6 files changed, 50593 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/13100-0.txt b/13100-0.txt
new file mode 100644
index 0000000..08a0bb3
--- /dev/null
+++ b/13100-0.txt
@@ -0,0 +1,25096 @@
+*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 13100 ***
+
+SAMLADE ARBETEN I
+
+af
+
+Johan Ludvig Runeberg
+
+
+1903
+
+
+
+FÖRSTA BANDETS INNEHÅLL:
+
+
+J.L. Runebergs biografi
+
+Älgskyttarne
+  Första sången
+  Andra sången
+  Tredje sången
+  Fjärde sången
+  Femte sången
+  Sjätte sången
+  Sjunde sången
+  Åttonde sången
+  Nionde sången
+
+Hanna
+  Till den första kärleken
+  Första sången
+  Andra sången
+  Tredje sången
+
+Julkvällen
+  Första sången
+  Andra sången
+  Tredje sången
+
+Smärre episka dikter
+  Grafven i Perho
+  Zigenaren
+  Jenny
+  Julkvällen
+
+Fänrik Ståls sägner
+  Förra samlingen
+    Vårt land
+    Fänrik Stål
+    Molnets broder
+    Veteranen
+    Löjtnant Zidén
+    Torpflickan
+    Sven Dufva
+    Von Konow och hans korporal
+    Den döende krigaren
+    Otto von Fieandt
+    Sandels
+    De två dragonerne
+    Gamle Hurtig
+    Kulneff
+    Konungen
+    Fältmarskalken
+    Sveaborg
+    Döbeln vid Jutas
+  Senare samlingen
+    Soldatgossen
+    Björneborgarenas marsch
+    Fänrikens marknadsminne
+    Lotta Svärd
+    Gamle Lode
+    Främlingens syn
+    Fänrikens hälsning
+    Von Törne
+    Den femte juli
+    Munter
+    Von Essen
+    Trosskusken
+    Vilhelm von Schwerin
+    N:o femton Stolt
+    Bröderna
+    Landshöfdingen
+    Adlerereutz
+
+Lyriska dikter
+
+  Första delen
+
+    Till Franzén
+    Den gamles hemkomst
+    Det ädlas seger
+    Lärkan
+    Majsång
+    Flyttfåglarne
+    Vallgossen
+    Mina dagar
+    Till en fågel
+    Vårmorgonen
+    Till en blomma
+    Fågelboet vid landsvägen
+    Sommarnatten
+    Svanen
+    Torpflickan
+    Höstaftonen
+    Tröst
+    Kärlekens förblindande
+    Flickans klagan
+    Till oron
+    Den älskande
+    Till min sparf
+    Begrafningen
+    Till Frigga
+    Ungdomen
+    Den väntande
+    Färd från Åbo
+    Hvad jag är säll!
+    Mötet
+    Till en flicka
+    Den tillfrisknande
+    Vaggsång för mitt hjärta
+    Barndomsminnen
+    Vid en väns död
+    Öfver ett sofvande barn
+    På ett barns graf
+    Lif och död
+    Till den ålderstegne
+    Barden
+    Till trånaden
+
+    Idyll och epigram
+      1-27
+
+    Svartsjukans nätter
+      Första natten
+      Andra natten
+      Tredje natten
+      Fjärde natten
+      Femte natten
+
+  Andra delen
+
+    Talltrasten
+    Jägargossen
+    Morgonen
+    Kyssen
+    Den ångrande
+    Det var då
+    Sjömansflickan
+    Hälsningen
+    Akta, då är guden nära!
+    Serenad
+    Förställningen
+    Fjäriln och rosen
+    Fågelfångarn
+    Till aftonstjärnan
+    Den döende
+    Ynglingen
+    Till en ros
+    Den sköna
+    Vid en källa
+    Den sjuttonåriga
+    Hämnden
+    Blommans lott
+    Hvem styrde hit din väg?
+    Bruden
+    Saknaden
+    Vårvisa
+
+    Idyll och epigram
+      De fångna
+      Den tidiga sorgen
+      Flickans årstider
+      Likhet
+      Fågeln
+      Den första kyssen
+      Flyg ej unnan
+      Kyssens hopp
+      Kärleken
+      Skillnaden
+      Drömmen
+      Den försmådda
+      Blomsterhandlaren
+      Sorg och glädje
+      Fjärilposten
+      Grumla icke flickans själ
+      Sommarnatten
+      Friden
+      Den förändrade
+      Den långa dagen
+      Behagen
+      Amor
+      Den lättböjde
+      Den enda stunden
+      Törnet
+      Tre och tre
+      Norden
+      Den sällsynta fågeln
+      Vill du byta öde?
+      Hennes budskap
+      Sippan
+      Mötet
+      Löjet
+      Tårarna
+      Eros' förvandling
+
+  Tredje delen.
+
+    Till lyckan
+    Hjärtats morgon
+    Den tviflande
+    Bruden
+    Söndagsskörden
+    Den gamle
+    Blomman
+    Höstsång
+    Den hemkommande
+    Mitt lif
+    Tanken
+    Den öfvergifna
+    Höstkvällen
+    Den väntade
+    Fåfäng önskan
+    Minnet
+    Målaren
+    De två
+    I en ung flickas minnesbok
+    Till fruntimren (vid teologie doktorspromotionen 1857)
+
+    Legender
+      Kyrkan
+      Dopet
+      Bönen
+      Krysantos
+
+    Ett litet öde
+      1. Är så arm du, som man sager?
+      2. Egen moder göms i mullen
+      3. Så jag färdas själf mot fjärran
+      4. Sådan vård blott finner flickan
+      5. Flicka, kärleken är väldig
+      6. Hundra vägar har min tanke
+      7. Hvilken sällhet skön att synas
+      8. Tala, tala tycktes alla
+      9. Men min fågel märks dock icke
+     10. Sen har jag ej frågat mera
+
+Öfversättningar och bearbetningar
+
+  Serviska folksånger
+    Förord
+    Trefaldig sorg
+    Öfver klippor, öfver floder finner kärlek väg
+    Vinter i hjärtat
+    Till en ros
+    Älskarens häst
+    Hjorten och Vilan
+    Bror och syster
+    Den omtänksamma
+    Skilsmässan
+    Den serviska jungfrun
+    Violen
+    Du är min egen
+    Den älskade och den försmådda
+    Förbannelsen
+    Den bekymrade
+    Hvad vill jag?
+    Hertig Stefans fästmö
+    Donau grumlig
+    Örnen och ugglan
+    Den skönaste
+    Stum kärlek
+    Pröfningen
+    Fästmöns dröm
+    Den nygifta
+    Flickan och Vila
+    Den försiktiga
+    Den unga makan
+    Till Sankt Göran
+    Domen
+    Den valackiska flickan
+    Den bönhörde
+    Flickan i dörren
+    Mannatrohet
+    Flickans anlete
+    Fisken
+    Bättre gammalt guld än nysmidt silfver
+    Hästen vill ej dricka
+    Ali-Agas maka
+    Där basilika jag sådde, skjuter malört opp
+    Smiljana
+    Önskningarna
+    Önskan
+    Flickornas förbannelser
+    Den sköna Ilija
+    De älskandes graf
+    Flickan vid Zetinja
+    Den skrämda
+    De svarta ögonen
+    Våra mödrar bära skulden
+    Suck
+    Mor, syster och maka
+    Häxeriet
+    Prins Mustaphas sjukdom
+    Skördeflickan
+    Bröllopssånger I, II
+    Blodnämnden
+    De bägge Jakschitcherne
+    Skadars grundläggning
+    Slaget på Fågelfältet
+    Anmärkningar
+    Klagosång öfver Hassan Agas ädla maka
+    Radoslaus
+    Den vackra tolken
+
+  Flickans klagan (En finsk runa)
+  Den blodiga sonen
+  Finska runor I, II
+  Vid ikorn-skytte
+  Början af Kalevala
+  Siciliansk sång
+  Den trogna flickan (Skottländsk visa)
+  Chevy jakten
+  Sankt Georgs riddare. Romans af Uhland
+  Vaggvisa. Från tyskan
+  Serenaden. Af Uhland
+  Den heliga Agnes. Legend efter Kosegarten
+  Stenarnas amen. Legend efter Kosegarten
+  Den helige Hilarii säte. Legend efter Kosegarten
+  Kunigundas handske. Legend efter Kosegarten
+  Sankt Jodocos. Legend efter Kosegarten
+
+  Den gamle trädgårdsmästarens brev
+    Första brefvet
+    Andra brefvet
+    Tredje brefvet
+
+  Fästningsfångarne
+    Skizz
+
+
+
+Efter det utgifvandet af normalupplagan af J. L. Runebergs samlade
+arbeten afslutats, har tiden synts vara inne att utgifva äfven en
+prisbillig upplaga af skaldens verk. Då man betecknat den som
+nationalupplaga, har det skett i förhoppning om att den i sin mån
+skall göra dessa oförgängliga sångskatter till en egendom i hvarje
+hem hos den del af vårt folk, som kan tillägna sig dem på skaldens
+eget språk.
+
+Nationalupplagan omfattar själffallet alla skaldens viktigaste verk.
+Endast en del öfversättningar och bearbetningar af utländska original
+har uteslutits, likaså några uppsatser och recensioner. Det uteslutna
+har nämligen dels i och för sig, dels åter för vår tid icke samma
+betydelse som skaldens öfriga skrifter.
+
+Hvad uppställningen beträffa har i det första bandet förnämligast
+inrymts sådant, som rör fosterlandet, medan det öfriga fått sin plats
+i andra bandet.
+
+Texten är normalupplagans, ortografin den af Svenska akademien i sjunde
+upplagan af ordlistan fastställda. Interpunktionen har moderniserats;
+dock har komma stundom i strid med nu vanliga regler användts för att
+utmärka paus vid uppläsningen, detta till en del efter skaldens eget
+föredöme.
+
+Hj. A.
+
+
+
+
+
+
+JOHAN LUDVIG RUNEBERG
+
+Lefnadsteckning af B. Estlander
+
+
+Runeberg föddes den 5 februari 1804, fem år före Borgå landtdag och den
+regim, som då i Finland grundlades. Den 5 februari 1904, fem år. efter
+urtimalandtdagen och den nya regim, som därmed vidtagit, går Finlands
+folk att fira hans hundraårsminne. Hvilken utveckling inom dessa data
+och hvilken plats i denna utveckling för Johan Ludvig Runeberg!
