diff options
Diffstat (limited to '29707-8.txt')
| -rw-r--r-- | 29707-8.txt | 3155 |
1 files changed, 3155 insertions, 0 deletions
diff --git a/29707-8.txt b/29707-8.txt new file mode 100644 index 0000000..9df4bf7 --- /dev/null +++ b/29707-8.txt @@ -0,0 +1,3155 @@ +The Project Gutenberg EBook of Jordens Inre, by Otto Witt + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Jordens Inre + +Author: Otto Witt + +Release Date: August 16, 2009 [EBook #29707] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDENS INRE *** + + + + +Produced by ronnie sahlberg, Project Runeberg for providing +the scans and the Online Distributed Proofreading Team at +https://www.pgdp.net + + + + + + + + + +_OTTO WITT_ + + +JORDENS INRE + + + + +_Af_ +_=OTTO WITT=_ +_har förut utkommit:_ + +_DE SISTA_ +_MÄNNISKORNA_ +_Framtidsroman_ +_Pris 2 Kronor_ + +_SKAPELSEN_ +_Urtidsroman_ +_Pris 2 Kronor_ + +_DET MYSTISKA LJUSET_ +_Roman_ +_Pris 1 Krona_ + +_GULDGRUFVAN_ +_Detektivroman_ +_Pris 25 öre_ + +_I ALLA BOKLÅDOR._ + + + + +JORDENS INRE + +ROMAN + +AF + +OTTO WITT + +GÖTEBORG 1912 +ÅHLENS & ÅKERLUNDS FÖRLAG + + + + +Pappersleverantör: +GRANSHOLMS PAPPERSBRUK, GEMLA + + +ELANDERS BOKTRYCKERI A.-B. +GÖTEBORG 1912. + + + + +KAP. I. + +Geniet + + +»Hör, hör!» + +»Briljant!» + +»Bravo!» + +Sådana utrop genljödo genom den till trängsel fyllda, väldiga salen i +hvilken kristallkronorna kastade sitt sken öfver väggarnes speglar och +hvita marmorkolonner och glittrade i massor af ordnar och uniformer. + +Det var ett möte i Borislowskis Hall i St. Petersburg och Newastadens +allra finaste adel samt rikaste matadorer hade samlats för att åhöra ett +föredrag öfver ett förslag som en viss Charles Montgomery hade framkommit +med. + +Af alla de utrop att döma hvarmed talet hälsades kunde man förstå, att +anförandet väckte det lifligaste intresse och beundran. + +Ordföranden, en gammal förtorkad professor, slog klubban i talarestolen +och bjöd tystnad och fortsatte, sedan lugnet inträdt: + +»Mina herrar! + +Som jag nu haft äran att säga er, har mr Montgomery framkastat denna +oerhördt djärfva plan -- ett förslag till att draga nytta af jordens +inneboende värme. Innan jag öfverlåter ordet till mr Montgomery själf, +vill jag endast säga, att hans plan fotar sig i ett och allt på den +orubbligt säkra vetenskapen, på vårt fasta och vissa medvetande om _att +jordens inre är glödande_. + +Mina herrar! + +Jag föreslår ett lefve för den härliga vetenskapen.» + +Salen skakades af hurrarop och mr Montgomery besteg talarestolen. + +Talaren var en man i omkring 45-års åldern och hade något af amerikanaren +i sitt sätt och utseende. Han var hög och smärt och mycket mörklagd, +hade en krokig gamnäsa och mörka, lifliga ögon i hvilka dock en +uppmärksam betraktare kunde se något visst opålitligt då och då glimta +till. + +Han hade vändt sig med sitt förslag till ett par högre ämbetsmän till +hvilka han hade rekommenderats och dessa hade så högeligen intresserats +af planen, att de arrangerat detta möte. + +Mr Montgomery bockade sig för församlingen och talade: + +»Mina herrar! + +Som bekant har jorden en gång i tidernas tider utslungats som en glödande +kropp från solen. I den kalla världsrymden har den så afkylts och nu i +dag är det blott den inre kärnan, som ännu glöder. Detta är ju en sak, +hvari vetenskapen i våra dagar är alldeles enig uti. Vulkaner och varma +källor gifva tusentals af bevis för riktigheten af detta antagande, ja, +så öfverväldigande bevis, att man kan ersätta ordet »antagande» med +_faktum_. Och när till detta kommer tilltagandet af värmen mot djupet i +våra schakter och grufvor så bestyrker detta blott än ytterligare +saken.» + +Här gjorde han en paus och rättade litet på sin långa, svarta +sidenhalsduk. + +Församlingen såg intresserad ut och den förtorkade professorn -- +ordföranden nickade öfvertygande, som ville han säga: + +»Ja, _detta_ veta ju alla -- men vänta, nu kommer det!» + +Talaren fortsatte: + +»Hvad vore naturligare för den framåtsträfvande människan, än att man +sökte att begagna sig af denna i jorden inneboende värme, föra den upp +till ytan och där göra sig den nyttig? Intet! Och saken är mycket lätt +arrangerad -- --» + +Det blef sorl i salen. + +»Hör,» ropades det, »hör.» + +»Tsss,» skreko andra röster. + +Och den förtorkade slog åter klubban i bordet med ett: + +»Silentium, mina herrar!» + +Den geniale föredragaren drog ånyo i halsduken, hostade ett par gånger +och återtog föredragets röda tråd: + +»Man anlägger,» sade han, »endast ett mycket stort schakt rätt ned genom +jordens skorpa. Värmen kommer att öka med 1° för hvarje 33:dje meter som +schaktet tränger nedåt. På tillräckligt stort djup få vi ånga, längre ned +blir värmen ännu större, och på riktigt stort djup hafva vi nått den +hetglödande massan. Den skola vi tämja som Franklin tämjde blixten, som +Watt gjorde ångan till slaf och som Marconi fick luftens genier att lyda +hans minsta vink. Och _då_ hafva vi nått målet. Öfver detta schakt skall +byggas en jättestad hvarest allt är gratis: Värme, ljus och allt som +följer af dessa fördelar. Rundt schaktet skola uppväxa skorstenspipor +liksom sparris ur en säng, skyhöga jättepalatser, blomstrande parker, +gator, trafikleder -- och mäktig skall staden blifva. Paradiset på jorden +skall förverkligas. Staden kommer att få en evig sommar rundt omkring +jätteschaktet -- det blifver ett land för sig midt inne i Ryssland, ett +verkligt utopia, fabellandet, som ej vet af någon omöjlighet -- --» + +Och ofta afbruten af församlingens högljudt uttryckta enighet och +beundran fortfor han ännu länge att berömma och framhålla jättestadens +kolossala förmåner. + +Långt nere i salen befunno sig ett par herrar i civil dräkt; de samtalade +ifrigt hviskande under hela föredraget och det var tydligt att den ene, +en grufingeniör, hade åtskilligt på hjärtat som alls icke stämde öfverens +med hvarken »geniets» eller den förtorkades åsikter i ämnet. + +»Den gröfsta lögn,» hviskade han ibland. + +»Humbug,» ibland. + +»Sancta simplicitas,» en annan gång. + +»Men, kära vän,» hviskade den andre civilklädde tillbaka, »har du +invändningar att göra, så deltag i diskussionen, opponera dig, för +tusan!» + +»Ånej, låt honom hållas ännu litet,» svarade ingeniören. »Men det är ju +oförskämdt af mannen att anamma Camille Flammarions idé -- --» + +»Menar du, att detta med det stora schaktet är Flammarions tanke?» + +»Ja, och den framfördes af honom för många år sedan. Den här mr +Montgomery har alltså redan i detta att stjäla idéen visat sig vara en +lymmel. Låt oss nu höra på fortsättningen.» + +Och medan grufingeniören sakta hviskade dessa hädiska meningar till sin +vän, ökades massans ohöljda förtjusning öfver mannen på talarestolen +medan denne gick vidare i sitt föredrag: + +»Jag har här en skizz öfver mitt jätteschakt,» sade han och knackade i +golfvet med en lång käpp. + +Salen blef strax mörk och på en hvit duk visade sig just samma skizz, som +förekommit i Flammarions förslag i flere franska tidningar. + +»Se här,» fortfor mr Montgomery och pekade på dukens tafla, »här är +omkretsen af schaktet. Det göres så stort i diameter, att järnbanor kunna +gå i spiral efter dess väggar. Här ser ni väldiga kranar, som forsla upp +stenen ur djupet.» + +Salen applåderade. Det var en enighet och förtjusning som var alldeles +enastående. + +Föredragaren bugade för auditoriet och ordföranden förklarade +diskussionen öppnad. + +Då reste sig grufingeniören, begärde ordet och sade: + +»Har mr Montgomery beräknat huru mycket is det kommer att gå åt, för att +arbetarne skola kunna arbeta när schaktet blir till exempel 3.000 meter +djupt och således omkring 100° varmt?» + +Men ingeniören märkte snart på alla ovilliga blickar, som mötte honom, +att här lönade sig nog ej att framkomma med en sakkunnig kritik. + +Den förtorkade vände sig emellertid till »geniet» och frågade: + +»Anser sig mr Montgomery behöfva svara på denna fråga?» + +Mr Montgomery påtog sig en storartad min och med en gest, värdig en +forntida riddare svarade han: + +»Vi äro hitkomna för att diskutera en stor världssak och icke för att +förlora oss i småsaker och detaljer. Jag anser det bäst för saken, att +allt sådant uppskjutes.» + +Och i det han åter besteg talarestolen med allas blickar fästade på sig +satte sig ingeniören förargad på sin plats, mumlande: + +»En sådan skojare!» + +Mr Montgomery hostade, gjorde en stor gest och sade: + +»Mina herrar! + +Efter mitt föredrag och ändad diskussion kommer jag nu till det stora, +praktiska i mitt förslag. Jag föreslår att vi bilda ett stort bolag på +denna sak; dess namn blir 'Aktiebolaget jordens inre värme' -- -- --» + +Det blef åter jubel i salen. Men grufingeniören blef nu på allvar +förargad. Han lämnade sin plats och gick fram till talarestolen och här +lyckades hans stämma öfverrösta mr Montgomerys. Med hela sin kraft skrek +han, pekande på »geniet»: + +»Jag anklagar denne man för att vara en humbugsmakare som endast vill +draga er alla vid näsan. Förslaget, som han uppgifver som sitt eget, har +han stulit af Camille Flammarion och hela detta schakt är en absurditet. +Flammarion är en utmärkt astronom och fantasirik diktare, _men_ någon +grufingeniör är han icke och detta schakt låter sig ej alls utföra i +praktiken. När man har kommit tillräckligt långt ner kan inte en makt på +jorden få arbetarne, att arbeta i den förfärliga hettan.» + +Så med ens, utan att någon anade det sprang han upp på bordet, gripen af +sitt hat mot humbugen och ropade af sina lungors fulla styrka: + +»Men _jag_ vet sättet att tillgodogöra sig jordens inre värme, _jag_ vet, +hur det är möjligt, _jag_ vet huru jag skulle kunna göra Ryssland till +världens rikaste land och gifva det _den Golfström det saknar_ -- -- --». + +Längre hann aldrig ingeniören. Han träffades i nacken af ett med kraft +slungadt bläckhorn. Bedöfvad segnade han ned på golfvet medan bläcket +sprutade öfver hans ansikte och kläder. Hans civila vän, som närmat sig +honom, samt ett par tillilande vaktmästare buro ut honom ur salen +sanslös, hvarpå, efter ett litet afbrott, förhandlingarne åter upptogos +som om intet hade händt. + +Tydligtvis hade mr Montgomerys anseende inte det minsta lidit af +ingeniörens anförande. Han hade allaredan alla papper för bolagets +bildande färdiga och man gick strax i gång med att konstituera det. Det +skulle bildas med ett kapital på 60 millioner rubel. Mr Montgomery +förbehöll sig för sitt storartade förslag endast 5 millioner, men för att +väcka förtroende tog han endast hälften i kontanter och resten i aktier i +det nya bolaget. + +Man började nu att dela ut teckningslistor och teckningen gick mycket +raskt så att inom ett par timmar hade 20 millioner rubel tecknats bland +de församlade. + +Blott en enda af de närvarande, en gammal general, känd för sina +ofantliga rikedomar och oerhörda gods och nämnd som Rysslands rikaste +man, nekade bestämdt att teckna en enda aktie. + +Han mumlade för sig själf: + +»Den där ingeniören tycker jag om. Det skall mod till att framhålla +alldeles motsatta åsikter mot en hel församling. Hvad menade han med den +nya Golfströmmen, måntro? Jag vill i morgon kalla upp honom till mig.» + +Och huru man än svärmade rundt honom med teckningslistor nekade han +ståndaktigt. + +I ett hörn af salen tryckte mr Montgomery med värme en ung mans hand: + +»Tack, Baltzar,» sade han. »Ni har ett mycket originellt sätt att använda +bläck. Ni blir nog en stor skribent med tiden. Ha, ha, ha. Emellertid +verkade ert bläck mera, än om man därmed hade skrifvit hela luntor.» + +Midt i salen, bakom en af de förgyllda pelarne, satt en äldre herre, +hvars emblemer utvisade att han var en högre ämbetsman. Han vände sig +till en vän vid sin sida och sade: + +»Förlåt, men jag förstår verkligen inte riktigt det här. Om man nu slår +ned ett schakt i jorden -- hvad är det då man skall göra med det? Är det +bara rent vetenskapliga funderingar?» + +Hans vän slog händerna tillsammans och svarade: + +»Å, Herre Gud! Förstår du inte, att ju närmare man kommer jordens +glödande inre, desto varmare blir det? Och når man en gång ett +tillräckligt varmt ställe -- --» + +»Helvetet?» frågade ämbetsmannen. + +»Nej, det finnes ej något helvete,» menade vännen. »Men når man alltså +detta ställe i jordens djup, så kan ju den värme som strömmar upp genom +schaktet tillgodogöras.» + +»Jag begriper inte! Hvad skall man göra med värmen?» + +»Men, kära bror! Du vet ju, att _ånga_ är en stor drifkraft. Tänk dig nu +Montgomerys väldiga schakt förvandladt till ett stort, nästan omätligt +stort ångrör. Då förstår du nog huru detta blir en stor central för tusen +och åter tusen mindre kraftstationer -- och hur denna gratis kraft --.» + +»Gratis -- den blir väl inte gratis. Vi skola ju satsa kapital.» + +»Ja, men ångan, förstår du, ångan -- den kommer ju _sedan_ upp gratis. Nu +behöfves kol eller ved, men med schaktet behöfves intet bränsle. Värmen +gifver jorden själf.» + +»Jaha,» sade den högre ämbetsmannen. + +Och efter en stund: + +»Men detta är ju alldeles storartadt.» + +Bolagets styrelse begåfvade gifvetvis mr Montgomery som hela företagets +ledare med oinskränkt makt och myndighet och så startades detta +märkvärdiga bolag. + +Platsen för anläggandet af schaktet bestämdes till närheten af Moskwa. +Men ingen visste, att mr Montgomery just därstädes hade försäkrat sig om +ofantliga arealer till vrakpris. Dessa menade han sig nu kunna afyttra +till det nya bolaget med enorm vinst. + +Nästa dag innehöllo tidningarna i den ryska hufvudstaden de mest +lofordande artiklar om den stora planen och detta hade till följd, att +den återstående delen af aktiekapitalet mycket snart fulltecknades. + +Under dessa dagar låg grufingeniören