initial commit of ebook 26347HEAD main

author: Roger Frank <rfrank@pglaf.org> 2025-10-15 02:26:09 -0700
committer: Roger Frank <rfrank@pglaf.org> 2025-10-15 02:26:09 -0700
commit: 73d6b60c3809864863a4fe4cbbb43dc7172fa66e (patch)
tree: 653896e54566b04a51f9492c7bf3e56e59fea8cc
325 files changed, 16724 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/26347-8.txt b/26347-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..4e0eb2e
--- /dev/null
+++ b/26347-8.txt
@@ -0,0 +1,7440 @@
+The Project Gutenberg eBook, I marginalen, by Olaf Hom�n
+
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+
+
+
+Title: I marginalen
+
+
+Author: Olaf Hom�n
+
+
+
+Release Date: August 18, 2008  [eBook #26347]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+
+***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK I MARGINALEN***
+
+
+E-text prepared by Louise Hope and the Project Gutenberg Online
+Distributed Proofreading Team (http://www.pgdp.net)
+
+
+
+I MARGINALEN
+
+OLAF HOM�N
+
+
+
+
+
+
+
+Holger Schildt           Albert Bonnier
+Helsingfors              Stockholm
+
+
+
+
+_Samtliga uppsatser ha tidigare varit offentliggjorda._
+
+_De flesta ha aftryckts ur Dagens Press, d�r de ha ing�tt
+under bokens rubrik._
+
+
+
+
+WERNER S�DERHJELM.
+
+  [Werner S�derhjelm: _Utklipp om b�cker_. (Essayer och kritiker II.)
+  -- S�derstr�m & C:o, Helsingfors.]
+
+
+Med utgifvandet af denna f�rsta volym af professor Werner S�derhjelms
+samlade kritiker och essayer har ett gammalt �nskem�l hos den litter�ra
+publiken omsider f�rverkligats.
+
+Den �litter�ra publiken� �r i detta fall inte liktydig blott med en
+tr�ngre krets af vittert intresserade -- professor S�derhjelm har
+f�rm�tt vinna geh�r inom alla lager af den allm�nhet, f�r hvilken s�dana
+saker som konst och litteratur �fver hufvud taget existera s�som n�rmare
+eller fj�rmare begrepp.
+
+Detta beror p� en s�llsynt, hos oss alldeles ovanlig, f�rm�ga att
+meddela sig. Utan att ha uppgifvit n�got af sig sj�lf, utan att ha
+slagit af n�got p� sin tanke eller ha ackommoderat form och stil efter
+den stora publikens fordringar p� ett visst slags popul�r h�llning har
+S�derhjelm skapat sig en den mest omfattande l�sekrets.
+
+Som k�ndt har S�derhjelm som vetenskapsman gjort en best�ende insats p�
+tvenne skilda omr�den: han har som litteraturhistoriker f�rmedlat
+moderna �sk�dningar och metoder; som filolog har han inf�rt det
+vetenskapliga germansk-romanska spr�kstudiet i v�rt land. H�rtill kommer
+s�som -- �tminstone enligt min tanke -- icke mindre viktig den insats
+han gjort i v�rt kulturlif som litter�r journalist.
+
+Jag anv�nder med afsikt detta ord. S�derhjelm �r journalist i samma
+mening som Brandes �r det, och Levertin och Lema�tre voro det. Han
+representerar en kritikertyp, som p� vissa punkter st�ller sig i
+mots�ttning till den, som f�retr�ddes af C.�G. Estlander. Denne upph�rde
+icke att vara akademiker. Jag p�st�r naturligtvis inte, att Estlander
+�gt s� litet verklighetssinne, att han alltid och quand m�me hade talat
+ur katedern! Men jag ville g�ra g�llande, att det inte ligger n�got af
+h�ndelse, men s� mycket mera af tanke i det f�rh�llandet, att den tyngst
+v�gande parten af hans essayistverksamhet ligger bevarad inom en
+m�nadstidskrifts p�rmar.
+
+Kritikern af S�derhjelms, Brandes' och Levertins typ st�ller sig ett
+vidare syfte och s�ker sig d�rf�r ocks� ut mot ett bredare auditorium.
+Den speciella fonden �r h�r den samma som d�r -- den vetenskapliga
+uppfattningen. Men den allm�nna bakgrunden �r vidstr�cktare: den �r den
+intima ber�ringen ocks� med dagens lif, behofvet att fatta och f�nga
+sanningen ocks� i allt det, som �nnu s� l�nge spirar och v�xer, att
+lyssna �fven till pulsarnas slag i samtiden och tyda tecknen, som visa
+mot framtiden. Kort sagdt, denna kritik vidgar det historiska begreppet,
+d�r den inom sin krets principiellt och praktiskt drar b�de forntid och
+nutid. Den bearbetar b�de gammalt och nytt; den b�de f�ngar de stora
+perspektiven, som stiga ur det framfarna, och den s�ker teckna linjerna
+som ge sig f�r betraktaren af det n�rliggande; den arbetar st�ndigt b�de
+med personligheterna, som hvila afslutade i tiden, om jag s� f�r s�ga,
+och med dem, som alltj�mt r�ra sig och f�rvandlas. Detta allt skapar i
+synnerhet r�relse. Det blir allt detta skiftande och v�xlande, som
+S�derhjelms essayer �ga, den lifvets f�rg som pr�glar hans kritik.
+
+Denna r�rlighet -- hvilken ocks� upptr�der s�som omv�xling -- och det
+lefvande tycket ha till�tit hvar och en att i S�derhjelms kritiska
+f�rfattarskap finna personliga anknytningspunkter. Alltid har det varit
+n�got nytt som v�ckt det speciella intresset; uppslag och synpunkter ha
+afl�st hvarandra i snabbaste takt, lockande och f�ngslande, och mot den
+samlade bilden af tv� eller tre decenniers kritikerverksamhet st�ller
+sig bilden af en allm�nhet, som efter hand vant sig att lyssna till
+kritikern, som f�ljt honom allt l�ngre: med allt mera �kad f�rm�ga att
+f�rst� och att till�mpa. Hvad S�derhjelm i detta h�nseende utr�ttat med
+de or�knade bokanm�lningar och f�rfattaranalyser han str�tt omkring sig
+under �rens lopp, kan knappast skattas nog h�gt. Det betyder hvarken
+mera eller mindre �n en kulturhistorisk g�rning af mycket stor
+betydelse. Han har verkat smakf�r�dlande p� vida lager af allm�nheten,
+han har l�tit m�nga k�nna, att det ges en skillnad mellan en litteratur,
+som �r konst, och en litteratur, som �r n�got helt annat, och han har p�
+detta s�tt f�rt dem n�rmare sk�nheten. Han har verkat p� b�de svenskt
+och finskt h�ll. Det �r sv�rt att afg�ra, hvar han satt djupare sp�r.
+M�jligt �r att den finska publiken -- som ju �ger en st�rre spontaneitet
+-- reagerat mera of�rbeh�llsamt, mera direkte. Jag tror dock f�r min
+del, att S�derhjelms inflytande p� det svenska h�llet n�tt lika l�ngt
+och betydt minst lika mycket.
+
+
+De femtio uppsatser, som den inneh�llsrika volymen rymmer, samla sig af
+sig sj�lfva till en karakteristik af f�rfattaren. Jag skall s�rskildt
+framh�lla ett par drag ur �sk�dningen.
+
+I flera essayer firas sanningens uppdagande som vetenskapens enda m�l.
+I�denna �sk�dning har ocks� f�rfattarens kritikerverksamhet sitt f�ste:
+den �r uppdagande, utredande, den s�ker sig fram till id�en, den skiljer
+v�sentligt fr�n ov�sentligt och blottar k�rnan, som kan vara diktarens
+tanke eller diktarens personlighet.
+
+Som sanningens litter�ra uttryck fattas klarheten. Den best�mmer formen
+ocks� i dessa uppsatser, den sk�nker framst�llningen tillg�nglighet, g�r
+den �popul�r�. Den �r inte ensamt tankens klarhet, den �r ocks�, den �r
+i synnerhet det slags klarhet, som har sin k�lla i intuitionen, och som
+�r dess st�rre ju smidigare, s�krare och precisare denna arbetar. En
+s�dan intuition, lefvande, ytterligt snabb, alltid redo att styra med en
+f�rv�nande sp�nstighet mot nya m�l, �r grundvalen p� hvilken S�derhjelm
+byggt upp en kritisk alstring, som omsp�nner alla t�nkbara slags
+personligheter och alla m�jliga slags vitterhet.
+
+Men det som v�cker st�rsta respekten, n�r man l�ser dessa kritiker och
+essayer, �r kanske, n�r allt kommer omkring, �nd� inte den m�rkliga
+f�rm�gan att upplefva b�de m�nniskor, landskap och diktverk och att
+f�rvandla upplefvelserna till bilder af en str�lande klarhet, och det �r
+kanske inte heller f�rfattartemperamentets rikedom och den formande
+handens skicklighet. Jag t�nker p� ett alldeles s�rskildt uttryck f�r
+personligheten.
+
+Genom S�derhjelms bok g�r en egen _st�mning_. Den sk�nker de femtio
+tidningsurklippen det hela verkets tycke, den �r mediet genom hvilket
+f�rfattaren ger sig �t oss som personlighet och konstn�r.
+
+Den har flutit ur ett personligt �fvertygelsespatos, som ligger v�rmande
+och lifvande p� djupen, som han inte h�nvisar till f�r egen r�kning, men
+hvilket vi varsna n�r han t.ex. talar om Taine, Gaston Paris, Zola,
+Carlyle.
+
+Han framst�ller dem som fyra stora arbetare, han framh�fver den
+f�rebildliga moraliska sk�nheten i deras �t ett best�ndigt arbete
+invigda lif. Det blir i essayen �fver Taine n�gra of�rgl�mliga sidor om
+beg�ret att n� allt n�rmare sanningen och om viljan att f�r sanningen
+finna ett uttryck, som l�ter den meddela sig �t andra.
+
+Denna uppsats �r n�got af det allra vackraste i boken, �fver hufvud
+taget n�got af det vackraste som modern svensk essaykonst har skapat.
+Med en k�nsla, under hvars beh�rskade form anas den djupa, brinnande
+�fvertygelsen, uttryckes v�rdnaden f�r arbetet och forskningen, och vi
+s�ga oss, att vi h�r ha tr�dt egendomligt n�ra den rastl�se forskare och
+aldrig hvilande arbetare, som f�rfattaren��r.
+
+  24. 5. 16.
+
+
+
+
+KAARLO ATRA.
+
+  [Kaarlo Atra: _Pyh� Cecilia_. Otava, Helsingfors.]
+
+
+Scenen i Kaarlo Atras nya roman �r Lokkila gamla herrg�rd. Sl�kten,
+som en g�ng residerade p� den, har d�tt ut, och kommunall�karen,
+medicinelicentiaten Olavi Luoto bebor�nu, p� hyra, det romantiska
+st�llet.
+
+Olavi �r den finska novellistikens Juan-namn, och doktor Luoto �r mycket
+riktigt en intressant och f�rf�risk person. �I�hans v�sen bringar solen
+samma fruktb�rande v�lsignelse som i naturen� -- vad detta sedan m�
+betyda -- och �folket kallar honom icke f�r intet soldoktorn�.
+
+Soldoktorn �r af en subtil och till och med eterisk daning: �han ser
+frisk och kraftig och alltigenom r�ttfram ut, men s� snart han b�rjar
+tala, anar ocks� en fr�mmande att hans sj�l �r �mt�lig som en spegels
+glas, p� hvilket �fven minsta andning m�rkes�. Ett faktum �r i sj�lfva
+verket, att detta soliga v�sen trifves b�st i den vemodsfyllda nattens
+milda tr�nad: doktor Luoto lefver i en �l�ngtan utan gr�ns�, och hvad
+hans dr�m g�ller �r ett �kvinnoideal� som det aldrig f�runnats honom att
+m�ta.
+
+Dock, vi ha inte att t�nka oss doktor Luotos idealitet som en frukt af
+okunnighet, af obekantskap med denna v�rlden. Hans skarpa �ga har pejlat
+djupen p� lifvets fr�nsida: �f�r hvarje fullvuxen man var det en
+offentlig hemlighet, att man i v�rlden kan k�pa �fven de vackraste
+kroppar f�r penningar.� Ej heller b�ra vi fatta honom som en i ett
+fj�rran bl� f�rlorad sv�rmare. Ehuru han �alls ej var n�gon materialist�
+-- det ha vi just f�tt en aning om -- s� �gladde det honom likv�l� att
+Fiina, hans trogna domestik, visade honom den �uppm�rksamheten� att
+f�rsta maj if�ra sig �helgdagsdr�kt� och duka bordet �med st�rre omsorg
+�n vanligt�. Det �r p� s�dana drag vi igenk�nna den sanne
+sk�nhetsdyrkaren, lefnadskonstn�ren som med f�rfinade sinnen njuter de
+gl�dje�mnen verkligheten bjuder.
+
+Sk�nhetst�rsten och idealiteten fullst�ndigas af intellektualiteten.
+�Mellan himmel och jord�, anm�rker doktor Luoto (med tre punkter),
+�finnes s� mycket underbart...� S�dana skarpa saker kan inte hvem som
+helst hitta p�. En annan g�ng f�rs�nker sig doktorn i begrundan, och det
+blir f�ljande tankekorn: �p� hvilket underbart s�tt f�rm�r inte musiken
+f�rena m�nniskor. Gudarne ha m�h�nda med den sk�nkt m�nniskorna de ord,
+hvilka saknas i alla spr�k�.
+
+
+Musiken �r doktor Olavi Luotos stora passion. Det �r i den han
+r�tteligen lefver. Flygelns toner f�rkroppsliga hans dr�mmar; violinens
+ljudv�gor b�ra honom bort �fver tid och rum till sk�nare land,
+exempelvis ren�ssansens Florens, som -- om vi f� tro f�rfattaren -- var
+ett sk�nsj�larnas och fantasim�nniskornas hemvist.
+
+P� doktorns v�gg h�nger en reproduktion af Donatellos Cecilia; den gaf
+honom en g�ng hans mor d� han var sjuk, och det h�nde att han f�rnam en
+�s�llsam musik�. Doktor Luoto �har inte diskuterat saken med n�gon. Det
+har han inte kunnat. Hvem skulle v�l ha trott honom och f�rst�tt honom.
+Allt hade f�rklarats som en dr�m eller en feberfantasi�. -- �Stundom
+m�ste han le, n�r han t�nkte p� hvad hans v�nner med sitt kalla f�rst�nd
+skulle s�ga, om de visste�. Men de veta lyckligtvis ingenting; de ana
+inte hur mycket det finnes mellan himmel och jord, och hade man bedt dem
+s�ga sin mening om doktor Olavi Luoto, s� hade de svarat: �en vanlig ung
+l�kare, som idkar musik p� lediga stunder. Litet egendomlig kanske,
+emedan han s�rjer de konstn�rsdr�mmar han n�dgats l�mna. Hvad hade de
+annat kunnat s�ga om honom�. En h�gst vanlig liten landsortseskulap,
+inte alltf�r v�l balanserad -- s�dan vore s�ledes doktor Olavi Luoto om
+han d�mdes med �f�rst�ndet�; en sk�n sj�l och en undantagsnatur, nobel,
+m�rklig och f�rn�m -- s�dan �r han bed�md af f�rfattaren.
+
+En undantagsnatur visar han sig vara s�rskildt i sitt f�rh�llande till
+kvinnorna. Vi ha sett, att han lefver i en mild tr�nad efter ett
+feminint ideal. Hvad han dr�mmer om �r en kvinna, som han kunde n�rma
+sig, inte som mannen n�rmar sig kvinnan, utan som m�nniskan v�nder sig
+till m�nniskan. Ty �man och kvinna�, �manligt och kvinnligt� -- detta �r
+�begrepp�, hvilka sannerligen pl�ga fattas �alldeles som vore det fr�ga
+om h�star och hundar�.
+
+Doktor Luoto hade under sina Helsingfors�r gjort sitt b�sta f�r att
+finna sin dr�mda syskonsj�l. Han fr�gade inte efter yttre f�gring. Vad
+han s�kte var �det b�sta� i�kvinnorna; han �bj�d till att gl�mma allt
+annat�, och det lyckades honom faktiskt att omge sig med en m�ngd
+�beg�fvade kvinnliga kamrater och v�nner�, hvilkas styrka inte l�g i
+f�rg�ngliga behag.
+
+Det blef i alla fall blott en �serie af skeppsbrott�. Ingen af alla
+dessa damer, som kallade sig hans �systrar, v�nner eller m�drar�,
+f�rm�dde i l�ngden iakttaga det kamratliga f�rh�llandet -- erotiken
+spelade alltid till sist in och st�rde den sk�na sj�lsgemenskapen.
+Men det �r nog att exemplifiera doktorns trista erfarenheter med en
+upplefvelse fr�n Lokkila. -- En dag mottages han vid sin hemkomst af den
+trogna Fiina. Hennes kinder brinna, hon har ett ovanligt m�rker kring
+sitt �gonbryn. Fiina har r�dstrukit sina kindben och tuschat sina �gon!
+Hvarf�r? Doktorn antar att hon �r �sjuk�. N�sta g�ng �r den trogna Fiina
+tydligare; hon g�r sin husbonde en k�rleksf�rklaring; det �r ingen
+sj�larnas gemenskap hon har i sikte, och doktor Luoto s�nder henne till
+ett sanatorium.
+
+
+Ocks� fru Cecilia Alv�n �r en musikalisk undantagsnatur. Hon �r
+visserligen inte p� l�ngt n�r s� exklusiv som doktor Luoto, men �han
+m�ste inf�r sig sj�lf medge, att hon �fverallt, �fven i de st�rsta
+f�rh�llanden, hade v�ckt hans uppm�rksamhet�. Fru Alv�n �r gift med en
+man som �r m�nga �r �ldre �n hon sj�lf; hon har lefvat i ett lugnt och i
+yttre h�nseende lyckligt �ktenskap, men �dr�mmen om det gyllene slottet
+har aldrig upph�rt att f�lja henne�. Hon har ett barn; gossen �r
+konvalescent efter en sv�r sjukdom, och hon har slagit sig ner p�
+trakten f�r att han skall f� andas landtluft.
+
+Doktorn och fru Alv�n g�ra musik tillsammans, och hon kommer att
+bet�nka, att hennes �ktenskap �r bra tomt. Doktorn l�gger m�rke till en
+f�runderlig likhet mellan sin Donatello-reproduktion och fru Alv�n;
+fru Alv�n tycker, att den heliga Cecilias bild f�rekommer henne
+�of�rklarligt bekant�. De gl�mma sig sj�lfva i musiken; syner stiga fram
+ur en tid, som ligger hundrade af �r bortom nuet; en mystisk sj�larnas
+gemenskap befinnes ha best�tt mellan dem l�ngt innan n�gondera af dem
+var till i sin nuvarande gestalt -- kort sagdt, de t�nka p� skilsm�ssa
+mellan fru Alv�n och hennes man. Men barnet �r d�r; barnet st�r emellan
+dem, och fru Alv�n afs�ger sig lyckan f�r att lefva f�r �sin plikt�.
+Doktorn h�ngifver sig ocks� han �t pliktuppfyllelsen. Men om natten
+skrider han fram i sina tomma rum i den forna herrg�rden, aflockande sin
+violin vemodiga toner.
+
+_Den heliga Cecilia_ h�r till de b�cker som recensera sig sj�lfva; jag
+antar att det vore on�digt att bygga ut referatet till en kritik.
+
+Romanens ledande egenskap �r naiviteten. Det �r inte den sorts naivitet,
+som betyder s� mycket som friskhet, ursprunglighet etc; ordet tas h�r i
+sin bekanta betydelse som den j�mf�relsevis h�fliga omskrifningen f�r
+omogen smak och outveckladt omd�me. N�r jag karakteriserar Kaarlo Atras
+roman som naiv, afser jag helt enkelt att slippa s�ga, att det slags
+romantik han odlar i den �r skolpojkspoetiskt pueril och mamsellaktigt
+sipp. Doktor Luoto �r samma andas barn som de slappa och sladdriga
+individer fru Blicher-Clausen hade till specialitet att framst�lla. Det
+�r en f�rsamling af underliga k�nslofrossare. De njuta v�llustigt af
+sina vederm�dor. Den vanliga tillvaron �r alltf�r tarflig f�r deras
+distingerade s�ndagsnaturer, och de f�redra att i sitt spinkiga dr�mlif
+upplefva n�got som de inbilla sig vara en tillvaro af en h�gre och
+f�rn�mligare art.
+
+Nu s�ger kanske n�gon, t.ex. f�rfattaren, att jag inte tycker om typen
+Luoto och d�rf�r inte heller gillar boken hvars hj�lte doktor Luoto �r.
+L�t mig s�ledes till�gga, att det fatala f�r mig i synnerhet ligger i
+f�rfattarens st�llning till sin hj�lte med ty�tf�ljande konsekvenser.
+Han har inte skildrat. Han har inte bearbetat den kasus doktor Olavi
+Luoto f�retr�der. Han omfattar honom med en sv�rmisk h�ngifvenhet; han
+�gnar honom en r�rd sympati. Han ser en hel och fullfj�drad, f�rebildlig
+m�nniska i en t�mligen ofullg�ngen f�reteelse -- han inbjuder oss att
+finna sk�nhet och v�rde i en h�llning, hvars f�ruts�ttning n�ppeligen �r
+n�gon annan �n bristen p� verklighetssinne och j�mvikt och bristen p�
+vilja.
+
+Och han meddelar sig med oss i en form, som s�ker sin like i vemodsfull
+sliskighet.
+
+  1. 7. 15.
+
+
+
+
+JOHAN H�RNFELTS ROMAN.
+
+  [Henning Berger: _H�rnfelt_. En novellroman. -- Albert Bonniers
+  f�rlag, Stockholm.]
+
+
+F�rmodligen p�minner sig l�saren �nnu, att Henning Berger f�r inte s�
+l�nge sedan utgaf en cykel romaner, tre eller fyra till antalet. Deras
+hj�lte bar samma initialer p� sin cloak-bag (betyder bara �kapps�ck�)
+som Henning Berger; han hade utg�tt ur enkla f�rh�llanden som denne;
+han l�rde i likhet med denne amerikanska spr�ket under loppet af n�gra
+anstr�ngande hund�r d�rute i Chicago, och han f�rblef trots dessa och
+andra lifvets l�rdomar en ohj�lplig parvenu, som f�ll till f�ga inf�r
+allt som var patenteradt fint och kostade pengar. Kort sagdt, det var
+b�de det ena och det andra som gjorde troligt f�r den skarpsinnige
+betraktaren, att Helge Bendel p� det stora hela kunde identifieras med
+Henning Berger.
+
+B�ckerna om Helge Bendel voro ett slags uppg�relse. De hade skrifvits af
+en f�rfattare, som tog sin sak p� allvar (den var fr�gan om honom
+sj�lf). Egna upplefvelser, det �r i Henning Bergers fall: egna, lagom
+vemodiga st�mningar och egna, med otroligt skarpt �ga varsnade syner,
+voro cykelns inneh�ll. Detta sj�lfupplefda var en f�ruts�ttning f�r de
+vackra saker, de m�nga skickligt gjorda saker och till och med fina
+saker, hvilka allt som oftast m�tte. Det var detta sj�lfupplefda, som
+skapade den enhetliga ton cykelns romaner �gde, den lefvande f�rg och
+rytm de faktiskt hade.
+
+Bendel-serien var s�ledes n�got s�rdeles vederh�ftigt. Sanningsv�rdet
+var of�rnekligt: den hade ett dramas -- ett l�ngsamt glidande dramas --
+betingade utvecklingsf�rlopp.
+
+Dessa b�cker �ro sin f�rfattares tillsvidare sista ord. Sedan Henning
+Berger skref dem, har han ingenting haft att s�ga. Och han har
+f�ljaktligen inte heller -- vi fr�nse ett par noveller -- gifvit n�got
+s�rskildt anm�rkningsv�rdt. M�h�nda �r _John Claudius' �fventyr_ det
+m�rkligaste han �stadkommit under dessa senaste �r...
+
+S�kert �r �tminstone, att denna roman, som Henning Berger sj�lf -- det
+b�r erk�nnas -- har kallat �en rapsodi�, ger n�gra af de drag, hvilka
+framtr�da mest i hans f�rfattarskap, isynnerhet s�dant det numera ter
+sig.
+
+Henning Bergers fr�msta egenskap �r, som vi veta, hans f�rm�ga att se.
+Ingen �r mera fr�mmande f�r umg�nget med id�er �n han. Men ingen �ger
+hans �ga f�r detaljen, ingen kan som han g�ra aff�r af det mest
+obetydliga och meningsl�sa lilla fenomen -- en ljusreflex p� en
+lackk�nga, en doft fr�n soph�gen p� en bakg�rd i Chicago, slamret af en
+tram som susar f�rbi. Det �r af s�dana saker m�nniskornas lif best�r f�r
+Henning Berger.
+
+Men inte ens Henning Berger saknar den f�rm�ga att t�nka, som anses
+utm�rka m�nniskan. Dock, liksom Zola t�nkte med ryggm�rgen -- enligt
+hvad n�gon af hans vittra fiender p�st�tt -- s� t�nker Henning Berger
+med sitt sentiment, d.�. en spr�d k�nsla som med �ren antagit alltmera
+af det lilla, k�nslofulla, resignerade vemodets karakt�r. Intrycken, som
+han upptar med s� skarpa sinnen, underkastas n�ppeligen n�gon s�rskild
+bearbetning: de noteras sida vid sida; de bli p� sin h�jd st�mningar:
+hvilka ligga sida vid sida. Berger �r till sin hela l�ggning hvad man
+kallar en impressionist; en bok af Berger �r en serie uppteckningar af
+sinnesintryck, och hvad d�rut�fver finnes �r p� sin h�jd antydningarna
+om de k�nslor af lust och olust som han erfar. Jag har alltid haft den
+vanan, heter det i _Fata Morgana_, att iakttaga ljusspel och
+f�rgskiftningar, och det har g�tt upp till den grad med mitt psykiska
+tillst�nd f�r tillf�llet, att det blifvit en del af det. Jag skulle
+kunna f�rklara mig sj�lf s� att s�ga i milj�f�rger. -- Dock, i�de
+tidigaste novellerna och i b�ckerna om Helge Bendel f�rekom faktiskt den
+s�rskilda, lefvande atmosf�r, som antyddes. Den gaf sig i novellerna ur
+en ung m�nniskas �nnu ursprungliga, starka och genuina k�nsla -- den
+fl�t p� samma s�tt i Bendel-romanerna ur den genuina och starka
+st�mning, som bem�ktigade sig f�rfattaren n�r han -- med r�relse --
+betraktade sig sj�lf och sitt lif.
+
+Jag kallade _John Claudius' �fventyr_ n�got af det mest karakteristiska
+Henning Berger p� senare tider �stadkommit; jag ville h�rmed s�ga,
+att romanen representerar hans impressionism med en �sk�dlighet,
+p�taglighet, tydlighet, hvilka inte kunde vara st�rre. I�denna bok
+regerar impressionen; den �r n�got s� n�r autonom, och verket inneh�ller
+intet, som icke vore anteckningar h�nf�rande sig till hj�ltens
+sensationer vid anblicken af en samling �skrindor, varuvagnar, skjut-,
+skott- och vinkelaxelk�rror, gamla uttj�nade fordon och moderna s�dana
+-- till och med en lastautomobil�; vi se John Claudius vibrera vid
+�synen af en �n�sa gl�dande som ett eldkol� i�skymningen; det �r den
+raffinerade John Claudii sinnesr�relse d� han �v�cktes klockan nio med
+ett patenteradt munvatten�, �serveradt i en �ngande sk�ljsk�l af
+silfver� -- o.s.v. sida efter sida och bland dem i synnerhet den sida,
+p� hvilken f�ljande Henning Berger'ska metafor st�r skrifven: �Jag
+upprepade: Jag har g�tt vilse, jag �r hungrig. -- -- Hon lade ett finger
+p� sin mun, hvars nu sammanpr�ssade fylliga l�ppar liknade en liten
+blodrik miniatyrbiff�. Denna kannibaliska liknelse �r ett fynd,
+miniatyrbiffen ett gefundenes fressen. Den afsl�jar v�ltaligare �n den
+kraftigaste utl�ggning den kroppsliga arten af Henning Bergers
+ingifvelse. Kommer ocks� inte hans inspiration precis fr�n magen -- som
+h�r faktiskt r�kar vara fallet -- s� �r det �tminstone fr�n sinnena,
+och endast fr�n dem. Hans dikt �r, s�dan den representeras af _John
+Claudius' �fventyr_, hans �gas, hans �ras och hans n�sas upplefvelser.
+
+I _John Claudius' �fventyr_ hade k�nsligheten reducerats. I�den nya
+romanen spelar den en framtr�dande roll. Ett Henning Berger'skt vemod �r
+den luft, som sveper kring den lilla bokens lika entoniga som omv�xlande
+h�ndelsef�rlopp.
+
+_H�rnfelt_ �r ber�ttelsen om en stockholmsgrabb, som f�rs�ker sig som
+kontorist i f�dernestaden, emigrerar till Amerika, sliter ondt i
+Chicago, �terv�nder till hemlandet och blir direkt�r och rentier, f�r
+att d�rp� flacka Europa rundt p� bant�g. Det �r n�stan punkt f�r punkt
+h�ndelsernas g�ng i Bendel-cykeln. �fverensst�mmelserna g� i detalj: s�
+�r t.ex. Johan H�rnfelts barndomsmilj� densamma som Helge Bendels. Med
+_H�rnfelt_ har Berger gifvit en kortfattad repetitionskurs i Bendels
+historia till bruk f�r dem, som inte ha tid f�r den vidlyftigare
+framst�llningen.
+
+I _H�rnfelt_ finnes intet, som icke funnes i Bendel-serien, och blott
+det som saknas g�r en skillnad.
+
+Det �r det v�sentliga som saknas, det f�ngslande som �r borta.
+Stockholmsvyerna tecknas samvetsgrant, ljusreklamerna och
+bakg�rdsparfymerna i Chicago beskrifvas med omsorg, reskoffertar
+karakteriseras, kl�der studeras och analyseras, och vi f� lyssna till
+den hotellportiervolap�k hvars talande bereder rentier H�rnfelt en af de
+f� v�llusterna i hans trista lyxtrainstillvaro. Ett par sm� ansatser
+till humor f�rekomma. En och annan vacker st�mning finnes, fylld af den
+resignerade uppgifvelsen hos en m�nniska, som inte kan kvarh�lla n�got,
+d�rf�r att hon lefver i intrycken, hvilka str�mma emot henne och glida
+bort.
+
+Men detta allt har inte gestaltats. Det har inte heller af sig sj�lft
+blifvit till n�got, och ur den tragiska d�d af v�llefnad, som p� sistone
+�ndar rentier H�rnfelts p� pr�fningar rika lefnad, ger sig inte ens ett
+komiskt intryck.
+
+Tragikomiken l�g p� lur i stoffet, ironien l�g och v�ntade i
+uppst�llningen -- ett par tag har f�rfattaren lockat fram dem. Men han
+har blott sporadiskt f�rverkligat dessa impulser. Var _John Claudius'
+�fventyr_ den oafsiktliga parodien p� Henning Bergers impressionistiska
+ber�ttarteknik, s� ger _H�rnfelt_ fr�nsidan af hans st�mningsm�leri --
+det grunda, det flacka i en k�nslighet, som f.n. mer �n till h�lften har
+f�rt�rt sig sj�lf och i detta nu s�ledes tyckes p� god v�g att f�rtorka.
+
+  11. 3. 16.
+
+
+
+
+NANNY CEDERCREUTZ.
+
+  [Nanny Cedercreutz: _Fr�n alp och hav_. -- S�derstr�m & C:o,
+  Helsingfors.]
+
+
+Det �r inte de vanliga reseskisserna friherrinnan Cedercreutz
+sammanst�llt i sin bok. Af B�deker-draget f�rm�rkes knappt ett sp�r.
+F�rfattarinnan har inte katalogiserat den schweiziska alpv�rldens
+ber�mda natursk�nheter, och f�f�ngt se vi oss om efter en f�rteckning
+�fver de bekanta ting af olika slag, som m�ta resen�ren vid Rivieran.
+
+Saken �r den, att f�rfattarinnan har sin s�rskilda utg�ngspunkt. Hon �r
+framf�r allt en passionerad blomsterforskare, en utomordentligt
+h�ngifven �rtdyrkare. V�rlden �r f�r henne en botanisk tr�dg�rd, och med
+v�lbehag -- med v�llust, om jag s� v�gar s�ga -- l�ser hon namnen p�
+blomsterpinnarnas latinska etiketter. De �ro f�r henne de ljufligaste af
+poem. Med en respektfull h�pnad, som efter hand �fverg�r i sympatetisk
+beundran, iakttaga vi f�rfattarinnans l�rdom och lyssna vi till
+facktermernas mystiska klang. �Jag bugar mig inf�r Euphorbia dendroides,
+Europas m�rkligaste euphorbia-art�, s�ger hon. Ja, hvad kunna vi annat
+g�ra? Vi buga oss i v�r tur.
+
+Denna stora tr�dg�rd �r en f�rfattarinnans privata tillh�righet. F�r det
+f�rsta d�rf�r, att hon lifvas af det intresse, som skapar �gander�tt och
+bem�ktigar sig sitt f�rem�l. Och vidare d�rf�r, att hon �ger en
+personlighet i hvilken -- om jag s� f�r uttrycka mig -- jag-k�nslan
+dominerar.
+
+Inte det minst f�ngslande i friherrinnan Cedercreutz' bok �r n�mligen
+den omst�ndigheten, att den i s� h�g grad �r en jag-bok. Med lif och
+sj�l h�ngifver hon sig �t uppgiften att njuta den och den
+blomster�ngens, Rivierav�gens, alpvyens ljufligheter; till sig och sin
+st�mning h�nf�r hon allt hvad hon upplefver; det existerar tydligen
+ingenting af n�gon n�mnv�rd vikt och mening utanf�r det, som har
+betydelse f�r henne sj�lf. I�sanning, vyerna, som hon l�ter oss se,
+�ro verkliga paysages d'�me, et m�me d'estomac.
+
+Ja, f�r denna boks f�rfattarinna �r m�nniskan f�r visso ingen eterisk
+varelse, hvars sk�na sj�l frigjord sv�fvar �fver blomsterf�lten. En
+solid kroppslighet �r v�rt egentliga jag, har hon k�nt, och det �r med
+fulla sinnen hon njuter blommornas f�rger och dofter, solens v�rme och
+alpsn�ns friska kyla, och till sist den oj�mf�rliga diner, som _le chef_
+vederkvicker henne med n�r dagens �rorika vederm�dor n�tt sin afslutning
+i hotellets matsal.
+
+G�llde det att s�rskildt framh�lla n�got af bokens stycken, s� blefve
+det visst _Albulas k�lla_. -- Albula �r en liten flod. Vi veta, att den
+verkliga alpm�nniskan har sin specialitet, och vi minnas historien om
+honom som samlade bergstoppar: han kl�ngde upp p� h�gsta spetsen och
+knackade l�s en bit ur den. Friherrinnan Cedercreutz samlar flodk�llor.
+Hon tar sig fram till flodernas ursprung i gletschern, hon vandrar upp�t
+l�ngs deras lopp, studerar i detalj deras utveckling genom flodens, �ns,
+b�ckens och r�nnilens olika faser, med ett ord: hon s� att s�ga
+botaniserar dem. V�gen till Albulas k�lla g�r genom en ladug�rd. H�r
+varsnar hon ett anslag som f�rbjuder tilltr�det. Inskriften Aphthae
+epizootica s�ger henne strax, att det �r fr�ga om den smittosamma mul-
+och kl�fsjukan. En landtpolis dyker upp och sk�nker genom sin n�rvaro
+eftertryck �t f�rbudet. F�rfattarinnan blir �full af tantaluskval�.
+Men hvad skall hon g�ra? �Det var kanske �nd� inte r�dligt att trotsa
+f�rbudet, femtio francs var en r�tt stor summa, och det kunde h�nda,
+att jag skulle f� ytterligare ledsamheter�. Efter att i n�gon m�n ha
+�beropat ocks� sin finl�ndska �k�nsla af respekt f�r lag och r�tt�
+afst�r f�rfattarinnan f�r denna g�ng. Men hon ger sig inte. Tio dagar
+senare griper hon sig �ter saken an. Denna g�ng tyckes respekten f�r lag
+och r�tt ha lagt sig litet, och den energiska damen st�r i begrepp att
+�kvista af� genom det f�rbjudna omr�det. Dock, i�det kritiska
+�gonblicket uppenbarar sig polisen. Och det blir hennes lott att under
+o�ndliga omv�gar, p� ol�ndiga stigar taga sig fram till floden Albulas
+k�lla, allt medan regnet h�ller ner och alppasset utst�ter iskalla
+pustar. �Men k�llan ville jag n�!� Hvad kvinnan vill, det n�r hon, och
+faktum �r att f�rfattarinnan omsider st�r vid sitt m�l. Efter att i
+korthet ha annoterat floran p� st�llet -- vi n�mna sl�ktet Bellidiastrum
+-- fyller hon sin b�gare och dricker Albulas sk�l. �Jag drack f�r allt
+som �r k�ckt och som har fart i sig, som skummar och sprudlar, som tar
+lifvet utan f�rsagdhet. Jag drack f�r alpgl�djen, som oaktadt regn och
+rusk likv�l kan f�rm� en att dricka iskallt vatten och k�nna sig till
+mods som efter ett glas eldigt vin.� Med ett ord, hon dricker f�r den
+entusiasm, som skildringen af hennes heroiska vandring till floden
+Albulas k�lla talar om p� ett s� roligt och vackert s�tt.
+
+Den entusiastiska m�nniskan, som invigt sig �t en id�, har en tillvaro i
+hvilken njutningen och f�rsakelsen afl�sa hvarandra. Den ena dagen
+f�rdas f�rfattarinnan i sj�lfva verket i vagn l�ngs Medelhafvets strand,
+och hennes �hj�rta fylles af tjusning�: hon sk�dar �Lavatera maritima,
+Rivierans sk�naste malvac�!� Men det kan bli mer �n s�. �Hvar finns du
+Anthyllis Barba Jovis? Jag har h�rt ditt lof prisas, men jag spanar
+f�f�ngt efter dig. Under en �ktur fr�n Mentone ser jag pl�tsligt vid
+v�gen en h�g, gr�pudrad buske. En aning genomfar mig. Jag hoppar af. Ja,
+det �r den. H�nf�rande, l�cker. Svafvelgula fj�rilsblommor, silfvergr�,
+silkesfjuniga blad. Hela busken gl�nsande som om silfverstoft duggat ned
+�fver den.� En annan g�ng vandrar hon till fots genom Est�rel-bergens
+_maquis_. Icke utan f�rtrytelse finner hon, huru den inhemska _maquis_'n
+f�r vika f�r exotiska v�xter. �Acaciorna g� �nnu an, de sprida guld i
+den m�rka vegetationen, men ot�ckt �r att se ljung och lentisk utbytta
+mot klumpiga agaver och fl�skiga mesembryanthemumar.� Hon vandrar
+vidare, tar miste om v�gens l�ngd, str�fvar kring i den br�nnande
+solhettan utan en beta br�d i fickan och n�dgas till sist bettlande
+anropa en m�tande herre om n�got �tbart. -- S�dan �r den resande damens
+tillvaro som den speglar sig i boken, ett lif rikt p� f�rsakelse och
+gl�dje och uppfylldt af m�ngahanda slags sinnesr�relser... Det �r inte
+hvar man gifvet att r�ka i uppror vid anblicken af ett antal -- l�t s�
+vara fl�skiga -- mesembryanthemumar.
+
+F�rfattarinnan har blick �fven f�r den m�nskliga florans fenomen.
+Kapitlet _Jos�phine_ afser f�rmodligen inte att vara mera �n en
+situationsbild, det har emellertid blifvit en milj�- och figurskildring,
+en f�rtr�fflig liten novell, full af hum�r och rik p� sedda och v�l
+�tergifna drag.
+
+Hum�r och t.o.m. humor; ett allt uppslukande intresse f�r, ja f�r det
+som intresserar f�rfattarinnan personligen; ett eget s�tt att se och
+tala -- det �r egenskaper som man verkligen inte kan fr�nk�nna
+f�rfattarinnan till _Fr�n alp och hav_; l�t mig till�gga, att m�nga af
+bokens skisser ha formats med verklig talang.
+
+  30. 12. 14.
+
+
+
+
+SIGURD FROSTERUS.
+
+1.
+
+  [Sigurd Frosterus: _Moderna vapen, deras uppkomst och utveckling_.
+  -- Holger Schildts f�rlag, Borg�.]
+
+
+Sigurd Frosterus' bok om de moderna vapnen tillh�r en art, som �r lika
+ovanlig i finl�ndsk litteratur som den �r vanlig t.ex. i�engelsk.
+
+Hos oss behandla essayf�rfattarne n�stan endast vittra �mnen, och
+vitterhet �r h�r vanligen liktydig med litteratur, konst och musik;
+kommer n�got annat till, s� �r det i regeln politik.
+
+F�r engelsk publik omsluter vitterhetens begrepp hvarje �mne, som
+representerar en sida af kulturen -- eller l�t oss s�ga: hvarje i en
+litter�r form kl�dd bearbetning af ett stycke kultur.
+
+Denna uppfattning �r ganska fr�mmande f�r den bildade allm�nheten hos
+oss. Och Sigurd Frosterus' sex essayer �fver de moderna vapnens uppkomst
+och utveckling beteckna s�ledes ett s�rdeles dristigt f�retag.
+
+L�t mig genast s�ga, att resultatet af hans f�rs�k �r en fullst�ndig
+framg�ng. Han inf�r den djupt okunnige lekmannen i en alldeles ny v�rld;
+han l�ter oss se sakerna ur perspektiv som, n�r vi l�gga boken ifr�n
+oss, f�refalla oss lika gamla och bekanta som de voro �fverraskande och
+fr�mmande n�r vi �ppnade den. Vi inbilla oss m�h�nda blott, att vi p�
+detta s�tt gjort �mnet till v�rt eget -- det �r en f�rtj�nst hos en
+f�rfattare att kunna sk�nka l�sarne angen�ma illusioner af detta slag.
+Vi f�ngslas, roas och intresseras hela tiden af denna framst�llning, som
+st�r i n�rmaste f�rh�llande till stoffet och i alla fall aldrig upph�r
+att b�ra den personliga stilkonstens pr�gel.
+
+
+Den metod Frosterus pl�gar till�mpa i sina essayer �r raka motsatsen
+till det refererande man�ret. Ingenting kunde vara honom mera fr�mmande
+�n att betrakta fenomenet i dess isolering: som n�gonting tillf�lligt,
+f�dt af slumpen och gestaltadt af nycken. Verkets st�llning i
+konstn�rens alstring, konstn�rens plats i det st�rre sammanhanget,
+personlighetens och tidens insats i formens och tankens affattning --
+f�r Frosterus blir allt detta fr�gor, som han f�rs�nker sig i och inte
+tr�ttnar att studera.
+
+M�h�nda �r det s�rskildt de tekniska sp�rsm�len som intressera honom.
+I�sina konstuppsatser f�r han oss inf�r fr�gan om relationerna mellan
+ingifvelsen och materialet; han l�ter oss se en optisk teoris, en allm�n
+�sk�dnings inflytande p� en m�stares verk, p� en hel epoks skapande.
+
+En s�dan st�llning kunde komma att betyda schematism i uppfattningen och
+all m�jlig doktrin�r ensidighet i v�rdes�ttningen. Det blir inte fallet
+h�r, d�rf�r att Frosterus inte begr�nsar sitt intresse till det ur
+sammanhanget l�sryckta f�rem�let. Och d�rf�r att hans v�rderingar
+f�ruts�tta b�de k�nslan f�r det allena �kta och uppskattningen af det
+s�llsynta. Verket, som han studerar, d�r inte bort i formler; det f�r
+tv�rtom f�r oss det nya lif, som ger sig ur v�r f�rdjupade kunskap om
+dess v�xt och dess v�sen.
+
+Frosterus har tidigare skrifvit om konst, sk�nlitteratur och tennis.
+Det sportreferat han f�r n�got �r sedan s�nde fr�n Parisert�flingarna om
+v�rldsm�sterskapet i tennis var ett konstverk, helt och haltfullt, och
+jag f�r min del ville utan tvekan st�lla det vid sidan af n�gon essay af
+Maeterlinck eller Shaw om boxningens vetenskap. I�greppet p� detta �mne
+visade sig ett drag, som vi m�ta ocks� i _Moderna vapen_. Bland de
+motiv, som intressera Frosterus, s�rskiljer han inte mellan st�rre och
+mindre och mellan viktiga och obetydliga; f�r honom ha de alla samma
+v�rde. H�r m�ter oss n�got af en konstn�rs f�rh�llande till �mnet:
+har det satt honom i r�relse, s� �r det ocks� v�rdefullt och v�rdt
+att respektera. Det �r denna st�llning till stoffet, som till�ter
+f�rfattaren till _Moderna vapen_ att f�rs�nka sig i �mnet och ge sin
+framst�llning en s� starkt personlig h�llning och s� mycket af verkligt
+lif.
+
+F�rfattaren har skrifvit de moderna vapnens utvecklingshistoria, men han
+har f�rst�tt att angripa -- jag m�rker att jag b�rjar begagna krigiska
+termer -- sitt �mne inifr�n. Detta skapar en plastisk �sk�dlighet,
+som m�h�nda hade saknats om han valt �fversiktens form. Nu erh�lla
+f�reteelserna volym; �kanonens kr�nika� blir historien om en
+personlighets �fventyr och �den under barndomens, ungdomens och den
+mogna manna�lderns dagar; och skildringen af kampen mellan marinkanon
+och skeppspansar v�xer ut till ett drama rikt p� sp�nnande moment af den
+sceniskt verkningsfulla sorten. Granaterna �st�rta sig �fver sitt
+offer�. En of�rsiktighet vid gjutningen -- som �r ett fullst�ndigt
+precisionsf�rehafvande -- kan ��fventyra kanonens lif�. Den sm�lta
+metallv�tskan �f�rflyttar sig� fr�n den ena bass�ngen till den andra.
+Vissa kanoner �g�ra energiska anspr�k p� st�rre h�llbarhet� �n andra.
+Vi f� bevittna �anfallsvapnets ifver att fullf�lja sin afsikt�.
+Och f�rfattaren p�visar att, vid de och de f�ruts�ttningarna,
+�undervattensb�tens lofvande bana blefve bruten i f�rtid�...
+
+P� detta s�tt blir bokens personal af st�l och j�rn en samling v�sen som
+lefva sitt lif, besj�lade af �nskningar och beg�r. Detta
+personifikationsf�rfarande verkar fullkomligt otvunget; det �r i alla
+fall inte n�got omedvetet uttryck f�r en af �mnet medryckt f�rfattares
+ifver -- vi ha h�r ett stilistiskt grepp, skickligt ber�knadt och
+genomf�rdt med s�ker hand. Stundom rycker f�rfattaren ocks� in l�sarna
+midt i den krigiska v�rld, d�r han sj�lf r�r sig som h�rde
+�all-big-gun-tanken� till hans hvardagligaste tankar. �Om vi�,
+supponerar han n�got dj�rft, �samtidigt afskjuta en projektil och en
+torped�... En annan g�ng mottaga vi f�ljande v�djan: det �r �str�ngt
+taget obilligt att af en explosion beg�ra, att r�relsen skall b�rja
+varsamt� --�ja, det �ro vi v�l ense om, i�synnerhet om det g�ller ett
+explosivstoff byggdt p� det �mne, som -- uppriktigt sagdt -- kallas
+�trinitrotoluol�, och hvilket synes utm�rka sig genom en p�fallande
+vehemens.
+
+Den v�rld f�rfattaren skildrar p� detta lifliga s�tt saknar inte sina
+perspektiv, s�som man kan f�rst�. Frosterus ser i de moderna vapnen
+vinningar, vinningar i tekniskt och man ville n�stan s�ga:
+i�konstn�rligt h�nseende, hvilka k�pts med oerh�rd intellektuell m�da.
+F�rst�relseverktygen �ro kulturresultat; de �ro paradoxala yttringar af
+den m�nskliga sj�lfbevarelsedriften; vi ana i dem en naturens princip
+�fversatt i en kulturell form. Ur en s�dan �sk�dning h�rleder
+f�rfattaren linjer och horisont f�r sin framst�llning.
+
+Sigurd Frosterus' bok om kulor och krut �r ett litter�rt arbete,
+alltigenom sj�lfst�ndigt till sitt v�sen och sin h�llning och gifvet i
+en form, som intresserar b�de genom sina stilistiska kvaliteter och de
+s�rskilda inslagen af hans temperamentfulla skriftst�llarpersonlighet.
+
+  30. 5. 15.
+
+
+
+
+2.
+
+  [Sigurd Frosterus: _Olikartade sk�nhetsv�rden_. -- Albert Bonniers
+  f�rlag, Stockholm. Holger Schildts f�rlag, Borg�.]
+
+
+N�r Sigurd Frosterus' senaste bok i v�ras ventilerades, karakteriserade
+jag f�rfattarens litter�ra typ som essayistens. Han �r essayist i
+engelsk mening; han ger litteraturbegreppet en vidare och mera f�rdjupad
+betydelse �n hvad som �r vanligt hos oss. Frosterus fattar litteraturen
+som �vitterhet�, och han utstr�cker sina vittra str�ft�g till de mest
+olika omr�den af samtida kultur.
+
+I _Moderna vapen_ f�rv�nade och f�ngslade han oss genom det ytterst
+personliga s�tt, p� hvilket han i de lifligaste tonfall skildrade, hur
+det g�r till n�r kulor st�pas och kanoner gjutas. H�r var inte fr�ga om
+n�got slags ben�gen undervisning i den tekniska understreckskr�nikans
+man�r. Det var kulturid�ers utveckling han framst�llde, n�r han visade,
+hur i den moderna vapentekniken stridiga principer bek�mpade hvarandra
+f�r att till sist l�pa samman i en syntes, som �gde konstverkets hela
+och slutna tycke.
+
+De tretton uppsatserna i _Olikartade sk�nhetsv�rden_ h�nf�ra sig till
+konst, arkitektur, litteratur, vapenteknik, sport och �nnu mycket annat,
+miljard�rpsykologi t.ex. och b�tbyggnadskonst. De �ro uttryck f�r ett
+intresse och ett vetande, hvilka inte kunde vara m�ngsidigare.
+
+Frosterus' bok skulle st�lla referenten p� ett fruktansv�rdt prof, om
+det g�llde att i tur och ordning diskutera Van de Veldes stolar och
+A.�F. Wildings metod att d�da tennisbollar. Men det �r inte allt detta,
+som �r hufvudsaken. Detta allt har f�r Frosterus representerat olika
+aspekt, under hvilka det moderna kulturlifvet f�r honom har uppenbarat
+skilda sidor af sitt estetiska och sitt etiska v�rde. Att aft�cka
+sk�nheten i de olika uttrycken f�r en kultur, som blir alltmera
+naturvetenskaplig och teknisk, och som med hvar dag som g�r afskuddar
+sig alltmera af det litter�ra och romantiska draget -- s�dan �r id�en,
+som l�ter Frosterus' essayer samla sig till en helhet och f�rvandlar
+m�ngfalden till enhet.
+
+Ett drag kommer till, som ger boken ett alldeles s�rskildt intresse. --
+I�f�retalet best�mmer f�rfattaren sina uppsatser s�som ekon af en �kamp
+f�r andlig existens, f�rd under mer �n ett decennium p� gr�nsen mellan
+det mentala och det emotionella�. Tack vare essayernas datering kunna vi
+f�lja de viktigaste skedena af denna kamp. Det �r n�got som p� sitt s�tt
+ger boken den f�ngslande h�llningen af utvecklingsroman.
+
+Vi veta, hvilken roll det emotionella i regel spelar f�r den helt unga
+m�nniskan hos oss -- jag beh�fver blott erinra om allt hvad de nya
+f�rfattarne b�de direkte och indirekt ha anf�rtrott oss om den saken.
+Antagligt �r, att allra �ldsta skedet i Frosterus' utveckling �gt
+karakt�r af en f�rsvarsaktion riktad �t detta h�ll. I�den tidigaste
+essayn -- _Siena, �gonblicksbilder_ (dat. 1902) -- tycka vi oss varsna
+antydningar i denna riktning; jag t�nker p� det alldeles s�rskilda
+eftertryck med hvilket f�rfattaren mot hvarandra uppst�ller � ena sidan
+Siena, fattadt som inkarnationen af en id�, hvilken �r sk�nhet i ljusets
+och f�rnuftets tecken, och � andra sidan den germanska medeltidsstad,
+hvars gestaltning icke bereder ljuset och de klara vidderna n�gon plats.
+
+Den egentliga utg�ngspunkten f�r den r�da tr�den �r f�ljande uppsats,
+_Londonrapsodi_ (1903). H�r anges den i boken framtr�dande
+problemst�llningen i en f�rsta form. Vi m�ta den i karakteristiken af
+caben, hvars gestalt best�mts af Londontrafikens s�rskilda kraf, liksom
+gondolens betingats af f�rh�llandena i Venedig; vi ha den i bilden af
+det f�rgl�sa och tonl�sa sk�despelet af m�nniskornas och �kdonens eviga
+str�m f�rbi Bank of England. Den fullst�ndiga �ndam�lsenligheten, den
+fullkomliga �fverensst�mmelsen mellan id� och form i det f�rra fallet,
+den orubbliga s�kerheten med hvilken gatutrafikens mekanism fungerar i
+det senare fallet, betecknas s�som uttryck f�r kulturutveckling, och mer
+�n s�. I�det ena som det andra fallet varsnar Frosterus uttryck f�r den
+sk�nhet, som �r den absoluta, vankfria �fverensst�mmelsen mellan tanken
+och dess affattning: den fullkomliga formen.
+
+F�rfattaren har, som vi se, i denna betraktelse f�ngat sina syner och
+h�mtat sina ingifvelser i den verklighet, som brusar fram mellan stadens
+husrader -- s�ledes i lifvet i dess n�rmaste och vanligaste form. Det
+vill synas, som hade han s� i Nietzsches filosofi funnit det hj�lpmedel,
+som till�tit honom att snabbt utveckla de f�rsta uppslagen till en
+�sk�dning. Nietzsche har f�r Frosterus varit den stridande m�nniskan,
+hvars kamp g�llt frig�relsen fr�n lifsf�rnekelsen. Som Nietzsches
+resultat framst�r f�r Frosterus den �orubblig blifna tron p� lifvets
+v�rde�. Han fattar inneb�rden i Nietzsches utveckling som ett
+framtr�ngande till en lifsbejakning, enligt hvilken tillvaron under alla
+omst�ndigheter �r v�rd att lefva.
+
+Nietzsches filosofiska l�ra om den rytmiska v�gr�relse, som betingar
+alltings �terkomst, tyckes �ga en motsvarighet i Henry Van de Veldes
+konstl�ra om verket som ett uttryck -- in i sina minsta detaljer -- f�r
+ett rytmiskt grundmotiv, hvilket f�renar, samlar och f�rklarar.
+Antagligt �r, att Frosterus af dessa b�da erh�llit en del impulser,
+som s�rskildt medverkat vid affattningen af hans �sk�dning.
+
+Den st�ller fr�mst lifvet som r�relse, som rytm. Rytm �r lagbunden,
+d.v.s. f�rnuftig r�relse. Det ligger tonvikt p� adjektivet. Det, som
+Frosterus i f�retalet kallade det mentala, best�mmer hans f�rh�llande
+till fr�gorna. Hans grepp �r fr�mst intellektualistiskt -- vi ha redan
+f�tt en aning om, hvilken betydelse �ndam�lsenligheten har f�r hans
+konception af sk�nheten.
+
+Intellektualistisk �r ocks� den synpunkt, ur hvilken han vidgar och
+riktar �ndam�lsenligheten. Han fattar denna som ett till sitt v�sen
+moraliskt begrepp.
+
+H�r sluter sig kedjan, �sk�dningen har afrundats till en helhet. Lifvet
+�r r�relse, starka makters spel. Lifvet i r�relse och kamp betecknar
+sk�nhet. Den full�ndade rytmen, s�dan den f�religger i ett lokomotiv,
+ett husger�d, en m�nniskas lif, f�renar sk�nhetsv�rde och moraliskt
+v�rde i ett ouppl�sligt helt.
+
+Som teori ger denna �sk�dning ingen vidlyftig plats �t det emotionella.
+Som praxis tempereras den af f�rfattarens personliga l�ggning. Han visar
+sig i sina essayer �ga den konstn�rliga sensibilitet, som sk�nker
+lifvets friska f�rg �t teorien.
+
+Jag borde nu skrida till en liten till�mpning och visa, hur
+grund�sk�dningen framtr�der p� sina olika s�tt, med sina s�rskilda
+nyanser, i�de skilda essayerna. Det m�ste stanna vid ett par
+antydningar. -- Vi ha t.ex. det alldeles ypperliga stycket
+_Lawn-tennis_, en studie i r�rlig plastik, affattad med den s�kraste
+och nyansrikaste formuleringskonst. H�r �r allt rytm, beh�rskad af
+intellektet, och karakteristiskt �r att f�rfattaren st�ller upp detta
+spel mot de former af sport, i�hvilka krafterna inte -- som h�r -- ha
+n�tt den matematiska afv�gning, som st�nger nycken ute. Det �r vidare
+essayn _Miljard�rerna tala_ med sin konfrontering af Carnegie och
+Rockefeller, tv� puritaner som tj�nat Mammon, tv� kraftm�nniskor hos
+hvilka en lifsl�ng aktion l�ngs klara linjer alstrat f�rm�gan att
+sl�ende och redigt uttrycka de f�renklade bilder tillvaron antagit n�r
+de betraktat den genom sina rastl�sa och endast p� praktisk verksamhet
+inriktade temperament. Det �r i synnerhet essayn �fver _Frank Norris
+och Amerika_. H�r r�jer Frosterus beslutsamt upp med den litter�ra
+romantiken, s�rskildt i dess naturalistiska form. Det blir en
+inneh�llsrik �fversikt af amerikanismen som kulturform och som litter�r
+teori, det blir tillika perspektiv mot den framtidslitteratur, som
+h�mtar sin rytm och styrka ur den lifvets kamp, som �r �h�gsta formen
+f�r kraften och r�relsen�.
+
+Intense Life �r ett motto f�r Sigurd Frosterus' essayer. Han dyrkar
+energien med en h�ngifvenhet, som inte kunde vara uppriktigare hos n�gon
+�fvertygad l�rjunge af Stendhal. Hans kult af den sk�nhet, som �r
+styrka, r�relse och f�rnuft, har gifvit sin pr�gel �t hans bok. Tanken
+tr�der oss till m�te i klaraste �sk�dlighet, formen �r idel b�ljande
+lif.
+
+Detta ger den litter�ra beh�llningen. Vi ha i Sigurd Frosterus' essayer
+ocks� n�got annat -- sk�despelet af en personlighet, som i en best�ndig
+andlig aktivitet s�ker och n�r det m�l, som �r den samlade, hela
+lifs�sk�dningen.
+
+  24. 12. 15.
+
+
+
+
+PLATONS K�RLEK.
+
+  [Rolf Lagerborg: _Den platoniska k�rleken_. Albert Bonnier,
+  Stockholm.]
+
+
+Detta �r alls ingen fackmannagranskning af doktor Rolf Lagerborgs nya
+bok.
+
+Det �h�ga och centrala problem� han behandlar i den, �r n�mligen fr�mst
+en filosofernas yrkesangel�genhet och tillh�r f�rst i andra rummet det
+litteraturhistoriska omr�det. Men f�rfattaren har affattat sin
+unders�kning s�, att den l�ses med n�je och beh�llning ocks� af
+lekm�nnen, och s� f�r han finna sig i att en oinvigd tar upp det l�rda
+verket till behandling midt ibland alla romanerna och diktsamlingarna.
+
+Med platonsk k�rlek f�rst�r man i dagligt tal en k�nsla, som �r alltf�r
+skygg att s�ka bem�ktiga sig sitt f�rem�l och stannat vid v�rdnad,
+tillbedjan.
+
+Detta ungef�r �r grunduppfattningen. Den f�rskjutes �n �t det ena, �n �t
+det andra h�llet: den l�ter l�jets skimmer falla p� besagda v�rdsamma
+tillbedjan af det �lskade f�rem�let, eller den s�ker fram och betonar
+ett frivolt moment. Men s�llan eller aldrig framst�r den dagliga
+f�rest�llningsv�rldens platonska k�rlek s�som n�got riktigt
+respektingifvande... Den har �fver sig n�got ofullg�nget, den verkar
+ofta en smula tvifvelaktig.
+
+Detta begrepp �r f�rvisso inte identiskt med det filosofiska begrepp dr
+Lagerborg unders�ker.
+
+S� utomordentligt himmelsvid �r skillnaden emellertid inte: det dagliga
+lifvets uppfattning �r visserligen en vr�ngbild, men den har
+vr�ngbildens och parodiens egenskap att i sin f�rvanskade form ge k�rnan
+i f�rebilden.
+
+Platonsk k�rlek �r begreppsligt, s� ungef�r definierar f�rfattaren
+saken, ett sv�rmeri d�r k�rleksbeg�ret �r afledt fr�n k�nsfunktionerna
+och dirigeradt mot ett m�l, som ligger utanf�r individens egen
+intressesf�r, h�gt �fver det plan i hvilket dagens lif r�r sig.
+
+Men det �r inte endast det k�ttsliga i specifik mening som saknas.
+I�k�rleken inneligger sj�lfviskhet. Den sakkunnige La Rochefoucauld
+f�rklarar, st�dd p� ett l�ngt och af erfarenheter uppfylldt lifs visdom,
+att �ingen �lskar sin �lskarinna f�r hennes skull utan f�r sin egen
+skull; man �lskar att bli �lskad af henne�. Denna sj�lfviskhet, detta
+subjektets jag-medvetande i k�rleken, utpl�nas i den platonska k�rleken,
+som �r en k�nsla h�ljd i idealitet, buren af en himmelsstormande
+idealism. Den �r jagets tr�ngtan att uppg� i det h�gsta goda, sanna,
+sk�na; som kristen platonism blir den mystikerns �tr� att f�rlora sig i
+den eviga k�rlek som b�r Guds namn. Mystikens f�rem�l, s�ger Matter, �r:
+�Gud, k�nd, sk�dad och uppn�dd�. Till�gga vi att medlet, genom hvilket
+Gud k�nnes, sk�das och uppn�s, �r k�rleken, s� ha vi Novalis'
+definition: �Om alla m�nniskor vore ett par �lskande, bortf�lle
+skillnaden mellan mystik och icke-mystik�; se vidare hans m�rkliga dikt
+_Hymne_, som liknar k�rleksomfamningen vid en nattvard, i�hvilken
+kommunianterna njuta k�tt och blod af den eviga, himmelska allkroppen.
+
+
+Dr Lagerborgs framst�llning af Platons k�rlek omfattar trenne led. F�rst
+tecknas de historiska, etnografiska, sociala f�ruts�ttningarna f�r
+Platons lif och g�rning. D�rp� ges en kritisk och psykologisk utredning
+af k�rleksl�rans utveckling och inneb�rd hos den vise mannen -- detta �r
+bokens dominerande parti. Slutligen anst�ller f�rfattaren i ett par
+kapitel ett antal betraktelser �fver den platonska k�rleken som religi�s
+mystik och �fver dess fysiologi och etik.
+
+Vi veta, att k�rleksk�nslan hos Platon hade den form man brukar kalla
+�sokratisk k�rlek�. P� Afrodites plats st�r hos Platon Eros. F�rfattaren
+utreder, huru Platon f�rvandlar denna k�nsla till n�got som �fver
+f�rem�let st�ller id�en; han visar hur Eros-tanken blir liktydig med
+rent sj�lslig �betagenhet� och hur denna utvecklas till vishet, till en
+filosofisk intuition som -- s�ger f�rfattaren -- �f�r den s� h�nrycktes
+inre �ga �ppnar den sanna, den djupare insikten: den som t�cker den
+verkliga verkligheten och anande fattar det gudomliga sj�lft�.
+
+Processens karakteristiska g�ng �r ett framtr�ngande fr�n stadium till
+stadium mot allt h�gre full�ndning. Platonikern g�r �fr�n det enskilda
+sk�na f�rem�let till tv� och fr�n tv� till alla de kroppsligt sk�na�.
+Han afs�ndrar de animala ingifvelserna, afvisar driftlifvets impulser,
+han g�r fr�n kroppen till anden och hemb�r sin k�nsla �t den sj�lsliga
+sk�nheten. Han h�jer sig fr�n denna till de sk�na moraliska str�fvandena
+och g�r h�rifr�n vidare till �vetenskapernas sk�nhet�. V�gen, som han
+vandrar, blir s� en invigningens v�g, och hvad han sist n�r �r ett
+�fver-m�nskligt vetande, �en intuitiv evighetsbetagenhet� som sk�nker
+honom den fulla gudsgemenskapen. S� blir Platons Eros den ur det
+m�nskligt-sinnliga stammande kraft som, d�r den helgats genom ett rent
+upps�t, l�ter lifvet bli en offerg�rd �t det gudomliga och l�ter
+m�nniskan f�rverkliga eviga och h�ga kraf.
+
+F�rfattaren hyser ingen liten tanke om den platonska k�rlekens v�rde.
+Han ansl�r h�gt dess f�rm�ga att lyfta den enskilde. Tydligast
+uppenbarar sig naturligtvis den platonska k�rlekens f�rm�ga att rena
+individen fr�n sj�lfviskheten inom den religi�sa mystiken: den profana
+�tr�n �fverflyttas p� de himmelska tingen, den betagnes eget jag flyr
+och f�rsvinner, och han fylles af gudomens v�sen.
+
+
+Helt s�kert �r det just p� detta omr�de mystiken haft sin st�rsta
+betydelse i kulturm�nsklighetens historia. Hos de vilda folken torde
+�religion� �fver hufvud taget i viss m�n betyda mystik (magi):
+f�rsamlingen meddelar sig med sin gud genom trollkarlen, och denne ing�r
+f�reningen med guden genom extasens f�rmedling; genom sp�kningar
+(askes), genom exciterande danser, genom stimulerande drycker f�rs�tter
+han sig i ett tillst�nd af besatthet, under hvilket gudomen uppfyller
+honom med sin anda och talar genom hans mun. Man griper till extasen,
+n�r man vill sin gud n�got.
+
+Denna mystik �r inte mycket mera �n just extas. P� ett h�gre kulturplan
+l�ser sig det mystiska s�som n�got eget och s�rskildt, och extasen ter
+sig som ett moment, det h�gt sp�nda tillst�nd af sj�lff�rgl�mmelse d�
+jaget liksom uppl�ser sig och �snarlik en v�tska flyter in i gudomen�,
+som en vanlig mystisk bild lyder. Extasen �r ocks� h�r medlet framom
+alla att n� gemenskapen med Gud. Men mellan de stora topp-punkterna i
+lifvet, d� personligheten p� detta s�tt f�rlorar sig i den h�gsta
+s�llheten, ligger sj�lfva lifvet, och �fven omkring det hv�rfver
+mystiken sin luft. De stora mystikerna erfara behofvet att ge
+best�ndighet �t s�llheten. De erfara ett behof att g�ra �fven andra
+delaktiga af den. Och det kan bli ett lifsf�rlopp, hvars inneh�ll �r en
+f�rkunnelse af aktiviteten och hvilket s� sj�lft blir handling. S�dan
+tyckes bakgrunden vara f�r t.ex. vissa spanska mystikers str�fvan att
+utbilda en lefnadsfilosofi med begreppen �sj�lens sk�nhet�, �sinnets
+(hj�rtats) full�ndning� o.s.v. i�sin midt. Platonsk k�rlek har s�ledes
+h�r upptr�dt som kristen k�rleksmystik och denna har i sin tur blifvit
+f�rkunnelsen af ett lefnadsideal. -- Den heliga Teresa t.ex. �r icke f�r
+intet en dotter af Loyolas tid, och _viljan_ �r den princip, som hon
+ins�tter till den afg�rande kraften i arbetet p� ern�endet af
+gemenskapen med Gud; en v�ldig, en otrolig viljekraft �r den
+psykologiska f�ruts�ttningen f�r det arbete genom hvilket hon, �r f�r
+�r, sm�ningom, med en oerh�rd f�ljdriktighet i sin tankes utformning och
+sin viljas ans�ttning, h�jer sig fr�n stadium till stadium, st�dse
+medtagande och bearbetande de tidigare vinningarna, tills hon slutligen
+n�tt den �sjunde boningen�.
+
+Hvad hon s�kte i den var _icke_ det h�nryckta, fr�n lifvet bortv�nda,
+alla v�rldens ting f�rgl�mmande h�nsjunkandet i en ljuf hvila i Gud.
+Det var tv�rtom f�reningen af kontemplativt och aktivt lif hon s�kte och
+n�dde: det �gudomliga �ktenskapet�, som �r den sjunde boningens
+hemlighet, innebar faktiskt en �lifvets fullst�ndiga anammelse�
+(H.�Delacroix). Och det gudomliga �ktenskapet, med andra ord: hennes
+jags fullst�ndiga identifiering med Gud enligt formeln: de tu �ro ett --
+det kunde f� denna inneb�rd d�rf�r, att den Gud, med hvilken hon ing�tt
+den mystiska f�reningen och hvilken s�ledes nu verkade i och genom
+henne, �r principen i lifvet och i handlingarna. Till en s�dan syntes af
+inre lif och lif i handling, af vilja och jaguppgifvelse kom s�ledes den
+heliga Teresa, som st�r som den stora mystikern framom kanske alla dem,
+hvilka den himmelska k�rleken har ryckt upp i rymder, d�r jaget och
+jorden �ro intet och viljan f�r v�rde blott i och med det att hon helt
+f�rintas. -- Fr�n den heliga Teresa h�rleder man den kvietistiska
+mystiken med dess f�rkunnelse af h�ndomnandet i en �intressel�s� k�rlek
+till Gud. Hennes egen mystik, m�h�nda den mest lidelsefulla och heta och
+den mest extatiska som n�gonsin har brunnit i en m�nniskas v�sen, sl�t
+emellertid i sin krets ocks� jordens lif och m�nniskornas handlande i
+timligheten.
+
+Den heliga Teresas mystik r�rde sig inom ortodoxiens ram -- i�hvarje
+fall accepterades och sanktionerades den ju af kyrkan. Sin st�rsta, sin
+allm�nliga betydelse har v�l dock den religi�sa mystiken f�tt, d�r den
+kl�dt sig i heterodoxa former. I�dem har k�nslan s�kt och funnit uttryck
+f�r det innerliga och personliga fromhetsbehof, hvilket officiella
+trosl�ror inte f�rm�tt tillfredsst�lla. I�de mystiska str�mningar,
+som delvis eller helt ledt ut �fver skrankorna kring det p�bjudna,
+har uppenbarat sig k�nslans fordran att f� upplefva sig sj�lf -- den
+religi�sa mystiken har varit och �r alltj�mt en af formerna f�r hj�rtats
+eviga uppror mot f�rst�ndet.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Men kristen platonism beh�fver inte alls vara liktydig med mystik. Ett
+godt exempel l�mnar oss ett franskt helgon fr�n tiden kort efter den
+heliga Teresa. Den helige Frans af Sales �r nog ingen mystiker, trots en
+del mystisk terminologi och trots den j�mf�relsevis innerliga och mycket
+personliga karakt�r hans fromhet �ger.
+
+I sin afhandling om den gudomliga k�rleken uttalar den helige Frans af
+Sales direkte, att handlingarnas och lifvets extas �r f�rmer �n det
+blotta meditativa och kontemplativa arbetet, och han anbefaller en
+�handlingarnas och verkens oafl�tliga och best�ndiga extas�. Som synes
+saknar uttryckss�ttet inte sin mystiska f�rg. Sj�lfva tanken f�r oss
+emellertid utom mystikens s�rskilda v�rld.
+
+Den f�r oss ut i v�rlden. Den helige Frans af Sales' betydelse var som
+bekant den, att han f�rnyade sin tids fromhet: han sk�nkte den ortodoxa
+tron ett drag af innerlighet; han f�rde fromheten ut i lifvet n�r han
+l�rde, att enhvar kunde f�rverkliga sanningen p� den plats han intog i
+v�rlden och utan att uppgifva den sociala karakt�r han �gde s�som
+ut�fvare af sitt yrke, medlem af sin grupp.
+
+Sj�lfva metoden �ter, genom hvilken detta lyckliga resultat stod att
+vinna, �r den platonska. Den helige Frans uttrycker den
+kristet-platonska tanken, att intet stillest�nd �r m�jligt, och han
+belyser den med en -- ofta anf�rd -- platonsk bild, som l�ter oss sk�da
+m�nniskan vandrande p� en stege: hon m�ste antingen stiga upp�t, och hon
+vinner d� allt, eller ocks� b�r hennes vandring utf�r, och hon f�rlorar
+d� n�got med hvart steg hon tar, tills hon f�rspillt allt. Den kraft,
+som manar oss att stiga och till hvilken vi �ga att lyssna, �r den
+k�rlek till Gud, som l�ngtar att f� omedelbart omfatta sitt f�rem�l --
+Platons k�rlek som synes.
+
+Mellan den helige Frans' platonism och mystiken -- som i f�rbig�ende
+sagdt inte saknade representanter bland helgonets n�rmaste l�rjungar --
+best�r s�ledes en afgjord skillnad. Vi kunde best�mma den s�, att medan
+den typiske mystikern str�fvar att f�rlora sitt jagmedvetande f�r att
+befriad fr�n detta kunna motst�ndsl�st f�rsjunka i gudsbetagenhetens
+djup, s� str�fvar den kristne, s�dan han tecknas af den helige Frans,
+att just s�som ett jag m�ta Gud. Inte s�som ett jag, hvilket afskuddat
+sig medvetandet om sig sj�lft, men s�som det fullkomnade och full�ndade
+jordiska jaget varder enligt den helige Frans af Sales den sanne kristne
+p� sistone kr�nt af Gud. P� ingen punkt -- s�ger han -- m� den kristne
+f�rlora ur sikte sitt eget sj�lf; alltid m� han f�rst� att sk�da klart i
+sin sj�l f�r att k�nna hennes behof, och st�dse m� han veta att h�lla
+jagets tyglar i fast hand.
+
+Kristendomsl�raren Frans af Sales �r en af f�retr�darne f�r den
+platonska str�mning, som under ren�ssansen kv�ller fram och p� s� m�nga
+skilda h�ll och i s� m�nga olika former flyter in i den nya tidens
+andliga lif. P� en af dessa str�mf�ror kunde s�rskildt h�nvisas. --
+Samtidigt som den helige Frans arbetar p� den kristna idealm�nniskans
+full�ndning, vidtager ocks� arbetet p� den profana idealm�nniskans
+utformning till allm�ngiltig typ. Honor� d'Urf� tecknar under den
+�full�ndade v�nskapens� namn en idealbild af en f�rebildlig k�rlek,
+som inte blott �r erotik, utan ocks�, och m�h�nda fr�mst, betecknar en
+andens f�rfining. Och s� f�ljer hela raden af lefnadsfilosofer, alla
+�beropande ett allm�ngiltigt ideal och alla insk�rpande n�dv�ndigheten
+att str�fva fr�n stadium till stadium f�r att n� det. S�rskildt tydlig
+tr�der oss Platons k�rlek till m�te som den best�mmande principen i de
+r�d och anvisningar, hvilka Fader Senault meddelar i sin _Afhandling om
+passionernas anv�ndning_. Lasterna �ro blott f�rvanskade uttryck f�r
+m�nniskans naturliga str�fvan att g�ra det goda, s�ger han; lasterna �ro
+med ett ord missledda dygder. Dygderna �ter �ro blott olika namn p� en
+och samma �grundpassion�, n�mligen k�rleken. Och det g�ller s�ledes f�r
+m�nniskan att �terst�lla �hj�rtats r�relser� till deras ursprungliga
+renhet och f�rvandla lasterna till dygder och dygderna till k�rlek --
+sker detta, och har hon p� s� s�tt st�llt sitt hj�rta under den renade
+k�rlekens v�lde, s� har hon h�rmed ocks� �fvervunnit �egenk�rleken,
+sj�lfviskheten� och f�rverkligat den �ursprungliga k�rlek�, som �f�renar
+m�nniskan med alla de goda tingen� i�allm�nhet och synnerligast med
+dessas urbild, Gud.
+
+�fverallt, d�r det nya lefnadsskicket arbetar sig fram inom den nya
+tidens kulturm�nsklighet, torde vi p� liknande s�tt �terfinna drag af
+Platons l�ra -- jag erinrar blott om den undervisning i till�mpad
+platonism, som Baldassar Castiglione meddelar i _Hofmannen_ (bok IV),
+all lefnadskonsts grundl�ggande verk. Och s� kan det s�ledes s�gas,
+att Platons k�rlek, den �himmelska k�rleken�, har f�rm�tt tj�na b�de
+himmelens och jordens makter, d�r den gifvit mystikern medlet att
+f�rlora sig i gudomen och sk�nkt jordelifvets man medlet att f�rkofra
+och trygga sitt jordiska jag.
+
+Den dubbla betydelsen af princip i v�rldsuppfattningen och d�rmed ocks�
+af faktor i lifsf�ringen har Platons k�rlek erh�llit under den
+romantiska perioden. Romantikens diktare h�mta ur platonsk mystik former
+f�r sin l�ngtan bort ur nuet och det f�rhandenvarande, och de finna i
+den uttryck f�r sin heml�ngtan till en h�gre tillvarelseform. En
+lycksalighetens � h�grar vid den synrand, som de sk�da med sin �inre
+syn�; lifvets f�reteelser �ro de f�rg�ngliga �tecken�, bortom hvilka det
+of�rg�ngliga anas. Men den kraft, som skall f�rm� sk�nka m�nniskan
+delaktighet i det all-goda och all-sk�na, �r den k�rlek, som f�renar
+allt lefvande, b�de det besj�lade och det som tyckes obesj�ladt. Den �r
+den Platons k�rlek, som vi redan m�tte i n�gra rader af Novalis,
+k�nnetecknande f�r tysk mystik och f�r romantisk mysticism i allm�nhet.
+
+
+Dr Lagerborgs bok �r inte blott en synnerligen l�rorik och f�ngslande
+lektyr. Med de utflykter han g�r till filosofiens grannrike
+litteraturen, l�mnar han den vittra vetenskapens gynnare och idkare en
+m�ngd nyttiga anvisningar till det och det litter�ra fenomenets r�tta
+f�rst�nd -- platonsk k�rlek �r �tminstone den �fverskrift, som i m�nga
+fall till�ter oss att snabbt och bekv�mt sammanfatta en utveckling i tv�
+ord. S� gjorde helt s�kert en h�nvisning p� Platons k�rlek Rebekka Wests
+inre historia fattbarare f�r dem, som v�gra att fatta hennes och
+Johannes Rosmers upplefvelse. Det �r en f�rtj�nst hos dr Lagerborgs bok
+att den direkte inbjuder till s�dana analyser.
+
+Jag till�gger, att den temperamentfulle f�rfattaren gifvit sin
+framst�llning en form, hvars klarhet och ro vackert tala om den
+h�ngifvenhet han �gnat sitt stora �mne. Det �r en beh�rskning vidt skild
+fr�n vetenskaplig normalprosas �ngsligt f�rsiktiga �terh�llsamhet.
+Dr Lagerborgs stil �r personlig -- den �r s�ledes mycket lefvande och
+mycket liflig.
+
+  28. 3. 15.
+
+
+
+
+SVEN LIDMAN.
+
+  [Sven Lidman: _K�pm�n och krigare_. Roman. Albert Bonniers f�rlag,
+  Stockholm.]
+
+
+Sven Lidman, som b�rjade sin romanserie om sl�kten Silfverst��hl ett �r
+efter det Henning Berger startat sin Dr�mlandsepop�, �r ocks� han redan
+f�rdig med sista delen i sin trilogi. -- Hvarf�r skulle det f�r resten
+stanna just vid en trilogi? Vi ha �nnu inte f�tt h�ra n�got n�rmare om
+huru Max och Moritz donerade hvar sin halfva miljon till det nya
+stadshusets f�rsk�nande. Emigrantsp�rsm�let �r knappast behandladt med
+upplysningen att Thure Gabriel reste bort fr�n ett f�rsoffadt
+fosterland. Och, framf�r allt, fr�gan om n�sta generations f�rberedande
+f�r sitt lifskall, penningf�rv�rfvet, �r inte ens tangerad. Hvilken �r
+den pedagogiska metod Henrik och Elsa Silfverst��hl komma att gripa
+till: n�r de tv� �ren g�tt till �nda efter hvilka Elsa samtyckt att f�
+barn? -- Men det �r tydligt att jag f�r lof att f�lja tr�den fr�n
+b�rjan.
+
+_Stensborg_ var f�rhistoria och prolog men framst�llde tillika sin andel
+af tesen. Det var adeln som jord�gande kast, bunden vid sin torfva,
+bunden af plikterna mot den historiska uppgiften, men of�rm�gen att g�ra
+sk�l f�r sig. Utvecklingen hade koncentrerat sig i st�derna. Det var d�r
+pengarna gjordes och kulturarbetet bedrefs. N�r fideikommissarien Johan
+Silfverst��hl uppgaf den fruktl�sa kampen, besl�t att tr�da ut ur sin
+kast samt gifte sig med sin tj�narinna f�r att som bonden Johan St�l
+uppg� i massan, s� var han redan f�r l�nge sedan bonde till b�de kropp
+och sj�l. Tv� eller tre generationers vandring i plogf�ran hade
+f�r�ndrat den fysiska typen liksom den l�tit tanken v�nja sig att f�lja
+jorden �t; tv� generationers lif i kroppsarbetets tecken hade efter hand
+drifvit ut adelsmannen och �ter kallat fram bonden, ur hvilken en g�ng i
+tiden �tten framg�tt. -- Jorden kr�fver bondens armar, se d�r summan af
+tendensen i _Stensborg_. Man m�ste vara specialist f�r att reda sig nu
+f�r tiden -- en jordandens son s�ledes, om man en g�ng sysslar med att
+s� och sk�rda.
+
+Den f�ljande volymen inf�rde oss i sl�ktens friherrliga gren. H�r
+dominerade krigarna. Men tiden �r ond ur krigsmannasynpunkt. Det var den
+kloka besinningen och den m�ttfulla klokheten -- allt som �r flathet
+under f�rsk�nande rubriker -- hvilka 1905 togo ledningen. En smula
+energisk och rask handling hade rensat luften och gjort slut p� kvalmet,
+hade f�rvandlat olusten till lefnadsmod och frisk vilja. Men det blef en
+ny besvikelse till alla de andra. F�r Thure Gabriel Silfverst��hl var
+detta mera �n han kunde b�ra. N�r han gr�tit �fver saken (att gjuta
+t�rar ingick sanningen att s�ga i r�tt h�g grad i hans vanor), och n�r
+han f�raktfullt fixerat kungen -- vi minnas scenen -- s� var han f�rdig.
+Och beslutsammare �n han i allm�nhet visat sig vara, drog han sina f�rde
+ur landet. -- F�r den, som g�r omkring och t�rstar efter handling, �r
+krigaryrket f.n. inte r�tta verksamhetsf�ltet, i�hvarje fall inte i det
+nutida Sverige. Thure Gabriels roman skall helt visst meddela oss denna
+sanning.
+
+Hvad blir d� kvar f�r en Silfverst��hl? Med denna fr�ga ha vi kommit
+fram till dagens text. Johan hade en yngre bror, Henrik, det �r han som
+i _K�pm�n och krigare_ f�r l�mna svaret.
+
+Henrik Silfverst��hl �r strebern. Han �ger inte n�got ovanligare m�tt af
+intelligens. Men han har det som kan vara lika bra, och ofta �r b�ttre,
+den fasta viljan att bryta sig v�g och lyckas; en relativ f�rdomsfrihet;
+en begr�nsad men inom sin sn�fva horisont ofelbar klarsynthet. Med en
+ganska m�rklig f�rm�ga af ber�kning st�ller han in allt p� m�let, v�ljer
+t.ex. sina v�nner -- d.v.s. bekanta -- bland dem som en g�ng kunna ge
+honom ett handtag n�r det g�ller, arbetar p� att ge sig den air af
+vederh�ftighet och allvar, som v�cker f�rtroende och kommer folk att
+st�lla gynnsamma prognoser f�r framtiden.
+
+Henriks med omsorg valda kotteri best�r af s�ner och brors�ner till den
+h�gre Stockholmsfinansen och byr�kratien. Mot deras vidlyftiga vanor
+f�refalla hans dubbelt str�nga. Han g�ller n�stan som ett slags fenomen.
+I�hans lif ha de erotiska upplefvelserna af ekonomiska sk�l f�tt spela
+en ytterst blygsam roll. Det heter p� grund h�raf, att han �r en
+�fvertygad renlefnadsman. Och n�r hans v�n Richard Herner en dag
+anf�rtror detta �t sin syster Elsa, en ung dam af modern l�ggning f�r
+hvilken ingenting m�nskligt �r f�rdoldt, s� retar det hennes af mycken
+l�sning p�verkade erotiska fantasi. Det kommer till, att Henrik �r
+adelsman och s�ledes representerar en f�r henne j�mf�relsevis obekant
+djurart. Och hon d�ljer icke att hans intressanta uppenbarelse v�cker
+hennes nyfikenhet, om inte annat. Henrik h�pnar en smula, men tar sitt
+parti och f�r�lskar sig i henne.
+
+Elsa tillh�r den stora judiska basar- och bankirfamiljen Herner. Genom
+sitt gifterm�l har Henrik Silfverst��hl kommit in i en v�rld, d�r
+chanserna �ro st�rre �n i n�gon annan. Man mottager honom med en viss
+skepsis, och han har ett och hvarje att �fvervinna i denna krets, som �r
+ny f�r honom b�de som social milj� och som rasmilj�. En lyckad kupp p�
+en af de nya anf�rvanternas bekostnad visar emellertid med �nskv�rd
+tydlighet, att han �r lika villig som kapabel att foga sig efter seden i
+Kanaans land. Och n�r han till yttermera visso f�retagit en �fventyrlig
+spekulation med medel som anf�rtrotts honom, anses han definitivt ha
+�dagalagt sin r�ttrogenhet. Henrik Silfverst��hl blir vice verkst�llande
+direkt�r i A.B. Svensk koppar, och ingen betviflar att han �r
+morgondagens store finansi�r.
+
+
+Som man ser, r�ra sig i Sven Lidmans romaner de st�mningar och
+�sk�dningar i det moderna Sverige, f�r hvilka v�gen mot den nya
+storhetstid man dr�mmer om g�r fram p� den ekonomiska utvecklingens
+mark. Henrik Silfverst��hl �r en typ som skall f�rkroppsliga en ny,
+tidigt vaknad och illusionsfri generations nyktra och praktiska syn.
+
+Henrik hade tidigt f�tt l�ra sig hvad verkligheten betyder. De h�rda
+�ren i Uppsala, hela den l�nga gl�djetomma barndomstiden och
+ungdomstiden med sin f�rsakelse och sina f�r�dmjukelser hade vant honom
+att r�kna med verkligheten som det enda reella. Det fanns i det lif han
+f�rde ingen plats f�r dr�m och l�ngtan.
+
+Med sj�lfbeh�rskningens konst, som han sm�ningom inh�mtade, vann han
+ocks� medvetandet att detta jag, som st�ndigt fick tuktas och kufvas,
+inte rimligtvis kunde vara den medelpunkt kring hvilken jorden r�r sig.
+Hade han f�tt lof att offra sina personliga beg�r, s� fick han s�ledes i
+st�llet insikten att individen till slut blott �r en del, en faktor
+bland m�nga andra. Det �r klart att denna syn m�ste pr�gla hans
+uppfattning af sj�lfva arbetet, m�ste vidga och f�rdjupa den, m�ste l�ta
+honom i arbetet se n�got som ocks� r�rde just detta hela, af hvilket
+individen blott �r delen. H�r fanns punkten d�r hans medf�dda
+patriotism, hvad han �gde af ned�rft sinne f�r f�rpliktelserna, kunde
+s�tta in. Ju st�rre framg�ng han n�r med sitt arbete, i�dess h�gre grad
+skall han vara m�n om att ha det hela i tankarna och l�ta sin enskilda
+str�fvan gagna det allm�nna.
+
+Henrik Silfverst��hl saknar illusionerna, som skymma det n�rliggande och
+p�tagliga och locka mot det fj�rran som �r skyar och ovisshet. Detta �r
+hvad som drar det skiljande strecket mellan honom och de andra.
+Dr�mlandsromanernas Helge Bendel tillh�r den generation som �r
+fantasternas och dr�mmarnas, pratmakarnas, poeternas, sl�sarnas --
+sl�sare med timliga och andliga g�fvor. F�r Henrik Silfverst��hl h�grade
+intet dr�mland i skyn, och hade f�en Morgana r�rt hans panna med sitt
+finger, s� hade det blifvit den upplyftande och vederkvickande synen af
+bankpalats och fraktfartyg, vattenfall och grufvor.
+
+_K�pm�n och krigare_ betyder en ny problemst�llning inom v�r roman. Det
+�r ingenting mindre �n en ganska radikal omv�rdering af det praktiska
+och teoretiska lefnadsideal poeterna l�nge f�rkunnat.
+
+Axel Borg, Hans Alienus; Otto Imhoff och Erland Str�le; Martin Birck och
+doktor Glas, Helge Bendel -- de �ro fr�mlingarna, som vilsna i nuet s�ka
+sig bort mot g�rdagen eller r�cka handen mot morgondagen utan att veta
+hvad de beg�ra eller utan att l�ngre f�rm� hysa n�gra beg�r. Alla ha de
+blifvit sin egen v�rld, och kring dem har den bekanta �obotliga
+ensamheten� dragit sin ring.
+
+Henrik Silfverst��hl bryter ut ur sitt v�sen och afl�gsnar ur sitt lif
+allt som hade varit element till en egen v�rld p� inbillningens mark och
+under dr�mmens himmel; mikrokosmus blir makrokosmus: den lilla v�rld,
+som �r individens privata jag, offras f�r den st�rre v�rld som �r
+samh�llet, nationen.
+
+
+_K�pm�n och krigare_ �r en synnerligen intressant roman. Jag vill inte
+p�st�, att den vore absolut �fverl�gset komponerad, och jag befarar att
+Sven Lidman inte gjort allt hvad han velat af Henrik Silfverst��hl.
+Den vidlyftiga personal han opererar med har ibland distraherat honom.
+Entusiasmen f�r den id� han s� lifligt afhandlar har n�gon g�ng kommit
+honom att sp�ra ur. Se blott Otto Herner, den store bankdirekt�ren. Ett
+d�moniskt skimmer omger hans skickelse (s.�119). Det ges ingen njutning
+som han inte proberat, men aldrig har �gat med den kyliga blicken f�tt
+varmare glans! En god del af Sveriges kvinnor -- ber�ttar _Pasipha�s_
+skald -- har han �gt, tack vare sitt guld, och ingen af dem har bragt en
+aning af rus in i den siffrornas rena och halkyoniska v�rld (s.�428),
+d�r han lefver, en finansernas krigare och kondotti�r, en man med
+�fventyrets glans kring sitt lif (s.�118) -- o.s.v.
+
+Men tag i st�llet Abraham Herner, patriarken i den vidlyftiga familjen
+-- de inledande sidorna �ro en beundransv�rd skiss af figuren och
+rastypen. �fver hufvud taget ha Israels barn gifvits p� ett s�tt som
+starkt intresserar, �tminstone en finl�ndsk l�sare. Deras uppgift i det
+germanska samh�llet tyckes vara af m�rkligaste slag. Hos dem g�r
+svensken Henrik Silfverst��hl i skola p� mer �n ett s�tt. Han h�mtar hos
+dem impulser ocks� f�r det moraliska -- se den vackra episoden med
+brodern.
+
+I romanserien om sl�kten Silfverst��hl r�r sig en k�nsla som helt visst
+f�r kallas nationalistisk. Men just h�r f�r naturligtvis verket sin
+styrka. Id�en, om hvilken Sven Lidman haft s� pass mycket outreradt att
+f�rt�lja oss, har f�r honom sj�lf varit en lefvande id�; och det patos,
+som talar i hans nya bok, �r n�r allt kommer till allt den vackra
+h�nf�relse som lifvar och lyfter.
+
+  12. 11. 11.
+
+
+
+
+DEN SVENSKA JORDEN.
+
+  [Arvid M�rne: _Strandbyggar�den. I. Den svenska jorden_. En nyl�ndsk
+  novell. -- Holger Schildts f�rlag, Borg�.]
+
+
+I v�r poetiska geografi st�r Arvid M�rne som kustens och hafvets skald.
+
+Han tog sin f�rl�ning i besittning redan med _Tv� toner_, f�rsta
+diktsamlingens vackra inledningss�ng.
+
+  Din lyras ton �r ett sus i skogen,
+
+sade han,
+
+  Jag �ger sk�ren och hafvet kvar.
+
+Redan h�r �r motsatsen n�got annat �n den mellan tv� slags natur. Det �r
+de finsktalandes och de svensktalandes olika s�tt att f�rnimma, som
+st�llas mot hvarandra.
+
+I f�ljande samling namnger han den trakt, som han k�nner vara sin egen.
+_Till Nyland_ heter programdikten. Den �r en dikt till Nylands jord och
+en s�ng om dess folk.
+
+Han ser i m�nniskorna, hvilka bygga i Nylands svenska trakter, det folk
+i folket, som �r hans. Det best�r af flera olika lager, och allas
+tillvaro �r icke lika l�tt. De finnas, hvilka trampa den nyl�ndska
+jorden med tyngre fj�t �n andra, hvilkas tanke �r mera bunden, hvilkas
+sinne �r mindre fritt.
+
+Denna syn p� saken hade sin allm�nna f�ruts�ttning i den sociala
+r�ttf�rdighetsk�nsla som M�rne �ger. Den s�rskilda impulsen gaf den
+politiska st�llningen efter 1899. De, som icke �ro fria, heter det i
+M�rnes dikt, f�rm� icke taga del i frihetskampen. Och s� l�t han dikten
+utmynna i den yrkan p� en frig�relse af de bundne, hvilken han gaf denna
+form:
+
+  Gif plats f�r den nya tid,
+  som kommer med r�da fanor -- -- --
+
+H�r ha vi ett af de f�rsta uttrycken f�r �sk�dningen, som m�ter i den
+socialistiska diktsamlingen _Ny tid_.
+
+Det �r tillika det tidiga uppslaget till en del af id�diskussionen i
+_Den svenska jorden_.
+
+Men blott till en del af denna diskussion. Fr�gan om besuttna och
+obesuttna st�r icke i dess centrum. Den �r med, f�rs�vidt som M�rne
+l�ter oss se t.ex. hur torparna p� Elofsn�s drifvas ut i f�rskingringen
+vid godsets f�rs�ljning f�r att �ka deras antal, hvilka bilda den stora
+massan af lottl�sa, heml�sa. Och f�rs�vidt som M�rne l�ter oss ana, att
+socialismen f�r m�nniskor, hvilka icke �ro vana att umg�s med id�er, kan
+betyda den befriande id�, som lyfter dem ur hvardagen och ger fart �t en
+tanke som var ovan att r�ra sig, och skapar rymd kring en tillvaro,
+hvars horisont sl�t sig alltf�r sn�ft kring dem.
+
+Problemst�llningen bygger p� den motsats, som skymtade i _Tv� toner_,
+och det �r fr�gan om inlandets er�fringst�g mot kustlandet, som M�rne
+gestaltar i sin novell.
+
+Tv� g�rdar ligga sida vid sida. Den ena �r det stora godset Elofsn�s,
+�Elofsn�s-l�net�, som gamla allmogem�nniskor pl�ga kalla det. Det �r den
+typiska nyl�ndska herrg�rden. P� den residerar sedan flera sl�ktled
+familjen von Wenden.
+
+Den andra �r den ansenliga bondg�rden Fastb�le. Den ligger vid en
+farled, som vikingarna begagnat; i�dess ben�mning ing�r ett vikinganamn.
+Bonden p� denna g�rd heter Strandberg. Han �r en man som redan st�r n�ra
+tr�skeln till �lderdomen. Han har tre s�ner.
+
+Wendens lefva af jordens afkastning lika s�v�l som Strandbergs. Men de
+ha gifvit sitt lif en form, som afl�gsnat dem fr�n jorden -- de f�ra en
+h.o.h. vegetativ existens, de ha blifvit lyxvarelser som t�ra men icke
+l�ngre producera, och jorden ger dem inte hvad den skulle gifva dem, om
+de f�rstode att anf�rtro sig �t den och f�ra jordbrukarens lif. Deras
+ekonomi blir allt svagare, och slutligen �r �gonblicket inne, d� de
+m�ste l�mna jorden. De s�lja egendomen, de draga fr�n landet in till
+staden: den svenska �fverklasskulturen har �nyo f�rlorat en af de f�
+l�nkar, hvilka direkte f�rbundo den med de svenska bygderna.
+
+Bonden Strandberg f�r g�ra erfarenheter, som inte sakna ber�ringspunkter
+med dem som hans granne gods�garen gjorde.
+
+Den intensivare samf�rdseln mellan stad och land har f�rt ungdomen n�ra
+en ny syn p� lifvet: �stadskulturen� har b�rjat tr�nga ut p� landet.
+Nya, oanade njutningsmedel yppa sig: grammofonen framskorrar sina
+melodier ur senaste operett, konsten att steppa odlas med h�ngifvenhet,
+h�ga st�rkkragar str�fva upp mot �ronen p� de eleganta ynglingarna,
+sk�na kravatter fladdra under hakorna, svajiga hattar hvila behagfullt
+p� flickornas lockar o.s.v. �Folkbildningen� h�ller likas� sitt int�g.
+Det blir �kurser� af allahanda slag, folkh�gskolor m.m.
+
+Allt detta skapar nya beg�r. Den unga generationen ryckes in i
+hvirfveln. Den f�rlorar den j�mvikt, den trygga ro, som tillh�r all
+kultur som ett viktigt k�nnetecken. Den tappar bort den djupa, trofasta
+h�ngifvenhet f�r g�rningen och det sinne f�r kontinuiteten, hvilka
+utm�rka den gamla bondekultur M�rne skildrar med s� d�mpade och vackra
+f�rger, i�en s� varm och stilla ton. Underst ligger en �nskan att stiga,
+att n� litet mera af sk�nhet och f�rfining. Men det nya �r i alltf�r
+m�nga stycken olikt det gamla; en v�sensskillnad best�r i sj�lfva
+verket; de unga m�nniskorna f�rm� inte tillgodog�ra sig det v�rdefulla i
+�stadskulturen�, och de f�rlora i stort sedt mera �n de vinna. M�nga af
+dem g� f�rlorade f�r jorden. Detta �r hvad bonden Strandberg f�r
+upplefva i sina tv� �ldre s�ner.
+
+Hos yngste sonen Faste tar oron, som s�tter sinnena i r�relse, formen af
+ett okufligt beg�r att l�ra. Han �fvervinner faderns motst�nd, f�r
+till�telse att bes�ka en skola, blir student och magister.
+
+En vacker bana som vetenskapsman tyckes �ppna sig f�r honom. Han arbetar
+raskt och s�kert, och han erfar den intellektuella gl�dje, som
+forskningen sk�nker. Han �r en sund och frisk natur, han �ger en
+of�rvillad blick.
+
+Han �r �nd� inte n�jd med sin st�llning och tillfreds med sig sj�lf.
+Den kris han genomg�r �r -- s�ger M�rne -- blott den, som i olika former
+hems�kte hela hans samtids ungdom. Men Faste st�ller den i relation till
+sin s�rskilda st�llning som den modernt skolade vetenskapsmannen och
+kulturm�nniskan med bondeblodet i �drorna. Han upplefver denna motsats
+med hela styrkan af sin �rliga och varma natur, han s�ker reda ut de
+olika fr�gor, som ligga i tiden och hvilka f�refalla honom att �ga
+inflytande p� hans personliga fall. P� detta s�tt mognar han f�r det
+afg�rande han m�ste tr�ffa i valets stund.
+
+Den kommer ov�ntadt. Gods�gare von Wenden hade s�lt sitt st�lle �t ett
+konsortium, hvars ledande kraft �r hans fr�nde bankdirekt�r von Wenden.
+Denne �r landtdagsman, och han �r vald inom svenska folkpartiet. Det
+hindrar inte, att han afhyser de svenska torparna och i deras st�lle
+antar finska torpare, importerade fr�n inlandet, hvilka �ro vana vid en
+l�gre lefnadsstandard och f�ljaktligen fordra mindre och inbringa mera.
+Herr von Wenden f�retr�der, som vi�se, den kapitalistegoism som offrar
+id�erna n�r det g�ller att tj�na pengar.
+
+Den nye �garen af Elofsn�s kastar sina blickar p� Fastb�le, den gamla
+bondg�rden. Strandberg har p� bondens vis lefvat i sl�ktet, han har
+fattat den enskildes lif som bandet mellan forntid och framtid. S�nernas
+affall har i hans �gon gjort hans g�rning gagnl�s. Han st�r i begrepp
+att s�lja g�rden. I�den afg�rande stunden anl�nder Faste till hemmet.
+Han tillk�nnager sin afsikt att bli bonde som f�dren ha varit det och
+rifver s�nder k�pebrefvet.
+
+Det �r icke blott s�, att det gamla bondeblodet vaknat och att
+samh�righetsk�nslan med jorden tar ut sin r�tt. M�rne l�ter Faste tr�ffa
+sitt val efter pr�fning af tidens id�er, alla �sk�dningarna hvilka han
+diskuterat med sig sj�lf och sina v�nner. Fastes beslut �r en viljeakt
+och en akt af l�ngsamt mognad �fvertygelse. Den handling, med hvilken
+han f�r sitt eget vidkommande l�ser det dubbla sp�rsm�l, som fr�gorna om
+bondekultur och stadskultur och om den svenska jorden �ro i M�rnes
+novell, kan d�rf�r af diktaren framst�llas som en f�rebildlig handling.
+Den �r mindre obetingad och mindre gifven �n den hade varit, om den
+�rfda instinkten och barndomsminnena och st�mningarna ensamt f�tt
+best�mma resultatet.
+
+Denna resum� ger blott fabelns kontur. Den s�ger inte, hur mycket M�rnes
+novell inneh�ller af lefvande �sk�dning omsatt i diktens form. Vi
+f�rnimma genom de stilla orden, den klara, k�rnfulla stilen ett patos af
+s�llsynt �kthet. Dess r�tter �ro k�rleken till hembygden och dess folk,
+diktarens behof att tala f�r dem, �fver hvilka skuggorna falla.
+
+Skulle jag s�rskildt h�nvisa p� n�gra partier ur boken, s� blefve det
+m�h�nda fr�mst p� introduktionen. Den inledande skildringen af hafvets,
+sk�rg�rdens och kustlandets natur ville jag beteckna som n�got af det
+vackraste v�r nyare prosakonst har att uppvisa. Den har gifvits med en
+ovanlig spr�klig verv. Sceneri fogar sig till sceneri, och de skilda
+vyerna samla sig i en totalbild som �ger friskaste lif och den sk�naste
+�sk�dlighet.
+
+Ett annat parti, som stannar i minnet, �r skildringen af de vr�kta
+torparnas utvandring. De draga bort ur sina f�ders bygd. De m�ta ett
+annat t�g, deras, hvilka komma f�r att taga deras hem i besittning, en
+flock af gr� varelser, �nnu armare, �nnu fattigare �n de, men i olikhet
+mot dem stadda p� den v�g som leder upp�t.
+
+Det stilla patos, som hvilar �fver denna scen och flera andra, yppar sig
+i en liknande, d�mpad affattning p� figurskildringens omr�de i M�rnes
+bok. H�r ha vi s�rskildt Fastb�lebonden, en m�nniska som tyckes ha
+h�mtat sitt rofyllda v�sens kraft och seghet ur den natur, hvars lif han
+delar.
+
+I affattningen af denna gestalt m�ta vi flera af de egenskaper, hvilka
+s�rskildt best�mma intrycket af boken, den lefvande kunskapen om
+stoffet, den djupa sympatien, den redbara och enkla formuleringskonst,
+f�r hvilken intet �r s� fr�mmande som posen.
+
+  14. 11. 15.
+
+
+
+
+DEN FINSKA JORDEN.
+
+  [Maila Talvio: _F�r�delsen_. �fvers. af Holger Nohrstr�m. --
+  S�derstr�m & C:o, Helsingfors.]
+
+
+Tanken att inf�rlifva Maila Talvios roman _Pime�npirtin h�vitys_ med v�r
+svenskspr�kiga litteratur f�rtj�nar synnerligt erk�nnande. Denna bok �r
+inte blott f�rfattarinnans st�rsta verk; den kan nog utan �fverdrift
+betecknas som ett af den finskspr�kiga romandiktens allra b�sta alster
+�fver hufvud taget. _Pime�npirtin h�vitys_ utkom 1901. N�r jag nu l�ser
+ber�ttelsen i dess svenska dr�kt, finner jag att den alltj�mt g�r samma
+starka och hela intryck.
+
+Att intrycket f�refaller s� pass helt, �r s� mycket mera
+anm�rkningsv�rdt som ju fru Talvio verkligen inte ber�ttar n�gon str�ngt
+sluten och starkt koncentrerad historia. I�_F�r�delsen_ man�vreras en
+ganska vidlyftig personal, och milj�n �r en dubbel milj�. Det har inte
+hindrat att verket blifvit mycket enhetligt. F�rfattarinnan har lyckats
+samla de skilda tonerna i en djupt och bredt b�ljande melodi.
+
+Boken �r till en b�rjan en skildring ur lifvet p� en herrg�rd
+n�gonst�des �ster om P�j�nne. Det �r svenskt �fverklasslif in amplissima
+forma, inte utan sina rikssvenska inslag. Detta f�refaller kanske en
+smula �gjordt� -- det l�r inte dess mindre vara n�got som n�r som helst
+kan motiveras med en h�nvisning till hvad verkligheten har att f�rt�lja
+om de l�ngt in i 19:e seklet best�ende relationerna mellan herrg�rdsfolk
+i Savolax och sl�ktens sl�kt i Sverge. Misstar jag mig inte, �ro figurer
+s�dana som den Selma Lagerl�f'ska snyltg�sten Karl Johan Wahlberg fr�n
+Stockholm rena verklighetsfigurer. Alltnog, p� Kankaanp�� dansas, jagas,
+flirtas och kalasas med n�stan samma energi som i Ekebykavaljerernas
+V�rmland.
+
+Men inne i �demarksskogen, p� M�rktorp, lefver ett annat sl�kte. Det �r
+representanter f�r den finska urbefolkningen. Det �r den idoge och
+hygglige torparen Kalle Augustsson (m�h�nda hade de finska namnen kunnat
+bibeh�llas f�r b�ttre kontrastverkans skull), hans hustru Lena, deras
+barn Hanni, Lisa osv., osv., slutligen gammelfar: en mystisk �ldring om
+hvilken en dunkel s�gen g�r att han en g�ng -- f�r femtio �r sedan --
+med egna h�nder afdagatagit sin syster som alltf�r villigt lyssnat till
+den f�rf�riske husbondens fagra tal.
+
+Gammelfar �r inte den enda som representerar dystra traditioner ur det
+f�rg�ngna. I�den eviga konflikten mellan urinnev�narna och de fr�mmande
+inkr�ktarna ha ocks� andra blifvit m�rkta f�r lifvet. Leni var i tiden
+hush�llsmamsell p� Kankaanp�� g�rd. Hon v�ckte unge Otto von Holtens
+intresse. En frukt af detta intresse �r dottern Hanni. D� Holten st�tte
+henne ifr�n sig, gifte hon sig med Kalle Augustsson; han tror, att han
+�r Hannis far.
+
+Sexton �r ha g�tt, Holten har �fvertagit g�rden. Den j�mf�relsevis goda
+gamla tiden har f�ljts af en ny tid. Herrarnas f�rh�llande till sina
+underhafvande mildrades f�rr i v�rlden af en viss patriarkalisk
+v�lvilja; de �gde trots allt en del primitiva f�rest�llningar om
+gemenskap och �msesidighet, de voro icke helt fr�mmande f�r ett slags
+ursprunglig solidaritetsk�nsla som p� sitt s�tt f�rpliktade dem och band
+dem till vissa h�nsyn. Man respekterade sina underhafvandes ekonomiska
+intressen, man gjorde inte dagligen och med ber�dt och brutalt mod
+lifvet surt f�r dem -- det fanns f�r umg�nget med den underl�gsna rasen
+en del h�fdvunna gamla former af nedl�tande v�nlighet. Allt detta har nu
+f�r�ndrats. Det �r m�jligt att Otto von Holten i princip inte beter sig
+mycket v�rre �n hans f�reg�ngare p� Kankaanp�� -- praktiken �tminstone
+ter sig h�gst brutal, och han vr�ker torpare och l�ter vilda jakten g�
+fram �fver sina underhafvandes �gor, o.s.v.
+
+En jaktutflykt f�r Holten och hans s�llskap till M�rktorp. H�r f�r han
+se Hanni. Och nu b�rjar dramat i romanen: skall Hanni bli offer som
+fordom hennes mor, skall det lyckas Leni att bevara henne f�r det �de
+som tyckes beb�da sig? Fru Talvio har inte s�rskildt starkt betonat det
+gry Hanni kan antas ha �rft af sin frivole fader, Otto von Holten. Hon
+har f�redragit att h�nvisa p� Hannis ungdom, oskuld, oerfarenhet, p� det
+behof hon erfar att h�ja sig ur dunklet mot ljuset som bl�ndar henne.
+Det ena steget f�ljer det andra, snart �r hon indragen i hvirfveln, utan
+f�r�ldrarnas vetskap tar hon plats p� Kankaanp��. Hon tillbakavisar
+herrarnas handgripliga n�rmande i allm�nhet och Holtens i synnerhet.
+Men fru von Holten k�r henne i alla fall p� porten en dag, i�den tron --
+under den f�rev�ndningen -- att Hanni med sina f�rf�relsekonster
+f�rpestar den kyska atmosf�ren p� Kankaanp��. Det vill synas, som hade
+hon uppt�ckt den barnsliga k�nsla den unga flickan �gnar herr G�sta
+�kerfelt, en yngling fr�n Helsingfors, f�r tillf�llet fru von Holtens
+�lskare.
+
+Ryktet om Hannis skamliga beteende sprider sig med sedvanlig snabbhet,
+och hon t�nker med skr�ck p� att det kanske ocks� kommer att n� hennes
+hem p� M�rktorp. Hon kr�fver uppr�ttelse. Hon s�ker upp �herrarna� och
+fordrar, att de skola dementera historien. Hon mottages med gl�dtig
+sympati. Men i st�llet f�r den beg�rda uppr�ttelsen f�r hon mottaga
+lockande anbud. Hanni skyndar nu genom vinternatten hem. P� v�gen f�r
+hon h�ra, att ryktet n�tt fram till M�rktorp, och att hennes mor d�tt.
+Slutligen svika hennes krafter. Hon faller omkull p� v�gen och blir
+liggande i sn�n. H�r finner henne Holten, som �r ute p� �ktur. Han f�r
+henne till g�stgifveriet. Och s� har Hanni n�tts af �det som v�ntade
+henne.
+
+Epilogen utspelar sig i den n�rbel�gna sm�staden, f�rslagsvis Heinola.
+H�r regerar p� Stadshotellet fr�ken Jeannette, den elegantaste af
+byff�mamseller. Hon har fj�drar i sin hatt och spetsar p� sin kjol,
+hon har �fina strumpor och skor�. Hon l�ser en �fransk roman i svensk
+�fvers�ttning, som fiskalen l�nat henne�, hon �r �styf i nacken som en
+drottning� och hennes anlete kan vid behof �stelna i en mask af korrekt
+f�rbindlighet�. Beh�fver det s�gas att fr�ken Jeannette med s�dana inre
+egenskaper och yttre attribut �r alla fruars fasa och alla m�drars
+skr�ck i Heinola? Vi bevittna i sj�lfva verket hur en bekymrad moder,
+ingen mindre �n rektorskan, bes�ker henne f�r att besv�rja henne att
+afst� fr�n hennes, rektorskans, son. Det �r ett motstycke till den �ldre
+Duvals bes�k hos Marguerite i _Kameliadamen_. Men resultatet blir ett
+annat: Jeannette afvisar rektorskan med �bitande� repliker -- ingen har
+visat _hennes_ mor medlidande, ingen har visat _henne_ n�gon h�nsyn och
+godhet; _hon_ �mnar inte vara h�nsynsfull mot andra: Jeannette kommer
+att utkr�fva sin h�mnd till sista blodsdroppen, eller r�ttare sagdt
+sista en-marken. Och faktum��r, att den unge mannen fortfar att h�nga p�
+Stadshotellet tills han f�rsjunker i fullst�ndig �h�gl�shet�. -- Jag har
+uppriktigt sagdt det intrycket, att sidorna som �gnats Jeannette i
+h�mnarens kall utan men f�r verket borde kunna s� att s�ga retuscheras i
+kommande upplagor af _Pime�npirtin h�vitys_ resp. _F�r�delsen_.
+
+Vi �terv�nda till familjen p� M�rktorp. Den f�rsta olyckan har lockat
+fram de andra. Hannis mor dog. Hennes far, den f�rtr�fflige Kalle
+Augustsson har b�rjat dricka. Hennes syskon v�xa upp p� Guds f�rsyn i
+urskogen. F�r�delsen har g�tt fram �fver alla dessa m�nniskors lif, och
+b�de dagen och morgondagen ha sk�flats.
+
+Innan Leni dog bek�nde hon sin skuld, och d� pr�sten inte hann fram i
+tid, blef det gammelfar som fick mottaga bek�nnelsen att det �r Holten
+som �r Hannis far, att det var fadern som afgjorde dotterns �de och
+f�rvandlade henne till fr�ken Jeannette. Till detta anknytes
+uppl�sningen. En afton infinner sig gubben p� Stadshotellet. Han
+meddelar Hanni, att hon inte l�ngre kan lefva. �Var tyst nu, stackars
+barn�, s�ger han, �jag skall f�rst l�sa Fader v�r�. Han l�ser Fader v�r.
+D�rp� st�ter han med �m hand sin knif i hennes oroliga hj�rta! S� l�ser
+han Herrens v�lsignelse och drar sina f�rde.
+
+Mig f�refalla dessa sista sidor att vara n�got af det vackraste jag l�st
+p� bra l�nge. Det �r en offerceremoni den gamle utf�r. Han dr�pte sin
+syster, han �r femtio �r senare redo att upprepa sin handling. Den
+kr�fves af hans �sk�dning; han fullbordar den under b�n och �kallan.
+Kanske k�nner han det s� -- likt m�nniskorna i den antika tragedien --
+att en f�rsoning �r n�dv�ndig, om makterna skola blidkas och
+f�rbannelsen lyftas bort fr�n dem, som drabbas af skuldens f�ljder utan
+att sj�lfva vara skyldiga. Med varsammaste hand har f�rfattarinnan bredt
+�fver scenen en f�runderlig st�mning af tragisk poesi. Ja, h�r har ett
+�de fullbordats; h�r har �det sj�lft spelat med och l�nkat h�ndelserna,
+och m�nniskorna ha f�tt f�r�da m�nniskors lif, i�brutala instinkters,
+i�en of�rnuftig viljas, i�onda �nskningars tecken. Fru Maila Talvio har,
+tyckes det, i��desst�mningen, i�hvilken till sist allt det upprifna och
+oroliga i boken f�renas, f�ngat n�got af en finsk nationell �sk�dning,
+n�got af det fatalistiska uppfattningss�tt som format sentensen: se on
+sallittu.
+
+Magister Holger Nohrstr�m har med sin f�rsvenskning af _Pime�npirtin
+h�vitys_ fogat en ny, v�rdefull del till den ganska l�nga r�cka
+�fvers�ttningar, med hvilka han redan gifvit den svenskspr�kiga publiken
+tillf�lle att l�ra k�nna flera af den finska litteraturens b�sta verk.
+
+  21. 12. 14.
+
+
+
+
+RUNAR SCHILDT.
+
+1.
+
+  [Runar Schildt: _Regnb�gen_. Holger Schildts f�rlag, Borg�.]
+
+
+De b�da sidorna af Runar Schildts beg�fning framtr�dde i _Den segrande
+Eros_ med olika styrka.
+
+Dominerande var iakttagelsef�rm�gan: med en ovanligt skarp blick f�r det
+k�nnetecknande s�rdraget gaf f�rfattaren alla de sm� h�ndelserna -- och
+de �nnu mindre tankarna -- i�den grupps tillvaro, som i allm�nhet
+utgjorde hans skildringars f�rem�l. Den h�llning af impressionism,
+som utm�rkt de �nya f�rfattarnes� b�cker, framtr�dde ocks� h�r starkt;
+alltid stodo f�rfattarens sinnen redo att uppf�nga de tusen detaljerna
+ur den yttre verkligheten, och med en s�llsynt l�tthet att finna
+uttrycket upptecknade han dem.
+
+Hans satiriska b�jelser l�to honom tyda tecknen i en anda, som skulle ha
+sk�nkt �nnu mycket mera af ironiens f�rg �t novellerna, om han inte
+sj�lf i s� pass h�g grad k�nt en inre samh�righet med sina hj�ltar.
+Ty ett faktum �r, att en personlig sympati af detta slag inte alldeles
+s�llan spelade in, ja, det h�nde till och med, att den tog formen af en
+s�rskild k�nslighet -- jag erinrar om den ber�ttelse, med hvilken boken
+fick sin n�got vemodigt st�mda final.
+
+Men redan i _Den segrande Eros_ f�rekom ett stycke, m�h�nda det
+vackraste och det starkaste i hela samlingen, i�hvilket k�nsligheten
+hade en annan karakt�r. Den varma, fylliga st�mningen i novellen
+_Raketen_ hade kallats fram af en diktare, som var m�ktig ett djupt
+intresse f�r det m�nskliga och det lefvande. Det var h�r inte den
+specifika sympatien och den s�rskilda f�rst�elsen, som hade till�tit
+f�rfattaren att ge ber�ttelsen s� mycket af tragisk oro. Den starka
+dramatiska sp�nningen i _Raketen_ hade sin f�ruts�ttning i det diktande
+jagets f�rm�ga �fver hufvud att i sin egen k�nslas v�rld upplefva sina
+m�nniskors tillvaro. Tedde sig Schildt p� flertalet af bokens blad i
+synnerhet som ber�ttaren med den klara blicken och snabba uppfattningen
+f�r ytans f�reteelser, s� visade han sig i denna novell s�rskildt som
+poeten, hvilken ledd p� v�gen af sin aning tr�nger ned mot djupen och
+r�r sig d�r nere med en of�rvillad s�kerhet.
+
+I _Asmodeus och de tretton sj�larna_ saknades n�got, och detta minus
+betydde en vinning. F�rfattaren hade afskuddat sig det s�rskilda
+beroende, om hvilket i synnerhet slutnovellen i debutboken bar vittne.
+Han stod nu fullkomligt fri gentemot sina stoff, och han k�nde detta
+sj�lf.
+
+N�rmast blef det nu ett par saker p� den satiriska linjen, fr�mst
+titelnovellen, till id� och anl�ggning en verklig och fantasifull
+satirikers verk. Det blef vidare den roliga ber�ttelsen _En
+urtidsvision_, en bagatell om man s� vill, men intressant som den
+briljanta studie den var i den ironiska tekniken.
+
+Dock, det var n�r allt kommer omkring �nd� inte i dessa, ur vissa
+synpunkter s� f�ngslande, stycken f�rfattaren till _Asmodeus och de
+tretton sj�larna_ n�dde h�gst. Hvad den nya boken �gde starkast och
+djupast af m�nniskoskildring innesl�ts i det lilla �fventyr ur barnens
+v�rld, som bar �fverskriften _En sparf i tranedans_. H�r hade ironikern
+och poeten slutit f�rbund och skapat en form, som r�rlig och lefvande
+sl�t sig kring det f�rlopp, som utvecklade sig. De sm� hj�ltarna och
+hj�ltinnorna v�xte ut till �karakt�rer� utan att f�rlora n�got af sin
+�lders andliga m�tt. Det var ett stycke barnlek; det var tillika ett
+passionsdrama, som �fver sina v�xlande scener hade m�nskliga
+k�rlekstragediers f�rg af lidelsefullhet och ironi.
+
+
+Runar Schildts tredje bok blef inte den satiriska samfundsskildring, som
+man p� ett par olika sk�l n�rmast var b�jd att v�nta sig. _Regnb�gen_
+h�mtar, liksom _Raketen_, liksom _En sparf i tranedans_, sitt stoff ur
+det inre lifvets verklighet.
+
+Jag skall inte i detalj referera _Regnb�gen_ -- h�ndelsernas g�ng �r
+inte s� s�rdeles m�rkv�rdig, och det m� h�r f�rbli outredt, p� hvilket
+vis ondskans anslag bragtes p� skam, och hur det kom sig, att skr�ddare
+Bj�rkman till sist trots allt hemf�rde sin brud.
+
+S� mycket blott, att ber�ttelsen till tiden �r lokaliserad i Krimkrigets
+dagar och till rummet i den �stnyl�ndska bygden. N�gon historisk
+rekonstruktion af epokens st�mningar och st�llningar har f�rfattaren
+emellertid inte denna g�ng f�retagit -- det gjorde han, som vi minnas,
+i�debutbokens inledningsnovell -- och en realistisk milj�skildring i
+egentlig mening har han inte heller afsett. Han har med h�nvisningarna
+p� rum och tid velat ge ber�ttelsen ankargrund i ett stycke finl�ndsk
+verklighet.
+
+Men har denna verklighet inte tecknats som s�dan, saknar den d�rf�r inte
+�sk�dlighet och gestalt. S�rskildt g�ller detta om de representanter den
+har i bokens personal; f�rfattaren till Helsingfors-novellerna i _Den
+segrande Eros_ och _Asmodeus_ visar i _Regnb�gen_ en f�rbluffande insikt
+i de landtligaste individers s�tt och tal, och han bygger upp deras
+yttre och inre jag p� ett s�tt, som lifligt �fvertygar den oinvigde.
+Mindre utf�rdt �r natursceneriet. Saken �r den, att naturvyerna blott
+skola utg�ra en bakgrund; den i en sval, klar skala st�mda fonden f�r
+det lilla dramat. Den artistiska ber�kningen p� denna punkt har
+f�rverkligats med k�nslig och s�ker hand. En obruten samklang best�r
+mellan scenens inramning och de h�ndelser, som utspela sig p� den --
+enskilda partier, som kunde n�mnas, �ro den kyliga f�rsommarnatten i
+f�rspelet ute p� hafvet och den magnifika eldsv�dan i sista akten.
+
+Icke f�r intet har jag kommit att begagna termer ur teaterrecensenternas
+spr�k. _Regnb�gen_ �r inte n�got drama. Men skr�ddare Bj�rkman, i�hvars
+person bokens olika linjer sammang�, �r n�r allt kommer omkring en
+dramatisk karakt�r. Han s�ger inga betydelsefulla ord, och han kommer
+inga m�rkliga ting �stad, bortsedt naturligtvis fr�n hans insats i det
+heroiska slagsm�let. Vi stifta bekantskap med honom i det intressanta
+�gonblick, d� han definitivt g�r sig f�rtrogen med tanken att g�ra slag
+i saken och bringa klarhet i sitt f�rh�llande till Sigrid. Detta s�tter
+i r�relse de krafter som blott v�ntade att kallas fram. �tskilliga
+h�ndelser af en f�r skr�ddare Bj�rkmans f�rh�llanden ovanlig
+beskaffenhet yppa sig. F�m�lt, l�gm�lt, stillsamt genomlefver han sina
+vederm�dor. Tills han s� p� bokens sista sidor �ter glider bort i den
+lugna, fridsamma obem�rkthet, ur hvilken han kom, och i hvilken han h�r
+hemma.
+
+Men mellan denna b�rjan och detta slut ligger en hel historia. Skr�ddare
+Bj�rkman hade sin �regnb�ge�, likas�v�l som b�de magistern och
+handelsmannen och f�r resten ocks� djurt�mjarflickan Petrine. N�r
+stormen till sist bedarrar, n�r skurarna upph�rt att str�mma, och solen
+�ter g�r fram mellan skyarna, ja, d� befinnes det, att hans v�sen bryter
+ljuset i ett rikare f�rgspel �n f�rr. Nya regioner i hans personlighet
+ha uppl�tit sig f�r hans medvetande. Han vet mera om sig sj�lf �n f�rut,
+han �r n�gonting annat �n f�rr.
+
+Den lilla romanen �r en verklig roman: ber�ttelsen f�refaller att ha
+gifvit sig sj�lf. Den �r ett helt och fast verk, den pr�glas af en l�ngt
+f�rd afrundning i b�de stort och sm�tt. Den har formats med en s�kerhet
+som inte ett �gonblick sviktar. Men den �ger tillika den inre rytmik,
+som aldrig b�ljar under de sl�ta alstrens prudentligt ryktade och ansade
+yta, och den f�rr�der en k�nslans friskhet och r�rlighet, som de
+korrekta auktorerna aldrig ha -- _Regnb�gen_ �r ett stycke lif i diktens
+form.
+
+Ville vi g� fr�n det enskilda till det allm�nna och sluta med ett stycke
+perspektiv, s� skulle vi s�ga, att Runar Schildts stilla komedi om
+skr�ddare Bj�rkman i R�fsbacka betyder, att dagdrifvarstr�mningen �r
+�fvervunnen.
+
+  18. 3. 17.
+
+
+
+
+2.
+
+  [Runar Schildt: _R�nnbruden och Pr�fningens dag_. Tv� ber�ttelser
+  fr�n R�fsbacka. Holger Schildts f�rlag, Helsingfors.]
+
+
+Runar Schildt gl�mde sig inte kvar innanf�r murarna kring den f�rsta
+ber�ttelsesamlingens lilla v�rld. Redan med _Asmodeus_ gl�ntade han p�
+porten. Och med _Regnb�gen_ tog han steget ut i det fria och sade
+debutbokens �mneskrets farv�l.
+
+Frig�relsen har varit fullst�ndig. Han kommer kanske att �terv�nda till
+sina b�da f�rsta b�ckers stoff -- det �r till och med sannolikt att det
+sker, ty p� detta h�ll finnes ju alltj�mt mycket, som m�ste locka den
+ironiker, den klar�gde satiriker han �r. Men intr�ffar det, s� �r det en
+ny f�rfattare som griper sig saken an p� ett nytt s�tt, fr�n den
+objektivare st�ndpunkt, med den s�krare blick f�r v�sentligt och
+ov�sentligt, hvilka ge vidare perspektiv och friare horisont.
+
+Redan i _Asmodeus_ yppade sig faktiskt p� sitt s�tt en str�fvan till
+konstn�rlig objektivitet, ehuru den tycktes f�refalla m�nga l�sare en
+smula problematisk. I�_Regnb�gen_ bar den frukt. Den lilla romanen var
+s� hel, dess poetiska grundsyn spirade, v�xte och tog form p� ett s�
+tv�ngl�st s�tt, att det inte kunde bli tal om litter�rt
+experimenterande. Beh�fde vi det, s� hade vi nu i _R�nnbruden_ det
+slutliga vittnesb�rdet, att det �r f�rvandlingens lag, som f�tt verka.
+Novellisten med den s�llsynta formella beg�fningen har stigit upp i ett
+annat plan, och han framst�r f�r oss som en diktare, hvilken f�rvandlar
+sina syner till poesi.
+
+
+I titelnovellens h�ndelser verka krafter, som ha sin rot i Asmodei rike:
+zigenaren Ardi Westerback f�r�fvar magiska konster i m�nens sken, och
+Smissgumman, v�r gamla bekanta fr�n _Regnb�gen_, trollar med of�rminskad
+vig�r trots sina etthundra �r. I�_Pr�fningens dag_ �ter varsna vi genom
+mediet af den betagna s�mmerskan Amandas religi�sa h�nryckning en skymt
+af de himmelska tingen. Kort sagdt, h�r yppa sig b�de �fverjordiskt och
+underjordiskt -- f�rfattaren har icke dess mindre f�rm�tt sk�nka
+ber�ttelserna den afg�rande karakt�ren af enkelhet och naturlighet.
+
+_R�nnbruden_ ger linjerna, l�ngs hvilka en m�nniskas lifshistoria r�r
+sig. -- Gustafva �r dotter till Herbert Woldemar Lindqvist, skomakare i
+R�fsbacka by. Han har ett j�mnt och godt lynne med �stor lust f�r all
+slags sk�mtsamhet och stilla fr�jd�. Han har sinne f�r �v�rldens
+vackerhet�, och han ser med f�gnad konvolveln kl�nga utanf�r p�
+kammarv�ggen med blommor �milda och klara som himmelens b�sta stj�rnor�.
