diff options
Diffstat (limited to '14144-0.txt')
| -rw-r--r-- | 14144-0.txt | 1185 |
1 files changed, 1185 insertions, 0 deletions
diff --git a/14144-0.txt b/14144-0.txt new file mode 100644 index 0000000..d4a61b8 --- /dev/null +++ b/14144-0.txt @@ -0,0 +1,1185 @@ +*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 14144 *** + +CARL WILHELM SCHEELE + +ETT MINNESBLAD + +PÅ + +HUNDRADE ÅRSDAGEN AF HANS DÖD + +AF + +D:R P.T. CLEVE PROFESSOR VID UPSALA UNIVERSITET. + + +KÖPING +M. BARKÉNS FÖRLAGSBOKHANDEL (C.A. HERMANSSON) +STOCKHOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1886. + + +[Illustration: CARL WILHELM SCHEELE.] + + + + +I + + +Den politiska stormakt, som Sveriges tappre söner, djerfve härförare, +vise statsmän och store konungar skapat, slutade sin korta tillvaro. +Lemlästadt och blödande ur djupa sår fostrade vårt land en skara af +store män, som plötsligt höjde det till en stormakt af annan art, en +stormakt inom vetenskapens och forskningens områden. Till dem hörde den +nyare naturforskningens fader Linné, den namnkunnige kemikern Bergman, +mineralogen och kemikern Wallerius, fysikern Wilcke, mineralogiens +reformator Cronstedt, för att ej nämna flere, hvilka alltid skola i +tacksamt minne förvaras, så länge forskning och vetenskap äras. I detta +diadem af lysande namn, som sprida sin glans öfver vårt land, intager +Scheeles en af de mest framstående platserna, ty hans rykte var blott +Linnés underlägset. + +Scheele var ingen vetenskapens konung, som ordnat det spridda +vetenskapliga materialet till en harmonisk bygnad, han var ingen siare, +som tydde naturens lagar, han var icke skapare af någon teori, som lyst +och vägledt i forskningens labyrinter; men han hade den snillets +slagruta, som upptäcker det fördolda i naturen samt i ljuset framdrager +nya fakta af omätligt inflytande. Han var upptäckare som ingen före och +ingen efter honom. Hvar och en, som känner blott elementen till Scheeles +vetenskap, vet också hvilken betydelse sådana upptäckter som syrets, +fluorens, klorens, manganens, glycerinets, för att ej nämna flere, +utöfvat på vetenskapens och industriens utveckling. + +Hundra år ha förflutit sedan Scheele slutade sin korta och +betydelsefulla lefnad. Hvilken utveckling hafva icke kemien och öfriga +naturvetenskaper gått till mötes; till hvilka skördar ha ej de gamles +utsäde mognat! Kemien har ej blott till vårt slägtes gagn förädlat de +skatter jorden gömmer i sitt inre, ej blott skapat nya industrigrenar, +som sysselsätta millioners armar, hon har lyftat breda flikar af den +förlåt, som höljer naturens, ja till och med det organiska lifvets +verkstad. Äran af denna utveckling tillkommer ej uteslutande de närmast +förflutna hundra åren, utan i väsentlig mån de forskare, Scheele och +hans samtida, hvilka oförtrutet bröto den ouppodlade marken och lade +grunden till den byggnad, som nu är uppförd. Det är ej mer än en skyldig +gärd af tacksamhet, att vår tid hedrar minnet af grundläggarne till vår +tids vetenskap, och då hundra år förflutit sedan en af dem gick hädan, +må denna skrift bära vittne om, hvad Scheele varit och hvad han verkat +för vetenskapen. + + + + +II + + +Scheele[1] härstammade från en gammal tysk och vida spridd slägt. Han +föddes den 9 dec. 1742 i Stralsund, den femte af tolf syskon. Fadern var +köpmannen Joachim Christian Scheele och modern Margaretha Varnecross. + +Som barn förrådde Scheele icke de stora anlag, som slumrade inom honom; +han var af ett slutet och stillsamt sinnelag, som gjorde att man ansåg +honom trög och enfaldig. Han deltog icke i sina syskons lekar, men hade +sin förnöjelse i hvarjehanda småsakers förfärdigande samt berättas hafva +blifvit "mycket glad, när han hunnit fullborda något af sina egna +påfund". Han sattes tidigt i privat skola och erhöll vanlig skolbildning +i Stralsunds gymnasium. Redan i unga år väcktes hans håg för +apotekareyrket genom läkaren Schütte och apotekaren Cornelius, som +umgingos i föräldrahemmet och retade gossens nyfikenhet med de kemiska +och farmaceutiska mystiska tecknen, som Scheele berättas hafva med rödt +bläck upptecknat i en bok. Fjorton år gammal sattes han i apotekarelära +i Göteborg hos apotekaren Bauch. Snart fick han sina göromål i +laboratoriet och kände sig nu på sin rätta plats. En samtida kamrat, +Grünberger, uppmanade honom att studera kemi. Arbeten af Neumann, en +hängifven lärjunge af Stahl, flogistonteoriens grundläggare, uppenbarade +för honom hans kallelse. På lediga stunder och under nattens tystnad +studerade han med ifver äfven Lemerys, Stahls och Kunkels skrifter, i +synnerhet den sistnämdes Laboratorium chymicum och Ars vitraria +experimentalis. Om nätterna och i all hemlighet gjorde han efter de +försök, hvarom han läst, och vande sig så att med små och obetydliga +hjelpmedel utföra kemiska experiment. En gång hände det honom, att en +hans kamrat af okynne blandat knallpulver i pyrofor, hvarmed han +experimenterade. Under natten exploderade alltsammans med en våldsam +knall, som väckte huset och satte det i oro och förskräckelse. De +förebråelser han till följd häraf ådrog sig, afskräckte honom icke det +minsta, utan fortsatte han med all flit att genom experiment, läsning +och begrundande öka sina insigter. Hans principal oroades öfver hans +rastlösa flit och skref till föräldrarne "at han fruktade Carl skulle +genom sin ihärdiga flit göra sig skada; då han studerade halfva nätterna +i böcker, hvilka ännu för honom voro för höge och dem Herr Grünberger +gifvit honom". + +Efter den sexåriga lärotidens slut stannade Scheele ytterligare tvänne +år i Göteborg, hvarefter han fick anställning i Malmö hos apotekaren +Kjellström, hvilken hade mycket intresse för kemiska försöks +anställande och derför omfattade Scheele med mycken välvilja. Han fick +här tillfälle att ytterligare förkofra sig i kemien. För större delen af +sin lön köpte han kemiska böcker, som han grundligt och med eftertanke +studerade. Från denna tid daterar sig hans bekantskap och vänskap med +den sedermera så berömde mångkunnige Anders Johan Retzius. Under sin +vistelse i Malmö utarbetade han sin undersökning öfver "Sal acetosellæ", +hvilken, enligt yttranden af Gahn, lär ha ledt till den vigtiga +upptäckten af oxalsyra. En häröfver författad afhandling inlemnades 1768 +till Vetenskapsakademien, men blef icke till trycket befordrad, emedan +Torbern Bergman, till hvilken afhandlingen remitterades, förklarat att +han deri icke funnit något nytt. Föga bättre gick det med hans vackra +upptäckt af vinsyran, hvilken han oförbehållsamt anförtrodde åt Retzius. +Denne repeterade försöken och skref den i Vetenskapsakademiens +Handlingar 1770 införda afhandlingen "försök med vinsten och dess syra", +hvari han omtalar att Scheele, "en snabb och lärgirug Pharmaciæ +studiosus", lyckats ur vinsten framställa en ny, från alla andra syror +till sina egenskaper skild syra. + +Efter trenne års vistelse i Malmö flyttade Scheele 1768 till Stockholm, +der han fick kondition på apoteket Korpen. Vistelsen här behagade honom +mindre, emedan han icke fick lägga hand vid laboratoriegöromålen. +Experimentera måste han, och sysslade derför i apotekets fönster med +solljusets inflytande på ämnen, allt under det han expedierade recepten. +Redan i Stockholm var han känd som en särdeles skicklig kemiker och +förvärfvade sig på grund deraf vänskap af den tidens framstående läkare, +Bäck, Schulzenheim, Bergius och Gahn. Genom den sistnämde blef han +sedermera i Upsala bekant och vän med brodern, den utmärkte bergsmannen +och kemisten J.G. Gahn, med hvilken han, sedan han lemnat Upsala, stod i +liflig brefvexling.