barnen och
-kvinnorna och förvånar mig över att det icke har blivit inavel på en
-så avsides liggande ö.
-
--- Men vi tar från fastlandet. Sade man mig. Då kan jag förstå.
-
-Vad skall jag säga mera? En gång skall jag komma tillbaka till
-Odensholm och bo där. Jag hoppas att de sju familjerna, Brus, Grejs,
-Nibondas, Marks, Erkas, Nigårds och Stavas icke betrakta mig som
-främmande.
-
-Jag ber mina läsare skicka svenska böcker till dem. Adressen är t.ex.
-
-            Brus
-          Odensholm
-               Estland.
-            Albert Engström.
-
-
-
-
-EN JULAFTON I UPPSALA.
-
-
-Jag ämnade tentera i grekiska i februari och måste tillbringa julen i
-Uppsala för att icke förlora tid hemma på landet genom festande, dans
-och slädpartier.
-
-Endast den, som fjärran från sitt hem julat i den staden, kan sätta
-sig in i stämningen. Mellan husraderna lyser det tröstlösa vemodet ur
-lyktorna, och inne i de små studentlyorna ligger det ännu hemskare
-och dystrare. Stjärnorna, som gnistra på den svarta himmeln över den
-lilla staden, ha intet att göra med barnens muntra och sprakande
-julstjärnor, som tindra över lustiga julbloss och rykande hästar,
-medan bjällrorna klinga i en rytm, som bådar dans. Och den vida
-slätten runt omkring är arktiskt öde och full av mörker. De få ljusen
-äro som lanternor på infrusna fartyg.
-
-Men inne på Gästis sitta de stackars hemlösa i de skummaste hörnen,
-en och en, och drömma vid sina fattiga toddar om lackdoft och
-julgransglitter.
-
-Jag skulle alltså jula i Uppsala. Vi voro två, som skulle dystra till
-tillsammans, den gamle Ernst Fridolf och jag.
-
-Jag kinesade hos honom, ty jag vågade ej gå till min egen lya, där en
-arg städerska krävde pengar, och där ved varit en okänd lyxartikel
-sedan flera dagar. Jag kinesade på Ernst Fridolfs soffa, ty i Uppsala
-ligger värden i den bästa sängen. Vi hade ingen ved, men lampan hade
-olja och värmde på sitt vis. Jag fick hölja in mig i Ernst Fridolfs
-virkade sängöverdrag, en vintergata av bomullsstjärnor med mellanrum
-stora nog att få en hand igenom, men det räckte två gånger omkring
-min magra juniorkropp, och var turen god, täckte yttersta lagrets
-stjärnor det inres mellanrum.
-
-Det enda som kom mig att se livet i ett någorlunda rosenrött skimmer
-var, att jag ägde en femma, vilken skulle räcka för oss båda under
-vilo- och festdagarna. Tobak hade vi. Frukost, biffstek och porter,
-fingo vi på krita på det lilla Concordia. Resten skulle nog vår herre
-sköta om, och under mellandagarna skulle vi hälsa på farbror Yxlöv.
-
-Farbror Yxlöv kräver sitt särskilda kapitel. Han var avlägsen
-släkting till Ernst Fridolf, mjölnare i goda omständigheter och
-bodde ungefär en mil utanför staden. Han var ett gammalt original,
-som på sin väg genom livet listat ut en hel del saker. Han kunde
-allt och var traktens faktotum, finsmed, finsnickare, kvacksalvade
-litet och kunde sätta trädgårdar i gång som ingen annan. Hans enda
-huvudfel var, att han tyckte om ett glas ibland, men detta är ju
-en allmäntmänsklig egenskap. Mot följderna av överdrivet festande
-hade han ett medel, som ej bör undanhållas läsaren. Innan han tågade
-till kalaset, drack han litet olja, ty han hade listat ut, att oljan
-på grund av sin lätthet alltid måste ligga i ett tunt lager ovanpå
-det han förtärt och dymedelst hindra spritångorna att stiga upp i
-knoppen. Han försäkrade, att medlet var probat och osvikligt.
-
-Nu bör ni känna farbror Yxlöv till en viss grad.
-
-Julaftonen kom, och efter en stadig frukost på Concordia gingo vi hem
-till vårt rum för att överlägga om, hur vår femma lämpligast skulle
-användas.
-
-Det var smällkallt både ute och inne. Frosten satt vit på dörrlås
-och fönster, och man märkte ej, då en pipa slutrökts, ty andedräkten
-förvillade.
-
-Att vi skulle köpa punsch för tre kronor, var en självklar sak.
-Resten skulle användas till julklappar, och dessa skulle tillfalla
-pigorna, som tjänade hos baningenjören, ty med dem hade vi åkt
-karusell på Feitska tomten, och de voro världens skönaste kvinnor.
-De brukade nicka åt oss från köksfönstret, då vi flanerade utanför
-järnvägsstationen, och sådant intresse måste ju belönas.
-
-Vi gingo ut i julmarknaden. Ernst Fridolf köpte en sidenschalett för
-1,25 och jag en s.k. bild att sätta på spegeln under den pighimmel
-jag förmodade vara draperad över den enkla byrån. Bilden var en
-porslinsdocka, klädd endast i en dansöskjol. Jag tyckte själv, att
-det var djärvt köpt, men studenter äro nu en gång för alla upplagda
-för lättare skämt. Det hör till ungdomen, och jag antar, att det är
-normalt.
-
-Vi avlevererade dyrgriparna, sedan vi slagit in dem i mystiska
-jättepaket och försett dem med oändligt kvicka deviser. Baningenjören
-tog själv emot dem i tamburdörren. Hans panna lade sig i veck, och
-hans blick gick genom märg och ben, och vi rodnade ynglingens rodnad.
-O, du heliga ungdom!
-
-Nu skulle vi fira vår ensamma julafton och köpte två liter punsch,
-Ulanders Fin de Sičcle. Det började skymma, då vi väl installerat oss
-i vårt kalla wigwam.
-
-Vi hällde upp vars ett glas och drucko under tystnad. Piporna
-glimmade. Mörkret smög sig in i rummet. Vi tänkte på dem där hemma,
-som saknade oss i kväll, och något snörde till våra strupar och
-hjärtan. Och vad skulle det bli av oss, lata som vi voro? Den lilla
-flik av luften, som vi sågo över bakgårdens snöbetäckta hustak, lyste
-giftigt blågrön av solnedgångens rester, och frosten på rutorna
-gnistrade.
-
-Vi tände lampan. Vi eldade i spiseln med alla de tidningar vi ägde.
-Det var en kort fröjd. Om vi skulle offra en stol? Vi kunde gärna
-offra den där, vars ryggstycke alltid hoppade ur, då man lutade sig
-emot det. Det var ju en idé, och vi drucko för idén och plockade
-stolen isär. Vi måste spänta stickor ur sitsen, och efter uppoffrande
-av en halv tändsticksask flammade julbrasan. Ett dricksglas fotogen
-gjorde den till en lusteld. Det dånade i den spruckna kakelugnen, och
-den blev en tredje kamrat, en glad fyr som berättade historier och
-skrattade ett bullrande, smittande skratt.
-
-Men vi borde allt gå ut och titta på folklivet. Vi gingo ned på gatan
-för att vika ut på torget -- och där i hörnet sågo vi en figur, som
-vi kände igen.
-
-Det var farbror Yxlöv! Han såg något beskänkt ut. Han hade tydligen
-glömt oljan.
-
--- Goddag, farbror! Farbror är inne och köper julklappar, kan jag
-förstå!
-
--- Skulle just börja på nu! Jag har varit i stan hela dagen, men jag
-träffade på vaktmästar Svensson och han bjöd på frukost, och förbaska
-mej den har blåst av än.
-
--- Vill inte farbror dricka ett glas punsch hos oss? Enkelt och
-flärdfritt! Farbror har ju hela dan på sig.
-
--- Nåja, ett glas då! Men sen får jag lov att uträtta mina
-kommissioner. Kommer ni ut mellandagarna?
-
--- Säkert som i en ask! Vi ha skickat återbud till en hel massa
-ställen bara för farbrors skull.
-
--- Ho, ho, ho -- ni har väl inte så många att gå till kan jag tro!
-
--- Joo då! Vi ä bjudna till inspektor och till den och den! men helst
-vill vi förstås ut på landet. Kom nu, farbror, så tar vi ett glas!
-
-Farbror Yxlöv följde med upp. Brasan höll på att falna ned, och kylan
-började åter härska i rummet.
-
--- Det var fan, vad ni har kallt! Kan ni inte sätta in några trän?
-
--- Nej, den förbaskade städerskan har strejkat, ingen människa är
-hemma, och fan vet, var nyckeln till vedboden hänger. Men vi kan ju
-elda på med punsch. Skål, farbror! Skål, skål!
-
-Farbror Yxlöv tycktes vara särskilt upplagd för festande. Han drack
-den ena bottenfocken efter den andra, han började sjunga och berätta
-historier, sluddra på målet och skrika. Klockan blev mycket, och vi
-vågade påminna om hans kommissioner. Men det borde vi aldrig gjort!
-
--- Jaså, ni vill att jag skall gå? Jag är inte nog fin åt herrarna?
-Det är heller inget nöje att sitta i en iskällare med ett par
-oförskämda pojkvalpar. Ingen skall säga, att jag snuggar, ingen! --
-ta mej fan. Yxlöv kan gå! Han går på fläcken!
-
-Där hörde ni! Han går, han går, men stick inte ut näsan till mej, för
-då bussar jag hund på er, lymlar där!
-
-Han tömde ilsket sitt glas, fyllde på ett nytt och tömde det.
-
--- Bli generad av såna där barnungar i stormhattar, gubbevars, som
-ni inte har betalt. Ni rider mej på näsan, för ni kan tala latin och
-hebreiska och engelska, men vet ni va jag kan? Vet ni dä? Jag kan be
-er --. Nu tar jag det sista glaset hos er, snobbyngel -- åja! -- slå
-opp nästa flaska, jag kan betala om det kniper!
-
-Gubben Yxlöv var tydligen rakt på snusen.
-
-Vi slogo upp nästa flaska och hällde i gubbens glas. Han tömde det
-och reste sig vinglande från soffan.
-
--- Trodde jag var i sällskap med bildat folk -- _kräk_ ä ni! Dä ä
-just va ni ä! Stick inte näsan hem till mej! Gör'et inte! Ja bussar
-hund på er!
-
--- Får vi inte följa farbror till skjutsen och hjälpa till med
-kommissionerna?
-
--- Ja, ja _ska_ gå, men jag behöver inte bli utmotad. Ja går -- gå
--- hår -- sir ni inte, att ja ä på vä -- häg? Jäklar, vad ä min luva
--- hadde en skinnluva -- eller ä dä katten, som ligger i hörnet där?
--- Han riktade en spark in i kakelugnshörnet och tog en överhalning.
-
--- Dä min luva! Dä ä dä! Ni grinar, gröngölingar, för ni tror ja ä
-sned, men ingen har varit så nykter, som jag ä nu! Ingen, hör ni!
-
-Han påtade i hörnet och fick tag i mössan.
-
--- Men får vi inte följa farbror?
-
--- Följa mej! Den, som följer mej, får sej en torvel, så han aldrig
-vaknar mer! Jag har rett mej utan hjälp i 55 år, och såna där jäklar
-som driver med gammalt folk --
-
--- Ja, men farbror --
-
-Gubben Yxlöv sparkade upp dörren och var ute i trappan. Hans
-stövelsinkor smällde mot trappstegens järnskoningar.
-
--- Vi måste se efter honom. Vi stå inte till svars!
-
-Vi rusade ut och ned på gatan. Yxlöv var försvunnen i folkvimlet.
-
-Vad skulle vi göra? Vi hade fördärvat utsikterna för oss, men Yxlöv
-var ju också oefterrättlig. Vår framtid under mellandagarna såg
-hotande ut, och ingen kamrat fanns kvar att vigga av. Men vi hade
-druckit några glas punsch och punsch, måttligt njuten, föder idéer.
-
-Jag fick en djärv sådan.
-
--- Vi gå upp i poliskammarn!!
-
-Ernst Fridolf betraktade mig frågande. Vi hade haft en del att göra
-med polisen, flyttat skyltar, ställt till gruff, släckt lyktor och
-dansat ringdans omkring den fruktade konstapeln n:r 9 Morin på torget
-en natt under de beryktade oroligheterna, då upprorslagen lästes upp
-från poliskammarens trappa av Raaben själv. Vi hade listat in ett
-halvt dussin båtshakar i polismästarens trappuppgång, anspelande på
-en gängse lögnhistoria om den riksbekante hedersmannen. Vi voro inom
-poliskåren icke betraktade som guds bästa barn.
-
--- Jo, vi går dit och bjuder konstaplarna på punsch. Du förstår, att
-i kväll måste de vara vekhjärtade -- julafton och frid i all naturen.
-Tror du, att några studenter förut ha bjudit konstaplarna på punsch i
-poliskammarn? Nej, var lugn för det! Och vi kunna få fördelar av det
-i en framtid.