+
+
+BARNDOMS- OCH SKOLÅREN.
+
+Runebergs födelseort, Jakobstad, en obetydlig köpstad vid Bottens
+hafvets kust, synes föga egnad att frambringa en stor skald, lika litet
+som själfva Österbotten med sin bördiga, men flacka slättbygd och sin
+vakna och intelligenta, men praktiskt anlagda befolkning. Dock
+härstamma därifrån Finlands förnämsta diktare: Runeberg, Franzén,
+Stenbäck, Topelius. Af dem synes Runeberg röja de flesta dragen af
+österbottniskt lynne, särskildt under ynglingaåren, medan de förmildras
+efterhand som skaldens anlag utveckla sig: den starka själfkänslan, som
+lätt slog öfver till hänsynslöshet, frimodigheten, som gränsade till
+öfvermod, djärfheten äfven inför faror och ansvar och slutligen måhända
+äfven den iakttagelsens vakenhet och den tankens klarhet, som utmärkte
+Runeberg både som diktare och människa.
+
+Till landskapets inflytande kom hemmets och familjens.
+
+Runeberg var den äldste i raden af sex syskon--tre söner och tre
+döttrar--i ett enkelt borgarhem i den lilla köpstaden. Af sin far,
+sjökaptenen Lorenz Ulrik Runeberg, hade han i arf sin kraftfulla och
+högresta gestalt; det ödet, att midt i sin verksammaste mannaålder
+nedbrytas af ett slaganfall,--ett släktarf--blef fadrens liksom hans
+förstföddes. Fadren, som varit student i Åbo, men för sjömansyrket
+öfvergifvit prästakallet, egde studier både i yrket och därutöfver. I
+hans bref till sonen framträder en humoristisk åder, som går igen hos
+denne. Enligt skaldens egen uppgift har fadren med allvar följt hans
+första skriftställarförsök och rättat dem med stränghet. Men hvilka
+förhoppningar han än fäst vid sin äldste son, har han dock föga kunnat
+utöfva på honom något djupare inflytande, då han ofta var borta från
+hemmet på långturer och redan tidigt, 1821, som slagrörd fängslades vid
+sjukbädden. Han afled 1828, innan hans önskan uppfyllts, att få lefva
+tills han "finge se, hvad det skulle blifva af hans Ludvig."
+
+Under sådana förhållanden kom tonen i hemmet främst att bero på modren,
+Anna Maria Malm, rådmansdotter från Jakobstad. Ortografin i hennes bref
+visar det ringa måttet af tidens fruntimmersbildning i våra småstäder.
+Emellertid hyste hon lifligare litterära intressen, än hvad man i
+Jakobstad gillade hos en god husmoder. Vacker och begåfvad med god
+sångröst, hade hon i sin ungdom varit föremål för Choraei hyllning,
+medan denne som informator i Jakobstad strödde omkring sig sina kvicka
+verser. Topelius har meddelat, att hon i grannarnas ögon var en dålig
+hushållerska, som vårdslösade familjen och tillbragte sin mesta tid med
+att läsa romaner. Hennes konst att berätta anekdoter ur eget och
+förgångna tiders lif var känd och eftersökt i staden; på
+söndagseftermiddagarna, då äfven sönerna voro lediga och alla barnen
+samlades kring modren för att höra henne berätta, stod glädjen högt i
+tak i det enkla hemmet. Äfven sången och visan tillhörde denna krets.
+Utan tvifvel upprinner här en af de källådror, ur hvilka den sällsynta
+berättarkonst flutit, som utmärker Runebergs diktning. Ännu som vuxen,
+när skalden med sin syster talar om Sara Wacklins Hundrade minnen,
+utbrister han: "Hvilka minnen skulle icke mamma kunnat skrifva från
+Österbotten!" Vid hennes visor uppväxte hans underbara gehör för det
+rytmiska i språket; äfven hennes musikaliska begåfning går igen hos
+sonen. Till sin förstfödde stod hon i ett särskildt innerligt
+förhållande, alltsedan hans sjuklighet under de fyra första
+lefnadsåren; den outtröttliga ömheten i modrens vård besvarade sonen
+med barnahjärtats varma förtrolighet, och här, menar Runebergs biograf,
+är ursprunget till den hjärtats värme, skalden röjde redan som barn och
+hvarmed han som man omotståndligen intog enhvar, som kom med honom i
+beröring; man kan tillägga, att denna värme allt ännu slår emot en från
+hvarje blad i hans dikter.
+
+Båda släkterna, den Runebergska och den Malmska, härstamma från
+Sverige, med hvilket land de österbottniska kuststäderna äfven efter
+den politiska skilsmässan stodo i lifligare beröring än nu. Man kan
+häri finna en förklaring till det säkra språkgehör och de frihet från
+provinsialismer, som redan från början af hans diktarbana voro skalden
+egna.
+
+Runebergs skolgång begynte i hemstaden hos "Vestmans mor", en från
+Stockholm öfverflyttad småskolelärarinna, i den lilla låga
+vindskammaren vid "Visas backen", som ännu beses af turisten i
+Jakobstad. Åren 1812-14 besökte han trivialskolan i Uleåborg, där hans
+farbror var tullförvaltare, men blef efter dennes död i början af 1815
+flyttad till trivialskolan i Vasa. Han genomgick denna som primus i
+såväl kollega superiors som konrektors och rektors klasserna.
+Dimissionsbetyget är dagtecknadt den 24 juli 1822; den 23 oktober samma
+år inskrefs Runeberg som student vid universitetet i Åbo.
+
+Sederna i Vasa skola voro råa, men de voro icke fördärfvade.[1] Det
+öfverdådiga lynnet hos de österbottniska gossarne bröt ut i upptåg, af
+hvilka skalden sedan tecknat några muntra bilder i prosaberättelsen
+_Eldsvådan_, där man i "generalen" igenkänner drag af rektoristen
+Runeberg, medan bagar Gyllendeg helt visst har sin förebild i något af
+Vasa stads originaler. En mästare i pojkdater, gick Runeberg i spetsen
+för kamraterna både vid lekarna och läxorna. Vid deras krigiska
+evolutioner på Korsholms raserade vallar eller i "Kråklundsbacken"
+utanför staden uppsatte och anförde han den ena af de två bataljonerna.
+Mot den rådande penalismen uppreste sig Runeberg redan som
+andraklassist, då han slängde skolans dörrnyckel i pannan på en lång
+rektorist. Sedermera själf hunnen till rektorsklassen, afskaffade han
+jämte några behjärtade kamrater tyranniet i dess mest barbariska form.
+Det var af sådana drag af en generös natur Runebergs ställning bland
+kamraterna främst berodde.
+
+Det var icke mycket man fick lära i det gamla skolhuset från Karl XI:s
+tid, där alla klasserna läste tillsammans i den stora skolsalen,
+Trojanska hästen eller Råttstallet benämnd; men med sina få ämnen och
+måttliga kurser tog den gamla skolan sin uppgift med en grundlighet i
+sak och ett allvar i metoderna, som sedermera i lifvet kännetecknade
+dåtidens bästa män och icke minst Runeberg. Latinet var i denna skola
+enväldigt härskande. Runeberg har i Vasa ej blott förvärfvat en
+fullkomlig färdighet i detta språk, utan ock erhållit där en bred och
+säker grund för den lefvande kännedom han egde af antiken. Vergilius,
+den enda poeten på skolans program, blef hans skoltids läromästare både
+i latinet och konstpoesin, medan Adlerbeths öfversättning jämte hans
+regler för svensk hexameter lagt den metriska grunden för Runebergs
+versbehandling. Den grekiska litteraturen och Homeri sånger inträdde
+först senare, vid universitetet, som en källåder för hans diktning.
+
+Hvad den svenska vitterheten beträffar, nämner Runeberg själf i ett
+bref från senare tid, huru obekant den var för den omgifning, där han
+förlefde sina aderton första lefnadsår, medan den ingen plats hade i
+skolans program. Tegnér, Atterbom och hela den yngre skolan lärde han
+känna först vid universitetet; af Franzéns dikter kände han väl
+tidigare åtminstone sällskapsvisorna, som hans far plägat sjunga
+därhemma, men knappast namnet på deras författare: i Uleåborg hörde han
+väl talas om handelsmännen Franzén, men aldrig om poeten.
+
+Sina egna poetiska lärospån begynte Runeberg under sin skoltid i Vasa i
+Granbergs handelsbod på söndagseftermiddagarna, då han och en
+slagfärdig bodgosse, på hvar sin sida om disken med en griffeltafla och
+en russinstrut emellan sig, kappades om verser och rim; russinen voro
+priset och föremålen Vasabor; på hvilka de öfvade sin kvickhet efter
+mönstret af Choraei tillfällighetspoesi, hvarvid det ingalunda var
+Runeberg, som vann de flesta russinen. Från Åbotiden finnes i behåll en
+_Skolvisa_ i Bellmans maner, raska och lifliga, men grofkorniga bilder
+ur skollifvet, som studenten sammansatte till nöje för de forna
+skolkamraterna; likaså från skoltiden härstammar en hexametrisk dikt,
+_Vargen_, utarbetad under studentåren och märkelig som ett första
+uppslag till Älgskyttarne. Ingendera låter ana den blifvande skalden.
+Däremot röja de en iakttagelseförmåga, om hvars tidiga vakenhet man kan
+döma af de anekdoter, Strömborg bevarat från Runebergs skoltid: om
+garfvaren, som hade sett Fredrik den store i Potsdam, eller den dryge
+hattmakaren, hvars blanka suvaroffer Runeberg träffade med de frusna
+potäter denne lagt afsides för sina fattigare kunder. Hvar
+hade ock skalden annars hämtat den inblick i österbottniska
+småstadsförhållanden, hans senare nedskrifna prosaberättelser röja?
+
+Sommarferierna tillbragte Runeberg i hemmet. På Nissasön invid
+Kråkholmsfjärden utanför Jakobstad egde kapten Runeberg ett litet
+sommarhem, som år 1851 af staden skänktes åt skalden och nu är en af
+Jakobstads sevärdheter. Under jakt- och fiskarfärder i denna
+vidsträckta skärgård grundlade Runeberg det förtroliga umgänge med
+naturen, som sedan lifvet igenom blef för hans ande den sundaste hvila
+och näring. I huru kärt minne han hade sin födelsestad visa några bref
+af 1847, då han gjorde där ett besök och återsåg "alla de käraste
+ställena och alla de närmaste bland släktingar och vänner", medan han i
+stadens hamn "mönstrade alla bryggor och bodar, vid hvilka han metat så
+många girsar i forna dagar."