+Men �nnu h�gre skattar han den gamla r�nnen, som, n�r blommen kommer,
+reser sig �fver sl�tmarken som ett gr�nhvitt isberg eller en fradgande
+v�g p� oceanen. Mycken hj�rtlig trefnad r�der inne i den blygsamma
+boningen, d�r skomakare Lindqvist sk�ter hammare och pryl, omgifven af
+en god maka och v�lartade barn. -- Skildringen af skomakare Lindqvist
+och den husliga interi�r, som infattar hans figur, har en lefvande
+klarhet. Den ges i den f�r Runar Schildts b�da senaste b�cker egna
+tonen: med en ironi, som afd�mpats till humor, som �r ytterst vaksam,
+alltid beredd att s�tta in, men som afkl�dt sig sk�rpan -- i�afvaktan p�
+att den en dag �ter beh�fves.
+
+�ldst i barnskaran �r Gustafva. Hon har v�xt upp under vackra framsteg i
+allt det, som fallit p� hennes andel att utf�ra i v�rlden: hon �gnar
+h�nsen och grisen en lika kunnig som �m v�rd och hon binder k�rfvarna p�
+�kern med en o�fvertr�ffad flinkhet. Hon utm�rker sig genom ett
+l�raktigt f�rst�nd och ett mildt och fromt sinne, och hon saknar inte
+heller stoftets f�rg�ngligare f�gring.
+
+Dessa f�retr�den ha inte blifvit obem�rkta, men de f�rfarnaste
+ynglingarna i hela R�fsbacka ha f�rg�fves f�r henne br�nt sina h�ftigt
+gl�dande kol. Gustafva har gjort sitt val.
+
+Eller r�ttare: hennes k�nsla har visat sig ben�gen att med sympati
+omfatta Viktor, bondens p� Nissas yngre broder. Och en dag intr�ffar,
+att denna allm�nna ben�genhet tar form och sl�r rot i hennes hj�rta. En
+f�rklaring �ger rum, ja, det sker inte med ord. -- Arbetet hade f�rt dem
+l�ngt ut p� �kern. Sk�rdem�nadens ljumma vindar drogo genom de tunga
+axen. �Hon var ensam n�ra honom. En tunn, vajande v�gg var allt som
+skilde dem fr�n andra, men hon tyckte p� n�got s�tt att hon aldrig varit
+s� ensam med en man, och aldrig heller s� n�ra n�gon m�nniska p�
+jorden.� Intet blef sagdt, men i den stora ensligheten och den susande
+stillheten talade v�sen direkte till v�sen. -- I�sinom tid bli ocks� de
+n�diga orden sagda; Viktor erh�ller af sin �ldre broder bonden en gammal
+stuga, som han reparerar, och dagen f�r br�llopet uts�ttes. Men innan
+dess har f�ljande h�ndt.
+
+Bonden p� Jofs har st�dslat en ny dr�ng; han kallar sig Ardi Westerback,
+och det befinnes, att han �r zigenare.
+
+Ardi Westerback �r inte den �demarkernas konung, om hvilken skalden
+t�ljer:
+
+  Bland zigenare, i Finland sedde,
+  St�rst och k�ckast var den m�rke Adolf.
+
+-- han �r tv�rtom en g�nglig och gl�mig yngling.
+
+Men han �ger en gl�dande sj�l. Och han hyser den djupa �fvertygelsen,
+att han f�rfogar �fver en s�rskild, hemlighetsfull kraft, som till�ter
+honom att i stj�rnorna spana m�nniskors �den och ger honom inflytande
+�fver deras g�ng.
+
+Den passionerade zigenaren omfattar Gustafva med en het �tr�, och han
+f�rbittrar hennes lif med sina f�rs�k till n�rmanden och sitt dunkla tal
+om den makt han �ger och skall veta att begagna.
+
+D� han emellertid f�r r�na, att hans vilja �nnu inte, som han trodde, �r
+stark nog att f�rverkliga sig genom sin egen inneboende kraft, s� n�dgas
+han afst� fr�n sitt m�l. Men har han inte n�tt det, s� skall han
+�tminstone veta att utkr�fva h�mnd. Och s� viger han, med Smissgummans
+sakkunniga bist�nd, Gustafva till den gamla r�nnens brud. Aldrig, s�
+s�ger han henne i afskedets stund, skall hon komma att tillh�ra Viktor.
+Hennes �de �r o�terkalleligt bundet vid tr�det, och n�r tr�det faller,
+d� skall lifstr�den afklippas f�r dess brud.
+
+D�rp� f�rsvinner han fr�n R�fsbacka, och Gustafva, som under denna
+pr�fvelsens tid blifvit en skugga af sig sj�lf, b�rjar lefva upp p�
+nytt. Allt ser i sj�lfva verket lofvande ut -- br�llopsdagen n�rmar sig.
+
+Men nu griper olyckan in. Viktor har tagit plats vid ett nyuppsatt
+s�gverk i grannskapet. H�r r�kar han ut f�r ett olycksfall, han skadas
+sv�rt och d�r.
+
+Gustafva f�rblir ogift, trots frestande anbud, och �ren g�. Hennes
+f�r�ldrar d�, st�rre delen af det �ldre sl�ktet vandrar h�dan. Hon bor
+tillsammans med sin bror. Hon f�rs�rjer sig med s�mnad. Men d�r hon
+sitter och arbetar vid f�nstret, har hon st�ndigt framf�r sig det gamla
+tr�det, vittnet till hennes ungdoms lycka. Och allteftersom �ren hopa
+sig p� hvarandra och m�nniskorna fr�n fordom falla ifr�n, blir det
+r�nnen som alltmera ensamt bevarar hennes ungdom i sitt susande l�fverk.
+Ju mera fr�mmande hon blir f�r det nya sl�ktet, dess f�rtroligare blir
+hon med det gamla tr�det, det sammanfattar hennes lif -- gemenskapen
+mellan r�nnen och dess brud har blifvit en verklighet.
+
+�rtionden ha g�tt, och en ny tid har h�llit sitt int�g �fven i
+R�fsbacka. Nu skall ocks� det m�rkliga ske, att j�rnv�g drages genom byn
+-- den lilla staden i n�rheten kommer n�mligen inte l�ngre tillr�tta med
+sin �ngb�t. Linjen stakas ut, och det visar sig, att den gamla r�nnen
+st�r midt i v�gen och m�ste f�llas.
+
+Dock, �nnu dr�jer det ett par �r, innan bygget n�tt R�fsbacka. Men nu �r
+det h�r, och nu �r r�nnens �de besegladt. Gustafva har begagnat denna
+sista tid f�r att g�ra upp med m�nniskorna: hon har effektuerat alla
+sina best�llningar och inte mottagit n�gra nya... I�timmar har hon nu
+suttit vid f�nstret och v�ntat det oundvikliga. N�r det f�rsta hugget
+faller, g�r hon sig i ordning. Hon reder sin b�dd med rena lakan, hon
+kl�r af sig, kastar �nnu en blick �fver r�nnen, som sk�lfver under
+yxslagen, och l�gger sig sedan stilla i den hvita b�dden.
+
+S�dan �r den romantiska historia med sin folkliga magi och sin litter�ra
+symbolik, som Runar Schildt ber�ttat p� ett s�tt, hvilket utpl�nat b�de
+det litter�ra och det romantiska. Den verkar helt enkelt dikt, en dikt
+med varma f�rger och klara linjer, med en lefvande, ibland rentaf
+f�runderligt lefvande st�mning. S�rskildt ville jag h�nvisa p� den
+alldeles utm�rkt vackra scenen p� r�g�kern. Det �r inte m�jligt att ge
+den till f�rebild n�gon af de m�nga motsvarande scener litteraturen
+�ger. Ty ytterst �r det ju den allm�nna f�rebilden, Ruths och Boas'
+eviga situation, som diktaren h�r tagit upp och gestaltat: med en konst,
+som g�r den till hans egen.
+
+_Pr�fningens dag_ h�mtar sitt �mne ur den religi�sa v�ckelse, som vid en
+viss tidpunkt g�r sig g�llande i R�fsbacka, och den l�ter oss se, hur
+dess inbyggare efter hvartannat probera de olika v�gar till fr�lsning,
+som b�de statskyrkan och ett antal konkurrerande sekter st�lla till den
+villiges f�rfogande. Bonden p� Kuggas, som vi minnas fr�n _Regnb�gen_,
+�r nu �fver �ttio �r. Han hade en dag drabbats af slag, d�r han ute p�
+�kern gick bakom harfven, och han �gnar sig nu �t sin sj�ls fr�lsning,
+besinningsfullt och utan ovis ifver.
+
+En dag sk�das p� landsv�gen en s�llsam syn: en krympling, hvars b�da ben
+�ro afskurna strax nedanf�r b�len, hasar sig fram mot byn med tillhj�lp
+af tv� byttlock. Ett j�rngr�tt, yfvigt sk�gg omger hans lidande ansikte
+-- hans blick �r f�runderligt djup, och den tyckes �ga f�rm�gan att
+tr�nga r�tt ned i sj�larna; han yttrar icke ett ord, han talar med sin
+blick. �sk�darinnorna, och t.o.m. �sk�darne, gripas af synen. Och man
+bespisar den ok�nde, och man l�ter ett regn af slantar dugga ned i
+bleckasken han b�r p� den v�ldiga bringan.
+
+Inte ens gubben Kuggas f�rblir ober�rd, till och med Kuggas �ppnar --
+f�ga villig -- sin slitna penningpung och s�ker en slant. Men hur det
+�r, s� blir det en tung, sk�n tv�mark som till hans best�rtning glider
+ned i fr�mlingens ask. I�n�sta sekund har Kuggas fiskat upp tv�marken
+och ersatt den med ett par kopparslantar. Den ok�nde s�ger intet, och
+ingen af �sk�darna s�ger n�got, men det �r tydligt att Kuggas �dragit
+sig stor skam med sin handling.
+
+M�h�nda �r det v�rre �n s�. Ty hvem var den ok�nde, som d�k upp och drog
+bort p� ett s� hemlighetsfullt s�tt? Kan han ha varit en vanlig
+m�nniska?
+
+Det f�rl�sande ordet ges af s�mmerskan Amanda, som tillh�r de v�ckta.
+F�rvisso, stammade hon, f�rvisso har v�r Fr�lsare Jesus Kristus i dag
+bes�kt oss fattiga syndare. -- Detta �r ocks� gumman Kuggas' mening. Och
+hon anser det vara sin plikt att l�ta Kuggas f�rst�, hvem den fr�mmande
+var.
+
+Nu yppa sig stunder af mycken vederm�da f�r den gamle bonden. Han vill
+inte riktigt tro p� undret. Men han v�gar inte heller riktigt f�rneka
+det: det _kunde_ ju vara som hustrun s�ger. Och s� vandrar han af och an
+i stugan, k�mpande med sin oro. Han hade velat ge tv�hundra mark, f�r
+att hans handling f�rblifvit ogjord, trehundra mark -- han h�ller
+auktion p� sin �ngest, och summan stiger. Men vid �ttahundra stannar han
+pl�tsligt. Det kan d� verkligen f�rsl�, tycker han och nyktrar till.
+Bondef�rst�ndet tar ut sin r�tt, och gubben Kuggas beslutar att s�ka upp
+den hemlighetsfulle ok�nde och ta reda p� hvem han��r.
+
+Vid midnattstid �terv�nder han och meddelar sin till d�ds bedr�fvade
+hustru hvad han lyckats utr�na p� sin forskningsf�rd. Den
+hemlighetsfulle krymplingen uppdagades vara f�re detta timmermannen
+Johan Amos F�lt. Han �talte svenska som en Pyttisbo och drack br�nnvin
+som en borstbindare, s� att nog var han riktig alltid�. Och s� kryper
+gubben Kuggas till kojs och somnar p� fl�cken in p� det lugna samvetets
+hufvudg�rd f�r att n�sta morgon vakna till en ny verkdag.
+
+Bland ber�ttelsens scener ville jag fr�mst erinra om den med en s�
+suggestiv kraft gifna skildringen af den mystiske fr�mlingens
+uppdykande, hans t�g genom R�fsbacka och hans f�rsvinnande, och vidare
+om m�lningen af Kuggas' fruktansv�rda sj�lsstrider och hvad sedan
+f�ljde. Vi ha h�r intrycket, att f�rfattaren gifvit oss ett stycke �kta
+och allm�nlig bondenatur -- vi erinra oss till yttermera visso
+likformiga skildringar fr�n Maupassants Normandie -- och vi ha d�rf�r
+ocks� intrycket, att den ironiska uppl�sningen �r det betingade slutet
+p� Schildts lilla drama N�r Kristus kom till R�fsbacka. L�t oss inte
+heller gl�mma b�nem�tet i Kuggas' stuga. Jag t�nker inte minst p�
+Elisabeth, den rikssvenske uppbyggelsepredikanten Lundsons dotter. Hur
+v�l ges inte antydningarna om det drama, som h�r f�rbereder sig i det
+stilla f�r att en dag sl� ut i blom.
+
+F�rfattaren har i den nya boken f�rt sin spr�kliga form �nnu ett grand
+n�rmare det landtliga hvardagstal, som redan gaf f�rg �t stilen i
+_Regnb�gen_. Han behandlar denna stil med samma osvikliga s�kerhet, vare
+sig det g�ller de k�nsliga tonfallen eller de ironiska. Han f�rst�r att
+anv�nda b�da tonarterna inom samma minut, han tyckes stundom ha
+sammansm�lt dem till en enda, ett tonfall som f�refaller oss �tt b�ra en
+mycket personlig humors f�rg. Aldrig l�ser sig denna stil fr�n syftet
+och aldrig se vi en hiatus �ppna sig mellan form och tanke.
+
+  20. 10. 17.
+
+
+
+
+HARALD TANDRUP.
+
+  [Harald Tandrup: _Den hellige Skraedder_. Gyldendalske Boghandel,
+  K�penhamn. -- _Det gamle Hus_. En alvorlig Fortaelling. Gyldendal.]
+
+
+I fem eller sex tidigare arbeten -- bland hvilka romanen _Kringleby_
+s�rskildt framh�llits -- har Tandrup upptr�dt som en hvardagens och de
+hvardagliga existensernas skildrare. F�r jag d�ma efter det arbete jag
+kommit att l�sa, ber�ttelsen _Den hellige Skraedder_, har hans
+st�ndpunkt ett och annat gemensamt med G.�K. Chestertons. Han har i
+hvarje fall mycket af dennes f�rm�ga att uppt�cka poesien i prosan, det
+betydelsefulla i det obetydliga. S�ckendagens poesi �r hans specialitet,
+verkdagsm�nniskornas sm� aff�rer l�mna stoffet till hans ber�ttelsers
+stora h�ndelser. Han afkl�r den vidlyftiga upplefvelsen och den
+remarkabla personligheten de attribut, som representera storheten i de
+allvarligt sinnade �sk�darnes �gon, och det befinnes, att det som blir
+kvar, det v�sentliga, �r precis detsamma som ger mening och v�rde ocks�
+�t de anspr�ksl�sa m�nniskorna och deras f�rehafvanden.
+
+
+Enligt den vanliga tidsindelningen �r s�ndagen den m�rkliga dagen, d�
+festens klockor klinga och m�nniskorna �gna sig �t att odla den bl�
+blomman i sina rabatter. Tandrup ers�tter helgdagen med s�ckendagen och
+f�rvandlar st�rsta parten af tillvaron till ett romantiskt festspel, han
+ger permanens �t undret, best�ndighet �t undantaget. F�r Harald Tandrup
+�r hvardagen en f�ljd af m�rkliga h�ndelser; intet hvilar stilla i sig
+sj�lft, och den som har �gon till att se med, han varsnar i de l�tta
+krusningarna p� ytan dyningar af den krafternas brottning, som alltid
+p�g�r d�r nere.
+
+F�r Chesterton �r den banalaste hvardagstillvaro en summa af fantastisk
+och h�rresande romantik. Den enda v�rlds�sk�dning, som tar med i
+r�kningen allt det v�rt lif rymmer af mots�gelser, �r kristendomen --
+f�ljaktligen kr�fver f�rnuftet, s�ger han, att vi bek�nna oss till
+kristendomen, och n�rmare best�mdt till katolicismen som ger st�rre
+spelrum �t of�rnuftet. Jag vet inte om ocks� Tandrup p� sitt h�ll
+bek�nner sig till kristendomen, och det kan ju f�r �frigt vara
+likgiltigt. Hans nya bok f�ruts�tter i hvarje fall en h�g uppskattning
+af den kristna �sk�dningens praktiska v�rde. Alla dessa m�nniskor, som
+�ro likadana sm�l�nningar inf�r v�r Herre, beh�fva, s�ger han, en makt
+som ger �lan �t deras k�nsla, och en kraft som f�rm�r lyfta dem �fver
+det meningsl�sa vegeterandet. De beh�fva en princip f�r sitt lif, en id�
+ur hvilken de kunna h�mta ingifvelse n�r det g�ller att med handling
+fylla ett af de betydelsefulla �gonblick som m�ta ocks� i den sl�taste
+hvardagstillvaro. En princip, som har samma giltighet f�r alla, �r tron
+-- kristendomen best�r n�r allt kommer omkring den enda universella
+id�en.
+
+Men kristendomen beh�fver inte med n�dv�ndighet fattas som
+�religiositet�. Det �r likgiltigt, insk�rper Tandrup, om man har nio
+delar tro och en del vilja eller tv�rtom, ty i grund och botten �ro
+vilja och tro samma sak. �Att tro�, s�ger i _Det gamle Hus_ andesk�daren
+Baeklund, ��r att g� i kompani med andra f�r att tillsammans med dem
+skapa den vilja till det goda, som man inte �r stark nog att skapa
+ensam. Den som tror ensam och allena, utan f�rbindelse med de andra, han
+tror inte l�ngre, han _vill_�. Tron �r en kollektivvilja till det goda
+forts�tter han. Men det goda �r den gode Guden, som m�h�nda inte
+existerar -- det kan vara likgiltigt -- men som helt s�kert �r till
+s�som m�let f�r alla m�nniskors b�sta str�fvanden och som en k�lla till
+goda str�fvanden. Han �r till i kraft af m�nniskornas tro, och vi g�ra
+d�rf�r b�st i att ta honom p� den gamla tidens enkla man�r, som
+kristendomens treenige Gud. Detta �r summan af den Baeklund'ska
+andesk�darvisdomen.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Siaren Baeklund �r en mystiker af det rationalistiska slaget: han sk�dar
+in i en annan v�rld och umg�s med andarna, men det hindrar inte att
+religion f�r honom �r ett begrepp i det etiska planet. Religion �r
+konsten att lefva ett Gud och m�nniskor t�ckeligt lif. Hindren �ro
+drifterna. Den allm�nliga konflikten mellan vilja och beg�r blir h�r en
+kamp f�r fr�lsningen, ett passionsspel uppf�rdt till Guds st�rre �ra,
+och i hvar enskild m�nniskas tillvaro kommer in ett dramatiskt element.
+Hvardagsexistensen f�r ett tycke af mysteriedrama. Det finnes inga d�da
+�gonblick i ett lif. Hvarje enskildt moment b�r pr�geln af n�got
+intr�ffadt, och visar fram�t mot n�got som kommer att intr�ffa.
+
+Men �lif� betyder h�r n�got mera �n blott ett lefvande v�sens vandring
+p� jorden. �Lif� �r ocks� de d�da ting som omge en m�nniska. F�r den
+realist, som hvardagsskildraren Tandrup��r, bilda m�nniskan och hennes
+milj� en enhet, och en �msesidig v�xelverkan r�der mellan dem. Tingen
+fylla sig med kraft, som m�nniskan str�lar ut, och m�nniskan mottar
+impulser fr�n tingen. _Det gamle Hus_ �r ber�ttelsen om en kamp mellan
+tingen och m�nniskan.
+
+Det gamla huset har i generationer tillh�rt samma sl�kt, och
+generationers �nskningar och beg�r ligga lagrade i v�ggarnas tr� och i
+m�blernas virke. H�r har allt sitt eget lif, h�r str�fvar allt att
+f�rverkliga sin id�.
+
+Den dominerande id�en �r en h�mndtanke. -- Gamle Pommer f�rbannade
+fordom huset och dess inbyggare, d� hans dotter gifte sig med urmakare
+Adam, husets nuvarande �gare. I�denna vilja till h�mnd koncentrerade sig
+gamle Pommers v�sen, och n�r han uttalat f�rbannelsen tycktes hans
+lifsm�jligheter utt�mda, och han afled vederb�rligen. Men han dog inte
+helt och h�llet! S� l�nge hans h�mndbeg�r inte n�tt sitt f�rverkligande,
+hade hans tillvaro inte funnit sin logiska afslutning. Gamle Pommer
+lefver alltj�mt, som en princip, en id�, och osynlig f�r vanliga d�dliga
+men synlig f�r siaren Baeklund och husets svarta katt, str�fvar han
+omkring i det gamla huset spanande efter en m�jlighet att verkst�lla
+f�rbannelsen.
+
+Det �r n�got som inte g�r f�r sig utan vidare -- en geng�ngare, ett
+immateriellt v�sen f�rm�r inte s�tta materien i r�relse. Han m�ste
+handla via n�gon �lefvande� m�nniska, �fver hvars vilja han f�tt makt.
+Efter trettio �rs v�ntan f�r han tag i den f�r �ndam�let l�mpliga
+individen. Det �r urmakareges�llen Nissum. -- Nissum �r idel s�ndring,
+ofullg�ngenhet och tomhet. Han �r �en mekanism som �r i ordning. Men d�r
+tr�darna m�tas, �r n�got p� tok. Hans h�nder vilja gripa, hans �gon
+vilja se, men sj�lf vill han ingenting; det finnes ingen id� i honom.�
+Att bem�ktiga sig denna s�nderbristande vilja �r en smal sak f�r ett s�
+viljekraftigt sp�ke som gamle Pommer, och han fattar Nissums hand och
+l�ter den gripa ett brinnande ljus och t�nda p� det gamla huset.
+Och h�rmed har Pommer f�rverkligat sin id�, och han bleknar bort och
+uppl�ser sig i intet.
+
+Nissum omkommer i l�gorna -- hos honom fanns ingenting lifsdugligt; han
+var blott ett stycke materie i en m�nniskoliknande form. Den som f�r
+illustrera den religi�sa sens moralen, �r Adams dotter Maja. Hon �r ett
+vackert djur med ett minimum af sj�l, hon �r endast och allenast drift i
+ordets specifika mening. Det �r f�rbannelsen som satt hennes instinktlif
+i r�relse, det �r gamle Pommers vilja som �tit ut hennes egen. Men n�r
+nu det gamla huset brunnit, n�r de materiella tingen, som bundit henne
+vid materien, g�tt upp i r�k, d� f�r hennes undertryckta vilja till det
+goda m�jlighet att g�ra sig g�llande. Hon anammar tron, d.v.s. hon
+s�llar sig till alla de m�nga, som i kollektivviljan h�mta den styrka de
+sj�lfva sakna, och ber�ttelsen slutar med trosbek�nnelsen �vi tro p� Gud
+Fader, Sonen och den Helige Ande� o.s.v.
+
+Harald Tandrups ber�ttelse �r rik p� egendomliga och fina drag, men det
+m�rkligaste �r kanske tonen �fver det hela. Det �r en fantastik af en
+m�rkv�rdigt litet fantastisk h�llning. H�r umg�s geng�ngare, m�nniskor
+och m�bler p� det f�rtroligaste vis i v�rlden, och ingenting i
+ber�ttarens ton antyder att det ligger n�got ovanligt i det. F�rfattaren
+till _Det gamle Hus_ �r en poet, i�hvilken hvardagens ande lefver, och
+r�r han vid det �fvernaturliga s� f�rvandlar det sig till fenomen ur
+hvardagens lif. Han markerar ibland, det beror p� arten af hans talang,
+som inte �r s� synnerligt robust. Men han transponerar inte, han diktar
+sin romaneska och symboliska dikt direkte i den enklaste verklighetens
+plan; det blir den pr�gel af okonstlad trov�rdighet, som st�r i en s�
+egen motsats till allt hvad boken har af bisarrt och om�jligt.
+
+Verklighetssinne och fantasi, en stilla ironi och en f�rsynt k�nslighet
+ge i Tandrups b�cker sin f�rg �t id�en, och �t ber�ttelsen i hvilken den
+f�rverkligar sig.
+
+  18. 10. 14.
+
+
+
+
+E. F. BENSON.
+
+  [E. F. Benson: _Osbornes_. �fvers. af H. Flygare. P.�A. Norstedt &
+  S�ner, Stockholm. -- _The Luck of the Vails_. Nelson Library,
+  London.]
+
+
+E. F. Benson tillh�r en vitter familj. En broder till honom var den f�r
+inte l�nge sedan vid j�mf�relsevis unga �r bortryckte Robert Hugh
+Benson, en f�rfattare af katolska id�romaner. En annan broder �r A.�C.
+Benson, poet och litteraturhistoriker.
+
+R. H. Bensons konstn�rlighet var m�h�nda inte af n�gon mycket stark
+pr�gling, om vi n�mligen taga hans b�cker -- jag skall �terkomma till
+dem -- som litteratur i egentlig, i�traditionell mening. Han h�r
+emellertid ocks� som romandiktare till ett helt annat plan �n brodern.
+
+Jag k�nner blott en ringa del af E. F. Bensons omfattande produktion.
+Men tar jag inte miste, f�retr�da hans romaner ett s�rskildt slags
+l�sning, som engelsm�nnen med sin f�rdomsfrihet tyckas n�got mera
+ben�gna �n vi att taga f�r fullt.
+
+Det �r b�cker, skrifna i en hygglig genomsnittsstil utan n�gra st�rande
+inslag af personlighet eller temperament, utan n�gon f�r saken fr�mmande
+artistisk str�fvan. Fabeln �r g�rna litet romanesk; en eller annan
+moralisk tanke, eller en s�som f�rebildlig framst�lld uppfattning af en
+viss situation, sk�nker den dess enhet och ger historien lyftning.
+Personalen kan variera mycket, lorder f�rekomma dock i regeln;
+uppskattade �ro �fven t.ex. den store finansmannen och den lilla
+aktrisen; den dygdiga guvernanten af god familj; den glada yrh�ttan
+eller melankoliska fader- och moderl�sa unga flickan fr�n kolonierna;
+den i lifvets skola h�rdade uppt�cktsresanden eller storvildtsj�garen,
+solbr�nd, bredbringad, k�rnfullt saklig och manligt sund. Somliga af
+dessa personer ha ing�tt eller ing� hemligt gifterm�l med hvarandra;
+somliga af dessa �ktenskap �ro fullt giltiga, andra �ro det i n�got
+mindre grad. Mycket f�rekommer i dessa b�cker, som �r �gnadt att
+f�rdjupa v�r k�nnedom om verkligheten och st�rka oss i v�r tro p�
+v�rldsordningen s�som ett inbegrepp af sk�nhet, r�ttvisa och harmoni.
+Jag beh�fver blott erinra om h�g�ttade personers nobelt burna fattigdom
+och testamentet som j�mlikt makternas obegripliga r�dslag i tidens
+fullbordan f�rs�tter dem i ett tillst�nd af v�lm�ga. Vi ha vidare t.ex.
+den cyniske arfvingen till titeln, stamgodset och familjef�rm�genheten
+och hans f�rtr�fflige kusin; tack vare h�ndelsernas omutliga logik r�kar
+den f�rre ut f�r en bilolycka och den senare rycker fram till arfvingens
+plats, f�r ett anslag af hufvudmannen och gifter sig med flickan.
+
+Denna litteratur �r af en popul�r art. Den v�djar till en bred publiks
+m�ttfullt romantiska fantasi och of�rvilladt optimistiska syn p�
+v�rlden. Den f�rekommer naturligtvis i alla land -- specifik f�refaller
+som sagdt den vidsynthet, med hvilken den i England i allm�nhet tyckes
+r�knas till litteraturen. Den odlas n�mligen h�r �fven af f�rfattare,
+som st� �fver tjugofem�resstrecket. Arnold Bennett skrifver ena g�ngen
+_Clayhanger_, n�sta g�ng �r det _The Gates of Wrath_. Robert Hichens och
+J.�C. Snaith kila af och an �fver gr�nsen. Ett uttryck p� ondt och ett
+uttryck p� godt har denna litteratur erh�llit i E.�F. Bensons romaner
+_The Luck of the Vails_ och _The Osbornes_.
+
+
+Familjen Vails lycka �r en kostbar dryckeskanna. Till den knyter en
+m�nghundra�rig familjetradition en g�tfull och olycksb�dande
+f�ruts�gelse om hotande of�rd. F�rutom denna kostliga pjes besitter
+familjen ocks� ett portr�tt af den andre baronen af Vail, m�ladt af
+Holbein. Detta portr�tt blinkar med �gonen p� ett lifligt s�tt. Det har
+en r�rlig mimik, i�hvilken f�rh�rska uttrycken f�r dj�fvulsk elakhet och
+kall cynism. Sitter man en behaglig skymningstimma och d�sar i hallen,
+s� kan det intr�ffa, att man pl�tsligt f�r se en gentleman i
+femtonhundratalskostym fira brasa i vis-�-vis-stolen. Man hoppar till
+och gnuggar sig i �gonen: den s�llsamma synen �r borta, men p� Holbeins
+tafla m�ter man lord Francis Vails elaka och h�rda blick, nyanserad med
+ett ot�ckt skimmer af g�ckande triumf...
+
+Den nuvarande lord Vail �r en ung man p� n�gra och tjugu. Arfvinge till
+titeln och godset �r han farfars yngre bror. En egendomlig tillf�llighet
+har velat, att denne b�r namnet Francis -- alldeles som Holbeins modell
+-- och att han p� ett h�r liknar sin f�rfader fr�n 350 �r tillbaka.
+
+Mr Francis Vail ter sig emellertid som en fryntlig gammal herre.
+Han �dagal�gger i sina man�r en sirlighet och belefvenhet af litet
+�lderdomlig typ, och det ger hans v�lvilliga s�tt ett kanske litet
+lustigt men intagande drag. Silfverhvita lockar kr�na hans hj�ssa. I�den
+tidiga morgonstunden, n�r de sm� f�glarna prisa Skaparen, sl�r han sig
+ned i sitt f�nster och framsmeker milda toner p� sin fl�jt.
+
+Dock, under denna leende yta -- jag kan t�nka mig l�sarens �fverraskning
+-- gapar en afgrund! Mr Francis har ett hj�rta lika grymt och en sj�l
+lika svart som f�rfaderns. Kort sagdt: lord Francis Vail har inkarnerat
+sig i Mr Francis Vail.
+
+Mr Francis tar fasta p� de gamla olycksb�dande profetiorna och oms�tter
+dem i en l�ng serie af anslag mot sin fr�nde lordens lif.
+
+F�rs�ken korsas af v�lvilliga personer, som b�rjat ana sammanhanget och
+ingripa till det ovanligt omisst�nksamma offrets f�rm�n. Efter hand
+samlas allt flere indicier och bevis p� Mr Francis' silfverhvita hufvud,
+och han blir afsl�jad. I�n�sta �gonblick faller han sj�lf i en af de
+gropar han gr�ft och omkommer j�mmerligt, ett offer f�r sin egen ondska.
+En l�kare fastsl�r, att han icke var klok, och l�ter s� ett f�rsonande
+skimmer falla �fver de m�rka h�ndelserna. D�rp� gifter sig unge lord
+Vail med flickan fr�n kolonierna. -- S� ser _Familjen Vails lycka_ ut,
+och n�got vidare �r inte att s�ga om den saken.
+
+
+Med denna roman f�retog Benson ett af sina str�ft�g l�ngs
+tjugofem�reslitteraturens mest trafikerade allfarv�gar. Romanen om
+familjen Osborne �r i bredd med den en riktigt solid och bra bok.
+
+R�tt n�ra gr�nsen vandrar han i alla fall. Ber�ttelsen saknar afv�gning,
+den har en bredd som inte st�r i n�got rimligt f�rh�llande till det vi
+ju kunna kalla djup. F�rfattaren begagnar i sin skildring af sociala
+f�rh�llanden och i sin framst�llning af figurerna medel, hvilka verka
+banala. Han ber�ttar historien p� sitt s�tt; vi s�ga oss emellertid, att
+hans s�tt bra mycket liknar det som �r genomsnittsfasonen i de b�ttre
+missromanerna. Han �r inte hj�rtnupen, han h�jer inte heller det manande
+pekfingret. Men han �r s� ytterst genomsnittsm�ssig i sin ton, han har
+en s� p�fallande f�rm�ga att uppt�cka de k�nda detaljerna och dragen och
+att se dem i det k�nda sammanhanget. Om _Osbornes_ icke f�rty g�r det
+intryck jag antydde, s� beror det p� att Benson haft tur med tv� af sina
+figurer.
+
+Mr Osborne och Mrs Osborne har han koncipierat i en anda, som
+f�rtr�ffligt svarar mot den breda och sl�piga teknik han till�mpar.
+Framst�llningsmetoden tj�nar h�r direkte syftet. Mr Osborne �r
+medelklassaren, som blifvit rik. Han l�mnar Sheffield, d�r han tj�nat
+sina m�nga pengar, och drar till Themsens strand f�r att er�fra London.
+Han skaffar sig ett hus i en fashionabel trakt, inr�ttar sig med
+eftertrycklig lyx, omger sig med or�kneliga betj�nter, l�gger sig till
+med automobiler, taflor och goda viner, och g�r s� till attack p�
+s�llskapslifvet. Osbornes s�tta in hela sin energi p� att er�fra sig en
+st�llning i societeten. Detta stora m�l n� de ocks� efter att ha st�llt
+otaliga dinerer till de professionella middags�tarnes f�rfogande och
+arrangerat tall�sa baler, router, teas o.s.v. Vi k�nna detta slags
+�fventyr fr�n hundra engelska romaner, och vi minnas hvad Thackeray
+f�rtalt om dem som handla och vandla p� f�f�ngans marknad och lefva och
+hafva sin varelse i snobbarnas v�rld.
+
+Mr Osborne och hans fru �ro omedvetna snobbar. Att den mond�na f�f�ngan
+�r ett lyte ha de ingen aning om. Det �r ett godmodigt, hyggligt,
+ytterst v�lvilligt gammalt par. De hysa en varm tillgifvenhet f�r
+hvarandra, de visa en vacker f�rm�ga att respektera hvarandras
+personlighet, att �fverse med fr�nders och gamla v�nners svagheter. De
+skilja sig p� ett s�rdeles tilltalande s�tt fr�n de fina medlemmarna af
+familjen Newcome. Skildringen af detta mycket aktningsv�rda, ganska
+sympatiska och helt litet l�jliga par �r rolig. Den �r lyckad: h�r har
+Benson gifvit tv� karakt�rer, som visserligen inte f�refalla nya -- inte
+f�ruts�tta n�got s�rskildt m�rkligt f�rr�d af m�nniskobildande fantasi
+-- men hvilka stanna i minnet. Det l�r nog vara s�, att de �ro s�
+�sympatiska�, s� beskedliga och of�rargliga i sin allt uppslukande
+j�ktan efter ingenting, att man finner det n�jsamt att ha gjort deras
+bekantskap.
+
+Herrskapet Osborne utg�r en del af det illustrationsmaterial, hvarmed
+tesen belyses. Denna anknyter sig n�rmast till sonen, Mr Claude Osborne.
+Han �r en v�luppfostrad ung man, han �r ytterst s�ker och mycket
+korrekt, han �r -- det framh�lles mer �n en g�ng -- absolut bildsk�n.
+
+Claude gifter sig med Dora Austell, dotter till en fattig �nkegrefvinna.
+Hon �lskar sin man f�r hans vackra �gons, sk�na lockars och kraftigt
+skurna hakas skull. Om en tid g�r hon emellertid den fruktansv�rda
+uppt�ckten, att Claudes romantiska yttre d�ljer en sj�l som �r idel
+prosa och, mer �n s�, en ganska vulg�r prosa. Han �r absolut otadlig, en
+full�ndad gentleman. Men han saknar n�got: hans syn p� lifvet f�rr�der
+den f�dda medelklassvarelsens alltf�r summariska uppfattning. Han lider
+t.ex. en fullst�ndig brist p� konstsinne; detta bevisar, att f�rfiningen
+inte g�tt honom i bloden. Claude �r ohj�lpligt en f�rsta generationens
+man.
+
+Dora och hennes make st� p� grund af detta inf�r en h�gst allvarlig kris
+i sitt �ktenskap, dock, hon f�r tillf�lle att g�ra den uppt�ckten, att
+han �ger en karakt�rens och hj�rtats kultur, om han ocks� saknar den
+�rfda f�rfining som genomtr�nger hela v�sendet. Han g�r utan ostentation
+och p� ett fink�nsligt s�tt hvad han utan l�ng begrundan finner vara det
+r�tta i en viss, kinkig kasus. Och Dora s�ger sig, att den sanne
+gentlemannen �r den, som i lifvets alla skiften p� samma, alltid
+naturliga och otvungna s�tt f�rverkligar en r�ttlinig karakt�r, och att
+det inte �r s� farligt om han saknar sinne f�r Venedigs sk�nhet och
+ibland n�got vulg�rt s�ger �kvinns� i�st�llet f�r �dam�. Sk�despelet af
+det f�rtr�ffliga paret Osborne i all dess godmodighet och v�lvilja
+hj�lper henne att komma till detta resultat; bekantskapen med en gammal
+brumbj�rn, som med elaka sarkasmer f�rs�ker d�lja att han �ger ett
+k�nsligt hj�rta -- ett ovanligt fall -- bekr�ftar riktigheten.
+
+Dessa illustrationer beh�fdes, ty tendensen har nog inte bragts till
+�sk�dlighet, f�rs�vidt som den skulle f� uttryck i hennes f�rh�llande
+till mannen. H�r har Benson visat prof p� den s�rskilda valh�ndthet, som
+pl�gar utm�rka f�rfattarne ur denna kategori n�r de framst�lla en tes.
+Det �r vanligt i deras b�cker, att tanken icke f�rm�r ge sig sj�lf, d.�.
+stiga ur verkets alla ord och h�ndelser som det totalintryck, hvilket i
+form af ett -- inte af f�rfattaren, men af l�saren affattadt --
+t�nkespr�k sammanfattar verkets mening.
+
+  28. 11. 15.
+
+
+
+
+EDWARD BULWER LYTTON.
+
+  [Edward Bulwer Lytton: _Zanoni_. Roman. (Ber�mda b�cker 52-53.)
+  Bj�rck & B�rjesson, Stockholm.]
+
+
+Bulwer Lytton var Thackerays och Dickens' samtida, men kommer man att
+t�nka p� det n�r man l�ser hans romaner, s� beror det fr�mst p�
+kontrastverkan. Ett tidigare skedes anda besj�lar hans diktning.
+
+Han var emellertid en klok man, och han f�rblef inte blind f�r det
+faktum, att Dickens', Thackerays, Jane Austens b�cker ryckte med sig
+l�sarna genom egenskaper, som hans egna hade saknat. Och d� han ocks�
+var en skicklig man, s� beredde det honom inga sv�righeter att f�lja
+med: �fven d�r tidens smak inte var Bulwer Lyttons. Han var p� modet s�
+l�nge han lefde.
+
+Men han f�rlorade redan under sina v�lmaktsdagar den vittra publikens
+�ra. Han blef redan ganska tidigt en den stora publikens f�rfattare.
+Thackeray gick illa �t honom, och det �r n�got s� n�r s�kert att det var
+Tennyson, som var upphofsman till det ryktbara epigram i _Punch_,
+i�hvilket Bulwer Lytton grymt f�rliknades vid ett �lejon i papiljotter�.
+
+Denna bild ger sina antydningar om det, som var Bulwer Lyttons svaghet
+och blef hans �de. Vi sammanfatta en hel betraktelse om vi s�ga, att
+hans roman �r romanesk, att f�rfattaren �r romantiskt uts�kt och f�rn�mt
+fantasifull i en tid, d� dikten n�rmat sig hvardagens verklighet.
+
+Bulwer Lytton s�g i unga �r i Byron en beundransv�rd och m�rklig
+undantagsm�nniska; han f�ljde honom l�nge, sk�dade sig antagligen i
+andanom i den st�llning som en af societeten firad diktare och
+politiker, hvilken Byron inte fick intaga, trodde sig m�h�nda i senare
+�r vikariera f�r Byron i en s�dan roll. Byron har haft inflytande b�de
+p� hans lif och hans dikt. S� �r det t.ex. ytterst troligt, att en viss
+parallellism, som Bulwer vid en gifven tidpunkt uppt�ckte mellan sitt
+och Byrons lif, medverkat till att gifterm�let med Rosina Wheeler kom
+till st�nd. Att de biografiska �fverensst�mmelserna inte upph�rde med
+vigseln, visar f�ljande anekdot, som Wilkie Collins meddelat Hall Caine
+och denne inte underl�tit att f�ra vidare.
+
+Collins hade utgifvit sin roman _Den hvitkl�dda kvinnan_, som, heter
+det, s�rskildt genom sin teckning af skurken, grefve Fosco, v�ckte
+allm�n beundran. Om n�gra dagar anl�nder ett bref fr�n en dam, som
+lyck�nskar till hans framg�ng. �Er bok �r utm�rkt, och det enda som inte
+�r lyckadt, �r sj�lfva bofven. Ni f�r urs�kta, att jag rentut f�rklarar,
+att ni helt enkelt inte vet hvad en skurk vill s�ga. Er grefve Fosco �r
+en mycket klen bof, och n�r ni n�sta g�ng �mnar skildra en, s� skall ni
+f�rst g�ra ett bes�k hos mig. Jag k�nner till och har f�rresten just nu
+framf�r mig en skurk, som �fverg�r allt hvad jag n�gonsin sett i
+b�ckerna. Tro f�r all del inte, att min fantasi skenar i v�g med mig.
+M�nniskan �r lifslefvande och alltid till hands. Det �r n�mligen min
+man.� -- Brefskrifverskan var lady Lytton.
+
+
+Bulwers romantik opererar med �tskilliga af best�ndsdelarna i _Don
+Juan_, _Lara_ o.s.v. Vi ha t.ex. det mots�gelsefulla sinnet, i�hvilket
+de k�nslofulla ingifvelserna och de cyniska impulserna afl�sa hvarandra
+inom loppet af en minut. Vi ha som motsvarighet till dessa psykologiska
+antiteser de karakteristiska scenv�xlingar, som i en handv�ndning f�ra
+oss ur lordernas och hertiginnornas salong ut i nattens kalla famn p� en
+af m�nens skimmer �fvergjuten kyrkog�rd. Och vi ha f�rst och sist som
+innehafvare af hj�lterollen den intressante ynglingen, �fver hvars
+svartlockiga hufvud molnen h�nga tunga af h�ndelser, f�r att tala med
+Maeterlinck. Den typiske Bulwerska hj�lten �r och f�rblir Pelham, Ernest
+Maltravers.
+
+Formen f�r skildringen af hans �fventyr �r den s.k. utvecklingsromanen,
+den s�ledes som vi ha i Thackerays _Arthur Pendennis_, i�Dickens' _David
+Copperfield_, _Lysande utsikter_. Dock, medan Dickens' och Thackerays
+utvecklingsroman �r desses egen skapelse och s�ledes bildar sin tids
+motsvarighet till den f�reg�ende tidens, till 1700-talets, ha vi att i
+Bulwer Lyttons se �fvers�ttningar till prosa af de utvecklingsromaner p�
+vers, som, kunde vi s�ga, Byrons episka ber�ttelser �ro. Detta
+sammanhang pr�glar deras inre h�llning och afg�r deras form. De �ro som
+sagdt �romaneska�, de verka med forcerade k�nslor, med det ovanliga,
+uts�kta, raffinerade, det �r ofta liktydigt med det �fvernaturliga, det
+�hemska�. Det f�rn�ma och mond�na ger sin f�rg �t tal och tanke,
+och uppst�llningen bringar i regel f�rfattaren i erinring. Ett
+sj�lfbiografiskt moment saknas s�llan. Tag -- s�ger en af Bulwer Lyttons
+biografer -- ingredienserna i Pelham och Ernest Maltravers och blanda
+dem v�l, s� f�r ni f�rfattaren.
+
+Denna formel f�r Bulwer Lyttons tidigare b�cker g�ller med n�diga
+modifikationer ocks� f�r _Zanoni_, �detta min mogna manna�lders
+k�r�lskeliga verk� som han kallar romanen. Den har inte den biografiska
+skildringens form, men den saknar inte uttrycken f�r �sk�dningar, som
+voro f�rfattaren k�ra. Och den �ger de afg�rande romaneska dragen.
+
+Det romaneska upptr�der t.o.m. f�rst�rkt och tillspetsadt. Vi r�ra oss i
+_Zanoni_ i en h�gre gnosis' rymder, omgifna af andesk�dare, giftblandare
+och sp�ken.
+
+Zanoni och hans faderlige v�n, den vise Mejnour, �ro de b�da sista
+medlemmarne af rosenkreutzarnes br�draskap. De ha till�gnat sig alla
+lifvets hemligheter, och i deras v�lf�rsedda laboratorier saknas hvarken
+de vises sten eller det kostbara elixir, som sk�nker evigt lif. Seklerna
+ha rullat sp�rl�st f�rbi dem, s� n�r som p� att de ha tilltagit i
+vishet, och n�r de korrespondera med hvarandra kunna de lifva sina bref
+med t.ex. erinringar om premi�ren p� Aiskhylos' _Agamemnon_ �r 458�f.Kr.
+i�Athen. De �ro beg�fvade med �fvernaturliga krafter. Andar infinna sig
+p� deras kallelse och verkst�lla deras �nskningar, och de l�sa i
+framtiden som i en �ppen bok. �Innan tidens metallfinger utvisar
+middagsstunden�, s�ger t.ex. Zanoni, ��r kardinalen icke mera till.� Och
+mycket riktigt: den beskedlige kardinalen aflider i r�ttan tid!
+
+Det �heliga och v�rdnadsv�rda br�draskapets� syfte �r att genomtr�nga
+tillvarons g�tor f�r att gestalta m�nsklighetens jordiska lif sk�nare,
+v�rdigare. Dock, detta inneb�r inte att visheten finge spridas bland de
+profane. Att utrusta vanlige d�dlige med en �fvernaturlig makt, skulle
+blott �ka de m�nga onda m�nniskornas f�rm�ga att g�ra ondt, och sl�ktets
+lif blefve �nnu miserablare �n det �r. F�ljaktligen m�ste visheten
+f�rbli str�ngt esoterisk, en kunskap f�rbeh�llen blott de utvalde som
+efter att ha best�tt de fruktansv�rdaste prof befunnits v�rdiga att taga
+m�nsklighetens ledning om hand. Vi m�ta h�r ett uttryck f�r politikern,
+diktaren och v�rldsmannen Bulwer Lyttons aristokratism.
+
+Den vise Mejnour formulerar saken s�, att man m�ste f�rm� att afs�ga sig
+�verkligheten� f�r att endast lefva andens lif i vetandets rena rymd.
+Den vise Zanoni utvecklar samma sak n�got mera detaljeradt n�r han
+ber�ttar om sig sj�lf: �det lif jag f�r, afskild fr�n m�nniskornas
+oroliga hop, �r ett tillbedjande af sk�nheten, fr�n hvilket jag dock
+s�ker bannlysa de k�nslor den f�rn�mligast framkallar. Som ett ondt skyr
+jag hvad m�nniskan anser f�r det b�sta p� jorden, dess d�ttrars k�rlek.�
+Kort sagdt, det stora br�draskapet bannlyser den jordiska k�rleken, som
+fj�ttrar m�nniskan vid m�nniskorna.
+
+I st�llet anbefalles den himmelska. Den metod att n� visheten,
+som Mejnour och Zanoni ha till�mpat under sitt fyratusen�riga lif,
+beskrifves som ett k�nslans successiva inriktande p� f�rem�l af en allt
+h�gre ordning, ungef�r som proceduren nyligen skildrades af Rolf
+Lagerborg i hans bok om den platonska k�rleken.
+
+Resultatet har gestaltat sig n�got olika f�r de b�da visdomsbr�derna.
+Mejnour syntes helt och h�llet likgiltig f�r den verkliga v�rlden, heter
+det. Hans handlingar afhj�lpte ingen brist, hans ord lindrade ingen
+sorg. Han �lefde, r�rde sig och hade sin varelse s�som en regelbunden
+och lugn abstraktion snarare �n s�som en den d�r �nnu bibeh�llit sitt
+sl�ktes skapnad, k�nslor och sympatier�. Med ett ord, den vise Mejnour
+hade vandrat igenom och l�mnat bakom sig b�de k�ttets och sj�lens
+v�rldar och lefde i andens rike.
+
+Den vise Zanoni hade inte hunnit fullt lika l�ngt. Han hyste v�lvilja
+f�r m�nniskorna, han str�fvade att g�ra m�nniskorna godt. -- Romanen �r
+ber�ttelsen om huru den k�rlek, som han fr�n sin �fverm�nskliga
+st�ndpunkt hade �gnat m�nniskorna, s�ker sig sitt f�rem�l i en enda
+m�nniska; huru den himmelska k�rleken �ter antar den jordiska k�rlekens
+drag, och huru han till sist stiger ned ur sin rymd.
+
+Zanoni ing�r en �ktenskaplig f�rbindelse med den sk�na Viola, en
+neapolitansk flicka af anspr�ksl�s h�rstamning och utan annan kunskap
+�n hj�rtats vishet. Han bem�dar sig att meddela henne af sitt
+�fvernaturliga vetande -- han bjuder till att leda henne in p� samma v�g
+som han sj�lf f�r n�gra tusen �r sedan betr�dde. Violas fromma sinne
+v�grar att l�ta upplysa sig, och f�r henne �r den profana k�rleken
+alldeles tillr�cklig. Och d� hon inte l�ter h�ja sig till Zanoni, s�
+kommer sm�ningom Zanoni att s�nka sig till henne. Ett barns f�delse
+kedjar honom till sist fast vid k�ttets v�rld; hans magiska f�rm�ga
+reduceras h�gst betydligt, och den vise Mejnour st�mplar honom med
+str�nga ord som en aff�lling.
+
+Men detta �r inte den enda hems�kelsen. Viola har med stigande oro sett
+Zanonis besv�rjelser, ett bes�k i hans trollerikabinett har fyllt henne
+med skr�ck. Hon �ngslar f�r sin sj�ls salighet, hon �r i all synnerhet
+r�dd f�r barnets �de. Och till sist flyr hon -- f�r barnets skull --
+fr�n den �lskade.
+
+H�ndelserna f�ra henne till Paris. Det �r revolutionstidens Paris, och
+hon hamnar j�mte barnet i en af skr�ckv�ldets f�ngelseh�lor. Hon d�mes
+till d�den.
+
+Det har lyckats Zanoni att f�lja Violas sp�r. Det lyckas honom att
+utverka sig till�telse att i hennes st�lle bestiga schavotten.
+
+Zanoni offrar sig f�r dem, som han �lskar, och �terk�per p� detta s�tt i
+kraft af sin osj�lfviska jordiska k�rlek gemenskapen med den
+m�nsklighet, fr�n hvilken han hade fj�rmat sig i sin dyrkan af visheten.
+-- Detta �r den slutpoint, som f�refaller att ge romanens mening.
+
+Bulwer Lytton har med _Zanoni_ velat ge en id�roman i stor stil. Han har
+ofta och med anm�rkningsv�rd entr�genhet insk�rpt, att _Zanoni_ �r
+�lsklingsbarnet bland hans andes foster. �S�som diktverk betraktad�,
+s�ger han t.ex. i�ett af f�retalen, �tillh�r antagligen _Zanoni_ mina
+h�gsta prosaskapelser.� Och i en efterskrift, pr�glad af en liknande
+gynnsam syn p� verket, uppmanar han oss bl.a. att l�sa den m�rkliga
+boken p� samma s�tt som vi betrakta ett verk af Thorvaldsen, d.v.s.
+i�stadigt medvetande om att den sk�na formen �r den djupa tankens h�lje.
+
+Efterv�rlden �r knappast ben�gen att r�kna _Zanoni_ bland f�rfattarens
+b�sta saker. Hvad romanen �ger af patos verkar visserligen inte falskt
+-- vi mottaga tv�rtom intrycket, att f�rfattaren varit ytterst
+inspirerad och gjort saken ifr�n sig med en verklig entusiasm. Men den
+har inte r�ckt till att fylla det vidlyftiga skalet, den har inte
+f�rm�tt lyfta upp skildringen i id�romanens plan. _Zanoni_ har
+n�ppeligen denna karakt�r. _Zanoni_ h�r snarare med sin personal af
+fyratusen�riga vishetsdyrkare, sina d�moner och fantomer, sina
+f�rgiftningar och dueller, till skr�ckromanens, sp�kskildringens,
+�fventyrsnovellens art. Cagliostro var tydligen med p� ett h�rn n�r
+Zanonis figur planlades, och n�got af den store �fventyrarens och
+trollkonstn�rens ande sv�fvar �fver romanen.
+
+Det �r m�nga som offrat �t Cagliostro i litteraturen, och bland dem
+Goethe. Men jag misst�nker f�r min del, att den ende, som gjort n�got
+som verkligen varit f�rem�let helt och fullt v�rdigt, �r gubben Dumas.
+
+  12. 8. 16.
+
+
+
+
+GILBERT CANNAN.
+
+  [Gilbert Cannan: _Windmills_. A Book of Fables. Martin Secker,
+  London. -- _Young Earnest_. The Romance of a Bad Start in Life.
+  Martin Secker.]
+
+
+Gilbert Cannan tillh�r den nya generation i engelsk litteratur som vuxit
+fram under dessa senaste fem � tio �r. Det �r en hel falang af diktare;
+jag n�mner f�r den intresserades r�kning ytterligare Oliver Onions, Hugh
+Walpole, Compton Mackenzie.
+
+Cannan �r f�dd i b�rjan af 80-talet. Han har utgifvit fyra romaner, ett
+band enaktare, en litteraturhistorisk studie �fver Samuel Butler, tre
+sm� traktater behandlande teatern, k�rleken och satiren. Till denna
+ganska omv�xlande rad af skrifter ha nyligen kommit _V�derkvarnar_,
+en satiriskt st�md krigsbok, och _Unge Ernst_, en ynglings
+utvecklingsroman.
+
+_V�derkvarnar_ presenterar sig med ett motto ur Jonathan Swift, men det
+�r nog n�rmast till det franska sjuttonhundratalet och s�rskildt
+Voltaire f�rfattaren ansluter sig.
+
+De b�da f�rsta ber�ttelserna i den satiriska fabelboken f�rr�da alldeles
+tydligt ett ganska h�ngifvet studium af Voltaires romaner, fr�mst
+_Candide_ och _L'Ing�nu_. George Samways och Arabellas �fventyr och �den
+i _Samways Island_ upprepa, visserligen i starkaste f�rkortning,
+Candides och den sk�na Cun�gondes, medan den vise Siebenhaar med
+framg�ng fyller Ma�tre Pangloss' plats i schemat. I�_Ultimus_
+konfronteras Ultimus Samway, George och Arabellas son, med den moderna
+civilisationen p� samma s�tt som den oskuldsfulle huronen hos Voltaire.
+
+George Samways upplefvelser �ga rum under ett krig som delar Europa i
+tv� l�ger; hans son Ultimus stiftar bekantskap med modern kultur femton
+eller tjugo �r senare under samma krig: ty krigstillst�ndet har
+blifvit permanent, och freden framst�r f�r kulturm�nniskan som
+undantagstillst�ndet. Men hvad f�rfattaren p� denna s�rskilda linje har
+att p�st�, det m�ste -- p� grund af omst�ndigheterna -- l�mnas d�rh�n.
+S� mycket blott att han inte afskaffar kriget. Den vise Siebenhaar och
+hans elev, den kloke ynglingen Ultimus n�ja sig med en halfmesyr, byggd
+p� m�starens k�nnedom om det m�nskliga sinnets inneboende ben�genhet f�r
+gruff. De ha uppfunnit ett spr�ng�mne af s�llspord effektivitet, och
+�beropande detta goda sk�l n�dga de Europa att omfatta ett program,
+hvars afg�rande paragraf har denna lydelse: �Med h�nsyn till
+m�nniskosl�ktets naturliga stridbarhet och dess f�rk�rlek f�r dekorativa
+effekter, medgifva vi, att nationer, hvilka r�kat i ett tillst�nd af
+fullst�ndig brist p� �msesidig f�rst�else, �fven framdeles bekriga
+hvarandra, dock endast under en tid ej understigande en vecka och ej
+�fverstigande en m�nad, och skola i f�rsta eldlinjen placeras
+uteslutande obotligt sjuka, of�rb�tterliga brottslingar, vansinniga och
+idioter, �fvensom alla de hvilka bevisligen draga ekonomisk nytta af
+kriget�. Saken ordnas ytterligare genom en paragraf som best�mmer, att
+�krig m� �ga rum endast i augusti m�nad�.
+
+Filosofen Siebenhaar kommer p� grund af tillst�ndet i kulturv�rlden att
+�gna en ganska vidstr�ckt del af sin f�rkunnelse �t sp�rsm�l s�dana som
+krig och fred och nationaliteternas uppgifter och deras r�tt m.m.,
+och det blir inte s� mycken tid �frigt f�r annat som vi hade �nskat.
+Emellertid ger han ocks� en del antydningar om det hela. Han visar sig
+vara en moralist snarare �n en filosof. Hans viktigaste intresse
+befinnes g�lla hvad han kallar k�rleken, och hans flitigaste bem�dande
+g�r ut p� att visa -- som Bernard Shaw -- att �ktenskapet och k�rleken
+och �ktenskapet och moralen inte med n�dv�ndighet ha n�got att g�ra med
+hvarandra. �ktenskapet �r en form, s�ger han, det �r ingen id�. Moralen
+har ingenting att skaffa med n�got s� likgiltigt och efem�rt som en
+form; moralen existerar blott genom de f� och f�r de f�, hvilka
+f�rverkliga en id�. En id� �r k�rleken. Den l�ter en m�nniska k�nna sin
+begr�nsning; den l�ter henne samtidigt g�ra f�rs�ket att inom sin naturs
+gr�nser skapa sk�nhet. Den kommer henne p� detta s�tt att uppt�cka
+djupen i sitt eget lif och att i hvarje annan m�nniskas lif varsna
+n�gonting betydelsefullt. I�en annan fabel f�rtydligas Siebenhaars
+utl�ggning af Gud Fader sj�lf, som frammanas i s�llskap med Hin Onde.
+Det befinnes, att �k�rleken� �r syntesen af lidelse och fantasi, den
+fruktbara, skapande kraft som ger sig ur lustens och inbillningens
+f�rening i �gl�djens� princip. �Jag �r m�nniskans inbillning�, s�ger
+Gud, �min v�n h�r �r hennes lidelse. F�renade, bringa vi k�rleken att
+blomma i hennes sj�l; skilda �t, f�rm� vi intet f�r att bryta hennes
+d�rskap och dumhet, hennes djuriskhet, hennes inneboende sj�lfviskhet.
+Utan oss kan m�nniskan vara f�rm�gen af m�nga ting, men hon f�rblir
+h�rd, or�ttf�rdig, grym och feg.� Gl�djen, heter det i samma anda i
+traktaten _K�rlek_, �r en extas som sk�nker m�nniskan kunskapen om
+alltets hemliga kraft och g�r henne medveten af den k�rlek, hvilken
+innefattar allting, b�de sanning och osanning. Men detta beh�fver ju
+inte vidare utl�ggas.
+
+I _Unge Ernst_ skildras s� hur en yngling, Ren� Fourmy, arbetar sig fram
+till f�rst�elsen f�r det program fabelns Gud Fader utvecklade, och hur
+han n�r f�rm�gan att oms�tta det i praktiken.
+
+Cannans tanke gaf sig inte genast fullt f�rdig, och i sin debutroman,
+_Peter Homunculus_ (1909), analyserade han ett f�rsta skede af den unga
+m�nniskans vandring p� vishetens v�g. Den f�rsta st�testenen p� v�gen
+var den specifika sj�lfviskhet som �r unga m�nniskors privilegium. Peter
+Davies hade �den vanan att betrakta alla sina egenskaper s�som n�got
+s�rskildt f�r honom, endast f�r honom utm�rkande�. Hans andliga jag
+f�ref�ll honom att vara v�rldsutvecklingens m�rkligaste produkt, och
+hans fysiska uppenbarelse tycktes honom s� underbar och intressant,
+att han r�rdes till t�rar n�r han bet�nkte hur f�rtr�fflig och hur
+�ndam�lsenligt inr�ttad den var.
+
+Peter Davies' gynnare, den med lifvets mysterier och skaldernas verk
+djupt f�rtrogne antikvariatsbokhandlaren X.�Cooper korrigerade sin
+l�rjunges �fverdrifter med en v�lvillig och skoningsl�s ironi. X.�Cooper
+vande honom att i andra m�nniskor se f�reteelser, som m�h�nda inte voro
+mycket mindre m�rkliga �n Peter Davies sj�lf. Detta blef utg�ngspunkten:
+den l�raktige Peter f�rv�rfvade sig efter hand en konstn�rs f�rm�ga att
+i m�nniskorna se n�got som var honom fr�mmande och samtidigt dock i
+sl�kt med honom; han b�rjade i sig sj�lf och alla andra se delar af
+samma stora helhet.
+
+Allt detta var naturligtvis till en b�rjan mer eller mindre
+f�rst�ndsm�ssigt fattadt: hans inbillning var kall, d�rf�r att den
+�saknade sin r�tta n�ring, den som k�rleken ger�. Och f�r att fullborda
+sin utveckling till en sann medlem af m�nniskornas samfund fick Peter
+Davies inveckla sig i en k�rlekshistoria, genom hvilken segern �fver
+sj�lfviskheten och hans utveckling till sann och vidhj�rtad m�nsklighet
+angen�mt symboliserades. Den epigrammatiskt formade slutpointen blef
+den, att Peter gaf sin hustru den �stora g�fvan att f�rst� honom�. Kort
+sagdt, han hade �fvervunnit sin ungdomliga individualism och han irrade
+inte l�ngre i storartad ensamhet i jagets v�rld. Han f�rm�dde meddela
+henne sin nyvunna f�rm�ga att fatta m�nniskorna och f�rnimma med dem.
+Och han betygade s�lunda, att han i anda och sanning var vorden en
+m�nniska och en man.
+
+Analysen spelade en mycket stor roll redan i f�rstlingsromanen; i�_Unge
+Ernst_ dominerar den s� fullst�ndigt som m�jligt. Med ett beundransv�rdt
+t�lamod redas sakerna ut p� sida efter sida, och med exemplarisk
+ih�rdighet noteras en otrolig massa subtila psykologiska om och men.
+Det �r det �kade psykologiska intresset och den fullkomnade analytiska
+metoden vi ha att tacka f�r den nya boken.
+
+Saken �r den, att resultatet i den f�rra romanen f�refallit Cannan v�l
+summariskt. Ingen k�nsla best�r s�som n�got absolut och en g�ng f�r alla
+fixt och f�rdigt, s�ger han nu. Man l�gger sig inte utan vidare till med
+en k�nsla; och f�ngar den en, s� kan det h�nda, att den en vacker dag
+sl�pper taget. Detta �r hvad Ren� Fourmy f�r erfara, och det tv� g�nger
+� rad.
+
+Han st�r vid b�rjan af en lysande universitetskarri�r. Han �r
+professorns i �mnet s�rskilda favorit, sin f�dernestads hopp och sin
+familjs stolthet. Han gifter sig med en sk�n och f�rm�gen ung dam. Dagen
+efter br�llopet -- eller r�ttare: redan innan dagen grytt -- uppt�cker
+han med h�pnad och fasa, att han inte mera �ger kvar en skymt af sin
+lifliga k�nsla f�r f�stm�n. Och sedan han under en tids �ktenskapligt
+samlif kontrollerat riktigheten af denna uppt�ckt, flyr han en dag sina
+f�rde.
+
+Ren� Fourmy beger sig till London. Han blir automobilchauff�r. Han
+knyter en f�rbindelse med en fabriksflicka, och lefver ett par lyckliga
+�r i en primitiv tillvaro. Men en dag g�r han samma r�n som senast. Hans
+v�ninna kommer visserligen att f� ett barn, men eftersom f�rh�llandet
+inte l�ngre har n�got inre v�rde f�r honom och s�ledes inte l�ngre �ger
+n�gon ideell och moralisk inneb�rd, s� bryter han med henne. Och
+eftersom det �r hans speciella f�retr�desr�tt att kastas ur den ena
+k�rleksaff�ren in i den andra, s� �r han omedelbart invecklad i en ny
+f�rbindelse.
+
+Den blir den slutliga, den inom hvars ram hans lif kommer att r�ra sig.
+Under loppet af sin f�rsta upplefvelse befriade han sig fr�n den
+�sociala hypnotismen�, som Cannan ben�mner det; han gjorde sig oberoende
+af s�dana samh�lleliga v�rden som moral och religion o.s.v. Under det
+andra �fventyret l�rde han sig sm�ningom att disciplinera sin tanke och
+att moderera sin k�nsla; han afl�gsnade de st�rande och oharmoniska
+elementen i sin egen personlighet. Han vann den ro och beh�rskning, som
+slutligen till�t honom att -- under loppet af det tredje f�rh�llandet --
+ur k�rleken h�rleda den �gl�dje�, som i den ofvan citerade fabeln
+betecknades som den r�tta lefnadsvisheten. Det �r ingen stagnerande
+kvietism, f�rs�krar Ren� Fourmy p� sista sidan, ty f�r den, som besj�las
+af denna gl�dje, ter sig lifvet som ett aldrig slocknande beg�r, och f�r
+honom fyller sig hvar dag med k�nslan att han l�mnat bakom sig allt som
+�r d�d och dvala.
+
+_Unge Ernst_ �r ett mycket intellektualistiskt verk, som man kan f�rst�.
+Det �r en skarp tanke och en s�ker hand som tecknat schemat och affattat
+utvecklingshistorien -- af tingens och k�ttets v�rld skymtar inte mycket
+i boken. St�llen finnas i alla fall som g�ra troligt, att Cannan kommer
+att f�rm� gestalta ocks� en verklighet som inte blott �r ande --
+kapitlet om moderns och sonens skilsm�ssa �r n�got af det starkaste och
+storslagnaste jag f�r min del l�st p� bra l�nge.
+
+  5. 9. 15.
+
+
+
+
+OTTO ERICH HARTLEBEN.
+
+  [Otto Erich Hartleben (f. 1864), bl.a.: novellsamlingarna _Die
+  Geschichte vom abgerissenen Knopfe_ (1892), _Vom gastfreien Pastor_
+  (1895), _Der r�mische Maler_ (1898) och sk�despelen _Der Frosch_,
+  familjedrama efter Henrik Ibsen (1891), _Angele_, komedi (1891),
+  _Hanna Jagert_, komedi (1893), _Die Erziehung zur Ehe_, satir
+  (1893), _Ein Ehrenwort_, sk�despel (1894), _Die sittliche
+  Forderung_, komedi (1896), _Die Befreiten_, fyra enaktare (1899),
+  _Ein wahrhaft guter Mensch_, komedi (1899), _Rosenmontag_, en
+  officerstragedi (1902) -- samtliga hos S.�Fischer, Berlin.]
+
+
+Otto Erich Hartleben, om hvars fr�nf�lle bud h�romdagen bragtes, var det
+unga Tysklands och �die neue Richtungs� kanske mest �lskv�rda och
+vinnande personlighet. Hos oss �r han k�nd som f�rfattare till
+_Rosenmontag_ (Karneval), denna allvarliga och tunga �officerstragedi�,
+som n�r allt kommer omkring s� litet svarar mot bilden af den ironiske
+och veke �Otto Erich� han i sina milj�ers s�llskap af unga referendarer
+och glada damer s� g�rna skildrar som kretsens en smula g�ckande
+resonn�r.
+
+N�r jag ur en lektyr, som redan ligger n�gra �r tillbaka i tiden, s�ker
+p�minna mig Otto Erich Hartlebens produktion, dr�jer minnet helst vid
+novellerna. H�r f�r man i en f�ljd af muntra uppt�g och lustiga infall
+en personlighet, hvars v�sens hemliga str�ngar vibrera efter sin egen
+melodi. Frackens narrk�pa p� axlarna, men innerst inne en sensitiv
+naturs hela skygga b�fvan vid ber�ringen.
+
+
+Novellisten Hartleben �r ironiker, och de sm� men utomordentligt
+l�sv�rda volymer, som inneh�lla hans noveller, visa en ironi som har
+sidor b�de af satir och cynism. Som cyniker �r han ofta roligt grotesk
+men alltid ganska harml�s. Som satiriker h�r han afgjordt till den
+stridsf�rdiga offensiven. Borgard�mets sm� hvardagsidiotismer ha en
+utm�rkt f�rm�ga att stimulera honom och l�sa hans ironis k�llspr�ng.
+Med samlarens v�lbehag kastar han sig �fver dem, och med den krigiske
+amat�rens f�rtjusning formar han sedan de infall han som sm�, hvassa,
+bl�nkande pilar skickar ut. Och f�rloppet hos hans tankeg�ng �r s�
+lifligt och s� sundt f�rst�ndigt, betraktelsernas g�ng s� snabb, s�
+fyndig och s� facetterad, att hans ber�ttelse f�r dramats lif och mycket
+af dess v�sen. Hartlebens novell �r i dagens tyska litteratur n�got
+s�rskildt f�r sig. Den �r sp�nstig, sm�rt, rask samt kvick och m�ttfullt
+diskret som en lyckad anekdot ur en chronique scandaleuse. Den �ger ett
+dramatiskt tycke. Hartleben har n�stan upph�ft skillnaden mellan
+arterna: en af hans ber�ttelser har s� godt som of�r�ndrad publicerats
+�fven s�som drama.
+
+
+Under denna glada och skeptiska lek med filisterd�mets sm� och stora
+svagheter r�r sig en tyngre v�g af sentiment. Den f�r i regeln inte
+b�lja fram i dagen. Men alltsomoftast tror man sig se dess st�nk skimra
+i ljuset af hans humor, och n�r i dramerna hans r�st antar m�rkare
+tonfall, varsnar man utan sv�righet kampen med egna impulser.
+
+Ett af Hartlebens sk�despel b�r som motto det nietzscheanska valspr�ket
+�Verachte das Weib!�, och �fver motiv af m�nniskof�rakt och tvifvel p�
+m�nniskan har han rest ocks� flera andra. Det f�refaller, som s�kte han
+i denna misantropis f�rnekelse mindre l�sningen af det ena eller andra
+problemet �n en retr�ttplats f�r sig sj�lf, kritikerns och klandrarens
+tillflykt undan en m�ngd ol�sliga fr�gor och oslippliga
+vederv�rdigheter. Hans naturell beh�fde starka bed�fningsmedel, och det
+var stunder d� han s�kte dem i Alcestes gr�melse, i�de Vignys f�rakt.
+Det var s� han diktade alla dessa komedier, d�r l�jet s� litet maskerar
+en, l�t s� vara, icke synnerligen br�nnande bitterhet, och bitterheten
+s� illa d�ljer ett alltf�r k�nsligt sinnes sm�rta vid ber�ringen med en
+r� verklighet. Notisen om hans bortg�ng meddelade, att den omedelbara
+d�dsorsaken varit underr�ttelsen om hans nya sk�despels fiasco.
+Antagandet �r f�rmodligen �fveriladt, men det g�r sig helt v�l.
+Hartleben h�rde till Paul Langes sl�kt. Han var en af dem, som en
+bladartikel kan dr�pa. Under en dristighet, som v�ckte f�rargelse och
+n�gon g�ng -- med han goda minne -- kunde bli n�stan brutal, dolde han
+en bl�dande k�nslighet, ett fint f�rnimmande, varmt och st�ndigt r�rligt
+v�sen.
+
+       �
+
+Det var Hartlebens skada att han inte f�ddes och v�xte upp vid Donau.
+I�den l�tta eggande luften i Strauss' och Schnitzlers stad hade alla de
+melodier, han med st�rre eller mindre framg�ng s�kt fixera i sina
+dikter, blifvit den enda glada och stundom en smula sentimentala hymn af
+valsmusik, champagneskum och b�ljeslag, som anst�tt honom s� v�l.
+Den korta lifsminutens lycka, tr�nadens hetta, men ocks� m�ttnadens
+besvikenhet under en flyktig stund af reflexion med den tillb�rliga
+droppen bitterhet p� bottnen, lifsf�rvecklingens hela lustiga och trista
+komik hade med mera omedelbart invuxna r�tter sk�nkt mera otvungen natur
+�t hans temperament, ett helare, intensivare och l�ngre lif �t hans
+dikt. Nu tvangs han att leta och s�ka. Men han h�rde icke af naturen
+till de s�kande andarna, och han har d�rf�r i sin vackra och �lskv�rda
+poesi blott gifvit delar, d�r han vid andra f�rh�llanden kanske kunnat
+sk�nka det hela.
+
+  1. 3. 05.
+
+
+
+
+DETEKTIVLITTERATUREN.
+
+  [E. W. Hornung: _Amat�rtjufven_. Hugo Geber, Stockholm. -- H. de
+  Vere Stacpoole: _Inspekt�r Freyberger fr�n Scotland Yard_. Fr.
+  Skoglund, Stockholm. -- Maurice Leblanc: _Ars�ne Lupin,
+  gentleman-stortjuf_. F�rord af Jules Claretie. _Ars�ne Lupin mot
+  Sherlock Holmes_. _Chifferskriften_. (Ars�ne Lupins m�rkv�rdiga
+  �fventyr I-III.) Hugo Geber, Stockholm. -- Gaston Leroux: _Det gula
+  rummets hemlighet_. _Den svartkl�dda damens parfym_. (Reportern
+  Joseph Rouletabilles utomordentliga �fventyr I-II.) Hugo Geber,
+  Stockholm.]
+
+
+Utan saknad afst�r jag fr�n att s�ka f�rekomma den tyska
+litteraturhistoriker och germanist, som endera dagen i en grundlig
+dissertation kommer att studera den litter�ra detektivkonstens
+utveckling genom tiderna.
+
+Att han b�rjar med Bibelns fabler och Homeros' ber�ttelser �r s�kert:
+s�vida det inte lyckas honom att komma v�rldens skapelse �nnu ett stycke
+n�rmare. Undertecknad skall inte ens uppeh�lla sig vid Edgar Allan Poe,
+inte heller vid detektivhistorien i 18:e seklet, som dock kanske skulle
+f�rtj�na ett litet kapitel. Casanovas flykt ur blykamrarna f�rbereddes
+med en �fverd�digt skicklig afv�gning af alla de omst�ndigheter,
+som kunde komma att spela in, med en kombinationskonst som b�r v�cka
+Sherlock Holmes' v�lvilliga gillande. Och ett af de finaste och
+roligaste, ocks� mest karakteristiska uttrycken �fver hufvud f�r den
+litter�ra detektivismen (om jag f�r en stund f�r skapa en ny term) och
+dess slutledningskonst �r det 3:e kapitlet -- _Le chien et le cheval_ --
+i�Voltaires roman _Zadig_.
+
+Detta kapitel har den, ur synpunkten af den tyske forskarens intressen,
+speciella f�rtj�nsten att inte vara originellt: att endast genom sin
+form -- som �r absolut definitiv -- vara Voltaires privata tillh�righet.
+Voltaires detektivhistoria �r n�mligen en bearbetning af en ber�ttelse i
+_Le cabinet des f�es_, som �ter �r en ganska ordagrann �fvers�ttning af
+en italiensk novell, hvilken -- slutligen -- i�sin tur �terg�r p� en
+orientalisk f�rebild. (Sk�da vi �ter fram�t i tiden, s� m�ta vi,
+i�parentes sagdt, Voltaires detektivistiska anekdot i Wilhelm Hauffs
+lilla novell _Juden Abner_, _som ingenting sett_. Man kan t�nka sig
+forskarens v�llust n�r han f�r anst�lla konfrontationen.)
+
+Men detta blott f�r att antyda, att det visst inte �r det moderna,
+amerikanistiska V�sterlandet, eller ens dess n�rmaste f�reg�ngare och
+f�rberedare, det intellektualistiska 18:e seklet, som uppfunnit denna
+litteraturgren, i�hvilken f�r �gonblicket ju inte s� litet af tidsandans
+v�sen tyckes f�rkroppsligadt. Fantasifulla och skarpsinniga
+�sterl�nningar ha allra f�rst odlat genren: hvem vet -- hvilostunden
+efter det f�rsta schackpartiet f�rkortades kanske med den f�rsta
+detektivhistorien!
+
+Orienten har gjort b�rjan. En son af 18:e seklet har i dettas f�rra,
+f�rst�ndsm�ssiga h�lft, gifvit den mest typiska och b�sta bearbetningen
+af detektivmotivet f�re Poe. Och i v�r tid har Poe -- Amerika -- sk�nkt
+lif �t genren, definitivt inf�rlifvande den med litteraturen; Conan
+Doyle -- England -- har skapat dess mest ryktbara gestalt: den
+of�rliknelige Sherlock Holmes, medan en konstn�rligt o�ndligt mycket
+mera betydande landsman till honom -- Robert Louis Stevenson --
+i�afsiktlig anslutning till _Tusen och en natt_ uppeh�llit sambandet
+mellan detektivismen och litteraturen. Fransm�nnen slutligen ha, snart
+sagdt i dessa dagar, ryckt upp sig, gripit temat an och tack vare sin
+sk�mtsamhet och sin ironi gjort inte litet f�r artens f�rkofran. Men
+tyskarna, dessa diktare och t�nkare som, inbillar man sig, borde ha b�de
+f�rst�nd och fantasi nog att sl� en hel del rekord p� omr�det, ha
+blifvit beklagligt efter. Har kanske deras ber�mda metafysiska t�nkande
+inte varit �gnadt att hos deras Sherlock Holmes-fr�n och Dupin-�mnen
+utveckla en slutledningskonst, en kombineringsvetenskap, som i s� h�g
+grad opererar med cigarraska och fotsp�r i jordens stoft m.m. s�dant?
+Anglosaxarne blefvo ju f�r l�nge sedan empiriker...
+
+Hur som helst -- af de sju volymer detektivhistorier, som ligga framf�r
+mig, �r ingen af tyskt ursprung, och jag �r t�mligen s�ker�p�, att man
+inte ens kunde f� tag i n�gon som n�rmelsevis h�lle sig p� dessa
+volymers allm�nna niv�. Den tyska detektivlitteraturen��r, s� vidt min
+erfarenhet af den r�cker, helt enkelt en tungrodd och sv�rl�st
+Pitaval-journalistik: ocks� d�r f�rfattaren �r en s� drifven man som
+Paul Lindau. -- Det �r en merit som m�ste r�knas tyskarna till godo,
+inv�nder man kanske. Mycket m�jligt; jag befarar dock, att man lika v�l
+kan p�st� motsatsen. Men vi �fverg� till �mnet.
+
+       *       *       *       *       *
+
+_Amat�rtjufven_ �r en �fvers�ttning af E.�William Hornung's ryktbara
+_Amateur Cracksman_.
+
+Jag tillst�r, att jag finner ben�mningen �amat�r� f�r en herre af Mr
+A.�J. Raffles' skrot och korn f�ga passande och ganska anspr�ksfull.
+
+Om n�gon �r han en �professional� i stj�landets f�ga nobla idrott. Han
+idkar tjufveri som n�ringsf�ng, helt simpelt, och trots f�rfattarens
+energiska bem�danden att framst�lla honom som en dilettant, en
+�fverl�gsen herre som tycker om kraftiga stimulantia, �r och f�rblir han
+en korrektionshuskandidat.
+
+Det stora felet �r emellertid, att Hornung i s� h�g grad saknar humor,
+ocks� att hans stil har s� litet af det l�tta glissando som skulle f�ra
+bort �fver en hel del r�tt odelikata saker. Man har inte hunnit genom
+m�nga af ber�ttelserna, innan man f�tt nog: f�r litet schwung hos
+hj�lten! f�r litet af den stilens brio och formens f�rst�ndsm�ssiga
+sk�rpa, som skulle l�ta en gl�mma sig kvar i denne ointressante herres
+s�llskap. -- Att r�kna _Amat�rtjufvens_ f�rfattare med, det �r att offra
+�t en f�rk�rlek quand m�me f�r detektivismen; att acceptera A.�J.
+Raffles �r att gl�mma, att detektivismen med Poe, med R.�L. Stevenson,
+med n�gra af Conan Doyles ber�ttelser blifvit en gren af litteraturen.
+
+       *       *       *       *       *
+
+A. J. Raffles tillh�rde f�rbrytarnes skr�, han var en kollega till
+Cartouche, till Vidocq (under f�rra h�lften af denne polischefs
+skickelsedigra lif), till Jean Valjean och professor Moriarty. Inspekt�r
+Freyberger fr�n Scotland Yard, hj�lten i H. de Vere Stacpoole's s�
+ben�mnda roman, �r en yrkesbroder till Dupin, Javert, Lecoq, Gryce,
+Sherlock Holmes.
+
+Hans skarpsinne �r stort och �fvertr�ffas endast med m�da af hans mod.
+Den ben�gne l�sarens intresse h�nf�r sig emellertid icke till dessa
+egenskaper, af hvilka i all synnerhet den f�rra ju representerar
+detektivismens egentliga nerv, utan till n�got helt annat: bofvens
+enorma skurkaktighet och intrigens r�fvarromantiska trasslighet.
+
+Klein-M�ller, f�rbrytaren det g�ller att afsl�ja, har en plats f�r sig i
+den del af detektivlitteraturen slumpen hittills l�tit mig stifta
+bekantskap med. Det �r en f�reteelse af en rentaf diabolisk perversitet,
+en lustm�rdare som tid efter annan erfar ett omotst�ndligt behof att
+d�da. Han brukar d� l�ska sig med att strypa n�gon och opererar d�refter
+bort hufvudet, som han sedan konserverar efter en af honom sj�lf
+uppfunnen metod och inf�rlifvar med sin samling.
+
+H�r ha vi naturligtvis en svag punkt. Ty hur knipslugt och skenbart
+f�ljdriktigt monomaner af detta slag f�refalla att handla, alltid �r det
+v�l dock till slut instinkten som verkar i deras g�rande och l�tande och
+impulsen som regerar. Och sk�despelet blir p� detta s�tt inte en
+tornering mellan f�rst�nden, ingen duell mellan tv� m�lmedvetna viljor.
+S� ter det sig i hvarje fall h�r. R�tt l�nge har man intrycket af en
+hj�rnornas tvekamp, men till sist tar sig mycket riktigt slumpen f�re
+att g�ra sin tungt v�gande insats i historien: och man �r midt uppe i en
+kriminalroman, en redog�relse f�r en f�rbrytelse r�tt och sl�tt. Dramat
+har f�rflyktigat. -- F�rfattaren har sj�f k�nt detta och urskuldar sig i
+f�rbifarten med, att det g�r till s� ocks� i �det verkliga lifvet�.
+F�rmodligen, men hvad g�r det till saken? Intrycket f�rblir det
+antydda. _Inspekt�r Freyberger fr�n Scotland Yard_ �r mindre en
+detektivber�ttelse, i�den mening vi h�r tagit denna term, �n ett
+kriminalreferat i stil med t.ex. Jules Lerminas romaner (dem f�rfattaren
+f�r resten tyckes ha studerat).
+
+Det ser ut som om detektivmotivet inte t�lde vidlyftighet: t�nj ut
+novellen till roman och den f�rlorar, som exemplet af _Inspekt�r
+Freyberger fr�n Scotland Yard_ redan antydde, med sin speciella karakt�r
+ocks� sitt specifika behag.
+
+�nnu tydligare kan man se det hos Maurice Leblanc, f�rfattaren till de
+ofta b�de talangfulla och roliga Ars�ne Lupin-historierna.
+
+Leblanc har haft f�rst�ndet att g� i god skola: han har omsorgsfullt
+studerat teoretikern och ber�ttaren Poe -- som ju genom Baudelaire
+h.o.h. inf�rlifvats med fransk vitterhet -- och man m�rker inflytandet
+mer �n en g�ng och p� mer �n ett s�tt. Kanske �r det en h�rselvilla, med
+det f�refaller mig som erinrade �Ars�ne _Lupin_� p� ett frappant vis om
+�C.�Auguste _Dupin_�.
+
+Kr�nikan om Ars�ne Lupins �m�rkv�rdiga �fventyr� i�de b�da f�rsta
+volymerna -- _Ars�ne Lupin_ och _Ars�ne Lupin mot Sherlock Holmes_ -- �r
+roligt gifven, d� och d� med n�got af den ironi man s� g�rna ville finna
+i denna litteratur, som man alla resonemang till trots p� grund af n�gon
+hemlig f�rdom har s� sv�rt att ta p� allvar. N�got verkligt m�sterverk
+inom genren tror jag dock inte att serien inneh�ller. Men d�r finnas
+verv, fart och en hel del lustig sk�mtsamhet.
+
+Med fantasien �r det kanske n�got klenare best�lldt: konsten att f�ngsla
+genom problemets uppst�llning, att f�rbluffa med det invecklade i
+intrigens �_conduite_�, det ov�ntade i dess snabba och fyndiga
+uppl�sning tyckes inte vara Leblancs starka sida. Och man f�r vidare lof
+att mot hans Lupin rikta den �n mera v�gande inv�ndningen, att han p�
+det stora hela alltf�r litet begagnar sig af sin mycket rosade
+intellektuella styrka och genomtr�ngande inbillningskraft, och i alltf�r
+h�g grad st�der sig p� den -- af f�rfattaren med ett n�stan
+skolpojksm�ssigt intresse skildrade -- r�fvarorganisation, hvars chef
+han��r.
+
+Den tredje af Lupin-b�ckerna f�r h.o.h. sin karakt�r af dessa
+omst�ndigheter. _Chifferskriften_ �r en kriminalroman, tung och
+pretenti�s och n�stan lika odr�glig som de flesta produkter af denna
+sorts vitterhetsalstring.
+
+Anl�ggningen visar, f�refaller det mig, i�visst afseende p� Alexander
+Dumas d.��. Men hvilken skillnad. N�r Dumas i inledningen till serien
+_Cagliostro-Joseph Balsamo_ l�ter det hemliga f�rbundets medlemmar,
+dolkf�rsedda och utrustade med konspirat�rens alla �friga attribut, b�de
+svart kravatt och hvit peruk, f�rsamla sig i en dyster bergstrakt f�r
+att under ett hemlighetsfullt och h�gtidligt ceremoniel dryfta
+Frankrikes �de, s� kan han lugnt spinna allt detta vidare genom en massa
+volymer. Allt l�per dock till sist ut i den stora revolutionen, och hur
+l�jlig hans historieskrifning ocks� m� vara: han har �tminstone inte
+l�tit berget f�da en r�tta. Effekten st�r i proportion till de
+utomordentliga f�rberedelserna och alla de fylliga fraserna, till hela
+det mysteri�sa intrigerandet i det f�rdolda. Och hur ter sig saken hos
+Leblanc? Ars�ne Lupin upptr�der i _Chifferskriften_ som innehafvaren af
+Julius Caesars, Jeanne d'Arcs, Ludvig XIV:s och Marie-Antoinettes
+hemlighet -- en hemlighet som, heter det, betyder makten att f�r�ndra
+Frankrikes historia. Men hvilken �r denna vidtomordade hemlighet, k�llan
+till Lupins styrka? Jo, det finnes inte l�ngt fr�n Le H�vre en ih�lig
+klippa, d�r man kan f�rvara sina eventuella skatter eller anl�gga ett
+f�rr�d af kulor och krut, om ens f�delse infallit efter krutets
+uppfinnande. Romanens hela point �r uppdagandet af denna utomordentliga
+hemlighet verkligen en n�got anspr�ksl�s sluteffekt efter alla de stora
+orden. -- I�_Chifferskriften_ har Leblanc f�rirrat sig utom genren.
+Endast de partier, som h�nf�ra sig till skolynglingen Beautrelet, ett
+Sherlock Holmes-�mne skildradt med mycken komik, g�ra ett undantag.
+
+
+I Gaston Leroux har reporterdetektiven f�tt sin f�rh�rligare. Joseph
+Rouletabille �r en yrkesbroder till herrarne Jacques Dhur, Mouthon och
+hvad de heta, _Le Matins_ och _Le Journals_ professionella utredare af
+hemlighetsfulla f�rbrytelser och judiciella misstag.
+
+Leroux f�rfogar �fver en viss dj�rfhet i uppfinningen, och med den
+f�renar han en tr�nad skriblers f�rm�ga att l�ta pennan l�pa.
+
+Han har f�r litet smak och talang.
+
+_Det gula rummets hemlighet_ g�r �nnu an, h�r finnas �tminstone
+sp�nnande moment, och den f�rsta presentationen af unge Rouletabille har
+sina sidor. Men forts�ttningen, _Den svartkl�dda damens parfym_, �r
+onjutbar. Man f�r faktiskt leta efter n�got s� retsamt anspr�ksfullt som
+denna skrift: med dess eviga och falskt djupsinniga resonerande �fver
+temat �en kropp f�r mycket� respektive �en kropp f�r litet�, med dess
+best�ndiga kursiverande af ord, fraser och hela l�nga stycken och --
+f�rst och sist -- med dess f�rskr�ckliga sentimentalitet. Dennas
+sliskiga s�tma �r den enerverande hufvudbest�ndsdelen i den svartkl�ddas
+od�r.
+
+Leroux saknar, som sagdt, inte en viss f�rdighet. Han afsl�jar sig i
+alla fall som en skribent f�r paradiset: till trots f�r sina litter�ra
+allyrer och sin med en s� p�tr�ngande ostentation framf�rda (men
+alltigenom falska) intellektualism.
+
+
+Det har roat mig att l�sa n�gra saker fr�n detektivlitteraturens olika
+omr�den; jag har velat se, hvar ungef�r denna genre f�r n�rvarande st�r.
+
+Resultatet blef �tskilligt mindre gynnsamt �n jag v�ntat, ehuru jag
+f�rsiktigtvis inte sp�nt mina f�rv�ntningar s� s�rdeles h�gt.
+
+�tskilliga detektivber�ttelser �ro helt enkelt brottm�lsromaner,
+i�hvilka h�ndelsernas m�ngfald skall suggerera det tycke af problem den
+verkliga detektivber�ttelsen, enligt Poes analys af genren, b�r �ga. S�
+var fallet med t.ex. _Chifferskriften_ och _Inspekt�r Freyberger fr�n
+Scotland Yard_.
+
+I andra �ter verkar f�rfattaren med element, som st� i direkt motsats
+till genrens innersta v�sen. Den kyliga st�mning af f�rst�ndsm�ssighet
+och beh�rskning, af intellektuell och �fven fysisk energi, som redan Poe
+betonade och hvilken Doyle f�rst�tt att h�lla fram som det f�rn�msta
+draget, denna svala luft d�r allt skall gro och spira och h�ndelserna
+skola v�xa och blomma enligt kausalitetens lag -- ja, den m�nges ofta
+med drifhusfl�ktar fr�n k�nslornas v�rld: i�handlingen indras allehanda
+r�rande bihandlingar. Leroux h�ller fast vid matematiken: och serverar
+ekvationen kanderad med sentimentalitet.
+
+Och s� blefve s�ledes det bekymmersamma resultatet af v�rt str�ft�g i
+detektivismens v�rld det, att detektivlitteraturen som litteratur i
+detta nu �r f�ga betydande. Det �r som str�mning, som tidssymptom den
+intresserar.
+
+  16. 11. 09.
+
+
+
+
+FADER BROWN.
+
+  [G. K. Chesterton: _Den menl�se Fader Brown_. Detektivhistorier. --
+  Hugo Geber, Stockholm.]
+
+
+Missminner jag mig ej, ingick i _Argus_ f�r n�gra �r sedan en studie
+�fver den moderna detektivlitteraturen. Det var icke mycket f�rfattaren
+hade att visa p� n�r han, med en viss sympati f�r genren tror jag,
+anst�llde m�nstringen med de yttersta dagarnas vittra verksamhet inom
+branchen. En del litter�r talang p� det ena h�llet, en hel del
+finurlighet och t.o.m. kombinerande geni p� det andra -- om det ville
+riktigt v�l till --, men ingenst�des det lyckliga sammantr�ffande af
+egenskaper som hade f�rt till en verklig detektivpoesi. S�dan var den
+nakna sanningen. Det �terstod endast att hoppas.
+
+Den menl�se Fader Brown �r alla f�rhoppningars uppfyllelse, f�rest�ller
+jag mig, och alla dr�mmars f�rverkligande! Zadig och Dupin ha f�tt en
+j�mb�rdig kollega. Och hvad betr�ffar Sherlock Holmes, den
+of�rliknelige, s� tvekar man att i tanken f�rflytta sig i den luft af
+oro som m�ste uppfylla den v�lbekanta v�ningen vid Bakerstreet
+(n:r�221�B). Sherlock Holmes' styrka l�g icke blott i en beundransv�rd
+f�rm�ga att l�gga m�rke till och taga fasta p� hvarenda meningsl�s
+bagatell; h�lften af hans s�kerhet och framg�ng h�rledde sig ur en
+sublim sj�lfk�nsla. Den har nu helt s�kert f�tt en allvarsam st�t. Fader
+Brown �r icke blott det motsatta temperamentet. Han betyder den motsatta
+v�rlds�sk�dningen, den motsatta metoden. Och han pr�fvar sin metod och
+till�mpar sin �sk�dning i fall d�r det lyckade resultatet faktiskt blir
+en direkt f�rnekelse af allt som �r heligt f�r Sherlock Holmes.
+
+Sherlock Holmes �r vetenskapsman. Han opererar med regler och lagar,
+och han till�mpar i sin detektivpraxis de kemiska, medicinska,
+fysikaliska och matematiska insikter han vunnit i laboratorier och
+f�rel�sningssalar. Han �r idel logisk metod, och hans trosbek�nnelse �r
+vetenskapsmannens tro p� f�ljdriktigheten. Tillvaron �r f�r den store
+detektiven orsak och verkan i en l�ng kedja af fakta, alla knutna till
+hvarandra i ett ouppl�sligt kausalitetsf�rh�llande; och g�ller det t.ex.
+ett brott, s� har man blott att finna ett led i en serie f�r att kunna
+nysta upp den i hela dess l�ngd. Allt �r determineradt, allt h�nger
+ihop; det ges alltid endast en m�jlighet, och nyckeln till g�tans
+l�sning sk�nker det logiska resonemanget. Man kan inte vara mera
+vetenskaplig i sitt t�nkande och ha en skarpare vetenskaplig metod �n
+Sherlock Holmes. Han �r typen f�r den moderne vetenskapsmannen.
+
+Hur f�rh�ller sig Fader Brown till detta slags �sk�dning och denna sorts
+verklighet? -- Alla de relationer, s�ger i en af sina b�cker Chesterton,
+hvilka i vetenskapliga arbeten g� och g�lla som de oundvikliga frukterna
+af omutliga lagar, f�rege sig bygga p� en inre syntes som alls icke
+existerar. De f�rnuftiga termerna �ro icke lag och regel utan trolleri,
+under o.s.v. Ett tr�d b�r frukter emedan det �r ett magiskt tr�d;
+vattnet str�mmar ned�t, icke upp�t, emedan det �r f�rh�xadt; solen
+skiner till f�ljd af ett uppenbart trolleri. Allt detta kan synas
+underbart, mystiskt �r det d�remot icke. V�rlden �r helt enkelt ett
+sagoland, men sagolandet �r ingenting annat �n det sunda f�rnuftets
+soliga rike. F�r den vetenskaplige logikdyrkaren, och f�r den
+vetenskaplige detektiven Sherlock Holmes, �r ett _faktum_ ett n�got,
+hvilket icke kunnat te sig annorlunda. F�r Fader Brown, f�r Chesterton,
+sagoboksfilosofen som han kallar sig, hade ett gr�nt blad precis lika
+v�l kunnat vara r�dt. Hvarje f�rg tyckes honom vara icke produkten af en
+n�dv�ndighet, utan resultatet af ett _val_ mellan flera f�rger, alla i
+sig sj�lf lika m�jliga; och t.ex. rosens purpur har d�rf�r n�got
+dramatiskt �fver sig. Den �r icke r�tt och sl�tt �r�d�; dess f�rg �r den
+tragiska f�rgen af pl�tsligt utgjutet blod. Allting representerar _n�got
+intr�ffadt_.
+
+Det m�rkv�rdiga och ovanliga flyttas p� detta s�tt in i det alldagligas
+plan och hvardagen blir undret framom alla under, det enda egentliga
+underverket till och med. Det b�sta i hela _Robinson Cruso�_ �r, p�st�r
+Chesterton, listan �fver de f�rem�l han lyckades r�dda, n�r han led
+skeppsbrott. Hvarje k�ksredskap blef n�got kostbart och poetiskt: emedan
+det ju lika v�l kunnat falla i hafvet och g� f�rloradt. Den underbara
+diktens hela poesi ligger i en simpel inventarief�rteckning. Chestertons
+dubbelg�ngare i den filosofiska detektivromanen _Mannen som var
+Torsdag_, poeten Gabriel Syme, bek�mpar ifrigt allt som �r romantik och
+poesi i h�fdvunnen mening. �Jag �r den borgerliga ordningens poet�,
+f�rkunnar han med entusiasm, �lagbokens och k�lkborgerlighetens diktare.
+Tag ni andra skalder edra b�cker med bara poesi och prosa, men l�t mig
+l�sa en tidtabell med t�rar af stolthet.� -- The mystery of the Obvious,
+det sj�lfklaras och p�tagligas hemlighetsfullhet, all banalitets
+anspr�ksl�sa men storslagna myst�r: detta blir den makt till hvilken
+Chesterton h�nvisar, som Maeterlinck �beropar _le tragique quotidien_,
+hvardagslifvets f�rborgade tragik.
+
+I det h�lft sj�lfbiografiska arbete jag ofvan anspelade p� (_Orthodoxy_)
+har Chesterton ber�ttat, huru och hvar han fann den slutliga formeln f�r
+sin syn p� v�rlden. Det var i katolicismen. Han uppt�ckte efter hand,
+att denna l�ra hade tagit med i r�kningen allt hvad tillvaron �ger af
+dold excentricitet, af undantag och afvikelser, och att hon i sin
+uppfattning af m�nniskan gaf uttryck �t det faktum, att �m�nniskans
+hj�rta icke har sin plats i kroppens midtellinje utan hamnat p� sned�.
+
+Men tro inte, att Chestertons katolicism �r af det mystiska slaget: huru
+best�mdt han ocks� opponerar mot den vetenskapliga logik, som han �n
+kallar deterministisk och �n kalvinistisk och alltid betecknar som
+endast till skenet intellektuell. Det f�rekommer i den f�rsta
+ber�ttelsen om den menl�se Fader Brown en upplysande passus. �Hur kunde
+Ni genomsk�da mig�, sp�rjer den falske pr�sten. �Ni angrep f�rnuftet�,
+svarar Fader Brown menl�st, �det �r d�lig teologi.� �Kyrkan har alltid
+h�llit p� f�rnuftet�, f�rs�krar han vid ett annat tillf�lle. Vi ha redan
+f�tt en aning om, hur vi ha att fatta detta �f�rnuft�. Det �r icke
+vetenskapens bundna f�rst�ndsm�ssighet; den �r f�r Fader Brown tv�rtom
+h�jdpunkten af of�rnuft. I�den mest renodlade form, som en fullst�ndigt
+�fverm�nsklig, suver�n logik, finner man den, upplyser Chesterton, hos
+den vansinnige p� d�rhuset, och detta �r alldeles naturligt, utf�r han
+vidare, ty d�ren �r en m�nniska som �f�rlorat allt utom f�rst�ndet�
+(_Orthodoxy_). Ingenting �fverg�r den fruktansv�rda logiska sk�rpa
+hvarmed d�ren �iakttager detaljerna och sp�rar sammanhanget mellan
+tvenne ting omhv�rfda af tusen andra ting�.
+
+H�r ha vi n�got som tydligen kommer att s�tta myror i hufvudet p� dr
+Watson. Hur kan det vara m�jligt att komma till ett slut med ett
+inveckladt kriminalproblem, om man inte analyserar cigarraskan, studerar
+fotsp�ren i rabattens mull o.s.v., kort sagdt: f�ljer �_tr�den_� efter
+alla slutledningskonstens f�reskrifter? Fader Brown har sitt eget
+system. Tjugu eller trettio �rs erfarenheter i biktstolen ha sk�nkt
+honom kunskapen om m�nniskan. Han kommunierar med f�rbrytaren, uppg�r i
+honom f�r en kort sekund, varder under ett �gonblick af exaltation och
+inspiration sj�lf den som beg�tt g�rningen: och f�rloppet st�r klart f�r
+hans �ga, afsl�jadt in i minsta detalj. Det �r hvad man i dagligt tal
+kallar intuition. -- Denna metod �r inte riktigt ortodox, s�ger Fader
+Brown sj�lf; f�rnuftet hade tydligen bort f� spela med en h�rsm�n mera;
+kyrkan godk�nner inte den privata inspirationen. Men han tr�star sig med
+att n�r det g�ller den excentriska handling en m�nniska beg�tt, f�r
+tydligen den m�nniska, som vill reda ut saken, vara beredd p� att g�ra
+om den i andanom. -- Detta �r Fader Browns detektivmetod i den m�rkliga
+ber�ttelsen _Guds hammare_, ett litter�rt konstverk af rang. I�_De tre
+d�dsverktygen_ m�ter p� liknande s�tt den underbara f�rm�gan att
+genomlefva och upplefva samt att p� grund af denna inre medupplefvelse
+rekonstruera hela det invecklade och m�ngsidiga f�rloppet af en tragisk
+scen, som tycktes erbjuda en ol�slig g�ta. I�andra ber�ttelser
+framtr�der mera det s�rskilda f�rnuft Fader Brown representerar i
+motsats till Sherlock Holmes' vetenskapliga f�rnuft. Historien om _Den
+osynlige mannen_ t.ex. (den varierar ett tema som speciellt Gaston
+Leroux gjort mycket v�sen af i ett par af sina detektivromaner) �r p�
+ingen enda punkt inspiration och intuition. Det sunda f�rnuftet ger r�d:
+s� och s� m�ste det rimligtvis ha skett. Och s� har det skett. Den fina,
+f�rtjusande novellen _Det bl� korset_ visar oss b�da de egenskaper som
+�ro Fader Browns, den katolske detektivens styrka. Det �r f�rst
+intuitionen, som l�ter honom tr�nga in i brottslingens sj�l och bli ett
+hans andra jag; det �r vidare det enkla sunda f�rnuft f�r hvilket
+allting ter sig s� enkelt och naturligt som m�jligt och f�ljaktligen
+ocks� s� l�tt som m�jligt att uttyda och f�rklara. Ingen cigarraska,
+inga fotsp�r i mullen. Men den brottsliga andens vandring i sin v�rld,
+f�rbrytartankens aftryck i ett samtals alldagliga ord.
+
+Uppfinningen i Chestertons detektivhistorier �r l�ngt ifr�n alltid hans
+egen n�r det g�ller sj�lfva stoffet. Men i bearbetningen af de popul�ra
+uppslagen �r han n�stan alltid sj�lfst�ndig, f�ngslande, egenartad. Se
+t.ex. i�_Det brustna sv�rdet_ hans behandling af det detektivproblem,
+fr�gan om det b�sta g�mst�llet kunde man kalla det, som Edgar Allan Poe
+kreerade med sin ber�ttelse om _Det stulna brefvet_ och som Conan Doyle
+s� r�fvarromantiskt bearbetat i historien om _En skandal i B�hmen_.
+Ocks� i andra afseenden kunde man visa p� en viss eklekticism. I�_Den
+osynlige mannen_ �r det en uppfinnare som l�ter sitt hush�ll sk�tas af
+knepigt inventerade automater: detta trick, som skall f�rst�rka den
+sp�klika st�mningen och frammana en extra rysning som l�mplig
+f�rberedelse f�r det enkla hvardagsf�rnuftets slutliga triumf, k�nna vi
+fr�n Wells och Meyrink. I�ett par andra stycken tycker man sig varsna en
+flyktig skymt af Kipling -- Kipling, till hvars motst�ndare Chesterton
+eljes r�knar sig. Men l�t mig i st�llet, till beh�rig afslutning, visa
+p� en punkt d�r Chesterton �r absolut originell. Sherlock Holmes
+betecknar sig i hvad han kallar �sin kamp mot brottet� som det
+f�ror�ttade samh�llets representant; han anser sig mer �n en g�ng b�ra
+�beropa den h�gre motivering som ligger d�ri, att han tj�nar r�ttvisan.
+Den katolske detektiven vet icke af n�got dylikt f�rh�llande till den
+jordiska r�ttvisan. Han tj�nar en h�gre makt. F�r Fader Brown �r det i
+hvarje enskildt fall fr�ga om en m�nniska som f�tt en �oriktig form�,
+och det hela f�rblir en privatsak mellan Fader Brown och hans offer.
+En enda af alla dem han afsl�jar hemfaller �t r�ttvisan, och det �r en
+pr�st, och han anger sig sj�lf, n�r Fader Brown uppdagat hans hemlighet.
+
+Fader Browns triumf �r det sunda f�rnufts triumf, hvars egentligaste
+uppenbarelseform �r religionen -- den katolska l�ran. Hans seger �r bon
+sensens, den heliga enfaldens, det �t Gud hemburna f�rnuftets seger; men
+hans Gud �r den v�lvillige och n�stan fryntlige Gud, som med v�rlden har
+sk�nkt m�nniskorna den of�rlikneligaste af leksaker, en g�fva �fver
+hvars r�tta bruk vaka f�er synliga f�r den, som �r menl�s som Fader
+Brown.
+
+       �
+
+Och Chestertons tanke om sj�lfva genren, betraktad som litter�r art? Den
+�r mycket gynnsam, som man kan f�rst� -- den var det f�r �frigt redan
+innan han sj�lf blifvit part i en eventuell diskussion i fr�gan om dess
+v�rde.
+
+L�ngt innan Chesterton, m�nskligt att se, hyste den afl�gsnaste tanke p�
+att upptr�da som Conan Doyles medt�flare, skref han n�mligen en g�ng ett
+�f�rsvar f�r detektivnovellen� (essaysamlingen _The Defendant_).
+Beh�fver jag s�ga, att det �r hans uppfattning af det �romantiska� som
+bildar grundvalen f�r detta f�rsvar?
+
+London �r den mest romantiska af orter, s�ger han. Att f�rverkliga dess
+poesi i dikt �r ingen smal sak, och den som g�r det �r f�rvisso v�rd
+v�rt erk�nnande.
+
+Men hvem g�r det s� som detektivf�rrattaren? I�hans ber�ttelser blir den
+stora staden ett underland, och detektiven vandrar sin bana genom alla
+nattens och dagens trolska timmar �som prinsen i en f�saga�. Fri som
+sagornas hj�lte, sin krafts herre, alla h�ndelsers beh�rskare, upplefver
+han en stark och ursprunglig tillvaros berusande poesi... Omnibusen, p�
+hvars tak han sitter bespejande sitt offer, blir ett f�rtrolladt skepp,
+och bofven �r legendernas usle f�rr�dare. Detektivnovellen -- det slags
+detektivnovell Chesterton t�nker p� -- �r den �f�rsta och enda form af
+folklig diktning i hvilken uppenbarar sig en k�nsla f�r det moderna
+lifvets poesi�... Naturen �r ett kaos af _omedvetna_ krafter, en stad
+som London �r ett kaos af _medvetna_ krafter -- se h�r n�got som h�jer
+stadens poesi i ett s�rskildt plan! I�denna natur ha bofven och
+detektiven sin gifna plats. Brottet h�r h�r till naturfenomenen. Det kan
+s�ledes inte helt undvikas, att skildringarna ur Sherlock Holmes'
+poetiska tillvaro ocks� ber�ra bloddrypande h�ndelser. S�dant
+f�rekommer; vi m�ste faktiskt medge, att mer �n ett af hans �fventyr
+inneh�ller ett lika sensationellt brott som trots n�gon af Shakespeares
+tragedier.
+
+S� ungef�r ser inledningen ut till filosofen och diktaren Chestertons
+egen verksamhet som detektivf�rfattare. Motiveringen som han ger,
+f�rsvarstalet som han h�ller, g�lla nog inte f�r n�gon annan �n f�r
+honom sj�lf, och m�jligen f�r Doyle: n�r han �r b�st. De noveller han
+grupperat kring Fader Brown �ro en fin och vacker psykologisk poesi,
+en ironisk och rolig lek med v�r dagliga �sk�dnings v�rdes�ttningar,
+synnerligast med det traditionella romantik- och poesibegreppet. Fonden
+bildar det uppfattningss�tt, som l�tit honom spela ut Fader Brown mot
+Sherlock Holmes och hj�rtats f�rnuft mot det f�rnuft, som �r rent
+intellekt.
+
+  12. 5. 12.
+
+
+
+
+RYMMARE OCH FASTTAGARE.
+
+  [Friedrich Depken: _Sherlock Holmes, Raffles and ihre Vorbilder_.
+  (Anglistische Forschungen, 41.) Carl Winters Universit�tsbuchhandlung,
+  Heidelberg.]
+
+
+H�r ha vi s�ledes den vetenskapliga afhandling om detektiven och bofven,
+som ju m�ste komma. Den ing�r i den bekanta, af geheimer�det professor
+Johannes Hoops i Heidelberg utgifna serien _Anglistische Forschungen_,
+och den framtr�der s�ledes under auspicier som �ro fullt v�rdiga det
+betydelsefulla �mnet.
+
+S�dana voro de reflexioner undertecknad anst�llde, medan han
+f�rv�ntansfull studerade den gr�na bokens titelblad. Dock, det befanns
+snart, att f�rfattaren lofvat litet mera �n han kommit sig f�r att
+h�lla. De f�rebilder han �beropar �ro blott tv�, C.�Auguste Dupin och
+herr Lecoq (som kompletteras af den i f�rbifarten ber�rda figuren
+Tabaret), och en r�tt stor del af publikationen upptages af �tskilliga,
+mot en karakteristik af Sherlock Holmes och Raffles syftande
+betraktelser �fver dessa individers egenskaper. Det �r mycket m�jligt
+att det inte l�nar sig att ing� p� andra f�rebilder �n Poes
+amat�rdetektiv och Gaboriaus yrkesdetektiver. Men f�rh�ller det sig
+verkligen p� det s�ttet, s� hade f�rfattaren bort g�ra faktum troligt
+f�r oss. Nu l�gga vi boken ifr�n oss med det bekymmersamma intrycket,
+att den viktiga forskningsuppgiften m�h�nda inte n�tt sin slutliga
+l�sning, och att vetenskapen fortfarande afvaktar det definitiva ordet i
+fr�gan.
+
+Vidare skall jag framst�lla den fundamentala inv�ndningen mot
+unders�kningens anl�ggning, att f�rfattaren r�rt ihop saker som inte ha
+n�got med hvarandra att skaffa. Han s�rskiljer uttryckligen mellan
+_detektivnovellen_ och _kriminalnovellen_, men det hindrar honom inte
+att sida vid sida, och en smula om hvartannat, behandla Doyle och
+Hornung, den f�rre en detektivf�rfattare, den senare helt och h�llet och
+uteslutande kriminalnovellist. Hans grepp �r os�kert; det beror p� att
+hans metod inte �r s�ker.
+
+Att Depken med sitt arbete om Dupin, Holmes och Raffles, tv� detektiver
+och en kriminalhj�lte, s�ker l�mna �ett bidrag till kriminalber�ttelsens
+teknik� �kar i n�gon m�n intrycket, att han inte haft riktigt klart f�r
+sig hvad det egentligen �r fr�ga�om.
+
+Till dessa allm�nna betraktelser kunde m�h�nda ytterligare fogas den,
+att f�rfattaren lagt i dagen en h�rsm�n mera allvar �n �mnet kanske
+kr�ft. Han skulle i precis samma ton ha st�mt en unders�kning �fver
+k�llorna till _Hamlet_ och _Kung Lear_.
+
+Men det blir p� tiden att jag framh�ller, att boken inneh�ller m�nga
+riktiga anm�rkningar och tr�ffande observationer. Skavankerna h�rr�ra
+fr�n f�rfattarens bristande vana att skrifva och fr�n hans tydligen inte
+�fver h�fvan vidlyftiga bel�senhet. Han k�nner blott en j�mf�relsevis
+liten del af omr�det som han r�r sig p�. Han �r inte tillr�ckligt s�ker
+p� sig f�r att taga sakerna fr�n oben.
+
+
+Vi m�ste med Depken g�ra en best�md �tskillnad mellan kriminal-
+och detektivnovellen. Den f�rra skildrar brottet och f�rbrytaren.
+Den senare l�ter oss vara med om att uppdaga f�rbrytelsen, afsl�ja
+brottslingen. Kriminalber�ttelsen �r i princip en art, en afart, af
+�fventyrsber�ttelsen, sensationshistorien; detektivhistorien �r inte med
+n�dv�ndighet en �fventyrsnovell, och den goda detektivber�ttelsen verkar
+icke fr�mst genom det sensationella. Sensationen saknas kanske inte:
+men den tillh�r d� sj�lfva _f�rbrytelsen_.
+
+Denna kommer i andra rummet. Den m�ste naturligtvis tecknas s�, att dess
+uppdagande blir en invecklad och pr�fvande angel�genhet. Men f�rst�r
+f�rfattaren sin sak, s� �r det kring uppdagandet l�sarens intresse
+samlar sig.
+
+Uppdagandet -- detektionen, som de engelska auktorerna s�ga -- �r en
+fr�ga om orsak och verkan, eller som detektiverna sj�lfva i sina
+filosofiska �gonblick f�rklara: en fr�ga om kausalsammanhanget. De och
+de momenten �ro k�nda -- uppgiften �r att i tur och ordning h�rleda
+v�rdet f�r alla de olika x, hvilka belamra ekvationen. Detektivens
+verksamhet blir ett kvickhetsprof och en snille�fning. Han �r f�rvisso
+ingen handtverkare. Rotar han i mullen f�r att m�ta upp missd�darens
+fotsp�r och samlar han t�ndstickor och cigarraska, s� beror det p� att
+�ingenting �r ov�sentligt�. Ingenting �r ov�sentligt, d�rf�r att den
+verklige detektivens analytiska geni f�rm�r draga de mest vidtg�ende
+slutsatser ur rakt ingenting...
+
+Analysen eller deduktionen, ty i detektivernas spr�kbruk �ga de b�da
+termerna samma betydelse, �r metoden, och den inneb�r ett framtr�ngande
+fr�n det k�nda till det obekanta, och hvarje nytt stadium i analysen
+markeras af ett afsl�jadt faktum. F�r detektiverna sj�lfva �r proceduren
+en rent f�rst�ndsm�ssig deduktion och de betona g�rna -- jag erinrar om
+professorn hos Jacques Futrelle -- att den med str�ng �logik� genomf�rda
+deduktionen aldrig klickar.
+
+Fr�ga �r emellertid, om inte ocks� �v�derkornet� spelar sin stora roll.
+N�r Depken g�r g�llande att detta �r fallet, och att ingen detektiv
+kommer till r�tta utan intuition, s� har han alldeles r�tt. Han har
+r�tt, ty den handlings f�rlopp, som inte f�rsigg�r i ett lufttomt rum,
+�r underkastad tusen inflytelser som st�ra den �logiska�
+utvecklingsprocessen. Icke f�r ty f� vi lof att kalla den ena metoden
+logisk i motsats till den andra, specifikt intuitiva. -- Dupin (hos
+Edgar Allan Poe) betonar uttryckligt att �det viktigaste f�r den
+analyserande detektiven �r att veta _hvad_ han s�rskildt skall
+observera�. H�r ha vi en punkt, d�r uppenbarligen ett slags inspiration
+m�ste s�tta in. En instinktiv k�nsla af att just _denna_ detalj
+inneh�ller afg�randet m�ste medverka -- i�ett gifvet moment m�ste
+tydligen det analyserande f�rnuftet st�djas af intuitionen.
+
+Den verkar alldeles s�kert hos Dupin, hur intellektualistisk hans
+officiella �sk�dning ocks� m� vara. Har Dupin att l�sa ett problem, s�
+st�nger han sina f�nsterluckor, t�nder n�gra mystiskt skimrande vaxljus
+och sl�r sig ner i sin l�nstol, hvarp� han f�rsjunker i meditationer som
+r�cka 24, 36 eller 48 timmar efter behof. �I�s�dana �gonblick tycktes
+han f�rlorad f�r verkligheten och liksom frusen; hans �gon stirrade mot
+det tomma intet; hans klara, fulla tenorst�mma antog falsettklang. Jag
+[Poe] t�nkte ofta p� den gamla filosofiens l�ra om den dubbla sj�len,
+och det roade mig att t�nka, att Dupin �gde tvenne jag, ett skapande och
+ett analyserande.�
+
+I ett s�dant tillst�nd af f�rsjunkenhet l�ser Dupin problemet, fj�rran
+fr�n sk�deplatsen f�r brottet, stundom utan att ens ha bes�kt den. Det
+�r v�l mer �n antagligt, att det h�r inte �r fr�ga blott om en helt och
+h�llet p� analysens v�g f�retagen rekonstruktion af f�rbrytelsen. Dupins
+tanke befruktas af intuitionen, hans �skapande jag� bygger upp
+h�ndelsen, och han genomlefver den sj�lf.
+
+N�r Depken anf�r, att ocks� Sherlock Holmes st�r i tacksamhetsskuld till
+sin ingifvelse s� har han som sagdt i princip r�tt: Sherlock Holmes
+befinner sig inte s�llan inf�r n�dv�ndigheten att f�retaga ett val
+mellan tvenne lika plausibla uppslag, och d� r�dfr�gar han sin
+intuition. Men medan man s�rdeles v�l kan tilldela intuitionen en roll
+hos Dupin, b�r man n�ppeligen g�ra det i fr�ga om Sherlock Holmes.
+
+Denne store man tillh�r n�mligen i princip det klara, kalla, afv�gande
+f�rnuftets v�rld. Om Dupin sl�t sig den typiska �Romantikens� luft;
+han tycktes st� i f�rbindelse med en annan v�rld, och han mottog
+uppenbarelser ur den. Sherlock Holmes �r rationalisten, den moderna
+vetenskapsmannen -- kemist, matematiker, biolog. Han f�rkroppsligar i
+sin �sk�dning och metod de yttersta dagarnas naturvetenskap. D.v.s. han
+afser att g�ra det, hvilket f�r oss �r liktydigt med att han g�r det.
+Man kan inte vara mera vetenskapsman och mindre intuitionsm�nniska �n Mr
+Holmes. Tillvaron �r f�r honom orsak och verkan i en l�ng kedja af
+fakta, knutna till hvarandra i ett str�ngt betingadt orsakssammanhang.
+
+H�r hade Depken haft utg�ngspunkten gifven f�r en liten betraktelse
+�fver vetenskaplighetens romantik. Han hade kunnat l�ta oss i
+detektivber�ttelsen se ett uttryck f�r den naturvetenskapliga epokens
+romantiska b�jelser och beg�r, och han hade p� detta s�tt gifvit en helt
+annan tyngd och omfattning �t det �mne han befattar sig med. Att han
+inte gjort detta (jag fr�nser n�gra intets�gande antydningar) beror
+f�rmodligen p�, att han i likhet med diverse tyska s.k.
+litteraturhistoriker inte kunnat frig�ra sig fr�n bokstafvens v�lde
+�fver tanken utan inbillar sig, att romantik �r ett begrepp som utt�mmes
+med ett antal f�rfattarnamn och boktitlar fr�n tiden omkring 1800.
+
+Dupin �r den romantiska romantikens detektiv, p� en g�ng �logiker� och
+inbillningsm�nniska, konstn�r och matematiker. Han fascinerar sin
+omgifning i kraft af det s�regnas och hemlighetsfullas tjusning.
+Sherlock Holmes �r den rationalistiska romantikens detektiv, idel
+f�rnuft, alltigenom �analyserande� f�rst�nd. Det romantiska skimret
+kring hans gestalt beror p� sj�lfva det enormt skarpa intellekt som
+utm�rker honom, p� den oerh�rda kallblodighet, den kyliga beh�rskning,
+som den orubbliga tron p� f�rnuftet och dess allmakt sk�nker honom. Han
+har mycket gemensamt med den utomordentlige Mr Phileas Fogg hos Jules
+Verne, som aldrig f�rlorade sitt lugn och f�r hvilken g�llde dogmen att
+�allt �r ber�knadt�. Deras vilja och deras f�rst�nd fungera med ett
+precisionsinstruments s�kerhet; deras f�rnuft, deras viljekraft lyfta
+dem �fver tillf�lligheterna; de g� som segrare ur kampen med det
+irrationella som m�ter i lifvet -- detta �r hvad som f�ngat
+hundratusende l�sares fantasi i naturvetenskapens och ingeni�rkonstens
+tid.
+
+Depken l�ter Raffles afsluta utvecklingslinjen Dupin -- Holmes. Detta �r
+intet lyckadt p�fund. Raffles' metod representerar intet, som ej finnes
+i Holmes'. Raffles �r ingenting annat �n Sherlock Holmes som f�rbrytare
+-- en skral och still�s Holmes. Det naturliga hade varit att h�nvisa p�
+den typ, som Chesterton spelat ut mot Doyles hj�lte, n�mligen Fader
+Brown, den katolske detektiven.
+
+Detta �r inte den enda underl�tenhetssynden. Att f�rfattaren med
+asketisk �terh�llsamhet afst�tt fr�n n�jet att konfrontera Voltaire och
+Hauff, g�r ingenting. D�remot �r det alldeles best�mdt ett fel att
+�beropa indianernas verksamhet som detektiver utan att alls n�mna
+Cooper. Jag bl�ddrar i _Den siste mohikanen_, och jag finner
+h�pnadsv�ckande prof p� den �dle Uncas' och hans vise fader
+Chingachgooks f�rm�ga. �De f�refalla�, s� s�ger den unge engelsmannen i
+romanen, �att �ga alldeles s�rskilda f�rm�genheter, hvilka vida
+�fvertr�ffa mina.� Ocks� Bret Harte k�nde sig slagen, n�got vi finna af
+en af hans _Koncentrerade romaner_. �Ugh�, s�ger h�r en urskogsdetektiv,
+�sp�ren visa tydligt, att fyrtiotv� huroner i dag kl. 4 t�gat f�rbi,
+bland dem en skallig, en kutryggig och tre som voro faderl�sa.� Bret
+Hartes parodi har en trogen, allvarligt menad motsvarighet i Sherlock
+Holmes' och hans broder Mycrofts samtal i klubbf�nstret i _Den grekiske
+tolken_.
+
+Och s� skulle det m�h�nda f�r den tyske l�rde ytterligare ha �terst�tt
+att afg�ra hvilken af de tre, �Romantikens�, vetenskaplighetens eller
+katolicismens detektiv, som vore i st�nd att l�sa de problem som den
+engelske l�karen och filosofen sir Thomas Browne f�r trehundra �r sedan
+framst�llde till v�r begrundan: �Hvilken s�ng sj�ngo sirenerna, n�r de
+s�kte tjusa Odysseus? hvilket namn antog Achilles, n�r han f�rkl�dde sig
+till kvinna? -- detta�, sade sir Thomas, ��r f�r visso sv�ra fr�gor, men
+de b�ra icke kunna trotsa ett allvarligt f�rs�k till l�sning�.
+
+  5. 7. 14.
+
+
+
+
+RICHARD MIDDLETON.
+
+  [Richard Middleton: _Sp�kskeppet och andra ber�ttelser_. �fvers. af
+  Ebba Nordenadler. -- Wahlstr�m & Widstrand, Stockholm.]
+
+
+Titeln p� Richard Middletons novellsamling lofvar utan tvifvel mera �n
+den h�ller.
+
+L�saren v�ntar sig n�got af b�sta tjugofem�ressort, trefliga saker ur
+�fventyrens och det �fvernaturligas v�rld -- han finner, att
+_Sp�kskeppet_ helt enkelt �r en samling fina, sj�lfulla noveller.
+
+Richard Middletori var till professionen litter�r journalist. Han skref
+dikter och ber�ttelser. Han hade knappt l�mnat sin utvecklings f�rsta
+skeden bakom sig, d� han rycktes bort, tjugonio �r gammal.
+
+Middletons f�rfattarskap omfattar hufvudsakligen ett par band prosa,
+ett par volymer poesi och ett sk�despel -- det mesta utgifvet i bokform
+f�rst efter hans d�d.
+
+Dikterna beskrifvas s�som l�tta, intagande vers, fulla af dagg och
+m�nsken, lundars sus och f�glars s�ng. Det heter kort och godt (i�den
+summariska nekrolog _The Athenaeum_ �gnade sin aflidne medarbetare) att
+de, f�rutom dessa till angen�ma strofer sammanfogade ingredienser, just
+inte inneh�lla n�gonting. Om en och annan dikt s�ges likvisst att den �r
+en vacker och till och med intressant studie till barnets psykologi.
+Motiven fr�n detta omr�de spela en stor roll i _Sp�kskeppet_.
+
+En annan h�llning tyckes sk�despelet �ga. Hos poeten Mr Philip Reason
+och hans fru infinner sig Mr Death, �Herr D�d�. Han representerar den
+firma, som ombes�rjer d�dsfallen i distriktet, och han har i uppdrag att
+afh�mta den ena af makarna. Men rekvisitionssedeln �r otydlig, det blir
+inte riktigt klart om det �r _Mr_ eller _Mrs_ Philip Reason den afser,
+och Mr Death �fverl�mnar �t de tv� att sj�lfva afg�ra saken. J�mlikt sin
+chefs outgrundliga r�dslag skall han n�mligen f�ra n�gon med sig; hvem
+det sedan blir �r d�remot inte s� noga. Han afl�gsnar sig allts� p� en
+stund.
+
+Mr Philip Reason �r en mycket fattig poet. N�r Mr Death har g�tt,
+f� makarna mottaga det med fruktan och b�fvan motsedda bes�ket af
+husv�rden. De komma att bli vr�kta. De komma nu att definitivt kastas ut
+i ett el�nde utan gr�ns.
+
+Men detta perspektiv bekymrar dem inte l�ngre. H�rligt, h�rligt! s�ga de
+med gl�dtig uppsyn och f�rtr�stansfullt sinne, det h�r g�r ingenting;
+d�den lofvade �terv�nda s� snart som m�jligt; han skall f� f�ra oss b�da
+tv� bort fr�n alla vederm�dorna: allt skall bli bra.
+
+El�ndet �r de fattiges lif och d�den deras lycka, s�dan �r styckets sens
+moral; den l�r vid uppf�randet f�r n�got �r sedan ha gjort en ganska
+dyster effekt.
+
+Titelnovellen i _Sp�kskeppet_ �r ber�ttelsen om en flygande engl�ndare,
+som en vacker dag l�ter ankaret g� i en rof�ker invid Fairfield, en
+liten by halfv�gs mellan Portsmouth och London. Befolkningen i denna by
+�r af ett tv�faldigt slag; vid sidan af m�nniskorna som lefva sina
+sinnens lif i klara solskenet, finnes en annan sort: v�lnaderna af forna
+tiders inbyggare, ett nattens och det romantiska m�nskenets sl�kte.
+F�rh�llandet mellan den lefvande och den d�da befolkningen kunde inte
+vara b�ttre, och man umg�s med sin farfarsfar och sin mormorsmor p� det
+trefnaste s�tt i v�rlden, m�h�nda blott med n�got af den �fverl�gsenhet
+man som lefvande erfar inf�r de d�da.
+
+Sp�kskeppets ankomst bringar oro i denna idyll. Skepparen bjuder de
+manliga v�lnaderna p� rom, och dessa hyggliga sp�ken b�rja f�ra ett
+lefnadss�tt, som skandaliserar byn. Till sist uppvaktas han af en
+deputation, som ber honom resa sina f�rde. Han g�r detta och nu blir
+�ndam�let med hans vistelse p� orten uppenbar: han har lockat byns
+geng�ngare att ta v�rfning som matroser; och v�lnaden af ett skepp, som
+sedan hundrade �r multnar p� refven utanf�r n�gon af Karaibiska hafvets
+sj�r�fvar�ar, seglar bort med sin bes�ttning af m�nniskor, som f�r
+hundrade �r sedan blefvo mull.
+
+Ber�ttelsens symbolik �r ju i och f�r sig inte s� m�rkv�rdig. Men den
+har �gt sin s�rskilda betydelse f�r diktaren, och sj�lfva novellen st�r
+tydligen med sin allegori som ett slags inledning till hans diktning.
+De d�da existera blott genom de lefvande: Middleton l�ser dem ur detta
+beroende; han s�nder ut de okroppsliga varelserna p� blodiga
+sj�r�fvaruppt�g. Han framh�fver overkligheten gentemot verkligheten,
+han h�fdar det irreellas realitet.
+
+En s�dan de b�da v�rldarnas motsats har antagligen spelat sin stora roll
+i Middletons lif, den m�ter �tminstone i novellsamlingen som ett
+genomg�ende drag. Ett favorittema �r motsatsen mellan den verklighet som
+barnets dr�mmar och k�nsla skapa, och den helt annorlunda beskaffade
+tillvaro med hvilken de vuxna m�nniskorna omgifva barnet.