-
-Ernst Fridolf var med om saken, jag stoppade litern i fickan, och
-om några minuter stegade vi in i gemaket, där vi många gånger
-förut stått som syndare, anklagade för brott mot nattfriden och
-ordningsstadgan.
-
-Konstaplarna tittade förvånade på oss. Jag harskade mig.
-
-Jag höll ett tal, där jag påpekade julhögtidens betydelse. På en dag
-som denna borde vi glömma allt groll. Visserligen vore studentkåren
-på grund av vissa sorgliga tillfälligheter sedd i ogynnsam dager av
-polismyndigheten, och stundom, beklagligt nog, vore förhållandet
-vice versa, men i denna strid vore den ädlast, som räckte handen
-eller rättare litern till försoning. Vi hade tänkt oss de vakthavande
-konstaplarnas känslor på julaftonskvällen, en kväll då ingen
-bråkar i staden, då en vakt är obehövlig, ty kärlekens och fridens
-ande svävade ju över all ängden, liksom stjärnan för närmare två
-tusen år sedan stod still över krubban. Låt oss tömma en fridens,
-en förståendets, ja, en kärlekens bägare i Ulanders utmärkta Fin
-de Sičcle-punsch till ett tecken på en varaktig och efterlängtad
-försoning. Bakom oss stod hela studentkåren, hela universitetet från
-rector magnificus till vaktmästaren i skånska nationen, en nation
-som i Uppsala var så obetydlig, att den icke ens existerade. Med
-ett ord hela det Sverige, som en gång skall bekläda alla ämbeten,
-från statsministerns till -- vad skall jag säga? Med ett ord, skål
-och tack för den tid som varit! Måtte vi få uppleva många liknande
-julaftnar tillsammans!
-
-Jag räckte litern till vakthavande överkonstapeln -- och si! -- han
-grep den. Det fanns bara ett dricksglas, det på kommissariens bord,
-och man vågade icke röra det, ty vederbörande kunde ju möjligen
-komma på inspektion. Vi drucko alltså fyrmännings ur buteljen, och
-julens ängel svävade med fridfulla vingslag över hela scenen. Den var
-enastående. Vi kände oss ha uppfyllt en mission.
-
-Klirrr! Telefon! En konstapel sprang till apparaten.
-
--- Ursäkta, herrarna, men dom telefonerar, att en karl ligger full
-nere i järnvägsparken. Vi måste hämta honom.
-
--- Jag vet, vem det är, förklarade jag divinatoriskt. Det är
-farbror Yxlöv! Inte behöva herrarna båda gå och hämta honom! En är
-tillräcklig -- jag följer med! Sedan kan vi ju dricka ur resten --
-det är tråkigt att behöva skiljas så här brådstörtat!
-
-Jag förstår ännu inte, hur julstämningen kunde gripa konstaplarna
-till den grad, att de gingo in på mitt förslag. Ernst Fridolf
-stannade kvar, och jag begav mig med en konstapel springande ut i den
-smällkalla kvällen nedför Vaksalagatan och in i järnvägsparken. Efter
-en stunds sökande funno vi karlen. Det var farbror Yxlöv.
-
-Det blev ett sorgligt tåg tillbaka till poliskammaren. Konstapeln
-och jag buro den gamle mannen i gullstol, och han sov och drog
-timmerstockar. Ostörda av vandrare passerade vi hela vägen. Jag
-talade med konstapeln om mitt dåliga samvete. Gubben hade fått punsch
-av oss.
-
--- Åja, det är ju inte så farligt så här vid jultiden! Vi kan ju
-lägga in honom och låta honom nyktra till, så får han gå i morgon.
-
--- Slipper han plikta då?
-
--- Å, på sin höjd en femma -- men vi kan ju för resten låta honom
-gå. Herrarna ha ju varit så trevliga och gemytliga, så för herrarnas
-skull -- och i natt blir det nog ingen inspektion. Det är alltid så
-lugnt i stan såna här kvällar.
-
-Vi placerade farbror Yxlöv i arresten. Han sov som en kappsäck,
-tillsnörd och polletterad och inställd i ett magasin.
-
-Vi återgingo till punschen, det, som fanns kvar, nämligen, ty Ernst
-Fridolf hade skålat tämligen ordentligt med sin konstapel under vår
-frånvaro. Vi fingo i oss historier om äventyr från det nattliga
-Uppsala, vi skålade, vi lade bort titlarna. Jag försökte sjunga, men
-det påstods, att sång ej passade på vaktkontoret. Ernst Fridolf sjöng
-ändå och utvecklade allt det gemyt, som var honom eget, så att sången
-fick passera.
-
-Jag undrar, om någon julafton någonsin bragts så hemtrevligt av några
-vakthavande konstaplar. Och då vi bröto upp, sedan vi vridit ur de
-sista dropparna Fin de Sičcle-punsch, tryckte vi våra gamla fienders
-händer hjärtligt och länge och önskade, att de snart måtte bliva
-avlösta för att få ägna sig åt det trevna familjelivet, hustrurna som
-väntade, och barnen som ropade på polis.
-
-Denna julafton är den enda jag icke tillbragt i mitt hem. Lyckan har
-gynnat mig, och jag önskar samma lycka åt alla dem, som läst detta
-ungdomsminne till slut.
-
-P. S. Vi vågade icke hemsöka farbror Yxlöv under mellandagarna.
-Vi hade ju våra skäl, och för övrigt kom räddningen som vanligt i
-överraskande och oanad form. Alles geben die Götter ihren Lieblingen.
-
-
-
-
-LUSKUNGEN.
-
-
-Det artade sig till hunger och dyr tid i Småland. Det är inte länge
-sedan. Man behöver inte vara 50 år för att minnas det.
-
-Det hade knappt kommit någon vårflod, och sen snön hade gått sin
-kos, kom torkan. Vägarna sprucko, åkrarna sprucko, och gräset, som
-trängde sig upp med små tvinande strån, brände solen brunt. Vattnet
-sjönk i sjöarna och bäckarna torkade ut. Emån letade sig fram bland
-bottenstenarna med ljumt vatten och gölarna stodo stinkande av
-ruttnande gräs och bubblande strandgyttja. Och solen stod röd och
-förfärande och obarmhärtig och tycktes dröja i sin bana för att
-stråla ned ofärd över marken.
-
-I kyrkorna läste prästerna upp psalmbokens trollformler mot torka
-och bönderna gnällde trollsånger för att nedkalla regn, men det kom
-intet regn. Deras gud ville straffa det vrånga och horiska släktet,
-ty måttet var äntligen rågat. Smålänningarna framhärdade i synden,
-de voro slappa i tron, och det hade de för resten varit sedan många
-hundra år. De hade visserligen fått en duvning då och då i form av
-missväxt och kolera, men de kunde inte förstå att de syndat mer än
-vanligt på sista tiden. Bönderna tyckte sig behandlade orättvist och
-började tvivla. Men tvivlet är den farligaste synden, sade prästerna,
-som hade sina grova löner och inte behövde vara rädda för att maten
-skulle ta slut i deras visthusbodar. Bedjen och åkallen, sade de och
-vibrerade med rösten och slogo i predikstolarna, som de hade lärt sig
-av andra präster. Men tvivlen icke!
-
-Under tiden brann solen allt hetare. Brunnarna torkade ut och
-kreaturen råmade efter vatten och föda, ty vinterfodret var på
-upphällningen. Det sjöngs och bads i gårdarna, men himlen lyssnade
-icke.
-
-Folket gick som i en dröm. Man såg tecken och under i luften.
-Hägringar syntes i skyn med krigshärar och moln av underlig skapnad.
-
-Allt flera började tvivla på prästernas ord och bönens makt. Om vår
-otro och synd är orsaken till allt detta, sade de, varför förhindrar
-inte Gud vår synd och otro, då han är allsmäktig? Inte kan den
-allgode Guden vilja att något ont finns till, om han är barmhärtig
-och vill endast det goda. -- Gud tillstädjer stundom det onda,
-svarade prästerna, för att pröva människorna. -- Är det barmhärtigt?
-frågade bönderna. -- Vi förstå inte Guds rådslag, svarade prästerna,
-men han vill alla människors frälsning. -- Varför tillstädjer han då
-prövningen, där lite var kan gå under? frågade bönderna åter. -- Vi
-människor förstå intet av det Guds ande tillhörer, svarade prästerna.
-
-Sådana samtal rubbade trosstyrkan i församlingarna och ledde till
-många misshälligheter, Trons pelare vacklade oroväckande i Emådalen,
-och det hände att prästerna fingo ordentligt med stryk, då de gingo
-hem från kalas hos länsmannen eller socknens kapten. Ty jorden skulle
-förgås i alla fall, och prästerna visste intet. Det var en förfärlig
-tid.
-
-Jorden skulle förgås. Många tecken förebådade en sådan katastrof, som
-i det stora hela inte hade betytt så mycket i universum, åtminstone
-inte ekonomiskt.
-
-Men smålänningarna voro intresserade, ty de hade dåliga samveten och
-voro inte riktigt säkra på att inte prästerna ändå trots sin oförmåga
-av logik hade rätt i mångt och mycket, fast nog var det jäkligt att
-de skulle ha det bra, mat och dricka fullt upp, under det man led nöd
-i stugorna runt om prästgårdarna. Kanske var det i alla fall bäst med
-bön och åkallan, då prästen ordinerade sådant.
-
-I en socken långt inne i Småland, inte så långt från Emåns källor,
-bodde en tiggare i en förfallen backstuga. Han var en riktigt
-gammaldags trasig och barfotad tiggare och kallades Smugen, och
-han levde i sin koja med sin käring och en get. Varken han eller
-gumman tvättade sig någonsin, och Smugens tiggarpåse var om möjligt
-trasigare än hans paltor. Jag har själv sett Smugen då jag var 4 år
-gammal och minns honom rätt bra. Han hade blivit ett inventarium i
-Emådalen och gick icke ohjälpt ur något kök.
-
-En dag vandrade Smugen och käringen tysta sin väg fram emellan ett
-par byar under den brinnande solen, Smugen först och käringen några
-steg efter, ty tiggare bjuda sällan sina fruar armen och gifta
-män tala ännu mera sällan med sina fruar -- om dessa båda nu voro
-gifta -- jag vet det inte. Då upptäckte Smugen något underligt vid
-vägkanten.
-
-Det kan knappt beskrivas. Det var en kompakt spolformig massa som
-rörde sig framåt vid dikesrenen. Smugen stannade och såg. Den var en
-aln lång och bestod av millioner löss -- och runt omkring var marken
-betäckt av tusentals löss, som rörde sig i samma riktning som den
-stora kroppen. Smugen petade i kroppen. Den var löss alltigenom, löss
-som lågo på varandra och hängde tillsammans och rörde sig. Det var
-hemskt och underligt.
-
-Smugens käring kom fram, och hon visste vad det var.
-
-Det var Luskungen, ofärden som gick fram över Småland, sakta men
-säkert. Det hade hon fått veta av sin mormor, att när Luskungen
-visade sig, skulle det bli en vinter som man ej sett maken till.
-Folk skulle frysa ihjäl och mat skulle fattas, och tiggarnas död var
-given, då inte bonden hade en brödkaka i taket. Än var det sommar men
-snart blev det höst och sedan kom det förfärliga, att jagas från gård
-till gård och ligga i lador, där det inte fanns ett strå hö och så
-somna i en driva utanför en stugudörr.
-
-I nästa gård berättade Smugens käring om Luskungen. Det var hemskt
-att höra och Guds straffdom låg över Emådalen.
-
-Folk gick och såg på vidundret, där det kröp framåt. Det var grått
-och olycksbådande och gick så sakta, sakta, och efter några dagar
-hade det hunnit till korsvägen vid kyrkbyn -- ty det kom bara en aln
-framåt om dagen. Där såg det ut som om det ville vika av inåt kyrkan,
-men en kväll togo några drängar halm med sig och lade den omkring
-Luskungen och tände eld.
-
-Det sprakade och smällde, som då man tänder eld på en enrisbuske, men
-han rörde sig framåt ändå. Då hämtade de mera halm och täckte honom
-fullständigt. Det blev ett bål och underligt var att lössen, som
-kröpo runt omkring, styrde kurs in i elden och förgingos där.
-
-Luskungen förde med sig en religiös väckelse i socknarna. Folket
-delade sig i två läger, mot och för Luskungens betydelse. De klokare
-prästerna läto företeelsen verka utan att ge sig in på vetenskapens
-hala fält, de fåvitska nedsatte Luskungen till en naturhistorisk
-egendomlighet och blevo misstrodda. Smugens käring var den som
-segrade över alla partier. Det skulle bli en förskräcklig vinter, och
-det blev det.
-
-Hösten kom utan gröda och folket längtade efter åska och svarta
-moln. Åska blev det också i en socken, då adjunkten var ute i
-socknebud, och blixten slog ned mellan hästen och vagnen. Hästen
-segnade ned på knäna, men ingen skadades. Vintern blev den hårdaste
-i mannaminne. Allt Sverige hade lidit av sommarens torka, så att
-tiggare översvämmade landet och förtvivlade strykare rånade folk
-på kyrkvägen. Barn kommo bort under snöstormarna och folk hittades
-ihjälfrusna i drivan.
