diff options
| author | Roger Frank <rfrank@pglaf.org> | 2025-10-15 02:34:53 -0700 |
|---|---|---|
| committer | Roger Frank <rfrank@pglaf.org> | 2025-10-15 02:34:53 -0700 |
| commit | 715cbe3f31490f3c8b703bba77e74976ba337341 (patch) | |
| tree | 28e4639037b8f9c47f2a696877ebdf568c27d3ce | |
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 3 | ||||
| -rw-r--r-- | 27418-8.txt | 2681 | ||||
| -rw-r--r-- | 27418-8.zip | bin | 0 -> 45227 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h.zip | bin | 0 -> 1527985 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/27418-h.htm | 2875 | ||||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/001.png | bin | 0 -> 135656 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/002.png | bin | 0 -> 102871 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/003.png | bin | 0 -> 111382 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/004.png | bin | 0 -> 181539 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/005.png | bin | 0 -> 126707 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/006.png | bin | 0 -> 46983 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/007.png | bin | 0 -> 99750 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/008.png | bin | 0 -> 104763 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/009.png | bin | 0 -> 97972 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/010.png | bin | 0 -> 87800 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/012.png | bin | 0 -> 107649 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/013.png | bin | 0 -> 89829 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/014.png | bin | 0 -> 47757 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/A.png | bin | 0 -> 1865 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/B.png | bin | 0 -> 1944 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/D.png | bin | 0 -> 1907 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/D2.png | bin | 0 -> 3941 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/E.png | bin | 0 -> 6393 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/F.png | bin | 0 -> 1588 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/F2.png | bin | 0 -> 6924 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/G.png | bin | 0 -> 1752 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/J.png | bin | 0 -> 4135 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/J2.png | bin | 0 -> 7272 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/L.png | bin | 0 -> 3659 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/M.png | bin | 0 -> 1971 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/N.png | bin | 0 -> 1730 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/O.png | bin | 0 -> 1741 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/P.png | bin | 0 -> 1606 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/S.png | bin | 0 -> 1818 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/W.png | bin | 0 -> 8431 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/barnavannen.png | bin | 0 -> 69411 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco01.png | bin | 0 -> 1795 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco02.png | bin | 0 -> 598 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco03.png | bin | 0 -> 901 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco04.png | bin | 0 -> 573 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco05.png | bin | 0 -> 345 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco06.png | bin | 0 -> 935 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco07.png | bin | 0 -> 546 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco08.png | bin | 0 -> 629 bytes | |||
| -rw-r--r-- | 27418-h/images/deco09.png | bin | 0 -> 650 bytes | |||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 |
47 files changed, 5572 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..6833f05 --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,3 @@ +* text=auto +*.txt text +*.md text diff --git a/27418-8.txt b/27418-8.txt new file mode 100644 index 0000000..fb02464 --- /dev/null +++ b/27418-8.txt @@ -0,0 +1,2681 @@ +The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-03, by Various + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Barnavännen, 1905-03 + Illustrerad Veckotidning för de Små + +Author: Various + +Editor: J.B. Gauffin + +Release Date: December 5, 2008 [EBook #27418] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-03 *** + + + + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + + + + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 9 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +2 Mars. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + Kristi ödmjukhet. + + Fil. 2:5-11. + +[Illustration] + +Waren så till sinnes, som Kristus Jesus var! Med dessa ord vill aposteln +framställa vår frälsare såsom ett efterföljansvärdt föredöme i +ödmjukhet. Han, som tillbads af änglar och som hade all makt i himmelen +och på jorden, uppträdde bland oss i ringhet. Se vi på hans födelse i +Betlehemsstallet eller på hans död på Golgata, så måste det väcka vår +undran, att denne är Guds son. Det är mer än om en konung hade aflagt +sin konungamantel och klädt sig i en tiggares slitna dräkt. Det är en +förnedring, som ej skulle kunna förklaras, om icke skriften sagt: Han +vardt fattig för vår skull, på det att vi genom hans fattigdom skulle +varda rika. Han var Gud jämlik, men antog en tjänares skepelse, en +tjänares plats och en tjänares dräkt. Han förödmjukade sig genom att +försaka all den härlighet och makt, som med rätta var hans, och genom +att antaga en fattig människas plats. Han hade såsom han själf säger +"intet att luta sitt hufvud till". + +Vi se, huru ödmjukt han lydde Andens maning och gick ut i den vilda +öknen för att hungra och frestas af djäfvulen. Denne ville förleda +Kristus att vika af från ödmjukhetens väg, då han frestade honom att +från tempeltinnarna "gifva sig utför" i förtröstan på änglarnas +tjänande händer. Men Kristus ville icke förhärliga sig själf genom att i +detta syfte göra ett under. Då han gjorde under, tänkte han blott på att +förhärliga sin fader och hjälpa de sjuka och lidande. I detta hänseende +skonade han ej sig själf, utan var i oafbruten verksamhet hela dagen för +att sedan använda den stilla natten till bön. Till och med då, när han +förkunnade sitt lidande, såsom han gjorde efter förklaringen på berget, +så ville han visa lärjungarne, att hans väg var ej att upphöja sig, utan +att förnedra sig själf genom ödmjukhet. + +Han vardt lydig intill döden, ja, intill korsets död. Se människan! sade +Pilatus, då han stod inför mängden, törnekrönt och slagen. Se där en +bild af den största ödmjukhet. Hvad skulle vi hafva sagt, om man +behandlat oss så och vi haft medvetande om, att oss tillfogades +oförtjänt skymf och orättvisa? Men det stannade icke härvid. Man +korsfäster Herren Jesus och begabbar honom på korset. Hvad säger Herren +då?--Han endast beder: "Fader, förlåt dem det, ty de veta icke hvad de +göra". Så är den största ödmjukhet parad med den största kärlek. + +Ödmjukhet för med sig lön. Den, som förnedrat sig, skall varda upphöjd. +Detta se vi ock på vår frälsare. "Gud har upphöjt honom öfver allting +och gifvit honom det namn, som är öfver alla namn." Detta är något, som +äfven skall ske med den, som här förnedrat sig själf. Du kommer ihåg, +huru förödmjukad och föraktad Lasarus låg vid den rike mannens dörr. Men +i himmelen får han en annan plats. Där är Lasarus ärad och hedrad, där +får han evig hugsvalelse för alla sina lidanden. + + Jesus, gör mig liten, ringa, + Gör mig ödmjuk såsom du! + +Så vilja vi bedja och vänta kraft af Gud att öfvervinna hvarje frestelse +till högmod. + +_Fr. E._ + + + +En barnavän. + +Alla himmelens änglar och alla de saliga voro samlade kring Guds tron i +himmelen. De spelade på sina harpor och sjöngo lofsånger till Herrens +ära. Det var en musik, skönare än någon jordisk--den brusade likt dånet +af många vatten. + +Då hördes en sakta men tydlig knackning på en af de skimrande +pärleportarna. En ängel lade ned sin harpa och gick för att öppna. + +Därutanför stod en liten trött jordevandrare, som blygt frågade, om han +fick, komma in. + +Ängeln kastade en snabb blick på den lille gossen och såg, att hans +kläder voro hvita såsom snö, de voro tvagna i Lammets blod. Och han +öppnade pärleporten och förde gossen under jubelsånger fram till Guds +tron. + +Där satt Herren själf med en stor bok uppslagen framför sig. I den boken +stod den lille gossens namn skrifvet tillika med många, många andra. Och +alla som fått sina namn tecknade där, de hafva rättighet att ärfva +himmelens salighet. + +Guds öga hvilade med innerlig kärlek på den lille gossens anlete, och i +det han hälsade honom välkommen, satte han en strålande krona på hans +hufvud. + +"Hvem har visat dig vägen hit, min lille vän?" frågade han. + +"Det har moster Lotta gjort", svarade gossen med glänsande blick. + +"Hvem är då hon?" sporde Herren. + +Visserligen kände han moster Lotta, ty hans ögon öfverfara hela jorden +och han vet allting. Han hade ock denna sin tjänarinnas namn skrifvet i +den stora boken, som kallas lifvets bok. Men han visste ock, att det +skulle fröjda den lille gossen att få berätta litet om sin gamla vän, +och därför frågade han. + +"Moster Lotta är en rar gammal gumma, som håller obeskrifligt mycket af +alla barn", svarade den lille. "Hon måste sitta och sy hela veckan och +behöfde nog hvila sig om söndagarna, men hon unnar sig likväl ej någon +hvila utan hon håller söndagsskola för alla barnen i byn, och det har +hon gjort i många, många år." + +Den lille gossen tycktes alldeles hafva glömt sin blyghet för glädjen +att få berätta för Herren, huru snäll moster Lotta var. Och himmelens +invånare läto för en stund sina harpor tystna för att höra på. Och +Herrens ansikte lyste af fröjd, då han såg gossens kärlek till den +trogna tjänarinnan, som han själf länge känt såsom sin. + +"När moster Lotta först började sin söndagsskola", fortfor gossen, +"samlade hon barnen i sitt hem, ehuru det vållade henne ganska mycket +besvär. Jag var inte född då, men jag har hört berättas, att hon hvarje +söndag måste bära in bänkar i sin stuga för att stolarna ej räckte till. +Men hon var så glad åt att få visa barnen vägen hit upp, att hon ej ens +skulle skytt besvären, äfven om de varit dubbelt så stora. + +Sedan fick hon hon flytta sin söndagsskola till missionshuset. Och dit +upp sträfvar hon nu hvarenda söndag, äfven om vädret är svårt, eller hon +plågas af reumatismen. Och om julen ställer hon alltid till fäst för +sina söndagsskolbarn--ja, om sommaren också, och då har hon alltid så +mycket godt att bjuda på och är så mån om att ingen skall bli +bortglömd." + +"Då voro väl också barnen mycket tacksamma och snälla emot henne, som +var så god mot dem?" sporde Herren. + +Gossen böjde sitt hufvud och rodnade. + +"Neej, vi voro inte alltid riktigt snälla", sade han. "Jag kommer ihåg, +att jag också ibland satt och skrattade och hviskade, fast hon så +allvarligt bedt oss vara stilla. Jag försummade också ofta att lära mig +mitt tänkespråk, fastän hon så gärna ville, att vi skulle kunna läsa upp +det. Och en gång drog jag en gosse i håret så att han skrek till, midt +under det moster Lotta läste texten för oss, och hon måste afbryta +läsningen och se på oss. Men jag har ångrat detta många gånger sedan +dess och äfven bedt moster Lotta om förlåtelse. Och hon höll af oss så +mycket och ville så gärna förlåta." + +"Lyckliga små, som äga en sådan trofast vän!" Och Herren Gud skref i sin +bok upp allt hvad gossen berättat. + +Nu fick äfven gossen en harpa, och snart brusade åter sången, jublande +och mäktig, till Guds och Lammets ära. + +Och äfven den lille gossens stämma hördes bland den stora skaran, som +sjöng och lofvade Gud.-- + +Däruppe i himmelen fanns en liten flicka, som Gud tidigt tagit hem till +sig, och den flickan hade varit moster Lottas enda barn. + +Då hon dog, undrade många, hvarför Gud ej lät moster Lotta få behålla +sin kära, lilla flicka. Men Gud visste det, och han ämnade en gång låta +äfven moster Lotta få veta det. + +Den lilla flickan hade i många år haft sitt hem hos Gud, då hon en dag +fick höra, att hennes mor låg sjuk, så sjuk, att hennes vänner på jorden +trodde, att hon skulle dö. + +Då gick den lilla flickan fram till Guds tron, föll ned inför honom och +bad: + +"Gode Gud, är det din vilja, så låt nu min moder få komma hit upp till +din härliga himmel! Vi två hafva så länge varit skilda, och hon liksom +jag längtar efter återseendet." + +Full af kärlek hvilade Gud Faders blick på barnet, som midt i himmelens +härlighet längtade efter sin moder. + +"Jag skulle gärna vilja låta din moder få komma hit och hvila ut efter +allt sitt trogna arbete", sade han mildt. "Men därnere i jordens mörker +bland frestelser och faror vandra ännu så många små, som skulle gå vilse +och aldrig hitta hit, om de ej hade en trofast vän, som ledde. + +En liten husmor. + + _"Mor, du är så sjuk i dag, + jag är frisk och duktig jag, + och jag är din stora flicka, + jag kan sopa, sy och sticka, + lat mig nu också försöka + att som liten husmor stöka!" + + "Tack, min flicka", sade mor. + Brita hela dagen gnor, + sopar, dammar, lagar maten, + diskar kopparna och faten, + ler så ljust och gladt och soligt, + tycker det är riktigt roligt._ + +[Illustration] + + _Och hos mor hon hälsar på + under dagen då och då, + kommer som en solskensstrimma, + som kan skingra moln och dimma, + söker städs' att glädje gifva + och till någon nytta blifva._ + +_Ella._ + + + +[Illustration: SLÖJDKONSTNÄRER.] + +dem in på vägen till lifvet. Därför vill jag ännu låta min trogna +tjänarinna, den blida barnavännen, dväljas en liten tid därnere." + +I himmelen äro alla undergifna Guds vilja. Så var också den lilla +flickan nöjd med hvad Herren beslutat, och hon gladde sig, gå en af de +heliga änglarne skickades åstad för att osynlig lägga sin hand på moster +Lotta och göra henne frisk. + +Snart fick då moster Lotta åter komma upp från sjuklägret och på nytt +börja sin kära söndagsskola. Och där arbetar hon ännu.-- + +Men i himmelen är redan en härlig boning tillredd för hennes räkning och +en strålande krona väntar på henne. Och en gång, då hon till sist får +hembud, skola de skimrande pärleportarna slås upp af jublande +änglaskaror, som under harpors klang skola ledsaga moster Lotta ända +fram till Guds tron. Och Herren Gud skall hälsa henne med de orden: + +"Du goda och trogna tjänarinna, välkommen i din Herres glädje!" + +Och sedan--ja, sedan skall moster Lotta för evigt bo i den gyllene +staden, hvars sol går aldrig ner. + +Men under det hon sjunger med i den nya sången, riktas säkert hennes +blickar mången gång mot de ljusa portarna, liksom om hon väntade någon. +Hvem väntar hon på? + +Hon är ju nu återförenad med sina kära. Modern har återfunnit sitt barn, +makan sin make. Hvem är det då hon väntar på? + +Jo, på alla de kära små barnen, som hon här nere undervisat och försökt +leda till frälsaren. Hon vill möta dem hos Gud. Det har varit hennes +innerliga önskan och hopp härnere, det skall ock bli hennes längtan och +bön däruppe. + +_I och H._ + + + +Slöjdkonstnärer. + +Med teckning. + +Att gossar och flickor lära sig arbeta medan de äro unga, det är +alldeles i sin ordning. Ja, det är rent af en välsignelse att kunna +hugga i och läsa sina läxor med kläm och att kunna lägga en van hand vid +alla praktiska göromål, som måste utföras i ett hem eller vid en gård. +Skam åt den, som står där tafatt och okunnig eller lättjefull och +ovillig. + +Men det är också en välsignelse att kunna leka med lust och fröjd och +att vara förtrogen med kroppsöfningar af skilda slag. Synnerligen godt +och aktningsvärdt är det, om barnen själfva kunna förfärdiga sina +leksaker och verktygen för kroppsöfningar och sport. + +Skulle jag misstaga mig, om jag säger, att den där gossen å teckningen +själf kan slöjda sina spänstiga och vackra skidor, som på öfre sidan äro +vackert snidade och glödritade, och att flickan där har verkställt detta +sista arbete? Den som själf kan göra en stor, ståtlig pappersdrake och +på den måla en verkligt vild och grym drake med alla från sagan lånade +drag, den gossen kan mycket mer. + +Nu är frågan den, om du kan själf förfärdiga dina verktyg för leken +under solig sommar och frisk, svensk vinter. Den bästa och trefligaste +dockan den gör hvarje försigkommen flicka själf och gossarne slöjda +vackra skidor, sparkstöttingar, kälkar, bollträn, krocket-och +hockeyklubbor och annat dylikt för att icke tala om pennskaft och +pennskrin, ja, hvarför inte också sina skridskor, isjakter och kanoter. +Allt blir dyrt, som man köper, men gör man det själf, blir det oftast +godt pris. + +Men det vill jag säga, att gossarnes och flickornas slöjd bör ledas in i +nya banor och komma därhän, att de få förfärdiga sådana saker, som de +själfva kunna ha nytta och nöje och glädje utaf, icke minst vid lek och +sport. _J. B. G._ + +Feladt och heladt. + +Berättelse af "Mormor" + +(Forts. fr. föreg. n:r.) + + + +Gretas pappa, som kommit för att hämta sin lilla flicka, instämde också +i denna bön, på samma gång han hjärtligt tackade henne för allt hvad hon +varit för hans älskling under denna oroliga tid. + +Gärna hade han nu velat taga Greta med sig hem till Åby, men +släktingarna afrådde honom på det bestämdaste därifrån och menade, att +hon borde fortsätta skolan. + +"Friskt mod då, min lilla tös!" sade han och tillade tröstande: "En +vacker dag skall du få se, att mamma nog kommer och hälsar på." + +Ett par veckor därefter kom verkligen fru Moll, och nu stod glädjen högt +i taket, som man säger. Greta var yr af förtjusning och kunde icke +tröttna att fråga om allting därhemma. + +Sålunda väcktes nu också till nytt lif de slumrande minnena af Gretas +förra vänner, och det var med glädjestrålande ansikte hon läste ett +litet bref från Lotta. + +"Snälla Greta!" skref hon--"Jag tycker det är så ledsamt, att du varit +sjuk. Anna-Lisa och jag bad Gud hvarenda dag, att du skulle bli frisk +igen. Våran lärarinna är så snäll, men Eriks magister är vådligt sträng, +må du tro. Jag har fått en liten kattunge, som heter Rosa och är rysligt +söt. Du ska få se henne, när du kommer hem. Kom snart! Ajö, ajö, ajö! + +Lotta. + +P. S. Anna-Lisa hälsar dig så mycket." + +"Kallar den där Lotta dig för du?" frågade en af kusinerna, sedan hon +läst Lottas bref. + +"Ja, visst gör hon det." + +"Det skulle jag då aldrig tillåta", sade den andra och satte sin lilla +näsa i vädret. + +"Hvad skulle hon annars säga?" frågade Greta förvånad. + +"Namnet förstås till en början, och sedan--fröken, när du blir stor." + +Dessa ord lågo såsom giftiga frön på Gretas hjärteåker, där de sedan +spirade upp och buro en bitter skörd. De ovänliga, tanklösa ord vi hörde +Greta yttra i början af vår berättelse voro en frukt af denna sådd. + +Då vårterminen var slut, fick Greta säga farväl till skolan i Stockholm. +Hennes föräldrar hade nämligen kommit öfverens om att skaffa en +lärarinna i hemmet, och denna skulle då läsa med Greta samt för öfrigt +hjälpa fru Moll i hushållet. + +Det var med både bäfvan och hopp, som Greta motsåg den nya lärarinnans +ankomst. Hon önskade lifligt, att denna måtte likna syster Lydia så +mycket som möjligt. + +Några dagar efter Gretas hemkomst inföll hennes födelsedag, och för att +bereda henne en glad öfverraskning hade hennes mamma bjudit hem några af +hennes forna skolkamrater, ibland hvilka naturligtvis Lotta och +Anna-Lisa. Fru Moll visste ju icke om Gretas ovänlighet mot Lotta, då +denna full af längtan och glädje kom för att hälsa på Greta, samma dag +hon kom hem. + +Klockan fyra kom den ena efter den andra af de små gästerna, men den som +icke syntes till, det var--Lotta. + +"Hur kan det komma sig, att inte hon är här?" undrade de alla. Greta, +stackars liten, visste nog hon, hvad som var anledningen, ehuru hon +hvarken kunde eller ville säga någonting. + +Hon såg mycket väl på Anna-Lisa, att äfven hon hade saken klar för sig. +Hon undvek så mycket som möjligt att tilltala Greta, så att hon e; +skulle råka lika illa ut som Lotta. + +"Hur är det med dig?" sade Greta slutligen, "du är dig inte lik." + +"Jo, vars, nog är _jag_ lik mig alltid", svarade Anna-Lisa. + +"Hvad menar du med det?" Greta blef röd om kinden då hon tänkte på, att +det _kunde_ ligga någon särskild mening i dessa ord. + +Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad +henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel +af födelsedagskalaset uti. + +"Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för +sent", sade fru Moll. + +"Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om +Anna-Lisa toge det med sig? Hon kan lämna henne det i morgon bittida, +när de ändå följas åt till skolan." + +"Det är inte sagt, att Lotta kan gå i skolan i morgon", sade fru Moll. +"Jag fruktar, att hon är sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du får +göra som du vill", tillade hon. + +Nu kom den ena efter den andra för att tacka och säga farväl. + +"Hälsa Lotta", hviskade Greta, när hon lämnade Anna-Lisa påsen. + +"Det skall jag nog göra", svarade denna, "men skulle du--skulle inte +Greta"--rättade hon sig--"kunna titta in till Solbacken snart?" + +"Jo--kanske." + +Greta visste med sig själf, att hon borde gå till Lotta och bedja henne +om förlåtelse, men--ack, huru svårt det var att taga detta steg! + +Just under det denna strid mellan ljus och mörker, mellan ödmjukhet och +högmod utkämpades i Gretas hjärta, kom syster Lydia på besök. I glädjen +däröfver glömde hon under de första dagarna sina bekymmer. + +En dag, när de båda togo sig en promenad, mötte de Lotta, som kom från +handelsboden med en tung korg på armen. + +"Ser du den där lilla flickan, så hon knogar på sin korg, vi skola +hjälpa henne bära", sade syster Lydia, och därvid tog hon korgen af +Lotta, som af idel förvåning ej kom sig för med att säga ett enda ord. + +"Ni äro väl bekanta, ni båda?" sade hon till flickorna, som gingo tysta +på hvardera sidan om vägen. + +Ingen af dem sade ett ord, men Greta tog hastigt i handtaget på korgen. +"Låt mig få hjälpa till att bära", bad hon. + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant +sökte bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen +små blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + +REDAKTIONEN. + +_Bibelläsning_ + +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 6--12 Mars 1905. + +M. 6. Mark. 9: 2--8. _Kristi förklaring._ +T. 7. v. 2. _Jesus förhärligas inför sina lärjungar._ +O. 8. v. 3 _Den yttre härligheten._ +T. 9. v. 4. _Moses och Elias samtala med Jesus._ +F. 10. v. 5--6. _Petrus vill behålla härligheten kvar._ +L. 11. v. 7. _Den gudomliga rösten._ +S. 12. v. 8. _Jesus allena._ + +_Söndagsskoltext för den 12 Mars._ + +Mark 9: 2--8 + +_Minnesvers_: 1 Joh. 3: 2. Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och det är +icke ännu uppenbart hvad vi skola varda, men vi veta, att när han varder +uppenbar, skola vi blifva honom lika, ty vi skola se honom såsom han är. + +UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 10 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +9 Mars. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + Kristi förklaring. + + Mark. 9: 2--8. + + Med teckning. + +[Illustration] + +Frälsaren hade sagt sina lärjungar, att han skulle gå upp till Jerusalem +och där lida och dö korsets död. Däröfver blefvo lärjungarna mycket +sorgsna och modfällda, ty de älskade Jesus och ville icke skiljas ifrån +honom. En hel vecka gingo lärjungarna på detta sätt sorgsna och +grubblande. Men då tager frälsaren tre af dem med sig upp på ett berg +för att genom bön till den himmelske fadern styrka dem och göra dem åter +glada och frimodiga. + +Petrus, Jakob och Johannes få därför följa honom upp på ett berg. Man +tror att det var Hermon, ty de voro nyss vid dess fot. När de kommit upp +på någon af Hermons höga, grönskande fjällsluttningar böja de sig ned i +bön till Gud. Men under det frälsaren beder för apostlarne, för världens +frälsning, för framgången af det verk, han börjat på jorden, vardt han +förvandlad inför lärjungarne. Den inre helighet, renhet och +fullkomlighet, som fanns hos Jesus, bryter fram i himmelskt ljus och +bländande klarhet, så att till och med hans kläder blifva hvitare än +snö. + +Det är den himmelske fadern, som så förklarar sin son, och förklaringen +kommer såsom ett Guds svar på Jesu bön. Äfven häraf kunna vi lära oss +förstå, huru bönen hjälper oss att blifva goda och älskliga och +himmelskt sinnade. Det barn, som beder mest ifrigt och allvarligt, blir +mest likt Jesusbarnet. + +[Illustration] + +Men på förklaringsberget framträda tvenne män från den himmelska +världen. Vi känna dem från berättelserna ur gamla testamentet. +Lärjungarne känna äfven igen dem, när Jesus under samtalet nämner deras +namn. Ty frälsaren samtalar länge med Moses och Elias om Jesu död, som +han skulle fullborda i Jerusalem. Det ser för våra tankar ut, som om +Jesus nu hunnit till en sådan helighet och fullkomning, att han utan död +kunnat öfvergå till evigt lif och redan nu kunnat företaga sin +himmelsfärd. Vi kunna tänka oss, att han var väntad i den himmelska +världen och att Moses och Elias kommit för att välkomna honom dit upp. + +Men Jesus ville icke. Han uppenbarar för Moses och Elias, att det för +honom fanns en skönare död, än att såsom Elias fara lefvande upp till +himmeln. Jesus ansåg det vara större och skönare att dö på korset till +försoning för världens synder, så att jämväl vi en gång skulle kunna +företaga en himmelsfärd. "Jesus ville dö en gång för syndens skull, +rättfärdig för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud." + +Om synden icke kommit in i världen, så hade heller ingen död funnits, +och då skulle äfven vi hafva fått utan död företaga vår himmelsfärd, och +då hade Jesus icke behöft blifva en försonare för våra synder. Men nu +måste han dö. Af Guds nåd måste Jesus smaka döden för alla, på det att +alla som tro på honom skola få evigt lif, en gång blifva förklarade +såsom han och bäras uppåt till Guds himmel. + +Det var så härligt och så saligt att vara med den förklarade frälsaren +och Moses och Elias på berget, att Petrus aldrig ville gå ned därifrån. +Han ville bygga hyddor däruppe och kvarhålla det ljufliga, himmelska +mötet. Men Petrus glömde, att de saligas ro och hvila icke kan vinnas +här nere på jorden. Guds barn skola nog få ärfva himmelens sällhet till +sist, men icke här nere. + +Därom blir också Petrus och de två andra apostlarne öfvertygad, då han +får höra den himmelska rösten. Ty Gud själf uppenbarar sig på +förklaringsberget i en ljus sky eller slöja och säger om Jesus: "_Denne +är min älskade son, honom hören!