+
+Middleton lefde ju inte s� m�nga �r sedan han trampat ut barnskorna,
+och en god del af hans erfarenheter f�rskrifva sig f�ljaktligen fr�n de
+tidiga �r, d� (som Anatole France s�ger i en dikt) den blifvande
+m�nniskan �rysande n�r fram till uppt�ckten af lifvet�.
+
+Novellerna p� denna linje bilda samlingens mest v�gande afdelning. Det
+med alltf�r mycket inbillning utrustade barnets tungsinthet och oro: n�r
+det inte f�r fast fot i de andra barnens verklighet; konflikten mellan
+intuitionens djupare logik hos barnet och de vuxnes f�rnuftsm�ssiga
+f�ljdriktighet -- det �r ett par motiv som Middleton bearbetat i
+noveller hvilkas lefvande och varma tonfall l�ta oss ana, att det
+sj�lfbiografiska momentet �r mycket starkt.
+
+Denna uppst�llning utvidgas att g�lla ocks� de vuxne i deras f�rh�llande
+till v�rlden. Ocks� f�r dem g�ller, att f�rnuftets r�dslag komma till
+korta inf�r ett sammanhang, hvilket inte skapats af m�nniskorna, hvilket
+regeras af en logik af ett �fverm�nskligt slag. Deras l�ngtan riktar sig
+mot v�rden, som inte finnas i den form de �nska sig. Och n�r de skola ge
+dem denna form, s� fogar sig stoffet inte efter deras �nskningar,
+och deras vilja n�tes ut och deras kraft f�rspilles p� de f�f�ngliga
+f�rs�ken. Allt ter sig s� klart, och allt visar sig fylldt af
+hemlighetsfullhet -- st�ndigt m�ter, f�r m�nniskan i allm�nhet, f�r
+konstn�ren i synnerhet, den �hemlighet som g�r orden till b�cker, husen
+till st�der, och de rastl�sa stj�rnorna till ett o�fversk�dligt
+universum�.
+
+Det litter�ra uttrycket f�r denna k�nslobetonade och t�mligen
+melankoliska syn p� tingen saknar i m�rklig grad sentimentaliteten.
+Ur anblicken af detta motsatsernas spel, ur medvetandet om allt detta
+sl�seri med kraft ger sig en st�mning af ironi. Den f�rst�rkes
+ytterligare genom en annan tanke. Middleton har sagt sig, att han och
+hans gelikar n�r allt kommer omkring kanske inte �ro n�gra riktigt
+lyckade representanter f�r det genomsnittsnormala f�rh�llandet till
+verkligheten. Lefva dr�mmarne i den en smula som i fiendeland, s� kan
+det mycket v�l bero d�rp�, att de f�rsummade r�tta �gonblicket och
+sorgl�sa fortforo att glida fram p� dagarnas str�m i st�llet f�r att
+v�ga sina krafter och pr�fva fakta. N�r de l�ta k�nslan lyfta sig ut ur
+dagen och med inbillningen f�rs�ka n� n�got som man inte n�r enbart
+genom den, s� kan detta r�tt v�l vara resultatet af en i och f�r sig
+inte s� litet komisk brist p� sj�lfbesinning. L�ngre kom inte Richard
+Middleton i sina betraktelser. I�hans dikt ha den unga m�nniskans
+typiska str�fvan att g�ra upp med fr�gorna om v�rlden och hennes undran
+inf�r de mysterier, hon uppt�cker i den, f�tt ett vackert och lefvande
+uttryck.
+
+  18. 4. 15.
+
+
+
+
+WILHELM RAABE.
+
+  [Wilhelm Raabe: _Hungerpr�sten_. Roman. F.�C. Askerberg, Uppsala.]
+
+
+Wilhelm Raabes ber�mda roman _Der Hungerpastor_ fyller dessa dagar
+femtio �r. Vi ha emellertid r�tt att h�nf�ra den till dagens litteratur:
+Raabe h�r till Dickens', Fritz Reuters och Jean Pauls sl�kt; i�hans
+b�sta verk lefver den humor, som f�ryngrar och f�rnyar, och de �ro i dag
+alltj�mt lika nya som de voro f�r g�rdagens l�sare.
+
+Skedet 1848-1870 �r i den tyska litteraturen i mycket en uppg�relsetid,
+och drama och roman afhandla vinningarna och besvikelserna fr�n 1848.
+Samtidigt g�ra sig de tendenser g�llande, som sedan i sinom tid -- fr�n
+1870 -- oms�tta sig i historiska fakta. Det blir inom dramat Hebbels
+v�rldshistoriska tragedi, teaterns stora id�dikt mellan Schiller och
+Ibsen, och det blir inom den ber�ttande litteraturen ett antal
+�tidsromaner�, unders�kningar �fver str�mningarna, programf�rslag och
+principutredningar. Vi ha Gustav Freytags _Debet och kredit_,
+Spielhagens _Problematiska naturer_ o.s.v.
+
+I _Hungerpr�sten_ saknas de speciella fr�gorna, romanen dryftar inte de
+sp�rsm�l som hade h�nf�rt sig till de olika faserna af den nya id�ens
+arbete p� sitt f�rverkligande. Raabe �gde, som Richard M.�Meyer visat,
+ingen f�rst�else f�r politiska problem, han senterade t.ex. aldrig
+�riksid�en�. Det �r en allm�n sida af tidskarakt�ren som best�mmer
+f�rfattarens st�ndpunkt och framtr�der i romanens uppst�llning -- den
+uttrycker det behof af klarhet och ro, som gjorde sig g�llande efter
+nydaningstidens f�rvirring; hans bok skildrar en m�nniskas kamp f�r att
+skapa sig sin egen v�rld i v�rlden.
+
+I en roman fr�n �ret f�re _Hungerpr�sten_ talar Raabe om tv� olika slags
+m�nniskor: �materiens man, paradisets man, som gaf namn �t stenar,
+plantor och djur�, samt �sedelagens man, som v�nde sitt ansikte mot
+stj�rnorna och gaf namn �t k�nslorna: k�rlek, v�nskap, barmh�rtighet,
+mod�. I�denna motsats ligger uppslaget till konstruktionen i
+_Hungerpr�sten_.
+
+Ty _Hungerpr�stens_ uppst�llning �r starkt antitetisk, och motsatsen har
+utarbetats till en sk�rpa som har mycket af det konstruerade i en
+allegori. Tv� olika slags m�nniska st�llas upp mot hvarandra i skarpaste
+kontrast, tv� olika ideal konfronteras. Det �r �materiens man� och
+�sedelagens� eller �andens� man.
+
+Den drift, som uppfyller dem, principen i allt hvad de g�ra, best�mmes
+af Raabe som en �hunger�. Hos den ene �r det �tr�n efter allt det, som
+har sina r�tter i jordens mull, hos den andre �r det en l�ngtan efter
+det som vuxit ut �fver stoftets v�rld och f�rlorar sig bland stj�rnorna.
+Den ene lefver helt i k�ttets rike, han �r h�gmod, �fvermod och egoism,
+han blomstrar en tid i mycken v�lm�ga, men p� sistone g�r han under, som
+tillb�rligt �r. Den andre �r idel l�ngtan att f� f�rlora sitt sj�lf i
+det som ofvanefter �r. Hans lif �r mycken vederm�da, men �ndan kr�ner
+verket, som bekant, och n�r han pr�fvat vanskligheterna den beh�riga
+tiden, n�r han slutligen en stilla och fridsam lycka som pr�st i en af
+v�rldens fattigaste f�rsamlingar.
+
+_Hungerpr�sten_ b�rjar enligt den gamla goda metoden med hj�ltarnes
+f�delse. De komma till v�rlden i samma timme. Den ene �r son till en
+judisk lumphandlare och procentare, den andres far �r en kristen
+skomakare. Hvardera �rfver sin s�rskilda hunger, b�da forts�tta den tr�d
+som slingrat sig genom faderns och f�rf�drens lif.
+
+I detta ha vi antagligen att se ett romantiskt drag, det verkar
+romantisk mystik och det �r inte det enda som visar p� intryck af E.�Th.
+A.�Hoffmann. Unge Hans Unwirschs �ldriga moster �r andesk�derska; hennes
+syner skola erinra oss om det tillb�rliga i att vi l�ta v�r hunger syfta
+ut �fver dagen. Det blir ibland formliga symboler, i�mer eller mindre
+romantisk anda, och en af dem �ger b�de sk�nhet och �sk�dlighet. F�r att
+f�rst�rka lampans sken har skomakare Unwirsch p� forna tiders man�r en
+vattenfylld glaskula upph�ngd �fver arbetsbordet. Den str�lande kulans
+ljus �r det f�rsta Hans ser n�r han vaknar, och det sista han varsnar
+n�r han somnar in. Det klara skenet lyser �fver hans barndom, och i dess
+skimmer ser han lifvet under hela sin tid. Symbolen, som st�r f�r Moses
+Freudensteins barndom, ser annorlunda ut. Den �r en skyltdocka, if�rd en
+lakejuniform fr�n kung J�r�mes operetthof -- hvad hon �ger af glans �r
+solkiga galoners n�tta f�rgyllning!
+
+Hans och Moses ha samma barndom, de g� sida vid sida tills de kommit
+till universitetet. H�r skiljas deras v�gar. Moses studerar filosofi.
+Han �r en skarp dialektiker som med samma kyliga och ironiska lugn i
+alla id�er, moraliska som religi�sa, blott ser materialet f�r en lek f�r
+lekens skull. Han tar sin doktorsgrad och reser till den frivola staden
+Paris... H�r �fverg�r han, hungrande efter yttre anseende, till
+katolicismen och f�rvandlar sig till den elegante och mokante doktor
+Theophil Stein.
+
+Dr Steins trohj�rtade v�n hungrar efter �harmoni�. Fattigdom och fulhet
+omge honom, han tr�ngtar efter en utj�mning, en l�sning i fridens och
+sk�nhetens tecken, och hvar skulle den finnas om inte i en verksamhet
+�gnad f�rkunnelsen af den l�ra, som �r idel mildhet och k�rlek? Han
+studerar teologi.
+
+Hvardera tyckes n� sitt m�l, doktor Theophil Stein vinner allsk�ns
+jordisk �ra, teologiekandidat Hans Unwirsch n�r utj�mningen som han
+hungrade efter. Men den f�rre hade byggt p� l�san sand, och en vacker
+dag st�rtar allt samman f�r honom. Den senare byggde p�
+sj�lff�rnekelsens s�kra grund; ju mera han uppgaf, dess mera vann han --
+han afsade sig allt s�dant som bar f�rg�ngelsens fr�, han h�ll sig till
+de eviga v�rdena, godheten, mildheten o.s.v., och resultatet han n�dde
+blef best�ende.
+
+Det sanna idealet segrade s�ledes �fver det falska. Men segern �r
+knappast en seger med flygande fanor och klingande spel. Lifvet
+triumferar visserligen i Wilhelm Raabes ber�ttelse �fver en lifvets
+skenbild. Men segern �r bra knapp. M�nniskan, som representerar den
+segrande principen, har n�dgats afs�ga sig bra mycket af det, som f�r
+oss �r lif i egentlig mening. F�r att reda sig i kampen n�dgas Hans
+Unwirsch n�stan helt och h�llet draga sig tillbaka till andens v�rld.
+Han hemf�r inte segern i det plan, som vi f�r v�r del ville betrakta
+s�som lifvets i ordets fulla och rika mening, d.v.s. i�den v�rld d�r
+m�nniskan lefver b�de i k�ttet och i anden. Han har faktiskt f�retagit
+en retr�tt, han har ovillkorligen uppgifvit mycket af det, som vi m�ste
+betrakta s�som absolut v�sentligt.
+
+Ty verkets grundtanke, den att lifvet m�ste besk�ras om m�nniskan skall
+kunna best� som moraliskt jag och f�rverkliga sina h�gsta ingifvelser,
+har en starkt asketisk och till och med lifsfientlig f�rg och denna
+motsats har Raabes humor inte f�rm�tt f�rlika.
+
+Hans m�nniska �r h�r, den f�rebildliga m�nniskan i hans diktning �fver
+hufvud taget, �r den m�nniska, som afsagt sig denna v�rlden f�r att
+lefva i den tillkommande. Men hvilka �r det, som h�ra himmelriket till?
+
+Det �r om dem Raabe diktar och p� deras egenskap han h�nvisar, n�r det
+g�ller programmet f�r det lif vi lefva. De enfaldige skola besitta
+Riket, det �r Raabes �fvertygelse, f�r de trohj�rtade blommar den sanna
+lyckan. Ju djupare vi f�rs�nka oss i den hj�rtats stilla v�rld, d�r from
+enfald och salig sj�lff�rnekelse regera, dess mera f�rverkliga vi af
+sanningen, och dess rikare blir v�r bel�ning. En frid, som intet kan
+st�ra, reser mellan oss och v�rlden en mur, mot hvilken lifvets b�ljor
+brutna falla tillbaka. Raabe har ju inte sagt, att handlandet �r
+f�f�ngligt, viljan af ondo. Han har inte, d� han anbefallde jaget att
+rycka sig l�s fr�n v�rlden f�r att n� friheten, dragit den yttersta
+slutledningen och h�nvisat p� den mystiska f�rsjunkenheten som det
+efterstr�fvansv�rda tillst�ndet. Men kan man inte i alla fall s�ga, att
+hans blygsamhets- och troskyldighetsidealitet visar �t detta h�ll d�r
+den inbjuder oss att fj�rma oss fr�n lifvet?
+
+Wilhelm Raabes idealism �r vacker och ren. Den �r �del. Den �r sk�n i
+sin absolutism, om man s� vill. Men g�ller den f�r m�nniskor och
+f�rdrager den lifvet?
+
+  8. 11. 14.
+
+
+
+
+EDWARD STILGEBAUER.
+
+  [Edward Stilgebauer: _B�rskungen_. Roman. Auktoriserad �fvers�ttning
+  af Gustaf Uddgren. A. B. V�stra Sverige, G�teborg.]
+
+
+Svenska �fvers�ttningen af Stilgebauers roman �r en g�rd �t den
+triumferande Merkurius. H�r har tydligen varit fr�ga blott om att sl�
+mynt af en rubrik, som just nu har chanser att sticka folk i �gonen och
+kalla vittra lustar till lifs hos de nya baronerna.
+
+Balzac l�t miljonerna rulla i sina romaner, men baron Nucingen var �nnu
+f�ga mera �n den rike mannen. Hos Zola upptr�der _aff�rsmannen_;
+aff�rsv�rlden blir ett stoff f�r dikten, och lifvet i modemagasin,
+banker och viktualieaff�rer f�rvandlas till episk poesi. Baron Aristide
+Saccard �r en trollkarl, som st�ller imagin�ra v�rden p� aktier och
+lyfter 40�% dividend p� obefintliga kapital... Hans storhet beror af
+hans intuitiva k�nnedom om �penningens lif� och om �b�rsens v�sen�; han
+�r inte blott en knipslug och f�r intet v�jande person -- han k�nner
+instinktivt hur sakerna komma att utveckla sig i det gifna fallet, och
+det lyckas honom att spela Svarta Petter i andras h�nder.
+
+Zola har haft en del otur med sina tyska disciplar. Max Kretzer t.ex. --
+�den tyske Zola� -- �r en fantasil�s, mycket hedersam och n�stan lika
+ointressant referent af sociala st�llningar och f�rh�llanden i 80- och
+90-talets Tyskland. Han saknar ju inte v�rme: ett visst, socialt
+medlidande som kan ge f�rg �t en skildring. Men det r�cker n�ppeligen
+till att g�ra honom l�sbar f�r en icke-tysk publik. Hans smak �r f�ga
+odlad, hans stil �r oj�mn; och det enda, som verkligen �r h�jdt �fver
+alla tvifvel, �r hans osj�lfst�ndighet.
+
+Ville vi lifva upp denna dystra karakteristik (som emellertid ingalunda
+bygger p� bekantskap med Kretzers hela vidlyftiga alstring), s� kunde vi
+s�ga, att han �ger ett upps�t. Det �r i regel en s�rskild id� han vill
+ha fram. Den kan vara en �nskan att v�cka deltagande med olycksbarnen i
+storstadssamh�llet; den kan vara bem�dandet att reda ut fr�gan om
+f�rh�llandet mellan storindustri och handtverkeri -- i�den roman, som
+g�ller som Kretzers f�rn�msta skapelse, skildras hur fabriken f�rst�r
+personligheter, �del�gger hem.
+
+
+Stilgebauer debuterade som k�ndt f�r c:a 12 �r sedan med en roman
+ben�mnd _G�tz Krafft, historien om en ungdom_. Den tillh�rde den d�, och
+alltj�mt, popul�ra �utvecklings-� eller �bildningsromanens� art. Den
+omfattade �tta eller tio volymer fulla af romantik och sentimentalitet i
+ganska rafflande blandning, och den tecknade med minuti�s noggrannhet
+hj�ltens f�rehafvanden hvar enda dag af �ret under �tskilliga �rs tid.
+Hvad den �gde af intresse bestack sig i de antydningar den gaf om
+st�mningslifvet och tankelifvet hos tysk akademisk ungdom p� 90-talet.
+Som litteratur var den afsev�rdt skral.
+
+I sina senare romaner har Stilgebauer anslutit sig till Zola. Det har
+skett i annan mening �n fallet var med Kretzer. Stilgebauer har inte hos
+Zola s�kt formen f�r en skildring anlagd i det sociala upps�tets tecken;
+han har inte heller sett sig om efter ett st�d f�r n�gon viss
+konstn�rlig afsikt. Hvad han s�kt och funnit i Rougon-Macquart-serien
+har varit underlaget f�r en sensationsroman.
+
+Stilgebauers f�rfattarskap tillh�r n�mligen, som _B�rskungen_ visar,
+sensationslitteraturen; och r�knar man icke f�rty med hans b�cker,
+s� beror det blott p� reklamens makt �fver tanken.
+
+Den egenskap, som i synnerhet frapperar i _B�rskungen_, �r den m�rkliga
+of�rm�gan att sammanh�lla h�ndelsef�rloppet och att uppr�tth�lla
+sammanhanget mellan h�ndelserna och personerna och mellan dessa
+inb�rdes. Jag trotsar hvem det vara m� att ge en resum� af boken.
+Hvarenda figur vandrar sina egna privata v�gar. Fabeln �r absolut
+obefintlig trots en massa accidanger, sj�lfmord och slaganfall, missfall
+och vansinne. Och f�rbluffad sp�rjer l�saren, hvad meningen kan ha varit
+med alltsammans. _B�rskungen_ �r ett referat af en massa spridda
+episoder.
+
+Dessa episoder synas vara �gnade att ut�fva en fascinerande inverkan p�
+en tysk genomsnittspublik. S� n�r som p� den poetiske judeynglingen
+David Mandelbaum best�r personalen af �f�rstklassiga m�nniskor�:
+prinsar, bl��gda kavalleril�jtnanter och miljon�rer. Dessa personer r�ra
+sig i en omgifning pr�glad af en f�rfining, till hvilken vi finna ett
+motstycke endast hos Henning Berger. Den store miljon�ren l�ter m�blera
+sin villa �hemtrefligt, ja, rentaf f�rn�mt�. Hans maka best�r sig hvar
+dag lyxen af ett �varmt bad som doftar af Eau de mille fleurs�. Vid den
+middag, som kr�ner familjens mond�na bana, �stod, alldeles som hos en
+kunglig familj, bakom hvarje stol en guldgalonerad betj�nt, som hade att
+ombyta serviser, l�gga f�r af de kostbara r�tterna och gjuta i af de
+obetalbara vinerna�. Och: �naturligtvis var menun affattad p� franska
+spr�ket, hofvets och diplomaternas spr�k�. Vid samma tillf�lle yppade
+sig det �l�tta rasslet af sidenjupongerna, -- -- detta l�tta frou-frou,
+som i denna atmosf�r af underbara parfymer och rikt doftande viner och
+matr�tter ej f�ref�ll oangen�mt�.
+
+I denna uts�kta omgifning r�r sig en societet af kristna och judar.
+Antydningar finnas (i�bokens prolog), att f�rfattaren �mnat teckna en
+motsats mellan dessa element, dock, sj�lfva romanen inneh�ller ingenting
+i den v�gen. Bokens titel synes antyda, att f�rfattaren umg�tts med
+tanken att skildra aff�rslif och b�rsm�nniskors f�rehafvanden --
+emellertid, b�rsen ber�res inte, och af finansiellt intresse intr�ffar
+ingenting annat �n ett kursfall, som visserligen tar f�ljande effektiva
+f�rlopp: �d�rp� b�rjade aktierna falla allt hastigare och hastigare,
+slutligen p� en vecka hela etthundrasjutton procent�. -- Det stoffliga
+intresset saknas s�ledes helt och h�llet. Af en id� har _B�rskungen_
+inte minsta skymt. Jag har citerat ett och hvarje; jag beh�fver s�ledes
+inte s�rskildt till�gga, att Stilgebauer saknar hvarje tillstymmelse
+till formell talang. Han �ger inte ens den yttre f�rdighet, som skulle
+till�ta honom att n�dtorftigt bemantla syftet med vissa skildringar af
+ett s�rskildt slag, p� hvilka _B�rskungen_ inte lider brist. Och s� blir
+intrycket af denna succ�sbok och dess upphofsman i en s�llsynt grad
+osympatiskt.
+
+F�rfattaren har haft den oturen att f� en kongenial �fvers�ttare.
+�fvers�ttaren g�r f�rfattarens allsidiga talangl�shet full r�ttvisa.
+Han har dessutom kryddat med �tskilliga tolkningsfel.
+
+  5. 8. 16.
+
+
+
+
+SEM BENELLI.
+
+  [Sem Benelli: _La Gorgona_. Episkt drama i fyra akter. Fratelli
+  Treves, Milano.]
+
+
+Sem Benelli heter en italiensk dramatiker, som tillsvidare torde ha
+f�rblifvit ganska ok�nd utanf�r sitt f�dernesland, men r�tt s�kert
+kommer att l�ta tala om sig en vacker dag.
+
+Jag har inte funnit n�gra biografiska notiser om Benelli. Men det ser ut
+som vore han f�dd efter 1880, och han har s�ledes tiden f�r sig.
+
+Den g�ngna tiden har han begagnat ganska v�l. Hans �ldsta arbeten k�nner
+jag ej. Men sedan 1905 har Benelli hunnit utge en diktsamling, _En
+tidernas son_, sex dramer p� vers, n�gra af dem i stort format, och en
+komedi p� prosa.
+
+Bortse vi fr�n den franskt p�verkade skolans epigoner (och h�nf�ra vi
+d'Annunzio till ett �ldre skede), s� kunna vi s�ga, att det nutida
+italienska dramat f�retr�des af Enrico Butti -- som f�r inte l�nge sedan
+afled -- och Roberto Bracco.
+
+Butti uppbyggde med m�nga heta ord en teaterdikt, som i synnerhet �r
+sval idealitet. Vi ana under de starka motsatserna i hans sk�despel en
+m�nniska, hvars hemvist snarare �r andens v�rld �n k�ttets.
+
+Braccos f�rsta stycken lifvades af det upph�jda syftet att roa, och han
+sparade hvarken p� den kvickhet han till en viss grad �ger, eller den
+cynism som han �ger i �nnu h�gre grad. S� kastade han sig med sydl�ndsk
+passion �fver tidens fr�gor af olika slag -- bland dem inte sist
+feminismen -- och hans teater blef till sin st�rre part en sk�debana f�r
+demonstration af teser.
+
+Butti var den f�dde ideologen. Bracco �r den habile -- med s.k.
+teatersinne utrustade -- f�rfattaren af id�sk�despel. I�hvarderas teater
+spelar problemet en afg�rande roll.
+
+F�r Sem Benelli spelar problemet som s�dant ingen roll. Id�erna �ro
+honom ganska likgiltiga. I�Benelli har det nutida italienska dramat
+erh�llit en diktare som endast �r konstn�r och poet.
+
+Dock, ett par id�er har Benelli i alla fall. Och d� de inte �ro dess
+flere, h�ller han s� mycket mera p� dem. Den ena �r patriotismen. Den �r
+hvad italienarne kalla en �campanilism�: den omfattar fr�mst den fl�ck
+af f�derneslandet som sk�das fr�n f�dernestadens klockstapel. Benelli �r
+en gl�dande lokalpatriot, och outtr�ttligt och med en vacker h�nf�relse
+firar han Florens.
+
+Benellis andra favorittanke �r den �fvertygelsen, att den historiska
+utvecklingen inte skapat n�gon skillnad mellan dagens sl�kte och den
+m�nniska, som lefde f�r hundrade �r sedan. �Besjungen eder egen tid
+�fven genom f�rg�ngna tiders historiska h�ndelsef�rlopp och k�nslor� --
+med detta motto inleder Benelli en af sina dramer -- �och I skolen varda
+od�dlige.� Det �r s�kert alldeles s�rskildt behagligt att identifiera
+sin egen dag med f�drens g�rdag, n�r ens land har Italiens lysande
+f�rflutna. Benellis landsman Adolfo Albertazzi g�r precis som han, blott
+�nnu mera afsiktligt, i��tskilliga romaner och noveller.
+
+
+Det motto jag anf�rde ur en af Benellis dramer kan st� f�r hans teater i
+dess helhet; den spelar med ett enda undantag i f�rfluten tid. Helst f�r
+oss Benelli till Ren�ssansen, och sk�deplatsen �r d� Florens. Men det
+h�nder ocks�, att han f�rflyttar oss tillbaka till �nnu afl�gsnare
+skeden: _De tre kungarnes k�rlek_ och _Rosmunda_ spela p�
+folkvandringarnas tid, och vi ha h�r b�de longobardiska m�n och
+gepidiska kvinnor. Men vi l�mna dem, f�r korthetens skull, och s� �fven
+det kulturhistoriskt betonade dramatiska poemet _Il Mantellaccio_, en
+skildring ur de vittra akademiernas lif och verksamhet i Ren�ssansens
+Florens.
+
+Dramat _Brutus' mask_ har �gnats den Lorenzo de' Medici, som �n har
+kallats Lorenzino, p� grund af att han var liten till sin v�xt, och �n
+�ter Lorenzaccio p� grund af att han var stor i sin ondska.
+
+Ty denne Lorenzo de' Medici tyckes ha varit ett under af elakhet -- han
+f�refaller att p� ett enast�ende s�tt ha f�rkroppsligat den sida af
+Ren�ssansen, som var gr�nsl�s sj�lfh�fdelse och fullst�ndig frigjordhet
+fr�n moraliska f�rest�llningar. Hans korta lif var en l�ng f�ljd af
+skurkstreck. Burckhardt anser, att de m�ste f�rklaras som uttryck f�r en
+alltuppslukande drift att till hvilket pris som helst vinna ryktbarhet.
+T�rsten efter ber�mmelse var en af tidens stora lidelser, s�ger
+Ren�ssansens kulturhistoriker, och viljan att lefva kvar som ett namn p�
+allas tunga var driffj�dern till m�nga stora handlingar och m�nga
+ruskiga d�d.
+
+Bland de �tg�rder Lorenzaccio vidtog f�r att vinna ett evigt namn, intar
+mordet p� hertig Alessandro de' Medici, Florens' tyrann, en framst�ende
+plats. -- Alessandro hade f�rg�fves s�kt vinna Caterina Ginora,
+Lorenzaccios moster. Lorenzaccio erbj�d sig att j�mna hans v�g och
+begagnade sig af sin k�rlekssjuke fr�ndes gl�mska af sina vanliga
+f�rsiktighetsm�tt. Mordet f�r�fvade Lorenzaccio bitr�dd af en bravo med
+det l�tt farsm�ssiga namnet Scoronconcolo -- han hade n�mligen sv�rt att
+f�rdra �synen af blottadt st�l. Den vapenl�se Alessandro v�rjde sig s�
+godt han kunde, och det ber�ttas att han med t�nderna tillfogade
+Lorenzaccio ett bl�dande s�r i handen. Det �r ett pittoreskt drag som
+g�r igen i litteraturen, ja, Lorenzaccios blessyr har till och med
+besjungits p� lyriska vers. En f�rfattare �gnade f�r n�gra �r sedan
+Lorenzaccio en �rer�ddning p� inemot femhundra sidor -- s� liten �ra
+kr�fver s� m�nga ord -- och han slutade med en sonett, i�hvilken han
+meddelade oss, att han i sin egen hand k�nt svedan af hertigens bett.
+
+Hvilken var Lorenzaccios bevekelsegrund? Vi ha sett, hvad Burckhardt
+t�nkte om saken. Sj�lf f�rklarade Lorenzaccio, att han m�rdat tyrannen,
+lifvad af ett gl�dande frihetsbeg�r. Han j�mf�rde sig med Brutus, och
+det var m�nga som g�fvo honom hedersnamnet den �nye Brutus�.
+
+I detta ljus har Romantiken sett honom, som man kan f�rst�. Alexandre
+Dumas framst�ller honom i sitt drama _Lorenzino_ som den �dle och store
+frihetshj�lten. Det �r visserligen ett brott att ge dig absolution,
+s�ger biktfadern Fra Leonardo, men jag g�r det i alla fall, och om Gud
+en g�ng kr�fver r�kenskap af dig, s� blir det _jag_ som tr�der fram och
+s�ger: Herre! se h�r den skyldige! Och dramat slutar med att Lorenzino
+proklamerar friheten som sin �religion�.
+
+Frihetshj�lte �r han som bekant ocks� i Alfred de Mussets drama
+_Lorenzaccio_; det har sagts, att han h�r f�retr�der 1830-talets
+republikanism och liberalism.
+
+Men han �r en frihetshj�lte som f�rlorar tron p� sin uppgift och sj�lfva
+tilliten till frihetens f�rm�ga att ge m�nniskorna hvad de v�nta sig af
+den. -- F�r att n� sitt m�l g�r sig Lorenzaccio till tyrannens v�n.
+Vid hans sida stiger han ned i en afgrund af last och ondska. Han m�ste
+f�rst g�ra v�ld p� sin �dla natur f�r att kunna andas den f�rgiftade
+luften. Han v�njer sig sm�ningom vid den -- f�rst�llningen blir efter
+hand en vana. Och en dag uppt�cker han, att f�rd�rfvet fr�tt sig in i
+hans sj�l, och att han f�rlorat tron p� sin id�.
+
+Han tror inte l�ngre p� friheten, men han skrider i alla fall till
+g�rningen, d�rf�r att den har sina r�tter i hans �liljerena ungdom�.
+Mussets Lorenzaccio d�dar tyrannen d�rf�r, s�ger han, att denna handling
+i sig rymmer hvad som �nnu finnes kvar af hans forna jag. S� blir summan
+af Mussets drama om Lorenzaccios moraliska uppl�sningsprocess den,
+att m�nniskan icke �r nog stark att h�fda sitt v�sens sk�nhet om hon
+f�rs�nker sig i fulheten, och att den id� f�rvanskas och f�rspilles,
+som drages ned i smutsen.
+
+Benellis grepp ger sig redan ur titeln p� hans stycke: _Brutus' mask_ �r
+ett drama om den falske Brutus. -- Lorenzino �lskar sin ungdomliga
+moster Caterina Ginora. Caterina st�r i begrepp att b�nh�ra honom, dock,
+hertig Alessandro afl�gsnar honom genom en list och g�r sj�lf ett f�rs�k
+att �ga henne med v�ld. I�detta �gonblick �terv�nder Lorenzino. Uppfylld
+af svartsjuka och h�mndbeg�r, d�dar han Alessandro.
+
+Lorenzino kan inte yppa verkliga anledningen till sin g�rning, och han
+griper till den n�rmast liggande f�rklaringen och l�ter f�rst�, att han
+drog sin dolk f�r friheten. Han accepterar �retiteln den �nye Brutus�,
+och under den landsflyktige fosterlandsv�nnens mask irrar han omkring i
+fr�mmande land under �tskilliga��r.
+
+Benellis Lorenzino �r en mycket omoralisk individ -- det hindrar inte,
+att osanningen b�rjar trycka honom. Det enerverar honom att han, som
+sannerligen inte varit van att l�gga band p� sig, skall se sig tvungen
+att f�rst�lla sig. Ensamheten g�r sitt till: hans falska st�llning
+pl�gar honom allt mer och mer. Och hur det �r, s� finner han till sist
+styrkan att verkligen bringa friheten det offer, som han _inte_ hade
+bragt henne.
+
+Den nye tyrannens lejda m�rdare nalkas. Har jag inte, s�ger Lorenzino,
+under mitt lif gjort n�got f�r den frihet hvars �dle f�rk�mpe jag
+ansetts vara, s� skall �tminstone min d�d gagna den; jag skall ge
+frihetsv�nnerna ett f�red�me! Och s� l�ter han lugnt m�rda sig: som den
+Brutus han troddes vara under lifvet och till sist blef i d�den.
+
+Som synes �r _Brutus' mask_ p� visst s�tt _Lorenzaccio_ i contre-partie:
+i�Benellis drama f�rvandlar sig l�gnen till sanning. Det hela �r mycket
+trefligt anlagdt. Skada blott att uppslaget utvecklats p� ett s�
+summariskt vis, att inte heller formens enhetlighet �r b�ttre genomf�rd.
+Hela f�rra h�lften af tredje akten verkar platt regiss�rsdramatik.
+
+
+Hel och kraftig form och energiskt genomf�rd utveckling �ro d�remot
+k�nnetecknen p� dramat _La cena delle beffe_. -- _Beffa_ betyder
+�streck� (som spelas n�gon), �uppt�g�, �skoj� o.s.v., med den speciella
+nyans vi k�nna fr�n det franska _farce normande_, det engelska
+_practical joke_. Det �r ett mycket handgripligt och ytterst ogeneradt
+sk�mt.
+
+Stycket spelar i Medic�ernas Florens p� Il Magnificos tid. Giannettos
+lif har gestaltat sig till en oafbruten _beffa_ af v�rsta slag
+arrangerad af de b�da br�derna Gabriello och Neri. N�r Neri till sist
+spelar Giannetto det sprattet att ber�fva honom Ginevra hvars gunst han
+efterstr�fvar, �r m�ttet r�gadt och Giannetto rufvar p� h�mnd. Han
+f�resl�r Neri ett vad, p�st�r att Neri inte g�r i land med en viss
+vansinnig handling. Neri utf�r den: med det af Giannetto ber�knade
+resultatet att han tages f�r en d�re och gripes och insp�rras. Giannetto
+begagnar konjunkturerna och er�frar �ndtligen den sk�na Ginevra, Neris
+�lskarinna. Gabriello har under allt detta f�retagit en resa.
+
+P� inr�dan af en erfaren v�ninna simulerar Neri verkligt vansinne. Han
+ger det formen af ett mildt och melankoliskt dr�mmeri, och man �terger
+den ofarlige d�ren friheten. Men Giannetto har genomsk�dat Neri, och han
+t�nker med oro p� den _beffa_, den fruktansv�rda vederg�llning, som Neri
+efter allt detta med s�kerhet har i beredskap f�r honom. N�den f�der
+uppfinningen, och Giannetto utt�nker och s�tter i verket f�ljande
+kombination. Neri f�r med Giannettos goda minne smyga sig in i Ginevras
+hus. Samma dag har Neris bror Gabriello of�rmodadt �terv�ndt till
+Florens. Ocks� han �r f�r�lskad i Ginevra. Giannetto bereder i all
+stillhet Gabriello tilltr�de till hennes boning. Neri h�r n�gon komma,
+Neri tror att det �r Giannetto. Och han st�ter ned sin f�rmente fiende
+och vandrar rusig af triumf sina f�rde. Men p� tr�skeln m�ter honom
+Giannetto, inte mindre n�jd, och f�rf�rad �fver denna of�rmodade
+uppst�ndelse fr�n de d�da och f�rtviflad �fver sin g�rning som han n�sta
+stund f�r klar f�r sig, st�rtar Neri bort, nu vansinnig p� fullt allvar.
+Och det blef s�ledes Giannetto, den svagare armen, det f�rslagnare
+hufvudet, som gick segrande ur den uppt�gsmakarnes tvekamp som �r det
+som man ser ganska kraftiga inneh�llet i Benellis dramatiska poem.
+
+_Gyckelmakarnes g�stabud_ representerar det b�sta i Benellis konst och
+f�rst och sist den energi han �ger och f�rst�r att f�rverkliga p� ett s�
+direkt s�tt. Omskrifningen �r honom obekant -- att f�rsk�na �r en tanke,
+som aldrig dragit genom hans medvetande. _G�stabudet_ �r en blodig
+komedi.
+
+Versen �r diktarens egen skapelse. Den svarar f�rtr�ffligt mot verkets
+anda. Den �r en jambisk blankvers med fem h�jningar, k�rf, skroflig,
+formad -- vill det synas -- i�anslutning till Shakespeares jamber. Dess
+k�nnetecken �r dess dramatiska energi.
+
+
+Ocks� det episka dramat _La Gorgona_ utspelar sig inom ramen af
+Ren�ssansens �sk�dning. -- Pisas hela manliga befolkning drar ut i krig
+mot de turkiska sj�r�fvarne. Staden med sin befolkning af kvinnor,
+gubbar och barn, anf�rtros �t de florentinska bundsf�rvanternas skydd.
+Deras chef den gamle Marcello Figuinaldo sl�r l�ger kring Pisa och
+f�rbjuder vid d�dsstraff eho det vara m� att v�ga sig inom den fridlysta
+stadens murar. En lampa, tecknet p� den fred som lysts �fver Pisa och
+symbolen f�r de pisanska kvinnornas okr�nkbarhet, t�ndes, och den heliga
+eldens v�rd anf�rtros �t la Gorgona, den sk�naste af Pisas jungfrur.
+
+Men Lamberto Figuinaldo, den gamle Marcellos ungdomlige son, �r inte
+n�jd med det hedrande uppdraget att vaka �fver de pisanska kvinnornas
+dygd. Han hade gjort sitt b�sta f�r att byta med Arrigo, de bortdragande
+krigarnes anf�rare, och d� Arrigo f�rblef omedg�rlig, besl�t han att
+h�mnas. -- Han vet att Arrigo �lskar la Gorgona. Han beger sig en natt
+in i staden f�r att kr�nka den heliga eldens v�rdarinna och dymedels
+tillfoga Arrigo en outpl�nlig skymf.
+
+Lamberto intr�nger i la Gorgonas hus. H�r m�ter honom en �fverraskning:
+la Gorgona tillst�r att hon �lskar honom. Men Lamberto kan inte v�ldf�ra
+sig p� en kvinna som �lskar honom, han kan det s� mycket mindre som han
+uppt�cker, att den best�ndiga tanken p� la Gorgona faktiskt utvecklat
+sig till k�rlek! Och efter �en kyss full af lidelse och oskuld� beger
+han sig tillbaka till l�gret. P� v�gen uppt�ckes han emellertid af
+vaktposterna, invecklas i kamp med dem, s�ras, �fvermannas och f�ngslas.
+-- Marcello underr�ttas om att en af hans m�n tr�ngt in i den fridlysta
+staden. I�namn af Florens' heder befaller Marcello att den brottslige
+skall�d�.
+
+En deputation af pisanska gubbar infinner sig f�r att utverka n�d f�r
+den lifd�mde. Marcello �beropar sig p� lagen och afsl�r. Nu inf�res
+f�rbrytaren: Marcello erfar att det �r Lamberto. En deputation af
+pisanska kvinnor och jungfrur, anf�rd af la Gorgona, uppenbarar sig i
+sin tur. Marcello f�rblir obeveklig. Det enda han, i�ett samtal mellan
+fyra �gon, g�r in�p�, �r Lambertos b�n att �n en g�ng f� �terv�nda till
+Pisa f�r att s�ga la Gorgona farv�l. Men �r Lamberto inte tillst�des n�r
+trumpeterna f�rkunna dagens inbrott, s� kommer han, Marcello, att sj�lf
+hemb�ra sig som ett f�rsoningsoffer �t Florens' kr�nkta heder!
+
+Lambertos och la Gorgonas uppr�rda k�nslor komma dem att gl�mma tidens
+flykt. Pl�tsligt skalla trumpeterna i fj�rran. Den nya dagen har br�ckt,
+Lamberto har s�ledes offrat sin fader! Han vandrar ut i rummet bredvid
+och d�dar sig. Dock, i�n�sta �gonblick infinner sig Marcello
+lifslefvande. Pisas flotta har segerrik �terv�ndt fr�n sin expedition
+mot turkarna, och trumpetsignalen var en segerfanfar. Den allm�nna
+gl�djen kan inte f� st�ras genom Lambertos d�d. Marcello har gifvit med
+sig och kommer f�r att sj�lf meddela sin son detta glada budskap. Han
+finner Lambertos lik. Men en gammal kondotti�r k�nner gestens v�rde och
+Marcello r�cker la Gorgona den vigda lampan och leder henne ut mot
+triumft�get, i�hvars spets de b�da skola�g�.
+
+Som vi se utvecklar sig i _la Gorgona_ ren�ssansanekdoten till ett andra
+Brutus-drama. Det hade inte felat Benelli den n�diga styrkan att forma
+detta stoff till n�got r�tt m�rkligt. Versen skrider ocks� h�r fram med
+mycken dramatisk energi, trots diverse en smula lyriskt formade tirader
+och trots en viss d� och d� framtr�dande novellistisk anstrykning i
+sj�lfva s�ttet att framst�lla. Att Benelli kan �stadkomma m�nniskor,
+och s�rskildt m�n, visade han i _Gyckelmakarnes g�stabud_. _La Gorgonas_
+personlista saknar emellertid ett motstycke till _G�stabudets_ kraftigt
+tecknade figurer. Marcello �r visserligen en specialist p� kraftiga d�d,
+en krigare och kondotti�r. Hans gestalt saknar icke desto mindre den
+kraftiga resningen. Saken �r den, att han utrustats med diverse
+f�rnimmelser af en vekare art f�r att tillr�ckligt sm�rtsamt kunna k�nna
+konflikten som han r�kar i. Vidare f�r han helt enkelt afst� en god del
+af f�rfattarens intresse till f�rm�n f�r sin son Lamberto och hans
+aff�rer. Dramat har splittrats. Det af Lamberto representerade
+h�mndmotivet st�r j�mb�rdigt vid Brutus-motivets sida; de ha inte f�tt
+sm�lta samman, och n�r s� ytterligare tillkommer, att Lambertos och la
+Gorgonas mellanhafvanden f�rs�ttas med en del element till ett
+psykologiskt k�rleksdrama, s� kan man f�rst� att verket blir hvad
+Benelli m�h�nda med en l�tt aning om dess svaghet kallat ett episkt
+drama, ett sk�despel d�r samlingen saknas, d�r ocks� figurskildringen
+lider brist p� skarp och genomf�rd koncentration.
+
+_La Gorgona_ fogar inte n�got nytt till Por�es, Voltaires, Alfieris
+gestaltning af temat, och i sig sj�lft �r ju inte heller Benellis
+senaste verk �fverh�fvan m�rkligt. Men det l�nar sig att l�sa den starka
+dikt som _Gyckelmakarnes g�stabud_ �r, och jag tror att ocks� den
+moderna romarkomedien _Tignola_ skall b�de roa och intressera.
+�tminstone genom kontrastverkan. H�r har n�mligen poeten dragit sig
+tillbaka och satirikern tr�dt fram, och det har sitt behag att iakttaga
+den desinvoltura, med hvilken den energiske ren�ssansdyrkaren g�r till
+r�tta med ett stoff som genom sin modernitet f�r honom betyder en
+fr�mmande v�rld.
+
+En �tidernas son� har emellertid Sem Benelli kallat sig sj�lf, och
+m�h�nda �r hans temperament inte s� osammansatt som det ser ut. Kanske
+har han n�got till�fvers ocks� f�r v�r tid, och kanske kommer han en
+g�ng att betyda n�got f�r det nutidsdrama, som med Bracco f.n. r�r sig
+inom en krets ur hvilken det icke tyckes finna n�gon v�g.
+
+  25. 7. 13.
+
+
+
+
+MIDDAGSH�JDENS D�MON.
+
+  [Paul Bourget: _Le d�mon de midi_. Roman. 2 vol. Librairie Plon,
+  Paris.]
+
+
+Paul Bourget upplyste oss f�r tjugofem �r sedan att: �tidens vetenskap,
+den �rliga och blygsamma�, erk�nner att dess v�lde upph�r vid gr�nsen
+till l'Inconnaissable. Detta var en af de viktigaste sanningarna som
+insk�rptes i det ber�mda f�retal, riktadt �till en ung man�, med hvilket
+romanen _L�rjungen_ b�rjade.
+
+Den trettiosju�rige Bourgets faderliga maningar och farbroderliga r�d
+till den unge mannen �ro ett af symptomen p� det slutande 80-talets och
+begynnande 90-talets reaktion mot det vetenskapliga �sk�dningss�ttets
+tyranni i lifvet och litteraturen.
+
+Hans opposition mot vetenskaplighet och rationalism utspelade sig helt
+inom ramen f�r dem; och dolde _L�gnernas_ och _L�rjungens_ f�rfattare
+n�gon s�rskild �relystnad i djupet af sitt hj�rta, s� var det nog den
+att ge sin romandikt en vetenskapligt oanf�ktbar form. Saken �r den, att
+man inte g�rna kan vara mera rationalist �n Paul Bourget �r af naturen.
+
+Dock, linan m�ste ju l�pas ut. Och det dr�jde inte s� s�rdeles m�nga �r,
+innan Taines l�rjunge officiellt tog plats bland trons f�rsvarare.
+
+Den kristne apologeten Bourget har f�rblifvit den f�rnuftsm�nniska han
+var, och det �r det moraliska, sociala, historiska argumentet han
+�beropar till kristendomens f�rm�n; det �r kristendomen i dess katolska
+form, d.�. s�rskildt s�ledes som den starka, inflytelserika och
+�ndam�lsenligt utbyggda organisationen, hvars talan han f�r.
+
+       *       *       *       *       *
+
+I sin nya bok diskuterar han ett sp�rsm�l, som han ger denna
+uppst�llning: en �fvertygad kristen, som intar en framskjuten plats i
+det offentliga lifvet, hemfaller �t en �fverm�ktig passion; �ger han
+icke dess mindre r�tt att k�mpa f�r den id�, p� hvilken han tror,
+men hvilken han icke �ger styrka att f�rverkliga i sitt lif?
+
+Bourget f�rdes till denna fr�ga, meddelar han sj�lf, genom ett samtal
+med Melchior de Vog��, och det �r kanske ingen tillf�llighet att
+uppslaget kom fr�n det h�llet. De Vog�� �r den f�rste, som propagerat
+den ryska romanen i V�steuropa, och man �r frestad att i Bourgets
+fr�gest�llning igenk�nna ett problem, som o�ndligt ofta bearbetats af
+den ryska litteraturens romanf�rfattare och dramatiker: betingar
+kroppens f�rnedring med n�dv�ndighet ocks� andens? kan det moraliska
+jaget best� of�rkr�nkt midt i lifvets fulhet och fasa? Faktum �r, att vi
+i Bourgets roman ha denna k�ttets och andens motsats och kamp.
+
+Men medan ryssarna med sin vida k�nsla icke f�rnimma n�gon olikhet
+mellan klasser, �ldrar och k�n, har Bourget tr�ngt ihop problemet. F�r
+kvinnornas vidkommande existerar fr�gan n�ppeligen; de �ro en g�ng f�r
+alla instinktvarelser som lefva blott i sin k�nsla... G�ller det m�nnen,
+ser saken ut s� h�r: ungdomen �r ytterligheternas tid, och en ung man,
+som �r inne p� r�tta v�gen, f�rverkligar det r�tta utan prut, med den
+entusiasm och absoluta tro som tillh�ra hans �lder. F�r den mogne mannen
+ges det d�remot en stund, d� marken b�rjar svikta under hans f�tter,
+och den v�rld, i�hvilken han lefvat, pl�tsligt skakas �nda ned i sina
+grundvalar. Det �r de f�rsta �ren inne p� fyrtiotalet, hans styrkas��r.
+
+Munkarne i medeltidens kloster talade om en daemonium meridianum, en
+middagstimmans d�mon, och de f�rstodo med detta uttryck ur 91:a psalmen
+en verklig d�mon. De hade m�rkt, att den sj�tte stunden --
+d.v.s.�12-tiden p� dagen -- var en �fventyrlig timma. Kroppens matthet
+efter vakan och fastan n�dde sj�len, och frestaren fick en farlig makt.
+Det blef en djup tr�tthet och leda, en bitter afsmak f�r de heliga
+tingen, den nedslagenhet och vanmakt som kallas acedia -- �l�ttja� --
+och hvilken p� grund af sina v�dor f�r sj�lens lif upptagits bland
+d�dssynderna.
+
+Denna �middagsh�jdens d�mon� �r som sagdt hos Bourget en frestare,
+som upptr�der n�r mannens lif n�tt sin middagsh�jd. Hans tillvaro har
+hittills betydt ost�rd utveckling af kroppens och sj�lens krafter;
+han har g�tt fr�n framg�ng till framg�ng; han njuter nu k�nslan af sin
+styrka. Det �r ett rus af v�lbefinnande, en svindlande lyckok�nsla;
+det �r samtidigt en dunkel l�ngtan efter n�got nytt. Omd�met f�rdunklas,
+han f�rlorar sinnet f�r proportionerna, och han kastar sig ut i f�retag,
+hvilka g� �ver aevne. _H�gmodet_ har vaknat.
+
+Acedian var r�tteligen ett hypokondriskt sv�rmod, som l�t den angripne
+f�rfalla till andlig tr�ghet och betog honom f�rm�gan af fruktbart
+handlande. S� ser Dante p� saken, n�r han i _Infernos_ sjunde s�ng s�ger
+sina ord, str�nga ord, om de l�ttjefulle. -- Bourget betecknar med
+acedia ett tillst�nd af oro, i�hvilket sinnet f�rlorat sin j�mnvikt. Den
+angripne f�rfaller till sj�lf�fverskattning och sj�lff�rh�fvelse; i�sitt
+�h�gmod� upph�fver han sig till sin egen styresman. Han tummar p�
+religionens bud och afskuddar sig beroendet af moralen; ja, det kan g�
+�nda d�rh�n, att han l�ser gemenskapen med Gud. _Middagsh�jdens_ d�mon
+skildrar en s�dan kris i modernt katolskt sj�lslif. Boken �r romanen om
+den farliga �ldern f�r den kristnes andliga jag.
+
+Louis Savignan �r en af den franska katolicismens ledande
+personligheter, ber�md historiker, en lysande polemiker. Han har f�rr i
+tiden varit f�r�lskad i en ung flicka, som �fvergifvit honom f�r att
+gifta sig med den rike industriidkaren Clavi�res. Vid 43 �rs �lder m�ter
+han henne �nyo. Den gamla k�nslan, som n�r allt kommer omkring aldrig
+riktigt varit d�d, vaknar p� nytt. Savignan f�rblindas af middagsh�jdens
+d�mon, ger vika f�r sina sinnen och invecklar sig i ett brottsligt
+f�rh�llande.
+
+Det �r af ingen s�rskild betydelse f�r sj�lfva tesen, att Savignans
+�lskarinna icke �r en troende. F�r f�rfattaren till _Mensonges_,
+_Cruelle �nigme_, _Crime d'amour_ �r n�mligen k�rleken en g�ng f�r alla
+en makt, som drar ner mannen, och kvinnan �r bojan som fj�ttrar honom
+vid materien. Hon �ter ut alla andra f�rnimmelser hos den hon �lskar f�r
+att ensam f� regera �fver hans k�nsla och hans tanke, och hon vidgar p�
+detta s�tt spelrummet f�r sinnena: �nda tills mannen �r idel l�g drift.
+Det h�nde Claude Larcher och Hubert Liauran och p� s�tt och vis ocks�
+Armand de Querne, det h�nder fullt regelr�tt �fven katoliken Louis
+Savignan.
+
+Savignan f�rlorar visserligen inte sin tro. Men hans k�nsla, som helt
+gifvits �t k�rleken, v�nder sig bort fr�n tron, och hans kristendom
+�mekaniseras�, den blir gamla vanan, en yttre h�llning som saknar inre
+mening, d�rf�r att han inte l�ngre f�rverkligar den i sitt lif.
+Savignans religiositet f�rtorkar, f�rlorar sin fruktbarhet; den lifvar
+och inspirerar honom inte l�ngre, och han kan d�rf�r inte l�ngre p� ett
+effektivt s�tt verka f�r den goda sak, hvars f�rk�mpe han��r.
+
+Till en liknande �desdiger punkt n�r en annan af romanens figurer, den
+katolske pr�sten abb� Fauchon. Han skall representera modernismen, men
+det kan betviflas att modernisterna ville erk�nna honom som en af de
+sina. Abb� Fauchon sv�rmar f�r katakombernas kristendom, han bek�mpar
+celibatet, han dr�mmer om en alla bek�nnelsers f�rening i en och samma
+universella, verkligt katolska kyrka, och utan att bry sig om Roms
+bannlysning lyssnar han till sitt �h�gmod� och ger till sist eftertryck
+�t sin f�rkunnelse genom ett skandal�st gifterm�l. -- Savignan och
+Fauchon, det �r tv� m�nniskor som middagsh�jdens d�mon bragt till
+afgrundens rand, tv� sj�lar n�ra att f�rspillas.
+
+I kristendomens midt st�r �terl�sningstanken, den oskyldige offras f�r
+att �terk�pa de skyldige. F�ljaktligen m�ste i denna katolska roman ett
+offer �ga rum: om inte de f�rvillade skola g� f�rlorade. Den oskyldige
+�r Jacques, Louis Savignans nitton�rige son.
+
+Ocks� han �r troende. F�retar han t.ex. en j�rnv�gsresa, s� beg�r han
+f�rst nattvarden: vi �ro n�mligen kallade, ingen k�nner stunden, och det
+�r brottsligt att l�mna fr�gan om den eviga v�lf�rden �t
+tillf�lligheterna. Jacques Savignan �r en af de �dlaste litter�ra
+figurer jag �tminstone stiftat bekantskap med. Hans korta lif �r tro,
+hopp och k�rlek i h�gsta potens, evangelisk godhet, �fverm�nsklig
+sj�lff�rnekelse.
+
+P� grund af h�ndelsernas -- man kunde kanske ocks� s�ga: slumpens --
+logik r�kar den unge mannen ut f�r ett d�dande v�daskott. P� sitt
+yttersta helgar han sig som ett offer f�r sin far, hvars hemlighet just
+blifvit honom uppenbar, f�r den aff�llige pr�sten, som varit hans l�rare
+och gift sig med hans �lskade, f�r alla dem hvilka fallit af, g�tt vilse
+eller vackla. Och effekten �r underbar: hans far afst�r fr�n sin
+brottsliga lycka; den defroquerade abb�en g�r i kloster; m:me Fauchon
+�terv�nder till sitt hem, ja, den materialisten och socialisten
+Clavi�res lofvar att i deputeradekammaren beakta den betr�ngda
+katolicismens r�ttvisa fordringar. Men summan af saken, facit af Louis
+Savignans och abb� Fauchons upplefvelser, �r -- s� sammanfattar
+benediktinermunken Dom Bayle romanens svar p� fr�gan -- den l�rdomen,
+att �man m�ste lefva som man l�r, ty eljes slutar man f�rr eller senare
+med att l�ra som man lefver�.
+
+_Middagsh�jdens d�mon_ �r ytterst diffus, som man s�ger, och det �r
+verkligen b�de si och s� med sammanhanget i boken. Man l�ser den i alla
+fall med intresse. Bourget har inte p� mycket l�nge �stadkommit en s�
+f�ngslande historia. Jag beh�fver knappast till�gga, att intresset
+fr�mst ligger i stoffet, i�romanens skildring af m�nniskor och
+f�rh�llanden ur en v�rld, som inte kunnat vara mera specifik. Sj�lfva
+�sk�dningen, Bourgets politiskt-religi�sa tanke, k�nna vi af gammalt.
+Katolicismen �r ordning, klarhet och reda; katolicismen �r traditionen.
+Katolicismen �r n�got �eminent franskt�, den �r sj�lfva Frankrike, och
+kyrkans fiender �ro d�rf�r ocks� f�derneslandets. Bourget bem�dar sig
+visserligen denna g�ng s�rskildt flitigt att icke inskr�nka
+kristendomens roll till ett disciplinarmedel, och han bjuder
+systematiskt till att i ortodox anda framh�lla religionens betydelse
+s�som s�dan, dess betydelse f�r m�nniskan s�som s�dan och ej blott f�r
+m�nniskan som samfundsvarelse. Men Gud vet om det i grund och botten ges
+n�gon v�sentlig skillnad mellan Voltaires syn p� den socialt nyttiga
+kristendomen och Paul Bourgets katolicism.
+
+  9. 8. 14.
+
+
+
+
+MAURICE DONNAY SOM FEMINIST.
+
+  [Maurice Donnay: _Les �claireuses_. Sk�despel i fyra akter. La
+  petite Illustration, Paris.]
+
+
+Maurice Donnay �terv�nder i sin nyaste komedi till ett af sina �ldsta
+motiv. Han upprepar ju inte direkte i _Les �claireuses_ den pikanta
+fabel han till sitt eget stora n�je sysslade med i debutkomedien
+_Lysistrata_ vid tiden f�r sin verksamhet under Svarta Kattens h�gn p�
+Montmartre. Men ber�ringspunkterna mellan de b�da styckena �ro t�mligen
+tydliga och ganska m�nga.
+
+_Lysistrata_ var de athenska kvinnornas kamp f�r att tvinga sina m�n att
+g�ra ett slut p� det �ndl�sa kriget med Sparta, och komedien skildrade
+hur de n�dde sitt m�l genom en �ktenskaplig strejk. Donnays hela syfte
+var att ge en uppvisning i den ekvilibristik, som �r en flink auktors
+lindanseri p� yttersta gr�nsen emot det som inte kan s�gas, knappt f�r
+antydas. Han �beropade sig i prologen p� Aristophanes och han talade om
+
+  La rude franchise du ma�tre,
+  Franchise qui peut vous para�tre
+  Extr�me, � vous qui nommez chat
+  Ce qui n'est pas du tout un chat.
+
+I en s�dan ton och p� en dylik linje r�rde sig verkligen komedien, och
+den som gjorde sig den minsta illusionen om det glada spelets betydelse,
+var f�rfattaren sj�lf.
+
+Det nya stycket upptr�der med en tendens; i�_F�reg�ngskvinnorna_
+presenteras en tes.
+
+Milj�n �r nutida franska r�str�ttskvinnors milj�. Det �r ett ofantligt
+mond�nt s�llskap. Extremaste elegans, uts�ktaste f�rfining etc.;
+ingenting af det maskulina i en �ldre, stridbarare generations �th�fvor
+och propagandametod. Hj�ltinnan h�r till en art som vi nogsamt k�nna
+till fr�n _La douloureuse_, _Les amants_, och hon och hennes omgifning
+m�las i rosenr�dt och sockers�tt. Sker det litet mera summariskt �n
+vanligt, med litet mindre af k�rleksfull betagenhet, s� beror detta
+endast d�rp�, att h�r �r fr�ga om typer hvilka s� pass l�nge varit
+konventionella, att teckningen fullst�ndigar sig sj�lf.
+
+Hj�ltinnan �r s�ledes inte ny som yttre uppenbarelse, men hon visar sig
+under en ny aspekt. Hon har tr�dt i ber�ring med en social tanke. Hon
+har till�gnat sig �kvinnofrig�relsens� id�. Hon har helt st�llt sig
+under dess tecken. -- Se h�r resultatet.
+
+Jeanne tar skilsm�ssa fr�n sin man, d�rf�r att han inte senterar
+�feminismen� och inte f�rst�r, att �det intellektuella� �ger sitt v�rde
+framom det som blott �r sinnenas lif, ocks� d�rf�r att hon f�r sin del
+tr�ngt allt djupare in i �kunskapen om sig sj�lf� och efter hand k�nt
+hur ett �s�llsamt frihetsbeg�r� vuxit allt starkare inom henne...
+
+Andra akten: intensiv verksamhet i det feministiska h�gkvarteret.
+
+Tredje akten: fortsatt verksamhet, komplicerad genom den stora k�rlekens
+utbrott. Jeanne har blifvit Jacques' �lskarinna. Han vill gifta sig med
+henne. Hon v�grar. Hon kan inte desavouera det steg hon tog --
+i�feminismens namn och id�ens intresse -- n�r hon skilde sig fr�n sin
+man; hon m�ste ocks� beakta det s�llsamma frihetsbeg�rets kraf! Jacques
+anser emellertid f�r sin del -- i�olikhet med s� m�nga af Donnays
+hj�ltar -- att k�rleksf�rh�llandet l�mpligen beseglas genom �ktenskapet,
+och han uppst�ller f�ljande ultimatum: antingen fullst�ndig
+underkastelse under k�rleken, med gifterm�let som synligt yttre tecken,
+eller ock brytning och farv�l f�r alltid.
+
+Och den oundvikliga underkastelsen �ger rum. Jeanne upps�ker Jacques i
+hans hem p� landet, i�sista aktens enda scen, och de b�da besluta sig
+f�r gifterm�let, f�r ett �ktenskap som kommer att bli -- i�enlighet med
+Bossuets definition -- �la parfaite soci�t� de deux coeurs unis�; det �r
+Donnay som citerar Bossuet och inte jag.
+
+
+I _Lysistrata_ f�ljde Donnay den fornklassiska f�rebilden, och det var
+det skabr�sa i uppst�llning och fabulering han hade i �gnasikte, n�r han
+skildrade den intressanta strejken. I�_F�reg�ngskvinnorna_ har en liten
+tillspetsning �gt rum; det nya stycket har f�rlagts till id�konfliktens
+plan, och den id�, som �r sann, f�r segra �fver den, som p� sin h�jd kan
+kallas riktig. Denna g�ng �r det mannen som strejkar, kvinnan som ger
+efter. Naturen tar ut sin r�tt, eftersom det �r naturen som b�r ha sista
+ordet.
+
+Mellan Donnays f�rsta och sista stycke ligger en l�ng r�cka af
+sk�despel. De h�nf�ra sig n�stan alla till kvinnan, till fr�gan om
+hennes egenart och om hennes k�rleks art, till motsatsen mellan mannen
+och henne. Donnay har s�ledes inte helt kunnat undg� att snudda ocks�
+vid fr�gan om kvinnan s�rskildt s�som samfundsvarelse.
+
+Tydligast har detta skett i komedien _L'affranchie_. Denna treaktare
+tyckes faktiskt, i�den l�nga scen som upptar h�lften af andra akten,
+komma att utveckla sig till en komedi om feminismen.
+
+Det salongssamtal, som h�r formats p� ett s� roligt s�tt, fladdrar
+fr�mst kring detta tema. Uppslaget till debatten ge tv�
+r�str�ttskvinnor, af hvilka den ena just �terv�ndt fr�n en resa, som
+bragt henne i ber�ring med Ibsen. -- Ni har s�ledes talat med Ibsen?
+s�ger en af de n�rvarande. -- Ja, jag har haft denna upph�jda
+sinnesr�relse, blir svaret. -- Hur f�refaller han? --��h, det �r en
+mycket framst�ende personlighet.
+
+Vi l�mnas s�ledes i okunnighet om de t�nkv�rda ord, med hvilka Ibsen
+m�h�nda -- s�dant ingick ju inte i hans vanor -- hade utvecklat sin
+�sikt i kvinnofr�gan. Men vi f� veta, hvad den inneb�r f�r Donnay och
+f�r personerna i hans komedi. Den �r f�r feminismens anh�ngare krafvet
+p� �kade borgerliga r�ttigheter med r�str�tten fr�mst p� programmet. Den
+inneb�r f�r Roger, f�rfattarens spr�kr�r, en mot naturen riktad str�fvan
+att �utpl�na motsatsen mellan k�nen�. Det finnes ocks� en f�rnuftig
+feminism, s�ger Roger, men med lagen och paragraferna och deras
+f�rb�ttring har den ingenting att skaffa. Den uttrycker sig helt som en
+str�fvan att �upplysa och h�ja sj�larna�. Och denna str�fvan �ter, ja,
+den har att f�rverkliga sig inom de gr�nser, som naturen dragit kring
+kvinnan -- den svagaste i andligt h�nseende liksom i kroppsligt.
+
+H�rmed kan den teoretiska debatten anses afslutad. En illustration
+erh�ller Rogers tes i det drama, som utvecklar sig genom f�rsta aktens
+senare h�lft, andra aktens slutscen samt tredje akten. -- M:me de
+Mold�re, titelfiguren i _Den frigjorda_, �r en kvinna som i mycket h�jt
+sig �fver det tv�ng, som samh�llsf�rh�llandena l�gga p� hennes k�n. Hon
+�r klokare �n andra och vidsyntare -- hon har i alla fall f�rblifvit en
+sann kvinna.
+
+Men att vara sann kvinna betyder inte att h�lla sig till sanningen och
+vandra p� de raka v�garna. M:me de Mold�re ljuger inte blott n�r hon
+bedrar sin �lskare, Roger. Hon ljuger ocks� d�, n�r det �inte beh�fdes�.
+Och n�r Roger st�ller henne till r�tta, kan hon endast svara, att hon
+�m�ste� bedra honom, ehuru hon �lskade honom, och att hon �m�ste� ljuga
+f�r honom: ehuru hon mycket v�l kunnat s�ga honom sanningen. Hon
+handlade som hon handlade, d�rf�r att hon �inte kunde annat�.
+
+Rogers svar ger oss tanken i Donnays komedi om _Den frigjorda_. Jag hade
+kunnat komma �fver ditt felsteg, s�ger han. Men du lj�g f�r mig i de
+stunder vi n�dde hvarandra n�rmast; du spelade komedi f�r mig i
+�gonblick som voro f�r heliga att vanhelgas genom l�gner. Osanningen
+ligger i din natur, och l�gnen �r en del af ditt v�sen -- �_detta_ �r
+l'Irr�parable�, s� l�ter honom Donnay sluta, med ett afsiktligt bruk af
+Paul Bourgets ryktbara slagord. Och s� blir s�ledes sens moralen den,
+att kvinnorna f�rvisso inte ha orsak att fika efter r�str�tt m.m.,
+eftersom de alltj�mt, ocks� d�r de frigjort sig fr�n mycken svaghet,
+ha s� goda anledningar att �upplysa och h�ja sina sj�lar�.
+
+
+Detta var den f�rsta granskningens resultat. Som vi ofvan sett,
+understr�ks h�nvisningen p� naturens mening ytterligare, d� feminismen i
+_F�reg�ngskvinnorna_ upptogs till f�rnyad behandling. Icke f�r intet har
+Maurice Donnay under dessa sista tider h�llit f�redrag om Moli�re och
+gjort ett sk�despel om Moli�re.
+
+Vi skulle inte ha beklagat oss, om han i sitt sk�despel om
+_F�reg�ngskvinnorna_ f�tt in n�got litet af moli�resk must och styrka i
+en figurskildring som f�refaller t�mligen flack, n�got litet af verklig
+komisk verv i en dialog hvars esprit �r tunnare och billigare �n i
+hvilken som helst af hans �friga komedier. I�Donnays teater, ocks� i ett
+par scener i _Den frigjorda_, finnes ibland en fl�kt af st�mning, den
+�po�sie�, som �r ironi och k�nslighet. Den f�ruts�tter att f�rfattaren
+varit med p� ett h�rn, att han med figurerna gifvit ocks� en h�rsm�n af
+sig sj�lf. Hans senaste sk�despel saknar denna atmosf�r; den saknar
+luft, och gud vet om n�gon af personnagerna, Jeanne inber�knad, har en
+enda r�d blodkropp i den blacka v�tska som flyter i deras �dror.
+
+  27. 5. 13.
+
+
+
+
+EN ROMAN OM ROUSSEAUISMEN.
+
+  [Anatole France: _Les dieux ont soif_. Roman. Calmann-L�vy, Paris.]
+
+
+Anatole Frances nya roman spelar under revolutionen; den g�r fr�n 1793
+till slutet af juli f�ljande �r d� Robespierre �fverl�mnades �t
+giljotinen.
+
+Revolutionsepoken har mer �n en g�ng lockat Anatole France till dikt.
+Det har alltid beredt honom mycken tjusning att t�nka sig det ljufva
+�gonblickets lycka f�rh�jd genom l�ftena om d�d och aningarna om
+underg�ng. Lifsk�nslan upph�jd i sin h�gsta potens i �gonblicket f�re
+slutet, k�rleken stegrad till paroxysm, en f�rintelse f�re f�rintelsen,
+det �r n�got som m�ste ber�ra honom ganska lifligt och sl� an p�
+sensualisten inom honom och p� �filosofen�.
+
+Men det �r inte precis detta som upptar honom i _Gudarna t�rsta_. Utan
+tvifvel �r skuggan �fver medborgaren Evariste Gamelins och
+medborgarinnan Elodie Blaises f�rh�llande sj�lfva den d�dens skugga, som
+uppfyller atmosf�ren i revolutionsstaden med sin tyngd och bekl�mning,
+och lidelsen, som f�renar dem, brinner med den snabbare och hetare l�ga,
+som tillh�r en tid d� ingen vet n�got om n�sta dag. Romanen handlar i
+alla fall om n�got annat. Den syssels�tter sig med revolutionsmannens
+psykologi. Det f�ngslande inneh�llet i Anatole Frances nya bok �r
+historien om huru den k�nslofulle rousseau'anen, som �lskar
+�m�nniskosl�ktet�, som tror p� den m�nskliga naturens inneboende godhet,
+som (f�r att anv�nda tidens eget uttryckss�tt) �r m�nsklig, v�lg�rande,
+god och dygdig, efter hand f�rvandlas till om�nniska. -- Det �r s�kert
+inte alldeles ober�ttigadt att i denna roman om rousseau'ismens insats i
+revolutionshistorien se den festskrift med hvilken Anatole France roat
+sig att p� sitt s�tt ta del i Rousseau-jubil�et.
+
+       �
+
+Evariste Gamelin tillh�r den f�rsta generationen som v�xte upp under
+Jean-Jacques' inflytande. �fver hans barndoms- och ungdomslif sv�fvade
+som den ideala f�rebilden Emile, och boken efter hvilken han formade sin
+k�nsla var Saint-Preux's och Julies roman. Han visade redan som helt ung
+gosse en mild k�nslofullhet, vekhet, godhet, och hans r�rda k�nsla
+omfattade b�de m�nniskor, djur och plantor. Han kunde icke se n�gon
+varelse lida utan att sm�lta i t�rar. I�hans hj�rta bodde den naturliga
+dygden; han f�ljde dess r�st och f�rkofrade sig best�ndigt, tills han
+vardt genompyrd af moral. Hvad det yttre betr�ffar, s� var han sk�n och
+intagande, och bekr�ftade p� detta s�tt rousseauismens l�ra, att den
+sj�liska sk�nheten f�der den kroppsliga. -- Evariste Gamelin blef det
+full�ndade uttrycket f�r det nya m�nniskoideal som Rousseaus poesi,
+moral och pedagogik skapade under 1700-talets sista decennier.
+
+Tiden skred fram. Revolutionen br�t ut. Evariste Gamelin tar aktiv del i
+aff�rerna och blir till sist medlem af det stora revolutionstribunalet.
+I�denna egenskap har han att skipa r�ttvisa med F�derneslandets fiender,
+emigranterna, upprorsm�nnen, de ljumma, de misst�nkta, kort sagdt med
+f�rr�daren i alla de olika varieteter den m�nskliga uppfinningsf�rm�gan
+under politiskt lifliga tider f�rm�r s�rskilja.
+
+Den juridiska proceduren �ger till en b�rjan en form, som i h�g grad
+smakar lag och r�tt i vanlig mening. Det blir snart om�jligt att
+forts�tta p� detta tids�dande s�tt. Allteftersom republikens politiska
+motg�ngar hopa sig och det inre missn�jet v�xer, stegras anspr�ken p�
+revolutionsdomstolens arbetsf�rm�ga. Proceduren m�ste f�renklas. Den
+individuella rannsakningen afskaffas praktiskt taget helt och h�llet;
+f�rr�darne anklagas i flock och d�mas i skock, och j�mf�relsevis s�llan
+intr�ffar under dessa m�nader att en anklagad undg�r giljotinen.
+
+Den k�nslofulle Evariste Gamelin, Jean-Jacques' discipel, fortfor han
+verkligen att ut�fva sitt domarv�rf och var han med om att skicka till
+stupstocken individer, om hvilka han ingenting annat visste, �n att
+n�gon ansett dem vara op�litliga patrioter? Det gjorde han, och det
+kunde han g�ra utan att i minsta m�n f�rneka sina f�reg�enden. -- Jag
+m�ste h�r inflicka en liten betraktelse. Under 1600-talet var moralen i
+h�g grad en rationell moral. Under 1700-talet, d� afkristningsverket
+fullbordas, blir den en k�nslofr�ga och en trosfr�ga, den antar ett
+slags �religi�s� f�rg. Arfsynden med sina konsekvenser har strukits
+bort, och m�nniskan har uppt�ckt att hon �r af naturen god. Rousseau har
+uppr�ttat en ny domstol i h�gsta instans f�r fr�gorna om godt och ondt:
+_samvetet_, som �ger en hemlighetsfull f�rm�ga att afg�ra om r�tt och
+or�tt. Samvetets r�st �r den ursprungliga, goda naturens r�st i
+m�nniskan, den naturliga dygdens st�mma som leder visare och afg�r
+ofelbarare �n alla skrifna lagar. Denna tro p� samvetet �r
+f�ruts�ttningen f�r den beskedlige och fredlige Evariste Gamelins
+utveckling till den flitigaste af medlemmarna i den blodiga domstolen.
+
+Ett �gonblick k�nner han sig verkligen n�stan en smula tveksam. Hur
+skall det bli m�jligt, t�nker han, att utan unders�kning skilja bofvar
+och hyggligt folk �t? Men redan i n�sta minut har han fattat meningen
+och funnit svaret. Juridiska formler och r�ttsliga garantier tj�na
+endast till att h�lja in hufvudsaken i en massa bisaker. Ett redligt
+hj�rta tr�ffar genast det r�tta. Man har blott att f�lja naturens
+ingifvelse, hon �r den goda modern som aldrig leder sina barn vill.
+Det �r med hj�rtat man har att d�ma. Och det �r till sitt hj�rta han
+lyssnar, n�r han tar till ordet och proponerar halshuggning �fver glatta
+laget d�rf�r, att toiletterna misshaga honom eller fysionomierna se
+landsf�rr�diska�ut.
+
+H�r �r den punkt, som slutar linjen Anatole France har tecknat i sin
+roman. Sj�lfva fabeln f�res vidare p� �nnu n�gra sidor: till den 9
+Thermidor. Kommunen spr�nges, dess domstol uppl�ses, och bland dem som
+f�lja Robespierre p� schavotten �r ocks� medborgaren Evariste Gamelin.
+
+
+Som bekant p�g�r i Frankrike sedan ungef�r fyra �r tillbaka en skarp
+strid om Rousseau. Nationalister, katoliker, rojalister (Lasserre,
+Maurras, Lema�tre o.s.v.) se i Rousseau revolutionens egentlige fader
+och romantikens grundl�ggare, och han �r f�r dem roten och upphofvet
+till alla de politiska och moraliska villfarelser som romantiken och
+revolutionen aflat. P� det andra h�llet firar man i Jean-Jacques
+romantikens grundl�ggare och revolutionens egentlige fader, den od�dlige
+skaparen af det politiska goda, som revolutionen f�rt med sig, af de
+konstn�rliga vinningar som romantiken sk�nkt 19:e seklet.
+
+Om lyckan �r god kommer Anatole France -- han har nog ingenting emot det
+-- att angripas fr�n b�da h�llen, eller att �beropas p� b�da h�llen
+hvilket ju kommer p� ett ut. Det skall heta, att Anatole France satt ett
+likhetstecken mellan Rousseau och Robespierre, att han br�nnm�rkt
+rousseauismen som skr�ckv�ldets omedelbaraste f�ruts�ttning. Och det
+kommer att s�gas, att bokens sens moral �r liktydig med en absolution �t
+Jean-Jacques' elev, den dygdige och samvets�mme terroristen Evariste
+Gamelin.
+
+Ett sammanhang mellan terrorismen och rousseauismens k�nslobetonade
+dygdekult har utom all fr�ga best�tt f�r Anatole France. Han tror
+n�mligen p� konstens f�rm�ga att omskapa verkligheten efter sitt bel�te.
+
+Lifvet efterapar konsten i vida h�gre grad �n konsten lifvet, sade Oscar
+Wilde i _L�gnens f�rfall_, och det m�ste s� vara, ty lifvet, som
+best�ndigt s�ker sig till uttryck, erh�ller sina uttrycksformer af
+konsten. Och han bestyrker sin tanke med ett par exempel: �unga m�n
+begingo sj�lfmord, d�rf�r att Rolla begick sj�lfmord; de ha ber�fvat sig
+lifvet, d�rf�r att Werther tog sitt lif.�
+
+Detta �r ocks� Anatole Frances mening. Det finnes bilder -- s�ger han i
+en uppsats om Balzac -- hvilka �ro tusen g�nger mera �desdigra �n de
+skulpterade och m�lade bilder, f�r hvilka Jahve ville bevara Israel --
+det �r de ideala bilder, som romanf�rfattarne och poeterna skapa. Dessa
+bilder lefva ett lif, uppfylldt af verksamhet, och det �r endast
+tillb�rligt att s�ga, att deras f�rslagne upphofsm�n sprida dem ibland
+oss p� det att de liksom d�moner skola fresta oss. �Goethe uts�nder
+Werther i v�rlden, och omedelbart v�xer sj�lfmordens tal. -- -- Dem,
+hvilka Jean-Jacques ville �terf�ra till naturen, gjorde _Emile_ till
+terrorister och halsafsk�rare.�
+
+S�dan �r bakgrunden f�r den historisk-psykologiska id�, som Anatole
+France f�rverkligat i sin roman. Bortom den tycka vi oss sk�nja ocks�
+antydningarna om hans filosofiska tro. _Gudarna t�rsta_, det �r nuets
+grymma gudar som i om�ttlig t�rst och hunger kr�fva m�nniskooffren. Det
+�r en Olymp af dagens i morgon �fvervunna sanningar, af id�er som just
+nu inneh�lla den yttersta visheten och den enda m�jliga l�sningen och i
+morgon �ro villfarelser. De �ro �sk�dningarna hvilka regera �fver ett
+�gonblick och �ro vidskepelse och vantro f�r det n�sta. Anatole France
+har begabbat fram�tskridandet som f�, men aldrig har han riktigt kommit
+ifr�n tron, att m�nskligheten r�r sig l�ngs en kurva som leder upp�t.
+Offren �ro den oundvikliga tributen, s�ger han nu. Vandringen g�r �fver
+id�er som n�tas ut i bruket och sanningar som blifva l�gner, men hvarje
+id� var ett fj�t p� den o�ndligt l�nga v�gen.�Ja, detta ungef�r vore --
+om jag inte helt och h�llet tagit miste -- den �fverraskande och
+tr�sterika nyhet Anatole France nedlagt i sin senaste bok.
+
+       �
+
+I _Gudarna t�rsta_ f�rekomma ett par figurer s� typiska f�r Anatole
+France att jag f�r lof att erinra om dem med n�gra ord. -- Den �gamle
+Brotteaux� �r en f.d. skattef�rpaktare. Han tillh�r emellertid epoken
+efter seklets midt, d� dessa finansi�rer redan f�tt en hel del kultur
+och f�rfining att st�dja sig�p�. Brotteaux �r i sj�lfva verket en af dem
+som n�rmade sig filosoferna. Han har dinerat hos baron d'Holbach, och
+han har superat med Grimod de La Reyni�re, en af den gastronomiska
+v�rldshistoriens ryktbaraste personligheter. Han har dyrkat det sk�na
+som filosofi och konst, som k�rlek, k�kskonst och vin. Revolutionen har
+ruinerat honom. Han bor i en vindskupa. Han lifn�r sig med att fabricera
+dockor. Men han har sin filosofi och sin sensualism i godt beh�ll, och i
+fickan p� hans loppf�rgade lifrock hvilar ett band Lucretius. Beh�fver
+jag s�ga att en man, hvars lif �r motsatser af denna art, st�r Anatole
+Frances hj�rta n�ra? Den gamle Brotteaux med sin Lucretius, det �r abb�
+J�r�me Coignard med sin Boethius �nnu en g�ng. Brotteaux �r en replik af
+J�r�me Coignard, en svag reflex af den of�rg�tlige abb�en, en �ldrande
+poets sista inkarnation i en uppenbarelseform som varit honom k�r.
+
+Brotteaux representerar enligt romanens litet schematiska uppst�llning
+den epikureiska ateismen, liksom ju Evariste Gamelin f�retr�dde
+rousseauismen. Vid sin sida har han Fader Longuemare som representant
+f�r den religi�sa tanken. Och mellan dem st�ller sig den �oskyldiga
+gl�djeflickan� Ath�na�s, en personifikation af _den_ naturliga dygd, som
+i olikhet med Evariste Gamelins icke offrar �t tidsgudarnas t�rst. Hon
+tj�nar den st�rsta och evigaste af de eviga gudarna. Hon �r Afrodite
+Pandemos' pr�stinna, som Anatole France firade i sin diktsamling f�r 40
+�r sedan, den f�vitska jungfru med det fromma hj�rtat, hvars dygd och
+oskuld i h�gre mening han s� m�nga g�nger framh�llit som ett uppbyggligt
+f�red�me och ett exempel v�rdt v�r begrundan.
+
+En ryktbar fransk teaterkritiker brukade i sina recensioner tala om �den
+scen som hade bort g�ras�. Den scen vi v�nta oss, n�r vi stiftat
+bekantskap med de tre, uteblir icke; och p� sistone ta mycket riktigt
+pr�sten, sk�kan och filosofen plats i samma b�delsk�rra f�r att
+gemensamt m�ta den f�rintelse, som f�r Anatole France �r slutet p�
+individens lif.
+
+  28. 6. 12.
+
+
+
+
+EN PAMFLETT MOT KRISTENDOMEN.
+
+  [Anatole France: _La r�volte des anges_. Roman. Calmann-L�vy,
+  Paris.]
+
+
+�L�t oss njuta af v�rlden s�dan den nu en g�ng �r�, sade Renan. �Den b�r
+inte tas p� allvar. Den �r en fars, ett verk af n�gon sk�mtsam demiurg.�
+Detta var ocks� p� det stora hela taget Anatole Frances mening, �nnu p�
+den tiden d� han vandrade i Epikurus' tr�dg�rd och l�t abb� J�r�me
+Coignard affatta visa t�nkespr�k om Gud och v�rlden.
+
+Men det fanns redan d� hos France n�got som saknades hos tviflaren
+Renan. Det var en mot kristendomen fientlig st�mning.
+
+Abb� J�r�me Coignard var en trogen kyrkans son. Men han hade ett eget
+s�tt att f�ra Guds och kristendomens talan. �En odlad ande�, sade han
+t.ex., �b�r visa tillbaka allt of�rnuft och all vidskepelse, utom
+kyrkans heliga l�ra naturligtvis.� Kort sagdt, ingen apologet har v�l
+n�gonsin s� som denne nitiske abb� blottst�llt den sak, f�r hvilken han
+tr�dt i vapen.
+
+_�nglarnes uppror_ liknar f�rst en femte del i serien om Herr Bergeret;
+det befinnes mycket snart, att Anatole France i den griper tillbaka till
+de tankar som lifvade honom, n�r han uppfann J�r�me Coignard, den
+of�rliknelige f�rsvararen af Gud och kyrkan. Han k�nde sig d� inte �nnu
+redo att ge sin tanke en slutlig form. I�b�ckerna om Herr Bergeret och
+om Crainquebille, den mest pr�fvade af gr�nsaksm�nglare, talade han s�
+om huru skr�plig m�nniskan �r och huru el�ndigt hennes lif. Han visade
+hur �le mal moral� och �le mal physique� -- som tv� af l�rom�staren
+Voltaires och hans tids favorituttryck lyda -- ge hennes tillvaro en
+vild och f�rf�rande mardr�ms tycke. I�sin nya bok �r han nu f�rdig med
+f�rklaringen. Det �r kristendomen, som b�r skulden. Det �r Gud, som �r
+det ondas k�lla. _�nglarnes uppror_ presenterar sig som en syntes;
+romanen ser ut som ett filosofiskt testamente.
+
+Ber�ttelsen i _�nglarnes uppror_ �r lika diffus som i hvilken som helst
+af de tidigare romanerna, och jag �mnar inte ge mig in p� ett
+utf�rligare referat. Ett par antydningar emellertid. -- I�Himmelens rike
+r�der bland alla upplysta element ett best�ndigt missn�je. Till de
+�nglar, som en g�ng f�ljde Satan, s�lla sig hvar dag nya aff�llingar.
+I�synnerhet �ro m�nniskornas skydds�nglar, hvilkas �mbete dagligen
+kallar dem till jorden, utsatta f�r att gripas af upprorsandan. Det
+finnes �tskilliga tusen landsflyktiga �nglar ensamt i Paris, d�r de
+s�rskildt befolka Montmartre- och Batignolles-kvarteren, trakter s�som
+bekant favoriserade af politiska flyktingar. H�r konspirera de, h�r
+f�rf�rdiga de sina bomber, och h�r sammantr�da de f�r att i �ndl�sa
+debatter dryfta b�sta s�ttet att anfalla Himmeln och f�rdrifva Gud.
+
+Gud �r alls icke �Gud�: hvad m�nniskorna kalla s�, �r i verkligheten en
+�okunnig och plump demiurg�, alls inte sk�mtsam och v�lvillig som Renan
+trodde, utan en egenk�r och illvillig varelse. Han heter r�tteligen
+Ialdabaoth, och han �r ingenting annat �n en halfgud, som f�rr i v�rlden
+slog sina konkurrenter ur br�det och i kraft af sin h�nsynsl�shet och
+bakslughet usurperade befattningen som v�rldens herre. Hans l�ra �r ett
+system af l�gner, och dess enda syfte �r att kvarh�lla m�nniskorna och
+�nglarna i det barbari, som �r f�ruts�ttningen f�r Ialdabaoths makt.
+
+N�r �nglarne stiftat sin sammansv�rjning, s�nda de en deputation till
+Indien, d�r Satan fridfull dv�ljes i sin tr�dg�rd vid Ganges' strand
+omgifven af lejon och gazeller. Han f�rbeh�ller sig att f� sofva p�
+saken. Och i nattens dr�m ser han h�ndelsernas utveckling s�dan den
+komme att gestalta sig, om han accepterade f�rslaget att b�rja kriget
+emot Gud. Han ser sig p� Ialdabaoths plats: han ser sig f�rvandlas till
+den samme f�rsoffade, sj�lff�rn�jde och obarmh�rtige v�rldsh�rskare,
+som Ialdabaoth �r; han ser denne lyftas af motg�ngen och h�jas af
+pr�fningarna. Och han varsnar vidare huru den nye Satan st�rtar den nye
+Ialdabaoth, och s� vidare i all evighet. Han vaknar badande i en iskall
+�ngestsvett. �Den besegrade Gud kommer att varda Satan�, s�ger han, �den
+segrande Satan varder Gud. M�tte �dets makter f�rskona mig f�r denna
+fruktansv�rda lott! Jag �lskar helvetet, d�r min ande har funnit sig
+sj�lf och utvecklat sig till hvad den �r; jag �lskar jorden d�r jag
+gjort en smula godt, i�den utstr�ckning det varit m�jligt i denna
+f�rf�rliga v�rld, d�r m�nniskosl�ktets lif �r en f�ljd af blodiga d�d.
+Tack vare oss, de fallne �nglarna, m�nniskornas v�nner och hj�lpare,
+har den gamle guden f�rlorat sitt v�lde p� jorden. M�nniskorna tro icke
+l�ngre p� honom. Men inom dem verkar i alla fall Ialdabaoths ande
+alltj�mt, och den eggar dem till or�ttf�rdighet och v�ld, den v�nder
+deras h�g fr�n sk�nheten och konsten, den h�ller dem allt fortfarande
+f�rs�nkta i fruktan och okunnighet. Mina v�nner, det �r i sitt eget
+br�st enhvar har att bek�mpa och f�rinta Ialdabaoth.�
+
+Satan som ljusbringaren -- det �r en id� som ju inte egentligen
+�fverraskar genom sin nyhet. Beh�fver jag s�ga hvilken den princip �r,
+som f�rkroppsligar sig i hans gestalt? Det �r naturligtvis h�gmodet.
+Ur h�gmodet h�rleder France nu som tidigare de instinkter, hvilka f�ra
+m�nskligheten fram�t och f�rst och sist _la curiosit�_, _la volupt�_.
+De �ro det aldrig stillade beg�ret att forska och att veta, och den
+sinnenas lust som �r dyrkan af sk�nheten och lifvet och ur hvilken
+konsten f�des. Otaliga g�nger har han firat dem i sina b�cker, och i
+_�nglarnes uppror_ inf�r han nu en �fversikt af m�nsklighetens
+kulturutveckling betraktad som en frukt af dessa instinkters arbete inom
+m�nniskan. P� dem har han byggt ocks� sina antydningar om framtiden.
+Han v�djar till den del inom m�nniskan, som �r k�nsla och instinkt, till
+sensualismen, till v�llusten fattad som den till sitt v�sen dunkla drift
+att dricka solens ljus och tingens f�rg, hvilken f�r m�nskligheten
+fram�t, oberoende af all viljans och f�rnuftets medvetna insats -- s�
+godt det g�r och trots allt.
+
+Diskursen �fver v�rldshistorien h�r nog inte till det m�rkligaste och
+mest sprittande Anatole France �stadkommit. I�denna bok utg�r den ett af
+de b�sta partierna. Det �r den gamle Nectaire som ber�ttar. Han �r en af
+dem som en g�ng f�ljde Satan. Han s�g jorden forma sig och
+m�nniskosl�ktet uppst�. Med Satan tog han del i arbetet p� m�nniskans
+uppfostran till f�rnuft, p� framkallandet af hennes h�gmod, utvecklandet
+af hennes vetgirighet och v�llust. I�det gamla Hellas var han en glad
+faun. Han bevittnade kristendomens och barbariets uppkomst och antika
+v�rldens fall; han genomgick folkvandringarnas fasor. Under Medeltiden
+skylde han sitt ludna br�st och sin bockfot under en munkk�pa. Han s�g
+den glada hedendomen p�nyttf�das i Ren�ssansen, han var med om
+barbariets p�nyttf�delse genom Luther och Calvin. O.s.v. Den gamle
+satyren repeterar hela historien, och vi f� veta att de m�nniskor som
+kommit n�got v�rdefullt �stad -- n�got ur hans synpunkt v�rdefullt --
+varit affallna �nglar eller m�nniskor lifvade af h�gmodets och upprorets
+anda. Anatole Frances historiska uppfattning tyckes n�got s� n�r
+fullst�ndigt t�cka sig med Voltaires, och ges det n�gon skillnad s� �r
+det v�l den, att France senterar gotiken... Ber�ttelsen �r direkte
+anlagd i Voltaires man�r. Men det �r inte alltid den b�sta sortens
+Voltaire. Det g�ller t.ex. att illustrera Medeltidens enligt Nectaire
+sterila filosofiska och teologiska diskussion. Nectaire n�mner inte
+realismen och nominalismen, han omskrifver p� f�ljande s�tt: det ena
+l�gret ans�g att innan det fanns m�nskliga f�tter och �ndalykter i
+v�rlden, s� existerade Sparken I �ndan af evighet i Guds sk�te; det
+andra l�gret utvecklade den �sikten, att Sparken I �ndan existerade
+f�rst sedan den vederb�rligen gifvits och mottagits.
+
+Ja, detta �r Anatole Frances ber�mda ironi s�dan den uppenbarar sig i
+hans senaste roman. Men den har inte endast trubbats af en smula -- den
+har �fver hufvud tr�ngts tillbaka. _�nglarnes uppror_ �r m�rklig d�rf�r,
+att formen har en ny h�llning.
+
+Anatole France har fr�n det ironiska uttrycket, som han beh�rskade som
+ingen annan, g�tt �fver till den direkta anklagelsen. Det tunga
+artilleriet har k�rt fram. Jag tror alls inte att ironien -- som icke �r
+n�gon �sk�dning utan endast en uppenbarelseform f�r tanken, en h�llning
+inf�r lifvet -- beh�fver vara ett tecken p� andlig �fverl�gsenhet. Jag
+vill blott s�ga, att hos France den ironiska leken med sina dubbeltydiga
+vishetsregler och tveeggade sentenser sk�ttes med en f�rdighet och
+gl�dje, som �fver sidorna i hans b�cker kastade str�lande glans och
+skimmer och gjorde flera af hans verk till verk af h�g konst.
+I�_�nglarnes uppror_ �r den inte l�ngre en princip i Frances konst. Den
+tillh�r i h�g grad periferien. _�nglarnes uppror_ �r framf�r allt ett
+of�rblommeradt angrepp, en stridsskrift, en pamflett i romanformat.
+Ironien var halfva inneh�llet och hela formen i Anatole Frances b�cker,
+och n�r den f�tt tr�da tillbaka har mycket af personlighetens charme och
+diktarens betydelse f�rflyktigat.
+
+Afsikten har gjort sig till herre �fver diktaren, den binder hans h�nder
+och det vimlar af uppslag af hvilka han ingenting f�r gjordt. Vi inf�ras
+i det kapell i Saint-Sulpice-kyrkan, d�r Delacroix m�lat sina �nglar, en
+d�monisk vredes representanter. S�llskapet �r s� lofvande som m�jligt,
+en gammal m�lare befryndad med Choulette, en republikansk katolik, en
+katolsk yngling h�ngifven tingens f�f�ngliga yttre sida, en abb� som f�r
+Bossuets majest�tiska spr�k p� l�pparna, en landtlig gods�gare med
+vittra intressen. Det artar sig till en diskussion om teologi och konst
+i Anatole Frances stil, och hela v�rlden kommer af sig vid ing�ngen.
+Vi inf�ras i familjen d'Esparvieus bibliotek -- en samling p� 360,000
+volymer, rik p� m�rkliga ting. Hvilken ort f�r meningsbyten om allt
+mellan himmelen och jorden. Men ingen kommer l�ngre �n till begynnelsen.
+
+Romanens figurer ha inte alla f�tt stanna i det embryotiska stadiet, och
+t.ex. Maurice �r en mycket treflig f�reteelse. Hans skydds�ngel h�r till
+dem som anstifta revolten. Maurice �r visserligen en �t sinnesv�rldens
+fr�jder hemfallen yngling. Men �han har genom Himmelens n�d f�tt mottaga
+en kristen uppfostran�, och han kan inte finna sig i att hans �ngel
+blandar sig i upprorsr�relsen. Och d� �ngeln �fvergifvit Maurice, s�
+s�ker Maurice upp �ngeln f�r att omv�nda honom till den enda sanna tron.
+
+En annan figur af intresse -- betydligt mindre utf�rd likvisst -- �r den
+landtlige adelsmannen med de vittra b�jelserna. I�hans f� repliker m�ter
+den b�sta tidens Anatole France -- se t.ex. hans oskyldiga lilla sk�mt
+med �filosoferna� (l�s: Bergson). Sin egen filosofi sammanfattar han p�
+detta s�tt: �I�min ungdom var jag en l�ttsinnig krabat och jag sysslade
+med metafysik. Jag l�ste Hegel och Kant. Med �ren har jag blifvit
+allvarlig, och jag befattar mig nu blott med de p�tagliga tingen, med
+det som �gat och �rat f�rm� fatta. Konsten -- detta endast �r m�nniskan.
+Allt annat �r bl�ndverk och illusion.�
+
+Detta var den tro Anatole France bek�nde i sin tidiga ungdom, n�r han
+var _De gyllene dikternas_ poet. Vi s�ga oss, att detta n�r allt kommer
+omkring och i alla fall ocks� �r summan af hans visdom, n�r han i sitt
+70:de �r tr�der fram inf�r f�rsamlingen och vittnar: med s� mycket af
+tonen hos en k�nsloberusad salvationist.
+
+  29. 3. 14.
+
+
+
+
+ABEL HERMANTS KRIGSBOK.
+
+  [Abel Hermant: _Heures de guerre de la famille Valadier_. -- _La
+  petite femme_. B�da b�ckerna hos Alphonse Lemerre, Paris.]
+
+
+Abel Hermant skref f�rr i v�rlden naturalistiska romaner, och s�rskildt
+en af dem, _Le cavalier Miserey_, kan betraktas som ett
+litteraturhistoriskt aktstycke. Det var den i �fverensst�mmelse med
+skolans metod affattade studien �fver �soldatens natur�. Romanens b�da
+hj�ltar voro, helt i den Zola'ska naturalismens anda, �mannen och
+regementet�, det �r: m�nniskan och hennes milj�.
+
+F�r l�nge sedan har Hermant bjudit naturalismen farv�l, hans b�cker fr�n
+de senaste tjugo �ren ha inte mycken likhet med dem han gjorde p�
+80-talet. Greppet har f�r�ndrats. Sj�lfva stoffet d�remot har n�r allt
+kommer omkring f�rblifvit detsamma, och hvad Abel Hermant befattar sig
+med �r alltj�mt m�nniskan i ramen af den sociala milj�n. Den
+hufvudsakliga skillnaden mellan d� och nu besticker sig d�ri, att
+milj�begreppet utvidgats: infattningen �r inte l�ngre den speciella,
+genom skarpa gr�nser afskilda gruppen. Hermant syftar l�ngre �n�s�, och
+han str�fvar att i sina romaner samla de olika sidorna af tidens lif
+till en �tidens historia�. Hans b�cker b�ra seriebeteckningar, rubriker
+och underrubriker, i�hvilka orden �minnen�, �memoirer�, �historia�,
+kr�nika� ymnigt fl�da. Abel Hermant proklamerar sig som en samtidens
+kr�nikeskrifvare. M�rkligast bland dessa verk -- i�hvilka m�nga slags
+milj�er bearbetas och m�nga sorters m�nniskor behandlas -- f�refalla mig
+de b�da romanerna _Souvenirs du Vicomte de Courpi�re, par un T�moin_ och
+_Vicomte de Courpi�re mari�_. De ge f�rmodligen inte fullt s� mycket af
+sj�lfva det tidens innersta v�sen som de skulle f�rkroppsliga. Men de
+�ro en f�rtr�fflig studie �fver en immoralitet och till och med
+ohederlighet, som har sin solida grund i hj�ltens daning och n�r en
+gl�nsande f�rkofran under de s�rskilda milj�f�rh�llandenas inflytande.
+Dubbelromanen om vicomte de Courpi�re st�ller sig som ett motstycke, ett
+ganska bra motstycke, till det senare 1700-talets cyniska roman. Ja, den
+har rentaf, s� tyckes det oss ibland, n�got af det h�rda och kalla i _De
+farliga f�rbindelsernas_ analys. Den f�rr�der �tminstone inte mera �n
+den af behofvet att f�rsk�na.
+
+I n�gra af sina serier har Hermant bjudit till att inom sin
+samtidsbeskrifnings ram draga ocks� samtida utom-franskt lif. Det har
+blifvit �tskilliga, f�r det mesta dialogiserade skildringar ur
+diplomatiens lif, ur turistande amerikanska miljon�rers f�rehafvanden i
+Europa, ur ryska storfurstars verksamhet i n�jesinr�ttningarna i Paris
+och vid Rivieran, ja, det har till och med blifvit taflor ur ryskt
+hoflif. Dessa olika skildringar �ro underh�llande, n�r de �fver hufvud
+�ro n�got alls.
+
+Litet mera substantiella och en h�rsm�n mindre intiga te sig n�gra andra
+kr�nikor, bland dessa en serie representerad af f�rfattarens n�stsista
+roman. Den b�r den lofvande titeln _La petite femme_ och den tillh�r en
+r�cka med �fverskriften _Scener ur det kosmopolitiska lifvet_. Den f�r
+oss till London, och den inf�r oss h�r f�rst i en krets af engelska
+ynglingar och s� i en engelsk medelklassfamilj.
+
+Hvilket djupare verklighetsv�rde denna skildring af engelskt samtidslif
+till �fventyrs m�nde �ga, skall jag inte s�ka afg�ra. Mig �tminstone
+f�refaller den att i bra h�g grad operera med bra m�nga redan f�r l�nge
+sedan klicherade synpunkter.
+
+F�r s� vidt romanen �r ber�ttelsen om den franske ynglingen Jacques
+Prieur, lofvar den en hel del. Den b�rjar med en mycket sk�mtsam
+karakteristik af Jacques Prieur som en representant f�r en typ af unga
+m�n, hvilka sagt farv�l �t �intellektualiteten� och bem�da sig att
+tillk�mpa sig den frihet, som best�r i oberoendet af alla litter�ra och
+filosofiska id�er.
+
+Detta lofvande uppslag -- som ber�rdes ocks� i _Romaine Mirmault_ --
+utvecklas visserligen i romanen, men det f�r inte n�gon dess vidare
+fyllig och �sk�dlig affattning, och den ben�gne l�sarens intresse aftar
+efter hand f�r att sist bli ganska minimalt. N�got liknande g�ller ocks�
+teckningen af representanterna f�r den engelska typ, som redan
+f�rverkligat Jacques Prieurs ideal. Det hela l�per ut i rakt ingenting.
+_La petite femme_ �r en underh�llande historia, som vore roligare �n
+den��r, om inte missf�rh�llandet mellan afsikt och resultat i s� pass
+h�g grad gjorde sig g�llande. Det �r inte enda fallet af detta slag i
+Abel Hermants diktning.
+
+
+_Les heures de guerre de la famille Valadier_ �r kr�nikan om en parisisk
+borgarfamiljs upplefvelser under kriget. Den ber�ttas af det
+��gonvittne�, som Hermant ibland �beropar i sina tidsskildringar efter
+f�red�me af den 1700-talslitteratur, till hvilken han �ppet ansluter
+sina kr�nikor.
+
+Hermants studie af krigets inflytande p� fransk borgerlig ande l�per ut
+i iakttagelsen, att st�llningens allvar kallat fram och f�rdjupat de
+goda egenskaper, som af �lder anses utm�rka den franske
+genomsnittsborgaren: hans sunda f�rst�nd, hans f�rm�ga af nykter
+sj�lfbeh�rskning, hans lugna, stillf�rdiga heroism, hans f�rtr�stan p�
+framtiden.
+
+Hermant framh�fver sin tanke p� ett energiskt s�tt. F�r att ge
+eftertryck �t sin tes har han etablerat det st�rsta t�nkbara afst�nd
+mellan utg�ngspunkt och slutpunkt. Han har konstruerat en f�rsamling af
+individer, hvilka t�fla med hvarandra om priset i onatur och
+f�rkonstling.
+
+�ldsta dottern �r blifvande sk�despelerska; hennes specialitet ligger
+�midt emellan komedi och drama�, och hennes k�nslor vibrera turvis l�ngs
+den komiska och den tragiska skalan. Yngre brodern �rnar ocks� han �gna
+sig �t scenen, och han utf�r tills vidare i privatlifvet rollen af jeune
+premier; han f�rgar sitt h�r och sminkar sina l�ppar; han talar inte,
+han konverserar; hans g�ng genom rummet �r en uppvisning i plastik.
+Yngsta dottern, fjorton �r, har best�mt sig f�r hj�ltinnerollerna i den
+stora tragedien, och med en �f�rf�rande kallblodighet� uttalar hon sig i
+Agrippines eller Ph�dres ton om hvardagslifvets anspr�ksl�saste
+bagateller. Herr Valadier, som i sig sj�lf alls inte �r n�gon narraktig
+person, har smittats af den gycklarmani som h�rjar i familjen, och han
+spelar efter hvartannat hela serien af f�der ur b�de den antika och
+moderna teatern. Till och med fru Valadier, som i s� h�g grad
+representerar typisk fransk bon sens, bestiger d� och d� koturnen och
+antar attityden af en romersk matrona eller en m�re noble ur den komiska
+repertoaren.
+
+Den m�rkv�rdiga mentalitet, som f�rfattaren skildrar med s� starka
+f�rger, g�r inte precis intrycket att �ga n�got mera frappant
+verklighetstycke och det �r ju inte heller meningen -- chargeringen f�r
+hela tiden tr�nga sig�p�, gr�nsen till det groteska �fverskrides med
+afsikt ideligen.
+
+Ett vederh�ftigt och verklighetstroget intryck g�r sj�lfva skildringen
+af f�rvandlingen. P� ett mycket trov�rdigt s�tt l�ter Hermant sina
+figurers fond af sund natur sm�ningom s�ka sig v�g till ytan. Det
+lefvande drama, som utspelar sig inf�r deras �gon, i�deras eget land,
+har en st�rre och omedelbarare betydelse, en annan och fruktansv�rdare
+inneb�rd �n alla de tragedier, hvilka de ha upplefvat med boken i sin
+hand. I�detta drama spela de sj�lfva med, inte i hj�lterollerna
+visserligen utan i den stora skaran af on�mnda komparser. Men det
+hindrar inte, att den starka fl�kten af lefvande �destragik tr�nger in i
+deras tillvaro; och de gl�mma poserna, tappa bort de stora orden och
+artificiella k�nslorna; de f�das p� nytt: till ett enkelt, friskt och
+omedelbart grepp p� lifvet. De f� med detta ocks� en viss, enkel
+v�rdighet -- de b�ra ovissheten och oron med en okonstlad stoicism,
+och de f�rsm� att s�ga ett ondt ord om fienden.
+
+Till ett liknande resultat kommer fr�n sin s�rskilda utg�ngspunkt det
+ber�ttande �gonvittnet. Han f�retr�der en annan, f�rn�mligare milj� �n
+borgarfamiljen Valadier; detta betonas starkt. Han kommer utifr�n, han
+inf�res af en slump i den Valadier'ska kretsen. Efter hand pressar honom
+situationens tryck in i den f�r honom ursprungligen fr�mmande
+omgifningen; han blir delaktig af familjen Valadiers lif; dess bekymmer
+och dess f�rhoppningar bli till sist ocks� hans. Hittills har han, ensam
+och oberoende, lefvat sitt eget lif utan n�got intresse f�r andras
+f�rehafvanden. Nu v�xer den slumrande gemensamhetsk�nslan fram, han blir
+solidarisk med de andra, han f�rvandlas till medborgare i ordets
+djupaste mening. Denna utveckling skildras roligt som den halft
+motstr�fvigt f�retagna vandringen fr�n den bekv�ma h�llningen af ett
+ironiskt laisser-aller utanf�r h�ndelserna till den l�ngt ifr�n lika
+bekv�ma men o�ndligt mycket mera gifvande st�llningen som en med lif och
+sj�l intresserad deltagare i dem.
+
+Abel Hermant, som inte skildrat n�got med s� innerlig f�rtjusning som
+amoraliska m�nniskors naturligt cyniska f�rh�llande till lifvet, har i
+kr�nikan om familjen Valadier f�rverkligat en vacker k�nsla f�r stillsam
+och hvardaglig borgarmorals sk�nhet och v�rde.
+
+Hans krigsbok �r inte n�got storartadt m�sterverk. Den intresserar
+emellertid som det tidsdokument den helt s�kert �r. Och det �r inte
+utan, att den l�ter oss fullst�ndiga v�r uppfattning af de senaste tjugu
+�rens Abel Hermant.
+
+  17. 10. 15.
+
+
+
+
+EMILIA PARDO BAZ�N.
+
+  [Emilia Pardo Baz�n: _Hemsjuk_. En k�rlekshistoria. �fvers. af Adolf
+  Hillman. A.-B. Hjertas f�rlag, Stockholm. -- _La cuesti�n
+  palpitante_. (Obras completas. Tomo 1.). A.�P�rez Dubrull, Madrid.]
+
+
+I Spanien r�da som bekant en hel del motsalser mellan skilda lands�ndar.
+Geografiska, spr�kliga, etnografiska omst�ndigheter afgr�nsa vissa
+provinser till s�rskilda enheter. En enkel man af folket i Valencia och
+Katalonien begriper t.ex. inte kastilianska, d.v.s. �spanska�.
+H�gsl�ttens bebyggare te sig annorlunda beskaffade �n inbyggarne i
+Granadas lundar. P� kastilianska betecknar ordet arragonier en
+halsstarrig person. I�st�llet f�rklara sig katalonierna ben�gna att i
+kastilianarna se en f�raktlig ras fallen f�r tjufnad och bedr�geri
+(Dessa och andra exempel p� nationella motsatser inom riket i Carl
+Bratlis resebok _Spanien_). Kort sagdt, skillnaden �r stor inte endast
+mellan de �kta spanjorerna och de falska, utan ocks� mellan det spanska
+kungarikets egna medborgare inb�rdes. Det kraftigaste uttrycket f�r
+denna s�ndring ha vi v�l i den politiska r�relse, hvars syfte �r
+sj�lfstyrelse f�r Katalonien. Den b�res af skalder, vetenskapsm�n och
+politiska skriftst�llare, och det s�ges, att den vinner i styrka och
+omfattning f�r hvart �r som g�r. Det �r en energisk r�relse,
+och �tskilliga bomber ha som k�ndt kastats i syfte att p�skynda
+utvecklingens g�ng.
+
+F�rutom denna politiska regionalism ha vi ocks� en litter�r regionalism
+af fredligare slag, ett motstycke till andra l�nders hembygdskonst.
+Diktarne uppeh�lla sig med f�rk�rlek vid det tr�ngre hemlandets,
+f�delsebygdens folklif och natur: Vald�s skildrade g�rna andalusiska
+seder och bruk; Pereda �terv�nde st�ndigt i sina b�cker till Asturien;
+Blasco Ib�nez har f�rlagt de flesta af sina romaner till Valencia och La
+Huerta, den valencianska nejden. Och grefvinnan Emilia Pardo Baz�n
+tr�ttnar inte att skildra och besjunga Galicien, �mitt land� som hon
+kort och godt s�ger, med den ben�genhet f�r det koncisa, som utm�rker
+henne.
+
+Fru Pardo Baz�n slog sitt stora slag med den artikelserie, utgifven i
+volymen _La cuesti�n palpitante_ (Den br�nnande fr�gan), genom hvilken
+hon gjorde sina landsm�n bekanta med den franska realismen och
+naturalismen. Hon skildrade dess utveckling och framst�llde dess teori,
+och hon tecknade slutligen ett program f�r den spanska prosakonsten.
+
+Hvad hon vill �r inte n�gon �fvers�ttningslitteratur: hvart land och
+hvar tid skall ha sitt eget litter�ra uttryck, insk�rper hon.
+
+Dock, det �r nog inte fr�n denna f�rtr�ffliga tanke hon utg�r n�r hon
+yrkar, att Spanien skall best� sig sin egen verklighetsskildring och
+inte f�lja den franska t�tt efter i fj�ten. I�hennes favoritsats att
+�realism och naturalism i Spanien b�ra h�llas �tskilda p� ett mycket
+best�mdare s�tt �n i Frankrike�, ha vi uttrycket f�r en mycket personlig
+och t�mligen speciell �sk�dning.
+
+Distinktionen mellan naturalism och realism �r det praktiska s�ttet f�r
+fru Pardo Baz�n att slippa diverse, som inte tilltalar henne i den
+franska verklighetsskildringen och som hon inte vill se omplanteradt i
+spansk jordm�n. Det �r dels det plumpa, och dels och i synnerhet �r det
+ett drag i sj�lfva �sk�dningen, n�mligen den determinism f�r hvilken hon
+inte tr�ttnar att f�rebr� den beundrade m�staren, Zola. Hon ryggar
+tillbaka f�r �det farliga k�tteriet att f�rneka viljans frihet�.
+_Naturalismen_ blir i hennes programartiklar och manifest �fverskriften
+�fver den verklighetsskildring, som degraderar m�nniskan till ett
+obesj�ladt, viljel�st ting.
+
+Mot denna naturalism, som f�rklaras alldeles s�rskildt florera
+i Frankrike, st�ller hon under rubriken _realismen_ den
+verklighetsskildring, hvars motto �r sanningen r�tt och sl�tt. Den
+saknar visserligen alls inte f�retr�dare i fransk litteratur, men har
+den n�gonst�des haft ett hemvist, s� har det f�r visso varit i Spanien.
+�V�ra stora f�rfattare ha allt sedan Cervantes' dagar varit realister,
+utpr�glade realister, och ingen af dem har gjort sig skyldig till den
+immoralitet, som vidl�der den franska naturalismen p� grund af dess
+fatalistiska karakt�r.� Med ett ord, �realismen� �r f�r fru Pardo Baz�n
+allt det i modern fransk verklighetsskildring, som f�rtj�nar att
+anbefallas till efterf�ljelse. Hon styrker sin rekommendation genom att
+lifligt framh�lla det historiskt-nationella argumentet. �Realismen� har,
+upprepar hon, gamla anor i spanskt andligt lif. Och s� blir s�ledes
+uppgiften enligt f�rfattarinnan till _Den br�nnande fr�gan_ den, att
+sk�nka den gamla nationella realistiska ber�ttelsekonsten den f�rnyelse,
+som g�r den till ett sant och troget uttryck f�r v�ra dagars spanska
+lif.
+
+Men nu yppar sig ju naturalismens litter�ra fatalism fr�mst i
+skildrandet af individen som en produkt af �rftlighet och milj�. Milj�
+och �rftlighet m�ste f�ljaktligen skjutas undan af fru Pardo Baz�n, n�r
+hon best�mmer realismens begrepp. Af alla de omr�den, f�rklarar hon i
+sj�lfva verket, hvilka den realistiska ber�ttelsen kan utnyttja, �r det
+psykologiska omr�det utan tvifvel det rikaste, det mest omv�xlande, det
+intressantaste; och kroppens inflytande p� sj�len och sj�lens inverkan
+p� kroppen erbjuda beundransv�rda uppslag till iakttagelser och f�rs�k.
+
+Fru Pardo Baz�n befriar s�ledes individen ur hans beroende af ras, milj�
+och �gonblick -- hon erk�nner, vill det synas, att enhvar af dessa
+faktorer kan �ga sin betydelse, hon f�rnekar d�remot att alla tre
+tillsamman betyda ett �de. Den s� determinerade, till en �dets lekboll
+degraderade, m�nniskan vore enligt fru Pardo Baz�n inte v�rdig att vara
+ett f�rem�l f�r dikt. Hon yrkar, att dikten skall vara den sanna
+historien om sj�lens lif och om hj�rtats upplefvelser. Men, och detta
+b�r s�rskildt framh�llas, hon vill inte ge den enskilde i en splendid
+isolering. Hon understryker tv�rtom, att hans hj�rtas lif och hans sj�ls
+upplefvelser spegla n�got allm�nnare. Han �r ingen produkt af �gonblick,
+milj� och ras, men han representerar dem. I�honom lefver ocks� n�got af
+detta allm�nna, som �r �sk�dningen i hans land, den moraliska atmosf�ren
+i hans sociala omgifning o.s.v. Denna uppfattning har afgjort f�ljande
+begreppsbest�mning, med hvilken fru Pardo Baz�n kr�ner sina teoretiska
+utl�ggningar: �Realismen �r det tillf�rlitliga kontrollinstrument, som i
+hvart land ger oss genomsnittet af dettas moraliska status, alldeles som
+sfygmografen upptecknar b�de den normala pulsen hos en frisk m�nniska
+och den v�ldsamt bultande pulsen hos feberpatienten.�
+
+
+Den roman, som Adolf Hillman presenterar under rubriken _Hemsjuk_,
+�r sannolikt identisk med den, hvars spanska titel betyder �tr�nad,
+sv�rmod�. Svenska �fverskriften f�refaller litet f�r tr�ng. Ty h�r �r
+inte blott fr�ga om den hemsjuka, som till en b�rjan f�rt�r den
+galiciska flickan Esclavitud Lamas i hennes landsflykt i Madrid. Utan
+h�r �r fr�ga ocks� om den heml�ngtan till lifvet, som r�r sig inom den
+under sin goda moders spira vegeterande ynglingen Rogelio de Pardinas.
+Och vidare och i synnerhet: sjukan, som Esclavitud lider�af, befinnes i
+sj�lfva verket f�rvandla sig i Rogelios n�rhet till en k�rlekskrankhet,
+liksom Rogelio kring henne koncentrerar sin tr�ngtan att slippa ut ur
+boet och bli en man.
+
+Den lilla romanen �r att b�rja med en utm�rkt treflig interi�rm�lning.
+F�rfattarinnan till�mpar sina l�ror, och hon ger en milj�skildring,
+i�hvilken tingen spela en mycket liten roll och m�nniskorna en s� mycket
+st�rre. Sk�deplatsen �r donna Aurora de Pardinas' hem i Madrid. Senora
+de Pardinas �r en godhj�rtad och anspr�ksl�s dam, hvars alltuppslukande
+intresse i lifvet �r hennes son Rogelio.
+
+Rogelio �r en v�lartad ung man p� tjugo �r. Han studerar juridik,
+ordentligt och t�mligen metodiskt men utan att �fveranstr�nga sig. Han
+har en �mt�lig konstitution, och hans mor omhuldar honom n�stan med
+n�got af en sjuksk�terskas varsamhet. Ett innerligt f�rh�llande r�der
+mellan mor och son; ett inslag af frisk humor i skildringen st�nger
+hj�rtnupenheten ute.
+
+I fru de Pardinas' salong samlas hvar eftermiddag n�gra gamla herrar,
+v�nner eller �mbetsbr�der till hennes aflidne man, f�r att byta tankar
+om v�rldens g�ng. Skildringen af detta kollegiums sammantr�den har
+n�stan n�got dramatiskt: enhvar har sitt s�tt, och de pratandes inl�gg
+i debatten om de viktiga adiafora, som syssels�tta kretsen, ha
+hvart och ett sin egen f�rg. De v�rdnadsv�rda gamla gentlem�nnen
+representera skilda hemtrakter, och debatten pr�glas alltj�mt af
+mycket temperamentfulla och mycket roliga inslag af gl�dande
+provinsnationalism.
+
+Denna atmosf�r andas Rogelio fr�n morgon till kv�ll, och det �r inte
+utan att den b�rjar k�nnas litet tryckande ibland. Trots den v�lvilja,
+till f�ljd af den v�lvilja, med hvilken han �fverhopas, b�rjar han
+sm�ningom k�nna sig allt mindre v�l till mods. Han b�rjar i obstinata
+stunder k�nna sig retad af det faktum, att man inte tar honom f�r fullt,
+icke inser att han redan �r �en man�. Och han erfar en allt starkare
+l�ngtan att f� pr�fva ocks� p� annat �n moderlig godhet och farbroderlig
+v�lvilja.
+
+En dag f�r fru de Pardinas bes�k af en ung flicka. Hon �r hemma fr�n
+Galicien. Hon har haft tj�nst i Madrid hos tv� beskedliga fr�knar fr�n
+Malaga. Men hon har inte trifts hos dem. Hon har inte kunnat f�rdra
+deras matordning -- eget nog, anm�rka vi som r�ka p�minna oss, att
+Vald�s b�rjar en af sina romaner med upplysningen: �I�Malaga serveras
+man icke alls d�liga stufningar�. Ja, hon har inte ens f�rst�tt de b�da
+fr�knarna: deras Malaga-dialekt har f�r henne f�rblifvit ett fr�mmande
+spr�k. Och hon har d�rf�r beslutat s�ka tj�nst i en galicisk familj, d�r
+hon kan f� tala sitt hemlands tungom�l och t�ra dess poetiska r�tter. --
+R�rd af den unga galiciskans milda v�sen och blygsamma sk�nhet, tar
+henne fru de Pardinas i sin tj�nst.
+
+Esclavitud har l�mnat sin hembygd p� grund af f�rh�llanden starkare �n
+hennes vilja. Hon �r n�mligen dotter till en pr�st, och hon var en
+lefvande skandal i allas �gon. Hon �r i sina egna �gon ett slags
+lifslefvande f�rbrytelse, och st�ndigt �r den tanken henne n�ra, att
+hennes f�r�ldrar �ro f�rtappade, och att hon sj�lf �tillh�r dj�fvulen
+allt fr�n sin f�delse�. Fr�mmande i sin hembygd, utan hemortsr�tt i
+v�rlden, en fr�mling bland m�nniskorna -- s� st�r hon inf�r sin egen
+k�nsla, och s�dan �r bakgrunden f�r den tr�nad, det sv�rmod som m�rkt
+hennes v�sen.
+
+Jag antydde redan hvad som intr�ffar. Fru de Pardinas �r sj�lfva
+omisst�nksamheten, och hon ser inte de flyktiga och l�tta f�rebuden till
+de k�nslor, som skygga och tveksamma b�rja ta form i hennes sons och i
+Esclavituds medvetande. Men ber�ttelsens elaka person -- en asturier --
+uppt�cker dem med sin af en best�ndig misstro sk�rpta blick, och han
+dr�jer inte med sitt afsl�jande. Fru de Pardinas f�rvandlar sig snabbt
+till en skicklig diplomat och en �fverl�gsen strateg, dock, det ser i
+alla fall ut som skulle hon komma till korta. Och s� tar hon sitt parti
+och flyr med sin son. Men Esclavitud ser, dold i m�ngden, hur t�get
+�ngar i v�g mot det gr�na Galicien. D�rp� �v�nder hon sina steg mot
+staden, fast besluten�, s�ger f�rfattarinnan, �att aldrig mera se solen
+g� upp�. Det �r ett beslut, p�pekar f�rfattarinnan ytterligare, �fr�n
+hvilket ingen makt i v�rlden skulle kunna f�rm� den olyckliga flickan
+att afst�.
+
+Fru Pardo Baz�n har gifvit f�rloppet ovanligt klara och fasta konturer;
+linjen tyckes vara n�got, som hon f�rst�r sig p� och kan anv�nda. Luften
+i boken �r full af ljus och syre -- halftonerna, antydningarna, det till
+h�lften sagda, allt detta �r saker som hon d�remot inte bryr sig om att
+anv�nda. Skildringen af t.ex. Rogelio och Esclavitud har n�stan
+ingenting af traditionellt lyrisk vekhet. Den saknar �nd� hvarken
+innerlighet eller poesi.
+
+L�ngsamt skrider ber�ttelsen fram�t; r�relsen p�skyndas, de skilda
+tr�darna knytas hop; ett drama beb�dar sig. I�detta �gonblick ryckas
+alla de andra m�nniskorna ut ur sammanhanget och f�ras bort till
+fredligare f�rehafvanden, och �t Esclavitud l�mnas att ensam sk�ta om
+den sorgespelsm�ssiga epilogen. Ja, ett dramas �ngslande och tunga
+st�mning v�xer fram kring den unga kvinnan med det olycksb�dande namnet;
+ett blekt skimmer af tragik darrar kring hennes person; och man har ett
+lifligt intryck af att allt detta �r noga utm�tt och best�mdt till
+kvantiteten och till arten. Fru Pardo Baz�n framst�r som en s�llsynt
+m�lmedveten dam, en s�ker, klok och i m�nga ting bevandrad f�rfattare,
+som f�r s�kerhets skull f�rst kastar en blick p� sakerna genom mediet af
+sin ironi och sin humor och f�rst d�rp� griper sig an med att ge dem den
+slutliga formen.
+
+Det enda, som tyckes dementera detta, �r den omst�ndigheten att
+Esclavitud, den katolske pr�stens olycksf�dda dotter, verkligen i bra
+h�g grad f�ruts�tter den determinism, som fru Pardo Baz�n fr�n sin
+katolska st�ndpunkt s� kraftigt f�rd�mde s�som omoralisk. Men fru Pardo
+Baz�n �r en mycket skarp dialektiker, och hon har i synnerhet utpr�glade
+polemiska anlag -- jag betviflar s�ledes inte, att hon med l�tthet
+skulle bevisa, att Esclavitud, �dets slafvinna ville vi �fvers�tta
+namnet, i�sj�lfva verket endast upplefver sin egen personlighets
+tragedi, och att h�rstamningen, den �keltiska rasens sv�rmod� m.m. inte
+determinera resultatet utan endast medverka till dess utformning.
+H�rstamningen n�dgade henne att l�mna den galiciska hembygden, d�r
+hennes v�sen hade sina djupaste och finaste rottr�dar; det �rfda
+sv�rmodet l�t hennes tr�nad, b�de som hemsjuka och som k�rleksk�nsla,
+v�xa sig allt starkare, och det blef s� sin egen karakt�rs
+f�ruts�ttningar hon f�rverkligade. -- Det har _n�stan_ lyckats
+f�rfattarinnan att framst�lla saken s� i sin roman.
+
+  13. 2. 17.
+
+
+
+
+ABB� PR�VOST.
+
+  [Antoine-Fran�ois Pr�vost: _Manon Lescaut_. Finsk �fvers�ttning af
+  Jalmari Hahl. Arvi A. Karistos f�rlag, Tavastehus.]
+
+
+Jag har uppriktigt sagdt inte nu l�st abb� Pr�vosts roman
+i dess finska dr�kt. Men jag f�rest�ller mig, att den specialist
+p� romansk litteratur, som dr Jalmari Hahl �r, har skridit till
+�fvers�ttningsarbetet med allsk�ns intresse f�r uppgiften och
+f�ljaktligen har gjort sin sak p� b�sta s�tt.
+
+_Manon Lescaut_, eller _Historien om chevalier des Grieux och Manon
+Lescaut_ som boken hette under de f�rsta tjugo �ren af sin tillvaro, �r
+framf�r allt den o�ndligt vackra skildringen af ett hj�rtas lif. Men den
+intresserar ocks� ur en speciellare synpunkt -- man kan s�ga, att den
+betecknar ett datum.
+
+M�jligt �r visserligen, att vi inte utan vidare kunna kalla _Manon
+Lescaut_ den f�rsta moderna romanen. M:me de la Fayette har antagligen
+grundade anspr�k att anses ha skrifvit den -- hennes _Princesse de
+Cl�ves_ �r �tminstone det tidigaste alster af fransk ber�ttarkonst, som
+en nutida publik l�ser utan litteraturhistoriska biafsikter. Men hos
+abb� Pr�vost, och s�rskildt just i _Manon Lescaut_, framtr�der
+definitivt i romanens form ett nytt grepp p� tillvaron. Man ville n�stan
+s�ga, att med ber�ttelsen om chevalier des Grieux och hans lilla
+�lskarinna b�rjar ett nytt kapitel i k�nslans historia.
+
+K�nsla betyder h�r k�rlek, och denna k�rlek �r helt och h�llet lidelse.
+I�den sammang� alla f�rnimmelser, och alla passioner sammanfattas i den.
+
+Abb� Pr�vost talade inte om m�nniskorna och deras angel�genheter som den
+blinde om f�rgerna. Hans lefnadslopp hade f�rt honom genom m�nga slags
+h�ndelser, hans bana hade ledt genom m�nga v�ningar i samh�llet. Det
+lyckades honom aldrig att finna en varaktig stad. En tid bar han v�rja
+vid sidan. I��tskilliga repriser dvaldes han inom klostrens och
+seminariernas murar, b�de hos jesuiterna och hos de l�rda
+benediktinerna, men hans temperament dref honom alltid p� nytt ut i
+v�rlden. Och till sist valde han att bli det sociala mellanting, som en
+f�rlupen abb� var.
+
+Abb� Pr�vost blef en af de allra f�rsta yrkesskriftst�llarna,
+en f�rfattare som lefde i frihet -- n�r han inte satt i f�ngelse
+naturligtvis -- och existerade genom sin penna. P� sistone drog han sig
+tillbaka till ett litet landthus n�ra Paris. Det vill synas, som hade
+hans sista �r f�rljufvats af �den sn�lla �nkan, min hush�llerska
+Loulou�. Han dog vid 66 �rs �lder (1763). -- Om abb� Pr�vosts d�d
+ber�ttar en (obestyrkt) tradition f�ljande. En dag, d� han vandrade p�
+landsv�gen, fick han ett slaganfall. Man trodde att han var d�d,
+och liket bars enligt tidens sed in i n�rmaste kyrka. En l�kare
+tillkallades. Han skred till obduktion f�r att utr�na d�dsorsaken. Abb�
+Pr�vost v�cktes af sm�rtan ur sin dvala. Men snittet i hans br�st hade
+tr�ngt f�r djupt, och han dog -- s�ger anekdoten -- med blicken f�st p�
+det blodiga instrumentet. Abb� Pr�vost var en �fventyrare och en skald,
+han hade tj�nat Gud och v�rlden, och Levertin kunde ha sagt vibrerande
+och vackra ord om det symboliska i hans slut... P� landsv�gen n�ddes han
+af sitt �de, i�en kyrka dog han: medan det �nnu sk�lfvande hj�rtat
+blottades af obducentens knif.
+
+
+Samtida f�rfattare ha yppat olika mening i fr�gan hvad abb� Pr�vost
+�lskade mest, kvinnor eller vin. Vi s�ga, att om han inte opartiskt och
+med vis besinning delade sin uppm�rksamhet mellan dessa gl�dje�mnen, s�
+m�tte det ha varit kvinnorna, som l�go honom n�rmast om hj�rtat. Hans
+b�cker f�ruts�tta, att han har upplefvat k�rleken med hela sitt v�sen.