-
-Men nästa vår kom med flod och regn och grön brodd och alla jordens
-dolda krafter levde upp, och Emådalen fick mångfalt igen efter det
-hårda året.
-
-Jag kommer ihåg, hur Smugen berättade denna historia innan jag ännu
-fyllt 5 år. Han satt på pallen bredvid järnspiseln med sin bruna
-lappade påse och hade göra med att hålla sitt grå hår ur ögonen och
-klia sig, medan han åt sillen och ordnade brödbitarna, ty de största
-skulle gömmas. Marcus Larsson hade målat honom en gång i hans stuga
-med gumman och geten, och den tavlan är stulen, som de flesta av
-Marcus Larssons smålandssaker, men Larsson var lättsinnig som de
-flesta målare och hade mest nöje av att skramla i fickorna med sina
-värdelösa medaljer -- berättar min mor, som såg honom på den tiden
-han åkte med spann genom grindarna hemma utan att öppna dem förut,
-och lät sin ateljé brinna, därför att det var så vackert. Men det hör
-ju inte hit.
-
-Jag har också hört historien om Luskungen, som förvirrade
-Emådalbornas religiösa begrepp, några år senare, av folk som sett
-den, släktingar till mig, hederliga smålandsbönder, kyrkvärdar och
-häradsdomare, som skulle ansett det under sin värdighet att komma med
-något, som under någon form någonsin skulle kunna inrangerats under
-begreppet fantasi. Så att jag tror irreligiöst.
-
-
-
-
-UR PORTFÖLJEN.
-
-
-Vi ha alla med en viss spänning avvaktat resultatet av konklavens
-arbete. Redan på förhand visste jag att Rampollas val skulle ha
-mötts av protest från Österrike, och stor var min glädje, då jag av
-tidningarna erfor, att Sarto, min gamle vän Sarto, blivit påve.
-
-Jag erinrar mig ännu livligt mitt första sammanträffande med Sarto.
-Det var år 1894 i Rom. Jag hade tagit in på ett blygsamt italienskt
-hotell, Albergo della Pace, vid en bakgata på så pass långt avstånd
-från Corson, att jag kunde uppfriska mig med en lagom promenad, innan
-jag började deltaga i den långsamma processionen på trottoarerna. Jag
-hade några dagar fåfängt väntat på ett rek från Sverige, befann mig
-utblottad på pengar och kände mig ensam i främmande land.
-
-Jag gick alltså till hotellets _padrone_, visade mitt pass och
-mina korrespondentkort, avslöjade mitt ekonomiska bryderi och
-frågade, om han trodde mitt ärliga ansikte (jag hade då ännu icke
-anlagt helskägg). Han trodde mig, och jag återtog min förra diet:
-livsfarliga ostron, ty det var höst, _risotto con cappe_ eller _con
-fegatini_, fårkotletter i olja och ett härligt _vino nostrale_.
-
-En middag fick jag en vänlig inbjudning från min värd att deltaga i
-en familjesupé i hans privata våning.
-
-Jag infann mig kl. 8, uppsträckt så gott jag kunde, presenterades
-för värdinnan, en korpulent dam med omisskännliga spår av den
-speciella skönhet som är campagnans barn egen, och jag blev så
-småningom föreställd för det övriga sällskapet, två ā tre välmående
-lantmän, en polsk liten dam, skinntorr och med en svada som översteg
-mina djärvaste drömmar, två allvarliga prästmän av lägre rang samt
-_monsignore Sarto_, som livligt underhölls av fyra unga damer,
-kolsvarta i anseende till håret med långa skuggande ögonfransar,
-tunga ögonlock och en eld i pupillerna, som kom mig att tänka på
-Pompejis sista dagar.
-
-Vi drucko te och åto konfityrer. Plötsligt slog sig en av de
-unga damerna ned vid pianinot och spelade upp en Strauss. Värden
-dansade ut med sin fru, jag bockade mig så gott jag kunde för en av
-kardinalens ungdomar och valsade förtvivlat och bra som vanligt. Jag
-tror att jag dansar vals bra, men min dam kunde inte dansa. Möjligen
-tarantella, men vals kunde hon inte. Hon vilade centnertungt på min
-arm och såg mig in i ögonen med ett outgrundligt leende. Jag stannade
-slutligen och förde henne till sin plats vid monsignore Sartos sida,
-samt frambråkade några artigheter på min dåliga italienska. Sarto tog
-till ordet:
-
--- Ni är svensk, min son? Jag hörde det av vår värd. Ett vackert
-land, men öde och isigt, säges det. Ni dansar bra.
-
--- Ja, åtminstone gärna, ers eminens, svarade jag bugande. Men jag
-hade väntat att få se något genuint italienskt i dansväg, något
-passionerat, något livligare än den moderna valsen.
-
--- Ni är varmblodig, min son, sade Sarto. Dansa svenskarna?
-
--- Joo då, hambo och polska och en massa saker med livad rytm i.
-
--- Visa oss då något -- hambo till exempel!
-
-Jag gjorde några hambosteg solo för kardinalen.
-
--- Bravissimo! -- Å! när jag var ung dansade jag också, alldeles som
-ni med glöd och passion! Hur var det igen! Man niger redan i början
-av takten och svänger runt! Så skall det dansas! Men ni borde ha en
-dam!
-
--- Jag tror, efter det lilla försöket med min nådiga här, att jag
-inte riktigt kommer överens med italienskorna. Men får jag ha den
-djärvheten att bjuda opp ers eminens --
-
-Och vid Gudarna! -- reste sig inte kardinalen upp, jag lade min arm
-kring hans föga smärta midja, och vi dansade ut. Efter ett par takter
-var han med, och efter tre fyra svängar kring salen satte jag varsamt
-ned den andfådde prelaten på hans stol.
-
-Nu blev det liv i sällskapet. Man trängdes omkring mig för att få
-undervisning i denna arktiska och originella dans. Jag dansade som en
-vansinnig och hade äran att ännu ett par gånger få föra den blivande
-påven i virvlarna.
-
-Men klockan blev tolv. Kardinalen drog sig tillbaka efter att ha
-tagit ett vänligt avsked av sin ungdomlige läromästare. De andra
-avtroppade så småningom, och snart låg jag i mitt sovrum, vägg i
-vägg med den blivande kyrkofursten -- sagt i förbigående och icke det
-ringaste skrytsamt.
-
-Men min natt blev sömnlös, ty kardinalen snarkade. Han tycktes vara
-s.k. konstsnarkare. Det finns över huvud taget intet ljud i naturen,
-som han icke kunde återge fullkomligt illusoriskt. Det var intressant
-i början, men jag tröttnade så småningom och avvaktade daggryningen i
-ett tillstånd av höggradig nervositet.
-
-Kardinalen avreste till Venedig med första morgontåget.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Andra och sista gången jag hade äran sammanträffa med Sarto, var
-kort därefter på piazzan i Venedig. Jag stod och matade duvorna
-utanför ingången till kampanilen -- den gamla -- och såg plötsligt
-kardinalen långsamt vandra framåt på väg till San Marco. Jag bugade
-mig vördnadsfullt. Han kände igen mig.
-
--- Ni är på hemresa, min son! Hälsa er nordpol och hälsa Bitter! Ni
-känner kanske Bitter?
-
--- Nej, men han lär vara en utmärkt man.
-
--- Hälsa i alla fall och farväl!
-
-Han nickade vänligt och försvann snart i den ärevördiga domen.
-
-Sedan dess har jag inte träffat honom. Kanske har han glömt
-mig. Eller kanske dröjer hans minne ännu gärna vid den enkla
-danstillställningen på Albergo della Pace, där han för några fattiga
-ögonblick fick kasta av sin värdighets mask och vara sig själv. Icke
-förrän nu har jag fullständigt fattat, att fångenskapen i Vatikanen
-innebär en försakelse av allt mänskligt, en försakelse som icke ens
-tiarans guld och ädelstenar och en liten våning på 10,000 rum kan
-ersätta.
-
-
-
-
-GRÅSÄLEN.
-
-
-Matts Ers och Östergren ha tagit in laxnätet, ty det är hård nordost
-och sjön växer. I sjöboden har Matts en liter, gömd undan gummans
-läseri och onda humör. Medan den vandrar från mun till mun efter
-ärliga klunkar, kommer Jan Matts till, och litern får ytterligare en
-avnämare.
-
-I lä under berget gassar solen och spriten värmer och gubbarna bli
-stortaliga och mogna för deras mandom värdiga bedrifter.
-
--- Hä vore hinte gott hå ta sej fram, hom hen komme hi den 'är sjön,
-
-som 'an liknar sej till hå bli, säger Östergren.
-
--- Den 'är sjön! Din toker, hä väl hingen sjö! Hä ä som hå röra hom
-hi hen potta, varken mer heller mindre, opponerar sig Matts Ers.
-
--- Du hä tokug du, säger Jan Matts. Hen bleve hyr hutåv skvalpet hå
-brottena hå gungningen.
-
--- Hyr? väsnas Matts Ers. Ja 'ar hinte badat på håtminstningen tretti
-hår, men hä sätter ja hopp hen liter på, hatt ja ska simma till
-Loskär, bå dit å dän, hom hä hockså fölle slagregn hå kom flod, som
-skriften säjer.
-
--- Skryta hå skräppa kan du, när du 'ar fått starkt, säger Jan Matts.
-Men du hä väl hinte för mer hän vår fader Habraham, som döder här! Då
-finge du hällt lära dej 'alva dykarekonsten, för du ginge till botten
-hå bleve hålmat, dä va du bleve! Men hen liter vågar ja, hifall du hä
-lessen ve laxfisket hå käringen din!
-
--- Dä sagt, hå havslaget! Slå hav, du Höstergren!
-
-Matts Ers började med överlägsen min att kläda av sig och stod snart
-i bara mässingen.
-
--- Ska du hi hinte 'a dej hen dragnagel, hinnan du börjar svälja
-saltvatten? Schål!
-
--- Schål! Matts Ers kliver i och begynner med stadiga simtag klyva
-sjön.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Vid fönstret i sin stuga sitter Ålands-Henrik och läser Östhammars
-tidning, då och då kastande en blick utåt havet.
-
--- Men va hi hattan 'älsike hä dä där? Dä hä hen gråsäl himellan
-Loskäret hå 'älludden. Titta du, Stava, hä dä hinte hen säl därute i
-sjön?
-
-Mor Stava tittar.
-
--- Jo visst hä dä väl hen säl, fast ja tycker 'an hä liksom lite
-knollrig hi 'uvet.
-
--- Knollrig? Du hä tokug, ditt skrälle! Jo visst 'älsike hä dä hen
-säl!
-
-Ålands-Henrik tar sin gamla lodbössa från väggen och springer ut.
-Han smyger och tar bebetäckning av strandklipporna, gör några hopp
-framåt, då sälen är skymd av en sjö och står orörlig, då den är
-synlig. Sälar ha ögonen med sig.
-
-Den här sälen gör sig ingen brådska. Han är bestämt _fel_ på något
-vis, tänker Henrik.
-
-Så småningom har skytten nått Köpmanholmens udde, tar stöd mot en
-sten och börjar sikta.
-
-Pang!!! Kulan slår i ett par tum framför näsan på Matts Ers och
-vattnet sprutar över simmarens ansikte. Han spottar bara ett tag och
-fortsätter, ty han har ej hört skottet för skvalp och brus.
-
--- Jäken anakka! säger Ålands-Henrik för sig själv och börjar ladda
-om nedhukad bakom en sten. 'An hä väl fel, hefter 'an hinte dyker.
-
-Men Östergren och Jan Matts ha hört skottet och upptäcka
-Ålands-Henrik. I ett fatta de, att Matts Ers liv hänger på ett hår.
-Ropa duger ej. Det hörs icke i blåsten. De börja springa, så att
-tången yr dem om benen. Det tar ju litet tid att ladda en sälbössa,
-och om de inte hinna fram till jägaren, innan han kommit sig i
-ordning, blir det säkert begravning i Grisslehamn.
-
-Ålands-Henrik laddar lugnt och ordentligt med litet större krutmått,
-ty sälen har hunnit några famnar längre bort. Han stöter ned kulan
-med vana och säkra tag. Så lägger han sig ner och tar sikte igen.
-
--- Den 'är gången skall jag hällt peta 'ål hi skallen på dej, din
-ståte!
-
-Men i nästa ögonblick känner han ett stadigt tag i sin rockkrage, han
-rycker till, och skottet går i stranden.
-
--- Vem hin hi 'äl --?!
-
--- Hä du tokug, ska du skjuta Matts Ers? säger Östergren. 'Ar du
-hinte högon hå si mä?
-
--- Hå fasen, säger Ålands-Henrik, 'ar ja skjutit på Matts Ers? Ja
-trodde hä var hen gråsäl, fast Stava tyckte 'an var liksom knollrig
-hi 'uvet. Hä var två bortkastade kulor, hä, fast hä var ju liksom hen
-nåd, hatt ja sköt breve, förstås, för räxten!