[2] Han flyttade snart, 1770, från Stockholm till +Upsala, der han hos apotekaren Lokk på stads- och provincialapoteket +Uplands Vapen fick sig anförtrodd ledningen af laboratoriearbetena och +derjämte erhöll tillstånd att fortsätta med sina egna försök. Den tiden +var den lärde och berömde Torbern Bergman professor i kemi vid Upsala +universitet. En tillfällighet sammanförde de bägge hvar på sitt sätt så +framstående vetenskapsmännen. Scheeles principal hade märkt, att om man +länge håller salpeter smält vid icke allt för hög temperatur, erhåller +man ett salt, som vid tillsats af ättiksyra utvecklar röda ångor. +Hvarken den skicklige kemikern, bergmästaren Gahn ej heller Bergman +kunde gifva någon förklaring öfver detta, men Scheele kände den rätta +orsaken, eller att salpetern vid upphettning upptager flogiston (d.v.s. +reduceras) och ger ett salt af en ny syra (salpetersyrlighet), som är +svag och derför utdrifves af ättiksyran. Gahn, som fått kunskap om denna +förklaring, meddelade den till Bergman, och denne förstod genast till +sitt fulla värde uppskatta detta prof på ovanliga insigter samt önskade +göra apotekslaborantens bekantskap. Scheele, som å sin sida hade i +minnet det öde Bergman beredt hans första kemiska afhandling, var icke +synnerligen böjd härför, men lät dock öfvertala sig af Gahn. Så uppstod +nu bekantskap och vänskap mellan dessa så utmärkte och dock så olika +begåfvade män, hvilka på ett lyckligt sätt kompletterade hvarandra. +Bergman med blicken öfver hela vetenskapens område visade Scheele på +uppgifter, som denne, den ovanligt skarpsinnige och skicklige +experimentatorn, visste att göra fruktbringande för vetenskapen. +Scheele, som ej hade Bergmans omfattande bildning, understälde å sin +sida ofta Bergman sina arbeten till närmare granskning. Under sin +vistelse i Upsala utförde Scheele en mängd ytterst vigtiga arbeten och +undersökningar, som hastigt gjorde honom till en af den tidens +berömdaste kemister. Man måste förvånas att Scheele, utom sitt yrkes +skötande, kunde medhinna utarbetandet af så många och mödosamma +undersökningar. Arbete var för honom en lätt sak, hans förnämsta +bekymmer bestodo, såsom han sjelf i ett bref förklarar, "i nya +phenomeners förklarande". Vetenskapsakademien, som visste att uppskatta +Scheeles rön, kallade honom genom enhälligt val till sin ledamot 1775; +det var den enda yttre utmärkelse, som kom Scheele till del från +fäderneslandet. + +Scheele, som i Upsala började tänka på sin framtida bergning och önskade +i synnerhet större frihet och ledighet att mera oberoende fullfölja sina +vetenskapliga forskningar och undersökningar, sökte nu att få öfvertaga +skötseln af apoteket i Köping, hvars innehafvare, Pohl, nyligen aflidit +och som egdes af den efterlefvande enkan. Ehuru Scheele icke aflagt +erforderlig examen, beviljade honom dock Collegium medicum, som nogsamt +kände hans skicklighet, rättighet att förestå apoteket och att till +lägligt tillfälle uppskjuta examen. Kommen till Köping hvilade han sig +icke. "I tören väl tro", skrifver han vid denna tid till en vän, "at jag +nu fått matsorgen och således bjuder Experimental-Chemien en god natt. +Ach nej! denna ädla Vetenskap är mitt öga. Hafven tålamod, och J skolen +åter snart hafva något nytt ät förnimma". Detta löfte höll Scheele. + +Han griper sig genast an med att sammanskrifva sin berömda bok om Luft +och Eld, hvartill manuskriptet redan i slutet af oktober 1775 var +färdigt. I detta arbete, som innehåller en fast otrolig mängd vigtiga +rön, beskrifver Scheele eldsluften, eller hvad vi nu kalla syregas, och +visar dess betydelse vid förbränningen och andningsprocessen. Denna +upptäckt, som är basen för hela den nyare kemien, var likväl kort förut, +den 1 aug. 1774, gjord af Priestley, ehuru Scheele icke kunde hafva haft +någon kännedom derom. Priestley säger sjelf: "Mr Scheeles discovery was +certainly independent of mine, though, I believe, not made quite as +early". (Herr Scheeles upptäckt gjordes utan tvifvel oberoende af min, +ehuru som jag tror ej fullt så tidigt.) Han delar således med Priestley +äran af syrets upptäckande. Bokens tryckning försenades ansenligt, ty +den blef först 1877 färdig. Manuskriptet var först till genomseende hos +Bergman, som författade ett företal dertill; men han bär icke skulden, +att det vigtiga arbetet så sent utkom. Den hvilar på bokhandlaren +Svederus. En följd af att arbetet så sent utkom var, att många deri +beskrifna rön redan förut voro kända. Arbetet utkom i tvänne upplagor på +tyska språket, samt öfversattes på engelska, franska och latin. Vid +sidan af detta vetenskapliga arbete sträfvade han rastlöst att ur skuld +och lägervall resa det af företrädaren anlagda apoteket. Affären tog upp +sig, men efter ett halft år instälde sig spekulanter på apoteket. Detta +grämde Scheele. "Jag är rätt mjältsjuk", skrifver han, "ty det ser ut +som skulle jag här icke komma ät göra min lycka. Man har, mig ovetande, +afslutat et contract om Apoteket. Måste man då nödvändigt hafva +penningar om man i verlden vill hafva sit bröd?" Från alla håll kommo nu +anbud till honom. Gahn bjöd honom till sig, Bergman likaså. Linné, +Wargentin, Schulzenheim, Alströmer m. fl. öfverlade och beslöto att +erbjuda honom Alingsås apotek och der inrätta ett tjenligt laboratorium. +Andra ville draga honom såsom "chemicus regius" till hufvudstaden. Man +erbjöd honom att öfvertaga direktionen för ett nytt och stort bränneri. +Äfven utlandet sökte förvärfva sig den berömde svensken. På d'Alemberts +rekommendation kallades han, liksom Bergman kort förut, till Berlin. Han +afböjde dock denna hedrande kallelse så väl som ett anbud från England +om anställning med 300 £ årlig lön. "Jag kan ej mera än äta mig mätt", +skrifver han till en af sina vänner, "och om detta går an i Köping, +behöfver jag icke annorstädes söka det". Till sin bror, som förebrådde +honom att han icke antagit anbudet från Berlin, skrifver han: "Jag +förundrar mig däröfver at du, M.B. vet om det årliga arfvode (1200 +Riksd.) som blifvit mig tilbudet från Berlin. Sant är at sådant skedde +för tre år sedan. Men som jag på långt när ej hunnit så långt uti +Chemien, som erfordras till en sådan beställning, har jag med god +öfverläggning afslagit detsamma, öfvertygad ät jag äfven i Köping kan +hafva mitt dageliga bröd". Helst ville Scheele, om han ej kunde stanna i +Köping, komma åter till Upsala. Blir jag ej i Köping, så kommer jag till +Eder, skref han till Bergman. Borgerskapet i Köping, hvars förtroende +han vunnit och som insåg den ära en så berömd man som Scheele skänkte +staden, bestämde i förening med magistraten och landshöfdinge-embetet, +att de ingen annan ville hafva till apotekare än Scheele. Privilegium +att anlägga ett nytt apotek beviljades honom och han slöt med förra +apoteket den öfverenskommelse, att han som rätte egaren till Köpings +apotek åtog sig förra apotekets skulder och enkans underhåll. Han +arbetade nu med all kraft på apotekets upphjelpande. Genom flit och +omtanke skapade han sig oberoende, till och med välstånd. Men detta +hindrade honom icke att fullfölja sina kemiska forskningar, som gjorde +honom till en öfver hela Europa fräjdad man. Berlins +naturforskaresällskap invalde honom 1778. Turins vetenskapsakademi +kallade honom 1784, i Gustaf III:s närvaro, till sin ledamot. + +Under vistelsen i Köping slet han sig blott en gång, 1777, lös från sina +forskningar för att göra en resa till Stockholm och bevista ett +sammanträde i Vetenskapsakademien, den enda gången i sitt lif han var +närvarande i den akademi, i hvars handlingar han tryckte nästan alla +sina skrifter, utom den om Luft och Eld. + +Borgman, som då var preses, helsade honom med följande ord: "Det är en +besynnerlig fägnad för denna kongl. akademien att se en så arbetande +ledamot intaga ett rum i dess samfund, och för mig, som vid detta +tillfälle hafver den äran att vara ordförande, är det en fördubblad +förnöjelse. Jag har i flere år varit vitne till Eder oförlikneliga flit, +till Eder synnerliga skicklighet att genom tjenliga experimenter +aftvinga naturen sina hemligheter, och till Edra skarpsinniga slutsatser +af anstälda försök. Hvad kan då vara naturligare än att den, som +innerligen älskar sin vetenskap, med utmärkt glädje ser Eder intaga ett +hedersställe, till hvilket förtjenst allena banat Eder vägen". Dagen +förut hade Scheele aflagt uti Collegium medicum apotekare-examen inför +en talrik samling åhörare, och erhållit öppen fullmakt att vara +apotekare i Köping. "Mera till betygande af sitt fullkomliga nöje och +tillgifvenhet för Herr Scheele, samt i förhoppning om dess nyttiga +biträde vid Pharmacopeens förbättrande efter vere facta et probata, än +att dymedelst åstadkomma någon besparing för Herr Scheele" eftergaf +Kongl. Collegium alla vanliga kostnader och afgifter. Då Bergman samma +år nedlade presidiet i akademien satte han i verket en i akademien länge +närd önskan att bevilja Scheele en årlig pension af 100 Riksdaler till +uppmuntran och understöd vid hans kemiska undersökningar, ett understöd +som årligen utgick från akademien ända till Scheeles död. + +Scheele kunde nu motse en lugnare och mindre bekymmersam framtid. Men +ännu i sin bästa ålder, mot slutet af 1775, angreps han, som förut +aldrig varit sjuk, af höftvärk och gikt. Det oaktadt fortsatte han sina +forskningar. Ännu i februari 1786 inlemnade han sin afhandling om +galläplesyran till Vetenskapsakademien. Samma månad insjuknade han. Den +21 maj 1786 kl. half 12 afled han i lugn och stillhet. Dödsorsaken +uppgifves hafva varit lungsot. Två dagar förut hade han satt i verket +sitt länge tillämnade äktenskap med sin företrädares enka, som han +derigenom gjorde till laglig egarinna af sin egendom.