+Hans m�ngsidiga kunskap om lidelsen och dess effekter tyckes visa, att
+han haft m�nga tillf�llen att f�rkofra sin insikt i �mnet, och att han
+begagnat dem v�l. Detta personliga och upplefda �r i mycket
+f�ruts�ttningen f�r den nya affattning, som fr�gan om lidelsen f�r hos
+abb� Pr�vost.
+
+Mot slutet af 17:de seklet �gde en f�rskjutning rum i v�rdes�ttningen af
+k�nsla och f�rnuft. F�rnuftet tr�ngdes efter hand tillbaka, k�nslan
+tr�ngde sig fram. Det mest betydande uttrycket f�r denna process �r
+naturligtvis Racines teater.
+
+Racines tragedi �r en erotisk sk�debana, och dess dramer utspela sig i
+hj�rtats v�rld. Corneille hade intagit den rationalistiska st�ndpunkten,
+n�r han l�t viljan framst� s�som den i princip starkaste makten. Racine
+bringar den nya h�llningen till uttryck, n�r han visar p� k�rleken som
+en kraft, inf�r hvilken vilja och f�rnuft falla till f�ga, och hvilken
+f�rvandlar m�nniskorna till �offer�, som han s�ger.
+
+Men k�rleken uppenbarar �nnu inte hos honom sin allmakt i det vanliga
+och hvardagliga lifvets v�rld -- hans teater r�r sig fortfarande i en
+stiliserad tillvaro. Hans m�nniskor �ro gudars �ttlingar, eller
+�tminstone kungar och drottningar. Med ett ord, att upplefva den
+�desdigra k�rleken, att brista s�nder under den tragiska lidelsen och
+f�rg�s, �r hos Racine (i�hvarje fall formellt taget) ett privilegium f�r
+undantagsvarelser.
+
+Detta privilegium f�rvandlas af abb� Pr�vost till en f�retr�desr�tt f�r
+hvar och en. Han f�runnar ocks� vanliga d�dliga att f� sitt lif �delagdt
+af passionen. Abb� Pr�vost drar in alla m�nniskor inom k�nslans rike;
+han l�ter k�rleken framst� som en kraft, hvilken kan best�mma hvarje
+enskild m�nniskas h�llning i det hvardagliga lifvet, och han vidgar p�
+detta s�tt k�nslans aktionsradie, liksom han f�rdjupar dess begrepp.
+K�rleken upptr�der hos abb� Pr�vost s�som s�dan. Den tecknas inte inom
+ramen af de eller de speciella f�rh�llandena af socialt eller moraliskt
+slag. Den upptr�der r�tt och sl�tt som en faktor i m�nniskornas lif.
+Den i tiden verkande str�fvan till en emancipation af k�nslan, hvilken
+iakttages fr�n 1600-talets slut, f�r p� 1730-talet uttryck i �tskilliga
+verk, men i intet har resultatet det �sk�dliga och sj�lffallna som i
+_Manon Lescaut_. H�r yppar sig n�ppeligen n�got behof att diskutera en
+sak, som f�r diktaren tett sig s�som fullst�ndigt klar, och s� har hans
+verk blifvit den f�rsta roman, i�hvilken k�nslan, k�rleken ter sig
+fullkomligt autonom.
+
+Men resonerar abb�en inte mycket, s� g�r han det i alla fall litet. Det
+visar sig, att hans litter�ra praxis har sin motsvarighet i hans teori.
+Det viktigaste argumentet bygger p� den f�reg�ende, klassiska epokens
+uppskattning af naturen. Naturens r�ttigheter �ro -- s�ger han -- de
+viktigaste; men bland naturens alla krafter �r k�rleken f�r visso
+ingalunda den minst betydande. H�rmed placerar han s�ledes ocks�
+teoretiskt k�rleken i fr�msta rummet. Det blir i hans b�cker en
+framst�llning af lidelsen, som n�stan har en romantisk anstrykning.
+K�rleken �r af den ��desdigra� sorten. Den kr�fver allt, och den f�rm�r
+de �lskande att sk�nka hvarandra allt: �hela sin �mhet�, �hela sitt
+hj�rta�, �hela sitt lif�. Den skapar samtidigt hos den �lskande en
+aning, en s�ker �fvertygelse, att alltsammans kommer att sluta med
+f�rskr�ckelse. Och denna f�rv�ntan blir sannerligen inte g�ckad -- det
+�r inte idyllens frid, som v�ntar som den trogna k�rlekens bel�ning.
+�Jag var�, s�ger chevalier des Grieux, �f�dd f�r en kort s�llhet och en
+l�ng sm�rta.� K�rleken b�rjar hos Pr�vost med det som fransm�nnen kalla
+_le coup de foudre_, och liksom den tagit sin b�rjan i blixtens tecken,
+s� utvecklar den sig vidare under mycken storm och vederm�da, genom
+korta �gonblick af s�llhet och l�nga timmar af �ngest, tills den
+slutliga katastrofens stund �r inne. -- Ett s�dant f�rlopp �r inneh�llet
+i _Manon Lescaut_.
+
+N�r chevalier des Grieux f�rsta g�ngen s�g Manon, hade han �aldrig t�nkt
+p� skillnaden mellan k�nen�, och han hade alltid varit �utomordentligt
+blyg�. Inom ett �gonblick uppt�cker han nu den betydelsefulla
+skillnaden, och i n�sta �gonblick �r hans blygsamhet bortbl�st -- han
+n�rmar sig Manon och f�resl�r att enlevera henne.
+
+Manon �r p� v�g till ett kloster, d�r hennes familj hoppas att hon skall
+f� l�ra sig att tygla sin �medf�dda b�jelse f�r v�llust�. Dock, hon har
+ingen kallelse f�r de visa jungfrurnas st�nd, hon har en f�vitsk
+jungfrus natur, och hon �r genast f�rdig att l�ta f�ra bort sig.
+
+I den tillvaro, som nu b�rjar f�r des Grieux, �r lidelsen det enda
+inneh�llet. Det finnes f�r honom intet utom den, och f�r den offrar han
+allt, sin heder, h�nsynen f�r sin familj, tanken p� sin framtid.
+N�r hans pengar taga slut, besluter han att �l�ra sig n�got yrke�.
+Han genomg�r en kurs i falskspeleri. N�r inkomsten af hans
+bedragarverksamhet inte f�rsl�r, finner han sig i att lefva p� de
+inkomster Manon bereder sig. Det ges knappast n�gon skam, som han inte
+l�r k�nna; och det �r intet, som han skulle rygga tillbaka f�r. S� visar
+chevalier des Grieuxs upplefvelse, huru den f�reg�ende epokens
+lefnadsprincip hedern, �ran har f�rlorat sitt v�rde som en lefvande
+kraft, och hur viljan har besegrats af k�nslan.
+
+I en samtidig tragedi heter det, att fr�gorna om heder och moral skola
+afg�ras af �hj�rtat�. Detta �r den tanke, som upplysningstiden utarbetar
+till den nya lefnadsprincip, som f�r sin slutliga form i Rousseaus l�ra
+om samvetet som den r�tte domaren. I�_Manon Lescaut_ har den nya tanken
+redan i den nya epokens begynnelse f�tt ett af sina mest obetingade
+uttryck; lidelsen lyfter h�r m�nniskorna �fver moral och heder, k�rleken
+�r den enda tro de bek�nna, och i dennas namn afs�ga de sig allt och
+taga plats p� andra sidan om godt och ondt.
+
+  23. 6. 16.
+
+
+
+
+MANONS SYSTRAR.
+
+  [Julius Magnussen: _Betty_. Sk�despel i tre akter. Gyldendalske
+  Boghandel, K�penhamn.]
+
+
+Julius Magnussen �ger framf�r allt teatersinne. Han besitter i h�g grad
+den bekanta egenskap, som ben�mnes blick f�r scenens fordringar.
+
+Men han �r en klok och kultiverad person, och han saknar inte helt och
+h�llet ironi. Det inneb�r att han vet, hvad teaterm�ssigheten �r v�rd.
+
+Han anar det �tminstone. Han skyr det alltf�r uppenbara, n�r han framf�r
+sina vittra anr�ttningar; han undviker det plumpa; han insisterar
+og�rna, leker s� mycket hellre. Magnussen �r l�tt och underh�llande.
+
+Hans styrka ligger helt i formen; det som �r f�rtj�nstfullt i hans
+f�rfattarskap uppenbarar sig endast och uteslutande i den fladdrande,
+roliga replikv�xlingen, i�den skissartade karakteristiken af vissa
+typer, hvilkas karakt�r best�r i synnerhet i deras s�tt att s�ga ett
+antal repliker, som ibland lika v�l kunnat vara af ett helt annat
+inneh�ll.
+
+Skala vi bort det lager af fernissa, som skyler Magnussens nya
+sk�despel, s� finna vi, att det ser ut som f�ljer. -- Betty Elman �r
+variet�s�ngerska. Men det �r inte r�sten som �r hennes starkaste sida,
+och hennes officiella profession �r blott f�rkl�dnaden f�r en annan.
+I�en scen, i�hvilken Magnussens teaterm�ssighet of�rmedladt bryter fram,
+definierar hon sj�lf sin typ och sin verksamhet. Det sker i form af en
+liten sj�lfbiografi. �Som helt ung flicka hamnade jag p� gatan, ber�ttar
+hon. Jag var redan som barn en f�rd�rfvad varelse. Fr�n de ruskigaste
+formerna af prostitution har jag sm�ningom h�jt mig till min nuvarande
+st�llning -- jag har stigit i graderna och blifvit en faktor i
+samh�llet; hela det manliga K�penhamn ligger f�r mina f�tter, hela det
+kvinnliga K�penhamn talar om mig och kopierar mina hattar�, o.s.v. Kort
+sagdt, Betty Elman �r en betydande person; hon har inflytande; hon kan
+skryta med, att hon har ett rykte. Men hon har -- konstaterar hon med
+bitter �ppenhj�rtighet -- icke f�rty f�rblifvit hvad hon var,
+r�nnstensungen, gatflickan.
+
+Beh�fver jag s�ga, hvar vi ha orsaken till detta trista f�rh�llande,
+hvar grunden ligger till Betty Elmans brist p� tillfredsst�llelse med en
+st�llning, som inte kunde vara mera lysande?
+
+Det f�rh�ller sig med Betty Elman precis som det f�rh�ll sig med
+Marguerite Gautier. Jag har aldrig �lskat, sade Marguerite vemodigt.
+Och Betty lider likas� brist p� k�rlek midt i sitt �fverfl�d.
+
+Marguerite r�kade Armand Duval, och den unge Paul Bent r�kar ut f�r
+Betty. Han f�r�lskar sig i henne, hans k�rlek vinner resonans hos henne,
+och till sist uppr�tta Paul Bent och Betty Elman ett fritt �ktenskap.
+
+V�rldsliga h�nsyn komma Paul att bryta f�rbindelsen. Dock, det hela
+betydde mera f�r honom �n han f�rstod, och han blir inte lycklig efter
+skilsm�ssan. Det betydde �nnu mera f�r Betty, och hon blir djupt
+olycklig. �ndtligen hade hon f�tt tillf�lle att �lska n�gon, icke blott
+af hela sitt hj�rta utan ocks�, och i synnerhet, af hela sin sj�l. Denna
+k�rlek hade, uppriktigt sagdt, luttrat henne. Den hade f�rvandlat henne
+och f�rnyat henne, den hade gifvit m�nniskov�rde �t henne, och nu vore
+hon s�ledes �ter st�rtad ut i sin forna tillvaro! Men goda makter vaka
+�fver m�nniskorna i Magnussens teater, och �fven om den senvunna dygden
+g�ller, att den f�r sin bel�ning. Paul Bent �terv�nder till Betty och
+gifter sig med henne, och stycket �r f�rdigt.
+
+
+Som synes �r _Betty_ ett bidrag till den enormt talrika samling af
+teaterstycken, i�hvilka sedan 85 �r tillbaka �kurtisanens uppr�ttelse�
+bedrifves.
+
+Som ett f�rsta stadium i motivets utveckling kunde vi beteckna romanen
+om Manon Lescaut (1730-talet). Hon f�ljer i sitt lif den medf�dda
+b�jelse f�r v�llust, som hon f�rklaras �ga. Det �r verkligen inte
+alldeles litet vi f� bevittna under den lilla romanens g�ng.
+
+Manon kunde inte g�rna vara mera fri fr�n moraliska bet�nkligheter �n
+hon �r. Men -- f�rs�krar des Grieux -- hon �r omoralisk med behag, p�
+ett okonstladt och fl�rdl�st s�tt... Hennes upptr�dande pr�glas st�dse
+-- s�ger han -- af tillbakadragenhet, och hennes personlighet f�rlorar
+aldrig draget af blygsamhet; hon f�rblir alltid en sn�ll flicka, som
+Zola uttrycker sig om sin Nana. Kort sagdt, Manon har ingen ond mening,
+hon endast _f�ljer sin natur_. Hon �r, som det nuf�rtiden heter, en
+omedveten.
+
+Pr�vost hade inte skymten af n�gon tendens i sikte. Det blir en tendens,
+n�r romantikerna ta sig saken an; och med Victor Hugos tragedi _Marion
+De Lorme_ b�rjar p� allvar kurtisanens rehabilitation, f�r att inte i
+alltf�r h�g grad �fvers�tta en ryktbar term.
+
+Hvilken synpunkten �r, finna vi af f�ljande verser ur den sk�ndlige
+Laffemas' och den �dla Marions samtal i femte aktens andra scen. Marion
+fastsl�r, att hon blifvit renad i sin k�rleks kyska flamma, och
+forts�tter:
+
+  ... Ton souffle a relev� mon �me,
+  Mon Didier! Pr�s de toi rien de moi n'est rest�,
+  Et ton amour m'a fait une virginit�!
+
+Sista versen har gifvit upphof till ett slagord -- det vimlar af slagord
+i denna debatt -- men visserligen har uttrycket �se refaire une
+virginit� nuf�rtiden i regel sk�mtfrasens val�r.
+
+Sin afg�rande form erh�ller tesen i _Kameliadamen_. H�r utg�r teorien
+diskussionens egentliga inneh�ll, och resonemanget belyses med den
+gripande historia vi k�nna.
+
+N�r Dumas i sin gr�na ungdom skref stycket, s�g han i �ktenskapet den
+r�tta afslutningen p� f�rh�llandet mellan den genom sin k�rlek �terk�pta
+kurtisanen och hennes �lskare. Han l�ter visserligen Marguerite d�.
+Men han drar f�rsorg om att oriktiga slutsatser f�rebyggas. Han inf�r
+n�mligen ocks� ett andra �lskande par, och denna f�rbindelse f�r sluta
+med br�llop efter konstens alla regler. Nichette och Gustave �ro en
+annan Marguerite och en annan Armand, och det �r icke f�r intet just
+Gustave som f�r frams�ga den replik, hvilken inneh�ller styckets
+grundtanke och blifvit ett motto f�r tusen andra alster af detta slags
+dramatik (och novellistik). En kvinnas jungfrulighet -- f�rklarar
+Gustave -- tillh�r den, som f�tt hennes f�rsta k�rlek, men inte den,
+som blott varit hennes f�rsta �lskare.
+
+Vi veta, att Dumas r�tt snart och i afsev�rd grad justerade sin
+optimistiska syn p� den �terl�sta kurtisanens l�mplighet som maka och
+moder. Jag beh�fver blott n�mna _Falska juveler_. Raymond de Nanjac
+beg�r inte b�ttre �n att f�lja Gustaves exempel och gifta sig med
+Suzanne d'Ange. Endast Olivier de Jalins f�rfarna strategi och
+utomordentliga v�ltalighet har han att tacka f�r, att han undg�r de
+erfarenheter som det ifr�gasatta gifterm�let skulle bereda honom. �De
+�ro som persikorna i utst�llningsf�nstret�, s�ger Raymonds kloke v�n om
+M:me d'Ange och hennes vederlikar, �de gl�nsa och locka, men ser man
+efter litet nogare, s� finner man en om�rklig liten fl�ck -- tecknet,
+att deras inre �r angripet af r�ta.�
+
+Som synes polemiserar Dumas mot sin egen ungdomskomedi. Det var tur f�r
+honom, att han var s� snabb i v�ndningarna, ty han br�t p� detta s�tt
+udden af ett mycket h�ftigt angrepp riktadt mot _Kameliadamens_ tendens.
+Samma �r _Falska juveler_ utkom, hade Augier premi�r p� sitt sk�despel
+_Olympes �ktenskap_.
+
+Olympe �r en f�vitsk jungfru, som haft den �relystnaden att l�mna
+halfv�rlden och bli en dam af v�rld. Hon lyckas bli gift med en oerfaren
+yngling, Henri. Hon inf�res i hans familj, hon spelar sin roll p� b�sta
+s�tt, och allt tyckes komma att g� s� bra som m�jligt.
+
+Men det var en sak, som Olympe inte hade r�knat med: denna nya v�rld �r
+inte blott i yttre h�nseende en annan -- h�r �r sj�lfva lifsluften ny
+och fr�mmande f�r henne. Hon f�rdrar inte denna alltf�r rena och klara
+luft. Hon angripes af en obotlig �nostalgie de la boue -- heml�ngtan
+till smutsen� (ocks� detta uttryck har blifvit ett slagord); hon kan
+inte undg� att alltmera of�rt�ckt afsl�ja sin r�tta natur, och det
+slutar med f�rskr�ckelse: familjens chef, Henris v�rdnadsv�rde onkel,
+skjuter ned den el�ndiga! -- Denna intrigens polemik mot Dumas
+fullst�ndigas af uttalanden i dialogen, och �sj�lens jungfrulighet�,
+�uppr�ttelsen genom k�rleken� o.s.v. -- allt detta br�nnm�rkes lifligt.
+Ocks� Fedor Denner i Schnitzlers sk�despel _Den gamla sagan_ bek�nde
+sig, som vi minnas, med lif och sj�l till tron p� �sinnets
+jungfrulighet�. Och �fven han fick erfara -- visserligen genom andra r�n
+�n Henri -- hvad v�rde den hade.
+
+I _Falska juveler_ f�rekom en ung flicka, Marcelle. Hon representerade
+ett uppslag till en dramatisk tendens, som inte kom att f�rbli
+outnyttjad.
+
+Dumas l�ter henne i komedien tas om hand af Olivier de Jalin, som anser
+att hon m�ste g� under om hon skall fortfara att andas den f�rd�rfvade
+luften i M:me d'Anges hus. Han placerar henne i en befryndad familj p�
+landet; hans mening �r, att Marcelles uppfostran h�r skall
+fullst�ndigas, och vi f� ana, att det �r hans tanke att i sinom tid
+gifta sig med henne.
+
+Men fr�ga �r, om inte den kloke Olivier hos Dumas kommer att f� g�ra
+samma r�n som den vise Arnolphe hos Moli�re, och om inte naturen till
+sist tar ut sin r�tt -- den natur, som nu i alla fall har f�tt sitt
+s�rskilda insegel under de aderton �r Marcelle lefvat under baronessan
+d'Anges tak. Detta sp�rsm�l blir f�rev�ndningen f�r �tskilliga
+teaterstycken. Vi ha bland dem Pierre Wolffs komedi _Leurs filles_.
+�De�, hvilkas d�ttrar det �r fr�ga om, �ro Marguerite Gautier, Suzanne
+d'Ange och deras systrar, och Wolff s�ker visa, att d�ttrarna m�ste bli
+hvad m�drarna voro. Tesen �r s�ledes h�r ungef�r densamma som i den
+studie, _Comment elles poussent_, i�hvilken Zola h�rleder Nanas och
+hennes systrars �de ur den f�rgiftade moraliska luft de n�dgats andas
+som barn. Sitt m�rkligaste uttryck har den pessimistiska uppfattningen
+af saken erh�llit i Maupassants stora novell _Yvette_. Pierre Wolffs
+Louisette gled af sig sj�lf, om�rkligt, utan motst�nd, in i en tillvaro
+af samma slag som hennes mors. Maupassants Yvette g�r motst�nd. Men hon
+�ger -- hon m�ste p� grund af f�rh�llandena �ga -- f�r litet st�l i
+viljan, och hon finner sig slutligen i det oundvikliga. Tusen
+omst�ndigheters samlade tryck besegrar henne, och ber�ttelsen om hennes
+motst�nd och nederlag blir d�rf�r en tragedi. Louisette �r f�rd�rfvad,
+hon vet det sj�lf, och det bereder henne inga bekymmer -- hon tar
+konsekvenserna med gl�dtig cynism. Yvette l�ngtar till renhet, till ett
+lif i lugn och stilla lycka. Hon vet inte af, att det moraliska
+sjukdomsstoff, som hon andats, har tr�ngt in i hennes organism och gjort
+sitt verk. Ja, Maupassants Yvette har ibland kommit mig att t�nka p�
+Antigone: i�den scen d�r den grekiska jungfrun ryckes ut ur det �ljufva
+lif�, som hon omfattat med sina dr�mmar.
+
+Hos Hugo, Dumas, Augier, Wolff och �fven hos Maupassant f�retr�dde
+kurtisanen ett sp�rsm�l, vare sig hon uppr�ttades eller br�nnm�rktes
+eller helt enkelt skildrades. Hon var en kvinna som �terer�frade sitt
+f�rlorade m�nniskov�rde, eller som f�rspillde eller blef ber�fvad det
+m�nniskov�rde hon �gt. Alltid �r hon eller var hon bunden vid mullens
+och k�ttets v�rld.
+
+Men det kan ibland h�nda, i synnerhet hos poeterna, att Manons systrar
+bli representanterna f�r h�ga och eviga v�rden. Jag beh�fver knappast
+erinra om Oscar Levertins dikt _De visa och de f�vitska jungfrurna_, s�
+m�rklig genom den ton af h�g och inspirerad hymn som b�r den fr�n f�rsta
+versen till den sista. Den �r skaldernas tack till dem, hvilka st�nka en
+himmelsk yra i den d�fna drycken och bringa de tr�ga orden till s�ng.
+De f�vitska jungfrurna, hvilka gl�mska af morgondagen spegla sin hvita
+skuldra i dammens stj�rnbl� vatten, f�retr�da i Levertins hymn de
+makter, som skapa sk�nheten i lifvet, och rosen och lyran �ro deras
+attribut. I�ett vackert litet poem p� prosa, _Les petites prostiu�es_,
+firas Manons systrar af Marcel Schwob som de barmh�rtiga, hvilka i
+hems�kelsens stund sk�nka den godhet som lyfter upp den sviktande. Sonja
+l�gger sin hand p� Raskolnikows heta panna, Anne bringar den dignande de
+Quincey ett glas vin, och den utst�tte k�nner �ter sin delaktighet i det
+m�nskliga, f�r hvilket han trodde sig f�rlorad.
+
+I sin roman _Les petites alli�es_ har Claude Farr�re ur detta uppslag
+rentaf h�rledt -- men jag m�rker, att jag f�rirrar mig fr�n �mnet. Min
+afsikt var blott att antyda, att det af Magnussen i _Betty_ brukade
+motivet har sin historia, att bearbetningarna �ro flere �n�en, och att
+de inte alla se lika ut. Man anar n�ppeligen n�got af detta, n�r man tar
+del af Magnussens tomma och flacka variation p� det gamla temat.
+
+  15. 7. 16.
+
+
+
+
+OS LUSIADAS.
+
+  [Anthero de Quental: _Os sonetos completos_. Publicados por J.�P.
+  Oliveira Martins. Lopez & C:a, Porto. -- Eugenio de Castro:
+  _Belkiss, rainha de Sab�, d'Axum e do Hymiar_. Antonio Maria
+  Pereira, Lisboa.]
+
+
+Det moderna Portugals litteratur �r f�r oss f�ga mera �n tv� eller tre
+namn: Anthero de Quental, Theophilo Braga, Eugenio de Castro, och kanske
+ytterligare n�got som vi k�nna tack vare G�ran Bj�rkmans f�rtj�nstfulla
+verksamhet som �fvers�ttare af sydromansk poesi. M�h�nda l�ter s�ledes
+en hastig afstickare till det fj�rran Lusitania f�rsvara sig.
+
+Braga �r inte endast poet utan ocks� l�rd humanist och politiker, hans
+f�rfattarskap torde omfatta �tskilliga tiotal volymer. Och vi skynda att
+g� f�rbi honom. Quentals diktning bevaras i tre sm� band, bland hvilka
+hufvudverket _Sonetterna_, och Castro ha vi bekv�mt tillg�nglig dels i
+dramat _Belkiss_, dels i ett antal prosa�fvers�ttningar af lyriska
+dikter, nyligen offentliggjorda i _La Revue de Paris_. Vi h�lla oss till
+dessa tv�.
+
+
+Anthero de Quental dog �r 1894, och Eugenio de Castro b�rjade dikta
+redan n�got �r tidigare, men de b�da skalderna tillh�ra tv� vidt skilda
+epoker med alldeles olika f�rg.
+
+Castro f�retr�der de str�mningar, som fr�n tiden omkring 1890 ge ny fart
+�t litteraturen i alla l�nder -- man sammanfattar dem vanligen under
+nyromantikens namn. Denna nya epok utg�r i mycket en reaktion mot det
+n�rmast f�reg�ende skedet; i�synnerhet detta best�mmer dess karakt�r.
+
+Det tidigare skedet var -- i litteraturen -- naturalismens tid, och vi
+veta, att dess diktare gjorde anspr�k att uttrycka det m�nskliga i
+exakta formler. Det, som inte l�t sig indraga i en s�dan formel,
+f�rnekades. Den r�kneuppgift, som �r knuten vid Taines namn, �r en
+ekvation af f�rsta graden, och x best�mmes ledigt med tillhj�lp af tre
+k�nda kvantiteter. Den vetenskapliga �sk�dningen beh�rskar 1850-, 60-,
+70- och 80-talet. Reaktionen mot den �r ett k�nslans uppror mot
+f�rnuftsm�ssigheten. Det inre lifvet tr�nger sig fram, och dr�mmen och
+aningen f� v�rde; det yttre lifvet, m�nniskornas och naturens, f�r
+betydelse som s�dant, och anspr�ken att f�rklara uppgifvas eller skjutas
+tillbaka.
+
+Men naturalismen inskr�nkte sig inte till att registrera fakta, som ett
+af tidens uttryck lyder, och dess dikt �r inte utt�mmande best�md som
+f�rs�ket att ge en positivistisk v�rldsf�rklaring i konstens form. Icke
+f�r alla stod sanningen klar och f�rdig -- under naturalismens hela tid
+m�ta vi hos diktarne behofvet att ers�tta det �au-del�, det �jenseits�,
+som hade h�grat i romantikens dikt, med ett annat, ett nytt. Zola
+tryggade sig till den Stora Fetischen och stampade f�rn�jd p� platta
+marken, lifligt �fvertygad om att materiens lag ocks� var den s.k.
+andens. Men det gafs dem, hvilka f�rt�rdes af den oro, som �r l�ngtan
+efter samh�righeten med ett �fversinnligt och behofvet att komma till
+klarhet med allt det, som hvarken kan m�tas eller v�gas. Till deras
+sl�kt h�r Quental. Historien om hans lif och hans dikt -- som
+naturligtvis blott kan antydas i dessa randanteckningar till
+_Sonetterna_ -- �r historien om en stolt och lidelsefull andes kamp att
+n� den afslutade v�rlds�sk�dningen och giltiga v�rldsf�rklaringen.
+
+Ty Anthero de Quentals _Sonetter_ �ro f�rst och sist en metafysisk
+poesi. Deras diktare �r en poet som t�nker, och en filosof som k�nner --
+f�r att i litet tillspetsad form �terge hans v�ns och utgifvares
+karakteristik -- och poesi och tanke �ro ouppl�sligt f�renade i dem.
+Alltid utl�ser sig hans intryck i en poetisk tanke, st�ndigt blir
+k�nslan en filosofisk st�mning, och aldrig st�ller sig i _Sonetterna_
+t.ex. naturbilden blott s�som natur f�r v�rt �ga. Den �r alltid
+sk�despel, d.v.s. r�relse och kamp eller �tminstone oro. Ett landskaps
+sk�nhet blir f�r Quental, nej, den blir inte, den _�r_ fr�gan huruvida
+bortom det f�rg�ngliga jordiskt-sk�na finnes ett evigt ur-sk�nt: den
+Deus Ignotus, till hvilken han riktar den f�rsta sonetten. I�de skilda
+tonfall, som stormen antar n�r den sveper l�ngs hafvet, brusar mot
+berget, drar genom lunden, igenk�nner han de bundna kreaturens suckar.
+Man ville knappast kalla detta symbolism. Det �r �tminstone ingen
+symbolism af ett vanligt slag. Quental k�nner i s� h�g grad genom sin
+tanke, att det inte ges n�got afst�nd mellan den poetiska bilden och
+id�en. De �ro ett, i�en grad och p� ett s�tt som �ro absolut
+karakteristiska f�r hans poesi.
+
+Anthero de Quentals uppfostran hade varit str�ngt katolsk, som
+familjetraditionen bj�d, och inga st�rande inflytelser hade spelat in d�
+han som ung student b�rjade forska i v�rldsliga skrifter. De kommo i
+st�llet nu. Quental stiftade bekantskap med bl.a. Proudhon --
+han blef en �fvertygad socialist och radikalist. Han grundade
+f�rel�sningsf�reningar, skref politiska och sociala pamfletter och
+konspirerade till f�rm�n f�r den iberiska republiken. Den politiska och
+sociala radikalismen f�rblef han trogen hela sitt lif. -- Att Quentals
+katolska tro icke bestod profvet, beh�fver kanske inte s�gas. Den
+brister s�nder under de nya id�ernas tryck, men dessa f�rm� inte
+tillfredsst�lla hans behof af en samlande och f�rklarande �fvertygelse,
+och han ger i ett femtiotal sonetter uttryck �t de st�mningar af
+�dslighet och tomhet, som han nu upplefver:
+
+  TILL V�NNERNA.
+
+  Vi �flas f�f�ngt. Som ett t�cken �r
+  p� allting ovisshetens dimma gjuten.
+  V�r sj�l, hur �n hon traktar of�rtruten,
+  sig sj�lf, sig sj�lf i evig gl�d blott t�r.
+
+  V�r tanke, som oss h�gt i rymden b�r,
+  f�rg�r, som r�k f�rg�r med vinden fluten,
+  och viljan �r en v�g, som faller bruten
+  i forml�shet tillbaka fr�n hvart sk�r.
+
+  I v�nner, sj�len �r en h�rlig s�ng --
+  dess h�ga maning bjuder oss att vinna
+  hvad vi af evigt godt ha dr�mt en g�ng.
+
+  Men stel st�r �knen rundt kring oss. Vi finna
+  oasen ej, och �fver man som kvinna
+  det stumma �det sjunker med sitt tv�ng.
+
+Men redan nu l�ste Quental och till�gnade han sig Hegel. Hur gingo dessa
+b�da tankar ihop, Hegels och Proudhons? Det �r ett mysterium, svarar han
+sj�lf, f�rklarligt genom min ungdom och min lidelsefullhet. -- Att denna
+lidelsefullhet inte tempererades genom motsatsen, �r t�mligen tydligt,
+och hans oro kunde endast v�xa.
+
+S� mycket starkare v�xte hans vilja att n� en tillfredsst�llande
+utj�mning. Den fick st�d i en h�ndelse, som uppref Quentals hela v�sen
+och l�t honom se sig sj�lf i ett alldeles nytt ljus. Ett sv�rt nerv�st
+lidande f�rs�nkte honom i ett tillst�nd af djupaste sv�rmod. Hela hans
+tidigare lif tycktes honom �intigt� och sj�lfva tillvaron �fver hufvud
+taget f�ref�ll honom �obegriplig�. Under den kamp, som jag -- s�ger han
+-- under fem eller sex �r hade att best� med min tanke och min k�nsla,
+f�rdes jag till en �dslig pessimism; jag f�rsj�nk i f�rtviflan inf�r
+lifvets stora problem. -- D� detta skede b�rjade, var Quental
+trettiotv��r.
+
+V�gen ut ur sin hoppl�shet och f�rtviflan s�kte Quental hos
+�naturalismen�. Den var b�de Goethes realistiska f�rh�llande till lifvet
+och Darwins naturvetenskapliga v�rldsf�rklaring. Ingendera formen gaf
+honom den slutliga visshet han s�kte. V�l var hans katolicism d�d.
+Men hans k�nsla lefde. Han sade sig, att naturalismen, som saknar
+�religiositeten� -- innerligheten -- hvarken f�rm�r sk�nka st�d �t
+samvetet eller tillfredsst�lla k�nslan. Och s� grep han till dem,
+hos hvilka k�nslan �r allt, och b�rjade studera mystikerna, b�de
+v�sterlandets och orientens. Detta studium fullst�ndigade Quental med
+l�sningen af Leibniz, hos hvilken han tyckes ha �terfunnit mystikens
+grund�sk�dning.
+
+Resultatet Quental n�dde, blef det slutliga resultatet. Han h�mtade hos
+mystikerna f�rest�llningen om alltings v�sensenhet; han h�mtade hos
+Leibniz tanken, att hvarje del af universum speglar det hela, och att
+hvarje moment b�de b�r i sig det, som har intr�ffat, och rymmer inom sig
+fr�et till det, som kommer att ske. Naturalismen nedsj�nk till en
+f�rklaring som endast f�rm�dde ge yttre relationer, och som sanningen
+framstod f�r honom den �fvertygelsen, att anden �r verklighetens
+f�rebild, och att naturen blott �r en fj�rran efterbildning af den, en
+dunkel och ofullkommen symbol. Mot bakgrunden af denna �sk�dning ter sig
+v�rldsf�rloppet som den andens eviga str�fvan ur tr�ldom mot frihet,
+hvilken tecknats i sonetten _Utveckling_ (ocks� originalet har den tomma
+fj�rde raden -- konstn�ren Quental �r icke lika ofelbar som Leconte,
+om hvilken han ibland p�minner oss):
+
+  UTVECKLING.
+
+  Jag klippa var i forna urv�rldstider,
+  tr�d eller buske i en ok�nd skog...
+  en v�g, som skummig mot graniten dog,
+  min fiende, den �ldsta som jag lider.
+
+  D�r ginstens sn�r alltj�mt sin skugga sprider
+  som rofdjur jag en g�ng mitt byte slog.
+  I sj� och tr�sk min tr�ga kropp jag drog,
+  ett urtidsodjur tr�tt p� urv�rldsstrider.
+
+  Nu �r jag m�nska. Jag har n�tt till randen
+  af rymdens haf l�ngs trappan hvilken stiger
+  med skikt p� skikt ur djupens bundna v�rld.
+
+  Den l�ngtan lyder jag, som bor i anden --
+  mot tomheten, som skum och �dslig tiger,
+  alltj�mt jag ser, af frihetstr�nad t�rd.
+
+Som synes �r Anthero de Quentals tro p� utvecklingen och p� den slutliga
+befrielsen inte af det gl�djefyllda slaget, och han sl�sar inte med
+f�rhoppningar och l�ften. Den storslagna bild han begagnar i sin sonett
+-- trappan som reser afsats �fver afsats -- tyckes ge oss f�rklaringen.
+
+Saken �r helt visst den, att Quental var alltf�r djupt genomtr�ngd af
+sin tids determinism; icke f�r intet var hans tid 60-, 70- och 80-talet.
+Hans tanke bar i alltf�r h�g grad pr�geln af tidens tanke f�r att kunna
+helt anamma den buddhistiska spiritualism han omfattade med sin k�nsla.
+F�r Leconte de Lisle och f�r Jean Lahor betydde �buddhismen� poetiska
+formler och k�nslouttryck, i�hvilka de g�fvo den f�rnimmelse af intighet
+och obest�ndighet, hvilken de erforo inf�r sk�despelet af v�rlden och
+m�nniskan. F�r Anthero de Quental var det fr�ga om en tro. Han s�kte en
+tro, som samtidigt gaf hans tanke f�rklaringen p� v�rldsf�rloppet och
+tillfredsst�llde hans k�nslas behof. Han s�kte till den �ndan f�rbinda
+utvecklingsl�ran med antagandet af ett besj�ladt v�rldsf�rnuft och ett
+transcendent godt, och han konstruerade den utveckling fr�n bundenhet
+mot frihet, om hvilken den citerade sonetten talar.
+
+Hans tanke utsl�tade mots�gelsen, som denna f�rening af skilda element
+hyste; han fortfor att upplefva den med sin k�nsla. Knappast n�gonst�des
+m�ta vi i hans dikter fr�n denna tid den ro, som f�rvissningen sk�nker.
+St�ndigt har hans dikt den tragiska oro, som �r �terspeglingen af en
+inre tvedr�kt.
+
+Orden �klagoskrin�, �st�n� och �suckar�, �vefylld tr�ngtan� och
+�best�ndig tr�nad� �ro favorituttryck s�rskildt under detta skede. I�en
+r�cka sonetter med �fverskriften _D�dens lof_ firas d�den som den makt,
+hvilken f�rlossar de kvalfyllda sj�larna och sk�nker dem den �tr�dda
+gemenskapen med Id�en. I�andra sonetter, t.ex. _Kontemplation_, samlar
+han i brinnande och �ngestfyllda vers de bundna v�sendenas lidelsefulla
+rop p� den frihet och klarhet, som de endast ana men icke sk�da. Naturen
+vrider sig i en oafl�tlig v�nda, och denna sm�rtsamma v�nda �r ocks�
+hans:
+
+  �TERL�SNING.
+
+  O, r�ster ropande ur vind och lund!
+  Er s�ng, som br�ddad tycks med sm�rtors r�ga,
+  mig gaf en kvalfylld s�mn i nattlig stund,
+  och d� lik min mig syntes eder pl�ga.
+
+  O, skymningstyngda s�ng ur varats grund,
+  i dig de stumma tingens v�sen l�ga.
+  G�tfulla, h�ga hymn, �r du en fr�ga,
+  ett st�n -- ett klagoskri ur v�rldens rund?
+
+  I det o�ndliga en ande bor:
+  ur alltets g�ng en vefylld tr�ngtan gror --
+  den �r en frihetssuck fr�n varats tr�lar.
+
+  Mitt v�sens rop �r rop ur samma kval,
+  r�ster fr�n hat, fr�n skog, fr�n berg och dal,
+  min sj�ls befryndade, o f�ngna sj�lar!
+
+I dessa och andra sonetters starka framh�fvande af frihetsbeg�rets kval
+och befrielseprocessens sm�rta ligger, synes det mig, en antydan om den
+inre s�ndringen. Ett s�dant antagande g�fve oss en f�rklaring till
+diktarens d�d.
+
+Oliveira Martins uttalar sig om den med v�nnens f�rbeh�llsamhet. Men kan
+det inte ha varit s�, att Quental till sist n�dde den _medvetna_
+insikten om den mots�gelse, som hans spiritualistiska evolutionstro
+dolde? Och kan det inte t�nkas, att hans f�rtviflan inf�r detta nya och
+sista misslyckande blef honom �fverm�ktig? Det hade d� varit hans
+brinnande och stolta andes v�gran att finna sig i ovissheten och hans
+sanningst�rstande v�sens of�rm�ga att sl� af p� sitt kraf, hvilka satte
+pistolen i hans hand. Anthero de Quentals personlighet samlade m�nga
+inflytelser, ur hans egen tid och ur g�ngna tider. Han hade upplefvat
+b�de sin egen k�nsla och sin samtids tanke. Och han tillh�rde en sl�kt,
+som under seklernas lopp sk�nkt kyrkan ett helgon och ett halft dussin
+ber�mda mystiker samt f�r resten varit rik p� sv�rmare, sj�lfm�rdare och
+poeter.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Eugenio de Castro �ger ingenting af Quentals h�ga allvar. Men det finnes
+i alla fall en princip, som han aldrig upph�r att med oomkullrunkelig
+f�ljdriktighet dyrka och till�mpa.
+
+Han har den lilla svagheten att alltid vilja vara up to date, och mera
+�n s�: att vara det nyaste och m�rkv�rdigaste �fver hufvud, som
+f�rekommer. Nya former och rytmer �ro n�dv�ndiga, f�rklarar han i ett af
+sina f�retal, det beh�fves rim, som ringa med en ny klang; ord, som
+aldrig f�rut ha ljudit, skola uttrycka de nya sensationer, som poeten
+b�r kunna f�rnimma och f�rst� att meddela.
+
+Man beh�fver inte k�nna symbolism och dekadens fr�n andra l�nder f�r att
+se hvart det b�r. Castro f�ktar som en ursinnig f�r att f� tag i de nya
+f�rnimmelserna och de oh�rda orden. -- I�formsk�na dikter, sv�llande och
+p�sande som sn�mos, firar han �den f�rf�rliga m�nen, den hemlighetsfulla
+�desdigra stj�rnan med de vackra h�nderna�. Han uppvaktar en �g�tfull�
+kvinna, som p� hans passionerade beg�ran om ett svar afsl�jar sin
+f�raktm�ttade och lidelsefulla sj�l i orden: �Jag skulle �nska att lefva
+vid Nordpolen, i�ett drifhus af kristall�... Han dyrkar rara v�xter,
+t.ex. �polarblomman�, som han placerar �mellan tvenne lampor, af hvilka
+den till h�ger har en r�d och den till v�nster en azurf�rgad glob�. Och
+n�r han g�r erotisk poesi, �r det framf�r allt den �lskade kroppens
+marmorkalla och likf�rgade hud, som eggar honom.
+
+Man har anknytningen n�ra till hands: d'Annunzio, Huysmans; ej heller
+beh�fver man tveka om grunden under det hela. Att �uttrycka nya
+sensationer� �r en g�ng f�r alla ingen sm�sak, emedan �sensationerna�
+f�r det mesta �ro gamla som gatan och t.o.m. �nnu �ldre. Att uttrycka en
+�ny� sensation kan i sj�lfva verket endast bli att ge ett v�ldsammare
+uttryck �t en gammal och bekant. Metoden m�ste s�ledes i st�rsta
+allm�nhet helt enkelt bli att �fverdrifva: sensationerna styras ut i
+fr�mmande regioners f�rger, omskrifvas i prunkande bilder etc. --
+resultatet �r exotism, symbolism, dekadens, hvilket allt �ter blott �r
+de olika sidorna af den samma sak, den nyromantiska tr�nad, hvars v�sen
+�r att f�rkl�da hvardagens h�ndelser och st�mningar i ett
+maskeraduppt�gs brokiga och f�r det mesta mer eller mindre skrikande
+prakt.
+
+
+P� karnevalsvimlets berusning f�r alla sinnen f�ljer som det oundvikliga
+resultatet ledan. Man ser sig om efter n�got annat. �Min hy skall
+f�rlora sin f�rg af d�d�, s�ger i en af dikterna den sfinxm�ssiga
+hj�ltinnan, �och sk�lfvande af lidelse skall jag skrida dig till m�te,
+som fordom i legenden drottningen af Saba vandrade mot Salomo.� Efter
+ett mellanspel af litter�r katolicism i noggrann �fverensst�mmelse med
+ber�mda m�nster �terupptar Castro det anslag han hade ber�rt i den
+citerade dikten, och i drottningen af Saba och hennes k�rlek till den
+judiske konungen f�rkroppsligar han sig sj�lf och sin tr�ngtan bort ur
+de artificiella paradisen, hvilkas fr�jder han alltf�r l�nge njutit.
+
+Dramat _Belkiss, drottning af Saba, Axum och Hymiar_ -- man ser redan i
+titeln poetens f�rk�rlek f�r de sk�na termerna -- fogar ytterligare ett
+par namn till f�rteckningen �fver hans m�stare. M�terlinck har levererat
+mycket af formen f�r detta teaterepos. Flaubert har st�tt till tj�nst
+med en god del af rekvisita. _Den helige Antonius_ och _Salammb�_ g�
+b�da tv� igen. Och med citat ur d'Annunzios sonetter af typen _Animal
+triste_ kunde man i n�gra rader sammanfatta inneh�llet, som �r ledan
+efter njutningen.
+
+Det som �r Castros egendom i denna p� reminiscenser rika dikt, �r den
+�fverm�ttan energiska tonen. De s�llsyntaste plantor, de m�rkv�rdigaste
+�delstenar, de m�rkaste rysningar och de ovanligaste gudar f�revisas och
+beskrifvas med en outtr�ttlig ifver.
+
+Belkiss f�rt�res af en om�ttlig passion, lidelsen f�r kung Salomo. Hon
+n�r ocks� till sist den med s� starka f�rger skildrade lyckan att slutas
+i Salomos armar och hvila vid hans hj�rta. �Men hennes oro stillades ej.
+Hon upplefde aldrig mera ett �gonblick af gl�dje. Hennes hj�rta fylldes
+till br�ddarna af sorg: det var som om hon i sitt eget v�sen hade
+upptagit alla m�nskliga v�sens ve.� Och den p� en g�ng banala och
+spetsfundiga moralen blir denna: f�rt�rda af sin l�ngtan, str�fva
+m�nniskorna mot lyckan: f�r att finna blott den besvikelse, som �r att
+se sina beg�r tillfredsst�llda och samtidigt k�nna om�jligheten att
+finna nya beg�r utmanande en ny tillfredsst�llelse.
+
+Det lilla dramat �r, med sin pomp�sa h�llning och sin uppstyltade
+slutledning, en ganska l�jlig historia. Men de l�nga, melodi�st flytande
+replikerna d�lja ofta en vacker och melankolisk poesi, som alls ej lider
+af kontrasten med det forceradt litter�ra i diktionen. N�r allt kommer
+omkring beror detta kanske d�rp�, att det, som f�refaller oss att vara
+en skrattretande bombasm, p� nog s� m�nga punkter �r blott det otvungna
+uttrycket f�r ett folklynne, som har s� mycket mera lefvande fart �n
+v�rt.
+
+F�rn�m �r Castro trots sina distingerade later och sin valda ordbok ej.
+Quental har o�ndligt mycket mera af den f�dde �dlingens afvisande
+h�llning i sin sv�rtillg�ngliga, h�ga poesi. Eugenio de Castro talar
+till den litter�ra publik, f�r hvilken Mallarm� eller M�terlinck �r det
+uts�kta sista ordet...
+
+  7. 9. 06.
+
+
+
+
+HENRI DE R�GNIER.
+
+  [Henri de R�gnier: _Romaine Mirmault_. Roman, Mercure de France,
+  Paris.]
+
+
+Romandiktaren Henri de R�gnier �lskar att arkaisera och pastischera, och
+rubriken p� en af hans b�cker -- _Det lefvande f�rflutna_ -- kunde st�
+som den gemensamma �fverskriften �fver �tskilliga af hans ber�ttelser.
+Denna f�rk�rlek f�r rekonstruktionen �r ett troget uttryck f�r hans
+l�ggning.
+
+I f�retalet till romanen _En v�lartad ung mans ferier_ har han sj�lf p�
+f�ljande s�tt best�mt sin syn p� sakerna: Mina romaner �ro f�rs�k att
+framst�lla vissa s�tt att lefva, vare sig ur en tid, som g�tt, eller ur
+v�r egen tid. -- -- Det f�r dem gemensamma h�rflyter ur min naturliga
+b�jelse att roa mig vid �synen af h�ndelser och m�nniskor.
+
+R�gnier var som bekant en af symbolismens poeter; han representerar nu
+en �ny klassicitet� i�fransk litteratur.
+
+Klassikern och symbolisten R�gnier �ger isynnerhet intresset f�r den
+sk�na formen och f�r id�en; och, af sin id� och af sin form erh�ller
+m�nniskornas lif sitt egentliga intresse i hans �gon.
+
+Som s�dana betyda n�mligen m�nniskorna mycket litet f�r honom. Han st�r
+i allm�nhet inte i n�got personligt f�rh�llande till dem. De �ro pj�ser
+p� schackbr�det, och han tycker om att teckna kurvan f�r deras f�rd, d�r
+den f�r dem fr�n ruta till ruta enligt regler, som de inte sj�lfva k�nna
+till. Han st�r utanf�r, och han h�ller sig p� afst�nd.
+
+Ju l�ngre afst�ndet blir, dess st�rre och vidare bli perspektiven.
+Detaljerna flyta samman i id�en. Personligheten antar typens drag, och
+det f�rlopp, som omhv�rfver henne, ter sig sinnebildligt -- symboliskt.
+Med ett ord, det �r gifvet, att Henri de R�gnier g�rna skall l�ta sina
+romaners personer r�ra sig i en infattning h�mtad ur -- till exempel --
+Ludvig XIV:s tid, eller �tminstone f�rsatt med s�dana exotiska element
+som ers�tta en brist p� afst�nd i tiden.
+
+R�gniers f�rh�llande till de m�nniskor, som han diktar om, har s�ledes
+inte formen af n�got personligt medupplefvande. Hans st�llning till dem
+�r den roade �sk�darens. Han har ett mycket skarpt �ga f�r det bundna i
+deras r�relser, f�r det betingade och af dem sj�lfva och deras
+�nskningar oafh�ngiga i det lif, som de lefva under s� omfattande
+ceremonier och synnerligast med en s� riklig anv�ndning af
+lifs�sk�dningar och �fvertygelser, af f�resatser, vilja och mod. De s�ka
+mycket och de str�fva l�ngt, de t�ga fram med dj�rf beslutsamhet. F�r
+somliga blir den st�tliga vandringen en marsch p� st�llet. Andra n� ett
+stort och lysande m�l, dock, inifr�n besedda te sig s�dana vinningar som
+attrapper fyllda af luft. Mellan m�dan och resultatet, mellan m�let, som
+m�nniskorna f�res�tta sig, och f�ruts�ttningarna, hvilka de �ga, best�r
+ett missf�rh�llande som st�mplar dem -- detta �r den tanke, som l�tit
+R�gniers st�llning till dem bli den inte alltf�r vekhj�rtade ironikerns
+st�llning till sina offer. Han skildrar i Nicolas de Galandots historia
+det l�gsta sinneslifvets seger �fver anden, och med en minuti�s
+noggrannhet, som f�rvisso l�ter oss se att han �roar sig�, visar han
+huru den el�ndiga -- och knappast fullt normala -- lidelsen efter hand
+fr�ter bort vilja, v�rdighet och hedersk�nsla hos sitt offer (_Den
+dubbla �lskarinnan_). I�Antoine de Pocancys gestalt f�rkroppsligar han
+det tragikomiska misslyckandet. Denne unge adelsman fr�n landet s�ker
+sin lycka vid Ludvig XIV:s hof. Han hemb�r den store kungen den dyrkan,
+som La Bruy�re talar om i sin aforism: �N�r vi se, huru furstens ansikte
+skapar hofmannens hela lycksalighet, och n�r vi bet�nka, huruledes han
+under sitt hela lif �gnar sig �t att se fursten och varda sedd af honom,
+d� erh�lla vi en f�rest�llning om, huru sk�dandet af Gud skapar
+helgonens hela �ra och hela lycka�. Antoine de Pocancy st�ller sig
+�i�kungens v�g� -- som det hette -- och han g�r hvad han kan f�r att
+t�ckas monarken. Dock, ett ironiskt �de spelar st�dse in, han lyckas
+blott att misshaga d�r han ville behaga, och han n�dgas till sist finna
+sig i att glida ned i de obem�rktes och gl�mdes hop (_V�rt h�ga
+plaisir_). Ett liknande �de upplefver Tito Bassi. Han tr�der fram som
+Italiens blifvande store tragiker, han sjunker ner till gycklare i den
+burleska farsen, och allt det, som tycktes skola h�ja honom, hj�lper
+till att h�lla honom nere (_Tito Bassis hj�ltedr�m_).
+
+       *       *       *       *       *
+
+Fabeln i Henri de R�gniers nya roman bildas af f�ljande anekdot: M:me
+Romaine Mirmault kommer efter n�gra �rs vistelse i Damaskus p� bes�k
+till Paris. H�r stiftar hon bekantskap med Pierre de Claircy, en yngling
+p� tjugotv� �r. Pierre de Claircy f�r�lskar sig i Romaine Mirmault. Hon
+visar honom tillbaka. Han g�r ett f�rs�k att �ga henne med v�ld -- hon
+motst�r honom. En timme senare reser Romaine Mirmault till Rom. Men
+Pierre de Claircy g�r hem och skjuter sig.
+
+Romaine Mirmault har rest till Rom dels f�r att ge Claircy tillf�lle att
+lugna sig och dels f�r att h�lsa p� sin v�ninna, furstinnan Alvanzi, som
+f�r inte l�nge sedan p� sitt h�ll upplefvat f�ljande �fventyr. -- En ung
+officer, markis Crespini, har f�rf�ljt henne med k�rleksf�rklaringar.
+Till sist har han mutat furstinnans kammarjungfru: denna ger henne en
+dosis kloral; Crespini reser en stege mot balkongf�nstret, besluten att
+n� sitt m�l p� detta s�tt eftersom det inte g�r p� n�got annat. Men
+furst Alvanzi har i m�nskenet f�tt sikte p� den eldige markisen, fursten
+tar honom f�r en inbrottstjuf och aflossar ett skr�mskott: med den
+effekt att Crespini s�ras och d�r. Furstinnan Alvanzi har absolut
+ingenting att f�rebr� sig; icke f�rty tillskrifver hon sig skulden till
+Crespinis d�d. Hon har blifvit en skugga af sitt forna jag;
+samvetsf�rebr�elserna ge henne ingen ro, och f�rg�fves bjuder hon till
+att bek�mpa tanken att hon tagit en ung m�nniskas lif.
+
+Romaine Mirmault �r �nnu midt inne i detta �fventyr � la Stendhal, d�
+hon mottar ett telegram med den lakoniska underr�ttelsen, att Pierre de
+Claircy skjutit sig. N�got af hennes v�ninnas f�rtviflan sk�lfver �nnu
+inom henne, d� hon genom budskapet om Claircys d�d pl�tsligt ser sig
+sj�lf f�rsatt i samma grymma bel�genhet.
+
+H�r b�rjar, sedan anekdoten n�tt sin point genom Claircys d�d, sj�lfva
+romanen f�rs�vidt den handlar om titelfiguren. -- Romaine Mirmault
+ryggar med hela sitt unga och starka v�sen tillbaka f�r tanken att dela
+furstinnan Alvanzis �de och att f�rlora sig i sj�lff�rebr�elser, �ngest
+och en best�ndig skr�ck. Det blir till en b�rjan en k�nsla af agg mot
+den d�de: han oroade henne i lifvet, han f�rf�ljer henne i d�den.
+I�sanning, han har inte varit h�nsynsfull emot henne! Hon f�rsvarade sig
+mot den lefvande, hon har nu att f�rsvara sig mot den d�de, och hur
+mycket mera kr�fver inte en s�dan kamp. Den stora faran �r, att hennes
+k�nsla kan komma att uppr�tta ett samband mellan henne sj�lf och
+Claircys g�rning. Och hon p�l�gger d�rf�r sin k�nsla och sin tanke en
+ytterst str�ng disciplin. Hon tvingar sig att klart, kallt, utan vekhet
+och svaghet betrakta och bed�ma sitt f�rh�llande till Claircy, hon
+analyserar sina ord och handlingar, och hon bevisar f�r sig sj�lf, klart
+och tydligt, att hon �r utan skuld, och att Claircys d�d var en fatal
+tillf�llighet. Hennes sj�lfbevarelsedrift tyckes afg� med seger, Romaine
+Mirmaults kloka ande och tuktade k�nsla tyckas f�ra henne �fver det
+intr�ffade.
+
+Den fasta punkten i bevisf�ringen var det argumentet, att hon _icke
+besvarat_ Claircys k�nsla: han hade inte d�dat sig om hon gifvit vika,
+det �r visserligen sant, men kunde hon r� f�r att hon inte �lskade
+honom? var hon skyldig att �offra sin heder� endast d�rf�r, att han bad
+henne om det? r�dde hon f�r, att hon inte var �skapad f�r k�rleken�?
+Detta allt var inte hennes fel; det var inte hennes skyldighet att foga
+sig efter en mans beg�r blott d�rf�r, att det tillf�lligtvis och utan
+hennes f�rv�llande r�kat utkora just henne till sitt f�rem�l. S�ledes
+m�ste skuldfr�gan f�rnekas.
+
+Men n�r hon p� detta s�tt punkt f�r punkt gick igenom h�ndelserna under
+det f�rflutna half�ret, och n�r hon f�rdjupade sig i sig sj�lf, gjorde
+hon en uppt�ckt.
+
+Hon hade inte under sin halft vegetativa tillvaro i den �sterl�ndska
+staden haft n�gon anledning att p� allvar syssels�tta sig med fr�gan om
+sin egen daning. Ingenting hade h�ndt, dagarna hade kommit och g�tt,
+sakta glidande emot henne, l�ngsamt f�rrinnande. Hon l�r nu ov�ntadt
+k�nna en ny Romaine Mirmault, inte mindre �skapad f�r k�rleken� �n andra
+kvinnor. Hon trodde, att det blott var en naturlig sj�lfbevarelsedrift,
+som f�rm�dde henne att s� ing�ende syssels�tta sig med det passerade,
+och att hennes enda syfte var att bli fri och n� ut ur skuggan, som
+Claircys d�d kastat �fver hennes lif. Hon finner nu, allteftersom hon
+tr�nger djupare in i sig sj�lf, att det �r en helt annan instinkt som
+f�rm�r henne att s� oafl�tligt syssels�tta sig med den bedr�fliga
+aff�ren. Hon uppt�cker, att hon �lskar Claircy, att hon gjort det n�stan
+�nda fr�n f�rsta stunden de m�ttes, och att endast hennes okunnighet om
+sin egen natur hade hindrat henne att f�rst� detta. Men h�rmed faller
+hela bevisf�ringen f�r hennes oskuld till intet. D� hon v�grade att
+tillh�ra Claircy, begick hon tv�rtom ett dubbelt brott: mot honom och
+mot sig sj�lf. Hans d�d �r hennes verk. Och s� kommer s�ledes Romaine
+Mirmaults lif att bli den l�nga botg�ringen f�r en dubbel f�rbrytelse.
+
+
+Innan romanen p� detta s�tt till sist blir en ber�ttelse om M:me Romaine
+Mirmault, r�r den sig om Pierre de Claircy. Denne yngling tillh�r den
+nya sl�kt som odlar sporten med engelskt allvar, som dyrkar �energien�
+och bek�nner det �aktiva lifvets� evangelium. Pierre de Claircy talar om
+n�dv�ndigheten att l�ta tillvaron bli en f�ljd af �heroiska� d�d i b�de
+stort och sm�tt. Han f�raktar den k�nslans och viljans, den
+fosterlandsk�rlekens och konstsinnets uppmjukning och f�rslappning,
+som Adolphe S�ch� beskrifver i sin bok _Le d�sarroi de la conscience
+fran�aise_. Han bek�nner det misstroende till det sterila f�rnuftet,
+som �Agathon� s� lifligt anbefaller i sin programskrift _Les jeunes gens
+d'aujourd'hui_. Han lifvas i st�llet af denna �orgueil physique�,
+som Etienne Rey f�rh�rligat i sin bok _La renaissance de l'orgueil
+francais_.
+
+D.v.s. -- s�dan ter sig den unge Claircy i samtalen vid frukostbordet.
+Han f�rs�krar vid s�dana tillf�llen, att han f�r sin del inte vet af den
+konflikt mellan tanke och handling och den fruktan f�r tillvaron, hvilka
+f�rlamat tidigare generationer. Detta drag framh�fves till yttermera
+visso genom kontrastverkan: Pierres �ldre broder Andr� d�ljer under sin
+mask af kylig h�gdragenhet en radikal brist p� energi; han saknar
+fullst�ndigt sinnet f�r betydelsen af �handlingens moral�. Andr� de
+Claircys f�rh�llande till lifvet �r helt och h�llet passivt. Han �r fr�n
+b�rjan en resignerad. P� samma sida som han, ytterligare f�rst�rkande
+antitesens verkan, st�r M.�Antoine Claveret. Denne herre p� c. 60 �r
+tillh�r den generation som upplefde 1870-�rs h�ndelser. Han �r den
+f�rkroppsligade besvikelsen, den inkarnerade kompromissen. Herr
+Claverets passionerade dr�m har �nda fr�n barnsben varit att resa. Han
+har emellertid knappast varit utanf�r Paris. Han har n�jt sig med att
+frekventera Jardin des Plantes och att frossa af imagin�ra resor, under
+hvilka han upplefver de s�llsammaste �fventyr och ger prof p� det mest
+tygell�sa mod. Šena sidan s�ledes dyrkaren af energi och handling,
+�andra sidan tv� m�n af hvilka den ene brunnit af en verksamhetslust
+som icke blifvit tillfredsst�lld, medan den andre aldrig ens erfarit
+n�got best�mdt och afg�rande behof att handla.
+
+I liflig sp�nning r�knar nu l�saren, efter denna expos�ens karakteristik
+af Pierre de Claircy, med m�jligheten att romanen blir en bok om den
+moderna franska ungdomen eller n�got i den stilen. Det befinnes att
+denna sida af saken blott f�r en u nderordnad betydelse. Hela den
+framst�llning af Pierre de Claircys st�mnings- och tankev�rld, som
+tyckes f�rbereda en s�dan psykologisk tidsskildring, ledes in i en f�ra
+som blir allt tr�ngre och tr�ngre. -- P� f�ljande s�tt ter sig n�mligen
+uppl�sningen f�r hans vidkommande. Jag �r f�r�lskad, s�ger Claircy,
+och Romaine Mirmault vill inte veta af mig -- skulle jag s�ledes
+till�fventyrs alls inte �ga den ber�mda viljekraften och energien!?
+Detta �r hvad han vill utr�na, n�r han f�rs�ker taga Romaine Mirmault
+med v�ld. Vinner jag, resonerar han -- han resonerar inte og�rna, det �r
+ett fatalt symptom -- s� �r jag den starke mannen, f�rlorar jag s� har
+min energi o.s.v. blott varit ett sj�lfbedr�geri. Han f�rlorar. Han har
+lidit ett nederlag, som afsl�jar honom i hans egna �gon som svag och
+obeslutsam. Pierre de Claircy ser sig om efter n�gon l�mplig heroisk
+handling, �gnad att sk�nka honom uppr�ttelse och st�rka hans vacklande
+tilltro till sig sj�lf och hans tro p� lifvet, och denna handling finner
+han i sj�lfmordet.
+
+_Romaine Mirmault_, som s�g ut att arta sig till en tidsskildring, har
+s�ledes n�r allt kommer omkring blifvit en erotisk roman. Trefliga �ro i
+hvarje fall de antydningar p� den f�rra linjen, som ges n�r Pierre de
+Claircy �r p� tapeten; af mycken finhet och mycket intresse �ro de sidor
+som �gnats Romaine Mirmaults erotiska jags alltf�r sena uppvaknande till
+medvetet lif. Det hela ber�ttas p� det angen�ma, l�ttl�pande och facila
+s�tt, som utm�rker R�gniers romaner.
+
+Det �r allt s� facilt och s� tv�ngsl�st, och allt �r emellertid s�rdeles
+artificiellt. Romaine Mirmault har en g�ng varit intagen af Andr�, hon
+�fverflyttar nu sin k�nsla p� den yngre brodern. Andr� har fordom �lskat
+Romaine Mirmault, han har aldrig upph�rt att �lska henne, och n�r den
+yngre brodern reder sig att er�fra henne, s� f�rskaffar detta honom en
+hemlig tillfredsst�llelse: han har den mystiska f�rnimmelsen att han p�
+detta s�tt i alla fall str�ngt taget kommer att �ga henne. Herr Claveret
+har �lskat m:me de Claircy, och han betraktar sig som en far f�r Andr�
+och Pierre. O.s.v. _Les amants singuliers_ heter en af R�gniers b�cker,
+och till den singuli�ra sorten h�r v�l ocks� f�r det mesta personalen i
+denna bok. Hos bifigurerna stegras draget till bisarreri, det blir fixa
+id�er och manier. Claveret, Vrancourt, fr�knarna de Gerdi�res �ro
+maniakaliska f�reteelser af det slag Henri de R�gnier �lskar att
+presentera.
+
+Men greppet p� hufvudfigurerna �r nog inte ett annat �n greppet p�
+dessa; alla bokens figurer falla under den ironiska rubriken. Ironien
+r�der �fver Romaine Mirmault, som kommer underfund med sammanhanget n�r
+det �r f�r sent och f�rlorar den ene brodern liksom hon f�rlorat den
+andre, och under ironien h�r den svaga kraftm�nniskan Pierre de Claircy,
+som tar sitt lif f�r att bevisa sig sj�lf att han har mod att lefva.
+
+Som synes speglar Henri de R�gniers nya bok mycket troget diktarens
+egenart och hans syn p� tingen -- inber�knadt m�nniskan.
+
+  23. 8. 14.
+
+
+
+
+ZADIGS �FVENTYR.
+
+  [Voltaire: _Zadigs �fventyr_. En orientalisk ber�ttelse om �det.
+  �fvers. af Arthur Nord�n. Wahlstr�m & Widstrand, Stockholm.]
+
+
+Voltaires filosofiska romaner h�ra till det allra roligaste i den nyare
+litteraturen. Den ben�gne l�saren b�r icke l�ta afskr�cka sig af
+attributet �filosofisk�; han kan l�sa Voltaire utan att se sig n�dsakad
+att tillgripa sin tankef�rm�ga. Allt hvad Voltaire vidr�r blir klart,
+genomskinligt, sj�lffallet. I�hans ber�ttelser d�lja sig inga
+ogenomtr�ngliga g�tor, liksom d�r inte hvila n�gra ledsamheter.
+
+Den volym i serien _M�sterverk ur v�rldslitteraturen_ (Bonniers f�rlag),
+som f�r ett tiotal �r sedan bragte en svensk �fvers�ttning af _Candide_,
+inneh�ll ocks� _Naturens son_ (L'ing�nu). P� 1700-talet utkom en
+�fvers�ttning af _Microm�gas_ under den trefliga titeln _Lill-Masse_.
+Och sedan ocks� _Zadig_ f�tt sin �fvers�ttare, ha vi de fyra m�rkligaste
+af Voltaires romaner p� svenska. Men visserligen �r _Lill-Masse_ sedan
+n�gra m�nnisko�ldrar inte mera tillg�nglig i bokhandeln.
+
+
+Den nu f�rsvenskade romanens �fverskrift lyder egentligen _Zadig eller
+�det_, och ber�ttelsen skildrar de �fventyr hj�lten p� �dets
+tillskyndelse och under F�rsynens ledning genomg�r.
+
+Zadig lefde i �Babylon� p� kung Moabdars tid. Han var -- heter det -- en
+ung man utm�rkt genom en af naturen god karakt�r, som uppfostran
+ytterligare f�r�dlat. Han hade i korthet sagdt de egenskaper och
+f�rdigheter och han hyste de intressen, hvilka k�nnetecknade tidens
+ideala m�nniskotyp, �hedersmannen�.
+
+Men Zadigs f�rtr�fflighet, hans vishet och hans r�ttr�dighet, bespara
+honom inte de mest anstr�ngande pr�fningar. I�kraft af sina goda
+egenskaper n�r han g�ng p� g�ng lyckans h�jd -- i�k�rlek, makt, rikedom,
+v�nskap -- men blott f�r att st�dse i n�sta �gonblick genom n�gon
+handling af osj�lfviskhet, �delmod, visdom st�rtas ned i olyckans djup.
+Hans lif �r ebb och flod i br�d v�xling, och han slungas upp och ned som
+ett flarn p� de svallande vattnen.
+
+Den starkt brutna linje, l�ngs hvilken Zadig r�r sig, tecknas i 21 korta
+kapitel, af hvilka de flesta ha karakt�ren af en liten novellett eller
+en anekdot. I�n�gra af dem m�ta motiv, v�l bekanta ur v�rldslitteraturen
+-- s� t.ex. varierar historien om Zadigs f�rsta �ktenskap temat Matronan
+fr�n Efesus, hvilket professor Crohns som bekant gjort till f�rem�l f�r
+l�rda forskarm�dor. Och i ber�ttelsen om huru Zadig identifierade
+�drottningens aktningsv�rda hynda� och �kungens heliga h�st� ha vi en
+parafras p� en fransk �fvers�ttning af en italiensk bearbetning af en
+�sterl�ndsk novell. Men ju b�ttre vi k�nna underlagen, dess lifligare
+sentera vi Voltaires affattning, och i synnerhet allt hvad den eger af
+l�tthet (som man sade p� den tiden), af sp�nstighet och klarhet.
+Ironien, som �r Voltaires viktigaste retoriska medel, �r �nnu i _Zadig_
+egendomligt ljus och intagande, den fladdrar och skimrar, den har f�ga
+eller intet af den hvasshet, som (kunde vi s�ga) fr�n och med den mot
+Maupertuis riktade pamfletten _Diatribe du docteur Akakia_ ett h�lft
+�rtionde senare utm�rker den: n�r s� vara skall, och �fven d�remellan.
+
+Hvad romanen har af filosofi yppar sig i regel genom h�ndelsef�rloppet,
+och kommentaren �r s� diskret som m�jligt. -- Zadig och hans tj�nare
+s�ljas som slafvar. Tj�naren �r kraftigare och betalas f�ljaktligen
+h�gre. Men det intr�ffar, att Zadig f�r tillf�lle att f�r sin �gare
+f�rklara ett fysikaliskt fenomen: och nu blir det Zadig som skattas
+h�gre; han vinner sin herres aktning, han n�r hans v�nskap, blir hans
+kompanjon och �terf�r sin frihet. Detta �r s�ttet p� hvilket Voltaire,
+alldeles of�rm�rkt, insk�rper hos sitt auditorium, att alla m�nniskor
+�ro lika, att andens odling emellertid betingar ett h�gre v�rde hos
+individen, och att kunskapen �r en makt, som bryter bojor och skapar
+frihet.
+
+Det �r vidare t.ex. fr�gan om religionen. -- Sedan ett tusen femhundra
+�r �r Babylon s�nderslitet af kampen mellan tv� sekter. Den ena anser,
+att man b�r intr�da i Mithras tempel med v�nstra foten f�rst. Den andra
+sekten afskyr denna uppfattning, och dess medlemmar stiga alltid in med
+h�gra foten f�rst. Kort efter Zadigs upph�jelse till minister intr�ffade
+den stora Mithrasfesten, och alla afvaktade med sp�nning hur den vise
+unge mannen skulle f�rh�lla sig. Zadig tr�dde fram till tr�skeln och
+hoppade j�mfota in i templet. D�rp� tog han till ordet och bevisade i
+ett v�ltaligt anf�rande, att himmelens och jordens Herre, som icke ser
+till personen, inte heller g�rna kan hysa n�gon s�rskild f�rk�rlek f�r
+det ena eller andra benet.
+
+Detta var fr�gan om religionen som yttre form. Religionen s�som l�ra
+diskuteras i ett kapitel, i�hvilket upptr�da representanter f�r en massa
+skilda bek�nnelser, en egyptier, som tillber tjuren Apis och hyllar
+honom genom att steka och �ta honom; en kald�, som dyrkar en fisk och
+anser det vara ett helger�n att �ta fisk och som besk�rmar sig �fver
+egyptiernas brist p� pietet, o.s.v. Alla tvista hetsigt om sina gudars
+f�retr�den, tills slutligen Zadig f�ller de f�rl�sande orden. Han f�r de
+tvistande att medge, att det inte �r en viss tjur och en viss fisk deras
+dyrkan g�ller, utan Den, som skapat alla fiskar och tjurar. S�ledes,
+slutar han, �ro ni alla af samma �sikt, och det �r samma gud ni
+tillbedja. �Och allesamman omfamnade hvarandra.�
+
+Som synes propagerar Voltaire h�r den ofvanf�r, utanf�r alla bek�nnelser
+st�ende gud, den f�rnuftiga princip, som han h�rledde ur f�rnuftets
+existens och ur universums �ndam�lsenlighet. Det �r p� denna linje
+romanens sens moral drages ut, och detta sker i det m�rkliga tjugonde
+kapitlet om _Eremiten_.
+
+Zadig vandrar p� Euphrats strand, nedtryckt af nya och ovanliga
+motg�ngar. Han m�ter en eremit, f�rtror sig �t honom och f�ljer honom p�
+hans vandring.
+
+Den v�rdnadsv�rde gamle mannen utf�r en serie handlingar, af hvilka den
+ena �r mera excentrisk �n den andra. -- De b�da vandrarne ha g�stfritt
+mottagits i ett hus, i�hvilket de s�kt nattl�ger. I�gryningen reda de
+sig att forts�tta sin v�g. Dock, dessf�rinnan fattar eremiten en fackla:
+jag erfar, s�ger han �t Zadig, ett starkt behof att visa min tacksamhet
+mot v�r �dle v�rd. Och s� s�tter han eld p� huset. Litet l�ngre fram p�
+dagen d�dar han en gosse, som visar dem v�gen.
+
+Men detta �r mera �n Zadig kan b�ra, och han riktar h�ftiga f�rebr�elser
+mot sin v�rdnadsv�rde f�ljeslagare.
+
+Medan han talar, f�rvandlar sig eremiten p� ett s�llsamt vis: hans sk�gg
+f�rsvinner, hans drag f�ryngras, och fyra vackra vingar v�xa fram p�
+hans rygg och skuldror.
+
+Vet, s�ger han, att jag �r �ngeln Jesrad, nederkommen fr�n tionde sf�ren
+f�r att upplysa ditt f�rst�nd! Under ruinerna af sitt br�nda hus fann
+v�r �dle v�lg�rare en skatt, som gjorde honom till en rik man. Och hvad
+gossen betr�ffar, s� vet att han, om jag inte d�dat honom, om ett �r
+hade m�rdat sin tant och om tv� �r hade m�rdat dig!
+
+Men, sade Zadig, till�t mig en fr�ga. Hade det inte varit b�ttre att
+leda in gossen p� dygdens v�g?
+
+Vet, svarade Jesrad, att om gossen f�tt lefva en dygdig mans lif, s�
+hade b�de han, den hustru han tagit sig och den son han aflat, i�sinom
+tid alla tre blifvit m�rdade.
+
+Men, �tertog Zadig, �r det d� n�dv�ndigt, att det onda �fver hufvud
+taget skall finnas i v�rlden?
+
+Om det onda icke funnes, svarade �ngeln Jesrad, s� vore denna jord en
+annan jord, och h�ndelserna skulle l�nka sig till hvarandra enligt ett
+annat f�rnufts regler. Allt hvad du ser p� den lilla atom, som du bebor,
+�r till och har sin plats och sin tid enligt den ordning, som omfattar
+allt varande. Intet �r tillf�lligt. Det ges ingen slump. Allt �r
+pr�fning, straff eller bel�ning. Svage d�dlige! h�ll inne med dina
+inv�ndningar mot det, som du b�r v�rda.
+
+�Men..., sade Zadig.�
+
+Dock, nu hade �ngeln Jesrad utr�ttat sitt �rende, och han h�rde inte
+vidare p� Zadig utan klippte med vingarna och fl�g sina f�rde mot den
+tionde sf�ren.
+
+De �fverensst�mmelser vi tycka oss uppt�cka mellan _Zadig_ och _Candide_
+�ro s� verkliga som m�jligt, och de ha sin orsak.
+
+F�rh�llandet �r, ville vi s�ga, att de b�da romanerna behandla samma
+tema, d.�. fr�gan om det onda, om dess plats i v�rldsordningen, dess
+st�llning i m�nniskornas lif.
+
+Vi veta hvad _Candides_ diktare �syftade; denna roman �r en stridsskrift
+mot den optimistiska syn p� tingen, som Leibniz och hans disciplar
+bek�nde. De kallade v�rlden den b�sta m�jliga af v�rldar. Voltaire l�ter
+sin Candide f� r�na, att chanserna tv�rtom �ro ganska stora, att denna
+v�rld �r den s�msta m�jliga af alla t�nkbara.
+
+Och vi ha � andra sidan sett, till hvilkel resultat Zadig fick komma.
+Erfarenheterna, som han hade inh�stat i sitt lif och hvilka han
+fullst�ndigade under sin vandring vid den himmelske ledsagarens sida,
+de skola s�ga honom, att det inte ges n�gon olycka som ej f�r n�got godt
+med sig, eller som inte �r en mindre grym olycka �n den, hvilken
+_hadekunnat_ intr�ffa. Denna v�rld inneh�ller bra mycket ondt, dock,
+v�rlden och m�nniskan �ro afpassade f�r hvarandra, och allt som sker
+betingas af en h�gre ordning. Eller med andra ord: s�dan denna v�rld �r,
+m�ste den trots allt betraktas s�som den f�r m�nniskan, s�dan hon �r,
+mest l�mpade, allts� som den b�sta m�jliga af v�rldar.
+
+I _Zadig eller �det_ bek�mpar Voltaire den uppfattning, som l�ter den
+blinda slumpen regera. Det finnes en mening i allt och t.o.m. i�det
+onda. Hans st�ndpunkt �r optimistens, han v�nder sig mot den svartsyn,
+f�r hvilken det universella, styrande f�rnuftet inte existerar.
+
+I _Candide eller Optimismen_, tio �r senare, har bladet v�ndt sig;
+han insisterar nu med eftertryck p� det ondas f�rekomst; han sp�rjer
+f�rg�fves efter en mening i det lidande, som m�nniskans lif p� jorden
+tyckes honom vara; och han slutar med att s�ga, att blott den f�rm�r
+uth�rda lifvet, som flytt ur v�rlden och upph�rt att t�nka och att
+fr�ga.
+
+
+_Candide_ �r i mycket h�g grad ett personligt dokument; bakom _Zadig_
+(1747) anas d�rj�mte ocks� allm�nna tidsst�mningar.
+
+�ret 1745 betecknar h�jdpunkten i Ludvig XV:s monarki. Sedan
+f�retr�darens v�lmaktsdagar hade kungligheten aldrig haft mera af glans,
+och mera af kredit b�de ut�t och in�t. Det var i korthet sagdt �ret f�r
+slaget vid Fontenay. Man tyckte sig se den stora tiden �teruppv�ckt och
+man v�ntade sig allt af framtiden. Den allm�nna optimismen (inom
+samh�llets h�gre lager) �r n�stan otrolig, man m�ste l�ra k�nna den i
+samtida k�llor.
+
+Voltaire f�rblef inte fr�mmande f�r den h�rskande st�mningen. Han hade
+m�nga sk�l att k�nna sig v�l till mods. Han dr�mde p� denna tid om en
+roll som hofman och politiker, och det hade i sj�lfva verket lyckats
+honom att blifva b�de rikshistoriker och kammarherre. Han hade hugnats
+med en pension ur det kungliga privatschatullet. Hans Helighet P�fven
+hade accepterat till�gnan af tragedien _Muhammed eller Fanatismen_.
+Och det hade �ndtligen (1746) f�runnats Voltaire att bli medlem af
+Akademien.
+
+Sant �r, att Voltaires flirt med hofvet och kungligheten tog ett
+j�mf�relsevis snabbt slut. Men det var inte s� farligt. Voltaire
+tr�stade sig l�tt i hoppet om en snar v�ndning till det b�ttre. Han har
+�gat fylldt af glansen fr�n det stora seklet, han tycker sig som alla
+andra �terupplefva dess p�nyttf�delse. Han k�nner, att hans egen lyckas
+stj�rna st�r i zenit -- parvenyen har i egenskap af diktare, filosof och
+s�llskapsm�nniska intagit en af de fr�msta platserna i den f�rn�ma
+v�rlden.
+
+H�rtill kommer �nnu n�got, som �r af allra st�rsta vikt. -- Vid denna
+tid, b�rjan och midten af 1740-talet, har Voltaires filosofiska t�nkande
+n�tt ett f�rsta, afslutadt stadium. Han har nu definitivt gjort �den nya
+filosofien� till sin. Han har tillgodogjort sig Lockes tanke, han har i
+anslutning till Newton skapat sig en v�rldsbild. Och han �ger nu den
+sk�na k�nslan, att han vandrar fr�n klarhet till klarhet. Det minskar
+inte hans f�rn�jelse, att han har tillf�lle att sprida sitt vetandes
+skatter, till p� k�pet inom tidens mest civiliserade publik af f�rn�ma
+damer och store herrar -- han �r den f�dde f�rkunnaren:
+propagandamakare, id�predikant, journalist.
+
+Det �r k�nslan af frihet och s�kerhet, det �r den dubbla gl�djen att ha
+n�tt resultat och att f� meddela dem, som best�mt den ljusa och l�tta
+tonen i den �lskv�rdaste af Voltaires romaner, som Gaston Paris en g�ng
+kallade _Zadig_.
+
+  19. 8. 16.
+
+
+
+
+NAMNLISTA.
+
+
+  _Agathon_ (Henri Massis och Alfred de Tarde), 299.
+  _Aiskhylos_, 122.
+  _Albertazzi_ (Adolfo), 195.
+  _Alfieri_ (Vittorio), 205.
+  _d'Annunzio_ (Gabriele), 194, 289 f
+  _Aristophanes_, 216.
+  _Atra_ (Kaarlo), 13 ff
+  _Augier_ (�mile), 273 f, 276.
+  _Austen_ (Jane), 118.
+
+  _Balzac_, 187, 229.
+  _Baudelaire_ (Charles), 148.
+  _Benedictus XIV_, 313.
+  _Benelli_ (Sem), 193 ff
+  _Bennett_ (Arnold), 111.
+  _Benson_ (A. C.), 108.
+  _Benson_ (E. F.), 108 ff
+  _Benson_ (R. H.), 108 f
+  _Berger_ (Henning), 20 ff, 59, 64 f, 190.
+  _Bergson_ (Henri), 240.
+  _Beyle_ (Henri), se _Stendhal_.
+  _Bj�rkman_ (G�ran), 278.
+  _Bj�rnson_ (Bj�rnstjerne), 140.
+  _Blasco Ib�nez_ (Vicente), 250.
+  _Blicher-Clausen_ (Julia), 19.
+  _Boethius_, 231.
+  _Bossuet_, 218, 239.
+  _Bourget_ (Paul), 207 ff, 221.
+  _Bracco_ (Roberto), 194, 206.
+  _Braga_ (Theophilo), 278 f
+  _Brandes_ (Georg), 8.
+  _Bratli_ (Carl), 250.
+  _Browne_ (Thomas), 173.
+  _Brutus_, 197.
+  _Bulwer Lytton_ (Edward), 118 ff
+  _Burckhardt_ (Jacob), 196 f
+  _Butler_ (Samuel), 128.
+  _Butti_ (Enrico), 194.
+  _Byron_ (Lord), 119 ff
+
+  _Caesar_, 150.
+  _Cagliostro_ (Joseph Balsamo), 126 f, 150.
+  _Caine_ (Hall), 120.
+  _Calvin_ (Jean), 237.
+  _Cannan_ (Gilbert), 128 ff
+  _Carlyle_ (Thomas), 12.
+  _Carnegie_ (Andrew), 44.
+  _Cartouche_ (Louis Dominique), 146.
+  _Casanova_ (Giovanni Jacopo de Seingalt), 143.
+  _Castiglione_ (Baldassare), 56.
+  _Castro_ (Eugenio de), 278 f, 288 ff
+  _Cazalis_ (Henry), se _Lahor_.
+  _Cedercreutz_ (Nanny), 27 ff
+  _Cervantes_, 252.
+  _Chesterton_ (G. K.), 102 f, 154 ff
+  _Collins_ (Wilkie), 120.
+  _Cooper_ (James Fenimore), 173.
+  _Corneille_ (Pierre), 263.
+  _Crohns_ (Hjalmar), 306.
+
+  _Dante_, 210.
+  _Darwin_ (Charles), 283.
+  _Defoe_ (Daniel), 157.
+  _Delacroix_ (Eug�ne), 239.
+  _Delacroix_ (Henri), 52.
+  _Depken_ (Friedrich), 165 ff
+  _De Quincey_ (Thomas), 277.
+  _Dhur_ (Jacques), 151.
+  _Dickens_ (Charles), 118, 121, 180.
+  _Donnay_ (Maurice), 215 ff
+  _Dostojewski_ (Feodor), 277.
+  _Doyle_ (A. Conan), 143 ff, 151, 153, 155�f, 159�ff, 166�f, 170�ff
+  _Dumas_ (Alexandre), 127, 150, 197 f
+  _Dumas d. y._ (Alexandre), 81, 270, 272 ff, 276.
+
+  _Epikurus_, 232.
+  _Estlander_ (C. G.), 8.
+  _Farr�re_ (Claude), 277.
+  _Fayette_ (M:me de la), 261.
+  _Flaubert_ (Gustave), 290.
+  _France_ (Anatole), 178, 223 ff, 232 ff
+  _Frans af Sales_ (den helige), 53 ff
+  _Freytag_ (Gustav), 181.
+  _Frosterus_ (Sigurd), 33 ff, 39 ff
+  _Futrelle_ (Jacques), 169.
+  _Gaboriau_ (�mile), 147, 166.
+  _Ginora_ (Caterina), 196 ff
+  _Goethe_, 126, 229, 283.
+  _Green_ (Anne Katherine), 147.
+  _Grimod de La Reyni�re_, 230.
+
+  _Hahl_ (Jalmari), 260.
+  _Harte_ (Bret), 173.
+  _Hartleben_ (Otto Erich), 137 ff
+  _Hauff_ (Wilhelm), 143 f, 172.
+  _Hebbel_ (Friedrich), 181.
+  _Hegel_, 240, 282.
+  _Heidenstam_ (Verner von), 65.
+  _Hermant_ (Abel), 241 ff
+  _Hichens_ (Robert), 111.
+  _Hillman_ (Adolf), 254.
+  _Hoffmann_ (E. T. A.), 183.
+  _d'Holbach_ (baron), 230.
+  _Homeros_, 143.
+  _Hoops_ (Johannes), 165.
+  _Hornung_ (E. William), 145 f, 152, 166 f, 172.
+  _Hugo_ (Victor), 146, 271 f, 276.
+  _Huysmans_ (J.-K.), 289.
+
+  _Ibsen_ (Henrik), 58, 181, 219.
+  _Jean Paul_, 180.
+
+  _Jeanne d'Arc_, 150.
+
+  _Kant_, 240.
+  _Kipling_ (Rudyard), 161.
+  _Kretzer_ (Max), 188 f
+
+  _La Bruy�re_ (Jean de), 295.
+  _Laclos_ (Choderlos de), 243.
+  _La Fayette_ (M:me de), 261.
+  _Lagerborg_ (Rolf), 46 ff, 124.
+  _Lagerl�f_ (Selma), 77.
+  _Lahor_ (Jean), 285.
+  _La Reyni�re_ (Grimod de), 230.
+  _La Rochefoucauld_ (duc de), 47.
+  _Lasserre_ (Pierre), 227.
+  _Leblanc_ (Maurice), 148 ff, 152.
+  _Leconte de Lisle_ (Ch.-M.-R.), 284 f
+  _Leibniz_ (G. W.), 283 f, 310.
+  _Lema�tre_ (Jules), 8, 227.
+  _Lermina_ (Jules), 148.
+  _Leroux_ (Gaston), 151 ff
+  _Levertin_ (Oscar), 8 f, 65, 262, 276 f
+  _Lidman_ (Sven), 59 ff
+  _Lindau_ (Paul), 145.
+  _Locke_ (John), 313.
+  _Loyola_ (h. Ignatius de), 51.
+  _Lucretius_, 230.
+  _Ludvig XIV_, 293 ff
+  _Ludvig XV_, 311 f
+  _Luther_ (M.), 237.
+  _Lytton_, se _Bulwer Lytton_.
+
+  _Mackenzie_ (Compton), 128.
+  _Maeterlinck_ (Maurice), 35, 121, 158, 290�f
+  _Magnussen_ (Julius), 268 ff
+  _Mallarm�_ (St�phane), 291.
+  _Marie-Antoinette_, 150.
+  _Martins_ (J. P. Oliveira), 280, 287.
+  _Matter_ (M.), 48.
+  _Maupassant_ (Guy de), 100, 275 f
+  _Maupertuis_ (P. L. Moreau de), 306.
+  _Maurras_ (Charles), 227.
+  _de' Medici_ (Alessandro), 196 ff
+  _de' Medici_ (Lorenzino), 196 ff
+  _de' Medici_ (Lorenzo), 200.
+  _Meyer_ (Richard M.), 181.
+  _Meyrink_ (Gustav), 161.
+  _Middleton_ (Richard), 174 ff
+  _Moli�re_, 140, 221, 274.
+  _Mouthon_ (J. F.), 151.
+  _Musset_ (Alfred de), 198, 200, 228.
+  _M�rne_ (Arvid), 68 ff
+
+  _Newton_ (Isaac), 313.
+  _Nietzsche_ (Friedrich), 42 f, 139.
+  _Nohrstr�m_ (Holger), 82 f
+  _Norris_ (Frank), 44.
+  _Novalis_, 48, 57.
+
+  _Onions_ (Oliver), 128.
+
+  _Pardo Baz�n_ (Emilia), 249 ff
+  _Paris_ (Gaston), 12, 313.
+  _Pereda_ (Jos� Maria), 250.
+  _Platon_, 46 ff
+  _Poe_ (Edgar Allan), 143 f, 146 ff, 152 f, 155, 161, 166, 169�f
+  _Por�e_ (Fader), 205.
+  _Pr�vost_ (Abb�), 260 ff, 271.
+  _Proudhon_ (J.-P.), 281 f
+
+  _Quental_ (Anthero de), 278 ff, 291.
+  _Quincey_ (Thomas de), 277.
+
+  _Raabe_ (Wilhelm), 180 ff
+  _Racine_ (Jean), 263 f
+  _R�gnier_ (Henri de), 244, 292 ff
+  _Renan_ (Ernest), 232, 234.
+  _Reuter_ (Fritz), 180.
+  _Rey_ (�tienne), 299.
+  _Richter_ (Jean Paul), 180.
+  _Robespierre_ (Maximilien), 223, 227 f
+  _Rockefeller_ (John D.), 44.
+  _Rousseau_ (Jean-Jacques), 223 ff, 267.
+  _Runeberg_ (J. L.), 95.
+
+  _Sales_ (St Fran�ois de), se _Frans af Sales_.
+  _Sarcey_ (Francisque), 231.
+  _Schildt_ (Runar), 84 ff, 91 ff
+  _Schiller_ (Friedrich), 181.
+  _Schnitzler_ (Arthur), 140, 274.
+  _Schwob_ (Marcel), 277.
+  _Scoronconcolo_, 197.
+  _S�ch�_ (Adolphe), 299.
+  _Senault_ (Fader), 56.
+  _Shakespeare_, 164, 167, 202.
+  _Shaw_ (G. Bernard), 35, 130.
+  _Snaith_ (J. C.), 111.
+  _Sofokles_, 276.
+  _Spielhagen_ (Friedrich), 181.
+  _Stendhal_ (Henri Beyle), 45, 296.
+  _Stevenson_ (Robert Louis), 144, 146.
+  _Stilgebauer_ (Edward), 186 ff
+  _Strauss_ (Johann), 140.
+  _Strindberg_ (August), 65.
+  _Swift_ (Jonathan), 129.
+  _S�derberg_ (Hjalmar), 65.
+  _S�derhjelm_ (Werner), 7 ff
+
+  _Taine_ (H.), 12, 208, 279.
+  _Talvio_ (Maila), 76 ff
+  _Tandrup_ (Harald), 102 ff
+  _Tennyson_ (Alfred), 119.
+  _Teresa_ (den heliga), 51 ff
+  _Thackeray_ (W. M.), 115, 118, 121.
+  _Thorvaldsen_, 126.
+
+  _d'Urf�_ (Honor�), 55.
+
+  _Vald�s_ (Armando Palacio), 250.
+  _Van de Velde_ (Henry), 40, 43.
+  _Vere Stacpoole_ (H. de), 146 ff, 152.
+  _Verne_ (Jules), 172.
+  _Vidocq_ (Eug�ne Fran�ois), 146.
+  _Vigny_ (Alfred de), 140.
+  _Walpole_ (Hugh), 128.
+  _Wells_ (H. G.), 156.
+  _Wheeler_ (Rosina), 119 f
+  _Wilde_ (Oscar), 228 f
+  _Wilding_ (A. F.), 40.
+  _Vog��_ (Melchior de), 209.
+  _Wolff_ (Pierre), 275 f
+  _Voltaire_, 129, 143 f, 155, 172, 205, 214, 233, 237, 304�ff
+
+  _Zola_ (�mile), 12, 22, 187 ff, 241, 251, 271, 275, 280.
+
+
+
+
+INNEH�LL.
+
+
+  Werner S�derhjelm                                                7
+    Utklipp om b�cker.
+  Kaarlo Atra                                                     13
+    _Pyh� Cecilia_.
+  Johan H�rnfelts roman                                           20
+    Henning Berger: _H�rnfelt_.
+  Nanny Cedercreutz                                               27
+    _Fr�n alp och hav_.
+  Sigurd Frosterus                                                33
+    _Moderna vapen_. -- _Olikartade sk�nhetsv�rden_.
+  Platons k�rlek                                                  46
+    Rolf Lagerborg: _Den platoniska k�rleken_.
+  Sven Lidman                                                     59
+    _K�pm�n och krigare_.
+  Den svenska jorden                                              68
+    Arvid M�rne: _Den svenska jorden_.
+  Den finska jorden                                               76
+    Maila Talvio: _F�r�delsen_.
+  Runar Schildt                                                   84
+    _Regnb�gen_. -- _R�nnbruden och Pr�fningens dag_.
+  Harald Tandrup                                                 102
+    _Det gamle Hus_.
+
+  E. F. Benson                                                   109
+    _Osbornes_. -- _The Luck of the Vails_.
+  Edward Bulwer Lytton                                           118
+    _Zanoni_.
+  Gilbert Cannan                                                 128
+    _Windmills_. -- _Young Earnest_.
+  Otto Erich Hartleben                                           137
+    _In memoriam_.
+  Detektivlitteraturen                                           142
+    E. W. Hornung. -- H. de Vere Stacpoole. -- Maurice
+      Leblanc. -- Gaston Leroux.
+  Fader Brown                                                    154
+    G. K. Chesterton: _Den menl�se Fader Brown_.
+  Rymmare och fasttagare                                         165
+    Friedrich Depken: _Sherlock Holmes, Raffles und ihre
+      Vorbilder_.
+  Richard Middleton                                              174
+    _Sp�kskeppet och andra ber�ttelser_.
+  Wilhelm Raabe                                                  180
+    _Hungerpr�sten_.
+  Edward Stilgebauer                                             187
+    _B�rskungen_.
+
+  Sem Benelli                                                    193
+    _La Gorgona_.
+  Middagsh�jdens d�mon                                           207
+    Paul Bourget: _Le d�mon de midi_.
+  Maurice Donnay som feminist                                    215
+    _Les �claireuses_.
+  En roman om rousseauismen                                      223
+    Anatole France: _Les dieux ont soif_.
+  En pamflett mot kristendomen                                   232
+    Anatole France: _La r�volte des anges_.
+  Abel Hermants krigsbok                                         241
+    _Heures de guerre de la famille Valadier_.
+  Emilia Pardo Baz�n                                             249
+    _Hemsjuk_. -- _La cuesti�n palpitante_.
+  Abb� Pr�vost                                                   260
+    _Manon Lescaut_.
+  Manons systrar                                                 268
+    Julius Magnussen: _Betty_.
+  Os Lusiadas                                                    278
+    Anthero de Quental. -- Eugenio de Castro.
+  Henri de R�gnier                                               292
+    _Romaine Mirmault_.
+  Zadigs �fventyr                                                304
+    Voltaire: _Zadig eller �det_.
+
+  Namnlista                                                      314
+
+
+
+
+  OLAF HOM�N:
+
+  Anatole France. 1906.                               2:50
+  Studier i fransk klassicism. I. 1914. (Sluts�ld)
+  De nya f�rfattarna. 1915.                           1:90
+  Fr�n Helsingfors teatrar. 1915.          Inb. 7:--  5:25
+  Studier i fransk klassicism. II. 1916.              5:--
+  I marginalen. 1917.                                12:--
+
+
+
+
+Omslagsvignetten tecknad af Axel Haartman.
+
+
+       *       *       *       *       *
+
+  m�h�nda hade de finska namnen kunnat bibeh�llas  [bibeb�llas]
+  v�nde sitt ansikte mot stj�rnorna och gaf namn
+    [stj�rnorna och / och gaf]
+  Manons systrar ... 268  [269]
+
+
+
+***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK I MARGINALEN***
+
+
+******* This file should be named 26347-8.txt or 26347-8.zip *******
+
+
+This and all associated files of various formats will be found in:
+http://www.gutenberg.org/dirs/2/6/3/4/26347
+
+
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+http://www.gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.gutenberg.org/fundraising/pglaf.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://www.gutenberg.org/about/contact
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://www.gutenberg.org/fundraising/donate
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit:
+http://www.gutenberg.org/fundraising/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     http://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
diff --git a/26347-8.zip b/26347-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..d39d533
--- /dev/null
+++ b/26347-8.zip
diff --git a/26347-h.zip b/26347-h.zip
new file mode 100644
index 0000000..e3e0d29
--- /dev/null
+++ b/26347-h.zip
diff --git a/26347-h/26347-h.htm b/26347-h/26347-h.htm
new file mode 100644
index 0000000..4705a95
--- /dev/null
+++ b/26347-h/26347-h.htm
@@ -0,0 +1,9268 @@
+<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.01 Transitional//EN">
+<html>
+<head>
+<title>The Project Gutenberg eBook of I marginalen, by Olaf Homén</title>
+<meta http-equiv = "Content-Type" content = "text/html; charset=utf-8">
+<style type = "text/css">
+
+body {margin-left: 10%; margin-right: 10%;}
+
+hr {width: 80%; margin-top: 1em; margin-bottom: 1em; text-align:
+center;}
+
+em {font-style: normal; letter-spacing: .16em; margin-left: .16em;}
+
+h1, h2, h3, h4, h5, h6 {text-align: center; font-style: normal;
+font-weight: normal; line-height: 1.5; margin-top: .5em;
+margin-bottom: .5em;}
+
+h1 {font-size: 300%; margin-top: 0;}
+h1.pg {font-size: 190%; margin-top: 0; font-weight: bold; line-height: 1; }
+h2 {font-size: 250%;}
+h3 {font-size: 150%;}
+h3.pg {font-size: 110%; margin-top: 0; font-weight: bold; line-height: 1; }
+h4 {font-size: 120%;}
+div.maintext h4 {font-size: 108%; margin-top: 8em; margin-bottom: 4em;}
+h5 {font-size: 100%;}
+div.maintext h5 {margin-bottom: 1em;}
+h6 {font-size: 85%;}
+
+p {margin-top: .5em; margin-bottom: 0em; line-height: 1.2;}
+
+p.illustration {text-align: center; margin-top: 1em; margin-bottom:
+1em;}
+
+p.filler {padding-top: 2em; padding-bottom: 2em;}
+p.space {margin-top: 1.5em;}
+p.space.double {margin-top: 3em;}
+p.bullet {text-align: center;}
+
+p.date {text-align: right; margin-right: 2em; margin-top: 1em;
+font-size: 92%;}
+
+div.verse {margin: 1em 2em; font-size: 88%;}
+div.verse h5 {text-align: left; margin-left: 2em; margin-bottom: .75em;}
+div.verse p {margin-top: 0; margin-left: 4em; text-indent: -4em;}
+div.verse p.stanza {margin-top: 1em;}
+
+div.names {font-size: 92%;}
+div.names p {margin-top: 0; margin-left: 1em; text-indent: -1em;}
+
+p.center {text-align: center;}
+
+/* footnotes special for this text*/
+p.footnote {margin-left: 50%; margin-bottom: 1em; line-height: normal;
+font-size: 92%;}
+
+
+/* tables */
+
+table {margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 1em;
+margin-bottom: 1em;}
+table.title {width: 23em; border-collapse: collapse;
+border-top: 1px solid #000;}
+
+td {vertical-align: top; text-align: left; padding: .1em;}
+
+td.center {text-align: center;}
+td.right {text-align: right;}
+
+td.number {text-align: right;}
+
+table.toc td {padding: 0;}
+table.toc td.number {padding-left: 1em;}
+table.toc td.subhead {padding-left: 1.5em; font-size: 92%;}
+table.toc tr.space td {padding-top: 1em;}
+
+table.advert {border-collapse: collapse; border: 2px solid #000;
+padding: 1em; font-size: 88%;}
+td.padding {padding-left: 1em;}
+
+
+/* conditional */
+table p {margin-top: 0em; margin-left: 2em; text-indent: -2em;
+line-height: normal;}
+
+
+/* text formatting */
+
+.extended {letter-spacing: 0.2em;}
+span.underl {border-bottom: 1px solid #000;}
+
+
+/* correction popup */
+
+ins.correction {text-decoration: none; border-bottom: thin dotted red;}
+
+/* page number */
+
+span.pagenum {position: absolute; right: 2%; font-size: 88%;
+font-weight: normal; font-style: normal; text-align: right;
+text-indent: 0em;}
+div.verse span.pagenum {font-size: 100%;}
+div.names span.pagenum {font-size: 95%;}
+
+/* Transcriber's Note */
+
+.mynote {background-color: #DDE; color: #000;
+font-family: sans-serif; font-size: 90%;}
+
+div.mynote {margin: 1em 5%; padding: .5em 1em 1em;}
+p.mynote {margin: 1em 5%; padding: 1em;}
+div.mynote a {text-decoration: none;}
+
+   hr.full   { width: 100%;
+               height: 5px; }
+   pre       { font-size: 85%; }
+</style>
+</head>
+<body>
+<h1 class="pg">The Project Gutenberg eBook, I marginalen, by Olaf Homén</h1>
+<pre>
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at <a href = "http://www.gutenberg.org">www.gutenberg.org</a></pre>
+<p>Title: I marginalen</p>
+<p>Author: Olaf Homén</p>
+<p>Release Date: August 18, 2008  [eBook #26347]</p>
+<p>Language: Swedish</p>
+<p>Character set encoding: ISO-8859-1</p>
+<p>***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK I MARGINALEN***</p>
+<p>&nbsp;</p>
+<br><br><center><h3 class="pg">E-text prepared by Louise Hope<br>
+    and the Project Gutenberg Online Distributed Proofreading Team<br>
+    (http://www.pgdp.net)</h3></center><br><br>
+<p>&nbsp;</p>
+<div class = "mynote">
+<p>Denna text använder utf-8 (unicode) som teckenkodning. Om apostrofer,
+citationstecken eller å, ä, ö i denna text inte visas korrekt så kanske
+din webläsare inte är kompatibel eller saknar teckensnitt. Kontrollera
+först att din webläsare har teckenupsättning eller teckenkodning
+(»character set» eller »file encoding») inställt på Unicode (UTF-8).
+Du kan också behöva byta teckensnitt i din webläsare.</p>
+
+<p>Ett fåtal tryckfel i den ursprungliga texten har rättats. De har
+markerats med <ins class = "correction" title = "så här">mouse-hover
+popups</ins> i texten.</p>
+
+<p class = "center">
+<a href = "#contents">Innehåll</a></p>
+
+</div>
+<p>&nbsp;</p>
+<hr class="full" noshade>
+<p>&nbsp;</p>
+<p>&nbsp;</p>
+<p>&nbsp;</p>
+
+<h2 class = "extended"><span class = "underl">
+<a name = "start" id = "start">OLAF HOMÉN</a></span></h2>
+
+<h1>I MARGINALEN</h1>
+
+<p class = "illustration">
+<img src = "images/titlepic.gif" width = "104" height = "107"
+alt = "bild"></p>
+
+<p class = "filler">&nbsp;</p>
+
+<table class = "title" summary = "tekst">
+<tr>
+<td>
+HOLGER SCHILDT<br>
+<span class = "extended">HELSINGFORS</span>
+</td>
+<td class = "right">ALBERT BONNIER<br>
+<span class = "extended">STOCKHOLM</span>
+</td>
+</tr>
+</table>
+
+<p class = "filler">&nbsp;</p>
+
+<p><i>Samtliga uppsatser ha tidigare varit offentliggjorda.</i></p>
+
+<p><i>De flesta ha aftryckts ur Dagens Press, där de ha ingått under
+bokens rubrik.</i></p>
+
+<div class = "maintext">
+
+<span class = "pagenum">7</span>
+<a name = "page7" id = "page7"> </a>
+
+<h4><a name = "review7" id = "review7">
+WERNER SÖDERHJELM.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Werner Söderhjelm: <i>Utklipp om böcker</i>. (Essayer och kritiker II.)
+&mdash; Söderström &amp; C:o, Helsingfors.</p>
+
+
+<p>Med utgifvandet af denna första volym af professor Werner Söderhjelms
+samlade kritiker och essayer har ett gammalt önskemål hos den litterära
+publiken omsider förverkligats.</p>
+
+<p>Den »litterära publiken» är i detta fall inte liktydig blott med en
+trängre krets af vittert intresserade &mdash; professor Söderhjelm har
+förmått vinna gehör inom alla lager af den allmänhet, för hvilken sådana
+saker som konst och litteratur öfver hufvud taget existera såsom närmare
+eller fjärmare begrepp.</p>
+
+<p>Detta beror på en sällsynt, hos oss alldeles
+<span class = "pagenum">8</span>
+<a name = "page8" id = "page8"> </a>
+ovanlig, förmåga att meddela sig. Utan att ha uppgifvit något af sig
+själf, utan att ha slagit af något på sin tanke eller ha ackommoderat
+form och stil efter den stora publikens fordringar på ett visst slags
+populär hållning har Söderhjelm skapat sig en den mest omfattande
+läsekrets.</p>
+
+<p>Som kändt har Söderhjelm som vetenskapsman gjort en bestående insats
+på tvenne skilda områden: han har som litteraturhistoriker förmedlat
+moderna åskådningar och metoder; som filolog har han infört det
+vetenskapliga germansk-romanska språkstudiet i vårt land. Härtill kommer
+såsom &mdash; åtminstone enligt min tanke &mdash; icke mindre viktig den
+insats han gjort i vårt kulturlif som litterär journalist.</p>
+
+<p>Jag använder med afsikt detta ord. Söderhjelm är journalist i samma
+mening som Brandes är det, och Levertin och Lemaître voro det. Han
+representerar en kritikertyp, som på vissa punkter ställer sig i
+motsättning till den, som företräddes af C.&nbsp;G. Estlander. Denne
+upphörde icke att vara akademiker. Jag påstår naturligtvis inte, att
+Estlander ägt så litet verklighetssinne, att han alltid och quand même
+hade talat ur katedern! Men jag ville göra gällande, att det inte ligger
+något af händelse, men så mycket mera af tanke i det förhållandet, att
+den tyngst vägande parten af hans essayistverksamhet ligger bevarad inom
+en månadstidskrifts pärmar.</p>
+
+<p>Kritikern af Söderhjelms, Brandes’ och
+<span class = "pagenum">9</span>
+<a name = "page9" id = "page9"> </a>
+Levertins typ ställer sig ett vidare syfte och söker sig därför också ut
+mot ett bredare auditorium. Den speciella fonden är här den samma som
+där &mdash; den vetenskapliga uppfattningen. Men den allmänna bakgrunden
+är vidsträcktare: den är den intima beröringen också med dagens lif,
+behofvet att fatta och fånga sanningen också i allt det, som ännu så
+länge spirar och växer, att lyssna äfven till pulsarnas slag i samtiden
+och tyda tecknen, som visa mot framtiden. Kort sagdt, denna kritik
+vidgar det historiska begreppet, där den inom sin krets principiellt och
+praktiskt drar både forntid och nutid. Den bearbetar både gammalt och
+nytt; den både fångar de stora perspektiven, som stiga ur det framfarna,
+och den söker teckna linjerna som ge sig för betraktaren af det
+närliggande; den arbetar ständigt både med personligheterna, som hvila
+afslutade i tiden, om jag så får säga, och med dem, som alltjämt röra
+sig och förvandlas. Detta allt skapar i synnerhet rörelse. Det blir allt
+detta skiftande och växlande, som Söderhjelms essayer äga, den lifvets
+färg som präglar hans kritik.</p>
+
+<p>Denna rörlighet &mdash; hvilken också uppträder såsom omväxling
+&mdash; och det lefvande tycket ha tillåtit hvar och en att i
+Söderhjelms kritiska författarskap finna personliga anknytningspunkter.
+Alltid har det varit något nytt som väckt det speciella intresset;
+uppslag och synpunkter ha aflöst hvarandra i snabbaste takt,
+<span class = "pagenum">10</span>
+<a name = "page10" id = "page10"> </a>
+lockande och fängslande, och mot den samlade bilden af två eller tre
+decenniers kritikerverksamhet ställer sig bilden af en allmänhet, som
+efter hand vant sig att lyssna till kritikern, som följt honom allt
+längre: med allt mera ökad förmåga att förstå och att tillämpa. Hvad
+Söderhjelm i detta hänseende uträttat med de oräknade bokanmälningar och
+författaranalyser han strött omkring sig under årens lopp, kan knappast
+skattas nog högt. Det betyder hvarken mera eller mindre än en
+kulturhistorisk gärning af mycket stor betydelse. Han har verkat
+smakförädlande på vida lager af allmänheten, han har låtit många känna,
+att det ges en skillnad mellan en litteratur, som är konst, och en
+litteratur, som är något helt annat, och han har på detta sätt fört dem
+närmare skönheten. Han har verkat på både svenskt och finskt håll. Det
+är svårt att afgöra, hvar han satt djupare spår. Möjligt är att den
+finska publiken &mdash; som ju äger en större spontaneitet &mdash;
+reagerat mera oförbehållsamt, mera direkte. Jag tror dock för min del,
+att Söderhjelms inflytande på det svenska hållet nått lika långt och
+betydt minst lika mycket.</p>
+
+
+<p class = "space">
+De femtio uppsatser, som den innehållsrika volymen rymmer, samla sig af
+sig själfva till en karakteristik af författaren. Jag skall särskildt
+framhålla ett par drag ur åskådningen.</p>
+
+<p>I flera essayer firas sanningens uppdagande
+<span class = "pagenum">11</span>
+<a name = "page11" id = "page11"> </a>
+som vetenskapens enda mål. I&nbsp;denna åskådning har också författarens
+kritikerverksamhet sitt fäste: den är uppdagande, utredande, den söker
+sig fram till idéen, den skiljer väsentligt från oväsentligt och blottar
+kärnan, som kan vara diktarens tanke eller diktarens personlighet.</p>
+
+<p>Som sanningens litterära uttryck fattas klarheten. Den bestämmer
+formen också i dessa uppsatser, den skänker framställningen
+tillgänglighet, gör den »populär». Den är inte ensamt tankens klarhet,
+den är också, den är i synnerhet det slags klarhet, som har sin källa i
+intuitionen, och som är dess större ju smidigare, säkrare och precisare
+denna arbetar. En sådan intuition, lefvande, ytterligt snabb, alltid
+redo att styra med en förvånande spänstighet mot nya mål, är grundvalen
+på hvilken Söderhjelm byggt upp en kritisk alstring, som omspänner alla
+tänkbara slags personligheter och alla möjliga slags vitterhet.</p>
+
+<p>Men det som väcker största respekten, när man läser dessa kritiker
+och essayer, är kanske, när allt kommer omkring, ändå inte den märkliga
+förmågan att upplefva både människor, landskap och diktverk och att
+förvandla upplefvelserna till bilder af en strålande klarhet, och det är
+kanske inte heller författartemperamentets rikedom och den formande
+handens skicklighet. Jag tänker på ett alldeles särskildt uttryck för
+personligheten.</p>
+
+<p>Genom Söderhjelms bok går en egen <em>stämning</em>.
+<span class = "pagenum">12</span>
+<a name = "page12" id = "page12"> </a>
+Den skänker de femtio tidningsurklippen det hela verkets tycke, den är
+mediet genom hvilket författaren ger sig åt oss som personlighet och
+konstnär.</p>
+
+<p>Den har flutit ur ett personligt öfvertygelsespatos, som ligger
+värmande och lifvande på djupen, som han inte hänvisar till för egen
+räkning, men hvilket vi varsna när han t.ex. talar om Taine, Gaston
+Paris, Zola, Carlyle.</p>
+
+<p>Han framställer dem som fyra stora arbetare, han framhäfver den
+förebildliga moraliska skönheten i deras åt ett beständigt arbete
+invigda lif. Det blir i essayen öfver Taine några oförglömliga sidor om
+begäret att nå allt närmare sanningen och om viljan att för sanningen
+finna ett uttryck, som låter den meddela sig åt andra.</p>
+
+<p>Denna uppsats är något af det allra vackraste i boken, öfver hufvud
+taget något af det vackraste som modern svensk essaykonst har skapat.
+Med en känsla, under hvars behärskade form anas den djupa, brinnande
+öfvertygelsen, uttryckes vördnaden för arbetet och forskningen, och vi
+säga oss, att vi här ha trädt egendomligt nära den rastlöse forskare och
+aldrig hvilande arbetare, som författaren&nbsp;är.</p>
+
+<p class = "date">
+24. 5. 16.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">13</span>
+<a name = "page13" id = "page13"> </a>
+
+<h4><a name = "review13" id = "review13">
+KAARLO ATRA.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Kaarlo Atra: <i>Pyhä Cecilia</i>. Otava, Helsingfors.</p>
+
+
+<p>Scenen i Kaarlo Atras nya roman är Lokkila gamla herrgård. Släkten,
+som en gång residerade på den, har dött ut, och kommunalläkaren,
+medicinelicentiaten Olavi Luoto bebor&nbsp;nu, på hyra, det romantiska
+stället.</p>
+
+<p>Olavi är den finska novellistikens Juan-namn, och doktor Luoto är
+mycket riktigt en intressant och förförisk person. »I&nbsp;hans väsen
+bringar solen samma fruktbärande välsignelse som i naturen» &mdash; vad
+detta sedan må betyda &mdash; och »folket kallar honom icke för intet
+soldoktorn».</p>
+
+<span class = "pagenum">14</span>
+<a name = "page14" id = "page14"> </a>
+<p>Soldoktorn är af en subtil och till och med eterisk daning: »han ser
+frisk och kraftig och alltigenom rättfram ut, men så snart han börjar
+tala, anar också en främmande att hans själ är ömtålig som en spegels
+glas, på hvilket äfven minsta andning märkes». Ett faktum är i själfva
+verket, att detta soliga väsen trifves bäst i den vemodsfyllda nattens
+milda trånad: doktor Luoto lefver i en »längtan utan gräns», och hvad
+hans dröm gäller är ett »kvinnoideal» som det aldrig förunnats honom att
+möta.</p>
+
+<p>Dock, vi ha inte att tänka oss doktor Luotos idealitet som en frukt
+af okunnighet, af obekantskap med denna världen. Hans skarpa öga har
+pejlat djupen på lifvets frånsida: »för hvarje fullvuxen man var det en
+offentlig hemlighet, att man i världen kan köpa äfven de vackraste
+kroppar för penningar.» Ej heller böra vi fatta honom som en i ett
+fjärran blå förlorad svärmare. Ehuru han »alls ej var någon materialist»
+&mdash; det ha vi just fått en aning om &mdash; så »gladde det honom
+likväl» att Fiina, hans trogna domestik, visade honom den
+»uppmärksamheten» att första maj iföra sig »helgdagsdräkt» och duka
+bordet »med större omsorg än vanligt». Det är på sådana drag vi
+igenkänna den sanne skönhetsdyrkaren, lefnadskonstnären som med
+förfinade sinnen njuter de glädjeämnen verkligheten bjuder.</p>
+
+<p>Skönhetstörsten och idealiteten fullständigas af intellektualiteten.
+»Mellan himmel och jord»,
+<span class = "pagenum">15</span>
+<a name = "page15" id = "page15"> </a>
+anmärker doktor Luoto (med tre punkter), »finnes så mycket underbart...»
+Sådana skarpa saker kan inte hvem som helst hitta på. En annan gång
+försänker sig doktorn i begrundan, och det blir följande tankekorn: »på
+hvilket underbart sätt förmår inte musiken förena människor. Gudarne ha
+måhända med den skänkt människorna de ord, hvilka saknas i alla
+språk».</p>
+
+
+<p class = "space">
+Musiken är doktor Olavi Luotos stora passion. Det är i den han
+rätteligen lefver. Flygelns toner förkroppsliga hans drömmar; violinens
+ljudvågor bära honom bort öfver tid och rum till skönare land,
+exempelvis renässansens Florens, som &mdash; om vi få tro författaren
+&mdash; var ett skönsjälarnas och fantasimänniskornas hemvist.</p>
+
+<p>På doktorns vägg hänger en reproduktion af Donatellos Cecilia; den
+gaf honom en gång hans mor då han var sjuk, och det hände att han förnam
+en »sällsam musik». Doktor Luoto »har inte diskuterat saken med någon.
+Det har han inte kunnat. Hvem skulle väl ha trott honom och förstått
+honom. Allt hade förklarats som en dröm eller en feberfantasi». &mdash;
+»Stundom måste han le, när han tänkte på hvad hans vänner med sitt kalla
+förstånd skulle säga, om de visste». Men de veta lyckligtvis ingenting;
+de ana inte hur mycket det finnes mellan himmel och jord, och hade man
+bedt dem säga sin mening om doktor Olavi Luoto, så hade de svarat:
+<span class = "pagenum">16</span>
+<a name = "page16" id = "page16"> </a>
+»en vanlig ung läkare, som idkar musik på lediga stunder. Litet
+egendomlig kanske, emedan han sörjer de konstnärsdrömmar han nödgats
+lämna. Hvad hade de annat kunnat säga om honom». En högst vanlig liten
+landsortseskulap, inte alltför väl balanserad &mdash; sådan vore således
+doktor Olavi Luoto om han dömdes med »förståndet»; en skön själ och en
+undantagsnatur, nobel, märklig och förnäm &mdash; sådan är han bedömd af
+författaren.</p>
+
+<p>En undantagsnatur visar han sig vara särskildt i sitt förhållande
+till kvinnorna. Vi ha sett, att han lefver i en mild trånad efter ett
+feminint ideal. Hvad han drömmer om är en kvinna, som han kunde närma
+sig, inte som mannen närmar sig kvinnan, utan som människan vänder sig
+till människan. Ty »man och kvinna», »manligt och kvinnligt» &mdash;
+detta är »begrepp», hvilka sannerligen pläga fattas »alldeles som vore
+det fråga om hästar och hundar».</p>
+
+<p>Doktor Luoto hade under sina Helsingforsår gjort sitt bästa för att
+finna sin drömda syskonsjäl. Han frågade inte efter yttre fägring. Vad
+han sökte var »det bästa» i&nbsp;kvinnorna; han »bjöd till att glömma
+allt annat», och det lyckades honom faktiskt att omge sig med en mängd
+»begåfvade kvinnliga kamrater och vänner», hvilkas styrka inte låg i
+förgängliga behag.</p>
+
+<p>Det blef i alla fall blott en »serie af skeppsbrott». Ingen af alla
+dessa damer, som kallade
+<span class = "pagenum">17</span>
+<a name = "page17" id = "page17"> </a>
+sig hans »systrar, vänner eller mödrar», förmådde i längden iakttaga det
+kamratliga förhållandet &mdash; erotiken spelade alltid till sist in och
+störde den sköna själsgemenskapen. Men det är nog att exemplifiera
+doktorns trista erfarenheter med en upplefvelse från Lokkila. &mdash; En
+dag mottages han vid sin hemkomst af den trogna Fiina. Hennes kinder
+brinna, hon har ett ovanligt mörker kring sitt ögonbryn. Fiina har
+rödstrukit sina kindben och tuschat sina ögon! Hvarför? Doktorn antar
+att hon är »sjuk». Nästa gång är den trogna Fiina tydligare; hon gör sin
+husbonde en kärleksförklaring; det är ingen själarnas gemenskap hon har
+i sikte, och doktor Luoto sänder henne till ett sanatorium.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Också fru Cecilia Alvén är en musikalisk undantagsnatur. Hon är
+visserligen inte på långt när så exklusiv som doktor Luoto, men »han
+måste inför sig själf medge, att hon öfverallt, äfven i de största
+förhållanden, hade väckt hans uppmärksamhet». Fru Alvén är gift med en
+man som är många år äldre än hon själf; hon har lefvat i ett lugnt och i
+yttre hänseende lyckligt äktenskap, men »drömmen om det gyllene slottet
+har aldrig upphört att följa henne». Hon har ett barn; gossen är
+konvalescent efter en svår sjukdom, och hon har slagit sig ner på
+trakten för att han skall få andas landtluft.</p>
+
+<p>Doktorn och fru Alvén göra musik tillsammans, och hon kommer att
+betänka, att hennes
+<span class = "pagenum">18</span>
+<a name = "page18" id = "page18"> </a>
+äktenskap är bra tomt. Doktorn lägger märke till en förunderlig likhet
+mellan sin Donatello-reproduktion och fru Alvén; fru Alvén tycker, att
+den heliga Cecilias bild förekommer henne »oförklarligt bekant». De
+glömma sig själfva i musiken; syner stiga fram ur en tid, som ligger
+hundrade af år bortom nuet; en mystisk själarnas gemenskap befinnes ha
+bestått mellan dem långt innan någondera af dem var till i sin nuvarande
+gestalt &mdash; kort sagdt, de tänka på skilsmässa mellan fru Alvén och
+hennes man. Men barnet är där; barnet står emellan dem, och fru Alvén
+afsäger sig lyckan för att lefva för »sin plikt». Doktorn hängifver sig
+också han åt pliktuppfyllelsen. Men om natten skrider han fram i sina
+tomma rum i den forna herrgården, aflockande sin violin vemodiga
+toner.</p>
+
+<p><em>Den heliga Cecilia</em> hör till de böcker som recensera sig
+själfva; jag antar att det vore onödigt att bygga ut referatet till en
+kritik.</p>
+
+<p>Romanens ledande egenskap är naiviteten. Det är inte den sorts
+naivitet, som betyder så mycket som friskhet, ursprunglighet etc; ordet
+tas här i sin bekanta betydelse som den jämförelsevis höfliga
+omskrifningen för omogen smak och outveckladt omdöme. När jag
+karakteriserar Kaarlo Atras roman som naiv, afser jag helt enkelt att
+slippa säga, att det slags romantik han odlar i den är skolpojkspoetiskt
+pueril och mamsellaktigt sipp. Doktor Luoto är samma andas barn som de
+slappa och sladdriga
+<span class = "pagenum">19</span>
+<a name = "page19" id = "page19"> </a>
+individer fru Blicher-Clausen hade till specialitet att framställa. Det
+är en församling af underliga känslofrossare. De njuta vällustigt af
+sina vedermödor. Den vanliga tillvaron är alltför tarflig för deras
+distingerade söndagsnaturer, och de föredra att i sitt spinkiga drömlif
+upplefva något som de inbilla sig vara en tillvaro af en högre och
+förnämligare art.</p>
+
+<p>Nu säger kanske någon, t.ex. författaren, att jag inte tycker om
+typen Luoto och därför inte heller gillar boken hvars hjälte doktor
+Luoto är. Låt mig således tillägga, att det fatala för mig i synnerhet
+ligger i författarens ställning till sin hjälte med tyåtföljande
+konsekvenser. Han har inte skildrat. Han har inte bearbetat den kasus
+doktor Olavi Luoto företräder. Han omfattar honom med en svärmisk
+hängifvenhet; han ägnar honom en rörd sympati. Han ser en hel och
+fullfjädrad, förebildlig människa i en tämligen ofullgången företeelse
+&mdash; han inbjuder oss att finna skönhet och värde i en hållning,
+hvars förutsättning näppeligen är någon annan än bristen på
+verklighetssinne och jämvikt och bristen på vilja.</p>
+
+<p>Och han meddelar sig med oss i en form, som söker sin like i
+vemodsfull sliskighet.</p>
+
+<p class = "date">
+1. 7. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">20</span>
+<a name = "page20" id = "page20"> </a>
+
+<h4><a name = "review20" id = "review20">
+JOHAN HÖRNFELTS ROMAN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Henning Berger: <i>Hörnfelt</i>. En novellroman. &mdash; Albert Bonniers
+förlag, Stockholm.</p>
+
+
+<p>Förmodligen påminner sig läsaren ännu, att Henning Berger för inte så
+länge sedan utgaf en cykel romaner, tre eller fyra till antalet. Deras
+hjälte bar samma initialer på sin cloak-bag (betyder bara »kappsäck»)
+som Henning Berger; han hade utgått ur enkla förhållanden som denne; han
+lärde i likhet med denne amerikanska språket under loppet af några
+ansträngande hundår därute i Chicago, och han förblef trots dessa och
+andra lifvets lärdomar en ohjälplig parvenu, som föll till föga inför
+allt som var patenteradt fint och kostade pengar.
+<span class = "pagenum">21</span>
+<a name = "page21" id = "page21"> </a>
+Kort sagdt, det var både det ena och det andra som gjorde troligt för
+den skarpsinnige betraktaren, att Helge Bendel på det stora hela kunde
+identifieras med Henning Berger.</p>
+
+<p>Böckerna om Helge Bendel voro ett slags uppgörelse. De hade skrifvits
+af en författare, som tog sin sak på allvar (den var frågan om honom
+själf). Egna upplefvelser, det är i Henning Bergers fall: egna, lagom
+vemodiga stämningar och egna, med otroligt skarpt öga varsnade syner,
+voro cykelns innehåll. Detta själfupplefda var en förutsättning för de
+vackra saker, de många skickligt gjorda saker och till och med fina
+saker, hvilka allt som oftast mötte. Det var detta själfupplefda, som
+skapade den enhetliga ton cykelns romaner ägde, den lefvande färg och
+rytm de faktiskt hade.</p>
+
+<p>Bendel-serien var således något särdeles vederhäftigt. Sanningsvärdet
+var oförnekligt: den hade ett dramas &mdash; ett långsamt glidande
+dramas &mdash; betingade utvecklingsförlopp.</p>
+
+<p>Dessa böcker äro sin författares tillsvidare sista ord. Sedan Henning
+Berger skref dem, har han ingenting haft att säga. Och han har
+följaktligen inte heller &mdash; vi frånse ett par noveller &mdash;
+gifvit något särskildt anmärkningsvärdt. Måhända är <em>John Claudius’
+äfventyr</em> det märkligaste han åstadkommit under dessa senaste
+år...</p>
+
+<p>Säkert är åtminstone, att denna roman, som Henning Berger själf
+&mdash; det bör erkännas &mdash; har
+<span class = "pagenum">22</span>
+<a name = "page22" id = "page22"> </a>
+kallat »en rapsodi», ger några af de drag, hvilka framträda mest i hans
+författarskap, isynnerhet sådant det numera ter sig.</p>
+
+<p>Henning Bergers främsta egenskap är, som vi veta, hans förmåga att
+se. Ingen är mera främmande för umgänget med idéer än han. Men ingen
+äger hans öga för detaljen, ingen kan som han göra affär af det mest
+obetydliga och meningslösa lilla fenomen &mdash; en ljusreflex på en
+lackkänga, en doft från sophögen på en bakgård i Chicago, slamret af en
+tram som susar förbi. Det är af sådana saker människornas lif består för
+Henning Berger.</p>
+
+<p>Men inte ens Henning Berger saknar den förmåga att tänka, som anses
+utmärka människan. Dock, liksom Zola tänkte med ryggmärgen &mdash;
+enligt hvad någon af hans vittra fiender påstått &mdash; så tänker
+Henning Berger med sitt sentiment, d.ä. en spröd känsla som med åren
+antagit alltmera af det lilla, känslofulla, resignerade vemodets
+karaktär. Intrycken, som han upptar med så skarpa sinnen, underkastas
+näppeligen någon särskild bearbetning: de noteras sida vid sida; de bli
+på sin höjd stämningar: hvilka ligga sida vid sida. Berger är till sin
+hela läggning hvad man kallar en impressionist; en bok af Berger är en
+serie uppteckningar af sinnesintryck, och hvad därutöfver finnes är på
+sin höjd antydningarna om de känslor af lust och olust som han erfar.
+Jag har alltid haft den vanan, heter det i <em>Fata Morgana</em>, att
+iakttaga
+<span class = "pagenum">23</span>
+<a name = "page23" id = "page23"> </a>
+ljusspel och färgskiftningar, och det har gått upp till den grad med
+mitt psykiska tillstånd för tillfället, att det blifvit en del af det.
+Jag skulle kunna förklara mig själf så att säga i miljöfärger. &mdash;
+Dock, i&nbsp;de tidigaste novellerna och i böckerna om Helge Bendel
+förekom faktiskt den särskilda, lefvande atmosfär, som antyddes. Den gaf
+sig i novellerna ur en ung människas ännu ursprungliga, starka och
+genuina känsla &mdash; den flöt på samma sätt i Bendel-romanerna ur den
+genuina och starka stämning, som bemäktigade sig författaren när han
+&mdash; med rörelse &mdash; betraktade sig själf och sitt lif.</p>
+
+<p>Jag kallade <em>John Claudius’ äfventyr</em> något af det mest
+karakteristiska Henning Berger på senare tider åstadkommit; jag ville
+härmed säga, att romanen representerar hans impressionism med en
+åskådlighet, påtaglighet, tydlighet, hvilka inte kunde vara större.