+
+Sålunda fanns hos Runeberg, när han hösten 1822 begynte sina studier
+vid universitetet i Åbo, redan i sina grunddrag de som komma skulle.
+Men de mäktiga anlagen slumrade ännu i det fördolda.
+
+
+
+STUDENT PÅ KONDITION.
+
+Från en lycklig och sorgfri barndom gick Runeberg studentårens
+allvarsamma svårigheter till mötes. Långtifrån att den adertonårige
+studenten hade fått understöd från hemmet, där fadren redan låg
+slagrörd, var det tvärtom han som af sina knappa tillgångar sände dit
+bidrag. Sitt första läsår hade han sin bärgning dels genom lektioner,
+dels genom handledning i professorn A.J. Lagus' familj. Men hösten
+1823, när fadrens gamla gula friskapprock var försliten och de lappade
+stöflarna gingo i sär, fanns det veckor, då han ej hade ens bröd, utan
+lefde af potäter, stekta i glöden i kakelugnen. Ungdomens lyckliga
+förmåga, att "se framtiden i morgonrodnadens färg och lyftas af hoppet
+högt öfver stundens små bekymmer," kom här till korta. Att studera på
+skuld var den tiden mindre vanligt; hos Runeberg stred det dessutom mot
+den själfständighetskänsla, som låg i hans karaktär. Icke ens hans
+närmare kamrater synas hafva känt den nöd, som tvang honom att afbryta
+studierna och taga emot en kondition i Saarijärvi i norra Tavastlands
+djupaste ödemarker. "Min herre, ni är lat, i Saarijärvi blir ni lika
+dum som stockarna där", sade den gode professor Lagus, när Runeberg åt
+honom meddelade sitt beslut.
+
+Så begynte Runebergs tvååriga vistelse i det inre Finland, som för
+utvecklingen af hans skaldskap haft en så afgörande betydelse.
+
+Konditionen i Saarijärvi innehade Runeberg hos två familjer,
+kronofogden Danielssons och kapten af Enehjelms, sålunda att han
+uppehöll sig med sina fyra elever, två gossar från hvardera familjen,
+turvis tre månader i sänder, hos den förre på Kalmari gård och hos den
+senare på hans boställe Kolkanlaks. Sommaren 1825 flyttade kapten
+Enehjelm med de sina till Ruovesi, "vid Näsijärvis dunkla våg", en
+något sydligare belägen socken, där han tillhandlat sig Ritoniemi gård
+strax invid sockenkyrkan.
+
+Sin lediga tid använde Runeberg till att med bössan ströfva omkring i
+skog och mark, ofta på ganska vidsträckta utflykter. De intryck han
+emottog på den förenämnda orten har han senare nedlagt i sin uppsats i
+Helsingfors Morgonblad, _Några ord om nejderna etc. i Saarijärvi_. Det
+var ej blott naturen han lärde känna i dessa de blänkande
+vattendragens, de mörka åsarnas och de djupa skogarnas ödemarker. Han
+trädde in i rökpörtena som framskymtade vid sjöstränderna, och där
+allmogen med häst och höns "bivuakerade i ödemarken". Han lärde sig
+efter hand det finska språket, som därförinnan varit honom obekant.
+Bakom den groft tillhuggna ytan hos dessa svedjebrukets och
+hungersnödens barn trängde hans underbara blick till djupet af deras
+väsen. Han skrifver därom senare på tal om Älgskyttarne: "Själf en
+afkomling af koloniserade svenskar, hade jag föreställt mig finnen till
+sitt inre sådan, som han syntes mig till sitt yttre, när han någon gång
+kom med varor till min fädernestad; huru annorlunda fann jag ej honom i
+hans hem och vid närmare betraktande. En patriarkalisk enkelhet, ett
+djupt manligt tålamod, en medfödd klar blick i lifvets innersta
+förhållanden voro egendomligheter, dem jag hos honom upptäckte och dem
+jag tyvärr blott svagt kunnat återgifva i de skildringar jag försökt."
+Bland Saarijärvis moar har han hämtat urbilden till bonden Pavo, medan
+det torde varit företrädesvis under vistelsen i Ruovesi Runeberg lärt
+känna originalen till "den blomstrande Hedda", "den raske Mattias från
+Kuru", "den välförståndige Petrus" och de skäggige bröderna från
+Arkangel.
+
+Rökpörtenas tid är numera försvunnen i dessa trakter. Ångbåtar,
+järnvägar och skogsspekulationer hafva, jämte folkskolor och tidningar,
+förändrat både naturen och folket och hos allmogen uppenbarat jämväl
+andra egenskaper, än dem Runeberg funnit hos Älgskyttarne och bonden
+Pavo.
+
+Ännu en annan väckelse emottog den blifvande skalden som student på
+kondition. Kapten Enehjelm hade själf deltagit i kriget 1808 såväl som
+1788, och i hans hem, där den unge informatorn så vänligt upptogs, hade
+denne, som han själf senare nämner i bref till Montgomery, "tillfälle
+att höra och läsa kortare relationer om krigshändelserna". Bland andra
+"krigets bussar" som bodde i trakten, nämner traditionen en löjtnant
+Karl Palmroth, 1808 officer vid björneborgarne, af hvilken studenten
+skull emottagit intryck från krigstiden. Säkert är, att han redan nu
+fick syn på det patriarkaliska draget hos indelningsverkets officerare,
+som voro samma krutgubbar i fält med sitt kompani som på bostället
+bland sitt arbetsfolk; redan i romanfragmenten från 1808 års krig i
+Helsingfors Morgonblad 1836 har Runeberg en dylik skildring. Minnena
+från 1808 års krig voro ännu färska; det var den krigiskt-patriotiska
+andan i dem, som tände ynglingens håg, såsom han säger i _Fänrik Stål_:
+
+    Min tanke genom rymder lopp,
+    som förr den aldrig spanat.
+    Ett lif gick för mitt hjärta opp,
+    hvars tjusning det ej anat.
+
+Till krigsminnena hörde ock en gammal afsigkommen underofficer med
+fänrikstitel, Pelander, en anförvant till kapten Enehjelm, som efter
+inköpet af Ritoniemi upptagit honom i sitt hus, där han bodde i en
+liten stuga på gården och sysslade med att binda nät, sprita fjäder och
+dylikt. De upptåg, hvarom Runeberg förtäljer i Fänrik Stål, har han i
+själfva verket, enligt hvad hans elever meddelat Strömborg, företagit
+med den eldfängde gubben på Ritoniemi: Såtillvida har Fänriken sin
+motsvarighet i verkligheten, medan väl väckelsen hos Runeberg i främsta
+hand utgick från kaptenens hem och icke från fänrikens stuga.
+
+
+PARGASTIDEN; FÖRSTA DIKTSAMLINGEN.
+
+Impulserna från inlandet gingo tills vidare som en underström på djupet
+af Runebergs ande. I Åbo återfann han 1826 den krets af ynglingar, han
+känt sedan sitt första studentår. Han inskrefs vid universitetet samma
+dag som J.W. Snellman och Elias Lönnrot; J.J. Nervander var hans
+tentamenskamrat vid kandidatexamen. I denna kamratkrets, som i sina
+namn innefattade Finlands framtid, återvunno hos Runeberg de
+intellektuella intressena öfverhand, särskildt de litterära. I öfrigt
+var det kandidatexamen, som nu upptog hans tid. Homerus hade han läst
+under konditionstiden; nu tillkommo Sofokles och Tukydides för
+grekiskan, som jämte latinet var hans hufvudämne, studier af djup
+betydelse för den blifvande skalden. Runebergs kandidatexamen, den 13
+juni 1827, var den sista under universitetets nära tvåhundraåriga
+vistelse i Åbo. Två månader senare, den 4 september 1827, inträffade
+Åbo brand, som bildade en så märkelig epok i universitetets och äfven
+landets utvecklingshistoria.
+
+Också för Runeberg innebar branden en vändning, om ock ej "en fördömd
+stöt", som han säger i bref till modren några dagar senare. I stället
+för att fortsätta vid universitetet, återflyttade han till ärkebiskop
+Tengström i Pargas, där han sommarn före branden vistats som informator
+för en talrik barnskara, en vistelse som nu fortsattes ett helt år,
+tills han hösten 1828 öfverflyttade till Helsingfors.
+
+Ärkebiskop Jakob Tengström hade tagit en betydande del i daningen af
+Finlands samhällsskick vid Borgå landtdag, där han var ej blott
+prästeståndets talman utan ock ordförande i den kommitté, som
+utarbetade förslaget till organisation af landets högsta styrelseverk,
+hvarjämte han genom det personliga förtroende han åtnjöt hos kejsar
+Alexander I kanske mer än någon annan landsman inverkat på vändningen
+af landets öden 1809. En man med den gustavianska tidens fina och
+urbana bildning, hade han tidigare egnat sig jämväl åt litterära
+sysselsättningar, i historieskrifning en efterföljare af Porthan, i
+sina dikter från hemmets värld en äldre skaldebroder till Franzén och
+Choraeus.
+
+På det enkla kyrkoherdebolet i Pargas, som var ärkebiskopens
+prebendepastorat och där han året efter branden tillbragte äfven
+vintern, var ärkebiskopen centrum i en talrik familj af barn och
+barnabarn, hvartill nu kom en skara befryndade eller bekanta familjer,
+mest husvilla professorsfamiljer från Åbo, som efter branden slagit sig
+ned i denna härliga skärgårdssocken. Då Runebergs far var ärkebiskopens
+kusin, en efter österbottniska begrepp icke aflägsen släktskap, var
+hans ställning således en annan än blott informatorns på biskopsgården,
+då han nu kom i den närmaste beröring med denna krets, som väl var
+delaktig af den bästa bildning i landet fanns. Det intelligenta och
+glada sällskapslifvet fortgick om vintern med ömsesidiga besök, om
+sommarn med gemensamma båtpartier och utfärder, hvilkas medelpunkt
+utgjorde ett af ortens ungdomar samfälldt uppfördt lusthus "Minnet",
+med förty åtföljande minnesbok. Under denna tid förgingo hos Runeberg
+spåren af skol- och studentlifvets råa seder, och hos den överdådige
+ynglingen, som ännu i Åbo ej sade nej ens till ett slagsmål i
+gränderna, utvecklade sig den mest högsinnade, ädla och humana
+skaldeanda. Till denna förvandling medverkade, jämte den dagliga
+samvaron med ärkebiskopen, för hvilken Runeberg hyste en varm
+tillgifvenhet, i första rummet inflytandet af det kvinnliga elementet
+inom den Tengströmska kretsen. Om Runeberg sedermera i sina diktverk
+visar sig så förtrogen med kvinnohjärtats finaste rörelser inom den
+värld af godhet och renhet, som den sanna bildningen väcker, så är det
+här han lärt känna dem. Hans främsta läromästarinna var den vaknande
+känslan för Fredrika Tengström.