[3] + +I Köpings kyrka uppsattes 1827, på bekostnad af apotekaresocieteten, på +en af pelarne längst fram i koret ett monument öfver den man, som gjort +Köping till en äfven i utlandet känd stad. + +Kongl. Vetenskapsakademien slog 1790 öfver honom en minnespenning, som +på framsidan föreställer Scheeles porträtt och på baksidan af bildar +försöket med förbränning i eldsluft. Inskriptionen lyder: Ingenio stat +sine morte decus. I afskärningen läses: Socio præmatura morte erepto +Reg. Acad. Scient. Stockholmiensis. Äfven Svenska akademien slog 1827 en +minnespenning öfver Scheele, på åtsidan med ett porträtt, på frånsidan +med en bild af Isis, från hvilken Hermes söker lyfta slöjan. +Minnespenningen bär om-skriften: "Naturæ sacra orgia movit". Samma år +höll Franzén hans åminnelsetal i akademien. + +På apotekaren Gottfr. Arbmans initiativ väcktes vid ett apotekaremöte i +Stockholm år 1872 ett förslag att insamla medel till en minnesstod öfver +Scheele. + +Den hittills tecknade summan uppgår till omkring 21,000 kronor. + +Scheele beskrifves hafva varit af medelmåttig växt, samt frisk och +kraftig kroppsbyggnad. Såsom en märkvärdighet berättar Wilcke, att +elektriska experiment aldrig ville lyckas i hans närvaro. Redbar och +oförbehållsam förvärfvade han sig aktning och förtroende hos alla, med +hvilka han kom i beröring. Hans anspråkslöshet var lika stor som hans +anseende berättigadt. Detta visas bäst deraf att, då han kallades till +medlem af akademien i Turin, han skref till en vän: "I sanning tror jag +ät man håller mig allestädes för en af de största Chemister, och kunde +jag snart nog blifva stolt däröfver. Vill man så fortfara lärer jag +snart inbilla mig at i sjelfva verket äga lika mycken erfarenhet och +snille som en Macquer, och Bergman. Men at säga min rätta mening, hade +desse förtjente män mera insigt i sina fingrar än jag uti hela mit +hufvud." + +Scheele var icke akademiskt bildad och saknade en mera omfattande +lärdom, men han hade från sin tidigare ungdom vant sig att sjelfständigt +och oberoende af förutfattade meningar tänka och genom experiment pröfva +riktigheten af sina slutsatser. Häri ligger till en stor del orsaken att +han kunnat upptäcka så mycket, som andra gått förbi. Hans bokförråd[4] +var ganska inskränkt, men han läste dock mycket och gjorde derur +anteckningar. De flesta experiment, hvarom han läst, eftergjorde han och +förskaffade sig så en vidsträckt erfarenhet. "Min plägsed vid Chemiska +uppgifter är", säger han, "att aldrig tro någon af dem, innan jag, genom +gjorda försök, pröfvat den samma". Sedan han blifvit en berömd och +ryktbar man, fick han af talrika vetenskapsmän sig tillsända nya +arbeten, hvilka jämte andaktsböcker voro hans käraste läsning. Han var +nämligen en from man. Prosten Ahlström, som vid Scheeles jordfästning +höll ett varmt tal öfver den bortgångne, säger, att han var en kristen +af äkta slaget och beflitade sig mer om att vara det, än att synas. + +Då denne hans vän förkunnade honom dödens snara ankomst, fattade Scheele +hans hand och sade: "Allsmäktige, så är min hjelp så nära för handen; +Herre här är jag; pris vare Dig, som ständigt hållit Din hand utsträckt +öfver mig, som så underligt fört mig till grafven, huru ofta har mitt +hjerta förgätit sin plikt, sin salighet; men Du aldraheligaste har dock +ej gått till doms med din tjenare; tag det pris, som min döende tunga +framstapplar; jag är allt för ringa till den nåd och barmhertighet Du +mig bevisat hafver." + + +FOTNOT: + +[1] Uppgifterna i denna lefnadsteckning äro hemtade hufvudsakligen ur +"Åminnelsetal hållet för K. Vetenskaps-Akademien d. 14 oct. 1799 af C.G. +Sjösten", hvilket blifvit utarbetadt efter anteckningar och samlingar +gjorda af den berömda fysikern Wilcke.--För öfrigt har jag anlitat: +KOPP, Geschichte der Chemie; SACKLÉN, Sveriges Apotekare-Historia 1833; +A.E. NORDENSKJöLD, "Ett blad ur de svenska naturvetenskapernas historia" +(Framtiden 1877, sid. 79). + +[2] En större samling bref från Scheele till Gahn, alla på tyska, finnes +ännu i Kongl. Vetenskapsakademiens bibliotek. + +[3] Scheele jordades på Köpings kyrkogård, men hans graf är icke säkert +känd. För flere är sedan träffades dock till höger utanför kyrkans södra +ingång en plåt, som tillhört Scheeles kista. + +[4] Enligt Nordenskjöld utgjordes hans boksamling, då bouppteckning +skedde, af 12 medicinska och kemiska arbeten, hvartill kommo några +andra "svenska, tyska och franska böcker" värderade till 6 spec. (24 +kronor). + + + + +III + + +Under det 18:de århundradet sträfvade naturforskningen att lösslita sig +från metafysikens ofruktbara spekulationer och inslå på den enda, till +målet ledande vägen, erfarenhetens, experimentets och iakttagelsens. +Särskildta laboratorier för kemiska arbeten funnos visserligen vid denna +tid,[5] men de flesta framstående kemister utbildades dock då och äfven +under början af vårt århundrade på apoteken. Lemeri, Baumé, Rouelle +m.fl., t.o.m. Liebig i vårt århundrade grundlade sina kemiska studier +såsom farmaceuter. Scheele erhöll aldrig annat tillfälle att sysselsätta +sig med kemiska studier och forskningar än det apoteken lemnade. Vi ha +sett huru Scheele flyttade från det ena apoteket till det andra, ända +till dess han blef bofast i Köping. Först i denna stad kunde Scheele +tänka på att inreda åt sig ett laboratorium. Vid ankomsten till Köping +bodde han i ett rum på gästgifvaregården och hans första laboratorium +utgjordes af en förfallen bod med trasiga fönsterrutor, till hälften +afplankad för åkdon och åkerredskap. Här uppsatte han några enkla +ugnar. Sedan Scheele upprättat apoteket ur dess förfall och kommit i en +jämförelsevis bergad ställning, inredde han ett nytt laboratorium, som +synes hafva varit efter den tidens anspråk ganska väl försedt, +åtminstone om man får döma efter yttranden af spaniorerna d'Elhujar, +Bergmans lärjungar, som besökte Scheele i Köping. + + +[Illustration: Scheeles apotek och bostad. Användes fortfarande till +apotek.] + + +[Illustration: Epitaphium i Köpings kyrka. + +Uppsatt af Apotekaresocieteten i Stockholm.] + + +[Illustration: Scheeles apparat för beredande af syrgas. (Kopia ur "Luft +und Feuer".)] + + +[Illustration: Qvarlefvor från Scheeles laboratorium och apotek.] + + +De apparater Scheele begagnade voro de aldra enklaste; några +glaskolfvar, retorter, vanliga buteljer, flaskor och framför allt, vid +experiment med gaser, oxblåsor. Skulle en gas utvecklas, band han en +hopkramad oxblåsa med ett snöre vid retorthalsen och knöt till +öppningen, då blåsan var spänd. När han ville utveckla kolsyra, insnörde +han några bitar krita i bottnen på en oxblåsa samt hälde så en utspädd +syra i blåsan, hvars mynning hopbands, sedan han förut så noga som +möjligt hopkramat blåsan. Bandet mellan kritbitarne och syran borttogs +och gasen utspände blåsan. När han skulle framställa qväfoxidgas, +fuktade han blåsan invändigt med olja, för att blåsan icke skulle +angripas under försöket, kastade deri några metallbitar, hopkramade +blåsan och band dess mynning omkring en liten glasburk med +salpetersyra. Nu nedskakades bitarne i salpetersyran i burken; gasen +utvecklades och spände ut blåsan, som tillknöts, när den blef full med +gas. Skulle nu en gas flyttas ur en blåsa till en flaska, fyldes flaskan +med vatten och korkades. Sedan bands blåsans mynning tätt öfver +flaskans, hvarefter flaskan vändes så, att dess botten kom uppåt och +blåsan nedåt. Scheele fattade nu flaskan med venstra handen, korken +uttogs och fasthölls med den högra. Vattnet rann ut i blåsan, under det +gasen fylde flaskan. Nu insattes korken åter i flaskan, som upp och +nedvänd förvarades i ett kärl med vatten. När han ville mätta vatten med +en gas, förfor han på nyss beskrifna sätt, men så att blott en fjärdedel +af vattnet fick rinna ur flaskan i blåsan, hvarpå flaskan korkades och +skakades. Sedan togs korken ut, så att en ny mängd gas fick strömma ur +blåsan i flaskan. Korken insattes, flaskan skakades, och samma operation +upprepades 2-3 gånger. Under sina experiment med gaser i oxblåsor +iakttog Scheele, att brännbar luft (vätgas) lättare än andra gaser går +genom blåsans väggar, eller, som vi med ett mera modernt uttryck säga, +diffunderar hastigare än andra gaser. I stället för glasrör begagnade +han ofta trärör, i hvilka han inpressat gåspennor. Scheeles hjelpmedel +voro sålunda de simplaste man kan tänka sig; men hvad som brast i +utrustningen, ersattes genom skarp iakttagelseförmåga, ihärdighet och +snille. Under sina arbeten fäste Scheele uppmärksamheten vid alla +detaljer och gick grundligt tillväga, så att föga nytt återstod för +andra, på de områden han undersökt. Han