diff options
Diffstat (limited to '27419-h/27419-h.htm')
| -rw-r--r-- | 27419-h/27419-h.htm | 2825 |
1 files changed, 2825 insertions, 0 deletions
diff --git a/27419-h/27419-h.htm b/27419-h/27419-h.htm new file mode 100644 index 0000000..359372b --- /dev/null +++ b/27419-h/27419-h.htm @@ -0,0 +1,2825 @@ +<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.01 Transitional//EN"> +<html> +<head> + <meta http-equiv="content-type" content="text/html; charset=ISO-8859-1"> + <title>The Project Gutenberg eBook of Barnavännen 1905-04, by Various</title> + + +<style type="text/css"> +<!-- + +body {margin-left: 10%; margin-right: 10%} + +h1,h2,h3,h4,h5,h6 {text-align: center;} +p {text-align: justify} +blockquote {text-align: justify} + +hr {width: 50%; text-align: center} +hr.full {width: 100%} +hr.short {width: 10%; text-align: center} + +.note {font-size: 0.8em; margin-left: 10%; margin-right: 10%} +.footnote {font-size: 0.8em; margin-left: 10%; margin-right: 10%} +.side {padding-left: 10px; font-weight: bold; font-size: 75%; + float: right; margin-left: 10px; border-left: thin dashed; + width: 25%; text-indent: 0px; font-style: italic; text-align: left} + +.sc {font-variant: small-caps} +.lef {float: left} +.mid {text-align: center} +.rig {float: right} +.larg {font-size: 14pt; font-weight: bold; float: left} + +div.figure {float: left; width: 60%;} +div.figure p {text-align: center; font-weight: bold;} + +.poem {margin-bottom: 1em; margin-left: 10%; margin-right: 10%; + text-align: left} +.poem .stanza {margin: 1em 0em} +.poem .stanza.i {margin: 1em 0em; font-style: italic;} +.poem p {padding-left: 3em; margin: 0px; text-indent: -3em} +.poem p.i2 {margin-left: 1em} +.poem p.i4 {margin-left: 2em} +.poem p.i6 {margin-left: 3em} +.poem p.i8 {margin-left: 4em} +.poem p.i10 {margin-left: 5em} +.poem p.i12 {margin-left: 6em} +.poem p.i14 {margin-left: 7em} +.poem p.i16 {margin-left: 8em} +.poem p.i18 {margin-left: 9em} +.poem p.i20 {margin-left: 10em} +.poem p.i30 {margin-left: 15em} +.poem p.i36 {margin-left: 18em} +.poem p.i40 {margin-left: 20em} + + + +--> +</style> +</head> +<body> + + +<pre> + +The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-04, by Various + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Barnavännen, 1905-04 + Illustrerad Veckotidning för de Små + +Author: Various + +Editor: J.B. Gauffin + +Release Date: December 5, 2008 [EBook #27419] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-04 *** + + + + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + + + + + +</pre> + + + +<br><br> +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 14</b><br> +6 april. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + + + +<h2>Petrus förnekar Jesus.</h2> + +<p class="mid">Mark. 14: 66-72.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/I2.png"></span><br><br> hvarje människas lif finnes mörka, svåra stunder, stunder af +svaghet, stunder af nöd. En sådan mörk stund var det för +Petrus, när han förnekade sin frälsare.</p> + +<p>I likhet med de öfriga apostlarne hade Petrus flytt, då +Jesus blef gripen och fängslad i Getsemane. Johannes hade +dock snart bemannat sig, han slöt sig till frälsaren och +följde honom troget in i Jerusalem, in i öfversteprästens +palats och upp till den öppna pelarsal, där förhöret med +Jesus var tillställdt. Petrus hade äfven ångrat sin feghet att fly. Han vände +därför om och följde äfven han med skaran, som gripit Jesus, men på afstånd.</p> + +<p>Händelsen med Petrus lär oss, att vi skola såsom Johannes hålla oss nära +Jesus, om vi skola följa honom, och icke på afstånd, såsom Petrus. Johannes +kom icke i någon fara, men Petrus var nära att förgås.</p> + +<p>Förhöret med Jesus räckte länge, natten var kall, och därför hade tjänarne +gjort upp en koleld inne på öfversteprästens gård. Till denna eld kom äfven +Petrus för att värma sig. En af tjänstekvinnorna börjar se på Petrus. Hon +känner snart igen honom såsom en af Herrens apostlar och säger detta högt, +så att det höres i hela kretsen omkring elden. Då krymper Petri hjärta samman +af fruktan och bäfvan. Mörkrets furste drifver sitt spel med honom och målar +i hemska färger, huru Petrus nu skall blifva bunden och pinad äfven han. I +denna stund af omanlig svaghet och +förvirring nekar lärjungen, att han känner +sin mästare. Det blir därefter för +hett vid elden för Petrus, han går ut på +den yttre gården och strax hör han, +huru hanen gol.</p> + +<p>Om en stund vänder Petrus åter till +den inre gården och till kolelden. Han +borde dock hafva lärt, att detta var ett +farligt ställe för honom. Tjänstekvinnan +utpekar honom åter såsom en Jesu +lärjunge, men åter nekar han därtill. +Petrus synes för en stund hafva +aflägsnat sig från kolelden. Rannsakningen +med Jesus drager ut på tiden, +folket på gården rör sig af och an, och +snart se vi Petrus åter i ringen kring +kolelden. Nu synes flera af tjänarne +börja se på Petrus och en af dem +säger honom: "För visso är du en af +dem, ty du är en galiléer och ditt uttal +ljuder så".</p> + +<p>Nu har den stund kommit, som Jesus +förutsagt med de orden: "satan har +begärt sålla eder såsom hvete". Petrus +är nu i satans såll, han äger ej kraft +att befria sig, ej det manliga modet att +våga språnget ut ur den trollkrets, hans +egen feghet spunnit omkring honom. +I stället för att öppet bekänna sig vara +en Jesu lärjunge, förnekar han åter sin +frälsare, afsäger sig därmed apostlaämbetet +och sjunker djupt ned i natt och +synd och mörker.</p> + +<p>Det andra hanegället går Petrus genom +märg och ben. Det liksom ropar till +honom: "Nu är det tid att stå upp ur +sömnen, ur natt och synd!" Men om +där skall varda ljus i Petri själ, så behöfves +där sol. Den möter honom ur +Jesu öga, ty det heter, att Jesus vände +sig om och såg på honom. Det blir +genast morgongryning i Petri själ och +där faller kostelig morgondagg, ångrens +tårar. Han går ut och gråter öfver sig +själf och öfver sin synd. Förtrollningen +brytes, mörkrets furste mister sitt grepp, +Petrus är åter fri.</p> + +<p>Vägen ut ur mörker, synd och vanmakt +för oss alla är alltid densamma. +Vill du gå den vägen, så kommer där +ljus och frälsning och kraft till din själ.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco01.png"></p><br><br> + +<h2>Läser du din bibel?</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/L.png"></span>udvig Bengtsson hade nyss fyllt åtta +år. Han var en liflig och läraktig +gosse, som gärna ville ha reda på +hvad han såg och hörde. Om sommaren +ströfvade han under sina fritider omkring +i de vackra ängarna, som lågo i närheten +af hans föräldrahem, men under de långa +vinterkvällarna måste han ofta läsa högt +för sin mor ur någon god, underhållande +bok. Om söndagsaftnarna brukade han +få se på bilderna i den stora praktbibeln, +och hans mor berättade då för honom om +Josef, om David och andra Guds män, +som lefde under gamla testamentets tid, +men först och främst om honom, som lät +sig födas, då tiden var fullbordad, huru +han lades i en krubba och sedan gick +omkring, gjorde väl och hjälpte alla, till +dess han slutligen vandrade lidandets väg +till Getsemane och Golgata för att gifva +sitt lif för världens synder.</p> + +<p>Ludvig hörde uppmärksamt på, och en +afton, när modern slutade berätta, sade +han mycket allvarsamt: "Mor, jag undrar, +huru det skulle sett ut i världen, om vi +inte hade haft bibeln?"</p> + +<p>"Det hade då sett ut hos oss såsom hos +de arma hedningarne, som ännu icke hafva +denna välsignade ledstjärna", svarade modern. +"De vandra ännu i mörker, utan +tröst för detta lifvet och utan hopp för +det tillkommande. Du har ju hört talas +om våra hedniska förfäder, huru de hade +det. De tillbådo sina döda konungar i +stället för en allestädes närvarande, lefvande +Gud. De anställde blodiga människooffer +i stället för att såsom vi hafva försoning +i Jesus Kristus och hans evigt gällande +offer för oss. Ack, min gosse, vi kunna +icke räkna alla de välsignelser, som den +dyra boken fört med sig åt oss redan för +detta lifvet, och sedan visar han oss den +rätta vägen till Guds eviga, saliga himmelrike."</p> + +<p>Några dagar efter detta samtal följde +Ludvig sin mor till en gammal, sjuk kvinna +i grannskapet. Hon bodde i en usel hydda +och hade tillbragt flera år på sjuklägret +samt var så medtagen af smärta och lidande, +att hon nästan icke kunde röra en lem. +Det oaktadt lyste Guds frid ur hennes +ögon och hennes mun var fylld af Guds +lof. "Gud är god, och hans nåd varar +evinnerligen", sade hon. "Hvad äro mina +lidanden mot min Herres och frälsares +lidande för min skull?"</p> + +<p>Ludvig lyssnade uppmärksamt, och tårarne +kommo i hans ögon, när han hörde +den gamla tala så.</p> + +<p>"Lifvet hade allt varit ödsligt för er +under alla dessa år, om ni inte haft er +bibel", sade fru Bengtsson.</p> + +<p>"O, ja", svarade den sjuka, "bibeln har +varit mitt ljus i mörkret, min tröst i bedröfvelsen, +ja, jag kan säga, den har många +gånger varit mig mera än det lekamliga +brödet."</p> + +<p>En annan gång följde Ludvig sin mor +till en liten gosse, något äldre än Ludvig. +Han hette Thomas Nilsson och var en +stackars krympling, som mödosamt släpade +sig fram på två kryckor. Men han hälsade +gladt, då de kommo in och såg alls icke +olycklig ut.</p> + +<p>"Är det inte mycket ledsamt för dig +att sitta här ensam hela dagen, när dina +föräldrar äro ute på arbete?" frågade Ludvigs +mor vänligt.</p> + +<p>"Åh nej, jag kan sticka litet nu, och så +läser jag i min kära bibel."</p> + +<p>"Tycker du om att läsa i bibeln, min +gosse?"</p> + +<p>"Ja, visst, det är så roligt att läsa om +Jesus, hur god han var", svarade gossen +med ett uttryck af strålande glädje, när +han nämnde det kära namnet.</p> + +<p>De samtalade ännu en stund, och då +Ludvig och hans mor kommo ut, sade hon: +"Där såg du åter ett bevis på, huru bibeln +kan lyckliggöra ett lif, som annars +skulle varit djupt olyckligt."</p> + +<p>En annan gång, då de voro ute på en +längre vandring, mötte de en blind man, +som leddes vid handen af sin lilla dotter.</p> + +<p>"Är det inte bra svårt att vara blind?" +frågade Ludvig ifrigt.</p> + +<p>"Jo", svarade den blinde, "det skulle +verkligen vara svårt, om icke det himmelska +ljuset lyste upp mitt mörker. Men +Gud ske lof, bibeln kan vara en lykta +äfven för den blindes fot."