till sängs, mycket svag och dålig +efter attentatet. Annars är det nog troligt, att han hade afslöjat det, +som han ansåg vara humbug i saken. + +När han tillfrisknat, var det allaredan för sent. + +»Att få ihop pängar på skräp,» sade han, »det är alls ingen konst. Men +kommer man med något riktigt, då sitta de fast som i berg.» + + + + +KAP. II. + +Grufingeniören och generalen + + +Dagen efter det stora mötet infann sig en livréklädd betjänt hos den +sjuke ingeniören och framförde tillsägelse till en audiens hos den gamle +generalen samma dags middag. + +Ingeniören lät hälsa att hans hälsotillstånd ej tillät honom att lämna +sängen på flera dagar men att han, så fort han blef återställd, skulle +hörsamma kallelsen. + +Pompowski, så var ingeniörens namn, undrade mycket öfver hvad gamle +general Swinekow kunde vilja honom. Han visste själf intet om generalens +intresse och hans afslag att teckna aktier. + +Till slut kom han till den öfvertygelsen, att generalen hade funnit +misshag i hans något häftiga uppträdande och nu ville gifva honom en +allvarlig tillrättavisning. + +»Aj, aj,» tänkte Pompowski, »nu har jag stött mig med landets allra +mäktigaste privatman, Rysslands Krösus. Det var illa nog -- men hvem i +all världen kunde låta den slyngeln Montgomery stå och ljuga så fräckt +som han gjorde, utan att säga ifrån. Nå väl! Generalen får banna så +mycket honom lyster, jag skall veta att svara.» + +Och därmed vände sig ingeniör Pompowski på andra sidan och somnade. + +Under de dagar som förflöto innan ingeniören tillfrisknade, fick general +Swinekow förgäfves vänta på hans besök. Och för hvar dag som gick blef +den gamle generalen mer och mer nervös. + +»Fan till bläckhorn» och »Den mannen _måste_ jag träffa,» voro hans +vanligaste satser. + +Ingeniör Pompowski, som var ogift och 28 år gammal, bebodde en lägenhet +på tre rum i Orleanska Sudi. Hans trotjänarinna, som hade varit i tjänst +hos familjen Pompowski sedan långt före ingeniör Ostros födelse, skötte +hans hushållning. + +Det var en äldre jungfru af den gamla, goda stammen och tvenne saker voro +henne heligare än allt: Gud och zaren. + +Gud var för hennes begrepp konklusionen af allt som var ädelt, godt och +härligt, och zarewitsch hade tillsatts af Honom för att regera öfver det +stora, ryska folket. + +Ingeniören hade omtalat för henne föredraget i Borislowskis Hall, men den +gamla Zandra bara ruskade på hufvudet och sade: + +»Sådana nymodärna påfund! Åj, åj! Det slutar aldrig väl. Nog har väl +naturen själf tillräckligt af värme, sol och glödande berg, utan att +människan skall mästra den och skaffa ännu mera. Jag säger bara, att det +slutar aldrig väl med sådan högfärd.» + +Då invände Pompowski understundom, när det föll honom in: + +»Men kära Zandra, det är människans plikt, att begagna sig af jordens +möjligheter så långt hon förmår.» + +»Må vara,» svarade Zandra, »men det finnes dock en gräns, som människan +ej får öfverskrida. Och detta, att framskaffa mera värme än Gud har +ansett att vara nyttigt för människan, det är dock litet för mycket.» + +Och lika säkert som att dessa ord uttalades var ingeniörens svar: + +»Du har åtskilligt af en filosof, kära Zandra.» + +Och Zandra _var_ också verkligen en ovanligt tänkande kvinna. + +Det kunde hända ibland att de resonnerade om lifvet och dess betydelse +dessa bägge, hon den gamla trotjänarinnan och han, den unge, lifskraftige +husbonden och resonnemanget ändade alltid i den största förståelse. Ty de +blefvo bägge eniga om, att till allra sist, när människan har trängt så +långt hon kan, när alla gåtor ligga klara och lösta och när vetenskapen +har spelat ut sin sista, stora trumf, då finnes det ännu kvar en sak som +aldrig dör, aldrig blir gammal, och aldrig förändras, en sak som är evig +-- det är att göra godt. + +»Om man bara vore säker på, att denna värmen vore af det goda för +mänskligheten,» menade Zandra. »Och att det inte bara vore en +affärsspekulation och jobb --» + +»Du har rätt,» svarade Pompowski, »men _jag_ vet sättet -- åh -- vänta +bara, jag vet det.» + +Mera sade ingeniören aldrig, men öfvertygelsen strålade ur hans ögon. + + * * * * * + +Gamle general Swinekow var en mycket originell herre. Han var utan +tvifvel Rysslands rikaste privatperson, hans gods sträckte sig öfver +oerhördt stora arealer och hans slott lågo spridda öfver nästan hela det +ryska riket. Detta var ju mycket originellt, alldenstund ingen annan ryss +kunde uppvisa maken -- men hans egentliga originalitet sträckte sig in på +helt andra områden. Så hade han ett egendomligt sätt att spekulera med +sina pengar. Där gällde för honom: »Intet eller allt.» Med småsummor +bidrog han gärna öfverallt, men försökte någon att förmå honom till att +våga större belopp, svarade han med ett fint leende: + +»Visa mig på en alldeles vansinnigt stor affär, en, som om den misslyckas +kan totalt ruinera mig och jag skall gå med på den. Naturligtvis under +den förutsättningen, att den, _om_ den lyckas, tillför _Ryssland_ fördel +och ära.» + +Flere, som kände denna generalens vurm, hade på mötet i Borislawskis Hall +just sökt att begagna sig häraf, men generalen svarade endast, att han +ingalunda fann Montgomerys plan så storslagen, och att den, om den också +kostade hundra millioner rubler, alls icke skulle ruinera honom. + +»Dessutom,» sade han, »blir nog Rysslands ära tämligen liten af denna +yankees idé. Nej, kära vänner, bättre förslag få ni allt komma med.» + + * * * * * + +Ingeniör Pompowski tillfrisknade ändtligen och anmälde sig till audiens +hos generalen. + +Det var för honom ett synnerligen viktigt möte och egentligen förstod han +ej alls, hvarför general Swinekow önskade tala med honom. Men hans +aningar sade honom, att detta sammanträffande ej skulle blifva af +uteslutande behagligt slag. + +Pompowski fördes in i generalens bibliotek. + +Knappt inkommen, mottogs han utan en hälsning af kommandoordet: + +»Sitt!» + +Ingeniören bugade sig. + +»Sitt, sitt, för fan.» + +Pompowski satte sig ned på en stol. + +»Jaså, min herre,» fortsatte generalen, »man är så storslagen af sig, att +man vågar uppträda på ett möte, hvarest landets förnämste män samlats och +där föra ett nästan ohöfviskt tal.» + +Generalen reste sig ur sin länstol och gick fram mot ingeniören i det han +fortsatte: + +»Hvad är ni då? Är ni en Krösus? Har ni guld? Eller är ni galen?» + +Då grep ingeniörens häftiga, impulsiva humör honom, han sprang upp och +ropade: + +»Hvad jag är, herr general! Jag är ingen Krösus -- nej, jag är mera än så +-- jag är _kung_. Jag är kung i ett land, där allt skiner och lyser. Där +alla stenar äro af bländande opal, safir och rubin, där alla träd och +blommor äro vuxna af guld och silfver, där fåglarne skimra som morgonens +purpurglöd. Där äro alla människor goda, där finnes ej sorger och allt är +möjligt. Det landet är mitt -- dess kung är jag.» + +Generalens ögon lyste. + +»Jag börjar tro, att ni är litet vansinnig,» sade han. + +Ingeniören fortsatte: + +»I det landet släpper jag ingen in, som ej är rikt beklädd med +guldstycken -- det skulle störa mitt lands harmoniska, gyllene prakt.» + +»Och hvar ligger det landet?» + +Pompowski förde handen till pannan. + +»Här, herr general, här innanför. Mitt land är fantasiens förlofvade +land, idéernas himmelska rike.» + +Generalen gick fram till ingeniören och i det han lätt slog honom på +skuldran sade han: + +»Utmärkt, unge man! Men låt mig få slippa in i ert land ett ögonblick. +Glänta litet på den dörr, som för in till er _nya Golfström_, den som ni +nämnde under föredraget.» + +»Mycket gärna, herr general.» + +Och återgäldande generalens kommando vid hans inträde, befallde +ingeniören den gamle krigaren: + +»Sitt!» + +»Hvad behagas?» + +»Sitt, sitt för fan!» + +»Hvad, hvad tusan nu då,» framstötte generalen och sjönk ned i en stol. + +»Ni är nu inne i _mitt_ rike, herr general. Jag är kungen och det är jag, +som befaller. Det var ju ni själf, som bad mig att öppna porten.» + +Och nu framlade Pompowski för den förvånade generalen sin plan om den nya +Golfströmmen, den plan, hvars make i djärfhet och storslagen fantasi +denne aldrig ens hade kunnat drömma om. + +Och ju mera han talade, desto lifligare blefvo Swinekows ögon. Den gamle +generalen hade blifvit ung på nytt. + +Hela den väldiga planen låg klar för honom och han utbrast: + +»Hvad är det lilla schaktet vid Moskwa emot denna enorma idé. Men +tysthet, absolut tysthet måste vi iakttaga. Jag skall söka att få zarens +moraliska stöd, så tänker jag pratmakarne hålla sig tysta så länge.» + +Ännu flere timmar förflöto. + +Slutligen voro de båda männen färdiga med sina förhandlingar. + +Då höll den gamle generalen i sin hand ett papper, hvars underskrift, +generalens egen, ännu var fuktig. Och han sade, i det han öfverlämnade +ingeniören papperet: + +»Min herre! Se här mitt namn och vår öfverenskommelse. Härmed gifver jag +er oinskränkt fullmakt att utföra ert projekt: 'Den nya Golfströmmen' och +ställer alla mina medel till disposition för sakens realisation. _Go on!_ +Gör Ryssland till världens största nation på hafvet, gör Sibiriens +stepper till fruktbara, vajande fält och gör hela världstrafiken en sådan +tjänst, som ännu ingen människa har drömt om. Ät, drick och var glad och +god, men låt alltid hjärnan hålla sig frisk, som det höfves en kung i +fantasiens härliga, blomstrande land!» + +Ingeniören tog bockande papperet och ämnade just säga något, då generalen +fortsatte: + +»Ni är komplett vanvettig!» + +»Hvad befalles?» + +»Ändtligen har jag funnit den vanvettiga idén, som jag har sökt så +länge,» och gripen af en plötslig förtjusning lät den gamle generalen +denna sats åtföljas af ett par kraftiga hurrarop. + +Ingeniören såg förvånad på honom. + +»Jag beder om en förklaring! Håller ni mig för narr?» + +»Nej, kära vän,» sade generalen, »det vare mig fjärran. Men nu skall ni +få höra: Att _veta_ är en sak; _vanvett_ är något helt annat. Att veta är +att förstå det, som _alla_ böra och kunna begripa. Att vara vanvettig +åter, det är att veta något, som hela mänskligheten icke fattar eller som +den tror är alldeles outförbart. Och just sådan är er plan. Den är den +vanvettigaste jag ännu hört talas om. Och just därför är den stor och +skön. Och den är värd att utföras.» + +»Tack, herr general.» + +»Tack, unge, vanvettige man! När idén är realiserad -- se _då_ är ni klok +_nog_, _nu_ däremot är ni _allt för_ klok. _Bon jour, monsieur_ och lycka +till!» + +Ingeniören grep generalens framräckta hand och sade: + +»Tack, herr general och jag hoppas, att allt skall lyckas.» + +Och Pompowski aflägsnade sig med det dokument, som antagligen i det +ögonblicket var Rysslands viktigaste papper, väl förvaradt i sin +portfölj. + + + + +KAP. III. + +»A.-B. Jordens Inre Värme» + + +På mötet, då Aktiebolaget Jordens Inre Värme konstituerades, fanns det +bland de närvarande äfven en redaktör för en af de största ryska +tidningarne. Denne man såg i företaget ett utmärkt objekt till reklam och +just då aktieteckningen skulle börja hade han sagt: + +»Min tidning satsar 200.000 rubel i bolaget mot att den blir den första, +som får meddela resultatet af detta möte.» + +Visserligen hade det höjts ett missnöjets rop från de andra församlade +tidningsmännens sida, men den förtorkade ordföranden hade blinkat +förståelsefullt till den smarte redaktören och därmed var saken i +ordning. + +Det var också mycket riktigt just denna tidning som först af alla brakte +underrättelsen om det nya stora bolaget till offentlighetens kännedom. +Först antog man allmänt, att det bara var en tidningsbluff, men när de +andra avisorna kommo efter och bekräftade saken, greps massan af en vild +förtjusning. + +Storfurstar och furstar och andra mindre personer och större baroner +gingo i teten och mängden följde efter. Finansministern reste till Paris +och smuttade på champagnen och sade att den var god: d. v. s. de +franska pengarne voro klara. + +Nu skulle Ryssland visa världen något, som den aldrig förr hade sett -- +något oerhördt. Det skrefs och skrefs igen och alla voro eniga om, att +planen var storslagen och väldig. + +Endast general Swinekow och ingeniör Pompowski hade diametralt motsatt +åsikt, men de arbetade i tysthet med sitt och lät jätteschaktet sköta sig +bäst det gitte. Generalen fick till och med hånsord i tidningarne sådana +som att »han vore för gammal för den nya tidens kraf», »saknade känslan +af de stora fördelar, som landet skulle uppnå genom detta företag» och +liknande. Swinekow endast skrattade åt allt detta och sade för sig +själf: + +»Vänta bara! Den som lefver får se.» + +Och så gick man i väg med anläggningen af det stora schaktet under mr +Montgomerys öfverledning. + +Ungefär 40 verst norr om Moskwa anlades schaktet, en väldig, rund +sänkning lodrätt ned genom fasta berget. + +Det var rätt praktiskt anordnadt, i det man hade valt platsen midt inne i +ett stort distrikt af järnmalms förekomster. Vid det stora schaktets +neddrift öppnade man sålunda alldeles »på köpet» en massa af dessa. +Malmen, som utvanns ur själfva schaktet, gafs bort gratis liksom de +engelska turisterna göra med laxen. + +Storartade byggningar började resa sig rundt schaktets öppning: +direktörsbostad, hus för de många ingeniörerna, stigarna och andra af +funktionärerna, baracker för de tusentals arbetarne, magasiner och +lagerhus. + +Hundratals kranar restes vid schaktets rand; deras upp och nedfirade +skoflar fraktade stenen upp i dagen. Det var ett lif och pustande, ett +evigt sinande af ånga, stenens störtande i vagnar, dessas bortforslande +och tömning. + +Stora ångcentraler byggdes, flere elektricitetsverk anlades och om +aftnarne strålade hela anläggningen i bländande elektriskt ljus, ty +arbetet