förde icke ordentliga +anteckningar öfver sina experiment, men efter hans död fann man ett +antal lösa papper och illa medfarna små annotationsböcker,[6] hvari han +på tyska antecknat en mängd dels egna, dels andras försök. Kongl. +Vetenskapsakademien erhöll visserligen af enkan tillstånd att genomläsa +Scheeles efterlemnade papper, men man fann deribland intet spår af något +färdigt eller påbörjadt arbete. Scheele brukade nämligen utan koncept +nedskrifva sina afhandlingar, hvilka utmärka sig genom stor precision, +innehållsrikedom och korthet. De äro, som Dumas, den nyligen hädangångne +ryktbare kemikern, säger, "sans modèle comme sans imitateurs". + +[Illustration: Scheeles kolsyreapparat. Ur "Luft und Feuer".] + + + + +FOTNOT: + +[5] Enligt Kopp upprättades i 16:de århundradet af Europas furstar +laboratorier, af allmänheten kallade "guldhus", i hvilka man sysslade +med alkemi. Laboratorier för kemisk forskning funnos äfven vid 17:de +århundradet i Tyskland, och bekant är, att Carl XI 1685 anlade ett +laboratorium chemicum, som förestods af Urban Hjärne. + +[6] I Kongl. Vetenskapsakademiens bibliotek förvaras ett stort antal af +dessa Scheeles anteckningsböcker. + + + + +IV + + +De vetenskapliga arbeten, genom hvilka Scheele brutit nya banor för den +kemiska forskningen och i så hög grad inverkat på vetenskapens +utveckling, tillhöra olika områden, såsom den allmänna och oorganiska +kemien, den organiska och t.o.m. den fysiologiska kemien. För erhållande +af en öfversigt af dessa Scheeles arbeten torde vara riktigast att lemna +den kronologiska ordningsföljden å sido och framställa dem i +systematiskt sammanhang. I afseende på ämnets beskaffenhet hafva vi då +att främst sysselsätta oss med Scheeles afhandling om luft och eld, +hvilken på tyska språket utgafs 1777, men redan två år förut var i +manuskript färdig.[7] + +Detta arbete, som på sin tid väckte ett mycket stort uppseende inom den +vetenskapliga verlden, öfversattes 1780 på engelska och 1781 på franska. +Det innehåller dels ett utomordentligt värdefullt material af fakta och +dels teoretiska förklaringar öfver förbränningens, eldens, ljusets och +värmets natur, hvilka senare dock för vår tid endast ega ett historiskt +intresse. + +För att rätt fatta betydelsen af detta Scheeles arbete och äfven för +att finna förklaringen till Scheeles egendomliga åsigter om +förbränningen samt värmets och ljusets natur, är det nödvändigt att +lemna en kort framställning af de åsigter, som herskade vid tidpunkten +för framträdandet af Scheeles arbete. + +Oaktadt alla bemödanden under det förflutna århundradet att ställa den +kemiska forskningen på en af metafysiken oberoende bas, hade man ej +kunnat lösslita sig från den häfdvunna uppfattningen att gemensamma +egenskaper hos kropparne betingades af närvaron i dem af gemensamma +"principer". Läran om flogiston, det hypotetiska ämne, som man trodde +förekomma i alla bränbara ämnen, var den sista lemningen af metafysikens +inflytande på kemien. Den härstammade i rätt nedstigande led från den +Aristoteliska läran om de fyra elementen, enligt hvilken lära eld +inginge i alla bränbara ämnen, luft i de gasformiga, vatten i de +flytande och jord i de fasta. + +Väl hade Boyle redan 1661 uttalat sig emot antagandet att sådana +metafysiska abstraktioner voro verkliga kroppar och fattat betydelsen af +grundämnen i vår tids mening; väl kände man i medlet af 17:de +århundradet att metaller, som förkalkas (oxideras) i luften, tilltaga i +vigt i stället för att förlora något, hvilket borde inträffa, om det +brinnande ämnet förlorade något genom förbränningen, det må nu ha varit +eld, "svafvel", "fet jord" o.d.--icke desto mindre uppstod 1702 teorien +om flogiston, som egentligen är blott en ny upplaga af Aristoteles' lära +om elden, och denna teori herskade nära ett århundrade inom kemien. + +Scheele trodde fullt och fast på tillvaron af flogiston. Talrika +försök, företrädesvis utförda vid hans undersökning öfver brunsten, +tycktes gifva vid handen att detta ämne utgjorde en beståndsdel af +värmet, ljuset och vätgasen. + +Kännedomen om luften var vid den tiden mycket ofullkomlig. Åristoteles' +lära om luften såsom ett element medgaf, då enligt denna en och samma +grundsubstans eller materie inginge i alla element, möjligheten att +antaga förändringen af ett element till ett annat. Så trodde Plinius att +moln uppstå, genom förtätning af luft, och att luft uppstår af vatten. +Paracelsus förestälde sig att luft bestode af eld och vatten. Sådana +åsigter som att vatten kunde förvandlas till luft voro vanliga ännu +under senaste hälften af 18:de århundradet. Ehuruväl man i allmänhet +ansåg att luften var ett element, trodde man sig dock böra antaga i +luften tillvaron af olika ämnen. Så inbillade sig Sylvius (1669) att den +underjordiska elden i nordliga trakter i atmosferen utkastade +salpetersyreångor, under det att sydliga vindar medförde amoniak. När +salpetersyran i luften förenades med amoniaken, uppstod stark köld, +liksom när man löser salmiak i vatten. Mayow satte samtidigt +salpeterbildningen i samband med en viss beståndsdel i luften "particulæ +nitro-aëreæ", som är verksam vid förbränningen, metallernas förkalkning +samt andningsprocessen. Han visar att en del af luften är oduglig att +underhålla förbränningen, men anser att solljuset förmår återbilda de +particulæ nitro-aëreæ, som förbrukats vid förbränningen. Äfven Boyle +hade förvissat sig derom, att något borttoges ur luften under +förbränningen. Black visade 1757 att kolsyra uppstår i luften genom +andningsprocessen, och trodde att denna bestod i luftens förvandling +till kolsyra. Den engelska forskningen var, som man af det föregående +finner, på rätta vägen till lösningen af problemet om luften och dess +förhållande till förbränningen. I andra länder, i synnerhet i Tyskland, +rådde deremot de besynnerligaste åsigter om luftens betydelse och natur. +Boerhave trodde (1732) att kroppsvärmen kom af blodets rifning mot +kärlväggarne och att andningen af luft hade till ändamål att afkyla +blodet i lungorna, der det utsattes för den starkaste friktionen. + +Först under 1770-talet utbildades riktiga åsigter om luften genom +forskningar af engelsmannen Priestley, svensken Scheele och fransmannen +Lavoisier. + +Redan 1771 hade Priestley funnit att växterna förmådde göra sådan luft, +som ej kunde andas, ånyo duglig för respirationsprocessen, eller att +luften innehåller en beståndsdel, söm underhåller lifsprocessen, och att +växterna kunna af kolsyra bereda denna luftens beståndsdel. Den 1:sta +augusti 1774 framstälde han ur qvicksilfveroxid syrgas i rent tillstånd. +Syrgasens nödvändighet för förbränningen och andningen visade Priestley +väl, men han antog att syrgas var luft befriad från flogiston samt att +luften utgjordes af tvänne gaser, flogisticerad och deflogisticerad +luft. Den flogisticerade luftens natur af en särskild gas visade skotten +Rutherford, 1772, på det sätt att han med kalilut borttog kolsyran ur +den luft, hvari djur respirerat. Han fann då, att den återstående luften +var oduglig till förbränning och andning. Lavoisier visade före syrets +upptäckt, att metallerna vid oxidation upptaga luft och att oxiderna +derigenom väga mer än metallerna (1772). Efter upptäckten af syrgasen +uppstälde han sin förbränningsteori, genom hvilken den kemiska +forskningen inträdde i en ny epok och flogistonteorien störtades (1778 +och 1783). + +Scheeles undersökningar öfver luft och eld voro redan 1775 afslutade och +utan tvifvel utförda utan kännedom om Priestleys kort förut gjorda +upptäckter. Äfven om Scheeles upptäckt af syrgasen är något senare än +Priestleys, måste man låta Scheele med honom dela äran af denna för +vetenskapens utveckling epokgörande upptäckt. + +I sitt arbete om luft och eld visar Scheele genom talrika, lika enkla +som sinrika experiment, att luften sammansättes af tvänne olika gaser, +eldsluft (nu syrgas) och skämd luft (nu qväfgas), af hvilka den förra +utgör 1/3 af luften. Senare undersökningar utförda med ojämförligt +bättre hjelpmedel ha visat, att syrehalten i luften uppgår till 21 +volymprocent. + +[Illustration: Scheeles försök öfver flugors respiration. (Kopia ur +"Luft und Feuer".)] + +Syrgasen framstälde Scheele på många sätt, dels genom upphettning af +salpeter, dels af brunsten och svafvelsyra, dels af qvicksilfveroxid, +dels äfven af salpetersyra. Han fann att ämnen brinna i syrgas med vida +större liflighet än i vanlig luft, att syrgasen löses lättare än qväfgas +i vatten samt att den är tyngre än qväfgas. Han visar att syrgasen är +oumbärlig för förbränningen, för andningen och för fröns groning. För +att ådagalägga luftens förändringar genom andningen, respirerade han så +länge han kunde den i en oxblåsa inneslutna luften och fann då att en +ansenlig mängd kolsyra hade bildats. Äfven satte han flugor i en burk, +bvari han lagt en med honing bestruken papperslapp. Efter ett par dagar +hade flugorna dött, luftens volym var oförändrad, men en fjärdedel af +luften hade förvandlats till kolsyra. Samma försök repeterade han med +ärtor, som fingo gro i en instängd volym luft. Äfven här förlorade +luften syrgas och vann kolsyregas. Efter 14 dagar hade ärtorna upphört +att växa; han aflägsnade nu kolsyran med kalkmjölk, blandade den +qvarvarande skämda luften med 1/3 syrgas och fann att ärtor nu kunde gro +i denna luft, hvadan således syrgasens nödvändighet för +groningsprocessen var bevisad. I ren syrgas kunde å andra sidan ärtorna +icke förmås att utvecklas. + +Redan under sina föregående försök med brunsten, för hvilka jag i det +följande skall redogöra, hade Scheele uti mangansuperoxiden funnit ett +ämne, som med begärlighet borttager flogiston ur bränbara ämnen (det är, +efter vår tids uttryckssätt, syrsätter dem), samt att mangansuperoxiden, +som för sig är olöslig i svafvelsyra, dock genom stark upphettning med +nämda syra ger ett salt af "flogisticerad brunsten" (d.