+
+Fredrika Tengström var dotter till ärkebiskopens bror, kamrer
+Tengström, hvars änka sedan mannens död haft sitt stöd hos ärkebiskopen
+och efter branden bodde i Pargas på malmen invid kyrkan. Utan yttre
+företräden och bortkommen i sällskapslifvet, fann sig Fredrika
+Tengström själf "ful, otymplig och oduglig till allt", drog sig inom
+sig själf och sökte en ersättning i fantasins värld. Redan som ung
+flicka hade hon tillegnat sig hvad tiden bjöd i romanväg och förvärfvat
+en sådan färdighet i främmande språk, franska, tyska och äfven
+engelska, att hon förmådde i familjekretsen föreläsa en roman, som hon
+på rak arm öfversatte från det främmande språket så snabbt, att
+åhörarne knappt märkte att texten ej var svensk. Tidigt skref hon själf
+noveller och sagor, och det var till först Runebergs poetiska
+begåfning, som fäste hennes uppmärksamhet vid den unga magistern: det
+var hennes första och enda tycke, i hvilket hon inlade desto större
+djup, hängifvenhet och själfförsakelse. Så fäste hon den lättantändlige
+skalden och växte in i hans lifsgärning; och för huru många flammor han
+än förr och senare upplät den ena eller andra kammarn i sitt hjärta,
+förblef det dock alltid hon, som rådde öfver hela huset. Det var i
+Pargas deras känslor möttes; förlofningen skedde i Helsingfors julen
+1828 och giftermålet därsammastädes nyåret 1831.
+
+I värmen af denna kärlek mognade nu Runebergs skaldskap. Hans första
+diktsamling utkom visserligen i Helsingfors 1830, men dess flesta
+dikter härröra från det lyckliga året 1828. Om de tidigaste af dessa
+dikter ännu blott måla allmänna stämningar i tidens art eller röja en
+genklang af samtida poeter, främst Stagnelius och Franzén, så äro
+dikterna från Pargastiden äkta ingifvelser af hans nu till mästerskap
+mognande skaldegåfva. Alltmera närmar han sig därmed verkligheten.
+Naturskildringarna äro lika enkla som målande, såsom i den morgonfriska
+_Färd till Åbo_, och hans kärleksdikter, _Den väntande, Till Frigga_
+m.fl. äro hjärtats intimaste bekännelser, bundna i antikartade metrar
+af förundransvärd skönhet och behärskning. Härtill kommer känslan af
+att diktningen var hans rätta lefnadsuppgift, i kraft hvaraf han, i
+stycket _Hvad jag är säll_, ännu ej fyllda 25 år, med den utvaldes
+visshet tecknar sin framtid:
+
+    Odödlighetens lugna sol förgyller
+    det mål, jag söker, trånande och varm,
+    och ingen låg, föraktlig tvekan fyller
+    min djarfva, stolta, ungdomsfriska barm.
+
+Två år senare i _Svanen_, återger han samma tanke och samma tillförsikt
+i en mera enkel och innerlig ton, som träffar hemlandets innersta
+väsen. Det lilla häftet afslutas med _Idyll och epigram_, en samling
+harmoniska små mästerstycken, som i stil och behag förliknats vid
+Thorwaldsens reliefer; men medan dennes framför allt äro antikartade,
+röja Runebergs drag af det folkeliga, som på ett märkeligt sätt peka
+framåt i hans diktning: redan i denna afdelning förekommer den ädlaste
+pärlan i bandet, _Bonden Pavo_. Genom att öppna häftet med en hälsning
+till Franzén har Runeberg ställt sin diktning under denne vördade
+läromästares hägn.
+
+Till Runebergs första diktsamling hör ock _Svartsjukan nätter_, detta
+vulkaniska utbrott af en allt öfverväldigande fantasi som med sin
+tvifvelsjuka patos står i bjärt motsats till hela hans öfriga diktning
+och lefnadstro. Det är en outredd fråga huruvida något själfupplefvadt
+legat till grund för dikten. Hans första kärlek, den till Fredrika
+Juvelius, som begynte i skolåren och verkade ännu vid tiden för hans
+första lyriska diktning, har i alla fall ej här spelat in; möjligen
+förskrifver sig uppslaget från konditionstiden i inlandet. Det starkt
+sensuella draget, märkbart äfven i par af de tidigare lyriska dikterna,
+förutsätter att Runeberg ej ännu lärt känna den pliktuppfyllelsens och
+själfförsakelsens kärlek, han funnit hos Fredrika Tengström. I
+_Svartsjukans nätter_ säger en af Runebergs biografer, har skalden
+genomgått en konstnärlig kris, en våldsam men grundlig befrielseakt
+hvad lifsuppfattningen beträffar, medan den i antikens hälsokälla
+renade formkänslan här tager afsked af hvarje romantisk öfverdrift.
+
+Med en ung författares glada tillförsikt hade Runeberg utstyrt sitt
+häfte med ett i Petersburg litografieradt titelblad med Svanen såsom
+sinnebilden af hans skaldskap. Hela upplagan var blott 1,000 exemplar,
+och bland hans vänner var särskildt J.W. Snellman, som då
+konditionerade i landsorten, verksam för afsättningen. Den var dock
+mycket ringa. Tidningarna, som då för tiden visserligen ej voro några
+nyhetsbärare, nämnde ej ett ord om hela diktsamlingen. I Tegnérs
+hemland, med sinnena betagna af färgprakten i hans eldiga diktion,
+ville man ej erkänna Runebergs enkla, plastiska diktning för lyrik. I
+Finland kände man väl i den igen den finska naturen och äfven det
+finska väsendet. Men man visste ej hvad man skulle säga och teg. Om ock
+här och där enstaka röster höjde sig till den unge poetens förmån,
+bevisande att han redan nu var uppskattad äfven utom vänkretsen i
+hufvudstaden, så var det dock i det hela en lång och mödofull väg som
+förestod Runeberg till den plats, han sedermera intagit inom
+vitterheten.
+
+Utan bifall gick dock Runebergs första diktsamling ej förbi. Franzén,
+sedan 1811 öfverflyttad till Sverige, hade genom ärkebiskop Tengström
+fått sig ett exemplar tillsändt. Från Stockholm svarade han därpå i ett
+bref, som blifvit kalladt Franzéns testamente till Runeberg: "Då den
+vackra gåfva, Herr Magistern haft den godheten att tillsända mig, först
+kom i mina händer, hade jag för trägna ämbetsgöromål ej tid att mer än
+här och där lyssna till ett lärkljud och fägnas af en majblomma.
+Sedermera har jag genom läsning af det hela, och i synnerhet genom de
+tvenne afdelningarna, som sluta häftet, funnit, att det är en stor
+skald, som Finland håller på att frambringa". Detta Franzéns omdöme,
+till hvilket ärkebiskopen lade sitt "ja och amen", kallar Strömborg ett
+fastebref för Runeberg på hans stora skaldegåfva, och det är
+visserligen lika hedrande för den gamle skalden som för den unge. Ett
+tryggare fastebref hade Runeberg dock i den inre förvissning, som är
+den sanna kallelsens kännemärke.
+
+I Svenska akademin var man betänkt på att gifva Runeberg det
+Lundbladska priset, men afstod i följd af politiska betänkligheter
+under dessa julirevolutionens och den polska resningens dagar. Finlands
+julirevolution var mindre farlig och mindre uppseendeväckande än den
+polska: det var framträdandet af Runebergs skaldskap.
+
+
+RUNEBERG I HELSINGFORS; LÖRDAGSSÄLLSKAPET OCH ÄLGSKYTTARNE.
+
+I Helsingfors, dit universitetet 1828 öfverflyttat, hade Runeberg snart
+återfunnit den i Åbo efter branden skingrade kamratkretsen. I den nya
+hufvudstaden gjorde sig landets nya politiska förhållanden starkare
+gällande. Man började fatta historiens mening med Finlands särskiljande
+från Sverige. Man uppvaknade och fann, att den politiska skilsmässan
+medfört också en inre, att det finska folket var hänvisadt till sig
+själft, sina egna krafter; ur sina inneboende anlag måste det utveckla
+en egen kultur, om det ville bestå bland nationernas antal. Redan under
+Åbotiden hade J.J. Tengström, Linsén, Arvidsson yrkat på, att de
+ledande klasserna, med bevarande af den svenska kulturen och språket,
+borde stöda sig på det finskatalande folket, tillegna sig dess språk
+och lära känna dess seder, sång och saga. I den allmänna domningen hade
+deras maningar förklingat ohörda. Medan ämbetsmännen skötte
+administrationen och ministerstatssekreteraren i Petersburg
+förhållandet till monarken, låg allmänheten i stilla ro och skötte
+sitt. Nu begynte inom universitetet, närmast hos den yngre
+generationen, en fosterländsk rörelse af kulturell art, som efter hand
+utbredde sig i allt vidare kretsar, tills den slutligen omfattade hela
+nationens bildade klass.
+
+Våren 1830 uppstod inom denna krets det bekanta Lördagssällskapet,
+hvilket Fredrik Cygnaeus kallat det märkvärdigaste, som i detta land
+existerat. Som i en brännpunkt samlades där de unga krafter, som sedan
+gestaltat Finlands framtid. Det yttre sambandet var ett med
+medlemsafgifter sammanbragt bokförråd af i Sverige utkommen
+skönlitteratur, som vid årets slut åter försåldes. Man samlades hvar
+lördagsafton hos någon af medlemmarna. Trakteringen kunde vara endast i
+en pärtkorg framsatta smörgåsar; men vid dessa samkväm förde snillet
+spiran. "Man var", säger Topelius, som inträdde först mot slutet af
+sällskapets tillvaro, men som fick höra och se något om det, medan han
+som studentkandidat bodde hos Runeberg, "man var under dessa attiska
+nätter i tillfälle att göra bekantskap med Runebergs lugna humor,
+Snellmans skoningslösa logik, Nervanders sarkasmer, Nordströms infall,
+hvassa som synålar". Fredrik Cygnaeus tillhörde sällskapet, M.A.