_" Du Petrus och alla små och stora +människor skola visst få komma till min himmel en gång. Men den vinnes +endast af dem, som höra och följa Jesus och dö med honom, dö från synd +och värld och själfviskhet och lefva såsom han ett kärlekens och +godhetens och renhetens lif. Så skola vi förstå och tyda Guds ord till +lärjungarna. Med Jesus allena stå lärjungarna kvar på förklaringsberget. +Allenast med Jesus skola vi kunna frälsas, förklaras och förhärligas och +slutligen nå målet för människohjärtats längtan: himlens ro och +härlighet. + +_J. B. G._ + + + +Feladt och heladt. + +Berättelse af "Mormor". + +(Forts. fr. föreg. n:r). + +"Ja, mycket gärna. Det står i vår bibel ett så skönt språk: 'Bären +hvarandras bördor och fullborden så Kristi lag'. Vet ni, flickor", +fortfor hon, "hvad som menas med Kristi lag?" + +Nej, det visste ingen af dem. + +"Jo, den lagen bjuder oss att älska hvarandra, skall jag säga er." + +Gretas hjärta började klappa så fort, så fort. Tänk, om syster Lydia +visste alltsammans? Visste, att hon inte alls älskade utan tvärtom var +så stygg och elak. + +De voro nu framme vid Solbacken, och Lotta neg så vackert och tackade +för hjälpen, då hon tog emot korgen. + +"Adjö, Greta", sade hon. Hon gaf dock ej akt på Gretas bedröfvade blick, +emedan hon hade sina ögon fästade på syster Lydia för att riktigt komma +ihåg, huru hon såg ut, ty hon ville beskrifva henne för dem därhemma. + +På hemvägen öppnade Greta hela sitt hjärta för syster Lydia. Hon bekände +under tårar, huru hon stött bort Lotta och huru stygg hon kände sig och +huru hon alltid var frestad att tycka illa om andra men bra om sig +själf. + +"Inte var jag sådan förr i världen", tillade hon allvarsamt. + +"Ack, du lilla barn, du har inte kommit långt i världen ännu", tänkte +syster Lydia. Därpå vände hon sig till Greta och sade med kärleksfullt +allvar: + +"Vet du, Greta, jag tycker det är bäst att du genast vänder om och +riktigt snällt och ödmjukt ber Lotta om förlåtelse. Men"--tillade +hon--"det är en annan, som är djupt bedröfvad öfver din synd, hvem tror +du jag menar?" + +"Jesus", hviskade Greta och fortfor med tårar i ögonen: "Ack, syster +Lydia, hjälp mig bedja honom om förlåtelse först!" + +De böjde nu sina knän på den mjuka mossan under några granar i den tysta +skogen, och där uppstego nu varma böner om förlåtelse till honom, som +sagt: + +"Förr än de ropa, vill jag svara och medan de ännu tala, vill jag +bönhöra." Es. 65: 24. + +Greta steg upp med hjärtat fylldt af frid och glädje, och med lätta steg +ilade hon tillbaka till Solbacken. Vid en krökning af vägen fick hon se +Lotta ute på gården, och hon ropade på långt håll: + +"Söta, snälla Lotta förlåt mig, ack, förlåt mig!" + +Och hvad gjorde Lotta? + +[Illustration: EN INTRESSANT BOK.] + +Jo, hon släppte hela vedfånget, som hon höll på armen, och sprang med +glådjestrålande ögon emot Greta. Denna upprepade gång på gång: "O, hvad +jag varit stygg och elak! Förlåt mig, Lotta!" + +Då blef Lottas ansikte mycket allvarsamt. "Jag har också varit stygg, +skall jag säga dig", sade hon, "och jag behöfver också bedja om +förlåtelse. Snälla Greta, förlåt mig för att jag tänkt stygga tankar och +sagt ovänliga ord om dig!" + +De båda små flickorna tryckte varmt hvarandras händer. Deras hjärtan +voro så lätta, och de språkade så gladt, som om aldrig något groll +funnits emellan dem. Huru det sedan gick för Greta och hennes vänner, +skulle kanske roa er att höra, och måhända vi en annan gång få förnya +bekantskapen med dem. Men för denna gång måste vi nu lämna dem och sluta +vår lilla berättelse, och detta göra vi med ett språk ur vår kära bibel: + +"_Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka gifver han sin nåd._" + +(Slut). + + + +[Illustration: SMÅ DJURVÄNNER.] + +En intressant bok. + +Med teckning. + +Ser du, huru djupt intresserad vår gosse å teckningen här bredvid synes +vara? Han har till nyårsgåfva fått en bok, som han själf skaffat sig, en +stor, vacker bok full med fina plancher och roliga, lärorika +berättelser. + +Jag kom en gång till den här gossens föräldrahem och stannade där några +dagar. När vi hade blifvit litet närmare bekanta, tog han mig i handen +och frågade: + +"Vill farbror se någonting?" + +Naturligtvis följde jag med för att lära känna gossens hemlighet. Han +förde mig då in i familjens finaste rum, där hans mor befann sig. + +"Mor", sade han, "jag ville visa farbror, huru jag kan gömma och vara +rädd om mina saker." + +Han öppnade därvid en låda och visade mig sina tidningar, som han hvarje +söndag fått i söndagsskolan. Där lågo de alla fina, oskrynklade som om +de nyss lämnat tryckpressen. Jag måste taga upp dem och riktigt se, att +de alla voro lika väl aktade. + +"Ser farbror, jag är så rädd om dem, för jag har fått löfte af far att +få dem inbundna till en stor, vacker bok, om jag riktigt aktar dem. Jag +har läst dem allesammans en gång, men när jag får dem inbundna, skall +jag läsa dem många gånger." + +Och så stängde han lådan om sin skatt och såg så lycklig ut. Han +fröjdade sig i hoppet. + +Men när nyår kom, då hade hans far redan de 52 numren af tidningen +inbundna till en den allra präktigaste bok. Det är i läsningen af den +vår gosse sitter så försjunken. + +Jag undrar, huru många af våra läsare göra som gossen, om hvilken jag nu +berättat? Gör du som han, så får du med tiden ett riktigt litet +bibliotek fullt med goda, intressanta böcker. + + _J. B. G._ + + + +Små djurvänner. + +Med teckning. + + _"God dag, god dag! Hur kan ni må? + Nu komma vi här båda två + och tänkte att er frukost ge. + Välkomna är vi, kan jag se, + ty god aptit ni alltid ha' + precis som vi, ja, det är bra. + + Vi två ha' ätit mjölk och bröd, + så att på oss går ingen nöd. + Ni, stackare, fått vänta ni, + men nu så skall kalas här bli, + ty utaf blad och strå och blom + vi samlat ha' en rikedom." + + Ock Knut han slår sig genast ned + och lilla Kajsa gör så med. + Med lustiga små språng och hopp + i hennes famn de skynda opp + de tre små skyddslingar de ha', + och nog tycks maten smaka bra. + + Snart ha' de ätit allt som fanns, + det gick precis just som en dans. + "Adjö, adjö", då säger Knut, + "nu är er frukost också slut, + och vi till skolan skynda må, + adjö, adjö, nu ska' vi gå!" + + Och Kajsa lill' hon smeker se'n + till afsked lätt hvarenda en + och säger: "Något riktigt godt + ni få till middag, vänta blott. + Från skolan skynda vi oss hit + och ha' nog med en läckerbit."_ + +_Ella_. + + + +Farmors berättelse. + +Fru Walter var änka efter en högre officer, som hade stupat i kriget. +Hon och hennes fyra barn samt hennes mans mor hade bildat ett hem +tillsammans. Barnen voro med den innerligaste kärlek fastade vid sin +farmor. Ett ord af henne, en blick ur dessa kloka, vänliga ögon förmådde +vanligtvis hejda de häftigaste utbrott hos gossarne, och hvarje sorg +eller motgång lindrades, när den kära gamla hade talat ett tröstande ord +till de små. Hon förstod att kväfva det onda i roten, och hon utsådde +månget godt frö i dessa unga själar, hvilket säkert längre fram i tiden +skulle spira och bära frukt. + +Fru Walter var själf en god och kärleksfull mor, men sorgen öfver hennes +älskade makes död hade brutit hennes hälsa, så att hon icke med +tillräcklig kraft kunde taga sig an barnens uppfostran. Det var därför +en särskild Guds välsignelse för dessa, att deras farmor tog sitt hem +hos dem. När den svaga modern gaf vika för deras nycker och såg igenom +fingrarna med deras fel, så stod alltid den kära gamla med sitt hvita +hår och sin vördnadsvärda gestalt vid hennes sida, stödjande och +hjälpande. Hon sökte alltid leda barnen till det goda, ibland med en +liten berättelse, ibland genom ett samtal, som hon sökte leda så att det +skulle öppna deras öga för hvad som var rätt och behagligt inför Gud. + +Barnens största glädje var att höra farmor berätta verkliga händelser ur +hennes eget lif. Då sutto de vid hennes fötter, lyssnade till hennes +röst och slukade hvarje ord. + +En morgon hörde den gamla, huru lilla Elisabet, som annars var ett godt +och älskligt barn men med ett häftigt sinne, var mycket ohöflig mot +tjänarinnan. Då denna förebrådde henne för någonting, svarade hon: "Hur +vågar du tala så till mig--du är ju bara en simpel tjänarinna". + +På kvällen slogo barnen som vanligt läger omkring farmors stol. "En +berättelse, farmor, ack, tala om en berättelse, lilla rara farmor!" + +Den gamla betänkte sig litet, därpå lade hon den lillas hufvud i sitt +knä och smekte kärleksfullt hennes hår. "Ja, min lilla flicka, jag vill +tala om för dig en berättelse från min egen barndom", sade hon. "Jag +tror den kan vara er alla till nytta, men särskildt har den någonting +att lära min egen lilla Elisabet." Och hon såg kärleksfullt in i den +lillas ögon. + +"Min mor dog, när jag blott var fyra år, och min stackars far, som +älskade henne innerligt, sörjde djupt. För att döfva sorgen kastade han +sig uti ett omfattande affärslif och genom att gagna sitt fädernesland +och sina medmänniskor, sökte han lindring i sin stora smärta. Han tänkte +icke på, att hans lilla flicka så väl behöfde honom nu, när hon ej hade +någon mor. Min tant, som kom i huset för att styra detta och uppfostra +mig, var en duktig hushållerska men en dålig uppfostrarinna. Hon sörjde +troget för mina lekamliga behof, men hon tog ej vara på min själ. Jag +blef häftig, nyckfull, själfvisk, ja, jag var ett riktigt styggt barn. + +Då sände Gud mig en hjälp i den simplaste af våra tjänarinnor, en klen, +hjälplös stackars varelse, som var ofärdig till sin kropp, men hvilkens +själ var luttrad och ren som guld. Hon älskade Gud af hela sitt hjärta, +och denna kärlek lyste ur hennes ögon mot alla Guds skapade varelser på +jorden. Hon var hönsvakterska, ty hon kunde icke förrätta annat arbete +för sin kroppsliga svaghets skull. + +Gamla Anna blef min bästa vän, och henne har jag näst Gud att tacka för +hvarje god frukt, som mitt lif har fört med sig. Hon sådde ut det goda +fröet, och Gud, den allsmäktige, lät det slå rot. + +Jag hade inga lekkamrater, och därför roade det mig att följa med henne +och se på, när hon matade hönsen och ankorna--därmed började vår +vänskap. Hon älskade sina djur och vårdade dem med en moders omsorg. + +En morgon kom jag ut före henne i hönsgården. Det roade mig att reta +hönsen, jaga kycklingarne ut på gården och stänga in hönan, som oroligt +kacklande sprang fram och tillbaka och klagade sin nöd så högt, att +gamla Anna kom springande så fort, som hennes stackars ben kunde bära +henne. + +"Hur kan du vara så elak mot djuren!" ropade hon. "Kom ihåg att Gud ser +dig, han som har omsorg om alla sina skapade varelser!" + +Jag blef alldeles tyst, ty jag hade mycket dunkla begrepp om Gud, och nu +då Anna var ond, ville jag inte fråga henne. Jag gick hela dagen och +tänkte därpå, och när kvällen kom styrde jag mina steg till hönsgården. + +"Hör du Anna, hvar är Gud, efter han kan se oss här--är han inte där +långt borta, uppe i himmelen?" frågade jag. + +"Stackars barn, har du så liten kunskap om Gud?" sade Anna. "Kom hit då, +så skall gamla Anna berätta för dig om honom så mycket hon vet." + +Och hon berättade om Gud, vår fader, som har skapat oss alla, som föder +och kläder oss och som älskade oss syndiga människor så högt, att han +sände oss sin son Jesus Kristus för att frälsa oss från synden. Hon +berättade så enkelt, men så lefvande, att orden trängde djupt in i min +barnasjäl och jag började älska den gamla gudfruktiga tjänarinnan. Hon +lärde mig också snart att älska Gud och att bedja till honom. + +En kväll bad jag Anna följa mig upp på mitt rum, när jag skulle gå och +lägga mig. Jag var rädd för att ligga ensam, och min tant ville lära mig +öfvervinna min dumma fruktan, som hon kallade den. Jag klagade för Anna, +att jag hade så stygga drömmar om natten och att jag var så rädd. Jag +bad henne därför stanna hos mig, till dess jag somnade. + +"Min kära flicka", sade hon, "jag skall lära dig bedja Herrens bön. När +du kan den och beder den riktigt af hjärtat, så skall du aldrig mera +behöfva vara rädd, ty då skall Gud vaka vid ditt läger och du kan sofva +tryggt." + +Och gamla Anna knäppte sina händer och bad Fader vår med en innerlighet, +som trängde rakt in i mitt hjärta. + +Från denna kväll har jag aldrig sedan under min långa lefnad somnat in +utan att först hafva bedit "Fader vår", och den bönen har i sorg och +glädje fört med sig välsignelse. + +(Forts). + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumeratione fortfar hela året + +Uppsala i Jan. 1905. + +REDAKTIONEN. + +Bibelläsning + +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 13-19 Mars 1905. + +M. 13. Mark. 10: 32-34. _Jesus förutsäger sitt lidande._ +T. 14. v. 32. _Lärjungarna förskräckas vid Jesu tal om lidandet._ +O. 15. v. 33. _Hvad Jesus skulle lida af judarne._ +T. 16. v. 34. _Hvad han skulle lida af hedningarne._ +F. 17. Es. 53: 4. _Jesus led för oss._ +L. 18. v. 5. _Han led för våra synder._ +S. 19. v. 6. _Han led för att föra oss till Gud._ + +Söndagsskoltext för den 19 Mars. + +Mark. 10: 32-34. + +_Minnesvers_: 1 Petr. 3: 18 a. Ty äfven Kristus led en gång för synder, +rättfärdig för orättfärdiga. + +UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 11 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +16 Mars. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + Jesus förutsäger sitt lidande. + +Det finns en källa till allt vårt lidande, och det är synden. När vi +träffas än af det ena, än af det andra lidandet, så kunna vi säga, att +vi förtjänt detta med våra synder. Ja, vi kunna säga, att vi alltid få +mindre än vi förtjänt. Få vi däremot hälsa, mat och dryck, solskensdagar +och glädje, då kunna vi säga att allt är nåd, vi hafva ej gjort oss +förtjänta af allt detta. + +Men om vi nu ej förtjänat något lekamligt godt, så hafva vi än mindre +förtjänat att Kristus har blifvit vår frälsare. Det är öfverflödande +nåd, större än allt annat. + +Vi höra i vår text omtalas att Kristus skulle lida. Han hade dock aldrig +gjort något ondt, således borde han aldrig lida, utan alltid njuta +salighet i obegränsad grad. Men han ville lida för att frälsa oss. Han +tog således på sig lidandet alldeles frivilligt. Han blef dömd till +döden, fastän han gjort alla godt, han blef korsfästad, fastän han var +den helige och rene Gudasonen. Ja, älskade, detta måste ske för att +frälsa oss från våra synder. När han offras för oss, så gifver han +försoning för alla våra missgärningar. + +Vi äro syndare och han är syndares frälsare. Därför måste gissling, +försmädelse och död blifva hans lott. Han älskar mig och dig af hela +sitt hjärta; därför att han älskar så, går han i döden för oss. + +Detta förkunnade Jesus en gång för sina lärjungar. De tänkte nog, det +går aldrig så illa med Jesus, att allt detta vederfares honom. Men när +de gingo med honom till Jerusalem, fingo de se att alla Jesu +förutsägelser gingo i fullbordan. När Jesus talar om för oss denna sak i +dag, så veta vi att alla Jesu förutsägelser blifvit fullbordade. Vi ha +ingen anledning att tvifla därpå; men jag fruktar att vi så mycket mer +tvifla därpå, att Jesus gjort allt detta _för oss_. Vi tycka med skäl, +att vi äro till allt detta ovärdiga. Och likväl är det en stor synd att +tvifla därpå. Ty i och med detsamma är det som vi ville säga att Jesus +icke talar sanning, då han säger: _Så älskade Gud världen, att han utgaf +sin enfödde son, på det att hvar och en, som tror på honom, icke må +förgås utan hafva evigt lif._ Det måste kännas som ett lidande för +Jesus, om vi ej vilja tro på denna varma kärlek, som offrade sitt lif +för våra synder. Älskade små, hören sålunda än en gång, att det är _för +eder skull_ som Jesus gick till korsets död, för eder skull som han blef +sargad och begabbad, på det att edra barnasjälar skulle varda lönen för +hans lidande. Låtom oss innerligt tacka Herren Jesus och söka göra honom +glädje genom att tro på hans namn och efterfölja föredömet af hans +kärlek. + +_Fr. E._ + + + +Farmors berättelse. + +(Forts. fr. föreg n:r.) + +Och Anna fortsatte sitt arbete med mig. Hon hjälpte mig att rätta mina +stora fel, lärde mig att älska sanningen framför allt och hellre lida +straff för mina förseelser än att förneka dem. Hon lärde mig till och +med att göra dem godt, som hade gjort mig ondt. + +Jag minns så väl en af våra andra tjänarinnor. Hon kunde ej täla mig +utan skvallrade alltid på mig för tant, och därför afskydde jag också +henne. Hon begick en gång en oärlig handling, och min far, som var en +sträng men rättvis man, ville, att hon skulle straffas. Anna var mycket +bedröfvad. Hon bad mig använda mitt inflytande hos min far och bedja +honom förlåta flickan. Jag ville icke till en början utan förklarade, +att jag unnade henne straffet riktigt godt, ty hon förtjänade verkligen +straff. + +"Men om Gud skulle straffa oss så som vi förtjänat, huru skulle det då +gå för oss, min kära flicka?" sade Anna så allvarsamt och sorgset, att +jag kände mig mycket slagen. + +"Ja, Anna har rätt", svarade jag, "och jag är nog inte bättre än hon." + +Jag skyndade mig därpå in till min far och bad honom innerligt, att han +ville förlåta flickan. Han gjorde det och berömde mig till på köpet, för +att jag hade ett så varmt hjärta för andras sorg. + +Men då gömde jag mitt hufvud vid hans bröst och berättade för honom om +gamla Anna och om allt, som hon hade lärt mig. + +Min far blef djupt rörd. "Herre, jag tackar dig, för att du har tagit +dig af mitt barn, när jag själf öfvergaf det för att döfva min egen sorg +och smärta!" utbrast han. + +Från denna stund stannade min älskade far mera hemma. Han skötte sina +gods och lefde blott för sitt enda barn och för att vårda det frö, som +Anna, hans fattiga tjänarinna, hade lagt ner i barnahjärtat."-- + +Här tystnade farmor. Då slog lilla Elisabet sina armar omkring hennes +hals och grät. "Kära, kära farmor, hur skall jag kunna bli snäll?" +utbrast hon. "Jag var stygg emot Hanna i morse." + +"Du skall älska Herren, din Gud, af allt ditt hjärta och din nästa såsom +dig själf, mitt barn", sade farmor. "Och kom ihåg, att hvarenda människa +är din nästa, den fattige såväl som den rike." + +Elisabet smög sig ut i köket till Hanna och bad henne om förlåtelse, +hvilken den vänliga flickan gärna gaf henne. + +Då hon kom tillbaka in i förmaket, bådo barnen farmor berätta mer om +gamla Anna. + +"Det vill jag gärna göra, mina småttingar", sade hon. "Anna hade sitt +hem på min fars gods, så länge hon lefde, och jag fick vara till stor +tröst för henne under hennes sista dagar. När jag om aftnarna läste för +henne i bibeln, sedan hennes ögon blifvit så svaga, att hon ej själf +kunde läsa, då satt hon med hopknäppta händer och lyssnade, och när jag +slutat, tackade hon mig med ett lyckligt leende. + +En morgon väckte mig en af tjänarinnorna och bad mig komma ut till Anna, +hon måtte visst vara sjuk. Jag skyndade till hennes rum, och där satt +hon upprätt i sängen med ett förklaradt ansikte, liksom såge hon +himmelens härlighet kringstråla henne. Jag lade min arm om hennes hals, +hon såg på mig med en kärleksfull blick, hennes hufvud sjönk ned på mitt +bröst--och hon var död." + +Farmor tystnade, medan tårarna rullade utför hennes kinder. Det var +tårar af tacksamhet mot den trogna, gamla tjänarinnans och vännens +minne. + +(Slut). + + + +Genom morfars glasögon. + +Ser han inte ut som en lärd liten professor den här gossen å teckningen? + +[Illustration] + +Bengt heter han, och gärna lyssnar han till alla goda berättelser hans +rare morfar talar om för honom. Morfar har varit med många år i världen +och har därför sett mycket och hört talas om mycket samt varit med om +mycket, som låter som de underbaraste sagor i lille Bengts öron. + +Morfar har farit både med ångare och segelfartyg öfver det stora hafvet, +hvars vågor ibland synas höga som hus, och då storm och våg hotat krossa +fartyget och rycka människorna ned i djupet. Ibland, när morfar varit +ute på hafvet, har det legat som en stor, glänsande spegel, och när +solen sjönk i väster så såg det ut, som om hon sjunkit rätt ned i +vågorna och därvid förvandlat världshafvet till glänsande solgull. + +Morfar har ock stätt högt uppe bland fjällen, på dess höga toppar och +skådat en värld i snö och is så långt blicken hunnit. När morfar talar +härom, då tänker Bengt, att det skulle vara en värld för honom och hans +backskidor. Ja, tusen saker har morfar sett och det blir lika många +sagor, när han berättar därom. + +Och Bengt tycker att morfar är en stor och vis man, som vet mycket och +som kan tala om allt så vackert. När Bengt en kväll skulle bedja sin +aftonbön, följde morfar med in till den lille. Och när bönen var slut, +berättade morfar om Guds himmel och om änglarne och om frälsaren så +skönt, att lille Bengt började längta efter att blifva såsom en Guds +ängel. + +Men ibland, när morfar är ute och hans glasögon ligga kvar därinne på +hans skrifbord, då sätter Bengt dem på sin lilla näsa och tänker: "Jag +vill bli stor och vis och snäll som morfar. Lånar jag hans glasögon, ser +jag nog mycket bättre än med mina egna, och då lär jag mig snart berätta +som han." + +Ske dig som du tror, lille Bengt! Nägot ser du alltid genom morfars +glasögon. + +_J. B. G._ + + + +En ovanlig slädfärd. + +På stora sträckor af jordens nordliga trakter lefver ett småväxt folk, +som kallas eskimåer. De hafva en mörkbrun hy, små plirande ögon och ett +svart, stripigt hår. + +[Illustration] + +Deras lefnadssätt är mycket olikt vårt. De gå vanligen klädda i skinn +från topp till tå, bo om vintern i jordkulor eller snöhus och om +sommaren i tält af sälskinn. + +Sälen är eskimåens allt i alla. Af honom får han kläder och tält, båtar +att ro ut på säljakt i och slädar att färdas i under den långa vintern. +Af sälens kött och späck lefver eskimåen och af dess fett gör han tran +eller olja att lysa upp sin enkla bostad med. + +Eskimåernas enda husdjur är hunden. Liksom lappen i vårt land färdas +efter renen, så färdas eskimåen efter hunden. Men denne är icke så +stark som renen, och därför måste eskimåen spänna flera hundar för sin +släde, när han vill färdas från trakt till trakt. Huru en sådan slädfärd +tar sig ut, visar oss vår teckning. + +[Illustration: TVÅ SMÅ DOCKMAMMOR.] + +Äfven andra människor, som besöka Amerikas nordligaste trakter, måste +däruppe färdas på samma sätt. Handlande, guldgräfvare, vetenskapsmän +och missionärer få äfven de färdas i släde efter hundspann. Vanligen +åtföljas de då af en förare, som dels visar vägen och dels håller +hundarna i styr. Tömmar begagnas ej. Den resande sitter nedpackad i +skinnfällar i den smala släden och bara åker. Föraren springer ofta i +bredd med den främste hunden för den främsta släden, de öfriga följa +sedan efter i en lång rad. + +En dylik slädfärd, som för oss är synnerligen ovanlig, kan vara högst +rolig och uppfriskande. Stundom möter man ju i dessa trakter en björn +eller en flock vargar, och därför äro resenärerna städse väl beväpnade +för att göra processen kort med dessa obehagliga bestar. + +_J. B. G._ + + + +Två små dockmammor. + +Med teckning. + + _"Nej titta!" sa' Ester, "nog sitter den bra, + Men så har jag ock haft besvär; + Ty ensam jag allting åt dockan har sytt, + Fast skorna jag fått utaf Per." + + "Ja tänk!" sade Lilly "så märkvärdigt söt + Hon är nu, din Anna-Sofi. + Men snart har jag färdigt, och då skall du se + Hon duger, min Gulle-Mari." + + "Ja visst", sade Ester, "och då ska vi gå + Till Humlegår'n med våra små; + Ty, vet du, af allt hvad vi leka, jag tror, + Är mamma och barn bäst ändå." + + "Jam, jam", sade Kisse, "med dockor och barn + Det är ju ett fasligt besvär. + En kattunge växer i pälsen helt lätt + Och dock mycket sötare är."