ä. manganoxidul). +Häraf drog Scheele den slutsatsen, att genom upphettningen af brunsten +med svafvelsyra den förra måste hafva upptagit flogiston; men hvarifrån? +Intet annat återstod än antagandet att värmet hade lemnat det för +brunstenens lösning erforderliga flogiston. På samma sätt, när Scheele +destillerade salpeter med svafvelsyra samt fann att retorten vid slutet +af destilleringen fyldes, med röda ångor af "flogisticerad salpetersyra" +(nu undersalpetersyra) samt att dessa ångor innehöllo syrgas, slöt han +att värmet, som genomträngde apparatens väggar, hade lemnat sitt +flogiston till salpetersyran. Syrgasen, som erhölls så väl i förra som +senare experimentet, ansåg Scheele vara värmets andra beståndsdel. +Således var värme en förening af flogiston med eldsluft. Omvändt bestod +förbränningen i en förening af luftens eldsluft med flogiston i de +ämnen, som förbrännas, hvarigenom värme alstrades. Värmet utstrålar +genom väggarne på de kärl, i hvilka förbränningsförsöken utfördes, och +deraf förminskningen af luftmängden i kärl, hvari han brände vätgas, +fosfor och dylikt. + +Men ljuset, som utstrålar vid förbränningsfenomenen, hvad är det? +Ljuset, svarar Scheele, är äfven en förening af eldsluft och flogiston, +men mer rik på flogiston än värmet. Han sökte bevisa detta genom att +låta ljuset inverka på de ädla metallernas kalker (oxider). Dessa oxider +blefvo så reducerade, d.v.s. de hade upptagit flogiston ur ljuset. De +olika ljusslagen voro enligt Scheele olika föreningar af eldsluft med +flogiston, detta på den grund att han funnit det violetta ljuset hafva +på klorsilfver en kraftigare sönderdelande verkan än andra ljusslag. Man +ser häraf, att Scheele upptäckt det vigtiga faktum, som ligger till +grund för fotografien. Den oriktiga tolkning han gaf fenomenet, +förminskar icke i någon mån värdet af sjelfva faktum. + +Scheeles undersökning öfver ljuset ledde honom att sysselsätta sig med +fosforescerande kroppar. Såsom bekant finnas många ämnen, som vid slag, +rifning eller upphettning bli sjelflysande. Ett sådant ämne är mineralet +flusspat. Efter lindrig upphettning fosforescerar denna stenart, men +icke efter glödgning. Detta beror enligt Scheele derpå, att flusspaten +innehåller flogiston, som vid upphettningen förenas med värmet till +ljus. Om åter stenen glödgats, har allt flogiston borttagits, och ljus +kan nu ej uppstå. För förklaringen af lysandet hos bononisk fosfor,[8] +antar Scheele att detta ämne har porer, i hvilka ljuspartiklarne +intränga, då det utsattes för solljuset. + +Att pyrofor[9] tänder sig i luft, visar Scheele bero på närvaro af fukt +i luften. I torr luft tändes den icke. Antändningen kommer, som vi nu +veta, deraf att svafvelkalium i fuktig luft häftigt syrsätter sig. +Scheele förklarar antändningen på det sätt, att alkalit i pyroforen +upptager vatten och afger flogiston, som med eldsluften förenas till +värme och ljus. + +Den märkvärdiga, explosiva guldförening, knallguld, som erhålles då en +lösning af guldklorid fälles med amoniak, hvilken redan Basilius +Valentinus i 15:de århundradet lärde bereda och nu för tiden användes +till förgyllning af porslin, blef sedan föremål för Scheeles +undersökningar. Bergman hade visat, att detta preparat utgöres af +guldkalk och amoniak. Scheele undersökte den gas, som vid explosionen +uppstår. För att göra explosionen mindre våldsam blandade han +knallguldet med svafvelsyradt kali. Han fann nu att dervid uppstår skämd +luft (qväfgas). Explosionen förklaras sålunda: knallguld består af +guldkalk och amoniak, hvilken senare består af flogiston och skämd luft; +värmet som träffar knallguldet afger flogiston åt guldkalken, hvaraf +uppstår metalliskt guld, under det värmets eldsluft förbränner +amoniaken, så att skämd luft uppstår. Häraf var ock visadt, att amoniak +utgöres af qväfve och flogiston, eller väte, enär vätgasen enligt +Scheele var tämligen rent flogiston. + +Att vissa svafvelföreningar vid tillsats af syror utveckla en +illaluktande gas samt att denna gas är bränbar och svärtar silfver, var +före Scheeles tid bekant. Scheele drager nu denna "stinkande +svafvelluft" (svafvelväte) inom området för sina forskningar. Han finner +att man lätt kan erhålla den på det än i dag vanliga sättet, att lösa +svafveljärn i syror. Genom inverkan af klor och salpetersyra uppstod af +gasen svafvel, och när han erhöll samma gas genom att upphetta svafvel i +vätgas, var dermed dess sammansättning bevisad. + +Vätgas eller, såsom denna gas för hundra år sedan kallades, bränbar +luft trodde Scheele utgöras af flogiston och värme; men sedan Lavoisier, +Cavendish och Priestley visat att vatten uppkommer, när vätgas brinner, +samt att vätgas uppstår, när man leder vattenångor öfver glödande järn, +ändrade Scheele sina åsigter om eldsluften, hvilken han nu trodde +sammansatt af ett "principium salinum", vatten och flogiston, af hvilka +beståndsdelar den förstnämda med flogiston ger värme, och vattnet +förorsakar vigttillökningen af den brända kroppen. + +Scheeles åsigter om förbränningens förlopp ådrogo sig visserligen +samtidens uppmärksamhet, men de spelade ingen rol i vetenskapen; ty kort +efter det Scheeles arbete om luft och eld utkommit, utbredde sig +Lavoisiers riktiga läror om förbränningen segrande öfver den +vetenskapliga verlden. Detta förringar emellertid icke värdet af de +faktiska upptäckter, Scheele gjort, och som alltid skola förblifva +vetenskapens egendom. + +Utom denna ryktbara bok om luft och eld har Scheele offentliggjort ett +betydande antal vetenskapliga specialafhandlingar, af hvilka en del +måste anses som de vigtigaste i hela den kemiska litteraturen. De flesta +af dessa arbeten finnas tryckta i Kongl. Vetenskapsakademiens handlingar +och hafva blifvit öfversatta på främmande språk.[10] + +Mineralet flusspat, som anträffas i blygrufvor i England och annorstädes +samt hos oss vid Gislöf i Skåne samt vid Garpenberg, hade länge varit +kändt för sin märkvärdiga egenskap att efter upphettning lysa i mörkret. +Det var naturligt att Scheele under sina forskningar öfver ljusets natur +skulle sysselsätta sig med denna naturprodukt. Han upptäckte så (1771) +att flusspaten med svafvelsyra ger en egendomlig, från alla andra skild +syra, som hade den besynnerliga egenskapen att fräta glas. Genom denna +märkvärdiga syras förening med kalk lyckades Scheele framställa samma +ämne som bildar den naturliga flusspaten. Såsom bekant är denna syra +väteföreningen af ett grundämne, fluor, som man ännu icke kunnat +framställa. Af alla förhållanden att döma står det närmast syret och +kloren samt förekommer i naturen tämligen allmänt utbredt. +Fluorvätesyran har ännu ej fått någon större teknisk användning, men +begagnas på laboratorier som ett oumbärligt hjelpmedel vid analys af +många mineral. + +Mineralet brunsten var af de gamle kändt och användt vid rening af glas. +De förvexlade det med magnetjärnet, hvaraf uppkom benämningen magnesia, +manganensis, magnesia vitrariorum. Kännedomen om detta minerals natur +var dock på Scheeles tid mycket ofullkomlig. Några trodde att brunstenen +var ett slags järnmalm, Cronstedt förde den till jordarterna, men +Bergman trodde att den hade "metalliskt lynne". Under Scheeles vistelse +i Upsala uppmanade Bergman honom att undersöka brunstenens natur, och +denna undersökning, måhända Scheeles vigtigaste, blef efter trenne års +arbeten färdig 1774. Han lyckades derigenom ej