+Castrén anslöt sig äfven, och när Lönnrot från Karelens ödemarker
+återkom med sina finska folkvisor, syntes äfven han som gäst vid dess
+sammankomster. Af Runebergs forna skolkamrater var L.I. Ahlstubbe,
+Stubben, inom sällskapet gående under namnet "den absoluta
+vältaligheten". Sedan en och annan af vännerna satt bo, deltogo äfven
+fruntimmer, främst Fredrika Runeberg, som i detta snillrika umgänge
+lefde upp ur sin tillbakadragenhet; genom henne inkommo andra
+fruntimmer, äfven af den Tengströmska kretsen, som efter universitetets
+öfverflyttning och ärkebiskopens död återförenats i Helsingfors.
+
+I detta sällskap öfvervägde till en början det litterära intresset; men
+senare, när vännerna mognade för allmänna värf, det fosterländska och
+folkeliga. Så betydelsefulla företag som Finska litteratursällskapet
+och Helsingfors Lyceum ha därifrån utgått. Huruvida Runeberg under
+samkvämen var mera gifvande än emottagande är svårt att afgöra; säkert
+är att de fosterländska impulserna hos honom gå längre tillbaka än hos
+någon annan i kretsen. De anspråkslösa och trefna små trähus med gröna
+trädplanterade gårdar, där dessa sammankomster egde rum, äro nu
+försvunna eller stå undanskymda bland praktbyggnaderna i nutidens
+Helsingfors. Men de tankar där föddes hafva gått ut öfver hela landet
+och bestämt dess utveckling till dag som är.
+
+Ur den riktning mot det fosterländska, hvari Runeberg lefde, har
+ÄLGSKYTTARNE framgått och därmed det finska folkelementet till först
+begynt sitt inträde i vår vitterhet och vårt nationalmedvetande.
+
+Med _Vargen_, som förstudie hade Runeberg först företagit sig en
+framställning af inlandsbons jägarlif under titel _Älgjakten_, hvartill
+han förde manuskriptet med sig till Pargas. Sommarn 1827 såg Cygnaeus
+det där och prisar det som kanske det yppersta, som någonsin skrifvits
+på finsk jord; men Runeberg afböjde hans råd att publicera det, måhända
+med en aning om, att något förmer borde ur ämnet framgå. I Helsingfors
+togs diktverket åter fram, och nu växte planen under de nya
+inflytelserna. Genom en omarbetning, hvarunder frierimotivet och "den
+blomstrande Heddas" parti tillkommo, uppstod efter hand en allsidig
+skildring af den finska allmogens lif där borta i ödemarkerna. Därvid
+kommo två redan färdigdiktade sånger, om själfva jaktfärden att falla
+utom ämnet, men så stark var hos den unga skalden själfkritiken och den
+konstnärliga kraften att försaka, att han utan tvekan offrade dem för
+det hela; och de voro dock, har han själf sagt, "icke sämre än det
+öfriga". Ofrivilligt ledes därvid tanken till den då ännu oupptäckta
+myten om Sampo, den finska folksångens underting, hvars frambringande
+kräfde så många föregående offer af smideskonstens mästerverk. Sålunda
+uppstod detta verk, om hvars nationella betydelse ej ens Runeberg själf
+ännu var fullt medveten.
+
+Huru rik och fullständig har ej lefnadsbilden utfallit! Pörtet, där
+röken hänger som en sky ofvan taksparrarna, bohagsting och klädedräkt,
+seder och umgängesformer, allt är träffadt med en nästan etnografisk
+trohet, äfven i enskildheterna, så att Lönnrot, som fick manuskriptet
+till genomgående, hade intet att anmärka, utom att "den raske Mattias"
+borde till Tjäderkulla medföra välkomstgåfvor åt barnen, hvilken
+ändring ock skalden införde. I dessa yttre lefnadsformer röra sig den
+själfegande bonden i Mattias' person, torparen i Petrus på Tjäderkulla
+och Zakarias på Hjerpvik, medan äfven inhysingen och "den aktade
+tiggaren" ha sin plats på den värmande ugnen hos Petrus liksom den
+gamla Rebecka i folkets stuga på herrgården. Karaktärerna äro
+visserligen tecknade blott i sina enklaste drag. Men i dessa typer
+lefver en anda af upphöjd idealitet, som adlar deras primitiva
+lefnadsformer och i hvars namn tiggaren får sitt människovärde lika väl
+som torparen, hvars stuga han gästar. Skaldens humor, skiftande mellan
+smålöje och kärlek, spelar omkring dem; diktionen sprider öfver dem
+sitt skimmer af bilder, hämtade alla ur just det lefnadsområde, inom
+hvilket dikten rör sig; och slutligen framstår, som en förträfflig
+relief åt det betänksamma och innerliga finska lynnet, de skäggige
+arkangelitiske bröderne med handelsmannens rörligare och ifrigare
+väsen.
+
+Med en konst, som ej är mindre stor därför att den är så enkel, har
+skalden sammanfört alla dessa drag inom ramen af den lilla händelse,
+kring hvilken dikten rör sig,
+
+    männernas lyckade jakt och de älskandes raska förlofning,
+
+och därmed förbundit dem till ett folkepos af stor nationell betydelse.
+Och till detta verk gick han vid några och tjugu år, utan föregångare,
+om man ej därtill vill räkna Homerus, och behandlande den svenska
+hexametern med en ledighet, en omväxling och en säkerhet i det
+metriska, som ställer äfven sådana föregångare som Tegnér och
+Stagnelius i skuggan.
+
+Hvilket är det drag, hvari Runeberg djupast träffat den
+finska nationalkaraktären? Denna fråga framkastades vid något
+afslutningssamkväm bland lärarene vid Helsingfors Lyceum. Den ena
+framdrog ett, den andra ett annat, tills G.A. Borg, en af
+Lördagssällskapets medlemmar, framhöll den sega styrkan i lidande,
+grundad på en orubblig förtröstan till godheten i Försynens ledning af
+människolifvet, ett drag som tiggaren Aron röjer sedan hans existens
+gått under för nöden, lika väl som bonden Paavo, när han öfvervunnit
+den. När Borg citerade slutorden i Arons berättelse:
+
+                       men själf med förnöjsamt
+    sinne begär jag mitt bröd och spelar min giga, som syrsan
+    sitter, fast solen är knapp, på det vissnade bladet och sjunger
+
+blef Runeberg så glad, att han sprang opp och tog vännen i famn. Den
+styrka i lidandet, som Runeberg funnit hos den finska allmogen i dess
+enskilda lif, har ej heller undgått honom, då han besjunger 1808 års
+krig, där samma allmoge uppträder på den historiska handlingens fält.
+
+Med Älgskyttarne hade den unga nationen fått sin första nationaldikt i
+högre mening. Den utkom i Helsingfors hösten 1832, men afsättningen
+gick trögt: ännu fem år senare kunde Cygnaeus i sin bitterhet mot den
+allmänna likgiltigheten säga, att detta betydelsefulla diktverk ej ens
+blifvit så mycket läst, att afsättningen kunnat betäcka
+tryckningskostnaderna. Romantiken hade ej vant allmänheten vid att
+äfven det ringare kunde tjäna poesins syften. Älgskyttarnes enkla
+hvardagslif syntes henne prosaiskt inför prakten i Tegnérs poesi. I den
+mån den nationella rörelsen utbredde sig, bidrog dock Älgskyttarne
+mäktigt till att väcka nationalkänslan och rikta henne på det
+folkeliga. År 1836, samma år Kalevala utkom, bestämde Finska
+litteratursällskapet som uppgift för sin första prisutdelning en
+versifierad öfversättning till finska af Älgskyttarne, ehuruväl utan
+resultat. År 1837 syntes den första inhemska recensionen af poemet: det
+var Cygnaeus, som i "Jääkynttilät" gjorde det första försöket att
+ställa Runebergs diktning på dess rätta plats i allmänhetens
+medvetande. Om, slutar han, det finska folket af något olycksöde skulle
+utstrykas ur nationernas antal, så vore Älgskyttarne jämte Kalevala det
+Herculanum och Pompeji, i hvilka man kunde lära känna den försvunna
+nationen.
+
+Vid tiden för Älgskyttarnes slutredigering diktade Runeberg _Grafven i
+Perho_, en första förebådare af Fänrik Stål. Hvadan denna nya,
+krigiskt-folkeliga ton, som ej kan förklaras blott ur hans
+inlandsvistelse och hans intresse för den finska folkvisan? I själfva
+verket är det på en omväg den inkom i hans diktning, genom de _Serviska
+folksånger_, af hvilka han efter Goetze och Herder från tyskan
+öfversatte ett urval till julen 1830. Medan han ännu ogift bodde i
+Helsingfors tillsammans med Fredrik Cygnaeus, hade han tillfälligtvis
+bland dennes på golfvet i deras gemensamma sal kringströdda bokförråd
+funnit ett ouppskuret häfte _Servische Volkslieder_, öfversatta af P.
+v. Goetze, Petersburg 1827. Anslagen af den på en gång nya och dock
+bekanta tonen i dessa sånger, utbildade han ej blott den folkeliga
+stil, som sedan framträder i _Idyll och epigram_, utan fann där ock det
+heroiska drag, som den finska folksången saknar. Från den serviska
+folksången har han ock den femfotade orimmade trokaiska versen, som i
+hans diktning fått nära nog en lika stor användning som själfva
+hexametern.
+
+_Grafven i Perho_, som Runeberg insände till pristäflan i Svenska
+akademin, blef där den 20 december 1831 belönad med det mindre priset.
+Utgången förtröt honom, och det berättas, att han kastat medaljen i
+kakelugnsvrån; senare har han förklarat sin förtrytelse som ett
+missnöje med sig själf, att han till Akademin insändt ett poem, hvars
+egenartade anläggning och kärfva diktion alltför starkt kontrasterade
+mot den rådande smaken, för att utgången kunnat blifva en annan.
+
+Ur samma källa, men med rikare flöde, har ock _Molnets broder_ framgått
+(1835) och, bland minnena från Pargas, _Den döende krigaren_ (1836). I
+öfrigt har den konception af Fänrik Stål, som skalden emottog i
+inlandet, hvilat ännu länge.