</p> + +<p>"Men ni kan ju inte läsa själf", invände +gossen.</p> + +<p>"Nej, det kan jag inte. Jag miste synen +vid en stensprängning. Men jag har +förr kunnat läsa, och jag kan aldrig tillfyllest +prisa Gud för den välsignelse han +gifvit mig genom sitt ord. Och ännu i +dag, när någon af de mina läser högt för +mig, kan jag stundom bli så glad, att jag +bara vill sjunga."</p> + +<p>Då Ludvig skulle gå och lägga sig om +kvällen, frågade honom hans mor: "Är +det ingenting särskildt, som du skulle vilja +tacka den käre frälsaren för i kväll, Ludvig?"</p> + +<p>Gossen stod en stund tyst och tänkte +efter. Därpå föll han på sina knän vid +sängen, knäppte sina händer och bad: "Tack, +käre Jesus, att du gifvit mig två goda ögon. +Och tack för bibeln, som är ditt eget heliga +ord, tack att jag har en bibel och kan +läsa i den. Låt den alltid lysa för mig +och leda mig hela vägen hem till din +himmel, amen!"</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco02.png"></p> +<br><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/001.png"></p> +<p class="mid">NÄR LILLEBROR KOM.</p> +<br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/002.png"></p> +<p class="mid">FARMORS FÖDELSEDAGSSÅNG.</p> +<br><br> + +<h2>När lillebror kom.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"><i>Vivi stod med knäppta händer,</i></p> +<p class="i16"><i>Leende, af undran full.</i></p> +<p class="i16"><i>Nyss hon väcktes af en hviskning:</i></p> +<p class="i16"><i>"Vakna nu, mitt hjärtegull,</i></p> +<p class="i16"><i>Och gå sakta in till mor,</i></p> +<p class="i16"><i>Så får du en liten bror."</i></p> +<br> +<p class="i16"><i>Vivi stod med knäppta händer</i></p> +<p class="i16"><i>Rosig, söt, af ifver varm;</i></p> +<p class="i16"><i>Ty där stod ju far i dörren</i></p> +<p class="i16"><i>Med den lille på sin arm.</i></p> +<p class="i16"><i>"Pappa, såg du, när han kom,</i></p> +<p class="i16"><i>Och om ängeln vände om?"</i></p> +<br> +<p class="i16"><i>"Ängeln, Vivi, får nog stanna.</i></p> +<p class="i16"><i>Fast du honom nu ej ser,</i></p> +<p class="i16"><i>Ty åt hvarje barn på jorden</i></p> +<p class="i16"><i>Gud en egen ängel ger."</i></p> +<p class="i16"><i>"Ja", sad' lillan gladt och log,</i></p> +<p class="i16"><i>"Pappa, det vet Vivi nog."</i></p> +<br> +<p class="i16"><i>Vivi stod med knäppta händer</i></p> +<p class="i16"><i>Rosig, söt och morgonvarm,</i></p> +<p class="i16"><i>Såg den lille brodern ligga</i></p> +<p class="i16"><i>Slumrande på pappas arm.</i></p> +<p class="i16"><i>Men så bad hon: "Pappa du,</i></p> +<p class="i16"><i>Lägg den där, och tag mej nu!"</i></p> +<p class="i40"><i>Anna H--m Preinitz.</i></p> +</div></div> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco03.png"></p> + +<br><br> + +<h2>Farmors födelsedagssång.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/A2.png"></span><br><br>ttio år var farmor och familjens alla +medlemmar hade kommit med blommor +och lyckönskningar och kärlek +till henne. Farmor var själf så blid och +god, och alla älskade henne och ville se +henne lycklig.</p> + +<p>Anna, som sitter där vid den stora flygeln +och spelar och sjunger, är isynnerhet +farmors älskling och högra hand. Skall +farmor ut och få frisk luft och vårsol, då +skall Anna följa henne. Behöfver farmor +en pall flyttad under foten eller en kudde +till stöd och hvila för sin rygg, då är det +åter Anna, som kommer och med ömhet +och ljufligt solsken i blicken hjälper den +gamla till rätta.</p> + +<p>Och önskar farmor som nu att få höra +sjungas någon af sina älsklingssånger, då +är det ingen som med så mjuka fingrar +kan behandla instrumentet eller med så +klar röst och så känsligt sjunga som hon.</p> + +<p>Och i dag sjunger hon den 92 psalmen: +"Det är en kostelig ting att tacka Herranom +och lofsjunga dino namn, o Gud, du +allra högste! Om morgonen förkunna din +nåd, om aftonen dina sanning på strängaspel +och psaltare, med spelande på harpa. +Ja, det är en kostelig ting att lofva Gud, +den högste".</p> + +<p>Det var den psalmen med dess sköna +musik, som farmor sjungit själf i sin ungdom, +och som hon nu under många år +med rörelse och andakt lyssnat till, som +hon plägade kalla sin födelsedagssång.</p> + +<p>Farmors lif hade varit ljust och lyckligt +i lifsgemenskap med Gud och i tro på +frälsaren. Därför ville hon tacka Herren +och lofsjunga hans namn. Nu sjöng hennes +hjärta och jublade af fröjd, och lilla +Annas klara toner kommo såsom ur hennes +egen själ.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco04.png"></p><br><br> + +<h2>De små missionärerna.</h2> + +<p class="mid">(Forts. fr. föreg. n:r)</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/E.png"></span><br>nligt landets lagar efterträdde honom +prinsen genast på tronen. Men han +var ännu för ung att sköta regeringsärendena, +och därför togos dessa om hand af +hans moder. Drottningen hade alltid varit +en af de uppmärksammaste åhörarne af de +kristna slafvarnas berättelser, och nu gjorde +hon dem genast till sina rådgifvare. Och +när sedan den unge konungen själf öfvertog +regeringen, utbad sig äfven han deras råd +och bistånd.</p> + +<p>Sålunda blefvo de två bröderna efter +hand landets förnämsta män. Och de använde +sitt inflytande till de ädlaste ändamål, +alltid redo att gifva Herren ära och +att söka lära det hedniska folket att älska +och tjäna deras Gud.</p> + +<p>Men när den unge konungen en tid +fört regeringen med kraft och förstånd, +och hans hand kunde sköta spjut och lans, +började hans undersåtar mena, att han +vore tillräckligt klok att regera utan andras +hjälp. Hans trogna vänner förstodo detta +och öfvervägde saken sinsemellan.</p> + +<p>"Ser det icke ut, som om Gud nu ändtligen +ville uppfylla vårt hjärtas önskan, +Frumentius?" sade den yngre brodern en +dag med bäfvande stämma. "Aldrig under +alla dessa år har jag upphört att känna +längtan efter hemmet, och ibland har jag +längtat såsom en försmäktande trånar efter +den porlande källan. Ännu alltid menar +jag mig se min moders och mina systrars +hulda anleten för mina ögon både vakande +och i drömmen. Jag minns så väl marmorportalen +till vårt hus, de glittrande +springbrunnarna på den skuggiga gården +och trädgårdens mjuka, grönskande gräsmatta. +O, att min dröm en gång kunde +blifva verklighet!"</p> + +<p>"Men tror du, att du kan återfinna allt +detta oförändradt?" frågade Frumentius +sorgset. "Trädgård, portal och brunnar +må finnas kvar, det medgifver jag. Men +hvem kan säga, om vår moder ännu lefver +och med glädje skulle välkomna oss? Måhända +skall återseendet förunnas oss först +i himmelen? Och systrarna, som vi lämnade +såsom små barn, hafva nu säkert redan +fått egna hem, make och barn. De skulle +möta oss såsom främlingar och förblifva +främlingar för oss."</p> + +<p>"Jag har tänkt på allt detta", svarade +Edesius. "Men jag kan icke annat, jag +måste hem! Mitt hjärta längtar därefter +utan uppehåll. Är det icke på samma +sätt med dig, broder?"</p> + +<p>"Gud vet, att min hemlängtan under +förflutna år stundom bragte mig nästan till +förtviflan", svarade denne. "Men nu har +han själf stillat denna min längtan, och +den inre rösten har sagt till mig: 'Stanna +kvar hos den hjord, som jag anförtrott +åt dig!'"</p> + +<p>"Om det är så, då stannar också jag", +svarade Edesius, djupt gripen. "Jag lämnar +dig icke allena."</p> + +<p>"Nej, så får du ej tänka", svarade Frumentius +allvarligt. "Måhända är det Guds +vilja, att du går, men för mig är hans +vilja klar--jag skall stanna här. Må en +af oss återse vårt barndomshem och om +möjligt gifva våra kära underrättelser om +oss, men denna resa tillkommer dig såsom +den yngre af oss. De skola taga +emot dig såsom uppstånden från de döda, +ty naturligtvis hafva de sörjt oss såsom +döda. Gå du, min broder, och var ej +orolig öfver mig, ty jag är icke allena. +Samme Gud, som går med dig, skall stå +vid min sida."--</p> + +<p>Så kom det sig, att Edesius lämnade +de svartes världsdel och bosatte sig i sin +fädernestad Tyrus, där han med tiden blef +en ansedd präst. Frumentius däremot +stannade kvar hos det hedniska folket, +som visade honom den största kärlek och +förtroende, och hvilket folk äfven han lärt +sig älska och värdera.</p> + +<p>Åter förgingo många år.</p> + +<p>Athanasius, den i kristna kyrkans historia +så bekante troshjälten, lefde då i Alexandria, +enkel och anspråkslös, såsom det +anstår en kristen biskop.</p> + +<p>Och likväl var han vid denna tid en +af världens mäktigaste härskare, och hans +hus var såsom en konungs palats, ehuru +utan all yttre ståt och prydnad. Men från +tidiga morgonstunden till sena kvällen bestormades +hans hus af en massa människor, +som kommo till den fromme, vördnadsvärde +biskopen för att framföra sina böner +och klagomål samt inhämta hans råd i +alla möjliga förhållanden.</p> + +<p>En dag närmade sig det gästvänliga huset +en högväxt, ståtlig man. Hans dräkt var +af en ovanlig snitt, och han tycktes hafva +gjort en lång resa. Främlingen bad på +grekiska språket om företräde hos biskopen, +men hans uttal hade en så ovanlig och +främmande betoning, som om han icke på +länge hade talat detta språk eller hört det +talas.</p> + +<p>Med djup vördnad närmade han sig +Athanasius, och han förvånades icke litet +öfver den lilla bräckliga, på en hög stol +sittande gestalten, som syntes honom nästan +såsom en dvärgaskepnad. Men hans förvåning +gaf snart vika för beundran, när +han närmare betraktade det sköna, nästan +förklarade anletet med det ljusbruna håret, +den fina, välformade munnen och de milda, +uttrycksfulla ögonen hos den vördnadsvärde +biskopen.</p> + +<p>Med godhet och deltagande frågade Athanasius +efter främlingens namn och önskan.</p> + +<p>"Jag är Frumentius från Tyrus", svarade +denne blygsamt. "För många år +sedan, i min tidigaste ungdom, blef jag +fånge hos den hedniske konungen i Axum +och gjord till slaf. Men nu har jag kommit +för att säga dig, högvördige fader, att +detta barbariska folk med deras konung +och drottning hafva vändt sig ifrån deras +stumma afgudar till himmelens och jordens +skapare, och till hans son, Jesus Kristus."</p> + +<p>Sällsamt gripen af dessa allvarstunga +ord, frågade Athanasius, hvilken den man +var, som fått vara ett redskap till att omvända +detta vilda, från all civilisation aflägsna, +åt sig själft öfverlämnade folk.