blott bevisa att +brunstenen innehöll ett nytt grundämne, mangan, utan upptäckte derjämte +såsom förorening i brunstenen en ny jordart, baryt, samt, hvad som var +ännu vigtigare, att brunstenen med saltsyra ger klor. Detta grundämne, +hvars betydenhet blott står syrets efter, blef sålunda upptäckt. + +Genom att behandla brunsten med olika syror och reaktionsmedel visade +Scheele, att detta ämne har en stark attraktion till "det bränbara" +(flogiston) eller är, efter vårt uttryckssätt, ett kraftigt +oxidationsmedel, att det icke löses af någon syra med mindre ett ämne +rikt på flogiston finnes närvarande, men att det då (efter reduktion) +ger med syror färglösa lösningar, ur hvilka man kan fälla en från alla +bekanta oxider skild jordart eller metallkalk. Scheele försökte +visserligen att genom glödgning af denna kalk (manganoxidul) med kol +reducera en metall, men det lyckades honom icke, emedan han ej hade till +sitt förfogande ugnar, hvilka lemnade deltill erforderlig +"helvetis-eld", som han sjelf säger. Hans vän Gahn, hvilken Scheele +meddelade alla sina rön om brunstenen, lyckades deremot ur mangankalken +med kol reducera en järnet liknande metall, som först kallades +"brunstensmetall" och "brunstenskonung", sedermera magnesium och +slutligen mangan. Såsom bekant spelar denna metall en vigtig rol vid +nutidens förädling af järn. + +Att brunsten, då den smältes med salpeter, ger en massa, som med grön +färg löses i vatten, kände redan Glauber (1659). Man visste ock att den +gröna lösningen småningen förändrar färg och blir violett. Scheele +trodde att lösningen egentligen var blå, men genom fint fördelad +järnoxid synes grön. Att färgen lätt försvinner samt att brunsten då +utfälles, visade Scheele. Sedan den tiden kallades den gröna smältan af +brunsten och salpeter mineral-kameleon. Såsom vi nu veta härleder sig +den gröna färgen af mangansyra, och den gaf Scheele en fingervisning att +söka mangan i växtaska, der den ock anträffades. Mangans förekomst i +järnmalmer och i metalliskt järn upptäcktes sedermera af Bergman. + +Då Scheele uppvärmde brunsten med saltsyra, fann han att en gulaktig, på +andningsorganen häftigt inverkande gas uppstod. "Gasen hade", säger han, +"en ganska känbar, stickande lukt, som var högst besvärlig för +lungorna." Han samlade den i en oxblåsa, men oxblåsan frättes liksom af +salpetersyra. Ett annat sätt att uppsamla gasen måste derför användas. +Så fästade han tomma flaskor vid retorthalsen och tätade mellanrummet +med pappersstrimmor, som efter försöket befunnos starkt angripna. Hans +försök med denna gas, nu bekant under namnet klor, visade att insekter +ögonblickligen dödades deraf, att eld släcktes deri, att den häftigt +angrep metaller, till och med guld. Korkarne, med hvilka flaskorna, i +hvilka gasen förvarades, slötos, syntes anfrätta liksom af skedvatten, +hvilket visade gasens häftiga inverkan på organiska ämnen. Då Scheele +med lackmus ville pröfva om kloren hade sur eller alkalisk reaktion, +befans färgen utblekas. Likaledes blektes blommor och växtfärger. Han +fann att dervid uppstår saltsyra. Kloren ansåg Scheele hafva uppkommit +af saltsyran, derigenom att brunstenen röfvat flogiston ur den samma, +och blekningen måste följaktligen bero på, att kloren upptager flogiston +ur färgämnena och så ånyo ger saltsyra. Om vi i stället för flogiston +säga väte, så är denna förklaring alldeles riktig. Kloren var enligt den +tidens uppfattningssätt deflogisticerad saltsyra. + +Det finnes knapt något element, som i kemistens hand varit en så mäktig +häfstång för nya sanningars upptäckande som kloren. Men kloren har äfven +stort praktiskt, man kan väl säga nationalekonomiskt värde. Klorens af +Scheele upptäckta egenskap att bleka organiska färgämnen har gjort den +äldre ängsblekningsprocessen, som kräfver både stor areal, lång tid och +följaktligen stora hvilande kapital, öfverflödig. Visserligen verkar den +rena kloren allt för häftigt på väfnadernas trådar; men om man låter +alkalier eller släckt kalk uppsupa klorgas, erhåller man preparat +(under-klorsyrliga salter), som, rätt använda, hastigt bleka utan att +skada väfnaden. Det var fransmannen Berthollet som, genom att i tekniken +införa dessa blekningsmedel, gjorde den textila industrien en ovärderlig +tjenst. + +Ett bevis på Scheeles ovanliga skarpsynthet vid nya ämnens undersökning +är hans vigtiga upptäckt af baryt, hvilken oxid han först fann som en +förorening i brunsten. Han ådagalade denna jordarts olikhet med alla +förut kända. Gahn fann sedermera att den utgjorde en hufvudbeståndsdel i +mineralet tungspat, hvarför den af Bergman benämdes "tungjord". Namnet +förändrades sedermera af Morveau till barote och af andra till baryt. +Baryt och dess salter äro, såsom bekant, i vår tid oumbärliga reagens på +alla laboratorier. + +I närmaste samband med detta Scheeles stora arbete står hans upptäckt +af arsenikens syra (1775). Han hade vid sina försök med brunsten funnit, +att detta ämne löses i syror vid närvaro af hvit arsenik, hvaraf han +slöt att arseniken afgaf flogiston till brunstenen. Han försökte nu +inverkan af deflogisticerad saltsyra, eller klor, på hvit arsenik och +fann att denna löstes till en förut okänd syra, arseniksyran. Häraf var +således ådagalagdt, att metallen arsenik genom att beröfvas flogiston +(d.v.s. oxideras) ger tvänne syror, nämligen den hvita arseniken och +arseniksyran. När Scheele lät arseniksyra inverka på zink, erhöll han +den ytterligt giftiga gasen arsenikväte. Om denna gas säger Scheele, att +han blandade den med 2/3 ordinär luft i en kolf och närmade ett ljus +till kolföppningen. Nu "tändes luften i kolfven med en smäll, lågan for +mot handen, denna blef öfverdragen med brun färg, som var regulus +arsenici, och lemnade efter sig en obehaglig, arsenikalisk lukt". +Scheele tyckes sålunda ha handskats något ovarsamt med denna gas, som 40 +år senare kostade kemikern Gehlen lifvet. + +[Illustration: Staty af Carl Wilhelm Scheele. Skizz af J. Börjeson.] + +I medlet af 16:de århundradet förstod man med fosfor (af grek. +phosphoros, ljusbäraren) allehanda ämnen, som hade egenskapen att lysa i +mörkret utan att brinna med låga. Dit räknades t. ex. den bononiska +fosforn (sid. 33). Namnet öfverflyttades sedermera på det grundämne, som +än i dag bär detta namn. En tysk alkemist, Brand, enligt några f. d. +soldat, enligt andra en bankrutterad köpman, upptäckte, under det han +sysslade med urin för att deraf bereda ett elixir, som han menade skulle +förvandla silfver till guld, ett märkvärdigt ämne, hvilket starkt lyste +i mörkret och var i hög grad bränbart. Beredningssättet hemlighölls, +men såldes slutligen till en viss Krafft, som 1676 och 1677 reste +omkring i Europa och vid furstliga hof förevisade det besynnerliga +ämnet. Ätt fosforn kan beredas af annat råämne än urin, nämligen ben, +var en vigtig upptäckt, emedan den sedermera möjliggjorde fosforns +användning i tändsticksindustrien. Med denna upptäckt förhåller det sig +så, att Scheele hade i askan efter brändt hjorthorn funnit kalkjord med +ett för honom obekant ämne. Han omtalade detta rön för sin vän Gahn, +som deri fann fosforsyra. Till en början ville Scheele ej tro derpå, men +öfvertygade sig dock om riktigheten på det sätt, att han i Upsala 1770 +tillverkade fosfor af ben. + +Som bekant härleder sig s. k. kallbräcka hos järn af en halt af fosfor. +Denna för järnindustrien vigtiga upptäckt skedde på det sätt, att Meyer +i Stettin och Bergman i Upsala samtidigt (1780) iakttogo att en hvit +bottensats bildas, när man löser kallbräckt järn i utspädd svafvelsyra. +Bägge funno att denna bottensats vid nedsmältning med kol och flussmedel +ger en skör och lättsmält metall, hvilken Meyer kallade _hydrosiderum_, +men snart fann likna fosforjärn. Scheele bevisade sedermera, 1785, genom +att framställa ren fosfor af kallbräckt järn, att fosforn är den rätta +orsaken till kallbräcka. + +På Scheeles tid hade man ganska oriktiga föreställningar om lerjorden +eller, som den då kallades, "alun-jord". Så trodde Baumé, att alunjord +var kiselsyra och att lera var alunjord smittad af svafvelsyra. Scheele +visade 1776 oriktigheten af dessa påståenden och ådagalade, att +lerjorden är väl skild från kiseljorden. Han smälte bergkristallpulver +med pottaska och erhöll verkligen litet alun, när han löste den smälta +massan i svafvelsyra; men det är betecknande för Scheeles +skarpsinnighet, att han snart insåg att alunet kunde ha bildats på +bekostnad af leran i de deglar han använde vid smältningen. Han +repeterade derför försöken och begagnade dervid järndeglar och erhöll då +icke alun. Orsaken att Baumé kunde ha kommit till så oriktiga slutsatser +om