+
+
+MORGONBLADET OCH MOTGÅNGARNA VID UNIVERSITETET.
+
+När Runeberg öfverflyttade till Helsingfors, var det i afsik att vid
+universitetet söka sin framtida bärgning. År 1830 speciminerade han för
+docenturen, som dock ej medförde annan ekonomisk förmån än den
+privatundervisning, som då för tiden, då privatvägen till studentexamen
+stod öppen, var för yngre akademici en vanlig biförtjänst. Samma år
+erhöll han vid universitetet en amanuensbefattning, som gaf honom
+obetydlig lön och betydligt skrifarbete. Det var på den han gifte sig.
+Härtill kom 1831, då Helsingfors Lyceum öppnades, lektioner därstädes.
+Hans hustru, från hemmet van vid sträng hushållning, hjälpte till med
+pension för studenter och studentkandidater; bland de sistnämnde var
+den fjortonårige Topelius. Men trots all sparsamhet förslogo dock ej de
+knappa tillgångarna, helst Runeberg regelbundet hemsände bidrag till
+sin mor i Jakobstad. Besluten att hvarken skuldsätta sig eller annars
+anlita andras hjälp, öfvertog han från början af år 1832 den ena af
+hufvudstadens två tidningar, "Helsingfors Morgonblad", som egdes af
+bokhandlaren J.C. Frenckell. Årslön för redigeringen var 2 rubel banco
+för hvarje prenumereradt exemplar med en garanterad minsta inkomst af
+800 rubel. Första året, med 493 exemplar, blef den rbl 942:50 eller i
+nuvarande mynt Fmk 1,077:15 som ansågs för ett godt resultat.
+
+Vid redaktionen skulle Runeberg biträdas af Nervander, som dock efter
+några nummer drog sig tillbaka, kanske emedan han ogillade den skarpt
+polemiska ton, Runeberg inslog i sina litterära recensioner. Nervander
+begaf sig sedermera på sin långa utrikesresa, och deras vägar skildes.
+Af ett bref från Runeberg 1848 vid Nervanders plötsliga frånfälle ser
+man, att de gamla känslorna för ungdomsvännen dock fortlefde.
+
+Den litterära fejden i Sverige mellan akademiker och romantiker hade i
+Finland följts med lifligt intresse, särskildt i akademiska kretsar.
+Runeberg kunde ej tilltalas af de förres reflexionspoesi, som på
+felfria, väl kadenserade alexandriner gick ärenden åt tidens
+moralfilosofi och nyttighetssträfvanden; men än mindre gillade han
+fosforisterna, som förlade dikten och idealet till en fjärran blå rymd,
+där skalden besjöng blott sin egen fantasis drömmar, förgudande sin
+konst och sitt jag, medan verkligheten blef för honom låg, simpel och
+prosaisk. För Runeberg var verkligheten, naturen såväl som
+människolifvet, poesins och all konsts grund, som hon hvarken finge
+försköna, emedan den i sig själf var skön, eller ringakta, emedan den
+var hög och helig: hennes uppgift var blott att förklara verkligheten.
+I dess helgedomar inför hon tusen sinom tusen hjärtan, uppenbarande för
+dem de dolda tankar, de idéer, som verka under ytans mångfald och
+förvirring. Men han framställer ej idén begreppsmässigt, som
+vetenskapen, utan i åskådningar: den innebor och genomstrålar de
+gestaltningar, som ur verkligheten afspeglas i skaldens ande och dem
+skalden återger i sin dikt. Så är konsten hvarken akademikernas
+tjänarinna åt andra ändamål eller fosforisternas själfändamål: fritt,
+vid vetenskapens och religionens sida, tjänar hon de makter, som leda
+mänskligheten på dess bana genom tiderna. Denna konst är _realistisk_
+såtillvida, som hon har sin grund i verkligheten, men blir, då hon i
+denna verklighet söker idén, för att i diktens form göra den
+tillgänglig för alla, därigenom idealistisk.
+
+Dessa åsikter hade Runeberg funnit vid studiet af antiken, men framför
+allt hade de framgått ur hans eget väsen. Han hade förverkligat dem i
+sin egen diktning, såvidt den hittills framträdt; sin tidning hade han
+väl till stor del öfvertagit för att där få förfäkta dem i en mera
+direkt form.
+
+Redan i sin första nummer utlägger Runeberg sin konstuppfattning i en
+artikel, som riktar sig mot Svenska akademins valspråk, "snille och
+smak". Därpå tillgriper han parodins vapen. Hans första offer är
+Dahlgrens poetiska kalender "Freja", hvars pratsamma verskonst han
+eftergör med en lätt öfverdrift, som än godmodigt, än burleskt blottar
+den i all dess ytlighet. I _Projekt till en poetisk förening_ måttas
+ett hugg mot den götiska skolans nordiska kraftpoesi, medan i _Försök
+till en naturalhistorisk beskrifning öfver den poetiska örnen_ den
+gängse poesins osanna förhållande till naturen prisgifves åt löjet.
+Slutligen lämnar han skämtet och går fienden direkt på lifvet, då han i
+uppsatsen _En blick på Sveriges nu gällande litteratur_ företager en
+omvärdering af alla gängse litterära värden, från kalendrarna och
+Eufrosyne upp till själfva Tegnér, affärdande dem en efter annan med
+korta, snäfva, nedsättande omdömen. Han erkänner Tegnérs öfverlägsna
+form och stolta kraft och låter gärna hans dikter gälla som "lyckade
+produkter af en diletterande förmåga"; men sedda ur poesins högsta
+synpunkt sakna de sanning och nödvändighet. Till en slutlikvid
+framdrages v. Beskows poem "Sveriges anor", som söndertages och
+nagelfaras bit för bit, tills ingenting återstår af detta tomma
+praktstycke, som Svenska akademin belönat med sitt stora pris och
+allmänna opinionen upptagit bland den svenska litteraturens klassiska
+mästerstycken; det har aldrig hämtat sig från detta slag. För öfrigt
+bör tilläggas, att Runeberg med lika stränga omdömen nedsatte Victor
+Hugo, de franska romantikernas firade chef. Bellman, fru Lenngren,
+Franzén och Almqvist äro inom den svenska vitterheten de enda, han
+erkände som verkliga poeter.
+
+Sitt omdöme om Tegnér har Runeberg senare rättat, med vidhållande af de
+öfriga. Men om man icke erkänner någon poesi utan en lefvande
+gestaltbildning, så blir det svårt att göra rättvisa åt den Tegnérska
+tankens eldiga flykt och blixtrande bildprakt, som faller mera inom
+odens och dityrambens kategori. Den djupa motsatsen mellan Tegnér och
+Runeberg har blifvit anmärkt som bevis på den bestämda åtskillnad, som
+då redan uppstått mellan de bägge af dem företrädda nationerna, en
+åtskillnad som dock fanns äfven före den politiska skilsmässan.
+
+Af Runebergs vittra bidrag till Morgonbladet är det värdefullaste hans
+_Smärre berättelser_, fem korta prosastycken, och dock i sin
+koncentrerade framställning innehållande en mängd betydelsefulla,
+skarpt markerade gestalter, dem han framkallade bland minnena från det
+österbottniska kust- och småstadslifvet. Dessa berättelser äro så
+mycket märkligare, som det är förnämligast i dem Runeberg tecknat några
+bilder ur borgareståndets lif i våra städer. Hans prosastil löper här
+tyngre och mera ansträngd än versen; också var det ej mycken tid att
+arbeta på den, då ofta nog tryckerigossen satt i tamburen och väntade
+på manuskript. År 1854 utgåfvos dessa prosaberättelser i en skild
+samling.
+
+Därjämte strödde Runeberg med fulla händer omkring sig för sin tidning
+dikter, estetiska uppsatser, romanfragment, fabler och reflexioner: och
+då detta dock icke fyllde en tidning på en tid, som kände hvarken
+notisafdelning eller politiska artiklar, frågar man sig huru, midt
+under hans öfriga sysselsättningar, redaktionsarbetet blef honom
+möjligt? Därpå kunde hans hustru gett besked. Medan hon i sitt hushåll
+för pensionärerna föreföll tyst, tillbakadragen och trött, var hon i
+all stillhet sin mans outtröttliga medarbetare, kunde språk, läste
+snabbt, öfversatte och skaffade litterära meddelanden, biografier,
+berättelser m.m. "Uti en årgång", säger hon senare i bref till
+Snellman, "hade jag verkeligen största andelen". Så började detta
+äktenskap och förblef så deras sammanlefnad igenom. Därtill kommo
+bidrag af Stenbäck, Nordström, Lönnrot, Cygnaeus och Ahlstubbe, hvarför
+Morgonbladet kan betecknas som ett sammanhållande organ för landets
+yngre skriftställare.
+
+Runebergs angrepp i Morgonbladet ådrogo honom skarpa genmälen från
+svensk sida; man fattade icke att Runeberg åsyftat göra gällande en ny,
+djupare uppfattning af skaldekonsten, hvarför öfverdrifterna borde
+skrifvas på hans hänförelse för en sak, som var för honom helig.
+Franzén blef, förmodligen på landsmanskapets vägnar, högst uppbragt och
+har sedan dess ej yttrat ett ord om Runebergs skaldskap, ej heller, när
+de 1840 träffades i Helsingfors vid universitetets jubelfest, sökt hans
+närmare bekantskap.
+
+I hemlandet sades intet i tryck; men sinsemellan lät man talet gå, och
+då det är de små andarnes sed att förutsätta små motiver äfven hos de
+stora, menade man nog allmänt, såsom ock i Sverige, att Runeberg velat
+göra rent hus i den svenska vitterheten för att sedan ställa fram sig
+själf som den kommande profeten. Störst var oviljan bland den äldre
+generationen, hvars beundran för Tegnér var obegränsad.
+Prenumerantsiffran för Helsingfors Morgonblad nedgick år 1832 både i
+landsorten och i Helsingfors; från 493 till 329, och ville ej sedermera
+stiga, så länge Runeberg kvarstod vid redaktionen. Vid universitetet
+blef han förbigången 1831 vid utdelningen af det litterära understödet
+och höll på att bli det äfven 1834, då understödet åter var ledigt.