</p> + +<p>"Gud själf har utfört detta verk", svarade +Frumentius högtidligt. "Min broder +Edesius och jag voro blott två okunniga +gossar, då vi kommo till detta land, och +vi kunde blott bedja och berätta för vår +omgifning, hvad vi själfva hört och lärt. +Men Herren öppnade deras hjärtan, så att +de uppmärksamt lyssnade till våra berättelser +och började längta efter att få vända +sig bort från sina stumma afgudar och lära +känna himmelens Gud--vår Gud."<span class="rig"> +(Forts.)</span></p><br><br> + +<h2>Barnavännens anmälan 1905</h2> + +<p>Se föregående nummer!</p> + +<p>De som själfva läst Barnavännen och funnit +den vara en god och lämplig tidning för barnen +i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem +bedja vi vördsammast därom, att de må söka +uppmuntra vänner och bekanta att prenumerera +på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant +sökte bereda rum för Barnavännen +i ännu ett hem, så skulle flera tusen små blifva +i tillfälle att läsa den.</p> + +<p>Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt +öfriga församlingsmedlemmar bedja vi söka bereda +tidningen inträde i nya söndagsskolor och +i nya kretsar.</p> + +<h4>Prenumerationen fortfar hela året.</h4> + +<p>Uppsala i Jan. 1905.</p> + +<p class="rig">REDAKTIONEN.</p><br><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p> + +<h4><i>Bibelläsning</i><br> + +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + +<p class="mid">Veckan 10-16 April 1905.</p> + +<pre> +M. 10. Mark. 15: 6-15. <i>Jesus eller Barrabas</i>. +T. 11. v. 6-7. <i>Barrabas' brottslighet och synder</i>. +O. 12. v. 8. <i>Folket påminner Pilatus om sina rättigheter</i>. +T. 13. v. 9-10. <i>Pilatus gör ett svagt försök att frigifva Jesus</i>. +F. 14. v. 11. <i>Prästerna och folket begära istället Barrabas</i>. +L. 15. v. 12-14. <i>Pilatus gör ett nytt försök att frigifva Jesus och + framhåller hans oskuld</i>, +S. 16. v. 15. <i>men slutligen frigifver han Barrabas och orsfäster Jesus</i>. +</pre> + +<h2><i>Söndagsskoltext för den 16 April</i>.</h2> + +<p>Mark. 15: 6-15.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: Mark. 15: 28. Och så blef skriften +fullbordad, som säger: "Och bland ogärningsmän +vardt han räknad".</p> + +<hr> + +<p class="mid">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p> + +<br><br><br> + + +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 15</b><br> +13 april. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + + +<h2>Jesus eller Barrabas.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/H2.png"></span><br>vad som här skedde, är något som upprepas öfverallt, hvarest +evangelium förkunnas. Det blir då fråga om ett val +mellan Jesus och synden. Är det icke stort, att vi +verkligen kunna få välja Jesus? Den fattigaste syndare +kan få välja honom till sin vän, sin Frälsare, sin frid och +glädje. Dock är det tyvärr mången, som kanske ville välja +Kristus, men afhålles därifrån af frestande röster, som säga: +<i>Välj ej honom, ty då måste du lämna synden</i>. Och det +är sant, att man kan ej välja fritt, förrän man verkligen +<i>vill</i> slippa ifrån synden.</p> + +<p>Men nu talar jag till de små, kära barnen. Är det +ej för tidigt att framställa en sådan fråga till dem, och behöfva +de verkligen ställas i valet mellan Jesus och synden? +De, som så fråga, ack, de känna ej barnen rätt, ty barnen +behöfva lyssna till den vänliga och kärleksfulla röst, som +bjuder: "Låten barnen komma till mig och förmenen dem +ej, ty sådana hörer himmelriket till". Ack, just därför att +Jesus är dörren till himmelriket, måste hvarje människa komma till Jesus för +att varda salig. Och du är bjuden att komma som <i>ett barn</i>. Och för att varda +lycklig, så måste du komma till Jesus. O, jag vet, att det djupast inne uti ditt +hjärta dock rör sig den innerliga dragningen af Guds kärlek. Gud söker att få +dig icke blott till ett godt barn, nej ännu +mer, till ett barn, som vill äga <i>Jesus</i> +framför allt annat i världen.</p> + +<p>Hvarföre bedja vi då de små välja +mellan Jesus och synden? Jo, därför +att vi veta, att det finnes ej en människovarelse, +som ej har synd, och +sålunda behöfver frälsning från synden. +Det är svårare att välja, då man icke +känner och erkänner synden, emedan +man då ej gärna kan hafva ett behof +af Jesus. Ack, huru ofta se vi ej hos +de små yttringar af egenvilja, olydnad, +häftighet och annat mer. Hvem kan då +undra på, att de små böra få veta huru +förskräcklig synden är. Synden är just +hvad Barrabas var, en röfvare och mördare. +Synden röfvar ifrån oss allt som +är skönt, ädelt och godt och gifver oss +i stället en fördärfvad kropp och själ. +Synden mördar mycket förskräckligare +än Barrabas kunde göra det; ty synden +mördar vår själ. En människa kan +blott döda kroppen, men synden kan +döda och fördärfva både kropp och själ. +Ser du nu, älskade barn, huru förskräcklig +synden är. Därför ropa ej såsom +folket, utan säg: Herre tag bort synden +och gör mig hvitare än snö. Ja, välj +Jesus, så skall du få förlåtelse och hjälp +emot synden. Du skall få känna huru +han tar dig upp i sin famn och välsignar +dig. Lofvadt vare Herrens namn! +Jesus har redan gjort sitt val, han vill +hafva dig till sin egendom. Men han +vill också, <i>att du gör ditt val</i> och låter +honom få komma in i ditt hjärta. Gör +du detta, så skall du blifva Guds och +människors älskling och då blir ditt lif +ljust och skönt som en sommardag. +Gör ditt val <i>nu</i>! Ty barndomen är +den bästa tiden att söka och finna Guds +rike. Barnen äro såsom vaxet, de taga +lätt intryck. Låt Jesus sätta sin stämpel +på ditt hjärta, så skall han en dag +inför alla änglar förkunna, att du är hans +och han är din.<span class="rig"> +<i>Fr. E.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco06.png"></p><br><br> + +<h2>De små missionärerna.</h2> + +<p class="mid"> +(Forts. fr. föreg. n:r.) +</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/M.png"></span><br>ed stigande intresse följde Athanasius +främlingens berättelse. Han +tröttnade icke att fråga och att +låta främlingen berätta, ty dennes enkla, +värdiga sätt uteslöt hvarje tvifvel på sannfärdigheten +af hans ord.</p> + +<p>"Gud har gifvit dig ett högt uppdrag, +min broder", sade biskopen, djupt rörd. +"Genom ditt trogna vittnesbörd har du +fått vara medel till att föra dessa irrande +får, som gått vilse i ödemarken och voro +förgätna af alla, till den gode herdens +hjord.--Men säg mig nu--hvad önskar +du af mig?"</p> + +<p>"Högvördige fader", svarade Frumentius +icke mindre rörd, "detta folk tillbeder +nu af uppriktigt hjärta Gud och hans son, +Jesus Kristus. Men de känna så föga af det +heliga evangelium, som han gifvit oss. Huru +skulle de kunnat lära känna det, då deras +lärare själfva voro så okunniga. Där finnes +ingen, som kan döpa dem i Jesu Kristi +namn eller gifva dem del af vår frälsares +dyrbara åminnelsemåltid. De äro i sanning +en hjord utan herde. Nu beder jag dig--skicka +dem herdar och lärare, som icke +blott hafva kunskap i Guds ord utan också +fullmakt att förrätta de heliga handlingarna. +Ja, jag ville bedja dig gifva dem +en biskop, som kan inviga andra i det heliga +ämbetet, ty folket är talrikt och behöfver +många lärare."</p> + +<p>"Jag vill uppfylla din bön", svarade +den ädle Athanasius. "Ni skola få en biskop. +Men du skall stanna här en tid, så att vi +tillsammans kunna ordna denna angelägenhet. +Den är af stor betydelse."</p> + +<p>"Må det ske, såsom du befaller", sade +Frumentius tacksam, "men jag beder dig--uppehåll +mig icke länge. De behöfva mig +därborta, och äfven mitt hjärta längtar efter +mina vänner."</p> + +<p class="mid">* *<br>*</p> + +<p>Kort tid därefter firades i den kristna +kyrkan i Alexandria den högtidliga invigningen +af en missionsbiskop.</p> + +<p>Det folk, som vunnits för Kristus genom +två enfaldiga barns tro, skulle nu få +en ordnad kyrka, så att det ljus som tändts +i det mörka hednalandet icke måtte slockna +utan sättas på ljusastaken och sprida sitt +sken i allt vidare kretsar. Många fromma +män hade förklarat sig villiga att gå såsom +lärare till det främmande landet och +hjälpa till att sprida evangeliets ord.</p> + +<p>Men biskopen, på hvilkens djupt böjda +hufvud Athanasius' välsignande händer hvilade, +var ingen annan än vår vän, ynglingen +Frumentius från Tyrus.</p> + +<p>Denne hade med stor bestörtning förnummit +kyrkofaderns afsikt att sända just +honom såsom biskop till Axum, och han +hade enträget bedt, att någon mera kunskapsrik +och värdig man måtte få det +höga uppdraget. Men Athanasius hade +hållit fast vid sin mening, att just den +man, som först kommit såsom fridens budbärare +till folket, också måtte blifva deras +första biskop. Och så erhöll han namnet +Salama såsom en underpant på sin värdighet.</p> + +<p>Detta namn bevaras ännu i kärleksfullt +minne af den kristna kyrkan i Abessinien, +hvilken alltid betraktat honom såsom sin +grundläggare. Denna kyrka har under +århundradenas lopp funnits till, ehuru hon +just nu lefver under stort betryck.</p> + +<p>Så kunde Gud i forna dagar använda +två kristna gossar att tända evangelii ljus +i en del af de svartes världsdel.<span class="rig"> +(Slut).</span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco01.png"></p><br><br> + +<h2>Mården i hönshuset.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/T2.png"></span><br>ill våra vackraste och på samma gång +skadligaste rofdjur höra helt säkert +mårdarne. De finnas utbredda öfver +stora sträckor af jorden och äro lika +talrika i Europa som i Asien och Amerika.</p> + +<p>Sitt hemvist väljer mården i täta löf-och +barrskogar, där han förekommer desto +talrikare, ju ensligare och mörkare dessa +äro. Till bostad väljer han ihåliga träd, +öfvergifna roffågelbon och bergskrefvor.</p> + +<p>Skogsmården, som förekommer i vårt +land, är omkring en meter lång och tre +decimeter hög. Hans päls är vackert brun +men öfvergår på sina ställen till gult; nosen +är gulröd. Håren äro glänsande och +mjuka samt sitta mycket tätt. Stenmården, +som icke finnes i Sverige, har strupe +och bringa hvita samt gröfre och glesare +päls.