lerjordens natur var nu klar; han hade fått lerjord ur sina deglar. + +Den vanliga grafiten eller blyertsen, som vi begagna till blyertspennor, +är ett mineral, om hvars natur man vid Scheeles tid icke hade någon +säker kännedom. Gahn och Hjelm hade funnit att blyerts vid rostning i +muffel, utan att någon synlig rök uppstår, förflyktigas så när som på en +ringa återstod af järnkalk (järnoxid). Det tycktes således efter den +tidens åskådningssätt, som om blyerts till största delen utgjordes af +flogiston. Efter sin vana vid undersökning af obekanta ämnen behandlade +Scheele (1779) blyertsen, med allehanda syror, men de inverkade icke +derpå. Endast arseniksyran angrep vid hög temperatur blyertsen, +hvarunder arsenikmetall afsatte sig i retorten. Sedan Scheele vid +retortmynningen fastbundit en oxblåsa och repeterat försöket, visade det +sig att oxblåsan var fyld med ren luftsyra (kolsyra). Samma sak +inträffade då han upphettade blyerts med salpeter. Blyertsen gaf således +vid förbränning kolsyregas, och häraf slöt Scheele, "att blyerts är en +sort mineraliskt svafvel eller kol, hvars beståndsdelar äro luftsyra +förenad med en stor mängd flogiston" eller, efter vårt uttryckssätt, +kol. Att det i syror olösliga ämne, som finnes i tackjärn, också är +blyerts, visar Scheele äfvenledes genom att oxidera det med salpeter. +Härmed var således det för järnets metallurgi så vigtiga faktum funnet, +att järn innehåller grafit, och uppslaget vunnet för kommande +undersökningar öfver skilnaden mellan smidesjärn, stål och tackjärn, +hvilka så djupt ingripit i detta århundrades järnindustri. + +I mineralriket förekommer, ehuru tämligen sparsamt, ett mineral, som +mycket liknar grafiten samt ofta blifvit dermed förvexladt. Till skilnad +från grafit, eller plumbago, benämdes detta mineral molybdæna (af grek. +molybdos, bly, för dess likhet med blymalm). Redan innan Scheele utfört +sin nyss anförda undersökning öfver grafiten, hade han 1778 visat att +detta mineral utgjordes af svafvel och ett ämne, som vid oxidering gaf +en hvit, kristallinisk "jordart", med en syras egenskaper. Scheele +förmodade visserligen att denna syra var en "metallisk jord" men emedan +han icke kunde frambringa tillräckligt hög temperatur, lyckades han icke +derur reducera någon metall. Denna uppgift löstes 1782 af Hjelm. +Molybden är ett i många hänseenden märkvärdigt grundämne, hvars kemiska +förhållanden blifvit utredda hufvudsakligen genom svenska kemister. +Under sina omfattande undersökningar öfver molybdensyrans salter +upptäckte Svanberg och Struve 1848 att en sur lösning af molybdensyrans +amoniaksalt ger med äfven små spår af fosforsyra en vackert gul +fällning, genom hvilket förhållande man nu kan med största lätthet +upptäcka fosfor och fosforsyra i snart sagdt alla blandningar samt med +stor skärpa bestämma halten af fosfor i järn. + +Ett par år efteråt upptäckte Scheele den dittills obekanta oxiden till +det grundämne, som närmast ansluter sig till molybden, nämligen volfram. +Vid undersökning af ett hvitt mineral, som förekommer i Bispbergs +järngrufva och länge genom sin betydliga tyngd väckt mineralogernas +uppmärksamhet, fann han att detta mineral utgjordes af kalksaltet till +en ny syra. Han visar såväl likheterna som olikheterna mellan denna syra +och molybdensyran. T. Bergman anförde i ett tillägg till Scheeles +afhandling många skäl som visade, att såväl molybdensyran som +volframsyran voro metalliska kalker, hvilket, såsom ofvan nämdt, +besannades, hvad molybdensyran angår, genom Hjelms försök att reducera +molybdenmetall. Volframmetallen deremot reducerades 1783 af tvänne +spanska kemister, bröderna d'Elhujar, som i Upsala studerat kemi under +Bergman och i mineralet volfram funnit Scheeles tungstensyra i förening +med järnets och manganens oxider. Volframmetallen kallades först +tungstensmetall, men erhöll sedermera i Tyskland och Sverige namnet +volfram, i Frankrike benämningen tungsten. I England benämnes detta +grundämne dels tungsten, dels scheelium, till minne af upptäckaren. +Volfram har ännu icke erhållit någon större teknisk användning. Den +ingår i några färger, och volframsyrans natronsalt har visat sig vara +ett ypperligt medel att skydda lätt antända tyger att taga eld. + +Af vigt för medicinen blef Scheeles nya metod att tillverka kalomel på +våta vägen, hvarom han höll föredrag den enda gång han var närvarande i +Vetenskapsakademien. All i vårt land till medicinskt bruk använd kalomel +beredes efter Scheeles metod. + +Ännu några arbeten af Scheele, t. ex. om beredningen af den vackra +gröna, men tyvärr högst giftiga målarefärgen, Scheeles grönt, m. fl., +återstå för att denna teckning af Scheeles bidrag till den oorganiska +kemiens utveckling skulle bli fullständig, men de torde, såsom mindre +betydande, kunna förbigås. + +Kännedomen om de ämnen, som förekomma i de lefvande organismerna, var på +Scheeles tid så godt som ingen. Det är en af Scheeles odödliga +förtjenster att först hafva brutit detta så rika och vigtiga fält för +forskning, hvilket i våra dagar blifvit med sådan ifver och framgång +bearbetadt och lemnat resultat, som i hög grad utöfvat inflytande på +industrien och medicinen. + +Främst bland Scheeles undersökningar inom den organiska kemien skall i +det följande redogöras för den mästerliga afhandlingen om berlinerblått, +hvilken klart visar Scheeles sällsynta förmåga att äfven på de svåraste +områden leta sig fram till sanningen. Färgfabrikanten Diesbach i Berlin +hade tillfälligtvis i början af förra århundradet erhållit en vacker blå +färg, bekant under namnet berlinerblått. Dess beredningssätt +hemlighölls, till dess Woodward 1724 offentliggjorde det. Sedan denna +tid frestade många kemister sina krafter för att lära känna naturen af +denna vackra färg, men de kommo blott till oriktiga och besynnerliga +resultat. Scheele undersökte först den s. k. blodluten, hvaraf färgen +beredes och som utgöres af en lösning af cyankalium. Han fann att denna +blodlut, om den fick stå i luften, förlorade sin egenskap att med +järnsalter gifva fällning af berlinerblått. Han lät sedan blodlut stå i +slutet kärl, hvarigenom den icke förändrades. Nu anade han att det var +luftens kolsyra, som var orsaken till att luten förderfvades, när den +var utsatt för fullt lufttillträde, hvarför han hälde blodlut i en med +kolsyra fyld flaska som tillkorkades. Nu förderfvades luten på ganska +kort tid, men då han vid flaskans kork fäste ett med järnoxid +öfverstruket papper, fann han att detta vid fuktning med saltsyra blef +blått. Således fans intet tvifvel mer, att det "tingerande ämnet" var +flyktigt. Han beredde nu större mängder af detta flyktiga ämne på det +sätt, att han destillerade blodlutsalt med svafvelsyra. Äfven af +berlinerblått framstälde han samma ämne. Han kokade nämligen +berlinerblått med qvicksilfveroxid och vatten, erhöll så en lösning af +cyanqvicksilfver, hvilken sönderdelades med järn och svafvelsyra, +hvarefter alltsammans destillerades. Han erhöll så en färglös vätska, om +hvilken han säger: "Detta ämne har en besynnerlig, ej oangenäm lukt; en +smak, som stöter nästan litet på sött och är något hettande i munnen +samt retar med det samma till hosta". Föga anade Scheele att han nu hade +under händer ett af de giftigaste ämnen kemien känner, _blåsyran,_ +hvaraf blott några få droppar fordras för att ögonblickligen döda en +stark hund. Scheele iakttog att blåsyrans ånga är bränbar och att vid +förbränningen kolsyra uppkommer, hvaraf var tydligt, att blåsyran +innehåller kolsyra och flogiston (= kol). Emedan han funnit att flyktigt +lutsalt (amoniak) uppkommer, när man destillerar berlinerblått, +försökte han att bereda blodlut genom att upphetta en blandning af +pottaska och kol samt inlägga salmiak i den glödande blandningen. Det +visade sig nu, att han fick blodlut, när han löste återstoden i vatten. +Deremot lyckades han ej få blodlut genom att lösa den massa han erhöll, +då han upphettade pottaska och kol enbart. Blåsyran måste sålunda bestå +af "flyktigt lutsalt" (amoniak), "luftsyra" (kolsyra) och flogiston. +Tolkas detta i öfverensstämmelse med vår uppfattning, bli blåsyrans +beståndsdelar kol, qväfve och väte, hvilket såsom bekant, är fullt +riktigt. + +Scheeles 1782 beskrifna försök med eterarter visa att han hade framstält +aldehyd,[11] detta märkvärdiga ämne, som gifvit upphof till en så stor +mängd vigtiga föreningar. När han destillerade alkohol med brunsten och +svafvelsyra, erhöll han en "eter, som har en förträffelig lukt". Denna +"eter" var intet annat än aldehyd, sedermera af Liebig 1885 erhållen i +rent tillstånd. Likaledes synes Scheele under dessa sina försök ha +erhållit kloral, samma