+Året förut hade han blifvit förbigången vid besättandet af adjunkturen
+i grekisk och romersk litteratur, ehuru både Sjöström och Linsén, de
+två professorer, hvilkas adjunkt han skulle blifva, satte honom i
+första rummet och Linsén därvid framställde sin önskan med en saklighet
+och en vältalighet, som bort öfvertyga de andre; endast två af
+kollegerna förenade sig med dem. Med pliktskyldiga komplimanger åt
+magister docens Runebergs poetiska talang och förhoppningar om hans
+kvarblifvande vid universitetet, sågo sig de öfriga tvungna att rösta
+på hans äfven i rent vetenskapliga meriter underlägsne medtäflare.
+
+Runebergs framtid vid universitetet var därmed stängd. Topelius i sina
+anteckningar från den tid, han bodde i det Runebergska hemmet, omnämner
+den yngre generationens harm, särskildt österbottningarnas: Snellman,
+som då var deras kurator, hade det oroliga året 1834 talrika
+svårigheter med att afstyra deras bullersammaste opinionsyttringar;
+vivatropen utanför Linséns bostad och pereatropen för de andre röjde
+dock hvad ungdomen tänkte.
+
+Det var en domningens, småsinnets och kotteriväsendets tid. Helsingfors
+var en kälkborgerlig småstad, där reaktionen vid universitetet fann en
+förträfflig jordmån. Det var denna anda, som relegerade Stenbäck 1834,
+som 1838 dref Snellman från kuratelet och universitetet, som med
+missundsamhet följde Nervanders af regeringen understödda verksamhet
+och med hvilken Nordström vid konsistoriebordet utstod så många duster.
+Den långvariga likgiltighet, som mötte Nervanders och Nordströms
+vetenskapliga arbeten, verkade som en väsentlig faktor vid den senares
+öfverflyttning till Sverige och var, för Snellmans vidkommande, nära
+att drifva honom samma väg.
+
+Hvad Runeberg beträffar, kommo till hans motgångar i det offentliga
+äfven sådana af enskild natur: 1833 afled hans äldsta barn, en dotter,
+hvars förlust grep föräldrarna djupt, och 1834 förlorade han sin mor,
+hvarmed det gamla hemmet i Jakobstad upplöstes; systrarna flyttade till
+Helsingfors som småskolelärarinnor. Under dessa år visar sig, hvad halt
+det fanns i botten på Runebergs bergs väsen. Icke ett ögonblick synes
+han vackla i sin öfvertygelse om skaldekonstens uppgift eller i
+vissheten om sin poetiska kallelse. Han lämnar sina svenska vedersakare
+obesvarade: de bekymra honom lika litet som motgången med adjunkturen
+nedslår hans mod. "Han skrattar alltid åt mig, när jag är utkommen
+öfver att de gräla på honom eller glad öfver att de berömma honom i
+tidningarna", skrifver hans hustru till en väninna. Glad och lugn i
+djupet af sin ande, är det blott ett enda svar han ger: genom ännu
+skönare och sannare verk ville han visa, hvad poesin är, när den
+utöfvas i anda och sanning, medan han i afseende på sin bärgning väl
+kunde finna en annan väg än universitetets.
+
+
+HANNA OCH ÖFVERFLYTTNINGEN TILL BORGÅ.
+
+Sommaren 1833 utgaf Runeberg sitt andra häfte _Dikter_, och då detta
+skedde till förmån för de nödlidande i landets norra delar, fick det en
+lifligare afsättning än det förra, så att behållningen slutligen
+uppgick i nutida mynt till öfver 3,000 mark, en vacker gåfva till de
+nödlidande af den unga poeten midt under hans egen kamp för tillvaron.
+I detta häfte ingå de lyriska skapelser, som sedermera blifvit
+Runebergs populäraste: _Vid en källa, Bondgossen, Den sjuttonåriga,
+Hvem styrde hit din väg? Talltrasten, Det var då_, äfvensom fortsättning
+till _Idyll och epigram_. Skalden har här trängt djupare in i lifvets
+och naturens verkligheter; knappt ett enda poem, där ej dessa vore
+ställda i något förhållande till människans inre värld, en
+förknippning, hvarigenom den Runebergska lyriken får sin djupaste
+tankehalt. Det är sommarens mognade frukter, jämförda med de vårfriska
+blomstren i det förra häftet. Här ingå äfven _Grafven i Perho_ och
+_Zigenaren_.
+
+Runebergs andra dikthäfte mottogs i hemlandet med samma tystnad som det
+första; det lifligare intresset hade gällt de nödlidande, icke
+dikterna.
+
+Julen 1836 utkom HANNA, Runebergs andra större episka dikt, äfven den
+hexametrisk liksom Älgskyttarne. I denna ljufliga idyll, för att tala
+med Runebergs norska biograf, en kärlekens höga visa, en lofsång öfver
+den makt, som framför andra bestrålar människolifvet med solsken och
+lycka, sammansmälter på ett underbart sätt den mästerliga
+karakteristiken af kärlekens uppvaknande i den sjuttonårigas hjärta med
+den tjusande skildringen af den finska inlandsnaturen i
+midsommarkvällens ljus. Förebilder till Hanna kunde skalden haft inom
+den Tengströmska kretsen, medan prästgården och inlandsnaturen stod för
+hans blick sedan konditionstiden i Saarijärvi, men nu fattad i en lätt
+antydd motsats till kustlandet i söder. Hvilken skillnad mellan det
+rika och intelligenta lifvet i Pargas och denna stilla, afsides belägna
+inlandsprästgård "vid en bortglömd vik af en insjö fjärran i norden",
+där Hanna uppväxer frisk, glad och renhjärtad, men ock i den mest
+landtliga okunnighet om allt annat än det enkla lifvet omkring sig!
+Jämte kärleken är i denna idyll äfven vänskapen en af dess goda makter,
+företrädd i två generationer, af den gamle pastorn och hans
+ungdomsvän, som bägge grånat i tjänst hos samma bildningsmakt, den ena
+i norr, den andre
+
+    långt på en enslig ö, där vår kust nedskjuter i söder,
+
+och af deras söner, som, värmde af samma vänskap, nu efter slutförda
+examina i Åbo komma för att tillsamman tillbringa sommarferierna på
+prästgården i norden. Allteftersom idyllens handling fortgår, upprullas
+nu den täckaste bild af detta landsbygdens kulturcentrum, som i Finland
+liksom i öfriga lutherska länder gjort en så betydande insats i
+bildningsarbetet. Förvånande är den blick, hvarmed den unge skalden
+trängt till djupet af dess väsen, som så harmoniskt försmälter till ett
+med naturen och befolkningen omkring den.
+
+    Idyllen är nu störd. Bortskrämda äro dess
+                                     ------förklarade andar,
+    vänliga, skapta för oss, att bilda oss himlar på jorden.
+
+Lifvet har gått fram med svårare fordringar än de som ställdes på
+prästgårdens sjuttonåriga Hanna, för hvilken valet blef så lätt mellan
+den fattige studenten och den rike befallningsmannen, mellan hjärtats
+bud och beräkningen på världsliga förmåner. Men bilden är ej mindre
+sann för det att den tillhör det förgångna. Hannas samtid återfann i
+den med rörelse sitt bättre jag: så skönt, så godt, så varmt var
+själfva hvardagslifvet, blott man ville se det med skaldens blick. Det
+gick denna samtid, när den läste Hanna, som det gick Hanna själf, när
+kärleken rört hennes hjärta och naturen omkring henne, så förtroligt
+väl bekant den än var, framstod i en ny förklaring, som om den velat
+säga:
+
+    ------"Flicka, så klar och härlig var jag ju ständigt.
+    Se, och du tordes ej tro det ändå, fast du drömde det stundom."
+
+Med Hanna intog Runeberg omsider sin plats i den samtida vitterheten,
+och sedan dess har äfven allmänhetens bifall oafbrutet följt honom,
+medan han stigit mot det af "odödlighetens lugna sol" förgyllda målet,
+som strålar i ungdomsdikten från Pargas. I eget land teg kritiken ännu,
+men i Sverige mottogs Hanna med odeladt bifall. År 1839 tilldelade
+Svenska akademin åt Runeberg sin stora guldmedalj utan föregående
+täflan. Det skedde på v. Beskows förslag; att Runeberg djupt fattat
+detta drag af ädelmod visar hans mångåriga vänskap och korrespondens
+med den, som sålunda "samlat glödande kol på hans hjässa".
+
+Sommaren 1836, medan Runeberg på Degerö, nära Helsingfors, en
+skärgårdsnaturens pärla, fullbordade sin inlandsidyll, fullföljde han
+ock sitt beslut att lämna universitetet och ansöka en ledigblifven
+lektorsplats i latin vid Borgå gymnasium, till hvilken tjänst han
+utnämndes i februari 1837. Nu fann man dock vid universitetet, att
+något borde göras för att kvarhålla skalden. Innan lektorsutnämningen
+var afgjord, ingick konsistorium till kansler med hemställan om ett
+extra årsanslag på 2,000 rubel för att fästa Runeberg vid universitetet
+och tillika "sätta honom i tillfälle att mera ostördt än hittills egna
+sig åt sina litterära sysselsättningar". Runeberg afböjde emellertid
+själf denna åtgärd, som vidtagits honom oåtspord. Bland orsaker, han
+anför i bref till ärkebiskop Melartin och ministerstatssekreterarn
+Rehbinder, undanskymmes den hufvudsakliga, som var att själfkänslan
+förbjöd honom att emottaga ett anslag, som utan bestämda
+tjänsteåligganden kunde blifva förbindande för hans öfvertygelse och
+handlingssätt. Af något agg mot konsistorium synes ej ett spår. Till
+Melartin skrifver han gladt: "Nu skall ingen säga, att universitetet
+underlåtit att göra hvad det kunnat för min fortkomst, och då jag
+skiljer mig från detsamma, medtager jag det glada minnet af dess mig
+bevista erkännande och värma".
+
+Detta goda och anspråkslösa hjärtelag midt under motgångar och
+pröfningar--ett kännetecken på själfviskhetens öfvervinnande--är just
+den egenskap Runeberg så högt värderar hos sina "tre stora läromästare
+i lifvet", af hvilka den förste, vännen från skolan och studentåren
+Fredr. Ehrström, med stilla jämnmod redan genomgått åtskilligt. Huru
+Runeberg för sin del öfvat denna själfförglömmelsens konst, framgår af
+hans religiösa mognad vid polemiken mot pietisterne, som kort därpå
+begynte. Hösten 1836, kort före Hannas utgifvande, tryckte han i
+Morgonbladet dikten _Till lyckan_, som också den visar huru ringa
+Runeberg aktade lifvets yttre förmåner, om han än ej föraktade dem:
+
+    Ljusets lott och fridens gåfva,
+    glädjen, hoppet, kärleken,
+    allt, hvad lifvet bäst kan lofva,
+    ägde jag och äger än;
+    dig blott har jag sett försvinna,
+    hvarje gång jag sökt dig nå;
+    milda, svaga stoftgudinna,
+    le en gång mot mig också!