_ + + _Anna H--m Preinitz._ + + + +De små missionärerna. + +Ett ståtligt skepp med hvita, svällande segel gled en dag för många +hundra år sedan uppför Röda hafvet. Solen brände hett på dess däck, där +matroserna under ständig sysselsättning ilade fram och tillbaka. + +Längst borta i aktern satt under det hvita suntältet en allvarlig man +med ett ädelt utseende, insvept i en med dyrbart pälsverk fodrad kappa. +Han tycktes vara fördjupad i betraktandet af en karta, som låg på ett +bord framför honom. + +Icke långt därifrån stodo två små gossar lutade öfver skeppets reling +och blickade med lifligt intresse mot den aflägsna stranden, som redan +kunde skönjas i fjärran. + +Af gossarnes likhet med hvarandra kunde man sluta till att de voro +bröder, men den äldste hade mörkt hår och bredare panna samt mera +kraftig hållning. + +Den lille, ett vackert, ljuslockigt barn, kunde knappt styra sin +otålighet. "Land, land!" ropade han förtjust och hoppade omkring på en +fot i sänder. "Åh, hvilket härligt land! Ser du Frumentius, den vackra +viken därborta? Ack, om vi finge lägga till där!" + +"Var tyst Edesius", förmanade den äldre. "Vi få inte störa onkel i hans +viktiga arbete." + +Den berömde filosofen, geografen och forskaren Metropius från Tyrus såg +leende upp från sin Karta. + +"Ni störa mig inte, barn", sade han vänligt. "Prata så mycket ni vilja. +Om ni äro snälla, så få ni i morgon bittida gå i land och stanna där +hela dagen. Vi måste förse oss med vatten. Se, sådana vackra träd! Samma +källa, som ger friskhet åt deras kronor, skall också vederkvicka våra +törstiga strupar." + +"Åh, vatten!" jublade Edesius. "Vi skola då åter en gång få dricka af +hjärtans lust. Kanske finns det också frukter därborta--citroner, +oranger och dadlar?" + +"Och märkvärdiga djur, som leka under träden!" ropade Frumentius icke +mindre intresserad, "och vackra fåglar på trädens grenar och sällsynta +blommor rundt omkring!" + +"Och musslor på stranden!" menade Edesius. + +"Ja, allt detta skola ni få se", bekräftade Metropius, "och ännu många +andra Guds under. Dock få ni aldrig glömma, hvad jag lofvade eder moder, +när hon gaf er tillåtelse att följa mig på denna resa. Jag lofvade henne +nämligen att själf hvarje dag gifva er någon undervisning och strängt +hålla eder till att samvetsgrant lära edra läxor, antingen vi befinna +oss på land eller på skeppet." + +"Det skola vi visst inte glömma, onkel", svarade gossarne gladt, "vi +skola vara mycket samvetsgranna." + +Därpå satte de sig till bords och åto sin kvällsmat vid en mycket glad +sinnesstämning. Sedan var tiden inne att gå till hvila, hvarföre de bådo +sin aftonbön och lågo snart försänkta i en lugn sömn. + +Den följande morgonen uppfyllde i hvarje afseende hvad de väntat sig af +honom. + +Aldrig upplefde två reslystna gossar en skönare dag än dessa båda bröder +från Tyrus trehundra år efter Jesu Kristi födelse. De samlade musslor +och genomströfvade den härliga skogen. De hjälpte matroserna rulla de +tomma faten till randen af den flödande källan och bestormade onkeln med +frågor öfver allt som oväntadt kom dem för ögonen. Men de glömde ej +heller sina plikter. + +"Jag tog böckerna med mig och gömde dem bakom stenen där", sade +Frumentius. "Vi skola nu söka upp en lugn plats, där vi kunna lära oss +våra läxor. Då blir onkel glad, när han får höra att vi själfva tänkt +på det!" + +Edesius hade kanske velat leka en stund till, ehuru han väl icke då +kunde ana, att han aldrig mer skulle få roa sig och leka så obekymradt +och barnsligt som nu. Men han lydde brodern, liksom han alltid brukade +göra. Tillsammans gingo de nu bort till skogen och snart hade de funnit +ett präktigt träd, under hvars breda, skuggrika grenar de i allsköns ro +kunde läsa sina läxor. Så sutto de ganska länge och till slut upprepade +de för hvarandra hvad de läst för att öfvertyga sig om att det satt fast +i minnet. + +Men luften var het och tryckande trots skuggan, och vindens sakta sus i +trädkronorna högt öfver dem såväl som vågornas skvalp mot stranden +sjöngo dem till sömns. + +Då kom ett glänsande föremål susande emot dem och träffade den lilles +öra. Förskräckta rusade de båda upp. Men två stora, svarta händer höllo +fast Frumentius. Han utstötte ett rop af förskräckelse, men sedan +återfick han fattningen. + +"Skynda dig bort, Edesius", hviskade han åt brodern. "Det är +vildar--fort--rädda dig, medan det är tid!" + +Dock--det var redan för sent. De voro redan omringade. Grymma, svarta +ansikten blickade ned på dem, och råa händer grepo de späda gestalterna. +Spjut och piskor tycktes hota att göra ett hastigt slut på deras lif. + +Vapenlösa, hjälplösa, öfvergifna af sitt folk befunno sig bröderna i en +rasande skaras våld. Men de hade blifvit uppfostrade i tron på Kristus +och visste, att om de också måste förlora sitt lif, så var han dem nära +och skulle taga deras själ upp till sig i himmelen. + +"Herre Jesus, förbarma dig öfver våra själar!" utropade därför +Frumentius och slöt sin lille bror hårdt i famnen. + +Men det tunga gisslet, som en af barbarerna redan lyft för att slå till, +föll icke ned på deras hufvud. En annan vilde hade stött dem åt sidan +och en tredje hade fattat ett kraftigt tag om Edesius' långa, blonda +lockar för att sedan, då den lille sakta jämrade sig, med ett rått +skratt slunga honom ifrån sig. + +Sedan följde en kort stunds tystnad, kvalfulla minuter, hvilka syntes +gossarne långa som år. Men då man lämnade dem vid lif, vågade de +ändtligen se sig omkring med skygga blickar. De funno sig omgifna af en +mängd brokigt utstyrda, till tänderna beväpnade män, och med fasa sågo +de spår af friskt blod på deras vapen och kläder. + +Men ännu tycktes man icke hafva för afsikt att döda dem. Ja, Frumentius +tyckte till och med, att de svarta ansiktena uttryckte mer förvåning än +fiendskap, och ett tyst hopp började smyga sig in i hans själ. Då lade +sig plötsligt en stor, stark hand på hans axel och vände honom mot +skogen, medan den andra handen befallande visade honom framåt. Gossarne +förstodo väl, att man tänkte föra dem inåt landet, och för dem fanns +ingen annan utväg än att lyda. + +Under den tröttande vandring, som nu följde, vågade de blott sällan +hviska några ord till hvarandra. Vågade de hoppas, att Metropius och +hans folk finge kännedom om deras bortröfvande och kunde skynda till +deras hjälp? + +Edesius hängde sig fast vid detta hopp, som brodern icke kunde dela, men +ändock ej i förtid ville beröfva honom. Blodet, som de nyss sett märken +efter, hade fyllt den förståndige gossens hjärta med en mörk aning, +hvilken snart skulle bekräfta sig på ett sorgligt sätt. + +En ny skara vildar slöt sig nämligen till dem, och dessa dansade och +skreko i segerjubel, några klädda i de dödade matrosernas kläder, medan +andra svingade annat af de röfvade föremålen omkring sina hufvud. De +stackars gossarnes fasa nådde sin höjd, när de fingo se den pälsbrämade +kappan, som deras onkel burit, på den störste och starkaste vildens arm. +Denne tycktes med stor belåtenhet visa henne för den första skarans +anförare. + +Denne släpade nu fram de förskrämda små fångarne, och Frumentius tänkte +icke annat, än att han skulle utlämna dem till deras onkels mördare och +få kappan i utbyte. Då han kände en gränslös fasa för den sist komne +anföraren, blickade han med en stum, hjärtgripande bön i sina mörka ögon +upp till anföraren för den första truppen. Ett lätt slag på hufvudet och +några obegripliga men med mildare stämma uttalade ord, var svaret på +hans stumma bön. Sedan gick det vidare framåt. + +Gossarne såväl som kappan voro bestämda för en höfding, åt hvilken hans +krigare ville gifva det bästa af det byte, som de vunnit i striden mot +främlingarne. + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + +REDAKTIONEN. + + +_Bibelläsning_ + +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 20-26 Mars 1905. + + +M. 20. Mark. 12: 1-12. _Liknelsen om vingårdsmännen._ +T. 21. v. 1. _Vingården ordnas._ +O. 22. v. 2. _Vingårdens herre begär frukt._ +T. 23. v. 3-8. _Vingårdsmännens brottslighet._ +F. 24. v. 9. _deras straff._ +L. 25. v. 10-11. _Byggningsmännen och hörnstenen._ +S. 26. v. 12. _Judarne hata Jesus._ + +Söndagsskoltext för den 26 Mars. + +Mark. 12: 1-12. + +_Minnesvers_: 1 Petr. 2:6. Därför heter det ock i skriften: "Se, jag +lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den, som tror på honom, +skall icke komma på skam": + +UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 12 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +23 Mars. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + Hvar är frukten? + + Mark. 12: 1-12. + +I våra textord framställer Jesus judafolket under bilden af en vingård, +som Gud planterat. Denna plantering skedde genom en rad af stora +gärningar, såsom då han frälste dem ur Egyptens träldom, då han på Sinai +gaf dem sin härliga lag, och då han insatte dem i Kanaans land. På dessa +stora händelser syftar liknelsens ord om att vingårdens herre "satte +stängsel", "gräfde en press" och "byggde ett torn". Härmed vill Jesus +säga, att allt hvad som kunde göras för att ett folk skulle kunna +utveckla sig i rättfärdighet, frid och lycka, det hade Gud gjort för +judafolket. + +Från den tid, då Israel såsom en nation bosatt sig i Kanaans land, borde +folket i tacksamhet och trohet hembära Gud de lifvets frukter, som i +någon mån svarade mot den nåd, de tagit emot af honom. Men annat lärer +oss Israels historia, annat lära oss Jesu ord i liknelsen. I stället för +att med kärlek och hänförelse lyda Guds vilja och genom ett heligt lif +inverka lyftande och förädlande på de kringboende hednafolken, börjar +judafolket i stället lefva såsom hedningar. I stället för att med kärlek +och hänförelse taga emot Herrens tjänare profeterna och följa dem på +Herrens vägar, börja vingårdsmännen, det är Israels andlige ledare och +öfrige styresmän, försmäda, hudflänga, skymfa och döda dem. Och när +slutligen Gud i stor nåd sände sin enfödde son till världens frälsning, +så gjorde de på samma sätt med honom. De skymfade, hudflängde och +korsfäste härlighetens herre. + +Detta brott rågade måttet af Israels syndaskuld. Guds dom måste följa på +denna oerhörda förblindelse, denna förfärande brottslighet. Gud fördref +och fördärfvade dessa skenhelige präster och ämbetsmän. Landet härjades +år 70 af romerska härar, Jerusalem intogs och grusades, folket dödades +eller släpades bort i fångenskap, och än i dag lefva judarne strödda +likt agnar för vind kring jordens alla land, såsom en förfärande +illustration till det ordet: Gud låter icke gäcka sig. Hvad en människa +sår, det får hon skörda. + +Men af judafolket blefvo några frälsta undan fördärf och dom. Det var +Jesu apostlar och lärjungar. Genom dem blef Guds rike och dess alla +förmåner burna ut till hednafolken, som genom evangelium förvandlas från +hedningar till kristna. Till dessa folk höra äfven vi, som bygga och bo +i gamla Sverige. Nu är det till oss Herren kommer och söker frukt. + +Vi hafva af Gud mottagit en myckenhet af välgärningar. Vi hafva Guds ord +i rik omväxling förkunnadt ibland oss. Det förkunnas för lärda och +olärda, för fattiga och för rika, för äldre och för barnen i hemmen och +i söndagsskolorna. Vi äga den kristna civilisationens ljus ibland oss +och lefva i lugna och ordnade förhållanden. Vi äga skolor, där vi få +lära oss så mycket godt och nyttigt, som gäller vårt tids-och +evighetslif. + +Hvar är frukten? Lyder du det af Guds vilja, som du förstått och lärt +dig? Följer du dina föräldrars och lärares goda råd och handledning? +Nyttjar du din tid rätt för att lära dig och tillägna dig hvad du kan få +lära dig i skolan, så att du kan blifva en kraftig, arbetssam och nyttig +medlem i det jordiska samhället? Följer du de rena och heliga intryck +Guds ord ger dig, så att du må bli ett älskligt och godt barn, en +prydnad för Kristi församling? + +Se, dessa frågor ställas till oss från Herren, ty han söker frukt i vårt +lif. Tänk allvarligt på dessa frågor, och om du märker, att du icke +håller profvet inför dem, bed då Gud om förlåtelse och om nåd och kraft +att börja ett nytt lif ifrån denna dag. + +Härvid må du för all del icke glömma bort, att Jesus Kristus din +frälsare räcker dig sin hand för att bistå och hjälpa dig. Bed honom om +hjälp och frälsning! Bed många gånger och bed mycket om samma sak, ty +därigenom beredes ditt eget hjärta att taga emot hans hjälp. Då skall du +kunna bära frukt i allt godt verk. Du skall varda ett godt och älskligt +barn, ett ordentligt och flitigt barn, ja, ett lyckligt och saligt Guds +barn. + +_J. B. G._ + + + +Duktiga pojkar. + +Det var tidigt på morgonen. Maria Vik höll just på att sätta fram +frukosten åt sig och sina barn. Stackars Maria, det var mer än fyra år +sedan hennes man drunknade och lämnade henne ensam med sina tre gossar. +Per och Nils voro nu så stora, att de gingo i skolan, ja, Per skulle i +höst få flytta upp i sista klassen, men den minste, lille Olle, hängde +henne ännu i kjolarne hvarhelst hon vände sig. Per och Nils voro redan +uppe, men Olle låg kvar i den varma sängen. Det var så kallt och +regnigt, tyckte Maria, att han kunde gärna ligga stilla. För egen del +hade hon haft stor lust att göra så med, ty hon kände sig så trött och +utsläpad, men hon måste upp. Hon hade lagt deras kläder i blöt i går, +och de måste tvättas. Hon hade icke råd att taga någon hjälpgumma, och +af gossarne kunde hon ej hafva stor hjälp, då det gällde att tvätta. + +Hon kände i dag gikten i alla leder och ryggen värkte. Huru väl hade hon +icke behöft ligga litet längre, men hon måste upp. Hon suckade tungt, +där hon satt på sängkanten, försänkt i djupa tankar. + +"Den som finge slippa tvätta i dag!" sade hon för sig själf. Det kom så +stilla; hon hade aldrig tänkt säga det högt, men orden undsluppo henne +omedvetet. "Om Per ändå hade varit en flicka, så kunde jag haft hjälp +till detta och mycket annat!" kom det strax därefter. + +Dörren till kammaren stod på glänt, och därinne satt Per och räknade +igenom de tal han hade till läxa. + +Han blef riktigt harmsen, där han satt och hörde, hvad mor sade för sig +själf. Han, en flicka!--Jo, det skulle bara fattas det. Nej, tack: +flicka ville han inte vara, och som väl var, kunde han då inte heller +bli det. + +Men att mor kunde säga så--det var inte snällt af henne. Alldeles som om +hon inte hade den ringaste nytta af honom! Bar han ändå inte hvarendaste +morgon in ved åt henne? Och hvem var det väl, som bar upp vattnet den +långa vägen från bäcken? Och hvem hämtade hem allt hvad hon behöfde från +handelsboden? Var det kanske inte just han, Per? + +Han höll på att reta upp sig allt mer och mer, men med ens slog det om, +och han blef helt vek om hjärtat. + +"Stackars mor är inte stark", tänkte han. "Hon släpar och arbetar från +morgon till kväll för oss, och då är det inte underligt, om hon känner +sig trött och nedstämd ibland." + +"Bara pojkarne mina få hvad de behöfva, så är det inte så noga med mig", +hade Per hört henne säga, då handlare-Lisa härom dagen var inne och bjöd +ut sina varor. Mor kunde nog haft lust att köpa sig ett varmt +hufvudkläde, men så fick det ändå vara till sist. + +Mor tyckte nog om sina pojkar i alla fall! Men tänk, om han kunde hjälpa +henne med tvätten så pojke han var! Det var ju visserligen +"kvinnfolkgöra", men för en gång kunde han ju pröfva på. + +Det var ingen brådska med läxorna, ty det var lördag i dag, och han +skulle inte vara i skolan förrän på måndag. Per slog ihop boken med en +väldig smäll, reste sig upp och gick ut till mor. + +"Är du sjuk, mor?" Det kom lika oväntadt som deltagande och gjorde mor +riktigt varm om hjärtat. + +"Åh ja, gikten är svår i dag--men det blir väl bättre längre fram på +dagen." + +Per stod kvar och undrade hvad mor skulle säga om han----men så kom +det: + +"Hör du--mor--." + +"Ja." + +"Kan jag inte sköta om tvätten i stället för dig?" + +"Du!"--Mor drog på munnen med ett misstroget leende, och Per förstod det +godt.--"Du, Per? Nej, det kan du nog inte." + +"Hvarför inte? Tror inte du, att jag kan klara värre saker än så? Låt +mig visa dig, att jag kan. Visa mig bara en enda gång, huru jag skall +bära mig åt, och sedan skall det gå som en dans!" + +Per blef allt mera ifrig under det han talade. "Nu bär jag först upp +vatten och fyller baljorna, och så gör jag upp eld under stora grytan, +och sedan skall jag tvätta, så det skall stå härliga till--det skall du +få se, mor!" + +Mor kunde ändå inte tro, att det var Pers allvar. Men innan hon hunnit +göra en enda invändning, hade Per kilat ut och ned för backen med ett +ämbar i hvardera handen. + +Nere vid bäcken träffade han på Nils, som höll på att profva sin +vattenkvarn. + +"Hej, Nils", ropade Per, "vill du vara med och tvätta kläder?" + +"Hvad för något?--Tvätta kläder--jag? Är du rent galen?" + +"Nej, men jag tänker tvätta i dag i stället för mor, ty hon är sjuk." + +"Aldrig har jag hört på maken! Du--en pojke--tvätta kläder! Nej, tack, +aldrig skall du kunna förmå mig till det. Hvad tror du storgårdspojkarne +skulle säga, om de finge se dig vid tvättbaljan?" + +(Forts, å sid. 94.) + + + +[Illustration: SOLBLOMSTER.] + +En farlig strid. + +Med teckning. + +Bor du bland bergen, bor du vackert. Däruppe är luften ren och utsikten +fri. Solen dröjer länge, innan den går ned och förgyller bergstopparne +ännu en lång stund, sedan det är skumt nere i dalarna. + +[Illustration] + +Ja, högt uppe på bergen finnes mycket, som lockar till en bergvandring. +Alltid finnes där någon berömd grotta eller kammare, som fordom tjänat +till bostad åt någon bergakonung. Om denne gå då många sägner och sagor. +En säger oss, huru omåttligt rik han var, den där kungen. Han hade +salar, som glimmade af pärlor och guld och så många guldslantar, att +ingen kunde räkna dem. En annan talar om för oss, att han är en grym och +stygg hedning, som inte kunde höra de sköna kyrkklockornas klang, när de +ringde samman den kristna menigheten till bön och sång och för att +lyssna till ordet om Kristus. Därför måste bergakungen flytta sin kos, +och ingen har sett honom på många hundra år. + +Ja, så säga sagorna. Men nutidens folk undrar hvart hans stora rikedomar +tagit vägen och ungdomarne klättra bland bergen för att leta efter +bergakungens salar för att se, om där kan vara någon guldslant kvar än i +dag. Och det gör det visst. Där finnes både guld och silfver och andra +dyrbara metaller i de svenska bergen, men de måste brytas och smältas ur +dem. Och där uppe på klipporna bygger örnen sitt bo, där lägger hans +maka ägg, och där hjälpes örnparet åt att mata och föda upp sina ungar. + +En titt in i ett sådant bo kan vara lika intressant som att se in i +bergakungens salar. Men det kan vara farligt nog, som du ser af +teckningen. Ty örnen lämnar aldrig de sina i sticket och flyr. Han +upptar striden på lif och död med sin fiende. Och skarpa, långa klor har +han och väldiga vingepar samt en fruktansvärd näbb. Den kan sluta så +denna farliga strid, att gossen där blir dragen ned i djupet af örnen. + +_J. B. G._ + + + +"De få säga, hvad de vilja", svarade Per frimodigt, men inom sig krympte +han riktigt ihop vid tanken på huru de då skulle göra narr af honom. +"Det rör mig inte, för resten", tillade han, "bara mor kan slippa, då +hon är så dålig.--Nå, Nils, vill du eller vill du inte?" + +Nils ryggade tillbaka--nej, verkligen han det ville. + +"Jag håller mig för god för sådant kvinnfolksgöra", sade han. + +Per svarade intet utan fyllde ämbaren och skyndade sig hem. + +Då allt var i ordning, gick han in efter mor. "Låt mig nu bara en gång +få se, huru man skall bära sig åt", sade han. + +Mor tog ett plagg och började tvätta och Per såg uppmärksamt på. + +"Så, nu kan jag det, låt mig försöka nu, och gå sedan in och lägg dig en +stund till." + +Mor hade nog sina egna tankar om huru det skulle gå med tvätten i Pers +händer, men hon följde dock hans uppmaning och gick. I dörren måste hon +dock än en gång vända sig om och se på sin käre gosse. Där stod han böjd +öfver baljan och gned och sköljde, så att vattnet stänkte omkring honom. +Hon lade sig på sängen vid sidan af sin lille Olle, som somnat in på +nytt. Så rik hon ändå var, som hade en sådan gosse! Både gikten och +ryggvärken lade sig för den tanken, så lycklig gjorde den henne. + +Det kändes icke så litet tafatt för Per i början. Han kunde icke få det +rätta taget, plagget gled undan, och så började det svida i +fingertopparne. + +Men--pyttsan--inte fick det betyda något. Så mycket karl var han väl, +att han icke frågade efter, om det sved litet i skinnet. Han gned och +sköljde och höll det tvättade plagget pröfvande upp mot dagern. Ja, +verkligen, satt där inte ändå kvar en mörk fläck. + +Litet mer såpa, och så ner i baljan igen. Nu måtte den väl vara borta +ändå. + +Så där ja--han vred, så att vattnet forsade mellan fingrarna--nu ner i +grytan med plagget. + +I detsamma stod Nils bredvid honom. + +"Är det du, Nils?" + +"Ja, du tvättar ju som för dagspenning." + +"Jo, det må du tro, och fina skjortor skall du få, min gosse." + +"Tror du jag skulle kunna hjälpa dig?" + +"Ja, vars, tag bara i af alla krafter, så skall jag lära dig konsten." + +"Se på det här, är det bra?" Nils slängde ett plagg öfver till brodern. +Per tog det i noggrant skärskådande. + +"Nej, min gubbe, bättre får du lägga åt. Den där smutsstrimman vill nog +inte mor ha kvar." + +Nils tog tappert i på nytt. "Oj, så det svider i fingrarna!" + +"Pyttsan, skall du klaga för en sådan småsak du som är en pojke." + +Nej, det var då sant, att jämra sig för så litet det passade då bara för +flickor.---- + +Då mor en halftimme senare gick ut i köket för att se, hur det gick med +tvätten, fann hon båda sina gossar med uppvikna skjortärmar öfver +hvarsin balja i full fart med att tvätta. Hon ville knappt visa, hur +angenämt öfverraskad hon blef. + +"Såå, Nils, har du också kommit till tvättbaljan? I dag tycks ni bägge +två vilja göra det lätt för mor." + +Hon sade ej mer, men de kände kärleken lysa ur hennes blick och sågo +hennes glada ansikte, och de blefvo helt varma om hjärtat, fastän de +voro stora pojkarne. + +En sådan glädje det var att få hjälpa mor! Då kvällen kom, hängde +kläderna rena och hvita på gården, och inne i stugan sutto mor Maria och +hennes tre duktiga pojkar och åto kvällsvard. + +Mor kände sig så lätt och glad till sinnes. Det var länge sedan gröten +smakat henne så godt. Hvad gossarne angår, hade de en förvånande +matlust. + +"Ni är trötta nu, det ser jag", sade mor, då de slutat äta, "och det är +sannerligen inte underligt, ty det kostar på att stå öfver tvättbaljan. +Gå nu därför och lägg er. God natt och tack, mina kära gossar, för hvad +ni i dag ha gjort för mor. Det har gjort henne både frisk och glad. Gud +välsigne er!" + +De sade ingenting annat än "godnatt!" men bådas blickar förrådde hvad de +kände; ty de strålade af glädje och tillfredsställelse. + +(Efter norskan.) + + + +Solblomster. + +Med teckning. + + _De äro solskensblomster två, + Som mödrar se med lust uppå. + De äro så söta och rara + Att jämt man vill kyssa dem bara. + + De tulta jollrande omkring + Och skratta rakt åt ingenting + Och gråta för nästan det samma + Och skynda med allting till mamma. + + Och mamma torkar lätt hvar tår, + Och så ett leende hon får + Och kyssen och famnen tillika. + Och då känna mödrar sig rika. + + Ja, inte får man undra på, + Att mödrar se med glädje på + De barnen, som äro så rara, + Att jämt nian vill kyssa dem bara._ + + Anna H--m Preinitz. + + + +De små missionärerna. + +(Forts. fr. föreg. n:r). + +När de uppnådde höfdingens eller konungens residens, fördes de små +fångarne fram inför härskaren. Han satt på en hög stol eller tron och +utmärkte sig framför de öfriga genom sina granna kläder samt genom +stafven, som han höll i sin högra hand. + +De beväpnade krigarne kastade sig ned framför honom, så att deras pannor +vidrörde marken och gåfvo tecken åt gossarne att göra på samma sätt. +Sedan lyftes de tämligen omildt upp igen och fördes fram till konungen. + +Med synbar förvåning såg denne på deras hvita händer och ansikten, som +stucko så bjärt af mot de omkringståendes. Ja, han vecklade till och med +upp Edesius' tunika för att äfven underkasta hans armar en pröfning. Man +behandlade gossarne såsom hundvalpar och kattungar, med hvilka man just +icke gör stora omständigheter. + +Lyckligtvis förstodo dessa båda, att det lätt kunde bli farligt för dem +att visa någon som helst fruktan och att de måste uppbjuda hela sin +själfbehärskning för att kunna skenbart godmodigt foga sig uti den +hänsynslösa behandling de fingo röna. Frumentius var dock nära att +förlora sin sinnesnärvaro en gång, när han plötsligt förnam ett skarpt +bett af små hvassa tänder i den obetäckta delen af sin ena fot. När han +förskräckt ryckte till och såg ned, log ett litet rundt ansikte, svart +som ebenholz, emot honom. Den lille tjocke, treårige pojkens grannt +utstyrda kläder och den bekymmerslöshet, hvarmed han lekte vid konungens +fot, gaf tillkänna, att han var dennes son. + +Frumentius fick en lycklig ingifvelse. Utan att låtsa om smärtan i foten +löste han upp det purpurröda sidenbandet, som sammanhöll hans långa +lockar och gaf det åt den lille, som med ett gladt skratt tog det +granna bandet och ej tycktes vara obenägen att göra den hvite +främlingens bekantskap. + +Nu följde ett för de båda gossarne obegripligt samtal, men sedan fördes +de slutligen in i en liten gräshydda och undfägnades rikligt med mat och +dryck. Men då de icke kunde besluta sig för att dricka den vidriga +blandningen, gåfvo vildarne dem skrattande en kruka friskt vatten, +kastade några djurhudar i ett hörn och tecknade åt gossarne att lägga +sig på dem. + +När de nu för första gången efter sitt tillfångatagande befunno sig +ensamma, slogo de armarna om halsen på hvarandra och gräto hejdlöst. + +"Tror du, att de skola döda oss?" frågade Edesius, när han åter kunde +tala. + +"Nej, det tror jag inte. Om detta varit deras afsikt, skulle det skett +för längesedan. Men, Edesius, jag fruktar--ja, jag är säker på att de +mördat onkel och manskapet på skeppet. Vi äro de enda fångarna", fortfor +Frumentius, och gossarnes tårar började flöda på nytt. + +"Kunna de icke hafva undkommit i båtar?" frågade Edesius. + +Frumentius skakade sorgset på hufvudet men svarade intet. + +Hans fruktan var blott allt för väl grundad. Alla de resande hade +öfverfallits och dödats. Äfven de båda bröderna hade säkerligen fått +dela samma öde, om de icke gått in i skogen för att samvetsgrant läsa +sina läxor för dagen och därigenom uppfylla sitt löfte till onkeln. + +De sutto nu länge tysta, försänkta i sorgsna tankar, så länge, att den +lilles ögonlock småningom började falla ihop. + +"Broder!" hviskade Frumentius. + +Den lille for upp förskräckt. "Hvad vill du?" frågade han ängsligt. + +"Jo, vi skola ej glömma, att Gud är här likaväl som i Tyrus." + +"Ja, visst, han är öfverallt!" svarade Edesius, som nu var riktigt +vaken. + +"Då behöfva vi ej frukta någonting. Han skall vara med oss och beskydda +oss." + +"Men han kan ju tillåta dem att döda oss?" + +"Nej, det skall han icke. Men vi skola lita fast på honom och bedja till +honom i Jesu Kristi namn", svarade Frumentius allvarsamt. "Vi måste +bedja till honom hvarje dag, Edesius, och älska honom och göra hans +vilja!" + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva last Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + +REDAKTIONEN. + + +_Bibelläsning_ + +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 27 Mars-2 April 1905. + +M. 27. Mark. 14: 3-9. _Jesus hyllas i Betanien._ +T. 28. v. 3. _Maria hyllar Jesus._ +O. 29. v. 4. _Några knota öfver hennes frikostighet_. +T. 30. v. 4. _och ha de fattiga till förevändning._ +F. 31. v. 6-7. _Jesus berömmer Marias gärning._ +L. 1. v. 8. _Hon har balsamerat Jesus profetiskt._ +S. 2. v. 9. _Hennes kärlek och offervillighet skall berömmas af alla + troende._ + +Söndagsskoltext för den 2 April. + +Mark 14: 3-9. + +_Minnesvers_: Joh. 12: 26 c. Och om någon tjänar mig, honom skall min +Fader ära. + +UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 13 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +30 Mars. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + Jesus hyllas i Betanien. + + Mark. 14: 3-9. + +Ju närmare det led mot slutet af Jesu jordelif, dess mera öppet visade +de judiska ämbetsmännen sin fiendskap mot honom. Präster, fariseer och +saduceer hatade honom bittert, stora rådet hade bannlyst honom och dess +ledande män spunno hemliga ränker mot hans lif. + +Midt ibland denna fiendskap, som öfverallt lurade på frälsaren, ägde han +likväl här och hvar trofasta och hängifna vänner. En sådan vänkrets var +den i Betanien, där man beredt sig på att hylla Jesus och riktigt låta +honom känna, huru innerligt han var afhållen och älskad af dem, och huru +litet de brydde sig om stora rådets bannlysning. + +Hyllningsfästen skulle hållas i Simon den spetälskes hus. Denne Simon +hade en gång blifvit botad från spetälskan af frälsaren. Utan tvifvel +var han en förmögen man, som kunde samla alla sina vänner i Betanien och +därtill Jesus och hans lärjungar i sitt hem. I Johannes tolfte kapitel +talar evangelisten om för oss, att den från döden uppväckte Lasarus var +med vid detta tillfälle. Hans närvaro var ju en den största hyllning åt +Jesu makt och härlighet. Marta ville hylla Jesus genom att deltaga i +uppassningen äfven i ett främmande hus, och Maria, kvinnan i vår text, +bryter sönder ett alabasterkärl med kostbar nardus öfver Jesu hufvud. +Endast på detta sätt kunde Maria uttrycka hvad hon kände. Vällukten från +den dyrbara oljan var en sinnebild af den ljuflighet Maria åtnjutit +såsom Jesu lärjunginna och vän. Men hennes kärleksgärning hade äfven en +profetisk innebörd. Jesus säger själf: "hon har smort mig till min +begrafning", hon har på förhand balsamerat mig. + +Det störande uppträde, som uppstår på grund af Marias frikostighet, +utgår enligt Johannes berättelse från Judas. I hans hjärta har kärleken +kallnat, och kallt och affärsmässigt värderar han hennes offergåfva till +trehundra penningar eller etthundraåttiofem kronor. Där kärleken till +Jesus saknas, där räknar och värderar man sina offer mycket högt under +skenfagert tal om att man öfveranstränger sig i missionsarbetet. Detta +fula drag af materialism och oförstådd hängifvenhet får af Jesus sin +milda men bestämda dom. "Låten henne vara. Hvarför gören I henne +bekymmer?" + +Sedan Jesus tillbakavisat Judas och deras klander som denne besmittat, +berömmer han Marias gärning och visar, att åtminstone _han_ värderar och +förstår att rätt uppskatta hvad hon gjort. Maria har genom sin handling +rest en evinnerlig minnesvård åt den hängifna, rena och offervilliga +Kristuskärleken. Det är denna kärlek, som i alla tider skall hänföra den +troende kristne till personliga offer för en mission i Jesu Kristi anda. +Det är denna kärlek, som vill hänföra äfven oss att gifva oss ut för +Herren och göra hvad vi kunna för våra medmänniskors frälsning. + +Huru mången af barnen bryter sönder någon liten nardusflaska öfver Jesu +hufvud? Jag menar: Hvad offrar du för hednabarnens frälsning? Hvad gör +du för att Jesu Kristi kärlek skall varda rådande i världen? + +_J. B. G._ + + + +Handlade han klokt? + +"Mamma, får jag göra som jag vill med mina penningar i år?" frågade i +början af detta år en liten gosse, hvilken liksom många andra gossar har +en sparbössa, där han samlar de slantar han får under året. Han brukar +annars alltid på sin mammas inrådan sätta in dem på sparbanken. + +"Det kan jag inte lofva utan vidare", svarade hans mamma, "jag vet ju +inte, om du gör en rätt användning af dem." + +"Jo, mamma kan tryggt lofva mig det, jag skall inte använda dem till +något dåligt", svarade han. + +"Nåväl, jag litar då på, att du är en förståndig gosse och lofvar dig +att få använda dem som du vill. Men när du nu fått mitt löfte, får jag +väl ändå veta, hvad du tänker göra med dem?" + +"Jo, jag tänker gifva alla mina slantar till hednamissionen", sade den +lille och såg allvarsamt upp till sin mor. + +Denna, som själf varmt älskade missionens heliga sak, blef mycket glad, +då hon hörde, att hennes lille gosse af egen drift fattat ett sådant +beslut. Med en glädjetår i ögat slöt hon honom i famnen och gaf honom en +hjärtlig kyss. + +Nåväl, små vänner, hvad tycka ni? Handlade han klokt? + +Samvetets bud. + +En fabrikant i England hade bland sina arbetare en gosse, som uppehöll +sin fattiga mor med sin arbetsförtjänst. De måste lefva mycket tarfligt, +ty han förtjänade ej mer än fyra kronor och femtio öre i veckan, och +själf kunde hon nästan intet förtjäna. Men det gick likväl, ty Herrens +välsignelse hvilade öfver det lilla hemmet. Om söndagarna brukade +Vilhelm stanna hemma hos sin mor, då läste de tillsammans och följdes +åt ut för att höra Guds ord. + +Men Vilhelms husbonde brydde sig icke om hvilodagens helgd. En gång +befallde han sina arbetare att göra ett arbete färdigt på söndagen. +Vilhelm visste icke hur han skulle göra. Om han icke arbetade, kunde han +riskera att mista sin plats, och om han föraktade Guds bud, så gick han +miste om sabbatens välsignelse, och det var ännu värre. Han bad sin +himmelske fader om råd och ledning och blef sålunda viss om att han +skulle lyda Guds bud, det måtte sedan gå hur det ville. + +På måndags morgonen gick han dock till fabriken med oro i hjärtat. + +"Hvar var du i går?" frågade hans husbonde. + +"Jag var i bönehuset vid Storgatan", svarade Vilhelm. + +"Nå, då kan du gå dit i dag också; jag har ingen användning för dig", +sade fabrikanten. + +Med tungt hjärta måste nu gossen söka efter arbete. Han försökte på +många ställen, men öfverallt hette det: "Nej, vi behöfva inte någon +gosse". + +Slutligen började en herre tala med honom och fråga, hvarför han mistat +sin plats. Vilhelm berättade trovärdigt hela sanningen, och den +aktningsvärde mannen, som satte värde på gossens lydnad för Guds bud, +gaf honom arbete med en aflöning af först åtta, sedan nio kronor i +veckan. + +Det lönar sig alltid bäst att lyda Gud. Den som gör det är den bäste +tjänaren. Ingen har blifvit rik genom att missbruka söndagen, och ingen +har blifvit fattig genom att hålla den helig. + + + +Stackars Beppo. + +Med teckning. + +Beppo var Gretas lekkamrat och gode vän. De brukade hoppa och springa +"tag fatt" på de breda sandgångarna i trädgården under muntert skratt +och glada skall. + +När Greta ibland gick ut i staden utan fars eller mors sällskap, plägade +Beppo följa henne, och då gick hon ganska trygg och säker. Ty se, Beppo +var lika pålitlig, som den allra trognaste barnjungfru. + +I dag var likväl Greta inte glad som vanligt. Hon skulle just gå ut i +staden ett tag och Beppo skulle följa henne. Men far hade sagt, att +hunden då måste ha nosgrimma. Ty det gick en farlig sjukdom bland +hundarna i staden, och ingen hund fick gå utan nosgrimma, om dess ägare +ville slippa att plikta. + +Det där förstod inte Greta. Beppo var frisk, det visste alla. "Hvarför +skulle han då ha nosgrimma?" tyckte Greta. Hon tyckte det var riktigt +synd om honom. + +"Stackars min rare Beppo!" Gråten satt riktigt i halsen på Greta, när +hon kom med nosgrimman för att sätta den på hunden. Och äfven han blef +kuslig till mods, då han såg redskapet, som flickan kom med i handen. +"Stackars Beppo", jollrade hon gång på gång, medan hon spände grimman +på, och hunden räckte tåligt fram sitt hufvud under Gretas smek och +vänliga ord. + +Men inte gick det egentligen någon nöd på Beppo den dagen. Han hoppade +muntert bredvid sin goda vän och följde henne bort och hem. + +Men äfven Beppo blef sjuk och vild och måste ständigt bära nosgrimma, +tills han en vacker dag måste söfvas för alltid af djurläkaren. Den +dagen grät och sörjde lillan på fullt allvar. Beppo var för alltid +borta. + +Stackars Beppo! + + + +[Illustration] + +Namnsdagssång för far. + + _Att lillen vill me', + Det kan man då se. + Och kommer, han gör med det samma; + Ty kan han ej gå, + Han lyckas ändå + Att blifva förstådd af sin mamma. + + Hon vet nog, att han + En namnsdagssång kan, + Som är som ett jublande kvitter. + Och nog tycker far, + Att lillen är rar, + När högt utaf glädje han spritter. + + Men bröderna, de, + Så trohjärtadt se + På far, och sin hälsning de bringa. + De tänka uppå, + Om bra det skall gå, + Om vackert väl sången skall klinga. + + Hvad fadern tyckte om sången? Ja, + Kanhända undrar du så, + Då vill jag säga dig, liten vän, + Att det är lätt att förstå, + Ty barnasång, som från hjärtat går, + Hvarenda fader så väl förstår. + Försök nu själf att till nästa gång + För pappa sjunga en namnsdagssång!_ + + _Anna H--m Preinitz._ + + + +[Illustration: STACKARS BEPPO!] + +De små missionärerna. + +Med teckning. + +(Forts. fr. föreg n:r.) + +"Jag tror, att de svarta här också bedja till gudar af trä och sten +liksom vårt stackars folk därhemma", sade den yngre brodern. + +"Det kan nog hända. Och kanske komma de att begära detsamma af oss. Men, +broder, det få vi aldrig, aldrig, göra, icke ens om det gällde lifvet." + +[Illustration] + +"Nej, vi måste då tänka på männen i den brinnande ugnen", instämde +Edesius mycket högtidligt. "Men jag hoppas att det inte må gå så långt +med oss", tillade han. "Tänk, Frumentius, om de skulle bränna oss +lefvande." + +"Jag tror inte vi behöfva frukta för det. Det är möjligt att de göra oss +till slafvar, men jag tror inte, att de ändå skola behandla oss illa." + +"Jag har också tänkt på det", svarade Edesius, till hälften lättad, till +hälften bedröfvad. + +"Det vore kanske det bästa som kunde hända oss, isynnerhet om vi finge +tjäna den lille prinsen", började Frumentius åter. "Jag kunde ej låta +bli att tycka om honom, fastän jag fick göra bekantskap med hans tänder. +Han har ett så lustigt litet ansikte." + +"Jag såg icke på någon annan än kungen", sade Edesius med en rysning. +Jag fruktade att möta hans blick, men ändå kunde jag inte låta bli att +se på honom. Det var rysligt." + +"För mig gick det på samma sätt", försäkrade den äldre brodern. "Men ju +längre jag betraktade honom, ju mer försvann ångesten. Han såg inte grym +ut. Den där svarte slafhandlaren, som vi en gång sågo på torget i Aden, +du minns, han såg mycket mer grym och elak ut.--Och för öfrigt--vi få ej +glömma att vi äro i Guds hand och ej i konungens våld. Nu skola vi bedja +Gud taga vård om oss och sedan få vi sofva tryggt under Guds mäktiga +beskärm. + +Gossarnes förmodan slog in, de skulle göras till slafvar. Men man +fordrade intet strängt arbete af dem. Kungen betraktade dem såsom ett +par näpna leksaker och tilllät dem att leka med den lille prinsen, som +var hans ögonsten. De fingo också ibland vistas hos palatsets kvinnliga +invånare, af hvilka de behandlades med godhet och försågos med +hvarjehanda läckerheter. I synnerhet hade den lille ljuslockige Edesius +med sitt barnsliga, behagfulla sätt vunnit allas hjärtan, och särskildt +var konungen varmt fästad vid honom. Han behöll honom nästan ständigt +i sin närhet, och när gossen växt upp till yngling, utnämnde han honom +till sin tjänare. + +Med sin ålders snabba uppfattningsförmåga lärde sig de båda gossarne +snart landets språk. + +Om de också under sin uppväxttid måste se mycket af hedningarnas laster, +så glömde de likväl aldrig, att Gud såg dem och vakade öfver dem, och de +fingo då erfara, att han aldrig lät något ondt vederfaras dem. Men ofta +då de voro ensamma, gräto de bittert, då de tänkte på huru deras onkel, +som varit dem i faders ställe, så grymt mördats af hedningarna, och då +de tänkte på sin mors och sina systrars sorg, ty dessa måste +naturligtvis tro, att äfven de gått samma öde till mötes. De sökte också +upplifva minnet af de lärdomar de inhämtat vid sin moders knän, och +aldrig glömde de att hvarje morgon och afton bedja till Gud. + +De fromma sånger, som de ibland med sina klara barnaröster sjöngo, +väckte alltid stor beundran hos deras hedniska omgifning. + +Det land, där de båda bröderna vistades såsom slafvar, var bekant bland +de grekiska och tyreniska geograferna under namn af Abessinien, men +kallades af de infödda för Axum, såsom Frumentius snart kom underfund +med. + +Naturligtvis ansågo landets barn, att deras konung var världens störste +härskare. Han var också verkligen en betydande man, som med ovanlig +klokhet regerade icke blott sitt eget land, utan ock sträckte sin spira +öfver de kringboende stammarna. + +När Frumentius blifvit fullkomligt mäktig landets språk, roade det +konungen att ofta samtala med honom och låta honom berätta om den +civiliserade världens under. Ehuru hans undersåtar smickrade honom och +nästan dyrkade honom såsom en gudomlighet, var han dock klok nog att +vilja taga emot lärdomar, och han förstod snart, att hans lille slaf +kunde gifva honom upplysningar om mycket, som vore värdt att veta. + +En dag, när Frumentius kallades in till konungen för att roa hans lille +son, fann han monarken och hans minister fördjupade i ett försök att +räkna ut, huru stor skatt de utomstående stammarna skulle betala till +Axum. Men då man där i landet icke räknade med siffror och tal utan +blott med tillhjälp af trästickor och streck, var uppgiften just icke så +lätt att lösa. + +Den unge tyreniske gossen hade stått en stund och hört på, och det gick +såsom en lek för honom att räkna ut talet. + +Han gick fram till konungen. "Förlåt mig", sade han blygsamt, "stammarna +skola lämna tillsammans sjuhundra tjugusex mått säd." + +"Hur vet du det, gosse?" frågade den mäktige mannen mera förvånad än +förtörnad, medan ministern blott med möda kunde behärska sin ovilja. + +Frumentius försökte visserligen förklara det enkla sätt, på hvilket han +kommit till denna slutsats, men skattmästaren ville icke och konungen +kunde icke förstå hans sätt att räkna. Likväl blefvo de båda två mycket +förvånade, när de efter långvarigt grubblande och räknande uppnådde +samma resultat. + +Sedan ministern på vanligt sätt med ansiktet mot marken afskedats från +monarken, riktade denne ännu några frågor till den unge räknemästaren, +hvilka Frumentius efter bästa förmåga sökte besvara. Och när samtalet +till följe af viktiga sysselsättningar måste afbrytas för den gången, +lät dock konungen icke saken falla i glömska, utan önskade åter få +undervisning i matematik, kvilken konst gossen fått lära sig efter +grekisk metod. + +"Det är alldeles omöjligt", förklarade han dock till slut en dag och +skakade missmodig på hufvudet. "Du måste räkna tillsammans de stora +talen åt mig, ty jag kan inte. Jag är för gammal att lära mig sådana +nyheter. Men den lille där, honom skall du undervisa i din konst." Och +han visade på den lille prinsen, som sorglöst lekte vid hans fötter. + +Utan att konungen visste det hade denne redan lärt mycket af sina båda +kristna lekkamrater. + +Äfven de små svarta barnen tycka om att höra berättelser, och på det +sättet fick den lille prinsen af Axum höra berättas om den store Guden i +himmelen, alla tings skapare, och om hans son, Jesus Kristus, världens +frälsare, som kommit såsom ett litet barn till jorden för att rädda de +syndiga människorna från evigt fördärf. + +Men äfven andra lyssnade till dessa berättelser. De unga slafvarna hade +utan att ana det fått tända evangelii ljus på denna mörka ort--de hade i +sanning blifvit missionärer. Det hedniska folket, bland hvilka de lefde, +kunde ej undgå att märka skillnaden emellan dem själfva och de små +främlingarna. Och detta icke blott emedan dessa hade mycket större +kunskaper än de själfva, utan därför att de voro renhjärtade, fromma och +samvetsgranna. Aldrig uppförde de sig oskickligt, och alltid voro de +villiga att tjäna och att göra godt där de kunde.--Men de voro också +modiga och utan fruktan, de små främlingarna. De fruktade icke ens +konungens vrede, för hvilken de djärfvaste af hans undersåtar darrade. +Ty det hände ibland, att de uppväckte hans vrede emot sig, då de vägrade +lyda någon befallning, som stred mot deras samvetes bud. Därför lyssnade +alla med vördnad och andakt, när de berättade om sin kristna tro. + +Åren gingo. + +Frumentius mognade till man, och den ljuslockige Edesius växte upp till +en blomstrande yngling. Prinsen af Axum, deras trofaste lärjunge och +vän, hade utvecklat sig till en frisk, modig gosse, för hvilken de +förnämsta männen i riket gjorde det till en plikt att vara den förste +vid jakten och vid alla krigiska öfningar. De båda bröderna däremot +lärde honom att ära den sanne Guden och att öfva rättfärdighet och +mildhet. Men då de själfva icke på många år fått någon kristlig +undervisning, måste mycket blifva osagdt. Dock, de sanningar, som lefde +i deras egna hjärtan, meddelade de honom samvetsgrant. + +Men så kom en dag, då ett rop af smärta, en vild, förtviflad klagan steg +upp mot himmeln och upprepades af bergens eko. Männen gräto såsom barn, +och kvinnorna jämrade sig och refvo sönder sina kläder. + +Konungen var död. Hans bägge hvita slafvar deltogo af uppriktigt hjärta +i landets sorg öfver den storsinnade monarken, som alltid behandlat dem +med så mycken godhet. + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumeratione fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + +REDAKTIONEN. + +_Bibelläsning_ + +eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 3-9 April 1905. + +M. 3. Mark. 14: 66-72. Petri fönekelse. +T. 4. v. 66. _Petrus på öfversteprästens gård._ +O. 5. v. 67. _En tjänstekvinna skrämmer honom._ +T. 6. v. 68. _Petrus nekar, att han är Jesu lärjunge._ +F. 7. v. 69-70 a. _Han förnekar detta för andra gången._ +L. 8. v. 70 b.-71. _Han förnekar all förbindelse med Jesus._ +S. 9. v. 72. _Petrus vaknar till besinning och ångrar sig._ + +_Söndagsskoltext för den 9 April._ + +Mark. 14: 66-72. + +_Minnesvers_: 2 Tim. 2: 13. Äro vi trolösa, så förblifver han trofast, +ty han kan icke förneka sig själf. + +UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-03, by Various + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-03 *** + +***** This file should be named 27418-8.txt or 27418-8.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27418/ + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +http://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at http://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit http://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including checks, online payments and credit card donations. +To donate, please visit: http://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + http://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. diff --git a/27418-8.zip b/27418-8.zip Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..a822be7 --- /dev/null +++ b/27418-8.zip diff --git a/27418-h.zip b/27418-h.zip Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..aa5a519 --- /dev/null +++ b/27418-h.zip diff --git a/27418-h/27418-h.htm b/27418-h/27418-h.htm new file mode 100644 index 0000000..3dd59d8 --- /dev/null +++ b/27418-h/27418-h.htm @@ -0,0 +1,2875 @@ +<!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.01 Transitional//EN"> +<html> +<head> + <meta http-equiv="content-type" content="text/html; charset=ISO-8859-1"> + <title>The Project Gutenberg eBook of Barnavännen 1905-03, by Various</title> + + +<style type="text/css"> +<!-- + +body {margin-left: 10%; margin-right: 10%} + +h1,h2,h3,h4,h5,h6 {text-align: center;} +p {text-align: justify} +blockquote {text-align: justify} + +hr {width: 50%; text-align: center} +hr.full {width: 100%} +hr.short {width: 10%; text-align: center} + +.note {font-size: 0.8em; margin-left: 10%; margin-right: 10%} +.footnote {font-size: 0.8em; margin-left: 10%; margin-right: 10%} +.side {padding-left: 10px; font-weight: bold; font-size: 75%; + float: right; margin-left: 10px; border-left: thin dashed; + width: 25%; text-indent: 0px; font-style: italic; text-align: left} + +.sc {font-variant: small-caps} +.lef {float: left} +.mid {text-align: center} +.rig {float: right} +.larg {font-size: 14pt; font-weight: bold; float: left} + +div.figure {float: left; width: 60%;} +div.figure p {text-align: center; font-weight: bold;} + +.poem {margin-bottom: 1em; margin-left: 10%; margin-right: 10%; + text-align: left} +.poem .stanza {margin: 1em 0em} +.poem .stanza.i {margin: 1em 0em; font-style: italic;} +.poem p {padding-left: 3em; margin: 0px; text-indent: -3em} +.poem p.i2 {margin-left: 1em} +.poem p.i4 {margin-left: 2em} +.poem p.i6 {margin-left: 3em} +.poem p.i8 {margin-left: 4em} +.poem p.i10 {margin-left: 5em} +.poem p.i12 {margin-left: 6em} +.poem p.i14 {margin-left: 7em} +.poem p.i16 {margin-left: 8em} +.poem p.i18 {margin-left: 9em} +.poem p.i20 {margin-left: 10em} +.poem p.i30 {margin-left: 15em} +.poem p.i36 {margin-left: 18em} +.poem p.i40 {margin-left: 20em} + +#dropcap { +background: url(./images/F2.png) top left no-repeat; +height: 100%; +} + +/* sandbag divs */ +.sandbag {float: left; clear: left; padding-right: 5px;} +/* end sandbag-divs */ + +--> +</style> +</head> +<body> + + +<pre> + +The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-03, by Various + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Barnavännen, 1905-03 + Illustrerad Veckotidning för de Små + +Author: Various + +Editor: J.B. Gauffin + +Release Date: December 5, 2008 [EBook #27418] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-03 *** + + + + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + + + + + +</pre> + + + +<br><br> +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 9</b><br> +2 Mars. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + + +<p class="lef"><img alt="" src="images/W.png"></p> +<br> +<h2>Kristi ödmjukhet.</h2> + +<p class="mid">Fil. 2:5-11.</p> +<br> +<p>aren så till sinnes, som Kristus Jesus var! Med dessa ord vill aposteln +framställa vår frälsare såsom ett efterföljansvärdt föredöme i +ödmjukhet. Han, som tillbads af änglar och som hade all makt i himmelen +och på jorden, uppträdde bland oss i ringhet. Se vi på hans födelse i +Betlehemsstallet eller på hans död på Golgata, så måste det väcka vår +undran, att denne är Guds son. Det är mer än om en konung hade aflagt +sin konungamantel och klädt sig i en tiggares slitna dräkt. Det är en +förnedring, som ej skulle kunna förklaras, om icke skriften sagt: Han +vardt fattig för vår skull, på det att vi genom hans fattigdom skulle +varda rika. Han var Gud jämlik, men antog en tjänares skepelse, en +tjänares plats och en tjänares dräkt. Han förödmjukade sig genom att +försaka all den härlighet och makt, som med rätta var hans, och genom +att antaga en fattig människas plats. Han hade såsom han själf säger +"intet att luta sitt hufvud till".</p> + +<p>Vi se, huru ödmjukt han lydde Andens maning och gick ut i den vilda +öknen för att hungra och frestas af djäfvulen. Denne ville förleda +Kristus att vika af från ödmjukhetens väg, då han frestade honom att +från tempeltinnarna "gifva sig utför" i förtröstan på änglarnas +tjänande händer. Men Kristus ville icke förhärliga sig själf genom att i +detta syfte göra ett under. Då han gjorde under, tänkte han blott på att +förhärliga sin fader och hjälpa de sjuka och lidande. I detta hänseende +skonade han ej sig själf, utan var i oafbruten verksamhet hela dagen för +att sedan använda den stilla natten till bön. Till och med då, när han +förkunnade sitt lidande, såsom han gjorde efter förklaringen på berget, +så ville han visa lärjungarne, att hans väg var ej att upphöja sig, utan +att förnedra sig själf genom ödmjukhet.</p> + +<p>Han vardt lydig intill döden, ja, intill korsets död. Se människan! sade +Pilatus, då han stod inför mängden, törnekrönt och slagen. Se där en +bild af den största ödmjukhet. Hvad skulle vi hafva sagt, om man +behandlat oss så och vi haft medvetande om, att oss tillfogades +oförtjänt skymf och orättvisa? Men det stannade icke härvid. Man +korsfäster Herren Jesus och begabbar honom på korset. Hvad säger Herren +då?--Han endast beder: "Fader, förlåt dem det, ty de veta icke hvad de +göra". Så är den största ödmjukhet parad med den största kärlek.</p> + +<p>Ödmjukhet för med sig lön. Den, som förnedrat sig, skall varda upphöjd. +Detta se vi ock på vår frälsare. "Gud har upphöjt honom öfver allting +och gifvit honom det namn, som är öfver alla namn." Detta är något, som +äfven skall ske med den, som här förnedrat sig själf. Du kommer ihåg, +huru förödmjukad och föraktad Lasarus låg vid den rike mannens dörr. Men +i himmelen får han en annan plats. Där är Lasarus ärad och hedrad, där +får han evig hugsvalelse för alla sina lidanden.</p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"> Jesus, gör mig liten, ringa,</p> +<p class="i16"> Gör mig ödmjuk såsom du!</p> +</div></div> + +<p>Så vilja vi bedja och vänta kraft af Gud att öfvervinna hvarje frestelse +till högmod.<span class="rig"> +<i>Fr. E.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco03.png"></p><br><br> + +<h2>En barnavän.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/A.png"></span><br>lla himmelens änglar och alla de saliga voro samlade kring Guds tron i +himmelen. De spelade på sina harpor och sjöngo lofsånger till Herrens +ära. Det var en musik, skönare än någon jordisk--den brusade likt dånet +af många vatten.</p> + +<p>Då hördes en sakta men tydlig knackning på en af de skimrande +pärleportarna. En ängel lade ned sin harpa och gick för att öppna.</p> + +<p>Därutanför stod en liten trött jordevandrare, som blygt frågade, om han +fick, komma in.</p> + +<p>Ängeln kastade en snabb blick på den lille gossen och såg, att hans +kläder voro hvita såsom snö, de voro tvagna i Lammets blod. Och han +öppnade pärleporten och förde gossen under jubelsånger fram till Guds +tron.</p> + +<p>Där satt Herren själf med en stor bok uppslagen framför sig. I den boken +stod den lille gossens namn skrifvet tillika med många, många andra. Och +alla som fått sina namn tecknade där, de hafva rättighet att ärfva +himmelens salighet.</p> + +<p>Guds öga hvilade med innerlig kärlek på den lille gossens anlete, och i +det han hälsade honom välkommen, satte han en strålande krona på hans +hufvud.</p> + +<p>"Hvem har visat dig vägen hit, min lille vän?" frågade han.</p> + +<p>"Det har moster Lotta gjort", svarade gossen med glänsande blick.</p> + +<p>"Hvem är då hon?" sporde Herren.</p> + +<p>Visserligen kände han moster Lotta, ty hans ögon öfverfara hela jorden +och han vet allting. Han hade ock denna sin tjänarinnas namn skrifvet i +den stora boken, som kallas lifvets bok. Men han visste ock, att det +skulle fröjda den lille gossen att få berätta litet om sin gamla vän, +och därför frågade han.</p> + +<p>"Moster Lotta är en rar gammal gumma, som håller obeskrifligt mycket af +alla barn", svarade den lille. "Hon måste sitta och sy hela veckan och +behöfde nog hvila sig om söndagarna, men hon unnar sig likväl ej någon +hvila utan hon håller söndagsskola för alla barnen i byn, och det har +hon gjort i många, många år."</p> + +<p>Den lille gossen tycktes alldeles hafva glömt sin blyghet för glädjen +att få berätta för Herren, huru snäll moster Lotta var. Och himmelens +invånare läto för en stund sina harpor tystna för att höra på. Och +Herrens ansikte lyste af fröjd, då han såg gossens kärlek till den +trogna tjänarinnan, som han själf länge känt såsom sin.</p> + +<p>"När moster Lotta först började sin söndagsskola", fortfor gossen, +"samlade hon barnen i sitt hem, ehuru det vållade henne ganska mycket +besvär. Jag var inte född då, men jag har hört berättas, att hon hvarje +söndag måste bära in bänkar i sin stuga för att stolarna ej räckte till. +Men hon var så glad åt att få visa barnen vägen hit upp, att hon ej ens +skulle skytt besvären, äfven om de varit dubbelt så stora.