+I&nbsp;denna bok regerar impressionen; den är något så när autonom, och
+verket innehåller intet, som icke vore anteckningar hänförande sig till
+hjältens sensationer vid anblicken af en samling »skrindor, varuvagnar,
+skjut-, skott- och vinkelaxelkärror, gamla uttjänade fordon och moderna
+sådana &mdash; till och med en lastautomobil»; vi se John Claudius
+vibrera vid åsynen af en »näsa glödande som ett eldkol»
+i&nbsp;skymningen; det är den raffinerade John Claudii sinnesrörelse då
+han »väcktes klockan nio med ett patenteradt munvatten», »serveradt i en
+ångande sköljskål af silfver»
+<span class = "pagenum">24</span>
+<a name = "page24" id = "page24"> </a>
+&mdash; o.s.v. sida efter sida och bland dem i synnerhet den sida, på
+hvilken följande Henning Berger’ska metafor står skrifven: »Jag
+upprepade: Jag har gått vilse, jag är hungrig. &mdash; &mdash; Hon lade
+ett finger på sin mun, hvars nu sammanprässade fylliga läppar liknade en
+liten blodrik miniatyrbiff». Denna kannibaliska liknelse är ett fynd,
+miniatyrbiffen ett gefundenes fressen. Den afslöjar vältaligare än den
+kraftigaste utläggning den kroppsliga arten af Henning Bergers
+ingifvelse. Kommer också inte hans inspiration precis från magen &mdash;
+som här faktiskt råkar vara fallet &mdash; så är det åtminstone från
+sinnena, och endast från dem. Hans dikt är, sådan den representeras af
+<em>John Claudius’ äfventyr</em>, hans ögas, hans öras och hans näsas
+upplefvelser.</p>
+
+<p>I <em>John Claudius’ äfventyr</em> hade känsligheten reducerats.
+I&nbsp;den nya romanen spelar den en framträdande roll. Ett Henning
+Berger’skt vemod är den luft, som sveper kring den lilla bokens lika
+entoniga som omväxlande händelseförlopp.</p>
+
+<p><em>Hörnfelt</em> är berättelsen om en stockholmsgrabb, som försöker
+sig som kontorist i fädernestaden, emigrerar till Amerika, sliter ondt i
+Chicago, återvänder till hemlandet och blir direktör och rentier, för
+att därpå flacka Europa rundt på bantåg. Det är nästan punkt för punkt
+händelsernas gång i Bendel-cykeln. Öfverensstämmelserna gå i detalj: så
+är t.ex. Johan
+<span class = "pagenum">25</span>
+<a name = "page25" id = "page25"> </a>
+Hörnfelts barndomsmiljö densamma som Helge Bendels. Med
+<em>Hörnfelt</em> har Berger gifvit en kortfattad repetitionskurs i
+Bendels historia till bruk för dem, som inte ha tid för den vidlyftigare
+framställningen.</p>
+
+<p>I <em>Hörnfelt</em> finnes intet, som icke funnes i Bendel-serien,
+och blott det som saknas gör en skillnad.</p>
+
+<p>Det är det väsentliga som saknas, det fängslande som är borta.
+Stockholmsvyerna tecknas samvetsgrant, ljusreklamerna och
+bakgårdsparfymerna i Chicago beskrifvas med omsorg, reskoffertar
+karakteriseras, kläder studeras och analyseras, och vi få lyssna till
+den hotellportiervolapük hvars talande bereder rentier Hörnfelt en af de
+få vällusterna i hans trista lyxtrainstillvaro. Ett par små ansatser
+till humor förekomma. En och annan vacker stämning finnes, fylld af den
+resignerade uppgifvelsen hos en människa, som inte kan kvarhålla något,
+därför att hon lefver i intrycken, hvilka strömma emot henne och glida
+bort.</p>
+
+<p>Men detta allt har inte gestaltats. Det har inte heller af sig själft
+blifvit till något, och ur den tragiska död af vällefnad, som på sistone
+ändar rentier Hörnfelts på pröfningar rika lefnad, ger sig inte ens ett
+komiskt intryck.</p>
+
+<p>Tragikomiken låg på lur i stoffet, ironien låg och väntade i
+uppställningen &mdash; ett par tag har författaren lockat fram dem. Men
+han har blott sporadiskt förverkligat dessa impulser. Var
+<span class = "pagenum">26</span>
+<a name = "page26" id = "page26"> </a>
+<em>John Claudius’ äfventyr</em> den oafsiktliga parodien på Henning
+Bergers impressionistiska berättarteknik, så ger <em>Hörnfelt</em>
+frånsidan af hans stämningsmåleri &mdash; det grunda, det flacka i en
+känslighet, som f.n. mer än till hälften har förtärt sig själf och i
+detta nu således tyckes på god väg att förtorka.</p>
+
+<p class = "date">
+11. 3. 16.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">27</span>
+<a name = "page27" id = "page27"> </a>
+
+<h4><a name = "review27" id = "review27">
+NANNY CEDERCREUTZ.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Nanny Cedercreutz: <i>Från alp och hav</i>. &mdash; Söderström &amp;
+C:o, Helsingfors.</p>
+
+
+<p>Det är inte de vanliga reseskisserna friherrinnan Cedercreutz
+sammanställt i sin bok. Af Bædeker-draget förmärkes knappt ett spår.
+Författarinnan har inte katalogiserat den schweiziska alpvärldens
+berömda naturskönheter, och fåfängt se vi oss om efter en förteckning
+öfver de bekanta ting af olika slag, som möta resenären vid
+Rivieran.</p>
+
+<p>Saken är den, att författarinnan har sin särskilda utgångspunkt. Hon
+är framför allt en passionerad blomsterforskare, en utomordentligt
+hängifven örtdyrkare. Världen är för henne en
+<span class = "pagenum">28</span>
+<a name = "page28" id = "page28"> </a>
+botanisk trädgård, och med välbehag &mdash; med vällust, om jag så vågar
+säga &mdash; läser hon namnen på blomsterpinnarnas latinska etiketter.
+De äro för henne de ljufligaste af poem. Med en respektfull häpnad, som
+efter hand öfvergår i sympatetisk beundran, iakttaga vi författarinnans
+lärdom och lyssna vi till facktermernas mystiska klang. »Jag bugar mig
+inför Euphorbia dendroides, Europas märkligaste euphorbia-art», säger
+hon. Ja, hvad kunna vi annat göra? Vi buga oss i vår tur.</p>
+
+<p>Denna stora trädgård är en författarinnans privata tillhörighet. För
+det första därför, att hon lifvas af det intresse, som skapar äganderätt
+och bemäktigar sig sitt föremål. Och vidare därför, att hon äger en
+personlighet i hvilken &mdash; om jag så får uttrycka mig &mdash;
+jag-känslan dominerar.</p>
+
+<p>Inte det minst fängslande i friherrinnan Cedercreutz’ bok är nämligen
+den omständigheten, att den i så hög grad är en jag-bok. Med lif och
+själ hängifver hon sig åt uppgiften att njuta den och den
+blomsterängens, Rivieravägens, alpvyens ljufligheter; till sig och sin
+stämning hänför hon allt hvad hon upplefver; det existerar tydligen
+ingenting af någon nämnvärd vikt och mening utanför det, som har
+betydelse för henne själf. I&nbsp;sanning, vyerna, som hon låter oss se,
+äro verkliga paysages d’âme, et même d’estomac.</p>
+
+<p>Ja, för denna boks författarinna är människan för visso ingen eterisk
+varelse, hvars sköna
+<span class = "pagenum">29</span>
+<a name = "page29" id = "page29"> </a>
+själ frigjord sväfvar öfver blomsterfälten. En solid kroppslighet är
+vårt egentliga jag, har hon känt, och det är med fulla sinnen hon njuter
+blommornas färger och dofter, solens värme och alpsnöns friska kyla, och
+till sist den ojämförliga diner, som <em>le chef</em> vederkvicker henne
+med när dagens ärorika vedermödor nått sin afslutning i hotellets
+matsal.</p>
+
+<p>Gällde det att särskildt framhålla något af bokens stycken, så blefve
+det visst <em>Albulas källa</em>. &mdash; Albula är en liten flod. Vi
+veta, att den verkliga alpmänniskan har sin specialitet, och vi minnas
+historien om honom som samlade bergstoppar: han klängde upp på högsta
+spetsen och knackade lös en bit ur den. Friherrinnan Cedercreutz samlar
+flodkällor. Hon tar sig fram till flodernas ursprung i gletschern, hon
+vandrar uppåt långs deras lopp, studerar i detalj deras utveckling genom
+flodens, åns, bäckens och rännilens olika faser, med ett ord: hon så att
+säga botaniserar dem. Vägen till Albulas källa går genom en ladugård.
+Här varsnar hon ett anslag som förbjuder tillträdet. Inskriften Aphthae
+epizootica säger henne strax, att det är fråga om den smittosamma mul-
+och klöfsjukan. En landtpolis dyker upp och skänker genom sin närvaro
+eftertryck åt förbudet. Författarinnan blir »full af tantaluskval». Men
+hvad skall hon göra? »Det var kanske ändå inte rådligt att trotsa
+förbudet, femtio francs var en rätt stor summa, och det kunde hända, att
+jag
+<span class = "pagenum">30</span>
+<a name = "page30" id = "page30"> </a>
+skulle få ytterligare ledsamheter». Efter att i någon mån ha åberopat
+också sin finländska »känsla af respekt för lag och rätt» afstår
+författarinnan för denna gång. Men hon ger sig inte. Tio dagar senare
+griper hon sig åter saken an. Denna gång tyckes respekten för lag och
+rätt ha lagt sig litet, och den energiska damen står i begrepp att
+»kvista af» genom det förbjudna området. Dock, i&nbsp;det kritiska
+ögonblicket uppenbarar sig polisen. Och det blir hennes lott att under
+oändliga omvägar, på oländiga stigar taga sig fram till floden Albulas
+källa, allt medan regnet häller ner och alppasset utstöter iskalla
+pustar. »Men källan ville jag nå!» Hvad kvinnan vill, det når hon, och
+faktum är att författarinnan omsider står vid sitt mål. Efter att i
+korthet ha annoterat floran på stället &mdash; vi nämna släktet
+Bellidiastrum &mdash; fyller hon sin bägare och dricker Albulas skål.
+»Jag drack för allt som är käckt och som har fart i sig, som skummar och
+sprudlar, som tar lifvet utan försagdhet. Jag drack för alpglädjen, som
+oaktadt regn och rusk likväl kan förmå en att dricka iskallt vatten och
+känna sig till mods som efter ett glas eldigt vin.» Med ett ord, hon
+dricker för den entusiasm, som skildringen af hennes heroiska vandring
+till floden Albulas källa talar om på ett så roligt och vackert
+sätt.</p>
+
+<p>Den entusiastiska människan, som invigt sig åt en idé, har en
+tillvaro i hvilken njutningen
+<span class = "pagenum">31</span>
+<a name = "page31" id = "page31"> </a>
+och försakelsen aflösa hvarandra. Den ena dagen färdas författarinnan i
+själfva verket i vagn långs Medelhafvets strand, och hennes »hjärta
+fylles af tjusning»: hon skådar »Lavatera maritima, Rivierans skönaste
+malvacé!» Men det kan bli mer än så. »Hvar finns du Anthyllis Barba
+Jovis? Jag har hört ditt lof prisas, men jag spanar fåfängt efter dig.
+Under en åktur från Mentone ser jag plötsligt vid vägen en hög,
+gråpudrad buske. En aning genomfar mig. Jag hoppar af. Ja, det är den.
+Hänförande, läcker. Svafvelgula fjärilsblommor, silfvergrå,
+silkesfjuniga blad. Hela busken glänsande som om silfverstoft duggat ned
+öfver den.» En annan gång vandrar hon till fots genom Estérel-bergens
+<em>maquis</em>. Icke utan förtrytelse finner hon, huru den inhemska
+<em>maquis</em>’n får vika för exotiska växter. »Acaciorna gå ännu an,
+de sprida guld i den mörka vegetationen, men otäckt är att se ljung och
+lentisk utbytta mot klumpiga agaver och fläskiga mesembryanthemumar.»
+Hon vandrar vidare, tar miste om vägens längd, ströfvar kring i den
+brännande solhettan utan en beta bröd i fickan och nödgas till sist
+bettlande anropa en mötande herre om något ätbart. &mdash; Sådan är den
+resande damens tillvaro som den speglar sig i boken, ett lif rikt på
+försakelse och glädje och uppfylldt af mångahanda slags
+sinnesrörelser... Det är inte hvar man gifvet att råka i uppror vid
+anblicken af ett antal &mdash; låt så vara fläskiga &mdash;
+mesembryanthemumar.</p>
+
+<span class = "pagenum">32</span>
+<a name = "page32" id = "page32"> </a>
+<p>Författarinnan har blick äfven för den mänskliga florans fenomen.
+Kapitlet <em>Joséphine</em> afser förmodligen inte att vara mera än en
+situationsbild, det har emellertid blifvit en miljö- och figurskildring,
+en förträfflig liten novell, full af humör och rik på sedda och väl
+återgifna drag.</p>
+
+<p>Humör och t.o.m. humor; ett allt uppslukande intresse för, ja för det
+som intresserar författarinnan personligen; ett eget sätt att se och
+tala &mdash; det är egenskaper som man verkligen inte kan frånkänna
+författarinnan till <em>Från alp och hav</em>; låt mig tillägga, att
+många af bokens skisser ha formats med verklig talang.</p>
+
+<p class = "date">
+30. 12. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">33</span>
+<a name = "page33" id = "page33"> </a>
+
+<h4><a name = "review33" id = "review33">
+SIGURD FROSTERUS.</a></h4>
+
+<h5><a name = "review33_1" id = "review33_1">1.</a></h5>
+
+<p class = "footnote">
+Sigurd Frosterus: <i>Moderna vapen, deras uppkomst och utveckling</i>.
+&mdash; Holger Schildts förlag, Borgå.</p>
+
+
+<p>Sigurd Frosterus’ bok om de moderna vapnen tillhör en art, som är
+lika ovanlig i finländsk litteratur som den är vanlig t.ex.
+i&nbsp;engelsk.</p>
+
+<p>Hos oss behandla essayförfattarne nästan endast vittra ämnen, och
+vitterhet är här vanligen liktydig med litteratur, konst och musik;
+kommer något annat till, så är det i regeln politik.</p>
+
+<p>För engelsk publik omsluter vitterhetens begrepp hvarje ämne, som
+representerar en sida af
+<span class = "pagenum">34</span>
+<a name = "page34" id = "page34"> </a>
+kulturen &mdash; eller låt oss säga: hvarje i en litterär form klädd
+bearbetning af ett stycke kultur.</p>
+
+<p>Denna uppfattning är ganska främmande för den bildade allmänheten hos
+oss. Och Sigurd Frosterus’ sex essayer öfver de moderna vapnens uppkomst
+och utveckling beteckna således ett särdeles dristigt företag.</p>
+
+<p>Låt mig genast säga, att resultatet af hans försök är en fullständig
+framgång. Han inför den djupt okunnige lekmannen i en alldeles ny värld;
+han låter oss se sakerna ur perspektiv som, när vi lägga boken ifrån
+oss, förefalla oss lika gamla och bekanta som de voro öfverraskande och
+främmande när vi öppnade den. Vi inbilla oss måhända blott, att vi på
+detta sätt gjort ämnet till vårt eget &mdash; det är en förtjänst hos en
+författare att kunna skänka läsarne angenäma illusioner af detta slag.
+Vi fängslas, roas och intresseras hela tiden af denna framställning, som
+står i närmaste förhållande till stoffet och i alla fall aldrig upphör
+att bära den personliga stilkonstens prägel.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Den metod Frosterus plägar tillämpa i sina essayer är raka motsatsen
+till det refererande manéret. Ingenting kunde vara honom mera främmande
+än att betrakta fenomenet i dess isolering: som någonting tillfälligt,
+födt af slumpen och gestaltadt af nycken. Verkets ställning i
+konstnärens alstring, konstnärens plats i det större sammanhanget,
+personlighetens och
+<span class = "pagenum">35</span>
+<a name = "page35" id = "page35"> </a>
+tidens insats i formens och tankens affattning &mdash; för Frosterus
+blir allt detta frågor, som han försänker sig i och inte tröttnar att
+studera.</p>
+
+<p>Måhända är det särskildt de tekniska spörsmålen som intressera honom.
+I&nbsp;sina konstuppsatser för han oss inför frågan om relationerna
+mellan ingifvelsen och materialet; han låter oss se en optisk teoris, en
+allmän åskådnings inflytande på en mästares verk, på en hel epoks
+skapande.</p>
+
+<p>En sådan ställning kunde komma att betyda schematism i uppfattningen
+och all möjlig doktrinär ensidighet i värdesättningen. Det blir inte
+fallet här, därför att Frosterus inte begränsar sitt intresse till det
+ur sammanhanget lösryckta föremålet. Och därför att hans värderingar
+förutsätta både känslan för det allena äkta och uppskattningen af det
+sällsynta. Verket, som han studerar, dör inte bort i formler; det får
+tvärtom för oss det nya lif, som ger sig ur vår fördjupade kunskap om
+dess växt och dess väsen.</p>
+
+<p>Frosterus har tidigare skrifvit om konst, skönlitteratur och tennis.
+Det sportreferat han för något år sedan sände från Parisertäflingarna om
+världsmästerskapet i tennis var ett konstverk, helt och haltfullt, och
+jag för min del ville utan tvekan ställa det vid sidan af någon essay af
+Maeterlinck eller Shaw om boxningens vetenskap. I&nbsp;greppet på detta
+ämne visade sig ett drag, som vi möta också i <em>Moderna vapen</em>.
+<span class = "pagenum">36</span>
+<a name = "page36" id = "page36"> </a>
+Bland de motiv, som intressera Frosterus, särskiljer han inte mellan
+större och mindre och mellan viktiga och obetydliga; för honom ha de
+alla samma värde. Här möter oss något af en konstnärs förhållande till
+ämnet: har det satt honom i rörelse, så är det också värdefullt och
+värdt att respektera. Det är denna ställning till stoffet, som tillåter
+författaren till <em>Moderna vapen</em> att försänka sig i ämnet och ge
+sin framställning en så starkt personlig hållning och så mycket af
+verkligt lif.</p>
+
+<p>Författaren har skrifvit de moderna vapnens utvecklingshistoria, men
+han har förstått att angripa &mdash; jag märker att jag börjar begagna
+krigiska termer &mdash; sitt ämne inifrån. Detta skapar en plastisk
+åskådlighet, som måhända hade saknats om han valt öfversiktens form. Nu
+erhålla företeelserna volym; »kanonens krönika» blir historien om en
+personlighets äfventyr och öden under barndomens, ungdomens och den
+mogna mannaålderns dagar; och skildringen af kampen mellan marinkanon
+och skeppspansar växer ut till ett drama rikt på spännande moment af den
+sceniskt verkningsfulla sorten. Granaterna »störta sig öfver sitt
+offer». En oförsiktighet vid gjutningen &mdash; som är ett fullständigt
+precisionsförehafvande &mdash; kan »äfventyra kanonens lif». Den smälta
+metallvätskan »förflyttar sig» från den ena bassängen till den andra.
+Vissa kanoner »göra energiska anspråk på större hållbarhet» än andra. Vi
+få bevittna
+<span class = "pagenum">37</span>
+<a name = "page37" id = "page37"> </a>
+»anfallsvapnets ifver att fullfölja sin afsikt». Och författaren påvisar
+att, vid de och de förutsättningarna, »undervattensbåtens lofvande bana
+blefve bruten i förtid»...</p>
+
+<p>På detta sätt blir bokens personal af stål och järn en samling väsen
+som lefva sitt lif, besjälade af önskningar och begär. Detta
+personifikationsförfarande verkar fullkomligt otvunget; det är i alla
+fall inte något omedvetet uttryck för en af ämnet medryckt författares
+ifver &mdash; vi ha här ett stilistiskt grepp, skickligt beräknadt och
+genomfördt med säker hand. Stundom rycker författaren också in läsarna
+midt i den krigiska värld, där han själf rör sig som hörde
+»all-big-gun-tanken» till hans hvardagligaste tankar. »Om vi»,
+supponerar han något djärft, »samtidigt afskjuta en projektil och en
+torped»... En annan gång mottaga vi följande vädjan: det är »strängt
+taget obilligt att af en explosion begära, att rörelsen skall börja
+varsamt» &mdash;&nbsp;ja, det äro vi väl ense om, i&nbsp;synnerhet om
+det gäller ett explosivstoff byggdt på det ämne, som &mdash; uppriktigt
+sagdt &mdash; kallas »trinitrotoluol», och hvilket synes utmärka sig
+genom en påfallande vehemens.</p>
+
+<p>Den värld författaren skildrar på detta lifliga sätt saknar inte sina
+perspektiv, såsom man kan förstå. Frosterus ser i de moderna vapnen
+vinningar, vinningar i tekniskt och man ville nästan säga:
+i&nbsp;konstnärligt hänseende, hvilka köpts med oerhörd intellektuell
+möda. Förstörelseverktygen
+<span class = "pagenum">38</span>
+<a name = "page38" id = "page38"> </a>
+äro kulturresultat; de äro paradoxala yttringar af den mänskliga
+själfbevarelsedriften; vi ana i dem en naturens princip öfversatt i en
+kulturell form. Ur en sådan åskådning härleder författaren linjer och
+horisont för sin framställning.</p>
+
+<p>Sigurd Frosterus’ bok om kulor och krut är ett litterärt arbete,
+alltigenom själfständigt till sitt väsen och sin hållning och gifvet i
+en form, som intresserar både genom sina stilistiska kvaliteter och de
+särskilda inslagen af hans temperamentfulla
+skriftställarpersonlighet.</p>
+
+<p class = "date">
+30. 5. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">39</span>
+<a name = "page39" id = "page39"> </a>
+
+<h5><a name = "review33_2" id = "review33_2">2.</a></h5>
+
+<p class = "footnote">
+Sigurd Frosterus: <i>Olikartade skönhetsvärden</i>. &mdash; Albert
+Bonniers förlag, Stockholm. Holger Schildts förlag, Borgå.</p>
+
+
+<p>När Sigurd Frosterus’ senaste bok i våras ventilerades,
+karakteriserade jag författarens litterära typ som essayistens. Han är
+essayist i engelsk mening; han ger litteraturbegreppet en vidare och
+mera fördjupad betydelse än hvad som är vanligt hos oss. Frosterus
+fattar litteraturen som »vitterhet», och han utsträcker sina vittra
+ströftåg till de mest olika områden af samtida kultur.</p>
+
+<span class = "pagenum">40</span>
+<a name = "page40" id = "page40"> </a>
+<p>I <em>Moderna vapen</em> förvånade och fängslade han oss genom det
+ytterst personliga sätt, på hvilket han i de lifligaste tonfall
+skildrade, hur det går till när kulor stöpas och kanoner gjutas. Här var
+inte fråga om något slags benägen undervisning i den tekniska
+understreckskrönikans manér. Det var kulturidéers utveckling han
+framställde, när han visade, hur i den moderna vapentekniken stridiga
+principer bekämpade hvarandra för att till sist löpa samman i en syntes,
+som ägde konstverkets hela och slutna tycke.</p>
+
+<p>De tretton uppsatserna i <em>Olikartade skönhetsvärden</em> hänföra
+sig till konst, arkitektur, litteratur, vapenteknik, sport och ännu
+mycket annat, miljardörpsykologi t.ex. och båtbyggnadskonst. De äro
+uttryck för ett intresse och ett vetande, hvilka inte kunde vara
+mångsidigare.</p>
+
+<p>Frosterus’ bok skulle ställa referenten på ett fruktansvärdt prof, om
+det gällde att i tur och ordning diskutera Van de Veldes stolar och
+A.&nbsp;F. Wildings metod att döda tennisbollar. Men det är inte allt
+detta, som är hufvudsaken. Detta allt har för Frosterus representerat
+olika aspekt, under hvilka det moderna kulturlifvet för honom har
+uppenbarat skilda sidor af sitt estetiska och sitt etiska värde. Att
+aftäcka skönheten i de olika uttrycken för en kultur, som blir alltmera
+naturvetenskaplig och teknisk, och som med hvar dag som går afskuddar
+sig alltmera
+<span class = "pagenum">41</span>
+<a name = "page41" id = "page41"> </a>
+af det litterära och romantiska draget &mdash; sådan är idéen, som låter
+Frosterus’ essayer samla sig till en helhet och förvandlar mångfalden
+till enhet.</p>
+
+<p>Ett drag kommer till, som ger boken ett alldeles särskildt intresse.
+&mdash; I&nbsp;företalet bestämmer författaren sina uppsatser såsom ekon
+af en »kamp för andlig existens, förd under mer än ett decennium på
+gränsen mellan det mentala och det emotionella». Tack vare essayernas
+datering kunna vi följa de viktigaste skedena af denna kamp. Det är
+något som på sitt sätt ger boken den fängslande hållningen af
+utvecklingsroman.</p>
+
+<p>Vi veta, hvilken roll det emotionella i regel spelar för den helt
+unga människan hos oss &mdash; jag behöfver blott erinra om allt hvad de
+nya författarne både direkte och indirekt ha anförtrott oss om den
+saken. Antagligt är, att allra äldsta skedet i Frosterus’ utveckling ägt
+karaktär af en försvarsaktion riktad åt detta håll. I&nbsp;den tidigaste
+essayn &mdash; <em>Siena, ögonblicksbilder</em> (dat. 1902) &mdash;
+tycka vi oss varsna antydningar i denna riktning; jag tänker på det
+alldeles särskilda eftertryck med hvilket författaren mot hvarandra
+uppställer å ena sidan Siena, fattadt som inkarnationen af en idé,
+hvilken är skönhet i ljusets och förnuftets tecken, och å andra sidan
+den germanska medeltidsstad, hvars gestaltning icke bereder ljuset och
+de klara vidderna någon plats.</p>
+
+<span class = "pagenum">42</span>
+<a name = "page42" id = "page42"> </a>
+<p>Den egentliga utgångspunkten för den röda tråden är följande uppsats,
+<em>Londonrapsodi</em> (1903). Här anges den i boken framträdande
+problemställningen i en första form. Vi möta den i karakteristiken af
+caben, hvars gestalt bestämts af Londontrafikens särskilda kraf, liksom
+gondolens betingats af förhållandena i Venedig; vi ha den i bilden af
+det färglösa och tonlösa skådespelet af människornas och åkdonens eviga
+ström förbi Bank of England. Den fullständiga ändamålsenligheten, den
+fullkomliga öfverensstämmelsen mellan idé och form i det förra fallet,
+den orubbliga säkerheten med hvilken gatutrafikens mekanism fungerar i
+det senare fallet, betecknas såsom uttryck för kulturutveckling, och mer
+än så. I&nbsp;det ena som det andra fallet varsnar Frosterus uttryck för
+den skönhet, som är den absoluta, vankfria öfverensstämmelsen mellan
+tanken och dess affattning: den fullkomliga formen.</p>
+
+<p>Författaren har, som vi se, i denna betraktelse fångat sina syner och
+hämtat sina ingifvelser i den verklighet, som brusar fram mellan stadens
+husrader &mdash; således i lifvet i dess närmaste och vanligaste form.
+Det vill synas, som hade han så i Nietzsches filosofi funnit det
+hjälpmedel, som tillåtit honom att snabbt utveckla de första uppslagen
+till en åskådning. Nietzsche har för Frosterus varit den stridande
+människan, hvars kamp gällt frigörelsen från lifsförnekelsen. Som
+Nietzsches resultat framstår
+<span class = "pagenum">43</span>
+<a name = "page43" id = "page43"> </a>
+för Frosterus den »orubblig blifna tron på lifvets värde». Han fattar
+innebörden i Nietzsches utveckling som ett framträngande till en
+lifsbejakning, enligt hvilken tillvaron under alla omständigheter är
+värd att lefva.</p>
+
+<p>Nietzsches filosofiska lära om den rytmiska vågrörelse, som betingar
+alltings återkomst, tyckes äga en motsvarighet i Henry Van de Veldes
+konstlära om verket som ett uttryck &mdash; in i sina minsta detaljer
+&mdash; för ett rytmiskt grundmotiv, hvilket förenar, samlar och
+förklarar. Antagligt är, att Frosterus af dessa båda erhållit en del
+impulser, som särskildt medverkat vid affattningen af hans
+åskådning.</p>
+
+<p>Den ställer främst lifvet som rörelse, som rytm. Rytm är lagbunden,
+d.v.s. förnuftig rörelse. Det ligger tonvikt på adjektivet. Det, som
+Frosterus i företalet kallade det mentala, bestämmer hans förhållande
+till frågorna. Hans grepp är främst intellektualistiskt &mdash; vi ha
+redan fått en aning om, hvilken betydelse ändamålsenligheten har för
+hans konception af skönheten.</p>
+
+<p>Intellektualistisk är också den synpunkt, ur hvilken han vidgar och
+riktar ändamålsenligheten. Han fattar denna som ett till sitt väsen
+moraliskt begrepp.</p>
+
+<p>Här sluter sig kedjan, åskådningen har afrundats till en helhet.
+Lifvet är rörelse, starka makters spel. Lifvet i rörelse och kamp
+betecknar skönhet. Den fulländade rytmen, sådan den föreligger i ett
+lokomotiv, ett husgeråd, en människas
+<span class = "pagenum">44</span>
+<a name = "page44" id = "page44"> </a>
+lif, förenar skönhetsvärde och moraliskt värde i ett oupplösligt
+helt.</p>
+
+<p>Som teori ger denna åskådning ingen vidlyftig plats åt det
+emotionella. Som praxis tempereras den af författarens personliga
+läggning. Han visar sig i sina essayer äga den konstnärliga
+sensibilitet, som skänker lifvets friska färg åt teorien.</p>
+
+<p>Jag borde nu skrida till en liten tillämpning och visa, hur
+grundåskådningen framträder på sina olika sätt, med sina särskilda
+nyanser, i&nbsp;de skilda essayerna. Det måste stanna vid ett par
+antydningar. &mdash; Vi ha t.ex. det alldeles ypperliga stycket
+<em>Lawn-tennis</em>, en studie i rörlig plastik, affattad med den
+säkraste och nyansrikaste formuleringskonst. Här är allt rytm, behärskad
+af intellektet, och karakteristiskt är att författaren ställer upp detta
+spel mot de former af sport, i&nbsp;hvilka krafterna inte &mdash; som
+här &mdash; ha nått den matematiska afvägning, som stänger nycken ute.
+Det är vidare essayn <em>Miljardörerna tala</em> med sin konfrontering
+af Carnegie och Rockefeller, två puritaner som tjänat Mammon, två
+kraftmänniskor hos hvilka en lifslång aktion långs klara linjer alstrat
+förmågan att slående och redigt uttrycka de förenklade bilder tillvaron
+antagit när de betraktat den genom sina rastlösa och endast på praktisk
+verksamhet inriktade temperament. Det är i synnerhet essayn öfver
+<em>Frank Norris och Amerika</em>. Här röjer Frosterus
+<span class = "pagenum">45</span>
+<a name = "page45" id = "page45"> </a>
+beslutsamt upp med den litterära romantiken, särskildt i dess
+naturalistiska form. Det blir en innehållsrik öfversikt af amerikanismen
+som kulturform och som litterär teori, det blir tillika perspektiv mot
+den framtidslitteratur, som hämtar sin rytm och styrka ur den lifvets
+kamp, som är »högsta formen för kraften och rörelsen».</p>
+
+<p>Intense Life är ett motto för Sigurd Frosterus’ essayer. Han dyrkar
+energien med en hängifvenhet, som inte kunde vara uppriktigare hos någon
+öfvertygad lärjunge af Stendhal. Hans kult af den skönhet, som är
+styrka, rörelse och förnuft, har gifvit sin prägel åt hans bok. Tanken
+träder oss till möte i klaraste åskådlighet, formen är idel böljande
+lif.</p>
+
+<p>Detta ger den litterära behållningen. Vi ha i Sigurd Frosterus’
+essayer också något annat &mdash; skådespelet af en personlighet, som i
+en beständig andlig aktivitet söker och når det mål, som är den samlade,
+hela lifsåskådningen.</p>
+
+<p class = "date">
+24. 12. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">46</span>
+<a name = "page46" id = "page46"> </a>
+
+<h4><a name = "review46" id = "review46">
+PLATONS KÄRLEK.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Rolf Lagerborg: <i>Den platoniska kärleken</i>. Albert Bonnier,
+Stockholm.</p>
+
+
+<p>Detta är alls ingen fackmannagranskning af doktor Rolf Lagerborgs nya
+bok.</p>
+
+<p>Det »höga och centrala problem» han behandlar i den, är nämligen
+främst en filosofernas yrkesangelägenhet och tillhör först i andra
+rummet det litteraturhistoriska området. Men författaren har affattat
+sin undersökning så, att den läses med nöje och behållning också af
+lekmännen, och så får han finna sig i att en oinvigd tar upp det lärda
+verket till behandling midt ibland alla romanerna och
+diktsamlingarna.</p>
+
+<p>Med platonsk kärlek förstår man i dagligt
+<span class = "pagenum">47</span>
+<a name = "page47" id = "page47"> </a>
+tal en känsla, som är alltför skygg att söka bemäktiga sig sitt föremål
+och stannat vid vördnad, tillbedjan.</p>
+
+<p>Detta ungefär är grunduppfattningen. Den förskjutes än åt det ena, än
+åt det andra hållet: den låter löjets skimmer falla på besagda vördsamma
+tillbedjan af det älskade föremålet, eller den söker fram och betonar
+ett frivolt moment. Men sällan eller aldrig framstår den dagliga
+föreställningsvärldens platonska kärlek såsom något riktigt
+respektingifvande... Den har öfver sig något ofullgånget, den verkar
+ofta en smula tvifvelaktig.</p>
+
+<p>Detta begrepp är förvisso inte identiskt med det filosofiska begrepp
+dr Lagerborg undersöker.</p>
+
+<p>Så utomordentligt himmelsvid är skillnaden emellertid inte: det
+dagliga lifvets uppfattning är visserligen en vrångbild, men den har
+vrångbildens och parodiens egenskap att i sin förvanskade form ge kärnan
+i förebilden.</p>
+
+<p>Platonsk kärlek är begreppsligt, så ungefär definierar författaren
+saken, ett svärmeri där kärleksbegäret är afledt från könsfunktionerna
+och dirigeradt mot ett mål, som ligger utanför individens egen
+intressesfär, högt öfver det plan i hvilket dagens lif rör sig.</p>
+
+<p>Men det är inte endast det köttsliga i specifik mening som saknas.
+I&nbsp;kärleken inneligger själfviskhet. Den sakkunnige La Rochefoucauld
+förklarar, stödd på ett långt och af erfarenheter uppfylldt lifs visdom,
+att »ingen älskar sin älskarinna
+<span class = "pagenum">48</span>
+<a name = "page48" id = "page48"> </a>
+för hennes skull utan för sin egen skull; man älskar att bli älskad af
+henne». Denna själfviskhet, detta subjektets jag-medvetande i kärleken,
+utplånas i den platonska kärleken, som är en känsla höljd i idealitet,
+buren af en himmelsstormande idealism. Den är jagets trängtan att uppgå
+i det högsta goda, sanna, sköna; som kristen platonism blir den
+mystikerns åtrå att förlora sig i den eviga kärlek som bär Guds namn.
+Mystikens föremål, säger Matter, är: »Gud, känd, skådad och uppnådd».
+Tillägga vi att medlet, genom hvilket Gud kännes, skådas och uppnås, är
+kärleken, så ha vi Novalis’ definition: »Om alla människor vore ett par
+älskande, bortfölle skillnaden mellan mystik och icke-mystik»; se vidare
+hans märkliga dikt <em>Hymne</em>, som liknar kärleksomfamningen vid en
+nattvard, i&nbsp;hvilken kommunianterna njuta kött och blod af den
+eviga, himmelska allkroppen.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Dr Lagerborgs framställning af Platons kärlek omfattar trenne led. Först
+tecknas de historiska, etnografiska, sociala förutsättningarna för
+Platons lif och gärning. Därpå ges en kritisk och psykologisk utredning
+af kärlekslärans utveckling och innebörd hos den vise mannen &mdash;
+detta är bokens dominerande parti. Slutligen anställer författaren i ett
+par kapitel ett antal betraktelser öfver den platonska kärleken som
+religiös mystik och öfver dess fysiologi och etik.</p>
+
+<span class = "pagenum">49</span>
+<a name = "page49" id = "page49"> </a>
+<p>Vi veta, att kärlekskänslan hos Platon hade den form man brukar kalla
+»sokratisk kärlek». På Afrodites plats står hos Platon Eros. Författaren
+utreder, huru Platon förvandlar denna känsla till något som öfver
+föremålet ställer idéen; han visar hur Eros-tanken blir liktydig med
+rent själslig »betagenhet» och hur denna utvecklas till vishet, till en
+filosofisk intuition som &mdash; säger författaren &mdash; »för den så
+hänrycktes inre öga öppnar den sanna, den djupare insikten: den som
+täcker den verkliga verkligheten och anande fattar det gudomliga
+själft».</p>
+
+<p>Processens karakteristiska gång är ett framträngande från stadium
+till stadium mot allt högre fulländning. Platonikern går »från det
+enskilda sköna föremålet till två och från två till alla de kroppsligt
+sköna». Han afsöndrar de animala ingifvelserna, afvisar driftlifvets
+impulser, han går från kroppen till anden och hembär sin känsla åt den
+själsliga skönheten. Han höjer sig från denna till de sköna moraliska
+sträfvandena och går härifrån vidare till »vetenskapernas skönhet».
+Vägen, som han vandrar, blir så en invigningens väg, och hvad han sist
+når är ett öfver-mänskligt vetande, »en intuitiv evighetsbetagenhet» som
+skänker honom den fulla gudsgemenskapen. Så blir Platons Eros den ur det
+mänskligt-sinnliga stammande kraft som, där den helgats genom ett rent
+uppsåt, låter lifvet bli en offergärd åt det gudomliga
+<span class = "pagenum">50</span>
+<a name = "page50" id = "page50"> </a>
+och låter människan förverkliga eviga och höga kraf.</p>
+
+<p>Författaren hyser ingen liten tanke om den platonska kärlekens värde.
+Han anslår högt dess förmåga att lyfta den enskilde. Tydligast
+uppenbarar sig naturligtvis den platonska kärlekens förmåga att rena
+individen från själfviskheten inom den religiösa mystiken: den profana
+åtrån öfverflyttas på de himmelska tingen, den betagnes eget jag flyr
+och försvinner, och han fylles af gudomens väsen.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Helt säkert är det just på detta område mystiken haft sin största
+betydelse i kulturmänsklighetens historia. Hos de vilda folken torde
+»religion» öfver hufvud taget i viss mån betyda mystik (magi):
+församlingen meddelar sig med sin gud genom trollkarlen, och denne ingår
+föreningen med guden genom extasens förmedling; genom späkningar
+(askes), genom exciterande danser, genom stimulerande drycker försätter
+han sig i ett tillstånd af besatthet, under hvilket gudomen uppfyller
+honom med sin anda och talar genom hans mun. Man griper till extasen,
+när man vill sin gud något.</p>
+
+<p>Denna mystik är inte mycket mera än just extas. På ett högre
+kulturplan löser sig det mystiska såsom något eget och särskildt, och
+extasen ter sig som ett moment, det högt spända tillstånd af
+själfförglömmelse då jaget liksom upplöser sig och »snarlik en vätska
+flyter in i
+<span class = "pagenum">51</span>
+<a name = "page51" id = "page51"> </a>
+gudomen», som en vanlig mystisk bild lyder. Extasen är också här medlet
+framom alla att nå gemenskapen med Gud. Men mellan de stora
+topp-punkterna i lifvet, då personligheten på detta sätt förlorar sig i
+den högsta sällheten, ligger själfva lifvet, och äfven omkring det
+hvärfver mystiken sin luft. De stora mystikerna erfara behofvet att ge
+beständighet åt sällheten. De erfara ett behof att göra äfven andra
+delaktiga af den. Och det kan bli ett lifsförlopp, hvars innehåll är en
+förkunnelse af aktiviteten och hvilket så själft blir handling. Sådan
+tyckes bakgrunden vara för t.ex. vissa spanska mystikers sträfvan att
+utbilda en lefnadsfilosofi med begreppen »själens skönhet», »sinnets
+(hjärtats) fulländning» o.s.v. i&nbsp;sin midt. Platonsk kärlek har
+således här uppträdt som kristen kärleksmystik och denna har i sin tur
+blifvit förkunnelsen af ett lefnadsideal. &mdash; Den heliga Teresa
+t.ex. är icke för intet en dotter af Loyolas tid, och <em>viljan</em> är
+den princip, som hon insätter till den afgörande kraften i arbetet på
+ernåendet af gemenskapen med Gud; en väldig, en otrolig viljekraft är
+den psykologiska förutsättningen för det arbete genom hvilket hon, år
+för år, småningom, med en oerhörd följdriktighet i sin tankes utformning
+och sin viljas ansättning, höjer sig från stadium till stadium, städse
+medtagande och bearbetande de tidigare vinningarna, tills hon slutligen
+nått den »sjunde boningen».</p>
+
+<span class = "pagenum">52</span>
+<a name = "page52" id = "page52"> </a>
+<p>Hvad hon sökte i den var <em>icke</em> det hänryckta, från lifvet
+bortvända, alla världens ting förglömmande hänsjunkandet i en ljuf hvila
+i Gud. Det var tvärtom föreningen af kontemplativt och aktivt lif hon
+sökte och nådde: det »gudomliga äktenskapet», som är den sjunde
+boningens hemlighet, innebar faktiskt en »lifvets fullständiga
+anammelse» (H.&nbsp;Delacroix). Och det gudomliga äktenskapet, med andra
+ord: hennes jags fullständiga identifiering med Gud enligt formeln: de
+tu äro ett &mdash; det kunde få denna innebörd därför, att den Gud, med
+hvilken hon ingått den mystiska föreningen och hvilken således nu
+verkade i och genom henne, är principen i lifvet och i handlingarna.
+Till en sådan syntes af inre lif och lif i handling, af vilja och
+jaguppgifvelse kom således den heliga Teresa, som står som den stora
+mystikern framom kanske alla dem, hvilka den himmelska kärleken har
+ryckt upp i rymder, där jaget och jorden äro intet och viljan får värde
+blott i och med det att hon helt förintas. &mdash; Från den heliga
+Teresa härleder man den kvietistiska mystiken med dess förkunnelse af
+händomnandet i en »intresselös» kärlek till Gud. Hennes egen mystik,
+måhända den mest lidelsefulla och heta och den mest extatiska som
+någonsin har brunnit i en människas väsen, slöt emellertid i sin krets
+också jordens lif och människornas handlande i timligheten.</p>
+
+<p>Den heliga Teresas mystik rörde sig inom
+<span class = "pagenum">53</span>
+<a name = "page53" id = "page53"> </a>
+ortodoxiens ram &mdash; i&nbsp;hvarje fall accepterades och
+sanktionerades den ju af kyrkan. Sin största, sin allmänliga betydelse
+har väl dock den religiösa mystiken fått, där den klädt sig i heterodoxa
+former. I&nbsp;dem har känslan sökt och funnit uttryck för det innerliga
+och personliga fromhetsbehof, hvilket officiella trosläror inte förmått
+tillfredsställa. I&nbsp;de mystiska strömningar, som delvis eller helt
+ledt ut öfver skrankorna kring det påbjudna, har uppenbarat sig känslans
+fordran att få upplefva sig själf &mdash; den religiösa mystiken har
+varit och är alltjämt en af formerna för hjärtats eviga uppror mot
+förståndet.</p>
+
+
+<p class = "space double">
+Men kristen platonism behöfver inte alls vara liktydig med mystik. Ett
+godt exempel lämnar oss ett franskt helgon från tiden kort efter den
+heliga Teresa. Den helige Frans af Sales är nog ingen mystiker, trots en
+del mystisk terminologi och trots den jämförelsevis innerliga och mycket
+personliga karaktär hans fromhet äger.</p>
+
+<p>I sin afhandling om den gudomliga kärleken uttalar den helige Frans
+af Sales direkte, att handlingarnas och lifvets extas är förmer än det
+blotta meditativa och kontemplativa arbetet, och han anbefaller en
+»handlingarnas och verkens oaflåtliga och beständiga extas». Som synes
+saknar uttryckssättet inte sin mystiska färg.
+<span class = "pagenum">54</span>
+<a name = "page54" id = "page54"> </a>
+Själfva tanken för oss emellertid utom mystikens särskilda värld.</p>
+
+<p>Den för oss ut i världen. Den helige Frans af Sales’ betydelse var
+som bekant den, att han förnyade sin tids fromhet: han skänkte den
+ortodoxa tron ett drag af innerlighet; han förde fromheten ut i lifvet
+när han lärde, att enhvar kunde förverkliga sanningen på den plats han
+intog i världen och utan att uppgifva den sociala karaktär han ägde
+såsom utöfvare af sitt yrke, medlem af sin grupp.</p>
+
+<p>Själfva metoden åter, genom hvilken detta lyckliga resultat stod att
+vinna, är den platonska. Den helige Frans uttrycker den
+kristet-platonska tanken, att intet stillestånd är möjligt, och han
+belyser den med en &mdash; ofta anförd &mdash; platonsk bild, som låter
+oss skåda människan vandrande på en stege: hon måste antingen stiga
+uppåt, och hon vinner då allt, eller också bär hennes vandring utför,
+och hon förlorar då något med hvart steg hon tar, tills hon förspillt
+allt. Den kraft, som manar oss att stiga och till hvilken vi äga att
+lyssna, är den kärlek till Gud, som längtar att få omedelbart omfatta
+sitt föremål &mdash; Platons kärlek som synes.</p>
+
+<p>Mellan den helige Frans’ platonism och mystiken &mdash; som i
+förbigående sagdt inte saknade representanter bland helgonets närmaste
+lärjungar &mdash; består således en afgjord skillnad. Vi kunde bestämma
+den så, att medan den typiske mystikern sträfvar att förlora sitt
+jagmedvetande
+<span class = "pagenum">55</span>
+<a name = "page55" id = "page55"> </a>
+för att befriad från detta kunna motståndslöst försjunka i
+gudsbetagenhetens djup, så sträfvar den kristne, sådan han tecknas af
+den helige Frans, att just såsom ett jag möta Gud. Inte såsom ett jag,
+hvilket afskuddat sig medvetandet om sig själft, men såsom det
+fullkomnade och fulländade jordiska jaget varder enligt den helige Frans
+af Sales den sanne kristne på sistone krönt af Gud. På ingen punkt
+&mdash; säger han &mdash; må den kristne förlora ur sikte sitt eget
+själf; alltid må han förstå att skåda klart i sin själ för att känna
+hennes behof, och städse må han veta att hålla jagets tyglar i fast
+hand.</p>
+
+<p>Kristendomsläraren Frans af Sales är en af företrädarne för den
+platonska strömning, som under renässansen kväller fram och på så många
+skilda håll och i så många olika former flyter in i den nya tidens
+andliga lif. På en af dessa strömfåror kunde särskildt hänvisas. &mdash;
+Samtidigt som den helige Frans arbetar på den kristna idealmänniskans
+fulländning, vidtager också arbetet på den profana idealmänniskans
+utformning till allmängiltig typ. Honoré d’Urfé tecknar under den
+»fulländade vänskapens» namn en idealbild af en förebildlig kärlek, som
+inte blott är erotik, utan också, och måhända främst, betecknar en
+andens förfining. Och så följer hela raden af lefnadsfilosofer, alla
+åberopande ett allmängiltigt ideal och alla inskärpande nödvändigheten
+att sträfva från stadium
+<span class = "pagenum">56</span>
+<a name = "page56" id = "page56"> </a>
+till stadium för att nå det. Särskildt tydlig träder oss Platons kärlek
+till möte som den bestämmande principen i de råd och anvisningar, hvilka
+Fader Senault meddelar i sin <em>Afhandling om passionernas
+användning</em>. Lasterna äro blott förvanskade uttryck för människans
+naturliga sträfvan att göra det goda, säger han; lasterna äro med ett
+ord missledda dygder. Dygderna åter äro blott olika namn på en och samma
+»grundpassion», nämligen kärleken. Och det gäller således för människan
+att återställa »hjärtats rörelser» till deras ursprungliga renhet och
+förvandla lasterna till dygder och dygderna till kärlek &mdash; sker
+detta, och har hon på så sätt ställt sitt hjärta under den renade
+kärlekens välde, så har hon härmed också öfvervunnit »egenkärleken,
+själfviskheten» och förverkligat den »ursprungliga kärlek», som »förenar
+människan med alla de goda tingen» i&nbsp;allmänhet och synnerligast med
+dessas urbild, Gud.</p>
+
+<p>Öfverallt, där det nya lefnadsskicket arbetar sig fram inom den nya
+tidens kulturmänsklighet, torde vi på liknande sätt återfinna drag af
+Platons lära &mdash; jag erinrar blott om den undervisning i tillämpad
+platonism, som Baldassar Castiglione meddelar i <em>Hofmannen</em> (bok
+IV), all lefnadskonsts grundläggande verk. Och så kan det således sägas,
+att Platons kärlek, den »himmelska kärleken», har förmått tjäna både
+himmelens och jordens makter, där den gifvit
+<span class = "pagenum">57</span>
+<a name = "page57" id = "page57"> </a>
+mystikern medlet att förlora sig i gudomen och skänkt jordelifvets man
+medlet att förkofra och trygga sitt jordiska jag.</p>
+
+<p>Den dubbla betydelsen af princip i världsuppfattningen och därmed
+också af faktor i lifsföringen har Platons kärlek erhållit under den
+romantiska perioden. Romantikens diktare hämta ur platonsk mystik former
+för sin längtan bort ur nuet och det förhandenvarande, och de finna i
+den uttryck för sin hemlängtan till en högre tillvarelseform. En
+lycksalighetens ö hägrar vid den synrand, som de skåda med sin »inre
+syn»; lifvets företeelser äro de förgängliga »tecken», bortom hvilka det
+oförgängliga anas. Men den kraft, som skall förmå skänka människan
+delaktighet i det all-goda och all-sköna, är den kärlek, som förenar
+allt lefvande, både det besjälade och det som tyckes obesjäladt. Den är
+den Platons kärlek, som vi redan mötte i några rader af Novalis,
+kännetecknande för tysk mystik och för romantisk mysticism i
+allmänhet.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Dr Lagerborgs bok är inte blott en synnerligen lärorik och fängslande
+lektyr. Med de utflykter han gör till filosofiens grannrike
+litteraturen, lämnar han den vittra vetenskapens gynnare och idkare en
+mängd nyttiga anvisningar till det och det litterära fenomenets rätta
+förstånd &mdash; platonsk kärlek är åtminstone den öfverskrift, som i
+många fall tillåter oss att
+<span class = "pagenum">58</span>
+<a name = "page58" id = "page58"> </a>
+snabbt och bekvämt sammanfatta en utveckling i två ord. Så gjorde helt
+säkert en hänvisning på Platons kärlek Rebekka Wests inre historia
+fattbarare för dem, som vägra att fatta hennes och Johannes Rosmers
+upplefvelse. Det är en förtjänst hos dr Lagerborgs bok att den direkte
+inbjuder till sådana analyser.</p>
+
+<p>Jag tillägger, att den temperamentfulle författaren gifvit sin
+framställning en form, hvars klarhet och ro vackert tala om den
+hängifvenhet han ägnat sitt stora ämne. Det är en behärskning vidt skild
+från vetenskaplig normalprosas ängsligt försiktiga återhållsamhet. Dr
+Lagerborgs stil är personlig &mdash; den är således mycket lefvande och
+mycket liflig.</p>
+
+<p class = "date">
+28. 3. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">59</span>
+<a name = "page59" id = "page59"> </a>
+
+<h4><a name = "review59" id = "review59">
+SVEN LIDMAN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Sven Lidman: <i>Köpmän och krigare</i>. Roman. Albert Bonniers förlag,
+Stockholm.</p>
+
+
+<p>Sven Lidman, som började sin romanserie om släkten Silfverstååhl ett
+år efter det Henning Berger startat sin Drömlandsepopé, är också han
+redan färdig med sista delen i sin trilogi. &mdash; Hvarför skulle det
+för resten stanna just vid en trilogi? Vi ha ännu inte fått höra något
+närmare om huru Max och Moritz donerade hvar sin halfva miljon till det
+nya stadshusets förskönande. Emigrantspörsmålet är knappast behandladt
+med upplysningen att Thure Gabriel reste bort från ett försoffadt
+fosterland. Och, framför allt, frågan om nästa generations förberedande
+<span class = "pagenum">60</span>
+<a name = "page60" id = "page60"> </a>
+för sitt lifskall, penningförvärfvet, är inte ens tangerad. Hvilken är
+den pedagogiska metod Henrik och Elsa Silfverstååhl komma att gripa
+till: när de två åren gått till ända efter hvilka Elsa samtyckt att få
+barn? &mdash; Men det är tydligt att jag får lof att följa tråden från
+början.</p>
+
+<p><em>Stensborg</em> var förhistoria och prolog men framställde tillika
+sin andel af tesen. Det var adeln som jordägande kast, bunden vid sin
+torfva, bunden af plikterna mot den historiska uppgiften, men oförmögen
+att göra skäl för sig. Utvecklingen hade koncentrerat sig i städerna.
+Det var där pengarna gjordes och kulturarbetet bedrefs. När
+fideikommissarien Johan Silfverstååhl uppgaf den fruktlösa kampen,
+beslöt att träda ut ur sin kast samt gifte sig med sin tjänarinna för
+att som bonden Johan Stål uppgå i massan, så var han redan för länge
+sedan bonde till både kropp och själ. Två eller tre generationers
+vandring i plogfåran hade förändrat den fysiska typen liksom den låtit
+tanken vänja sig att följa jorden åt; två generationers lif i
+kroppsarbetets tecken hade efter hand drifvit ut adelsmannen och åter
+kallat fram bonden, ur hvilken en gång i tiden ätten framgått. &mdash;
+Jorden kräfver bondens armar, se där summan af tendensen i
+<em>Stensborg</em>. Man måste vara specialist för att reda sig nu för
+tiden &mdash; en jordandens son således, om man en gång sysslar med att
+så och skörda.</p>
+
+<span class = "pagenum">61</span>
+<a name = "page61" id = "page61"> </a>
+<p>Den följande volymen införde oss i släktens friherrliga gren. Här
+dominerade krigarna. Men tiden är ond ur krigsmannasynpunkt. Det var den
+kloka besinningen och den måttfulla klokheten &mdash; allt som är
+flathet under förskönande rubriker &mdash; hvilka 1905 togo ledningen.
+En smula energisk och rask handling hade rensat luften och gjort slut på
+kvalmet, hade förvandlat olusten till lefnadsmod och frisk vilja. Men
+det blef en ny besvikelse till alla de andra. För Thure Gabriel
+Silfverstååhl var detta mera än han kunde bära. När han gråtit öfver
+saken (att gjuta tårar ingick sanningen att säga i rätt hög grad i hans
+vanor), och när han föraktfullt fixerat kungen &mdash; vi minnas scenen
+&mdash; så var han färdig. Och beslutsammare än han i allmänhet visat
+sig vara, drog han sina färde ur landet. &mdash; För den, som går
+omkring och törstar efter handling, är krigaryrket f.n. inte rätta
+verksamhetsfältet, i&nbsp;hvarje fall inte i det nutida Sverige. Thure
+Gabriels roman skall helt visst meddela oss denna sanning.</p>
+
+<p>Hvad blir då kvar för en Silfverstååhl? Med denna fråga ha vi kommit
+fram till dagens text. Johan hade en yngre bror, Henrik, det är han som
+i <em>Köpmän och krigare</em> får lämna svaret.</p>
+
+<p>Henrik Silfverstååhl är strebern. Han äger inte något ovanligare mått
+af intelligens. Men han har det som kan vara lika bra, och ofta är
+bättre, den fasta viljan att bryta sig väg och
+<span class = "pagenum">62</span>
+<a name = "page62" id = "page62"> </a>
+lyckas; en relativ fördomsfrihet; en begränsad men inom sin snäfva
+horisont ofelbar klarsynthet. Med en ganska märklig förmåga af beräkning
+ställer han in allt på målet, väljer t.ex. sina vänner &mdash; d.v.s.
+bekanta &mdash; bland dem som en gång kunna ge honom ett handtag när det
+gäller, arbetar på att ge sig den air af vederhäftighet och allvar, som
+väcker förtroende och kommer folk att ställa gynnsamma prognoser för
+framtiden.</p>
+
+<p>Henriks med omsorg valda kotteri består af söner och brorsöner till
+den högre Stockholmsfinansen och byråkratien. Mot deras vidlyftiga vanor
+förefalla hans dubbelt stränga. Han gäller nästan som ett slags fenomen.
+I&nbsp;hans lif ha de erotiska upplefvelserna af ekonomiska skäl fått
+spela en ytterst blygsam roll. Det heter på grund häraf, att han är en
+öfvertygad renlefnadsman. Och när hans vän Richard Herner en dag
+anförtror detta åt sin syster Elsa, en ung dam af modern läggning för
+hvilken ingenting mänskligt är fördoldt, så retar det hennes af mycken
+läsning påverkade erotiska fantasi. Det kommer till, att Henrik är
+adelsman och således representerar en för henne jämförelsevis obekant
+djurart. Och hon döljer icke att hans intressanta uppenbarelse väcker
+hennes nyfikenhet, om inte annat. Henrik häpnar en smula, men tar sitt
+parti och förälskar sig i henne.</p>
+
+<p>Elsa tillhör den stora judiska basar- och bankirfamiljen Herner.
+Genom sitt giftermål har
+<span class = "pagenum">63</span>
+<a name = "page63" id = "page63"> </a>
+Henrik Silfverstååhl kommit in i en värld, där chanserna äro större än i
+någon annan. Man mottager honom med en viss skepsis, och han har ett och
+hvarje att öfvervinna i denna krets, som är ny för honom både som social
+miljö och som rasmiljö. En lyckad kupp på en af de nya anförvanternas
+bekostnad visar emellertid med önskvärd tydlighet, att han är lika
+villig som kapabel att foga sig efter seden i Kanaans land. Och när han
+till yttermera visso företagit en äfventyrlig spekulation med medel som
+anförtrotts honom, anses han definitivt ha ådagalagt sin rättrogenhet.
+Henrik Silfverstååhl blir vice verkställande direktör i A.B. Svensk
+koppar, och ingen betviflar att han är morgondagens store finansiär.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Som man ser, röra sig i Sven Lidmans romaner de stämningar och
+åskådningar i det moderna Sverige, för hvilka vägen mot den nya
+storhetstid man drömmer om går fram på den ekonomiska utvecklingens
+mark. Henrik Silfverstååhl är en typ som skall förkroppsliga en ny,
+tidigt vaknad och illusionsfri generations nyktra och praktiska syn.</p>
+
+<p>Henrik hade tidigt fått lära sig hvad verkligheten betyder. De hårda
+åren i Uppsala, hela den långa glädjetomma barndomstiden och
+ungdomstiden med sin försakelse och sina förödmjukelser hade vant honom
+att räkna med verkligheten
+<span class = "pagenum">64</span>
+<a name = "page64" id = "page64"> </a>
+som det enda reella. Det fanns i det lif han förde ingen plats för dröm
+och längtan.</p>
+
+<p>Med själfbehärskningens konst, som han småningom inhämtade, vann han
+också medvetandet att detta jag, som ständigt fick tuktas och kufvas,
+inte rimligtvis kunde vara den medelpunkt kring hvilken jorden rör sig.
+Hade han fått lof att offra sina personliga begär, så fick han således i
+stället insikten att individen till slut blott är en del, en faktor
+bland många andra. Det är klart att denna syn måste prägla hans
+uppfattning af själfva arbetet, måste vidga och fördjupa den, måste låta
+honom i arbetet se något som också rörde just detta hela, af hvilket
+individen blott är delen. Här fanns punkten där hans medfödda
+patriotism, hvad han ägde af nedärft sinne för förpliktelserna, kunde
+sätta in. Ju större framgång han når med sitt arbete, i&nbsp;dess högre
+grad skall han vara mån om att ha det hela i tankarna och låta sin
+enskilda sträfvan gagna det allmänna.</p>
+
+<p>Henrik Silfverstååhl saknar illusionerna, som skymma det närliggande
+och påtagliga och locka mot det fjärran som är skyar och ovisshet. Detta
+är hvad som drar det skiljande strecket mellan honom och de andra.
+Drömlandsromanernas Helge Bendel tillhör den generation som är
+fantasternas och drömmarnas, pratmakarnas, poeternas, slösarnas &mdash;
+slösare med timliga och andliga gåfvor. För Henrik Silfverstååhl hägrade
+intet drömland i skyn, och hade féen Morgana
+<span class = "pagenum">65</span>
+<a name = "page65" id = "page65"> </a>
+rört hans panna med sitt finger, så hade det blifvit den upplyftande och
+vederkvickande synen af bankpalats och fraktfartyg, vattenfall och
+grufvor.</p>
+
+<p><em>Köpmän och krigare</em> betyder en ny problemställning inom vår
+roman. Det är ingenting mindre än en ganska radikal omvärdering af det
+praktiska och teoretiska lefnadsideal poeterna länge förkunnat.</p>
+
+<p>Axel Borg, Hans Alienus; Otto Imhoff och Erland Stråle; Martin Birck
+och doktor Glas, Helge Bendel &mdash; de äro främlingarna, som vilsna i
+nuet söka sig bort mot gårdagen eller räcka handen mot morgondagen utan
+att veta hvad de begära eller utan att längre förmå hysa några begär.
+Alla ha de blifvit sin egen värld, och kring dem har den bekanta
+»obotliga ensamheten» dragit sin ring.</p>
+
+<p>Henrik Silfverstååhl bryter ut ur sitt väsen och aflägsnar ur sitt
+lif allt som hade varit element till en egen värld på inbillningens mark
+och under drömmens himmel; mikrokosmus blir makrokosmus: den lilla
+värld, som är individens privata jag, offras för den större värld som är
+samhället, nationen.</p>
+
+
+<p class = "space">
+<em>Köpmän och krigare</em> är en synnerligen intressant roman. Jag vill
+inte påstå, att den vore absolut öfverlägset komponerad, och jag befarar
+att Sven Lidman inte gjort allt hvad han velat af Henrik Silfverstååhl.
+Den vidlyftiga
+<span class = "pagenum">66</span>
+<a name = "page66" id = "page66"> </a>
+personal han opererar med har ibland distraherat honom. Entusiasmen för
+den idé han så lifligt afhandlar har någon gång kommit honom att spåra
+ur. Se blott Otto Herner, den store bankdirektören. Ett dämoniskt
+skimmer omger hans skickelse (s.&nbsp;119). Det ges ingen njutning som
+han inte proberat, men aldrig har ögat med den kyliga blicken fått
+varmare glans! En god del af Sveriges kvinnor &mdash; berättar
+<em>Pasiphaës</em> skald &mdash; har han ägt, tack vare sitt guld, och
+ingen af dem har bragt en aning af rus in i den siffrornas rena och
+halkyoniska värld (s.&nbsp;428), där han lefver, en finansernas krigare
+och kondottiär, en man med äfventyrets glans kring sitt lif
+(s.&nbsp;118) &mdash; o.s.v.</p>
+
+<p>Men tag i stället Abraham Herner, patriarken i den vidlyftiga
+familjen &mdash; de inledande sidorna äro en beundransvärd skiss af
+figuren och rastypen. Öfver hufvud taget ha Israels barn gifvits på ett
+sätt som starkt intresserar, åtminstone en finländsk läsare. Deras
+uppgift i det germanska samhället tyckes vara af märkligaste slag. Hos
+dem går svensken Henrik Silfverstååhl i skola på mer än ett sätt. Han
+hämtar hos dem impulser också för det moraliska &mdash; se den vackra
+episoden med brodern.</p>
+
+<p>I romanserien om släkten Silfverstååhl rör sig en känsla som helt
+visst får kallas nationalistisk. Men just här får naturligtvis verket
+sin styrka. Idéen, om hvilken Sven Lidman haft så pass mycket outreradt
+att förtälja oss, har för
+<span class = "pagenum">67</span>
+<a name = "page67" id = "page67"> </a>
+honom själf varit en lefvande idé; och det patos, som talar i hans nya
+bok, är när allt kommer till allt den vackra hänförelse som lifvar och
+lyfter.</p>
+
+<p class = "date">
+12. 11. 11.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">68</span>
+<a name = "page68" id = "page68"> </a>
+
+<h4><a name = "review68" id = "review68">
+DEN SVENSKA JORDEN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Arvid Mörne: <i>Strandbyggaröden. I.&nbsp;Den svenska jorden</i>. En
+nyländsk novell. &mdash; Holger Schildts förlag, Borgå.</p>
+
+
+<p>I vår poetiska geografi står Arvid Mörne som kustens och hafvets
+skald.</p>
+
+<p>Han tog sin förläning i besittning redan med <em>Två toner</em>,
+första diktsamlingens vackra inledningssång.</p>
+
+<div class = "verse">
+<p>Din lyras ton är ett sus i skogen,</p>
+</div>
+
+<p>sade han,</p>
+
+<div class = "verse">
+<p>Jag äger skären och hafvet kvar.</p>
+</div>
+
+<span class = "pagenum">69</span>
+<a name = "page69" id = "page69"> </a>
+<p>Redan här är motsatsen något annat än den mellan två slags natur. Det
+är de finsktalandes och de svensktalandes olika sätt att förnimma, som
+ställas mot hvarandra.</p>
+
+<p>I följande samling namnger han den trakt, som han känner vara sin
+egen. <em>Till Nyland</em> heter programdikten. Den är en dikt till
+Nylands jord och en sång om dess folk.</p>
+
+<p>Han ser i människorna, hvilka bygga i Nylands svenska trakter, det
+folk i folket, som är hans. Det består af flera olika lager, och allas
+tillvaro är icke lika lätt. De finnas, hvilka trampa den nyländska
+jorden med tyngre fjät än andra, hvilkas tanke är mera bunden, hvilkas
+sinne är mindre fritt.</p>
+
+<p>Denna syn på saken hade sin allmänna förutsättning i den sociala
+rättfärdighetskänsla som Mörne äger. Den särskilda impulsen gaf den
+politiska ställningen efter 1899. De, som icke äro fria, heter det i
+Mörnes dikt, förmå icke taga del i frihetskampen. Och så lät han dikten
+utmynna i den yrkan på en frigörelse af de bundne, hvilken han gaf denna
+form:</p>
+
+<div class = "verse">
+<p>Gif plats för den nya tid,</p>
+<p>som kommer med röda fanor &mdash; &mdash; &mdash;</p>
+</div>
+
+<p>Här ha vi ett af de första uttrycken för åskådningen, som möter i den
+socialistiska diktsamlingen <em>Ny tid</em>.</p>
+
+<p>Det är tillika det tidiga uppslaget till en del
+<span class = "pagenum">70</span>
+<a name = "page70" id = "page70"> </a>
+af idédiskussionen i <em>Den svenska jorden</em>.</p>
+
+<p>Men blott till en del af denna diskussion. Frågan om besuttna och
+obesuttna står icke i dess centrum. Den är med, försåvidt som Mörne
+låter oss se t.ex. hur torparna på Elofsnäs drifvas ut i förskingringen
+vid godsets försäljning för att öka deras antal, hvilka bilda den stora
+massan af lottlösa, hemlösa. Och försåvidt som Mörne låter oss ana, att
+socialismen för människor, hvilka icke äro vana att umgås med idéer, kan
+betyda den befriande idé, som lyfter dem ur hvardagen och ger fart åt en
+tanke som var ovan att röra sig, och skapar rymd kring en tillvaro,
+hvars horisont slöt sig alltför snäft kring dem.</p>
+
+<p>Problemställningen bygger på den motsats, som skymtade i <em>Två
+toner</em>, och det är frågan om inlandets eröfringståg mot kustlandet,
+som Mörne gestaltar i sin novell.</p>
+
+<p>Två gårdar ligga sida vid sida. Den ena är det stora godset Elofsnäs,
+»Elofsnäs-länet», som gamla allmogemänniskor pläga kalla det. Det är den
+typiska nyländska herrgården. På den residerar sedan flera släktled
+familjen von Wenden.</p>
+
+<p>Den andra är den ansenliga bondgården Fastböle. Den ligger vid en
+farled, som vikingarna begagnat; i&nbsp;dess benämning ingår ett
+vikinganamn. Bonden på denna gård heter Strandberg.
+<span class = "pagenum">71</span>
+<a name = "page71" id = "page71"> </a>
+Han är en man som redan står nära tröskeln till ålderdomen. Han har tre
+söner.</p>
+
+<p>Wendens lefva af jordens afkastning lika såväl som Strandbergs. Men
+de ha gifvit sitt lif en form, som aflägsnat dem från jorden &mdash; de
+föra en h.o.h. vegetativ existens, de ha blifvit lyxvarelser som tära
+men icke längre producera, och jorden ger dem inte hvad den skulle gifva
+dem, om de förstode att anförtro sig åt den och föra jordbrukarens lif.
+Deras ekonomi blir allt svagare, och slutligen är ögonblicket inne, då
+de måste lämna jorden. De sälja egendomen, de draga från landet in till
+staden: den svenska öfverklasskulturen har ånyo förlorat en af de få
+länkar, hvilka direkte förbundo den med de svenska bygderna.</p>
+
+<p>Bonden Strandberg får göra erfarenheter, som inte sakna
+beröringspunkter med dem som hans granne godsägaren gjorde.</p>
+
+<p>Den intensivare samfärdseln mellan stad och land har fört ungdomen
+nära en ny syn på lifvet: »stadskulturen» har börjat tränga ut på
+landet. Nya, oanade njutningsmedel yppa sig: grammofonen framskorrar
+sina melodier ur senaste operett, konsten att steppa odlas med
+hängifvenhet, höga stärkkragar sträfva upp mot öronen på de eleganta
+ynglingarna, sköna kravatter fladdra under hakorna, svajiga hattar hvila
+behagfullt på flickornas lockar o.s.v. »Folkbildningen» håller likaså
+sitt intåg. Det blir »kurser» af allahanda slag, folkhögskolor m.m.</p>
+
+<span class = "pagenum">72</span>
+<a name = "page72" id = "page72"> </a>
+<p>Allt detta skapar nya begär. Den unga generationen ryckes in i
+hvirfveln. Den förlorar den jämvikt, den trygga ro, som tillhör all
+kultur som ett viktigt kännetecken. Den tappar bort den djupa, trofasta
+hängifvenhet för gärningen och det sinne för kontinuiteten, hvilka
+utmärka den gamla bondekultur Mörne skildrar med så dämpade och vackra
+färger, i&nbsp;en så varm och stilla ton. Underst ligger en önskan att
+stiga, att nå litet mera af skönhet och förfining. Men det nya är i
+alltför många stycken olikt det gamla; en väsensskillnad består i
+själfva verket; de unga människorna förmå inte tillgodogöra sig det
+värdefulla i »stadskulturen», och de förlora i stort sedt mera än de
+vinna. Många af dem gå förlorade för jorden. Detta är hvad bonden
+Strandberg får upplefva i sina två äldre söner.</p>
+
+<p>Hos yngste sonen Faste tar oron, som sätter sinnena i rörelse, formen
+af ett okufligt begär att lära. Han öfvervinner faderns motstånd, får
+tillåtelse att besöka en skola, blir student och magister.</p>
+
+<p>En vacker bana som vetenskapsman tyckes öppna sig för honom. Han
+arbetar raskt och säkert, och han erfar den intellektuella glädje, som
+forskningen skänker. Han är en sund och frisk natur, han äger en
+oförvillad blick.</p>
+
+<p>Han är ändå inte nöjd med sin ställning och tillfreds med sig själf.
+Den kris han genomgår är &mdash; säger Mörne &mdash; blott den, som i
+olika former hemsökte hela hans samtids ungdom. Men
+<span class = "pagenum">73</span>
+<a name = "page73" id = "page73"> </a>
+Faste ställer den i relation till sin särskilda ställning som den
+modernt skolade vetenskapsmannen och kulturmänniskan med bondeblodet i
+ådrorna. Han upplefver denna motsats med hela styrkan af sin ärliga och
+varma natur, han söker reda ut de olika frågor, som ligga i tiden och
+hvilka förefalla honom att äga inflytande på hans personliga fall. På
+detta sätt mognar han för det afgörande han måste träffa i valets
+stund.</p>
+
+<p>Den kommer oväntadt. Godsägare von Wenden hade sålt sitt ställe åt
+ett konsortium, hvars ledande kraft är hans frände bankdirektör von
+Wenden. Denne är landtdagsman, och han är vald inom svenska folkpartiet.
+Det hindrar inte, att han afhyser de svenska torparna och i deras ställe
+antar finska torpare, importerade från inlandet, hvilka äro vana vid en
+lägre lefnadsstandard och följaktligen fordra mindre och inbringa mera.
+Herr von Wenden företräder, som vi&nbsp;se, den kapitalistegoism som
+offrar idéerna när det gäller att tjäna pengar.</p>
+
+<p>Den nye ägaren af Elofsnäs kastar sina blickar på Fastböle, den gamla
+bondgården. Strandberg har på bondens vis lefvat i släktet, han har
+fattat den enskildes lif som bandet mellan forntid och framtid. Sönernas
+affall har i hans ögon gjort hans gärning gagnlös. Han står i begrepp
+att sälja gården. I&nbsp;den afgörande stunden anländer Faste till
+hemmet. Han tillkännager sin afsikt att bli bonde som fädren ha varit
+det och rifver sönder köpebrefvet.</p>
+
+<span class = "pagenum">74</span>
+<a name = "page74" id = "page74"> </a>
+<p>Det är icke blott så, att det gamla bondeblodet vaknat och att
+samhörighetskänslan med jorden tar ut sin rätt. Mörne låter Faste träffa
+sitt val efter pröfning af tidens idéer, alla åskådningarna hvilka han
+diskuterat med sig själf och sina vänner. Fastes beslut är en viljeakt
+och en akt af långsamt mognad öfvertygelse. Den handling, med hvilken
+han för sitt eget vidkommande löser det dubbla spörsmål, som frågorna om
+bondekultur och stadskultur och om den svenska jorden äro i Mörnes
+novell, kan därför af diktaren framställas som en förebildlig handling.
+Den är mindre obetingad och mindre gifven än den hade varit, om den
+ärfda instinkten och barndomsminnena och stämningarna ensamt fått
+bestämma resultatet.</p>
+
+<p>Denna resumé ger blott fabelns kontur. Den säger inte, hur mycket
+Mörnes novell innehåller af lefvande åskådning omsatt i diktens form. Vi
+förnimma genom de stilla orden, den klara, kärnfulla stilen ett patos af
+sällsynt äkthet. Dess rötter äro kärleken till hembygden och dess folk,
+diktarens behof att tala för dem, öfver hvilka skuggorna falla.</p>
+
+<p>Skulle jag särskildt hänvisa på några partier ur boken, så blefve det
+måhända främst på introduktionen. Den inledande skildringen af hafvets,
+skärgårdens och kustlandets natur ville jag beteckna som något af det
+vackraste vår nyare prosakonst har att uppvisa. Den har gifvits med en
+ovanlig språklig verv. Sceneri fogar
+<span class = "pagenum">75</span>
+<a name = "page75" id = "page75"> </a>
+sig till sceneri, och de skilda vyerna samla sig i en totalbild som äger
+friskaste lif och den skönaste åskådlighet.</p>
+
+<p>Ett annat parti, som stannar i minnet, är skildringen af de vräkta
+torparnas utvandring. De draga bort ur sina fäders bygd. De möta ett
+annat tåg, deras, hvilka komma för att taga deras hem i besittning, en
+flock af grå varelser, ännu armare, ännu fattigare än de, men i olikhet
+mot dem stadda på den väg som leder uppåt.</p>
+
+<p>Det stilla patos, som hvilar öfver denna scen och flera andra, yppar
+sig i en liknande, dämpad affattning på figurskildringens område i
+Mörnes bok. Här ha vi särskildt Fastbölebonden, en människa som tyckes
+ha hämtat sitt rofyllda väsens kraft och seghet ur den natur, hvars lif
+han delar.</p>
+
+<p>I affattningen af denna gestalt möta vi flera af de egenskaper,
+hvilka särskildt bestämma intrycket af boken, den lefvande kunskapen om
+stoffet, den djupa sympatien, den redbara och enkla formuleringskonst,
+för hvilken intet är så främmande som posen.</p>
+
+<p class = "date">
+14. 11. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">76</span>
+<a name = "page76" id = "page76"> </a>
+
+<h4><a name = "review76" id = "review76">
+DEN FINSKA JORDEN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Maila Talvio: <i>Förödelsen</i>. Öfvers. af Holger Nohrström. &mdash;
+Söderström &amp; C:o, Helsingfors.</p>
+
+
+<p>Tanken att införlifva Maila Talvios roman <em>Pimeänpirtin
+hävitys</em> med vår svenskspråkiga litteratur förtjänar synnerligt
+erkännande. Denna bok är inte blott författarinnans största verk; den
+kan nog utan öfverdrift betecknas som ett af den finskspråkiga
+romandiktens allra bästa alster öfver hufvud taget. <em>Pimeänpirtin
+hävitys</em> utkom 1901. När jag nu läser berättelsen i dess svenska
+dräkt, finner jag att den alltjämt gör samma starka och hela
+intryck.</p>
+
+<p>Att intrycket förefaller så pass helt, är så
+<span class = "pagenum">77</span>
+<a name = "page77" id = "page77"> </a>
+mycket mera anmärkningsvärdt som ju fru Talvio verkligen inte berättar
+någon strängt sluten och starkt koncentrerad historia.
+I&nbsp;<em>Förödelsen</em> manövreras en ganska vidlyftig personal, och
+miljön är en dubbel miljö. Det har inte hindrat att verket blifvit
+mycket enhetligt. Författarinnan har lyckats samla de skilda tonerna i
+en djupt och bredt böljande melodi.</p>
+
+<p>Boken är till en början en skildring ur lifvet på en herrgård
+någonstädes öster om Päjänne. Det är svenskt öfverklasslif in amplissima
+forma, inte utan sina rikssvenska inslag. Detta förefaller kanske en
+smula »gjordt» &mdash; det lär inte dess mindre vara något som när som
+helst kan motiveras med en hänvisning till hvad verkligheten har att
+förtälja om de långt in i 19:e seklet bestående relationerna mellan
+herrgårdsfolk i Savolax och släktens släkt i Sverge. Misstar jag mig
+inte, äro figurer sådana som den Selma Lagerlöf’ska snyltgästen Karl
+Johan Wahlberg från Stockholm rena verklighetsfigurer. Alltnog, på
+Kankaanpää dansas, jagas, flirtas och kalasas med nästan samma energi
+som i Ekebykavaljerernas Värmland.</p>
+
+<p>Men inne i ödemarksskogen, på Mörktorp, lefver ett annat släkte. Det
+är representanter för den finska urbefolkningen. Det är den idoge och
+hygglige torparen Kalle Augustsson (måhända hade de finska namnen kunnat
+<ins class = "correction" title = "ursprungstexten lyder »bibebållas»">bibehållas</ins>
+för bättre kontrastverkans skull), hans hustru Lena, deras barn Hanni,
+Lisa osv., osv.,
+<span class = "pagenum">78</span>
+<a name = "page78" id = "page78"> </a>
+slutligen gammelfar: en mystisk åldring om hvilken en dunkel sägen går
+att han en gång &mdash; för femtio år sedan &mdash; med egna händer
+afdagatagit sin syster som alltför villigt lyssnat till den förföriske
+husbondens fagra tal.</p>
+
+<p>Gammelfar är inte den enda som representerar dystra traditioner ur
+det förgångna. I&nbsp;den eviga konflikten mellan urinnevånarna och de
+främmande inkräktarna ha också andra blifvit märkta för lifvet. Leni var
+i tiden hushållsmamsell på Kankaanpää gård. Hon väckte unge Otto von
+Holtens intresse. En frukt af detta intresse är dottern Hanni. Då Holten
+stötte henne ifrån sig, gifte hon sig med Kalle Augustsson; han tror,
+att han är Hannis far.</p>
+
+<p>Sexton år ha gått, Holten har öfvertagit gården. Den jämförelsevis
+goda gamla tiden har följts af en ny tid. Herrarnas förhållande till
+sina underhafvande mildrades förr i världen af en viss patriarkalisk
+välvilja; de ägde trots allt en del primitiva föreställningar om
+gemenskap och ömsesidighet, de voro icke helt främmande för ett slags
+ursprunglig solidaritetskänsla som på sitt sätt förpliktade dem och band
+dem till vissa hänsyn. Man respekterade sina underhafvandes ekonomiska
+intressen, man gjorde inte dagligen och med berådt och brutalt mod
+lifvet surt för dem &mdash; det fanns för umgänget med den underlägsna
+rasen en del häfdvunna gamla former af nedlåtande vänlighet. Allt detta
+har nu förändrats. Det är
+<span class = "pagenum">79</span>
+<a name = "page79" id = "page79"> </a>
+möjligt att Otto von Holten i princip inte beter sig mycket värre än
+hans föregångare på Kankaanpää &mdash; praktiken åtminstone ter sig
+högst brutal, och han vräker torpare och låter vilda jakten gå fram
+öfver sina underhafvandes ägor, o.s.v.</p>
+
+<p>En jaktutflykt för Holten och hans sällskap till Mörktorp. Här får
+han se Hanni. Och nu börjar dramat i romanen: skall Hanni bli offer som
+fordom hennes mor, skall det lyckas Leni att bevara henne för det öde
+som tyckes bebåda sig? Fru Talvio har inte särskildt starkt betonat det
+gry Hanni kan antas ha ärft af sin frivole fader, Otto von Holten. Hon
+har föredragit att hänvisa på Hannis ungdom, oskuld, oerfarenhet, på det
+behof hon erfar att höja sig ur dunklet mot ljuset som bländar henne.
+Det ena steget följer det andra, snart är hon indragen i hvirfveln, utan
+föräldrarnas vetskap tar hon plats på Kankaanpää. Hon tillbakavisar
+herrarnas handgripliga närmande i allmänhet och Holtens i synnerhet. Men
+fru von Holten kör henne i alla fall på porten en dag, i&nbsp;den tron
+&mdash; under den förevändningen &mdash; att Hanni med sina
+förförelsekonster förpestar den kyska atmosfären på Kankaanpää. Det vill
+synas, som hade hon upptäckt den barnsliga känsla den unga flickan ägnar
+herr Gösta Åkerfelt, en yngling från Helsingfors, för tillfället fru von
+Holtens älskare.</p>
+
+<p>Ryktet om Hannis skamliga beteende sprider sig med sedvanlig
+snabbhet, och hon tänker
+<span class = "pagenum">80</span>
+<a name = "page80" id = "page80"> </a>
+med skräck på att det kanske också kommer att nå hennes hem på Mörktorp.
+Hon kräfver upprättelse. Hon söker upp »herrarna» och fordrar, att de
+skola dementera historien. Hon mottages med glädtig sympati. Men i
+stället för den begärda upprättelsen får hon mottaga lockande anbud.
+Hanni skyndar nu genom vinternatten hem. På vägen får hon höra, att
+ryktet nått fram till Mörktorp, och att hennes mor dött. Slutligen svika
+hennes krafter. Hon faller omkull på vägen och blir liggande i snön. Här
+finner henne Holten, som är ute på åktur. Han för henne till
+gästgifveriet. Och så har Hanni nåtts af ödet som väntade henne.</p>
+
+<p>Epilogen utspelar sig i den närbelägna småstaden, förslagsvis
+Heinola. Här regerar på Stadshotellet fröken Jeannette, den elegantaste
+af byffémamseller. Hon har fjädrar i sin hatt och spetsar på sin kjol,
+hon har »fina strumpor och skor». Hon läser en »fransk roman i svensk
+öfversättning, som fiskalen lånat henne», hon är »styf i nacken som en
+drottning» och hennes anlete kan vid behof »stelna i en mask af korrekt
+förbindlighet». Behöfver det sägas att fröken Jeannette med sådana inre
+egenskaper och yttre attribut är alla fruars fasa och alla mödrars
+skräck i Heinola? Vi bevittna i själfva verket hur en bekymrad moder,
+ingen mindre än rektorskan, besöker henne för att besvärja henne att
+afstå från hennes, rektorskans, son. Det är ett motstycke till den äldre
+Duvals besök hos
+<span class = "pagenum">81</span>
+<a name = "page81" id = "page81"> </a>
+Marguerite i <em>Kameliadamen</em>. Men resultatet blir ett annat:
+Jeannette afvisar rektorskan med »bitande» repliker &mdash; ingen har
+visat <em>hennes</em> mor medlidande, ingen har visat <em>henne</em>
+någon hänsyn och godhet; <em>hon</em> ämnar inte vara hänsynsfull mot
+andra: Jeannette kommer att utkräfva sin hämnd till sista blodsdroppen,
+eller rättare sagdt sista en-marken. Och faktum&nbsp;är, att den unge
+mannen fortfar att hänga på Stadshotellet tills han försjunker i
+fullständig »håglöshet». &mdash; Jag har uppriktigt sagdt det intrycket,
+att sidorna som ägnats Jeannette i hämnarens kall utan men för verket
+borde kunna så att säga retuscheras i kommande upplagor af
+<em>Pimeänpirtin hävitys</em> resp. <em>Förödelsen</em>.</p>
+
+<p>Vi återvända till familjen på Mörktorp. Den första olyckan har lockat
+fram de andra. Hannis mor dog. Hennes far, den förträfflige Kalle
+Augustsson har börjat dricka. Hennes syskon växa upp på Guds försyn i
+urskogen. Förödelsen har gått fram öfver alla dessa människors lif, och
+både dagen och morgondagen ha sköflats.</p>
+
+<p>Innan Leni dog bekände hon sin skuld, och då prästen inte hann fram i
+tid, blef det gammelfar som fick mottaga bekännelsen att det är Holten
+som är Hannis far, att det var fadern som afgjorde dotterns öde och
+förvandlade henne till fröken Jeannette. Till detta anknytes
+upplösningen. En afton infinner sig gubben på Stadshotellet. Han
+meddelar Hanni, att hon inte
+<span class = "pagenum">82</span>
+<a name = "page82" id = "page82"> </a>
+längre kan lefva. »Var tyst nu, stackars barn», säger han, »jag skall
+först läsa Fader vår». Han läser Fader vår. Därpå stöter han med öm hand
+sin knif i hennes oroliga hjärta! Så läser han Herrens välsignelse och
+drar sina färde.</p>
+
+<p>Mig förefalla dessa sista sidor att vara något af det vackraste jag
+läst på bra länge. Det är en offerceremoni den gamle utför. Han dräpte
+sin syster, han är femtio år senare redo att upprepa sin handling. Den
+kräfves af hans åskådning; han fullbordar den under bön och åkallan.
+Kanske känner han det så &mdash; likt människorna i den antika tragedien
+&mdash; att en försoning är nödvändig, om makterna skola blidkas och
+förbannelsen lyftas bort från dem, som drabbas af skuldens följder utan
+att själfva vara skyldiga. Med varsammaste hand har författarinnan bredt
+öfver scenen en förunderlig stämning af tragisk poesi. Ja, här har ett
+öde fullbordats; här har Ödet själft spelat med och länkat händelserna,
+och människorna ha fått föröda människors lif, i&nbsp;brutala
+instinkters, i&nbsp;en oförnuftig viljas, i&nbsp;onda önskningars
+tecken. Fru Maila Talvio har, tyckes det, i&nbsp;ödesstämningen,
+i&nbsp;hvilken till sist allt det upprifna och oroliga i boken förenas,
+fångat något af en finsk nationell åskådning, något af det fatalistiska
+uppfattningssätt som format sentensen: se on sallittu.</p>
+
+<p>Magister Holger Nohrström har med sin försvenskning af
+<em>Pimeänpirtin hävitys</em> fogat
+<span class = "pagenum">83</span>
+<a name = "page83" id = "page83"> </a>
+en ny, värdefull del till den ganska långa räcka öfversättningar, med
+hvilka han redan gifvit den svenskspråkiga publiken tillfälle att lära
+känna flera af den finska litteraturens bästa verk.</p>
+
+<p class = "date">
+21. 12. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">84</span>
+<a name = "page84" id = "page84"> </a>
+
+<h4><a name = "review84" id = "review84">
+RUNAR SCHILDT.</a></h4>
+
+<h5><a name = "review84_1" id = "review84_1">1.</a></h5>
+
+<p class = "footnote">
+Runar Schildt: <i>Regnbågen</i>. Holger Schildts förlag, Borgå.</p>
+
+
+<p>De båda sidorna af Runar Schildts begåfning framträdde i <em>Den
+segrande Eros</em> med olika styrka.</p>
+
+<p>Dominerande var iakttagelseförmågan: med en ovanligt skarp blick för
+det kännetecknande särdraget gaf författaren alla de små händelserna
+&mdash; och de ännu mindre tankarna &mdash; i&nbsp;den grupps tillvaro,
+som i allmänhet utgjorde hans skildringars föremål. Den hållning af
+impressionism, som utmärkt de »nya författarnes» böcker, framträdde
+<span class = "pagenum">85</span>
+<a name = "page85" id = "page85"> </a>
+också här starkt; alltid stodo författarens sinnen redo att uppfånga de
+tusen detaljerna ur den yttre verkligheten, och med en sällsynt lätthet
+att finna uttrycket upptecknade han dem.</p>
+
+<p>Hans satiriska böjelser läto honom tyda tecknen i en anda, som skulle
+ha skänkt ännu mycket mera af ironiens färg åt novellerna, om han inte
+själf i så pass hög grad känt en inre samhörighet med sina hjältar. Ty
+ett faktum är, att en personlig sympati af detta slag inte alldeles
+sällan spelade in, ja, det hände till och med, att den tog formen af en
+särskild känslighet &mdash; jag erinrar om den berättelse, med hvilken
+boken fick sin något vemodigt stämda final.</p>
+
+<p>Men redan i <em>Den segrande Eros</em> förekom ett stycke, måhända
+det vackraste och det starkaste i hela samlingen, i&nbsp;hvilket
+känsligheten hade en annan karaktär. Den varma, fylliga stämningen i
+novellen <em>Raketen</em> hade kallats fram af en diktare, som var
+mäktig ett djupt intresse för det mänskliga och det lefvande. Det var
+här inte den specifika sympatien och den särskilda förståelsen, som hade
+tillåtit författaren att ge berättelsen så mycket af tragisk oro. Den
+starka dramatiska spänningen i <em>Raketen</em> hade sin förutsättning i
+det diktande jagets förmåga öfver hufvud att i sin egen känslas värld
+upplefva sina människors tillvaro. Tedde sig Schildt på flertalet af
+bokens blad i synnerhet som berättaren med den klara blicken och
+<span class = "pagenum">86</span>
+<a name = "page86" id = "page86"> </a>
+snabba uppfattningen för ytans företeelser, så visade han sig i denna
+novell särskildt som poeten, hvilken ledd på vägen af sin aning tränger
+ned mot djupen och rör sig där nere med en oförvillad säkerhet.</p>
+
+<p>I <em>Asmodeus och de tretton själarna</em> saknades något, och detta
+minus betydde en vinning. Författaren hade afskuddat sig det särskilda
+beroende, om hvilket i synnerhet slutnovellen i debutboken bar vittne.
+Han stod nu fullkomligt fri gentemot sina stoff, och han kände detta
+själf.</p>
+
+<p>Närmast blef det nu ett par saker på den satiriska linjen, främst
+titelnovellen, till idé och anläggning en verklig och fantasifull
+satirikers verk. Det blef vidare den roliga berättelsen <em>En
+urtidsvision</em>, en bagatell om man så vill, men intressant som den
+briljanta studie den var i den ironiska tekniken.</p>
+
+<p>Dock, det var när allt kommer omkring ändå inte i dessa, ur vissa
+synpunkter så fängslande, stycken författaren till <em>Asmodeus och de
+tretton själarna</em> nådde högst. Hvad den nya boken ägde starkast och
+djupast af människoskildring inneslöts i det lilla äfventyr ur barnens
+värld, som bar öfverskriften <em>En sparf i tranedans</em>. Här hade
+ironikern och poeten slutit förbund och skapat en form, som rörlig och
+lefvande slöt sig kring det förlopp, som utvecklade sig. De små
+hjältarna och hjältinnorna växte ut till »karaktärer» utan att
+<span class = "pagenum">87</span>
+<a name = "page87" id = "page87"> </a>
+förlora något af sin ålders andliga mått. Det var ett stycke barnlek;
+det var tillika ett passionsdrama, som öfver sina växlande scener hade
+mänskliga kärlekstragediers färg af lidelsefullhet och ironi.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Runar Schildts tredje bok blef inte den satiriska samfundsskildring, som
+man på ett par olika skäl närmast var böjd att vänta sig.
+<em>Regnbågen</em> hämtar, liksom <em>Raketen</em>, liksom <em>En sparf
+i tranedans</em>, sitt stoff ur det inre lifvets verklighet.</p>
+
+<p>Jag skall inte i detalj referera <em>Regnbågen</em> &mdash;
+händelsernas gång är inte så särdeles märkvärdig, och det må här förbli
+outredt, på hvilket vis ondskans anslag bragtes på skam, och hur det kom
+sig, att skräddare Björkman till sist trots allt hemförde sin brud.</p>
+
+<p>Så mycket blott, att berättelsen till tiden är lokaliserad i
+Krimkrigets dagar och till rummet i den östnyländska bygden. Någon
+historisk rekonstruktion af epokens stämningar och ställningar har
+författaren emellertid inte denna gång företagit &mdash; det gjorde han,
+som vi minnas, i&nbsp;debutbokens inledningsnovell &mdash; och en
+realistisk miljöskildring i egentlig mening har han inte heller afsett.
+Han har med hänvisningarna på rum och tid velat ge berättelsen
+ankargrund i ett stycke finländsk verklighet.</p>
+
+<p>Men har denna verklighet inte tecknats som sådan, saknar den därför
+inte åskådlighet och
+<span class = "pagenum">88</span>
+<a name = "page88" id = "page88"> </a>
+gestalt. Särskildt gäller detta om de representanter den har i bokens
+personal; författaren till Helsingfors-novellerna i <em>Den segrande
+Eros</em> och <em>Asmodeus</em> visar i <em>Regnbågen</em> en
+förbluffande insikt i de landtligaste individers sätt och tal, och han
+bygger upp deras yttre och inre jag på ett sätt, som lifligt öfvertygar
+den oinvigde. Mindre utfördt är natursceneriet. Saken är den, att
+naturvyerna blott skola utgöra en bakgrund; den i en sval, klar skala
+stämda fonden för det lilla dramat. Den artistiska beräkningen på denna
+punkt har förverkligats med känslig och säker hand. En obruten samklang
+består mellan scenens inramning och de händelser, som utspela sig på den
+&mdash; enskilda partier, som kunde nämnas, äro den kyliga
+försommarnatten i förspelet ute på hafvet och den magnifika eldsvådan i
+sista akten.</p>
+
+<p>Icke för intet har jag kommit att begagna termer ur
+teaterrecensenternas språk. <em>Regnbågen</em> är inte något drama. Men
+skräddare Björkman, i&nbsp;hvars person bokens olika linjer sammangå, är
+när allt kommer omkring en dramatisk karaktär. Han säger inga
+betydelsefulla ord, och han kommer inga märkliga ting åstad, bortsedt
+naturligtvis från hans insats i det heroiska slagsmålet. Vi stifta
+bekantskap med honom i det intressanta ögonblick, då han definitivt gör
+sig förtrogen med tanken att göra slag i saken och bringa klarhet i sitt
+förhållande till Sigrid. Detta sätter i rörelse de krafter som blott
+väntade
+<span class = "pagenum">89</span>
+<a name = "page89" id = "page89"> </a>
+att kallas fram. Åtskilliga händelser af en för skräddare Björkmans
+förhållanden ovanlig beskaffenhet yppa sig. Fåmält, lågmält, stillsamt
+genomlefver han sina vedermödor. Tills han så på bokens sista sidor åter
+glider bort i den lugna, fridsamma obemärkthet, ur hvilken han kom, och
+i hvilken han hör hemma.</p>
+
+<p>Men mellan denna början och detta slut ligger en hel historia.
+Skräddare Björkman hade sin »regnbåge», likasåväl som både magistern och
+handelsmannen och för resten också djurtämjarflickan Petrine. När
+stormen till sist bedarrar, när skurarna upphört att strömma, och solen
+åter går fram mellan skyarna, ja, då befinnes det, att hans väsen bryter
+ljuset i ett rikare färgspel än förr. Nya regioner i hans personlighet
+ha upplåtit sig för hans medvetande. Han vet mera om sig själf än förut,
+han är någonting annat än förr.</p>
+
+<p>Den lilla romanen är en verklig roman: berättelsen förefaller att ha
+gifvit sig själf. Den är ett helt och fast verk, den präglas af en långt
+förd afrundning i både stort och smått. Den har formats med en säkerhet
+som inte ett ögonblick sviktar. Men den äger tillika den inre rytmik,
+som aldrig böljar under de släta alstrens prudentligt ryktade och ansade
+yta, och den förråder en känslans friskhet och rörlighet, som de
+korrekta auktorerna aldrig ha &mdash; <em>Regnbågen</em> är ett stycke
+lif i diktens form.</p>
+
+<p>Ville vi gå från det enskilda till det allmänna
+<span class = "pagenum">90</span>
+<a name = "page90" id = "page90"> </a>
+och sluta med ett stycke perspektiv, så skulle vi säga, att Runar
+Schildts stilla komedi om skräddare Björkman i Räfsbacka betyder, att
+dagdrifvarströmningen är öfvervunnen.</p>
+
+<p class = "date">
+18. 3. 17.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">91</span>
+<a name = "page91" id = "page91"> </a>
+
+<h5><a name = "review84_2" id = "review84_2">2.</a></h5>
+
+<p class = "footnote">
+Runar Schildt: <i>Rönnbruden och Pröfningens dag</i>. Två berättelser
+från Räfsbacka. Holger Schildts förlag, Helsingfors.</p>
+
+
+<p>Runar Schildt glömde sig inte kvar innanför murarna kring den första
+berättelsesamlingens lilla värld. Redan med <em>Asmodeus</em> gläntade
+han på porten. Och med <em>Regnbågen</em> tog han steget ut i det fria
+och sade debutbokens ämneskrets farväl.</p>
+
+<p>Frigörelsen har varit fullständig. Han kommer kanske att återvända
+till sina båda första böckers stoff &mdash; det är till och med
+sannolikt
+<span class = "pagenum">92</span>
+<a name = "page92" id = "page92"> </a>
+att det sker, ty på detta håll finnes ju alltjämt mycket, som måste
+locka den ironiker, den klarögde satiriker han är. Men inträffar det, så
+är det en ny författare som griper sig saken an på ett nytt sätt, från
+den objektivare ståndpunkt, med den säkrare blick för väsentligt och
+oväsentligt, hvilka ge vidare perspektiv och friare horisont.</p>
+
+<p>Redan i <em>Asmodeus</em> yppade sig faktiskt på sitt sätt en
+sträfvan till konstnärlig objektivitet, ehuru den tycktes förefalla
+många läsare en smula problematisk. I&nbsp;<em>Regnbågen</em> bar den
+frukt. Den lilla romanen var så hel, dess poetiska grundsyn spirade,
+växte och tog form på ett så tvånglöst sätt, att det inte kunde bli tal
+om litterärt experimenterande. Behöfde vi det, så hade vi nu i
+<em>Rönnbruden</em> det slutliga vittnesbördet, att det är
+förvandlingens lag, som fått verka. Novellisten med den sällsynta
+formella begåfningen har stigit upp i ett annat plan, och han framstår
+för oss som en diktare, hvilken förvandlar sina syner till poesi.</p>
+
+
+<p class = "space">
+I titelnovellens händelser verka krafter, som ha sin rot i Asmodei rike:
+zigenaren Ardi Westerback föröfvar magiska konster i månens sken, och
+Smissgumman, vår gamla bekanta från <em>Regnbågen</em>, trollar med
+oförminskad vigör trots sina etthundra år. I&nbsp;<em>Pröfningens
+dag</em> åter varsna vi genom mediet af den betagna sömmerskan Amandas
+religiösa hänryckning en
+<span class = "pagenum">93</span>
+<a name = "page93" id = "page93"> </a>
+skymt af de himmelska tingen. Kort sagdt, här yppa sig både
+öfverjordiskt och underjordiskt &mdash; författaren har icke dess mindre
+förmått skänka berättelserna den afgörande karaktären af enkelhet och
+naturlighet.</p>
+
+<p><em>Rönnbruden</em> ger linjerna, långs hvilka en människas
+lifshistoria rör sig. &mdash; Gustafva är dotter till Herbert Woldemar
+Lindqvist, skomakare i Räfsbacka by. Han har ett jämnt och godt lynne
+med »stor lust för all slags skämtsamhet och stilla fröjd». Han har
+sinne för »världens vackerhet», och han ser med fägnad konvolveln klänga
+utanför på kammarväggen med blommor »milda och klara som himmelens bästa
+stjärnor». Men ännu högre skattar han den gamla rönnen, som, när blommen
+kommer, reser sig öfver slätmarken som ett grönhvitt isberg eller en
+fradgande våg på oceanen. Mycken hjärtlig trefnad råder inne i den
+blygsamma boningen, där skomakare Lindqvist sköter hammare och pryl,
+omgifven af en god maka och välartade barn. &mdash; Skildringen af
+skomakare Lindqvist och den husliga interiör, som infattar hans figur,
+har en lefvande klarhet. Den ges i den för Runar Schildts båda senaste
+böcker egna tonen: med en ironi, som afdämpats till humor, som är
+ytterst vaksam, alltid beredd att sätta in, men som afklädt sig skärpan
+&mdash; i&nbsp;afvaktan på att den en dag åter behöfves.</p>
+
+<p>Äldst i barnskaran är Gustafva. Hon har växt upp under vackra
+framsteg i allt det, som fallit
+<span class = "pagenum">94</span>
+<a name = "page94" id = "page94"> </a>
+på hennes andel att utföra i världen: hon ägnar hönsen och grisen en
+lika kunnig som öm vård och hon binder kärfvarna på åkern med en
+oöfverträffad flinkhet. Hon utmärker sig genom ett läraktigt förstånd
+och ett mildt och fromt sinne, och hon saknar inte heller stoftets
+förgängligare fägring.</p>
+
+<p>Dessa företräden ha inte blifvit obemärkta, men de förfarnaste
+ynglingarna i hela Räfsbacka ha förgäfves för henne bränt sina häftigt
+glödande kol. Gustafva har gjort sitt val.</p>
+
+<p>Eller rättare: hennes känsla har visat sig benägen att med sympati
+omfatta Viktor, bondens på Nissas yngre broder. Och en dag inträffar,
+att denna allmänna benägenhet tar form och slår rot i hennes hjärta. En
+förklaring äger rum, ja, det sker inte med ord. &mdash; Arbetet hade
+fört dem långt ut på åkern. Skördemånadens ljumma vindar drogo genom de
+tunga axen. »Hon var ensam nära honom. En tunn, vajande vägg var allt
+som skilde dem från andra, men hon tyckte på något sätt att hon aldrig
+varit så ensam med en man, och aldrig heller så nära någon människa på
+jorden.» Intet blef sagdt, men i den stora ensligheten och den susande
+stillheten talade väsen direkte till väsen. &mdash; I&nbsp;sinom tid bli
+också de nödiga orden sagda; Viktor erhåller af sin äldre broder bonden
+en gammal stuga, som han reparerar, och dagen för bröllopet utsättes.
+Men innan dess har följande händt.</p>
+
+<span class = "pagenum">95</span>
+<a name = "page95" id = "page95"> </a>
+<p>Bonden på Jofs har städslat en ny dräng; han kallar sig Ardi
+Westerback, och det befinnes, att han är zigenare.</p>
+
+<p>Ardi Westerback är inte den ödemarkernas konung, om hvilken skalden
+täljer:</p>
+
+<div class = "verse">
+<p>Bland zigenare, i Finland sedde,</p>
+<p>Störst och käckast var den mörke Adolf.</p>
+</div>
+
+<p>&mdash; han är tvärtom en gänglig och glåmig yngling.</p>
+
+<p>Men han äger en glödande själ. Och han hyser den djupa öfvertygelsen,
+att han förfogar öfver en särskild, hemlighetsfull kraft, som tillåter
+honom att i stjärnorna spana människors öden och ger honom inflytande
+öfver deras gång.</p>
+
+<p>Den passionerade zigenaren omfattar Gustafva med en het åtrå, och han
+förbittrar hennes lif med sina försök till närmanden och sitt dunkla tal
+om den makt han äger och skall veta att begagna.</p>
+
+<p>Då han emellertid får röna, att hans vilja ännu inte, som han trodde,
+är stark nog att förverkliga sig genom sin egen inneboende kraft, så
+nödgas han afstå från sitt mål. Men har han inte nått det, så skall han
+åtminstone veta att utkräfva hämnd. Och så viger han, med Smissgummans
+sakkunniga bistånd, Gustafva till den gamla rönnens brud. Aldrig, så
+säger han henne i afskedets stund, skall hon komma att tillhöra Viktor.
+Hennes öde är oåterkalleligt bundet vid
+<span class = "pagenum">96</span>
+<a name = "page96" id = "page96"> </a>
+trädet, och när trädet faller, då skall lifstråden afklippas för dess
+brud.</p>
+
+<p>Därpå försvinner han från Räfsbacka, och Gustafva, som under denna
+pröfvelsens tid blifvit en skugga af sig själf, börjar lefva upp på
+nytt. Allt ser i själfva verket lofvande ut &mdash; bröllopsdagen närmar
+sig.</p>
+
+<p>Men nu griper olyckan in. Viktor har tagit plats vid ett nyuppsatt
+sågverk i grannskapet. Här råkar han ut för ett olycksfall, han skadas
+svårt och dör.</p>
+
+<p>Gustafva förblir ogift, trots frestande anbud, och åren gå. Hennes
+föräldrar dö, större delen af det äldre släktet vandrar hädan. Hon bor
+tillsammans med sin bror. Hon försörjer sig med sömnad. Men där hon
+sitter och arbetar vid fönstret, har hon ständigt framför sig det gamla
+trädet, vittnet till hennes ungdoms lycka. Och allteftersom åren hopa
+sig på hvarandra och människorna från fordom falla ifrån, blir det
+rönnen som alltmera ensamt bevarar hennes ungdom i sitt susande löfverk.
+Ju mera främmande hon blir för det nya släktet, dess förtroligare blir
+hon med det gamla trädet, det sammanfattar hennes lif &mdash;
+gemenskapen mellan rönnen och dess brud har blifvit en verklighet.</p>
+
+<p>Årtionden ha gått, och en ny tid har hållit sitt intåg äfven i
+Räfsbacka. Nu skall också det märkliga ske, att järnväg drages genom byn
+&mdash; den lilla staden i närheten kommer nämligen inte längre
+tillrätta med sin ångbåt. Linjen stakas
+<span class = "pagenum">97</span>
+<a name = "page97" id = "page97"> </a>
+ut, och det visar sig, att den gamla rönnen står midt i vägen och måste
+fällas.</p>
+
+<p>Dock, ännu dröjer det ett par år, innan bygget nått Räfsbacka. Men nu
+är det här, och nu är rönnens öde besegladt. Gustafva har begagnat denna
+sista tid för att göra upp med människorna: hon har effektuerat alla
+sina beställningar och inte mottagit några nya... I&nbsp;timmar har hon
+nu suttit vid fönstret och väntat det oundvikliga. När det första hugget
+faller, gör hon sig i ordning. Hon reder sin bädd med rena lakan, hon
+klär af sig, kastar ännu en blick öfver rönnen, som skälfver under
+yxslagen, och lägger sig sedan stilla i den hvita bädden.</p>
+
+<p>Sådan är den romantiska historia med sin folkliga magi och sin
+litterära symbolik, som Runar Schildt berättat på ett sätt, hvilket
+utplånat både det litterära och det romantiska. Den verkar helt enkelt
+dikt, en dikt med varma färger och klara linjer, med en lefvande, ibland
+rentaf förunderligt lefvande stämning. Särskildt ville jag hänvisa på
+den alldeles utmärkt vackra scenen på rågåkern. Det är inte möjligt att
+ge den till förebild någon af de många motsvarande scener litteraturen
+äger. Ty ytterst är det ju den allmänna förebilden, Ruths och Boas’
+eviga situation, som diktaren här tagit upp och gestaltat: med en konst,
+som gör den till hans egen.</p>
+
+<span class = "pagenum">98</span>
+<a name = "page98" id = "page98"> </a>
+<p><em>Pröfningens dag</em> hämtar sitt ämne ur den religiösa väckelse,
+som vid en viss tidpunkt gör sig gällande i Räfsbacka, och den låter oss
+se, hur dess inbyggare efter hvartannat probera de olika vägar till
+frälsning, som både statskyrkan och ett antal konkurrerande sekter
+ställa till den villiges förfogande. Bonden på Kuggas, som vi minnas
+från <em>Regnbågen</em>, är nu öfver åttio år. Han hade en dag drabbats
+af slag, där han ute på åkern gick bakom harfven, och han ägnar sig nu
+åt sin själs frälsning, besinningsfullt och utan ovis ifver.</p>
+
+<p>En dag skådas på landsvägen en sällsam syn: en krympling, hvars båda
+ben äro afskurna strax nedanför bålen, hasar sig fram mot byn med
+tillhjälp af två byttlock. Ett järngrått, yfvigt skägg omger hans
+lidande ansikte &mdash; hans blick är förunderligt djup, och den tyckes
+äga förmågan att tränga rätt ned i själarna; han yttrar icke ett ord,
+han talar med sin blick. Åskådarinnorna, och t.o.m. åskådarne, gripas af
+synen. Och man bespisar den okände, och man låter ett regn af slantar
+dugga ned i bleckasken han bär på den väldiga bringan.</p>
+
+<p>Inte ens gubben Kuggas förblir oberörd, till och med Kuggas öppnar
+&mdash; föga villig &mdash; sin slitna penningpung och söker en slant.
+Men hur det är, så blir det en tung, skön tvåmark som till hans
+bestörtning glider ned i främlingens ask. I&nbsp;nästa sekund har Kuggas
+fiskat upp tvåmarken och ersatt den med ett par kopparslantar.
+<span class = "pagenum">99</span>
+<a name = "page99" id = "page99"> </a>
+Den okände säger intet, och ingen af åskådarna säger något, men det är
+tydligt att Kuggas ådragit sig stor skam med sin handling.</p>
+
+<p>Måhända är det värre än så. Ty hvem var den okände, som dök upp och
+drog bort på ett så hemlighetsfullt sätt? Kan han ha varit en vanlig
+människa?</p>
+
+<p>Det förlösande ordet ges af sömmerskan Amanda, som tillhör de väckta.
+Förvisso, stammade hon, förvisso har vår Frälsare Jesus Kristus i dag
+besökt oss fattiga syndare. &mdash; Detta är också gumman Kuggas’
+mening. Och hon anser det vara sin plikt att låta Kuggas förstå, hvem
+den främmande var.</p>
+
+<p>Nu yppa sig stunder af mycken vedermöda för den gamle bonden. Han
+vill inte riktigt tro på undret. Men han vågar inte heller riktigt
+förneka det: det <em>kunde</em> ju vara som hustrun säger. Och så
+vandrar han af och an i stugan, kämpande med sin oro. Han hade velat ge
+tvåhundra mark, för att hans handling förblifvit ogjord, trehundra mark
+&mdash; han håller auktion på sin ångest, och summan stiger. Men vid
+åttahundra stannar han plötsligt. Det kan då verkligen förslå, tycker
+han och nyktrar till. Bondeförståndet tar ut sin rätt, och gubben Kuggas
+beslutar att söka upp den hemlighetsfulle okände och ta reda på hvem
+han&nbsp;är.</p>
+
+<p>Vid midnattstid återvänder han och meddelar sin till döds bedröfvade
+hustru hvad han lyckats utröna på sin forskningsfärd. Den
+hemlighetsfulle
+<span class = "pagenum">100</span>
+<a name = "page100" id = "page100"> </a>
+krymplingen uppdagades vara före detta timmermannen Johan Amos Fält. Han
+»talte svenska som en Pyttisbo och drack brännvin som en borstbindare,
+så att nog var han riktig alltid». Och så kryper gubben Kuggas till kojs
+och somnar på fläcken in på det lugna samvetets hufvudgärd för att nästa
+morgon vakna till en ny verkdag.</p>
+
+<p>Bland berättelsens scener ville jag främst erinra om den med en så
+suggestiv kraft gifna skildringen af den mystiske främlingens
+uppdykande, hans tåg genom Räfsbacka och hans försvinnande, och vidare
+om målningen af Kuggas’ fruktansvärda själsstrider och hvad sedan
+följde. Vi ha här intrycket, att författaren gifvit oss ett stycke äkta
+och allmänlig bondenatur &mdash; vi erinra oss till yttermera visso
+likformiga skildringar från Maupassants Normandie &mdash; och vi ha
+därför också intrycket, att den ironiska upplösningen är det betingade
+slutet på Schildts lilla drama När Kristus kom till Räfsbacka. Låt oss
+inte heller glömma bönemötet i Kuggas’ stuga. Jag tänker inte minst på
+Elisabeth, den rikssvenske uppbyggelsepredikanten Lundsons dotter. Hur
+väl ges inte antydningarna om det drama, som här förbereder sig i det
+stilla för att en dag slå ut i blom.</p>
+
+<p>Författaren har i den nya boken fört sin språkliga form ännu ett
+grand närmare det landtliga hvardagstal, som redan gaf färg åt stilen i
+<em>Regnbågen</em>. Han behandlar denna stil
+<span class = "pagenum">101</span>
+<a name = "page101" id = "page101"> </a>
+med samma osvikliga säkerhet, vare sig det gäller de känsliga tonfallen
+eller de ironiska. Han förstår att använda båda tonarterna inom samma
+minut, han tyckes stundom ha sammansmält dem till en enda, ett tonfall
+som förefaller oss ätt bära en mycket personlig humors färg. Aldrig
+löser sig denna stil från syftet och aldrig se vi en hiatus öppna sig
+mellan form och tanke.</p>
+
+<p class = "date">
+20. 10. 17.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">102</span>
+<a name = "page102" id = "page102"> </a>
+
+<h4><a name = "review102" id = "review102">
+HARALD TANDRUP.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Harald Tandrup: <i>Den hellige Skraedder</i>. Gyldendalske Boghandel,
+Köpenhamn. &mdash; <i>Det gamle Hus</i>. En alvorlig Fortaelling.
+Gyldendal.</p>
+
+
+<p>I fem eller sex tidigare arbeten &mdash; bland hvilka romanen
+<em>Kringleby</em> särskildt framhållits &mdash; har Tandrup uppträdt
+som en hvardagens och de hvardagliga existensernas skildrare. Får jag
+döma efter det arbete jag kommit att läsa, berättelsen <em>Den hellige
+Skraedder</em>, har hans ståndpunkt ett och annat gemensamt med
+G.&nbsp;K. Chestertons. Han har i hvarje fall mycket af dennes förmåga
+att upptäcka poesien i prosan, det betydelsefulla i det
+<span class = "pagenum">103</span>
+<a name = "page103" id = "page103"> </a>
+obetydliga. Söckendagens poesi är hans specialitet, verkdagsmänniskornas
+små affärer lämna stoffet till hans berättelsers stora händelser. Han
+afklär den vidlyftiga upplefvelsen och den remarkabla personligheten de
+attribut, som representera storheten i de allvarligt sinnade åskådarnes
+ögon, och det befinnes, att det som blir kvar, det väsentliga, är precis
+detsamma som ger mening och värde också åt de anspråkslösa människorna
+och deras förehafvanden.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Enligt den vanliga tidsindelningen är söndagen den märkliga dagen, då
+festens klockor klinga och människorna ägna sig åt att odla den blå
+blomman i sina rabatter. Tandrup ersätter helgdagen med söckendagen och
+förvandlar största parten af tillvaron till ett romantiskt festspel, han
+ger permanens åt undret, beständighet åt undantaget. För Harald Tandrup
+är hvardagen en följd af märkliga händelser; intet hvilar stilla i sig
+sjålft, och den som har ögon till att se med, han varsnar i de lätta
+krusningarna på ytan dyningar af den krafternas brottning, som alltid
+pågår där nere.</p>
+
+<p>För Chesterton är den banalaste hvardagstillvaro en summa af
+fantastisk och hårresande romantik. Den enda världsåskådning, som tar
+med i räkningen allt det vårt lif rymmer af motsägelser, är kristendomen
+&mdash; följaktligen kräfver förnuftet, säger han, att vi bekänna oss
+till kristendomen, och närmare bestämdt till katolicismen
+<span class = "pagenum">104</span>
+<a name = "page104" id = "page104"> </a>
+som ger större spelrum åt oförnuftet. Jag vet inte om också Tandrup på
+sitt håll bekänner sig till kristendomen, och det kan ju för öfrigt vara
+likgiltigt. Hans nya bok förutsätter i hvarje fall en hög uppskattning
+af den kristna åskådningens praktiska värde. Alla dessa människor, som
+äro likadana smålänningar inför vår Herre, behöfva, säger han, en makt
+som ger élan åt deras känsla, och en kraft som förmår lyfta dem öfver
+det meningslösa vegeterandet. De behöfva en princip för sitt lif, en idé
+ur hvilken de kunna hämta ingifvelse när det gäller att med handling
+fylla ett af de betydelsefulla ögonblick som möta också i den slätaste
+hvardagstillvaro. En princip, som har samma giltighet för alla, är tron
+&mdash; kristendomen består när allt kommer omkring den enda universella
+idéen.</p>
+
+<p>Men kristendomen behöfver inte med nödvändighet fattas som
+»religiositet». Det är likgiltigt, inskärper Tandrup, om man har nio
+delar tro och en del vilja eller tvärtom, ty i grund och botten äro
+vilja och tro samma sak. »Att tro», säger i <em>Det gamle Hus</em>
+andeskådaren Baeklund, »är att gå i kompani med andra för att
+tillsammans med dem skapa den vilja till det goda, som man inte är stark
+nog att skapa ensam. Den som tror ensam och allena, utan förbindelse med
+de andra, han tror inte längre, han <em>vill</em>». Tron är en
+kollektivvilja till det goda fortsätter han. Men det goda är den gode
+Guden, som måhända inte existerar &mdash; det kan vara likgiltigt
+<span class = "pagenum">105</span>
+<a name = "page105" id = "page105"> </a>
+&mdash; men som helt säkert är till såsom målet för alla människors
+bästa sträfvanden och som en källa till goda sträfvanden. Han är till i
+kraft af människornas tro, och vi göra därför bäst i att ta honom på den
+gamla tidens enkla manér, som kristendomens treenige Gud. Detta är
+summan af den Baeklund’ska andeskådarvisdomen.</p>
+
+
+<p class = "space double">
+Siaren Baeklund är en mystiker af det rationalistiska slaget: han skådar
+in i en annan värld och umgås med andarna, men det hindrar inte att
+religion för honom är ett begrepp i det etiska planet. Religion är
+konsten att lefva ett Gud och människor täckeligt lif. Hindren äro
+drifterna. Den allmänliga konflikten mellan vilja och begär blir här en
+kamp för frälsningen, ett passionsspel uppfördt till Guds större ära,
+och i hvar enskild människas tillvaro kommer in ett dramatiskt element.
+Hvardagsexistensen får ett tycke af mysteriedrama. Det finnes inga döda
+ögonblick i ett lif. Hvarje enskildt moment bär prägeln af något
+inträffadt, och visar framåt mot något som kommer att inträffa.</p>
+
+<p>Men »lif» betyder här något mera än blott ett lefvande väsens
+vandring på jorden. »Lif» är också de döda ting som omge en människa.
+För den realist, som hvardagsskildraren Tandrup&nbsp;är, bilda människan
+och hennes miljö en enhet, och en ömsesidig växelverkan råder mellan
+dem.
+<span class = "pagenum">106</span>
+<a name = "page106" id = "page106"> </a>
+Tingen fylla sig med kraft, som människan strålar ut, och människan
+mottar impulser från tingen. <em>Det gamle Hus</em> är berättelsen om en
+kamp mellan tingen och människan.</p>
+
+<p>Det gamla huset har i generationer tillhört samma släkt, och
+generationers önskningar och begär ligga lagrade i väggarnas trä och i
+möblernas virke. Här har allt sitt eget lif, här sträfvar allt att
+förverkliga sin idé.</p>
+
+<p>Den dominerande idéen är en hämndtanke. &mdash; Gamle Pommer
+förbannade fordom huset och dess inbyggare, då hans dotter gifte sig med
+urmakare Adam, husets nuvarande ägare. I&nbsp;denna vilja till hämnd
+koncentrerade sig gamle Pommers väsen, och när han uttalat förbannelsen
+tycktes hans lifsmöjligheter uttömda, och han afled vederbörligen. Men
+han dog inte helt och hållet! Så länge hans hämndbegär inte nått sitt
+förverkligande, hade hans tillvaro inte funnit sin logiska afslutning.
+Gamle Pommer lefver alltjämt, som en princip, en idé, och osynlig för
+vanliga dödliga men synlig för siaren Baeklund och husets svarta katt,
+ströfvar han omkring i det gamla huset spanande efter en möjlighet att
+verkställa förbannelsen.</p>
+
+<p>Det är något som inte går för sig utan vidare &mdash; en gengångare,
+ett immateriellt väsen förmår inte sätta materien i rörelse. Han måste
+handla via någon »lefvande» människa, öfver hvars vilja han fått makt.
+Efter trettio års väntan får han tag i den för ändamålet lämpliga
+individen.
+<span class = "pagenum">107</span>
+<a name = "page107" id = "page107"> </a>
+Det är urmakaregesällen Nissum. &mdash; Nissum är idel söndring,
+ofullgångenhet och tomhet. Han är »en mekanism som är i ordning. Men där
+trådarna mötas, är något på tok. Hans händer vilja gripa, hans ögon
+vilja se, men själf vill han ingenting; det finnes ingen idé i honom.»
+Att bemäktiga sig denna sönderbristande vilja är en smal sak för ett så
+viljekraftigt spöke som gamle Pommer, och han fattar Nissums hand och
+låter den gripa ett brinnande ljus och tända på det gamla huset. Och
+härmed har Pommer förverkligat sin idé, och han bleknar bort och
+upplöser sig i intet.</p>
+
+<p>Nissum omkommer i lågorna &mdash; hos honom fanns ingenting
+lifsdugligt; han var blott ett stycke materie i en människoliknande
+form. Den som får illustrera den religiösa sens moralen, är Adams dotter
+Maja. Hon är ett vackert djur med ett minimum af själ, hon är endast och
+allenast drift i ordets specifika mening. Det är förbannelsen som satt
+hennes instinktlif i rörelse, det är gamle Pommers vilja som ätit ut
+hennes egen. Men när nu det gamla huset brunnit, när de materiella
+tingen, som bundit henne vid materien, gått upp i rök, då får hennes
+undertryckta vilja till det goda möjlighet att göra sig gällande. Hon
+anammar tron, d.v.s. hon sällar sig till alla de många, som i
+kollektivviljan hämta den styrka de själfva sakna, och berättelsen
+slutar med trosbekännelsen »vi tro
+<span class = "pagenum">108</span>
+<a name = "page108" id = "page108"> </a>
+på Gud Fader, Sonen och den Helige Ande» o.s.v.</p>
+
+<p>Harald Tandrups berättelse är rik på egendomliga och fina drag, men
+det märkligaste är kanske tonen öfver det hela. Det är en fantastik af
+en märkvärdigt litet fantastisk hållning. Här umgås gengångare,
+människor och möbler på det förtroligaste vis i världen, och ingenting i
+berättarens ton antyder att det ligger något ovanligt i det. Författaren
+till <em>Det gamle Hus</em> är en poet, i&nbsp;hvilken hvardagens ande
+lefver, och rör han vid det öfvernaturliga så förvandlar det sig till
+fenomen ur hvardagens lif. Han markerar ibland, det beror på arten af
+hans talang, som inte är så synnerligt robust. Men han transponerar
+inte, han diktar sin romaneska och symboliska dikt direkte i den
+enklaste verklighetens plan; det blir den prägel af okonstlad
+trovärdighet, som står i en så egen motsats till allt hvad boken har af
+bisarrt och omöjligt.</p>
+
+<p>Verklighetssinne och fantasi, en stilla ironi och en försynt
+känslighet ge i Tandrups böcker sin färg åt idéen, och åt berättelsen i
+hvilken den förverkligar sig.</p>
+
+<p class = "date">
+18. 10. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">109</span>
+<a name = "page109" id = "page109"> </a>
+
+<h4><a name = "review109" id = "review109">
+E. F. BENSON.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+E. F. Benson: <i>Osbornes</i>. Öfvers. af H.&nbsp;Flygare. P.&nbsp;A.
+Norstedt &amp; Söner, Stockholm. &mdash; <i>The Luck of the Vails</i>.
+Nelson Library, London.</p>
+
+
+<p>E. F. Benson tillhör en vitter familj. En broder till honom var den
+för inte länge sedan vid jämförelsevis unga år bortryckte Robert Hugh
+Benson, en författare af katolska idéromaner. En annan broder är
+A.&nbsp;C. Benson, poet och litteraturhistoriker.</p>
+
+<p>R. H. Bensons konstnärlighet var måhända inte af någon mycket stark
+prägling, om vi nämligen taga hans böcker &mdash; jag skall återkomma
+till dem &mdash; som litteratur i egentlig, i&nbsp;traditionell
+<span class = "pagenum">110</span>
+<a name = "page110" id = "page110"> </a>
+mening. Han hör emellertid också som romandiktare till ett helt annat
+plan än brodern.</p>
+
+<p>Jag känner blott en ringa del af E. F. Bensons omfattande produktion.
+Men tar jag inte miste, företräda hans romaner ett särskildt slags
+läsning, som engelsmännen med sin fördomsfrihet tyckas något mera
+benägna än vi att taga för fullt.</p>
+
+<p>Det är böcker, skrifna i en hygglig genomsnittsstil utan några
+störande inslag af personlighet eller temperament, utan någon för saken
+främmande artistisk sträfvan. Fabeln är gärna litet romanesk; en eller
+annan moralisk tanke, eller en såsom förebildlig framställd uppfattning
+af en viss situation, skänker den dess enhet och ger historien lyftning.
+Personalen kan variera mycket, lorder förekomma dock i regeln;
+uppskattade äro äfven t.ex. den store finansmannen och den lilla
+aktrisen; den dygdiga guvernanten af god familj; den glada yrhättan
+eller melankoliska fader- och moderlösa unga flickan från kolonierna;
+den i lifvets skola härdade upptäcktsresanden eller storvildtsjägaren,
+solbränd, bredbringad, kärnfullt saklig och manligt sund. Somliga af
+dessa personer ha ingått eller ingå hemligt giftermål med hvarandra;
+somliga af dessa äktenskap äro fullt giltiga, andra äro det i något
+mindre grad. Mycket förekommer i dessa böcker, som är ägnadt att
+fördjupa vår kännedom om verkligheten och stärka oss i vår tro på
+världsordningen såsom ett inbegrepp af
+<span class = "pagenum">111</span>
+<a name = "page111" id = "page111"> </a>
+skönhet, rättvisa och harmoni. Jag behöfver blott erinra om högättade
+personers nobelt burna fattigdom och testamentet som jämlikt makternas
+obegripliga rådslag i tidens fullbordan försätter dem i ett tillstånd af
+välmåga. Vi ha vidare t.ex. den cyniske arfvingen till titeln,
+stamgodset och familjeförmögenheten och hans förträfflige kusin; tack
+vare händelsernas omutliga logik råkar den förre ut för en bilolycka och
+den senare rycker fram till arfvingens plats, får ett anslag af
+hufvudmannen och gifter sig med flickan.</p>
+
+<p>Denna litteratur är af en populär art. Den vädjar till en bred
+publiks måttfullt romantiska fantasi och oförvilladt optimistiska syn på
+världen. Den förekommer naturligtvis i alla land &mdash; specifik
+förefaller som sagdt den vidsynthet, med hvilken den i England i
+allmänhet tyckes räknas till litteraturen. Den odlas nämligen här äfven
+af författare, som stå öfver tjugofemöresstrecket. Arnold Bennett
+skrifver ena gången <em>Clayhanger</em>, nästa gång är det <em>The Gates
+of Wrath</em>. Robert Hichens och J.&nbsp;C. Snaith kila af och an öfver
+gränsen. Ett uttryck på ondt och ett uttryck på godt har denna
+litteratur erhållit i E.&nbsp;F. Bensons romaner <em>The Luck of the
+Vails</em> och <em>The Osbornes</em>.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Familjen Vails lycka är en kostbar dryckeskanna. Till den knyter en
+månghundraårig
+<span class = "pagenum">112</span>
+<a name = "page112" id = "page112"> </a>
+familjetradition en gåtfull och olycksbådande förutsägelse om hotande
+ofärd. Förutom denna kostliga pjes besitter familjen också ett porträtt
+af den andre baronen af Vail, måladt af Holbein. Detta porträtt blinkar
+med ögonen på ett lifligt sätt. Det har en rörlig mimik, i&nbsp;hvilken
+förhärska uttrycken för djäfvulsk elakhet och kall cynism. Sitter man en
+behaglig skymningstimma och dåsar i hallen, så kan det inträffa, att man
+plötsligt får se en gentleman i femtonhundratalskostym fira brasa i
+vis-à-vis-stolen. Man hoppar till och gnuggar sig i ögonen: den
+sällsamma synen är borta, men på Holbeins tafla möter man lord Francis
+Vails elaka och hårda blick, nyanserad med ett otäckt skimmer af
+gäckande triumf...</p>
+
+<p>Den nuvarande lord Vail är en ung man på några och tjugu. Arfvinge
+till titeln och godset är han farfars yngre bror. En egendomlig
+tillfällighet har velat, att denne bär namnet Francis &mdash; alldeles
+som Holbeins modell &mdash; och att han på ett hår liknar sin förfader
+från 350 år tillbaka.</p>
+
+<p>Mr Francis Vail ter sig emellertid som en fryntlig gammal herre. Han
+ådagalägger i sina manér en sirlighet och belefvenhet af litet
+ålderdomlig typ, och det ger hans välvilliga sätt ett kanske litet
+lustigt men intagande drag. Silfverhvita lockar kröna hans hjässa.