ämne som nu fått en så vidsträckt användning i +medicin. + +Scheeles yrke ledde honom 1783 till en vigtig upptäckt nämligen af +glycerin, en tid kallad "Scheeles oljesocker". Då man kokar blyglete med +vatten och oljor, bildas plåster, som Scheele riktigt kallar ett slags +tvål, hvilken icke löses i vatten. Vid undersökning af den vätska, som +återstår efter plåsterberedningen, fann nu Scheele glycerin, hvilket +ämne i våra dagar spelar en vigtig rol som råämne för framställandet af +nutidens kraftiga sprängämnen. + +Uti sin afhandling om en ny metod att konservera ättika (1782) visar +Scheele, att ättikans förstöring vid förvaring kan förhindras, derigenom +att man upphettar den till kokning. Han uppfinner således samma metod, +den Appert'ska, som sedermera fått så stor användning vid +konservberedning och som, efter hvad Pasteur i våra dagar visat, beror +derpå, att genom kokningen jäsningsväckande mikrober dödas. + +De ämnen, som förorsaka den sura smaken hos frukter, bär och +vegetabilier i allmänhet, eller växtsyrorna, voro icke bekanta vid +Scheeles tid. Undersökningen af växtsyrorna hörde till Scheeles första +vetenskapliga arbeten. Redan under vistelsen i Malmö hade han undersökt +harsyresaltet, men man känner ej med visshet, om han deraf lyckades +framställa oxalsyra, emedan hans derom författade afhandling, som +inlemnades till Vetenskapsakademien, aldrig befordrades till trycket +(sid. 9). + +Under vins lagring afsätta sig på fatens väggar hårda kristallskorpor, +som äro bekanta under namnet vinsten. Att detta ämne vid glödgning ger +kolsyradt kali var väl bekant, men om vinstenens organiska beståndsdel +kände man intet. Då Scheele konditionerade i Malmö, sysslade han äfven +med vinsten och lyckades ur vinstenen med kalk bereda ett kalksalt, +hvilket, sönderdeladt med svafvelsyra, gaf en förut okänd syra, vinsyra. +Så hade nu Scheele funnit den metod att frigöra organiska syror, som +sedermera ledde honom till upptäckten af citronsyra samt äpplesyra och +än i dag i industrien användes för fabriksmessig framställning af de +organiska syror, som begagnas vid tygtryck. Upptäckten af vinsyran blef +icke offentliggjord af Scheele sjelf, utan af Retzius, såsom förut är +(sid. 9) omtaladt. + +År 1784 upptäckte Scheele citronsyran uti citronsaft och fann året +derpå, att denna syra förekommer i krusbär och andra bärsorter. I +krusbärsaft fann han ännu en annan syra, äplesyran, hvars allmänna +utbredning i växtriket han äfvenledes påvisade. + +Rabarberrot innehåller ett ämne, hvilket kännes som fin sand mellan +tänderna, då den tuggas. Vid undersökning af denna s. k. rabarberjord, +fann Scheele 1784 att den utgjordes af oxalsyrans kalksalt. Häraf +föranleddes han följande året att undersöka ett stort antal rötter och +barkslag på närvaron af nämda salt, hvars allmänna förekomst i +växtverlden sålunda ådagalades. + +Ännu en vigtig växtsyra upptäckte Scheele kort före sin död, nämligen +galläplesyra eller som han kallade den "galläplesalt". Genom +destillering af denna syra erhöll Scheele den i fotografien använda +pyrogallussyran. + +Benzoehartsets syra, benzoesyran, som man förut framstälde genom +sublimering, lärde Scheele bereda på våta vägen. + +Af organiska syror, som uppkomma vid oxidering af organiska ämnen, +upptäckte Scheele slemsyran (1780) och sockersyran (1785). Den förra +syran, kallad mjölksockerssyra, bildas jämte oxalsyra vid inverkan af +salpetersyra på mjölksocker; den senare, som på liknande sätt uppstår +af vanligt socker, trodde Scheele vara äplesyra. Äfven upptäckte han +pyroslemsyran, som uppstår vid torr destillering af slemsyran. + +Till och med inom djurkemiens område sträckte Scheele sina forskningar. +De farliga konkretioner, som uppstå i urinblåsan och förorsaka +stenpassion, urinsten, undersökte Scheele 1776. Han framstälde ur dem en +förut okänd, svårlöslig syra, urinsyra, hvars förekomst i urin han +likaledes ådagalägger, äfvensom att urin från frosspatienter är rikare +på urinsyra än vanlig urin. I ännu ett annat afseende lemnade Scheele +ett vigtigt bidrag till urinens kemi. Han fann nämligen att urinen +innehåller "animalisk jord" (fosforsyrad kalk), som finnes löst till +följd af urinens halt af fri syra, men utfälles, när man neutraliserar +urinen med amoniak.--När Scheele uppvärmde urinsyra med salpetersyra, +erhöll han en lösning, som hade egenskapen att förorsaka purpurfärgade +fläckar på händerna. Den innehöll således det ämne, som Wöhler och +Liebig i sitt klassiska arbete öfver urinsyrans sönderdelningsprodukter +kallat alloxan. Det är äfven Scheeles förtjenst att ha upptäckt den +vackra murexidreaktionen, som än i dag användes för upptäckande af +urinsyra. Genom torr destillering af urinsyra erhöll han cyanursyra. + +År 1780 underkastade Scheele mjölken en undersökning och sökte finna +orsaken till mjölkens ystning. Han iakttog att ost fälles ur mjölk både +genom tillsats af syror och salter samt att den är löslig i alkalier. +Att ostens utfällande medelst syror icke härleder sig derifrån att +syrorna neutralisera alkalit i mjölken, visar han på det sätt, att han +neutraliserar mjölk med salpetersyra och afdunstar vasslan, som ej +lemnade ett spår af salpeter. Han fann att osten innehåller de syror, +som användas vid utfällningen, samt att vatten, surgjordt med +mineralsyror, löser ost, under det organiska syror ej förhålla sig på +detta sätt. Han antager nu, att ostens utfällande beror derpå, att +ostämnet attraherar syran och att den så uppkomna föreningen för att +lösas fordrar en större mängd vatten än mjölken innehåller. Att salter +fälla ostämnet lär enligt Scheele "förmodligen vara att finna uti +vattnets närmare affinitet till dessa salter, än till osten". + +I våra dagar har Grimaux uttalat åsigten att ämnens koagulering beror +derpå, att de förlora vatten samt att i vissa fall koagulering +framkallas af salter derigenom, att dessa beröfva de upplösta ämnena +vatten. Åsigten är, som vi se, märkvärdigt öfverensstämmande med den, +som redan för öfver hundra år sedan uttalades af Scheele. + +Scheele fann vid undersökning af ost, att den innehåller "animalisk +jord" (fosforsyrad kalk) samt att ost i sina förhållanden närmast liknar +ägghvita. Orsaken till ägghvitans koagulering genom upphettning ansåg +Scheele vara denna: "som ost och ägghvita kunna förbinda sig med syror, +och deraf koaguleras, och som alla de ämnen, hvilka med syror ingå +förening, också kunna förenas med _Materia caloris_, hvarutinnan denna +materie ofta liknar syror; så tyckes vara sannolikt, at _Materia +caloris_ ingår med ägghvitan en kemisk förening, som således är orsaken +at hon hårdnar". + +Vid undersökning af surnad mjölk upptäckte Scheele mjölksyran, en af de +vigtigaste organiska syror. Af hvad ofvan blifvit anfördt finner man, +huru omfattande, vigtiga och grundläggande Scheeles forskningar varit +för olika delar af kemien. Det är rent af häpnadsväckande att en enda +man, som ej uppnådde mer än 43 års ålder, kunnat under sin korta, af +näringsomsorger upptagna lifstid och med så obetydliga hjelpmedel +medhinna så många och på kemiens alla områden så djupt ingripande +forskningar. Genom dessa upptäckter har han inom vetenskapen rest sig en +minnesvård, ære perennius, och mer än de fleste bidragit till den +aktning och det anseende vårt land åtnjuter bland nationer, som främjat +forskningen, vidgat vetandet och bidragit till mensklighetens +framåtskridande. + + + + +FOTNOT: + +[7] Fullständiga titeln är: Carl Wilhelm Scheele's, d. Königl. Schwed. +Acad. d. Wissenschaft Mitgliedes, Chemische Abhandlung von der Luft und +dem Feuer. Upsala und Leipzig 1777.--En andra upplaga på tyska utgafs +1782. + +[8] Bononisk fosfor eller bolognesersten var en glödgad blandning af +tungspat och organiska ämnen, således väsentligen svafvelbarium. Det +upptäcktes 1602 af Vincenzio Cnscariolo, en skomakare i Bologna. + +[9] En blandning af svafvelkalium och fint fördeladt kol. + +[10] Scheeles samtliga arbeten utgåfvos 1788-89 af Hebenstreit på latin +i Leipzig under titeln Opuscula physica et chemica samt 1793 på tyska af +Hermbstädt.--Hans i Kongl. Vetenskapsakademiens Handlingar +offentliggjorda uppsatser öfversattes 1786 pä engelska af Th. Beddoes +och utkommo under titeln: The chemical essays of C. W. Scheele. + +[11] Redan 1774 vid undersökningen af brunsten hade Scheele erhållit en +af salpetereter luktande vätska, som måste ha innehållit aldehyd. + + +Pris: 1 kr. 75 öre. + + + + + + + + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Carl Wilhelm Scheele ett minnesblad på +hundrade årsdagen af hans död, by Per Teodor Cleve + +*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 14144 *** |