</p> + +<p>Sedan fick hon hon flytta sin söndagsskola till missionshuset. Och dit +upp sträfvar hon nu hvarenda söndag, äfven om vädret är svårt, eller hon +plågas af reumatismen. Och om julen ställer hon alltid till fäst för +sina söndagsskolbarn--ja, om sommaren också, och då har hon alltid så +mycket godt att bjuda på och är så mån om att ingen skall bli +bortglömd."</p> + +<p>"Då voro väl också barnen mycket tacksamma och snälla emot henne, som +var så god mot dem?" sporde Herren.</p> + +<p>Gossen böjde sitt hufvud och rodnade.</p> + +<p>"Neej, vi voro inte alltid riktigt snälla", sade han. "Jag kommer ihåg, +att jag också ibland satt och skrattade och hviskade, fast hon så +allvarligt bedt oss vara stilla. Jag försummade också ofta att lära mig +mitt tänkespråk, fastän hon så gärna ville, att vi skulle kunna läsa upp +det. Och en gång drog jag en gosse i håret så att han skrek till, midt +under det moster Lotta läste texten för oss, och hon måste afbryta +läsningen och se på oss. Men jag har ångrat detta många gånger sedan +dess och äfven bedt moster Lotta om förlåtelse. Och hon höll af oss så +mycket och ville så gärna förlåta."</p> + +<p>"Lyckliga små, som äga en sådan trofast vän!" Och Herren Gud skref i sin +bok upp allt hvad gossen berättat.</p> + +<p>Nu fick äfven gossen en harpa, och snart brusade åter sången, jublande +och mäktig, till Guds och Lammets ära.</p> + +<p>Och äfven den lille gossens stämma hördes bland den stora skaran, som +sjöng och lofvade Gud.--</p> + +<p>Däruppe i himmelen fanns en liten flicka, som Gud tidigt tagit hem till +sig, och den flickan hade varit moster Lottas enda barn.</p> + +<p>Då hon dog, undrade många, hvarför Gud ej lät moster Lotta få behålla +sin kära, lilla flicka. Men Gud visste det, och han ämnade en gång låta +äfven moster Lotta få veta det.</p> + +<p>Den lilla flickan hade i många år haft sitt hem hos Gud, då hon en dag +fick höra, att hennes mor låg sjuk, så sjuk, att hennes vänner på jorden +trodde, att hon skulle dö.</p> + +<p>Då gick den lilla flickan fram till Guds tron, föll ned inför honom och +bad:</p> + +<p>"Gode Gud, är det din vilja, så låt nu min moder få komma hit upp till +din härliga himmel! Vi två hafva så länge varit skilda, och hon liksom +jag längtar efter återseendet."</p> + +<p>Full af kärlek hvilade Gud Faders blick på barnet, som midt i himmelens +härlighet längtade efter sin moder.</p> + +<p>"Jag skulle gärna vilja låta din moder få komma hit och hvila ut efter +allt sitt trogna arbete", sade han mildt. "Men därnere i jordens mörker +bland frestelser och faror vandra ännu så många små, som skulle gå vilse +och aldrig hitta hit, om de ej hade en trofast vän, som ledde.</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco04.png"></p><br><br> + +<h2>En liten husmor.</h2> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"> <i>"Mor, du är så sjuk i dag,</i></p> +<p class="i16"> <i>jag är frisk och duktig jag,</i></p> +<p class="i16"> <i>och jag är din stora flicka,</i></p> +<p class="i16"> <i>jag kan sopa, sy och sticka,</i></p> +<p class="i16"> <i>lat mig nu också försöka</i></p> +<p class="i16"> <i>att som liten husmor stöka!"</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>"Tack, min flicka", sade mor.</i></p> +<p class="i16"> <i>Brita hela dagen gnor,</i></p> +<p class="i16"> <i>sopar, dammar, lagar maten,</i></p> +<p class="i16"> <i>diskar kopparna och faten,</i></p> +<p class="i16"> <i>ler så ljust och gladt och soligt,</i></p> +<p class="i16"> <i>tycker det är riktigt roligt.</i></p> +</div></div> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/001.png"></p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"> <i>Och hos mor hon hälsar på</i></p> +<p class="i16"> <i>under dagen då och då,</i></p> +<p class="i16"> <i>kommer som en solskensstrimma,</i></p> +<p class="i16"> <i>som kan skingra moln och dimma,</i></p> +<p class="i16"> <i>söker städs' att glädje gifva</i></p> +<p class="i16"> <i>och till någon nytta blifva.</i></p> +<p class="i40"> <i>Ella.</i></p> +</div></div> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco04.png"></p><br><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/002.png"></p> +<p class="mid">SLÖJDKONSTNÄRER.</p> + +<p>Dem in på vägen till lifvet. Därför vill jag ännu låta min trogna +tjänarinna, den blida barnavännen, dväljas en liten tid därnere."</p> + +<p>I himmelen äro alla undergifna Guds vilja. Så var också den lilla +flickan nöjd med hvad Herren beslutat, och hon gladde sig, gå en af de +heliga änglarne skickades åstad för att osynlig lägga sin hand på moster +Lotta och göra henne frisk.</p> + +<p>Snart fick då moster Lotta åter komma upp från sjuklägret och på nytt +börja sin kära söndagsskola. Och där arbetar hon ännu.--</p> + +<p>Men i himmelen är redan en härlig boning tillredd för hennes räkning och +en strålande krona väntar på henne. Och en gång, då hon till sist får +hembud, skola de skimrande pärleportarna slås upp af jublande +änglaskaror, som under harpors klang skola ledsaga moster Lotta ända +fram till Guds tron. Och Herren Gud skall hälsa henne med de orden:</p> + +<p>"Du goda och trogna tjänarinna, välkommen i din Herres glädje!"</p> + +<p>Och sedan--ja, sedan skall moster Lotta för evigt bo i den gyllene +staden, hvars sol går aldrig ner.</p> + +<p>Men under det hon sjunger med i den nya sången, riktas säkert hennes +blickar mången gång mot de ljusa portarna, liksom om hon väntade någon. +Hvem väntar hon på?</p> + +<p>Hon är ju nu återförenad med sina kära. Modern har återfunnit sitt barn, +makan sin make. Hvem är det då hon väntar på?</p> + +<p>Jo, på alla de kära små barnen, som hon här nere undervisat och försökt +leda till frälsaren. Hon vill möta dem hos Gud. Det har varit hennes +innerliga önskan och hopp härnere, det skall ock bli hennes längtan och +bön däruppe.<span class="rig"> +<i>I och H.</i></span></p><br> + + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco04.png"></p><br><br> + +<h2>Slöjdkonstnärer.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/A.png"></span><br>tt gossar och flickor lära sig arbeta medan de äro unga, det är +alldeles i sin ordning. Ja, det är rent af en välsignelse att kunna +hugga i och läsa sina läxor med kläm och att kunna lägga en van hand vid +alla praktiska göromål, som måste utföras i ett hem eller vid en gård. +Skam åt den, som står där tafatt och okunnig eller lättjefull och +ovillig.</p> + +<p>Men det är också en välsignelse att kunna leka med lust och fröjd och +att vara förtrogen med kroppsöfningar af skilda slag. Synnerligen godt +och aktningsvärdt är det, om barnen själfva kunna förfärdiga sina +leksaker och verktygen för kroppsöfningar och sport.</p> + +<p>Skulle jag misstaga mig, om jag säger, att den där gossen å teckningen +själf kan slöjda sina spänstiga och vackra skidor, som på öfre sidan äro +vackert snidade och glödritade, och att flickan där har verkställt detta +sista arbete? Den som själf kan göra en stor, ståtlig pappersdrake och +på den måla en verkligt vild och grym drake med alla från sagan lånade +drag, den gossen kan mycket mer.</p> + +<p>Nu är frågan den, om du kan själf förfärdiga dina verktyg för leken +under solig sommar och frisk, svensk vinter. Den bästa och trefligaste +dockan den gör hvarje försigkommen flicka själf och gossarne slöjda +vackra skidor, sparkstöttingar, kälkar, bollträn, krocket-och +hockeyklubbor och annat dylikt för att icke tala om pennskaft och +pennskrin, ja, hvarför inte också sina skridskor, isjakter och kanoter. +Allt blir dyrt, som man köper, men gör man det själf, blir det oftast +godt pris.</p> + +<p>Men det vill jag säga, att gossarnes och flickornas slöjd bör ledas in i +nya banor och komma därhän, att de få förfärdiga sådana saker, som de +själfva kunna ha nytta och nöje och glädje utaf, icke minst vid lek och +sport.<span class="rig"> + <i>J. B. G.</i></span></p><br><br> + +<h2>Feladt och heladt.</h2> + +<p class="mid">Berättelse af "Mormor"</p> + +<p class="rig">(Forts. fr. föreg. n:r.)</p><br> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/G.png"></span><br>retas pappa, som kommit för att hämta sin lilla flicka, instämde också +i denna bön, på samma gång han hjärtligt tackade henne för allt hvad hon +varit för hans älskling under denna oroliga tid.</p> + +<p>Gärna hade han nu velat taga Greta med sig hem till Åby, men +släktingarna afrådde honom på det bestämdaste därifrån och menade, att +hon borde fortsätta skolan.</p> + +<p>"Friskt mod då, min lilla tös!" sade han och tillade tröstande: "En +vacker dag skall du få se, att mamma nog kommer och hälsar på."</p> + +<p>Ett par veckor därefter kom verkligen fru Moll, och nu stod glädjen högt +i taket, som man säger. Greta var yr af förtjusning och kunde icke +tröttna att fråga om allting därhemma.</p> + +<p>Sålunda väcktes nu också till nytt lif de slumrande minnena af Gretas +förra vänner, och det var med glädjestrålande ansikte hon läste ett +litet bref från Lotta.</p> + +<p>"Snälla Greta!" skref hon--"Jag tycker det är så ledsamt, att du varit +sjuk. Anna-Lisa och jag bad Gud hvarenda dag, att du skulle bli frisk +igen. Våran lärarinna är så snäll, men Eriks magister är vådligt sträng, +må du tro. Jag har fått en liten kattunge, som heter Rosa och är rysligt +söt. Du ska få se henne, när du kommer hem. Kom snart! Ajö, ajö, ajö!</p> + +<p>Lotta.</p> + +<p>P. S. Anna-Lisa hälsar dig så mycket."</p> + +<p>"Kallar den där Lotta dig för du?" frågade en af kusinerna, sedan hon +läst Lottas bref.</p> + +<p>"Ja, visst gör hon det."</p> + +<p>"Det skulle jag då aldrig tillåta", sade den andra och satte sin lilla +näsa i vädret.</p> + +<p>"Hvad skulle hon annars säga?" frågade Greta förvånad.</p> + +<p>"Namnet förstås till en början, och sedan--fröken, när du blir stor."</p> + +<p>Dessa ord lågo såsom giftiga frön på Gretas hjärteåker, där de sedan +spirade upp och buro en bitter skörd. De ovänliga, tanklösa ord vi hörde +Greta yttra i början af vår berättelse voro en frukt af denna sådd.</p> + +<p class="mid">* *<br>*</p> + +<p>Då vårterminen var slut, fick Greta säga farväl till skolan i Stockholm. +Hennes föräldrar hade nämligen kommit öfverens om att skaffa en +lärarinna i hemmet, och denna skulle då läsa med Greta samt för öfrigt +hjälpa fru Moll i hushållet.</p> + +<p>Det var med både bäfvan och hopp, som Greta motsåg den nya lärarinnans +ankomst. Hon önskade lifligt, att denna måtte likna syster Lydia så +mycket som möjligt.</p> + +<p>Några dagar efter Gretas hemkomst inföll hennes födelsedag, och för att +bereda henne en glad öfverraskning hade hennes mamma bjudit hem några af +hennes forna skolkamrater, ibland hvilka naturligtvis Lotta och +Anna-Lisa. Fru Moll visste ju icke om Gretas ovänlighet mot Lotta, då +denna full af längtan och glädje kom för att hälsa på Greta, samma dag +hon kom hem.</p> + +<p>Klockan fyra kom den ena efter den andra af de små gästerna, men den som +icke syntes till, det var--Lotta.</p> + +<p>"Hur kan det komma sig, att inte hon är här?" undrade de alla. Greta, +stackars liten, visste nog hon, hvad som var anledningen, ehuru hon +hvarken kunde eller ville säga någonting.</p> + +<p>Hon såg mycket väl på Anna-Lisa, att äfven hon hade saken klar för sig. +Hon undvek så mycket som möjligt att tilltala Greta, så att hon e; +skulle råka lika illa ut som Lotta.</p> + +<p>"Hur är det med dig?" sade Greta slutligen, "du är dig inte lik."</p> + +<p>"Jo, vars, nog är <i>jag</i> lik mig alltid", svarade Anna-Lisa.</p> + +<p>"Hvad menar du med det?" Greta blef röd om kinden då hon tänkte på, att +det <i>kunde</i> ligga någon särskild mening i dessa ord.</p> + +<p>Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad +henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel +af födelsedagskalaset uti.</p> + +<p>"Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för +sent", sade fru Moll.</p> + +<p>"Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om +Anna-Lisa toge det med sig? Hon kan lämna henne det i morgon bittida, +när de ändå följas åt till skolan."</p> + +<p>"Det är inte sagt, att Lotta kan gå i skolan i morgon", sade fru Moll. +"Jag fruktar, att hon är sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du får +göra som du vill", tillade hon.</p> + +<p>Nu kom den ena efter den andra för att tacka och säga farväl.</p> + +<p>"Hälsa Lotta", hviskade Greta, när hon lämnade Anna-Lisa påsen.</p> + +<p>"Det skall jag nog göra", svarade denna, "men skulle du--skulle inte +Greta"--rättade hon sig--"kunna titta in till Solbacken snart?"</p> + +<p>"Jo--kanske."</p> + +<p>Greta visste med sig själf, att hon borde gå till Lotta och bedja henne +om förlåtelse, men--ack, huru svårt det var att taga detta steg!</p> + +<p>Just under det denna strid mellan ljus och mörker, mellan ödmjukhet och +högmod utkämpades i Gretas hjärta, kom syster Lydia på besök. I glädjen +däröfver glömde hon under de första dagarna sina bekymmer.</p> + +<p>En dag, när de båda togo sig en promenad, mötte de Lotta, som kom från +handelsboden med en tung korg på armen.</p> + +<p>"Ser du den där lilla flickan, så hon knogar på sin korg, vi skola +hjälpa henne bära", sade syster Lydia, och därvid tog hon korgen af +Lotta, som af idel förvåning ej kom sig för med att säga ett enda ord.</p> + +<p>"Ni äro väl bekanta, ni båda?" sade hon till flickorna, som gingo tysta +på hvardera sidan om vägen.</p> + +<p>Ingen af dem sade ett ord, men Greta tog hastigt i handtaget på korgen. +"Låt mig få hjälpa till att bära", bad hon.<span class="rig"> +(Forts.)</span></p><br><br> + +<h2>Barnavännens anmälan 1905</h2> + +<p>Se föregående nummer!</p> + +<p>De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant +sökte bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen +små blifva i tillfälle att läsa den.</p> + +<p>Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar.</p> + +<h4>Prenumerationen fortfar hela året.</h4> + +<p>Uppsala i Jan. 1905.</p> + +<p class="rig">REDAKTIONEN.</p><br><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p> + +<h4><i>Bibelläsning</i><br> +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + +<p class="mid">Veckan 6--12 Mars 1905.</p> + +<pre> +M. 6. Mark. 9: 2--8. <i>Kristi förklaring.</i> +T. 7. v. 2. <i>Jesus förhärligas inför sina lärjungar.</i> +O. 8. v. 3 <i>Den yttre härligheten.</i> +T. 9. v. 4. <i>Moses och Elias samtala med Jesus.</i> +F. 10. v. 5--6. <i>Petrus vill behålla härligheten kvar.</i> +L. 11. v. 7. <i>Den gudomliga rösten.</i> +S. 12. v. 8. <i>Jesus allena.</i> +</pre> + +<h4><i>Söndagsskoltext för den 12 Mars.</i></h4> + +<p class="mid">Mark 9: 2--8</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: 1 Joh. 3: 2. Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och det är +icke ännu uppenbart hvad vi skola varda, men vi veta, att när han varder +uppenbar, skola vi blifva honom lika, ty vi skola se honom såsom han är.</p> +<hr> +<p class="mid">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p> + +<br><br> +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 10</b><br> +9 Mars. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + + <div id="dropcap"> + <div class="sandbag" style="width:90px; height:110px;"></div> + <div class="sandbag" style="width:90px; height:75px;"></div> + +<h2>Kristi förklaring.</h2> + +<p class="mid">Mark. 9: 2--8.</p> + +<p><br>rälsaren hade sagt sina lärjungar, att han skulle gå upp till Jerusalem +och där lida och dö korsets död. Däröfver blefvo lärjungarna mycket +sorgsna och modfällda, ty de älskade Jesus och ville icke skiljas ifrån +honom. En hel vecka gingo lärjungarna på detta sätt sorgsna och +grubblande. Men då tager frälsaren tre af dem med sig upp på ett berg +för att genom bön till den himmelske fadern styrka dem och göra dem åter +glada och frimodiga.</p> + +<p>Petrus, Jakob och Johannes få därför följa honom upp på ett berg. Man +tror att det var Hermon, ty de voro nyss vid dess fot. När de kommit upp +på någon af Hermons höga, grönskande fjällsluttningar böja de sig ned i +bön till Gud. Men under det frälsaren beder för apostlarne, för världens +frälsning, för framgången af det verk, han börjat på jorden, vardt han +förvandlad inför lärjungarne. Den inre helighet, renhet och +fullkomlighet, som fanns hos Jesus, bryter fram i himmelskt ljus och +bländande klarhet, så att till och med hans kläder blifva hvitare än +snö.</p> + +<p>Det är den himmelske fadern, som så förklarar sin son, och förklaringen +kommer såsom ett Guds svar på Jesu bön. Äfven häraf kunna vi lära oss +förstå, huru bönen hjälper oss att blifva goda och älskliga och +himmelskt sinnade. Det barn, som beder mest ifrigt och allvarligt, blir +mest likt Jesusbarnet.</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/003.png"></p> + +<p>Men på förklaringsberget framträda tvenne män från den himmelska +världen. Vi känna dem från berättelserna ur gamla testamentet. +Lärjungarne känna äfven igen dem, när Jesus under samtalet nämner deras +namn. Ty frälsaren samtalar länge med Moses och Elias om Jesu död, som +han skulle fullborda i Jerusalem. Det ser för våra tankar ut, som om +Jesus nu hunnit till en sådan helighet och fullkomning, att han utan död +kunnat öfvergå till evigt lif och redan nu kunnat företaga sin +himmelsfärd. Vi kunna tänka oss, att han var väntad i den himmelska +världen och att Moses och Elias kommit för att välkomna honom dit upp.</p> + +<p>Men Jesus ville icke. Han uppenbarar för Moses och Elias, att det för +honom fanns en skönare död, än att såsom Elias fara lefvande upp till +himmeln. Jesus ansåg det vara större och skönare att dö på korset till +försoning för världens synder, så att jämväl vi en gång skulle kunna +företaga en himmelsfärd. "Jesus ville dö en gång för syndens skull, +rättfärdig för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud."</p> + +<p>Om synden icke kommit in i världen, så hade heller ingen död funnits, +och då skulle äfven vi hafva fått utan död företaga vår himmelsfärd, och +då hade Jesus icke behöft blifva en försonare för våra synder. Men nu +måste han dö. Af Guds nåd måste Jesus smaka döden för alla, på det att +alla som tro på honom skola få evigt lif, en gång blifva förklarade +såsom han och bäras uppåt till Guds himmel.</p> + +<p>Det var så härligt och så saligt att vara med den förklarade frälsaren +och Moses och Elias på berget, att Petrus aldrig ville gå ned därifrån. +Han ville bygga hyddor däruppe och kvarhålla det ljufliga, himmelska +mötet. Men Petrus glömde, att de saligas ro och hvila icke kan vinnas +här nere på jorden. Guds barn skola nog få ärfva himmelens sällhet till +sist, men icke här nere.</p> + +<p>Därom blir också Petrus och de två andra apostlarne öfvertygad, då han +får höra den himmelska rösten. Ty Gud själf uppenbarar sig på +förklaringsberget i en ljus sky eller slöja och säger om Jesus: "<i>Denne +är min älskade son, honom hören!</i>" Du Petrus och alla små och stora +människor skola visst få komma till min himmel en gång. Men den vinnes +endast af dem, som höra och följa Jesus och dö med honom, dö från synd +och värld och själfviskhet och lefva såsom han ett kärlekens och +godhetens och renhetens lif. Så skola vi förstå och tyda Guds ord till +lärjungarna. Med Jesus allena stå lärjungarna kvar på förklaringsberget. +Allenast med Jesus skola vi kunna frälsas, förklaras och förhärligas och +slutligen nå målet för människohjärtats längtan: himlens ro och +härlighet.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco06.png"></p><br><br> + +<h2>Feladt och heladt.</h2> + +<p class="mid">Berättelse af "Mormor".</p> + +<p class="rig">(Forts. fr. föreg. n:r).</p><br> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/J.png"></span><br>a, mycket gärna. Det står i vår bibel ett så skönt språk: 'Bären +hvarandras bördor och fullborden så Kristi lag'. Vet ni, flickor", +fortfor hon, "hvad som menas med Kristi lag?"</p> + +<p>Nej, det visste ingen af dem.</p> + +<p>"Jo, den lagen bjuder oss att älska hvarandra, skall jag säga er."</p> + +<p>Gretas hjärta började klappa så fort, så fort. Tänk, om syster Lydia +visste alltsammans? Visste, att hon inte alls älskade utan tvärtom var +så stygg och elak.</p> + +<p>De voro nu framme vid Solbacken, och Lotta neg så vackert och tackade +för hjälpen, då hon tog emot korgen.</p> + +<p>"Adjö, Greta", sade hon. Hon gaf dock ej akt på Gretas bedröfvade blick, +emedan hon hade sina ögon fästade på syster Lydia för att riktigt komma +ihåg, huru hon såg ut, ty hon ville beskrifva henne för dem därhemma.<span class="lef"><img alt="" src="images/004.png"></span></p> + +<p>På hemvägen öppnade Greta hela sitt hjärta för syster Lydia. Hon bekände +under tårar, huru hon stött bort Lotta och huru stygg hon kände sig och +huru hon alltid var frestad att tycka illa om andra men bra om sig +själf.</p> + +<p>"Inte var jag sådan förr i världen", tillade hon allvarsamt.</p> + +<p>"Ack, du lilla barn, du har inte kommit långt i världen ännu", tänkte +syster Lydia. Därpå vände hon sig till Greta och sade med kärleksfullt +allvar:</p> + +<p>"Vet du, Greta, jag tycker det är bäst att du genast vänder om och +riktigt snällt och ödmjukt ber Lotta om förlåtelse. Men"--tillade +hon--"det är en annan, som är djupt bedröfvad öfver din synd, hvem tror +du jag menar?"</p> + +<p>"Jesus", hviskade Greta och fortfor med tårar i ögonen: "Ack, syster +Lydia, hjälp mig bedja honom om förlåtelse först!"</p> + +<p>De böjde nu sina knän på den mjuka mossan under några granar i den tysta +skogen, och där uppstego nu varma böner om förlåtelse till honom, som +sagt:</p> + +<p>"Förr än de ropa, vill jag svara och medan de ännu tala, vill jag +bönhöra." Es. 65: 24.</p> + +<p>Greta steg upp med hjärtat fylldt af frid och glädje, och med lätta steg +ilade hon tillbaka till Solbacken. Vid en krökning af vägen fick hon se +Lotta ute på gården, och hon ropade på långt håll:</p> + +<p>"Söta, snälla Lotta förlåt mig, ack, förlåt mig!"</p> + +<p>Och hvad gjorde Lotta?</p> + + +<p>Jo, hon släppte hela vedfånget, som hon höll på armen, och sprang med +glådjestrålande ögon emot Greta. Denna upprepade gång på gång: "O, hvad +jag varit stygg och elak! Förlåt mig, Lotta!"</p> + +<p>Då blef Lottas ansikte mycket allvarsamt. "Jag har också varit stygg, +skall jag säga dig", sade hon, "och jag behöfver också bedja om +förlåtelse. Snälla Greta, förlåt mig för att jag tänkt stygga tankar och +sagt ovänliga ord om dig!"</p> + +<p>De båda små flickorna tryckte varmt hvarandras händer. Deras hjärtan +voro så lätta, och de språkade så gladt, som om aldrig något groll +funnits emellan dem. Huru det sedan gick för Greta och hennes vänner, +skulle kanske roa er att höra, och måhända vi en annan gång få förnya +bekantskapen med dem. Men för denna gång måste vi nu lämna dem och sluta +vår lilla berättelse, och detta göra vi med ett språk ur vår kära bibel:</p> + +<p>"<i>Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka gifver han sin nåd.</i>"<span class="rig"> +(Slut).</span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco01.png"></p><br><br> + + +<p class="mid"><img alt="" src="images/005.png"></p> +<p class="mid">SMÅ DJURVÄNNER.</p><br><br> + +<h2>En intressant bok.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/S.png"></span><br><br>er du, huru djupt intresserad vår gosse å teckningen här bredvid synes +vara? Han har till nyårsgåfva fått en bok, som han själf skaffat sig, en +stor, vacker bok full med fina plancher och roliga, lärorika +berättelser.</p> + +<p>Jag kom en gång till den här gossens föräldrahem och stannade där några +dagar. När vi hade blifvit litet närmare bekanta, tog han mig i handen +och frågade:</p> + +<p>"Vill farbror se någonting?"</p> + +<p>Naturligtvis följde jag med för att lära känna gossens hemlighet. Han +förde mig då in i familjens finaste rum, där hans mor befann sig.</p> + +<p>"Mor", sade han, "jag ville visa farbror, huru jag kan gömma och vara +rädd om mina saker."</p> + +<p>Han öppnade därvid en låda och visade mig sina tidningar, som han hvarje +söndag fått i söndagsskolan. Där lågo de alla fina, oskrynklade som om +de nyss lämnat tryckpressen. Jag måste taga upp dem och riktigt se, att +de alla voro lika väl aktade.</p> + +<p>"Ser farbror, jag är så rädd om dem, för jag har fått löfte af far att +få dem inbundna till en stor, vacker bok, om jag riktigt aktar dem. Jag +har läst dem allesammans en gång, men när jag får dem inbundna, skall +jag läsa dem många gånger."</p> + +<p>Och så stängde han lådan om sin skatt och såg så lycklig ut. Han +fröjdade sig i hoppet.</p> + +<p>Men när nyår kom, då hade hans far redan de 52 numren af tidningen +inbundna till en den allra präktigaste bok. Det är i läsningen af den +vår gosse sitter så försjunken.</p> + +<p>Jag undrar, huru många af våra läsare göra som gossen, om hvilken jag nu +berättat? Gör du som han, så får du med tiden ett riktigt litet +bibliotek fullt med goda, intressanta böcker.<span class="rig"><i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br><br> + +<h2>Små djurvänner.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"> <i>"God dag, god dag! Hur kan ni må?</i></p> +<p class="i16"> <i>Nu komma vi här båda två</i></p> +<p class="i16"> <i>och tänkte att er frukost ge.</i></p> +<p class="i16"> <i>Välkomna är vi, kan jag se,</i></p> +<p class="i16"> <i>ty god aptit ni alltid ha'</i></p> +<p class="i16"> <i>precis som vi, ja, det är bra.</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>Vi två ha' ätit mjölk och bröd,</i></p> +<p class="i16"> <i>så att på oss går ingen nöd.</i></p> +<p class="i16"> <i>Ni, stackare, fått vänta ni,</i></p> +<p class="i16"> <i>men nu så skall kalas här bli,</i></p> +<p class="i16"> <i>ty utaf blad och strå och blom</i></p> +<p class="i16"> <i>vi samlat ha' en rikedom."</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>Ock Knut han slår sig genast ned</i></p> +<p class="i16"> <i>och lilla Kajsa gör så med.</i></p> +<p class="i16"> <i>Med lustiga små språng och hopp</i></p> +<p class="i16"> <i>i hennes famn de skynda opp</i></p> +<p class="i16"> <i>de tre små skyddslingar de ha',</i></p> +<p class="i16"> <i>och nog tycks maten smaka bra.</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>Snart ha' de ätit allt som fanns,</i></p> +<p class="i16"> <i>det gick precis just som en dans.</i></p> +<p class="i16"> <i>"Adjö, adjö", då säger Knut,</i></p> +<p class="i16"> <i>"nu är er frukost också slut,</i></p> +<p class="i16"> <i>och vi till skolan skynda må,</i></p> +<p class="i16"> <i>adjö, adjö, nu ska' vi gå!"</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>Och Kajsa lill' hon smeker se'n</i></p> +<p class="i16"> <i>till afsked lätt hvarenda en</i></p> +<p class="i16"> <i>och säger: "Något riktigt godt</i></p> +<p class="i16"> <i>ni få till middag, vänta blott.