</p> + +<p>Mården hör till de smidigaste och vigaste +af alla rofdjur. Den långa, smärta +kroppen sätter honom i stånd att tränga +igenom de minsta hål och springor. Han +är en röfvare af äkta sort, djärf och blodtörstig. +Han har ett fint väderkorn, skarp +syn och hörsel. Under dagen hvilar han +i lugn och ro på sin bädd, men redan i +kvällningen är han ute på ströftåg och +förföljer då alla djur, som han tror sig +om att besegra. Från haren och ända +ned till den minsta råtta går intet djur +säkert för honom. Till och med den vige, +snabbe och uthållige ekorren måste utmattad +gifva sig i hans våld. Sakta och +ljudlöst smyger han sig öfver skogshönsen, +vare sig de hvila på marken eller i +trädens toppar. Vattensorkar och vattenfåglar +söker han upp i deras eget element, +ty han är också en duktig simmare. +På detta sätt blir mården en riktig +förbannelse för alla små djur och fåglar, +som hafva svårt att rädda sig undan +denne fiende, som kan slingra sig fram +öfver allt likt en orm.</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/003.png"></p> +<p class="mid">MÅRDEN I HÖNSHUSET.</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/004.png"></p> +<p class="mid">ERIK OCH ANTON.</p> + +<p>Om födan börjar tryta i skogen, blir +han dristigare och smyger sig då fram +till människoboningarna, skaffar sig tillträde +till hönshusen och anställer där en +gruflig förödelse. Han håller också till +godo med trädgårdens frukter och plockar +åt sig både äpplen, päron och plommon +från trädens grenar.</p> + +<p>Huru mården far fram, när han kommer +in i ett hönshus, visar oss vår teckning. +Den där afbildade mården är en +stenmård.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco03.png"></p><br><br> + +<h2>Erik och Anton.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/E.png"></span><br>rik och Anton voro grannar och därtill +kusiner samt kamrater i arbete +och lek. De sutto på samma skolbänk +och täflade om att vinna lärarens +förtroende och föräldrarnas glada gillande. +Flitiga, pigga och rödblommiga voro de +båda.</p> + +<p>Men de voro mycket olika till sinnelaget. +Anton var en lugn och trygg gosse, +godmodig och eftergifven. Erik däremot +var ett litet brushufvud, som alltför lätt +tog till knytnäfven i vredesmod. Det sättet +att göra upp mellanhafvanden använde +han visserligen icke mot Anton, men han +tyckte, att denne var alldeles för eftergifven, +ja, rent af feg gentemot otrefliga +kamrater, som denne aldrig ville slåss med.</p> + +<p>I synnerhet var det en kamrat, som +Erik inte alls kunde tåla och som ingen +i klassen tänkte högt om, emedan +han aldrig kunde sina läxor och alltid använde +fula ord emot kamraterna. Erik +tyckte, att Anton borde ha gifvit Kalle +smörj mer än en gång, när denne kallade +honom för lärarens "gullgris" och "ögontjänare", +för det att Anton redde sina +uppgifter med glans.</p> + +<p>Men Anton tyckte synd om Kalle, ty +han visste, att denne fick oförståndigt med +stryk i hemmet.</p> + +<p>En dag slogo gossarne boll på den höga +åbrinken. Lärarne hade en gång för alla +förbjudit dem att gå ned till vattnet, som +där nedanför hade ett väldigt djup. Men +den gången skulle Kalle visa sig duktig. +Han hade letat upp några flata stenar och +ropade till kamraterna, att han skulle gå +ner och kasta "flatgås". Han brydde sig +visst inte om lärarens förbud.</p> + +<p>Knappt hade han emellertid kommit ner +och kastat sin första sten, förrän ett gällt +skrik ljöd därnerifrån. De flesta kamraterna +blefvo mållösa af häpnad, andra +sprungo in till läraren, men Anton, som +anat hur det skulle gå med Kalle, hade +på en omväg nästan nått olycksplatsen, +när nödropet hördes. Kalle försvann i +djupet och kom upp om en stund, Anton +var då på pass. Med ena handen höll +han om en trädstam, och med den andra +fattade han Kalle först i håret, sedan i kragen +och höll honom öfver vattnet, till +dess läraren och flera andra kommo till.</p> + +<p>Följande dag och ännu flera var Kalle +borta från skolan. Han hade varit mycket +nära döden, det visste han och alla +kamraterna. Läraren besökte honom hvarje +dag, och de båda hade mycket att samtala +om. Men när Kalle åter satt frisk +och kry på skolbänken, var det han som +kunde sina uppgifter.</p> + +<p>Lille Erik, som nu med beundran såg +upp till kusin Anton, hade äfven han fått +sig en god läxa. Han var inte mera så +häftig, och han hade lärt sig förstå, att +Antons sätt att hämnas oförrätter hade en +vida kraftigare verkan än knytnäfven.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br><br><br> + +<h2>Hans Christian Andersen.</h2> + +<p class="mid">Med porträtt och teckning.</p> + +<p>[Illustration: HANS CHRISTIAN ANDERSEN.]</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/D.png"></span><br>en 2 april 1805 föddes på den<span class="rig"><img alt="" src="images/005.png"></span> +danska ön Fyen en liten gosse, +som vid dopet kallades Hans +Christian. Namnet Andersen ärfde den +lille efter sin far, som var skomakare +i staden Odense.</p> + +<p>Föräldrarna voro således fattigt arbetsfolk, +som icke kunde skänka Hans +Christian några timliga skatter, men han +ärfde hvad bättre var, sin fars poetiska +sinnelag och sin mors blida, kärleksfulla +hjärta. Med en sådan utrustning +kan man komma långt här i världen.</p> + +<p>Hans Christians far hade stor lust för +läsning och denna delades snart af gossen, +som med sin rika inbillningskraft +förvandlade hemmets tarfliga väggar till +praktfulla pelargångar och befolkade dem +med sagovärldens brokiga lif. Redan +som gosse skref han ett och annat sagospel +och kände sig litet "stor på", när +någon stadsbo gaf honom ett uppmuntrande +ord, men fällde bittra tårar, +när gatpojkarne pekade finger åt +honom och kallade honom "komediskrifvaren".</p> + + + +<p>Sedan Hans Christian konfirmerats, gick han till fots till Köpenhamn för att i den +stora staden skapa sin lycka såsom skådespelare. Men härtill dugde han ej. Han +grep till pennan och började +skrifva böcker, som +trots deras ofullkomligheter +och brister dock +hade så mycket innehåll,<span class="lef"><img alt="" src="images/006.png"></span> +att några inflytelserika +personer fattade välvilja +för honom och beredde +honom tillfälle att besöka +lärdomsskolan i Slagelse. +Här fick han nu inhämta +grunderna för den allmänbildning, +som han +dittills saknat, och år 1828 +blef han student.</p> + +<p>Såväl under skoltiden +som under studenttiden +skref Andersen åtskilligt, +som väckte uppmärksamhet och ingaf förhoppning. +År 1835 utgaf han ett första häfte +sagor och äfventyr, och dessa följdes sedan +af nya, som öfversattes till alla möjliga +språk och gjorde Hans Christian Andersen +känd och älskad snart sagdt öfver +hela jorden.</p> + +<p>Sina sagor och äfventyr skref han naturligtvis +för barn och ungdom, men de +lästes med lika intresse af alla åldrar. +Nog minnes jag än, huru jag som gosse +läste och log åt Lill-Klas och Stor-Klas, +huru jag fällde tårar vid den "Lilla Sjöjungfruns" +öde, och huru jag gjorde stora +ögon och funderade, när jag läst "Dykungens +dotter". En älsklig saga är ock +"Världens skönaste ros", som vi här nedan +återgifva i något förkortad form.</p> + +<p>Andersen dog den 4 augusti 1875. I +Rosenborgs slottspark i Köpenhamn ha +danskarne rest en vacker minnesvård åt +nordens störste och snillrikaste sagoberättare. +Han sitter där blid och stilla, omgifven +af några små, som med spänd uppmärksamhet +lyssna till de underbara orden.</p> + +<h4>Världens skönaste ros.</h4> + +<p>Det var en mäktig drottning, i hvilkens +trädgård växte de skönaste blommor från +världens alla länder, men isynnerhet var +det rosorna hon älskade. Därför växte +rosor i trädgården och äfven inne i slottets +salar, där de slingrade sig omkring +pelare och fönsterkarmar ända upp åt taket.</p> + +<p>Men nu rådde sorg och bedröfvelse här +inne, ty drottningen låg på sin sjuksäng, +och läkarne sade, att hon skulle dö.</p> + +<p>"Det finns dock en räddning för henne", +sade den visaste af dem. "Skaffa henne +världens skönaste ros, uttrycket för den +renaste kärlek, kommer den för hennes +ögon så dör hon icke."</p> + +<p>Och unga och gamla kommo från alla +håll med rosor, de skönaste, som funnos i +hvarje trädgård, men de rosorna var det icke.</p> + +<p>Då kom en lycklig moder och sade: +"Jag vet, hvar den skönaste rosen finnes. +Den blommar på mitt barns kind, när +det styrkt af sömnen slår upp ögonen och +ler mot mig i barnslig kärlek."</p> + +<p>"Skön är den rosen, men en skönare +finnes det", sade den vise.</p> + +<p>"Ja, en långt skönare", sade en kvinna. +Jag såg den på drottningens kinder, då +hon den långa natten bar sitt sjuka barn +på sina armar. Och hon grät och bad +till Gud för det såsom en moder beder i +ångestens timma."</p> + +<p>"Helig och underbar i sin makt är sorgens +hvita ros. Dock--den är det icke."</p> + +<p>"Nej, världens skönaste ros såg jag +framför Herrens altare", sade den fromme +biskopen. De unga flickorna gingo fram +till nattvardsbordet. Där glödde rosor, +och där bleknade rosor på de friska kinderna. +En ung flicka stod där. Hon såg +med själens hela kärlek upp till Gud. +Detta var uttrycket af den renaste kärlek."</p> + +<p>"Välsignad vare den", sade den vise. +"Dock har ingen af eder nämnt världens +skönaste ros."</p> + +<p>Då trädde drottningens lille son in i +rummet. Han bar en stor bok med sammetsband +och silfverknäppen.</p> + +<p>"Moder", sade den lille, "o, hör, hvad +jag har läst". Och barnet läste ur boken +om honom, som utgaf sig i korsets död +för att frälsa människorna. "Större kärlek +finnes icke."</p> + +<p>Och det flög ett rosenskimmer öfver +drottningens kind, hennes ögon blefvo så +stora och klara, ty hon såg från bokens +blad höja sig världens skönaste ros, bilden +af den, som spirade upp ur Kristi +blod på korsets träd.</p> + +<p>"Jag ser den!" sade hon. "Aldrig dör +den, som skådar denna ros, den skönaste +på jorden."<br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco07.png"></p><br><br> + +<h4>Söndagsskoltext för den 23 April.</h4> + +<p class="mid">Mark. 16: 1-8.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: Rom. 4: 25. Han har blifvit utgifven +för våra synders skull och uppväckt för +vår rättfärdiggörelses skull.</p> + +<hr> + +<p class="mid">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p><br><br><br> + + + +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 16</b><br> +20 april. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + + +<h2>För oss.