fortsattes med kraft både dag och natt, både helg och hvardag. + +Kring väggarne, nere i schaktet, anlades i sakta stigande spiral en +dubbelspårig järnbana och när ej längre stenkranarne räckte till att +uppfordra stenen, fingo en mängd lokomotiver ombesörja detta. + +Ehuru emellertid största delen af kapitalet var franskt, fick dock Krupp +order på lokomotiverna och en engelsk firma levererade skenor och +lyftkranar. Hvad Frankrike fick, var beställningarne på allt vin, som +behöfdes, ty att det erfordrades vin, kan man veta, mycket vin. + +Den smarte redaktören hade anlagt en egen privat telegrafledning från +schaktet till sin redaktion i St. Petersburg. Men då han helst sökte +uppnå stora resultat med minst möjligt användande af kontanter, hade han +anordnat telegrafledningen såsom trådlös sådan. Och för hvarje hus som +uppfördes, till och med sådana med ett hjärta på dörren, hade alltid den +smarte ett trådlöst telegram om saken i sin »bäst underrättade tidning.» + +Mr Montgomery hade blifvit en storman. + +Han hade eget hus och en vacker fru i Moskwa, direktörsbostad vid +schaktet, ett marmorpalats i Milano och ett jaktslott i Ungarn. Ty se, +allt sådant behöfves för att hålla en så stor man i vigör och vid rätt +temperament. Till hans ära måste dock framhållas, att han inte begagnade +sig vidare af allt detta. Han föredrog nämligen Paris. Egentligen ej för +att ordna med pengar, utan för mycket annat. + +Ja, det var verkligen en duktig man, det tyckte alla. + +Och trots detta regnade det lika fullt en hel del ordnar och andra +utmärkelsetecken ned på hans bröst. + +Den store mannen, mr Montgomery, besökte schaktet ungefär hvar fjärde +månad. + +Han skulle inspektera, som det kallas. + +Då blef det fest. + +Alla funktionärerna stodo på tå -- (så länge de orkade), flaggorna flögo +till topp och extra kraftiga skott aflossades. + +Och inne i den fina direktörsbostaden knallade andra skott -- det var den +gula, franska champagnen, som flöt i strömmar. + +Själfva inspektionen af arbetets fortskridande gick till på det sättet, +att mr Montgomery ställde sig längst ute på en bro, som han hade låtit +bygga, och som sträckte sig långt ut öfver det gapande svalg, som +bildades af schaktet. Denna bro, som var byggd af I-järn och kallades +»direktörsbron», sträckte sig hela 82 meter fram mot schaktets centrum. +Den hade kostat i rundt tal omkring 400.000 rubel, men så hade också den +geniale en storartad utsikt från dess yttersta spets. + +Mr Montgomery -- och med honom ofta de vänner från Paris eller St. +Petersburg, som han brukade medföra -- tog plats längst ute på bron. +Under honom låg schaktet ännu svart och mörkt; endast här och där såg man +utefter de långa, slingrande spiralerna af järnbanor längs med +innerväggarne en arbetares lampa. Och längst nere på bottnen voro +arbetarne små som myror och deras ljus tycktes ej större än en af +vintergatans stjärnor. Genom dynamitröken, som, trots kraftig +ventilation, dock aldrig riktigt kunde skingras, tog sig denna myllrande, +stjärnsådda botten riktigt mystisk ut. + +Så -- på ett tecken af mr Montgomery -- förvandlades scenen plötsligen +som genom ett trollslag, schaktet måste upplysas, så att den geniale fick +se dess utseende. Att helt enkelt gå ned själf, föll honom aldrig in -- +ty hvad skulle då den fina bron tjäna till. + +»Schdi!» ropade Montgomery, och vagnar, fyllda af hyfvelspån, som +indränkts med fotogen, fingo, med brinnande innehåll, susa ned genom +schaktet på järnbanan. De bildade liksom en spiral af eld, en lågande orm +och innerväggarne upplystes klart af de väldiga, rörliga bålen. Den ena +efter den andra rullade nedöfver, lysande och festligt. + +Hvar tionde sekund afsändes vagnarne, men på grund af draget vid +susningen nedöfver fördes lågan från hvarje vagn ett så långt stycke +bakåt, att den nästan nådde den efterföljande. Och inom få ögonblick +kunde på detta sätt hela schaktet, från ofvan till nedan, klart belysas. + +Mr Montgomery stod på sin fina bro och följde ljusets gång -- längst ned, +fick han dock begagna sig af kikare. + +Vagnarne stodo i förbindelse med en elektrisk allarmapparat, som var +mycket sinnrikt konstruerad -- i alla fall sades så af alla, som på något +sätt ville hålla sig väl med mr Montgomery. Denna sinnrika mekanism var +så inrättad, att en rad af knappar på brons ena sida hade olika +inskriptioner. När nu det stora geniet tryckte på en knapp just som +motsvarande vagn rusade förbi det ställe i schaktet, som något skulle +anmärkas om, så registrerades ögonblickligen detta inne på kontoret. + +Det fanns således till exempel dessa knappar på bron: + +_Knapp 1:_ + +»Cementera den där otäcka sprickan! Det ser ut att komma in vatten genom +den!» + +_Knapp 2:_ + +»Här ha' de sabla nöten gjort schaktet för trångt! Hugg ut det mera!» + +_Knapp 3:_ + +»Sätt upp en förstärkning här!» + +_Knapp 4:_ + +»Reparera vänligast ledstången, goda gruffogden.» + +_Knapp 5:_ + +»Fy för tusan! Anordna strax ett W.C. för arbetarne!» + +Ja, det var i sanning storslaget. + +Många tyckte ju, att knapparne kunde hafva varit enklare betecknade, men +Den Store hade dundrat in alla uttrycken i en grammofon och sedan rest +till Paris och då vet man, att den godt aflönade personalen ej vågade +ändra det gifna ordet. + +Men ej nog med detta. I sin spiralgång nedåt hade också hvarje vagn, i det +samma som Montgomery tryckte på knappen, en slags registreringsanordning +som på centimetern angaf huru högt punkten befann sig och i hvilket +väderstreck, och detta noterades momentant på taflan inne i hufvudkontoret. + +Tryckte då geniet på knapp 2, under det att vagnen befann sig på ett +visst ställe, så visade registreringen följande: + +»Här ha' de sabla nöten gjort schaktet för trångt! Hugg ut det mera! + +162,5789041 meter under dagen. + +NNW 41° 62' 36" till W.» + +Och då visste man ju precis, hur man hade det. + +De, som fingo order att följa mr Montgomery ut på bron och åse +skådespelet med de nedsusande vagnarne, kunde aldrig glömma dess skönhet. +Och det var personer af de mest åtskiljda kategorier: konstnärer, vanliga +storfurstar, grefvar och baroner, judar med millioner och kristna +människor -- samt äfven en gång, då schaktet hade nått ett mycket stort +djup, en lärd professor, som hette Johan Ludvig till förnamn. Detta var +allt hvad man kunde uppfatta, ty Montgomery var bror med honom och sade +endast Johan Ludvig, när han tilltalade honom. + +Denne professor åtnöjde sig emellertid icke med att stå ute på bron och +titta på eldspiralen utan han steg ned i schaktet och undersökte det +noga. Han blef förresten ganska trött på försöket och nere i djupet +råkade han i ett förfärligt svettbad trots att han under vägen hade +aflagt det ena plagget efter det andra, och endast hade kvar 1 par skor, +1 par strumpor och 1 par byxor på sin knotiga men lärda gestalt, när han +ändtligen nådde schaktets botten. + +»Ja,» sade han då, »här ser man ju ett det tydligaste bevis på jordens +inre glödande härd: ju närmare vi komma den, desto varmare blir det.» + +Men uppe på kontoret, hvarest man senare diskuterade denna sak, yttrade +en ung grufingeniör: + +»Som ni ser, herr professor, hafva vi med schaktet genomskurit en hel del +olika bergarter.» + +»Ja.» + +»Och _detta_, hvad bergarter utgöres af, har väl intet med den inre +värmen att göra?» + +»Hvad menar ni?» frågade professorn. + +»Jag menar, att värmen från en stor, inre centralhärd borde väl lika väl +tilltaga jämnt nedåt genom ett kalkstenslager?» + +»Ja, naturligtvis.» + +»Men så _är_ det ej alls,» invände den unge ingeniören. + +»Huru så?» + +»Jo, vi här hafva lagt märke till, att värmen per afsänkt meter _ökar +fortare_ i ett kalkstenslager eller i en skifferbergart än i kvartsit +eller granit.» + +»Misstag, unge vän,» sade Johan Ludvig. + +»Nej,» svarade den unge vännen. + +Och han fortsatte: + +»Se här våra noggrannt förda listor. Ser ni icke, huru öfverallt i de +_fasta_ bergarterna temperaturförhöjningen per meter är mindre än i de +_lösa_?» + +Professorn såg och såg. Siffrorna voro tydliga nog, men de stämde ej med +hans teorier och han gick förtörnad sin väg. + +»Kom ihåg, min vän,» voro hans afskedsord till Montgomery, »att den där +unge grufingeniören hälst bör afskedas.» -- -- + +-- -- Men tiden gick framåt -- och schaktet nedåt. + +-- -- -- -- + +Vi äro nu hela 10 år framme i tiden. + +Jätteschaktet har sänkts hela 300 meter pr år och har allaredan nått ett +djup af omkring 3.000 meter. Det är nu jordens djupaste schakt. + +Värmen där nere är outhärdlig för människor, ty temperaturen är omkring +100 grader. + +I lång tid försökte man att med tillhjälp af kallt vatten, som fick sila +ned utefter schaktväggarne, afkyla schaktet. Detta vatten uppvärmdes och +uppumpades för att ersättas med nytt, kallt. Men intet hjälpte. Värmen +var och blef för stor för arbetarne. + +Då -- plötsligen -- synes en stor, väldig annons i alla ryska tidningar: +A.-B. Jordens inre värme önskar att köpa _is_ i obegränsad mängd. + +Och längs hela den sibiriska kusten, öfver allt i Norra Ryssland bildas +där isbolag i massor. En ny industri håller på att uppblomstra för de +karga, norra distrikterna -- »isindustrien» -- _och ingeniör Pompowskis +första spådom har gått i fullbordan_. + + + + +KAP. IV. + +Den hemlighetsfulla floden + + +Tiden står endast stilla vid matbordet. Och när den går, skrider den lika +fort för alla. Af denna orsak torde det vara att precis på samma tid som +10 år hade gått för A.-B. Jordens inre värme, förflöto ock samma antal +solhvarf för ingeniör Pompowski och general Swinekow. + +Men under hela denna tid har hvarken generalen eller ingeniören låtit +höra af sig med ett enda ord, när man undantager, att ingeniör Pompowski +strax efter den afton då det stora bolaget konstituerades, uttog ett +patent på en bergborrningsmaskin, som alla bergmän tyckte var tämligen +löjlig. + +»Något så vanvettigt hafva vi sällan hört,» sade många. + +Uppfinningen, som alltså var mycket genial, utgjordes af följande delar: + +Ett rör, liknande det, som förefinnes på de vanliga +diamantborrningsmaskinerna stod med sin ena ände i förbindelse med en +kraftig pump. Rörets andra ände var på dess inre omkrets försedt med +turbinala väggar. När man nu med brukliga bergborrningsredskaper hade +slagit in ett litet hål i bergväggen, så kom Pompowski med sitt lilla +rör; och när han lät pumpen verka, slungades vattnet vid dess utträde ur +röret i tangential riktning, bildande en roterande massa kring rörets +mynning. Om man nu införde hårda och skarpa stenar, såsom kvarts, +carborundum, korund och liknande och dessa påverkades af vattnets +cirkulation, så måste de slungas mot hålets väggar och _slita_ desamma. +Och fördes sedan röret sakta inöfver, så måste det bildade hålet blifva +allt djupare och djupare. Detta är ungefär det samma som vid vanlig +diamantborrning, men vid den sitta diamanterna, eller andra hårda +stenar _fasta_ vid rörets ända, och röret, med dessa vidfästade, föres +rundt mot bergsväggen. Pompowski menade också att uppnå med sin +uppfinning, att den uppåtgående vattenströmmen skulle återföra de hårda +stenarne tillsammans med bergmjölet och att dessa ånyo skulle kunna +användas till ny borrning. + +Emellertid såg det nästan ut, som om han stod tämligen ensam om denna sin +åsikt. + +Sitt patent fick han beviljadt och sedan sjönk han i glömskans natt -- +och 10 år svunno hän. + + * * * * * + +Just denna tid läste man i en rysk tidning ett intressant kåseri om en +viss ingeniör Pompowski, som ingen annan var än denne general Swinekows +vän och skyddsling. + +Kåseriets, eller rättare artikelns öfverskrift lydde: + +»_Hemlighetsfulla älfvar i Sibirien_.» + +En reporter hade berest norra Sibirien och det nordligaste europeiska +Ryssland. Han var utsänd för att studera möjligheterna för användandet af +vattenkraft där uppe och var därför (märkvärdigt nog!) något fackman inom +ingeniörsvetenskapen. + +Här hade reportern träffat en apotekare som omtalade många underliga +saker om en viss _ingeniör Pompowski_. + +»Ja, det är minsann en lustig kropp, den Pompowski,» sade apotekaren. +»Jag känner honom rätt väl. Vill ni höra litet närmare om honom?» + +Ja, det ville reportern. + +Drogisten berättade då, huru för ungefär 10 år sedan denne unge ingeniör +hade kommit dit upp och huruledes han strax börjat att i största tystnad +få kontrakter till stånd om vattenrätten till alla floderna i hela +nordliga Ryssland och Sibirien, och på samma sätt hade han tillförsäkrat +sig rätten till alla malmförekomster i dessa trakter. + +»Men _det_,» menade apotekaren, »var bara fånerier, ty alla kunde +begripa, att grufvor här uppe ej kunna exploateras, då de ligga så långt +från isfria hamnar.» + +Så fortsatte han: + +»Pompowski har mycket lustiga infall, och jag blef verkligen ganska flat +första gången jag sammanträffade med honom. Samtidigt med mig besökte +också en handelsresande honom och denne var allmänt känd för sin stora +kärlek till whisky. Pompowski bjöd honom på en grogg tämligen tidigt på +förmiddagen och profryttaren var förfärligt försiktig och tog bara +ytterst litet i sitt glas af whiskyn. Nu var emellertid Pompowskis +whiskyflaska af ett något egendomligt slag. Den föreställde en tyrolare, +som blåste: »Hoch soll er leben», när man skänkte ur flaskan. Ingeniören +hade satt denna mekanism ur verksamhet, när han serverade handelsresanden +och hvarken denne eller jag kände således till saken. Pompowski gaf mig +ett tecken att följa sig ut i ett närbeläget rum och sade, att han ville +profva profryttaren. Och mycket riktigt; nästa ögonblick tonade: »Hoch +soll er leben» genom rummen.» + +Apotekaren fortsatte: + +»Å, det är mycket han finner på, min