-
-       *       *       *       *       *
-
-Matts Ers har nått Loskäret, känt botten under fötterna och börjat
-återvägen. De övriga tre gå runt viken och möta honom vid sjöboden,
-just då han stiger upp ur vattnet.
-
--- Va sa ja? säger Matts Ers. Hä var hen lättköpt liter! Slå haldrig
-vad mä mej, för då dummar du dej, Jan Matts!
-
--- Nu hä dä du, som ska bestå den litern på Höstergren hå mej, som
-'ar räddat livet på dej. Hålands-'Enrik trodde du var hen säl hå sköt
-två skott hefter dej, hå vi sprang hå varskodde 'onom.
-
--- Hå jäken, säger Matts Ers. Men då hä dä väl du 'Enrik, som ska
-bestå, som slapp ifrån hå bli olycklig!
-
--- Bestå? Dä hä väl du, som ska bestå, hom någon ska bestå, du, som
-kunde 'a stått lik hi sjöbon hi kväll, din stolle, som ger dej hi hå
-badar, så hen hinte kan tro hannat, hän du hä hett oskäligt djur. Hå
-mina två bortskjutna kulor kan väl vara värda hen sup minst!
-
--- Ja, hinte består ja, säger Östergren. För räxten tycker ja, hatt
-hä vår 'Erre, som 'ar bestått hi dag!
-
--- Ja, säger Jan Matts, Höstergren 'ar rätt, hå när vår 'Erre 'ar
-bestått så mycke, som hi dag, så kan 'an nog bestå litern med, när
-hinte Matts Ers vill bestå. För räxten kan hen hinte begära, hatt hen
-gråsäl, som hä knollrig hi 'uvet, ska bjuda på brännvin!
-
-
-
-
-JULHAREN.
-
-    Väckarklockan med klirrande larm på stolen vid sängen
-    fått mig i byxen med fart och jag tassar trappan utföre,
-    vrider dörrens gnisslande lås och tittar på vädret.
-    Flingorna falla ej mer, och över havet i öster
-    gulnar molnets understa rand och siar om solen.
-    Mjuk som en ull ligger snön som föll på kvällen och härligt
-    stå mina spår som sigiller i vax på tröskel och trappa.
-    Vadmalskläderna på och islandströjan och lappskon
-    stoppad med hö och med brokiga band att binda om benet.
-    Plunta och pipa, gevär och vantar och udda patroner,
-    skidor på axeln och stav, och jag går till min sovande hundgård!
-
-    Krut kryper yrvaken ut ur kojan och sträckande benen
-    mornar han sig med en vid och lättjefullt klagande gäspning.
-    Gnällande Kula far upp och slickar husbond om hakan,
-    sätter sig ned och jagar ett tag i pälsen och tuggar
-    lystet med smällande käk efter loppan som biter i länden.
-
-    Nu har jag kopplena på och skidan bunden på foten.
-    Halvt av hundarna dragen jag går och väcker kamraten
-    trummande lätt med knogen en marsch på hans frostiga ruta.
-    Snarkningen tystnar och matt en låga blixtrar, då stickan
-    drages mot fållbänkens kant och han tänder ljuset i staken.
-    Härligt väder och lugnt och en spårsnö, fallen från himlen.
-    Hundarna vädra mot vind och rycka i stramande koppel
-    medan kamraten i kammaren går och stökar i strumpläst.
-    Nu han drager pjäxorna på och skuggan på fönstrets
-    rullgardin med sin målade kvarn och sin bonde med säcken
-    växer och minskas och svinner sin kos, tills det knarrar i dörren,
-    klinkan faller igen och en snugga glimmar i förstun.
-
-    Tigande tar han ett koppel och tyst vi smyga om knuten
-    strandens vassar utefter och längs med diket och över
-    stättan och in i hagen, där blått mellan enarna mörkret
-    vilar än över snön. Bland buskarna rinner ett rävspår.
-    Här har mickel stannat ibland och grävt efter råttor.
-    Här har han tagit ett språng, kanske nyss, då jag knäppte på rutan.
-    Krut borrar nosen i snön och Kula vädrar och gnisslar,
-    kopplet står som en sträng, men husbond tänker på haren,
-    som på sin holme i åkern vid sjön bör sitta i skygd av
-    buskarna efter sitt knappa kalas på rågbrodd och aspbark.
-    Här ligger åkern med holmen av en och mariga tallar.
-    Hej! här är traj, och här är en fläck där han krafsat och ätit.
-    Grönskan lyser i snön och ett spår står klart emot holmen,
-    och vi göra en ring, men på andra sidan om snåret
-    rakt emot ledet där skogen tar vid, står ett pin färskt språngspår.
-    Av med kopplen och aj, aj, aj! Han är redan i farten,
-    aj, aj, aj, som musik mer skön än de saliga änglars
-    klingande klockrent och eggande friskt går det buktande drevet
-    upp över åsen och ned emot sjön och ger eko i bergen
-    medan jag hastar att hinna i pass och kamraten försvinner
-    över gärdslet och skyndar i språng till den isiga stranden.
-    Aj, aj, aj, hållen i, mina barn, ty den skälvande husbond
-    väntar att haren skall göra en bukt över berget och vika
-    in över ängen och aj, aj, aj, komma häråt på stigen.
-    Aj, aj, aj, hör jag Kulas falsett och Krutgubbens åj, åj,
-    följande landskapet, eka i berg och försvinna i stranden.
-    Herre min Gud, det är liv, det är jakt, och den stigande solen
-    lyser på mig och på snön och på allt, och jag längtar att måla.
-    Aj, aj, aj. Pang! Pang! Alls todt! Det kom från kamraten.
-
-    Men lika gott, om det ej blev jag som fick äran av skottet,
-    har jag skälvt för drevet ändå och i sinnet ha dunkla
-    urtidsdrifter kallats till liv. Jag far över stättan
-    utför backen till sjön, där den leende skytten med haren
-    väntar hundarna. Aj, aj, aj, de komma på spåret.
-    Krut hugger tänderna i och morrar ilsket åt Kula,
-    som min kamrat kanske gjort åt mig, om vi jagat tillsammans
-    för en million av år sen och jag hade hittat på haren.
-    Kniven fram och snart är julharen passad och granris
-    stucket i buken, sen Krut och Kula läskat i blodet
-    flämtande tungor och fått sin andel av huvud och inkråm.
-    Kopplen och skidorna på! I den vaknande dagen vi glida
-    hemåt, medan morgonens sol oss bränner på ryggen.
-    Julharen tynger ej i grävlingsväskan, och pluntan
-    tynger ej mer, ty en stor, en allt försonande slaktsup
-    torkat den inuti. Det är sed bland skyttar i norden.
-
-
-
-
-VETRUSCHEFF.
-
-
-Vi sutto och läste dagens tidningar i salongen, då jungfrun kom in
-och sade att en karl stod ute i tamburen och ville tala med mig.
-
--- Låt honom komma in, sade jag.
-
-I detsamma öppnade han själv dörren och kom in. Han var en liten
-sluskigt klädd figur med det mest osympatiska ansikte jag sett. Han
-skelade med vänstra ögat, som dessutom var sårigt och sjukt. Vänstra
-handen var förkrympt och föreföll så tunn att man såg benen mot
-ljuset genom den, och han sökte dölja den genom att oupphörligt draga
-ned en smutsig ärmlinning så långt som möjligt. Kostymen var för
-övrigt ovanlig i färg -- en färg av torra ormbunkar eller torrt enris.
-
--- Mitt namn är Vetruscheff, sade han, konstnär och litet av varje.
-
-Och i det han log på ett så obehagligt sätt, att jag kände som myror
-på mig, gjorde han en akrobatgest med ena benet, böjde båda knäna
-och ställde sig på tåspetsarna. Så började han halvt nedhukad vrida
-sig långsamt åt vänster. Jag tänkte just be honom gå sin väg, då han
-plötsligt började snurra runt så hastigt, att jag aldrig sett något
-liknande.
-
-Jag trodde att jag fått påhälsning av någon galen akrobat och
-överlade, hur jag lättast skulle bli av med honom, då han med ens tog
-ett panterskutt fram till pianot, öppnade det, sköt stolen åtminstone
-en meter från instrumentet och började spela. Under spelet hoppade
-han upp och ned på stolen på samma sätt som en ryttare i skarpt trav.
-Jag förstod ej hur han kunde spela med sin förkrympta vänstra hand
-och i sådan ställning, men han spelade så som jag aldrig förr hört
-någon göra det, något vilt och hemskt, men genialiskt.
-
-Så reste han sig, såg lömskt på mig och sade:
-
--- Det var musiken till min dans!
-
-Därpå slöt han det friska ögat, öppnade det igen -- och ögongloben
-var försvunnen. Det var som om jag skulle sett in i en tom dödskalle.
-
--- Det är någon trollkonstnär, som inte är riktigt klok, tänkte jag
-och sade:
-
--- Tack för er föreställning, den var briljant, men jag har verkligen
-inte tid längre. Vill ni ta emot något för ert besvär, så se här?
-
-Jag öppnade min portmonnä, där jag hade några sedlar och en massa
-silver, mer än man vanligen brukar bära på sig. För att lättare kunna
-leta ut den summa jag ämnade ge honom hällde jag ut alltsammans på
-divansbordet, varvid ett par kronostycken rullade ned på golvet. Jag
-lutade mig ned för att ta upp dem, men råkade i detsamma få tag i en
-svart garnända, vilken följde med den ena kronan upp.
-
-Då jag skulle kasta garnändan, kom den på ett oförklarligt sätt om
-min arm, och då jag med andra handen skulle avlägsna den, råkade jag
-samtidigt kasta en blick i portmonnän. Där låg bland pengarna en
-hoptrasslad garnända.
-
--- Var fan kom garnet ifrån? tänkte jag, tog garnändan ur portmonnän
-och ämnade kasta bort den. Den trasslade sig om min vänstra arm.
-
--- Förlåt, sade den främmande, jag skall hjälpa er!
-
-Han gjorde en rörelse i luften med ena handen, tog med den andra i en
-av de båda på mina ärmar liggande trådarna -- och inom mindre än en
-sekund var jag från hals till midja omspunnen med en stickningsartad
-vävnad med tämligen glesa maskor. Mina armar lågo innanför densamma
-tryckta mot bröstet och jag kunde ej röra dem.
-
-Jag själv och mitt sällskap stodo stela av förvåning.
-
--- Men hur bär ni er åt?
-
--- Det är min hemlighet, och jag kan för resten inte förklara den för
-er, om jag också ville. Men jag skall söka ge er en antydning om det,
-fast jag tvivlar på att ni blir klokare för det. Vill ni följa mig ut?
-
-Han löste mig ur mitt nätverk lika hastigt som han klätt det på mig
-och jag följde honom med någon tvekan.
-
-Bakom boningshuset stod en halvt förfallen visthusbod. Dit förde han
-mig och sade:
-
--- Se nu noga på väggen där!
-
-Han gjorde en rörelse med den sjuka handen snett mot väggen, och i
-det halvmurkna virket bildades ögonblickligen dunkelblå linjer av
-samma byggnad som på en blixtfotografi. Så grep han med den andra
-handen i luften och drog till sig en mängd spindelvävstunna trådar på
-samma sätt som då man drar ut osmälta lumpremsor ur ett gråpapper.
-
-I nästa ögonblick lösgjorde han på liknande sätt ur väggen ett grövre
-gulaktigt snöre med röda fläckar i.
-
--- Förstår ni nu? Det röda i det här snöret är vävt av torkade och
-hopspunna ådror från dina hjärteväggar. Det andra i snöret är det som
-jag icke kan tala om. Och han såg ondskefullt på mig.
-
--- Är ni eller jag galen? ropade jag.
-
-I stället för att svara slöt han sitt friska öga och öppnade det igen
-som förut. I mörkret inne i hans huvud såg jag något som liknade
-en lång törntagg eller en blodig vass och tunn tand som rörde sig
-upp och ned och i samma ögonblick vaknade jag badande i svett och
-förbannade alla drömmar. Det var mitt i natten. Jag tände ljus och
-återtog läsningen av "Aus einer kleinen Garnison".
-
-
-
-
-FANÉRFABRIKANTEN.
-
-
-Följande typ är icke gjord; han existerar verkligen.
-
-Han är fanérfabrikant och hans fabrikat är förstklassigt. Det finns
-kanske ingen, som kan yttra sig så ingående om fanérets egenskaper
-och om olika trädslags användbarhet till fanér. Men fanéret fyller
-icke ut hans liv.
-
-Han är icke nöjd med sin tillvaro. Han har kommit på vilse plats, och
-hans längtan efter harmoni med sig själv tar sig uttryck, som visa,
-att hans tankar äro fjärran från fanéret och allt som kan tänkas i
-samband därmed.