</h2> + +<p class="rig">"Jesus, vår Herre, har +blifvit<br> utgifven för våra synders skull<br> + och uppväckt för vår rättfär<br>diggörelses +skull." Rom. 4: 25.<br></p> +<br><br> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/D2.png"></span><br><br><br>å Jesus i vårt minnesord kallas "vår Herre", så angifves +därmed, att Jesus och vi höra tillsammans. Han är vår, +och vi äro hans. Han har blifvit så nära förbunden +med oss därigenom, att den himmelske Fadern har utgifvit +honom åt oss till vår frälsare.</p> + +<p>När Gud såg, huru vi människor sleto ondt och +ledo nöd för syndens skull och icke själfva kunde hjälpa +oss, då drogs hans hjärta i ömhet och kärlek så till oss, +att han utgaf sin son för oss.</p> + +<p>Hvad det innebär, att Gud utgaf sin son för oss, +det ana vi, när vi på långfredagen följa honom genom alla +lidanden, genom all smälek till Golgata, och där se +honom dö på korset den bittraste död.</p> + +<p>Hvarför blef han törnekrönt och naglad fast vid korset? Det var för oss +han led så. Han blef så utgifven för våra synders skull. Han blef försoningen +för våra synder och icke allenast för våra utan ock för hela världens.</p> + +<p>När vi nu känna sorg och förskräckelse för våra synder, då få vi genast +gå fram till Jesus och med stor tillförsikt säga honom allt och bedja honom +om förbarmande och förlåtelse. Han är då trofast och barmhärtig, så att han +förlåter oss synderna och renar våra +hjärtan och samveten från synd och +skuld samt skänker oss förlåtelse och frid.</p> + +<p>Ty han är uppväckt för att göra oss +rättfärdiga. Följa vi kvinnorna och +apostlarne till grafven i Josefs örtagård, +så få vi med dem lyssna till fridsbudskapet +från änglarnas mun. Jesus är +uppstånden, det är påskens stora, härliga +budskap, som bådar frigörelse, frälsning +och lif för oss och all världen.</p> + +<p>Hvem af oss har ej känt sig bunden +af synd, svaghet och brist? Den ene +längtar efter frigörelse från den synden, +en annan från någon annan synd. Vår +uppståndne Herre och frälsare förlossar +och frigör hvar och en, som i tron kommer +till honom med en sådan längtan +i hjärtat och en sådan bön på läpparna. +Vi måste riktigt minnas, att Jesus har +uppstått för att rättfärdiggöra oss.</p> + +<p>Och hvem har ej känt sorg och bedröfvelse +öfver svagheter och brister, +som liksom gå igen, när vi trodde oss +hafva för alltid öfvervunnit dem? Vi +måste då minnas, att Jesus lefver för +oss och manar godt och beder för oss +samt är städse redo att frälsa oss och +skänka oss kraft till nya segrar öfver +oss själfva och våra brister.</p> + +<p>Äfven den yngste af oss har måhända +sett döden på nära håll. Än +ryckte han ifrån oss en liten bror eller +syster, än vår far eller mor. Och stundom +voro vi själfva så nedbrutna af +sjukdom, att det var blott ett steg mellan +oss och döden. Huru tröstlöst och +jämmerligt vore det icke ställdt för oss, +om vi icke ägde en uppstånden och +lefvande frälsare, som genom sin död +öfvervunnit döden och framburit lif och +oförgänglighet i ljuset!</p> + +<p>Därför är Jesus också vårt lif. Den +som tror på honom lefver, om han än +dör. Hos Jesus återfinna vi alla, som +gått ur tiden in i evigheten såsom hans, +om vi själfva dö i tron, och om vi här +på jorden burit hans uppståndelselif i +våra hjärtan.</p> + +<p>Det för oss allra viktigaste blir således: +lefver jag det nya lifvet i tron på +min frälsare? Han har blifvit utgifven +i korsets död för dina synder, han har +uppstått från döden för att göra dig +rättfärdig. Får han också för hvarje +dag frigöra och frälsa dig? Får han +för hvarje dag skänka dig lif och rättfärdighet?<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco02.png"></p><br><br> + +<h2>Den lilla fridstifterskan.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/D.png"></span><br>et var lördagsafton, och lilla Eva +Carlberg satt vid lampan och läste +på sitt bibelspråk, som hon nästa +morgon skulle läsa upp för sin far. Det +låg liksom helgdagsstämning öfver det hemtrefliga +rummet, och Eva satt och blickade +tankfull in i brasan, medan hon sakta upprepade +sina bibelverser. Dessa voro hämtade +från begynnelsen af Jesu härliga bergspredikan, +och Evas tankar dröjde isynnerhet +vid detta: "Saliga äro de fridstiftande, +ty de skola kallas Guds barn". Matt. 5: 9.</p> + +<p>Medan hon långsamt upprepade dessa +ord och i sitt stilla sinne undrade, om +detta 'salig' kunde tillämpas på henne, +rycktes dörren hastigt upp, och en liten +flicka med lekande, bruna ögon och ett +krusigt hår, som icke lät sig slätas ut af +någon kam, rusade in och släpade en klumpig +hundvalp efter sig.</p> + +<p>"Se, Eva, är han inte söt?" frågade hon +och drog valpen fram till Eva, för att hon +bättre skulle kunna se honom.</p> + +<p>Sant att säga var den lille hunden ingalunda +någon skönhet, ty han befann sig +just i den ledsamma ålder, då benen synas +vara för stora och klumpiga för att passa +till kroppen.</p> + +<p>Eva log litet åt systerns ifver. "Bob +blir nog med tiden en vacker hund", sade +hon vänligt. "Men tror du, Betty, att +mamma tycker om att du tagit honom med +dig in hit?" fortfor hon. "Du vet ju, hur +mycken förtret och huru många upptåg han +kan göra."</p> + +<p>"Åh, jag skall nog se efter honom, så +att han inte gör något dumt streck", svarade +Betty vårdslöst. Därpå satte hon +sig på mattan och började gifva Bob den +första lektionen i konsten att "sitta".</p> + +<p>Eva började åter läsa i sin bibel. "Men, +Betty, har du lärt dig dina bibelspråk?" +frågade hon.</p> + +<p>"Nej, det har jag glömt", svarade Betty +och sprang upp. "Hvar är min bibel, +Eva?"</p> + +<p>"Det vet jag inte. Du hade den ju +själf sist", svarade systern, och den tanklösa +lilla Betty började ifrigt leta efter den +saknade boken. Men allt hennes sökande +var fruktlöst. Till sist tog hon en vackert +inbunden bibel ur det fodral, hvari den +låg på bordet. "Här är Theodors bibel, +den får jag nog låna", sade den lilla flickan +och slog sig åter ned framför kakelugnen.</p> + +<p>"Nej, Betty, tag inte den; du vet, huru +rädd Theodor är om sin bibel, och huru +ledsen han skulle bli, om den skadades +på något sätt", sade Eva.</p> + +<p>"Åh, huru skulle den kunna skadas? +Jag skall nog vara aktsam om den", sade +Betty otåligt, och Eva sade intet mera. +Det blef åter tyst i rummet, utom när +Betty litet emellan afbröt sin läsning. Men +plötsligt sprang hon upp. Hon skulle gå +ut i skafferiet för att hämta litet bröd åt +hundvalpen.</p> + +<p>I detsamma hördes modern ropa: "Eva, +kom och hjälp mig litet, så är du snäll!" +Och Eva lämnade genast rummet.</p> + +<p>Då hon om en stund kom tillbaka, möttes +hon af en underlig syn. Betty med +eldgaffeln i handen jagade rundt omkring +rummet efter Bob, som mästerligt förstod +att komma undan och att tränga in sin +kropp på de mest oåtkomliga ställen, +medan det hela tiden såg ut, som om alltsammans +var den muntraste lek. Det såg +så lustigt ut, att Eva höll på att brista i +skratt. Men hon blef strax allvarsam, då +hon fick syn på sin lilla systers förskräckta +utseende och upphettade ansikte.</p> + +<p>"Men Betty, hvad är det?" frågade hon.</p> + +<p>I stället för svar höll Betty upp broderns +bibel. Den hade sönderrifna blad, +och bandet bar outplånliga märken efter +Bobs skarpa tänder. "Se, hvad Bob har +gjort!" snyftade hon. "Hvad skall Theodor +säga?"</p> + +<p>I detsamma öppnades dörren, och en +storväxt gosse på femton år kom in. Han +stannade i dörren, när han såg systrarnas +bedröfvade ansikten.</p> + +<p>"Hvad står på här?" frågade han, men +fick i detsamma ögat på sin vackra bibel, +som låg på bordet, sönderrifven och förstörd. +"Hvem har gjort det?" frågade +han, medan vredens rodnad steg upp i +hans ansikte.</p> + +<p>"Theodor, det var mitt fel", snyftade +Betty, medan heta tårar strömmade ned utför +hennes kinder. "Jag tog med mig +Bob hit in, fast Eva sade, att jag inte skulle +göra det. Jag trodde, att jag skulle kunna +se efter honom, men så gick jag ut bara +ett par minuter, och så----"</p> + +<p>"Och så har han grundligt förstört min +dyrbara bibel", utbrast Theodor. "Hvem +har gifvit dig lof att röra min bibel? Jag +tog in den hit bara för att få ett omslag +om den. Det förlåter jag dig aldrig, Betty, +hör du--aldrig!"</p> + +<p>"O, jag är så ledsen!" snyftade stackars +lilla Betty, men Theodor hörde det icke. +Han hade allaredan lämnat rummet och +slagit igen dörren efter sig med en väldig +smäll.</p> + +<p>"Gråt inte så mycket, lilla Betty!" tröstade +Eva och gaf sin lilla syster en kyss. +"Du har burit dig mycket tanklöst åt, men +nu kan det ju inte ändras för denna gång. +Theodors vrede skall nog lägga sig; när +han kommer ned igen, skall han nog förlåta +dig."</p> + +<p>Betty torkade sina tårar, men hela kvällen +hotade de att bryta fram igen vid +minsta anledning. Just då hon skulle gå +och lägga sig, kom Theodor in. Hon +närmade sig honom darrande, för att få +den vanliga godnattkyssen, men han vände +henne ryggen.</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/007.png"></p> +<p class="mid">VID JESU KORS.</p> +<br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/008.png"></p> +<p class="mid">ÅTERUPPSTÅNDEN.</p> +<br> + +<p>Detta var mera än den lifliga lilla flickan +kunde bära. De länge återhållna tårarna +bröto oemotståndligt fram, och hon sprang +utan att säga ett ord in i hennes och Evas +gemensamma rum, kastade i en fart af +sig kläderna, drog täcket öfver hufvudet +och grät sig till sömns.<span class="rig"> +(Forts.)</span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco04.png"></p><br><br> + +<h2>Vid Jesu kors.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"><i>Kring Golgata breder nu aftonen ut</i></p> +<p class="i16"><i>sin stillhet, sin ro och sin frid.</i></p> +<p class="i16"><i>Vår Frälsares lidande ändtligt är slut,</i></p> +<p class="i16"><i>han kämpat sin smärtfyllda strid.</i></p> +<p class="i16"><i>Han druckit den kalk, som hans Fader fyllt i,</i></p> +<p class="i16"><i>vår skuld han försonat--han köpte oss fri.</i></p> +<br> +<p class="i16"><i>Han köpte oss fri genom gränslösa kval,</i></p> +<p class="i16"><i>som ogärningsman blef han dömd.</i></p> +<p class="i16"><i>Hans väg förde ner genom dödsskuggans dal,</i></p> +<p class="i16"><i>af Gud han sig trodde förglömd.