</i></p> +<p class="i16"> <i>Från skolan skynda vi oss hit</i></p> +<p class="i16"> <i>och ha' nog med en läckerbit."</i></p> +<p class="i40"> <i>Ella</i>.</p> +</div></div> + +<br><br> + +<h2>Farmors berättelse.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/F.png"></span><br>ru Walter var änka efter en högre officer, som hade stupat i kriget. +Hon och hennes fyra barn samt hennes mans mor hade bildat ett hem +tillsammans. Barnen voro med den innerligaste kärlek fastade vid sin +farmor. Ett ord af henne, en blick ur dessa kloka, vänliga ögon förmådde +vanligtvis hejda de häftigaste utbrott hos gossarne, och hvarje sorg +eller motgång lindrades, när den kära gamla hade talat ett tröstande ord +till de små. Hon förstod att kväfva det onda i roten, och hon utsådde +månget godt frö i dessa unga själar, hvilket säkert längre fram i tiden +skulle spira och bära frukt.</p> + +<p>Fru Walter var själf en god och kärleksfull mor, men sorgen öfver hennes +älskade makes död hade brutit hennes hälsa, så att hon icke med +tillräcklig kraft kunde taga sig an barnens uppfostran. Det var därför +en särskild Guds välsignelse för dessa, att deras farmor tog sitt hem +hos dem. När den svaga modern gaf vika för deras nycker och såg igenom +fingrarna med deras fel, så stod alltid den kära gamla med sitt hvita +hår och sin vördnadsvärda gestalt vid hennes sida, stödjande och +hjälpande. Hon sökte alltid leda barnen till det goda, ibland med en +liten berättelse, ibland genom ett samtal, som hon sökte leda så att det +skulle öppna deras öga för hvad som var rätt och behagligt inför Gud.</p> + +<p>Barnens största glädje var att höra farmor berätta verkliga händelser ur +hennes eget lif. Då sutto de vid hennes fötter, lyssnade till hennes +röst och slukade hvarje ord.</p> + +<p>En morgon hörde den gamla, huru lilla Elisabet, som annars var ett godt +och älskligt barn men med ett häftigt sinne, var mycket ohöflig mot +tjänarinnan. Då denna förebrådde henne för någonting, svarade hon: "Hur +vågar du tala så till mig--du är ju bara en simpel tjänarinna".</p> + +<p>På kvällen slogo barnen som vanligt läger omkring farmors stol. "En +berättelse, farmor, ack, tala om en berättelse, lilla rara farmor!"</p> + +<p>Den gamla betänkte sig litet, därpå lade hon den lillas hufvud i sitt +knä och smekte kärleksfullt hennes hår. "Ja, min lilla flicka, jag vill +tala om för dig en berättelse från min egen barndom", sade hon. "Jag +tror den kan vara er alla till nytta, men särskildt har den någonting +att lära min egen lilla Elisabet." Och hon såg kärleksfullt in i den +lillas ögon.</p> + +<p>"Min mor dog, när jag blott var fyra år, och min stackars far, som +älskade henne innerligt, sörjde djupt. För att döfva sorgen kastade han +sig uti ett omfattande affärslif och genom att gagna sitt fädernesland +och sina medmänniskor, sökte han lindring i sin stora smärta. Han tänkte +icke på, att hans lilla flicka så väl behöfde honom nu, när hon ej hade +någon mor. Min tant, som kom i huset för att styra detta och uppfostra +mig, var en duktig hushållerska men en dålig uppfostrarinna. Hon sörjde +troget för mina lekamliga behof, men hon tog ej vara på min själ. Jag +blef häftig, nyckfull, själfvisk, ja, jag var ett riktigt styggt barn.</p> + +<p>Då sände Gud mig en hjälp i den simplaste af våra tjänarinnor, en klen, +hjälplös stackars varelse, som var ofärdig till sin kropp, men hvilkens +själ var luttrad och ren som guld. Hon älskade Gud af hela sitt hjärta, +och denna kärlek lyste ur hennes ögon mot alla Guds skapade varelser på +jorden. Hon var hönsvakterska, ty hon kunde icke förrätta annat arbete +för sin kroppsliga svaghets skull.</p> + +<p>Gamla Anna blef min bästa vän, och henne har jag näst Gud att tacka för +hvarje god frukt, som mitt lif har fört med sig. Hon sådde ut det goda +fröet, och Gud, den allsmäktige, lät det slå rot.</p> + +<p>Jag hade inga lekkamrater, och därför roade det mig att följa med henne +och se på, när hon matade hönsen och ankorna--därmed började vår +vänskap. Hon älskade sina djur och vårdade dem med en moders omsorg.</p> + +<p>En morgon kom jag ut före henne i hönsgården. Det roade mig att reta +hönsen, jaga kycklingarne ut på gården och stänga in hönan, som oroligt +kacklande sprang fram och tillbaka och klagade sin nöd så högt, att +gamla Anna kom springande så fort, som hennes stackars ben kunde bära +henne.</p> + +<p>"Hur kan du vara så elak mot djuren!" ropade hon. "Kom ihåg att Gud ser +dig, han som har omsorg om alla sina skapade varelser!"</p> + +<p>Jag blef alldeles tyst, ty jag hade mycket dunkla begrepp om Gud, och nu +då Anna var ond, ville jag inte fråga henne. Jag gick hela dagen och +tänkte därpå, och när kvällen kom styrde jag mina steg till hönsgården.</p> + +<p>"Hör du Anna, hvar är Gud, efter han kan se oss här--är han inte där +långt borta, uppe i himmelen?" frågade jag.</p> + +<p>"Stackars barn, har du så liten kunskap om Gud?" sade Anna. "Kom hit då, +så skall gamla Anna berätta för dig om honom så mycket hon vet."</p> + +<p>Och hon berättade om Gud, vår fader, som har skapat oss alla, som föder +och kläder oss och som älskade oss syndiga människor så högt, att han +sände oss sin son Jesus Kristus för att frälsa oss från synden. Hon +berättade så enkelt, men så lefvande, att orden trängde djupt in i min +barnasjäl och jag började älska den gamla gudfruktiga tjänarinnan. Hon +lärde mig också snart att älska Gud och att bedja till honom.</p> + +<p>En kväll bad jag Anna följa mig upp på mitt rum, när jag skulle gå och +lägga mig. Jag var rädd för att ligga ensam, och min tant ville lära mig +öfvervinna min dumma fruktan, som hon kallade den. Jag klagade för Anna, +att jag hade så stygga drömmar om natten och att jag var så rädd. Jag +bad henne därför stanna hos mig, till dess jag somnade.</p> + +<p>"Min kära flicka", sade hon, "jag skall lära dig bedja Herrens bön. När +du kan den och beder den riktigt af hjärtat, så skall du aldrig mera +behöfva vara rädd, ty då skall Gud vaka vid ditt läger och du kan sofva +tryggt."</p> + +<p>Och gamla Anna knäppte sina händer och bad Fader vår med en innerlighet, +som trängde rakt in i mitt hjärta.</p> + +<p>Från denna kväll har jag aldrig sedan under min långa lefnad somnat in +utan att först hafva bedit "Fader vår", och den bönen har i sorg och +glädje fört med sig välsignelse.<span class="rig">(Forts).</span></p> +<br><br> +<h2>Barnavännens anmälan 1905</h2> + +<p>Se föregående nummer!</p> + +<p>De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den.</p> + +<p>Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar.</p> + +<h4>Prenumeratione fortfar hela året</h4> + +<p>Uppsala i Jan. 1905.</p> + +<p class="rig">REDAKTIONEN.</p><br><br> +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p> + +<h4>Bibelläsning<br> + +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + +<p class="mid">Veckan 13-19 Mars 1905.</p> + +<pre> +M. 13. Mark. 10: 32-34. <i>Jesus förutsäger sitt lidande.</i> +T. 14. v. 32. <i>Lärjungarna förskräckas vid Jesu tal om lidandet.</i> +O. 15. v. 33. <i>Hvad Jesus skulle lida af judarne.</i> +T. 16. v. 34. <i>Hvad han skulle lida af hedningarne.</i> +F. 17. Es. 53: 4. <i>Jesus led för oss.</i> +L. 18. v. 5. <i>Han led för våra synder.</i> +S. 19. v. 6. <i>Han led för att föra oss till Gud.</i> +</pre> + +<h4>Söndagsskoltext för den 19 Mars.</h4> + +<p class="mid">Mark. 10: 32-34.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: 1 Petr. 3: 18 a. Ty äfven Kristus led en gång för synder, +rättfärdig för orättfärdiga.</p> +<hr> + +<p class="mid">UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI</p> + + +<br><br> +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 11</b><br> +16 Mars. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + +<span class="lef"><img alt="" src="images/D2.png"></span> +<h2>Jesus förutsäger sitt<br>lidande.</h2> + +<p>et finns en källa till allt vårt lidande, och det är synden. När vi +träffas än af det ena, än af det andra lidandet, så kunna vi säga, att +vi förtjänt detta med våra synder. Ja, vi kunna säga, att vi alltid få +mindre än vi förtjänt. Få vi däremot hälsa, mat och dryck, solskensdagar +och glädje, då kunna vi säga att allt är nåd, vi hafva ej gjort oss +förtjänta af allt detta.</p> + +<p>Men om vi nu ej förtjänat något lekamligt godt, så hafva vi än mindre +förtjänat att Kristus har blifvit vår frälsare. Det är öfverflödande +nåd, större än allt annat.</p> + +<p>Vi höra i vår text omtalas att Kristus skulle lida. Han hade dock aldrig +gjort något ondt, således borde han aldrig lida, utan alltid njuta +salighet i obegränsad grad. Men han ville lida för att frälsa oss. Han +tog således på sig lidandet alldeles frivilligt. Han blef dömd till +döden, fastän han gjort alla godt, han blef korsfästad, fastän han var +den helige och rene Gudasonen. Ja, älskade, detta måste ske för att +frälsa oss från våra synder. När han offras för oss, så gifver han +försoning för alla våra missgärningar.</p> + +<p>Vi äro syndare och han är syndares frälsare. Därför måste gissling, +försmädelse och död blifva hans lott. Han älskar mig och dig af hela +sitt hjärta; därför att han älskar så, går han i döden för oss.</p> + +<p>Detta förkunnade Jesus en gång för sina lärjungar. De tänkte nog, det +går aldrig så illa med Jesus, att allt detta vederfares honom. Men när +de gingo med honom till Jerusalem, fingo de se att alla Jesu +förutsägelser gingo i fullbordan. När Jesus talar om för oss denna sak i +dag, så veta vi att alla Jesu förutsägelser blifvit fullbordade. Vi ha +ingen anledning att tvifla därpå; men jag fruktar att vi så mycket mer +tvifla därpå, att Jesus gjort allt detta <i>för oss</i>. Vi tycka med skäl, +att vi äro till allt detta ovärdiga. Och likväl är det en stor synd att +tvifla därpå. Ty i och med detsamma är det som vi ville säga att Jesus +icke talar sanning, då han säger: <i>Så älskade Gud världen, att han utgaf +sin enfödde son, på det att hvar och en, som tror på honom, icke må +förgås utan hafva evigt lif.</i> Det måste kännas som ett lidande för +Jesus, om vi ej vilja tro på denna varma kärlek, som offrade sitt lif +för våra synder. Älskade små, hören sålunda än en gång, att det är <i>för +eder skull</i> som Jesus gick till korsets död, för eder skull som han blef +sargad och begabbad, på det att edra barnasjälar skulle varda lönen för +hans lidande. Låtom oss innerligt tacka Herren Jesus och söka göra honom +glädje genom att tro på hans namn och efterfölja föredömet af hans +kärlek.<span class="rig"> +<i>Fr. E.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco03.png"></p><br><br> + +<h2>Farmors berättelse.</h2> + +<p class="mid">(Forts. fr. föreg n:r.)</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/O.png"></span><br>ch Anna fortsatte sitt arbete med mig. Hon hjälpte mig att rätta mina +stora fel, lärde mig att älska sanningen framför allt och hellre lida +straff för mina förseelser än att förneka dem. Hon lärde mig till och +med att göra dem godt, som hade gjort mig ondt.</p> + +<p>Jag minns så väl en af våra andra tjänarinnor. Hon kunde ej täla mig +utan skvallrade alltid på mig för tant, och därför afskydde jag också +henne. Hon begick en gång en oärlig handling, och min far, som var en +sträng men rättvis man, ville, att hon skulle straffas. Anna var mycket +bedröfvad. Hon bad mig använda mitt inflytande hos min far och bedja +honom förlåta flickan. Jag ville icke till en början utan förklarade, +att jag unnade henne straffet riktigt godt, ty hon förtjänade verkligen +straff.</p> + +<p>"Men om Gud skulle straffa oss så som vi förtjänat, huru skulle det då +gå för oss, min kära flicka?" sade Anna så allvarsamt och sorgset, att +jag kände mig mycket slagen.</p> + +<p>"Ja, Anna har rätt", svarade jag, "och jag är nog inte bättre än hon."</p> + +<p>Jag skyndade mig därpå in till min far och bad honom innerligt, att han +ville förlåta flickan. Han gjorde det och berömde mig till på köpet, för +att jag hade ett så varmt hjärta för andras sorg.</p> + +<p>Men då gömde jag mitt hufvud vid hans bröst och berättade för honom om +gamla Anna och om allt, som hon hade lärt mig.</p> + +<p>Min far blef djupt rörd. "Herre, jag tackar dig, för att du har tagit +dig af mitt barn, när jag själf öfvergaf det för att döfva min egen sorg +och smärta!" utbrast han.</p> + +<p>Från denna stund stannade min älskade far mera hemma. Han skötte sina +gods och lefde blott för sitt enda barn och för att vårda det frö, som +Anna, hans fattiga tjänarinna, hade lagt ner i barnahjärtat."--</p> + +<p>Här tystnade farmor. Då slog lilla Elisabet sina armar omkring hennes +hals och grät. "Kära, kära farmor, hur skall jag kunna bli snäll?" +utbrast hon. "Jag var stygg emot Hanna i morse."</p> + +<p>"Du skall älska Herren, din Gud, af allt ditt hjärta och din nästa såsom +dig själf, mitt barn", sade farmor. "Och kom ihåg, att hvarenda människa +är din nästa, den fattige såväl som den rike."</p> + +<p>Elisabet smög sig ut i köket till Hanna och bad henne om förlåtelse, +hvilken den vänliga flickan gärna gaf henne.</p> + +<p>Då hon kom tillbaka in i förmaket, bådo barnen farmor berätta mer om +gamla Anna.</p> + +<p>"Det vill jag gärna göra, mina småttingar", sade hon. "Anna hade sitt +hem på min fars gods, så länge hon lefde, och jag fick vara till stor +tröst för henne under hennes sista dagar. När jag om aftnarna läste för +henne i bibeln, sedan hennes ögon blifvit så svaga, att hon ej själf +kunde läsa, då satt hon med hopknäppta händer och lyssnade, och när jag +slutat, tackade hon mig med ett lyckligt leende.</p> + +<p>En morgon väckte mig en af tjänarinnorna och bad mig komma ut till Anna, +hon måtte visst vara sjuk. Jag skyndade till hennes rum, och där satt +hon upprätt i sängen med ett förklaradt ansikte, liksom såge hon +himmelens härlighet kringstråla henne. Jag lade min arm om hennes hals, +hon såg på mig med en kärleksfull blick, hennes hufvud sjönk ned på mitt +bröst--och hon var död."</p> + +<p>Farmor tystnade, medan tårarna rullade utför hennes kinder. Det var +tårar af tacksamhet mot den trogna, gamla tjänarinnans och vännens +minne.<span class="rig"> +Slut).</span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco04.png"></p><br><br> + +<h2>Genom morfars glasögon.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/S.png"></span><br>er han inte ut som en lärd liten professor den här gossen å teckningen?</p> + +<p class="rig"><img alt="" src="images/006.png"></p> + +<p>Bengt heter han, och gärna lyssnar han till alla goda berättelser hans +rare morfar talar om för honom. Morfar har varit med många år i världen +och har därför sett mycket och hört talas om mycket samt varit med om +mycket, som låter som de underbaraste sagor i lille Bengts öron.</p> + +<p>Morfar har farit både med ångare och segelfartyg öfver det stora hafvet, +hvars vågor ibland synas höga som hus, och då storm och våg hotat krossa +fartyget och rycka människorna ned i djupet. Ibland, när morfar varit +ute på hafvet, har det legat som en stor, glänsande spegel, och när +solen sjönk i väster så såg det ut, som om hon sjunkit rätt ned i +vågorna och därvid förvandlat världshafvet till glänsande solgull.</p> + +<p>Morfar har ock stätt högt uppe bland fjällen, på dess höga toppar och +skådat en värld i snö och is så långt blicken hunnit. När morfar talar +härom, då tänker Bengt, att det skulle vara en värld för honom och hans +backskidor. Ja, tusen saker har morfar sett och det blir lika många +sagor, när han berättar därom.</p> + +<p>Och Bengt tycker att morfar är en stor och vis man, som vet mycket och +som kan tala om allt så vackert. När Bengt en kväll skulle bedja sin +aftonbön, följde morfar med in till den lille. Och när bönen var slut, +berättade morfar om Guds himmel och om änglarne och om frälsaren så +skönt, att lille Bengt började längta efter att blifva såsom en Guds +ängel.</p> + +<p>Men ibland, när morfar är ute och hans glasögon ligga kvar därinne på +hans skrifbord, då sätter Bengt dem på sin lilla näsa och tänker: "Jag +vill bli stor och vis och snäll som morfar. Lånar jag hans glasögon, ser +jag nog mycket bättre än med mina egna, och då lär jag mig snart berätta +som han."</p> + +<p>Ske dig som du tror, lille Bengt! Nägot ser du alltid genom morfars +glasögon.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco07.png"></p><br><br> + +<h2>En ovanlig slädfärd.</h2> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/007.png"></p><br> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/P.png"></span><br>å stora sträckor af jordens nordliga trakter lefver ett småväxt folk, +som kallas eskimåer. De hafva en mörkbrun hy, små plirande ögon och ett +svart, stripigt hår.</p> + + + +<p>Deras lefnadssätt är mycket olikt vårt. De gå vanligen klädda i skinn +från topp till tå, bo om vintern i jordkulor eller snöhus och om +sommaren i tält af sälskinn.</p> + +<p>Sälen är eskimåens allt i alla. Af honom får han kläder och tält, båtar +att ro ut på säljakt i och slädar att färdas i under den långa vintern. +Af sälens kött och späck lefver eskimåen och af dess fett gör han tran +eller olja att lysa upp sin enkla bostad med.</p> + +<p>Eskimåernas enda husdjur är hunden. Liksom lappen i vårt land färdas +efter renen, så färdas eskimåen efter hunden. Men denne är icke så +stark som renen, och därför måste eskimåen spänna flera hundar för sin +släde, när han vill färdas från trakt till trakt. Huru en sådan slädfärd +tar sig ut, visar oss vår teckning.</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/008.png"></p> +<p class="mid">TVÅ SMÅ DOCKMAMMOR.</p> + +<p>Äfven andra människor, som besöka Amerikas nordligaste trakter, måste +däruppe färdas på samma sätt. Handlande, guldgräfvare, vetenskapsmän +och missionärer få äfven de färdas i släde efter hundspann. Vanligen +åtföljas de då af en förare, som dels visar vägen och dels håller +hundarna i styr. Tömmar begagnas ej. Den resande sitter nedpackad i +skinnfällar i den smala släden och bara åker. Föraren springer ofta i +bredd med den främste hunden för den främsta släden, de öfriga följa +sedan efter i en lång rad.</p> + +<p>En dylik slädfärd, som för oss är synnerligen ovanlig, kan vara högst +rolig och uppfriskande. Stundom möter man ju i dessa trakter en björn +eller en flock vargar, och därför äro resenärerna städse väl beväpnade +för att göra processen kort med dessa obehagliga bestar.<span class="rig"><i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco08.png"></p><br><br> + +<h2>Två små dockmammor.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"><i> "Nej titta!" sa' Ester, "nog sitter den bra,</i></p> +<p class="i16"><i> Men så har jag ock haft besvär;</i></p> +<p class="i16"><i> Ty ensam jag allting åt dockan har sytt,</i></p> +<p class="i16"><i> Fast skorna jag fått utaf Per."</i></p> +<br> +<p class="i16"><i> "Ja tänk!" sade Lilly "så märkvärdigt söt</i></p> +<p class="i16"><i> Hon är nu, din Anna-Sofi.</i></p> +<p class="i16"><i> Men snart har jag färdigt, och då skall du se</i></p> +<p class="i16"><i> Hon duger, min Gulle-Mari."</i></p> +<br> +<p class="i16"><i> "Ja visst", sade Ester, "och då ska vi gå</i></p> +<p class="i16"><i> Till Humlegår'n med våra små;</i></p> +<p class="i16"><i> Ty, vet du, af allt hvad vi leka, jag tror,</i></p> +<p class="i16"><i> Är mamma och barn bäst ändå."</i></p> +<br> +<p class="i16"><i> "Jam, jam", sade Kisse, "med dockor och barn</i></p> +<p class="i16"><i> Det är ju ett fasligt besvär.</i></p> +<p class="i16"><i> En kattunge växer i pälsen helt lätt</i></p> +<p class="i16"><i> Och dock mycket sötare är."</i></p> +<p class="i40"><i> Anna H--m Preinitz.</i></p> +</div></div> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p> + +<br><br> + +<h2>De små missionärerna.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/E.png"></span><br>tt ståtligt skepp med hvita, svällande segel gled en dag för många +hundra år sedan uppför Röda hafvet. Solen brände hett på dess däck, där +matroserna under ständig sysselsättning ilade fram och tillbaka.</p> + +<p>Längst borta i aktern satt under det hvita suntältet en allvarlig man +med ett ädelt utseende, insvept i en med dyrbart pälsverk fodrad kappa. +Han tycktes vara fördjupad i betraktandet af en karta, som låg på ett +bord framför honom.</p> + +<p>Icke långt därifrån stodo två små gossar lutade öfver skeppets reling +och blickade med lifligt intresse mot den aflägsna stranden, som redan +kunde skönjas i fjärran.</p> + +<p>Af gossarnes likhet med hvarandra kunde man sluta till att de voro +bröder, men den äldste hade mörkt hår och bredare panna samt mera +kraftig hållning.</p> + +<p>Den lille, ett vackert, ljuslockigt barn, kunde knappt styra sin +otålighet. "Land, land!" ropade han förtjust och hoppade omkring på en +fot i sänder. "Åh, hvilket härligt land! Ser du Frumentius, den vackra +viken därborta? Ack, om vi finge lägga till där!"</p> + +<p>"Var tyst Edesius", förmanade den äldre. "Vi få inte störa onkel i hans +viktiga arbete."</p> + +<p>Den berömde filosofen, geografen och forskaren Metropius från Tyrus såg +leende upp från sin Karta.</p> + +<p>"Ni störa mig inte, barn", sade han vänligt. "Prata så mycket ni vilja. +Om ni äro snälla, så få ni i morgon bittida gå i land och stanna där +hela dagen. Vi måste förse oss med vatten. Se, sådana vackra träd! Samma +källa, som ger friskhet åt deras kronor, skall också vederkvicka våra +törstiga strupar."</p> + +<p>"Åh, vatten!" jublade Edesius. "Vi skola då åter en gång få dricka af +hjärtans lust. Kanske finns det också frukter därborta--citroner, +oranger och dadlar?"</p> + +<p>"Och märkvärdiga djur, som leka under träden!" ropade Frumentius icke +mindre intresserad, "och vackra fåglar på trädens grenar och sällsynta +blommor rundt omkring!"</p> + +<p>"Och musslor på stranden!" menade Edesius.</p> + +<p>"Ja, allt detta skola ni få se", bekräftade Metropius, "och ännu många +andra Guds under. Dock få ni aldrig glömma, hvad jag lofvade eder moder, +när hon gaf er tillåtelse att följa mig på denna resa. Jag lofvade henne +nämligen att själf hvarje dag gifva er någon undervisning och strängt +hålla eder till att samvetsgrant lära edra läxor, antingen vi befinna +oss på land eller på skeppet."</p> + +<p>"Det skola vi visst inte glömma, onkel", svarade gossarne gladt, "vi +skola vara mycket samvetsgranna."</p> + +<p>Därpå satte de sig till bords och åto sin kvällsmat vid en mycket glad +sinnesstämning. Sedan var tiden inne att gå till hvila, hvarföre de bådo +sin aftonbön och lågo snart försänkta i en lugn sömn.</p> + +<p>Den följande morgonen uppfyllde i hvarje afseende hvad de väntat sig af +honom.</p> + +<p>Aldrig upplefde två reslystna gossar en skönare dag än dessa båda bröder +från Tyrus trehundra år efter Jesu Kristi födelse. De samlade musslor +och genomströfvade den härliga skogen. De hjälpte matroserna rulla de +tomma faten till randen af den flödande källan och bestormade onkeln med +frågor öfver allt som oväntadt kom dem för ögonen. Men de glömde ej +heller sina plikter.</p> + +<p>"Jag tog böckerna med mig och gömde dem bakom stenen där", sade +Frumentius. "Vi skola nu söka upp en lugn plats, där vi kunna lära oss +våra läxor. Då blir onkel glad, när han får höra att vi själfva tänkt +på det!"</p> + +<p>Edesius hade kanske velat leka en stund till, ehuru han väl icke då +kunde ana, att han aldrig mer skulle få roa sig och leka så obekymradt +och barnsligt som nu. Men han lydde brodern, liksom han alltid brukade +göra. Tillsammans gingo de nu bort till skogen och snart hade de funnit +ett präktigt träd, under hvars breda, skuggrika grenar de i allsköns ro +kunde läsa sina läxor. Så sutto de ganska länge och till slut upprepade +de för hvarandra hvad de läst för att öfvertyga sig om att det satt fast +i minnet.</p> + +<p>Men luften var het och tryckande trots skuggan, och vindens sakta sus i +trädkronorna högt öfver dem såväl som vågornas skvalp mot stranden +sjöngo dem till sömns.</p> + +<p>Då kom ett glänsande föremål susande emot dem och träffade den lilles +öra. Förskräckta rusade de båda upp. Men två stora, svarta händer höllo +fast Frumentius. Han utstötte ett rop af förskräckelse, men sedan +återfick han fattningen.</p> + +<p>"Skynda dig bort, Edesius", hviskade han åt brodern. "Det är +vildar--fort--rädda dig, medan det är tid!"</p> + +<p>Dock--det var redan för sent. De voro redan omringade. Grymma, svarta +ansikten blickade ned på dem, och råa händer grepo de späda gestalterna. +Spjut och piskor tycktes hota att göra ett hastigt slut på deras lif.</p> + +<p>Vapenlösa, hjälplösa, öfvergifna af sitt folk befunno sig bröderna i en +rasande skaras våld. Men de hade blifvit uppfostrade i tron på Kristus +och visste, att om de också måste förlora sitt lif, så var han dem nära +och skulle taga deras själ upp till sig i himmelen.</p> + +<p>"Herre Jesus, förbarma dig öfver våra själar!" utropade därför +Frumentius och slöt sin lille bror hårdt i famnen.</p> + +<p>Men det tunga gisslet, som en af barbarerna redan lyft för att slå till, +föll icke ned på deras hufvud. En annan vilde hade stött dem åt sidan +och en tredje hade fattat ett kraftigt tag om Edesius' långa, blonda +lockar för att sedan, då den lille sakta jämrade sig, med ett rått +skratt slunga honom ifrån sig.</p> + +<p>Sedan följde en kort stunds tystnad, kvalfulla minuter, hvilka syntes +gossarne långa som år. Men då man lämnade dem vid lif, vågade de +ändtligen se sig omkring med skygga blickar. De funno sig omgifna af en +mängd brokigt utstyrda, till tänderna beväpnade män, och med fasa sågo +de spår af friskt blod på deras vapen och kläder.</p> + +<p>Men ännu tycktes man icke hafva för afsikt att döda dem. Ja, Frumentius +tyckte till och med, att de svarta ansiktena uttryckte mer förvåning än +fiendskap, och ett tyst hopp började smyga sig in i hans själ. Då lade +sig plötsligt en stor, stark hand på hans axel och vände honom mot +skogen, medan den andra handen befallande visade honom framåt. Gossarne +förstodo väl, att man tänkte föra dem inåt landet, och för dem fanns +ingen annan utväg än att lyda.</p> + +<p>Under den tröttande vandring, som nu följde, vågade de blott sällan +hviska några ord till hvarandra. Vågade de hoppas, att Metropius och +hans folk finge kännedom om deras bortröfvande och kunde skynda till +deras hjälp?</p> + +<p>Edesius hängde sig fast vid detta hopp, som brodern icke kunde dela, men +ändock ej i förtid ville beröfva honom. Blodet, som de nyss sett märken +efter, hade fyllt den förståndige gossens hjärta med en mörk aning, +hvilken snart skulle bekräfta sig på ett sorgligt sätt.