-
-Vid första ögonkastet påminner han något litet om målaren, professorn
-greve Georg von Rosen, ehuru han naturligtvis saknar dennes ytterst
-distingerade sätt att uppträda. Detta känner han och har därför
-låtit göra sina skoklackar något högre än grevens, vilket i någon
-mån hjälper upp saken. Han har därtill små anlag för målning och på
-somrarna händer det ganska ofta, att man kan få se honom ute vid
-Rosendal framför ett staffli, försjunken, som det tyckes, i studiet
-av färgernas spel i lövverket och terrängen.
-
-Men konsten har mycket litet att skaffa med detta tilltag. Hans
-glädje och stolthet över att bli tagen för greven överträffar vida
-ett erkännande av studiens förträfflighet. Då vädret är lämpligt och
-människorna lustvandra i den härliga ängden står han således där och
-verkar greven, tills middagstiden är inne, då han slår ihop sina
-grejor och självmedvetet och höljd av ära vandrar till staden.
-
-Stundom promenerar han i torget, men då som blott och bart
-fanérfabrikant, isynnerhet om han fått någon bekant i sällskap. Då
-underlåter han aldrig att hälsa på de framstående personer, som komma
-i hans väg, för att imponera på sitt sällskap.
-
--- Vet du, vem det där var? Kors, känner du inte igen honom! Det var
-baron Daelman, belgiske ministern.
-
-Baronen besvarar naturligtvis något förvånad fanérfabrikantens rätt
-kordiala hälsning och det uns av förbindlighet han som diplomat av
-gammal vana offrar åt den obekante, kommer denne att växa minst en
-tum.
-
--- Nå, men honom känner du väl igen? Det var konstigt! Det var
-generalkonsul Gjæstvang, har du inte sett honom i automobil? Han har
-persiska sol- och lejonorden bland annat.
-
-Generalkonsuln hälsar med den utsökta artighet, som är honom egen,
-fast han kanske undrar, vad fanérfabrikanten är för en kurre.
-
--- Herre gud, känner du inte honom heller? Du tycks vara absolut
-okunnig om, vilka storgubbar som verkligen finnas här i stan. Känner
-du inte doktor Sven Hedin, utan vilken engelsmännen nu inte skulle
-vara i Lhassa! Du är mej en snygg en!
-
-På det sättet frotterar sig fanérfabrikanten med vår huvudstads
-storheter.
-
-Under turistsäsongen älskar han att förekomma i engelsk sportdräkt
-med Bædeker i hand. Men då hälsar han varken på bekanta eller
-obekanta, utan är främlingen, som tar del av Stockholms säregna
-soltorkade skönhet.
-
-Då jag sist var i staden, såg jag honom sitta högst på mailcoachen
-med den röda boken demonstrativt i handen och beundra Birger
-Jarlsgatans paläer. Han såg rörd ut.
-
-Jag vet att det som fyllde hans ögon med tårar och kom hans hjärta
-att svälla av stolthet var den fasta övertygelsen, att de flesta togo
-honom för utlänning.
-
-Har någon annan observerat honom? Mina läsare, rannsaken edra njurar!
-
-
-
-
-EN KVINNOSAKSKVINNA.
-
-
-Klockan 12 på natten skulle ångbåten gå.
-
--- Säg oss någon bra varieté, kapten, men inte för långt härifrån!
-
--- Varieté, tja, det beror på -- har herrarna aldrig varit i Amsterdam
-förut? Nå, då är saken klar -- då måste ni se Warmoe straat -- vid
-den gatan och vid Naess, som är en fortsättning av Warmoe straat,
-finns det att välja på. Varieté i vartenda hus, och gatan är lång som
-fan, och alla klasser finns det, tag bara ingen förstklassig fröjd,
-ty de ä slätstrukna, utan tag tredje, fjärde klass. Akta er bara för
-slagsmål, och Herren vare med er! Ni kan förstå: man har gjort en
-vits av Warmoe straat och kallar hela stadsdelen De warme Kwarter!
-
-Frid och fröjd!
-
-Snart voro vi inne på Warmoe straat. Den gode kaptenen hade inte
-överdrivit. Bara den gatan skulle kunna fylla Sveriges behov av
-varieté! Framför de mer eller mindre prunkande entréerna stodo mer
-eller mindre gentilt galonerade portierer, vilka då vi passerade läto
-dörrarna skilja sig åt och oss ana litet av härligheten därinnanför.
-Vi valde emellertid inte första bästa utan drevo gatan framåt med
-folkströmmen. Där var liv och stoj. Fulla och nyktra sjömän av alla
-nationaliteter sökte efter lämpliga ställen att blöta sina slantar
-på, och kvinnor med stora hattar trängdes omkring dem. På alla
-möjliga språk skrek man och köpslog. Två lindrigt nyktra matroser
-ramlade ut från en port. -- Ur vägen för galna Karlson, era jäklar!
-skrek han på rena rama svenskan. -- Akta rej för klacken, tjö!
-genmälte min kamrat. -- Ä si på fan, svenskar! Kom med and have a
-drink with us -- varför inte det då, ä ni strama, era bönhasar?
-drunknade det i sorlet.
-
-_Elysium!_ strålade det grant över en port. Dörrarna skilde sig åt.
-Fri entré, sade portieren. Vi slunko in i den stora salen, som låg
-i skymning, medan allt ljus var koncentrerat på en estrad, där ett
-halvt dussin vitpudrade mamseller sutto i en halvcirkel. En stol var
-tom och dess ägarinna sjöng just en engelsk slagdänga, medan hon då
-och då illustrerande viftade på kjolen och sparkade i vädret.
-
-Som en pil dök en kypare på oss. -- Behagas det bord? Två gulden, om
-jag får be!
-
-Det var alltså den fria entrén.
-
--- Ge oss vars en curaįao!
-
-Runt om oss satt man vid sina likörer och vid varje bord prålade en
-eller två vitsminkade, djärvt blickande och plymviftande damer.
-
-Curaįaon kom. -- Vad äro herrarna för landsmän? frågade kyparen.
-Vi visste att det på dessa lokaler var chic att bjuda någon av de
-uppträdande på en likör eller en stout, och som alla damerna på
-estraden voro av olika nationalitet, gavs det i de flesta fall
-tillfälle att få tala sitt hemlands vilda tungomål. Men ingen av oss
-var vid humör att tala annat än inbördes. Kyparen upprepade sin fråga
-och jag svarade: -- Turkar!
-
-Han log överlägset. Sådant folk har erfarenhet.
-
-Nu kom en tysk visa. Hon som sjöng och sparkade var en liten mörk
-mamsell med uppnäsa. Då applåderna tystnat, började hon igen, men,
-vad nu då?
-
--- Vårt land, vårt land, vårt fosterland, pep hon på så äkta
-Mosebacketungomål, att något tvivel om hennes hemort var omöjligt.
-
-Alltnog, hon sjöng, och för att göra den för publiken obegripliga
-sången njutbarare, sparkade hon och smådansade några pas efter varje
-vers. Det tog sig rätt egendomligt ut.
-
-Så fick hon sina applåder och försvann från scenen. En negress,
-den enda som inte var vitpudrad, sjöng en hisklig negervisa och
-efter henne framsparkade en annan icke fullt så mörk skönhet på
-syditalienska den genuina
-
-    Chiarasté, chiarasté!
-    Tu pecché m'abandunato?
-
-Då öppnades en liten dörr bredvid estraden och ut trädde vår
-Mosebackeflicka, nu klädd i något litet mindre extravagant toalett
-och med en väska på magen. Hon såg sig prövande omkring i salongen.
-Plötsligt ilade vår kypare som en meteor rakt på henne, gestikulerade
-och pekade på oss.
-
-Hur i herrans namn kunde karlen förstå, att vi voro svenskar?
-
-Den unga damen styrde likaledes med en himlakropps säkerhet rakt på
-vårt bord, neg till hälften och hälsade med oefterhärmligt tonfall på
-söderdialekt:
-
--- G'afton! Får jag lov å slå mej ner?
-
--- Var så god!
-
-Vi svarade utan särskild entusiasm. Kyparen framstörtade igen. -- Vad
-får jag lov servera fröken?
-
-
--- Giv fröken en curaįao!
-
--- Ä, ge mej en stout, det kostar lika mycket.
-
-Hon fick sin stout. Hon såg spörjande och glatt på oss. Vi kände en
-viss förstämning i luften. Något skulle man väl säga.
-
--- Nå, hur trivs fröken med att uppträda så här?
-
--- O, jag trivs _alldeles_ utmärt, o, jaa då! Jag och min syster
-uppträder här tillsammans, vi ha uppträtt i alla större städer, jaa
-då, London, Paris, jaa då, och språk lär man sig, o, så många språk!
-Engelska, franska, tyska, allt, _allt_, jaa då! Pallevufrangsä? Oui,
-oui, mossiö. Do you speak english? Oh yes! Aoh yes! O, man lär sig
-mycket, bara man får vara ute bland fina människor, o, vi har så fina
-bekanta, jaa då, riktigt gentilt folk, o, i utlandet finns det mycket
-fint folk!
-
-Hon talade i sträck och på söderflickornas manér, då de vilja tala
-elegant.
-
--- Nå, men är det inte lite tråkigt ibland ändå? Varför inte resa
-tillbaka till Stockholm?
-
--- Ståckålm! O, neej då! O, en föskräcklig sta, Ståckålm! Neej då!
-Neej, jag tycker att en kvinna ska klara sej på egen hand utan några
-karar! Jag sjunger bra å har figur å ja reder mej självandes, aldrig
-skulle jag villa gifta mej, o, neej då, aldrig i live!
-
-En kvinnosakskvinna alltså! Det fanns således dylika utrikes också!
-Hon fortsatte:
-
--- Att vara gift med en otäck kar, o, neej då, det passar inte mej!
-O, jag har klarat mig självandes -- det föstås gift kunde ja ju ha
-varit, jaa då, riktigt gift! Men förlovad har ja varit, riktigt
-förlovad, jaa då!
-
--- Vem var det med?
-
--- O, han var baron! O, en sån vacker kar, o! Allt vad ja ville fick
-ja, om ja ville ta en droska, o, ja fick'en mäsamma, jaa då -- å
-en bicykel! -- ja sa: Ah, ge mej en bicykel! Nej, sa han, då sa ja
-genast: ja, då går ja te en annan kar! -- O, då fick ja genast, vad
-ja ville, pengar hur mycke ja ville, tusen, tusen, _tusen_, jaa då!
-Å, en hel våning! -- vi bodde tillsammans, man gör alltid så här i
-Amsterdam, då man är förlovad -- o, en sån våning, sidenmöbler å
-speglar me slipning å mahognybord å -- o!!
-
--- Nå, men varför gifte ni er inte med honom?
-
--- O, han dog! -- Ni ä från Ståckålm? O, ja ä också från Ståckålm
--- min mamma hade Flaggen å pappa hade brädgård på Söder! O, jaa då!
-Herrarna ä ju grosshandlare?
-
--- Jaa då!
-
--- Känner ni Konrad, baron Konrad, o, sån en trevlig kar! Han var här
-förra mån, o, vi hade så trevligt, så. -- Ska vi inte äta frukost
-i morgon tillsammans? O, de finns så många trevliga reståranger,
-riktigt trevliga, o, jaa då.
-
--- Kanske det! Men nu måste vi gå.
-
--- Gå?! Nu?! Men ja ä inte ledig förrän klockan två! Sångerskorna
-måste stanna kvar i lokalen tills den stängs, jaa då! Ska ni gå nu? Ä
-nej! Men ni bjuder väl på en stout till? Tänk, att ni ska verkligen
-gå, o, dä tråkit, riktigt tråkigt, så trevliga karar!
-
-Hon fick sin stout.
-
--- Adjö nu! Far inte illa med er. Far tillbaka till Stockholm, det är
-mycket bättre.
-
--- Ståckålm, o, neej då! O, man klarar sej mycket bättre här, då
-man kan språket, o, så många språk! Franska, tyska, engelska! Å,
-ja tycker att en kvinna ska klara sej på egen hand självandes!
-Gifta sej! O, neej då! Man ä välan inte fnåski, neej då! Bjuder ni
-på frukost i morgon? O, ja har en bicykel, vi kan åka bicykel ut
-nånstans --
-
-Vi voro redan ute på gatan och kvinnosakskvinnans svada höggs av av
-dubbeldörrarna, som föllo igen.
-
-Genom den växande trängseln arbetade vi oss ned till hamnen och en
-halvtimme senare sutto vi i röksalongen vid en grogg på väg hem till
-Ståckålm.
-
-
-
-
-
-GRISSLEHAMNSLIV.
-
-
-Kalle Andersson och jag äro ute med snäckan och vättarna i det
-brännande solskenet för att få oss en pracka -- delvis -- och delvis
-emedan det är omöjligt att vistas på land, ty luften som våra lungor
-pumpa i sig är glödande och vinden är död. Jag klär av mig utanför
-Loskäret och ror naken in under Storkubben. Jag söker reda på en bra
-sten och förtöjer båten. Dyningen skvalpar sakta. Tärnorna skrika åt
-oss som om vi vore fiender. Taxen, som vi ha med oss, hoppar i land
-och nosar efter något i skrevorna. Kanske har någon utter varit uppe
-och solat sig med sin avföda.