</i></p> +<p class="i16"><i>Han lidandesvägen för oss har gått fram,</i></p> +<p class="i16"><i>han dog för vår skuld uppå korsträdets stam.</i></p> +<br> +<p class="i16"><i>De händer, som han i förbarmande sträckt</i></p> +<p class="i16"><i>att hjälpa ur sjukdom och nöd</i></p> +<p class="i16"><i>en fattig och lidande människosläkt,</i></p> +<p class="i16"><i>som kärleken städs' honom bjöd,</i></p> +<p class="i16"><i>de naglats vid korset.--Vid smälek och hån</i></p> +<p class="i16"><i>han blödt för all världen, Guds enfödde son.</i></p> +<br> +<p class="i16"><i>Den höres ej mera hans ljufliga röst,</i></p> +<p class="i16"><i>som talat hugsvalelsens ord,</i></p> +<p class="i16"><i>som bringat välsignelse, hugnad och tröst</i></p> +<p class="i16"><i>så mången bedröfvad på jord,</i></p> +<p class="i16"><i>som sagt till de fridlösa hjärtan: Haf frid!</i></p> +<p class="i16"><i>som mäktigt har ljudit vid vindarnas strid.</i></p> +<br> +<p class="i16"><i>O, Jesu, du än till vår jord skådar ner</i></p> +<p class="i16"><i>och ser till båd' stora och små,</i></p> +<p class="i16"><i>och ännu för syndare alla du ber,</i></p> +<p class="i16"><i>som förr du vår nöd kan förstå!</i></p> +<p class="i16"><i>Oss rena från synder, o, Frälsare god,</i></p> +<p class="i16"><i>du, som för oss alla har gjutit ditt blod!</i></p> +<p class="i40"> <i>Ella.</i></p> +</div></div> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br><br> + +<h2>Återuppstånden.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/D.png"></span><br>är stod en pelargon i en liten blomkruka +i ett hörn af trädgården. +Ingen tycktes mera bry sig om den +stackars växten. Alla bladen voro affallna +och stänglarna sågo vissna och skrumpna +ut äfven de. Människorna trodde, att hon +ingenting dugde till vidare och själf trodde +hon, att hon skulle dö.</p> + +<p>Då kom en gosse och fick se den ömkliga +växten och började tala till den. "Det +var ju du, som hade så vackra, grönbruna +blad förra sommaren och så härliga, stora +mörkröda blomklasar. Och nu står du +här bland annat skräp. Vintern har gått +illa åt dig, lilla blomma, men ännu är du +ju inte död. Vi skola försöka att få nytt +lif och ny fägring åt dig."</p> + +<p>Gossen tog en ny större kruka och planterade +om pelargonen i god, bördig jord, +plockade bort rasket och skar af de torra +toppkvistarna och satte den sedan i fönstret +inne hos sig. "Nu skola vi se, hvad +sol och omvårdnad förmår", sade han och +smekte de kala stänglarna.</p> + +<p>Åh, hvad det kändes godt för den +arma, förskjutna blomman. Det svällde +af rörelse i hennes inre, rötterna sköto +nya, fina tågor i den mjuka myllan, och +den ena bladknoppen visade sig efter den +andra. Nej, hon var visst inte död, hon +ville växa och blifva lika vacker som förut. +Hon kände nu, att hon kunde det.</p> + +<p>Och gossen vattnade och luckrade och +skötte sin pelargon såsom en mor sköter +sitt enda barn. Snart såg han till sin +obeskrifliga glädje de vackra bladen slå +ut och stora blomställningar fulla med svällande +knopp höja sig från bladvecken.</p> + +<p>Det var ännu ej midsommar, när Aina-dagen +kom. Bland de många blommorna +på systerns namnsdagsbord prunkade äfven +en väldig pelargonklase i högröd färg. +Den stod alldeles ensam i ett litet blomglas. +Aina kände igen sin blomma från förra +sommaren och kysste den.</p> + +<p>"Ja, visst får du kyssa din förskjutna +blommas barn, men själfva blomman får +du ej igen. Jag har räddat den från död +och glömska. Hos mig trifves hon så +godt. Säg, jag får ju behålla den?"</p> + +<p>Det fick han, men Aina smög sig ofta +upp på broderns rum, när ingen såg henne. +Hvad hon sade till blomman, vet jag ej, +men hon vårdade nu alla sina växter med +den största omsorg och kärlek.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco08.png"></p><br><br> + +<p class="mid">Broderskärlek.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/V.png"></span><br>id utkanten af kyrkbyn låg en liten +torftig stuga. Här bodde änkan efter +skollärare Henriksson, som dött +för två år sedan. Den i hela socknen +aktade och afhållna fru Henriksson förtjänade +sitt bröd genom linnesömnad, ty +hennes lilla pension räckte ej till att försörja +henne och hennes två barn.</p> + +<p>Den tolfårige Frits och hans ett par år +äldre syster Anna voro snälla barn och +försökte hjälpa sin mor så godt de kunde. +Det var visserligen ej mycket, i synnerhet +sedan Anna för några veckor sedan +fallit och skadat sin fot och nu själf behöfde +vård och hjälp. Den till en början +helt obetydliga skadan blef allt svårare, +och den gamle, hederlige doktorn, +som förut haft de bästa förhoppningar, +stod nu rådlös. Han ansåg, att hon borde +komma till någon skicklig kirurg i hufvudstaden +för att kunna bli fullkomligt återställd.</p> + +<p>Men hvarifrån taga penningar till sådant, +när man knappt har sitt dagliga +bröd? Fru Henriksson grubblade dag och +natt öfver den saken, men hon fann ingen +utväg utan måste med tungt hjärta +låta den tanken fara, åtminstone för den +närmaste tiden.</p> + +<p>Ett arbete kunde dock Anna hjälpa modern +med. De strumpor, som den lefnadsfriske +brodern nötte hål på, vandrade +ner i Annas arbetskorg, som stod bredvid +sängen, och mången gång hade Frits Annas +skickliga fingrar att tacka för att risporna +på hans jacka och byxor blefvo lagade, +innan modern ens sett dem.</p> + +<p>Anna var nästan alltid tålig och vänlig, +fastän hon ofta hade svår värk i sin fot. +Då måste hon ligga stilla i sängen, ehuru +hon annars, när smärtorna ej voro så +svåra, brukade ligga ofvanpå soffan eller +sitta i soffhörnet med foten bäddad på en +kudde framför henne.</p> + +<p>Syskonen höllo mycket af hvarandra, +och under de första veckorna af Annas +sjukdom gafs det ingen mera tålmodig +och kärleksfull vårdare än Frits. Han gick +aldrig ut ifrån henne, den annars så liflige +gossen, och när han hörde, att hon +borde komma under behandling af en kirurg +och på samma gång förstod, att hans +mor icke kunde åstadkomma de penningar, +som behöfdes för detta ändamål, hade han +blott en enda tanke, den att förtjäna penningar, +mycket penningar, så att hans kära +Anni, som han kallade henne, skulle snart +bli frisk. Ty de slantar, som han förtjänt +under sommaren och hösten genom att +plocka svamp och bär, de förslogo ej långt +att betala läkare med, det förstod han.</p> + +<p>Dessa tankar plågade den annars så +lefnadsglade gossen så mycket, att han en +lång tid gick tyst och missmodig omkring +i hemmet. Dock--det var ej hans sak +att länge grubbla öfver sådana omöjliga +saker. När han därför icke såg någon +utsikt att få sin varma önskan uppfylld och +därtill Annas fot för en tid tycktes bli +bättre, så trädde tankarna åter i bakgrunden, +och han började såsom förr leka med +sina kamrater och glädja sig åt julen, som +väntade, när terminen var slut.</p> + +<p>Så blef han då småningom åter samme +glade, hurtige gosse som förut, och stundom +hade hans mor svårt att tämja hans +ysterhet. Intet träd var så högt, att han +ej försökte klättra upp till dess topp, och +vid brottningar med gossarne i byn var +han alltid den främste. De blånader han +fick och hålen i byxorna buro vittnesbörd +därom.</p> + +<p>Men fastän han ständigt var redo till +hvarjehanda upptåg--alltid när han kom +till systerns bädd var han såsom förvandlad. +Då kunde man knappt känna igen +honom, så stilla satt han bredvid henne +och sökte efterkomma hvarje hennes önskan. +Han talade om berättelser, som han +hört i skolan eller sjöng med sin klara, +friska röst en sång för henne. Och Anna +tyckte särdeles mycket om sång. Det +lyckades honom därför ofta att genom sin +sång skingra hennes tankar, så att hon +för en stund glömde plågorna i sin sjuka +fot.</p> + +<p>Det var en gråkall decemberdag en +vecka före jul. Vinden svepte omkring +den lilla stugan och kastade liksom på lek +stora hopar af snö på hennes väggar. Fru +Henriksson satt vid fönstret sysselsatt med +sin sömnad, och Anna, som på natten ej +kunnat sofva för värk, låg nu tyst med +slutna ögon i bädden.</p> + +<p>Då rycktes dörren hastigt upp, och Frits +rusade in med skolväskan svängande i den +högra handen. Mössan flög med fart på +närmaste stol och med blossande kinder +och strålande ögon ropade han: "Tänk, +mor, jag har fått bästa betyget i hela +klassen, och herr Wester sade, att far +skulle gladt sig mycket, om han nu lefvat."</p> + +<p>Och utan att vänta på svar fortfor han +jublande: "Hurra, i dag ha vi fått skollof, +och vet du Anni, vi ha lärt oss en ny +sång till jul, jag skall sjunga den för dig +i skymningen.--Men din fot är ju sämre +i dag, är det så?" fortfor han plötsligt +med sänkt röst under det han på tåspetsarne +närmade sig hennes säng.<span class="rig"> +(Forts.)</span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p> + +<h4>Prenumerationen fortfar!</h4> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p> + +<h4><i>Bibelläsning</i><br> + +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + +<p class="mid">Veckan 24-30 April 1905.</p> + +<pre> +M. 24. Mark. 16: 9-16. Jesus uppenbarar sig för de sina. +T. 25. v. 9. <i>Uppenbarelsen för Maria Magdalena</i>. +O. 26. v. 10-11 <i>Lärjungarnes otro</i>. +T. 27. Luk. 24: 34. <i>Uppenbarelsen för Simon Petrus</i>. +F. 28. Mark. 16: 12-13. <i>Uppenbarelsen för Cleopas och Lukas</i>. +L. 29. v. 14. <i>Uppenbarelsen i lärjungakretsen</i>. +S 30. v. 15-16. <i>Missionsbudet</i>. +</pre> + +<h4><i>Söndagsskoltext för den 30 April</i>.</h4> + +<p class="mid">Mark. 16: 9-16.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: Joh. 14: 19 c. Jag lefver, och I +skolen lefva.</p> + +<hr> + +<p class="mid">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p> + +<br><br><br> + + +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 17</b><br> +27 April. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + + + + +<h2>Herren uppenbarar sig för de sina.</h2> + +<p class="mid">Mark. 16: 9-16.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/N2.png"></span><br>i hafva läst om Jesu uppståndelse och därvid sett, att +Jesus åter blifvit lefvande. Men vi märka snart, att det +är en stor skillnad mellan Jesu lif före och efter uppståndelsen. +Förut lefde han midt ibland sina lärjungar +såsom en annan människa, men efter uppståndelsen +tillhörde han egentligen den osynliga världen. Han +uppenbarade sig dock gång på gång för lärjungarne, +för att sedan åter försvinna. Förut var han utsatt för +fiendernas förföljelse, nu kunde ingen mänsklig makt gripa honom, hans kropp +var odödlig liksom hans ande.