vän ingeniören. För ett par år sedan +fick han en neger till betjänt och han omtalade strax för mig att denne +yngling var så mörk, att man knappast kunde se honom. Han vore dessutom +mycket märkvärdigt skapad. Ena hälften var vid födelsen svart, den andra +hvit, men denna hvita hälft var _helt och hållet_ betäckt af svarta +fläckar. Så negern var nog svart ändå. Han påstod också, att svart är +motsatsen till hvitt -- och grönt är rödts komplementfärg och då grönskar +naturligtvis en neger, när en hvit man rodnar. Då det emellertid hittills +ej upptäckts någon grönskande neger, vore detta ett bevis för, att denna +ras saknade skamkänsla.» + +Reportern skrattade litet och sade: + +»Jaså, han drifver med er, den gode ingeniören. Men -- hvad _gör_ han +egentligen? Anlägger han fabriker eller drifver han grufvor? Han kan väl +inte bara hålla på med tyrolare och negrer?» + +»Tvärtom, tvärtom,» svarade apotekaren. + +»Ingeniör Pompowski är en mycket arbetsam man. Kolossalt!» + +»Godt -- men _hvad_ arbetar då denne mystiske herre med för slag?» + +»Tja -- sannerligen om jag vet,» ljöd apotekarens svar. »Det är nog ingen +människa, som känner det med visshet.» + +Reportern tyckte detta var rätt besynnerligt och hans nyfikenhet väcktes +i högsta grad. + +»Men hvar finnes mannen i fråga?» + +»Inte långt härifrån ligger hans hufvudstation. Där flyter det en stor +älf med ett väldigt vattenfall. Där började han med att bygga en hög mur +rundt omkring forsen. Så -- hvad han företog innanför muren visste ingen. +Jag tror, att han uppförde ett vattenverk, turbinanläggningar och sådant +-- möjligen en mekanisk verkstad eller liknande.» + +»Föga troligt.» + +»Ja, gudarne vete hvad det är, men det har varit en ständig tillförsel af +järnplåtar och alla möjliga slags järn och stålsaker hela tiden.» + +»Och hvad har det så _förts bort_?» + +»Detta är just det allra märkvärdigaste,» svarade apotekaren och smuttade +på sitt té med rom i. »_Absolut ingenting._ Man nästan frestas tro, att +mannen äter upp järnet. Men det blefve väl för hårdsmält.» + +»Det var för besynnerligt. Men skvallra ej arbetarne? Ty sådana har han +väl?» + +»Ja, en massa, men de tiga som grafven.» + +»Och han har flere sådana anläggningar?» + +»Ja, ett flertal.» + +»Och intet resultat i någon form har märkts?» + +»Tja, jag vet sannerligen inte -- men -- i de senare åren hvilar det +alltid en varm ånga öfver dessa hemlighetsfulla murar, mest intensivt +dock öfver hufvudstationen här i närheten. Och så -- --» + +»Hvad? Ni håller mig i spänning.» + +»Jo, flodvattnet, som lämnar verket är mycket varmt. Det ångar +vintertiden om hela den stora floden och vattnet som fordom var klart som +kristall är alldeles grumligt som af rost och slam. Fisket är alldeles +förstördt och den gamla goda vintervägen på flodisen är en saga blott. +Dessutom har floden ändrat sitt lopp.» + +»Huru då?» + +»Allt slam och grus har samlat sig i högar; det bildades delta på delta +och slutligen bröt sig floden nytt lopp.» + +»Högst besynnerligt allt det här. Säg, träffas ingeniören hemma hos sig +nu?» + +»Ja.» + +»Då vill jag genast begifva mig dit.» + +»Ni når fram på åtta timmar om ni kör raskt.» + +Med troika reste reportern mot norr, hela tiden mot norr. + + + + +KAP. V. + +»Jordens glödande inre är en fabel» + + +Ingeniör Ostro Pompowski satt hemma i sin bostad då reportern susade in +på gården i sitt trespann. Bakanför huset låg den mystiska, väldiga muren +med ångmoln öfver och man såg hur floden, som, innan den nått verket, +uppförde sig som en vanlig, kall, isbelagd sibirisk flod höfves, +plötsligt fortsatte isfri och immande. Dess rostbruna vatten med de långa +banden af grått slam bröto sig förunderligt mot strändernas hvita snö. +Det verkade nästan hemskt med denna varma flod, som förut gömd plötsligt +sköt upp under murens nedre kant. Och just vid reporterns ankomst spelade +solen på ångmolnet och troikan gled in på gården under den vackraste +regnbåge. + +Pompowskis hus var fint och prydligt men saknade all öfverdrifven lyx. +Han var fortfarande ogift och hans gamla Zandra hushållade för honom som +alltid förr. + +Ingeniören mottog reportern med en vänlig hälsning och det obligatoriska +téet bars in och så började tidningsmannen sin examination på franskt +sätt i det han sköt fram ett »pardon» som skans. + +»Pardon,» sade han alltså, »hvad skall så denna anläggning först och +främst och sedan alla era andra liknande _tjäna till_?» + +»Det är en hemlighet, min herre.» + +»Men?» + +»Den är ej min ensam. Tre människor känna den -- jag, general Swinekow +och -- -- (här sänkte han rösten till en hviskning) vår allranådigaste +kejsare.» + +Reportern såg upp. + +»Han är värre än apotekaren omtalade: han är ju _komplett_ galen,» tänkte +han och så sade han: + +»Pardon! Då är det alltså omöjligt att få se verket?» + +»Nej, det är det inte.» + +»Åh,» utbrast bladmannen förtjust, »jag tackar på det förbindligaste. Och +ni kan tryggt lita på min tystlåtenhet,» tillade han och blottade sina +koralläppar, hvarvid en rad pärlor framlyste, af hvilka blott tre voro +angripna. Så spetsade han sin farliga kopieblyerts och beredde sig att +notera. + +»Ni tager alldeles fel. Jag vill alls inte hvarken visa er något eller +omtala något för er.» + +»Men --?» + +»Jag sade endast, att det icke är _omöjligt_ att se anläggningarne. Genom +muren slipper ingen främmande in. Men det finnes intet tak, och om ni har +ett æroplan i er koffert -- --» + +»Ni är humorist, hör jag.» + +»Kalla mig hvad ni behagar.» + +»Ni vill alltså inte säga mig någonting?» + +»Jo, en hel massa saker.» + +»Men -- nu förstår jag er ej igen.» + +»Låt oss tala om andra saker.» + +»Godt,» sade reportern, »till exempel om det stora moskwaska schaktet.» + +»Ja, gärna.» + +»Hvad tror ni om det företaget? Är ni också en af isleverantörerna, ehuru +folket här rundt omkring påstår, att ni hatar is och förstör den med era +varma floder?» + +Då sade ingeniören dessa gåtfulla ord: + +»_Jordens glödande inre är en fabel._» + +Reportern sprang upp. + +Han blef så förbluffad öfver denna djärfva sats, att han stack +kopieblyertsen i munnen och därmed erhöll ett något förfruset utseende. + +Nu var det ju _bevisadt_ att det stora schaktet blef hetare och hetare +för hvarje meter som det gick nedöfver -- ju närmare man kom jordens +centrum och att det redan var så hett, att man måste släppa ned is för +att folket skulle kunna arbeta. Man kände ju äfven till vulkaner och heta +källor. Och lika fullt satt denne man och påstod helt fräckt, att det +alltsammans var en fabel och att jordens inre alls inte var glödande. + +»Han är alldeles fullkomligt galen,» tänkte reportern åter igen och satte +sig i en stol och stoppade en cigarr i munnen. Cigarren hade maggördel +och var af ypperlig kvalitet. + +»Ni måtte väl kunna motivera ert påstående,» sade han efter femte eller +sjette draget. »Ni vet ju, att schaktets värme tilltager mot djupet.» + +»Jo något,» skrattade ingeniören. + +»Är det också indiskret att söka upplysning om er mening om _detta_?» + +»Visst inte -- snarare tvärtom. Hör bara på!» + +Och ingeniör Pompowski började: + +»Ni vet ju, att man tillskrifver de fenomen, som fått namn af jordens +inre värme -- --» + +»Fått namn af? Men --» + +»Å -- var snäll afbryt mig icke. Alltså -- dessa fenomen förklaras i +allmänhet så, att jorden i glödflytande, kanske gasformigt tillstånd +skulle hafva utkastats från solen.» + +»Javisst, det vet ju hvart barn.» + +»_Detta är falskt._ Men vidare: Så har, påstår man, jorden senare stelnat +-- har blifvit afkyld. Det bildade sig -- enligt nu gällande uppfattning +-- en kall, hård skorpa, utanpå, men inne, mot centrum, skulle jorden +ännu vara glödande.» + +»Enig,» sade reportern. »Detta veta vi ju alla.» + +»Nej! Det är lögn och det en ovanligt grof sådan,» röt Pompowski så +kraftigt, att bladmannen spillde té på sina randiga benkläder. + +Och ingeniören fortsatte: + +»Det gifves icke det minsta bevis för en sådan lära.» + +Reportern begagnade sin bomullsnäsduk på pantalongerna och försjönk sedan +i begrundande, hvarpå han åter upprepade för Pompowski sina invändningar +om schaktet, som ökade i värme mot djupet och om de glödande vulkanerna +och varma källorna och slutade sålunda: + +»Låt så vara, att det icke finnes några bevis, ehuru ju saken är alldeles +klar. Men -- finns det då motbevis?» + +»Ja -- och de äro ej svåra att nämna.» + +Ingeniören reste sig och nedtog från ett skåp en stor jordglob, som han +ställde på bordet framför tidningsmannen. Därpå fyllde han ett glas med +vatten och omtalade för sin gäst att han spelade biljard. + +Reportern undrade, hvad i all världen biljarden hade att göra med jordens +inre, jordgloben och det fyllda vattenglaset och anade något skämt, då +ingeniören i det samma försvann in i ett annat rum för att strax +återkomma med en biljardkula af ett eller annat hårdt träslag. + +»Se här,» sade han och släppte kulan ned i vattenglaset. »Som ni märker +sjunker den med 3/4 af sin yta under vattenytan, medan 1/4 häfver sig +öfver vattnet.» + +»Ja,» svarade reportern, litet osäker på hvad som skulle komma härefter. + +Ingeniör Pompowski pekade med ena handen på vattenglaset och med den +andra gjorde han en gest mot globen i det han utbrast: + +»Ni ser väl likheten!» + +»Nej,» svarade bladmannen, »tvärtemot; jag finner ingen likhet alls.» + +»Men ser ni icke, att tre fjärdedelar af jorden täckes af vatten?» + +»Javisst, men --» + +»Och när en jordkula _täckes_ af vatten till 3/4 är det precis detsamma, +som om kulan vore _nedsänkt_ i vatten till 3/4. Icke sannt?» + +Signaturen såg tankfull ut och bet sina naglar litet. + +»Till en viss grad, ja,» sade han till slut. + +»Hur då? Till en viss grad?» + +»Jo, jordens landamären äro mera spridda, än biljardkulans öfre, torra +del.» + +Ingeniören smålog. + +»Jaså intet annat,» sade han. »Då kan ni lugna er, ty denna fördelning +har intet att betyda. -- Se här,» tillade han och tryckte med ett finger +träkulan helt och hållet under vattenytan, »_så här_ såg jorden ut i +millioners millioner år, innan det allra första af fastlandet höjde sig +öfver den dittills obrutna vattenspegeln.» + +»Ja,» svarade journalisten. »Häri gifver till och med geologerna gamle +Moses rätt; det vet jag. Det är ju ett vetenskapligt faktum, att jorden +en gång var helt och hållet täckt af vatten.» + +»Nåväl,» fortsatte Pompowski, i det han aflägsnade sitt finger, hvarvid +kulan åter flöt upp. »Och nu kommer jag till mitt stora »motbevis» om ni +vill kalla det så. Det är endast en fråga, ställd till hvarje förnuftig +människa och lyder så: + +_Kan_ en kula, af hvilket tusans ämne som hälst, hålla sig glödande i +sitt inre, när den i milliarder af år har varit nedsänkt i vatten? Och +detta vatten är dessutom på hafsdjupen af en temperatur som ligger nära +nollpunkten. Kan någon annan än en ignorant, en idiot, en -- en -- hvad +som helst -- tro något så absurdt? Man borde kunna svara nej till denna +fråga -- men tyvärr, _hela vår samtid tror det_. Ha, ha, ha, jag kan bli +galen när jag tänker på det: en liten jordkula i ett stort, himmelskt +vattenglas fylldt af iskallt vatten och lika förbannadt glödande i sitt +inre -- --» + +Ingeniörens ögon sköto blixtar och reportern satt alldeles tyst. + +Slutligen invände han: + +»Men vetenskapen har -- --» + +»Mycket riktigt. Vetenskapen har stoppat jorden i det himmelska +vattenglaset och hållit fingret på den i årmillioner. Men har också +vetenskapen anbrakt en rost nere vid sydpolen och en skorsten uppe vid +nordpolen och hållit det inre glödande? Och -- _om_ den gjort detta, hvar +fyllde de då på bränslet?» + +»Nej, nej?» + +»Och hvad i all världen berättigar till påståendet, att jorden +öfverhufvud någonsin varit glödande i _sitt inre_ fastän vissa bergarters +konsistens berättiga till slutledningen, att den nog varit det på vissa +delar _af ytan_? Man vill ju göra jordens förstlingstid till ett analogon +till solens nutid.» + +»Ja, visst.» + +»Men solfläckarne tyda för mig närmast på, att solens inre är kallare än +ytan. Ty om de äro sönderrifningar af kromosfären, så synes ju det +underliggande mörkare och kallare än den strålande ytan.» + +»Ja-a, det ser sannerligen ut, som om ni hade rätt!» + +Så, plötsligt sprang journalisten upp från sin stol: + +»Nej, nej, det är ju alldeles komplett omöjligt hvad ni säger. Hur kan ni +i så få ord vända upp och ned på en hel världsåsikt? Det vore ju alldeles +otänkbart!» + +Ingeniören drog på munnen: + +»Jag _använder_ mitt förnuft och är ej rädd för logiken.» + +»Men då har ju hela världen hållits för narr!» + +»Af vetenskapen ja. Men världen _vill_ bedragas, så det skadar ju inte så +mycket. Emellertid är det bara litet förargligt, att alla våra +efterkommande skola skratta ut oss så grundligt.» + +»Detta påminner ju om Cooks nordpolsfärd.» + +»Å -- det är mycket det erinrar om.» + +»Men -- vulkanerna --?» + +»Blott lugn! Nu skall jag omtala för er, huru det på denna kalla jord -- +naturligtvis är den ej _så_ afkyld, som till absoluta nollpunkten -- utan +är med ett praktiskt ord »tämligen kall» -- kan existera, trots allt, +vulkaner, heta källor och huru värmen kan tilltaga mot djupet ändå och +_måste_ göra det i schakter, som afsänkas.» + +»Jag tviflar, bäste herr ingeniör, ända tills det blir möjligt att inte +tro.» + +»Var så god -- som ni behagar. Kanske ni alls inte vill höra min teori?» + +»Tvärtom, tvärtom.» + +»Alltså.