</p> + +<p>En ny skara vildar slöt sig nämligen till dem, och dessa dansade och +skreko i segerjubel, några klädda i de dödade matrosernas kläder, medan +andra svingade annat af de röfvade föremålen omkring sina hufvud. De +stackars gossarnes fasa nådde sin höjd, när de fingo se den pälsbrämade +kappan, som deras onkel burit, på den störste och starkaste vildens arm. +Denne tycktes med stor belåtenhet visa henne för den första skarans +anförare.</p> + +<p>Denne släpade nu fram de förskrämda små fångarne, och Frumentius tänkte +icke annat, än att han skulle utlämna dem till deras onkels mördare och +få kappan i utbyte. Då han kände en gränslös fasa för den sist komne +anföraren, blickade han med en stum, hjärtgripande bön i sina mörka ögon +upp till anföraren för den första truppen. Ett lätt slag på hufvudet och +några obegripliga men med mildare stämma uttalade ord, var svaret på +hans stumma bön. Sedan gick det vidare framåt.</p> + +<p>Gossarne såväl som kappan voro bestämda för en höfding, åt hvilken hans +krigare ville gifva det bästa af det byte, som de vunnit i striden mot +främlingarne.<span class="rig"> +(Forts.)</span></p><br><br> +<hr> + +<h2>Barnavännens anmälan 1905</h2> + +<p>Se föregående nummer!</p> + +<p>De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den.</p> + +<p>Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar.</p> + +<h4>Prenumerationen fortfar hela året.</h4> + +<p>Uppsala i Jan. 1905.</p> + +<p class="rig">REDAKTIONEN.</p><br><br> + +<h4><i>Bibelläsning</i><br> + +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + +<p class="mid">Veckan 20-26 Mars 1905.</p> + +<pre> +M. 20. Mark. 12: 1-12. <i>Liknelsen om vingårdsmännen.</i> +T. 21. v. 1. <i>Vingården ordnas.</i> +O. 22. v. 2. <i>Vingårdens herre begär frukt.</i> +T. 23. v. 3-8. <i>Vingårdsmännens brottslighet</i>. +F. 24. v. 9. <i>deras straff.</i> +L. 25. v. 10-11. <i>Byggningsmännen och hörnstenen.</i> +S. 26. v. 12. <i>Judarne hata Jesus.</i> +</pre> + +<h4>Söndagsskoltext för den 26 Mars.</h4> + +<p class="mid">Mark. 12: 1-12.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: 1 Petr. 2:6. Därför heter det ock i skriften: "Se, jag +lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den, som tror på honom, +skall icke komma på skam":</p> +<hr> +<p class="mid">UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p> + + +<br><br> +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 12</b><br> +23 Mars. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + +<span class="lef"><img alt="" src="images/L.png"></span> + +<h2>Hvar är frukten?</h2> + +<p class="mid">Mark. 12: 1-12.</p> + +<p> våra textord framställer Jesus judafolket under bilden af en vingård, +som Gud planterat. Denna plantering skedde genom en rad af stora +gärningar, såsom då han frälste dem ur Egyptens träldom, då han på Sinai +gaf dem sin härliga lag, och då han insatte dem i Kanaans land. På dessa +stora händelser syftar liknelsens ord om att vingårdens herre "satte +stängsel", "gräfde en press" och "byggde ett torn". Härmed vill Jesus +säga, att allt hvad som kunde göras för att ett folk skulle kunna +utveckla sig i rättfärdighet, frid och lycka, det hade Gud gjort för +judafolket.</p> + +<p>Från den tid, då Israel såsom en nation bosatt sig i Kanaans land, borde +folket i tacksamhet och trohet hembära Gud de lifvets frukter, som i +någon mån svarade mot den nåd, de tagit emot af honom. Men annat lärer +oss Israels historia, annat lära oss Jesu ord i liknelsen. I stället för +att med kärlek och hänförelse lyda Guds vilja och genom ett heligt lif +inverka lyftande och förädlande på de kringboende hednafolken, börjar +judafolket i stället lefva såsom hedningar. I stället för att med kärlek +och hänförelse taga emot Herrens tjänare profeterna och följa dem på +Herrens vägar, börja vingårdsmännen, det är Israels andlige ledare och +öfrige styresmän, försmäda, hudflänga, skymfa och döda dem. Och när +slutligen Gud i stor nåd sände sin enfödde son till världens frälsning, +så gjorde de på samma sätt med honom. De skymfade, hudflängde och +korsfäste härlighetens herre.</p> + +<p>Detta brott rågade måttet af Israels syndaskuld. Guds dom måste följa på +denna oerhörda förblindelse, denna förfärande brottslighet. Gud fördref +och fördärfvade dessa skenhelige präster och ämbetsmän. Landet härjades +år 70 af romerska härar, Jerusalem intogs och grusades, folket dödades +eller släpades bort i fångenskap, och än i dag lefva judarne strödda +likt agnar för vind kring jordens alla land, såsom en förfärande +illustration till det ordet: Gud låter icke gäcka sig. Hvad en människa +sår, det får hon skörda.</p> + +<p>Men af judafolket blefvo några frälsta undan fördärf och dom. Det var +Jesu apostlar och lärjungar. Genom dem blef Guds rike och dess alla +förmåner burna ut till hednafolken, som genom evangelium förvandlas från +hedningar till kristna. Till dessa folk höra äfven vi, som bygga och bo +i gamla Sverige. Nu är det till oss Herren kommer och söker frukt.</p> + +<p>Vi hafva af Gud mottagit en myckenhet af välgärningar. Vi hafva Guds ord +i rik omväxling förkunnadt ibland oss. Det förkunnas för lärda och +olärda, för fattiga och för rika, för äldre och för barnen i hemmen och +i söndagsskolorna. Vi äga den kristna civilisationens ljus ibland oss +och lefva i lugna och ordnade förhållanden. Vi äga skolor, där vi få +lära oss så mycket godt och nyttigt, som gäller vårt tids-och +evighetslif.</p> + +<p>Hvar är frukten? Lyder du det af Guds vilja, som du förstått och lärt +dig? Följer du dina föräldrars och lärares goda råd och handledning? +Nyttjar du din tid rätt för att lära dig och tillägna dig hvad du kan få +lära dig i skolan, så att du kan blifva en kraftig, arbetssam och nyttig +medlem i det jordiska samhället? Följer du de rena och heliga intryck +Guds ord ger dig, så att du må bli ett älskligt och godt barn, en +prydnad för Kristi församling?</p> + +<p>Se, dessa frågor ställas till oss från Herren, ty han söker frukt i vårt +lif. Tänk allvarligt på dessa frågor, och om du märker, att du icke +håller profvet inför dem, bed då Gud om förlåtelse och om nåd och kraft +att börja ett nytt lif ifrån denna dag.</p> + +<p>Härvid må du för all del icke glömma bort, att Jesus Kristus din +frälsare räcker dig sin hand för att bistå och hjälpa dig. Bed honom om +hjälp och frälsning! Bed många gånger och bed mycket om samma sak, ty +därigenom beredes ditt eget hjärta att taga emot hans hjälp. Då skall du +kunna bära frukt i allt godt verk. Du skall varda ett godt och älskligt +barn, ett ordentligt och flitigt barn, ja, ett lyckligt och saligt Guds +barn.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco06.png"></p><br><br> + +<h2>Duktiga pojkar.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/D.png"></span><br>et var tidigt på morgonen. Maria Vik höll just på att sätta fram +frukosten åt sig och sina barn. Stackars Maria, det var mer än fyra år +sedan hennes man drunknade och lämnade henne ensam med sina tre gossar. +Per och Nils voro nu så stora, att de gingo i skolan, ja, Per skulle i +höst få flytta upp i sista klassen, men den minste, lille Olle, hängde +henne ännu i kjolarne hvarhelst hon vände sig. Per och Nils voro redan +uppe, men Olle låg kvar i den varma sängen. Det var så kallt och +regnigt, tyckte Maria, att han kunde gärna ligga stilla. För egen del +hade hon haft stor lust att göra så med, ty hon kände sig så trött och +utsläpad, men hon måste upp. Hon hade lagt deras kläder i blöt i går, +och de måste tvättas. Hon hade icke råd att taga någon hjälpgumma, och +af gossarne kunde hon ej hafva stor hjälp, då det gällde att tvätta.</p> + +<p>Hon kände i dag gikten i alla leder och ryggen värkte. Huru väl hade hon +icke behöft ligga litet längre, men hon måste upp. Hon suckade tungt, +där hon satt på sängkanten, försänkt i djupa tankar.</p> + +<p>"Den som finge slippa tvätta i dag!" sade hon för sig själf. Det kom så +stilla; hon hade aldrig tänkt säga det högt, men orden undsluppo henne +omedvetet. "Om Per ändå hade varit en flicka, så kunde jag haft hjälp +till detta och mycket annat!" kom det strax därefter.</p> + +<p>Dörren till kammaren stod på glänt, och därinne satt Per och räknade +igenom de tal han hade till läxa.</p> + +<p>Han blef riktigt harmsen, där han satt och hörde, hvad mor sade för sig +själf. Han, en flicka!--Jo, det skulle bara fattas det. Nej, tack: +flicka ville han inte vara, och som väl var, kunde han då inte heller +bli det.</p> + +<p>Men att mor kunde säga så--det var inte snällt af henne. Alldeles som om +hon inte hade den ringaste nytta af honom! Bar han ändå inte hvarendaste +morgon in ved åt henne? Och hvem var det väl, som bar upp vattnet den +långa vägen från bäcken? Och hvem hämtade hem allt hvad hon behöfde från +handelsboden? Var det kanske inte just han, Per?</p> + +<p>Han höll på att reta upp sig allt mer och mer, men med ens slog det om, +och han blef helt vek om hjärtat.</p> + +<p>"Stackars mor är inte stark", tänkte han. "Hon släpar och arbetar från +morgon till kväll för oss, och då är det inte underligt, om hon känner +sig trött och nedstämd ibland."</p> + +<p>"Bara pojkarne mina få hvad de behöfva, så är det inte så noga med mig", +hade Per hört henne säga, då handlare-Lisa härom dagen var inne och bjöd +ut sina varor. Mor kunde nog haft lust att köpa sig ett varmt +hufvudkläde, men så fick det ändå vara till sist.</p> + +<p>Mor tyckte nog om sina pojkar i alla fall! Men tänk, om han kunde hjälpa +henne med tvätten så pojke han var! Det var ju visserligen +"kvinnfolkgöra", men för en gång kunde han ju pröfva på.</p> + +<p>Det var ingen brådska med läxorna, ty det var lördag i dag, och han +skulle inte vara i skolan förrän på måndag. Per slog ihop boken med en +väldig smäll, reste sig upp och gick ut till mor.</p> + +<p>"Är du sjuk, mor?" Det kom lika oväntadt som deltagande och gjorde mor +riktigt varm om hjärtat.</p> + +<p>"Åh ja, gikten är svår i dag--men det blir väl bättre längre fram på +dagen."</p> + +<p>Per stod kvar och undrade hvad mor skulle säga om han----men så kom +det:</p> + +<p>"Hör du--mor--."</p> + +<p>"Ja."</p> + +<p>"Kan jag inte sköta om tvätten i stället för dig?"</p> + +<p>"Du!"--Mor drog på munnen med ett misstroget leende, och Per förstod det +godt.--"Du, Per? Nej, det kan du nog inte."</p> + +<p>"Hvarför inte? Tror inte du, att jag kan klara värre saker än så? Låt +mig visa dig, att jag kan. Visa mig bara en enda gång, huru jag skall +bära mig åt, och sedan skall det gå som en dans!"</p> + +<p>Per blef allt mera ifrig under det han talade. "Nu bär jag först upp +vatten och fyller baljorna, och så gör jag upp eld under stora grytan, +och sedan skall jag tvätta, så det skall stå härliga till--det skall du +få se, mor!"</p> + +<p>Mor kunde ändå inte tro, att det var Pers allvar. Men innan hon hunnit +göra en enda invändning, hade Per kilat ut och ned för backen med ett +ämbar i hvardera handen.</p> + +<p>Nere vid bäcken träffade han på Nils, som höll på att profva sin +vattenkvarn.</p> + +<p>"Hej, Nils", ropade Per, "vill du vara med och tvätta kläder?"</p> + +<p>"Hvad för något?--Tvätta kläder--jag? Är du rent galen?"</p> + +<p>"Nej, men jag tänker tvätta i dag i stället för mor, ty hon är sjuk."</p> + +<p>"Aldrig har jag hört på maken! Du--en pojke--tvätta kläder! Nej, tack, +aldrig skall du kunna förmå mig till det. Hvad tror du storgårdspojkarne +skulle säga, om de finge se dig vid tvättbaljan?"<span class="rig"> +(Forts, å sid. 94.)</span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/009.png"></p> +<p class="mid">OLBLOMSTER.</p> +<br><br> + +<h2>En farlig strid.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p>Bor du bland bergen, bor du vackert. Däruppe är luften ren och utsikten +fri. Solen dröjer länge, innan den går ned och förgyller bergstopparne +ännu en lång stund, sedan det är skumt nere i dalarna.<span class="lef"><img alt="" src="images/010.png"></span></p> + + + +<p>Ja, högt uppe på bergen finnes mycket, som lockar till en bergvandring. +Alltid finnes där någon berömd grotta eller kammare, som fordom tjänat +till bostad åt någon bergakonung. Om denne gå då många sägner och sagor. +En säger oss, huru omåttligt rik han var, den där kungen. Han hade +salar, som glimmade af pärlor och guld och så många guldslantar, att +ingen kunde räkna dem. En annan talar om för oss, att han är en grym och +stygg hedning, som inte kunde höra de sköna kyrkklockornas klang, när de +ringde samman den kristna menigheten till bön och sång och för att +lyssna till ordet om Kristus. Därför måste bergakungen flytta sin kos, +och ingen har sett honom på många hundra år.</p> + +<p>Ja, så säga sagorna. Men nutidens folk undrar hvart hans stora rikedomar +tagit vägen och ungdomarne klättra bland bergen för att leta efter +bergakungens salar för att se, om där kan vara någon guldslant kvar än i +dag. Och det gör det visst. Där finnes både guld och silfver och andra +dyrbara metaller i de svenska bergen, men de måste brytas och smältas ur +dem. Och där uppe på klipporna bygger örnen sitt bo, där lägger hans +maka ägg, och där hjälpes örnparet åt att mata och föda upp sina ungar.</p> + +<p>En titt in i ett sådant bo kan vara lika intressant som att se in i +bergakungens salar. Men det kan vara farligt nog, som du ser af +teckningen. Ty örnen lämnar aldrig de sina i sticket och flyr. Han +upptar striden på lif och död med sin fiende. Och skarpa, långa klor har +han och väldiga vingepar samt en fruktansvärd näbb. Den kan sluta så +denna farliga strid, att gossen där blir dragen ned i djupet af örnen.<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco09.png"></p><br><br> + +<p>"De få säga, hvad de vilja", svarade Per frimodigt, men inom sig krympte +han riktigt ihop vid tanken på huru de då skulle göra narr af honom. +"Det rör mig inte, för resten", tillade han, "bara mor kan slippa, då +hon är så dålig.--Nå, Nils, vill du eller vill du inte?"</p> + +<p>Nils ryggade tillbaka--nej, verkligen han det ville.</p> + +<p>"Jag håller mig för god för sådant kvinnfolksgöra", sade han.</p> + +<p>Per svarade intet utan fyllde ämbaren och skyndade sig hem.</p> + +<p>Då allt var i ordning, gick han in efter mor. "Låt mig nu bara en gång +få se, huru man skall bära sig åt", sade han.</p> + +<p>Mor tog ett plagg och började tvätta och Per såg uppmärksamt på.</p> + +<p>"Så, nu kan jag det, låt mig försöka nu, och gå sedan in och lägg dig en +stund till."</p> + +<p>Mor hade nog sina egna tankar om huru det skulle gå med tvätten i Pers +händer, men hon följde dock hans uppmaning och gick. I dörren måste hon +dock än en gång vända sig om och se på sin käre gosse. Där stod han böjd +öfver baljan och gned och sköljde, så att vattnet stänkte omkring honom. +Hon lade sig på sängen vid sidan af sin lille Olle, som somnat in på +nytt. Så rik hon ändå var, som hade en sådan gosse! Både gikten och +ryggvärken lade sig för den tanken, så lycklig gjorde den henne.</p> + +<p>Det kändes icke så litet tafatt för Per i början. Han kunde icke få det +rätta taget, plagget gled undan, och så började det svida i +fingertopparne.</p> + +<p>Men--pyttsan--inte fick det betyda något. Så mycket karl var han väl, +att han icke frågade efter, om det sved litet i skinnet. Han gned och +sköljde och höll det tvättade plagget pröfvande upp mot dagern. Ja, +verkligen, satt där inte ändå kvar en mörk fläck.</p> + +<p>Litet mer såpa, och så ner i baljan igen. Nu måtte den väl vara borta +ändå.</p> + +<p>Så där ja--han vred, så att vattnet forsade mellan fingrarna--nu ner i +grytan med plagget.</p> + +<p>I detsamma stod Nils bredvid honom.</p> + +<p>"Är det du, Nils?"</p> + +<p>"Ja, du tvättar ju som för dagspenning."</p> + +<p>"Jo, det må du tro, och fina skjortor skall du få, min gosse."</p> + +<p>"Tror du jag skulle kunna hjälpa dig?"</p> + +<p>"Ja, vars, tag bara i af alla krafter, så skall jag lära dig konsten."</p> + +<p>"Se på det här, är det bra?" Nils slängde ett plagg öfver till brodern. +Per tog det i noggrant skärskådande.</p> + +<p>"Nej, min gubbe, bättre får du lägga åt. Den där smutsstrimman vill nog +inte mor ha kvar."</p> + +<p>Nils tog tappert i på nytt. "Oj, så det svider i fingrarna!"</p> + +<p>"Pyttsan, skall du klaga för en sådan småsak du som är en pojke."</p> + +<p>Nej, det var då sant, att jämra sig för så litet det passade då bara för +flickor.----</p> + +<p>Då mor en halftimme senare gick ut i köket för att se, hur det gick med +tvätten, fann hon båda sina gossar med uppvikna skjortärmar öfver +hvarsin balja i full fart med att tvätta. Hon ville knappt visa, hur +angenämt öfverraskad hon blef.</p> + +<p>"Såå, Nils, har du också kommit till tvättbaljan? I dag tycks ni bägge +två vilja göra det lätt för mor."</p> + +<p>Hon sade ej mer, men de kände kärleken lysa ur hennes blick och sågo +hennes glada ansikte, och de blefvo helt varma om hjärtat, fastän de +voro stora pojkarne.</p> + +<p>En sådan glädje det var att få hjälpa mor! Då kvällen kom, hängde +kläderna rena och hvita på gården, och inne i stugan sutto mor Maria och +hennes tre duktiga pojkar och åto kvällsvard.</p> + +<p>Mor kände sig så lätt och glad till sinnes. Det var länge sedan gröten +smakat henne så godt. Hvad gossarne angår, hade de en förvånande +matlust.</p> + +<p>"Ni är trötta nu, det ser jag", sade mor, då de slutat äta, "och det är +sannerligen inte underligt, ty det kostar på att stå öfver tvättbaljan. +Gå nu därför och lägg er. God natt och tack, mina kära gossar, för hvad +ni i dag ha gjort för mor. Det har gjort henne både frisk och glad. Gud +välsigne er!"</p> + +<p>De sade ingenting annat än "godnatt!" men bådas blickar förrådde hvad de +kände; ty de strålade af glädje och tillfredsställelse.<span> +(Efter norskan.)</span></p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco02.png"></p><br><br> + +<h2>Solblomster.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i16"> <i>De äro solskensblomster två,</i></p> +<p class="i16"> <i>Som mödrar se med lust uppå.</i></p> +<p class="i16"> <i>De äro så söta och rara</i></p> +<p class="i16"> <i>Att jämt man vill kyssa dem bara.</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>De tulta jollrande omkring</i></p> +<p class="i16"> <i>Och skratta rakt åt ingenting</i></p> +<p class="i16"> <i>Och gråta för nästan det samma</i></p> +<p class="i16"> <i>Och skynda med allting till mamma.</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>Och mamma torkar lätt hvar tår,</i></p> +<p class="i16"> <i>Och så ett leende hon får</i></p> +<p class="i16"> <i>Och kyssen och famnen tillika.</i></p> +<p class="i16"> <i>Och då känna mödrar sig rika.</i></p> +<br> +<p class="i16"> <i>Ja, inte får man undra på,</i></p> +<p class="i16"> <i>Att mödrar se med glädje på</i></p> +<p class="i16"> <i>De barnen, som äro så rara,</i></p> +<p class="i16"> <i>Att jämt nian vill kyssa dem bara.</i></p> +<p class="i40"> <i>Anna H--m Preinitz.</i></p> +</div></div> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br><br> + +<h2>De små missionärerna.</h2> + +<p class="mid">(Forts. fr. föreg. n:r).</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/N.png"></span><br>är de uppnådde höfdingens eller konungens residens, fördes de små +fångarne fram inför härskaren. Han satt på en hög stol eller tron och +utmärkte sig framför de öfriga genom sina granna kläder samt genom +stafven, som han höll i sin högra hand.</p> + +<p>De beväpnade krigarne kastade sig ned framför honom, så att deras pannor +vidrörde marken och gåfvo tecken åt gossarne att göra på samma sätt. +Sedan lyftes de tämligen omildt upp igen och fördes fram till konungen.</p> + +<p>Med synbar förvåning såg denne på deras hvita händer och ansikten, som +stucko så bjärt af mot de omkringståendes. Ja, han vecklade till och med +upp Edesius' tunika för att äfven underkasta hans armar en pröfning. Man +behandlade gossarne såsom hundvalpar och kattungar, med hvilka man just +icke gör stora omständigheter.</p> + +<p>Lyckligtvis förstodo dessa båda, att det lätt kunde bli farligt för dem +att visa någon som helst fruktan och att de måste uppbjuda hela sin +själfbehärskning för att kunna skenbart godmodigt foga sig uti den +hänsynslösa behandling de fingo röna. Frumentius var dock nära att +förlora sin sinnesnärvaro en gång, när han plötsligt förnam ett skarpt +bett af små hvassa tänder i den obetäckta delen af sin ena fot. När han +förskräckt ryckte till och såg ned, log ett litet rundt ansikte, svart +som ebenholz, emot honom. Den lille tjocke, treårige pojkens grannt +utstyrda kläder och den bekymmerslöshet, hvarmed han lekte vid konungens +fot, gaf tillkänna, att han var dennes son.</p> + +<p>Frumentius fick en lycklig ingifvelse. Utan att låtsa om smärtan i foten +löste han upp det purpurröda sidenbandet, som sammanhöll hans långa +lockar och gaf det åt den lille, som med ett gladt skratt tog det +granna bandet och ej tycktes vara obenägen att göra den hvite +främlingens bekantskap.</p> + +<p>Nu följde ett för de båda gossarne obegripligt samtal, men sedan fördes +de slutligen in i en liten gräshydda och undfägnades rikligt med mat och +dryck. Men då de icke kunde besluta sig för att dricka den vidriga +blandningen, gåfvo vildarne dem skrattande en kruka friskt vatten, +kastade några djurhudar i ett hörn och tecknade åt gossarne att lägga +sig på dem.</p> + +<p>När de nu för första gången efter sitt tillfångatagande befunno sig +ensamma, slogo de armarna om halsen på hvarandra och gräto hejdlöst.</p> + +<p>"Tror du, att de skola döda oss?" frågade Edesius, när han åter kunde +tala.</p> + +<p>"Nej, det tror jag inte. Om detta varit deras afsikt, skulle det skett +för längesedan. Men, Edesius, jag fruktar--ja, jag är säker på att de +mördat onkel och manskapet på skeppet. Vi äro de enda fångarna", fortfor +Frumentius, och gossarnes tårar började flöda på nytt.</p> + +<p>"Kunna de icke hafva undkommit i båtar?" frågade Edesius.</p> + +<p>Frumentius skakade sorgset på hufvudet men svarade intet.</p> + +<p>Hans fruktan var blott allt för väl grundad. Alla de resande hade +öfverfallits och dödats. Äfven de båda bröderna hade säkerligen fått +dela samma öde, om de icke gått in i skogen för att samvetsgrant läsa +sina läxor för dagen och därigenom uppfylla sitt löfte till onkeln.</p> + +<p>De sutto nu länge tysta, försänkta i sorgsna tankar, så länge, att den +lilles ögonlock småningom började falla ihop.</p> + +<p>"Broder!" hviskade Frumentius.</p> + +<p>Den lille for upp förskräckt. "Hvad vill du?" frågade han ängsligt.</p> + +<p>"Jo, vi skola ej glömma, att Gud är här likaväl som i Tyrus."</p> + +<p>"Ja, visst, han är öfverallt!" svarade Edesius, som nu var riktigt +vaken.</p> + +<p>"Då behöfva vi ej frukta någonting. Han skall vara med oss och beskydda +oss."</p> + +<p>"Men han kan ju tillåta dem att döda oss?"</p> + +<p>"Nej, det skall han icke. Men vi skola lita fast på honom och bedja till +honom i Jesu Kristi namn", svarade Frumentius allvarsamt. "Vi måste +bedja till honom hvarje dag, Edesius, och älska honom och göra hans +vilja!"<span class="rig"> +(Forts.)</span></p><br> +<hr> +<br><br> + +<h2>Barnavännens anmälan 1905</h2> + +<p>Se föregående nummer!</p> + +<p>De som själfva last Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den.</p> + +<p>Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar.</p> + +<h4>Prenumerationen fortfar hela året.</h4> + +<p>Uppsala i Jan. 1905.</p> + +<p class="rig">REDAKTIONEN.</p><br><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br> + +<h4><i>Bibelläsning</i><br> + +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + +<p class="mid">Veckan 27 Mars-2 April 1905.</p> + +<pre> +M. 27. Mark. 14: 3-9. <i>Jesus hyllas i Betanien.</i> +T. 28. v. 3. <i>Maria hyllar Jesus.</i> +O. 29. v. 4. <i>Några knota öfver hennes frikostighet</i>. +T. 30. v. 4. <i>och ha de fattiga till förevändning.</i> +F. 31. v. 6-7. <i>Jesus berömmer Marias gärning.</i> +L. 1. v. 8. <i>Hon har balsamerat Jesus profetiskt.</i> +S. 2. v. 9. <i>Hennes kärlek och offervillighet skall berömmas af alla troende.</i> +</pre> + +<h4>Söndagsskoltext för den 2 April.</h4> + +<p class="mid">Mark 14: 3-9.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: Joh. 12: 26 c. Och om någon tjänar mig, honom skall min +Fader ära.</p> + +<hr> +<p class="mid">UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.</p> + + +<br><br> +<p class="mid"><img alt="" src="images/barnavannen.png"></p> + +<table cellpadding="2" cellspacing="2" border="1" summary="none" + style="text-align: left; width: 100%;"> + <tbody> + <tr> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>N:o 13</b><br> +30 Mars. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 80%; text-align: center;"> +<b>Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.</b><br> +Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. + </td> + <td style="vertical-align: top; width: 10%; text-align: center;"> +<b>22 årg.</b><br> +1905. + </td> + </tr> + </tbody> +</table> + +<br> + + +<h2>Jesus hyllas i Betanien.</h2> + +<p class="mid">Mark. 14: 3-9.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/J2.png"></span><br>u närmare det led mot slutet af Jesu jordelif, dess mera öppet visade +de judiska ämbetsmännen sin fiendskap mot honom. Präster, fariseer och +saduceer hatade honom bittert, stora rådet hade bannlyst honom och dess +ledande män spunno hemliga ränker mot hans lif.</p> + +<p>Midt ibland denna fiendskap, som öfverallt lurade på frälsaren, ägde han +likväl här och hvar trofasta och hängifna vänner. En sådan vänkrets var +den i Betanien, där man beredt sig på att hylla Jesus och riktigt låta +honom känna, huru innerligt han var afhållen och älskad af dem, och huru +litet de brydde sig om stora rådets bannlysning.</p> + +<p>Hyllningsfästen skulle hållas i Simon den spetälskes hus. Denne Simon +hade en gång blifvit botad från spetälskan af frälsaren. Utan tvifvel +var han en förmögen man, som kunde samla alla sina vänner i Betanien och +därtill Jesus och hans lärjungar i sitt hem. I Johannes tolfte kapitel +talar evangelisten om för oss, att den från döden uppväckte Lasarus var +med vid detta tillfälle. Hans närvaro var ju en den största hyllning åt +Jesu makt och härlighet. Marta ville hylla Jesus genom att deltaga i +uppassningen äfven i ett främmande hus, och Maria, kvinnan i vår text, +bryter sönder ett alabasterkärl med kostbar nardus öfver Jesu hufvud. +Endast på detta sätt kunde Maria uttrycka hvad hon kände. Vällukten från +den dyrbara oljan var en sinnebild af den ljuflighet Maria åtnjutit +såsom Jesu lärjunginna och vän. Men hennes kärleksgärning hade äfven en +profetisk innebörd. Jesus säger själf: "hon har smort mig till min +begrafning", hon har på förhand balsamerat mig.