</p> + +<p>Maria Magdalena var den första, som fick mottaga en uppenbarelse af +frälsaren. Det var på själfva påskdagsmorgonen, då hon hade kommit till +grafven för att söka den döde. Hon trodde först, att det var trädgårdsmästaren, +som vårdade olivplanteringen, men vid ljudet af den kära stämman känner hon +genast igen sin Mästare. Vi kunna föreställa oss hennes glädje, då hon skyndade +till lärjungarne och talade om för dem att Jesus verkligen lefde. "De +fingo höra, att han lefde och hade blifvit sedd af henne." Underligt nog hade +lärjungarne så alldeles glömt bort Jesu förutsägelse, att de ej trodde, att Jesus +var uppstånden.</p> + +<p>Men Jesus älskade sina felande, klentrogna lärjungar och ville därför gifva +dem ett nytt vittnesbörd om sin uppståndelse. Samma dag på eftermiddagen +gingo två lärjungar ut på landet till en +by, som hette Emmaus. Under det att +de samtalade med hvarandra, nalkades +Jesus och gick med dem. De kände +icke igen honom, säkerligen mest därför +att de voro så upptagna med sin +sorg och saknad, att de ej närmare +gåfvo akt på hans utseende. Emellertid +talade Herren så skönt och anderikt +till dessa två vandrare, att deras hjärtan +blefvo tröstade. Till sist går han med +dem in i ett hus och sätter sig till bords +med dem. Under det att han välsignar +maten, som framsatts på bordet, igenkännes +hans kära drag af de två lärjungarne. +Nu visste de säkert, att han +lefde och så, midt i deras glädje däröfver, +försvann Jesus ur deras åsyn. +I sin glädje skynda lärjungarne tillbaka +till Jerusalem, oaktadt natten redan brutit +in, för att förkunna det glada budskapet +för de öfriga. Dessa voro emellertid +i den sena aftonstunden samlade +inom slutna dörrar. Till en början ville +de icke tro vittnesbördet från dessa två, +men till sist försvann allt tvifvel: ty +just under det de talade härom, stod Jesus +midt ibland dem, sägande: <i>Frid +vare eder!</i></p> + +<p>Lika verkligt som då är Jesus ännu +hos oss. Vare sig att vi behöfva tröst +såsom Maria eller sällskap såsom lärjungarne +på vägen till Emmaus, så är +Jesus den bäste tröstaren och det bästa +sällskapet. Osynlig är han, men dock +nära oss hvarje ögonblick af vårt lif. +Är det icke vår stora, saliga förmån att +få dagligen umgås med honom? Huru +skola vi göra detta? Genom att tala +med honom om allt och genom att +höra honom själf tala till oss i ordet. +Ja, det kommer en dag, då vi skola se +honom såsom han är, men till dess låtom +oss alltid trösta oss med hans osynliga +närvaro.<span class="rig"> +<i>Fr. E.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco02.png"></p><br><br> + +<h2>Den lilla fridstifterskan.</h2> + +<p class="mid">(Forts. fr. föreg. n:r.)</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/F.png"></span><br>öljande morgon satt Teodor tvär och +mörk vid frukostbordet och ville +knappt svara, när man talade till +honom. Lilla Betty, som annars alltid +brukade hålla målron uppe, som man säger, +hon satt med nedslagna ögon och +sväljde oupphörligt tårarna, som ville tränga +sig fram.</p> + +<p>Efter frukosten gingo flickorna in till +fadern för att läsa upp sina bibelspråk. +Betty kunde ej sitt och fick därför en +allvarsam förebråelse för sin försumlighet. +Därefter gick hela familjen för att höra +Guds ord.</p> + +<p>På hemvägen höll sig Teodor långt +efter de andra och lät sig ej se förrän +vid middagsbordet. Middagen var lika +tung och tryckande som frukosten.</p> + +<p>Om söndagseftermiddagarne brukade +man gemensamt sjunga några sånger till +orgel, men i dag var Teodor borta, och +det gick därför dåligt med sången. Stackars +lilla Bettys sinne var alltför tungt +för att hon skulle kunna sjunga, och Eva +hade icke heller mycken lust i dag. Hon +sjöng, som om hennes tankar varit långt +borta, och det voro de också. Ty hon +hade hela dagen oupphörligt måst tänka +på sitt bibelspråk, och det ljöd beständigt +allt högre i hennes hjärta: "Saliga äro +de fridstiftande, ty de skola kallas Guds +barn!"</p> + +<p>Ack, om hon kunde stifta frid emellan +Teodor och Betty, hvilken glädje det +skulle vara! Men Teodor var så uppretad, +och hon kanske blott gjorde saken värre +genom att tala med honom. Orden i hennes +språk oroade henne dock beständigt. Hon +hörde dem så tydligt, att det var nästan +såsom om någon hviskat dem i hennes öra.</p> + +<p>Ändtligen hade hon fattat sitt beslut. +Så snart hon kunde, smög hon sig tyst +ut ur rummet. Hon gick för ett ögonblick +in i deras lilla rum och där böjde +hon knä framför sängen och bad Gud om +hjälp att utföra sitt beslut. Därpå gick +hon uppför trappan, samlade allt sitt mod +och knackade på Teodors dörr.</p> + +<p>Intet svar.</p> + +<p>"Teodor!"--Ännu intet svar.</p> + +<p>"Teodor!"</p> + +<p>"Hvem är det?" hördes ändtligen en +vresig röst fråga.</p> + +<p>"Det är bara jag, Eva", svarade hon +med darrande röst. Hon önskade nästan, +att hon vore långt borta.</p> + +<p>"Nå, kom in då", ljöd det åter tvärt +och ovänligt, och med klappande hjärta +trädde Eva in.</p> + +<p>Teodor satt vid fönstret med en bok i +handen, men Eva såg tydligt, att han höll +den upp och ned, och att han alltså icke +hade läst i den utan bara fått fatt i den +i hast. Han vände sig icke en gång om, +då systern trädde in.</p> + +<p>"Teodor, kom ner till oss, det är så kallt +här uppe!" sade hon med bedjande stämma.</p> + +<p>Intet svar.</p> + +<p>Det blef tyst en stund, och Eva stod +oviss om hvad hon skulle göra. Då fylldes +hennes ögon med tårar, och hon sade +allvarligt: "Teodor, hvad jag önskade, att +du ville förlåta Betty, hon är så bedröfvad +öfver hvad som händt."</p> + +<p>Teodor for upp från stolen. "Hvad +angår det dig?" sade han häftigt. "Det +är väl inte dig jag är ond på. Jag vill +inte förlåta Betty. Om det varit din bibel, +som blifvit förstörd, skulle du nog +inte tala som du gör nu. Betty hade ingen +rättighet att röra min bok, och jag +skall lära henne att låta mina saker vara +i fred en annan gång.--Nå, hvad gråter +du för?"</p> + +<p>"O, Teodor", snyftade Eva och lade sin +hand på broderns axel, men tystnade +plötsligt.</p> + +<p>"Nå, än sen då?"</p> + +<p>Tvekande och förlägen fortsatte hon: +"Du bad ju 'Fader vår' i förmiddags?"</p> + +<p>"Ja, visst gjorde jag det. Men hvad +har det med denna sak att göra?"</p> + +<p>"Bad du då inte, att Gud måtte förlåta +din skuld så som du förlåter dem, +som göra dig något ondt? Du vill väl +inte, att Gud skall handla på detta sätt +emot dig?"</p> + +<p>Blodet rusade till Teodors kinder, medan +han lyssnade på systerns ord. Han +svarade icke genast, och Eva stod där +hälft förskräckt öfver sin egen dristighet +och hälft förundrad att han icke yttrade +någon vrede öfver hvad hon sagt. Hon +anade icke, hur hård den strid var, som +i detta ögonblick utkämpades i broderns +inre. Efter allt hvad han hade sagt var +det icke lätt att nu ödmjuka sig och ge +efter. Nej, det kunde han icke. Och +dock--om Gud skulle göra mot honom, +som han hade gjort mot Betty? Evas ord +fortforo att ljuda för honom, och nu föll +också hans blick på hennes bedröfvade, +tårfyllda ögon, och--segern var vunnen!</p> + +<p>Teodor reste sig upp och lade sin arm +om systerns hals--det hade han aldrig +förr gjort--och svarade stilla: "Du har +rätt, Eva; jag vill följa med dig ned till +de andra."</p> + +<p>Eva förstod, att Gud hade välsignat +hennes ord, och hon blef så glad, att hennes +ögon riktigt strålade. De följdes nu +åt ner i hvardagsrummet, och till allas +förvåning gick Teodor rakt fram till Betty, +kysste henne på pannan och sade med +en viss förlägenhet: "Jag var hård mot +dig i går, lilla Betty, kan du förlåta mig?"</p> + +<p>Den varmhjärtade, lilla flickan brast i +tårar. "O, Teodor, jag är så bedröfvad +öfver det som skedde med din bibel!" +snyftade hon, och därmed voro bror och +syster goda vänner.</p> + +<p>Senare på kvällen sjöng man åter tillsammans, +och nu ljöd sången helt annorlunda +än förr. Nu följde den ena lofsången +efter den andra från glada, tacksamma +och älskande hjärtan. Och för +Evas bjärta ljöd det åter--men nu icke +förebrående utan med ny och rik betydelse: +"Saliga äro de fridstiftande, ty de +skola kallas Guds barn!"<span class="rig"> +(Slut.)</span></p><br><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/009.png"></p> +<p class="mid">JESUS PÅ VÄG TILL EMMAUS.</p> +<br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/010.png"></p> +<p class="mid">FRUKOST ÅT GÄSSEN.</p> +<br><br> + +<h2>Frukost åt gässen.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p>Gässen kände igen Nils på långt håll. +När han gick öfver ängsbacken eller +öfver ängen vid sjöstranden, sträckte +de fram sina långa halsar och läto höra +ett förnöjdt snattrande, och de som voro +honom närmast riktigt smekte honom med +hufvud och hals.</p> + +<p>Detta var ju inte heller så underligt, +ty Nils var god och vänlig mot alla djur, +både mot de tama på fars gård och mot +dem, som lefde ett fritt lif i skog och +mark. Bofinkarna hoppade in till honom +på fönsterbrädet, och ekorrarna sutto långa +stunder på trädens lägsta grenar och tittade +på honom med sina klara, runda +svarta ögon, när han satt där ute och +läste öfver sina hemuppgifter under sommareftermiddagarna. +Korna råmade vänligt +emot honom, emedan han alltid gaf +dem något godt, och hästarna gnäggade +och fnyste af förnöjelse, när han räckte +dem ett brödstycke.</p> + +<p>Hvad nu särskildt gässen angår, så +kom han alltid ut till dem med deras +frukost redan klockan half sju hvarje +morgon och ibland redan klockan sex. +Då må du tro, att gässen snattrade och +kommo springande emot honom och voro +så glada och morgonfriska. Och Nils +själf var så hjärtans glad. Det var en +sann förnöjelse för honom att vara god +och snäll mot djuren och mot alla varelser +som Gud skapat.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br><br> + +<h2>Broderskärlek.</h2> + +<p class="mid">(Forts. fr. föreg. n:r.)</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/J.png"></span><br>a, Frits", sade den bleka flickan +med ett matt leende. Han gör +mycket ondt i dag. Doktor Verner +tror, att det kommer af yrvädret.