[A] Vi tänka oss jorden kall helt igenom; i denna kalla kropp gå +vi ned med ett schakt. Hvad sker? Naturligtvis en sträfvan hos de +bergmassor, som bilda schaktets väggar att sakta och nästan omärkligt +pressa ihop schaktet. Tendensen finnes alltid och därför måste schakt med +väggar af löst material skyddas mot sammanrasning medelst en massiv inre +beklädnad. Är bergarten hård, finnes tendensen kvar, men mindre tydlig. +Och därför framvisade det moskwaiska schaktet alltid _högre +temperaturökning pr. meter i lösa än i fasta bergarter_. Och samma är +förhållandet _öfverallt_ vid grufdrift.» + +»Verkligen.» + +»Ja; ett exempel: grufvan Monte Catini med ytterst lös bergart har på +_samma djup_, som Falu Grufva med hård bergart en värme som är fyra till +femdubbel. Men att gifva er flere exempel af de tusental, som finnas, +skulle endast trötta er. Schaktet befriar alltså bergmassorna för +_mottryck_. Om dessa väldiga bergmassor också ej försköte sig mera än 1 +millimeter på 1.000 år skulle dock denna lilla, af trycket framkallade +rörelse, vara nog för att öka värmens tilltagande som den nuvarande +normala: ungefär 1 på 30 meters neddrift.» + +»Ni säger,» invände reportern, »att bergmassan liksom rör sig mot +schaktets center?» + +»Ja.» + +»Men då _utvidgas_ ju stenen och när en kropp utvidgar sig måste ju värme +_tillföras_. Detta gör ni ej genom schaktet; därför måste värme tillföras +från annat håll -- naturligtvis från jordens inre, glödande härd. Så lätt +var det alltså att slå ihjäl er teori.» + +Ingeniören smålog lätt. + +»Det är verkligen roligt att resonnera med folk som kunna svara,» sade +han. »Men det ni antager håller ej streck. »Utvidgning» är en fysikalisk, +molekulär sak. Här är det endast frågan om en rent mekanisk rörelse. +Bergarten utvidgas ej alls, den endast förskjutes. Som följd af denna +lilla rörelse af de ofantliga massor det här rör sig om uppstår det, som +vid all rörelse _värme_ -- jordvärmen är förklarad.» + +»Ja, detta tycks vara mycket troligt och förnuftigt. Men vulkanerna?» + +»De äro lika lätta att förstå, fast jordens inre är genomkallt. Schaktet +går endast sakta nedåt, därför ökas naturligtvis värmen mycket långsamt. +En vulkans spricka bildas däremot _momentant_. Ofta spricker jorden flera +tusen meter djupt i ett enda ögonblick. Då, innan sprickan kom, var +jorden där nere på djupet _kall_. Men sprickan tillåter trycket af +milliarder öfverliggande ton berg att verka samtidigt. Nere vid bottnen +blir då ett så oerhördt tryck, en chock så våldsam, att bergarten där +smälter af den kolossala hettan. Men en smält massa intager större volym +än den kalla bergarten förut ägde; den _måste_ tränga sig ut +någonstädes. Då står vulkansprickan öppen för densamma; den tränger sig +upp, ofta åtföljd af buller och bång och trängande framför sig ånga från +den i bergarterna förefintliga fuktigheten som förgasas. Vulkanen är +danad i all dess glans och den smälta massan, beviset på jordens glödande +inre, kalla människorna lava.» + +»Jag gifver mig på nåd och onåd,» sade bladmannen, »Ni har öfverbevisat +mig. Geysrarna kan ni behålla till toddyvatten.» + +»Tack, men jag har upptäckt att tévatten och varmt rakvatten hafva samma +smak.» + +----- + [A] Efterföljande teori har framställts af författaren i ett + flertal tidningar; senast om jag mins riktigt i + »Bergverksnyt», Kristiana, N:o 7, 1911. + + + + +KAP. VI. + +Jordorganismens sjukdomar + + +»Ni har väl hört,» frågade bladmannen under samtalets lopp, »att någon, +jag minnes nu ej hvilken, har sagt, att jorden erbjuder så många och +stora likheter med en organism, att den helt enkelt borde betraktas som +en sådan.» + +»Ja,» svarade Pompowski, »det har jag naturligtvis hört och jag har tänkt +mycket öfver den saken.» + +»Att ebb och flod liknar organismens andedrag och andningsprocess.» + +»Ja, och att jordens framspirande och åter försvinnande vegetation är +liksom organismernas beständiga hår- och hudförnyelse.» + +»Att dess rörelser likna djurets, att vattnets förgasning och dettas +nedfallande som regn kan liknas med vårt blods cirkulation och vår +transpiration?» + +»Ja, allt detta känner jag till. Men vet ni hvad _schakterna_ äro för +jord-organismen?» + +»Nej,» svarade journalisten. + +»Och de sprickor, längs hvilka _vulkaner_ uppstå?» + +»Nej.» + +»De äro _jordorganismens sjukdomar_, min herre.» + +»Det förstår jag inte.» + +»Vi föreställer oss en björk, till exempel. Trädet har sin normala +temperatur -- märk ordet temperatur -- genom hela stammen.» + +»Ja, naturligtvis.» + +»Barken är glatt och jämn.» + +»En ungbjörk således.» + +»Ja. Nu gör man ett borrhål eller en rispa i barken -- de representera +schaktet och vulkanens spricka i jordens skorpa.» + +»Godt, jag är med.» + +»Nu är det emellertid vetenskapligt bevisadt -- --» + +»Pardon,» afbröt reportern. »Anser ni nu vetenskapen så tillförlitlig? +Endast för ett ögonblick sedan satte ni den icke vidare högt.» + +»Stopp litet! Ni blandar i hop begreppen. Jag menar, att vetenskapen är +alldeles förträfflig så länge den inskränker sig till att gifva direkta +meddelanden om dess mätningar, vägningar och sådant, den empiriska +vetenskapen. Det är däremot den _spekulativa_ som ofta -- ja, oftast har +otur. Ingen har ju uppnått »jordens inre värme», under normala +förhållanden, ingen har sett en komet på nära håll, ingen har gästat +solen och ingen har varit på månen eller Mars. Men -- i rispan på +ungbjörken hafva de verkligen _varit_ och petat dit en liten, synnerligen +fint konstruerad termometer. Och det resultat, som de därvid fingo, får +man ju anse som ett vetenskapligt faktum?» + +»Ja, jag är enig.» + +»Man upptäckte då, att alla rispor och hål hos växter uppväcka en +_temperaturförökning_ hos trädet.» + +»Nej, verkligen? Det var intressant.» + +»Jo, som jag säger. Och detta är det analogon, vi söka. Hur mycket +kraftigare verka emellertid icke sådana imitationer hos människor och +djur. Inflammation och feber symbolisera ett schakt; benbrott påminner om +jordskalf och ondartade bölder äro en trogen afbild af vulkanerna.» + +»Utmärkt,» sade tidningsmannen och tillade: + +»Och de varma källorna öfverlämna vi åt den privata forskningen.» + +»Ja, gärna det,» svarade Pompowski. »Ni vill emellertid kanske lättare +förstå schaktets tilltagande värme mot djupet, om ni tänker er att +jordskorpan verkligen är ett _skal_, analogt med ett träds bark eller en +apelsins skal. Denna jordskorpa har beständigt ett oerhördt tryck +hvilande på sig från lufthafvet och det lättrörliga vattnet med dess ebb +och flod etc. Det är ett ofantligt tryck detta. Schaktet bryter skalets +helhet och kontinuitet -- trycket hvilar däremot allt fortfarande på hela +skorpans öfriga del. Helt naturligt söker trycket att spänna skalet åter +tillsammans till ett helt -- däraf värmen.» + +»Men hur djupt tror ni då, att värmen fortsätter att öka?» + +»Naturligtvis så djupt vi kunna tränga ned i själfva denna skorpa. 10.000 +meter och mera. Jag har ju ej nekat till detta; blott sagt, att liksom +trädet, _innan_ sprickan rispades var normalt och kallt så var jorden +innan schaktet neddrefs absolut normal och kall. Sårfebern kom men den +går öfver, ty vid mycket gamla schakter, hvarest trycket har återfört +normala lägen, _finns ingen värme kvar på djupet_.» + +»Å, tusan,» sade reportern. + + * * * * * + +Flera themata diskuterades, men beständigt var Pompowski mot allt och +alla. + +Och om den mystiska, varma floden fick reportern intet veta. + + * * * * * + +Det var detta kåseri som stod att läsa i en rysk tidning. + + + + +KAP. VII. + +Ballongfärden + + +Världen visste ju, efter detta kåseris publikation icke mera än förut. +Den fick reda på, att det uppe på de sibiriska stepperna bodde en +underlig man, som hade sina egna idéer om allt mellan himmel och jord. +Men att denne ingeniör Pompowski hade något att skaffa med att en del +floder händelsevis hade blifvit varma -- det var för tokigt tyckte alla. +Man hade ju varma källor och floder på Island och nyligen hade ju en +upptäckts på Spetsbergen; så hvarför kunde ej också Sibirien hafva fått +några på sin lott? + +Och mr Montgomery sade, att en sådan dumhet som att påstå att inte jorden +vore glödande i sitt inre, vore rent af fosterlandsförrädisk då det +kunde skada Rysslands stolthet: jätteschaktet vid Moskwa. Ty det var ju +detta inre glödande som skulle koka allt hans vatten till +samfundsgagnelig ånga. + +Och då fick kanske inte mr Montgomery mera pengar, ty folk kunde börja +att tvifla. + +Mr Montgomery handlade således strax och energiskt till sina egna syftens +fördel. + +Baltzar, som förut så lämpligt användt ett bläckhorn i nacken på +Pompowski, tillkallades för konferens om hur man skulle kunna +oskadliggöra ingeniören så, att han ej finge tillfälle att utbreda sina +farliga läror (de varma floderna trodde ej heller de vara hans verk). +Dessutom ombestyrdes att reportern fick afsked från sin tidning. + +Journalisten hade ingen aning om att uppsägelsen egentligen hade sitt +uppskof från jätteschaktets direktör. Han blef emellertid alldeles +rasande på sin tidning i synnerhet och på den dumma publiken i allmänhet +som ju trodde på hans kåseri. + +I fullt raseri gick han till den smarte redaktören som på mötet hade +försäkrat sig om de första underrättelserna om mr Montgomerys plan. Denne +var dessutom en antagonist till den tidning, som afskedat reportern. + +»Herr redaktör?» sade han. »Jag har en idé.» + +»Å fan,» utbrast den smarte och satte monoclen rätt. + +»Jo då.» + +»Låt höra då, herr journalist,» uppmuntrade den smarte som alltid sade +»herr journalist» i högtidliga ögonblick; annars kunde han säga »far +lille» och »grabb» och till ock med »sabla åsna». + +Reportern framkom med sin idé. Den gick ut på att söka att lista ut hvad +det var för ett samband mellan Pompowskis murar och flodernas varma +vatten. Teorien om jordens inre däremot brydde han sig inte om. + +Hans plan för att få detta utfördt var, att man i en luftballong skulle +resa rätt öfver en af Pompowskis anläggningar och medelst starka kikare +utforska hvad som tilldrog sig där innanför. Detta blefve en nyhet af +högsta rang för tidningens spalter. Ballongen skulle bära namnet på den +smartes tidning för att förhöja reklamen. + +Och se! + +Den smarte lät monoclen falla och fann planen god. De bägge bladmännen +kalkylerade i hast dess kostnader, hvilka ej blefvo så stora, då den +smarte hade aktier i ett affärshus, som ställde en ballong till +förfogande mot annonser i bladet. Den antogs således till direkt +realisering. + +Allaredan nästa vecka var ballongen klar och redaktören satte hela +Ryssland i spänning genom att meddela i sin avisa, att man inom kort +finge emotse ett meddelande af alldeles enormt intresse. + +Journalisten och en bekant aviatör reste med den emballerade ballongen +till Sibirien och alldeles i närheten af Pompowskis hufvudstation +utpackades den och fylldes för uppstigningen. + +Ballongen höjde sig allt mera och mera. Snart såg man öfver murens rand. + +Man konstaterade snart, att floden flöt rätt igenom den stora, +ringformiga muren. + +Nu var man rätt öfver verket, men allt skymdes af den täta dimman; intet +kunde varsnas af floden eller af anläggningarne inom murens gränser. + +Ballongen utsattes däremot för den heta luften öfver verket, den +utvidgades enormt och med en väldig knall exploderade den. + +Gondolen slungades åt sidan och de tvenne luftskepparne störtade ned i +den heta, hemlighetsfulla floden. + +Men den mystiska, höga muren stod lika mörk och ogenomtränglig som förr +och det tycktes vara en omöjlighet för någon att gissa gåtan som dolde +sig där innanför. + +Men tre dagar senare var det tvenne män som begrofvos hos ingeniör +Pompowski. Den ene döde var journalisten, den andre den bekante +luftseglaren. + +Den smarte hörde intet mera af saken. Han skref i sin tidning och +omtalade allt. Han fordrade öppna meddelanden och skref att all denna +hemlighetsfullhet vore en ren skandal. Hvad i all världen bedrefs det +däruppe? Möjligen vore det rent af anarkistiska historier -- kanske hela +riket stode i fara. + +Emellertid stod Pompowski under zarens beskydd och ett ord från högre ort +var nog för att bringa den smarte till tystnad. + +Nästa dag upplyste hans tidning endast i all korthet, att man nu hade +fått full klarhet öfver de märkvärdiga anläggningarna. Det rörde sig om +fabrikation af luftsalpeter; metoden vore ännu en djup hemlighet, då hela +saken ännu befunne sig på experimentets stadium. + +Och därmed fick man låta sig nöja. + +Hvad mr Montgomerys och Baltzars planer beträffa, så voro de nedriga nog, +men då de begge herrarne i Pompowski igenkände den bläckade ingeniören, +drogo bägge in tentaklerna och företogo intet försök att ännu en gång +svärta honom. + + + + +KAP. VIII. + +Jätteschaktet och ingeniör Pompowski + + +Både Pompowskis alla anläggningar och mr Montgomerys jätteschakt drefvos +nu vidare i trenne år. + +Då slutade »A.-B. Jordens inre värme». + +Man kunde ej arbeta där längre. Schaktet hade nått ett djup af 3.500 +meter och värmen var fruktansvärd, ty allra längst ned hade man funnit en +synnerligen _lös_ bergart. + +Arbetarne måste arbeta med mycket litet på sig och efter att de hade +slungat kalsongerna, hyfvade de också både fikonbladet och frimärket. + +De dogo som flugor. + +Isen smälte innan den nådde bottnen och det fastän den var +»dubbelfrusen», en härlig uppfinning af den geniale. Han menade att is, +som endast hade frusit litet var ingenting med. Han uppförde därför ett +fryseri och lät omfrysa den innan den sändes ned. + +Det gick inte -- men det gick pengar. + +Sedan försökte man med flytande luft. + +Men då började aktionärerna brumma och bråka och säga, att om också +härigenom kunde vinnas ytterligare 500 meters nedträngande mot djupet, så +nåddes dock _aldrig_ målet. + +Man hade blifvit led på hela företaget. Humbugen låg klar för alla: »På +_detta_ sätt kunde jordens inre värme -- _ehvad_ den nu kom sig af +Pompowskis tryckteori och var en lokal »sårfeber» eller af ett glödande +inre -- absolut ej lösas. Annat måste det till. + +Och samma dag som »A.