</p> + +<p>Det störande uppträde, som uppstår på grund af Marias frikostighet, +utgår enligt Johannes berättelse från Judas. I hans hjärta har kärleken +kallnat, och kallt och affärsmässigt värderar han hennes offergåfva till +trehundra penningar eller etthundraåttiofem kronor. Där kärleken till +Jesus saknas, där räknar och värderar man sina offer mycket högt under +skenfagert tal om att man öfveranstränger sig i missionsarbetet. Detta +fula drag af materialism och oförstådd hängifvenhet får af Jesus sin +milda men bestämda dom. "Låten henne vara. Hvarför gören I henne +bekymmer?"</p> + +<p>Sedan Jesus tillbakavisat Judas och deras klander som denne besmittat, +berömmer han Marias gärning och visar, att åtminstone <i>han</i> värderar och +förstår att rätt uppskatta hvad hon gjort. Maria har genom sin handling +rest en evinnerlig minnesvård åt den hängifna, rena och offervilliga +Kristuskärleken. Det är denna kärlek, som i alla tider skall hänföra den +troende kristne till personliga offer för en mission i Jesu Kristi anda. +Det är denna kärlek, som vill hänföra äfven oss att gifva oss ut för +Herren och göra hvad vi kunna för våra medmänniskors frälsning.</p> + +<p>Huru mången af barnen bryter sönder någon liten nardusflaska öfver Jesu +hufvud? Jag menar: Hvad offrar du för hednabarnens frälsning? Hvad gör +du för att Jesu Kristi kärlek skall varda rådande i världen?<span class="rig"> +<i>J. B. G.</i></span></p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco04.png"></p><br><br> + +<h2>Handlade han klokt?</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/M.png"></span><br>amma, får jag göra som jag vill med mina penningar i år?" frågade i +början af detta år en liten gosse, hvilken liksom många andra gossar har +en sparbössa, där han samlar de slantar han får under året. Han brukar +annars alltid på sin mammas inrådan sätta in dem på sparbanken.</p> + +<p>"Det kan jag inte lofva utan vidare", svarade hans mamma, "jag vet ju +inte, om du gör en rätt användning af dem."</p> + +<p>"Jo, mamma kan tryggt lofva mig det, jag skall inte använda dem till +något dåligt", svarade han.</p> + +<p>"Nåväl, jag litar då på, att du är en förståndig gosse och lofvar dig +att få använda dem som du vill. Men när du nu fått mitt löfte, får jag +väl ändå veta, hvad du tänker göra med dem?"</p> + +<p>"Jo, jag tänker gifva alla mina slantar till hednamissionen", sade den +lille och såg allvarsamt upp till sin mor.</p> + +<p>Denna, som själf varmt älskade missionens heliga sak, blef mycket glad, +då hon hörde, att hennes lille gosse af egen drift fattat ett sådant +beslut. Med en glädjetår i ögat slöt hon honom i famnen och gaf honom en +hjärtlig kyss.</p> + +<p>Nåväl, små vänner, hvad tycka ni? Handlade han klokt?</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br><br> + +<h2>Samvetets bud.</h2> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/E.png"></span><br>n fabrikant i England hade bland sina arbetare en gosse, som uppehöll +sin fattiga mor med sin arbetsförtjänst. De måste lefva mycket tarfligt, +ty han förtjänade ej mer än fyra kronor och femtio öre i veckan, och +själf kunde hon nästan intet förtjäna. Men det gick likväl, ty Herrens +välsignelse hvilade öfver det lilla hemmet. Om söndagarna brukade +Vilhelm stanna hemma hos sin mor, då läste de tillsammans och följdes +åt ut för att höra Guds ord.</p> + +<p>Men Vilhelms husbonde brydde sig icke om hvilodagens helgd. En gång +befallde han sina arbetare att göra ett arbete färdigt på söndagen. +Vilhelm visste icke hur han skulle göra. Om han icke arbetade, kunde han +riskera att mista sin plats, och om han föraktade Guds bud, så gick han +miste om sabbatens välsignelse, och det var ännu värre. Han bad sin +himmelske fader om råd och ledning och blef sålunda viss om att han +skulle lyda Guds bud, det måtte sedan gå hur det ville.</p> + +<p>På måndags morgonen gick han dock till fabriken med oro i hjärtat.</p> + +<p>"Hvar var du i går?" frågade hans husbonde.</p> + +<p>"Jag var i bönehuset vid Storgatan", svarade Vilhelm.</p> + +<p>"Nå, då kan du gå dit i dag också; jag har ingen användning för dig", +sade fabrikanten.</p> + +<p>Med tungt hjärta måste nu gossen söka efter arbete. Han försökte på +många ställen, men öfverallt hette det: "Nej, vi behöfva inte någon +gosse".</p> + +<p>Slutligen började en herre tala med honom och fråga, hvarför han mistat +sin plats. Vilhelm berättade trovärdigt hela sanningen, och den +aktningsvärde mannen, som satte värde på gossens lydnad för Guds bud, +gaf honom arbete med en aflöning af först åtta, sedan nio kronor i +veckan.</p> + +<p>Det lönar sig alltid bäst att lyda Gud. Den som gör det är den bäste +tjänaren. Ingen har blifvit rik genom att missbruka söndagen, och ingen +har blifvit fattig genom att hålla den helig.</p> + + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco02.png"></p><br><br> + +<h2>Stackars Beppo.</h2> +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/B.png"></span><br>eppo var Gretas lekkamrat och gode vän. De brukade hoppa och springa +"tag fatt" på de breda sandgångarna i trädgården under muntert skratt +och glada skall.</p> + +<p>När Greta ibland gick ut i staden utan fars eller mors sällskap, plägade +Beppo följa henne, och då gick hon ganska trygg och säker. Ty se, Beppo +var lika pålitlig, som den allra trognaste barnjungfru.</p> + +<p>I dag var likväl Greta inte glad som vanligt. Hon skulle just gå ut i +staden ett tag och Beppo skulle följa henne. Men far hade sagt, att +hunden då måste ha nosgrimma. Ty det gick en farlig sjukdom bland +hundarna i staden, och ingen hund fick gå utan nosgrimma, om dess ägare +ville slippa att plikta.</p> + +<p>Det där förstod inte Greta. Beppo var frisk, det visste alla. "Hvarför +skulle han då ha nosgrimma?" tyckte Greta. Hon tyckte det var riktigt +synd om honom.</p> + +<p>"Stackars min rare Beppo!" Gråten satt riktigt i halsen på Greta, när +hon kom med nosgrimman för att sätta den på hunden. Och äfven han blef +kuslig till mods, då han såg redskapet, som flickan kom med i handen. +"Stackars Beppo", jollrade hon gång på gång, medan hon spände grimman +på, och hunden räckte tåligt fram sitt hufvud under Gretas smek och +vänliga ord.</p> + +<p>Men inte gick det egentligen någon nöd på Beppo den dagen. Han hoppade +muntert bredvid sin goda vän och följde henne bort och hem.</p> + +<p>Men äfven Beppo blef sjuk och vild och måste ständigt bära nosgrimma, +tills han en vacker dag måste söfvas för alltid af djurläkaren. Den +dagen grät och sörjde lillan på fullt allvar. Beppo var för alltid +borta.</p> + +<p>Stackars Beppo!</p> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br> + +<p class="rig"><img alt="" src="images/012.png"></p> + +<h2>Namnsdagssång för far.</h2> + +<div class="poem"><div class="stanza"> +<p class="i4"> <i>Att lillen vill me',</i></p> +<p class="i4"> <i>Det kan man då se.</i></p> +<p class="i4"> <i>Och kommer, han gör med det samma;</i></p> +<p class="i4"> <i>Ty kan han ej gå,</i></p> +<p class="i4"> <i>Han lyckas ändå</i></p> +<p class="i4"> <i>Att blifva förstådd af sin mamma.</i></p> +<br> +<p class="i4"> <i>Hon vet nog, att han</i></p> +<p class="i4"> <i>En namnsdagssång kan,</i></p> +<p class="i4"> <i>Som är som ett jublande kvitter.</i></p> +<p class="i4"> <i>Och nog tycker far,</i></p> +<p class="i4"> <i>Att lillen är rar,</i></p> +<p class="i4"> <i>När högt utaf glädje han spritter.</i></p> +<br> +<p class="i4"> <i>Men bröderna, de,</i></p> +<p class="i4"> <i>Så trohjärtadt se</i></p> +<p class="i4"> <i>På far, och sin hälsning de bringa.</i></p> +<p class="i4"> <i>De tänka uppå,</i></p> +<p class="i4"> <i>Om bra det skall gå,</i></p> +<p class="i4"> <i>Om vackert väl sången skall klinga.</i></p> +<br> +<p class="i4"> <i>Hvad fadern tyckte om sången? Ja,</i></p> +<p class="i4"> <i>Kanhända undrar du så,</i></p> +<p class="i4"> <i>Då vill jag säga dig, liten vän,</i></p> +<p class="i4"> <i>Att det är lätt att förstå,</i></p> +<p class="i4"> <i>Ty barnasång, som från hjärtat går,</i></p> +<p class="i4"> <i>Hvarenda fader så väl förstår.</i></p> +<p class="i4"> <i>Försök nu själf att till nästa gång</i></p> +<p class="i4"> <i>För pappa sjunga en namnsdagssång!</i></p><br> +<p class="i20"> <i>Anna H--m Preinitz.</i></p> +</div></div> +<br><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/013.png"></p> +<p class="mid">STACKARS BEPPO!</p><br><br> + +<h2>De små missionärerna.</h2> + +<p class="mid">Med teckning.</p> + +<p class="rig">(Forts. fr. föreg n:r.)</p><br><br> + +<p><span class="lef"><img alt="" src="images/J.png"></span><br>ag tror, att de svarta här också bedja till gudar af trä och sten +liksom vårt stackars folk därhemma", sade den yngre brodern.</p> + +<p>"Det kan nog hända. Och kanske komma de att begära detsamma af oss. Men, +broder, det få vi aldrig, aldrig, göra, icke ens om det gällde lifvet."</p> + +<p>"Nej, vi måste då tänka på männen i den brinnande ugnen", instämde +Edesius mycket högtidligt. "Men jag hoppas att det inte må gå så långt +med oss", tillade han. "Tänk, Frumentius, om de skulle bränna oss +lefvande."</p> + +<p>"Jag tror inte vi behöfva frukta för det. Det är möjligt att de göra oss +till slafvar, men jag tror inte, att de ändå skola behandla oss illa."</p> + +<p>"Jag har också tänkt på det", svarade Edesius, till hälften lättad, till +hälften bedröfvad.</p> + +<p>"Det vore kanske det bästa som kunde hända oss, isynnerhet om vi finge +tjäna den lille prinsen", började Frumentius åter. "Jag kunde ej låta +bli att tycka om honom, fastän jag fick göra bekantskap med hans tänder. +Han har ett så lustigt litet ansikte."<span class="lef"><img alt="" src="images/014.png"></span></p> + +<p>"Jag såg icke på någon annan än kungen", sade Edesius med en rysning. +Jag fruktade att möta hans blick, men ändå kunde jag inte låta bli att +se på honom. Det var rysligt."</p> + +<p>"För mig gick det på samma sätt", försäkrade den äldre brodern. "Men ju +längre jag betraktade honom, ju mer försvann ångesten. Han såg inte grym +ut. Den där svarte slafhandlaren, som vi en gång sågo på torget i Aden, +du minns, han såg mycket mer grym och elak ut.--Och för öfrigt--vi få ej +glömma att vi äro i Guds hand och ej i konungens våld. Nu skola vi bedja +Gud taga vård om oss och sedan få vi sofva tryggt under Guds mäktiga +beskärm.</p> + +<p>Gossarnes förmodan slog in, de skulle göras till slafvar. Men man +fordrade intet strängt arbete af dem. Kungen betraktade dem såsom ett +par näpna leksaker och tilllät dem att leka med den lille prinsen, som +var hans ögonsten. De fingo också ibland vistas hos palatsets kvinnliga +invånare, af hvilka de behandlades med godhet och försågos med +hvarjehanda läckerheter. I synnerhet hade den lille ljuslockige Edesius +med sitt barnsliga, behagfulla sätt vunnit allas hjärtan, och särskildt +var konungen varmt fästad vid honom. Han behöll honom nästan ständigt +i sin närhet, och när gossen växt upp till yngling, utnämnde han honom +till sin tjänare.</p> + +<p>Med sin ålders snabba uppfattningsförmåga lärde sig de båda gossarne +snart landets språk.</p> + +<p>Om de också under sin uppväxttid måste se mycket af hedningarnas laster, +så glömde de likväl aldrig, att Gud såg dem och vakade öfver dem, och de +fingo då erfara, att han aldrig lät något ondt vederfaras dem. Men ofta +då de voro ensamma, gräto de bittert, då de tänkte på huru deras onkel, +som varit dem i faders ställe, så grymt mördats af hedningarna, och då +de tänkte på sin mors och sina systrars sorg, ty dessa måste +naturligtvis tro, att äfven de gått samma öde till mötes. De sökte också +upplifva minnet af de lärdomar de inhämtat vid sin moders knän, och +aldrig glömde de att hvarje morgon och afton bedja till Gud.</p> + +<p>De fromma sånger, som de ibland med sina klara barnaröster sjöngo, +väckte alltid stor beundran hos deras hedniska omgifning.</p> + +<p>Det land, där de båda bröderna vistades såsom slafvar, var bekant bland +de grekiska och tyreniska geograferna under namn af Abessinien, men +kallades af de infödda för Axum, såsom Frumentius snart kom underfund +med.</p> + +<p>Naturligtvis ansågo landets barn, att deras konung var världens störste +härskare. Han var också verkligen en betydande man, som med ovanlig +klokhet regerade icke blott sitt eget land, utan ock sträckte sin spira +öfver de kringboende stammarna.</p> + +<p>När Frumentius blifvit fullkomligt mäktig landets språk, roade det +konungen att ofta samtala med honom och låta honom berätta om den +civiliserade världens under. Ehuru hans undersåtar smickrade honom och +nästan dyrkade honom såsom en gudomlighet, var han dock klok nog att +vilja taga emot lärdomar, och han förstod snart, att hans lille slaf +kunde gifva honom upplysningar om mycket, som vore värdt att veta.</p> + +<p>En dag, när Frumentius kallades in till konungen för att roa hans lille +son, fann han monarken och hans minister fördjupade i ett försök att +räkna ut, huru stor skatt de utomstående stammarna skulle betala till +Axum. Men då man där i landet icke räknade med siffror och tal utan +blott med tillhjälp af trästickor och streck, var uppgiften just icke så +lätt att lösa.</p> + +<p>Den unge tyreniske gossen hade stått en stund och hört på, och det gick +såsom en lek för honom att räkna ut talet.</p> + +<p>Han gick fram till konungen. "Förlåt mig", sade han blygsamt, "stammarna +skola lämna tillsammans sjuhundra tjugusex mått säd."</p> + +<p>"Hur vet du det, gosse?" frågade den mäktige mannen mera förvånad än +förtörnad, medan ministern blott med möda kunde behärska sin ovilja.</p> + +<p>Frumentius försökte visserligen förklara det enkla sätt, på hvilket han +kommit till denna slutsats, men skattmästaren ville icke och konungen +kunde icke förstå hans sätt att räkna. Likväl blefvo de båda två mycket +förvånade, när de efter långvarigt grubblande och räknande uppnådde +samma resultat.</p> + +<p>Sedan ministern på vanligt sätt med ansiktet mot marken afskedats från +monarken, riktade denne ännu några frågor till den unge räknemästaren, +hvilka Frumentius efter bästa förmåga sökte besvara. Och när samtalet +till följe af viktiga sysselsättningar måste afbrytas för den gången, +lät dock konungen icke saken falla i glömska, utan önskade åter få +undervisning i matematik, kvilken konst gossen fått lära sig efter +grekisk metod.</p> + +<p>"Det är alldeles omöjligt", förklarade han dock till slut en dag och +skakade missmodig på hufvudet. "Du måste räkna tillsammans de stora +talen åt mig, ty jag kan inte. Jag är för gammal att lära mig sådana +nyheter. Men den lille där, honom skall du undervisa i din konst." Och +han visade på den lille prinsen, som sorglöst lekte vid hans fötter.</p> + +<p>Utan att konungen visste det hade denne redan lärt mycket af sina båda +kristna lekkamrater.</p> + +<p>Äfven de små svarta barnen tycka om att höra berättelser, och på det +sättet fick den lille prinsen af Axum höra berättas om den store Guden i +himmelen, alla tings skapare, och om hans son, Jesus Kristus, världens +frälsare, som kommit såsom ett litet barn till jorden för att rädda de +syndiga människorna från evigt fördärf.</p> + +<p>Men äfven andra lyssnade till dessa berättelser. De unga slafvarna hade +utan att ana det fått tända evangelii ljus på denna mörka ort--de hade i +sanning blifvit missionärer. Det hedniska folket, bland hvilka de lefde, +kunde ej undgå att märka skillnaden emellan dem själfva och de små +främlingarna. Och detta icke blott emedan dessa hade mycket större +kunskaper än de själfva, utan därför att de voro renhjärtade, fromma och +samvetsgranna. Aldrig uppförde de sig oskickligt, och alltid voro de +villiga att tjäna och att göra godt där de kunde.--Men de voro också +modiga och utan fruktan, de små främlingarna. De fruktade icke ens +konungens vrede, för hvilken de djärfvaste af hans undersåtar darrade. +Ty det hände ibland, att de uppväckte hans vrede emot sig, då de vägrade +lyda någon befallning, som stred mot deras samvetes bud. Därför lyssnade +alla med vördnad och andakt, när de berättade om sin kristna tro.</p> + +<p>Åren gingo.</p> + +<p>Frumentius mognade till man, och den ljuslockige Edesius växte upp till +en blomstrande yngling. Prinsen af Axum, deras trofaste lärjunge och +vän, hade utvecklat sig till en frisk, modig gosse, för hvilken de +förnämsta männen i riket gjorde det till en plikt att vara den förste +vid jakten och vid alla krigiska öfningar. De båda bröderna däremot +lärde honom att ära den sanne Guden och att öfva rättfärdighet och +mildhet. Men då de själfva icke på många år fått någon kristlig +undervisning, måste mycket blifva osagdt. Dock, de sanningar, som lefde +i deras egna hjärtan, meddelade de honom samvetsgrant.</p> + +<p>Men så kom en dag, då ett rop af smärta, en vild, förtviflad klagan steg +upp mot himmeln och upprepades af bergens eko. Männen gräto såsom barn, +och kvinnorna jämrade sig och refvo sönder sina kläder.</p> + +<p>Konungen var död. Hans bägge hvita slafvar deltogo af uppriktigt hjärta +i landets sorg öfver den storsinnade monarken, som alltid behandlat dem +med så mycken godhet.<span class="rig"> +(Forts.)</span></p><br> + +<hr> + +<h2>Barnavännens anmälan 1905</h2> + +<p>Se föregående nummer!</p> + +<p>De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den.</p> + +<p>Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar.</p> + +<h4>Prenumeratione fortfar hela året.</h4> + +<p>Uppsala i Jan. 1905.</p> + +<p class="rig">REDAKTIONEN.</p><br> + +<p class="mid"><img alt="" src="images/deco05.png"></p><br> + +<h4><i>Bibelläsning</i><br> + +eller hvad står det i nästa söndags text?</h4> + +<p class="mid">Veckan 3-9 April 1905.</p> + +<pre> +M. 3. Mark. 14: 66-72. Petri fönekelse. +T. 4. v. 66. <i>Petrus på öfversteprästens gård.</i> +O. 5. v. 67. <i>En tjänstekvinna skrämmer honom.</i> +T. 6. v. 68. <i>Petrus nekar, att han är Jesu lärjunge.</i> +F. 7. v. 69-70 a. <i>Han förnekar detta för andra gången.</i> +L. 8. v. 70 b.-71. <i>Han förnekar all förbindelse med Jesus.</i> +S. 9. v. 72. <i>Petrus vaknar till besinning och ångrar sig.</i> +</pre> + +<h4><i>Söndagsskoltext för den 9 April.</i></h4> + +<p class="mid">Mark. 14: 66-72.</p> + +<p><i>Minnesvers</i>: 2 Tim. 2: 13. Äro vi trolösa, så förblifver han trofast, +ty han kan icke förneka sig själf.</p> +<hr> +<p class="mid">UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. </p> +<br><br><br><br><br><br> + + + + + + + + + + + + +<pre> + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-03, by Various + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-03 *** + +***** This file should be named 27418-h.htm or 27418-h.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27418/ + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +http://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at http://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit http://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including checks, online payments and credit card donations. +To donate, please visit: http://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + http://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. + + +</pre> + +</div> + +</body> +</html> + + + diff --git a/27418-h/images/001.png b/27418-h/images/001.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..aa2b56e --- /dev/null +++ b/27418-h/images/001.png diff --git a/27418-h/images/002.png b/27418-h/images/002.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..c37a133 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/002.png diff --git a/27418-h/images/003.png b/27418-h/images/003.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..bf23549 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/003.png diff --git a/27418-h/images/004.png b/27418-h/images/004.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..4fe9975 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/004.png diff --git a/27418-h/images/005.png b/27418-h/images/005.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..bdfc646 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/005.png diff --git a/27418-h/images/006.png b/27418-h/images/006.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..d3a5dbb --- /dev/null +++ b/27418-h/images/006.png diff --git a/27418-h/images/007.png b/27418-h/images/007.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..8d3d71f --- /dev/null +++ b/27418-h/images/007.png diff --git a/27418-h/images/008.png b/27418-h/images/008.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..877f1f1 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/008.png diff --git a/27418-h/images/009.png b/27418-h/images/009.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..9b8b766 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/009.png diff --git a/27418-h/images/010.png b/27418-h/images/010.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..7cb6c79 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/010.png diff --git a/27418-h/images/012.png b/27418-h/images/012.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..d18ce4d --- /dev/null +++ b/27418-h/images/012.png diff --git a/27418-h/images/013.png b/27418-h/images/013.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..9ac66c4 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/013.png diff --git a/27418-h/images/014.png b/27418-h/images/014.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..1ad24e7 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/014.png diff --git a/27418-h/images/A.png b/27418-h/images/A.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..c0895f5 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/A.png diff --git a/27418-h/images/B.png b/27418-h/images/B.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..ecda24d --- /dev/null +++ b/27418-h/images/B.png diff --git a/27418-h/images/D.png b/27418-h/images/D.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..7c7c7bd --- /dev/null +++ b/27418-h/images/D.png diff --git a/27418-h/images/D2.png b/27418-h/images/D2.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..d09d0b1 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/D2.png diff --git a/27418-h/images/E.png b/27418-h/images/E.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..48fe09c --- /dev/null +++ b/27418-h/images/E.png diff --git a/27418-h/images/F.png b/27418-h/images/F.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..248e0ef --- /dev/null +++ b/27418-h/images/F.png diff --git a/27418-h/images/F2.png b/27418-h/images/F2.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..75f64f0 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/F2.png diff --git a/27418-h/images/G.png b/27418-h/images/G.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..a80a7c3 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/G.png diff --git a/27418-h/images/J.png b/27418-h/images/J.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..67d63fa --- /dev/null +++ b/27418-h/images/J.png diff --git a/27418-h/images/J2.png b/27418-h/images/J2.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..644646d --- /dev/null +++ b/27418-h/images/J2.png diff --git a/27418-h/images/L.png b/27418-h/images/L.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..807217c --- /dev/null +++ b/27418-h/images/L.png diff --git a/27418-h/images/M.png b/27418-h/images/M.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..ae4f6c5 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/M.png diff --git a/27418-h/images/N.png b/27418-h/images/N.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..44aed68 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/N.png diff --git a/27418-h/images/O.png b/27418-h/images/O.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..136c85f --- /dev/null +++ b/27418-h/images/O.png diff --git a/27418-h/images/P.png b/27418-h/images/P.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..cb50949 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/P.png diff --git a/27418-h/images/S.png b/27418-h/images/S.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..7afdf7f --- /dev/null +++ b/27418-h/images/S.png diff --git a/27418-h/images/W.png b/27418-h/images/W.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..dd535d5 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/W.png diff --git a/27418-h/images/barnavannen.png b/27418-h/images/barnavannen.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..8770ab5 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/barnavannen.png diff --git a/27418-h/images/deco01.png b/27418-h/images/deco01.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..56f0ecc --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco01.png diff --git a/27418-h/images/deco02.png b/27418-h/images/deco02.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..3302632 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco02.png diff --git a/27418-h/images/deco03.png b/27418-h/images/deco03.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..60dbd38 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco03.png diff --git a/27418-h/images/deco04.png b/27418-h/images/deco04.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..2291d40 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco04.png diff --git a/27418-h/images/deco05.png b/27418-h/images/deco05.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..68514c8 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco05.png diff --git a/27418-h/images/deco06.png b/27418-h/images/deco06.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..123d211 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco06.png diff --git a/27418-h/images/deco07.png b/27418-h/images/deco07.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..855f91b --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco07.png diff --git a/27418-h/images/deco08.png b/27418-h/images/deco08.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..31ed101 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco08.png diff --git a/27418-h/images/deco09.png b/27418-h/images/deco09.png Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..6b76849 --- /dev/null +++ b/27418-h/images/deco09.png diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..45045d0 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #27418 (https://www.gutenberg.org/ebooks/27418) |