</p> + +<p>Då böjde sig Frits ned till henne och +kysste henne på pannan. "Vänta tills i +kväll, så skall jag tala om någonting roligt +för dig", hviskade han.</p> + +<p>Anna smekte vänligt broderns röda +kinder.</p> + +<p>"Nå, nå, hvad ha ni för hemligheter +för er nu?" frågade modern leende.</p> + +<p>"Vid jultiden frågar man aldrig om det, +lilla mor", ropade Frits och slog båda +armarna omkring henne. Därpå drog han +henne upp från stolen och dansade med +henne rundt omkring i rummet. "Hurra, +snart är det jul!" jublade han.</p> + +<p>Slutligen lyckades modern dock befria +sig från sin ostyrige gosse. "Din bråkstake", +ropade hon till hälften skrattande, +till hälften förtretad, "tycker du, att en +gammal gumma som jag skall kunna snurra +så där? Jag kan knappt andas."</p> + +<p>Men Frits slöt hennes mun med en +smällande kyss. "Ack, mor, få vi äta +middag snart?" ropade han, "jag är alldeles +rysligt hungrig."</p> + +<p>Modern skyndade ut i köket, skämtsamt +hotande honom med fingret, och +snart satt den lilla familjen omkring middagsbordet, +som flyttats fram till Annas +säng, och man åt med god aptit sin enkla +middagsmåltid.</p> + +<p>På eftermiddagen sprang Frits ut för +att kasta snöboll tillsammans med sina +kamrater. Under tiden skulle Anna sofva +litet och modern ordnade omsorgsfullt hennes +kuddar, för att hon skulle hvila bekvämt. +Sedan gick hon ut i köket till +sitt arbete.</p> + +<p>Anna sof länge, och först då modern +kom in med kaffet, vaknade hon styrkt +och upplifvad. Den lilla familjen satt en +stund i skymningen framför brasan och +samspråkade, och då brasan brunnit ner, +tände modern lampan och klädde sig för +att gå ut. Hon skulle gå till prästgården +med ett dussin färdigsydda skjortor, som +hon lofvat lämna i dag.</p> + +<p>Syskonen voro nu allena. "Nå, Frits, +din hemlighet?" sade Anna nyfiket till +brodern, som satt sig alldeles bredvid +hennes säng.</p> + +<p>"Vänta litet, syster lilla, först skall du +få höra min sång." Och med sin friska, +klara röst började han sjunga:</p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16">"Stjärna, som lyste bland morgonens söner</p> +<p class="i16">Klarast af alla från himmelen ned,</p> +<p class="i16">Lys oss i natten på ensliga färden,</p> +<p class="i16">Hän till det nyfödda barnet oss led!"</p> +</div></div> + +<p>Anna låg tyst med knäppta händer och +de blåa ögonen slutna. När Frits slutat +sjunga och såg på henne, varsnade han, +huru en tår långsamt vällde fram under +ögonlocket och rullade ned för kinden. +"Anni, käraste lilla Anni, du får inte +gråta", ropade gossen förskräckt, "jag +ville ju göra dig glad med min sång, förstår +du."</p> + +<p>"Ja, visst, Frits", sade systern leende +genom tårarna, "din sång har både gladt +och tröstat mig. Ser du, jag var i dag +så bedröfvad för att min fot aldrig vill +bli bättre, och jag tänkte på, att många +människor ju äro så rika och ha ingenting +som plågar dem, och jag måste ligga +här för att inte vi ha råd att söka en +skicklig läkare. Men det var orätt af mig, +och nu när du sjöng din sång, kom jag +att tänka på, huru rik jag ändå är, som +har dig och mor. Och så får jag ju tala +om min nöd för frälsaren, som både +vill och kan hjälpa. Och då skämdes jag +öfver min modlöshet."</p> + +<p>"Men du skall bli frisk igen, ty jag vet +någonting, hvarigenom jag kan förtjäna +mycket penningar", ropade Frits och sprang +upp från stolen. "Nu kommer min hemlighet, +ser du. I dag i skolan berättade +gossarne, att de skulle få vara med på +jakt på herrgården, baron skall ut och +jaga. Karl Toll frågade mig, om jag inte +ville vara med också. De få en krona +om dagen, och jakten varar högst tre +timmar. Karl berättade, att han förra +vintern förtjänt tio kronor på det viset. +Då tänkte jag, att om jag också kunde +förtjäna så mycket, kunde du kanske få +komma till en läkare med din sjuka fot. +Jag har tre kronor i min sparbössa förut, +och jag behöfver inte låta laga mina skor +ännu, fast mor trodde det, ty de ha bara +ett litet hål under hvardera sulan. Tänk, +Anni, hur härligt det skulle vara, om du +blefve riktigt frisk, och vi kunde få följas +åt i skolan igen såsom förut." Och i jubblande +fröjd slog han armarna om systern.</p> + +<p>Anna tryckte gossens lockiga hufvud +mot sitt bröst. "Om du alltid är så här glad +och snäll, Frits, så skall jag nog försöka +vara tålig", sade hon. "Du får inte tänka +på jakten; jag vill inte alls att du skall +springa i snö och väta och drifva upp +villebrådet åt baronen och hans gäster--du +kunde fördärfva dig, och hvad skulle +då mor säga?"</p> + +<p>"Åh, hon låter mig nog få följa med +de andra gossarne", sade Frits. "Jag +säger ingenting om att jag tänker förtjäna +penningar, det skall jag öfverraska henne +med till julen."</p> + +<p>Och han förstod att komma med så +många skäl och talade med en sådan ifver, +att Anna icke nändes förstöra hans vackra +plan genom att säga, att han måste drifva +upp harar mången vinter för att hon skulle +kunna komma till hufvudstaden till någon +berömd kirurg.</p> + +<p>"Vi skola fråga mor, Frits, men sjung +ännu en gång din sång för mig", sade +hon blott.</p> + +<p>Frits efterkom gärna hennes uppmaning +och stämde med sin klara röst upp sången. +Anna försökte också sjunga med, +ty hon hade ett ganska fint öra och en +mjuk, vacker röst.</p> + +<p>När modern efter en stund kom hem, +hörde hon redan i förstugan sina barns +sång, och ett lyckligt leende lyste upp +hennes ansikte.</p> + +<p>Nästa dag var det stark köld, så att +snön knarrade under foten. Frits, som +redan i går lyckats erhålla sin mors samtycke, +var full af ifver. Han hade knappt +tid att äta sin frukost utan lämnade hälften +med den anmärkningen, att han ju +snart skulle komma tillbaka, och då smakade +middagen så mycket bättre--nu +vore han alldeles icke hungrig. Därpå +gick han in till Anna för att säga henne +farväl, och han var så upptagen af sin +plan, att han för första gången glömde +att höra efter hur det var med henne.</p> + +<p>Anna låg ännu, ty hon hade åter haft +en sömnlös natt. Hon kysste hjärtligt +sin bror och bad honom vara mycket +försiktig och ej gå ifrån de andra gossarne. +Frits lofvade detta och rusade i +väg samt slog igen dörren med en stark +smäll, så att Anna förskräckt for upp.</p> + +<p>"Vänta inte på mig med middagen", +ropade Frits till modern, som förmanade +honom att komma tillbaka med de andra +gossarne och icke trafva i den allra +djupaste snön. Han letade nu fram sin +fars stora käpp och viftade med mössan +till afsked, då han gick ut för att möta +de andra, som just kommo marscherande +framåt vägen.</p> + +<p>De hälsade gladt på Frits, och så ilade +de bort. Efter en stund låg skogen +bakom dem, och flaggan på herrgårdstaket +vajade emot dem i solskenet. På +gården samlade sig drifvarne, stora och +små, gamla och unga. Inspektoren gick +med dem och visade i hvilken riktning +de skulle gå samt anvisade hvar och en +sin plats.</p> + +<p>Nu kom baronen med sina gäster, och +snart hördes ljudet af bjällror, ty äfven +friherrinnan och hennes båda barn ville +följa med och se på den muntra jakten.</p> + +<p>Frits hade redan stått en halftimme på +sin post och stampat i kölden. "Om man +finge börja snart", tänkte han och slog +upp sin rockkrage.</p> + +<p>Ändtligen ger baronen tecken att börja, +inspektoren vinkar med näsduken, och +långsamt börja drifvarna gå framåt, rätt +fram öfver snöfyllda diken och frusna +åkrar, öfver gångstigar och landsvägar, +öfver ängar och nyplöjda fält--ouppligt +framåt.</p> + +<p>Frits tar med ifver del i arbetet; med +allvarsam min stampar han fram genom +snön och fröjdar sig, när hararna springa +upp och i hastig flykt söka komma undan. +Men allt trängre blir kretsen, allt +oftare smälla skotten, allt talrikare falla +de stackars djuren. Jakten är nära sitt +slut.</p> + +<p>Då börjar det snöa sakta, först mycket +långsamt, här en liten flinga, där en annan, +men småningom blir det mer, hastigt +och tätt falla flingorna. Frits blir varm +af den ovana ansträngningen och knäpper +upp rocken för att svalka sig. Oförtröttad +fortsätter han vidare, fastän pannan är +fuktig af svett och han andas häftigt. +Middagstiden måste för längesedan vara +förbi, det känner Frits på sin knorrande +mage. Han är förbi af trötthet och släpar +sig med uppbjudande af alla krafter +genom snön. Det är endast tanken på +hans sjuka syster därhemma, som håller +honom uppe. Hans skor och strumpor +äro genomvåta, och nu börjar det också +blåsa, så att snön slår honom i ansiktet +såsom små, spetsiga isnålar.</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br><br> + +<h2>Prenumerationen fortfar!</h2> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"> + +<h4><i>Bibelläsning</i><br> + +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + + +<p class="mid">Veckan 1-7 Maj 1905.</p> + +<pre> +M. 1. Mark. 10: 13-16. <i>Jesus välsignar barnen</i>. +T. 2. v. 13. <i>Modersömhet och lärjunga-oförstånd</i>. +O. 3. v. 14. <i>Jesus bestraffar lärjungarne och välkomnar barnen.</i> +T. 4. v. 15. <i>Guds rike öppnar sig för de små och ödmjuka.</i> +F. 5. v. 16. <i>Barnens himmelrike.</i> +L. 6. Matt. 18: 10. <i>Barnens skyddsvakt.</i> +S. 7. v. 14. <i>Gud vill hafva alla barnen in i sitt rike.</i> +</pre> + +<h4><i>Söndagsskoltext för den 7 Maj</i>.</h4> + +<p>Mark. 10: 13-16.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: Ps. 34: 12. Kommen, barn, hören +mig; jag skall lära eder Herrens fruktan. </p> + +<hr> + +<p class="mid">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p> + +<br><br><br> + + + + + + + + + + + + +<pre> + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-04, by Various + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-04 *** + +***** This file should be named 27419-h.htm or 27419-h.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27419/ + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +http://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at http://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit http://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including checks, online payments and credit card donations. +To donate, please visit: http://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + http://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. + + +</pre> + +</body> +</html> + + |