-
-Vi ha geväret och kikaren, tobak och pipa, drag och öl med oss. Vi
-ta en bunt märling och knyta om några pilsner och sänka dem i havets
-djup för att de skola få djupets friska kyla innan vi höja deras
-temperatur till 37 grader, vilket är vår avsikt.
-
-Och så vänta vi tills det blir tid att äta för att sedan lägga ut
-vättarna.
-
-Tillvaron är härlig, vilket nog kan synas på Kalle Andersson här
-ovan. Ingen telefon, ingen post kan nå oss, ingen konstkritik eller
-annan kritik kan äckla oss. Det kan hända vad som helst i land, utan
-att det generar oss.
-
-Kanske äro vi japaner, då vi i kväll lägga till i posthamnen.
-
-Då tiden är vorden fullbordad, lägga vi ut vättarna, sedan vi klätt
-på oss litet som ser ut som berget som skall bli vår bakgrund. Det
-kommer en bris och en rospigg, som legat för slappa segel ute till
-havs, får sig en stunds bidevind och skrämmer till oss en flock
-ejder, och vi glädja oss åt den några minuter där den simmar bland
-vättarna. Men så höres ett sus av vingar -- en skrak kommer och får
-skottet över våra huvuden, gör en kullerbytta, slår i sjön och
-stänker upp en hel vattenkonst. Ut med båten och in med fågeln.
-
-Fortfarande ingen telefon.
-
-Och när kvällen kommer med sin svala bris, bränner solen fortfarande
-magasinerad i våra ansikten, halsar och händer.
-
-Vi lägga till hemma. Stugorna tyckas sova. Men herre gud vad grönskan
-är varm och vad väggarna lysa röda ändå så länge sommarnatten varar.
-Skalderna tala om mystik och se älvor och annat, därför att de icke
-kunna se tydligt nog i snåren. Men mera mystik är det med färgen.
-Jag tycker riktigt att färgen glöder under nattens täckelse, att
-skogen är en kalospinterokromatokrene, fast den inte skriker ut sina
-hemligheter som om dagen.
-
-Det är sant -- älvor äro ju omoderna nu.
-
-       *       *       *       *       *
-
-Från fjärdarna smyger kvällsdimman över ängar och gärden och för
-med sig en lukt av fuktig jord, pors, barr och tång. Det skymmer,
-och ett handklaver låter svagt från någon förstukvist i byn. Det är
-uppfordran till dans och kärlekslekar och ho kan stå emot? Flickorna
-som just kliva ut över fäjströsklarna, och pojkarna som samlats kring
-litern i drängkamrarna lyssna. Ho kan stå emot? Snart är dansen i
-gång, och det jämna dunket från loggolvet förkunnar till morgonen,
-att kolportören har ett styvt arbete framför sig om han vill försöka
-värva proselyter här!
-
-Jag, som är en gammal man med börjande flintskalle, är ute och
-plockar daggmask i en rostig hummerburk. Min hatt är hemsk att
-skåda, mina skor äro grova och leriga, mitt hår är oklippt och mitt
-skägg växer vilt. Den ljuva sommargästande alpstavflicka, som vill
-förälska sig i mig, måste bli kär endast i min själ. Min kropp är
-den otympliga puppan, ur vilken hon möjligen kan locka fram en
-fjärilsvingad psyke om hon är tillräckligt ljuv. Och tillräckligt
-listig. Men det är hon nog inte.
-
-Nattdimman strör diamanter i björkarnas hår -- enligt skalderna --
-och månen kommer upp konturlös, beslöjad, som en melonskiva i färgen.
-Handklaveret spelar Donauwellen med underbara löpningar och drillar.
-Det hörs i fjärran, som myggsång, men tydligt och lockande, och
-dansdunket är som taktfasta slag på en puka från andra sidan en sjö.
-
-Jag stannar framför en hindrande dyngstack. Ljuset i min lykta lyser
-matt. I dyngstackens kant ligga daggmaskarna tätt och glansdagern
-på deras kopparglänsande ormkroppar rör sig vackert, där de söka
-varandra parvis. Ty inte endast på logen utan också i åkern har man
-sånt där för sig. Jag rätar på min värkande rygg och ser ut i mörkret
-framför mig. Jag söker bestämma sommarnattens färg, sordinen på
-grönskan och skuggorna som leva och fläta sig tillsammans i snåren
-till en röra av färg.
-
-Plötsligt hör jag att jag icke är ensam. I ett dike bredvid mig
-jagar en padda daggmask. Jag hör då hon slår ihop munnen med ett
-smackande ljud och jag lyser försiktigt över hennes jaktmark. Tyst
-som Skinnstrumpan närmar hon sig masken och hugger hans huvud i ett
-blixtsnabbt tag. Så arbetar hon med framfötterna, alldeles som om hon
-skulle nysta till sig masken. Ibland kliar hon sig i huvudet med en
-mänsklig rörelse. Och då masken släppt, sväljer hon den. Hennes mage
-sväller, och jag antar att daggmasken i början inte ligger stilla i
-sitt fängelse. Så går hon på sned till nästa mask och hinner med en
-hel del, innan hon däst av vällevnad släpar sig tillbaka in i sitt
-snår, sedan hon först tagit sig en klunk vatten ur diket.
-
-Nu börjar Svartklubbens fyr tuta i dimman. Den låter som om
-olycka vore å bane, den siar olycka. Skulle man inte kunna stämma
-mistlurarna i dur på något sätt? Strax lite gladare!
-
-Att plocka daggmask är en konst, som icke är sämre än någon annan
-konst. Jag tror att det skulle göra de eteriska skalderna gott att
-för några kvällar slita sig ifrån skaldandet om sina egna själars
-dekistillstånd och ägna sig åt jakt på daggmask. Detta inom parentes.
-
-Då jag går hem med min hummerburk full av daggmask, möter jag en
-flicka. Hon trallar en visa, hennes hår är i oordning och schaletten
-ligger nere på ryggen. Hon tystnar, då hon får se mig och jag hälsar
-generat, ty min hatt är ful, mitt skägg är vilt och jag är lerig upp
-till knäna. Och månen är uppe.
-
-At forma viros neglecta decet.
-
-
-
-
-RELIGION.
-
-
-Sedan långa tider var det bekant att fiskarna och lotsarna på
-Ramundsö voro Guds barn. Ön ligger långt ute i havsbandet och
-nymodiga och hedniska funderingar hade icke fått rotfäste därute.
-Man fick icke höra en svordom, gubbarna läste till bords, och om
-kvällarna lästes högt ur Arndts postilla. På söndagarna samlades
-folket hos mästerlotsen i hans stora sal och tullvaktmästare Erikson
-höll föredrag. Ty tullvaktmästaren hade talets gåva och kunde utlägga
-även de mest krångliga kapitlen i Pauli brev. Efteråt sjöngs ur
-psalmboken eller ur Sankeys sånger, och det hela avslutades med en
-bön av tullvaktmästaren eller någon av lotsarna som hade nåden.
-
-Men varannan söndag var en högtid. Ty då kom pastor Johanson ut till
-Ramundsö i lotsekan och höll föredrag. Allt vad liv hade var där, ty
-pastorn var en man som i allra högsta grad var innehavare av nåden.
-
-Pastorn var en mörklagd och slätrakad karl, vilkens anletsdrag talade
-om ett och annat. Kvinnorna suckade i hans närhet och bönderna
-knöto nävarna i byxfickorna. Man talade om, att han giljade till
-mästerlotsen Evelina och somliga voro nog lumpna att prata om, att
-de levde tillsammans ute i markerna alldeles som gifta. Men dessa
-ryktens upphovsmän voro pojkar och pojkar prata smörja. Pastor
-Johanson var en oförvitlig man, styv i utförandet och utläggningen av
-Guds ord. Ryktena skadade icke pastor Johanson.
-Ramundsö var en filial av Guds rike på jorden och
-söndagseftermiddagarna voro ljuvliga nådestunder för allt folket.
-
-Ända till dess vintern kom, ty då kunde pastorn icke resa dit ut. Då
-bodde han i Stockholm eller irrade omkring på landsbygden bedjande
-och åkallande.
-
-Det var vår eller början till vår. Isen kom och gick med ström och
-vind och längst ute på iskälen lågo sälarna och i brunnarna mellan
-kålen låg alfågeln och ejdern tjockt som gröt. Där grälades och
-snattrades och putsades och de hungriga måsarna flögo omkring utan
-kött på bröstbenet och avundades de feta och rika sjöfåglarna, som
-bara behövde gå ned till bottnen och ta vad de behövde.
-
-En fransk brigg på väg till Gävle, som trodde att isen skulle ha
-gått sin väg, kom seglande utanför Simpnäsklubb och mötte isen. Det
-var hård bris och brisen växte till storm. Ålands hav växte och isen
-maldes sönder till snömos. Han försökte hålla sjön mot sydosten, och
-folket arbetade dag och natt ända till dess briggen kom in bland
-skruvisen och en planka brast i vattenlinjen. Det var natt. Folket
-kom ut på ett iskäl som bröts sönder och man efter man försvann i
-djupet. Bara en halvvuxen pojke, kajutvakten, sprang och simmade och
-hoppade och kröp, tills han kom i land vid Svartklubbens fyr.
-
-Dagen därpå voro Ramundsögubbarna ute och bärgade tre konjaksfat som
-lågo och hackade i dyningen utanför Vedskäret. Tre konjaksfat och en
-mast med wirerope och full av grejor.
-
-Två veckor efteråt kom pastor Johanson seglande ut med lotsekan för
-att övervaka öns själar.
-
-Han lade till vid söderbryggan under sjöbodarna. På bryggan stod
-gubben Matts Andersson.
-
--- Frid med dig, broder, Herren välsigne din ingång! sade pastorn.
-
--- Va faen ä du för en jävel? Kom hit, får ja titta på dej!
-
--- Vad går åt dig, käre broder, känner du inte igen pastor Johanson?
-
--- Köss mej på flasklocket, ä dä Johanson. Håll i mej, Johanson! Har
-du Guss ord mä dej? Vill du ha dej en dragnagel, så säj till, men säj
-inte nej, jäkla prästgesäll! Här finns, förstår du, _här finns_.
-
--- Men käre broder, vad tänker du på? Är det sant, att jag skall
-träffa dig i ett sådant tillstånd? Käre broder, du, som var ett av
-fåren, far du vill eller vad har hänt?
-
--- Får, sa du -- en sån där jävel som inte kan slå ett halvslag eller
-splitsa ett öga! För dej, va?! Kom i land får du si mä vems ande du
-guppar! Säjer du något, så får du dej en jäkel, så du far så långt in
-i hälsike som dä finns hår på hästar i sju konungariken! _Får_, för
-dej!! _Får för dej_! Hi, hi, hi! Kom opp å dansa en bagarevals, men
-plocka ut löständerna, annars får du dom i halsen, jäkla Josua!!!
-
-Pastor Johanson lade ut från bryggan. Det behövs bara tre fat konjak
-för att förändra en liten skärgårdsös religiösa begrepp. Ramundsön
-är nu fullständigt hednisk. Visserligen ha inga konjaksfat flutit
-i land mera, men andan är kvar, och pastor Johanson lär nu försöka
-sin lycka på Orisselön, understödd av en lotsänka och två troende
-tullvaktmästare.
-
-
-
-
-FRUNTIMMER.
-
-
-Olagus Jonsson hade ett litet helvete tillsammans med sin hustru,
-som många ha väl det. Han hade som dräng blivit kär i hennes gula
-hår och röda kinder och i hennes mun som såg ut som ett blödande sår
-med en knivrispa i. Han hade frågat fan efter tankarna som rörde sig
-bakom den blanka pannan och bakom hennes blå ögon, som lyste alldeles
-svarta, då hon såg över hans axel i dansen.
-
-Nu voro de gamla. Barnen voro i Amerika och Stockholm och litet
-varstans. Hon var en torr, benig människa med skäggfinnar och knotiga
-armar, som kunde ta ett tag när det gällde. Hon hade kanske också
-haft ett litet helvete med Olagus, men man vänjer sig också vid
-helvetet, och nu gingo de arbetande vid varandras sida, tigande av
-vana och talande endast då den ena parten ville påskynda den andras
-arbete.
-
-Skola vi röra mera i deras privataffärer?
-
-Tänkom oss dem som två knarriga gamla människor med livet bakom
-
-sig, fästade vid varandra av vana och slöhet. Åldern kommer och mal
-känslorna till grått mjöl, av vilket man icke ens kan baka nödbröd.
-
-Skall jag nu börja skämta igen? Nyss var jag allvarlig, men min
-uppgift är ju att berätta lustiga historier.
-
-Då jag stulit mig hemifrån kom jag ofta i närheten av Olagus stuga.
-Den låg fjärran från människors boningar, i kanten av en hallonfälla
-bredvid ett stalp, där det satt bergkristaller i väggen, och under
-gick en fors om vårarna.
-
-På sommarn fanns där knappt något vatten, utom i några dyhålor, där
-feta kräftor kröpo omkring. Det gick en gammal spång över forsen
-och dess stolpar hade blivit lysved som lyste grönt om kvällarna.