-B. Jordens inre värme» störtade, kom det ett +telegram från general Swinekow till Pompowski så lydande: + +»Kom strax till Petersburg!» + +(Detta telegram var ingen egendomlighet, ty under de 12 år som gått, +hade naturligtvis ingeniören ofta besökt S:t Petersburg; det hade förts +underhandlingar om både det ena och andra). + +Och ingeniör Pompowski kom. + +»Har ni tänkt på en sak, min käre vän?» frågade generalen. »Nämligen om +vi för vår räkning skulle kunna hafva någon nytta af jätteschaktet ifall +vi öfvertoge det? Det fås nog mycket billigt nu.» + +»Ja, jag har verkligen tänkt litet på den saken,» genmälde Pompowski. + +»Nå, och till hvilket resultat har ni så kommit?» + +»Det beror på många omständigheter, om det kan duga. Först och främst, om +det finnes vatten i närheten och så om fallhöjden är tillräckligt stor.» + +Man rådsporde därpå kartorna öfver Moskwatrakten och kom till det +resultatet att det ej förefanns någon möjlighet att tillgodogöra sig det +arbete, som utförts genom jätteschaktets neddrift. Det låg allt för högt +i terrängen och alla älfvar lågo lägre än schaktöppningen. + +»Godt,» sade generalen, »då menar jag, att vi ändtligen äro färdiga med +saken så, att den nu kan gå till offentligheten.» + +»Ja, nu är just rätta tiden inne. Norra ishafvet är nästan isfritt äfven +om vintrarne och tidningarne börja tala om den märkvärdiga värmen +däruppe. De framkomma ju, som ni vet, med de besynnerligaste teorier.» + +»Javisst.» + +Generalen räckte ingeniören ett papper. + +»Här är vår sista koncession. Som ni ser, hafva vi fått tillåtelse till +att uppföra ett skeppsvarf och till att bygga alla de krigsskepp, som +ryska staten behöfver under närmast kommande 20 år. Och slutligen till +att anlägga Rysslands första krigshamn i de fordom isbelagda norra +farvattnen.» + +»Alldeles utmärkt -- då hafva vi ju nått målet. Allt har ju gått efter +beräkning och det gläder mig oerhördt. Här kan man se den stora fördelen +af att hemlighålla företag. Hade massan anat det verkliga sammanhanget, +så hade det däruppe uppstått en förfärlig jobbning och spekulation. Nu +hafva vi allt på en enda hand och kunna utföra verkligt stora saker. Så +godt som alla goda hamnplatser äro våra, alla ställen, som särskildt +passa för kolonisation och för anläggandet af städer hafva vi försäkrat +oss, de allra flesta malmförekomster hafva vi kontraherat och allt för +mycket rimliga utgifter i förhållande till framtidsvärdet.» + +»Ja, detta allt är sant. Och ingen är gladare däröfver än jag, min käre +vän,» sade generalen. »Men jag har en hemlighet att anförtro er.» + +»Jaså, hvilken då?» + +»Er stora plan har totalt ruinerat mig.» + +»Hvad säger ni? Jag har ju visserligen hört att åtskilliga af era gods +hafva försålts och att ett par hus hafva afyttrats -- men att ni, +Rysslands rikaste man, är ruinerad -- --» + +»Som jag säger. Icke endast alla mina gods, alla mina hus och alla mina +kontanta tillgångar äro slut, utan jag sitter dessutom i en ofantlig +skuld.» + +»Detta, herr general, visste jag icke. Och när jag betänker allt, hvad ni +gjort för vårt fosterland -- och detta utan alla egenintressen -- +hvilket oerhördt kapital ni nedlagt på ett enda experiment, så må det +vara mig tillåtet att kalla er Rysslands störste son. Nu hoppas jag +emellertid, att våra dispositioner för framtiden gifver er åter först och +främst ert kapital och dessutom rikliga räntor.» + +»Käre vän! För mig är det _nog_ att företaget _lyckas_ och att det helt +fullföres. _Det_ är hufvudsaken för mig. Jag har med detta offer gagnat +mitt land och det är mig belöning nog.» + + + + +KAP. IX. + +Den nya Golfströmmen + + +Det väckte ett kolossalt uppseende, då S:t Petersburgs högsta spetsar en +dag, strax efter ingeniör Pompowskis samtal med Swinekow, mottogo +inbjudan att åhöra ett föredrag: + + »_Den nya Golfströmmen_», + +som skulle hållas af en viss ingeniör Pompowski -- ty det meddelades, att +zaren i egen hög person skulle öfvervara det och att föredragshållaren +stod under hans protektion. + +Med ens ihågkom man den »galne» ingeniören, som omtalades i tidningarne +för ett par år sedan och hans underliga, varma floder i Sibirien och de +inbjudna gingo i den största undran och förväntan. + +Spänningen nådde föredragsdagen sin kulmination. Sedan salen fyllts till +sista plats af ett utsökt publikum och statsministern framträdde till +talarestolen, kände alla, att de stodo framför en historisk +tilldragelse. + +Sedan alla öfliga ceremonier, som medföljde zarens närvaro, voro +öfverståndna höll statsministern följande tal: + +»Vi stå i dag framför en epokgörande vändpunkt i Rysslands historia. -- +Som bekant försökte vi i långliga tider skaffa vårt land isfria hamnar, +men utan synnerligen godt resultat. + +_Nu_ är denna fråga praktiskt taladt löst. + +Vi kunna nu förskaffa oss en isfri hamn, _hvarhelst vi själfva vilja_: +vid den sibiriska kusten mot ishafvets bundna böljor, vid Hvita Hafvets +stränder och ända uppe i Bottniska viken. + +För detta storslagna resultat hafva vi först och främst att tacka vår +allra nådigaste zar, som genom sin klara blick strax insåg denna saks +oerhörda betydelse och skänkte den sitt moraliska stöd i hela 12 år.» + +Fanfarer. + +»Därnäst skola vi tacka den man, som utan att låta sig rubbas, med +hjältemod satte in hela sin ofantliga rikedom på företagets +möjliggörande, herr general Swinekow. Hans namn skall skrifvas med gyllne +bokstäfver i vårt lands historia. Den man, ni här i dag ser -- general +Swinekow -- fordom Rysslands rikaste man, nu en fattig.» + +Det gick ett sus af förvåning genom de församlade och statsministern +fortsatte: + +»Men han är mera höljd af ära, än någon af våra landsmän någonsin varit. +Den tappre generalen kunde icke heller i fredens tider undvara kriget. +Han har kämpat mot själfva naturens vidrigheter och tillkämpat sig en +glänsande seger.» + +Nya fanfarer. + +»Last but not least hafva vi nu att nämna en tredje person, och han är +upphofsmannen till det hela, ty det var han, som framkom med den idé, vår +allra nådigaste härskare gaf sitt moraliska stöd och som af general +Swinekow understöddes med pekuniära medel. + +Denne man är ingeniör Pompowski, som nu kommer att redogöra för sin +uppfinning och för sin verksamhet. + +Med en aldrig svikande energi har denne man utfört ett så gigantiskt +arbete, att man nästan tviflar på möjligheten däraf. + +Jag öfverlåter härmed ordet till herr ingeniör Pompowski. Han önskar +omtala för oss en underlig, fabelaktig dikt ur rama verkligheten, en +dikt, som är sann i hvarje ord. Han skall nu omtala för oss, hvarför +norra Rysslands och Sibiriens floder hafva blifvit nästan kokande, +hvarför isen försvinner från våra nordliga farvatten och hvarför vi om få +år skola kunna etablera en regelbunden frakt- och passageraretrafik rundt +omkring hela riket. Vidare skall han visa huru hela norra delen af vårt +land inom kort framtid kan koloniseras, huru fruktbara ängar och böljande +sädesfält snart nog skola finnas där uppe. + +Mina herrar! + +Med få ord: han vill berätta oss sannsagan om _den nya Golfströmmen_.» + + + + +KAP. X. + +Pompowskis tal + + +Starka bifallsyttringar hälsade statsministerns ord och de förminskades +icke, då ingeniören besteg talarestolen. + +Af Pompowskis tal hitsättes följande utdrag: + +»En och hvar känner till de egendomliga företeelser, som kallas +»jättegrytor». De bildas vid floders stränder och vid hafskusten +därigenom, att det, i en af någon orsak redan förefintlig kavitet +inkommer en eller flera stenar och att dessa vid vattnets rotation +slungas mot kavitetens väggar och afslipar dessa. Härigenom dels utvidgas +hålet, dels tilltager det i djup. När stenen har helt och hållet +förtärts, upphör hålets utvidgning. Nu är det klart, att om man alltid +kunde tillföra nya stenar i hålet och upprätthölle man alltid vattnets +cirkulation i detsamma, så skulle en sådan jättegryta kunna nå ned till +snart sagdt hvilket djup som hälst. + +Och just på detta är det jag grundat min plan. + +Jag har helt enkelt åstadkommit konstgjorda jättegrytor i de sibiriska +floderna. + +Nu vill jag dock, innan jag går vidare, återupprepa hvad som förut har +varit synligt i tidningar om min åsikt om jordens inre.» + +Här följde den förklaring som förut omtalats, att ett schakts värmeökning +mot djupet ej har sin grund i ett glödande jordinre utan ett sakta, efter +hand frigjordt tryck. -- + +»Värmen vid ett visst djup blir naturligtvis dock densamma,» fortsatte +ingeniören. »Det är blott den vansinniga _teorien_ om det glödande inre +jag förkastar. + +Jättegrytorna i ordningställdes på följande sätt: + +I en flod med ett godt vattenfall utsprängdes, -- efter att platsen +omgifvits med en mur, för att skydda anläggningen mot otillbörlig +nyfikenhet, -- nedanför fallet ett stort, rundt hål med en diameter +varierande för olika floder från 100 till 200 meter. Samtidigt byggdes +det en damm högre upp i floden och ett kraftrör utmynnade från denna till +det stora hålets centrum och gick därpå lodrätt ned i schaktet. Rörets +nedre ända anordnades som en turbin, så att vattnet, när det lämnade +röret, hade en roterande rörelse. Hela anordningen kan förresten +åskådliggöras genom denna skiss (här följde en skioptikonbild): + +[Illustration] + +»Från dammen _f_,» fortsatte Pompowski, »för röret _a_ ned igenom det +stora schaktet. Detta rör bör vara mellan 5 och 10 meter i diameter, +slutar med den turbinformade apparaten _b_. Refflingen verkar, att +stenarne 1, 2, 3, 4 etc. erhåller en roterande rörelse tillsammans med +vattnets och verkningen à la jättegryta börjar. Här är den dock så mycket +intensivare, upp till millioner gånger kraftigare. Detta beror emellertid +på flere omständigheter såsom på stenarnes hårdhet och tyngd, vattnets +tryck och mera sådant. Vidare spelar ju schaktväggarnes hårdhet en mycket +stor roll, så att man i en kalksten eller skiffer kommer oerhördt mycket +fortare ned än genom en hård kvartsit eller granit. + +Till slitstenar har jag begagnat hård, sprickfri kvarts, slagen till +stycken så stora som en knytnäfve, men de sletos upp långt förr än man +skulle tro. + +Att börja med infördes stenarne genom en apparat som på skissen +föreställes af tratten _e_ och nedstörtade, tillsammans med vattnet, +genom röret _a_. Då detta visade sig medföra rätt stor slitage på rörets +innerväggar, öfverdrog jag stenarne med vax eller beck, hvilket skyddade +röret och ögonblickligen afslipades vid rotationen. Slutligen lät jag +stenarne helt enkelt falla ned efter schaktväggarne och härigenom +inbesparade jag rörslitningen alldeles. + +Nåväl! + +Stenarne roterade, som nämndt, nere på hålets botten och malde sönder +såväl de omgifvande som de undervarande bergarterna. + +Vattnet, som nedfördes genom röret _a_, steg åter, blandadt med slam och +grus upp så, som de stora pilarne visa, genom det ringformiga rummet _c_ +och rann vidare mot _d_, som just är den heta floden. Det visade sig +aldrig några svårigheter vara förbundna med att föra slammet upp; ty om +det var för groft, sjönk det åter ned och maldes ytterligare tills det +blef tillräckligt fint fördeladt till att kunna lyftas af den +uppåtstigande vattenströmmen. + +Som man behagade märka, är röret _a_, försedt med en del concentriska +skifvor _g_. Dessa äro så anordnade, att deras »gängning» eller stigning +är retograd mot turbinens rotationsriktning i och för att undvika torsion +i det långa röret. Men skifvorna hafva också en annan uppgift. Röret blir +naturligtvis, när det uppnår en stor längd, mycket tungt. Då nu skifvorna +också hafva en svag lutning nedåt, pressar den uppåtgående vattenströmmen +mot dem och håller röret så godt som flytande. I alla fall reduceras dess +vikt till ett rent minimum. + +Detta är i korta ord planens stora drag. Den är enkel och klar. Men +naturligtvis tillkommer det en massa detaljer, hvarom det dock icke torde +passa att här närmare ingå på, då de äro af rent teknisk natur. + +Man kan möjligen säga, att detta mitt projekt också endast är ett schakt, +som sänkes ned genom jordskorpan och det var ju också Flammarions idé, +som Montgomery sökte realisera. + +Mycket riktigt! + +Den stora skillnaden är emellertid att jag har användt mig af det enda +sätt, hvarpå det kan lyckas. Jag har begagnat _maskinkraft_ och vatten, +under det att de andra trodde, att arbetet kunde utföras med +människokraft. + +Vi vilja nu se litet på resultaten. + +Jag har nu fjorton schakt i drift. Fortgången mot djupet har varit mycket +olika pr år. Det djupaste schaktet har nått det fabulösa djupet af hela +12.000 meter --» + +Här blef ingeniören afbruten af ett »ah» -- utrop från de församlade. + +»Som jag säger, 12.000 meter, eller en neddrift af 1.000 meter pr år. Den +går ned i en mycket lös bergart. Det schakt, som har hunnit minst mot +djupet, är 2.000 meter djupt. Det gick ned genom den hårdaste kvartsit +och behöfde en kolossalt stor kraft. + +12.000-metersschaktets botten äger en temperatur af 400° C, och vattnet +utträder vid mynningen med 120° C:s temperatur. + +Man kan förundras öfver att vattnet verkligen uppnår en så hög värmegrad +vid utflytandet, bland annat på grund af det kalla nedrinnande vattnet i +röret. Men man måste då betänka, att detta kalla rör intager endast en +obetydlighet i yta mot den vattenmassa, som står utanom det i schaktet, +samt att denna vattenmassa rör sig uppåt synnerligen långsamt. + +Vidare är ju den snabba neddriften mot djupet förvånansvärd. Men här +hafva vi _sekundens hemlighet_. Ty under det att bergborrningsmaskiner +blott arbeta med vissa uppehåll och till vissa tider afstannas, för att +arbetarne skola få hvila, så hvilade icke stenarne i mitt schakt en enda +sekund i hela tolf år. Rundt, rundt dansade de och stodo aldrig stilla, +ty rören förlängdes genom en anordning, som tillät driften att försiggå +kontinuerligt. + +Det är besynnerligt hvad _det_ verkar, som arbetar året rundt, sekund +efter sekund. Året innehåller, som bekant, cirka 31.000.000 sekunder. + +Detta 120 graders vatten, hvilket alltså är öfverhettadt, afgifver fri +ånga vid dess framträdande i dagen -- denna ånga som synes öfver +anläggningarne och som gifvit anledning till så många gissningar och +funderingar. + +Då schakten ligga nära hafvet, nå dessa kolossala, varma vattenmassor +detsamma med en temperatur, som om sommaren växlar mellan 100 och 40 +grader och om vintern mellan 60 och 15 grader. + +Våra varma floder sträcka sig från Arkangel till Sibiriens ostliga +regioner -- naturligtvis med olika mellanrum, bestämda af de topografiska +förhållandena. Och de blifva varmare och varmare. Nu tömma de hvarje +sekund sitt heta vatten i ishafvets böljor och isen täres mera och mera. + +Många floder små, göra en stor och ny Golfström. + +Och denna har redan börjat verka. + +Och den skall fortsätta sitt arbete; år efter år. + +Och om få år är hela Ryssland isfritt rundt hela landet.» + + + + +KAP. XI. + +Zarens belöning + + +Efter föredragets slut ljödo ånyo bifallsrop och då dessa tystnat gaf +zaren ingeniören ett tecken att träda fram till honom. + +Och nu blef man vittne till en intressant akt. + +Zaren böjde sig fram och kysste Pompowski på bägge kinderna, hvarefter +han i några varma ord tackade honom för hans storartade arbete. + +Därpå inbars på en röd sammetskudde Rysslands dåvarande högsta orden: +»Svarta Björnen». Kejsaren fäste ordensstjärnan på ingeniörens bröst och +sade: + +»Böj knä!» hvarpå han lätt berörde den knäböjandes skuldra med sitt +svärd: + +»Härmed slår jag dig till riddare och adelsman. Ditt adelsnamn skall +blifva »Novaja-Golfa».