+I&nbsp;den tidiga morgonstunden, när de små fåglarna prisa
+<span class = "pagenum">113</span>
+<a name = "page113" id = "page113"> </a>
+Skaparen, slår han sig ned i sitt fönster och framsmeker milda toner på
+sin flöjt.</p>
+
+<p>Dock, under denna leende yta &mdash; jag kan tänka mig läsarens
+öfverraskning &mdash; gapar en afgrund! Mr Francis har ett hjärta lika
+grymt och en själ lika svart som förfaderns. Kort sagdt: lord Francis
+Vail har inkarnerat sig i Mr Francis Vail.</p>
+
+<p>Mr Francis tar fasta på de gamla olycksbådande profetiorna och
+omsätter dem i en lång serie af anslag mot sin frände lordens lif.</p>
+
+<p>Försöken korsas af välvilliga personer, som börjat ana sammanhanget
+och ingripa till det ovanligt omisstänksamma offrets förmån. Efter hand
+samlas allt flere indicier och bevis på Mr Francis’ silfverhvita hufvud,
+och han blir afslöjad. I&nbsp;nästa ögonblick faller han själf i en af
+de gropar han gräft och omkommer jämmerligt, ett offer för sin egen
+ondska. En läkare fastslår, att han icke var klok, och låter så ett
+försonande skimmer falla öfver de mörka händelserna. Därpå gifter sig
+unge lord Vail med flickan från kolonierna. &mdash; Så ser <em>Familjen
+Vails lycka</em> ut, och något vidare är inte att säga om den saken.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Med denna roman företog Benson ett af sina ströftåg långs
+tjugofemöreslitteraturens mest trafikerade allfarvägar. Romanen om
+familjen Osborne är i bredd med den en riktigt solid och bra bok.</p>
+
+<span class = "pagenum">114</span>
+<a name = "page114" id = "page114"> </a>
+<p>Rätt nära gränsen vandrar han i alla fall. Berättelsen saknar
+afvägning, den har en bredd som inte står i något rimligt förhållande
+till det vi ju kunna kalla djup. Författaren begagnar i sin skildring af
+sociala förhållanden och i sin framställning af figurerna medel, hvilka
+verka banala. Han berättar historien på sitt sätt; vi säga oss
+emellertid, att hans sätt bra mycket liknar det som är
+genomsnittsfasonen i de bättre missromanerna. Han är inte hjärtnupen,
+han höjer inte heller det manande pekfingret. Men han är så ytterst
+genomsnittsmässig i sin ton, han har en så påfallande förmåga att
+upptäcka de kända detaljerna och dragen och att se dem i det kända
+sammanhanget. Om <em>Osbornes</em> icke förty gör det intryck jag
+antydde, så beror det på att Benson haft tur med två af sina
+figurer.</p>
+
+<p>Mr Osborne och Mrs Osborne har han koncipierat i en anda, som
+förträffligt svarar mot den breda och släpiga teknik han tillämpar.
+Framställningsmetoden tjänar här direkte syftet. Mr Osborne är
+medelklassaren, som blifvit rik. Han lämnar Sheffield, där han tjänat
+sina många pengar, och drar till Themsens strand för att eröfra London.
+Han skaffar sig ett hus i en fashionabel trakt, inrättar sig med
+eftertrycklig lyx, omger sig med oräkneliga betjänter, lägger sig till
+med automobiler, taflor och goda viner, och går så till attack på
+sällskapslifvet. Osbornes sätta in hela sin energi på att eröfra sig
+<span class = "pagenum">115</span>
+<a name = "page115" id = "page115"> </a>
+en ställning i societeten. Detta stora mål nå de också efter att ha
+ställt otaliga dinerer till de professionella middagsätarnes förfogande
+och arrangerat tallösa baler, router, teas o.s.v. Vi känna detta slags
+äfventyr från hundra engelska romaner, och vi minnas hvad Thackeray
+förtalt om dem som handla och vandla på fåfängans marknad och lefva och
+hafva sin varelse i snobbarnas värld.</p>
+
+<p>Mr Osborne och hans fru äro omedvetna snobbar. Att den mondäna
+fåfängan är ett lyte ha de ingen aning om. Det är ett godmodigt,
+hyggligt, ytterst välvilligt gammalt par. De hysa en varm tillgifvenhet
+för hvarandra, de visa en vacker förmåga att respektera hvarandras
+personlighet, att öfverse med fränders och gamla vänners svagheter. De
+skilja sig på ett särdeles tilltalande sätt från de fina medlemmarna af
+familjen Newcome. Skildringen af detta mycket aktningsvärda, ganska
+sympatiska och helt litet löjliga par är rolig. Den är lyckad: här har
+Benson gifvit två karaktärer, som visserligen inte förefalla nya &mdash;
+inte förutsätta något särskildt märkligt förråd af människobildande
+fantasi &mdash; men hvilka stanna i minnet. Det lär nog vara så, att de
+äro så »sympatiska», så beskedliga och oförargliga i sin allt
+uppslukande jäktan efter ingenting, att man finner det nöjsamt att ha
+gjort deras bekantskap.</p>
+
+<p>Herrskapet Osborne utgör en del af det illustrationsmaterial, hvarmed
+tesen belyses. Denna
+<span class = "pagenum">116</span>
+<a name = "page116" id = "page116"> </a>
+anknyter sig närmast till sonen, Mr Claude Osborne. Han är en
+väluppfostrad ung man, han är ytterst säker och mycket korrekt, han är
+&mdash; det framhålles mer än en gång &mdash; absolut bildskön.</p>
+
+<p>Claude gifter sig med Dora Austell, dotter till en fattig
+änkegrefvinna. Hon älskar sin man för hans vackra ögons, sköna lockars
+och kraftigt skurna hakas skull. Om en tid gör hon emellertid den
+fruktansvärda upptäckten, att Claudes romantiska yttre döljer en själ
+som är idel prosa och, mer än så, en ganska vulgär prosa. Han är absolut
+otadlig, en fulländad gentleman. Men han saknar något: hans syn på
+lifvet förråder den födda medelklassvarelsens alltför summariska
+uppfattning. Han lider t.ex. en fullständig brist på konstsinne; detta
+bevisar, att förfiningen inte gått honom i bloden. Claude är ohjälpligt
+en första generationens man.</p>
+
+<p>Dora och hennes make stå på grund af detta inför en högst allvarlig
+kris i sitt äktenskap, dock, hon får tillfälle att göra den upptäckten,
+att han äger en karaktärens och hjärtats kultur, om han också saknar den
+ärfda förfining som genomtränger hela väsendet. Han gör utan ostentation
+och på ett finkänsligt sätt hvad han utan lång begrundan finner vara det
+rätta i en viss, kinkig kasus. Och Dora säger sig, att den sanne
+gentlemannen är den, som i lifvets alla skiften på samma, alltid
+naturliga och otvungna
+<span class = "pagenum">117</span>
+<a name = "page117" id = "page117"> </a>
+sätt förverkligar en rättlinig karaktär, och att det inte är så farligt
+om han saknar sinne för Venedigs skönhet och ibland något vulgärt säger
+»kvinns» i&nbsp;stället för »dam». Skådespelet af det förträffliga paret
+Osborne i all dess godmodighet och välvilja hjälper henne att komma till
+detta resultat; bekantskapen med en gammal brumbjörn, som med elaka
+sarkasmer försöker dölja att han äger ett känsligt hjärta &mdash; ett
+ovanligt fall &mdash; bekräftar riktigheten.</p>
+
+<p>Dessa illustrationer behöfdes, ty tendensen har nog inte bragts till
+åskådlighet, försåvidt som den skulle få uttryck i hennes förhållande
+till mannen. Här har Benson visat prof på den särskilda valhändthet, som
+plägar utmärka författarne ur denna kategori när de framställa en tes.
+Det är vanligt i deras böcker, att tanken icke förmår ge sig själf, d.ä.
+stiga ur verkets alla ord och händelser som det totalintryck, hvilket i
+form af ett &mdash; inte af författaren, men af läsaren affattadt
+&mdash; tänkespråk sammanfattar verkets mening.</p>
+
+<p class = "date">
+28. 11. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">118</span>
+<a name = "page118" id = "page118"> </a>
+
+<h4><a name = "review118" id = "review118">
+EDWARD BULWER LYTTON.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Edward Bulwer Lytton: <i>Zanoni</i>. Roman. (Berömda böcker 52-53.)
+Björck &amp; Börjesson, Stockholm.</p>
+
+
+<p>Bulwer Lytton var Thackerays och Dickens’ samtida, men kommer man att
+tänka på det när man läser hans romaner, så beror det främst på
+kontrastverkan. Ett tidigare skedes anda besjälar hans diktning.</p>
+
+<p>Han var emellertid en klok man, och han förblef inte blind för det
+faktum, att Dickens’, Thackerays, Jane Austens böcker ryckte med sig
+läsarna genom egenskaper, som hans egna hade saknat. Och då han också
+var en skicklig man, så beredde det honom inga svårigheter att följa
+med: äfven där tidens smak inte var
+<span class = "pagenum">119</span>
+<a name = "page119" id = "page119"> </a>
+Bulwer Lyttons. Han var på modet så länge han lefde.</p>
+
+<p>Men han förlorade redan under sina välmaktsdagar den vittra publikens
+öra. Han blef redan ganska tidigt en den stora publikens författare.
+Thackeray gick illa åt honom, och det är något så när säkert att det var
+Tennyson, som var upphofsman till det ryktbara epigram i <em>Punch</em>,
+i&nbsp;hvilket Bulwer Lytton grymt förliknades vid ett »lejon i
+papiljotter».</p>
+
+<p>Denna bild ger sina antydningar om det, som var Bulwer Lyttons
+svaghet och blef hans öde. Vi sammanfatta en hel betraktelse om vi säga,
+att hans roman är romanesk, att författaren är romantiskt utsökt och
+förnämt fantasifull i en tid, då dikten närmat sig hvardagens
+verklighet.</p>
+
+<p>Bulwer Lytton såg i unga år i Byron en beundransvärd och märklig
+undantagsmänniska; han följde honom länge, skådade sig antagligen i
+andanom i den ställning som en af societeten firad diktare och
+politiker, hvilken Byron inte fick intaga, trodde sig måhända i senare
+år vikariera för Byron i en sådan roll. Byron har haft inflytande både
+på hans lif och hans dikt. Så är det t.ex. ytterst troligt, att en viss
+parallellism, som Bulwer vid en gifven tidpunkt upptäckte mellan sitt
+och Byrons lif, medverkat till att giftermålet med Rosina Wheeler kom
+till stånd. Att de biografiska öfverensstämmelserna inte upphörde med
+vigseln, visar följande anekdot,
+<span class = "pagenum">120</span>
+<a name = "page120" id = "page120"> </a>
+som Wilkie Collins meddelat Hall Caine och denne inte underlåtit att
+föra vidare.</p>
+
+<p>Collins hade utgifvit sin roman <em>Den hvitklädda kvinnan</em>, som,
+heter det, särskildt genom sin teckning af skurken, grefve Fosco, väckte
+allmän beundran. Om några dagar anländer ett bref från en dam, som
+lyckönskar till hans framgång. »Er bok är utmärkt, och det enda som inte
+är lyckadt, är själfva bofven. Ni får ursäkta, att jag rentut förklarar,
+att ni helt enkelt inte vet hvad en skurk vill säga. Er grefve Fosco är
+en mycket klen bof, och när ni nästa gång ämnar skildra en, så skall ni
+först göra ett besök hos mig. Jag känner till och har förresten just nu
+framför mig en skurk, som öfvergår allt hvad jag någonsin sett i
+böckerna. Tro för all del inte, att min fantasi skenar i väg med mig.
+Människan är lifslefvande och alltid till hands. Det är nämligen min
+man.» &mdash; Brefskrifverskan var lady Lytton.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Bulwers romantik opererar med åtskilliga af beståndsdelarna i <em>Don
+Juan</em>, <em>Lara</em> o.s.v. Vi ha t.ex. det motsägelsefulla sinnet,
+i&nbsp;hvilket de känslofulla ingifvelserna och de cyniska impulserna
+aflösa hvarandra inom loppet af en minut. Vi ha som motsvarighet till
+dessa psykologiska antiteser de karakteristiska scenväxlingar, som i en
+handvändning föra oss ur lordernas och hertiginnornas salong ut i
+nattens kalla famn på en af månens skimmer öfvergjuten
+<span class = "pagenum">121</span>
+<a name = "page121" id = "page121"> </a>
+kyrkogård. Och vi ha först och sist som innehafvare af hjälterollen den
+intressante ynglingen, öfver hvars svartlockiga hufvud molnen hänga
+tunga af händelser, för att tala med Maeterlinck. Den typiske Bulwerska
+hjälten är och förblir Pelham, Ernest Maltravers.</p>
+
+<p>Formen för skildringen af hans äfventyr är den s.k.
+utvecklingsromanen, den således som vi ha i Thackerays <em>Arthur
+Pendennis</em>, i&nbsp;Dickens’ <em>David Copperfield</em>, <em>Lysande
+utsikter</em>. Dock, medan Dickens’ och Thackerays utvecklingsroman är
+desses egen skapelse och således bildar sin tids motsvarighet till den
+föregående tidens, till 1700-talets, ha vi att i Bulwer Lyttons se
+öfversättningar till prosa af de utvecklingsromaner på vers, som, kunde
+vi säga, Byrons episka berättelser äro. Detta sammanhang präglar deras
+inre hållning och afgör deras form. De äro som sagdt »romaneska», de
+verka med forcerade känslor, med det ovanliga, utsökta, raffinerade, det
+är ofta liktydigt med det öfvernaturliga, det »hemska». Det förnäma och
+mondäna ger sin färg åt tal och tanke, och uppställningen bringar i
+regel författaren i erinring. Ett själfbiografiskt moment saknas sällan.
+Tag &mdash; säger en af Bulwer Lyttons biografer &mdash; ingredienserna
+i Pelham och Ernest Maltravers och blanda dem väl, så får ni
+författaren.</p>
+
+<p>Denna formel för Bulwer Lyttons tidigare böcker gäller med nödiga
+modifikationer också
+<span class = "pagenum">122</span>
+<a name = "page122" id = "page122"> </a>
+för <em>Zanoni</em>, »detta min mogna mannaålders kärälskeliga verk» som
+han kallar romanen. Den har inte den biografiska skildringens form, men
+den saknar inte uttrycken för åskådningar, som voro författaren kära.
+Och den äger de afgörande romaneska dragen.</p>
+
+<p>Det romaneska uppträder t.o.m. förstärkt och tillspetsadt. Vi röra
+oss i <em>Zanoni</em> i en högre gnosis’ rymder, omgifna af andeskådare,
+giftblandare och spöken.</p>
+
+<p>Zanoni och hans faderlige vän, den vise Mejnour, äro de båda sista
+medlemmarne af rosenkreutzarnes brödraskap. De ha tillägnat sig alla
+lifvets hemligheter, och i deras välförsedda laboratorier saknas hvarken
+de vises sten eller det kostbara elixir, som skänker evigt lif. Seklerna
+ha rullat spårlöst förbi dem, så när som på att de ha tilltagit i
+vishet, och när de korrespondera med hvarandra kunna de lifva sina bref
+med t.ex. erinringar om premiären på Aiskhylos’ <em>Agamemnon</em> år
+458&nbsp;f.Kr. i&nbsp;Athen. De äro begåfvade med öfvernaturliga
+krafter. Andar infinna sig på deras kallelse och verkställa deras
+önskningar, och de läsa i framtiden som i en öppen bok. »Innan tidens
+metallfinger utvisar middagsstunden», säger t.ex. Zanoni, »är kardinalen
+icke mera till.» Och mycket riktigt: den beskedlige kardinalen aflider i
+råttan tid!</p>
+
+<p>Det »heliga och vördnadsvärda brödraskapets» syfte är att genomtränga
+tillvarons gåtor
+<span class = "pagenum">123</span>
+<a name = "page123" id = "page123"> </a>
+för att gestalta mänsklighetens jordiska lif skönare, värdigare. Dock,
+detta innebär inte att visheten finge spridas bland de profane. Att
+utrusta vanlige dödlige med en öfvernaturlig makt, skulle blott öka de
+många onda människornas förmåga att göra ondt, och släktets lif blefve
+ännu miserablare än det är. Följaktligen måste visheten förbli strängt
+esoterisk, en kunskap förbehållen blott de utvalde som efter att ha
+bestått de fruktansvärdaste prof befunnits värdiga att taga
+mänsklighetens ledning om hand. Vi möta här ett uttryck för politikern,
+diktaren och världsmannen Bulwer Lyttons aristokratism.</p>
+
+<p>Den vise Mejnour formulerar saken så, att man måste förmå att afsäga
+sig »verkligheten» för att endast lefva andens lif i vetandets rena
+rymd. Den vise Zanoni utvecklar samma sak något mera detaljeradt när han
+berättar om sig själf: »det lif jag för, afskild från människornas
+oroliga hop, är ett tillbedjande af skönheten, från hvilket jag dock
+söker bannlysa de känslor den förnämligast framkallar. Som ett ondt skyr
+jag hvad människan anser för det bästa på jorden, dess döttrars kärlek.»
+Kort sagdt, det stora brödraskapet bannlyser den jordiska kärleken, som
+fjättrar människan vid människorna.</p>
+
+<p>I stället anbefalles den himmelska. Den metod att nå visheten, som
+Mejnour och Zanoni ha tillämpat under sitt fyratusenåriga lif,
+<span class = "pagenum">124</span>
+<a name = "page124" id = "page124"> </a>
+beskrifves som ett känslans successiva inriktande på föremål af en allt
+högre ordning, ungefär som proceduren nyligen skildrades af Rolf
+Lagerborg i hans bok om den platonska kärleken.</p>
+
+<p>Resultatet har gestaltat sig något olika för de båda visdomsbröderna.
+Mejnour syntes helt och hållet likgiltig för den verkliga världen, heter
+det. Hans handlingar afhjälpte ingen brist, hans ord lindrade ingen
+sorg. Han »lefde, rörde sig och hade sin varelse såsom en regelbunden
+och lugn abstraktion snarare än såsom en den där ännu bibehållit sitt
+släktes skapnad, känslor och sympatier». Med ett ord, den vise Mejnour
+hade vandrat igenom och lämnat bakom sig både köttets och själens
+världar och lefde i andens rike.</p>
+
+<p>Den vise Zanoni hade inte hunnit fullt lika långt. Han hyste välvilja
+för människorna, han sträfvade att göra människorna godt. &mdash;
+Romanen är berättelsen om huru den kärlek, som han från sin
+öfvermänskliga ståndpunkt hade ägnat människorna, söker sig sitt föremål
+i en enda människa; huru den himmelska kärleken åter antar den jordiska
+kärlekens drag, och huru han till sist stiger ned ur sin rymd.</p>
+
+<p>Zanoni ingår en äktenskaplig förbindelse med den sköna Viola, en
+neapolitansk flicka af anspråkslös härstamning och utan annan kunskap än
+hjärtats vishet. Han bemödar sig att meddela henne af sitt
+öfvernaturliga vetande &mdash; han bjuder till att leda henne in på
+samma väg som han själf för några tusen år sedan beträdde.
+<span class = "pagenum">125</span>
+<a name = "page125" id = "page125"> </a>
+Violas fromma sinne vägrar att låta upplysa sig, och för henne är den
+profana kärleken alldeles tillräcklig. Och då hon inte låter höja sig
+till Zanoni, så kommer småningom Zanoni att sänka sig till henne. Ett
+barns födelse kedjar honom till sist fast vid köttets värld; hans
+magiska förmåga reduceras högst betydligt, och den vise Mejnour stämplar
+honom med stränga ord som en affälling.</p>
+
+<p>Men detta är inte den enda hemsökelsen. Viola har med stigande oro
+sett Zanonis besvärjelser, ett besök i hans trollerikabinett har fyllt
+henne med skräck. Hon ängslar för sin själs salighet, hon är i all
+synnerhet rädd för barnets öde. Och till sist flyr hon &mdash; för
+barnets skull &mdash; från den älskade.</p>
+
+<p>Händelserna föra henne till Paris. Det är revolutionstidens Paris,
+och hon hamnar jämte barnet i en af skräckväldets fängelsehålor. Hon
+dömes till döden.</p>
+
+<p>Det har lyckats Zanoni att följa Violas spår. Det lyckas honom att
+utverka sig tillåtelse att i hennes ställe bestiga schavotten.</p>
+
+<p>Zanoni offrar sig för dem, som han älskar, och återköper på detta
+sätt i kraft af sin osjälfviska jordiska kärlek gemenskapen med den
+mänsklighet, från hvilken han hade fjärmat sig i sin dyrkan af visheten.
+&mdash; Detta är den slutpoint, som förefaller att ge romanens
+mening.</p>
+
+<p>Bulwer Lytton har med <em>Zanoni</em> velat ge en idéroman i stor
+stil. Han har ofta och med
+<span class = "pagenum">126</span>
+<a name = "page126" id = "page126"> </a>
+anmärkningsvärd enträgenhet inskärpt, att <em>Zanoni</em> är
+älsklingsbarnet bland hans andes foster. »Såsom diktverk betraktad»,
+säger han t.ex. i&nbsp;ett af företalen, »tillhör antagligen
+<em>Zanoni</em> mina högsta prosaskapelser.» Och i en efterskrift,
+präglad af en liknande gynnsam syn på verket, uppmanar han oss bl.a. att
+läsa den märkliga boken på samma sätt som vi betrakta ett verk af
+Thorvaldsen, d.v.s. i&nbsp;stadigt medvetande om att den sköna formen är
+den djupa tankens hölje.</p>
+
+<p>Eftervärlden är knappast benägen att räkna <em>Zanoni</em> bland
+författarens bästa saker. Hvad romanen äger af patos verkar visserligen
+inte falskt &mdash; vi mottaga tvärtom intrycket, att författaren varit
+ytterst inspirerad och gjort saken ifrån sig med en verklig entusiasm.
+Men den har inte räckt till att fylla det vidlyftiga skalet, den har
+inte förmått lyfta upp skildringen i idéromanens plan. <em>Zanoni</em>
+har näppeligen denna karaktär. <em>Zanoni</em> hör snarare med sin
+personal af fyratusenåriga vishetsdyrkare, sina dämoner och fantomer,
+sina förgiftningar och dueller, till skräckromanens, spökskildringens,
+äfventyrsnovellens art. Cagliostro var tydligen med på ett hörn när
+Zanonis figur planlades, och något af den store äfventyrarens och
+trollkonstnärens ande sväfvar öfver romanen.</p>
+
+<p>Det är många som offrat åt Cagliostro i litteraturen, och bland dem
+Goethe. Men jag misstänker
+<span class = "pagenum">127</span>
+<a name = "page127" id = "page127"> </a>
+för min del, att den ende, som gjort något som verkligen varit föremålet
+helt och fullt värdigt, är gubben Dumas.</p>
+
+<p class = "date">
+12. 8. 16.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">128</span>
+<a name = "page128" id = "page128"> </a>
+
+<h4><a name = "review128" id = "review128">
+GILBERT CANNAN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Gilbert Cannan: <i>Windmills</i>. A&nbsp;Book of Fables. Martin Secker,
+London. &mdash; <i>Young Earnest</i>. The Romance of a Bad Start in
+Life. Martin Secker.</p>
+
+
+<p>Gilbert Cannan tillhör den nya generation i engelsk litteratur som
+vuxit fram under dessa senaste fem à tio år. Det är en hel falang af
+diktare; jag nämner för den intresserades räkning ytterligare Oliver
+Onions, Hugh Walpole, Compton Mackenzie.</p>
+
+<p>Cannan är född i början af 80-talet. Han har utgifvit fyra romaner,
+ett band enaktare, en litteraturhistorisk studie öfver Samuel Butler,
+tre små traktater behandlande teatern, kärleken och satiren. Till denna
+ganska omväxlande rad
+<span class = "pagenum">129</span>
+<a name = "page129" id = "page129"> </a>
+af skrifter ha nyligen kommit <em>Väderkvarnar</em>, en satiriskt stämd
+krigsbok, och <em>Unge Ernst</em>, en ynglings utvecklingsroman.</p>
+
+<p><em>Väderkvarnar</em> presenterar sig med ett motto ur Jonathan
+Swift, men det är nog närmast till det franska sjuttonhundratalet och
+särskildt Voltaire författaren ansluter sig.</p>
+
+<p>De båda första berättelserna i den satiriska fabelboken förråda
+alldeles tydligt ett ganska hängifvet studium af Voltaires romaner,
+främst <em>Candide</em> och <em>L’Ingénu</em>. George Samways och
+Arabellas äfventyr och öden i <em>Samways Island</em> upprepa,
+visserligen i starkaste förkortning, Candides och den sköna Cunégondes,
+medan den vise Siebenhaar med framgång fyller Maître Pangloss’ plats i
+schemat. I&nbsp;<em>Ultimus</em> konfronteras Ultimus Samway, George och
+Arabellas son, med den moderna civilisationen på samma sätt som den
+oskuldsfulle huronen hos Voltaire.</p>
+
+<p>George Samways upplefvelser äga rum under ett krig som delar Europa i
+två läger; hans son Ultimus stiftar bekantskap med modern kultur femton
+eller tjugo år senare under samma krig: ty krigstillståndet har blifvit
+permanent, och freden framstår för kulturmänniskan som
+undantagstillståndet. Men hvad författaren på denna särskilda linje har
+att påstå, det måste &mdash; på grund af omständigheterna &mdash; lämnas
+därhän. Så mycket blott att han inte afskaffar kriget. Den vise
+Siebenhaar och hans elev, den
+<span class = "pagenum">130</span>
+<a name = "page130" id = "page130"> </a>
+kloke ynglingen Ultimus nöja sig med en halfmesyr, byggd på mästarens
+kännedom om det mänskliga sinnets inneboende benägenhet för gruff. De ha
+uppfunnit ett sprängämne af sällspord effektivitet, och åberopande detta
+goda skäl nödga de Europa att omfatta ett program, hvars afgörande
+paragraf har denna lydelse: »Med hänsyn till människosläktets naturliga
+stridbarhet och dess förkärlek för dekorativa effekter, medgifva vi, att
+nationer, hvilka råkat i ett tillstånd af fullständig brist på ömsesidig
+förståelse, äfven framdeles bekriga hvarandra, dock endast under en tid
+ej understigande en vecka och ej öfverstigande en månad, och skola i
+första eldlinjen placeras uteslutande obotligt sjuka, oförbätterliga
+brottslingar, vansinniga och idioter, äfvensom alla de hvilka bevisligen
+draga ekonomisk nytta af kriget». Saken ordnas ytterligare genom en
+paragraf som bestämmer, att »krig må äga rum endast i augusti
+månad».</p>
+
+<p>Filosofen Siebenhaar kommer på grund af tillståndet i kulturvärlden
+att ägna en ganska vidsträckt del af sin förkunnelse åt spörsmål sådana
+som krig och fred och nationaliteternas uppgifter och deras rätt m.m.,
+och det blir inte så mycken tid öfrigt för annat som vi hade önskat.
+Emellertid ger han också en del antydningar om det hela. Han visar sig
+vara en moralist snarare än en filosof. Hans viktigaste intresse
+befinnes gälla hvad han kallar kärleken, och hans flitigaste bemödande
+går ut på att visa
+<span class = "pagenum">131</span>
+<a name = "page131" id = "page131"> </a>
+&mdash; som Bernard Shaw &mdash; att äktenskapet och kärleken och
+äktenskapet och moralen inte med nödvändighet ha något att göra med
+hvarandra. Äktenskapet är en form, säger han, det är ingen idé. Moralen
+har ingenting att skaffa med något så likgiltigt och efemärt som en
+form; moralen existerar blott genom de få och för de få, hvilka
+förverkliga en idé. En idé är kärleken. Den låter en människa känna sin
+begränsning; den låter henne samtidigt göra försöket att inom sin naturs
+gränser skapa skönhet. Den kommer henne på detta sätt att upptäcka
+djupen i sitt eget lif och att i hvarje annan människas lif varsna
+någonting betydelsefullt. I&nbsp;en annan fabel förtydligas Siebenhaars
+utläggning af Gud Fader själf, som frammanas i sällskap med Hin Onde.
+Det befinnes, att »kärleken» är syntesen af lidelse och fantasi, den
+fruktbara, skapande kraft som ger sig ur lustens och inbillningens
+förening i »glädjens» princip. »Jag är människans inbillning», säger
+Gud, »min vän här är hennes lidelse. Förenade, bringa vi kärleken att
+blomma i hennes själ; skilda åt, förmå vi intet för att bryta hennes
+dårskap och dumhet, hennes djuriskhet, hennes inneboende själfviskhet.
+Utan oss kan människan vara förmögen af många ting, men hon förblir
+hård, orättfärdig, grym och feg.» Glädjen, heter det i samma anda i
+traktaten <em>Kärlek</em>, är en extas som skänker människan kunskapen
+om alltets hemliga kraft och gör henne medveten af den
+<span class = "pagenum">132</span>
+<a name = "page132" id = "page132"> </a>
+kärlek, hvilken innefattar allting, både sanning och osanning. Men detta
+behöfver ju inte vidare utläggas.</p>
+
+<p>I <em>Unge Ernst</em> skildras så hur en yngling, René Fourmy,
+arbetar sig fram till förståelsen för det program fabelns Gud Fader
+utvecklade, och hur han når förmågan att omsätta det i praktiken.</p>
+
+<p>Cannans tanke gaf sig inte genast fullt färdig, och i sin debutroman,
+<em>Peter Homunculus</em> (1909), analyserade han ett första skede af
+den unga människans vandring på vishetens väg. Den första stötestenen på
+vägen var den specifika själfviskhet som är unga människors privilegium.
+Peter Davies hade »den vanan att betrakta alla sina egenskaper såsom
+något särskildt för honom, endast för honom utmärkande». Hans andliga
+jag föreföll honom att vara världsutvecklingens märkligaste produkt, och
+hans fysiska uppenbarelse tycktes honom så underbar och intressant, att
+han rördes till tårar när han betänkte hur förträfflig och hur
+ändamålsenligt inrättad den var.</p>
+
+<p>Peter Davies’ gynnare, den med lifvets mysterier och skaldernas verk
+djupt förtrogne antikvariatsbokhandlaren X.&nbsp;Cooper korrigerade sin
+lärjunges öfverdrifter med en välvillig och skoningslös ironi.
+X.&nbsp;Cooper vande honom att i andra människor se företeelser, som
+måhända inte voro mycket mindre märkliga än Peter Davies själf. Detta
+blef utgångspunkten: den
+<span class = "pagenum">133</span>
+<a name = "page133" id = "page133"> </a>
+läraktige Peter förvärfvade sig efter hand en konstnärs förmåga att i
+människorna se något som var honom främmande och samtidigt dock i släkt
+med honom; han började i sig själf och alla andra se delar af samma
+stora helhet.</p>
+
+<p>Allt detta var naturligtvis till en början mer eller mindre
+förståndsmässigt fattadt: hans inbillning var kall, därför att den
+»saknade sin rätta näring, den som kärleken ger». Och för att fullborda
+sin utveckling till en sann medlem af människornas samfund fick Peter
+Davies inveckla sig i en kärlekshistoria, genom hvilken segern öfver
+själfviskheten och hans utveckling till sann och vidhjärtad mänsklighet
+angenämt symboliserades. Den epigrammatiskt formade slutpointen blef
+den, att Peter gaf sin hustru den »stora gåfvan att förstå honom». Kort
+sagdt, han hade öfvervunnit sin ungdomliga individualism och han irrade
+inte längre i storartad ensamhet i jagets värld. Han förmådde meddela
+henne sin nyvunna förmåga att fatta människorna och förnimma med dem.
+Och han betygade sålunda, att han i anda och sanning var vorden en
+människa och en man.</p>
+
+<p>Analysen spelade en mycket stor roll redan i förstlingsromanen;
+i&nbsp;<em>Unge Ernst</em> dominerar den så fullständigt som möjligt.
+Med ett beundransvärdt tålamod redas sakerna ut på sida efter sida, och
+med exemplarisk ihärdighet noteras en otrolig massa subtila psykologiska
+om och men. Det är det ökade psykologiska intresset
+<span class = "pagenum">134</span>
+<a name = "page134" id = "page134"> </a>
+och den fullkomnade analytiska metoden vi ha att tacka för den nya
+boken.</p>
+
+<p>Saken är den, att resultatet i den förra romanen förefallit Cannan
+väl summariskt. Ingen känsla består såsom något absolut och en gång för
+alla fixt och färdigt, säger han nu. Man lägger sig inte utan vidare
+till med en känsla; och fångar den en, så kan det hända, att den en
+vacker dag släpper taget. Detta är hvad René Fourmy får erfara, och det
+två gånger å rad.</p>
+
+<p>Han står vid början af en lysande universitetskarriär. Han är
+professorns i ämnet särskilda favorit, sin fädernestads hopp och sin
+familjs stolthet. Han gifter sig med en skön och förmögen ung dam. Dagen
+efter bröllopet &mdash; eller rättare: redan innan dagen grytt &mdash;
+upptäcker han med häpnad och fasa, att han inte mera äger kvar en skymt
+af sin lifliga känsla för fästmön. Och sedan han under en tids
+äktenskapligt samlif kontrollerat riktigheten af denna upptäckt, flyr
+han en dag sina färde.</p>
+
+<p>René Fourmy beger sig till London. Han blir automobilchaufför. Han
+knyter en förbindelse med en fabriksflicka, och lefver ett par lyckliga
+år i en primitiv tillvaro. Men en dag gör han samma rön som senast. Hans
+väninna kommer visserligen att få ett barn, men eftersom förhållandet
+inte längre har något inre värde för honom och således inte längre äger
+någon ideell och moralisk innebörd, så bryter han med henne. Och
+eftersom det är hans speciella
+<span class = "pagenum">135</span>
+<a name = "page135" id = "page135"> </a>
+företrädesrätt att kastas ur den ena kärleksaffären in i den andra, så
+är han omedelbart invecklad i en ny förbindelse.</p>
+
+<p>Den blir den slutliga, den inom hvars ram hans lif kommer att röra
+sig. Under loppet af sin första upplefvelse befriade han sig från den
+»sociala hypnotismen», som Cannan benämner det; han gjorde sig oberoende
+af sådana samhälleliga värden som moral och religion o.s.v. Under det
+andra äfventyret lärde han sig småningom att disciplinera sin tanke och
+att moderera sin känsla; han aflägsnade de störande och oharmoniska
+elementen i sin egen personlighet. Han vann den ro och behärskning, som
+slutligen tillät honom att &mdash; under loppet af det tredje
+förhållandet &mdash; ur kärleken härleda den »glädje», som i den ofvan
+citerade fabeln betecknades som den rätta lefnadsvisheten. Det är ingen
+stagnerande kvietism, försäkrar René Fourmy på sista sidan, ty för den,
+som besjälas af denna glädje, ter sig lifvet som ett aldrig slocknande
+begär, och för honom fyller sig hvar dag med känslan att han lämnat
+bakom sig allt som är död och dvala.</p>
+
+<p><em>Unge Ernst</em> är ett mycket intellektualistiskt verk, som man
+kan förstå. Det är en skarp tanke och en säker hand som tecknat schemat
+och affattat utvecklingshistorien &mdash; af tingens och köttets värld
+skymtar inte mycket i boken. Ställen finnas i alla fall som göra
+troligt, att Cannan kommer att förmå gestalta också en
+<span class = "pagenum">136</span>
+<a name = "page136" id = "page136"> </a>
+verklighet som inte blott är ande &mdash; kapitlet om moderns och sonens
+skilsmässa är något af det starkaste och storslagnaste jag för min del
+läst på bra länge.</p>
+
+<p class = "date">
+5. 9. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">137</span>
+<a name = "page137" id = "page137"> </a>
+
+<h4><a name = "review137" id = "review137">
+OTTO ERICH HARTLEBEN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Otto Erich Hartleben (f. 1864), bl.a.: novellsamlingarna <i>Die
+Geschichte vom abgerissenen Knopfe</i> (1892), <i>Vom gastfreien
+Pastor</i> (1895), <i>Der römische Maler</i> (1898) och skådespelen
+<i>Der Frosch</i>, familjedrama efter Henrik Ibsen (1891),
+<i>Angele</i>, komedi (1891), <i>Hanna Jagert</i>, komedi (1893), <i>Die
+Erziehung zur Ehe</i>, satir (1893), <i>Ein Ehrenwort</i>, skådespel
+(1894), <i>Die sittliche Forderung</i>, komedi (1896), <i>Die
+Befreiten</i>, fyra enaktare (1899), <i>Ein wahrhaft guter Mensch</i>,
+komedi (1899), <i>Rosenmontag</i>, en officerstragedi (1902) &mdash;
+samtliga hos S.&nbsp;Fischer, Berlin.</p>
+
+
+<p>Otto Erich Hartleben, om hvars frånfälle bud häromdagen bragtes, var
+det unga Tysklands och »die neue Richtungs» kanske mest älskvärda och
+vinnande personlighet. Hos oss är
+<span class = "pagenum">138</span>
+<a name = "page138" id = "page138"> </a>
+han känd som författare till <em>Rosenmontag</em> (Karneval), denna
+allvarliga och tunga »officerstragedi», som när allt kommer omkring så
+litet svarar mot bilden af den ironiske och veke »Otto Erich» han i sina
+miljöers sällskap af unga referendarer och glada damer så gärna skildrar
+som kretsens en smula gäckande resonnör.</p>
+
+<p>När jag ur en lektyr, som redan ligger några år tillbaka i tiden,
+söker påminna mig Otto Erich Hartlebens produktion, dröjer minnet helst
+vid novellerna. Här får man i en följd af muntra upptåg och lustiga
+infall en personlighet, hvars väsens hemliga strängar vibrera efter sin
+egen melodi. Frackens narrkåpa på axlarna, men innerst inne en sensitiv
+naturs hela skygga bäfvan vid beröringen.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Novellisten Hartleben är ironiker, och de små men utomordentligt
+läsvärda volymer, som innehålla hans noveller, visa en ironi som har
+sidor både af satir och cynism. Som cyniker är han ofta roligt grotesk
+men alltid ganska harmlös. Som satiriker hör han afgjordt till den
+stridsfärdiga offensiven. Borgardömets små hvardagsidiotismer ha en
+utmärkt förmåga att stimulera honom och lösa hans ironis källsprång. Med
+samlarens välbehag kastar han sig öfver dem, och med den krigiske
+amatörens förtjusning formar han sedan de infall han som små, hvassa,
+blänkande pilar skickar ut. Och
+<span class = "pagenum">139</span>
+<a name = "page139" id = "page139"> </a>
+förloppet hos hans tankegång är så lifligt och så sundt förståndigt,
+betraktelsernas gång så snabb, så fyndig och så facetterad, att hans
+berättelse får dramats lif och mycket af dess väsen. Hartlebens novell
+är i dagens tyska litteratur något särskildt för sig. Den är spänstig,
+smärt, rask samt kvick och måttfullt diskret som en lyckad anekdot ur en
+chronique scandaleuse. Den äger ett dramatiskt tycke. Hartleben har
+nästan upphäft skillnaden mellan arterna: en af hans berättelser har så
+godt som oförändrad publicerats äfven såsom drama.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Under denna glada och skeptiska lek med filisterdömets små och stora
+svagheter rör sig en tyngre våg af sentiment. Den får i regeln inte
+bölja fram i dagen. Men alltsomoftast tror man sig se dess stänk skimra
+i ljuset af hans humor, och när i dramerna hans röst antar mörkare
+tonfall, varsnar man utan svårighet kampen med egna impulser.</p>
+
+<p>Ett af Hartlebens skådespel bär som motto det nietzscheanska
+valspråket »Verachte das Weib!», och öfver motiv af människoförakt och
+tvifvel på människan har han rest också flera andra. Det förefaller, som
+sökte han i denna misantropis förnekelse mindre lösningen af det ena
+eller andra problemet än en reträttplats för sig själf, kritikerns och
+klandrarens tillflykt undan en mängd olösliga frågor och oslippliga
+vedervärdigheter. Hans naturell behöfde starka
+<span class = "pagenum">140</span>
+<a name = "page140" id = "page140"> </a>
+bedöfningsmedel, och det var stunder då han sökte dem i Alcestes
+grämelse, i&nbsp;de Vignys förakt. Det var så han diktade alla dessa
+komedier, där löjet så litet maskerar en, låt så vara, icke synnerligen
+brännande bitterhet, och bitterheten så illa döljer ett alltför känsligt
+sinnes smärta vid beröringen med en rå verklighet. Notisen om hans
+bortgång meddelade, att den omedelbara dödsorsaken varit underrättelsen
+om hans nya skådespels fiasco. Antagandet är förmodligen öfveriladt, men
+det gör sig helt väl. Hartleben hörde till Paul Langes släkt. Han var en
+af dem, som en bladartikel kan dräpa. Under en dristighet, som väckte
+förargelse och någon gång &mdash; med han goda minne &mdash; kunde bli
+nästan brutal, dolde han en blödande känslighet, ett fint förnimmande,
+varmt och ständigt rörligt väsen.</p>
+
+<p class = "bullet">•</p>
+
+<p>Det var Hartlebens skada att han inte föddes och växte upp vid Donau.
+I&nbsp;den lätta eggande luften i Strauss’ och Schnitzlers stad hade
+alla de melodier, han med större eller mindre framgång sökt fixera i
+sina dikter, blifvit den enda glada och stundom en smula sentimentala
+hymn af valsmusik, champagneskum och böljeslag, som anstått honom så
+väl. Den korta lifsminutens lycka, trånadens hetta, men också mättnadens
+besvikenhet under en flyktig stund af reflexion med den tillbörliga
+droppen bitterhet
+<span class = "pagenum">141</span>
+<a name = "page141" id = "page141"> </a>
+på bottnen, lifsförvecklingens hela lustiga och trista komik hade med
+mera omedelbart invuxna rötter skänkt mera otvungen natur åt hans
+temperament, ett helare, intensivare och längre lif åt hans dikt. Nu
+tvangs han att leta och söka. Men han hörde icke af naturen till de
+sökande andarna, och han har därför i sin vackra och älskvärda poesi
+blott gifvit delar, där han vid andra förhållanden kanske kunnat skänka
+det hela.</p>
+
+<p class = "date">
+1. 3. 05.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">142</span>
+<a name = "page142" id = "page142"> </a>
+
+<h4><a name = "review142" id = "review142">
+DETEKTIVLITTERATUREN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+E. W. Hornung: <i>Amatörtjufven</i>. Hugo Geber, Stockholm. &mdash; H.
+de Vere Stacpoole: <i>Inspektör Freyberger från Scotland Yard</i>. Fr.
+Skoglund, Stockholm. &mdash; Maurice Leblanc: <i>Arsène Lupin,
+gentleman-stortjuf</i>. Förord af Jules Claretie. <i>Arsène Lupin mot
+Sherlock Holmes</i>. <i>Chifferskriften</i>. (Arsène Lupins märkvärdiga
+äfventyr I-III.) Hugo Geber, Stockholm. &mdash; Gaston Leroux: <i>Det
+gula rummets hemlighet</i>. <i>Den svartklädda damens parfym</i>.
+(Reportern Joseph Rouletabilles utomordentliga äfventyr I-II.) Hugo
+Geber, Stockholm.</p>
+
+
+<p>Utan saknad afstår jag från att söka förekomma den tyska
+litteraturhistoriker och germanist, som endera dagen i en grundlig
+dissertation kommer att studera den litterära detektivkonstens
+utveckling genom tiderna.</p>
+
+<span class = "pagenum">143</span>
+<a name = "page143" id = "page143"> </a>
+<p>Att han börjar med Bibelns fabler och Homeros’ berättelser är säkert:
+såvida det inte lyckas honom att komma världens skapelse ännu ett stycke
+närmare. Undertecknad skall inte ens uppehålla sig vid Edgar Allan Poe,
+inte heller vid detektivhistorien i 18:e seklet, som dock kanske skulle
+förtjäna ett litet kapitel. Casanovas flykt ur blykamrarna förbereddes
+med en öfverdådigt skicklig afvägning af alla de omständigheter, som
+kunde komma att spela in, med en kombinationskonst som bör väcka
+Sherlock Holmes’ välvilliga gillande. Och ett af de finaste och
+roligaste, också mest karakteristiska uttrycken öfver hufvud för den
+litterära detektivismen (om jag för en stund får skapa en ny term) och
+dess slutledningskonst är det 3:e kapitlet &mdash; <em>Le chien et le
+cheval</em> &mdash; i&nbsp;Voltaires roman <em>Zadig</em>.</p>
+
+<p>Detta kapitel har den, ur synpunkten af den tyske forskarens
+intressen, speciella förtjänsten att inte vara originellt: att endast
+genom sin form &mdash; som är absolut definitiv &mdash; vara Voltaires
+privata tillhörighet. Voltaires detektivhistoria är nämligen en
+bearbetning af en berättelse i <em>Le cabinet des fées</em>, som åter är
+en ganska ordagrann öfversättning af en italiensk novell, hvilken
+&mdash; slutligen &mdash; i&nbsp;sin tur återgår på en orientalisk
+förebild. (Skåda vi åter framåt i tiden, så möta vi, i&nbsp;parentes
+sagdt, Voltaires detektivistiska anekdot i Wilhelm Hauffs lilla novell
+<em>Juden Abner</em>, <em>som ingenting
+<span class = "pagenum">144</span>
+<a name = "page144" id = "page144"> </a>
+sett</em>. Man kan tänka sig forskarens vällust när han får anställa
+konfrontationen.)</p>
+
+<p>Men detta blott för att antyda, att det visst inte är det moderna,
+amerikanistiska Västerlandet, eller ens dess närmaste föregångare och
+förberedare, det intellektualistiska 18:e seklet, som uppfunnit denna
+litteraturgren, i&nbsp;hvilken för ögonblicket ju inte så litet af
+tidsandans väsen tyckes förkroppsligadt. Fantasifulla och skarpsinniga
+österlänningar ha allra först odlat genren: hvem vet &mdash;
+hvilostunden efter det första schackpartiet förkortades kanske med den
+första detektivhistorien!</p>
+
+<p>Orienten har gjort början. En son af 18:e seklet har i dettas förra,
+förståndsmässiga hälft, gifvit den mest typiska och bästa bearbetningen
+af detektivmotivet före Poe. Och i vår tid har Poe &mdash; Amerika
+&mdash; skänkt lif åt genren, definitivt införlifvande den med
+litteraturen; Conan Doyle &mdash; England &mdash; har skapat dess mest
+ryktbara gestalt: den oförliknelige Sherlock Holmes, medan en
+konstnärligt oändligt mycket mera betydande landsman till honom &mdash;
+Robert Louis Stevenson &mdash; i&nbsp;afsiktlig anslutning till
+<em>Tusen och en natt</em> uppehållit sambandet mellan detektivismen och
+litteraturen. Fransmännen slutligen ha, snart sagdt i dessa dagar, ryckt
+upp sig, gripit temat an och tack vare sin skämtsamhet och sin ironi
+gjort inte litet för artens förkofran. Men tyskarna, dessa diktare och
+tänkare som, inbillar man sig, borde ha både förstånd
+<span class = "pagenum">145</span>
+<a name = "page145" id = "page145"> </a>
+och fantasi nog att slå en hel del rekord på området, ha blifvit
+beklagligt efter. Har kanske deras berömda metafysiska tänkande inte
+varit ägnadt att hos deras Sherlock Holmes-frön och Dupin-ämnen utveckla
+en slutledningskonst, en kombineringsvetenskap, som i så hög grad
+opererar med cigarraska och fotspår i jordens stoft m.m. sådant?
+Anglosaxarne blefvo ju för länge sedan empiriker...</p>
+
+<p>Hur som helst &mdash; af de sju volymer detektivhistorier, som ligga
+framför mig, är ingen af tyskt ursprung, och jag är tämligen
+säker&nbsp;på, att man inte ens kunde få tag i någon som närmelsevis
+hölle sig på dessa volymers allmänna nivå. Den tyska
+detektivlitteraturen&nbsp;är, så vidt min erfarenhet af den räcker, helt
+enkelt en tungrodd och svårläst Pitaval-journalistik: också där
+författaren är en så drifven man som Paul Lindau. &mdash; Det är en
+merit som måste räknas tyskarna till godo, invänder man kanske. Mycket
+möjligt; jag befarar dock, att man lika väl kan påstå motsatsen. Men vi
+öfvergå till ämnet.</p>
+
+
+<p class = "space double">
+<em>Amatörtjufven</em> är en öfversättning af E.&nbsp;William Hornung’s
+ryktbara <em>Amateur Cracksman</em>.</p>
+
+<p>Jag tillstår, att jag finner benämningen »amatör» för en herre af Mr
+A.&nbsp;J. Raffles’ skrot
+<span class = "pagenum">146</span>
+<a name = "page146" id = "page146"> </a>
+och korn föga passande och ganska anspråksfull.</p>
+
+<p>Om någon är han en »professional» i stjälandets föga nobla idrott.
+Han idkar tjufveri som näringsfång, helt simpelt, och trots författarens
+energiska bemödanden att framställa honom som en dilettant, en
+öfverlägsen herre som tycker om kraftiga stimulantia, är och förblir han
+en korrektionshuskandidat.</p>
+
+<p>Det stora felet är emellertid, att Hornung i så hög grad saknar
+humor, också att hans stil har så litet af det lätta glissando som
+skulle föra bort öfver en hel del rätt odelikata saker. Man har inte
+hunnit genom många af berättelserna, innan man fått nog: för litet
+schwung hos hjälten! för litet af den stilens brio och formens
+förståndsmässiga skärpa, som skulle låta en glömma sig kvar i denne
+ointressante herres sällskap. &mdash; Att räkna <em>Amatörtjufvens</em>
+författare med, det är att offra åt en förkärlek quand même för
+detektivismen; att acceptera A.&nbsp;J. Raffles är att glömma, att
+detektivismen med Poe, med R.&nbsp;L. Stevenson, med några af Conan
+Doyles berättelser blifvit en gren af litteraturen.</p>
+
+
+<p class = "space double">
+A. J. Raffles tillhörde förbrytarnes skrå, han var en kollega till
+Cartouche, till Vidocq (under förra hälften af denne polischefs
+skickelsedigra lif), till Jean Valjean och professor Moriarty.
+<span class = "pagenum">147</span>
+<a name = "page147" id = "page147"> </a>
+Inspektör Freyberger från Scotland Yard, hjälten i H. de Vere
+Stacpoole’s så benämnda roman, är en yrkesbroder till Dupin, Javert,
+Lecoq, Gryce, Sherlock Holmes.</p>
+
+<p>Hans skarpsinne är stort och öfverträffas endast med möda af hans
+mod. Den benägne läsarens intresse hänför sig emellertid icke till dessa
+egenskaper, af hvilka i all synnerhet den förra ju representerar
+detektivismens egentliga nerv, utan till något helt annat: bofvens
+enorma skurkaktighet och intrigens röfvarromantiska trasslighet.</p>
+
+<p>Klein-Müller, förbrytaren det gäller att afslöja, har en plats för
+sig i den del af detektivlitteraturen slumpen hittills låtit mig stifta
+bekantskap med. Det är en företeelse af en rentaf diabolisk perversitet,
+en lustmördare som tid efter annan erfar ett omotståndligt behof att
+döda. Han brukar då läska sig med att strypa någon och opererar därefter
+bort hufvudet, som han sedan konserverar efter en af honom själf
+uppfunnen metod och införlifvar med sin samling.</p>
+
+<p>Här ha vi naturligtvis en svag punkt. Ty hur knipslugt och skenbart
+följdriktigt monomaner af detta slag förefalla att handla, alltid är det
+väl dock till slut instinkten som verkar i deras görande och låtande och
+impulsen som regerar. Och skådespelet blir på detta sätt inte en
+tornering mellan förstånden, ingen duell mellan två målmedvetna viljor.
+Så ter det sig i hvarje fall här. Rätt länge har man intrycket af
+<span class = "pagenum">148</span>
+<a name = "page148" id = "page148"> </a>
+en hjärnornas tvekamp, men till sist tar sig mycket riktigt slumpen före
+att göra sin tungt vägande insats i historien: och man är midt uppe i en
+kriminalroman, en redogörelse för en förbrytelse rätt och slätt. Dramat
+har förflyktigat. &mdash; Författaren har sjäf känt detta och urskuldar
+sig i förbifarten med, att det går till så också i »det verkliga
+lifvet». Förmodligen, men hvad gör det till saken? Intrycket förblir det
+antydda. <em>Inspektör Freyberger från Scotland Yard</em> är mindre en
+detektivberättelse, i&nbsp;den mening vi här tagit denna term, än ett
+kriminalreferat i stil med t.ex. Jules Lerminas romaner (dem författaren
+för resten tyckes ha studerat).</p>
+
+<p>Det ser ut som om detektivmotivet inte tålde vidlyftighet: tänj ut
+novellen till roman och den förlorar, som exemplet af <em>Inspektör
+Freyberger från Scotland Yard</em> redan antydde, med sin speciella
+karaktär också sitt specifika behag.</p>
+
+<p>Ännu tydligare kan man se det hos Maurice Leblanc, författaren till
+de ofta både talangfulla och roliga Arsène Lupin-historierna.</p>
+
+<p>Leblanc har haft förståndet att gå i god skola: han har omsorgsfullt
+studerat teoretikern och berättaren Poe &mdash; som ju genom Baudelaire
+h.o.h. införlifvats med fransk vitterhet &mdash; och man märker
+inflytandet mer än en gång och på mer än ett sätt. Kanske är det en
+hörselvilla, med det förefaller mig som erinrade »Arsène
+<span class = "pagenum">149</span>
+<a name = "page149" id = "page149"> </a>
+<em>Lupin</em>» på ett frappant vis om »C.&nbsp;Auguste
+<em>Dupin</em>».</p>
+
+<p>Krönikan om Arsène Lupins »märkvärdiga äfventyr» i&nbsp;de båda
+första volymerna &mdash; <em>Arsène Lupin</em> och <em>Arsène Lupin mot
+Sherlock Holmes</em> &mdash; är roligt gifven, då och då med något af
+den ironi man så gärna ville finna i denna litteratur, som man alla
+resonemang till trots på grund af någon hemlig fördom har så svårt att
+ta på allvar. Något verkligt mästerverk inom genren tror jag dock inte
+att serien innehåller. Men där finnas verv, fart och en hel del lustig
+skämtsamhet.</p>
+
+<p>Med fantasien är det kanske något klenare beställdt: konsten att
+fängsla genom problemets uppställning, att förbluffa med det invecklade
+i intrigens »<em>conduite</em>», det oväntade i dess snabba och fyndiga
+upplösning tyckes inte vara Leblancs starka sida. Och man får vidare lof
+att mot hans Lupin rikta den än mera vägande invändningen, att han på
+det stora hela alltför litet begagnar sig af sin mycket rosade
+intellektuella styrka och genomträngande inbillningskraft, och i alltför
+hög grad stöder sig på den &mdash; af författaren med ett nästan
+skolpojksmässigt intresse skildrade &mdash; röfvarorganisation, hvars
+chef han&nbsp;är.</p>
+
+<p>Den tredje af Lupin-böckerna får h.o.h. sin karaktär af dessa
+omständigheter. <em>Chifferskriften</em> är en kriminalroman, tung och
+pretentiös
+<span class = "pagenum">150</span>
+<a name = "page150" id = "page150"> </a>
+och nästan lika odräglig som de flesta produkter af denna sorts
+vitterhetsalstring.</p>
+
+<p>Anläggningen visar, förefaller det mig, i&nbsp;visst afseende på
+Alexander Dumas d.&nbsp;ä. Men hvilken skillnad. När Dumas i inledningen
+till serien <em>Cagliostro-Joseph Balsamo</em> låter det hemliga
+förbundets medlemmar, dolkförsedda och utrustade med konspiratörens alla
+öfriga attribut, både svart kravatt och hvit peruk, församla sig i en
+dyster bergstrakt för att under ett hemlighetsfullt och högtidligt
+ceremoniel dryfta Frankrikes öde, så kan han lugnt spinna allt detta
+vidare genom en massa volymer. Allt löper dock till sist ut i den stora
+revolutionen, och hur löjlig hans historieskrifning också må vara: han
+har åtminstone inte låtit berget föda en råtta. Effekten står i
+proportion till de utomordentliga förberedelserna och alla de fylliga
+fraserna, till hela det mysteriösa intrigerandet i det fördolda. Och hur
+ter sig saken hos Leblanc? Arsène Lupin uppträder i
+<em>Chifferskriften</em> som innehafvaren af Julius Caesars, Jeanne
+d’Arcs, Ludvig XIV:s och Marie-Antoinettes hemlighet &mdash; en
+hemlighet som, heter det, betyder makten att förändra Frankrikes
+historia. Men hvilken är denna vidtomordade hemlighet, källan till
+Lupins styrka? Jo, det finnes inte långt från Le Hâvre en ihålig klippa,
+där man kan förvara sina eventuella skatter eller anlägga ett förråd af
+kulor och krut, om ens födelse infallit efter
+<span class = "pagenum">151</span>
+<a name = "page151" id = "page151"> </a>
+krutets uppfinnande. Romanens hela point är uppdagandet af denna
+utomordentliga hemlighet verkligen en något anspråkslös sluteffekt efter
+alla de stora orden. &mdash; I&nbsp;<em>Chifferskriften</em> har Leblanc
+förirrat sig utom genren. Endast de partier, som hänföra sig till
+skolynglingen Beautrelet, ett Sherlock Holmes-ämne skildradt med mycken
+komik, göra ett undantag.</p>
+
+
+<p class = "space">
+I Gaston Leroux har reporterdetektiven fått sin förhärligare. Joseph
+Rouletabille är en yrkesbroder till herrarne Jacques Dhur, Mouthon och
+hvad de heta, <em>Le Matins</em> och <em>Le Journals</em> professionella
+utredare af hemlighetsfulla förbrytelser och judiciella misstag.</p>
+
+<p>Leroux förfogar öfver en viss djärfhet i uppfinningen, och med den
+förenar han en tränad skriblers förmåga att låta pennan löpa.</p>
+
+<p>Han har för litet smak och talang.</p>
+
+<p><em>Det gula rummets hemlighet</em> går ännu an, här finnas
+åtminstone spännande moment, och den första presentationen af unge
+Rouletabille har sina sidor. Men fortsättningen, <em>Den svartklädda
+damens parfym</em>, är onjutbar. Man får faktiskt leta efter något så
+retsamt anspråksfullt som denna skrift: med dess eviga och falskt
+djupsinniga resonerande öfver temat »en kropp för mycket» respektive »en
+kropp för litet», med dess beständiga kursiverande af ord, fraser och
+hela långa stycken och &mdash; först och sist &mdash; med dess
+förskräckliga
+<span class = "pagenum">152</span>
+<a name = "page152" id = "page152"> </a>
+sentimentalitet. Dennas sliskiga sötma är den enerverande
+hufvudbeståndsdelen i den svartkläddas odör.</p>
+
+<p>Leroux saknar, som sagdt, inte en viss färdighet. Han afslöjar sig i
+alla fall som en skribent för paradiset: till trots för sina litterära
+allyrer och sin med en så påträngande ostentation framförda (men
+alltigenom falska) intellektualism.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Det har roat mig att läsa några saker från detektivlitteraturens olika
+områden; jag har velat se, hvar ungefär denna genre för närvarande
+står.</p>
+
+<p>Resultatet blef åtskilligt mindre gynnsamt än jag väntat, ehuru jag
+försiktigtvis inte spänt mina förväntningar så särdeles högt.</p>
+
+<p>Åtskilliga detektivberättelser äro helt enkelt brottmålsromaner,
+i&nbsp;hvilka händelsernas mångfald skall suggerera det tycke af problem
+den verkliga detektivberättelsen, enligt Poes analys af genren, bör äga.
+Så var fallet med t.ex. <em>Chifferskriften</em> och <em>Inspektör
+Freyberger från Scotland Yard</em>.</p>
+
+<p>I andra åter verkar författaren med element, som stå i direkt motsats
+till genrens innersta väsen. Den kyliga stämning af förståndsmässighet
+och behärskning, af intellektuell och äfven fysisk energi, som redan Poe
+betonade och hvilken Doyle förstått att hålla fram som det förnämsta
+draget, denna svala luft där allt skall gro
+<span class = "pagenum">153</span>
+<a name = "page153" id = "page153"> </a>
+och spira och händelserna skola växa och blomma enligt kausalitetens lag
+&mdash; ja, den mänges ofta med drifhusfläktar från känslornas värld:
+i&nbsp;handlingen indras allehanda rörande bihandlingar. Leroux håller
+fast vid matematiken: och serverar ekvationen kanderad med
+sentimentalitet.</p>
+
+<p>Och så blefve således det bekymmersamma resultatet af vårt ströftåg i
+detektivismens värld det, att detektivlitteraturen som litteratur i
+detta nu är föga betydande. Det är som strömning, som tidssymptom den
+intresserar.</p>
+
+<p class = "date">
+16. 11. 09.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">154</span>
+<a name = "page154" id = "page154"> </a>
+
+<h4><a name = "review154" id = "review154">
+FADER BROWN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+G. K. Chesterton: <i>Den menlöse Fader Brown</i>. Detektivhistorier.
+&mdash; Hugo Geber, Stockholm.</p>
+
+
+<p>Missminner jag mig ej, ingick i <em>Argus</em> för några år sedan en
+studie öfver den moderna detektivlitteraturen. Det var icke mycket
+författaren hade att visa på när han, med en viss sympati för genren
+tror jag, anställde mönstringen med de yttersta dagarnas vittra
+verksamhet inom branchen. En del litterär talang på det ena hållet, en
+hel del finurlighet och t.o.m. kombinerande geni på det andra &mdash; om
+det ville riktigt väl till &mdash;, men ingenstädes det lyckliga
+sammanträffande af egenskaper som hade fört till en verklig
+detektivpoesi. Sådan var den
+<span class = "pagenum">155</span>
+<a name = "page155" id = "page155"> </a>
+nakna sanningen. Det återstod endast att hoppas.</p>
+
+<p>Den menlöse Fader Brown är alla förhoppningars uppfyllelse,
+föreställer jag mig, och alla drömmars förverkligande! Zadig och Dupin
+ha fått en jämbördig kollega. Och hvad beträffar Sherlock Holmes, den
+oförliknelige, så tvekar man att i tanken förflytta sig i den luft af
+oro som måste uppfylla den välbekanta våningen vid Bakerstreet
+(n:r&nbsp;221&nbsp;B). Sherlock Holmes’ styrka låg icke blott i en
+beundransvärd förmåga att lägga märke till och taga fasta på hvarenda
+meningslös bagatell; hälften af hans säkerhet och framgång härledde sig
+ur en sublim själfkänsla. Den har nu helt säkert fått en allvarsam stöt.
+Fader Brown är icke blott det motsatta temperamentet. Han betyder den
+motsatta världsåskådningen, den motsatta metoden. Och han pröfvar sin
+metod och tillämpar sin åskådning i fall där det lyckade resultatet
+faktiskt blir en direkt förnekelse af allt som är heligt för Sherlock
+Holmes.</p>
+
+<p>Sherlock Holmes är vetenskapsman. Han opererar med regler och lagar,
+och han tillämpar i sin detektivpraxis de kemiska, medicinska,
+fysikaliska och matematiska insikter han vunnit i laboratorier och
+föreläsningssalar. Han är idel logisk metod, och hans trosbekännelse är
+vetenskapsmannens tro på följdriktigheten. Tillvaron är för den store
+detektiven orsak och verkan i en lång kedja af fakta, alla knutna till
+<span class = "pagenum">156</span>
+<a name = "page156" id = "page156"> </a>
+hvarandra i ett oupplösligt kausalitetsförhållande; och gäller det t.ex.
+ett brott, så har man blott att finna ett led i en serie för att kunna
+nysta upp den i hela dess längd. Allt är determineradt, allt hänger
+ihop; det ges alltid endast en möjlighet, och nyckeln till gåtans
+lösning skänker det logiska resonemanget. Man kan inte vara mera
+vetenskaplig i sitt tänkande och ha en skarpare vetenskaplig metod än
+Sherlock Holmes. Han är typen för den moderne vetenskapsmannen.</p>
+
+<p>Hur förhåller sig Fader Brown till detta slags åskådning och denna
+sorts verklighet? &mdash; Alla de relationer, säger i en af sina böcker
+Chesterton, hvilka i vetenskapliga arbeten gå och gälla som de
+oundvikliga frukterna af omutliga lagar, förege sig bygga på en inre
+syntes som alls icke existerar. De förnuftiga termerna äro icke lag och
+regel utan trolleri, under o.s.v. Ett träd bär frukter emedan det är ett
+magiskt träd; vattnet strömmar nedåt, icke uppåt, emedan det är
+förhäxadt; solen skiner till följd af ett uppenbart trolleri. Allt detta
+kan synas underbart, mystiskt är det däremot icke. Världen är helt
+enkelt ett sagoland, men sagolandet är ingenting annat än det sunda
+förnuftets soliga rike. För den vetenskaplige logikdyrkaren, och för den
+vetenskaplige detektiven Sherlock Holmes, är ett <em>faktum</em> ett
+något, hvilket icke kunnat te sig annorlunda. För Fader Brown, för
+Chesterton, sagoboksfilosofen som han kallar
+<span class = "pagenum">157</span>
+<a name = "page157" id = "page157"> </a>
+sig, hade ett grönt blad precis lika väl kunnat vara rödt. Hvarje färg
+tyckes honom vara icke produkten af en nödvändighet, utan resultatet af
+ett <em>val</em> mellan flera färger, alla i sig själf lika möjliga; och
+t.ex. rosens purpur har därför något dramatiskt öfver sig. Den är icke
+rätt och slätt »röd»; dess färg är den tragiska färgen af plötsligt
+utgjutet blod. Allting representerar <em>något inträffadt</em>.</p>
+
+<p>Det märkvärdiga och ovanliga flyttas på detta sätt in i det
+alldagligas plan och hvardagen blir undret framom alla under, det enda
+egentliga underverket till och med. Det bästa i hela <em>Robinson
+Crusoë</em> är, påstår Chesterton, listan öfver de föremål han lyckades
+rädda, när han led skeppsbrott. Hvarje köksredskap blef något kostbart
+och poetiskt: emedan det ju lika väl kunnat falla i hafvet och gå
+förloradt. Den underbara diktens hela poesi ligger i en simpel
+inventarieförteckning. Chestertons dubbelgångare i den filosofiska
+detektivromanen <em>Mannen som var Torsdag</em>, poeten Gabriel Syme,
+bekämpar ifrigt allt som är romantik och poesi i häfdvunnen mening. »Jag
+är den borgerliga ordningens poet», förkunnar han med entusiasm,
+»lagbokens och kälkborgerlighetens diktare. Tag ni andra skalder edra
+böcker med bara poesi och prosa, men låt mig läsa en tidtabell med tårar
+af stolthet.» &mdash; The mystery of the Obvious, det själfklaras och
+påtagligas hemlighetsfullhet, all banalitets anspråkslösa
+<span class = "pagenum">158</span>
+<a name = "page158" id = "page158"> </a>
+men storslagna mystär: detta blir den makt till hvilken Chesterton
+hänvisar, som Maeterlinck åberopar <em>le tragique quotidien</em>,
+hvardagslifvets förborgade tragik.</p>
+
+<p>I det hälft själfbiografiska arbete jag ofvan anspelade på
+(<em>Orthodoxy</em>) har Chesterton berättat, huru och hvar han fann den
+slutliga formeln för sin syn på världen. Det var i katolicismen. Han
+upptäckte efter hand, att denna lära hade tagit med i räkningen allt
+hvad tillvaron äger af dold excentricitet, af undantag och afvikelser,
+och att hon i sin uppfattning af människan gaf uttryck åt det faktum,
+att »människans hjärta icke har sin plats i kroppens midtellinje utan
+hamnat på sned».</p>
+
+<p>Men tro inte, att Chestertons katolicism är af det mystiska slaget:
+huru bestämdt han också opponerar mot den vetenskapliga logik, som han
+än kallar deterministisk och än kalvinistisk och alltid betecknar som
+endast till skenet intellektuell. Det förekommer i den första
+berättelsen om den menlöse Fader Brown en upplysande passus. »Hur kunde
+Ni genomskåda mig», spörjer den falske prästen. »Ni angrep förnuftet»,
+svarar Fader Brown menlöst, »det är dålig teologi.» »Kyrkan har alltid
+hållit på förnuftet», försäkrar han vid ett annat tillfälle. Vi ha redan
+fått en aning om, hur vi ha att fatta detta »förnuft». Det är icke
+vetenskapens bundna förståndsmässighet; den är för Fader Brown tvärtom
+höjdpunkten af oförnuft. I&nbsp;den
+<span class = "pagenum">159</span>
+<a name = "page159" id = "page159"> </a>
+mest renodlade form, som en fullständigt öfvermänsklig, suverän logik,
+finner man den, upplyser Chesterton, hos den vansinnige på dårhuset, och
+detta är alldeles naturligt, utför han vidare, ty dåren är en människa
+som »förlorat allt utom förståndet» (<em>Orthodoxy</em>). Ingenting
+öfvergår den fruktansvärda logiska skärpa hvarmed dåren »iakttager
+detaljerna och spårar sammanhanget mellan tvenne ting omhvärfda af tusen
+andra ting».</p>
+
+<p>Här ha vi något som tydligen kommer att sätta myror i hufvudet på dr
+Watson. Hur kan det vara möjligt att komma till ett slut med ett
+inveckladt kriminalproblem, om man inte analyserar cigarraskan, studerar
+fotspåren i rabattens mull o.s.v., kort sagdt: följer »<em>tråden</em>»
+efter alla slutledningskonstens föreskrifter? Fader Brown har sitt eget
+system. Tjugu eller trettio års erfarenheter i biktstolen ha skänkt
+honom kunskapen om människan. Han kommunierar med förbrytaren, uppgår i
+honom för en kort sekund, varder under ett ögonblick af exaltation och
+inspiration själf den som begått gärningen: och förloppet står klart för
+hans öga, afslöjadt in i minsta detalj. Det är hvad man i dagligt tal
+kallar intuition. &mdash; Denna metod är inte riktigt ortodox, säger
+Fader Brown själf; förnuftet hade tydligen bort få spela med en hårsmån
+mera; kyrkan godkänner inte den privata inspirationen. Men han tröstar
+sig med att när det gäller den excentriska handling en
+<span class = "pagenum">160</span>
+<a name = "page160" id = "page160"> </a>
+människa begått, får tydligen den människa, som vill reda ut saken, vara
+beredd på att göra om den i andanom. &mdash; Detta är Fader Browns
+detektivmetod i den märkliga berättelsen <em>Guds hammare</em>, ett
+litterärt konstverk af rang. I&nbsp;<em>De tre dödsverktygen</em> möter
+på liknande sätt den underbara förmågan att genomlefva och upplefva samt
+att på grund af denna inre medupplefvelse rekonstruera hela det
+invecklade och mångsidiga förloppet af en tragisk scen, som tycktes
+erbjuda en olöslig gåta. I&nbsp;andra berättelser framträder mera det
+särskilda förnuft Fader Brown representerar i motsats till Sherlock
+Holmes’ vetenskapliga förnuft. Historien om <em>Den osynlige mannen</em>
+t.ex. (den varierar ett tema som speciellt Gaston Leroux gjort mycket
+väsen af i ett par af sina detektivromaner) är på ingen enda punkt
+inspiration och intuition. Det sunda förnuftet ger råd: så och så måste
+det rimligtvis ha skett. Och så har det skett. Den fina, förtjusande
+novellen <em>Det blå korset</em> visar oss båda de egenskaper som äro
+Fader Browns, den katolske detektivens styrka. Det är först intuitionen,
+som låter honom tränga in i brottslingens själ och bli ett hans andra
+jag; det är vidare det enkla sunda förnuft för hvilket allting ter sig
+så enkelt och naturligt som möjligt och följaktligen också så lätt som
+möjligt att uttyda och förklara. Ingen cigarraska, inga fotspår i
+mullen. Men den brottsliga
+<span class = "pagenum">161</span>
+<a name = "page161" id = "page161"> </a>
+andens vandring i sin värld, förbrytartankens aftryck i ett samtals
+alldagliga ord.</p>
+
+<p>Uppfinningen i Chestertons detektivhistorier är långt ifrån alltid
+hans egen när det gäller själfva stoffet. Men i bearbetningen af de
+populära uppslagen är han nästan alltid själfständig, fängslande,
+egenartad. Se t.ex. i&nbsp;<em>Det brustna svärdet</em> hans behandling
+af det detektivproblem, frågan om det bästa gömstället kunde man kalla
+det, som Edgar Allan Poe kreerade med sin berättelse om <em>Det stulna
+brefvet</em> och som Conan Doyle så röfvarromantiskt bearbetat i
+historien om <em>En skandal i Böhmen</em>. Också i andra afseenden kunde
+man visa på en viss eklekticism. I&nbsp;<em>Den osynlige mannen</em> är
+det en uppfinnare som låter sitt hushåll skötas af knepigt inventerade
+automater: detta trick, som skall förstärka den spöklika stämningen och
+frammana en extra rysning som lämplig förberedelse för det enkla
+hvardagsförnuftets slutliga triumf, känna vi från Wells och Meyrink.
+I&nbsp;ett par andra stycken tycker man sig varsna en flyktig skymt af
+Kipling &mdash; Kipling, till hvars motståndare Chesterton eljes räknar
+sig. Men låt mig i stället, till behörig afslutning, visa på en punkt
+där Chesterton är absolut originell. Sherlock Holmes betecknar sig i
+hvad han kallar »sin kamp mot brottet» som det förorättade samhällets
+representant; han anser sig mer än en gång böra åberopa den högre
+motivering som ligger däri, att han tjänar rättvisan.
+<span class = "pagenum">162</span>
+<a name = "page162" id = "page162"> </a>
+Den katolske detektiven vet icke af något dylikt förhållande till den
+jordiska rättvisan. Han tjänar en högre makt. För Fader Brown är det i
+hvarje enskildt fall fråga om en människa som fått en »oriktig form»,
+och det hela förblir en privatsak mellan Fader Brown och hans offer. En
+enda af alla dem han afslöjar hemfaller åt rättvisan, och det är en
+präst, och han anger sig själf, när Fader Brown uppdagat hans
+hemlighet.</p>
+
+<p>Fader Browns triumf är det sunda förnufts triumf, hvars egentligaste
+uppenbarelseform är religionen &mdash; den katolska läran. Hans seger är
+bon sensens, den heliga enfaldens, det åt Gud hemburna förnuftets seger;
+men hans Gud är den välvillige och nästan fryntlige Gud, som med världen
+har skänkt människorna den oförlikneligaste af leksaker, en gåfva öfver
+hvars rätta bruk vaka féer synliga för den, som är menlös som Fader
+Brown.</p>
+
+<p class = "bullet">•</p>
+
+<p>Och Chestertons tanke om själfva genren, betraktad som litterär art?
+Den är mycket gynnsam, som man kan förstå &mdash; den var det för öfrigt
+redan innan han själf blifvit part i en eventuell diskussion i frågan om
+dess värde.</p>
+
+<p>Långt innan Chesterton, mänskligt att se, hyste den aflägsnaste tanke
+på att uppträda som Conan Doyles medtäflare, skref han nämligen en gång
+ett »försvar för detektivnovellen»
+<span class = "pagenum">163</span>
+<a name = "page163" id = "page163"> </a>
+(essaysamlingen <em>The Defendant</em>). Behöfver jag säga, att det är
+hans uppfattning af det »romantiska» som bildar grundvalen för detta
+försvar?</p>
+
+<p>London är den mest romantiska af orter, säger han. Att förverkliga
+dess poesi i dikt är ingen smal sak, och den som gör det är förvisso
+värd vårt erkännande.</p>
+
+<p>Men hvem gör det så som detektivförrattaren? I&nbsp;hans berättelser
+blir den stora staden ett underland, och detektiven vandrar sin bana
+genom alla nattens och dagens trolska timmar »som prinsen i en fésaga».
+Fri som sagornas hjälte, sin krafts herre, alla händelsers behärskare,
+upplefver han en stark och ursprunglig tillvaros berusande poesi...
+Omnibusen, på hvars tak han sitter bespejande sitt offer, blir ett
+förtrolladt skepp, och bofven är legendernas usle förrädare.
+Detektivnovellen &mdash; det slags detektivnovell Chesterton tänker på
+&mdash; är den »första och enda form af folklig diktning i hvilken
+uppenbarar sig en känsla för det moderna lifvets poesi»... Naturen är
+ett kaos af <em>omedvetna</em> krafter, en stad som London är ett kaos
+af <em>medvetna</em> krafter &mdash; se här något som höjer stadens
+poesi i ett särskildt plan! I&nbsp;denna natur ha bofven och detektiven
+sin gifna plats. Brottet hör här till naturfenomenen. Det kan således
+inte helt undvikas, att skildringarna ur Sherlock Holmes’ poetiska
+tillvaro också beröra bloddrypande händelser. Sådant förekommer;
+<span class = "pagenum">164</span>
+<a name = "page164" id = "page164"> </a>
+vi måste faktiskt medge, att mer än ett af hans äfventyr innehåller ett
+lika sensationellt brott som trots någon af Shakespeares tragedier.</p>
+
+<p>Så ungefär ser inledningen ut till filosofen och diktaren Chestertons
+egen verksamhet som detektivförfattare. Motiveringen som han ger,
+försvarstalet som han håller, gälla nog inte för någon annan än för
+honom själf, och möjligen för Doyle: när han är bäst. De noveller han
+grupperat kring Fader Brown äro en fin och vacker psykologisk poesi, en
+ironisk och rolig lek med vår dagliga åskådnings värdesättningar,
+synnerligast med det traditionella romantik- och poesibegreppet. Fonden
+bildar det uppfattningssätt, som låtit honom spela ut Fader Brown mot
+Sherlock Holmes och hjärtats förnuft mot det förnuft, som är rent
+intellekt.</p>
+
+<p class = "date">
+12. 5. 12.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">165</span>
+<a name = "page165" id = "page165"> </a>
+
+<h4><a name = "review165" id = "review165">
+RYMMARE OCH FASTTAGARE.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Friedrich Depken: <i>Sherlock Holmes, Raffles and ihre Vorbilder</i>.
+(Anglistische Forschungen, 41.) Carl Winters Universitätsbuchhandlung,
+Heidelberg.</p>
+
+
+<p>Här ha vi således den vetenskapliga afhandling om detektiven och
+bofven, som ju måste komma. Den ingår i den bekanta, af geheimerådet
+professor Johannes Hoops i Heidelberg utgifna serien <em>Anglistische
+Forschungen</em>, och den framträder således under auspicier som äro
+fullt värdiga det betydelsefulla ämnet.</p>
+
+<p>Sådana voro de reflexioner undertecknad anställde, medan han
+förväntansfull studerade den gröna bokens titelblad. Dock, det befanns
+snart,
+<span class = "pagenum">166</span>
+<a name = "page166" id = "page166"> </a>
+att författaren lofvat litet mera än han kommit sig för att hålla. De
+förebilder han åberopar äro blott två, C.&nbsp;Auguste Dupin och herr
+Lecoq (som kompletteras af den i förbifarten berörda figuren Tabaret),
+och en rätt stor del af publikationen upptages af åtskilliga, mot en
+karakteristik af Sherlock Holmes och Raffles syftande betraktelser öfver
+dessa individers egenskaper. Det är mycket möjligt att det inte lönar
+sig att ingå på andra förebilder än Poes amatördetektiv och Gaboriaus
+yrkesdetektiver. Men förhåller det sig verkligen på det sättet, så hade
+författaren bort göra faktum troligt för oss. Nu lägga vi boken ifrån
+oss med det bekymmersamma intrycket, att den viktiga forskningsuppgiften
+måhända inte nått sin slutliga lösning, och att vetenskapen fortfarande
+afvaktar det definitiva ordet i frågan.</p>
+
+<p>Vidare skall jag framställa den fundamentala invändningen mot
+undersökningens anläggning, att författaren rört ihop saker som inte ha
+något med hvarandra att skaffa. Han särskiljer uttryckligen mellan
+<em>detektivnovellen</em> och <em>kriminalnovellen</em>, men det hindrar
+honom inte att sida vid sida, och en smula om hvartannat, behandla Doyle
+och Hornung, den förre en detektivförfattare, den senare helt och hållet
+och uteslutande kriminalnovellist. Hans grepp är osäkert; det beror på
+att hans metod inte är säker.</p>
+
+<p>Att Depken med sitt arbete om Dupin, Holmes
+<span class = "pagenum">167</span>
+<a name = "page167" id = "page167"> </a>
+och Raffles, två detektiver och en kriminalhjälte, söker lämna »ett
+bidrag till kriminalberättelsens teknik» ökar i någon mån intrycket, att
+han inte haft riktigt klart för sig hvad det egentligen är
+fråga&nbsp;om.</p>
+
+<p>Till dessa allmänna betraktelser kunde måhända ytterligare fogas den,
+att författaren lagt i dagen en hårsmån mera allvar än ämnet kanske
+kräft. Han skulle i precis samma ton ha stämt en undersökning öfver
+källorna till <em>Hamlet</em> och <em>Kung Lear</em>.</p>
+
+<p>Men det blir på tiden att jag framhåller, att boken innehåller många
+riktiga anmärkningar och träffande observationer. Skavankerna härröra
+från författarens bristande vana att skrifva och från hans tydligen inte
+öfver höfvan vidlyftiga beläsenhet. Han känner blott en jämförelsevis
+liten del af området som han rör sig på. Han är inte tillräckligt säker
+på sig för att taga sakerna från oben.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Vi måste med Depken göra en bestämd åtskillnad mellan kriminal- och
+detektivnovellen. Den förra skildrar brottet och förbrytaren. Den senare
+låter oss vara med om att uppdaga förbrytelsen, afslöja brottslingen.
+Kriminalberättelsen är i princip en art, en afart, af
+äfventyrsberättelsen, sensationshistorien; detektivhistorien är inte med
+nödvändighet en äfventyrsnovell, och den goda detektivberättelsen verkar
+icke främst genom det sensationella. Sensationen
+<span class = "pagenum">168</span>
+<a name = "page168" id = "page168"> </a>
+saknas kanske inte: men den tillhör då själfva
+<em>förbrytelsen</em>.</p>
+
+<p>Denna kommer i andra rummet. Den måste naturligtvis tecknas så, att
+dess uppdagande blir en invecklad och pröfvande angelägenhet. Men
+förstår författaren sin sak, så är det kring uppdagandet läsarens
+intresse samlar sig.</p>
+
+<p>Uppdagandet &mdash; detektionen, som de engelska auktorerna säga
+&mdash; är en fråga om orsak och verkan, eller som detektiverna själfva
+i sina filosofiska ögonblick förklara: en fråga om kausalsammanhanget.
+De och de momenten äro kända &mdash; uppgiften är att i tur och ordning
+härleda värdet för alla de olika x, hvilka belamra ekvationen.
+Detektivens verksamhet blir ett kvickhetsprof och en snilleöfning. Han
+är förvisso ingen handtverkare. Rotar han i mullen för att mäta upp
+missdådarens fotspår och samlar han tändstickor och cigarraska, så beror
+det på att »ingenting är oväsentligt». Ingenting är oväsentligt, därför
+att den verklige detektivens analytiska geni förmår draga de mest
+vidtgående slutsatser ur rakt ingenting...</p>
+
+<p>Analysen eller deduktionen, ty i detektivernas språkbruk äga de båda
+termerna samma betydelse, är metoden, och den innebär ett framträngande
+från det kända till det obekanta, och hvarje nytt stadium i analysen
+markeras af ett afslöjadt faktum. För detektiverna själfva är proceduren
+en rent förståndsmässig deduktion och de betona gärna &mdash; jag
+erinrar om professorn
+<span class = "pagenum">169</span>
+<a name = "page169" id = "page169"> </a>
+hos Jacques Futrelle &mdash; att den med sträng »logik» genomförda
+deduktionen aldrig klickar.</p>
+
+<p>Fråga är emellertid, om inte också »väderkornet» spelar sin stora
+roll. När Depken gör gällande att detta är fallet, och att ingen
+detektiv kommer till rätta utan intuition, så har han alldeles rätt. Han
+har rätt, ty den handlings förlopp, som inte försiggår i ett lufttomt
+rum, är underkastad tusen inflytelser som störa den »logiska»
+utvecklingsprocessen. Icke för ty få vi lof att kalla den ena metoden
+logisk i motsats till den andra, specifikt intuitiva. &mdash; Dupin (hos
+Edgar Allan Poe) betonar uttryckligt att »det viktigaste för den
+analyserande detektiven är att veta <em>hvad</em> han särskildt skall
+observera». Här ha vi en punkt, där uppenbarligen ett slags inspiration
+måste sätta in. En instinktiv känsla af att just <em>denna</em> detalj
+innehåller afgörandet måste medverka &mdash; i&nbsp;ett gifvet moment
+måste tydligen det analyserande förnuftet stödjas af intuitionen.</p>
+
+<p>Den verkar alldeles säkert hos Dupin, hur intellektualistisk hans
+officiella åskådning också må vara. Har Dupin att lösa ett problem, så
+stänger han sina fönsterluckor, tänder några mystiskt skimrande vaxljus
+och slår sig ner i sin länstol, hvarpå han försjunker i meditationer som
+räcka 24, 36 eller 48 timmar efter behof. »I&nbsp;sådana ögonblick
+tycktes han förlorad för verkligheten och liksom frusen; hans ögon
+stirrade mot det tomma intet; hans klara, fulla
+<span class = "pagenum">170</span>
+<a name = "page170" id = "page170"> </a>
+tenorstämma antog falsettklang. Jag [Poe] tänkte ofta på den gamla
+filosofiens lära om den dubbla själen, och det roade mig att tänka, att
+Dupin ägde tvenne jag, ett skapande och ett analyserande.»</p>
+
+<p>I ett sådant tillstånd af försjunkenhet löser Dupin problemet,
+fjärran från skådeplatsen för brottet, stundom utan att ens ha besökt
+den. Det är väl mer än antagligt, att det här inte är fråga blott om en
+helt och hållet på analysens väg företagen rekonstruktion af
+förbrytelsen. Dupins tanke befruktas af intuitionen, hans »skapande jag»
+bygger upp händelsen, och han genomlefver den själf.</p>
+
+<p>När Depken anför, att också Sherlock Holmes står i tacksamhetsskuld
+till sin ingifvelse så har han som sagdt i princip rätt: Sherlock Holmes
+befinner sig inte sällan inför nödvändigheten att företaga ett val
+mellan tvenne lika plausibla uppslag, och då rådfrågar han sin
+intuition. Men medan man särdeles väl kan tilldela intuitionen en roll
+hos Dupin, bör man näppeligen göra det i fråga om Sherlock Holmes.</p>
+
+<p>Denne store man tillhör nämligen i princip det klara, kalla,
+afvägande förnuftets värld. Om Dupin slöt sig den typiska »Romantikens»
+luft; han tycktes stå i förbindelse med en annan värld, och han mottog
+uppenbarelser ur den. Sherlock Holmes är rationalisten, den moderna
+vetenskapsmannen &mdash; kemist, matematiker, biolog.
+<span class = "pagenum">171</span>
+<a name = "page171" id = "page171"> </a>
+Han förkroppsligar i sin åskådning och metod de yttersta dagarnas
+naturvetenskap. D.v.s. han afser att göra det, hvilket för oss är
+liktydigt med att han gör det. Man kan inte vara mera vetenskapsman och
+mindre intuitionsmänniska än Mr Holmes. Tillvaron är för honom orsak och
+verkan i en lång kedja af fakta, knutna till hvarandra i ett strängt
+betingadt orsakssammanhang.</p>
+
+<p>Här hade Depken haft utgångspunkten gifven för en liten betraktelse
+öfver vetenskaplighetens romantik. Han hade kunnat låta oss i
+detektivberättelsen se ett uttryck för den naturvetenskapliga epokens
+romantiska böjelser och begär, och han hade på detta sätt gifvit en helt
+annan tyngd och omfattning åt det ämne han befattar sig med. Att han
+inte gjort detta (jag frånser några intetsägande antydningar) beror
+förmodligen på, att han i likhet med diverse tyska s.k.
+litteraturhistoriker inte kunnat frigöra sig från bokstafvens välde
+öfver tanken utan inbillar sig, att romantik är ett begrepp som uttömmes
+med ett antal författarnamn och boktitlar från tiden omkring 1800.</p>
+
+<p>Dupin är den romantiska romantikens detektiv, på en gång »logiker»
+och inbillningsmänniska, konstnär och matematiker. Han fascinerar sin
+omgifning i kraft af det säregnas och hemlighetsfullas tjusning.
+Sherlock Holmes är den rationalistiska romantikens detektiv, idel
+förnuft, alltigenom »analyserande» förstånd. Det
+<span class = "pagenum">172</span>
+<a name = "page172" id = "page172"> </a>
+romantiska skimret kring hans gestalt beror på själfva det enormt skarpa
+intellekt som utmärker honom, på den oerhörda kallblodighet, den kyliga
+behärskning, som den orubbliga tron på förnuftet och dess allmakt
+skänker honom. Han har mycket gemensamt med den utomordentlige Mr
+Phileas Fogg hos Jules Verne, som aldrig förlorade sitt lugn och för
+hvilken gällde dogmen att »allt är beräknadt». Deras vilja och deras
+förstånd fungera med ett precisionsinstruments säkerhet; deras förnuft,
+deras viljekraft lyfta dem öfver tillfälligheterna; de gå som segrare ur
+kampen med det irrationella som möter i lifvet &mdash; detta är hvad som
+fångat hundratusende läsares fantasi i naturvetenskapens och
+ingeniörkonstens tid.</p>
+
+<p>Depken låter Raffles afsluta utvecklingslinjen Dupin &mdash; Holmes.
+Detta är intet lyckadt påfund. Raffles’ metod representerar intet, som
+ej finnes i Holmes’. Raffles är ingenting annat än Sherlock Holmes som
+förbrytare &mdash; en skral och stillös Holmes. Det naturliga hade varit
+att hänvisa på den typ, som Chesterton spelat ut mot Doyles hjälte,
+nämligen Fader Brown, den katolske detektiven.</p>
+
+<p>Detta är inte den enda underlåtenhetssynden. Att författaren med
+asketisk återhållsamhet afstått från nöjet att konfrontera Voltaire och
+Hauff, gör ingenting. Däremot är det alldeles bestämdt ett fel att
+åberopa indianernas verksamhet som detektiver utan att alls
+<span class = "pagenum">173</span>
+<a name = "page173" id = "page173"> </a>
+nämna Cooper. Jag bläddrar i <em>Den siste mohikanen</em>, och jag
+finner häpnadsväckande prof på den ädle Uncas’ och hans vise fader
+Chingachgooks förmåga. »De förefalla», så säger den unge engelsmannen i
+romanen, »att äga alldeles särskilda förmögenheter, hvilka vida
+öfverträffa mina.» Också Bret Harte kände sig slagen, något vi finna af
+en af hans <em>Koncentrerade romaner</em>. »Ugh», säger här en
+urskogsdetektiv, »spåren visa tydligt, att fyrtiotvå huroner i dag kl. 4
+tågat förbi, bland dem en skallig, en kutryggig och tre som voro
+faderlösa.» Bret Hartes parodi har en trogen, allvarligt menad
+motsvarighet i Sherlock Holmes’ och hans broder Mycrofts samtal i
+klubbfönstret i <em>Den grekiske tolken</em>.</p>
+
+<p>Och så skulle det måhända för den tyske lärde ytterligare ha
+återstått att afgöra hvilken af de tre, »Romantikens»,
+vetenskaplighetens eller katolicismens detektiv, som vore i stånd att
+lösa de problem som den engelske läkaren och filosofen sir Thomas Browne
+för trehundra år sedan framställde till vår begrundan: »Hvilken sång
+sjöngo sirenerna, när de sökte tjusa Odysseus? hvilket namn antog
+Achilles, när han förklädde sig till kvinna? &mdash; detta», sade sir
+Thomas, »är för visso svåra frågor, men de böra icke kunna trotsa ett
+allvarligt försök till lösning».</p>
+
+<p class = "date">
+5. 7. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">174</span>
+<a name = "page174" id = "page174"> </a>
+
+<h4><a name = "review174" id = "review174">
+RICHARD MIDDLETON.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Richard Middleton: <i>Spökskeppet och andra berättelser</i>. Öfvers. af
+Ebba Nordenadler. &mdash; Wahlström &amp; Widstrand, Stockholm.</p>
+
+
+<p>Titeln på Richard Middletons novellsamling lofvar utan tvifvel mera
+än den håller.</p>
+
+<p>Läsaren väntar sig något af bästa tjugofemöressort, trefliga saker ur
+äfventyrens och det öfvernaturligas värld &mdash; han finner, att
+<em>Spökskeppet</em> helt enkelt är en samling fina, själfulla
+noveller.</p>
+
+<p>Richard Middletori var till professionen litterär journalist. Han
+skref dikter och berättelser. Han hade knappt lämnat sin utvecklings
+<span class = "pagenum">175</span>
+<a name = "page175" id = "page175"> </a>
+första skeden bakom sig, då han rycktes bort, tjugonio år gammal.</p>
+
+<p>Middletons författarskap omfattar hufvudsakligen ett par band prosa,
+ett par volymer poesi och ett skådespel &mdash; det mesta utgifvet i
+bokform först efter hans död.</p>
+
+<p>Dikterna beskrifvas såsom lätta, intagande vers, fulla af dagg och
+månsken, lundars sus och fåglars sång. Det heter kort och godt
+(i&nbsp;den summariska nekrolog <em>The Athenaeum</em> ägnade sin
+aflidne medarbetare) att de, förutom dessa till angenäma strofer
+sammanfogade ingredienser, just inte innehålla någonting. Om en och
+annan dikt säges likvisst att den är en vacker och till och med
+intressant studie till barnets psykologi. Motiven från detta område
+spela en stor roll i <em>Spökskeppet</em>.</p>
+
+<p>En annan hållning tyckes skådespelet äga. Hos poeten Mr Philip Reason
+och hans fru infinner sig Mr Death, »Herr Död». Han representerar den
+firma, som ombesörjer dödsfallen i distriktet, och han har i uppdrag att
+afhämta den ena af makarna. Men rekvisitionssedeln är otydlig, det blir
+inte riktigt klart om det är <em>Mr</em> eller <em>Mrs</em> Philip
+Reason den afser, och Mr Death öfverlämnar åt de två att själfva afgöra
+saken. Jämlikt sin chefs outgrundliga rådslag skall han nämligen föra
+någon med sig; hvem det sedan blir är däremot inte så noga. Han
+aflägsnar sig alltså på en stund.</p>
+
+<p>Mr Philip Reason är en mycket fattig poet.
+<span class = "pagenum">176</span>
+<a name = "page176" id = "page176"> </a>
+När Mr Death har gått, få makarna mottaga det med fruktan och bäfvan
+motsedda besöket af husvärden. De komma att bli vräkta. De komma nu att
+definitivt kastas ut i ett elände utan gräns.</p>
+
+<p>Men detta perspektiv bekymrar dem inte längre. Härligt, härligt! säga
+de med glädtig uppsyn och förtröstansfullt sinne, det här gör ingenting;
+döden lofvade återvända så snart som möjligt; han skall få föra oss båda
+två bort från alla vedermödorna: allt skall bli bra.</p>
+
+<p>Eländet är de fattiges lif och döden deras lycka, sådan är styckets
+sens moral; den lär vid uppförandet för något år sedan ha gjort en
+ganska dyster effekt.</p>
+
+<p>Titelnovellen i <em>Spökskeppet</em> är berättelsen om en flygande
+engländare, som en vacker dag låter ankaret gå i en rofåker invid
+Fairfield, en liten by halfvägs mellan Portsmouth och London.
+Befolkningen i denna by är af ett tvåfaldigt slag; vid sidan af
+människorna som lefva sina sinnens lif i klara solskenet, finnes en
+annan sort: vålnaderna af forna tiders inbyggare, ett nattens och det
+romantiska månskenets släkte. Förhållandet mellan den lefvande och den
+döda befolkningen kunde inte vara bättre, och man umgås med sin
+farfarsfar och sin mormorsmor på det trefnaste sätt i världen, måhända
+blott med något af den öfverlägsenhet man som lefvande erfar inför de
+döda.</p>
+
+<p>Spökskeppets ankomst bringar oro i denna
+<span class = "pagenum">177</span>
+<a name = "page177" id = "page177"> </a>
+idyll. Skepparen bjuder de manliga vålnaderna på rom, och dessa hyggliga
+spöken börja föra ett lefnadssätt, som skandaliserar byn. Till sist
+uppvaktas han af en deputation, som ber honom resa sina färde. Han gör
+detta och nu blir ändamålet med hans vistelse på orten uppenbar: han har
+lockat byns gengångare att ta värfning som matroser; och vålnaden af ett
+skepp, som sedan hundrade år multnar på refven utanför någon af
+Karaibiska hafvets sjöröfvaröar, seglar bort med sin besättning af
+människor, som för hundrade år sedan blefvo mull.</p>
+
+<p>Berättelsens symbolik är ju i och för sig inte så märkvärdig. Men den
+har ägt sin särskilda betydelse för diktaren, och själfva novellen står
+tydligen med sin allegori som ett slags inledning till hans diktning. De
+döda existera blott genom de lefvande: Middleton löser dem ur detta
+beroende; han sänder ut de okroppsliga varelserna på blodiga
+sjöröfvarupptåg. Han framhäfver overkligheten gentemot verkligheten, han
+häfdar det irreellas realitet.</p>
+
+<p>En sådan de båda världarnas motsats har antagligen spelat sin stora
+roll i Middletons lif, den möter åtminstone i novellsamlingen som ett
+genomgående drag. Ett favorittema är motsatsen mellan den verklighet som
+barnets drömmar och känsla skapa, och den helt annorlunda beskaffade
+tillvaro med hvilken de vuxna människorna omgifva barnet.</p>
+
+<p>Middleton lefde ju inte så många år sedan
+<span class = "pagenum">178</span>
+<a name = "page178" id = "page178"> </a>
+han trampat ut barnskorna, och en god del af hans erfarenheter
+förskrifva sig följaktligen från de tidiga år, då (som Anatole France
+säger i en dikt) den blifvande människan »rysande når fram till
+upptäckten af lifvet».</p>
+
+<p>Novellerna på denna linje bilda samlingens mest vägande afdelning.
+Det med alltför mycket inbillning utrustade barnets tungsinthet och oro:
+när det inte får fast fot i de andra barnens verklighet; konflikten
+mellan intuitionens djupare logik hos barnet och de vuxnes
+förnuftsmässiga följdriktighet &mdash; det är ett par motiv som
+Middleton bearbetat i noveller hvilkas lefvande och varma tonfall låta
+oss ana, att det själfbiografiska momentet är mycket starkt.</p>
+
+<p>Denna uppställning utvidgas att gälla också de vuxne i deras
+förhållande till världen. Också för dem gäller, att förnuftets rådslag
+komma till korta inför ett sammanhang, hvilket inte skapats af
+människorna, hvilket regeras af en logik af ett öfvermänskligt slag.
+Deras längtan riktar sig mot värden, som inte finnas i den form de önska
+sig. Och när de skola ge dem denna form, så fogar sig stoffet inte efter
+deras önskningar, och deras vilja nötes ut och deras kraft förspilles på
+de fåfängliga försöken. Allt ter sig så klart, och allt visar sig fylldt
+af hemlighetsfullhet &mdash; ständigt möter, för människan i allmänhet,
+för konstnären i synnerhet, den »hemlighet som gör orden till böcker,
+husen till
+<span class = "pagenum">179</span>
+<a name = "page179" id = "page179"> </a>
+städer, och de rastlösa stjärnorna till ett oöfverskådligt
+universum».</p>
+
+<p>Det litterära uttrycket för denna känslobetonade och tämligen
+melankoliska syn på tingen saknar i märklig grad sentimentaliteten. Ur
+anblicken af detta motsatsernas spel, ur medvetandet om allt detta
+slöseri med kraft ger sig en stämning af ironi. Den förstärkes
+ytterligare genom en annan tanke. Middleton har sagt sig, att han och
+hans gelikar när allt kommer omkring kanske inte äro några riktigt
+lyckade representanter för det genomsnittsnormala förhållandet till
+verkligheten. Lefva drömmarne i den en smula som i fiendeland, så kan
+det mycket väl bero därpå, att de försummade rätta ögonblicket och
+sorglösa fortforo att glida fram på dagarnas ström i stället för att
+väga sina krafter och pröfva fakta. När de låta känslan lyfta sig ut ur
+dagen och med inbillningen försöka nå något som man inte når enbart
+genom den, så kan detta rätt väl vara resultatet af en i och för sig
+inte så litet komisk brist på själfbesinning. Längre kom inte Richard
+Middleton i sina betraktelser. I&nbsp;hans dikt ha den unga människans
+typiska sträfvan att göra upp med frågorna om världen och hennes undran
+inför de mysterier, hon upptäcker i den, fått ett vackert och lefvande
+uttryck.</p>
+
+<p class = "date">
+18. 4. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">180</span>
+<a name = "page180" id = "page180"> </a>
+
+<h4><a name = "review180" id = "review180">
+WILHELM RAABE.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Wilhelm Raabe: <i>Hungerprästen</i>. Roman. F.&nbsp;C. Askerberg,
+Uppsala.</p>
+
+
+<p>Wilhelm Raabes berömda roman <em>Der Hungerpastor</em> fyller dessa
+dagar femtio år. Vi ha emellertid rätt att hänföra den till dagens
+litteratur: Raabe hör till Dickens’, Fritz Reuters och Jean Pauls släkt;
+i&nbsp;hans bästa verk lefver den humor, som föryngrar och förnyar, och
+de äro i dag alltjämt lika nya som de voro för gårdagens läsare.</p>
+
+<p>Skedet 1848-1870 är i den tyska litteraturen i mycket en
+uppgörelsetid, och drama och roman afhandla vinningarna och
+besvikelserna från 1848. Samtidigt göra sig de tendenser
+<span class = "pagenum">181</span>
+<a name = "page181" id = "page181"> </a>
+gällande, som sedan i sinom tid &mdash; från 1870 &mdash; omsätta sig i
+historiska fakta. Det blir inom dramat Hebbels världshistoriska tragedi,
+teaterns stora idédikt mellan Schiller och Ibsen, och det blir inom den
+berättande litteraturen ett antal »tidsromaner», undersökningar öfver
+strömningarna, programförslag och principutredningar. Vi ha Gustav
+Freytags <em>Debet och kredit</em>, Spielhagens <em>Problematiska
+naturer</em> o.s.v.</p>
+
+<p>I <em>Hungerprästen</em> saknas de speciella frågorna, romanen
+dryftar inte de spörsmål som hade hänfört sig till de olika faserna af
+den nya idéens arbete på sitt förverkligande. Raabe ägde, som Richard
+M.&nbsp;Meyer visat, ingen förståelse för politiska problem, han
+senterade t.ex. aldrig »riksidéen». Det är en allmän sida af
+tidskaraktären som bestämmer författarens ståndpunkt och framträder i
+romanens uppställning &mdash; den uttrycker det behof af klarhet och ro,
+som gjorde sig gällande efter nydaningstidens förvirring; hans bok
+skildrar en människas kamp för att skapa sig sin egen värld i
+världen.</p>
+
+<p>I en roman från året före <em>Hungerprästen</em> talar Raabe om två
+olika slags människor: »materiens man, paradisets man, som gaf namn åt
+stenar, plantor och djur», samt »sedelagens man, som vände sitt ansikte
+mot stjärnorna <ins class = "correction" title =
+"ursprungstexten lyder »stjärnorna och/och gaf»">och</ins> gaf namn åt
+känslorna: kärlek, vänskap, barmhärtighet, mod». I&nbsp;denna motsats ligger
+<span class = "pagenum">182</span>
+<a name = "page182" id = "page182"> </a>
+uppslaget till konstruktionen i <em>Hungerprästen</em>.</p>
+
+<p>Ty <em>Hungerprästens</em> uppställning är starkt antitetisk, och
+motsatsen har utarbetats till en skärpa som har mycket af det
+konstruerade i en allegori. Två olika slags människa ställas upp mot
+hvarandra i skarpaste kontrast, två olika ideal konfronteras. Det är
+»materiens man» och »sedelagens» eller »andens» man.</p>
+
+<p>Den drift, som uppfyller dem, principen i allt hvad de göra,
+bestämmes af Raabe som en »hunger». Hos den ene är det åtrån efter allt
+det, som har sina rötter i jordens mull, hos den andre är det en längtan
+efter det som vuxit ut öfver stoftets värld och förlorar sig bland
+stjärnorna. Den ene lefver helt i köttets rike, han är högmod, öfvermod
+och egoism, han blomstrar en tid i mycken välmåga, men på sistone går
+han under, som tillbörligt är. Den andre är idel längtan att få förlora
+sitt själf i det som ofvanefter är. Hans lif är mycken vedermöda, men
+ändan kröner verket, som bekant, och när han pröfvat vanskligheterna den
+behöriga tiden, når han slutligen en stilla och fridsam lycka som präst
+i en af världens fattigaste församlingar.</p>
+
+<p><em>Hungerprästen</em> börjar enligt den gamla goda metoden med
+hjältarnes födelse. De komma till världen i samma timme. Den ene är son
+till en judisk lumphandlare och procentare, den andres far är en kristen
+skomakare. Hvardera
+<span class = "pagenum">183</span>
+<a name = "page183" id = "page183"> </a>
+ärfver sin särskilda hunger, båda fortsätta den tråd som slingrat sig
+genom faderns och förfädrens lif.</p>
+
+<p>I detta ha vi antagligen att se ett romantiskt drag, det verkar
+romantisk mystik och det är inte det enda som visar på intryck af
+E.&nbsp;Th. A.&nbsp;Hoffmann. Unge Hans Unwirschs åldriga moster är
+andeskåderska; hennes syner skola erinra oss om det tillbörliga i att vi
+låta vår hunger syfta ut öfver dagen. Det blir ibland formliga symboler,
+i&nbsp;mer eller mindre romantisk anda, och en af dem äger både skönhet
+och åskådlighet. För att förstärka lampans sken har skomakare Unwirsch
+på forna tiders manér en vattenfylld glaskula upphängd öfver
+arbetsbordet. Den strålande kulans ljus är det första Hans ser när han
+vaknar, och det sista han varsnar när han somnar in. Det klara skenet
+lyser öfver hans barndom, och i dess skimmer ser han lifvet under hela
+sin tid. Symbolen, som står för Moses Freudensteins barndom, ser
+annorlunda ut. Den är en skyltdocka, iförd en lakejuniform från kung
+Jérômes operetthof &mdash; hvad hon äger af glans är solkiga galoners
+nötta förgyllning!</p>
+
+<p>Hans och Moses ha samma barndom, de gå sida vid sida tills de kommit
+till universitetet. Här skiljas deras vägar. Moses studerar filosofi.
+Han är en skarp dialektiker som med samma kyliga och ironiska lugn i
+alla idéer, moraliska som religiösa, blott ser materialet för en
+<span class = "pagenum">184</span>
+<a name = "page184" id = "page184"> </a>
+lek för lekens skull. Han tar sin doktorsgrad och reser till den frivola
+staden Paris... Här öfvergår han, hungrande efter yttre anseende, till
+katolicismen och förvandlar sig till den elegante och mokante doktor
+Theophil Stein.</p>
+
+<p>Dr Steins trohjärtade vän hungrar efter »harmoni». Fattigdom och
+fulhet omge honom, han trängtar efter en utjämning, en lösning i fridens
+och skönhetens tecken, och hvar skulle den finnas om inte i en
+verksamhet ägnad förkunnelsen af den lära, som är idel mildhet och
+kärlek? Han studerar teologi.</p>
+
+<p>Hvardera tyckes nå sitt mål, doktor Theophil Stein vinner allsköns
+jordisk ära, teologiekandidat Hans Unwirsch når utjämningen som han
+hungrade efter. Men den förre hade byggt på lösan sand, och en vacker
+dag störtar allt samman för honom. Den senare byggde på
+själfförnekelsens säkra grund; ju mera han uppgaf, dess mera vann han
+&mdash; han afsade sig allt sådant som bar förgängelsens frö, han höll
+sig till de eviga värdena, godheten, mildheten o.s.v., och resultatet
+han nådde blef bestående.</p>
+
+<p>Det sanna idealet segrade således öfver det falska. Men segern är
+knappast en seger med flygande fanor och klingande spel. Lifvet
+triumferar visserligen i Wilhelm Raabes berättelse öfver en lifvets
+skenbild. Men segern är bra knapp. Människan, som representerar den
+segrande principen, har nödgats afsäga sig bra mycket af det, som för
+oss är lif i egentlig mening.
+<span class = "pagenum">185</span>
+<a name = "page185" id = "page185"> </a>
+För att reda sig i kampen nödgas Hans Unwirsch nästan helt och hållet
+draga sig tillbaka till andens värld. Han hemför inte segern i det plan,
+som vi för vår del ville betrakta såsom lifvets i ordets fulla och rika
+mening, d.v.s. i&nbsp;den värld där människan lefver både i köttet och i
+anden. Han har faktiskt företagit en reträtt, han har ovillkorligen
+uppgifvit mycket af det, som vi måste betrakta såsom absolut
+väsentligt.</p>
+
+<p>Ty verkets grundtanke, den att lifvet måste beskäras om människan
+skall kunna bestå som moraliskt jag och förverkliga sina högsta
+ingifvelser, har en starkt asketisk och till och med lifsfientlig färg
+och denna motsats har Raabes humor inte förmått förlika.</p>
+
+<p>Hans människa är här, den förebildliga människan i hans diktning
+öfver hufvud taget, är den människa, som afsagt sig denna världen för
+att lefva i den tillkommande. Men hvilka är det, som höra himmelriket
+till?</p>
+
+<p>Det är om dem Raabe diktar och på deras egenskap han hänvisar, när
+det gäller programmet för det lif vi lefva. De enfaldige skola besitta
+Riket, det är Raabes öfvertygelse, för de trohjärtade blommar den sanna
+lyckan. Ju djupare vi försänka oss i den hjärtats stilla värld, där from
+enfald och salig själfförnekelse regera, dess mera förverkliga vi af
+sanningen, och dess rikare blir vår belöning. En frid, som intet kan
+störa, reser mellan oss och världen en mur, mot
+<span class = "pagenum">186</span>
+<a name = "page186" id = "page186"> </a>
+hvilken lifvets böljor brutna falla tillbaka. Raabe har ju inte sagt,
+att handlandet är fåfängligt, viljan af ondo. Han har inte, då han
+anbefallde jaget att rycka sig lös från världen för att nå friheten,
+dragit den yttersta slutledningen och hänvisat på den mystiska
+försjunkenheten som det eftersträfvansvärda tillståndet. Men kan man
+inte i alla fall säga, att hans blygsamhets- och troskyldighetsidealitet
+visar åt detta håll där den inbjuder oss att fjärma oss från lifvet?</p>
+
+<p>Wilhelm Raabes idealism är vacker och ren. Den är ädel. Den är skön i
+sin absolutism, om man så vill. Men gäller den för människor och
+fördrager den lifvet?</p>
+
+<p class = "date">
+8. 11. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">187</span>
+<a name = "page187" id = "page187"> </a>
+
+<h4><a name = "review187" id = "review187">
+EDWARD STILGEBAUER.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Edward Stilgebauer: <i>Börskungen</i>. Roman. Auktoriserad öfversättning
+af Gustaf Uddgren. A.&nbsp;B. Västra Sverige, Göteborg.</p>
+
+
+<p>Svenska öfversättningen af Stilgebauers roman är en gärd åt den
+triumferande Merkurius. Här har tydligen varit fråga blott om att slå
+mynt af en rubrik, som just nu har chanser att sticka folk i ögonen och
+kalla vittra lustar till lifs hos de nya baronerna.</p>
+
+<p>Balzac lät miljonerna rulla i sina romaner, men baron Nucingen var
+ännu föga mera än den rike mannen. Hos Zola uppträder
+<em>affärsmannen</em>; affärsvärlden blir ett stoff för dikten, och
+lifvet i modemagasin, banker och viktualieaffärer
+<span class = "pagenum">188</span>
+<a name = "page188" id = "page188"> </a>
+förvandlas till episk poesi. Baron Aristide Saccard är en trollkarl, som
+ställer imaginära värden på aktier och lyfter 40&nbsp;% dividend på
+obefintliga kapital... Hans storhet beror af hans intuitiva kännedom om
+»penningens lif» och om »börsens väsen»; han är inte blott en knipslug
+och för intet väjande person &mdash; han känner instinktivt hur sakerna
+komma att utveckla sig i det gifna fallet, och det lyckas honom att
+spela Svarta Petter i andras händer.</p>
+
+<p>Zola har haft en del otur med sina tyska disciplar. Max Kretzer t.ex.
+&mdash; »den tyske Zola» &mdash; är en fantasilös, mycket hedersam och
+nästan lika ointressant referent af sociala ställningar och förhållanden
+i 80- och 90-talets Tyskland. Han saknar ju inte värme: ett visst,
+socialt medlidande som kan ge färg åt en skildring. Men det räcker
+näppeligen till att göra honom läsbar för en icke-tysk publik. Hans smak
+är föga odlad, hans stil är ojämn; och det enda, som verkligen är höjdt
+öfver alla tvifvel, är hans osjälfständighet.</p>
+
+<p>Ville vi lifva upp denna dystra karakteristik (som emellertid
+ingalunda bygger på bekantskap med Kretzers hela vidlyftiga alstring),
+så kunde vi säga, att han äger ett uppsåt. Det är i regel en särskild
+idé han vill ha fram. Den kan vara en önskan att väcka deltagande med
+olycksbarnen i storstadssamhället; den kan vara bemödandet att reda ut
+frågan om förhållandet mellan storindustri och handtverkeri &mdash;
+i&nbsp;den roman,
+<span class = "pagenum">189</span>
+<a name = "page189" id = "page189"> </a>
+som gäller som Kretzers förnämsta skapelse, skildras hur fabriken
+förstör personligheter, ödelägger hem.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Stilgebauer debuterade som kändt för c:a 12 år sedan med en roman
+benämnd <em>Götz Krafft, historien om en ungdom</em>. Den tillhörde den
+då, och alltjämt, populära »utvecklings-» eller »bildningsromanens» art.
+Den omfattade åtta eller tio volymer fulla af romantik och
+sentimentalitet i ganska rafflande blandning, och den tecknade med
+minutiös noggrannhet hjältens förehafvanden hvar enda dag af året under
+åtskilliga års tid. Hvad den ägde af intresse bestack sig i de
+antydningar den gaf om stämningslifvet och tankelifvet hos tysk
+akademisk ungdom på 90-talet. Som litteratur var den afsevärdt
+skral.</p>
+
+<p>I sina senare romaner har Stilgebauer anslutit sig till Zola. Det har
+skett i annan mening än fallet var med Kretzer. Stilgebauer har inte hos
+Zola sökt formen för en skildring anlagd i det sociala uppsåtets tecken;
+han har inte heller sett sig om efter ett stöd för någon viss
+konstnärlig afsikt. Hvad han sökt och funnit i Rougon-Macquart-serien
+har varit underlaget för en sensationsroman.</p>
+
+<p>Stilgebauers författarskap tillhör nämligen, som <em>Börskungen</em>
+visar, sensationslitteraturen; och räknar man icke förty med hans
+böcker,
+<span class = "pagenum">190</span>
+<a name = "page190" id = "page190"> </a>
+så beror det blott på reklamens makt öfver tanken.</p>
+
+<p>Den egenskap, som i synnerhet frapperar i <em>Börskungen</em>, är den
+märkliga oförmågan att sammanhålla händelseförloppet och att
+upprätthålla sammanhanget mellan händelserna och personerna och mellan
+dessa inbördes. Jag trotsar hvem det vara må att ge en resumé af boken.
+Hvarenda figur vandrar sina egna privata vägar. Fabeln är absolut
+obefintlig trots en massa accidanger, själfmord och slaganfall, missfall
+och vansinne. Och förbluffad spörjer läsaren, hvad meningen kan ha varit
+med alltsammans. <em>Börskungen</em> är ett referat af en massa spridda
+episoder.</p>
+
+<p>Dessa episoder synas vara ägnade att utöfva en fascinerande inverkan
+på en tysk genomsnittspublik. Så när som på den poetiske judeynglingen
+David Mandelbaum består personalen af »förstklassiga människor»:
+prinsar, blåögda kavallerilöjtnanter och miljonärer. Dessa personer röra
+sig i en omgifning präglad af en förfining, till hvilken vi finna ett
+motstycke endast hos Henning Berger. Den store miljonären låter möblera
+sin villa »hemtrefligt, ja, rentaf förnämt». Hans maka består sig hvar
+dag lyxen af ett »varmt bad som doftar af Eau de mille fleurs». Vid den
+middag, som kröner familjens mondäna bana, »stod, alldeles som hos en
+kunglig familj, bakom hvarje stol en guldgalonerad betjänt, som hade att
+ombyta serviser,
+<span class = "pagenum">191</span>
+<a name = "page191" id = "page191"> </a>
+lägga för af de kostbara rätterna och gjuta i af de obetalbara vinerna».
+Och: »naturligtvis var menun affattad på franska språket, hofvets och
+diplomaternas språk». Vid samma tillfälle yppade sig det »lätta rasslet
+af sidenjupongerna, &mdash; &mdash; detta lätta frou-frou, som i denna
+atmosfär af underbara parfymer och rikt doftande viner och maträtter ej
+föreföll oangenämt».</p>
+
+<p>I denna utsökta omgifning rör sig en societet af kristna och judar.
+Antydningar finnas (i&nbsp;bokens prolog), att författaren ämnat teckna
+en motsats mellan dessa element, dock, själfva romanen innehåller
+ingenting i den vägen. Bokens titel synes antyda, att författaren
+umgåtts med tanken att skildra affärslif och börsmänniskors
+förehafvanden &mdash; emellertid, börsen beröres inte, och af
+finansiellt intresse inträffar ingenting annat än ett kursfall, som
+visserligen tar följande effektiva förlopp: »därpå började aktierna
+falla allt hastigare och hastigare, slutligen på en vecka hela
+etthundrasjutton procent». &mdash; Det stoffliga intresset saknas
+således helt och hållet. Af en idé har <em>Börskungen</em> inte minsta
+skymt. Jag har citerat ett och hvarje; jag behöfver således inte
+särskildt tillägga, att Stilgebauer saknar hvarje tillstymmelse till
+formell talang. Han äger inte ens den yttre färdighet, som skulle
+tillåta honom att nödtorftigt bemantla syftet med vissa skildringar af
+ett särskildt slag, på hvilka <em>Börskungen</em> inte lider brist. Och
+så blir intrycket
+<span class = "pagenum">192</span>
+<a name = "page192" id = "page192"> </a>
+af denna succèsbok och dess upphofsman i en sällsynt grad
+osympatiskt.</p>
+
+<p>Författaren har haft den oturen att få en kongenial öfversättare.
+Öfversättaren gör författarens allsidiga talanglöshet full rättvisa. Han
+har dessutom kryddat med åtskilliga tolkningsfel.</p>
+
+<p class = "date">
+5. 8. 16.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">193</span>
+<a name = "page193" id = "page193"> </a>
+
+<h4><a name = "review193" id = "review193">
+SEM BENELLI.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Sem Benelli: <i>La Gorgona</i>. Episkt drama i fyra akter. Fratelli
+Treves, Milano.</p>
+
+
+<p>Sem Benelli heter en italiensk dramatiker, som tillsvidare torde ha
+förblifvit ganska okänd utanför sitt fädernesland, men rätt säkert
+kommer att låta tala om sig en vacker dag.</p>
+
+<p>Jag har inte funnit några biografiska notiser om Benelli. Men det ser
+ut som vore han född efter 1880, och han har således tiden för sig.</p>
+
+<p>Den gångna tiden har han begagnat ganska väl. Hans äldsta arbeten
+känner jag ej. Men sedan 1905 har Benelli hunnit utge en diktsamling,
+<em>En tidernas son</em>, sex dramer på vers,
+<span class = "pagenum">194</span>
+<a name = "page194" id = "page194"> </a>
+några af dem i stort format, och en komedi på prosa.</p>
+
+<p>Bortse vi från den franskt påverkade skolans epigoner (och hänföra vi
+d’Annunzio till ett äldre skede), så kunna vi säga, att det nutida
+italienska dramat företrädes af Enrico Butti &mdash; som för inte länge
+sedan afled &mdash; och Roberto Bracco.</p>
+
+<p>Butti uppbyggde med många heta ord en teaterdikt, som i synnerhet är
+sval idealitet. Vi ana under de starka motsatserna i hans skådespel en
+människa, hvars hemvist snarare är andens värld än köttets.</p>
+
+<p>Braccos första stycken lifvades af det upphöjda syftet att roa, och
+han sparade hvarken på den kvickhet han till en viss grad äger, eller
+den cynism som han äger i ännu högre grad. Så kastade han sig med
+sydländsk passion öfver tidens frågor af olika slag &mdash; bland dem
+inte sist feminismen &mdash; och hans teater blef till sin större part
+en skådebana för demonstration af teser.</p>
+
+<p>Butti var den födde ideologen. Bracco är den habile &mdash; med s.k.
+teatersinne utrustade &mdash; författaren af idéskådespel.
+I&nbsp;hvarderas teater spelar problemet en afgörande roll.</p>
+
+<p>För Sem Benelli spelar problemet som sådant ingen roll. Idéerna äro
+honom ganska likgiltiga. I&nbsp;Benelli har det nutida italienska dramat
+erhållit en diktare som endast är konstnär och poet.</p>
+
+<p>Dock, ett par idéer har Benelli i alla fall.
+<span class = "pagenum">195</span>
+<a name = "page195" id = "page195"> </a>
+Och då de inte äro dess flere, håller han så mycket mera på dem. Den ena
+är patriotismen. Den är hvad italienarne kalla en »campanilism»: den
+omfattar främst den fläck af fäderneslandet som skådas från
+fädernestadens klockstapel. Benelli är en glödande lokalpatriot, och
+outtröttligt och med en vacker hänförelse firar han Florens.</p>
+
+<p>Benellis andra favorittanke är den öfvertygelsen, att den historiska
+utvecklingen inte skapat någon skillnad mellan dagens släkte och den
+människa, som lefde för hundrade år sedan. »Besjungen eder egen tid
+äfven genom förgångna tiders historiska händelseförlopp och känslor»
+&mdash; med detta motto inleder Benelli en af sina dramer &mdash; »och I
+skolen varda odödlige.» Det är säkert alldeles särskildt behagligt att
+identifiera sin egen dag med fädrens gårdag, när ens land har Italiens
+lysande förflutna. Benellis landsman Adolfo Albertazzi gör precis som
+han, blott ännu mera afsiktligt, i&nbsp;åtskilliga romaner och
+noveller.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Det motto jag anförde ur en af Benellis dramer kan stå för hans teater i
+dess helhet; den spelar med ett enda undantag i förfluten tid. Helst för
+oss Benelli till Renässansen, och skådeplatsen är då Florens. Men det
+händer också, att han förflyttar oss tillbaka till ännu aflägsnare
+skeden: <em>De tre kungarnes kärlek</em> och <em>Rosmunda</em> spela på
+folkvandringarnas tid, och vi ha här både longobardiska män och
+<span class = "pagenum">196</span>
+<a name = "page196" id = "page196"> </a>
+gepidiska kvinnor. Men vi lämna dem, för korthetens skull, och så äfven
+det kulturhistoriskt betonade dramatiska poemet <em>Il
+Mantellaccio</em>, en skildring ur de vittra akademiernas lif och
+verksamhet i Renässansens Florens.</p>
+
+<p>Dramat <em>Brutus’ mask</em> har ägnats den Lorenzo de’ Medici, som
+än har kallats Lorenzino, på grund af att han var liten till sin växt,
+och än åter Lorenzaccio på grund af att han var stor i sin ondska.</p>
+
+<p>Ty denne Lorenzo de’ Medici tyckes ha varit ett under af elakhet
+&mdash; han förefaller att på ett enastående sätt ha förkroppsligat den
+sida af Renässansen, som var gränslös själfhäfdelse och fullständig
+frigjordhet från moraliska föreställningar. Hans korta lif var en lång
+följd af skurkstreck. Burckhardt anser, att de måste förklaras som
+uttryck för en alltuppslukande drift att till hvilket pris som helst
+vinna ryktbarhet. Törsten efter berömmelse var en af tidens stora
+lidelser, säger Renässansens kulturhistoriker, och viljan att lefva kvar
+som ett namn på allas tunga var driffjädern till många stora handlingar
+och många ruskiga dåd.</p>
+
+<p>Bland de åtgärder Lorenzaccio vidtog för att vinna ett evigt namn,
+intar mordet på hertig Alessandro de’ Medici, Florens’ tyrann, en
+framstående plats. &mdash; Alessandro hade förgäfves sökt vinna Caterina
+Ginora, Lorenzaccios moster. Lorenzaccio erbjöd sig att jämna hans väg
+och begagnade sig af sin kärlekssjuke frändes glömska
+<span class = "pagenum">197</span>
+<a name = "page197" id = "page197"> </a>
+af sina vanliga försiktighetsmått. Mordet föröfvade Lorenzaccio biträdd
+af en bravo med det lätt farsmässiga namnet Scoronconcolo &mdash; han
+hade nämligen svårt att fördra åsynen af blottadt stål. Den vapenlöse
+Alessandro värjde sig så godt han kunde, och det berättas att han med
+tänderna tillfogade Lorenzaccio ett blödande sår i handen. Det är ett
+pittoreskt drag som går igen i litteraturen, ja, Lorenzaccios blessyr
+har till och med besjungits på lyriska vers. En författare ägnade för
+några år sedan Lorenzaccio en äreräddning på inemot femhundra sidor
+&mdash; så liten ära kräfver så många ord &mdash; och han slutade med en
+sonett, i&nbsp;hvilken han meddelade oss, att han i sin egen hand känt
+svedan af hertigens bett.</p>
+
+<p>Hvilken var Lorenzaccios bevekelsegrund? Vi ha sett, hvad Burckhardt
+tänkte om saken. Själf förklarade Lorenzaccio, att han mördat tyrannen,
+lifvad af ett glödande frihetsbegär. Han jämförde sig med Brutus, och
+det var många som gåfvo honom hedersnamnet den »nye Brutus».</p>
+
+<p>I detta ljus har Romantiken sett honom, som man kan förstå. Alexandre
+Dumas framställer honom i sitt drama <em>Lorenzino</em> som den ädle och
+store frihetshjälten. Det är visserligen ett brott att ge dig
+absolution, säger biktfadern Fra Leonardo, men jag gör det i alla fall,
+och om Gud en gång kräfver räkenskap af dig, så blir det <em>jag</em>
+som träder fram och säger: Herre! se här den skyldige! Och dramat slutar
+med att
+<span class = "pagenum">198</span>
+<a name = "page198" id = "page198"> </a>
+Lorenzino proklamerar friheten som sin »religion».</p>
+
+<p>Frihetshjälte är han som bekant också i Alfred de Mussets drama
+<em>Lorenzaccio</em>; det har sagts, att han här företräder 1830-talets
+republikanism och liberalism.</p>
+
+<p>Men han är en frihetshjälte som förlorar tron på sin uppgift och
+själfva tilliten till frihetens förmåga att ge människorna hvad de vänta
+sig af den. &mdash; För att nå sitt mål gör sig Lorenzaccio till
+tyrannens vän. Vid hans sida stiger han ned i en afgrund af last och
+ondska. Han måste först göra våld på sin ädla natur för att kunna andas
+den förgiftade luften. Han vänjer sig småningom vid den &mdash;
+förställningen blir efter hand en vana. Och en dag upptäcker han, att
+fördärfvet frätt sig in i hans själ, och att han förlorat tron på sin
+idé.</p>
+
+<p>Han tror inte längre på friheten, men han skrider i alla fall till
+gärningen, därför att den har sina rötter i hans »liljerena ungdom».