-Underliga ormbunkar kantade en damm, där det fanns gäddor, och en och
-annan and hittade också dit om höstarna.
-
-På den tiden var jag svår på att snärja gäddor med mässingssnara,
-och utmed dammens dystränder stodo gäddorna under näckrosbladen och
-halvsovo med magen full av löjor och annan småfisk. Ibland hade den
-snärjda gäddan en annan gädda i magen, så stor, att stjärten stack ut
-ur munnen.
-
-Alldeles som bland människor. Visserligen ser man inte stjärten
-av den slukade, ty människors stjärtar äro icke konstruerade som
-gäddors, men den som har ögon ser tämligen bra ändå, vad det är fråga
-om.
-
-Nu kommer det humoristiska, om man så vill.
-
-Jag gick med min nyglödgade mässingssnara fäst på min stolthet, en
-härlig ung tallstam, smal som ett bamburör och smidig och född i en
-hjortronmyr, där allt vackert födes.
-
-(Tillåt mig en parentes.) Ibland det härligaste, som jag minns
-från min ungdom, äro de småländska hjortronmyrarna med martallar
-försvinnande mot horisonten och under dem en matta av vitmossa med
-pors, hjortron, ängsull och odonris. En gång låg jag på rygg i en
-sådan där mosse. Det var sommar och alla slags mygg och andra flygfän
-flögo över mig. Varje träd var som en orgel full av flygfämusik. Jag
-låg där och sjönk ner, tills min rygg blev våt, ty strax bredvid
-fanns ett hål i mossen. Det hålet hade ingen botten, men släppte
-man ner en rev med en husmask på kroken, högg genast en sutare, en
-svartryggad fan med stenålderskaraktär, som såg ut, som om han levat
-där och velat vara i fred sedan många hundra år.
-
-Det här om hjortronmyren hör strängt taget inte hit, men lika gärna,
-som man i ett sällskap förirrar sig från samtalsämnet, kan jag ju få
-dilla ut på mina privata stigar, då jag skriver själv.
-
-Alltnog! Jag gick en solig söndagseftermiddag med mitt tallspö och
-min snara utefter Olagus' damm, då jag fick höra ett skrik uppifrån
-torpet. Skriket blev till en symfoni av oljud, jag trodde, att någon
-mördades, och jag sprang uppför branten. Jag stannade framför stugan.
-Taktfasta, snabba steg ljödo därinnanför -- dunk, dunk, dunk, tills
-de slutligen stannade och ett smärtans skrän skar i mitt öra. Jag
-sprang in, jag såg Olagus vridande sig i plågor krypa bort till
-tvåmanssängen.
-
-Jag sprang fram och hjälpte honom upp i den.
-
-Bredvid stod gumman med svetten porlande utför pannan.
-
--- Vad är det fråga om?
-
--- Tänk sej, herrn, en sån jävel! Ja har vatt van sen tretti år å ta
-mej ett halvstop brännvin på mornarna -- å så kommer ja underfund mä,
-att kärngfan blandar vatten i spriten å dä har ho hållit på länge mä!
-Jesses jäklar! Gud, va ja slo mej!
-
-Olagus hade upptäckt gummans försiktighetsmått och blivit ursinnig
-samt förföljt henne genom rummen runt spiseln. Men Olagus hade snavat
-över en av de höga trösklarna och slagit knät. Nu låg han där.
-
-I hans öga fanns intet spår av hans ungdoms kärlek till hustrun. Där
-fanns bara hjälplöshet och hat.
-
-Alldeles som hos kultiverade människor.
-
-       *       *       *       *       *
-
-År gingo. Gumman hade dött och Olagus levde ensam så gott han kunde.
-Tänk er en gammal torpare som lever ensam utan en kvinna! Han
-inrättade sitt liv efter helt andra principer än vi ha. Han blev
-alltmer praktisk. Han kokade varje måndag ihop en stor gryta mjöl och
-ärter och fläskbitar och kött av fåglar som han skjutit, en _olla
-podrida_ av vad landet alstrade. Och han kokade av praktiska skäl
-ihop det så hårt, att han kunde skära det med kniv och ta sig en bit,
-då han blev hungrig. Inte så dumt!
-
-En dag kom jag till hans stuga. Allt var förfallet runt omkring. Men
-det stod rök ur skorstenen och dörren var öppen. Olagus var hemma.
-
-I förstugan hörde jag mummel inifrån köket. Olagus gick omkring och
-svor.
-
-Jag öppnade dörren. Olagus hade blivit en liten vithårig, krokryggig
-gubbe, som tittade på främlingen med små i smuts inbäddade
-blåsvarta mullvadsögon. Han höll en björkslya i handen och uppe på
-spiselkransen stod en katta och sköt rygg. Kattans ögon lyste gröna
-av hat eller kärlek, vad det nu var.
-
--- Kan han tänka sig -- den jävla kattan! Hon har fått vana att gå
-opp i grytan å göra ifrån sej. Dä förstås, att dä gör mindre för
-jag kokar'et så hårt, men nog ä dä faen! Ja, si fruntimmer! Gör dä
-samma om di ä djur eller människor, samma släkte ä di! Alltid ska di
-fördärva dä en karlstackare behöver -- men nog har en rättighet å bli
-förbannad, när di ger sej opp i maten!
-
-       *       *       *       *       *
-
-Jag vill alltid komma ihåg Olagus' stuga och stalpet och forsen och
-kräftorna och gäddorna. Där målade jag min närapå första tavla, grönt
-i grönt. Färgen blev tjock som Olagus' gröt, men jag vill påminna
-mig att där fanns något av Småland i den. Åtminstone fanns där ingen
-teknik.
-
-
-
-
-JULSEGLATS.
-
-    Dagen för dopparedan, och än ligger kostern i hamnen!
-    Blåisen skär, som den vore av stål och nöter och gnager.
-    Snön ligger tung på kapp och på däck, och styv som av järnplåt
-    vilar storn på sin bom, ty sist när vi kryssade nordvart,
-    höllo vi fullt i en by, som jagande bister och blåsvart
-    sprutade skummet till gaffeln och small som hagel mot duken.
-
-    Snart skall kostern dragas i land att vila till våren,
-    men låt oss pröva ännu en dans medan riggen är uppe!
-    Stark står Nordan och kall och skoten kyla i näven,
-    men med vantarna på och luvan ned över örat,
-    fårskinnsvästen och skor med mjukt och värmande lapphö
-    och en sup vid hård bidevind, när det biter i näsan,
-    reder sig människan gott. Från däcket skotta vi yrsnön,
-    hissa och staka oss ut om udden, och fyllande seglen
-    vänliga kårar från land ge oss fart. Vi svänga om Loskär,
-    lovande upp mot en by, som pressar skutan på sida.
-    Vattnet forsar på däcket i lä och det knakar och knarrar
-    djupt i skrovet och knastrar i skot och skramlar i rundhult.
-
-    Livet är härligt ändå, trots allt, när jag känner i handen
-    rorkulten leva, som hade han själ, och när sjöarna spotta
-    pärlande skum över lovarts bog och det darrar i stagen,
-    grågröna sjöar vältra sig fram och krusande kårar
-    födda i fjärran svepa förbi och försvinna i fjärran.
-    Hej! Där skvätte en sjö mot lovarts låring, och blixtsnabbt
-    tar jag emot dem med ryggen och snart står håret i nacken
-    styvt av is och ett pansar av is har lagt sig på rocken.
-    Däcket glänser av is och klyvarn är tumstjock vid peket,
-    liken svälla, och sprött det klirrar i skot och barduner
-    när vid en gir de slappna ibland och sträcka sig åter.
-    Men i salongen skönt i pälsarna vila de andra,
-    medan på spritköket brinner en glögg. Jag smackar vid tanken.
-    Livet är ljuvligt ändå och än förbarmar sig Herran!
-    -- Akta vår glögg! Pass opp för en sjö! Den stegrande skutan
-    stannar som tveksam högst på dess kam, det rycker och fladdrar,
-    sliter ilsket och dånar i storn och smäller i klyvarn,
-    tills med ett stamp det bär nedåt igen, och susande rullar
-    brottet akter i väg. -- Gick glöggen?! Gud vare lovad!
-    Langa hit med ett glas och skål för vattnet och jorden,
-    luften och elden och allt som har liv och andas och rör sig!
-    Nu är det jul och det doftar av jul! Nu vända vi, gossar!
-    Ner med rodret och släck på skotet och knuffa på bommen,
-    blocket är som en skalle av is! Nu länsa vi hemåt.
-    Skymningen sänker sig ren över sjön, och bakom de vita
-    stränderna flammar i rött och i guld från den sjunkande solen.
-    Vänligt ur stugorna tindrar ett sken från härdarnas brasor,
-    blinkande muntra löften om jul, och när stjärnorna tändas
-    glida vi in i vår hamn --
-
-
-
-
-MONSIEUR PERNELET.
-
-
-När den stora glasbassängen med de tjugufem krokodilerna sköts in på
-arenan, tystnade sorlet i hela cirkus. Det var verkligen för en gångs
-skull ett originellt nummer och den lika originelle förevisaren,
-Monsieur Pernelet, måste vara en djärv karl.
-
-Under frenetiska applåder steg han upp i bassängen till de krälande
-vidundren som hälsade honom med att smälla ihop sina ohyggliga
-käkar. Hans enda vapen var en liten käpp, med vilken han avvisade de
-närgångna. Det gällde att se upp, ty vid minsta förbiseende hade han
-varit förlorad. Hade han halkat skulle han ha varit en död man inom
-några sekunder, och inom några minuter skulle icke så mycket som en
-byxknapp varit kvar av hela herr Pernelet.
-
-Nu började föreställningen. Krokodilerna skulle matas. En medhjälpare
-kom med kött och krokodilerna började kräla uppför herr Pernelet, som
-slängde in bit efter bit i de vita gapen. De höggo efter hans fingrar
-och ansikte, ty för en krokodil är det icke stor skillnad mellan olika
-slags kött. Med den lilla käppen parerade han skickligt de smällande
-huggen av de närmaste medan han sparkade undan dem som ville
-åt hans ben.
-
-Han kastade ett stort stycke mitt ibland krokodilerna och vattnet i
-bassängen förvandlades ögonblickligen till vitt fräsande skum. Det
-stänkte högt i luften och genom de gröna glasväggarna skymtade då
-och då de stridandes kroppar. De väldiga stjärtarna piskade vattnet
-och smällde ilsket mot varandra och bassängväggarna. Herr Pernelet
-steg ur bassängen och ur den skummande oredan och vimlet bände han så
-småningom med en stång upp två krokodilhuvuden över vattenytan. De
-beto i var sin ända av köttstycket och piskade förtvivlat floder av
-vatten över förevisaren.
-
-Emellertid var matningen slut och herr Pernelet steg åter upp i
-sitt och krokodilernas element, där han satte sig på ryggen av den
-största, en hundratjugufemåring med munkorg. Denne reagerade mot
-ryttaren och sökte kasta av honom. Nå, ritten varade ju ej så långt
-stycke, och herr Pernelet höll sig kvar.
-
-Genom förmedling av cirkusens sekreterare, kom jag att göra
-bekantskap med Mr Pernelet. Jag fick tillåtelse att från nära håll
-betrakta krokodilerna. Vi träffades ute i ryttargången.
-
-Mr Pernelet kom, och vi betraktade krokodilerna tillsammans. Han
-talade franska med spansk accent, en underlig pidginfranska, en
-blandning av franska, spanska och italienska och dålig tyska.
-
-Han bar en sombrero och hans hy var mörkbrun. Hans kinder voro fulla
-av ärr och ungefär vartannat finger var borta. Jag bjöd Mr Pernelet
-på en whisky -- men först måste vi betrakta krokodilerna på ännu
-närmare håll. Vi gingo till bassängen.
-
--- Maura! attendez!!
-
-En av Mr Pernelets väninnor kom fram med öppnat gap och väntade på en
-köttbit som hon också fick. Negro! Venez!!
-
-Hundratjugufemåringen närmade sig, han som bar munkorg. Näsan låg
-över vattnet och ögonen lurade hemskt.
-
-Jag stod och beundrade Mr Pernelets krokodiler. Han visade mig, hur
-de kände sina namn. Jag frågade om han inte ville komma genast som
-gäst på den där whiskyn, och han kom.
-
-Nu låter jag Mr Pernelet tala.
-
--- Ni är artist! Jag är lycklig att träffa en människa som er. Jag
-är också artist fast på ett annat område. Jag sysslar med krokodiler
--- det är också en uppgift. Skål på er!
-
-Jag skålade med Mr Pernelet.
-
--- Hur har ni egentligen kommit på idén att ägna er åt krokodiler?
-
--- Monsieur, varje människa har sin uppgift. Jag var sjökapten, jag
-kom på en engelsk skuta ned i Röda Havet. Vi strandade och jag kom i
-land, jag hade pengar och rustade en expedition. Ni förstår -- att gå
-månadtals under tamarinder med lianer och apor i och icke se himlen
-under månader. Ormar! Och skorpioner! Vi levde på svarta apor och
-leoparder -- ni förstår -- och i kärren fanns flodhästar och pelikaner.