[B] Din titel furste. Stå upp, furst +Novaja-Golfa.» + +Ett stormande bifallssorl mötte den nye fursten då han reste sig och man +väntade i spänning på hvad han skulle komma att yttra. + +Stående sade Novaja-Golfa: + +»Ers majestät! + +Det ryska språket saknar ord för att uttrycka de känslor som i detta +ögonblick storma in mot mig. + +Jag törs ej ens försöka -- ers majestäts nåd och välvilja öfverväldiga +mig. + +Blott detta: + +Valspråket på mitt vapen skall blifva: + +_Gutta cavat lapidem_[C], och det är ord, som jag vill lägga alla våra +ynglingar på hjärtat. För att uppnå stora resultat _behöfves_ icke en +plötslig, våldsam stöt fast det för mången kan tyckas så. Den lilla +droppen, som oupphörligen faller eller det evigt roterande sandkornet +verkar detsamma. + +Alltid stod en sak klar för mig under mitt arbete och det var: året +innehåller 30.000.000 sekunder. + +Hade jag för 12 år sedan framlagt min plan för offentligheten hade man +utskrattat den -- nu, då alla sett dess resultat, kan ingen betvifla +_sekundens makt_ eller att gutta cavat lapidem.» + +Sedan lugn åter inträdt trädde statsministern ånyo fram till +talarestolen: + +»I allt detta jubel och denna glädje öfver Rysslands blifvande storhet +blandar det sig dock en droppe malört i fästens pokal. Alla förstå, att +jag hänsyftar på general Swinekows ruin. Men också denna sak skall vända +sig till det bästa. + +Vår allra nådigaste härskare har nämligen gifvit mig i uppdrag, att +meddela, att alla vidare arbeten fortsättes under furst Novaja-Golfas +ledning för _statens medel_. General Swinekow erhåller concession under +de första 20 åren på _alla_ fördelar, såsom: tonnageafgift för alla +fartyg som trafikera den nya Golfströmmen; rätt till tonafgift för all +malm som i samma tid brytes och exporteras i rikets norra delar; +koncession på byggandet af alla krigsskepp -- --» + +Och så följde uppräknandet af en mängd andra koncessioner och löften. + +Åter jublade församlingen och allas ögon riktades mot generalen. + +Denne reste sig, ännu ungdomlig i sin hållning trots sin höga ålder och +tog några steg fram emot kejsaren. + +»Ers majestät,» sade han. »Jag är af hjärtat tacksam för denna nåd. Men +jag kan ej mottaga den. Rysslands storhet är min belöning. Alla dessa +koncessioner har jag visserligen sökt i mitt namn, men detta gjorde jag +endast för att förhindra spekulanter till osunda företag. Alla äro nu i +mina händer. Med ers majestäts tillstånd vill jag förvalta dem +uteslutande för statens räkning och tillse att de ej falla i orätta +händer. Men ingen belöning i mynt för mitt arbete.» + +»Tack, min tappre, gamle general. Du störste bland mitt folks store.» + +----- + [B] På svenska »Den nya Golfen». + + [C] På svenska: »Droppen urhålkar stenen»; den latinska + fortsättningen på sentensen betyder: »icke genom sin + inneboende kraft, utan genom att falla ofta.» + + + + +KAP. XII. + +Furst Novaja-Golfa i Kejserliga Bergskollegiet + + +Glänsande festligheter aflöste hvarandra. Hela landet jublade och den nye +fursten hade oerhördt mycket att beställa. + +Så en dag var det möte i Kejserliga Bergskollegiet, en institution som +tämligen nyligen hade instiftats och som i mycket liknade svenska +»Järnkontoret». + +Presidenten hade anmodat Novaja-Golfa om att meddela sina åsikter om den +mest rationella brytningsmetoden för de nordryska malmförekomsterna och +fursten hade strax förklarat sig villig härtill. + +»Jag har tänkt mig,» sade Novaja-Golfa bland annat, »att förekomsterna +bäst utnyttjas på samma sätt som mina schakter; det vill säga där +hvarest vattentillgången tillåter sådant. Jag har också försökt det på +ett ställe. Malmen strömmar då tillsammans med gråberget, upp ur grufvan +i form af fint fördeladt slam. Därifrån föres den, genom rännor af ett +eller annat hårdt material till kusten, hvarest råmassan förarbetas på +kändt bergsmannamässigt sätt. Detta gifver oss malmen nästan gratis. + +Vid en stor grufva kan man naturligtvis inte använda sig af endast ett +rör utan måste hafva ett helt rörsystem till sin disposition, hufvudsaken +är att hålla vattnet i en ständig, jämn cirkulation så att de hårda +stenarne slungas mot sidorna och bottnen. + +Denna metod gör också, att hittills oanvändbara, sporadiska malmer kunna +utnyttjas. Af sådana finnes det däruppe ofantliga mängder.» + +Ännu mycket talade Novaja-Golfa -- om nya och intressanta saker. + +Bland annat framförde han nu det första _direkta beviset_ för, att +jordens inre icke är glödande. + +»-- -- -- -- -- Jag har, som jag gång på gång framhållit, allaredan för +länge sedan öfvergifvit tron på jordens inre glödande massa. Jag upptäckte +nämligen bland annat, att alla de lärda hade alldeles glömt att taga +med i beräkningarne hvad _trycket_ förorsakade hos värmeförökningen. + +Man behöfver endast erinra sig det pneumatiska elddonet för att förstå +tryckets enorma inverkan. + +Denna lilla skiss klargör förhållandet -- -- -- -- -- -- + +[Illustration] + +-- -- -- -- Alltefter som schaktet a--b--c drifves nedåt, komma större +och större konformiga bergspartier att utöfva sitt tryck på den botten, +som för ögonblicket existerar. Först a^1--a--e så b^1--b--e och slutligen +c^1--c--e. Till och med den allra minsta förskjutning af dessa massor -- +och att en sådan _måste_ uppstå är ju klart -- medför att rörelsen +omsättes i värme. Innan schaktet drefs ned var allt i jämnvikt -- således +kallt. Men denna bergmassornas rörelse kan -- åtminstone i hårda och +medelhårda bergarter -- ej mätas med något vetenskapligt instrument. Den +är allt för liten. + +Jag resonnerade nu som så: Kunde man åter igenfylla ett färdigt schakt +med ett material, som ej läte sig sammanpressas -- med kompakt stål eller +liknande, så skulle värmen upphöra så snart allt åter hade kommit i +jämnvikt, _om_ min tryckteori var riktig. _Är_ däremot jordens inre +glödande så betydde naturligtvis icke denna utfyllning af schaktet något. +Bottnen skulle gifvetvis bibehålla sin värme. + +Mina herrar! + +Jag har utfört detta experiment, jag har förvandlat min teori till ett +oomkullstötligt faktum: + +_Jordens inre är kallt._ + +Men -- det var nog icke med ens jag nådde fram till ett verkligt +resultat, det var många svårigheter att öfvervinna. + +Till att börja med begagnade jag ett af mina schakt till experimentet. + +Detta hade ett djup af 2.000 meter. Värmen hade tilltagit synnerligen +jämnt och i medeltal med 10° per 30 meter. Schaktbottnen hade därför +en temperatur af 60° C. Efter att jag låtit tömma schaktet för +vatten lät jag inmura en oerhördt solid kula af stål försedd med +en helt liten ihålighet i centrum. I denna kavitet anbringades +temperaturmätningsapparater och dessa förbundos medelst elektriska trådar +med jordytan. Schaktet fylldes helt upp -- tum för tum med järnbetong +alldeles orubbligt tätt. + +Temperaturen sjönk emellertid endast en obetydlighet -- betongen var +tydligen icke fast nog. + +Men detta var mig icke nog, ty jag kunde ej inbilla mig, att en jordkula +som i milliarder år legat i iskallt vatten kunde vara varmare i sitt inre +än dess yttersta, solbelysta yta. + +Då fick jag en idé. + +_Vatten_ är ju det minst sammantryckbara ämne vi äga. Jag offrade ett +nytt schakt, placerade en temperaturmätare på bottnen, lät fylla den med +vatten och tillmurade mynningen orubbligt fast efter att den försetts med +en kran. Så väntade jag i fyra månader och öppnade då kranen. En väldig +vattenstråle sköt i vädret. + +Och därmed var ju trycket _bevisadt_, ty det innestängda vattnet hade +från början intet öfvertryck som nu. + +Kranen stängdes åter, och jag afläste under loppet af ett helt år +temperaturen. + +Och mycket riktigt -- den sjönk sakta och obönhörligt. Från 60 till 50, +till 40, till 30 och nu -- sista meddelandet däruppifrån -- till 20° C. +Antagligen kommer den att sjunka ännu mera. + +Således, mina herrar! + +Ett osammantryckbart utfylldt schakt är ju alldeles detsamma som en del +af jordskorpan, i hvilken det ej finnes något schakt _alls_. Och i detta +fyllda schakt märkes ingen temperaturförökning mot djupet; ergo: i den +_fasta_, _orubbade_ jordskorpan finnes det ingen temperaturförhöjning mot +djupet. + +Men ännu är jordskorpan stor och hel; ännu finns det plats för schakter i +oändlighet; och jag spår, att man kommer att upplefva den dag, då +jordskorpans 'feber' tillgodogöres öfverallt.» + +Detta, och mycket annat, talade Novaja-Golfa. + + + + +KAP. XIII. + +Den konservativa vetenskapen + + +Nu skulle man, efter allt som hade händt, tro, att vetenskapen med öppna +armar hade mottagit furst Novaja-Golfas enkla och slående _bevis_ för +sina påståenden. + +Den, som tror detta, känner ej vår moderna vetenskap ett dugg. + +Densamma sade naturligtvis: + +»Men, är ni säker på, att icke någon har _glömt kvar ett isstycke_ i +temperaturmätaren?» + +Eller: + +»Det kan af den orubbliga vetenskapen bevisas att _just där_ hvarest +fursten gjort dessa mätningar -- där -- där -- där är den inre värmen +synnerligen _variabel_.» + +Eller: + +»Enligt nobelpristagaren, herr professor Ditt, och efter utsago af herr +professor Datt samt i öfverensstämmelse med herr geheimeråd Dott och på +grundlag af herr professor Dytts senast gjorda rön -- -- så, så,» och så +sade de då ett eller annat efter denna stukande inledning. + +Och alla resonnerade de sina visa uttalanden i dessa ord: + +»Furst Novaja-Golfa har onekligen gjort Ryssland och hela världen en stor +tjänst med sina heta floder. Men -- den orubbligt säkra vetenskapen har +han ej rubbat en tum.» + +Detta löjliga tillvägagångssätt förargade på det högsta fursten och han +döpte den spekulativa vetenskapen till ignorantologi och dess utöfvare +till ignoranter. -- + +-- En aftonstund, då solen dalade och förgyllde S:t Petersburgs minareter +och glödgade Nevans vatten, gaf sig en ung, filosofie doktor, eller som +fursten kallade sådana: »ignorantplanta», i samspråk med Novaja-Golfa. +Och man kom då, helt naturligt, också in på temat om de »förskrufvade +idéer», som fursten hade om jordens inre värme. + +Fursten frågade: + +»Ni har ju nu kommit så långt, att vetenskapen är orubbligt säker på, att +jordens inre utgöres af en kula af järn -- --» + +»Stål, herr furste, stål.» + +»Utmärkt, en kula af stål alltså, utanpå omgifven af en skorpa af sten.» + +»Alldeles. _Det_ är odisputabelt säkert.» + +»Godt! Och detta förklarar, att jorden är, eller verkar som en magnet.» + +»Ja. _Det_ är också odisputabelt säkert. Den store professor _Birkeland_ +bevisade ju för många år sedan, att jorden _måste_ äga en alldeles +_oerhörd_ magnetisk kraft för att kunna -- --» + +»Jag vet; för att kunna neddraga hans norrskens draperier kring +polartrakterna,» sade fursten leende. + +»Ja,» fortfor doktorn triumferande, i det han fullständigt bortsåg från +furstens ironiska tonfall, »ja, och hvad mera är: det _är_ -- _är_ -- +_är_ således. Jordens inre stålmassa _är det just som gör_ att den är en +så kraftig magnet att norrskenet _kan_ uppträda.» + +»Jag är, märkvärdigt nog, min bäste herre _enig_ i detta,» genmälde +fursten. »Jag anser denna Birkelands teori för alldeles korrekt och +förnuftig.» + +»Det var då glädjande att höra att en 'vetenskapens anarkist', som ni +ofta kallas, herr furste, erkänner en af våra teorier.» + +»Sannt nog! Men -- en fråga: _Upphöra ej järn -- respektive stål -- vid +en temperatur, som ligger emellan 690 och 870 grader, att vara +magnetiska?