+Mussets Lorenzaccio dödar tyrannen därför, säger han, att denna handling
+i sig rymmer hvad som ännu finnes kvar af hans forna jag. Så blir summan
+af Mussets drama om Lorenzaccios moraliska upplösningsprocess den, att
+människan icke är nog stark att häfda sitt väsens skönhet om hon
+försänker sig i fulheten, och att den idé förvanskas och förspilles, som
+drages ned i smutsen.</p>
+
+<p>Benellis grepp ger sig redan ur titeln på hans
+<span class = "pagenum">199</span>
+<a name = "page199" id = "page199"> </a>
+stycke: <em>Brutus’ mask</em> är ett drama om den falske Brutus. &mdash;
+Lorenzino älskar sin ungdomliga moster Caterina Ginora. Caterina står i
+begrepp att bönhöra honom, dock, hertig Alessandro aflägsnar honom genom
+en list och gör själf ett försök att äga henne med våld. I&nbsp;detta
+ögonblick återvänder Lorenzino. Uppfylld af svartsjuka och hämndbegär,
+dödar han Alessandro.</p>
+
+<p>Lorenzino kan inte yppa verkliga anledningen till sin gärning, och
+han griper till den närmast liggande förklaringen och låter förstå, att
+han drog sin dolk för friheten. Han accepterar äretiteln den »nye
+Brutus», och under den landsflyktige fosterlandsvännens mask irrar han
+omkring i främmande land under åtskilliga&nbsp;år.</p>
+
+<p>Benellis Lorenzino är en mycket omoralisk individ &mdash; det hindrar
+inte, att osanningen börjar trycka honom. Det enerverar honom att han,
+som sannerligen inte varit van att lägga band på sig, skall se sig
+tvungen att förställa sig. Ensamheten gör sitt till: hans falska
+ställning plågar honom allt mer och mer. Och hur det är, så finner han
+till sist styrkan att verkligen bringa friheten det offer, som han
+<em>inte</em> hade bragt henne.</p>
+
+<p>Den nye tyrannens lejda mördare nalkas. Har jag inte, säger
+Lorenzino, under mitt lif gjort något för den frihet hvars ädle förkämpe
+jag ansetts vara, så skall åtminstone min död gagna den; jag skall ge
+frihetsvännerna ett föredöme! Och så låter han lugnt mörda sig: som
+<span class = "pagenum">200</span>
+<a name = "page200" id = "page200"> </a>
+den Brutus han troddes vara under lifvet och till sist blef i döden.</p>
+
+<p>Som synes är <em>Brutus’ mask</em> på visst sätt <em>Lorenzaccio</em>
+i contre-partie: i&nbsp;Benellis drama förvandlar sig lögnen till
+sanning. Det hela är mycket trefligt anlagdt. Skada blott att uppslaget
+utvecklats på ett så summariskt vis, att inte heller formens enhetlighet
+är bättre genomförd. Hela förra hälften af tredje akten verkar platt
+regissörsdramatik.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Hel och kraftig form och energiskt genomförd utveckling äro däremot
+kännetecknen på dramat <em>La cena delle beffe</em>. &mdash;
+<em>Beffa</em> betyder »streck» (som spelas någon), »upptåg», »skoj»
+o.s.v., med den speciella nyans vi känna från det franska <em>farce
+normande</em>, det engelska <em>practical joke</em>. Det är ett mycket
+handgripligt och ytterst ogeneradt skämt.</p>
+
+<p>Stycket spelar i Medicéernas Florens på Il Magnificos tid. Giannettos
+lif har gestaltat sig till en oafbruten <em>beffa</em> af värsta slag
+arrangerad af de båda bröderna Gabriello och Neri. När Neri till sist
+spelar Giannetto det sprattet att beröfva honom Ginevra hvars gunst han
+eftersträfvar, är måttet rågadt och Giannetto rufvar på hämnd. Han
+föreslår Neri ett vad, påstår att Neri inte går i land med en viss
+vansinnig handling. Neri utför den: med det af Giannetto beräknade
+resultatet att han tages för en dåre och gripes och inspärras. Giannetto
+begagnar
+<span class = "pagenum">201</span>
+<a name = "page201" id = "page201"> </a>
+konjunkturerna och eröfrar ändtligen den sköna Ginevra, Neris
+älskarinna. Gabriello har under allt detta företagit en resa.</p>
+
+<p>På inrådan af en erfaren väninna simulerar Neri verkligt vansinne.
+Han ger det formen af ett mildt och melankoliskt drömmeri, och man
+återger den ofarlige dåren friheten. Men Giannetto har genomskådat Neri,
+och han tänker med oro på den <em>beffa</em>, den fruktansvärda
+vedergällning, som Neri efter allt detta med säkerhet har i beredskap
+för honom. Nöden föder uppfinningen, och Giannetto uttänker och sätter i
+verket följande kombination. Neri får med Giannettos goda minne smyga
+sig in i Ginevras hus. Samma dag har Neris bror Gabriello oförmodadt
+återvändt till Florens. Också han är förälskad i Ginevra. Giannetto
+bereder i all stillhet Gabriello tillträde till hennes boning. Neri hör
+någon komma, Neri tror att det är Giannetto. Och han stöter ned sin
+förmente fiende och vandrar rusig af triumf sina färde. Men på tröskeln
+möter honom Giannetto, inte mindre nöjd, och förfärad öfver denna
+oförmodade uppståndelse från de döda och förtviflad öfver sin gärning
+som han nästa stund får klar för sig, störtar Neri bort, nu vansinnig på
+fullt allvar. Och det blef således Giannetto, den svagare armen, det
+förslagnare hufvudet, som gick segrande ur den upptågsmakarnes tvekamp
+som är det som man ser ganska kraftiga innehållet i Benellis dramatiska
+poem.</p>
+
+<span class = "pagenum">202</span>
+<a name = "page202" id = "page202"> </a>
+<p><em>Gyckelmakarnes gästabud</em> representerar det bästa i Benellis
+konst och först och sist den energi han äger och förstår att förverkliga
+på ett så direkt sätt. Omskrifningen är honom obekant &mdash; att
+försköna är en tanke, som aldrig dragit genom hans medvetande.
+<em>Gästabudet</em> är en blodig komedi.</p>
+
+<p>Versen är diktarens egen skapelse. Den svarar förträffligt mot
+verkets anda. Den är en jambisk blankvers med fem höjningar, kärf,
+skroflig, formad &mdash; vill det synas &mdash; i&nbsp;anslutning till
+Shakespeares jamber. Dess kännetecken är dess dramatiska energi.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Också det episka dramat <em>La Gorgona</em> utspelar sig inom ramen af
+Renässansens åskådning. &mdash; Pisas hela manliga befolkning drar ut i
+krig mot de turkiska sjöröfvarne. Staden med sin befolkning af kvinnor,
+gubbar och barn, anförtros åt de florentinska bundsförvanternas skydd.
+Deras chef den gamle Marcello Figuinaldo slår läger kring Pisa och
+förbjuder vid dödsstraff eho det vara må att våga sig inom den fridlysta
+stadens murar. En lampa, tecknet på den fred som lysts öfver Pisa och
+symbolen för de pisanska kvinnornas okränkbarhet, tändes, och den heliga
+eldens vård anförtros åt la Gorgona, den skönaste af Pisas jungfrur.</p>
+
+<p>Men Lamberto Figuinaldo, den gamle Marcellos ungdomlige son, är inte
+nöjd med det hedrande uppdraget att vaka öfver de pisanska
+<span class = "pagenum">203</span>
+<a name = "page203" id = "page203"> </a>
+kvinnornas dygd. Han hade gjort sitt bästa för att byta med Arrigo, de
+bortdragande krigarnes anförare, och då Arrigo förblef omedgörlig,
+beslöt han att hämnas. &mdash; Han vet att Arrigo älskar la Gorgona. Han
+beger sig en natt in i staden för att kränka den heliga eldens
+vårdarinna och dymedels tillfoga Arrigo en outplånlig skymf.</p>
+
+<p>Lamberto intränger i la Gorgonas hus. Här möter honom en
+öfverraskning: la Gorgona tillstår att hon älskar honom. Men Lamberto
+kan inte våldföra sig på en kvinna som älskar honom, han kan det så
+mycket mindre som han upptäcker, att den beständiga tanken på la Gorgona
+faktiskt utvecklat sig till kärlek! Och efter »en kyss full af lidelse
+och oskuld» beger han sig tillbaka till lägret. På vägen upptäckes han
+emellertid af vaktposterna, invecklas i kamp med dem, såras, öfvermannas
+och fängslas. &mdash; Marcello underrättas om att en af hans män trängt
+in i den fridlysta staden. I&nbsp;namn af Florens’ heder befaller
+Marcello att den brottslige skall&nbsp;dö.</p>
+
+<p>En deputation af pisanska gubbar infinner sig för att utverka nåd för
+den lifdömde. Marcello åberopar sig på lagen och afslår. Nu införes
+förbrytaren: Marcello erfar att det är Lamberto. En deputation af
+pisanska kvinnor och jungfrur, anförd af la Gorgona, uppenbarar sig i
+sin tur. Marcello förblir obeveklig. Det enda han, i&nbsp;ett samtal
+mellan fyra ögon, går in&nbsp;på,
+<span class = "pagenum">204</span>
+<a name = "page204" id = "page204"> </a>
+är Lambertos bön att än en gång få återvända till Pisa för att säga la
+Gorgona farväl. Men är Lamberto inte tillstädes när trumpeterna förkunna
+dagens inbrott, så kommer han, Marcello, att själf hembära sig som ett
+försoningsoffer åt Florens’ kränkta heder!</p>
+
+<p>Lambertos och la Gorgonas upprörda känslor komma dem att glömma
+tidens flykt. Plötsligt skalla trumpeterna i fjärran. Den nya dagen har
+bräckt, Lamberto har således offrat sin fader! Han vandrar ut i rummet
+bredvid och dödar sig. Dock, i&nbsp;nästa ögonblick infinner sig
+Marcello lifslefvande. Pisas flotta har segerrik återvändt från sin
+expedition mot turkarna, och trumpetsignalen var en segerfanfar. Den
+allmänna glädjen kan inte få störas genom Lambertos död. Marcello har
+gifvit med sig och kommer för att själf meddela sin son detta glada
+budskap. Han finner Lambertos lik. Men en gammal kondottiär känner
+gestens värde och Marcello räcker la Gorgona den vigda lampan och leder
+henne ut mot triumftåget, i&nbsp;hvars spets de båda skola&nbsp;gå.</p>
+
+<p>Som vi se utvecklar sig i <em>la Gorgona</em> renässansanekdoten till
+ett andra Brutus-drama. Det hade inte felat Benelli den nödiga styrkan
+att forma detta stoff till något rätt märkligt. Versen skrider också här
+fram med mycken dramatisk energi, trots diverse en smula lyriskt formade
+tirader och trots en viss då och då framträdande novellistisk
+anstrykning i själfva
+<span class = "pagenum">205</span>
+<a name = "page205" id = "page205"> </a>
+sättet att framställa. Att Benelli kan åstadkomma människor, och
+särskildt män, visade han i <em>Gyckelmakarnes gästabud</em>. <em>La
+Gorgonas</em> personlista saknar emellertid ett motstycke till
+<em>Gästabudets</em> kraftigt tecknade figurer. Marcello är visserligen
+en specialist på kraftiga dåd, en krigare och kondottiär. Hans gestalt
+saknar icke desto mindre den kraftiga resningen. Saken är den, att han
+utrustats med diverse förnimmelser af en vekare art för att tillräckligt
+smärtsamt kunna känna konflikten som han råkar i. Vidare får han helt
+enkelt afstå en god del af författarens intresse till förmån för sin son
+Lamberto och hans affärer. Dramat har splittrats. Det af Lamberto
+representerade hämndmotivet står jämbördigt vid Brutus-motivets sida; de
+ha inte fått smälta samman, och när så ytterligare tillkommer, att
+Lambertos och la Gorgonas mellanhafvanden försättas med en del element
+till ett psykologiskt kärleksdrama, så kan man förstå att verket blir
+hvad Benelli måhända med en lätt aning om dess svaghet kallat ett episkt
+drama, ett skådespel där samlingen saknas, där också figurskildringen
+lider brist på skarp och genomförd koncentration.</p>
+
+<p><em>La Gorgona</em> fogar inte något nytt till Porées, Voltaires,
+Alfieris gestaltning af temat, och i sig själft är ju inte heller
+Benellis senaste verk öfverhöfvan märkligt. Men det lönar sig att läsa
+den starka dikt som <em>Gyckelmakarnes
+<span class = "pagenum">206</span>
+<a name = "page206" id = "page206"> </a>
+gästabud</em> är, och jag tror att också den moderna romarkomedien
+<em>Tignola</em> skall både roa och intressera. Åtminstone genom
+kontrastverkan. Här har nämligen poeten dragit sig tillbaka och
+satirikern trädt fram, och det har sitt behag att iakttaga den
+desinvoltura, med hvilken den energiske renässansdyrkaren går till rätta
+med ett stoff som genom sin modernitet för honom betyder en främmande
+värld.</p>
+
+<p>En »tidernas son» har emellertid Sem Benelli kallat sig själf, och
+måhända är hans temperament inte så osammansatt som det ser ut. Kanske
+har han något tillöfvers också för vår tid, och kanske kommer han en
+gång att betyda något för det nutidsdrama, som med Bracco f.n. rör sig
+inom en krets ur hvilken det icke tyckes finna någon väg.</p>
+
+<p class = "date">
+25. 7. 13.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">207</span>
+<a name = "page207" id = "page207"> </a>
+
+<h4><a name = "review207" id = "review207">
+MIDDAGSHÖJDENS DÄMON.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Paul Bourget: <i>Le démon de midi</i>. Roman. 2 vol. Librairie Plon,
+Paris.</p>
+
+
+<p>Paul Bourget upplyste oss för tjugofem år sedan att: »tidens
+vetenskap, den ärliga och blygsamma», erkänner att dess välde upphör vid
+gränsen till l’Inconnaissable. Detta var en af de viktigaste sanningarna
+som inskärptes i det berömda företal, riktadt »till en ung man», med
+hvilket romanen <em>Lärjungen</em> började.</p>
+
+<p>Den trettiosjuårige Bourgets faderliga maningar och farbroderliga råd
+till den unge mannen äro ett af symptomen på det slutande 80-talets och
+begynnande 90-talets reaktion mot det
+<span class = "pagenum">208</span>
+<a name = "page208" id = "page208"> </a>
+vetenskapliga åskådningssättets tyranni i lifvet och litteraturen.</p>
+
+<p>Hans opposition mot vetenskaplighet och rationalism utspelade sig
+helt inom ramen för dem; och dolde <em>Lögnernas</em> och
+<em>Lärjungens</em> författare någon särskild ärelystnad i djupet af
+sitt hjärta, så var det nog den att ge sin romandikt en vetenskapligt
+oanfäktbar form. Saken är den, att man inte gärna kan vara mera
+rationalist än Paul Bourget är af naturen.</p>
+
+<p>Dock, linan måste ju löpas ut. Och det dröjde inte så särdeles många
+år, innan Taines lärjunge officiellt tog plats bland trons
+försvarare.</p>
+
+<p>Den kristne apologeten Bourget har förblifvit den förnuftsmänniska
+han var, och det är det moraliska, sociala, historiska argumentet han
+åberopar till kristendomens förmån; det är kristendomen i dess katolska
+form, d.ä. särskildt således som den starka, inflytelserika och
+ändamålsenligt utbyggda organisationen, hvars talan han för.</p>
+
+
+<p class = "space double">
+I sin nya bok diskuterar han ett spörsmål, som han ger denna
+uppställning: en öfvertygad kristen, som intar en framskjuten plats i
+det offentliga lifvet, hemfaller åt en öfvermäktig passion; äger han
+icke dess mindre rätt att kämpa för den idé, på hvilken han tror, men
+hvilken han icke äger styrka att förverkliga i sitt lif?</p>
+
+<span class = "pagenum">209</span>
+<a name = "page209" id = "page209"> </a>
+<p>Bourget fördes till denna fråga, meddelar han själf, genom ett samtal
+med Melchior de Vogüé, och det är kanske ingen tillfällighet att
+uppslaget kom från det hållet. De Vogüé är den förste, som propagerat
+den ryska romanen i Västeuropa, och man är frestad att i Bourgets
+frågeställning igenkänna ett problem, som oändligt ofta bearbetats af
+den ryska litteraturens romanförfattare och dramatiker: betingar
+kroppens förnedring med nödvändighet också andens? kan det moraliska
+jaget bestå oförkränkt midt i lifvets fulhet och fasa? Faktum är, att vi
+i Bourgets roman ha denna köttets och andens motsats och kamp.</p>
+
+<p>Men medan ryssarna med sin vida känsla icke förnimma någon olikhet
+mellan klasser, åldrar och kön, har Bourget trängt ihop problemet. För
+kvinnornas vidkommande existerar frågan näppeligen; de äro en gång för
+alla instinktvarelser som lefva blott i sin känsla... Gäller det männen,
+ser saken ut så här: ungdomen är ytterligheternas tid, och en ung man,
+som är inne på rätta vägen, förverkligar det rätta utan prut, med den
+entusiasm och absoluta tro som tillhöra hans ålder. För den mogne mannen
+ges det däremot en stund, då marken börjar svikta under hans fötter, och
+den värld, i&nbsp;hvilken han lefvat, plötsligt skakas ända ned i sina
+grundvalar. Det är de första åren inne på fyrtiotalet, hans
+styrkas&nbsp;år.</p>
+
+<p>Munkarne i medeltidens kloster talade om en
+<span class = "pagenum">210</span>
+<a name = "page210" id = "page210"> </a>
+daemonium meridianum, en middagstimmans dämon, och de förstodo med detta
+uttryck ur 91:a psalmen en verklig dämon. De hade märkt, att den sjätte
+stunden &mdash; d.v.s.&nbsp;12-tiden på dagen &mdash; var en äfventyrlig
+timma. Kroppens matthet efter vakan och fastan nådde själen, och
+frestaren fick en farlig makt. Det blef en djup trötthet och leda, en
+bitter afsmak för de heliga tingen, den nedslagenhet och vanmakt som
+kallas acedia &mdash; »lättja» &mdash; och hvilken på grund af sina
+vådor för själens lif upptagits bland dödssynderna.</p>
+
+<p>Denna »middagshöjdens dämon» är som sagdt hos Bourget en frestare,
+som uppträder när mannens lif nått sin middagshöjd. Hans tillvaro har
+hittills betydt ostörd utveckling af kroppens och själens krafter; han
+har gått från framgång till framgång; han njuter nu känslan af sin
+styrka. Det är ett rus af välbefinnande, en svindlande lyckokänsla; det
+är samtidigt en dunkel längtan efter något nytt. Omdömet fördunklas, han
+förlorar sinnet för proportionerna, och han kastar sig ut i företag,
+hvilka gå över aevne. <em>Högmodet</em> har vaknat.</p>
+
+<p>Acedian var rätteligen ett hypokondriskt svårmod, som lät den
+angripne förfalla till andlig tröghet och betog honom förmågan af
+fruktbart handlande. Så ser Dante på saken, när han i <em>Infernos</em>
+sjunde sång säger sina ord, stränga ord, om de lättjefulle. &mdash;
+Bourget betecknar med acedia ett tillstånd af oro, i&nbsp;hvilket sinnet
+förlorat
+<span class = "pagenum">211</span>
+<a name = "page211" id = "page211"> </a>
+sin jämnvikt. Den angripne förfaller till själföfverskattning och
+själfförhäfvelse; i&nbsp;sitt »högmod» upphäfver han sig till sin egen
+styresman. Han tummar på religionens bud och afskuddar sig beroendet af
+moralen; ja, det kan gå ända därhän, att han löser gemenskapen med Gud.
+<em>Middagshöjdens</em> dämon skildrar en sådan kris i modernt katolskt
+själslif. Boken är romanen om den farliga åldern för den kristnes
+andliga jag.</p>
+
+<p>Louis Savignan är en af den franska katolicismens ledande
+personligheter, berömd historiker, en lysande polemiker. Han har förr i
+tiden varit förälskad i en ung flicka, som öfvergifvit honom för att
+gifta sig med den rike industriidkaren Clavières. Vid 43 års ålder möter
+han henne ånyo. Den gamla känslan, som när allt kommer omkring aldrig
+riktigt varit död, vaknar på nytt. Savignan förblindas af middagshöjdens
+dämon, ger vika för sina sinnen och invecklar sig i ett brottsligt
+förhållande.</p>
+
+<p>Det är af ingen särskild betydelse för själfva tesen, att Savignans
+älskarinna icke är en troende. För författaren till <em>Mensonges</em>,
+<em>Cruelle énigme</em>, <em>Crime d’amour</em> är nämligen kärleken en
+gång för alla en makt, som drar ner mannen, och kvinnan är bojan som
+fjättrar honom vid materien. Hon äter ut alla andra förnimmelser hos den
+hon älskar för att ensam få regera öfver hans känsla och hans tanke, och
+hon vidgar
+<span class = "pagenum">212</span>
+<a name = "page212" id = "page212"> </a>
+på detta sätt spelrummet för sinnena: ända tills mannen är idel låg
+drift. Det hände Claude Larcher och Hubert Liauran och på sätt och vis
+också Armand de Querne, det händer fullt regelrätt äfven katoliken Louis
+Savignan.</p>
+
+<p>Savignan förlorar visserligen inte sin tro. Men hans känsla, som helt
+gifvits åt kärleken, vänder sig bort från tron, och hans kristendom
+»mekaniseras», den blir gamla vanan, en yttre hållning som saknar inre
+mening, därför att han inte längre förverkligar den i sitt lif.
+Savignans religiositet förtorkar, förlorar sin fruktbarhet; den lifvar
+och inspirerar honom inte längre, och han kan därför inte längre på ett
+effektivt sätt verka för den goda sak, hvars förkämpe han&nbsp;är.</p>
+
+<p>Till en liknande ödesdiger punkt når en annan af romanens figurer,
+den katolske prästen abbé Fauchon. Han skall representera modernismen,
+men det kan betviflas att modernisterna ville erkänna honom som en af de
+sina. Abbé Fauchon svärmar för katakombernas kristendom, han bekämpar
+celibatet, han drömmer om en alla bekännelsers förening i en och samma
+universella, verkligt katolska kyrka, och utan att bry sig om Roms
+bannlysning lyssnar han till sitt »högmod» och ger till sist eftertryck
+åt sin förkunnelse genom ett skandalöst giftermål. &mdash; Savignan och
+Fauchon, det år två människor som middagshöjdens dämon bragt till
+afgrundens rand, två själar nära att förspillas.</p>
+
+<span class = "pagenum">213</span>
+<a name = "page213" id = "page213"> </a>
+<p>I kristendomens midt står återlösningstanken, den oskyldige offras
+för att återköpa de skyldige. Följaktligen måste i denna katolska roman
+ett offer äga rum: om inte de förvillade skola gå förlorade. Den
+oskyldige är Jacques, Louis Savignans nittonårige son.</p>
+
+<p>Också han är troende. Företar han t.ex. en järnvägsresa, så begår han
+först nattvarden: vi äro nämligen kallade, ingen känner stunden, och det
+är brottsligt att lämna frågan om den eviga välfärden åt
+tillfälligheterna. Jacques Savignan är en af de ädlaste litterära
+figurer jag åtminstone stiftat bekantskap med. Hans korta lif är tro,
+hopp och kärlek i högsta potens, evangelisk godhet, öfvermänsklig
+själfförnekelse.</p>
+
+<p>På grund af händelsernas &mdash; man kunde kanske också säga:
+slumpens &mdash; logik råkar den unge mannen ut för ett dödande
+vådaskott. På sitt yttersta helgar han sig som ett offer för sin far,
+hvars hemlighet just blifvit honom uppenbar, för den affällige prästen,
+som varit hans lärare och gift sig med hans älskade, för alla dem hvilka
+fallit af, gått vilse eller vackla. Och effekten är underbar: hans far
+afstår från sin brottsliga lycka; den defroquerade abbéen går i kloster;
+m:me Fauchon återvänder till sitt hem, ja, den materialisten och
+socialisten Clavières lofvar att i deputeradekammaren beakta den
+beträngda katolicismens rättvisa fordringar. Men summan af saken, facit
+af Louis Savignans och abbé Fauchons upplefvelser, är
+<span class = "pagenum">214</span>
+<a name = "page214" id = "page214"> </a>
+&mdash; så sammanfattar benediktinermunken Dom Bayle romanens svar på
+frågan &mdash; den lärdomen, att »man måste lefva som man lär, ty eljes
+slutar man förr eller senare med att lära som man lefver».</p>
+
+<p><em>Middagshöjdens dämon</em> är ytterst diffus, som man säger, och
+det är verkligen både si och så med sammanhanget i boken. Man läser den
+i alla fall med intresse. Bourget har inte på mycket länge åstadkommit
+en så fängslande historia. Jag behöfver knappast tillägga, att intresset
+främst ligger i stoffet, i&nbsp;romanens skildring af människor och
+förhållanden ur en värld, som inte kunnat vara mera specifik. Själfva
+åskådningen, Bourgets politiskt-religiösa tanke, känna vi af gammalt.
+Katolicismen är ordning, klarhet och reda; katolicismen är traditionen.
+Katolicismen är något »eminent franskt», den är själfva Frankrike, och
+kyrkans fiender äro därför också fäderneslandets. Bourget bemödar sig
+visserligen denna gång särskildt flitigt att icke inskränka
+kristendomens roll till ett disciplinarmedel, och han bjuder
+systematiskt till att i ortodox anda framhålla religionens betydelse
+såsom sådan, dess betydelse för människan såsom sådan och ej blott för
+människan som samfundsvarelse. Men Gud vet om det i grund och botten ges
+någon väsentlig skillnad mellan Voltaires syn på den socialt nyttiga
+kristendomen och Paul Bourgets katolicism.</p>
+
+<p class = "date">
+9. 8. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">215</span>
+<a name = "page215" id = "page215"> </a>
+
+<h4><a name = "review215" id = "review215">
+MAURICE DONNAY SOM FEMINIST.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Maurice Donnay: <i>Les éclaireuses</i>. Skådespel i fyra akter. La
+petite Illustration, Paris.</p>
+
+
+<p>Maurice Donnay återvänder i sin nyaste komedi till ett af sina äldsta
+motiv. Han upprepar ju inte direkte i <em>Les éclaireuses</em> den
+pikanta fabel han till sitt eget stora nöje sysslade med i debutkomedien
+<em>Lysistrata</em> vid tiden för sin verksamhet under Svarta Kattens
+hägn på Montmartre. Men beröringspunkterna mellan de båda styckena äro
+tämligen tydliga och ganska många.</p>
+
+<p><em>Lysistrata</em> var de athenska kvinnornas kamp för att tvinga
+sina män att göra ett slut
+<span class = "pagenum">216</span>
+<a name = "page216" id = "page216"> </a>
+på det ändlösa kriget med Sparta, och komedien skildrade hur de nådde
+sitt mål genom en äktenskaplig strejk. Donnays hela syfte var att ge en
+uppvisning i den ekvilibristik, som är en flink auktors lindanseri på
+yttersta gränsen emot det som inte kan sägas, knappt får antydas. Han
+åberopade sig i prologen på Aristophanes och han talade om</p>
+
+<div class = "verse">
+<p>La rude franchise du maître,</p>
+<p>Franchise qui peut vous paraître</p>
+<p>Extrême, à vous qui nommez chat</p>
+<p>Ce qui n’est pas du tout un chat.</p>
+</div>
+
+<p>I en sådan ton och på en dylik linje rörde sig verkligen komedien,
+och den som gjorde sig den minsta illusionen om det glada spelets
+betydelse, var författaren själf.</p>
+
+<p>Det nya stycket uppträder med en tendens;
+i&nbsp;<em>Föregångskvinnorna</em> presenteras en tes.</p>
+
+<p>Miljön är nutida franska rösträttskvinnors miljö. Det är ett
+ofantligt mondänt sällskap. Extremaste elegans, utsöktaste förfining
+etc.; ingenting af det maskulina i en äldre, stridbarare generations
+åthäfvor och propagandametod. Hjältinnan hör till en art som vi nogsamt
+känna till från <em>La douloureuse</em>, <em>Les amants</em>, och hon
+och hennes omgifning målas i rosenrödt och sockersött. Sker det litet
+mera summariskt än vanligt, med litet mindre af kärleksfull betagenhet,
+så beror detta endast därpå, att här är fråga om typer hvilka så pass
+länge varit
+<span class = "pagenum">217</span>
+<a name = "page217" id = "page217"> </a>
+konventionella, att teckningen fullständigar sig själf.</p>
+
+<p>Hjältinnan är således inte ny som yttre uppenbarelse, men hon visar
+sig under en ny aspekt. Hon har trädt i beröring med en social tanke.
+Hon har tillägnat sig »kvinnofrigörelsens» idé. Hon har helt ställt sig
+under dess tecken. &mdash; Se här resultatet.</p>
+
+<p>Jeanne tar skilsmässa från sin man, därför att han inte senterar
+»feminismen» och inte förstår, att »det intellektuella» äger sitt värde
+framom det som blott är sinnenas lif, också därför att hon för sin del
+trängt allt djupare in i »kunskapen om sig själf» och efter hand känt
+hur ett »sällsamt frihetsbegär» vuxit allt starkare inom henne...</p>
+
+<p>Andra akten: intensiv verksamhet i det feministiska högkvarteret.</p>
+
+<p>Tredje akten: fortsatt verksamhet, komplicerad genom den stora
+kärlekens utbrott. Jeanne har blifvit Jacques’ älskarinna. Han vill
+gifta sig med henne. Hon vägrar. Hon kan inte desavouera det steg hon
+tog &mdash; i&nbsp;feminismens namn och idéens intresse &mdash; när hon
+skilde sig från sin man; hon måste också beakta det sällsamma
+frihetsbegärets kraf! Jacques anser emellertid för sin del &mdash;
+i&nbsp;olikhet med så många af Donnays hjältar &mdash; att
+kärleksförhållandet lämpligen beseglas genom äktenskapet, och han
+uppställer följande ultimatum: antingen fullständig underkastelse under
+kärleken, med giftermålet
+<span class = "pagenum">218</span>
+<a name = "page218" id = "page218"> </a>
+som synligt yttre tecken, eller ock brytning och farväl för alltid.</p>
+
+<p>Och den oundvikliga underkastelsen äger rum. Jeanne uppsöker Jacques
+i hans hem på landet, i&nbsp;sista aktens enda scen, och de båda besluta
+sig för giftermålet, för ett äktenskap som kommer att bli &mdash;
+i&nbsp;enlighet med Bossuets definition &mdash; »la parfaite société de
+deux coeurs unis»; det är Donnay som citerar Bossuet och inte jag.</p>
+
+
+<p class = "space">
+I <em>Lysistrata</em> följde Donnay den fornklassiska förebilden, och
+det var det skabrösa i uppställning och fabulering han hade i ögnasikte,
+när han skildrade den intressanta strejken.
+I&nbsp;<em>Föregångskvinnorna</em> har en liten tillspetsning ägt rum;
+det nya stycket har förlagts till idékonfliktens plan, och den idé, som
+är sann, får segra öfver den, som på sin höjd kan kallas riktig. Denna
+gång är det mannen som strejkar, kvinnan som ger efter. Naturen tar ut
+sin rätt, eftersom det är naturen som bör ha sista ordet.</p>
+
+<p>Mellan Donnays första och sista stycke ligger en lång räcka af
+skådespel. De hänföra sig nästan alla till kvinnan, till frågan om
+hennes egenart och om hennes kärleks art, till motsatsen mellan mannen
+och henne. Donnay har således inte helt kunnat undgå att snudda också
+vid frågan om kvinnan särskildt såsom samfundsvarelse.</p>
+
+<span class = "pagenum">219</span>
+<a name = "page219" id = "page219"> </a>
+<p>Tydligast har detta skett i komedien <em>L’affranchie</em>. Denna
+treaktare tyckes faktiskt, i&nbsp;den långa scen som upptar hälften af
+andra akten, komma att utveckla sig till en komedi om feminismen.</p>
+
+<p>Det salongssamtal, som här formats på ett så roligt sätt, fladdrar
+främst kring detta tema. Uppslaget till debatten ge två
+rösträttskvinnor, af hvilka den ena just återvändt från en resa, som
+bragt henne i beröring med Ibsen. &mdash; Ni har således talat med
+Ibsen? säger en af de närvarande. &mdash; Ja, jag har haft denna
+upphöjda sinnesrörelse, blir svaret. &mdash; Hur förefaller han?
+&mdash;&nbsp;Åh, det är en mycket framstående personlighet.</p>
+
+<p>Vi lämnas således i okunnighet om de tänkvärda ord, med hvilka Ibsen
+måhända &mdash; sådant ingick ju inte i hans vanor &mdash; hade
+utvecklat sin åsikt i kvinnofrågan. Men vi få veta, hvad den innebär för
+Donnay och för personerna i hans komedi. Den är för feminismens
+anhängare krafvet på ökade borgerliga rättigheter med rösträtten främst
+på programmet. Den innebär för Roger, författarens språkrör, en mot
+naturen riktad sträfvan att »utplåna motsatsen mellan könen». Det finnes
+också en förnuftig feminism, säger Roger, men med lagen och paragraferna
+och deras förbättring har den ingenting att skaffa. Den uttrycker sig
+helt som en sträfvan att »upplysa och höja själarna». Och denna sträfvan
+åter, ja, den har att förverkliga
+<span class = "pagenum">220</span>
+<a name = "page220" id = "page220"> </a>
+sig inom de gränser, som naturen dragit kring kvinnan &mdash; den
+svagaste i andligt hänseende liksom i kroppsligt.</p>
+
+<p>Härmed kan den teoretiska debatten anses afslutad. En illustration
+erhåller Rogers tes i det drama, som utvecklar sig genom första aktens
+senare hälft, andra aktens slutscen samt tredje akten. &mdash; M:me de
+Moldère, titelfiguren i <em>Den frigjorda</em>, är en kvinna som i
+mycket höjt sig öfver det tvång, som samhällsförhållandena lägga på
+hennes kön. Hon är klokare än andra och vidsyntare &mdash; hon har i
+alla fall förblifvit en sann kvinna.</p>
+
+<p>Men att vara sann kvinna betyder inte att hålla sig till sanningen
+och vandra på de raka vägarna. M:me de Moldère ljuger inte blott när hon
+bedrar sin älskare, Roger. Hon ljuger också då, när det »inte behöfdes».
+Och när Roger ställer henne till rätta, kan hon endast svara, att hon
+»måste» bedra honom, ehuru hon älskade honom, och att hon »måste» ljuga
+för honom: ehuru hon mycket väl kunnat säga honom sanningen. Hon
+handlade som hon handlade, därför att hon »inte kunde annat».</p>
+
+<p>Rogers svar ger oss tanken i Donnays komedi om <em>Den
+frigjorda</em>. Jag hade kunnat komma öfver ditt felsteg, säger han. Men
+du ljög för mig i de stunder vi nådde hvarandra närmast; du spelade
+komedi för mig i ögonblick som voro för heliga att vanhelgas genom
+lögner. Osanningen ligger i din natur, och lögnen
+<span class = "pagenum">221</span>
+<a name = "page221" id = "page221"> </a>
+är en del af ditt väsen &mdash; »<em>detta</em> är l’Irréparable», så
+låter honom Donnay sluta, med ett afsiktligt bruk af Paul Bourgets
+ryktbara slagord. Och så blir således sens moralen den, att kvinnorna
+förvisso inte ha orsak att fika efter rösträtt m.m., eftersom de
+alltjämt, också där de frigjort sig från mycken svaghet, ha så goda
+anledningar att »upplysa och höja sina själar».</p>
+
+
+<p class = "space">
+Detta var den första granskningens resultat. Som vi ofvan sett,
+underströks hänvisningen på naturens mening ytterligare, då feminismen i
+<em>Föregångskvinnorna</em> upptogs till förnyad behandling. Icke för
+intet har Maurice Donnay under dessa sista tider hållit föredrag om
+Molière och gjort ett skådespel om Molière.</p>
+
+<p>Vi skulle inte ha beklagat oss, om han i sitt skådespel om
+<em>Föregångskvinnorna</em> fått in något litet af molièresk must och
+styrka i en figurskildring som förefaller tämligen flack, något litet af
+verklig komisk verv i en dialog hvars esprit är tunnare och billigare än
+i hvilken som helst af hans öfriga komedier. I&nbsp;Donnays teater,
+också i ett par scener i <em>Den frigjorda</em>, finnes ibland en fläkt
+af stämning, den »poésie», som är ironi och känslighet. Den förutsätter
+att författaren varit med på ett hörn, att han med figurerna gifvit
+också en hårsmån af sig själf. Hans senaste skådespel saknar denna
+atmosfär; den saknar luft, och gud vet om någon af personnagerna,
+<span class = "pagenum">222</span>
+<a name = "page222" id = "page222"> </a>
+Jeanne inberäknad, har en enda röd blodkropp i den blacka vätska som
+flyter i deras ådror.</p>
+
+<p class = "date">
+27. 5. 13.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">223</span>
+<a name = "page223" id = "page223"> </a>
+
+<h4><a name = "review223" id = "review223">
+EN ROMAN OM ROUSSEAUISMEN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Anatole France: <i>Les dieux ont soif</i>. Roman. Calmann-Lévy,
+Paris.</p>
+
+
+<p>Anatole Frances nya roman spelar under revolutionen; den går från
+1793 till slutet af juli följande år då Robespierre öfverlämnades åt
+giljotinen.</p>
+
+<p>Revolutionsepoken har mer än en gång lockat Anatole France till dikt.
+Det har alltid beredt honom mycken tjusning att tänka sig det ljufva
+ögonblickets lycka förhöjd genom löftena om död och aningarna om
+undergång. Lifskänslan upphöjd i sin högsta potens i ögonblicket före
+slutet, kärleken stegrad till paroxysm, en förintelse före förintelsen,
+det är något som
+<span class = "pagenum">224</span>
+<a name = "page224" id = "page224"> </a>
+måste beröra honom ganska lifligt och slå an på sensualisten inom honom
+och på »filosofen».</p>
+
+<p>Men det är inte precis detta som upptar honom i <em>Gudarna
+törsta</em>. Utan tvifvel är skuggan öfver medborgaren Evariste Gamelins
+och medborgarinnan Elodie Blaises förhållande själfva den dödens skugga,
+som uppfyller atmosfären i revolutionsstaden med sin tyngd och
+beklämning, och lidelsen, som förenar dem, brinner med den snabbare och
+hetare låga, som tillhör en tid då ingen vet något om nästa dag. Romanen
+handlar i alla fall om något annat. Den sysselsätter sig med
+revolutionsmannens psykologi. Det fängslande innehållet i Anatole
+Frances nya bok är historien om huru den känslofulle rousseau’anen, som
+älskar »människosläktet», som tror på den mänskliga naturens inneboende
+godhet, som (för att använda tidens eget uttryckssätt) är mänsklig,
+välgörande, god och dygdig, efter hand förvandlas till omänniska.
+&mdash; Det är säkert inte alldeles oberättigadt att i denna roman om
+rousseau’ismens insats i revolutionshistorien se den festskrift med
+hvilken Anatole France roat sig att på sitt sätt ta del i
+Rousseau-jubiléet.</p>
+
+<p class = "bullet">•</p>
+
+<p>Evariste Gamelin tillhör den första generationen som växte upp under
+Jean-Jacques’ inflytande. Öfver hans barndoms- och ungdomslif sväfvade
+som den ideala förebilden Emile, och boken efter hvilken han formade sin
+känsla var
+<span class = "pagenum">225</span>
+<a name = "page225" id = "page225"> </a>
+Saint-Preux’s och Julies roman. Han visade redan som helt ung gosse en
+mild känslofullhet, vekhet, godhet, och hans rörda känsla omfattade både
+människor, djur och plantor. Han kunde icke se någon varelse lida utan
+att smälta i tårar. I&nbsp;hans hjärta bodde den naturliga dygden; han
+följde dess röst och förkofrade sig beständigt, tills han vardt
+genompyrd af moral. Hvad det yttre beträffar, så var han skön och
+intagande, och bekräftade på detta sätt rousseauismens lära, att den
+själiska skönheten föder den kroppsliga. &mdash; Evariste Gamelin blef
+det fulländade uttrycket för det nya människoideal som Rousseaus poesi,
+moral och pedagogik skapade under 1700-talets sista decennier.</p>
+
+<p>Tiden skred fram. Revolutionen bröt ut. Evariste Gamelin tar aktiv
+del i affärerna och blir till sist medlem af det stora
+revolutionstribunalet. I&nbsp;denna egenskap har han att skipa rättvisa
+med Fäderneslandets fiender, emigranterna, upprorsmännen, de ljumma, de
+misstänkta, kort sagdt med förrädaren i alla de olika varieteter den
+mänskliga uppfinningsförmågan under politiskt lifliga tider förmår
+särskilja.</p>
+
+<p>Den juridiska proceduren äger till en början en form, som i hög grad
+smakar lag och rätt i vanlig mening. Det blir snart omöjligt att
+fortsätta på detta tidsödande sätt. Allteftersom republikens politiska
+motgångar hopa sig och det inre missnöjet växer, stegras anspråken på
+revolutionsdomstolens arbetsförmåga. Proceduren
+<span class = "pagenum">226</span>
+<a name = "page226" id = "page226"> </a>
+måste förenklas. Den individuella rannsakningen afskaffas praktiskt
+taget helt och hållet; förrädarne anklagas i flock och dömas i skock,
+och jämförelsevis sällan inträffar under dessa månader att en anklagad
+undgår giljotinen.</p>
+
+<p>Den känslofulle Evariste Gamelin, Jean-Jacques’ discipel, fortfor han
+verkligen att utöfva sitt domarvärf och var han med om att skicka till
+stupstocken individer, om hvilka han ingenting annat visste, än att
+någon ansett dem vara opålitliga patrioter? Det gjorde han, och det
+kunde han göra utan att i minsta mån förneka sina föregåenden. &mdash;
+Jag måste här inflicka en liten betraktelse. Under 1600-talet var
+moralen i hög grad en rationell moral. Under 1700-talet, då
+afkristningsverket fullbordas, blir den en känslofråga och en trosfråga,
+den antar ett slags »religiös» färg. Arfsynden med sina konsekvenser har
+strukits bort, och människan har upptäckt att hon är af naturen god.
+Rousseau har upprättat en ny domstol i högsta instans för frågorna om
+godt och ondt: <em>samvetet</em>, som äger en hemlighetsfull förmåga att
+afgöra om rätt och orätt. Samvetets röst är den ursprungliga, goda
+naturens röst i människan, den naturliga dygdens stämma som leder visare
+och afgör ofelbarare än alla skrifna lagar. Denna tro på samvetet är
+förutsättningen för den beskedlige och fredlige Evariste Gamelins
+utveckling till den flitigaste af medlemmarna i den blodiga
+domstolen.</p>
+
+<span class = "pagenum">227</span>
+<a name = "page227" id = "page227"> </a>
+<p>Ett ögonblick känner han sig verkligen nästan en smula tveksam. Hur
+skall det bli möjligt, tänker han, att utan undersökning skilja bofvar
+och hyggligt folk åt? Men redan i nästa minut har han fattat meningen
+och funnit svaret. Juridiska formler och rättsliga garantier tjäna
+endast till att hölja in hufvudsaken i en massa bisaker. Ett redligt
+hjärta träffar genast det rätta. Man har blott att följa naturens
+ingifvelse, hon är den goda modern som aldrig leder sina barn vill. Det
+är med hjärtat man har att döma. Och det är till sitt hjärta han
+lyssnar, när han tar till ordet och proponerar halshuggning öfver glatta
+laget därför, att toiletterna misshaga honom eller fysionomierna se
+landsförrädiska&nbsp;ut.</p>
+
+<p>Här är den punkt, som slutar linjen Anatole France har tecknat i sin
+roman. Själfva fabeln föres vidare på ännu några sidor: till den 9
+Thermidor. Kommunen spränges, dess domstol upplöses, och bland dem som
+följa Robespierre på schavotten är också medborgaren Evariste
+Gamelin.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Som bekant pågår i Frankrike sedan ungefär fyra år tillbaka en skarp
+strid om Rousseau. Nationalister, katoliker, rojalister (Lasserre,
+Maurras, Lemaître o.s.v.) se i Rousseau revolutionens egentlige fader
+och romantikens grundläggare, och han är för dem roten och upphofvet
+till alla de politiska och moraliska villfarelser
+<span class = "pagenum">228</span>
+<a name = "page228" id = "page228"> </a>
+som romantiken och revolutionen aflat. På det andra hållet firar man i
+Jean-Jacques romantikens grundläggare och revolutionens egentlige fader,
+den odödlige skaparen af det politiska goda, som revolutionen fört med
+sig, af de konstnärliga vinningar som romantiken skänkt 19:e seklet.</p>
+
+<p>Om lyckan är god kommer Anatole France &mdash; han har nog ingenting
+emot det &mdash; att angripas från båda hållen, eller att åberopas på
+båda hållen hvilket ju kommer på ett ut. Det skall heta, att Anatole
+France satt ett likhetstecken mellan Rousseau och Robespierre, att han
+brännmärkt rousseauismen som skräckväldets omedelbaraste förutsättning.
+Och det kommer att sägas, att bokens sens moral är liktydig med en
+absolution åt Jean-Jacques’ elev, den dygdige och samvetsömme
+terroristen Evariste Gamelin.</p>
+
+<p>Ett sammanhang mellan terrorismen och rousseauismens känslobetonade
+dygdekult har utom all fråga bestått för Anatole France. Han tror
+nämligen på konstens förmåga att omskapa verkligheten efter sitt
+beläte.</p>
+
+<p>Lifvet efterapar konsten i vida högre grad än konsten lifvet, sade
+Oscar Wilde i <em>Lögnens förfall</em>, och det måste så vara, ty
+lifvet, som beständigt söker sig till uttryck, erhåller sina
+uttrycksformer af konsten. Och han bestyrker sin tanke med ett par
+exempel: »unga män begingo själfmord, därför att Rolla begick
+<span class = "pagenum">229</span>
+<a name = "page229" id = "page229"> </a>
+själfmord; de ha beröfvat sig lifvet, därför att Werther tog sitt
+lif.»</p>
+
+<p>Detta är också Anatole Frances mening. Det finnes bilder &mdash;
+säger han i en uppsats om Balzac &mdash; hvilka äro tusen gånger mera
+ödesdigra än de skulpterade och målade bilder, för hvilka Jahve ville
+bevara Israel &mdash; det är de ideala bilder, som romanförfattarne och
+poeterna skapa. Dessa bilder lefva ett lif, uppfylldt af verksamhet, och
+det är endast tillbörligt att säga, att deras förslagne upphofsmän
+sprida dem ibland oss på det att de liksom dämoner skola fresta oss.
+»Goethe utsänder Werther i världen, och omedelbart växer själfmordens
+tal. &mdash; &mdash; Dem, hvilka Jean-Jacques ville återföra till
+naturen, gjorde <em>Emile</em> till terrorister och halsafskärare.»</p>
+
+<p>Sådan är bakgrunden för den historisk-psykologiska idé, som Anatole
+France förverkligat i sin roman. Bortom den tycka vi oss skönja också
+antydningarna om hans filosofiska tro. <em>Gudarna törsta</em>, det är
+nuets grymma gudar som i omättlig törst och hunger kräfva
+människooffren. Det är en Olymp af dagens i morgon öfvervunna sanningar,
+af idéer som just nu innehålla den yttersta visheten och den enda
+möjliga lösningen och i morgon äro villfarelser. De äro åskådningarna
+hvilka regera öfver ett ögonblick och äro vidskepelse och vantro för det
+nästa. Anatole France har begabbat framåtskridandet som få, men aldrig
+har han riktigt kommit ifrån tron, att mänskligheten rör sig
+<span class = "pagenum">230</span>
+<a name = "page230" id = "page230"> </a>
+långs en kurva som leder uppåt. Offren äro den oundvikliga tributen,
+säger han nu. Vandringen går öfver idéer som nötas ut i bruket och
+sanningar som blifva lögner, men hvarje idé var ett fjät på den oändligt
+långa vägen.&nbsp;Ja, detta ungefär vore &mdash; om jag inte helt och
+hållet tagit miste &mdash; den öfverraskande och trösterika nyhet
+Anatole France nedlagt i sin senaste bok.</p>
+
+<p class = "bullet">•</p>
+
+<p>I <em>Gudarna törsta</em> förekomma ett par figurer så typiska för
+Anatole France att jag får lof att erinra om dem med några ord. &mdash;
+Den »gamle Brotteaux» är en f.d. skatteförpaktare. Han tillhör
+emellertid epoken efter seklets midt, då dessa finansiärer redan fått en
+hel del kultur och förfining att stödja sig&nbsp;på. Brotteaux är i
+själfva verket en af dem som närmade sig filosoferna. Han har dinerat
+hos baron d’Holbach, och han har superat med Grimod de La Reynière, en
+af den gastronomiska världshistoriens ryktbaraste personligheter. Han
+har dyrkat det sköna som filosofi och konst, som kärlek, kökskonst och
+vin. Revolutionen har ruinerat honom. Han bor i en vindskupa. Han lifnär
+sig med att fabricera dockor. Men han har sin filosofi och sin
+sensualism i godt behåll, och i fickan på hans loppfärgade lifrock
+hvilar ett band Lucretius. Behöfver jag säga att en man, hvars lif är
+motsatser af denna art, står Anatole Frances hjärta nära? Den
+<span class = "pagenum">231</span>
+<a name = "page231" id = "page231"> </a>
+gamle Brotteaux med sin Lucretius, det är abbé Jérôme Coignard med sin
+Boethius ännu en gång. Brotteaux är en replik af Jérôme Coignard, en
+svag reflex af den oförgätlige abbéen, en åldrande poets sista
+inkarnation i en uppenbarelseform som varit honom kär.</p>
+
+<p>Brotteaux representerar enligt romanens litet schematiska
+uppställning den epikureiska ateismen, liksom ju Evariste Gamelin
+företrädde rousseauismen. Vid sin sida har han Fader Longuemare som
+representant för den religiösa tanken. Och mellan dem ställer sig den
+»oskyldiga glädjeflickan» Athénaïs, en personifikation af <em>den</em>
+naturliga dygd, som i olikhet med Evariste Gamelins icke offrar åt
+tidsgudarnas törst. Hon tjänar den största och evigaste af de eviga
+gudarna. Hon är Afrodite Pandemos’ prästinna, som Anatole France firade
+i sin diktsamling för 40 år sedan, den fåvitska jungfru med det fromma
+hjärtat, hvars dygd och oskuld i högre mening han så många gånger
+framhållit som ett uppbyggligt föredöme och ett exempel värdt vår
+begrundan.</p>
+
+<p>En ryktbar fransk teaterkritiker brukade i sina recensioner tala om
+»den scen som hade bort göras». Den scen vi vänta oss, när vi stiftat
+bekantskap med de tre, uteblir icke; och på sistone ta mycket riktigt
+prästen, skökan och filosofen plats i samma bödelskärra för att
+gemensamt möta den förintelse, som för Anatole France är slutet på
+individens lif.</p>
+
+<p class = "date">
+28. 6. 12.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">232</span>
+<a name = "page232" id = "page232"> </a>
+
+<h4><a name = "review232" id = "review232">
+EN PAMFLETT MOT KRISTENDOMEN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Anatole France: <i>La révolte des anges</i>. Roman. Calmann-Lévy,
+Paris.</p>
+
+
+<p>»Låt oss njuta af världen sådan den nu en gång är», sade Renan. »Den
+bör inte tas på allvar. Den är en fars, ett verk af någon skämtsam
+demiurg.» Detta var också på det stora hela taget Anatole Frances
+mening, ännu på den tiden då han vandrade i Epikurus’ trädgård och lät
+abbé Jérôme Coignard affatta visa tänkespråk om Gud och världen.</p>
+
+<p>Men det fanns redan då hos France något som saknades hos tviflaren
+Renan. Det var en mot kristendomen fientlig stämning.</p>
+
+<span class = "pagenum">233</span>
+<a name = "page233" id = "page233"> </a>
+<p>Abbé Jérôme Coignard var en trogen kyrkans son. Men han hade ett eget
+sätt att föra Guds och kristendomens talan. »En odlad ande», sade han
+t.ex., »bör visa tillbaka allt oförnuft och all vidskepelse, utom
+kyrkans heliga lära naturligtvis.» Kort sagdt, ingen apologet har väl
+någonsin så som denne nitiske abbé blottställt den sak, för hvilken han
+trädt i vapen.</p>
+
+<p><em>Änglarnes uppror</em> liknar först en femte del i serien om Herr
+Bergeret; det befinnes mycket snart, att Anatole France i den griper
+tillbaka till de tankar som lifvade honom, när han uppfann Jérôme
+Coignard, den oförliknelige försvararen af Gud och kyrkan. Han kände sig
+då inte ännu redo att ge sin tanke en slutlig form. I&nbsp;böckerna om
+Herr Bergeret och om Crainquebille, den mest pröfvade af
+grönsaksmånglare, talade han så om huru skröplig människan är och huru
+eländigt hennes lif. Han visade hur »le mal moral» och »le mal physique»
+&mdash; som två af läromästaren Voltaires och hans tids favorituttryck
+lyda &mdash; ge hennes tillvaro en vild och förfärande mardröms tycke.
+I&nbsp;sin nya bok är han nu färdig med förklaringen. Det är
+kristendomen, som bär skulden. Det är Gud, som är det ondas källa.
+<em>Änglarnes uppror</em> presenterar sig som en syntes; romanen ser ut
+som ett filosofiskt testamente.</p>
+
+<p>Berättelsen i <em>Änglarnes uppror</em> är lika diffus som i hvilken
+som helst af de tidigare romanerna, och jag ämnar inte ge mig in på ett
+<span class = "pagenum">234</span>
+<a name = "page234" id = "page234"> </a>
+utförligare referat. Ett par antydningar emellertid. &mdash;
+I&nbsp;Himmelens rike råder bland alla upplysta element ett beständigt
+missnöje. Till de änglar, som en gång följde Satan, sälla sig hvar dag
+nya affällingar. I&nbsp;synnerhet äro människornas skyddsänglar, hvilkas
+ämbete dagligen kallar dem till jorden, utsatta för att gripas af
+upprorsandan. Det finnes åtskilliga tusen landsflyktiga änglar ensamt i
+Paris, där de särskildt befolka Montmartre- och Batignolles-kvarteren,
+trakter såsom bekant favoriserade af politiska flyktingar. Här
+konspirera de, här förfärdiga de sina bomber, och här sammanträda de för
+att i ändlösa debatter dryfta bästa sättet att anfalla Himmeln och
+fördrifva Gud.</p>
+
+<p>Gud är alls icke »Gud»: hvad människorna kalla så, är i verkligheten
+en »okunnig och plump demiurg», alls inte skämtsam och välvillig som
+Renan trodde, utan en egenkär och illvillig varelse. Han heter
+rätteligen Ialdabaoth, och han är ingenting annat än en halfgud, som
+förr i världen slog sina konkurrenter ur brädet och i kraft af sin
+hänsynslöshet och bakslughet usurperade befattningen som världens herre.
+Hans lära är ett system af lögner, och dess enda syfte är att kvarhålla
+människorna och änglarna i det barbari, som är förutsättningen för
+Ialdabaoths makt.</p>
+
+<p>När änglarne stiftat sin sammansvärjning, sända de en deputation till
+Indien, där Satan fridfull dväljes i sin trädgård vid Ganges’ strand
+<span class = "pagenum">235</span>
+<a name = "page235" id = "page235"> </a>
+omgifven af lejon och gazeller. Han förbehåller sig att få sofva på
+saken. Och i nattens dröm ser han händelsernas utveckling sådan den
+komme att gestalta sig, om han accepterade förslaget att börja kriget
+emot Gud. Han ser sig på Ialdabaoths plats: han ser sig förvandlas till
+den samme försoffade, själfförnöjde och obarmhärtige världshärskare, som
+Ialdabaoth är; han ser denne lyftas af motgången och höjas af
+pröfningarna. Och han varsnar vidare huru den nye Satan störtar den nye
+Ialdabaoth, och så vidare i all evighet. Han vaknar badande i en iskall
+ångestsvett. »Den besegrade Gud kommer att varda Satan», säger han, »den
+segrande Satan varder Gud. Måtte ödets makter förskona mig för denna
+fruktansvärda lott! Jag älskar helvetet, där min ande har funnit sig
+själf och utvecklat sig till hvad den är; jag älskar jorden där jag
+gjort en smula godt, i&nbsp;den utsträckning det varit möjligt i denna
+förfärliga värld, där människosläktets lif är en följd af blodiga dåd.
+Tack vare oss, de fallne änglarna, människornas vänner och hjälpare, har
+den gamle guden förlorat sitt välde på jorden. Människorna tro icke
+längre på honom. Men inom dem verkar i alla fall Ialdabaoths ande
+alltjämt, och den eggar dem till orättfärdighet och våld, den vänder
+deras håg från skönheten och konsten, den håller dem allt fortfarande
+försänkta i fruktan och okunnighet. Mina vänner, det är i sitt eget
+bröst enhvar har att bekämpa och förinta Ialdabaoth.»</p>
+
+<span class = "pagenum">236</span>
+<a name = "page236" id = "page236"> </a>
+<p>Satan som ljusbringaren &mdash; det är en idé som ju inte egentligen
+öfverraskar genom sin nyhet. Behöfver jag säga hvilken den princip är,
+som förkroppsligar sig i hans gestalt? Det är naturligtvis högmodet. Ur
+högmodet härleder France nu som tidigare de instinkter, hvilka föra
+mänskligheten framåt och först och sist <em>la curiosité</em>, <em>la
+volupté</em>. De äro det aldrig stillade begäret att forska och att
+veta, och den sinnenas lust som är dyrkan af skönheten och lifvet och ur
+hvilken konsten födes. Otaliga gånger har han firat dem i sina böcker,
+och i <em>Änglarnes uppror</em> inför han nu en öfversikt af
+mänsklighetens kulturutveckling betraktad som en frukt af dessa
+instinkters arbete inom människan. På dem har han byggt också sina
+antydningar om framtiden. Han vädjar till den del inom människan, som är
+känsla och instinkt, till sensualismen, till vällusten fattad som den
+till sitt väsen dunkla drift att dricka solens ljus och tingens färg,
+hvilken för mänskligheten framåt, oberoende af all viljans och
+förnuftets medvetna insats &mdash; så godt det går och trots allt.</p>
+
+<p>Diskursen öfver världshistorien hör nog inte till det märkligaste och
+mest sprittande Anatole France åstadkommit. I&nbsp;denna bok utgör den
+ett af de bästa partierna. Det är den gamle Nectaire som berättar. Han
+är en af dem som en gång följde Satan. Han såg jorden forma sig och
+människosläktet uppstå. Med Satan tog han
+<span class = "pagenum">237</span>
+<a name = "page237" id = "page237"> </a>
+del i arbetet på människans uppfostran till förnuft, på framkallandet af
+hennes högmod, utvecklandet af hennes vetgirighet och vällust.
+I&nbsp;det gamla Hellas var han en glad faun. Han bevittnade
+kristendomens och barbariets uppkomst och antika världens fall; han
+genomgick folkvandringarnas fasor. Under Medeltiden skylde han sitt
+ludna bröst och sin bockfot under en munkkåpa. Han såg den glada
+hedendomen pånyttfödas i Renässansen, han var med om barbariets
+pånyttfödelse genom Luther och Calvin. O.s.v. Den gamle satyren
+repeterar hela historien, och vi få veta att de människor som kommit
+något värdefullt åstad &mdash; något ur hans synpunkt värdefullt &mdash;
+varit affallna änglar eller människor lifvade af högmodets och upprorets
+anda. Anatole Frances historiska uppfattning tyckes något så när
+fullständigt täcka sig med Voltaires, och ges det någon skillnad så är
+det väl den, att France senterar gotiken... Berättelsen är direkte
+anlagd i Voltaires manér. Men det är inte alltid den bästa sortens
+Voltaire. Det gäller t.ex. att illustrera Medeltidens enligt Nectaire
+sterila filosofiska och teologiska diskussion. Nectaire nämner inte
+realismen och nominalismen, han omskrifver på följande sätt: det ena
+lägret ansåg att innan det fanns mänskliga fötter och ändalykter i
+världen, så existerade Sparken I Ändan af evighet i Guds sköte; det
+andra lägret utvecklade den åsikten, att Sparken I Ändan
+<span class = "pagenum">238</span>
+<a name = "page238" id = "page238"> </a>
+existerade först sedan den vederbörligen gifvits och mottagits.</p>
+
+<p>Ja, detta är Anatole Frances berömda ironi sådan den uppenbarar sig i
+hans senaste roman. Men den har inte endast trubbats af en smula &mdash;
+den har öfver hufvud trängts tillbaka. <em>Änglarnes uppror</em> är
+märklig därför, att formen har en ny hållning.</p>
+
+<p>Anatole France har från det ironiska uttrycket, som han behärskade
+som ingen annan, gått öfver till den direkta anklagelsen. Det tunga
+artilleriet har kört fram. Jag tror alls inte att ironien &mdash; som
+icke är någon åskådning utan endast en uppenbarelseform för tanken, en
+hållning inför lifvet &mdash; behöfver vara ett tecken på andlig
+öfverlägsenhet. Jag vill blott säga, att hos France den ironiska leken
+med sina dubbeltydiga vishetsregler och tveeggade sentenser sköttes med
+en färdighet och glädje, som öfver sidorna i hans böcker kastade
+strålande glans och skimmer och gjorde flera af hans verk till verk af
+hög konst. I&nbsp;<em>Änglarnes uppror</em> är den inte längre en
+princip i Frances konst. Den tillhör i hög grad periferien.
+<em>Änglarnes uppror</em> är framför allt ett oförblommeradt angrepp, en
+stridsskrift, en pamflett i romanformat. Ironien var halfva innehållet
+och hela formen i Anatole Frances böcker, och när den fått träda
+tillbaka har mycket af personlighetens charme och diktarens betydelse
+förflyktigat.</p>
+
+<span class = "pagenum">239</span>
+<a name = "page239" id = "page239"> </a>
+<p>Afsikten har gjort sig till herre öfver diktaren, den binder hans
+händer och det vimlar af uppslag af hvilka han ingenting får gjordt. Vi
+införas i det kapell i Saint-Sulpice-kyrkan, där Delacroix målat sina
+änglar, en dämonisk vredes representanter. Sällskapet är så lofvande som
+möjligt, en gammal målare befryndad med Choulette, en republikansk
+katolik, en katolsk yngling hängifven tingens fåfängliga yttre sida, en
+abbé som för Bossuets majestätiska språk på läpparna, en landtlig
+godsägare med vittra intressen. Det artar sig till en diskussion om
+teologi och konst i Anatole Frances stil, och hela världen kommer af sig
+vid ingången. Vi införas i familjen d’Esparvieus bibliotek &mdash; en
+samling på 360,000 volymer, rik på märkliga ting. Hvilken ort för
+meningsbyten om allt mellan himmelen och jorden. Men ingen kommer längre
+än till begynnelsen.</p>
+
+<p>Romanens figurer ha inte alla fått stanna i det embryotiska stadiet,
+och t.ex. Maurice är en mycket treflig företeelse. Hans skyddsängel hör
+till dem som anstifta revolten. Maurice är visserligen en åt
+sinnesvärldens fröjder hemfallen yngling. Men »han har genom Himmelens
+nåd fått mottaga en kristen uppfostran», och han kan inte finna sig i
+att hans ängel blandar sig i upprorsrörelsen. Och då ängeln öfvergifvit
+Maurice, så söker Maurice upp ängeln för att omvända honom till den enda
+sanna tron.</p>
+
+<p>En annan figur af intresse &mdash; betydligt mindre
+<span class = "pagenum">240</span>
+<a name = "page240" id = "page240"> </a>
+utförd likvisst &mdash; är den landtlige adelsmannen med de vittra
+böjelserna. I&nbsp;hans få repliker möter den bästa tidens Anatole
+France &mdash; se t.ex. hans oskyldiga lilla skämt med »filosoferna»
+(läs: Bergson). Sin egen filosofi sammanfattar han på detta sätt:
+»I&nbsp;min ungdom var jag en lättsinnig krabat och jag sysslade med
+metafysik. Jag läste Hegel och Kant. Med åren har jag blifvit allvarlig,
+och jag befattar mig nu blott med de påtagliga tingen, med det som ögat
+och örat förmå fatta. Konsten &mdash; detta endast är människan. Allt
+annat är bländverk och illusion.»</p>
+
+<p>Detta var den tro Anatole France bekände i sin tidiga ungdom, när han
+var <em>De gyllene dikternas</em> poet. Vi säga oss, att detta när allt
+kommer omkring och i alla fall också är summan af hans visdom, när han i
+sitt 70:de år träder fram inför församlingen och vittnar: med så mycket
+af tonen hos en känsloberusad salvationist.</p>
+
+<p class = "date">
+29. 3. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">241</span>
+<a name = "page241" id = "page241"> </a>
+
+<h4><a name = "review241" id = "review241">
+ABEL HERMANTS KRIGSBOK.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Abel Hermant: <i>Heures de guerre de la famille Valadier</i>. &mdash;
+<i>La petite femme</i>. Båda böckerna hos Alphonse Lemerre, Paris.</p>
+
+
+<p>Abel Hermant skref förr i världen naturalistiska romaner, och
+särskildt en af dem, <em>Le cavalier Miserey</em>, kan betraktas som ett
+litteraturhistoriskt aktstycke. Det var den i öfverensstämmelse med
+skolans metod affattade studien öfver »soldatens natur». Romanens båda
+hjältar voro, helt i den Zola’ska naturalismens anda, »mannen och
+regementet», det är: människan och hennes miljö.</p>
+
+<p>För länge sedan har Hermant bjudit naturalismen farväl, hans böcker
+från de senaste tjugo
+<span class = "pagenum">242</span>
+<a name = "page242" id = "page242"> </a>
+åren ha inte mycken likhet med dem han gjorde på 80-talet. Greppet har
+förändrats. Själfva stoffet däremot har när allt kommer omkring
+förblifvit detsamma, och hvad Abel Hermant befattar sig med är alltjämt
+människan i ramen af den sociala miljön. Den hufvudsakliga skillnaden
+mellan då och nu besticker sig däri, att miljöbegreppet utvidgats:
+infattningen är inte längre den speciella, genom skarpa gränser afskilda
+gruppen. Hermant syftar längre än&nbsp;så, och han sträfvar att i sina
+romaner samla de olika sidorna af tidens lif till en »tidens historia».
+Hans böcker bära seriebeteckningar, rubriker och underrubriker,
+i&nbsp;hvilka orden »minnen», »memoirer», »historia», krönika» ymnigt
+flöda. Abel Hermant proklamerar sig som en samtidens krönikeskrifvare.
+Märkligast bland dessa verk &mdash; i&nbsp;hvilka många slags miljöer
+bearbetas och många sorters människor behandlas &mdash; förefalla mig de
+båda romanerna <em>Souvenirs du Vicomte de Courpière, par un Témoin</em>
+och <em>Vicomte de Courpière marié</em>. De ge förmodligen inte fullt så
+mycket af själfva det tidens innersta väsen som de skulle förkroppsliga.
+Men de äro en förträfflig studie öfver en immoralitet och till och med
+ohederlighet, som har sin solida grund i hjältens daning och når en
+glänsande förkofran under de särskilda miljöförhållandenas inflytande.
+Dubbelromanen om vicomte de Courpière ställer sig som ett motstycke, ett
+ganska bra motstycke, till det
+<span class = "pagenum">243</span>
+<a name = "page243" id = "page243"> </a>
+senare 1700-talets cyniska roman. Ja, den har rentaf, så tyckes det oss
+ibland, något af det hårda och kalla i <em>De farliga
+förbindelsernas</em> analys. Den förråder åtminstone inte mera än den af
+behofvet att försköna.</p>
+
+<p>I några af sina serier har Hermant bjudit till att inom sin
+samtidsbeskrifnings ram draga också samtida utom-franskt lif. Det har
+blifvit åtskilliga, för det mesta dialogiserade skildringar ur
+diplomatiens lif, ur turistande amerikanska miljonärers förehafvanden i
+Europa, ur ryska storfurstars verksamhet i nöjesinrättningarna i Paris
+och vid Rivieran, ja, det har till och med blifvit taflor ur ryskt
+hoflif. Dessa olika skildringar äro underhållande, när de öfver hufvud
+äro något alls.</p>
+
+<p>Litet mera substantiella och en hårsmån mindre intiga te sig några
+andra krönikor, bland dessa en serie representerad af författarens
+nästsista roman. Den bär den lofvande titeln <em>La petite femme</em>
+och den tillhör en räcka med öfverskriften <em>Scener ur det
+kosmopolitiska lifvet</em>. Den för oss till London, och den inför oss
+här först i en krets af engelska ynglingar och så i en engelsk
+medelklassfamilj.</p>
+
+<p>Hvilket djupare verklighetsvärde denna skildring af engelskt
+samtidslif till äfventyrs månde äga, skall jag inte söka afgöra. Mig
+åtminstone förefaller den att i bra hög grad operera med bra många redan
+för länge sedan klicherade synpunkter.</p>
+
+<span class = "pagenum">244</span>
+<a name = "page244" id = "page244"> </a>
+<p>För så vidt romanen är berättelsen om den franske ynglingen Jacques
+Prieur, lofvar den en hel del. Den börjar med en mycket skämtsam
+karakteristik af Jacques Prieur som en representant för en typ af unga
+män, hvilka sagt farväl åt »intellektualiteten» och bemöda sig att
+tillkämpa sig den frihet, som består i oberoendet af alla litterära och
+filosofiska idéer.</p>
+
+<p>Detta lofvande uppslag &mdash; som berördes också i <em>Romaine
+Mirmault</em> &mdash; utvecklas visserligen i romanen, men det får inte
+någon dess vidare fyllig och åskådlig affattning, och den benägne
+läsarens intresse aftar efter hand för att sist bli ganska minimalt.
+Något liknande gäller också teckningen af representanterna för den
+engelska typ, som redan förverkligat Jacques Prieurs ideal. Det hela
+löper ut i rakt ingenting. <em>La petite femme</em> är en underhållande
+historia, som vore roligare än den&nbsp;är, om inte missförhållandet
+mellan afsikt och resultat i så pass hög grad gjorde sig gällande. Det
+är inte enda fallet af detta slag i Abel Hermants diktning.</p>
+
+
+<p class = "space">
+<em>Les heures de guerre de la famille Valadier</em> är krönikan om en
+parisisk borgarfamiljs upplefvelser under kriget. Den berättas af det
+»ögonvittne», som Hermant ibland åberopar i sina tidsskildringar efter
+föredöme af den 1700-talslitteratur, till hvilken han öppet ansluter
+sina krönikor.</p>
+
+<span class = "pagenum">245</span>
+<a name = "page245" id = "page245"> </a>
+<p>Hermants studie af krigets inflytande på fransk borgerlig ande löper
+ut i iakttagelsen, att ställningens allvar kallat fram och fördjupat de
+goda egenskaper, som af ålder anses utmärka den franske
+genomsnittsborgaren: hans sunda förstånd, hans förmåga af nykter
+själfbehärskning, hans lugna, stillfärdiga heroism, hans förtröstan på
+framtiden.</p>
+
+<p>Hermant framhäfver sin tanke på ett energiskt sätt. För att ge
+eftertryck åt sin tes har han etablerat det största tänkbara afstånd
+mellan utgångspunkt och slutpunkt. Han har konstruerat en församling af
+individer, hvilka täfla med hvarandra om priset i onatur och
+förkonstling.</p>
+
+<p>Äldsta dottern är blifvande skådespelerska; hennes specialitet ligger
+»midt emellan komedi och drama», och hennes känslor vibrera turvis långs
+den komiska och den tragiska skalan. Yngre brodern ärnar också han ägna
+sig åt scenen, och han utför tills vidare i privatlifvet rollen af jeune
+premier; han färgar sitt hår och sminkar sina läppar; han talar inte,
+han konverserar; hans gång genom rummet är en uppvisning i plastik.
+Yngsta dottern, fjorton år, har bestämt sig för hjältinnerollerna i den
+stora tragedien, och med en »förfärande kallblodighet» uttalar hon sig i
+Agrippines eller Phèdres ton om hvardagslifvets anspråkslösaste
+bagateller. Herr Valadier, som i sig själf alls inte är någon narraktig
+person, har smittats af den gycklarmani som härjar i familjen, och han
+spelar efter
+<span class = "pagenum">246</span>
+<a name = "page246" id = "page246"> </a>
+hvartannat hela serien af fäder ur både den antika och moderna teatern.
+Till och med fru Valadier, som i så hög grad representerar typisk fransk
+bon sens, bestiger då och då koturnen och antar attityden af en romersk
+matrona eller en mère noble ur den komiska repertoaren.</p>
+
+<p>Den märkvärdiga mentalitet, som författaren skildrar med så starka
+färger, gör inte precis intrycket att äga något mera frappant
+verklighetstycke och det är ju inte heller meningen &mdash; chargeringen
+får hela tiden tränga sig&nbsp;på, gränsen till det groteska
+öfverskrides med afsikt ideligen.</p>
+
+<p>Ett vederhäftigt och verklighetstroget intryck gör själfva
+skildringen af förvandlingen. På ett mycket trovärdigt sätt låter
+Hermant sina figurers fond af sund natur småningom söka sig väg till
+ytan. Det lefvande drama, som utspelar sig inför deras ögon,
+i&nbsp;deras eget land, har en större och omedelbarare betydelse, en
+annan och fruktansvärdare innebörd än alla de tragedier, hvilka de ha
+upplefvat med boken i sin hand. I&nbsp;detta drama spela de själfva med,
+inte i hjälterollerna visserligen utan i den stora skaran af onämnda
+komparser. Men det hindrar inte, att den starka fläkten af lefvande
+ödestragik tränger in i deras tillvaro; och de glömma poserna, tappa
+bort de stora orden och artificiella känslorna; de födas på nytt: till
+ett enkelt, friskt och omedelbart grepp på lifvet. De få med detta också
+en viss, enkel värdighet &mdash; de bära
+<span class = "pagenum">247</span>
+<a name = "page247" id = "page247"> </a>
+ovissheten och oron med en okonstlad stoicism, och de försmå att säga
+ett ondt ord om fienden.</p>
+
+<p>Till ett liknande resultat kommer från sin särskilda utgångspunkt det
+berättande ögonvittnet. Han företräder en annan, förnämligare miljö än
+borgarfamiljen Valadier; detta betonas starkt. Han kommer utifrån, han
+införes af en slump i den Valadier’ska kretsen. Efter hand pressar honom
+situationens tryck in i den för honom ursprungligen främmande
+omgifningen; han blir delaktig af familjen Valadiers lif; dess bekymmer
+och dess förhoppningar bli till sist också hans. Hittills har han, ensam
+och oberoende, lefvat sitt eget lif utan något intresse för andras
+förehafvanden. Nu växer den slumrande gemensamhetskänslan fram, han blir
+solidarisk med de andra, han förvandlas till medborgare i ordets
+djupaste mening. Denna utveckling skildras roligt som den halft
+motsträfvigt företagna vandringen från den bekväma hållningen af ett
+ironiskt laisser-aller utanför händelserna till den långt ifrån lika
+bekväma men oändligt mycket mera gifvande ställningen som en med lif och
+själ intresserad deltagare i dem.</p>
+
+<p>Abel Hermant, som inte skildrat något med så innerlig förtjusning som
+amoraliska människors naturligt cyniska förhållande till lifvet, har i
+krönikan om familjen Valadier förverkligat en vacker känsla för stillsam
+och hvardaglig borgarmorals skönhet och värde.</p>
+
+<span class = "pagenum">248</span>
+<a name = "page248" id = "page248"> </a>
+<p>Hans krigsbok är inte något storartadt mästerverk. Den intresserar
+emellertid som det tidsdokument den helt säkert är. Och det är inte
+utan, att den låter oss fullständiga vår uppfattning af de senaste tjugu
+årens Abel Hermant.</p>
+
+<p class = "date">
+17. 10. 15.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">249</span>
+<a name = "page249" id = "page249"> </a>
+
+<h4><a name = "review249" id = "review249">
+EMILIA PARDO BAZÁN.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Emilia Pardo Bazán: <i>Hemsjuk</i>. En kärlekshistoria. Öfvers. af Adolf
+Hillman. A.-B.&nbsp;Hjertas förlag, Stockholm. &mdash; <i>La cuestión
+palpitante</i>. (Obras completas. Tomo&nbsp;1.). A.&nbsp;Pérez Dubrull,
+Madrid.</p>
+
+
+<p>I Spanien råda som bekant en hel del motsalser mellan skilda
+landsändar. Geografiska, språkliga, etnografiska omständigheter afgränsa
+vissa provinser till särskilda enheter. En enkel man af folket i
+Valencia och Katalonien begriper t.ex. inte kastilianska, d.v.s.
+»spanska». Högslättens bebyggare te sig annorlunda beskaffade än
+inbyggarne i Granadas lundar. På kastilianska betecknar ordet arragonier
+en halsstarrig person. I&nbsp;stället förklara sig katalonierna
+<span class = "pagenum">250</span>
+<a name = "page250" id = "page250"> </a>
+benägna att i kastilianarna se en föraktlig ras fallen för tjufnad och
+bedrägeri (Dessa och andra exempel på nationella motsatser inom riket i
+Carl Bratlis resebok <em>Spanien</em>). Kort sagdt, skillnaden är stor
+inte endast mellan de äkta spanjorerna och de falska, utan också mellan
+det spanska kungarikets egna medborgare inbördes. Det kraftigaste
+uttrycket för denna söndring ha vi väl i den politiska rörelse, hvars
+syfte är själfstyrelse för Katalonien. Den bäres af skalder,
+vetenskapsmän och politiska skriftställare, och det säges, att den
+vinner i styrka och omfattning för hvart år som går. Det är en energisk
+rörelse, och åtskilliga bomber ha som kändt kastats i syfte att påskynda
+utvecklingens gång.</p>
+
+<p>Förutom denna politiska regionalism ha vi också en litterär
+regionalism af fredligare slag, ett motstycke till andra länders
+hembygdskonst. Diktarne uppehålla sig med förkärlek vid det trängre
+hemlandets, födelsebygdens folklif och natur: Valdés skildrade gärna
+andalusiska seder och bruk; Pereda återvände ständigt i sina böcker till
+Asturien; Blasco Ibánez har förlagt de flesta af sina romaner till
+Valencia och La Huerta, den valencianska nejden. Och grefvinnan Emilia
+Pardo Bazán tröttnar inte att skildra och besjunga Galicien, »mitt land»
+som hon kort och godt säger, med den benägenhet för det koncisa, som
+utmärker henne.</p>
+
+<span class = "pagenum">251</span>
+<a name = "page251" id = "page251"> </a>
+<p>Fru Pardo Bazán slog sitt stora slag med den artikelserie, utgifven i
+volymen <em>La cuestión palpitante</em> (Den brännande frågan), genom
+hvilken hon gjorde sina landsmän bekanta med den franska realismen och
+naturalismen. Hon skildrade dess utveckling och framställde dess teori,
+och hon tecknade slutligen ett program för den spanska prosakonsten.</p>
+
+<p>Hvad hon vill är inte någon öfversättningslitteratur: hvart land och
+hvar tid skall ha sitt eget litterära uttryck, inskärper hon.</p>
+
+<p>Dock, det är nog inte från denna förträffliga tanke hon utgår när hon
+yrkar, att Spanien skall bestå sig sin egen verklighetsskildring och
+inte följa den franska tätt efter i fjäten. I&nbsp;hennes favoritsats
+att »realism och naturalism i Spanien böra hållas åtskilda på ett mycket
+bestämdare sätt än i Frankrike», ha vi uttrycket för en mycket personlig
+och tämligen speciell åskådning.</p>
+
+<p>Distinktionen mellan naturalism och realism är det praktiska sättet
+för fru Pardo Bazán att slippa diverse, som inte tilltalar henne i den
+franska verklighetsskildringen och som hon inte vill se omplanteradt i
+spansk jordmån. Det är dels det plumpa, och dels och i synnerhet är det
+ett drag i själfva åskådningen, nämligen den determinism för hvilken hon
+inte tröttnar att förebrå den beundrade mästaren, Zola. Hon ryggar
+tillbaka för »det farliga kätteriet att förneka viljans frihet».
+<em>Naturalismen</em> blir i
+<span class = "pagenum">252</span>
+<a name = "page252" id = "page252"> </a>
+hennes programartiklar och manifest öfverskriften öfver den
+verklighetsskildring, som degraderar människan till ett obesjäladt,
+viljelöst ting.</p>
+
+<p>Mot denna naturalism, som förklaras alldeles särskildt florera i
+Frankrike, ställer hon under rubriken <em>realismen</em> den
+verklighetsskildring, hvars motto är sanningen rätt och slätt. Den
+saknar visserligen alls inte företrädare i fransk litteratur, men har
+den någonstädes haft ett hemvist, så har det för visso varit i Spanien.
+»Våra stora författare ha allt sedan Cervantes’ dagar varit realister,
+utpräglade realister, och ingen af dem har gjort sig skyldig till den
+immoralitet, som vidlåder den franska naturalismen på grund af dess
+fatalistiska karaktär.» Med ett ord, »realismen» är för fru Pardo Bazán
+allt det i modern fransk verklighetsskildring, som förtjänar att
+anbefallas till efterföljelse. Hon styrker sin rekommendation genom att
+lifligt framhålla det historiskt-nationella argumentet. »Realismen» har,
+upprepar hon, gamla anor i spanskt andligt lif. Och så blir således
+uppgiften enligt författarinnan till <em>Den brännande frågan</em> den,
+att skänka den gamla nationella realistiska berättelsekonsten den
+förnyelse, som gör den till ett sant och troget uttryck för våra dagars
+spanska lif.</p>
+
+<p>Men nu yppar sig ju naturalismens litterära fatalism främst i
+skildrandet af individen som en produkt af ärftlighet och miljö. Miljö
+och ärftlighet måste följaktligen skjutas undan af
+<span class = "pagenum">253</span>
+<a name = "page253" id = "page253"> </a>
+fru Pardo Bazán, när hon bestämmer realismens begrepp. Af alla de
+områden, förklarar hon i själfva verket, hvilka den realistiska
+berättelsen kan utnyttja, är det psykologiska området utan tvifvel det
+rikaste, det mest omväxlande, det intressantaste; och kroppens
+inflytande på själen och själens inverkan på kroppen erbjuda
+beundransvärda uppslag till iakttagelser och försök.</p>
+
+<p>Fru Pardo Bazán befriar således individen ur hans beroende af ras,
+miljö och ögonblick &mdash; hon erkänner, vill det synas, att enhvar af
+dessa faktorer kan äga sin betydelse, hon förnekar däremot att alla tre
+tillsamman betyda ett öde. Den så determinerade, till en ödets lekboll
+degraderade, människan vore enligt fru Pardo Bazán inte värdig att vara
+ett föremål för dikt. Hon yrkar, att dikten skall vara den sanna
+historien om själens lif och om hjärtats upplefvelser. Men, och detta
+bör särskildt framhållas, hon vill inte ge den enskilde i en splendid
+isolering. Hon understryker tvärtom, att hans hjärtas lif och hans själs
+upplefvelser spegla något allmännare. Han är ingen produkt af ögonblick,
+miljö och ras, men han representerar dem. I&nbsp;honom lefver också
+något af detta allmänna, som är åskådningen i hans land, den moraliska
+atmosfären i hans sociala omgifning o.s.v. Denna uppfattning har afgjort
+följande begreppsbestämning, med hvilken fru Pardo Bazán kröner sina
+teoretiska utläggningar: »Realismen är det tillförlitliga
+<span class = "pagenum">254</span>
+<a name = "page254" id = "page254"> </a>
+kontrollinstrument, som i hvart land ger oss genomsnittet af dettas
+moraliska status, alldeles som sfygmografen upptecknar både den normala
+pulsen hos en frisk människa och den våldsamt bultande pulsen hos
+feberpatienten.»</p>
+
+
+<p class = "space">
+Den roman, som Adolf Hillman presenterar under rubriken
+<em>Hemsjuk</em>, är sannolikt identisk med den, hvars spanska titel
+betyder »trånad, svårmod». Svenska öfverskriften förefaller litet för
+trång. Ty här är inte blott fråga om den hemsjuka, som till en början
+förtär den galiciska flickan Esclavitud Lamas i hennes landsflykt i
+Madrid. Utan här är fråga också om den hemlängtan till lifvet, som rör
+sig inom den under sin goda moders spira vegeterande ynglingen Rogelio
+de Pardinas. Och vidare och i synnerhet: sjukan, som Esclavitud
+lider&nbsp;af, befinnes i själfva verket förvandla sig i Rogelios närhet
+till en kärlekskrankhet, liksom Rogelio kring henne koncentrerar sin
+trängtan att slippa ut ur boet och bli en man.</p>
+
+<p>Den lilla romanen är att börja med en utmärkt treflig
+interiörmålning. Författarinnan tillämpar sina läror, och hon ger en
+miljöskildring, i&nbsp;hvilken tingen spela en mycket liten roll och
+människorna en så mycket större. Skådeplatsen är donna Aurora de
+Pardinas’ hem i Madrid. Senora de Pardinas är en godhjärtad och
+anspråkslös dam, hvars alltuppslukande intresse i lifvet är hennes son
+Rogelio.</p>
+
+<span class = "pagenum">255</span>
+<a name = "page255" id = "page255"> </a>
+<p>Rogelio är en välartad ung man på tjugo år. Han studerar juridik,
+ordentligt och tämligen metodiskt men utan att öfveranstränga sig. Han
+har en ömtålig konstitution, och hans mor omhuldar honom nästan med
+något af en sjuksköterskas varsamhet. Ett innerligt förhållande råder
+mellan mor och son; ett inslag af frisk humor i skildringen stänger
+hjärtnupenheten ute.</p>
+
+<p>I fru de Pardinas’ salong samlas hvar eftermiddag några gamla herrar,
+vänner eller ämbetsbröder till hennes aflidne man, för att byta tankar
+om världens gång. Skildringen af detta kollegiums sammanträden har
+nästan något dramatiskt: enhvar har sitt sätt, och de pratandes inlägg i
+debatten om de viktiga adiafora, som sysselsätta kretsen, ha hvart och
+ett sin egen färg. De vördnadsvärda gamla gentlemännen representera
+skilda hemtrakter, och debatten präglas alltjämt af mycket
+temperamentfulla och mycket roliga inslag af glödande
+provinsnationalism.</p>
+
+<p>Denna atmosfär andas Rogelio från morgon till kväll, och det är inte
+utan att den börjar kännas litet tryckande ibland. Trots den välvilja,
+till följd af den välvilja, med hvilken han öfverhopas, börjar han
+småningom känna sig allt mindre väl till mods. Han börjar i obstinata
+stunder känna sig retad af det faktum, att man inte tar honom för fullt,
+icke inser att han redan är »en man». Och han erfar en allt starkare
+<span class = "pagenum">256</span>
+<a name = "page256" id = "page256"> </a>
+längtan att få pröfva också på annat än moderlig godhet och farbroderlig
+välvilja.</p>
+
+<p>En dag får fru de Pardinas besök af en ung flicka. Hon är hemma från
+Galicien. Hon har haft tjänst i Madrid hos två beskedliga fröknar från
+Malaga. Men hon har inte trifts hos dem. Hon har inte kunnat fördra
+deras matordning &mdash; eget nog, anmärka vi som råka påminna oss, att
+Valdés börjar en af sina romaner med upplysningen: »I&nbsp;Malaga
+serveras man icke alls dåliga stufningar». Ja, hon har inte ens förstått
+de båda fröknarna: deras Malaga-dialekt har för henne förblifvit ett
+främmande språk. Och hon har därför beslutat söka tjänst i en galicisk
+familj, där hon kan få tala sitt hemlands tungomål och tära dess
+poetiska rätter. &mdash; Rörd af den unga galiciskans milda väsen och
+blygsamma skönhet, tar henne fru de Pardinas i sin tjänst.</p>
+
+<p>Esclavitud har lämnat sin hembygd på grund af förhållanden starkare
+än hennes vilja. Hon är nämligen dotter till en präst, och hon var en
+lefvande skandal i allas ögon. Hon är i sina egna ögon ett slags
+lifslefvande förbrytelse, och ständigt är den tanken henne nära, att
+hennes föräldrar äro förtappade, och att hon själf »tillhör djäfvulen
+allt från sin födelse». Främmande i sin hembygd, utan hemortsrätt i
+världen, en främling bland människorna &mdash; så står hon inför sin
+egen känsla, och sådan är bakgrunden
+<span class = "pagenum">257</span>
+<a name = "page257" id = "page257"> </a>
+för den trånad, det svårmod som märkt hennes väsen.</p>
+
+<p>Jag antydde redan hvad som inträffar. Fru de Pardinas är själfva
+omisstänksamheten, och hon ser inte de flyktiga och lätta förebuden till
+de känslor, som skygga och tveksamma börja ta form i hennes sons och i
+Esclavituds medvetande. Men berättelsens elaka person &mdash; en
+asturier &mdash; upptäcker dem med sin af en beständig misstro skärpta
+blick, och han dröjer inte med sitt afslöjande. Fru de Pardinas
+förvandlar sig snabbt till en skicklig diplomat och en öfverlägsen
+strateg, dock, det ser i alla fall ut som skulle hon komma till korta.
+Och så tar hon sitt parti och flyr med sin son. Men Esclavitud ser, dold
+i mängden, hur tåget ångar i väg mot det gröna Galicien. Därpå »vänder
+hon sina steg mot staden, fast besluten», säger författarinnan, »att
+aldrig mera se solen gå upp». Det är ett beslut, påpekar författarinnan
+ytterligare, »från hvilket ingen makt i världen skulle kunna förmå den
+olyckliga flickan att afstå».</p>
+
+<p>Fru Pardo Bazán har gifvit förloppet ovanligt klara och fasta
+konturer; linjen tyckes vara något, som hon förstår sig på och kan
+använda. Luften i boken är full af ljus och syre &mdash; halftonerna,
+antydningarna, det till hälften sagda, allt detta är saker som hon
+däremot inte bryr sig om att använda. Skildringen af t.ex. Rogelio och
+Esclavitud har nästan ingenting af traditionellt
+<span class = "pagenum">258</span>
+<a name = "page258" id = "page258"> </a>
+lyrisk vekhet. Den saknar ändå hvarken innerlighet eller poesi.</p>
+
+<p>Långsamt skrider berättelsen framåt; rörelsen påskyndas, de skilda
+trådarna knytas hop; ett drama bebådar sig. I&nbsp;detta ögonblick
+ryckas alla de andra människorna ut ur sammanhanget och föras bort till
+fredligare förehafvanden, och åt Esclavitud lämnas att ensam sköta om
+den sorgespelsmässiga epilogen. Ja, ett dramas ängslande och tunga
+stämning växer fram kring den unga kvinnan med det olycksbådande namnet;
+ett blekt skimmer af tragik darrar kring hennes person; och man har ett
+lifligt intryck af att allt detta är noga utmätt och bestämdt till
+kvantiteten och till arten. Fru Pardo Bazán framstår som en sällsynt
+målmedveten dam, en säker, klok och i många ting bevandrad författare,
+som för säkerhets skull först kastar en blick på sakerna genom mediet af
+sin ironi och sin humor och först därpå griper sig an med att ge dem den
+slutliga formen.</p>
+
+<p>Det enda, som tyckes dementera detta, är den omständigheten att
+Esclavitud, den katolske prästens olycksfödda dotter, verkligen i bra
+hög grad förutsätter den determinism, som fru Pardo Bazán från sin
+katolska ståndpunkt så kraftigt fördömde såsom omoralisk. Men fru Pardo
+Bazán är en mycket skarp dialektiker, och hon har i synnerhet utpräglade
+polemiska anlag &mdash; jag betviflar således inte, att hon med lätthet
+skulle bevisa, att Esclavitud, ödets slafvinna
+<span class = "pagenum">259</span>
+<a name = "page259" id = "page259"> </a>
+ville vi öfversätta namnet, i&nbsp;själfva verket endast upplefver sin
+egen personlighets tragedi, och att härstamningen, den »keltiska rasens
+svårmod» m.m. inte determinera resultatet utan endast medverka till dess
+utformning. Härstamningen nödgade henne att lämna den galiciska
+hembygden, där hennes väsen hade sina djupaste och finaste rottrådar;
+det ärfda svårmodet lät hennes trånad, både som hemsjuka och som
+kärlekskänsla, växa sig allt starkare, och det blef så sin egen
+karaktärs förutsättningar hon förverkligade. &mdash; Det har
+<em>nästan</em> lyckats författarinnan att framställa saken så i sin
+roman.</p>
+
+<p class = "date">
+13. 2. 17.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">260</span>
+<a name = "page260" id = "page260"> </a>
+
+<h4><a name = "review260" id = "review260">
+ABBÉ PRÉVOST.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Antoine-François Prévost: <i>Manon Lescaut</i>. Finsk öfversättning af
+Jalmari Hahl. Arvi A.&nbsp;Karistos förlag, Tavastehus.</p>
+
+
+<p>Jag har uppriktigt sagdt inte nu läst abbé Prévosts roman i dess
+finska dräkt. Men jag föreställer mig, att den specialist på romansk
+litteratur, som dr Jalmari Hahl är, har skridit till
+öfversättningsarbetet med allsköns intresse för uppgiften och
+följaktligen har gjort sin sak på bästa sätt.</p>
+
+<p><em>Manon Lescaut</em>, eller <em>Historien om chevalier des Grieux
+och Manon Lescaut</em> som boken hette under de första tjugo åren af sin
+tillvaro, är framför allt den
+<span class = "pagenum">261</span>
+<a name = "page261" id = "page261"> </a>
+oändligt vackra skildringen af ett hjärtas lif. Men den intresserar
+också ur en speciellare synpunkt &mdash; man kan säga, att den betecknar
+ett datum.</p>
+
+<p>Möjligt är visserligen, att vi inte utan vidare kunna kalla <em>Manon
+Lescaut</em> den första moderna romanen. M:me de la Fayette har
+antagligen grundade anspråk att anses ha skrifvit den &mdash; hennes
+<em>Princesse de Clèves</em> är åtminstone det tidigaste alster af
+fransk berättarkonst, som en nutida publik läser utan
+litteraturhistoriska biafsikter. Men hos abbé Prévost, och särskildt
+just i <em>Manon Lescaut</em>, framträder definitivt i romanens form ett
+nytt grepp på tillvaron. Man ville nästan säga, att med berättelsen om
+chevalier des Grieux och hans lilla älskarinna börjar ett nytt kapitel i
+känslans historia.</p>
+
+<p>Känsla betyder här kärlek, och denna kärlek är helt och hållet
+lidelse. I&nbsp;den sammangå alla förnimmelser, och alla passioner
+sammanfattas i den.</p>
+
+<p>Abbé Prévost talade inte om människorna och deras angelägenheter som
+den blinde om färgerna. Hans lefnadslopp hade fört honom genom många
+slags händelser, hans bana hade ledt genom många våningar i samhället.
+Det lyckades honom aldrig att finna en varaktig stad. En tid bar han
+värja vid sidan. I&nbsp;åtskilliga repriser dvaldes han inom klostrens
+och seminariernas murar, både hos jesuiterna och hos de lärda
+<span class = "pagenum">262</span>
+<a name = "page262" id = "page262"> </a>
+benediktinerna, men hans temperament dref honom alltid på nytt ut i
+världen. Och till sist valde han att bli det sociala mellanting, som en
+förlupen abbé var.</p>
+
+<p>Abbé Prévost blef en af de allra första yrkesskriftställarna, en
+författare som lefde i frihet &mdash; när han inte satt i fängelse
+naturligtvis &mdash; och existerade genom sin penna. På sistone drog han
+sig tillbaka till ett litet landthus nära Paris. Det vill synas, som
+hade hans sista år förljufvats af »den snälla änkan, min hushållerska
+Loulou». Han dog vid 66 års ålder (1763). &mdash; Om abbé Prévosts död
+berättar en (obestyrkt) tradition följande. En dag, då han vandrade på
+landsvägen, fick han ett slaganfall. Man trodde att han var död, och
+liket bars enligt tidens sed in i närmaste kyrka. En läkare
+tillkallades. Han skred till obduktion för att utröna dödsorsaken. Abbé
+Prévost väcktes af smärtan ur sin dvala. Men snittet i hans bröst hade
+trängt för djupt, och han dog &mdash; säger anekdoten &mdash; med
+blicken fäst på det blodiga instrumentet. Abbé Prévost var en
+äfventyrare och en skald, han hade tjänat Gud och världen, och Levertin
+kunde ha sagt vibrerande och vackra ord om det symboliska i hans slut...
+På landsvägen nåddes han af sitt öde, i&nbsp;en kyrka dog han: medan det
+ännu skälfvande hjärtat blottades af obducentens knif.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Samtida författare ha yppat olika mening i frågan hvad abbé Prévost
+älskade mest, kvinnor
+<span class = "pagenum">263</span>
+<a name = "page263" id = "page263"> </a>
+eller vin. Vi säga, att om han inte opartiskt och med vis besinning
+delade sin uppmärksamhet mellan dessa glädjeämnen, så måtte det ha varit
+kvinnorna, som lågo honom närmast om hjärtat. Hans böcker förutsätta,
+att han har upplefvat kärleken med hela sitt väsen. Hans mångsidiga
+kunskap om lidelsen och dess effekter tyckes visa, att han haft många
+tillfällen att förkofra sin insikt i ämnet, och att han begagnat dem
+väl. Detta personliga och upplefda är i mycket förutsättningen för den
+nya affattning, som frågan om lidelsen får hos abbé Prévost.</p>
+
+<p>Mot slutet af 17:de seklet ägde en förskjutning rum i värdesättningen
+af känsla och förnuft. Förnuftet trängdes efter hand tillbaka, känslan
+trängde sig fram. Det mest betydande uttrycket för denna process är
+naturligtvis Racines teater.</p>
+
+<p>Racines tragedi är en erotisk skådebana, och dess dramer utspela sig
+i hjärtats värld. Corneille hade intagit den rationalistiska
+ståndpunkten, när han lät viljan framstå såsom den i princip starkaste
+makten. Racine bringar den nya hållningen till uttryck, när han visar på
+kärleken som en kraft, inför hvilken vilja och förnuft falla till föga,
+och hvilken förvandlar människorna till »offer», som han säger.</p>
+
+<p>Men kärleken uppenbarar ännu inte hos honom sin allmakt i det vanliga
+och hvardagliga lifvets värld &mdash; hans teater rör sig fortfarande i
+en stiliserad tillvaro. Hans människor äro gudars ättlingar, eller
+åtminstone kungar och drottningar.
+<span class = "pagenum">264</span>
+<a name = "page264" id = "page264"> </a>
+Med ett ord, att upplefva den ödesdigra kärleken, att brista sönder
+under den tragiska lidelsen och förgås, är hos Racine (i&nbsp;hvarje
+fall formellt taget) ett privilegium för undantagsvarelser.</p>
+
+<p>Detta privilegium förvandlas af abbé Prévost till en företrädesrätt
+för hvar och en. Han förunnar också vanliga dödliga att få sitt lif
+ödelagdt af passionen. Abbé Prévost drar in alla människor inom känslans
+rike; han låter kärleken framstå som en kraft, hvilken kan bestämma
+hvarje enskild människas hållning i det hvardagliga lifvet, och han
+vidgar på detta sätt känslans aktionsradie, liksom han fördjupar dess
+begrepp. Kärleken uppträder hos abbé Prévost såsom sådan. Den tecknas
+inte inom ramen af de eller de speciella förhållandena af socialt eller
+moraliskt slag. Den uppträder rätt och slätt som en faktor i
+människornas lif. Den i tiden verkande sträfvan till en emancipation af
+känslan, hvilken iakttages från 1600-talets slut, får på 1730-talet
+uttryck i åtskilliga verk, men i intet har resultatet det åskådliga och
+själffallna som i <em>Manon Lescaut</em>. Här yppar sig näppeligen något
+behof att diskutera en sak, som för diktaren tett sig såsom fullständigt
+klar, och så har hans verk blifvit den första roman, i&nbsp;hvilken
+känslan, kärleken ter sig fullkomligt autonom.</p>
+
+<p>Men resonerar abbéen inte mycket, så gör han det i alla fall litet.
+Det visar sig, att hans litterära praxis har sin motsvarighet i hans
+<span class = "pagenum">265</span>
+<a name = "page265" id = "page265"> </a>
+teori. Det viktigaste argumentet bygger på den föregående, klassiska
+epokens uppskattning af naturen. Naturens rättigheter äro &mdash; säger
+han &mdash; de viktigaste; men bland naturens alla krafter är kärleken
+för visso ingalunda den minst betydande. Härmed placerar han således
+också teoretiskt kärleken i främsta rummet. Det blir i hans böcker en
+framställning af lidelsen, som nästan har en romantisk anstrykning.
+Kärleken är af den »ödesdigra» sorten. Den kräfver allt, och den förmår
+de älskande att skänka hvarandra allt: »hela sin ömhet», »hela sitt
+hjärta», »hela sitt lif». Den skapar samtidigt hos den älskande en
+aning, en säker öfvertygelse, att alltsammans kommer att sluta med
+förskräckelse. Och denna förväntan blir sannerligen inte gäckad &mdash;
+det är inte idyllens frid, som väntar som den trogna kärlekens belöning.
+»Jag var», säger chevalier des Grieux, »född för en kort sällhet och en
+lång smärta.» Kärleken börjar hos Prévost med det som fransmännen kalla
+<em>le coup de foudre</em>, och liksom den tagit sin början i blixtens
+tecken, så utvecklar den sig vidare under mycken storm och vedermöda,
+genom korta ögonblick af sällhet och långa timmar af ångest, tills den
+slutliga katastrofens stund är inne. &mdash; Ett sådant förlopp är
+innehållet i <em>Manon Lescaut</em>.</p>
+
+<p>När chevalier des Grieux första gången såg Manon, hade han »aldrig
+tänkt på skillnaden mellan könen», och han hade alltid varit
+»utomordentligt
+<span class = "pagenum">266</span>
+<a name = "page266" id = "page266"> </a>
+blyg». Inom ett ögonblick upptäcker han nu den betydelsefulla
+skillnaden, och i nästa ögonblick är hans blygsamhet bortblåst &mdash;
+han närmar sig Manon och föreslår att enlevera henne.</p>
+
+<p>Manon är på väg till ett kloster, där hennes familj hoppas att hon
+skall få lära sig att tygla sin »medfödda böjelse för vällust». Dock,
+hon har ingen kallelse för de visa jungfrurnas stånd, hon har en fåvitsk
+jungfrus natur, och hon är genast färdig att låta föra bort sig.</p>
+
+<p>I den tillvaro, som nu börjar för des Grieux, är lidelsen det enda
+innehållet. Det finnes för honom intet utom den, och för den offrar han
+allt, sin heder, hänsynen för sin familj, tanken på sin framtid. När
+hans pengar taga slut, besluter han att »lära sig något yrke». Han
+genomgår en kurs i falskspeleri. När inkomsten af hans
+bedragarverksamhet inte förslår, finner han sig i att lefva på de
+inkomster Manon bereder sig. Det ges knappast någon skam, som han inte
+lär känna; och det är intet, som han skulle rygga tillbaka för. Så visar
+chevalier des Grieuxs upplefvelse, huru den föregående epokens
+lefnadsprincip hedern, äran har förlorat sitt värde som en lefvande
+kraft, och hur viljan har besegrats af känslan.</p>
+
+<p>I en samtidig tragedi heter det, att frågorna om heder och moral
+skola afgöras af »hjärtat». Detta är den tanke, som upplysningstiden
+utarbetar till den nya lefnadsprincip, som får sin
+<span class = "pagenum">267</span>
+<a name = "page267" id = "page267"> </a>
+slutliga form i Rousseaus lära om samvetet som den rätte domaren.
+I&nbsp;<em>Manon Lescaut</em> har den nya tanken redan i den nya epokens
+begynnelse fått ett af sina mest obetingade uttryck; lidelsen lyfter här
+människorna öfver moral och heder, kärleken är den enda tro de bekänna,
+och i dennas namn afsäga de sig allt och taga plats på andra sidan om
+godt och ondt.</p>
+
+<p class = "date">
+23. 6. 16.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">268</span>
+<a name = "page268" id = "page268"> </a>
+
+<h4><a name = "review268" id = "review268">
+MANONS SYSTRAR.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Julius Magnussen: <i>Betty</i>. Skådespel i tre akter. Gyldendalske
+Boghandel, Köpenhamn.</p>
+
+
+<p>Julius Magnussen äger framför allt teatersinne. Han besitter i hög
+grad den bekanta egenskap, som benämnes blick för scenens
+fordringar.</p>
+
+<p>Men han är en klok och kultiverad person, och han saknar inte helt
+och hållet ironi. Det innebär att han vet, hvad teatermässigheten är
+värd.</p>
+
+<p>Han anar det åtminstone. Han skyr det alltför uppenbara, när han
+framför sina vittra anrättningar; han undviker det plumpa; han
+<span class = "pagenum">269</span>
+<a name = "page269" id = "page269"> </a>
+insisterar ogärna, leker så mycket hellre. Magnussen är lätt och
+underhållande.</p>
+
+<p>Hans styrka ligger helt i formen; det som är förtjänstfullt i hans
+författarskap uppenbarar sig endast och uteslutande i den fladdrande,
+roliga replikväxlingen, i&nbsp;den skissartade karakteristiken af vissa
+typer, hvilkas karaktär består i synnerhet i deras sätt att säga ett
+antal repliker, som ibland lika väl kunnat vara af ett helt annat
+innehåll.</p>
+
+<p>Skala vi bort det lager af fernissa, som skyler Magnussens nya
+skådespel, så finna vi, att det ser ut som följer. &mdash; Betty Elman
+är varietésångerska. Men det är inte rösten som är hennes starkaste
+sida, och hennes officiella profession är blott förklädnaden för en
+annan. I&nbsp;en scen, i&nbsp;hvilken Magnussens teatermässighet
+oförmedladt bryter fram, definierar hon själf sin typ och sin
+verksamhet. Det sker i form af en liten själfbiografi. »Som helt ung
+flicka hamnade jag på gatan, berättar hon. Jag var redan som barn en
+fördärfvad varelse. Från de ruskigaste formerna af prostitution har jag
+småningom höjt mig till min nuvarande ställning &mdash; jag har stigit i
+graderna och blifvit en faktor i samhället; hela det manliga Köpenhamn
+ligger för mina fötter, hela det kvinnliga Köpenhamn talar om mig och
+kopierar mina hattar», o.s.v. Kort sagdt, Betty Elman är en betydande
+person; hon har inflytande; hon kan skryta med, att hon har ett rykte.
+Men hon har &mdash; konstaterar
+<span class = "pagenum">270</span>
+<a name = "page270" id = "page270"> </a>
+hon med bitter öppenhjärtighet &mdash; icke förty förblifvit hvad hon
+var, rännstensungen, gatflickan.</p>
+
+<p>Behöfver jag säga, hvar vi ha orsaken till detta trista förhållande,
+hvar grunden ligger till Betty Elmans brist på tillfredsställelse med en
+ställning, som inte kunde vara mera lysande?</p>
+
+<p>Det förhåller sig med Betty Elman precis som det förhöll sig med
+Marguerite Gautier. Jag har aldrig älskat, sade Marguerite vemodigt. Och
+Betty lider likaså brist på kärlek midt i sitt öfverflöd.</p>
+
+<p>Marguerite råkade Armand Duval, och den unge Paul Bent råkar ut för
+Betty. Han förälskar sig i henne, hans kärlek vinner resonans hos henne,
+och till sist upprätta Paul Bent och Betty Elman ett fritt
+äktenskap.</p>
+
+<p>Världsliga hänsyn komma Paul att bryta förbindelsen. Dock, det hela
+betydde mera för honom än han förstod, och han blir inte lycklig efter
+skilsmässan. Det betydde ännu mera för Betty, och hon blir djupt
+olycklig. Ändtligen hade hon fått tillfälle att älska någon, icke blott
+af hela sitt hjärta utan också, och i synnerhet, af hela sin själ. Denna
+kärlek hade, uppriktigt sagdt, luttrat henne. Den hade förvandlat henne
+och förnyat henne, den hade gifvit människovärde åt henne, och nu vore
+hon således åter störtad ut i sin forna tillvaro! Men goda makter vaka
+öfver människorna i Magnussens teater, och äfven om den senvunna dygden
+<span class = "pagenum">271</span>
+<a name = "page271" id = "page271"> </a>
+gäller, att den får sin belöning. Paul Bent återvänder till Betty och
+gifter sig med henne, och stycket är färdigt.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Som synes är <em>Betty</em> ett bidrag till den enormt talrika samling
+af teaterstycken, i&nbsp;hvilka sedan 85 år tillbaka »kurtisanens
+upprättelse» bedrifves.</p>
+
+<p>Som ett första stadium i motivets utveckling kunde vi beteckna
+romanen om Manon Lescaut (1730-talet). Hon följer i sitt lif den
+medfödda böjelse för vällust, som hon förklaras äga. Det är verkligen
+inte alldeles litet vi få bevittna under den lilla romanens gång.</p>
+
+<p>Manon kunde inte gärna vara mera fri från moraliska betänkligheter än
+hon är. Men &mdash; försäkrar des Grieux &mdash; hon är omoralisk med
+behag, på ett okonstladt och flärdlöst sätt... Hennes uppträdande
+präglas städse &mdash; säger han &mdash; af tillbakadragenhet, och
+hennes personlighet förlorar aldrig draget af blygsamhet; hon förblir
+alltid en snäll flicka, som Zola uttrycker sig om sin Nana. Kort sagdt,
+Manon har ingen ond mening, hon endast <em>följer sin natur</em>. Hon
+är, som det nuförtiden heter, en omedveten.</p>
+
+<p>Prévost hade inte skymten af någon tendens i sikte. Det blir en
+tendens, när romantikerna ta sig saken an; och med Victor Hugos tragedi
+<em>Marion De Lorme</em> börjar på allvar kurtisanens rehabilitation,
+för att inte i alltför hög grad öfversätta en ryktbar term.</p>
+
+<span class = "pagenum">272</span>
+<a name = "page272" id = "page272"> </a>
+<p>Hvilken synpunkten är, finna vi af följande verser ur den skändlige
+Laffemas’ och den ädla Marions samtal i femte aktens andra scen. Marion
+fastslår, att hon blifvit renad i sin kärleks kyska flamma, och
+fortsätter:</p>
+
+<div class = "verse">
+<p>... Ton souffle a relevé mon âme,</p>
+<p>Mon Didier! Près de toi rien de moi n’est resté,</p>
+<p>Et ton amour m’a fait une virginité!</p>
+</div>
+
+<p>Sista versen har gifvit upphof till ett slagord &mdash; det vimlar af
+slagord i denna debatt &mdash; men visserligen har uttrycket »se refaire
+une virginité» nuförtiden i regel skämtfrasens valör.</p>
+
+<p>Sin afgörande form erhåller tesen i <em>Kameliadamen</em>. Här utgör
+teorien diskussionens egentliga innehåll, och resonemanget belyses med
+den gripande historia vi känna.</p>
+
+<p>När Dumas i sin gröna ungdom skref stycket, såg han i äktenskapet den
+rätta afslutningen på förhållandet mellan den genom sin kärlek återköpta
+kurtisanen och hennes älskare. Han låter visserligen Marguerite dö. Men
+han drar försorg om att oriktiga slutsatser förebyggas. Han inför
+nämligen också ett andra älskande par, och denna förbindelse får sluta
+med bröllop efter konstens alla regler. Nichette och Gustave äro en
+annan Marguerite och en annan Armand, och det är icke för intet just
+Gustave som får framsäga den replik, hvilken innehåller styckets
+grundtanke och blifvit ett motto för tusen andra alster af detta slags
+dramatik (och
+<span class = "pagenum">273</span>
+<a name = "page273" id = "page273"> </a>
+novellistik). En kvinnas jungfrulighet &mdash; förklarar Gustave &mdash;
+tillhör den, som fått hennes första kärlek, men inte den, som blott
+varit hennes första älskare.</p>
+
+<p>Vi veta, att Dumas rätt snart och i afsevärd grad justerade sin
+optimistiska syn på den återlösta kurtisanens lämplighet som maka och
+moder. Jag behöfver blott nämna <em>Falska juveler</em>. Raymond de
+Nanjac begär inte bättre än att följa Gustaves exempel och gifta sig med
+Suzanne d’Ange. Endast Olivier de Jalins förfarna strategi och
+utomordentliga vältalighet har han att tacka för, att han undgår de
+erfarenheter som det ifrågasatta giftermålet skulle bereda honom. »De
+äro som persikorna i utställningsfönstret», säger Raymonds kloke vän om
+M:me d’Ange och hennes vederlikar, »de glänsa och locka, men ser man
+efter litet nogare, så finner man en omärklig liten fläck &mdash;
+tecknet, att deras inre är angripet af röta.»</p>
+
+<p>Som synes polemiserar Dumas mot sin egen ungdomskomedi. Det var tur
+för honom, att han var så snabb i vändningarna, ty han bröt på detta
+sätt udden af ett mycket häftigt angrepp riktadt mot
+<em>Kameliadamens</em> tendens. Samma år <em>Falska juveler</em> utkom,
+hade Augier premiär på sitt skådespel <em>Olympes äktenskap</em>.</p>
+
+<p>Olympe är en fåvitsk jungfru, som haft den ärelystnaden att lämna
+halfvärlden och bli en dam af värld. Hon lyckas bli gift med en oerfaren
+<span class = "pagenum">274</span>
+<a name = "page274" id = "page274"> </a>
+yngling, Henri. Hon införes i hans familj, hon spelar sin roll på bästa
+sätt, och allt tyckes komma att gå så bra som möjligt.</p>
+
+<p>Men det var en sak, som Olympe inte hade räknat med: denna nya värld
+är inte blott i yttre hänseende en annan &mdash; här är själfva
+lifsluften ny och främmande för henne. Hon fördrar inte denna alltför
+rena och klara luft. Hon angripes af en obotlig »nostalgie de la boue
+&mdash; hemlängtan till smutsen» (också detta uttryck har blifvit ett
+slagord); hon kan inte undgå att alltmera oförtäckt afslöja sin rätta
+natur, och det slutar med förskräckelse: familjens chef, Henris
+vördnadsvärde onkel, skjuter ned den eländiga! &mdash; Denna intrigens
+polemik mot Dumas fullständigas af uttalanden i dialogen, och »själens
+jungfrulighet», »upprättelsen genom kärleken» o.s.v. &mdash; allt detta
+brännmärkes lifligt. Också Fedor Denner i Schnitzlers skådespel <em>Den
+gamla sagan</em> bekände sig, som vi minnas, med lif och själ till tron
+på »sinnets jungfrulighet». Och äfven han fick erfara &mdash;
+visserligen genom andra rön än Henri &mdash; hvad värde den hade.</p>
+
+<p>I <em>Falska juveler</em> förekom en ung flicka, Marcelle. Hon
+representerade ett uppslag till en dramatisk tendens, som inte kom att
+förbli outnyttjad.</p>
+
+<p>Dumas låter henne i komedien tas om hand af Olivier de Jalin, som
+anser att hon måste gå under om hon skall fortfara att andas den
+<span class = "pagenum">275</span>
+<a name = "page275" id = "page275"> </a>
+fördärfvade luften i M:me d’Anges hus. Han placerar henne i en befryndad
+familj på landet; hans mening är, att Marcelles uppfostran här skall
+fullständigas, och vi få ana, att det är hans tanke att i sinom tid
+gifta sig med henne.</p>
+
+<p>Men fråga är, om inte den kloke Olivier hos Dumas kommer att få göra
+samma rön som den vise Arnolphe hos Molière, och om inte naturen till
+sist tar ut sin rätt &mdash; den natur, som nu i alla fall har fått sitt
+särskilda insegel under de aderton år Marcelle lefvat under baronessan
+d’Anges tak. Detta spörsmål blir förevändningen för åtskilliga
+teaterstycken. Vi ha bland dem Pierre Wolffs komedi <em>Leurs
+filles</em>. »De», hvilkas döttrar det är fråga om, äro Marguerite
+Gautier, Suzanne d’Ange och deras systrar, och Wolff söker visa, att
+döttrarna måste bli hvad mödrarna voro. Tesen är således här ungefär
+densamma som i den studie, <em>Comment elles poussent</em>,
+i&nbsp;hvilken Zola härleder Nanas och hennes systrars öde ur den
+förgiftade moraliska luft de nödgats andas som barn. Sitt märkligaste
+uttryck har den pessimistiska uppfattningen af saken erhållit i
+Maupassants stora novell <em>Yvette</em>. Pierre Wolffs Louisette gled
+af sig själf, omärkligt, utan motstånd, in i en tillvaro af samma slag
+som hennes mors. Maupassants Yvette gör motstånd. Men hon äger &mdash;
+hon måste på grund af förhållandena äga &mdash; för litet stål i viljan,
+och hon finner sig slutligen i det oundvikliga. Tusen omständigheters
+<span class = "pagenum">276</span>
+<a name = "page276" id = "page276"> </a>
+samlade tryck besegrar henne, och berättelsen om hennes motstånd och
+nederlag blir därför en tragedi. Louisette är fördärfvad, hon vet det
+själf, och det bereder henne inga bekymmer &mdash; hon tar
+konsekvenserna med glädtig cynism. Yvette längtar till renhet, till ett
+lif i lugn och stilla lycka. Hon vet inte af, att det moraliska
+sjukdomsstoff, som hon andats, har trängt in i hennes organism och gjort
+sitt verk. Ja, Maupassants Yvette har ibland kommit mig att tänka på
+Antigone: i&nbsp;den scen där den grekiska jungfrun ryckes ut ur det
+»ljufva lif», som hon omfattat med sina drömmar.</p>
+
+<p>Hos Hugo, Dumas, Augier, Wolff och äfven hos Maupassant företrädde
+kurtisanen ett spörsmål, vare sig hon upprättades eller brännmärktes
+eller helt enkelt skildrades. Hon var en kvinna som återeröfrade sitt
+förlorade människovärde, eller som förspillde eller blef beröfvad det
+människovärde hon ägt. Alltid är hon eller var hon bunden vid mullens
+och köttets värld.</p>
+
+<p>Men det kan ibland hända, i synnerhet hos poeterna, att Manons
+systrar bli representanterna för höga och eviga värden. Jag behöfver
+knappast erinra om Oscar Levertins dikt <em>De visa och de fåvitska
+jungfrurna</em>, så märklig genom den ton af hög och inspirerad hymn som
+bär den från första versen till den sista. Den är skaldernas tack till
+dem, hvilka stänka en himmelsk yra i den däfna drycken och bringa de
+tröga orden till sång.
+<span class = "pagenum">277</span>
+<a name = "page277" id = "page277"> </a>
+De fåvitska jungfrurna, hvilka glömska af morgondagen spegla sin hvita
+skuldra i dammens stjärnblå vatten, företräda i Levertins hymn de
+makter, som skapa skönheten i lifvet, och rosen och lyran äro deras
+attribut. I&nbsp;ett vackert litet poem på prosa, <em>Les petites
+prostiuées</em>, firas Manons systrar af Marcel Schwob som de
+barmhärtiga, hvilka i hemsökelsens stund skänka den godhet som lyfter
+upp den sviktande. Sonja lägger sin hand på Raskolnikows heta panna,
+Anne bringar den dignande de Quincey ett glas vin, och den utstötte
+känner åter sin delaktighet i det mänskliga, för hvilket han trodde sig
+förlorad.</p>
+
+<p>I sin roman <em>Les petites alliées</em> har Claude Farrère ur detta
+uppslag rentaf härledt &mdash; men jag märker, att jag förirrar mig från
+ämnet. Min afsikt var blott att antyda, att det af Magnussen i
+<em>Betty</em> brukade motivet har sin historia, att bearbetningarna äro
+flere än&nbsp;en, och att de inte alla se lika ut. Man anar näppeligen
+något af detta, när man tar del af Magnussens tomma och flacka variation
+på det gamla temat.</p>
+
+<p class = "date">
+15. 7. 16.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">278</span>
+<a name = "page278" id = "page278"> </a>
+
+<h4><a name = "review278" id = "review278">
+OS LUSIADAS.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Anthero de Quental: <i>Os sonetos completos</i>. Publicados por
+J.&nbsp;P. Oliveira Martins. Lopez &amp; C:a, Porto. &mdash; Eugenio de
+Castro: <i>Belkiss, rainha de Sabá, d’Axum e do Hymiar</i>. Antonio
+Maria Pereira, Lisboa.</p>
+
+
+<p>Det moderna Portugals litteratur är för oss föga mera än två eller
+tre namn: Anthero de Quental, Theophilo Braga, Eugenio de Castro, och
+kanske ytterligare något som vi känna tack vare Göran Björkmans
+förtjänstfulla verksamhet som öfversättare af sydromansk poesi. Måhända
+låter således en hastig afstickare till det fjärran Lusitania försvara
+sig.</p>
+
+<p>Braga är inte endast poet utan också lärd humanist och politiker,
+hans författarskap torde
+<span class = "pagenum">279</span>
+<a name = "page279" id = "page279"> </a>
+omfatta åtskilliga tiotal volymer. Och vi skynda att gå förbi honom.
+Quentals diktning bevaras i tre små band, bland hvilka hufvudverket
+<em>Sonetterna</em>, och Castro ha vi bekvämt tillgänglig dels i dramat
+<em>Belkiss</em>, dels i ett antal prosaöfversättningar af lyriska
+dikter, nyligen offentliggjorda i <em>La Revue de Paris</em>. Vi hålla
+oss till dessa två.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Anthero de Quental dog år 1894, och Eugenio de Castro började dikta
+redan något år tidigare, men de båda skalderna tillhöra två vidt skilda
+epoker med alldeles olika färg.</p>
+
+<p>Castro företräder de strömningar, som från tiden omkring 1890 ge ny
+fart åt litteraturen i alla länder &mdash; man sammanfattar dem vanligen
+under nyromantikens namn. Denna nya epok utgör i mycket en reaktion mot
+det närmast föregående skedet; i&nbsp;synnerhet detta bestämmer dess
+karaktär.</p>
+
+<p>Det tidigare skedet var &mdash; i litteraturen &mdash; naturalismens
+tid, och vi veta, att dess diktare gjorde anspråk att uttrycka det
+mänskliga i exakta formler. Det, som inte lät sig indraga i en sådan
+formel, förnekades. Den räkneuppgift, som är knuten vid Taines namn, är
+en ekvation af första graden, och x bestämmes ledigt med tillhjälp af
+tre kända kvantiteter. Den vetenskapliga åskådningen behärskar 1850-,
+60-, 70- och 80-talet. Reaktionen mot den är ett känslans uppror mot
+förnuftsmässigheten. Det inre
+<span class = "pagenum">280</span>
+<a name = "page280" id = "page280"> </a>
+lifvet tränger sig fram, och drömmen och aningen få värde; det yttre
+lifvet, människornas och naturens, får betydelse som sådant, och
+anspråken att förklara uppgifvas eller skjutas tillbaka.</p>
+
+<p>Men naturalismen inskränkte sig inte till att registrera fakta, som
+ett af tidens uttryck lyder, och dess dikt är inte uttömmande bestämd
+som försöket att ge en positivistisk världsförklaring i konstens form.
+Icke för alla stod sanningen klar och färdig &mdash; under naturalismens
+hela tid möta vi hos diktarne behofvet att ersätta det »au-delà», det
+»jenseits», som hade hägrat i romantikens dikt, med ett annat, ett nytt.
+Zola tryggade sig till den Stora Fetischen och stampade förnöjd på
+platta marken, lifligt öfvertygad om att materiens lag också var den
+s.k. andens. Men det gafs dem, hvilka förtärdes af den oro, som är
+längtan efter samhörigheten med ett öfversinnligt och behofvet att komma
+till klarhet med allt det, som hvarken kan mätas eller vägas. Till deras
+släkt hör Quental. Historien om hans lif och hans dikt &mdash; som
+naturligtvis blott kan antydas i dessa randanteckningar till
+<em>Sonetterna</em> &mdash; är historien om en stolt och lidelsefull
+andes kamp att nå den afslutade världsåskådningen och giltiga
+världsförklaringen.</p>
+
+<p>Ty Anthero de Quentals <em>Sonetter</em> äro först och sist en
+metafysisk poesi. Deras diktare är en poet som tänker, och en filosof
+som känner &mdash; för att i litet tillspetsad form återge hans väns och
+utgifvares karakteristik &mdash; och poesi och
+<span class = "pagenum">281</span>
+<a name = "page281" id = "page281"> </a>
+tanke äro oupplösligt förenade i dem. Alltid utlöser sig hans intryck i
+en poetisk tanke, ständigt blir känslan en filosofisk stämning, och
+aldrig ställer sig i <em>Sonetterna</em> t.ex. naturbilden blott såsom
+natur för vårt öga. Den är alltid skådespel, d.v.s. rörelse och kamp
+eller åtminstone oro. Ett landskaps skönhet blir för Quental, nej, den
+blir inte, den <em>är</em> frågan huruvida bortom det förgängliga
+jordiskt-sköna finnes ett evigt ur-skönt: den Deus Ignotus, till hvilken
+han riktar den första sonetten. I&nbsp;de skilda tonfall, som stormen
+antar när den sveper långs hafvet, brusar mot berget, drar genom lunden,
+igenkänner han de bundna kreaturens suckar. Man ville knappast kalla
+detta symbolism. Det är åtminstone ingen symbolism af ett vanligt slag.
+Quental känner i så hög grad genom sin tanke, att det inte ges något
+afstånd mellan den poetiska bilden och idéen. De äro ett, i&nbsp;en grad
+och på ett sätt som äro absolut karakteristiska för hans poesi.</p>
+
+<p>Anthero de Quentals uppfostran hade varit strängt katolsk, som
+familjetraditionen bjöd, och inga störande inflytelser hade spelat in då
+han som ung student började forska i världsliga skrifter. De kommo i
+stället nu. Quental stiftade bekantskap med bl.a. Proudhon &mdash; han
+blef en öfvertygad socialist och radikalist. Han grundade
+föreläsningsföreningar, skref politiska och sociala pamfletter och
+konspirerade till förmån för den iberiska republiken. Den politiska
+<span class = "pagenum">282</span>
+<a name = "page282" id = "page282"> </a>
+och sociala radikalismen förblef han trogen hela sitt lif. &mdash; Att
+Quentals katolska tro icke bestod profvet, behöfver kanske inte sägas.
+Den brister sönder under de nya idéernas tryck, men dessa förmå inte
+tillfredsställa hans behof af en samlande och förklarande öfvertygelse,
+och han ger i ett femtiotal sonetter uttryck åt de stämningar af
+ödslighet och tomhet, som han nu upplefver:</p>
+
+<div class = "verse">
+<h5>TILL VÄNNERNA.</h5>
+
+<p>Vi äflas fåfängt. Som ett töcken är</p>
+<p>på allting ovisshetens dimma gjuten.</p>
+<p>Vår själ, hur än hon traktar oförtruten,</p>
+<p>sig själf, sig själf i evig glöd blott tär.</p>
+
+<p class = "stanza">
+Vår tanke, som oss högt i rymden bär,</p>
+<p>förgår, som rök förgår med vinden fluten,</p>
+<p>och viljan är en våg, som faller bruten</p>
+<p>i formlöshet tillbaka från hvart skär.</p>
+
+<p class = "stanza">
+I vänner, själen är en härlig sång &mdash;</p>
+<p>dess höga maning bjuder oss att vinna</p>
+<p>hvad vi af evigt godt ha drömt en gång.</p>
+
+<p class = "stanza">
+Men stel står öknen rundt kring oss. Vi finna</p>
+<p>oasen ej, och öfver man som kvinna</p>
+<p>det stumma ödet sjunker med sitt tvång.</p>
+</div>
+
+<p>Men redan nu läste Quental och tillägnade han sig Hegel. Hur gingo
+dessa båda tankar ihop, Hegels och Proudhons? Det är ett mysterium,
+svarar han själf, förklarligt genom min ungdom och min lidelsefullhet.