-Det var där jag fångade krokodiler! Jag hade 50 stycken från början,
-som jag släpade med mig genom urskogen. Mat? Herre Gud! De levde av
-mina negrer och ibland av aporna, som jag sköt. Monsieur! Jag är
-själv en krokodil!
-
--- Men monsieur ser inte precis ut som en krokodil!
-
--- Monsieur! Jag är en krokodil. Jag äter allt. Jag minns i Afrika!
-Vi åto sköldpaddor och pelikaner och svarta apor och rinoceros och
-lejon.
-
--- Men krokodilerna äta också negrer!
-
--- Monsieur! Jag har ätit negrer och jag vill rekommendera dem.
-Fötterna äro särskilt bra. Händerna äro inte heller illa. Ryggen är
-dålig -- men herre gud -- man kan ju inte begära något av en neger.
-
-Vi drucko whisky och skålade.
-
--- Jag är lycklig att träffa en artist, sade Mr Pernelet. Ni är gift!
-Ni är lycklig? Inte sant? Jag är gift -- men min hustru förstår inte
-krokodilerna. Hon går aldrig på cirkus.
-
--- Alltså är Mr Pernelet inte lyckligt gift! Vore jag specialist på
-krokodiler, skulle min hustru vara min bästa medhjälpare i facket.
-
--- Monsieur, sade herr Pernelet. Ni känner inte kvinnorna!
-
--- Monsieur Pernelet, svarade jag, jag inbillade mig känna dem. Men
-kanske misstar jag mig?
-
--- Monsieur! Med all säkerhet!
-
-Jag svarade indignerat: -- Man måste möjligen umgås med krokodiler
-för att förstå kvinnans verkliga beskaffenhet. Menar ni verkligen det?
-
-Monsieur Pernelet svarade: -- Krokodiler äro barn emot kvinnor! Jag
-går hellre obeväpnad in i min krokodilbassäng än in i en salong. Se
-på mina händer!!
-
-Jag hade redan sett Mr Pernelets händer. Ungefär vartannat finger var
-bortslitet av krokodilerna.
-
--- Jag går in i en salong -- jag talar med kvinnorna, jag är älskvärd,
-jag är man, jag är Mr Pernelet -- hur mycket tror ni jag riskerar? Jag
-vill säga: Jag umgås hellre med krokodiler än med kvinnor.
-
-Jag svarade: -- Jag umgås hellre med kvinnor än krokodiler -- kanske
-på grund av att jag icke är specialist på krokodiler. Den jakten
-kräver kanske också sin man -- men jag har inte mod -- jag riskerar
-fingrarna.
-
-Monsieur Pernelet gav mig en lång blick, tömde sin grogg och sade: --
-Jag går hem! Madame Pernelet undrar kanske var jag håller hus i kväll.
-
-
-
-
-NATTLIGA INTRYCK.
-
-
-Jag sitter min ovana trogen uppe till efter midnatt och arbetar.
-Havet dånar utanför -- dyningen efter stormen i kväll arbetar ännu i
-stränderna. Vinden är nordost och min gardin vajar som i takt med det
-växande och avtagande bullret. Gud vet var blåsten tränger in, men
-nordosten har sina hemliga vägar!
-
-Jag tar på min fårskinnsrock, smyger utför trappan och vrider om
-förstunyckeln.
-
-Marken är ju vit!
-
-Visst kom ett och annat korn i skymningen, men nu är ju nästan
-skidföre.
-
-Stormen har knappt bedarrat, märker jag, men luften är klar och
-snön har slutat falla. Havet ligger som svartnat bly, men brotten
-utanför Loskäret blänka till ibland med en kall blåvit glans. Och i
-stränderna jäser vågen vitgrön, en nyans mörkare än klippornas blå
-snö.
-
-Jag går ner till mitt utvalda berg, den yttersta udden av mitt
-område, där jag snart skall ha en liten stuga nitad fast i graniten.
-Då sjön går hög, skall skummet spruta över dess fönster, och därinne
-skall jag ha en kamin och ett staffli. Där må ni tro kan gå sjö!
-Efter var storm driva bitar av det vrak jag kallar mitt i land i
-viken bredvid, teakträbjälkar med mässingsbultar i. Nu är väl bara
-bottnen kvar med sin stenballast, ty i väl trettio år har det legat
-där. Men då vintern kommer på allvar, slå vi hål på isen och fiska
-teak. Och uppfinna möjligen någon kratta att peta ur ballasten med.
-
-Över det blysvarta havet står himlen mörkblå och brotten lysa
-visionärt, irrblosslika. Längst ute arbetar en skuta i sjön. Jag ser
-endast dess babordslanterna, hur den doppar i sjöarna, försvinner
-ibland och glindrar svagt igen, som slocknande.
-
-Men över himlen i norr vrider sig med regelbundna mellantider
-Svartklubbens fyrsken, alldeles som om en ofantlig vit vinge skulle
-svepa över Ålands hav, en jättesvan som flaxar emot stormen.
-
-Medan jag står här på berget just där min stugas nordöstra hörn skall
-skruvas fast i klippan och skummet yr över min fårskinnsrock, kommer
-jag ihåg seglingar jag gjort, medan jag ännu hade min ruttna koster
-kvar. Den var en likkista och läkte på babords låring som om den
-varit törstig. Jag skötte om den, stack med kniven och kittade, men
-det hjälpte inte. Borden sågo friska ut -- ända tills den en dag på
-vårkanten där den stod uppstöttad på stranden fick sig en knuff av
-den påskjutande havsisen så att stöttorna bräcktes och han ramlade på
-sidan. Då befanns det, att två av borden i vattenlinjen på babords
-låring bestodo av snus med ett tunt lager av ek och ett tjockt lager
-av olja och fernissa utanpå.
-
--- Vi sätter en blyplåt på, sade Grisslehamns-experterna. Sjön håller
-nog ihop skutan.
-
-Jag skänkte den frikostigt till experterna.
-
-Nå, med den kostern hade jag seglat två år i rad ända till dagen
-före julafton, då jag lät lägga upp den och hade ett så kallat
-båtuppdragningskalas för landets söner, som hjälpt till med
-oskadliggörandet av den stolta galejan.
-
-Den som seglat på vintern, vet vad det vill säga. Vinden är stålhård,
-skummet fryser till is på däcket, peket som doppar i sjön växer i
-omfång, och stormklyvarns nedandel kan bli alnstjock. Blocken bli
-allt svårhanterligare och bli runda som barnhuvud av is. Skoten
-frysa fast och man måste fram med kniven. Medan natten faller på och
-stormen växer. Då undrar man stundom, varför man givit sig ut på
-havet, när man kunde ha en bekväm stol framför en kakelugn och en bok
-av någon djävul att läsa i.
-
-Jag kommer ihåg två seglingar med den där kostern på vintern. Det
-blåste hård nordost och klyvarskotet sprang. Det gällde att få in den
-smattrande ändan av skotet och jag kröp föröver för att knyta ihop
-grejorna. Skepparen som satt till rors lade upp skutan i vind, men
-seglet slängde så förbannat, att jag ett ögonblick befann mig med ena
-benet utanför relingen. Jag lyckades hålla mig kvar, hur, vet jag ej,
-men i detsamma kom en sjö och slängde mig ner mot masten. Jag fick
-tag i nagelbänken och hasade mig ned akteröver.
-
-Mitt försök att knyta ihop ändarna hade lyckats utan att jag visste
-det. Ta mig tusan jag än vet hur jag hunnit med det. Jag kan
-åtminstone ej påminna mig ett enda handgrepp själv.
-
-En annan gång länsade jag hemåt efter en orrjakt på en av öarna
-i Singöfjärden. Plötsligt märkte vi, att vi i mörkret seglat fel
-och måste börja kryssa. I den kryssningen fick babords låring sin
-beskärda del, och inom kort hade vi vatten i salongen. Det mörknade
-och vi förlorade bestämt landsikte. Jag stod vid rodret, men rätt
-som det var upptäckte jag att ankaret där i förn ville ge sig i
-väg. Jag bad min kamrat ta rodret och kröp föröver för att surra
-ankaret. Däcket var is och kommen fram till masten slog jag ändan av
-klyvarfallet om livet och begav mig asande på magen fram till klyset.
-Jag minns än att min känsla av sjövildhet icke alls var så stor som
-den nu är, då jag berättar episoden. Vi kommo emellertid hem i hamn
-med en alns vatten i salongen. Och vatten är en dålig ballast.
-
-Nu har jag passerat den naturliga utvecklingen från koster till
-motorbåt och sedan reaktionen tillbaka till kostertypen, eller
-rättare till den norska livräddningssköjten av Colin Archers typ. Den
-är tills vidare mitt ideal. Nu drar jag mig fram med en plåttäckt
-blekingseka, som jag köpt av Kalle Andersson. Den är 13 fot lång och
-indäckad som kanot och kan trotsa vilket väder som helst, om man bara
-täcker över sitthålet. Med tre rev inne och -- om man vill ha en
-kamrat med -- en lugn och förstklassig prisse, kan man segla nästan
-vart man vill med den båten. Eller rättare: med en större båt av
-den typen kan man segla nästan vart man vill. Med litet mera järn i
-botten är den okanterbar.
-
-Allt det där tänker jag på, medan jag står på min bergudde. Stormen
-tar till och vågorna slicka min byggnadsgrund allt högre och högre.
-
-Men luften har klarnat och jag kan urskilja stjärnorna, och då jag
-kliver hemåt genom drivorna, ser jag vintergatan välva sig över mig
-och mitt hem, en driva av stjärnor, hopyrd av samma kraft som den som
-täcker mina berg med snö och kommer Ålands hav att dåna mig i sömn.
-
-
-
-
-
-
-
-
-End of Project Gutenberg's Mitt lif och lefverne, by Albert Engström
-
-*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MITT LIF OCH LEFVERNE ***
-
-***** This file should be named 50149-8.txt or 50149-8.zip *****
-This and all associated files of various formats will be found in:
-        http://www.gutenberg.org/5/0/1/4/50149/
-
-Produced by Jari Koivisto
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions will
-be renamed.
-
-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
-law means that no one owns a United States copyright in these works,
-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
-States without permission and without paying copyright
-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
-of this license, apply to copying and distributing Project
-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
-specific permission. If you do not charge anything for copies of this
-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
-performances and research. They may be modified and printed and given
-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
-trademark license, especially commercial redistribution.
-
-START: FULL LICENSE
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
-www.gutenberg.org/license.
-
-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
-Gutenberg-tm electronic works
-
-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or
-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
-1.E.8.
-
-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement. See
-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
-electronic works. See paragraph 1.E below.
-
-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
-works in the collection are in the public domain in the United
-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
-United States and you are located in the United States, we do not
-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
-displaying or creating derivative works based on the work as long as
-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
-you share it without charge with others.
-
-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
-in a constant state of change. If you are outside the United States,
-check the laws of your country in addition to the terms of this
-agreement before downloading, copying, displaying, performing,
-distributing or creating derivative works based on this work or any
-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
-representations concerning the copyright status of any work in any
-country outside the United States.
-
-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
-performed, viewed, copied or distributed:
-
-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
-  most other parts of the world at no cost and with almost no
-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
-  United States, you'll have to check the laws of the country where you
-  are located before using this ebook.
-
-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
-contain a notice indicating that it is posted with permission of the
-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
-the United States without paying any fees or charges. If you are
-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
-posted with the permission of the copyright holder found at the
-beginning of this work.
-
-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
-any word processing or hypertext form. However, if you provide access
-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
-provided that
-
-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
-  within 60 days following each date on which you prepare (or are
-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
-  Literary Archive Foundation."
-
-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-  License. You must require such a user to return or destroy all
-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
-  works.
-
-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
-  receipt of the work.
-
-* You comply with all other terms of this agreement for free
-  distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
-electronic works, and the medium on which they may be stored, may
-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
-cannot be read by your equipment.
-
-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from. If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium
-with your written explanation. The person or entity that provided you
-with the defective work may elect to provide a replacement copy in
-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
-or entity providing it to you may choose to give you a second
-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
-without further opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of
-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
-violates the law of the state applicable to this agreement, the
-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
-remaining provisions.
-
-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
-Defect you cause.
-
-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of
-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
-from people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
-www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
-U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
-volunteers and employees are scattered throughout numerous
-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
-date contact information can be found at the Foundation's web site and
-official page at www.gutenberg.org/contact
-
-For additional contact information:
-
-    Dr. Gregory B. Newby
-    Chief Executive and Director
-    gbnewby@pglaf.org
-
-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment. Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements. We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
-state visit www.gutenberg.org/donate
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations. To
-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
-
-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
-
-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
-freely shared with anyone. For forty years, he produced and
-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
-volunteer support.
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
-edition.
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search
-facility: www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-
diff --git a/old/50149-8.zip b/old/50149-8.zip
deleted file mode 100644
index ed479c6..0000000
--- a/old/50149-8.zip
+++ /dev/null