_» + +»Jo. _Det_ är också odisputabelt säkert. Allaredan vår store _Hopkinson_ +har påvisat detta.» + +Nu blef fursten rasande. + +»Saknar ni då all _kombinationsförmåga_, herr vetenskapsman?» utbrast +han. »Ser ni då icke, att jorden, som erkändt _är_ en järn- eller +stålkula, _icke kan_ vara hvarken glödande eller ens 870 grader varm i +sitt inre! Ty då vore den ju _omagnetisk_. Men den _är_ en magnet -- +ergo: den kan icke vara glödande i sitt inre.» + +Nu var vetenskapen i en vacker dilemma. + +_Var_ jordens inre glödande -- ja, då kunde jorden _ej_ vara en magnet -- +då kunde Birkelands norrskensteori och många andra förnuftiga teorier ej +förklaras -- ej ens kompassnålens sökande mot polerna -- och på dessa små +ord föll slutligen hela den orubbliga vetenskapen tillsammans. + +Detta hände år 1925. + +»Stackars de lärde från 1910-talet, som hade trott något så vanvettigt, +som att jordens inre var glödande,» hette det nu. + +Ty nu hade den orubbligt säkra vetenskapen fastslagit, att fursten hade +rätt. + +Och det var ju så solklart! + +Och trycket? Så enkelt -- nu förstod man det: hvarje magnet _drager ju +mot sitt centrum_. Och detta förklarade också jordens tillplattning vid +polerna; när magneten ville draga sig tillsammans från pol till pol, så +_måste_ ju ekvatorn utvidgas. + +Allas ögon öppnades; de sågo -- icke sin egen nakenhet och dumhet -- tro +aldrig det -- nej, sin egen storhet och kunskap -- 1925 års +vetenskapsmän, se, det var kulmen det. + +Och åter predikades det som alltid: _Nu_ har vetenskapen nått toppen, +hittills har allt varit strunt och fåneri. Stackars folk som lefde 1910 +i dess mörker angående jordens inre. + +Nästa år utnämndes fursten af Novaja-Golfa till nobelpristagare i fysik. + +Han afslog. + +Kort och bestämdt: + +»Man har från mitt _arbetande_ kall upphöjt mig till _intetgörarnes_ +titel; önskar man nu upphöja mig från mitt _tänkande_ kall till +_ignoranternas_, hjärnautomaternas? Jag betackar mig. Jag tänker icke att +hylla de falska profeter, som sätta alla _eviga_ sanningar i gapstocken +och dansa en vild jubeldans omkring sina egna, små sanningar, hvilka +aldrig vara längre än högst 50 år. + +Är det er mening att binda min tunga medelst ett nobelpris, tager ni +fel. + +Innan någon anar det, skolen i åter höra ifrån mig.» + + + + +KAP. XIV. + +Tjugo år senare + + +Furst Novaja-Golfa har grånat. Han är nu en man på 58 år, men ännu +kraftig och ungdomsfrisk. + +Han har haft den glädjen, som beskäres endast få store män, att ännu i +lifstiden se sitt mål fullbordadt. + +Nu trafikera alla världens nationers fartyg hafvet längs Rysslands och +Sibiriens norra kuster, hvarest förr isen låg tjock och fast. Städer äro +under uppblomstring och stepper och tundror ligga under kolonisation. + +Också andra länder hafva följt Rysslands exempel -- och välstånd och lif +hafva kommit fordom öde och kala trakter till del. + +Vetenskapsmännen hafva beräknat, att jordens totala atmosfärtemperatur +har förhöjts med 1/2° C, en ganska betydlig ökning. + +Till följd af ångan och den ökade värmen hafva regn och snö betydligt +tilltagit i de nordliga delarne; men detta förhållande är egentligen +endast af det goda, då det gör, att floderna aldrig sina, så att +vattenbrist är utesluten. + +Man fruktade först storligen för, att all imman och ångan skulle inverka +hämmande på vegetationen -- men det har visat sig, att så ej blifvit +fallet. Det förekommer litet fuktighet i närheten af schakten, men denna +bindes om sommaren till regn och om vintern till snö och uppträder +alldeles lokalt. + +Kornet mognar i den drifvande midsommarsolens strålar. Men om vintern +hvilar naturen och då rufvar den långa, mörka sibiriska natten öfver +landet. + +Alla äro väl tillfreds -- blott engelsmännen svära och gorma öfver de +nya idéerna. Saken är nämligen den, att laxen icke gärna går upp för de +kokande älfvarne. Och äfven om den gjorde det, så ingår det icke i den +engelska sporten att fiska kokt lax. Och får inte engelsmannen fiska lax, +så får han spleen. + +Den gamle generalen är död och följdes till grafven af hela nationen. Det +var en furstlig, pompös begrafning. + +I norra Finland har man för länge sedan anlagt schakter och den +tillfrusna Bottniska viken är en saga blott. + +Ett aber finnes dock. Ute på hafvet bildar det sig mycket mera dimma än i +våra dagar. Men man har vetat att förhindra sammanstötningar genom en +apparat, som något liknar vår trådlösa telegraf. Dessa apparater verka +lika fint som flädermusens vingar och märker i både mörker och dimma +hvarje annalkande föremål, en kust, ett skär, ett fartyg ungefär som vi +varseblifva dessa föremål i en kikare eller i en spegel. + +Än människorna då? + +Ja, de äro, som de alltid varit sedan de förlorade Guds beläte: + +Simpla, råa, giriga och blott sällan ibland dem ett skott af ädel, +oegennyttig, klarlinjig karaktär. -- + +-- Och så blef ingeniör Pompowskis, alias furst Novaja-Golfas, jättelika +plan realiserad ungefär 30 år efter vår tid. + + * * * * * + +Blott ännu en liten episod ur furstens rika lif, endast därför, att den +berör historien om jordens inre: + +Novaja-Golfa fick år 1936 besök af en gammal ungdomsvän och de tvenne +uppfriskade gamla, gemensamma minnen. + +»Minns du,» frågade vännen, »den gången, då jag kom körande upp till dig +i snö och mörker -- till ditt verk uppe i Sibirien?» + +»Ja, och du var hjärtligt välkommen. Hvilket år var det?» + +»1911. Kommer du ihåg det tal, du då höll mot den tidens tredskande +vetenskap?» + +»Nej, jag tror inte det. Jag har hållit så många, liknande tal.» + +»Jo, här skall du få höra: Du talade om jordens inre, om det himmelska +vattenglaset och om omöjligheten för en magnet att vara glödande och så +sade du -- --» + +»Nå, låt höra, gamle vän!» + +»Möjligen skall, sade du, en gång _om få år_, när mina ben förblekna i +jorden, en _stor_ geolog finna mitt skenben och beräkna att det tillhörde +ett kadaver, som stupat för 170.000.000 år sedan. Och möjligen skall en +silfverklar tår klaska mot skenbenet under det han jublande utbrast: +'Detta skenben bevisar ändtligen, att den felande länken mellan apan och +människan har existerat.' Så fortsatte du: 'Men hvad gör _det_ mig? +Absolut intet. Det är något annat, som skulle vara värre -- --'» + +»Sade jag det? Du tager bestämdt fel, ty, så vidt jag minnes, var +darwinismen allaredan död år 1911.» + +»Nej, den lefde då ännu ett svagt lif.» + +»Jaså. Nåå, hvad var det som jag tyckte att skulle vara värre då?» + +»Jo, så här sade du: 'Att få till eftermäle dessa ord: '_Denne man lefde +år 1911 och trodde ännu, att jorden var glödande i sitt inre_' -- _det_ +skulle vara det största hån, som kunde tillfogas mitt obetydliga minne. +Jag skulle vända mig i min graf.'» + + + + +=SVEN LJUNGS TUBERKULOSMEDICIN= + + +»Du,» sade min vän advokaten, »titta upp i förhörssalen i morgon +förmiddag när målet Sven Ljung kommer före. Jag tror det blir något +ovanligt.» + +»Lustigt eller tråkigt?» + +»Jag säger ingenting.» + +Nå -- min nyfikenhet var väckt och jag begaf mig dit upp. + +I förhörssalen lade jag märke till en egendomlighet -- alla de mellan 20 +och 30 vittnena eller rättare åklagarne voro _flintskalliga_. + +Nu är det emellertid på det sättet med mig, att jag har vissa dagar för +vissa lyten. En dag ser jag nästan bara halta hvart jag vänder mig, en +annan dag förföljes jag af blinda, en tredje dag ser jag berusade kvinnor +med slappa drag och nedtrampade kjolvåder och en fjärde dag ser jag +teckentalande döfstumma hvart jag än går. + +Denna dag tycktes vara de flintskalliges nådadag. Hvart jag vände mig i +salen endast och endast flintskalliga människor. + +Och hvad mera var: de betraktade alla min yfviga hårväxt med misstrogna +blickar. Det var rent generande. + +Medan jag väntade, stötte min flintskallige granne till min arm och sade +sakta: + +»Å, sitt inte och sjåpa er ni. Af med peruken!» + +»Förlåt,» svarade jag. »Hvad i all världen menar ni?» + +»Å -- gör er inte till! Kanske ni vill påstå, att ert hår är äkta.» + +»Min herre,» genmälde jag. »Jag har inte yttrat en stafvelse.» + +»Ja, men gör i alla fall som de andra! Tag af er peruken.» + +Jag började känna mig illa till mods och undra, om jag möjligen hade gått +fel och råkat in på ett dårhus. Jag tog därför sakta min hatt och närmade +mig dörren. + +Eller rättare sagdt -- jag försökte endast. Min granne höll mig af all +makt fast. Jag satt som i ett skrufstäd. + +Hade ej just då målet Sven Ljung uppropats och jag erinrat mig min vän +advokatens löfte om något noch nie dagewesenes, så hade jag ovillkorligt +vändt mig till en af de vakthafvande konstaplarne -- men nu lugnade jag +mig och min grannes fasta tag om min handled slappade af. + +Det blef också verkligen något roligt. + +Den ene efter den andre anklagade Sven Ljung för att hafva levererat dem +ett hårvatten, som han påstod skulle förebygga lungtuberkulos. Emellertid +hade ingen annan verkan försports än att de samtliga hade blifvit +flintskalliga. Alla voro rasande och ville ställa Sven Ljung till +ansvar. + +Jag tänkte för mig själf att jag här hade att göra med en manomanist, en +person med en eller annan fix idé, möjligen en rödhårig herre, som ville +taga en blodig hämnd på en njugg natur genom att göra flest möjligt kala +och tänkte, att han skulle komma att ådömas ett mycket svårt straff. + +Min förvåning blef emellertid gränslös då mannen, efter rättegångens slut +frikändes. -- + +-- Sven Ljung, som nu inträdde i de anklagades bänk, var en man i sina +bästa år. + +Blicken var klar och skarp och hela personen verkade allt annat än +charlatan. Också han var flintskallig; han bar ett böljande, mörkt +skägg. + +Domarens första fråga, efter de sedvanliga formaliteterna, lydde: + +»Erkänner ni, att ni levererat samtliga dessa herrar ett hårvatten som +beröfvat dem deras hårväxt.» + +»Ja.» + +»Med full afsikt?» + +»Ja.» + +»I afsikt att tjäna pengar?» + +»Nej.» + +»I hvilken afsikt då?» + +»För att förebygga lungtuberkulos.» + +Det förspordes munterhet i salen. + +Sven Ljung begärde ordet. Han förde själf sin försvarstalan. + +»Här ser ni ett extrakt af mina räkenskaper. De utvisa, att jag har +inköpt 5.000 flaskor hårvatten från * * * fabriken för 2 kronor per +styck och att jag har sålt 4.000 precis de samma flaskorna också för 2 +kronor per stycke.» + +Han framlämnade räkenskapsextraktet, hvilket befanns vara fullt i sin +ordning. + +Domaren frågade: + +»Men hade ni måhända själf del i denna hårvattenfabrik.» + +»Nej. Var så god här äro edligt bestyrkta intyg om, att så ej är +fallet.» + +Också dessa intyg voro äkta och höjde öfver allt tvifvel Sven Ljungs +oskuld. + +»Men --,» domaren visste egentligen ej mera, hvad han skulle fråga den +besynnerlige mannen om. Han sade därför: + +»Hvad har ni själf att andraga angående ert tilltag?» + +»Jo,» började Sven Ljung »när jag för någon tid sedan började att förlora +håret läste jag i en tidning följande annons: + + »_Osvikligt medel_. + +Håraffall botas i loppet af få veckor genom användandet af * * * +hårvatten» och så vidare. + +Jag köpte ett par flaskor. Men ett mera osvikligt medel till att +_förlora_ håret kan väl knappast tänkas. Mitt tjocka, präktiga hår -- som +endast obetydligt hade glesnat just midt uppe på hjässan -- föll i hela +nypor.» + +»Godt. Men detta behöfde väl icke föranleda er att narra hundratals --» + +»Förlåt, hela 4.000 --» + +»Godt, att narra hela 4.000 människor in i samma fördömelse. Jag kan ej +se era motiv. Efter era räkenskaper har ni till dato förlorat 7.000 +flaskors värde, eller 2.000 kronor. --» + +»Ja, plus frakt och porto på de försända 4.000.» + +»Riktigt. _Då_ förefaller era motiv ännu mera svårförklarliga.» + +»Ja. Men jag vill framställa allt alldeles klart och tydligt. Jag +förargade mig öfver att jag hade förlorat mitt hår, men tiden gick och +till slut tänkte jag ej mera på den saken. En dag kom jag emellertid att +läsa en statistik öfver lungtuberkulosens framfart och lade märke till +_att ingen flintskallig person var tuberkulös_. Nu har ni pudelns kärna, +herr domare. Jag vände detta bakfram och tänkte _om_ jag _gör_ folk +flintskalliga, så _förebygger_ jag ju tuberkulosen. Jag kom att erinra +mig det ypperliga hårvattnet och resten känner ni.» + +Som jag nyss nämnde, Sven Ljung frikändes, men uppmanades att sluta med +detta slag af välgörenhet för framtiden. + + + + + INNEHÅLL: + + _Jordens inre:_ + + I. Geniet 5 + + II. Grufingeniören och generalen 20 + + III. »A.-B. Jordens Inre Värme» 32 + + IV. Den hemlighetsfulla floden 46 + + V. »Jordens glödande inre är en fabel» 55 + + VI. Jordorganismens sjukdomar 70 + + VII. Ballongfärden 75 + +VIII. Jätteschaktet och ingeniör Pompowski 81 + + IX. Den nya Golfströmmen 87 + + X. Pompowskis tal 91 + + XI. Zarens belöning 100 + + XII. Furst Novaja-Golfa i Kejserliga Bergskollegiet 105 + +XIII. Den konservativa vetenskapen 112 + + XIV. Tjugo år senare 118 + + + _Sven Ljungs tuberkulosmedicin_ 125 + + + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Jordens Inre, by Otto Witt + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDENS INRE *** + +***** This file should be named 29707-8.txt or 29707-8.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + https://www.gutenberg.org/2/9/7/0/29707/ + +Produced by ronnie sahlberg, Project Runeberg for providing +the scans and the Online Distributed Proofreading Team at +https://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +https://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at https://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +https://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at https://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit https://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including including checks, online payments and credit card +donations. To donate, please visit: https://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + https://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. |