+&mdash; Att denna lidelsefullhet
+<span class = "pagenum">283</span>
+<a name = "page283" id = "page283"> </a>
+inte tempererades genom motsatsen, är tämligen tydligt, och hans oro
+kunde endast växa.</p>
+
+<p>Så mycket starkare växte hans vilja att nå en tillfredsställande
+utjämning. Den fick stöd i en händelse, som uppref Quentals hela väsen
+och lät honom se sig själf i ett alldeles nytt ljus. Ett svårt nervöst
+lidande försänkte honom i ett tillstånd af djupaste svårmod. Hela hans
+tidigare lif tycktes honom »intigt» och själfva tillvaron öfver hufvud
+taget föreföll honom »obegriplig». Under den kamp, som jag &mdash; säger
+han &mdash; under fem eller sex år hade att bestå med min tanke och min
+känsla, fördes jag till en ödslig pessimism; jag försjönk i förtviflan
+inför lifvets stora problem. &mdash; Då detta skede började, var Quental
+trettiotvå&nbsp;år.</p>
+
+<p>Vägen ut ur sin hopplöshet och förtviflan sökte Quental hos
+»naturalismen». Den var både Goethes realistiska förhållande till lifvet
+och Darwins naturvetenskapliga världsförklaring. Ingendera formen gaf
+honom den slutliga visshet han sökte. Väl var hans katolicism död. Men
+hans känsla lefde. Han sade sig, att naturalismen, som saknar
+»religiositeten» &mdash; innerligheten &mdash; hvarken förmår skänka
+stöd åt samvetet eller tillfredsställa känslan. Och så grep han till
+dem, hos hvilka känslan är allt, och började studera mystikerna, både
+västerlandets och orientens. Detta studium fullständigade Quental med
+läsningen af Leibniz, hos hvilken
+<span class = "pagenum">284</span>
+<a name = "page284" id = "page284"> </a>
+han tyckes ha återfunnit mystikens grundåskådning.</p>
+
+<p>Resultatet Quental nådde, blef det slutliga resultatet. Han hämtade
+hos mystikerna föreställningen om alltings väsensenhet; han hämtade hos
+Leibniz tanken, att hvarje del af universum speglar det hela, och att
+hvarje moment både bär i sig det, som har inträffat, och rymmer inom sig
+fröet till det, som kommer att ske. Naturalismen nedsjönk till en
+förklaring som endast förmådde ge yttre relationer, och som sanningen
+framstod för honom den öfvertygelsen, att anden är verklighetens
+förebild, och att naturen blott är en fjärran efterbildning af den, en
+dunkel och ofullkommen symbol. Mot bakgrunden af denna åskådning ter sig
+världsförloppet som den andens eviga sträfvan ur träldom mot frihet,
+hvilken tecknats i sonetten <em>Utveckling</em> (också originalet har
+den tomma fjärde raden &mdash; konstnären Quental är icke lika ofelbar
+som Leconte, om hvilken han ibland påminner oss):</p>
+
+<div class = "verse">
+<h5>UTVECKLING.</h5>
+
+<p>Jag klippa var i forna urvärldstider,</p>
+<p>träd eller buske i en okänd skog...</p>
+<p>en våg, som skummig mot graniten dog,</p>
+<p>min fiende, den äldsta som jag lider.</p>
+
+<p class = "stanza">
+Där ginstens snår alltjämt sin skugga sprider</p>
+<p>som rofdjur jag en gång mitt byte slog.</p>
+<p>I sjö och träsk min tröga kropp jag drog,</p>
+<p>ett urtidsodjur trött på urvärldsstrider.</p>
+
+<span class = "pagenum">285</span>
+<a name = "page285" id = "page285"> </a>
+<p class = "stanza">
+Nu är jag mänska. Jag har nått till randen</p>
+<p>af rymdens haf långs trappan hvilken stiger</p>
+<p>med skikt på skikt ur djupens bundna värld.</p>
+
+<p class = "stanza">
+Den längtan lyder jag, som bor i anden &mdash;</p>
+<p>mot tomheten, som skum och ödslig tiger,</p>
+<p>alltjämt jag ser, af frihetstrånad tärd.</p>
+</div>
+
+<p>Som synes är Anthero de Quentals tro på utvecklingen och på den
+slutliga befrielsen inte af det glädjefyllda slaget, och han slösar inte
+med förhoppningar och löften. Den storslagna bild han begagnar i sin
+sonett &mdash; trappan som reser afsats öfver afsats &mdash; tyckes ge
+oss förklaringen.</p>
+
+<p>Saken är helt visst den, att Quental var alltför djupt genomträngd af
+sin tids determinism; icke för intet var hans tid 60-, 70- och 80-talet.
+Hans tanke bar i alltför hög grad prägeln af tidens tanke för att kunna
+helt anamma den buddhistiska spiritualism han omfattade med sin känsla.
+För Leconte de Lisle och för Jean Lahor betydde »buddhismen» poetiska
+formler och känslouttryck, i&nbsp;hvilka de gåfvo den förnimmelse af
+intighet och obeständighet, hvilken de erforo inför skådespelet af
+världen och människan. För Anthero de Quental var det fråga om en tro.
+Han sökte en tro, som samtidigt gaf hans tanke förklaringen på
+världsförloppet och tillfredsställde hans känslas behof. Han sökte till
+den ändan förbinda utvecklingsläran med antagandet af ett besjäladt
+världsförnuft
+<span class = "pagenum">286</span>
+<a name = "page286" id = "page286"> </a>
+och ett transcendent godt, och han konstruerade den utveckling från
+bundenhet mot frihet, om hvilken den citerade sonetten talar.</p>
+
+<p>Hans tanke utslätade motsägelsen, som denna förening af skilda
+element hyste; han fortfor att upplefva den med sin känsla. Knappast
+någonstädes möta vi i hans dikter från denna tid den ro, som
+förvissningen skänker. Ständigt har hans dikt den tragiska oro, som är
+återspeglingen af en inre tvedräkt.</p>
+
+<p>Orden »klagoskrin», »stön» och »suckar», »vefylld trängtan» och
+»beständig trånad» äro favorituttryck särskildt under detta skede.
+I&nbsp;en räcka sonetter med öfverskriften <em>Dödens lof</em> firas
+döden som den makt, hvilken förlossar de kvalfyllda själarna och skänker
+dem den åtrådda gemenskapen med Idéen. I&nbsp;andra sonetter, t.ex.
+<em>Kontemplation</em>, samlar han i brinnande och ångestfyllda vers de
+bundna väsendenas lidelsefulla rop på den frihet och klarhet, som de
+endast ana men icke skåda. Naturen vrider sig i en oaflåtlig vånda, och
+denna smärtsamma vånda är också hans:</p>
+
+<div class = "verse">
+<h5>ÅTERLÖSNING.</h5>
+
+<p>O, röster ropande ur vind och lund!</p>
+<p>Er sång, som bräddad tycks med smärtors råga,</p>
+<p>mig gaf en kvalfylld sömn i nattlig stund,</p>
+<p>och då lik min mig syntes eder plåga.</p>
+
+<span class = "pagenum">287</span>
+<a name = "page287" id = "page287"> </a>
+<p class = "stanza">
+O, skymningstyngda sång ur varats grund,</p>
+<p>i dig de stumma tingens väsen låga.</p>
+<p>Gåtfulla, höga hymn, är du en fråga,</p>
+<p>ett stön &mdash; ett klagoskri ur världens rund?</p>
+
+<p class = "stanza">
+I det oändliga en ande bor:</p>
+<p>ur alltets gång en vefylld trängtan gror &mdash;</p>
+<p>den är en frihetssuck från varats trälar.</p>
+
+<p class = "stanza">
+Mitt väsens rop är rop ur samma kval,</p>
+<p>röster från hat, från skog, från berg och dal,</p>
+<p>min själs befryndade, o fångna själar!</p>
+</div>
+
+<p>I dessa och andra sonetters starka framhäfvande af frihetsbegärets
+kval och befrielseprocessens smärta ligger, synes det mig, en antydan om
+den inre söndringen. Ett sådant antagande gåfve oss en förklaring till
+diktarens död.</p>
+
+<p>Oliveira Martins uttalar sig om den med vännens förbehållsamhet. Men
+kan det inte ha varit så, att Quental till sist nådde den
+<em>medvetna</em> insikten om den motsägelse, som hans spiritualistiska
+evolutionstro dolde? Och kan det inte tänkas, att hans förtviflan inför
+detta nya och sista misslyckande blef honom öfvermäktig? Det hade då
+varit hans brinnande och stolta andes vägran att finna sig i ovissheten
+och hans sanningstörstande väsens oförmåga att slå af på sitt kraf,
+hvilka satte pistolen i hans hand. Anthero de Quentals personlighet
+samlade många inflytelser, ur hans egen tid och ur gångna tider. Han
+hade upplefvat både sin egen känsla och sin samtids tanke. Och han
+tillhörde en
+<span class = "pagenum">288</span>
+<a name = "page288" id = "page288"> </a>
+släkt, som under seklernas lopp skänkt kyrkan ett helgon och ett halft
+dussin berömda mystiker samt för resten varit rik på svärmare,
+själfmördare och poeter.</p>
+
+
+<p class = "space double">
+Eugenio de Castro äger ingenting af Quentals höga allvar. Men det finnes
+i alla fall en princip, som han aldrig upphör att med oomkullrunkelig
+följdriktighet dyrka och tillämpa.</p>
+
+<p>Han har den lilla svagheten att alltid vilja vara up to date, och
+mera än så: att vara det nyaste och märkvärdigaste öfver hufvud, som
+förekommer. Nya former och rytmer äro nödvändiga, förklarar han i ett af
+sina företal, det behöfves rim, som ringa med en ny klang; ord, som
+aldrig förut ha ljudit, skola uttrycka de nya sensationer, som poeten
+bör kunna förnimma och förstå att meddela.</p>
+
+<p>Man behöfver inte känna symbolism och dekadens från andra länder för
+att se hvart det bär. Castro fäktar som en ursinnig för att få tag i de
+nya förnimmelserna och de ohörda orden. &mdash; I&nbsp;formsköna dikter,
+svällande och pösande som snömos, firar han »den förfärliga månen, den
+hemlighetsfulla ödesdigra stjärnan med de vackra händerna». Han
+uppvaktar en »gåtfull» kvinna, som på hans passionerade begäran om ett
+svar afslöjar sin föraktmättade och lidelsefulla själ i orden: »Jag
+skulle önska
+<span class = "pagenum">289</span>
+<a name = "page289" id = "page289"> </a>
+att lefva vid Nordpolen, i&nbsp;ett drifhus af kristall»... Han dyrkar
+rara växter, t.ex. »polarblomman», som han placerar »mellan tvenne
+lampor, af hvilka den till höger har en röd och den till vänster en
+azurfärgad glob». Och när han gör erotisk poesi, är det framför allt den
+älskade kroppens marmorkalla och likfärgade hud, som eggar honom.</p>
+
+<p>Man har anknytningen nära till hands: d’Annunzio, Huysmans; ej heller
+behöfver man tveka om grunden under det hela. Att »uttrycka nya
+sensationer» är en gång för alla ingen småsak, emedan »sensationerna»
+för det mesta äro gamla som gatan och t.o.m. ännu äldre. Att uttrycka en
+»ny» sensation kan i själfva verket endast bli att ge ett våldsammare
+uttryck åt en gammal och bekant. Metoden måste således i största
+allmänhet helt enkelt bli att öfverdrifva: sensationerna styras ut i
+främmande regioners färger, omskrifvas i prunkande bilder etc. &mdash;
+resultatet är exotism, symbolism, dekadens, hvilket allt åter blott är
+de olika sidorna af den samma sak, den nyromantiska trånad, hvars väsen
+är att förkläda hvardagens händelser och stämningar i ett
+maskeradupptågs brokiga och för det mesta mer eller mindre skrikande
+prakt.</p>
+
+
+<p class = "space">
+På karnevalsvimlets berusning för alla sinnen följer som det oundvikliga
+resultatet ledan. Man ser sig om efter något annat. »Min hy skall
+förlora sin färg af död», säger i en af dikterna
+<span class = "pagenum">290</span>
+<a name = "page290" id = "page290"> </a>
+den sfinxmässiga hjältinnan, »och skälfvande af lidelse skall jag skrida
+dig till möte, som fordom i legenden drottningen af Saba vandrade mot
+Salomo.» Efter ett mellanspel af litterär katolicism i noggrann
+öfverensstämmelse med berömda mönster återupptar Castro det anslag han
+hade berört i den citerade dikten, och i drottningen af Saba och hennes
+kärlek till den judiske konungen förkroppsligar han sig själf och sin
+trängtan bort ur de artificiella paradisen, hvilkas fröjder han alltför
+länge njutit.</p>
+
+<p>Dramat <em>Belkiss, drottning af Saba, Axum och Hymiar</em> &mdash;
+man ser redan i titeln poetens förkärlek för de sköna termerna &mdash;
+fogar ytterligare ett par namn till förteckningen öfver hans mästare.
+Mæterlinck har levererat mycket af formen för detta teaterepos. Flaubert
+har stått till tjänst med en god del af rekvisita. <em>Den helige
+Antonius</em> och <em>Salammbô</em> gå båda två igen. Och med citat ur
+d’Annunzios sonetter af typen <em>Animal triste</em> kunde man i några
+rader sammanfatta innehållet, som är ledan efter njutningen.</p>
+
+<p>Det som är Castros egendom i denna på reminiscenser rika dikt, är den
+öfvermåttan energiska tonen. De sällsyntaste plantor, de märkvärdigaste
+ädelstenar, de mörkaste rysningar och de ovanligaste gudar förevisas och
+beskrifvas med en outtröttlig ifver.</p>
+
+<p>Belkiss förtäres af en omättlig passion, lidelsen för kung Salomo.
+Hon når också till sist
+<span class = "pagenum">291</span>
+<a name = "page291" id = "page291"> </a>
+den med så starka färger skildrade lyckan att slutas i Salomos armar och
+hvila vid hans hjärta. »Men hennes oro stillades ej. Hon upplefde aldrig
+mera ett ögonblick af glädje. Hennes hjärta fylldes till bräddarna af
+sorg: det var som om hon i sitt eget väsen hade upptagit alla mänskliga
+väsens ve.» Och den på en gång banala och spetsfundiga moralen blir
+denna: förtärda af sin längtan, sträfva människorna mot lyckan: för att
+finna blott den besvikelse, som är att se sina begär tillfredsställda
+och samtidigt känna omöjligheten att finna nya begär utmanande en ny
+tillfredsställelse.</p>
+
+<p>Det lilla dramat är, med sin pompösa hållning och sin uppstyltade
+slutledning, en ganska löjlig historia. Men de långa, melodiöst flytande
+replikerna dölja ofta en vacker och melankolisk poesi, som alls ej lider
+af kontrasten med det forceradt litterära i diktionen. När allt kommer
+omkring beror detta kanske därpå, att det, som förefaller oss att vara
+en skrattretande bombasm, på nog så många punkter är blott det otvungna
+uttrycket för ett folklynne, som har så mycket mera lefvande fart än
+vårt.</p>
+
+<p>Förnäm är Castro trots sina distingerade later och sin valda ordbok
+ej. Quental har oändligt mycket mera af den födde ädlingens afvisande
+hållning i sin svårtillgängliga, höga poesi. Eugenio de Castro talar
+till den litterära publik, för hvilken Mallarmé eller Mæterlinck är det
+utsökta sista ordet...</p>
+
+<p class = "date">
+7. 9. 06.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">292</span>
+<a name = "page292" id = "page292"> </a>
+
+<h4><a name = "review292" id = "review292">
+HENRI DE RÉGNIER.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Henri de Régnier: <i>Romaine Mirmault</i>. Roman, Mercure de France,
+Paris.</p>
+
+
+<p>Romandiktaren Henri de Régnier älskar att arkaisera och pastischera,
+och rubriken på en af hans böcker &mdash; <em>Det lefvande
+förflutna</em> &mdash; kunde stå som den gemensamma öfverskriften öfver
+åtskilliga af hans berättelser. Denna förkärlek för rekonstruktionen är
+ett troget uttryck för hans läggning.</p>
+
+<p>I företalet till romanen <em>En välartad ung mans ferier</em> har han
+själf på följande sätt bestämt sin syn på sakerna: Mina romaner äro
+försök att framställa vissa sätt att lefva, vare sig ur en tid, som
+gått, eller ur vår egen tid.
+<span class = "pagenum">293</span>
+<a name = "page293" id = "page293"> </a>
+&mdash; &mdash; Det för dem gemensamma härflyter ur min naturliga
+böjelse att roa mig vid åsynen af händelser och människor.</p>
+
+<p>Régnier var som bekant en af symbolismens poeter; han representerar
+nu en »ny klassicitet» i&nbsp;fransk litteratur.</p>
+
+<p>Klassikern och symbolisten Régnier äger isynnerhet intresset för den
+sköna formen och för idéen; och, af sin idé och af sin form erhåller
+människornas lif sitt egentliga intresse i hans ögon.</p>
+
+<p>Som sådana betyda nämligen människorna mycket litet för honom. Han
+står i allmänhet inte i något personligt förhållande till dem. De äro
+pjäser på schackbrädet, och han tycker om att teckna kurvan för deras
+färd, där den för dem från ruta till ruta enligt regler, som de inte
+själfva känna till. Han står utanför, och han håller sig på afstånd.</p>
+
+<p>Ju längre afståndet blir, dess större och vidare bli perspektiven.
+Detaljerna flyta samman i idéen. Personligheten antar typens drag, och
+det förlopp, som omhvärfver henne, ter sig sinnebildligt &mdash;
+symboliskt. Med ett ord, det är gifvet, att Henri de Régnier gärna skall
+låta sina romaners personer röra sig i en infattning hämtad ur &mdash;
+till exempel &mdash; Ludvig XIV:s tid, eller åtminstone försatt med
+sådana exotiska element som ersätta en brist på afstånd i tiden.</p>
+
+<p>Régniers förhållande till de människor, som han diktar om, har
+således inte formen af något
+<span class = "pagenum">294</span>
+<a name = "page294" id = "page294"> </a>
+personligt medupplefvande. Hans ställning till dem är den roade
+åskådarens. Han har ett mycket skarpt öga för det bundna i deras
+rörelser, för det betingade och af dem själfva och deras önskningar
+oafhängiga i det lif, som de lefva under så omfattande ceremonier och
+synnerligast med en så riklig användning af lifsåskådningar och
+öfvertygelser, af föresatser, vilja och mod. De söka mycket och de
+sträfva långt, de tåga fram med djärf beslutsamhet. För somliga blir den
+ståtliga vandringen en marsch på stället. Andra nå ett stort och lysande
+mål, dock, inifrån besedda te sig sådana vinningar som attrapper fyllda
+af luft. Mellan mödan och resultatet, mellan målet, som människorna
+föresätta sig, och förutsättningarna, hvilka de äga, består ett
+missförhållande som stämplar dem &mdash; detta är den tanke, som låtit
+Régniers ställning till dem bli den inte alltför vekhjärtade ironikerns
+ställning till sina offer. Han skildrar i Nicolas de Galandots historia
+det lägsta sinneslifvets seger öfver anden, och med en minutiös
+noggrannhet, som förvisso låter oss se att han »roar sig», visar han
+huru den eländiga &mdash; och knappast fullt normala &mdash; lidelsen
+efter hand fräter bort vilja, värdighet och hederskänsla hos sitt offer
+(<em>Den dubbla älskarinnan</em>). I&nbsp;Antoine de Pocancys gestalt
+förkroppsligar han det tragikomiska misslyckandet. Denne unge adelsman
+från landet söker sin lycka vid Ludvig XIV:s hof. Han hembär den store
+kungen
+<span class = "pagenum">295</span>
+<a name = "page295" id = "page295"> </a>
+den dyrkan, som La Bruyère talar om i sin aforism: »När vi se, huru
+furstens ansikte skapar hofmannens hela lycksalighet, och när vi
+betänka, huruledes han under sitt hela lif ägnar sig åt att se fursten
+och varda sedd af honom, då erhålla vi en föreställning om, huru
+skådandet af Gud skapar helgonens hela ära och hela lycka». Antoine de
+Pocancy ställer sig »i&nbsp;kungens väg» &mdash; som det hette &mdash;
+och han gör hvad han kan för att täckas monarken. Dock, ett ironiskt öde
+spelar städse in, han lyckas blott att misshaga där han ville behaga,
+och han nödgas till sist finna sig i att glida ned i de obemärktes och
+glömdes hop (<em>Vårt höga plaisir</em>). Ett liknande öde upplefver
+Tito Bassi. Han träder fram som Italiens blifvande store tragiker, han
+sjunker ner till gycklare i den burleska farsen, och allt det, som
+tycktes skola höja honom, hjälper till att hålla honom nere (<em>Tito
+Bassis hjältedröm</em>).</p>
+
+
+<p class = "space double">
+Fabeln i Henri de Régniers nya roman bildas af följande anekdot: M:me
+Romaine Mirmault kommer efter några års vistelse i Damaskus på besök
+till Paris. Här stiftar hon bekantskap med Pierre de Claircy, en yngling
+på tjugotvå år. Pierre de Claircy förälskar sig i Romaine Mirmault. Hon
+visar honom tillbaka. Han gör ett försök att äga henne med våld &mdash;
+hon motstår honom. En timme senare reser
+<span class = "pagenum">296</span>
+<a name = "page296" id = "page296"> </a>
+Romaine Mirmault till Rom. Men Pierre de Claircy går hem och skjuter
+sig.</p>
+
+<p>Romaine Mirmault har rest till Rom dels för att ge Claircy tillfälle
+att lugna sig och dels för att hälsa på sin väninna, furstinnan Alvanzi,
+som för inte länge sedan på sitt håll upplefvat följande äfventyr.
+&mdash; En ung officer, markis Crespini, har förföljt henne med
+kärleksförklaringar. Till sist har han mutat furstinnans kammarjungfru:
+denna ger henne en dosis kloral; Crespini reser en stege mot
+balkongfönstret, besluten att nå sitt mål på detta sätt eftersom det
+inte går på något annat. Men furst Alvanzi har i månskenet fått sikte på
+den eldige markisen, fursten tar honom för en inbrottstjuf och aflossar
+ett skrämskott: med den effekt att Crespini såras och dör. Furstinnan
+Alvanzi har absolut ingenting att förebrå sig; icke förty tillskrifver
+hon sig skulden till Crespinis död. Hon har blifvit en skugga af sitt
+forna jag; samvetsförebråelserna ge henne ingen ro, och förgäfves bjuder
+hon till att bekämpa tanken att hon tagit en ung människas lif.</p>
+
+<p>Romaine Mirmault är ännu midt inne i detta äfventyr à la Stendhal, då
+hon mottar ett telegram med den lakoniska underrättelsen, att Pierre de
+Claircy skjutit sig. Något af hennes väninnas förtviflan skälfver ännu
+inom henne, då hon genom budskapet om Claircys död plötsligt ser sig
+själf försatt i samma grymma belägenhet.</p>
+
+<span class = "pagenum">297</span>
+<a name = "page297" id = "page297"> </a>
+<p>Här börjar, sedan anekdoten nått sin point genom Claircys död,
+själfva romanen försåvidt den handlar om titelfiguren. &mdash; Romaine
+Mirmault ryggar med hela sitt unga och starka väsen tillbaka för tanken
+att dela furstinnan Alvanzis öde och att förlora sig i
+själfförebråelser, ångest och en beständig skräck. Det blir till en
+början en känsla af agg mot den döde: han oroade henne i lifvet, han
+förföljer henne i döden. I&nbsp;sanning, han har inte varit hänsynsfull
+emot henne! Hon försvarade sig mot den lefvande, hon har nu att försvara
+sig mot den döde, och hur mycket mera kräfver inte en sådan kamp. Den
+stora faran är, att hennes känsla kan komma att upprätta ett samband
+mellan henne själf och Claircys gärning. Och hon pålägger därför sin
+känsla och sin tanke en ytterst sträng disciplin. Hon tvingar sig att
+klart, kallt, utan vekhet och svaghet betrakta och bedöma sitt
+förhållande till Claircy, hon analyserar sina ord och handlingar, och
+hon bevisar för sig själf, klart och tydligt, att hon är utan skuld, och
+att Claircys död var en fatal tillfällighet. Hennes själfbevarelsedrift
+tyckes afgå med seger, Romaine Mirmaults kloka ande och tuktade känsla
+tyckas föra henne öfver det inträffade.</p>
+
+<p>Den fasta punkten i bevisföringen var det argumentet, att hon
+<em>icke besvarat</em> Claircys känsla: han hade inte dödat sig om hon
+gifvit vika, det är visserligen sant, men kunde hon rå för att hon inte
+älskade honom? var hon
+<span class = "pagenum">298</span>
+<a name = "page298" id = "page298"> </a>
+skyldig att »offra sin heder» endast därför, att han bad henne om det?
+rådde hon för, att hon inte var »skapad för kärleken»? Detta allt var
+inte hennes fel; det var inte hennes skyldighet att foga sig efter en
+mans begär blott därför, att det tillfälligtvis och utan hennes
+förvållande råkat utkora just henne till sitt föremål. Således måste
+skuldfrågan förnekas.</p>
+
+<p>Men när hon på detta sätt punkt för punkt gick igenom händelserna
+under det förflutna halfåret, och när hon fördjupade sig i sig själf,
+gjorde hon en upptäckt.</p>
+
+<p>Hon hade inte under sin halft vegetativa tillvaro i den österländska
+staden haft någon anledning att på allvar sysselsätta sig med frågan om
+sin egen daning. Ingenting hade händt, dagarna hade kommit och gått,
+sakta glidande emot henne, långsamt förrinnande. Hon lär nu oväntadt
+känna en ny Romaine Mirmault, inte mindre »skapad för kärleken» än andra
+kvinnor. Hon trodde, att det blott var en naturlig själfbevarelsedrift,
+som förmådde henne att så ingående sysselsätta sig med det passerade,
+och att hennes enda syfte var att bli fri och nå ut ur skuggan, som
+Claircys död kastat öfver hennes lif. Hon finner nu, allteftersom hon
+tränger djupare in i sig själf, att det är en helt annan instinkt som
+förmår henne att så oaflåtligt sysselsätta sig med den bedröfliga
+affären. Hon upptäcker, att hon älskar Claircy, att hon gjort det nästan
+ända från första stunden de möttes, och att
+<span class = "pagenum">299</span>
+<a name = "page299" id = "page299"> </a>
+endast hennes okunnighet om sin egen natur hade hindrat henne att förstå
+detta. Men härmed faller hela bevisföringen för hennes oskuld till
+intet. Då hon vägrade att tillhöra Claircy, begick hon tvärtom ett
+dubbelt brott: mot honom och mot sig själf. Hans död är hennes verk. Och
+så kommer således Romaine Mirmaults lif att bli den långa botgöringen
+för en dubbel förbrytelse.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Innan romanen på detta sätt till sist blir en berättelse om M:me Romaine
+Mirmault, rör den sig om Pierre de Claircy. Denne yngling tillhör den
+nya släkt som odlar sporten med engelskt allvar, som dyrkar »energien»
+och bekänner det »aktiva lifvets» evangelium. Pierre de Claircy talar om
+nödvändigheten att låta tillvaron bli en följd af »heroiska» dåd i både
+stort och smått. Han föraktar den känslans och viljans, den
+fosterlandskärlekens och konstsinnets uppmjukning och förslappning, som
+Adolphe Séché beskrifver i sin bok <em>Le désarroi de la conscience
+française</em>. Han bekänner det misstroende till det sterila förnuftet,
+som »Agathon» så lifligt anbefaller i sin programskrift <em>Les jeunes
+gens d’aujourd’hui</em>. Han lifvas i stället af denna »orgueil
+physique», som Etienne Rey förhärligat i sin bok <em>La renaissance de
+l’orgueil francais</em>.</p>
+
+<p>D.v.s. &mdash; sådan ter sig den unge Claircy i samtalen vid
+frukostbordet. Han försäkrar vid
+<span class = "pagenum">300</span>
+<a name = "page300" id = "page300"> </a>
+sådana tillfällen, att han för sin del inte vet af den konflikt mellan
+tanke och handling och den fruktan för tillvaron, hvilka förlamat
+tidigare generationer. Detta drag framhäfves till yttermera visso genom
+kontrastverkan: Pierres äldre broder André döljer under sin mask af
+kylig högdragenhet en radikal brist på energi; han saknar fullständigt
+sinnet för betydelsen af »handlingens moral». André de Claircys
+förhållande till lifvet är helt och hållet passivt. Han är från början
+en resignerad. På samma sida som han, ytterligare förstärkande
+antitesens verkan, står M.&nbsp;Antoine Claveret. Denne herre på c. 60
+år tillhör den generation som upplefde 1870-års händelser. Han är den
+förkroppsligade besvikelsen, den inkarnerade kompromissen. Herr
+Claverets passionerade dröm har ända från barnsben varit att resa. Han
+har emellertid knappast varit utanför Paris. Han har nöjt sig med att
+frekventera Jardin des Plantes och att frossa af imaginära resor, under
+hvilka han upplefver de sällsammaste äfventyr och ger prof på det mest
+tygellösa mod. Å&nbsp;ena sidan således dyrkaren af energi och handling,
+å&nbsp;andra sidan två män af hvilka den ene brunnit af en
+verksamhetslust som icke blifvit tillfredsställd, medan den andre aldrig
+ens erfarit något bestämdt och afgörande behof att handla.</p>
+
+<p>I liflig spänning räknar nu läsaren, efter denna exposéens
+karakteristik af Pierre de Claircy, med möjligheten att romanen blir en
+<span class = "pagenum">301</span>
+<a name = "page301" id = "page301"> </a>
+bok om den moderna franska ungdomen eller något i den stilen. Det
+befinnes att denna sida af saken blott får en u nderordnad betydelse.
+Hela den framställning af Pierre de Claircys stämnings- och tankevärld,
+som tyckes förbereda en sådan psykologisk tidsskildring, ledes in i en
+fåra som blir allt trängre och trängre. &mdash; På följande sätt ter sig
+nämligen upplösningen för hans vidkommande. Jag är förälskad, säger
+Claircy, och Romaine Mirmault vill inte veta af mig &mdash; skulle jag
+således tilläfventyrs alls inte äga den berömda viljekraften och
+energien!? Detta är hvad han vill utröna, när han försöker taga Romaine
+Mirmault med våld. Vinner jag, resonerar han &mdash; han resonerar inte
+ogärna, det är ett fatalt symptom &mdash; så är jag den starke mannen,
+förlorar jag så har min energi o.s.v. blott varit ett själfbedrägeri.
+Han förlorar. Han har lidit ett nederlag, som afslöjar honom i hans egna
+ögon som svag och obeslutsam. Pierre de Claircy ser sig om efter någon
+lämplig heroisk handling, ägnad att skänka honom upprättelse och stärka
+hans vacklande tilltro till sig själf och hans tro på lifvet, och denna
+handling finner han i själfmordet.</p>
+
+<p><em>Romaine Mirmault</em>, som såg ut att arta sig till en
+tidsskildring, har således när allt kommer omkring blifvit en erotisk
+roman. Trefliga äro i hvarje fall de antydningar på den förra linjen,
+som ges när Pierre de Claircy är på tapeten; af mycken finhet och mycket
+intresse
+<span class = "pagenum">302</span>
+<a name = "page302" id = "page302"> </a>
+äro de sidor som ägnats Romaine Mirmaults erotiska jags alltför sena
+uppvaknande till medvetet lif. Det hela berättas på det angenäma,
+lättlöpande och facila sätt, som utmärker Régniers romaner.</p>
+
+<p>Det är allt så facilt och så tvångslöst, och allt är emellertid
+särdeles artificiellt. Romaine Mirmault har en gång varit intagen af
+André, hon öfverflyttar nu sin känsla på den yngre brodern. André har
+fordom älskat Romaine Mirmault, han har aldrig upphört att älska henne,
+och när den yngre brodern reder sig att eröfra henne, så förskaffar
+detta honom en hemlig tillfredsställelse: han har den mystiska
+förnimmelsen att han på detta sätt i alla fall strängt taget kommer att
+äga henne. Herr Claveret har älskat m:me de Claircy, och han betraktar
+sig som en far för André och Pierre. O.s.v. <em>Les amants
+singuliers</em> heter en af Régniers böcker, och till den singuliära
+sorten hör väl också för det mesta personalen i denna bok. Hos
+bifigurerna stegras draget till bisarreri, det blir fixa idéer och
+manier. Claveret, Vrancourt, fröknarna de Gerdières äro maniakaliska
+företeelser af det slag Henri de Régnier älskar att presentera.</p>
+
+<p>Men greppet på hufvudfigurerna är nog inte ett annat än greppet på
+dessa; alla bokens figurer falla under den ironiska rubriken. Ironien
+råder öfver Romaine Mirmault, som kommer underfund med sammanhanget när
+det är för sent och förlorar den ene brodern liksom hon förlorat den
+andre, och
+<span class = "pagenum">303</span>
+<a name = "page303" id = "page303"> </a>
+under ironien hör den svaga kraftmänniskan Pierre de Claircy, som tar
+sitt lif för att bevisa sig själf att han har mod att lefva.</p>
+
+<p>Som synes speglar Henri de Régniers nya bok mycket troget diktarens
+egenart och hans syn på tingen &mdash; inberäknadt människan.</p>
+
+<p class = "date">
+23. 8. 14.</p>
+
+
+
+<span class = "pagenum">304</span>
+<a name = "page304" id = "page304"> </a>
+
+<h4><a name = "review304" id = "review304">
+ZADIGS ÄFVENTYR.</a></h4>
+
+<p class = "footnote">
+Voltaire: <i>Zadigs äfventyr</i>. En orientalisk berättelse om ödet.
+Öfvers. af Arthur Nordén. Wahlström &amp; Widstrand, Stockholm.</p>
+
+
+<p>Voltaires filosofiska romaner höra till det allra roligaste i den
+nyare litteraturen. Den benägne läsaren bör icke låta afskräcka sig af
+attributet »filosofisk»; han kan läsa Voltaire utan att se sig nödsakad
+att tillgripa sin tankeförmåga. Allt hvad Voltaire vidrör blir klart,
+genomskinligt, själffallet. I&nbsp;hans berättelser dölja sig inga
+ogenomträngliga gåtor, liksom där inte hvila några ledsamheter.</p>
+
+<p>Den volym i serien <em>Mästerverk ur världslitteraturen</em>
+(Bonniers förlag), som
+<span class = "pagenum">305</span>
+<a name = "page305" id = "page305"> </a>
+för ett tiotal år sedan bragte en svensk öfversättning af
+<em>Candide</em>, innehöll också <em>Naturens son</em> (L’ingénu). På
+1700-talet utkom en öfversättning af <em>Micromégas</em> under den
+trefliga titeln <em>Lill-Masse</em>. Och sedan också <em>Zadig</em> fått
+sin öfversättare, ha vi de fyra märkligaste af Voltaires romaner på
+svenska. Men visserligen är <em>Lill-Masse</em> sedan några
+människoåldrar inte mera tillgänglig i bokhandeln.</p>
+
+
+<p class = "space">
+Den nu försvenskade romanens öfverskrift lyder egentligen <em>Zadig
+eller Ödet</em>, och berättelsen skildrar de äfventyr hjälten på Ödets
+tillskyndelse och under Försynens ledning genomgår.</p>
+
+<p>Zadig lefde i »Babylon» på kung Moabdars tid. Han var &mdash; heter
+det &mdash; en ung man utmärkt genom en af naturen god karaktär, som
+uppfostran ytterligare förädlat. Han hade i korthet sagdt de egenskaper
+och färdigheter och han hyste de intressen, hvilka kännetecknade tidens
+ideala människotyp, »hedersmannen».</p>
+
+<p>Men Zadigs förträfflighet, hans vishet och hans rättrådighet, bespara
+honom inte de mest ansträngande pröfningar. I&nbsp;kraft af sina goda
+egenskaper når han gång på gång lyckans höjd &mdash; i&nbsp;kärlek,
+makt, rikedom, vänskap &mdash; men blott för att städse i nästa
+ögonblick genom någon handling af osjälfviskhet, ädelmod, visdom störtas
+ned i olyckans djup. Hans lif är ebb och flod i bråd växling, och han
+slungas upp
+<span class = "pagenum">306</span>
+<a name = "page306" id = "page306"> </a>
+och ned som ett flarn på de svallande vattnen.</p>
+
+<p>Den starkt brutna linje, långs hvilken Zadig rör sig, tecknas i 21
+korta kapitel, af hvilka de flesta ha karaktären af en liten novellett
+eller en anekdot. I&nbsp;några af dem möta motiv, väl bekanta ur
+världslitteraturen &mdash; så t.ex. varierar historien om Zadigs första
+äktenskap temat Matronan från Efesus, hvilket professor Crohns som
+bekant gjort till föremål för lärda forskarmödor. Och i berättelsen om
+huru Zadig identifierade »drottningens aktningsvärda hynda» och »kungens
+heliga häst» ha vi en parafras på en fransk öfversättning af en
+italiensk bearbetning af en österländsk novell. Men ju bättre vi känna
+underlagen, dess lifligare sentera vi Voltaires affattning, och i
+synnerhet allt hvad den eger af lätthet (som man sade på den tiden), af
+spänstighet och klarhet. Ironien, som är Voltaires viktigaste retoriska
+medel, är ännu i <em>Zadig</em> egendomligt ljus och intagande, den
+fladdrar och skimrar, den har föga eller intet af den hvasshet, som
+(kunde vi säga) från och med den mot Maupertuis riktade pamfletten
+<em>Diatribe du docteur Akakia</em> ett hälft årtionde senare utmärker
+den: när så vara skall, och äfven däremellan.</p>
+
+<p>Hvad romanen har af filosofi yppar sig i regel genom
+händelseförloppet, och kommentaren är så diskret som möjligt. &mdash;
+Zadig och hans tjänare säljas som slafvar. Tjänaren är kraftigare och
+betalas följaktligen högre. Men
+<span class = "pagenum">307</span>
+<a name = "page307" id = "page307"> </a>
+det inträffar, att Zadig får tillfälle att för sin ägare förklara ett
+fysikaliskt fenomen: och nu blir det Zadig som skattas högre; han vinner
+sin herres aktning, han når hans vänskap, blir hans kompanjon och
+återfår sin frihet. Detta är sättet på hvilket Voltaire, alldeles
+oförmärkt, inskärper hos sitt auditorium, att alla människor äro lika,
+att andens odling emellertid betingar ett högre värde hos individen, och
+att kunskapen är en makt, som bryter bojor och skapar frihet.</p>
+
+<p>Det är vidare t.ex. frågan om religionen. &mdash; Sedan ett tusen
+femhundra år är Babylon sönderslitet af kampen mellan två sekter. Den
+ena anser, att man bör inträda i Mithras tempel med vänstra foten först.
+Den andra sekten afskyr denna uppfattning, och dess medlemmar stiga
+alltid in med högra foten först. Kort efter Zadigs upphöjelse till
+minister inträffade den stora Mithrasfesten, och alla afvaktade med
+spänning hur den vise unge mannen skulle förhålla sig. Zadig trädde fram
+till tröskeln och hoppade jämfota in i templet. Därpå tog han till ordet
+och bevisade i ett vältaligt anförande, att himmelens och jordens Herre,
+som icke ser till personen, inte heller gärna kan hysa någon särskild
+förkärlek för det ena eller andra benet.</p>
+
+<p>Detta var frågan om religionen som yttre form. Religionen såsom lära
+diskuteras i ett kapitel, i&nbsp;hvilket uppträda representanter för en
+massa skilda bekännelser, en egyptier, som tillber
+<span class = "pagenum">308</span>
+<a name = "page308" id = "page308"> </a>
+tjuren Apis och hyllar honom genom att steka och äta honom; en kaldé,
+som dyrkar en fisk och anser det vara ett helgerån att äta fisk och som
+beskärmar sig öfver egyptiernas brist på pietet, o.s.v. Alla tvista
+hetsigt om sina gudars företräden, tills slutligen Zadig fäller de
+förlösande orden. Han får de tvistande att medge, att det inte är en
+viss tjur och en viss fisk deras dyrkan gäller, utan Den, som skapat
+alla fiskar och tjurar. Således, slutar han, äro ni alla af samma åsikt,
+och det är samma gud ni tillbedja. »Och allesamman omfamnade
+hvarandra.»</p>
+
+<p>Som synes propagerar Voltaire här den ofvanför, utanför alla
+bekännelser stående gud, den förnuftiga princip, som han härledde ur
+förnuftets existens och ur universums ändamålsenlighet. Det är på denna
+linje romanens sens moral drages ut, och detta sker i det märkliga
+tjugonde kapitlet om <em>Eremiten</em>.</p>
+
+<p>Zadig vandrar på Euphrats strand, nedtryckt af nya och ovanliga
+motgångar. Han möter en eremit, förtror sig åt honom och följer honom på
+hans vandring.</p>
+
+<p>Den vördnadsvärde gamle mannen utför en serie handlingar, af hvilka
+den ena är mera excentrisk än den andra. &mdash; De båda vandrarne ha
+gästfritt mottagits i ett hus, i&nbsp;hvilket de sökt nattläger.
+I&nbsp;gryningen reda de sig att fortsätta sin väg. Dock, dessförinnan
+fattar eremiten en fackla: jag erfar, säger han åt Zadig, ett starkt
+<span class = "pagenum">309</span>
+<a name = "page309" id = "page309"> </a>
+behof att visa min tacksamhet mot vår ädle värd. Och så sätter han eld
+på huset. Litet längre fram på dagen dödar han en gosse, som visar dem
+vägen.</p>
+
+<p>Men detta är mera än Zadig kan bära, och han riktar häftiga
+förebråelser mot sin vördnadsvärde följeslagare.</p>
+
+<p>Medan han talar, förvandlar sig eremiten på ett sällsamt vis: hans
+skägg försvinner, hans drag föryngras, och fyra vackra vingar växa fram
+på hans rygg och skuldror.</p>
+
+<p>Vet, säger han, att jag är ängeln Jesrad, nederkommen från tionde
+sfären för att upplysa ditt förstånd! Under ruinerna af sitt brända hus
+fann vår ädle välgörare en skatt, som gjorde honom till en rik man. Och
+hvad gossen beträffar, så vet att han, om jag inte dödat honom, om ett
+år hade mördat sin tant och om två år hade mördat dig!</p>
+
+<p>Men, sade Zadig, tillåt mig en fråga. Hade det inte varit bättre att
+leda in gossen på dygdens väg?</p>
+
+<p>Vet, svarade Jesrad, att om gossen fått lefva en dygdig mans lif, så
+hade både han, den hustru han tagit sig och den son han aflat,
+i&nbsp;sinom tid alla tre blifvit mördade.</p>
+
+<p>Men, återtog Zadig, är det då nödvändigt, att det onda öfver hufvud
+taget skall finnas i världen?</p>
+
+<p>Om det onda icke funnes, svarade ängeln Jesrad, så vore denna jord en
+annan jord, och
+<span class = "pagenum">310</span>
+<a name = "page310" id = "page310"> </a>
+händelserna skulle länka sig till hvarandra enligt ett annat förnufts
+regler. Allt hvad du ser på den lilla atom, som du bebor, är till och
+har sin plats och sin tid enligt den ordning, som omfattar allt varande.
+Intet är tillfälligt. Det ges ingen slump. Allt är pröfning, straff
+eller belöning. Svage dödlige! håll inne med dina invändningar mot det,
+som du bör vörda.</p>
+
+<p>»Men..., sade Zadig.»</p>
+
+<p>Dock, nu hade ängeln Jesrad uträttat sitt ärende, och han hörde inte
+vidare på Zadig utan klippte med vingarna och flög sina färde mot den
+tionde sfären.</p>
+
+<p>De öfverensstämmelser vi tycka oss upptäcka mellan <em>Zadig</em> och
+<em>Candide</em> äro så verkliga som möjligt, och de ha sin orsak.</p>
+
+<p>Förhållandet är, ville vi säga, att de båda romanerna behandla samma
+tema, d.ä. frågan om det onda, om dess plats i världsordningen, dess
+ställning i människornas lif.</p>
+
+<p>Vi veta hvad <em>Candides</em> diktare åsyftade; denna roman är en
+stridsskrift mot den optimistiska syn på tingen, som Leibniz och hans
+disciplar bekände. De kallade världen den bästa möjliga af världar.
+Voltaire låter sin Candide få röna, att chanserna tvärtom äro ganska
+stora, att denna värld är den sämsta möjliga af alla tänkbara.</p>
+
+<p>Och vi ha å andra sidan sett, till hvilkel resultat Zadig fick komma.
+Erfarenheterna, som han hade inhöstat i sitt lif och hvilka han
+fullständigade
+<span class = "pagenum">311</span>
+<a name = "page311" id = "page311"> </a>
+under sin vandring vid den himmelske ledsagarens sida, de skola säga
+honom, att det inte ges någon olycka som ej för något godt med sig,
+eller som inte är en mindre grym olycka än den, hvilken
+<em>hadekunnat</em> inträffa. Denna värld innehåller bra mycket ondt,
+dock, världen och människan äro afpassade för hvarandra, och allt som
+sker betingas af en högre ordning. Eller med andra ord: sådan denna
+värld är, måste den trots allt betraktas såsom den för människan, sådan
+hon är, mest lämpade, alltså som den bästa möjliga af världar.</p>
+
+<p>I <em>Zadig eller Ödet</em> bekämpar Voltaire den uppfattning, som
+låter den blinda slumpen regera. Det finnes en mening i allt och t.o.m.
+i&nbsp;det onda. Hans ståndpunkt är optimistens, han vänder sig mot den
+svartsyn, för hvilken det universella, styrande förnuftet inte
+existerar.</p>
+
+<p>I <em>Candide eller Optimismen</em>, tio år senare, har bladet vändt
+sig; han insisterar nu med eftertryck på det ondas förekomst; han
+spörjer förgäfves efter en mening i det lidande, som människans lif på
+jorden tyckes honom vara; och han slutar med att säga, att blott den
+förmår uthärda lifvet, som flytt ur världen och upphört att tänka och
+att fråga.</p>
+
+
+<p class = "space">
+<em>Candide</em> är i mycket hög grad ett personligt dokument; bakom
+<em>Zadig</em> (1747) anas därjämte också allmänna tidsstämningar.</p>
+
+<p>Året 1745 betecknar höjdpunkten i Ludvig
+<span class = "pagenum">312</span>
+<a name = "page312" id = "page312"> </a>
+XV:s monarki. Sedan företrädarens välmaktsdagar hade kungligheten aldrig
+haft mera af glans, och mera af kredit både utåt och inåt. Det var i
+korthet sagdt året för slaget vid Fontenay. Man tyckte sig se den stora
+tiden återuppväckt och man väntade sig allt af framtiden. Den allmänna
+optimismen (inom samhällets högre lager) är nästan otrolig, man måste
+lära känna den i samtida källor.</p>
+
+<p>Voltaire förblef inte främmande för den härskande stämningen. Han
+hade många skäl att känna sig väl till mods. Han drömde på denna tid om
+en roll som hofman och politiker, och det hade i själfva verket lyckats
+honom att blifva både rikshistoriker och kammarherre. Han hade hugnats
+med en pension ur det kungliga privatschatullet. Hans Helighet Påfven
+hade accepterat tillägnan af tragedien <em>Muhammed eller
+Fanatismen</em>. Och det hade ändtligen (1746) förunnats Voltaire att
+bli medlem af Akademien.</p>
+
+<p>Sant är, att Voltaires flirt med hofvet och kungligheten tog ett
+jämförelsevis snabbt slut. Men det var inte så farligt. Voltaire
+tröstade sig lätt i hoppet om en snar vändning till det bättre. Han har
+ögat fylldt af glansen från det stora seklet, han tycker sig som alla
+andra återupplefva dess pånyttfödelse. Han känner, att hans egen lyckas
+stjärna står i zenit &mdash; parvenyen har i egenskap af diktare,
+filosof och sällskapsmänniska
+<span class = "pagenum">313</span>
+<a name = "page313" id = "page313"> </a>
+intagit en af de främsta platserna i den förnäma världen.</p>
+
+<p>Härtill kommer ännu något, som är af allra största vikt. &mdash; Vid
+denna tid, början och midten af 1740-talet, har Voltaires filosofiska
+tänkande nått ett första, afslutadt stadium. Han har nu definitivt gjort
+»den nya filosofien» till sin. Han har tillgodogjort sig Lockes tanke,
+han har i anslutning till Newton skapat sig en världsbild. Och han äger
+nu den sköna känslan, att han vandrar från klarhet till klarhet. Det
+minskar inte hans förnöjelse, att han har tillfälle att sprida sitt
+vetandes skatter, till på köpet inom tidens mest civiliserade publik af
+förnäma damer och store herrar &mdash; han är den födde förkunnaren:
+propagandamakare, idépredikant, journalist.</p>
+
+<p>Det är känslan af frihet och säkerhet, det är den dubbla glädjen att
+ha nått resultat och att få meddela dem, som bestämt den ljusa och lätta
+tonen i den älskvärdaste af Voltaires romaner, som Gaston Paris en gång
+kallade <em>Zadig</em>.</p>
+
+<p class = "date">
+19. 8. 16.</p>
+
+
+<span class = "pagenum">314</span>
+<a name = "page314" id = "page314"> </a>
+
+<h4><a name = "namn" id = "namn">
+NAMNLISTA.</a></h4>
+
+<div class = "names">
+
+<p><i>Agathon</i> (Henri Massis och Alfred de Tarde),
+<a href = "#page299">299</a>.</p>
+
+<p><i>Aiskhylos</i>, <a href = "#page122">122</a>.</p>
+
+<p><i>Albertazzi</i> (Adolfo), <a href = "#page195">195</a>.</p>
+
+<p><i>Alfieri</i> (Vittorio), <a href = "#page205">205</a>.</p>
+
+<p><i>d’Annunzio</i> (Gabriele), <a href = "#page194">194</a>,
+<a href = "#page289">289 f</a></p>
+
+<p><i>Aristophanes</i>, <a href = "#page216">216</a>.</p>
+
+<p><i>Atra</i> (Kaarlo), <a href = "#page13">13 ff</a></p>
+
+<p><i>Augier</i> (Émile), <a href = "#page273">273 f</a>,
+<a href = "#page276">276</a>.</p>
+
+<p><i>Austen</i> (Jane), <a href = "#page118">118</a>.</p>
+
+
+<p><i>Balzac</i>, <a href = "#page187">187</a>,
+<a href = "#page229">229</a>.</p>
+
+<p><i>Baudelaire</i> (Charles), <a href = "#page148">148</a>.</p>
+
+<p><i>Benedictus XIV</i>, <a href = "#page313">313</a>.</p>
+
+<p><i>Benelli</i> (Sem), <a href = "#page193">193 ff</a></p>
+
+<p><i>Bennett</i> (Arnold), <a href = "#page111">111</a>.</p>
+
+<p><i>Benson</i> (A. C.), <a href = "#page108">108</a>.</p>
+
+<p><i>Benson</i> (E. F.), <a href = "#page108">108 ff</a></p>
+
+<p><i>Benson</i> (R. H.), <a href = "#page108">108 f</a></p>
+
+<p><i>Berger</i> (Henning), <a href = "#page20">20 ff</a>,
+<a href = "#page59">59</a>,
+<a href = "#page64">64 f</a>,
+<a href = "#page190">190</a>.</p>
+
+<p><i>Bergson</i> (Henri), <a href = "#page240">240</a>.</p>
+
+<p><i>Beyle</i> (Henri),
+se <a href = "#names_stendhal"><i>Stendhal</i></a>.</p>
+
+<p><i>Björkman</i> (Göran), <a href = "#page278">278</a>.</p>
+
+<p><i>Björnson</i> (Björnstjerne), <a href = "#page140">140</a>.</p>
+
+<p><i>Blasco Ibánez</i> (Vicente), <a href = "#page250">250</a>.</p>
+
+<p><i>Blicher-Clausen</i> (Julia), <a href = "#page19">19</a>.</p>
+
+<p><i>Boethius</i>, <a href = "#page231">231</a>.</p>
+
+<p><i>Bossuet</i>, <a href = "#page218">218</a>,
+<a href = "#page239">239</a>.</p>
+
+<p><i>Bourget</i> (Paul), <a href = "#page207">207 ff</a>,
+<a href = "#page221">221</a>.</p>
+
+<p><i>Bracco</i> (Roberto), <a href = "#page194">194</a>,
+<a href = "#page206">206</a>.</p>
+
+<p><i>Braga</i> (Theophilo), <a href = "#page278">278 f</a></p>
+
+<p><i>Brandes</i> (Georg), <a href = "#page8">8</a>.</p>
+
+<p><i>Bratli</i> (Carl), <a href = "#page250">250</a>.</p>
+
+<p><i>Browne</i> (Thomas), <a href = "#page173">173</a>.</p>
+
+<p><i>Brutus</i>, <a href = "#page197">197</a>.</p>
+
+<p><a name = "names_bulwer" id = "names_bulwer"><i>Bulwer Lytton</i></a>
+(Edward), <a href = "#page118">118 ff</a></p>
+
+<p><i>Burckhardt</i> (Jacob), <a href = "#page196">196 f</a></p>
+
+<p><i>Butler</i> (Samuel), <a href = "#page128">128</a>.</p>
+
+<p><i>Butti</i> (Enrico), <a href = "#page194">194</a>.</p>
+
+<span class = "pagenum">315</span>
+<p><i>Byron</i> (Lord), <a href = "#page119">119 ff</a></p>
+
+
+<p><i>Caesar</i>, <a href = "#page150">150</a>.</p>
+
+<p><i>Cagliostro</i> (Joseph Balsamo), <a href = "#page126">126 f</a>,
+<a href = "#page150">150</a>.</p>
+
+<p><i>Caine</i> (Hall), <a href = "#page120">120</a>.</p>
+
+<p><i>Calvin</i> (Jean), <a href = "#page237">237</a>.</p>
+
+<p><i>Cannan</i> (Gilbert), <a href = "#page128">128 ff</a></p>
+
+<p><i>Carlyle</i> (Thomas), <a href = "#page12">12</a>.</p>
+
+<p><i>Carnegie</i> (Andrew), <a href = "#page44">44</a>.</p>
+
+<p><i>Cartouche</i> (Louis Dominique), <a href = "#page146">146</a>.</p>
+
+<p><i>Casanova</i> (Giovanni Jacopo de Seingalt), <a href =
+"#page143">143</a>.</p>
+
+<p><i>Castiglione</i> (Baldassare), <a href = "#page56">56</a>.</p>
+
+<p><i>Castro</i> (Eugenio de), <a href = "#page278">278 f</a>,
+<a href = "#page288">288 ff</a></p>
+
+<p><i>Cazalis</i> (Henry),
+se <a href = "#names_lahor"><i>Lahor</i></a>.</p>
+
+<p><i>Cedercreutz</i> (Nanny), <a href = "#page27">27 ff</a></p>
+
+<p><i>Cervantes</i>, <a href = "#page252">252</a>.</p>
+
+<p><i>Chesterton</i> (G. K.), <a href = "#page102">102 f</a>,
+<a href = "#page154">154 ff</a></p>
+
+<p><i>Collins</i> (Wilkie), <a href = "#page120">120</a>.</p>
+
+<p><i>Cooper</i> (James Fenimore), <a href = "#page173">173</a>.</p>
+
+<p><i>Corneille</i> (Pierre), <a href = "#page263">263</a>.</p>
+
+<p><i>Crohns</i> (Hjalmar), <a href = "#page306">306</a>.</p>
+
+
+<p><i>Dante</i>, <a href = "#page210">210</a>.</p>
+
+<p><i>Darwin</i> (Charles), <a href = "#page283">283</a>.</p>
+
+<p><i>Defoe</i> (Daniel), <a href = "#page157">157</a>.</p>
+
+<p><i>Delacroix</i> (Eugène), <a href = "#page239">239</a>.</p>
+
+<p><i>Delacroix</i> (Henri), <a href = "#page52">52</a>.</p>
+
+<p><i>Depken</i> (Friedrich), <a href = "#page165">165 ff</a></p>
+
+<p><i>De Quincey</i> (Thomas), <a href = "#page277">277</a>.</p>
+
+<p><i>Dhur</i> (Jacques), <a href = "#page151">151</a>.</p>
+
+<p><i>Dickens</i> (Charles), <a href = "#page118">118</a>,
+<a href = "#page121">121</a>,
+<a href = "#page180">180</a>.</p>
+
+<p><i>Donnay</i> (Maurice), <a href = "#page215">215 ff</a></p>
+
+<p><i>Dostojewski</i> (Feodor), <a href = "#page277">277</a>.</p>
+
+<p><i>Doyle</i> (A. Conan), <a href = "#page143">143 ff</a>,
+<a href = "#page151">151</a>,
+<a href = "#page153">153</a>,
+<a href = "#page155">155&nbsp;f</a>,
+<a href = "#page159">159&nbsp;ff</a>,
+<a href = "#page166">166&nbsp;f</a>,
+<a href = "#page170">170&nbsp;ff</a></p>
+
+<p><i>Dumas</i> (Alexandre), <a href = "#page127">127</a>,
+<a href = "#page150">150</a>,
+<a href = "#page197">197 f</a></p>
+
+<p><i>Dumas d. y.</i> (Alexandre), <a href = "#page81">81</a>,
+<a href = "#page270">270</a>,
+<a href = "#page272">272&nbsp;ff</a>,
+<a href = "#page276">276</a>.</p>
+
+
+<p><i>Epikurus</i>, <a href = "#page232">232</a>.</p>
+
+<p><i>Estlander</i> (C. G.), <a href = "#page8">8</a>.</p>
+
+<p><i>Farrère</i> (Claude), <a href = "#page277">277</a>.</p>
+
+<p><i>Fayette</i> (M:me de la), <a href = "#page261">261</a>.</p>
+
+<p><i>Flaubert</i> (Gustave), <a href = "#page290">290</a>.</p>
+
+<p><i>France</i> (Anatole), <a href = "#page178">178</a>,
+<a href = "#page223">223 ff</a>,
+<a href = "#page232">232&nbsp;ff</a></p>
+
+<p><a name = "names_frans" id = "names_frans"><i>Frans af Sales</i></a>
+(den helige), <a href = "#page53">53 ff</a></p>
+
+<p><i>Freytag</i> (Gustav), <a href = "#page181">181</a>.</p>
+
+<p><i>Frosterus</i> (Sigurd), <a href = "#page33">33 ff</a>,
+<a href = "#page39">39 ff</a></p>
+
+<p><i>Futrelle</i> (Jacques), <a href = "#page169">169</a>.</p>
+
+<p><i>Gaboriau</i> (Émile), <a href = "#page147">147</a>,
+<a href = "#page166">166</a>.</p>
+
+<p><i>Ginora</i> (Caterina), <a href = "#page196">196 ff</a></p>
+
+<p><i>Goethe</i>, <a href = "#page126">126</a>,
+<a href = "#page229">229</a>,
+<a href = "#page283">283</a>.</p>
+
+<p><i>Green</i> (Anne Katherine), <a href = "#page147">147</a>.</p>
+
+<p><i>Grimod de La Reynière</i>, <a href = "#page230">230</a>.</p>
+
+
+<p><i>Hahl</i> (Jalmari), <a href = "#page260">260</a>.</p>
+
+<p><i>Harte</i> (Bret), <a href = "#page173">173</a>.</p>
+
+<p><i>Hartleben</i> (Otto Erich), <a href = "#page137">137 ff</a></p>
+
+<p><i>Hauff</i> (Wilhelm), <a href = "#page143">143 f</a>,
+<a href = "#page172">172</a>.</p>
+
+<p><i>Hebbel</i> (Friedrich), <a href = "#page181">181</a>.</p>
+
+<p><i>Hegel</i>, <a href = "#page240">240</a>,
+<a href = "#page282">282</a>.</p>
+
+<p><i>Heidenstam</i> (Verner von), <a href = "#page65">65</a>.</p>
+
+<p><i>Hermant</i> (Abel), <a href = "#page241">241 ff</a></p>
+
+<p><i>Hichens</i> (Robert), <a href = "#page111">111</a>.</p>
+
+<p><i>Hillman</i> (Adolf), <a href = "#page254">254</a>.</p>
+
+<p><i>Hoffmann</i> (E. T. A.), <a href = "#page183">183</a>.</p>
+
+<p><i>d’Holbach</i> (baron), <a href = "#page230">230</a>.</p>
+
+<p><i>Homeros</i>, <a href = "#page143">143</a>.</p>
+
+<p><i>Hoops</i> (Johannes), <a href = "#page165">165</a>.</p>
+
+<p><i>Hornung</i> (E. William), <a href = "#page145">145 f</a>,
+<a href = "#page152">152</a>,
+<a href = "#page166">166&nbsp;f</a>,
+<a href = "#page172">172</a>.</p>
+
+<p><i>Hugo</i> (Victor), <a href = "#page146">146</a>,
+<a href = "#page271">271 f</a>,
+<a href = "#page276">276</a>.</p>
+
+<p><i>Huysmans</i> (J.-K.), <a href = "#page289">289</a>.</p>
+
+
+<p><i>Ibsen</i> (Henrik), <a href = "#page58">58</a>,
+<a href = "#page181">181</a>,
+<a href = "#page219">219</a>.</p>
+
+<p><i>Jean Paul</i>, <a href = "#page180">180</a>.</p>
+
+
+<p><i>Jeanne d’Arc</i>, <a href = "#page150">150</a>.</p>
+
+
+<p><i>Kant</i>, <a href = "#page240">240</a>.</p>
+
+<p><i>Kipling</i> (Rudyard), <a href = "#page161">161</a>.</p>
+
+<span class = "pagenum">316</span>
+<p><i>Kretzer</i> (Max), <a href = "#page188">188 f</a></p>
+
+
+<p><i>La Bruyère</i> (Jean de), <a href = "#page295">295</a>.</p>
+
+<p><i>Laclos</i> (Choderlos de), <a href = "#page243">243</a>.</p>
+
+<p><i>La Fayette</i> (M:me de), <a href = "#page261">261</a>.</p>
+
+<p><i>Lagerborg</i> (Rolf), <a href = "#page46">46 ff</a>,
+<a href = "#page124">124</a>.</p>
+
+<p><i>Lagerlöf</i> (Selma), <a href = "#page77">77</a>.</p>
+
+<p><a name = "names_lahor" id = "names_lahor"><i>Lahor</i></a> (Jean),
+<a href = "#page285">285</a>.</p>
+
+<p><i>La Reynière</i> (Grimod de), <a href = "#page230">230</a>.</p>
+
+<p><i>La Rochefoucauld</i> (duc de), <a href = "#page47">47</a>.</p>
+
+<p><i>Lasserre</i> (Pierre), <a href = "#page227">227</a>.</p>
+
+<p><i>Leblanc</i> (Maurice), <a href = "#page148">148 ff</a>,
+<a href = "#page152">152</a>.</p>
+
+<p><i>Leconte de Lisle</i> (Ch.-M.-R.),
+<a href = "#page284">284 f</a></p>
+
+<p><i>Leibniz</i> (G. W.), <a href = "#page283">283 f</a>,
+<a href = "#page310">310</a>.</p>
+
+<p><i>Lemaître</i> (Jules), <a href = "#page8">8</a>,
+<a href = "#page227">227</a>.</p>
+
+<p><i>Lermina</i> (Jules), <a href = "#page148">148</a>.</p>
+
+<p><i>Leroux</i> (Gaston), <a href = "#page151">151 ff</a></p>
+
+<p><i>Levertin</i> (Oscar), <a href = "#page8">8 f</a>,
+<a href = "#page65">65</a>,
+<a href = "#page262">262</a>,
+<a href = "#page276">276&nbsp;f</a></p>
+
+<p><i>Lidman</i> (Sven), <a href = "#page59">59 ff</a></p>
+
+<p><i>Lindau</i> (Paul), <a href = "#page145">145</a>.</p>
+
+<p><i>Locke</i> (John), <a href = "#page313">313</a>.</p>
+
+<p><i>Loyola</i> (h. Ignatius de), <a href = "#page51">51</a>.</p>
+
+<p><i>Lucretius</i>, <a href = "#page230">230</a>.</p>
+
+<p><i>Ludvig XIV</i>, <a href = "#page293">293 ff</a></p>
+
+<p><i>Ludvig XV</i>, <a href = "#page311">311 f</a></p>
+
+<p><i>Luther</i> (M.), <a href = "#page237">237</a>.</p>
+
+<p><i>Lytton</i>,
+se <a href = "#names_bulwer"><i>Bulwer Lytton</i></a>.</p>
+
+
+<p><i>Mackenzie</i> (Compton), <a href = "#page128">128</a>.</p>
+
+<p><i>Maeterlinck</i> (Maurice), <a href = "#page35">35</a>,
+<a href = "#page121">121</a>,
+<a href = "#page158">158</a>,
+<a href = "#page290">290&nbsp;f</a></p>
+
+<p><i>Magnussen</i> (Julius), <a href = "#page268">268 ff</a></p>
+
+<p><i>Mallarmé</i> (Stéphane), <a href = "#page291">291</a>.</p>
+
+<p><i>Marie-Antoinette</i>, <a href = "#page150">150</a>.</p>
+
+<p><i>Martins</i> (J. P. Oliveira), <a href = "#page280">280</a>,
+<a href = "#page287">287</a>.</p>
+
+<p><i>Matter</i> (M.), <a href = "#page48">48</a>.</p>
+
+<p><i>Maupassant</i> (Guy de), <a href = "#page100">100</a>,
+<a href = "#page275">275 f</a></p>
+
+<p><i>Maupertuis</i> (P. L. Moreau de),
+<a href = "#page306">306</a>.</p>
+
+<p><i>Maurras</i> (Charles), <a href = "#page227">227</a>.</p>
+
+<p><i>de’ Medici</i> (Alessandro), <a href = "#page196">196 ff</a></p>
+
+<p><i>de’ Medici</i> (Lorenzino), <a href = "#page196">196 ff</a></p>
+
+<p><i>de’ Medici</i> (Lorenzo), <a href = "#page200">200</a>.</p>
+
+<p><i>Meyer</i> (Richard M.), <a href = "#page181">181</a>.</p>
+
+<p><i>Meyrink</i> (Gustav), <a href = "#page161">161</a>.</p>
+
+<p><i>Middleton</i> (Richard), <a href = "#page174">174 ff</a></p>
+
+<p><i>Molière</i>, <a href = "#page140">140</a>,
+<a href = "#page221">221</a>,
+<a href = "#page274">274</a>.</p>
+
+<p><i>Mouthon</i> (J. F.), <a href = "#page151">151</a>.</p>
+
+<p><i>Musset</i> (Alfred de), <a href = "#page198">198</a>,
+<a href = "#page200">200</a>,
+<a href = "#page228">228</a>.</p>
+
+<p><i>Mörne</i> (Arvid), <a href = "#page68">68 ff</a></p>
+
+
+<p><i>Newton</i> (Isaac), <a href = "#page313">313</a>.</p>
+
+<p><i>Nietzsche</i> (Friedrich), <a href = "#page42">42 f</a>,
+<a href = "#page139">139</a>.</p>
+
+<p><i>Nohrström</i> (Holger), <a href = "#page82">82 f</a></p>
+
+<p><i>Norris</i> (Frank), <a href = "#page44">44</a>.</p>
+
+<p><i>Novalis</i>, <a href = "#page48">48</a>,
+<a href = "#page57">57</a>.</p>
+
+
+<p><i>Onions</i> (Oliver), <a href = "#page128">128</a>.</p>
+
+
+<p><i>Pardo Bazán</i> (Emilia), <a href = "#page249">249 ff</a></p>
+
+<p><i>Paris</i> (Gaston), <a href = "#page12">12</a>,
+<a href = "#page313">313</a>.</p>
+
+<p><i>Pereda</i> (José Maria), <a href = "#page250">250</a>.</p>
+
+<p><i>Platon</i>, <a href = "#page46">46 ff</a></p>
+
+<p><i>Poe</i> (Edgar Allan), <a href = "#page143">143 f</a>,
+<a href = "#page146">146 ff</a>,
+<a href = "#page152">152&nbsp;f</a>,
+<a href = "#page155">155</a>,
+<a href = "#page161">161</a>,
+<a href = "#page166">166</a>,
+<a href = "#page169">169&nbsp;f</a></p>
+
+<p><i>Porée</i> (Fader), <a href = "#page205">205</a>.</p>
+
+<p><i>Prévost</i> (Abbé), <a href = "#page260">260 ff</a>,
+<a href = "#page271">271</a>.</p>
+
+<p><i>Proudhon</i> (J.-P.), <a href = "#page281">281 f</a></p>
+
+
+<p><i>Quental</i> (Anthero de), <a href = "#page278">278 ff</a>,
+<a href = "#page291">291</a>.</p>
+
+<p><i>Quincey</i> (Thomas de), <a href = "#page277">277</a>.</p>
+
+
+<p><i>Raabe</i> (Wilhelm), <a href = "#page180">180 ff</a></p>
+
+<p><i>Racine</i> (Jean), <a href = "#page263">263 f</a></p>
+
+<p><i>Régnier</i> (Henri de), <a href = "#page244">244</a>,
+<a href = "#page292">292 ff</a></p>
+
+<p><i>Renan</i> (Ernest), <a href = "#page232">232</a>,
+<a href = "#page234">234</a>.</p>
+
+<p><i>Reuter</i> (Fritz), <a href = "#page180">180</a>.</p>
+
+<p><i>Rey</i> (Étienne), <a href = "#page299">299</a>.</p>
+
+<p><i>Richter</i> (Jean Paul), <a href = "#page180">180</a>.</p>
+
+<p><i>Robespierre</i> (Maximilien), <a href = "#page223">223</a>,
+<a href = "#page227">227&nbsp;f</a></p>
+
+<p><i>Rockefeller</i> (John D.), <a href = "#page44">44</a>.</p>
+
+<span class = "pagenum">317</span>
+<p><i>Rousseau</i> (Jean-Jacques), <a href = "#page223">223 ff</a>,
+<a href = "#page267">267</a>.</p>
+
+<p><i>Runeberg</i> (J. L.), <a href = "#page95">95</a>.</p>
+
+
+<p><i>Sales</i> (St François de),
+se <a href = "#names_frans"><i>Frans af Sales</i></a>.</p>
+
+<p><i>Sarcey</i> (Francisque), <a href = "#page231">231</a>.</p>
+
+<p><i>Schildt</i> (Runar), <a href = "#page84">84 ff</a>,
+<a href = "#page91">91 ff</a></p>
+
+<p><i>Schiller</i> (Friedrich), <a href = "#page181">181</a>.</p>
+
+<p><i>Schnitzler</i> (Arthur), <a href = "#page140">140</a>,
+<a href = "#page274">274</a>.</p>
+
+<p><i>Schwob</i> (Marcel), <a href = "#page277">277</a>.</p>
+
+<p><i>Scoronconcolo</i>, <a href = "#page197">197</a>.</p>
+
+<p><i>Séché</i> (Adolphe), <a href = "#page299">299</a>.</p>
+
+<p><i>Senault</i> (Fader), <a href = "#page56">56</a>.</p>
+
+<p><i>Shakespeare</i>, <a href = "#page164">164</a>,
+<a href = "#page167">167</a>,
+<a href = "#page202">202</a>.</p>
+
+<p><i>Shaw</i> (G. Bernard), <a href = "#page35">35</a>,
+<a href = "#page130">130</a>.</p>
+
+<p><i>Snaith</i> (J. C.), <a href = "#page111">111</a>.</p>
+
+<p><i>Sofokles</i>, <a href = "#page276">276</a>.</p>
+
+<p><i>Spielhagen</i> (Friedrich), <a href = "#page181">181</a>.</p>
+
+<p><a name = "names_stendhal" id = "names_stendhal"><i>Stendhal</i></a>
+(Henri Beyle), <a href = "#page45">45</a>,
+<a href = "#page296">296</a>.</p>
+
+<p><i>Stevenson</i> (Robert Louis), <a href = "#page144">144</a>,
+<a href = "#page146">146</a>.</p>
+
+<p><i>Stilgebauer</i> (Edward), <a href = "#page186">186 ff</a></p>
+
+<p><i>Strauss</i> (Johann), <a href = "#page140">140</a>.</p>
+
+<p><i>Strindberg</i> (August), <a href = "#page65">65</a>.</p>
+
+<p><i>Swift</i> (Jonathan), <a href = "#page129">129</a>.</p>
+
+<p><i>Söderberg</i> (Hjalmar), <a href = "#page65">65</a>.</p>
+
+<p><i>Söderhjelm</i> (Werner), <a href = "#page7">7 ff</a></p>
+
+
+<p><i>Taine</i> (H.), <a href = "#page12">12</a>,
+<a href = "#page208">208</a>,
+<a href = "#page279">279</a>.</p>
+
+<p><i>Talvio</i> (Maila), <a href = "#page76">76 ff</a></p>
+
+<p><i>Tandrup</i> (Harald), <a href = "#page102">102 ff</a></p>
+
+<p><i>Tennyson</i> (Alfred), <a href = "#page119">119</a>.</p>
+
+<p><i>Teresa</i> (den heliga), <a href = "#page51">51 ff</a></p>
+
+<p><i>Thackeray</i> (W. M.), <a href = "#page115">115</a>,
+<a href = "#page118">118</a>,
+<a href = "#page121">121</a>.</p>
+
+<p><i>Thorvaldsen</i>, <a href = "#page126">126</a>.</p>
+
+
+<p><i>d’Urfé</i> (Honoré), <a href = "#page55">55</a>.</p>
+
+
+<!-- alphabetized with W -->
+
+<p><i>Valdés</i> (Armando Palacio), <a href = "#page250">250</a>.</p>
+
+<p><i>Van de Velde</i> (Henry), <a href = "#page40">40</a>,
+<a href = "#page43">43</a>.</p>
+
+<p><i>Vere Stacpoole</i> (H. de), <a href = "#page146">146 ff</a>,
+<a href = "#page152">152</a>.</p>
+
+<p><i>Verne</i> (Jules), <a href = "#page172">172</a>.</p>
+
+<p><i>Vidocq</i> (Eugène François), <a href = "#page146">146</a>.</p>
+
+<p><i>Vigny</i> (Alfred de), <a href = "#page140">140</a>.</p>
+
+
+<p><i>Walpole</i> (Hugh), <a href = "#page128">128</a>.</p>
+
+<p><i>Wells</i> (H. G.), <a href = "#page156">156</a>.</p>
+
+<p><i>Wheeler</i> (Rosina), <a href = "#page119">119 f</a></p>
+
+<p><i>Wilde</i> (Oscar), <a href = "#page228">228 f</a></p>
+
+<p><i>Wilding</i> (A. F.), <a href = "#page40">40</a>.</p>
+
+<p><i>Vogüé</i> (Melchior de), <a href = "#page209">209</a>.</p>
+
+<p><i>Wolff</i> (Pierre), <a href = "#page275">275 f</a></p>
+
+<p><i>Voltaire</i>, <a href = "#page129">129</a>,
+<a href = "#page143">143 f</a>,
+<a href = "#page155">155</a>,
+<a href = "#page172">172</a>,
+<a href = "#page205">205</a>,
+<a href = "#page214">214</a>,
+<a href = "#page233">233</a>,
+<a href = "#page237">237</a>,
+<a href = "#page304">304&nbsp;ff</a></p>
+
+<p><i>Zola</i> (Émile), <a href = "#page12">12</a>,
+<a href = "#page22">22</a>,
+<a href = "#page187">187 ff</a>,
+<a href = "#page241">241</a>,
+<a href = "#page251">251</a>,
+<a href = "#page271">271</a>,
+<a href = "#page275">275</a>,
+<a href = "#page280">280</a>.</p>
+
+</div>
+
+
+<span class = "pagenum">318</span>
+
+<h4><a name = "contents" id = "contents">
+INNEHÅLL.</a></h4>
+
+<table class = "toc" summary = "innehåll">
+<tr>
+<td>Werner Söderhjelm</td>
+<td class = "number"><a href = "#review7">7</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Utklipp om böcker.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Kaarlo Atra</td>
+<td class = "number"><a href = "#review13">13</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Pyhä Cecilia</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Johan Hörnfelts roman</td>
+<td class = "number"><a href = "#review20">20</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Henning Berger: <i>Hörnfelt</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Nanny Cedercreutz</td>
+<td class = "number"><a href = "#review27">27</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Från alp och hav</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Sigurd Frosterus</td>
+<td class = "number"><a href = "#review33">33</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<p><i>Moderna vapen</i>. &mdash; <i>Olikartade
+skönhetsvärden</i>.</p></td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Platons kärlek</td>
+<td class = "number"><a href = "#review46">46</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Rolf Lagerborg: <i>Den platoniska kärleken</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Sven Lidman</td>
+<td class = "number"><a href = "#review59">59</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Köpmän och krigare</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Den svenska jorden</td>
+<td class = "number"><a href = "#review68">68</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Arvid Mörne: <i>Den svenska jorden</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td><span class = "pagenum">319</span>
+Den finska jorden</td>
+<td class = "number"><a href = "#review76">76</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Maila Talvio: <i>Förödelsen</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Runar Schildt</td>
+<td class = "number"><a href = "#review84">84</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<p><i>Regnbågen</i>. &mdash; <i>Rönnbruden och Pröfningens
+dag</i>.</p></td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Harald Tandrup</td>
+<td class = "number"><a href = "#review102">102</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Det gamle Hus</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+
+<tr class = "space">
+<td>E. F. Benson</td>
+<td class = "number"><a href = "#review109">109</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<p><i>Osbornes</i>. &mdash; <i>The Luck of the Vails</i>.</p></td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Edward Bulwer Lytton</td>
+<td class = "number"><a href = "#review118">118</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Zanoni</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Gilbert Cannan</td>
+<td class = "number"><a href = "#review128">128</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Windmills</i>. &mdash; <i>Young Earnest</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Otto Erich Hartleben</td>
+<td class = "number"><a href = "#review137">137</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>In memoriam</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Detektivlitteraturen</td>
+<td class = "number"><a href = "#review142">142</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<p>E. W. Hornung. &mdash; H. de Vere Stacpoole. &mdash; Maurice Leblanc.
+&mdash; Gaston Leroux.</p></td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Fader Brown</td>
+<td class = "number"><a href = "#review154">154</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+G. K. Chesterton: <i>Den menlöse Fader Brown</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Rymmare och fasttagare</td>
+<td class = "number"><a href = "#review165">165</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<p>Friedrich Depken: <i>Sherlock Holmes, Raffles und ihre
+Vorbilder</i>.</p></td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Richard Middleton</td>
+<td class = "number"><a href = "#review174">174</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Spökskeppet och andra berättelser</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Wilhelm Raabe</td>
+<td class = "number"><a href = "#review180">180</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Hungerprästen</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Edward Stilgebauer</td>
+<td class = "number"><a href = "#review187">187</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Börskungen</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+
+<tr class = "space">
+<td>Sem Benelli</td>
+<td class = "number"><a href = "#review193">193</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>La Gorgona</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td><span class = "pagenum">320</span>
+Middagshöjdens dämon</td>
+<td class = "number"><a href = "#review207">207</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Paul Bourget: <i>Le démon de midi</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Maurice Donnay som feminist</td>
+<td class = "number"><a href = "#review215">215</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Les éclaireuses</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>En roman om rousseauismen</td>
+<td class = "number"><a href = "#review223">223</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Anatole France: <i>Les dieux ont soif</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>En pamflett mot kristendomen</td>
+<td class = "number"><a href = "#review232">232</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Anatole France: <i>La révolte des anges</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Abel Hermants krigsbok</td>
+<td class = "number"><a href = "#review241">241</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Heures de guerre de la famille Valadier</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Emilia Pardo Bazán</td>
+<td class = "number"><a href = "#review249">249</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<p><i>Hemsjuk</i>. &mdash; <i>La cuestión palpitante</i>.</p></td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Abbé Prévost</td>
+<td class = "number"><a href = "#review260">260</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Manon Lescaut</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Manons systrar</td>
+<td class = "number"><a href = "#review268"><ins class = "correction"
+title = "ursprungstexten lyder »269»">268</ins></a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Julius Magnussen: <i>Betty</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Os Lusiadas</td>
+<td class = "number"><a href = "#review278">278</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Anthero de Quental. &mdash; Eugenio de Castro.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Henri de Régnier</td>
+<td class = "number"><a href = "#review292">292</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+<i>Romaine Mirmault</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>Zadigs äfventyr</td>
+<td class = "number"><a href = "#review304">304</a></td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "subhead">
+Voltaire: <i>Zadig eller ödet</i>.</td>
+<td></td>
+</tr>
+
+<tr class = "space">
+<td>Namnlista</td>
+<td class = "number"><a href = "#namn">314</a></td>
+</tr>
+</table>
+
+</div> <!-- end div maintext -->
+
+
+<p class = "filler">&nbsp;</p>
+
+<table class = "advert" summary = "reklame">
+<tr>
+<td colspan = "5">&nbsp;</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "center" colspan = "5"><b>OLAF HOMÉN:</b><br>
+&nbsp;</td>
+</tr>
+<tr>
+<td class = "padding" rowspan = "6">&nbsp;</td>
+<td>
+<p><b>Anatole France.</b> 1906.</p></td>
+<td></td>
+<td>&nbsp; 2:50</td>
+<td class = "padding" rowspan = "6">&nbsp;</td>
+</tr>
+<tr>
+<td>
+<p><b>Studier i fransk klassicism. I.</b> 1914.</p></td>
+<td>(Slutsåld)</td>
+<td></td>
+</tr>
+<tr>
+<td>
+<p><b>De nya författarna.</b> 1915.</p></td>
+<td></td>
+<td>&nbsp; 1:90</td>
+</tr>
+<tr>
+<td>
+<p><b>Från Helsingfors teatrar.</b> 1915.</p></td>
+<td>Inb. 7:&mdash;</td>
+<td>&nbsp; 5:25</td>
+</tr>
+<tr>
+<td>
+<p><b>Studier i fransk klassicism. II.</b> 1916.</p></td>
+<td></td>
+<td>&nbsp; 5:&mdash;</td>
+</tr>
+<tr>
+<td>
+<p><b>I marginalen.</b> 1917.</p></td>
+<td></td>
+<td>12:&mdash;</td>
+</tr>
+<tr>
+<td colspan = "5">&nbsp;</td>
+</tr>
+</table>
+
+<p class = "filler">&nbsp;</p>
+
+<h6>Omslagsvignetten tecknad af Axel Haartman.<!-- 1877-1969 --></h6>
+
+<p>&nbsp;</p>
+<p>&nbsp;</p>
+<hr class="full" noshade>
+<p>***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK I MARGINALEN***</p>
+<p>******* This file should be named 26347-h.txt or 26347-h.zip *******</p>
+<p>This and all associated files of various formats will be found in:<br>
+<a href="http://www.gutenberg.org/dirs/2/6/3/4/26347">http://www.gutenberg.org/2/6/3/4/26347</a></p>
+<p>Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.</p>
+
+<p>Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.</p>
+
+
+
+<pre>
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+<a href="http://www.gutenberg.org/license">http://www.gutenberg.org/license)</a>.
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS,' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at http://www.gutenberg.org/fundraising/pglaf.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at http://www.gutenberg.org/about/contact
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit http://www.gutenberg.org/fundraising/pglaf
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including checks, online payments and credit card donations.
+To donate, please visit: http://www.gutenberg.org/fundraising/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+Each eBook is in a subdirectory of the same number as the eBook's
+eBook number, often in several formats including plain vanilla ASCII,
+compressed (zipped), HTML and others.
+
+Corrected EDITIONS of our eBooks replace the old file and take over
+the old filename and etext number.  The replaced older file is renamed.
+VERSIONS based on separate sources are treated as new eBooks receiving
+new filenames and etext numbers.
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+<a href="http://www.gutenberg.org">http://www.gutenberg.org</a>
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
+
+EBooks posted prior to November 2003, with eBook numbers BELOW #10000,
+are filed in directories based on their release date.  If you want to
+download any of these eBooks directly, rather than using the regular
+search system you may utilize the following addresses and just
+download by the etext year.
+
+<a href="http://www.gutenberg.org/dirs/etext06/">http://www.gutenberg.org/dirs/etext06/</a>
+
+    (Or /etext 05, 04, 03, 02, 01, 00, 99,
+     98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90)
+
+EBooks posted since November 2003, with etext numbers OVER #10000, are
+filed in a different way.  The year of a release date is no longer part
+of the directory path.  The path is based on the etext number (which is
+identical to the filename).  The path to the file is made up of single
+digits corresponding to all but the last digit in the filename.  For
+example an eBook of filename 10234 would be found at:
+
+http://www.gutenberg.org/dirs/1/0/2/3/10234
+
+or filename 24689 would be found at:
+http://www.gutenberg.org/dirs/2/4/6/8/24689
+
+An alternative method of locating eBooks:
+<a href="http://www.gutenberg.org/dirs/GUTINDEX.ALL">http://www.gutenberg.org/dirs/GUTINDEX.ALL</a>
+
+*** END: FULL LICENSE ***
+</pre>
+</body>
+</html>
diff --git a/26347-h/images/titlepic.gif b/26347-h/images/titlepic.gif
new file mode 100644
index 0000000..46bd30b
--- /dev/null
+++ b/26347-h/images/titlepic.gif
diff --git a/26347-page-images/f0001.png b/26347-page-images/f0001.png
new file mode 100644
index 0000000..c8e1d90
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/f0001.png
diff --git a/26347-page-images/f0003.png b/26347-page-images/f0003.png
new file mode 100644
index 0000000..a695245
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/f0003.png
diff --git a/26347-page-images/p0007.png b/26347-page-images/p0007.png
new file mode 100644
index 0000000..0e30fa0
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0007.png
diff --git a/26347-page-images/p0008.png b/26347-page-images/p0008.png
new file mode 100644
index 0000000..25849b8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0008.png
diff --git a/26347-page-images/p0009.png b/26347-page-images/p0009.png
new file mode 100644
index 0000000..805d82b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0009.png
diff --git a/26347-page-images/p0010.png b/26347-page-images/p0010.png
new file mode 100644
index 0000000..da15cec
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0010.png
diff --git a/26347-page-images/p0011.png b/26347-page-images/p0011.png
new file mode 100644
index 0000000..fb6624f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0011.png
diff --git a/26347-page-images/p0012.png b/26347-page-images/p0012.png
new file mode 100644
index 0000000..ae7229c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0012.png
diff --git a/26347-page-images/p0013.png b/26347-page-images/p0013.png
new file mode 100644
index 0000000..1ef461a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0013.png
diff --git a/26347-page-images/p0014.png b/26347-page-images/p0014.png
new file mode 100644
index 0000000..e93f919
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0014.png
diff --git a/26347-page-images/p0015.png b/26347-page-images/p0015.png
new file mode 100644
index 0000000..3127da0
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0015.png
diff --git a/26347-page-images/p0016.png b/26347-page-images/p0016.png
new file mode 100644
index 0000000..835dee9
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0016.png
diff --git a/26347-page-images/p0017.png b/26347-page-images/p0017.png
new file mode 100644
index 0000000..682b46c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0017.png
diff --git a/26347-page-images/p0018.png b/26347-page-images/p0018.png
new file mode 100644
index 0000000..13cecf2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0018.png
diff --git a/26347-page-images/p0019.png b/26347-page-images/p0019.png
new file mode 100644
index 0000000..0b31de8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0019.png
diff --git a/26347-page-images/p0020.png b/26347-page-images/p0020.png
new file mode 100644
index 0000000..c88baf9
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0020.png
diff --git a/26347-page-images/p0021.png b/26347-page-images/p0021.png
new file mode 100644
index 0000000..c4c5c7a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0021.png
diff --git a/26347-page-images/p0022.png b/26347-page-images/p0022.png
new file mode 100644
index 0000000..b071725
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0022.png
diff --git a/26347-page-images/p0023.png b/26347-page-images/p0023.png
new file mode 100644
index 0000000..b02c65d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0023.png
diff --git a/26347-page-images/p0024.png b/26347-page-images/p0024.png
new file mode 100644
index 0000000..be0df35
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0024.png
diff --git a/26347-page-images/p0025.png b/26347-page-images/p0025.png
new file mode 100644
index 0000000..1836f15
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0025.png
diff --git a/26347-page-images/p0026.png b/26347-page-images/p0026.png
new file mode 100644
index 0000000..8c7f608
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0026.png
diff --git a/26347-page-images/p0027.png b/26347-page-images/p0027.png
new file mode 100644
index 0000000..ec452fe
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0027.png
diff --git a/26347-page-images/p0028.png b/26347-page-images/p0028.png
new file mode 100644
index 0000000..350c43e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0028.png
diff --git a/26347-page-images/p0029.png b/26347-page-images/p0029.png
new file mode 100644
index 0000000..5a2c332
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0029.png
diff --git a/26347-page-images/p0030.png b/26347-page-images/p0030.png
new file mode 100644
index 0000000..beddaea
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0030.png
diff --git a/26347-page-images/p0031.png b/26347-page-images/p0031.png
new file mode 100644
index 0000000..820ed17
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0031.png
diff --git a/26347-page-images/p0032.png b/26347-page-images/p0032.png
new file mode 100644
index 0000000..2b0fd1d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0032.png
diff --git a/26347-page-images/p0033.png b/26347-page-images/p0033.png
new file mode 100644
index 0000000..8eec481
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0033.png
diff --git a/26347-page-images/p0034.png b/26347-page-images/p0034.png
new file mode 100644
index 0000000..2f9c349
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0034.png
diff --git a/26347-page-images/p0035.png b/26347-page-images/p0035.png
new file mode 100644
index 0000000..5b7f61b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0035.png
diff --git a/26347-page-images/p0036.png b/26347-page-images/p0036.png
new file mode 100644
index 0000000..20694bb
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0036.png
diff --git a/26347-page-images/p0037.png b/26347-page-images/p0037.png
new file mode 100644
index 0000000..6abdb44
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0037.png
diff --git a/26347-page-images/p0038.png b/26347-page-images/p0038.png
new file mode 100644
index 0000000..d237b4c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0038.png
diff --git a/26347-page-images/p0039.png b/26347-page-images/p0039.png
new file mode 100644
index 0000000..582bcc2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0039.png
diff --git a/26347-page-images/p0040.png b/26347-page-images/p0040.png
new file mode 100644
index 0000000..cf8d00b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0040.png
diff --git a/26347-page-images/p0041.png b/26347-page-images/p0041.png
new file mode 100644
index 0000000..8c3e71c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0041.png
diff --git a/26347-page-images/p0042.png b/26347-page-images/p0042.png
new file mode 100644
index 0000000..7309f98
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0042.png
diff --git a/26347-page-images/p0043.png b/26347-page-images/p0043.png
new file mode 100644
index 0000000..4d562a6
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0043.png
diff --git a/26347-page-images/p0044.png b/26347-page-images/p0044.png
new file mode 100644
index 0000000..2e5388b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0044.png
diff --git a/26347-page-images/p0045.png b/26347-page-images/p0045.png
new file mode 100644
index 0000000..1e9a62d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0045.png
diff --git a/26347-page-images/p0046.png b/26347-page-images/p0046.png
new file mode 100644
index 0000000..58a9e74
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0046.png
diff --git a/26347-page-images/p0047.png b/26347-page-images/p0047.png
new file mode 100644
index 0000000..4f718d7
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0047.png
diff --git a/26347-page-images/p0048.png b/26347-page-images/p0048.png
new file mode 100644
index 0000000..e41f2e1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0048.png
diff --git a/26347-page-images/p0049.png b/26347-page-images/p0049.png
new file mode 100644
index 0000000..52728dc
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0049.png
diff --git a/26347-page-images/p0050.png b/26347-page-images/p0050.png
new file mode 100644
index 0000000..d3d5c60
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0050.png
diff --git a/26347-page-images/p0051.png b/26347-page-images/p0051.png
new file mode 100644
index 0000000..604bd91
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0051.png
diff --git a/26347-page-images/p0052.png b/26347-page-images/p0052.png
new file mode 100644
index 0000000..fff8dce
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0052.png
diff --git a/26347-page-images/p0053.png b/26347-page-images/p0053.png
new file mode 100644
index 0000000..eb9361c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0053.png
diff --git a/26347-page-images/p0054.png b/26347-page-images/p0054.png
new file mode 100644
index 0000000..eea5e9c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0054.png
diff --git a/26347-page-images/p0055.png b/26347-page-images/p0055.png
new file mode 100644
index 0000000..56da448
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0055.png
diff --git a/26347-page-images/p0056.png b/26347-page-images/p0056.png
new file mode 100644
index 0000000..9e6184f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0056.png
diff --git a/26347-page-images/p0057.png b/26347-page-images/p0057.png
new file mode 100644
index 0000000..515a55e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0057.png
diff --git a/26347-page-images/p0058.png b/26347-page-images/p0058.png
new file mode 100644
index 0000000..39dfe20
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0058.png
diff --git a/26347-page-images/p0059.png b/26347-page-images/p0059.png
new file mode 100644
index 0000000..e141ebb
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0059.png
diff --git a/26347-page-images/p0060.png b/26347-page-images/p0060.png
new file mode 100644
index 0000000..ccb8f7f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0060.png
diff --git a/26347-page-images/p0061.png b/26347-page-images/p0061.png
new file mode 100644
index 0000000..d12f52b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0061.png
diff --git a/26347-page-images/p0062.png b/26347-page-images/p0062.png
new file mode 100644
index 0000000..6993a07
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0062.png
diff --git a/26347-page-images/p0063.png b/26347-page-images/p0063.png
new file mode 100644
index 0000000..8445dc5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0063.png
diff --git a/26347-page-images/p0064.png b/26347-page-images/p0064.png
new file mode 100644
index 0000000..c7956cd
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0064.png
diff --git a/26347-page-images/p0065.png b/26347-page-images/p0065.png
new file mode 100644
index 0000000..ee2fa08
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0065.png
diff --git a/26347-page-images/p0066.png b/26347-page-images/p0066.png
new file mode 100644
index 0000000..98057df
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0066.png
diff --git a/26347-page-images/p0067.png b/26347-page-images/p0067.png
new file mode 100644
index 0000000..1f33b5d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0067.png
diff --git a/26347-page-images/p0068.png b/26347-page-images/p0068.png
new file mode 100644
index 0000000..30ebc02
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0068.png
diff --git a/26347-page-images/p0069.png b/26347-page-images/p0069.png
new file mode 100644
index 0000000..f46717d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0069.png
diff --git a/26347-page-images/p0070.png b/26347-page-images/p0070.png
new file mode 100644
index 0000000..434a84b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0070.png
diff --git a/26347-page-images/p0071.png b/26347-page-images/p0071.png
new file mode 100644
index 0000000..3ec8d8e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0071.png
diff --git a/26347-page-images/p0072.png b/26347-page-images/p0072.png
new file mode 100644
index 0000000..16d1c46
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0072.png
diff --git a/26347-page-images/p0073.png b/26347-page-images/p0073.png
new file mode 100644
index 0000000..f9c1444
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0073.png
diff --git a/26347-page-images/p0074.png b/26347-page-images/p0074.png
new file mode 100644
index 0000000..b1077e8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0074.png
diff --git a/26347-page-images/p0075.png b/26347-page-images/p0075.png
new file mode 100644
index 0000000..24786ee
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0075.png
diff --git a/26347-page-images/p0076.png b/26347-page-images/p0076.png
new file mode 100644
index 0000000..2a7f32d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0076.png
diff --git a/26347-page-images/p0077.png b/26347-page-images/p0077.png
new file mode 100644
index 0000000..e2d9493
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0077.png
diff --git a/26347-page-images/p0078.png b/26347-page-images/p0078.png
new file mode 100644
index 0000000..5323b63
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0078.png
diff --git a/26347-page-images/p0079.png b/26347-page-images/p0079.png
new file mode 100644
index 0000000..08f4668
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0079.png
diff --git a/26347-page-images/p0080.png b/26347-page-images/p0080.png
new file mode 100644
index 0000000..affb53d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0080.png
diff --git a/26347-page-images/p0081.png b/26347-page-images/p0081.png
new file mode 100644
index 0000000..2be9a71
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0081.png
diff --git a/26347-page-images/p0082.png b/26347-page-images/p0082.png
new file mode 100644
index 0000000..ff596f6
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0082.png
diff --git a/26347-page-images/p0083.png b/26347-page-images/p0083.png
new file mode 100644
index 0000000..a9e7f0f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0083.png
diff --git a/26347-page-images/p0084.png b/26347-page-images/p0084.png
new file mode 100644
index 0000000..eae5fa5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0084.png
diff --git a/26347-page-images/p0085.png b/26347-page-images/p0085.png
new file mode 100644
index 0000000..cf0840c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0085.png
diff --git a/26347-page-images/p0086.png b/26347-page-images/p0086.png
new file mode 100644
index 0000000..647f596
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0086.png
diff --git a/26347-page-images/p0087.png b/26347-page-images/p0087.png
new file mode 100644
index 0000000..ce68a02
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0087.png
diff --git a/26347-page-images/p0088.png b/26347-page-images/p0088.png
new file mode 100644
index 0000000..994cc0b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0088.png
diff --git a/26347-page-images/p0089.png b/26347-page-images/p0089.png
new file mode 100644
index 0000000..e9f3c01
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0089.png
diff --git a/26347-page-images/p0090.png b/26347-page-images/p0090.png
new file mode 100644
index 0000000..7cc01c6
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0090.png
diff --git a/26347-page-images/p0091.png b/26347-page-images/p0091.png
new file mode 100644
index 0000000..6adbe77
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0091.png
diff --git a/26347-page-images/p0092.png b/26347-page-images/p0092.png
new file mode 100644
index 0000000..de6a6d3
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0092.png
diff --git a/26347-page-images/p0093.png b/26347-page-images/p0093.png
new file mode 100644
index 0000000..3953617
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0093.png
diff --git a/26347-page-images/p0094.png b/26347-page-images/p0094.png
new file mode 100644
index 0000000..2b7e0cc
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0094.png
diff --git a/26347-page-images/p0095.png b/26347-page-images/p0095.png
new file mode 100644
index 0000000..2451500
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0095.png
diff --git a/26347-page-images/p0096.png b/26347-page-images/p0096.png
new file mode 100644
index 0000000..43db22d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0096.png
diff --git a/26347-page-images/p0097.png b/26347-page-images/p0097.png
new file mode 100644
index 0000000..117c56d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0097.png
diff --git a/26347-page-images/p0098.png b/26347-page-images/p0098.png
new file mode 100644
index 0000000..090e89b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0098.png
diff --git a/26347-page-images/p0099.png b/26347-page-images/p0099.png
new file mode 100644
index 0000000..f035afe
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0099.png
diff --git a/26347-page-images/p0100.png b/26347-page-images/p0100.png
new file mode 100644
index 0000000..2ff0be8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0100.png
diff --git a/26347-page-images/p0101.png b/26347-page-images/p0101.png
new file mode 100644
index 0000000..95df28b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0101.png
diff --git a/26347-page-images/p0102.png b/26347-page-images/p0102.png
new file mode 100644
index 0000000..f086844
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0102.png
diff --git a/26347-page-images/p0103.png b/26347-page-images/p0103.png
new file mode 100644
index 0000000..098792d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0103.png
diff --git a/26347-page-images/p0104.png b/26347-page-images/p0104.png
new file mode 100644
index 0000000..35ff255
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0104.png
diff --git a/26347-page-images/p0105.png b/26347-page-images/p0105.png
new file mode 100644
index 0000000..f63f5bb
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0105.png
diff --git a/26347-page-images/p0106.png b/26347-page-images/p0106.png
new file mode 100644
index 0000000..7f94cba
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0106.png
diff --git a/26347-page-images/p0107.png b/26347-page-images/p0107.png
new file mode 100644
index 0000000..09063e1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0107.png
diff --git a/26347-page-images/p0108.png b/26347-page-images/p0108.png
new file mode 100644
index 0000000..ddd11a7
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0108.png
diff --git a/26347-page-images/p0109.png b/26347-page-images/p0109.png
new file mode 100644
index 0000000..f0caf2f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0109.png
diff --git a/26347-page-images/p0110.png b/26347-page-images/p0110.png
new file mode 100644
index 0000000..fd8242a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0110.png
diff --git a/26347-page-images/p0111.png b/26347-page-images/p0111.png
new file mode 100644
index 0000000..4bd966d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0111.png
diff --git a/26347-page-images/p0112.png b/26347-page-images/p0112.png
new file mode 100644
index 0000000..6575676
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0112.png
diff --git a/26347-page-images/p0113.png b/26347-page-images/p0113.png
new file mode 100644
index 0000000..83cf01e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0113.png
diff --git a/26347-page-images/p0114.png b/26347-page-images/p0114.png
new file mode 100644
index 0000000..9150e74
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0114.png
diff --git a/26347-page-images/p0115.png b/26347-page-images/p0115.png
new file mode 100644
index 0000000..9861b99
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0115.png
diff --git a/26347-page-images/p0116.png b/26347-page-images/p0116.png
new file mode 100644
index 0000000..4173e11
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0116.png
diff --git a/26347-page-images/p0117.png b/26347-page-images/p0117.png
new file mode 100644
index 0000000..e1aa918
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0117.png
diff --git a/26347-page-images/p0118.png b/26347-page-images/p0118.png
new file mode 100644
index 0000000..0c26a87
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0118.png
diff --git a/26347-page-images/p0119.png b/26347-page-images/p0119.png
new file mode 100644
index 0000000..75868f9
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0119.png
diff --git a/26347-page-images/p0120.png b/26347-page-images/p0120.png
new file mode 100644
index 0000000..a4ac6ac
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0120.png
diff --git a/26347-page-images/p0121.png b/26347-page-images/p0121.png
new file mode 100644
index 0000000..ac5f506
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0121.png
diff --git a/26347-page-images/p0122.png b/26347-page-images/p0122.png
new file mode 100644
index 0000000..b079bfb
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0122.png
diff --git a/26347-page-images/p0123.png b/26347-page-images/p0123.png
new file mode 100644
index 0000000..3a391a6
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0123.png
diff --git a/26347-page-images/p0124.png b/26347-page-images/p0124.png
new file mode 100644
index 0000000..5bbca02
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0124.png
diff --git a/26347-page-images/p0125.png b/26347-page-images/p0125.png
new file mode 100644
index 0000000..7599c5f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0125.png
diff --git a/26347-page-images/p0126.png b/26347-page-images/p0126.png
new file mode 100644
index 0000000..3bfc9bf
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0126.png
diff --git a/26347-page-images/p0127.png b/26347-page-images/p0127.png
new file mode 100644
index 0000000..d70e60f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0127.png
diff --git a/26347-page-images/p0128.png b/26347-page-images/p0128.png
new file mode 100644
index 0000000..ec4ee76
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0128.png
diff --git a/26347-page-images/p0129.png b/26347-page-images/p0129.png
new file mode 100644
index 0000000..a91e2a1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0129.png
diff --git a/26347-page-images/p0130.png b/26347-page-images/p0130.png
new file mode 100644
index 0000000..4c0fd99
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0130.png
diff --git a/26347-page-images/p0131.png b/26347-page-images/p0131.png
new file mode 100644
index 0000000..80a9916
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0131.png
diff --git a/26347-page-images/p0132.png b/26347-page-images/p0132.png
new file mode 100644
index 0000000..3064107
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0132.png
diff --git a/26347-page-images/p0133.png b/26347-page-images/p0133.png
new file mode 100644
index 0000000..431884a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0133.png
diff --git a/26347-page-images/p0134.png b/26347-page-images/p0134.png
new file mode 100644
index 0000000..f7ec0b5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0134.png
diff --git a/26347-page-images/p0135.png b/26347-page-images/p0135.png
new file mode 100644
index 0000000..88854d8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0135.png
diff --git a/26347-page-images/p0136.png b/26347-page-images/p0136.png
new file mode 100644
index 0000000..36b4f0b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0136.png
diff --git a/26347-page-images/p0137.png b/26347-page-images/p0137.png
new file mode 100644
index 0000000..c8fdeff
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0137.png
diff --git a/26347-page-images/p0138.png b/26347-page-images/p0138.png
new file mode 100644
index 0000000..b2154fc
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0138.png
diff --git a/26347-page-images/p0139.png b/26347-page-images/p0139.png
new file mode 100644
index 0000000..a659996
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0139.png
diff --git a/26347-page-images/p0140.png b/26347-page-images/p0140.png
new file mode 100644
index 0000000..c621c50
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0140.png
diff --git a/26347-page-images/p0141.png b/26347-page-images/p0141.png
new file mode 100644
index 0000000..84628f0
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0141.png
diff --git a/26347-page-images/p0142.png b/26347-page-images/p0142.png
new file mode 100644
index 0000000..4912609
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0142.png
diff --git a/26347-page-images/p0143.png b/26347-page-images/p0143.png
new file mode 100644
index 0000000..53e776d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0143.png
diff --git a/26347-page-images/p0144.png b/26347-page-images/p0144.png
new file mode 100644
index 0000000..ac100fd
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0144.png
diff --git a/26347-page-images/p0145.png b/26347-page-images/p0145.png
new file mode 100644
index 0000000..8396434
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0145.png
diff --git a/26347-page-images/p0146.png b/26347-page-images/p0146.png
new file mode 100644
index 0000000..559fa0d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0146.png
diff --git a/26347-page-images/p0147.png b/26347-page-images/p0147.png
new file mode 100644
index 0000000..6c6b21a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0147.png
diff --git a/26347-page-images/p0148.png b/26347-page-images/p0148.png
new file mode 100644
index 0000000..3a111ab
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0148.png
diff --git a/26347-page-images/p0149.png b/26347-page-images/p0149.png
new file mode 100644
index 0000000..23204ae
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0149.png
diff --git a/26347-page-images/p0150.png b/26347-page-images/p0150.png
new file mode 100644
index 0000000..847385b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0150.png
diff --git a/26347-page-images/p0151.png b/26347-page-images/p0151.png
new file mode 100644
index 0000000..eb76061
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0151.png
diff --git a/26347-page-images/p0152.png b/26347-page-images/p0152.png
new file mode 100644
index 0000000..ce999d8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0152.png
diff --git a/26347-page-images/p0153.png b/26347-page-images/p0153.png
new file mode 100644
index 0000000..0364e67
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0153.png
diff --git a/26347-page-images/p0154.png b/26347-page-images/p0154.png
new file mode 100644
index 0000000..396ed8b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0154.png
diff --git a/26347-page-images/p0155.png b/26347-page-images/p0155.png
new file mode 100644
index 0000000..5c74cb7
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0155.png
diff --git a/26347-page-images/p0156.png b/26347-page-images/p0156.png
new file mode 100644
index 0000000..2c680f2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0156.png
diff --git a/26347-page-images/p0157.png b/26347-page-images/p0157.png
new file mode 100644
index 0000000..0f0dca1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0157.png
diff --git a/26347-page-images/p0158.png b/26347-page-images/p0158.png
new file mode 100644
index 0000000..22448be
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0158.png
diff --git a/26347-page-images/p0159.png b/26347-page-images/p0159.png
new file mode 100644
index 0000000..9863544
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0159.png
diff --git a/26347-page-images/p0160.png b/26347-page-images/p0160.png
new file mode 100644
index 0000000..fcc4fa2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0160.png
diff --git a/26347-page-images/p0161.png b/26347-page-images/p0161.png
new file mode 100644
index 0000000..6a5039f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0161.png
diff --git a/26347-page-images/p0162.png b/26347-page-images/p0162.png
new file mode 100644
index 0000000..a84afb4
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0162.png
diff --git a/26347-page-images/p0163.png b/26347-page-images/p0163.png
new file mode 100644
index 0000000..3c89812
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0163.png
diff --git a/26347-page-images/p0164.png b/26347-page-images/p0164.png
new file mode 100644
index 0000000..b1a42cb
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0164.png
diff --git a/26347-page-images/p0165.png b/26347-page-images/p0165.png
new file mode 100644
index 0000000..00a8053
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0165.png
diff --git a/26347-page-images/p0166.png b/26347-page-images/p0166.png
new file mode 100644
index 0000000..e61747b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0166.png
diff --git a/26347-page-images/p0167.png b/26347-page-images/p0167.png
new file mode 100644
index 0000000..71cfb47
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0167.png
diff --git a/26347-page-images/p0168.png b/26347-page-images/p0168.png
new file mode 100644
index 0000000..ef17bed
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0168.png
diff --git a/26347-page-images/p0169.png b/26347-page-images/p0169.png
new file mode 100644
index 0000000..b88ba5a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0169.png
diff --git a/26347-page-images/p0170.png b/26347-page-images/p0170.png
new file mode 100644
index 0000000..95a2fdd
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0170.png
diff --git a/26347-page-images/p0171.png b/26347-page-images/p0171.png
new file mode 100644
index 0000000..84a95e5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0171.png
diff --git a/26347-page-images/p0172.png b/26347-page-images/p0172.png
new file mode 100644
index 0000000..59ae1f5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0172.png
diff --git a/26347-page-images/p0173.png b/26347-page-images/p0173.png
new file mode 100644
index 0000000..e1d22a1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0173.png
diff --git a/26347-page-images/p0174.png b/26347-page-images/p0174.png
new file mode 100644
index 0000000..db0cb92
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0174.png
diff --git a/26347-page-images/p0175.png b/26347-page-images/p0175.png
new file mode 100644
index 0000000..cca17ec
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0175.png
diff --git a/26347-page-images/p0176.png b/26347-page-images/p0176.png
new file mode 100644
index 0000000..8b0780e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0176.png
diff --git a/26347-page-images/p0177.png b/26347-page-images/p0177.png
new file mode 100644
index 0000000..01d0088
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0177.png
diff --git a/26347-page-images/p0178.png b/26347-page-images/p0178.png
new file mode 100644
index 0000000..6aa4302
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0178.png
diff --git a/26347-page-images/p0179.png b/26347-page-images/p0179.png
new file mode 100644
index 0000000..f34286c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0179.png
diff --git a/26347-page-images/p0180.png b/26347-page-images/p0180.png
new file mode 100644
index 0000000..974b488
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0180.png
diff --git a/26347-page-images/p0181.png b/26347-page-images/p0181.png
new file mode 100644
index 0000000..dd3eea0
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0181.png
diff --git a/26347-page-images/p0182.png b/26347-page-images/p0182.png
new file mode 100644
index 0000000..0700e8c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0182.png
diff --git a/26347-page-images/p0183.png b/26347-page-images/p0183.png
new file mode 100644
index 0000000..287f4e8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0183.png
diff --git a/26347-page-images/p0184.png b/26347-page-images/p0184.png
new file mode 100644
index 0000000..41c5dd6
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0184.png
diff --git a/26347-page-images/p0185.png b/26347-page-images/p0185.png
new file mode 100644
index 0000000..e625ee7
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0185.png
diff --git a/26347-page-images/p0186.png b/26347-page-images/p0186.png
new file mode 100644
index 0000000..86a06f8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0186.png
diff --git a/26347-page-images/p0187.png b/26347-page-images/p0187.png
new file mode 100644
index 0000000..c16c861
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0187.png
diff --git a/26347-page-images/p0188.png b/26347-page-images/p0188.png
new file mode 100644
index 0000000..5aa3956
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0188.png
diff --git a/26347-page-images/p0189.png b/26347-page-images/p0189.png
new file mode 100644
index 0000000..1b39e3f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0189.png
diff --git a/26347-page-images/p0190.png b/26347-page-images/p0190.png
new file mode 100644
index 0000000..f0972b5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0190.png
diff --git a/26347-page-images/p0191.png b/26347-page-images/p0191.png
new file mode 100644
index 0000000..80de7e2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0191.png
diff --git a/26347-page-images/p0192.png b/26347-page-images/p0192.png
new file mode 100644
index 0000000..2b6533e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0192.png
diff --git a/26347-page-images/p0193.png b/26347-page-images/p0193.png
new file mode 100644
index 0000000..c693b29
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0193.png
diff --git a/26347-page-images/p0194.png b/26347-page-images/p0194.png
new file mode 100644
index 0000000..6ef4796
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0194.png
diff --git a/26347-page-images/p0195.png b/26347-page-images/p0195.png
new file mode 100644
index 0000000..8de0345
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0195.png
diff --git a/26347-page-images/p0196.png b/26347-page-images/p0196.png
new file mode 100644
index 0000000..0ede271
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0196.png
diff --git a/26347-page-images/p0197.png b/26347-page-images/p0197.png
new file mode 100644
index 0000000..6f981fc
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0197.png
diff --git a/26347-page-images/p0198.png b/26347-page-images/p0198.png
new file mode 100644
index 0000000..9eb3698
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0198.png
diff --git a/26347-page-images/p0199.png b/26347-page-images/p0199.png
new file mode 100644
index 0000000..98730c1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0199.png
diff --git a/26347-page-images/p0200.png b/26347-page-images/p0200.png
new file mode 100644
index 0000000..de8ef25
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0200.png
diff --git a/26347-page-images/p0201.png b/26347-page-images/p0201.png
new file mode 100644
index 0000000..cb22d11
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0201.png
diff --git a/26347-page-images/p0202.png b/26347-page-images/p0202.png
new file mode 100644
index 0000000..124ab94
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0202.png
diff --git a/26347-page-images/p0203.png b/26347-page-images/p0203.png
new file mode 100644
index 0000000..ebca7e5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0203.png
diff --git a/26347-page-images/p0204.png b/26347-page-images/p0204.png
new file mode 100644
index 0000000..9c2b2ad
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0204.png
diff --git a/26347-page-images/p0205.png b/26347-page-images/p0205.png
new file mode 100644
index 0000000..367b18b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0205.png
diff --git a/26347-page-images/p0206.png b/26347-page-images/p0206.png
new file mode 100644
index 0000000..6f72fde
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0206.png
diff --git a/26347-page-images/p0207.png b/26347-page-images/p0207.png
new file mode 100644
index 0000000..e41f834
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0207.png
diff --git a/26347-page-images/p0208.png b/26347-page-images/p0208.png
new file mode 100644
index 0000000..ae9d899
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0208.png
diff --git a/26347-page-images/p0209.png b/26347-page-images/p0209.png
new file mode 100644
index 0000000..87aeb02
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0209.png
diff --git a/26347-page-images/p0210.png b/26347-page-images/p0210.png
new file mode 100644
index 0000000..2fa00ba
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0210.png
diff --git a/26347-page-images/p0211.png b/26347-page-images/p0211.png
new file mode 100644
index 0000000..d13f544
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0211.png
diff --git a/26347-page-images/p0212.png b/26347-page-images/p0212.png
new file mode 100644
index 0000000..c166e4d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0212.png
diff --git a/26347-page-images/p0213.png b/26347-page-images/p0213.png
new file mode 100644
index 0000000..3b33620
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0213.png
diff --git a/26347-page-images/p0214.png b/26347-page-images/p0214.png
new file mode 100644
index 0000000..5852c6d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0214.png
diff --git a/26347-page-images/p0215.png b/26347-page-images/p0215.png
new file mode 100644
index 0000000..f17c522
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0215.png
diff --git a/26347-page-images/p0216.png b/26347-page-images/p0216.png
new file mode 100644
index 0000000..0d5c0cc
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0216.png
diff --git a/26347-page-images/p0217.png b/26347-page-images/p0217.png
new file mode 100644
index 0000000..b4daa22
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0217.png
diff --git a/26347-page-images/p0218.png b/26347-page-images/p0218.png
new file mode 100644
index 0000000..0bc365c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0218.png
diff --git a/26347-page-images/p0219.png b/26347-page-images/p0219.png
new file mode 100644
index 0000000..e8b9eec
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0219.png
diff --git a/26347-page-images/p0220.png b/26347-page-images/p0220.png
new file mode 100644
index 0000000..bae2e42
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0220.png
diff --git a/26347-page-images/p0221.png b/26347-page-images/p0221.png
new file mode 100644
index 0000000..0eb1e46
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0221.png
diff --git a/26347-page-images/p0222.png b/26347-page-images/p0222.png
new file mode 100644
index 0000000..0a49ded
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0222.png
diff --git a/26347-page-images/p0223.png b/26347-page-images/p0223.png
new file mode 100644
index 0000000..1497037
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0223.png
diff --git a/26347-page-images/p0224.png b/26347-page-images/p0224.png
new file mode 100644
index 0000000..edc39d4
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0224.png
diff --git a/26347-page-images/p0225.png b/26347-page-images/p0225.png
new file mode 100644
index 0000000..fb72f20
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0225.png
diff --git a/26347-page-images/p0226.png b/26347-page-images/p0226.png
new file mode 100644
index 0000000..0305be8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0226.png
diff --git a/26347-page-images/p0227.png b/26347-page-images/p0227.png
new file mode 100644
index 0000000..dca57c8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0227.png
diff --git a/26347-page-images/p0228.png b/26347-page-images/p0228.png
new file mode 100644
index 0000000..a7c1fd0
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0228.png
diff --git a/26347-page-images/p0229.png b/26347-page-images/p0229.png
new file mode 100644
index 0000000..6a3980a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0229.png
diff --git a/26347-page-images/p0230.png b/26347-page-images/p0230.png
new file mode 100644
index 0000000..905eaba
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0230.png
diff --git a/26347-page-images/p0231.png b/26347-page-images/p0231.png
new file mode 100644
index 0000000..582ad22
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0231.png
diff --git a/26347-page-images/p0232.png b/26347-page-images/p0232.png
new file mode 100644
index 0000000..417c96b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0232.png
diff --git a/26347-page-images/p0233.png b/26347-page-images/p0233.png
new file mode 100644
index 0000000..5acad85
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0233.png
diff --git a/26347-page-images/p0234.png b/26347-page-images/p0234.png
new file mode 100644
index 0000000..9427823
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0234.png
diff --git a/26347-page-images/p0235.png b/26347-page-images/p0235.png
new file mode 100644
index 0000000..c4ce871
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0235.png
diff --git a/26347-page-images/p0236.png b/26347-page-images/p0236.png
new file mode 100644
index 0000000..b635dd8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0236.png
diff --git a/26347-page-images/p0237.png b/26347-page-images/p0237.png
new file mode 100644
index 0000000..506f7b7
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0237.png
diff --git a/26347-page-images/p0238.png b/26347-page-images/p0238.png
new file mode 100644
index 0000000..7edb470
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0238.png
diff --git a/26347-page-images/p0239.png b/26347-page-images/p0239.png
new file mode 100644
index 0000000..167db49
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0239.png
diff --git a/26347-page-images/p0240.png b/26347-page-images/p0240.png
new file mode 100644
index 0000000..3609b53
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0240.png
diff --git a/26347-page-images/p0241.png b/26347-page-images/p0241.png
new file mode 100644
index 0000000..49bffc0
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0241.png
diff --git a/26347-page-images/p0242.png b/26347-page-images/p0242.png
new file mode 100644
index 0000000..6fab9c7
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0242.png
diff --git a/26347-page-images/p0243.png b/26347-page-images/p0243.png
new file mode 100644
index 0000000..ec31aa1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0243.png
diff --git a/26347-page-images/p0244.png b/26347-page-images/p0244.png
new file mode 100644
index 0000000..6aa8205
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0244.png
diff --git a/26347-page-images/p0245.png b/26347-page-images/p0245.png
new file mode 100644
index 0000000..05f99ba
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0245.png
diff --git a/26347-page-images/p0246.png b/26347-page-images/p0246.png
new file mode 100644
index 0000000..56b745c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0246.png
diff --git a/26347-page-images/p0247.png b/26347-page-images/p0247.png
new file mode 100644
index 0000000..f0570f8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0247.png
diff --git a/26347-page-images/p0248.png b/26347-page-images/p0248.png
new file mode 100644
index 0000000..d70204b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0248.png
diff --git a/26347-page-images/p0249.png b/26347-page-images/p0249.png
new file mode 100644
index 0000000..a003c1b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0249.png
diff --git a/26347-page-images/p0250.png b/26347-page-images/p0250.png
new file mode 100644
index 0000000..500a3ec
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0250.png
diff --git a/26347-page-images/p0251.png b/26347-page-images/p0251.png
new file mode 100644
index 0000000..884ce0c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0251.png
diff --git a/26347-page-images/p0252.png b/26347-page-images/p0252.png
new file mode 100644
index 0000000..1b9b705
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0252.png
diff --git a/26347-page-images/p0253.png b/26347-page-images/p0253.png
new file mode 100644
index 0000000..a25b40e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0253.png
diff --git a/26347-page-images/p0254.png b/26347-page-images/p0254.png
new file mode 100644
index 0000000..382bc6b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0254.png
diff --git a/26347-page-images/p0255.png b/26347-page-images/p0255.png
new file mode 100644
index 0000000..767a171
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0255.png
diff --git a/26347-page-images/p0256.png b/26347-page-images/p0256.png
new file mode 100644
index 0000000..5a2d19a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0256.png
diff --git a/26347-page-images/p0257.png b/26347-page-images/p0257.png
new file mode 100644
index 0000000..20a0256
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0257.png
diff --git a/26347-page-images/p0258.png b/26347-page-images/p0258.png
new file mode 100644
index 0000000..58f011e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0258.png
diff --git a/26347-page-images/p0259.png b/26347-page-images/p0259.png
new file mode 100644
index 0000000..e70bbaa
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0259.png
diff --git a/26347-page-images/p0260.png b/26347-page-images/p0260.png
new file mode 100644
index 0000000..4258783
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0260.png
diff --git a/26347-page-images/p0261.png b/26347-page-images/p0261.png
new file mode 100644
index 0000000..a78846f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0261.png
diff --git a/26347-page-images/p0262.png b/26347-page-images/p0262.png
new file mode 100644
index 0000000..b95bd8a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0262.png
diff --git a/26347-page-images/p0263.png b/26347-page-images/p0263.png
new file mode 100644
index 0000000..ea3a97f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0263.png
diff --git a/26347-page-images/p0264.png b/26347-page-images/p0264.png
new file mode 100644
index 0000000..358fd62
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0264.png
diff --git a/26347-page-images/p0265.png b/26347-page-images/p0265.png
new file mode 100644
index 0000000..5244f23
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0265.png
diff --git a/26347-page-images/p0266.png b/26347-page-images/p0266.png
new file mode 100644
index 0000000..85e9ea1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0266.png
diff --git a/26347-page-images/p0267.png b/26347-page-images/p0267.png
new file mode 100644
index 0000000..31436b8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0267.png
diff --git a/26347-page-images/p0268.png b/26347-page-images/p0268.png
new file mode 100644
index 0000000..509b31f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0268.png
diff --git a/26347-page-images/p0269.png b/26347-page-images/p0269.png
new file mode 100644
index 0000000..56e0fb5
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0269.png
diff --git a/26347-page-images/p0270.png b/26347-page-images/p0270.png
new file mode 100644
index 0000000..568da6a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0270.png
diff --git a/26347-page-images/p0271.png b/26347-page-images/p0271.png
new file mode 100644
index 0000000..df15dca
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0271.png
diff --git a/26347-page-images/p0272.png b/26347-page-images/p0272.png
new file mode 100644
index 0000000..4e31a30
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0272.png
diff --git a/26347-page-images/p0273.png b/26347-page-images/p0273.png
new file mode 100644
index 0000000..59077a2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0273.png
diff --git a/26347-page-images/p0274.png b/26347-page-images/p0274.png
new file mode 100644
index 0000000..78d7e1c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0274.png
diff --git a/26347-page-images/p0275.png b/26347-page-images/p0275.png
new file mode 100644
index 0000000..91ecd9f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0275.png
diff --git a/26347-page-images/p0276.png b/26347-page-images/p0276.png
new file mode 100644
index 0000000..c124e9e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0276.png
diff --git a/26347-page-images/p0277.png b/26347-page-images/p0277.png
new file mode 100644
index 0000000..c64f27f
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0277.png
diff --git a/26347-page-images/p0278.png b/26347-page-images/p0278.png
new file mode 100644
index 0000000..97e8861
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0278.png
diff --git a/26347-page-images/p0279.png b/26347-page-images/p0279.png
new file mode 100644
index 0000000..c99df1e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0279.png
diff --git a/26347-page-images/p0280.png b/26347-page-images/p0280.png
new file mode 100644
index 0000000..d3c2f7b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0280.png
diff --git a/26347-page-images/p0281.png b/26347-page-images/p0281.png
new file mode 100644
index 0000000..26f83c8
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0281.png
diff --git a/26347-page-images/p0282.png b/26347-page-images/p0282.png
new file mode 100644
index 0000000..c220f87
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0282.png
diff --git a/26347-page-images/p0283.png b/26347-page-images/p0283.png
new file mode 100644
index 0000000..4700255
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0283.png
diff --git a/26347-page-images/p0284.png b/26347-page-images/p0284.png
new file mode 100644
index 0000000..896b594
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0284.png
diff --git a/26347-page-images/p0285.png b/26347-page-images/p0285.png
new file mode 100644
index 0000000..1490b89
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0285.png
diff --git a/26347-page-images/p0286.png b/26347-page-images/p0286.png
new file mode 100644
index 0000000..107a354
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0286.png
diff --git a/26347-page-images/p0287.png b/26347-page-images/p0287.png
new file mode 100644
index 0000000..bf26844
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0287.png
diff --git a/26347-page-images/p0288.png b/26347-page-images/p0288.png
new file mode 100644
index 0000000..3aea990
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0288.png
diff --git a/26347-page-images/p0289.png b/26347-page-images/p0289.png
new file mode 100644
index 0000000..5074913
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0289.png
diff --git a/26347-page-images/p0290.png b/26347-page-images/p0290.png
new file mode 100644
index 0000000..74778d2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0290.png
diff --git a/26347-page-images/p0291.png b/26347-page-images/p0291.png
new file mode 100644
index 0000000..b4167b4
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0291.png
diff --git a/26347-page-images/p0292.png b/26347-page-images/p0292.png
new file mode 100644
index 0000000..f5b1819
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0292.png
diff --git a/26347-page-images/p0293.png b/26347-page-images/p0293.png
new file mode 100644
index 0000000..3d22795
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0293.png
diff --git a/26347-page-images/p0294.png b/26347-page-images/p0294.png
new file mode 100644
index 0000000..0466b11
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0294.png
diff --git a/26347-page-images/p0295.png b/26347-page-images/p0295.png
new file mode 100644
index 0000000..30fc89e
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0295.png
diff --git a/26347-page-images/p0296.png b/26347-page-images/p0296.png
new file mode 100644
index 0000000..d75c482
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0296.png
diff --git a/26347-page-images/p0297.png b/26347-page-images/p0297.png
new file mode 100644
index 0000000..e9c1c57
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0297.png
diff --git a/26347-page-images/p0298.png b/26347-page-images/p0298.png
new file mode 100644
index 0000000..7809bc4
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0298.png
diff --git a/26347-page-images/p0299.png b/26347-page-images/p0299.png
new file mode 100644
index 0000000..091a4cd
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0299.png
diff --git a/26347-page-images/p0300.png b/26347-page-images/p0300.png
new file mode 100644
index 0000000..4ecb254
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0300.png
diff --git a/26347-page-images/p0301.png b/26347-page-images/p0301.png
new file mode 100644
index 0000000..66c26dc
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0301.png
diff --git a/26347-page-images/p0302.png b/26347-page-images/p0302.png
new file mode 100644
index 0000000..77a3d15
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0302.png
diff --git a/26347-page-images/p0303.png b/26347-page-images/p0303.png
new file mode 100644
index 0000000..94ed6d1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0303.png
diff --git a/26347-page-images/p0304.png b/26347-page-images/p0304.png
new file mode 100644
index 0000000..926ad0d
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0304.png
diff --git a/26347-page-images/p0305.png b/26347-page-images/p0305.png
new file mode 100644
index 0000000..bd29c40
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0305.png
diff --git a/26347-page-images/p0306.png b/26347-page-images/p0306.png
new file mode 100644
index 0000000..3aa232c
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0306.png
diff --git a/26347-page-images/p0307.png b/26347-page-images/p0307.png
new file mode 100644
index 0000000..59e72ca
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0307.png
diff --git a/26347-page-images/p0308.png b/26347-page-images/p0308.png
new file mode 100644
index 0000000..1c53ab2
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0308.png
diff --git a/26347-page-images/p0309.png b/26347-page-images/p0309.png
new file mode 100644
index 0000000..1a61f89
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0309.png
diff --git a/26347-page-images/p0310.png b/26347-page-images/p0310.png
new file mode 100644
index 0000000..848decb
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0310.png
diff --git a/26347-page-images/p0311.png b/26347-page-images/p0311.png
new file mode 100644
index 0000000..edfcc93
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0311.png
diff --git a/26347-page-images/p0312.png b/26347-page-images/p0312.png
new file mode 100644
index 0000000..8d33a58
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0312.png
diff --git a/26347-page-images/p0313.png b/26347-page-images/p0313.png
new file mode 100644
index 0000000..d0db0f3
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0313.png
diff --git a/26347-page-images/p0314.png b/26347-page-images/p0314.png
new file mode 100644
index 0000000..9a7f952
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0314.png
diff --git a/26347-page-images/p0315.png b/26347-page-images/p0315.png
new file mode 100644
index 0000000..d57c5f3
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0315.png
diff --git a/26347-page-images/p0316.png b/26347-page-images/p0316.png
new file mode 100644
index 0000000..8f74041
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0316.png
diff --git a/26347-page-images/p0317.png b/26347-page-images/p0317.png
new file mode 100644
index 0000000..ef21e70
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0317.png
diff --git a/26347-page-images/p0318.png b/26347-page-images/p0318.png
new file mode 100644
index 0000000..2da2ae1
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0318.png
diff --git a/26347-page-images/p0319.png b/26347-page-images/p0319.png
new file mode 100644
index 0000000..70af88a
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0319.png
diff --git a/26347-page-images/p0320.png b/26347-page-images/p0320.png
new file mode 100644
index 0000000..a484e1b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/p0320.png
diff --git a/26347-page-images/q0001.png b/26347-page-images/q0001.png
new file mode 100644
index 0000000..37a111b
--- /dev/null
+++ b/26347-page-images/q0001.png
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..0025069
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #26347 (https://www.gutenberg.org/ebooks/26347)
author	Roger Frank <rfrank@pglaf.org>	2025-10-15 02:26:09 -0700
committer	Roger Frank <rfrank@pglaf.org>	2025-10-15 02:26:09 -0700
commit	73d6b60c3809864863a4fe4cbbb43dc7172fa66e (patch)
tree	653896e54566b04a51f9492c7bf3e56e59fea8cc