+
+Å konsistorii sida var stämningen ej så hel. Tre af dess ledamöter
+röstade emot anslaget: Runeberg skulle göra vida mera nytta som lektor
+i Borgå än som docent vid universitetet, för hvilket han ingalunda vore
+oersättlig. Härtill har anmärkts, att det visade sig, att universitetet
+ej heller var oersättligt för Runeberg. Den fördjupning och
+koncentration, som kom hans poetiska begåfning till del i den stilla
+småstaden, hade måhända under det rikare intellektuella och
+vetenskapliga lifvet i hufvudstaden uteblifvit. Också afböjde han, vid
+Sjöströms död 1846, då professionen i grekiska blef ledig, de allmänna
+uppmaningarna att söka den.
+
+Med oförbehållsam värme framträdde vännernas och den akademiska
+ungdomens hyllning vid afskedsfesten den 12 maj 1837 på "Sparbanken",
+på norra stranden af Tölöviken, ett värdshus som numera kvarstår blott
+i Topelii noveller. "Öfver hela festligheten", säger Topelius i sin
+dagbok, "låg en hjärtlighet och värme, som beständigt samlades kring
+hufvudpersonen och åter utgick från honom, som från en lifvande fläkt."
+
+Några dagar senare, en solig vårdag, förde Runeberg sin familj, hustru
+och två gossar, landvägen till Borgå. Han stannade där för sin
+återstående lefnad.
+
+
+RUNEBERG I BORGÅ.
+
+"För att sjunga behöfver man en grön kvist att sitta på", plägade
+Runeberg yttra, åsyftande därmed icke blott en sorgfri utkomst utan ock
+det fäste i lifvet, som en regelbunden verksamhet erbjuder. Det var
+detta fäste han vunnit vid Borgå gymnasium.
+
+I de gamla gymnasierna rådde en anda, som med goda och ondt numera är
+försvunnen från våra skolor, en frihet i studier och lefverne, som ofta
+urartade till själfsvåld, men ock frambragte karaktärer. Borgå
+gymnasium var särskildt bekant för bristande disciplin. Gymnasisterna
+infunno sig efter behag till lektionerna, och vid någon af dem ogillad
+bestraffning, särskildt kroppsaga, som ansågs för gymnasistvärdigheten
+kränkande, var det sed, att, genom klassvis företagna demonstrationer,
+rop och hojtande eller allmän absentering, visa sitt missnöje med
+lärarn i fråga. Skolans myndighet var så mycket svagare, som rektoratet
+hvarje år gick i tur mellan lektorerna, hvarjämte hvarje strängare
+bestraffning måste hänskjutas till collegium gymnasticum, hvars dom
+åter, så snart det gällde relegation och kollegiet ej var enhälligt,
+hemställdes domkapitlet, där yttermera rektor och lektorer anförde
+klagomål mot hvarandra, tills ärendet med protokoller och bilagor
+hamnade i hofrätten, allt medan själfsvåldet bland gymnasisterna
+ogeneradt pågick: denna mur af sekelgamla författningar och sega
+traditioner gaf sig ej vid första angrepp. Domkapitlets protokoller
+bevara många fåfänga inlagor och besvärsskrifter af Runeberg från
+början af Borgåtiden, då han, med biträde af några yngre lektorer,
+sökte i läroverket införa en bättre ordning. Då Runeberg själf var
+rektor, undvek han därför att sammankalla lärarkollegiet och
+upprätthöll disciplinen genom den personliga auktoritet, han utöfvade
+öfver eleverna, vinnande dem än med: den hjärtevärme, hvarmed han vid
+enskilda samtal inträngde i deras inre, än med det stränga allvar,
+hvarmed han fordrade pliktuppfyllelse af andra som af sig själf.
+
+Revolutionsåret 1848, då Runeberg åter var rektor, kom dock äfven han
+till korta. Slagsmål med stadens sjömän och gesäller, öfverdådigt lif
+på värdshusen och annat ofog fortfor äfven sedan de felande begärt och
+erhållit tillgift mot löfte om bättring. Runeberg fann det slutligen
+nödigt att sammankalla lärarkollegiet, som enhälligt ådömde dels
+relegation, dels aga på flata handen, dels karcer och varning. Vid
+domens afkunnande, då handplaggorna exekverades, använde Runeberg den
+högsta fysiska och andliga kraft; björkriset formligen söndersmulades
+under tyngden af hans slag, medan han för den församlade ungdomen
+förklarade den lydnad de voro skyldiga sina lärare och sitt gymnasium:
+plikten var för Runeberg ej att leka med. För sina kolleger framstod
+han härvid i högsta måtto imponerande, men på eleverna gjorde domen ett
+motsatt intryck och var i själfva verket ett felgrepp. Kroppsstraffet,
+hvaremot gymnasisterna så länge drifvit opposition, hade de nu vuxit
+ifrån. Svikna i sina illusioner om frihet och människovärde, till och
+med beträffande Runeberg, afgingo 38 gymnasister från läroverket, bland
+dem A.E. Nordenskiöld, sedermera nordostpassagens ryktbare upptäckare.
+
+Runebergs rektorsprogram följande vår visar, huru djupt han dock i
+grunden förstod de unga: hos dem lefver, säger han, en varm håg för det
+ädla och rätta; men denna håg är ännu outvecklad, så att ynglingen lätt
+tar miste och ställer sig till stöd för ett mindre förhållande, hvars
+helgd han förstår, emot ett större, om hvars vikt han ej hunnit komma
+till insikt. Det gäller då för lärarn att ej förkväfva "den vackra
+låga, som eldar ynglingen för en i hans mening berättigad sak, en låga
+af hvilken ensamt äfven det stora rätta i en framtid kan vänta sin
+kraft och sin fyllnad". Men å andra sidan bör ock tillses, "att de ädla
+frön, man förutsätter inom ynglingens barm, icke må förvildas i sin
+grodd, utan uppgå till blomning och frukter". Med detta uttalande, som
+i sin helhet läses hos Strömborg, har Runeberg trängt till en af
+kärnpunkterna i uppfostringskonsten. Också egde han, efter 48, ända
+till slutet af sin lärotid gymnasii-ungdomens odelade tillgifvenhet och
+beundran.
+
+Af själfva undervisandet var Runeberg mindre intresserad. Och dock
+sätter Strömborg honom äfven som lärare främst bland alla gymnasiets
+lektorer. I sin hopknäppta prästrock--som lektor var Runeberg
+prästvigd, dock utan skyldighet till prästerliga förrättningar--satt
+han allvarsam i katedern, medan lektionen fortgick jämnt, klart och
+redigt. Under öfversättningstimmarna, då Runeberg värmdes af den
+klassiska texten, som han tolkade mästerligt, låg snusdosan af näfver
+obegagnad på bordet; under de grammatikaliska öfningarna fick den,
+mellan priserna, svänga rundt i vänstra handen, liksom markerande
+därmed de olika graderna af hans intresse för undervisningens olika
+sidor. Tjänstgöringen var lindrig, endast 8-12 timmar i veckan, och
+gjorde, van som han var vid undervisandet från sin tidigaste ungdom,
+knappast intrång i Runebergs författarskap. I början läste han latin,
+men fick sedan transport till lektoratet i grekiska, där
+författarläsningen var hufvudsak. Med en af kollegerna, lektorn i
+historia J.E. Öhman, hade han därtill upprättat ett progymnasium, som
+dock i hufvudsak leddes af kamraten. Tillsammans hade de ock 1838
+uppsatt "Borgå tidning", hvarvid Runebergs anpart till stor del sköttes
+af hans hustru. Öhman, en energisk och klartänkt man, som redan från
+början af Runebergs skaldskap förstått att uppskatta det, omfattades af
+Runeberg, för det rastlösa och oroliga i hans natur, med mera aktning
+än värme.
+
+Öfver hufvud hade Runeberg sin umgängeskrets lika mycket utanför som
+inom gymnasiets lärarkår, såväl i staden som på egendomarna i dess
+grannskap. Han lefde sig snart in i Borgå förhållanden. Åt besökare
+från Helsingfors plägade han säga: "Ni kommer hit från hufvudstaden,
+som ena kaxar, med Senaten till frack och Universitetet till byxor, men
+jag skall säga er att här bakom bergen finnas också människor". Bland
+dem fann Runeberg sin andre "läromästare i lifvet", tullförvaltar
+Dreilick, hvars finkänsliga, anspråkslösa och pliktfasta personlighet i
+hög grad vunnit hans vänskap. "Hit kom jag", yttrade han, "såsom en
+höglärd magister och trodde mig vara något, men först af honom, en
+syndare och publikan, lärde jag mig att vara människa".
+
+Svårare hade Fredrika Runeberg att finna sig i förändringen. Hon
+saknade djupt det intelligenta och lifvande umgänget från
+Lördagssällskapet. "Ack den Kronohagen där i Helsingfors, den var ändå
+en ljuflig sak", skrifver hon till sin väninna ännu 1840. "Herrarna
+kalasa här ifrigt sinsemellan, men mellan dem och fruntimren är befäst
+ett stort svalg". Äfven senare, när det Runebergska hemmet blifvit
+centrum för de bildade familjernas umgänge både i staden och omnejden,
+vann hon inga närmare förtrogna på orten. Och af de gäster, som från
+när och fjärran besökte dem i allt större antal, efter hand som
+skaldens rykte steg, hade hon "ingen fri luftväxling för sin inre
+människa" i följd af en tilltagande döfhet, som med åren alltmera
+utestängde henne från yttervärlden. Hon läste mycket och genom henne
+har Runeberg, som med åren alltmera ogärna själf läste något,
+fullständigt följt med den samtida skönlitteraturen, vare sig hon
+föreläste eller refererade den. Men hvad som framför allt tog hennes
+kärlek i anspråk var hemmet, där efter hand sex raska söner uppväxte,
+och ej blott kärleken, hvaraf hon hade rikligare att ge, utan ock
+krafterna, som aldrig tycktes henne förslå för arbetet, som "alltid
+ökade sig mera än hon hann undan".
+
+Den största försakelsen i hennes lif och som hon bar nog mycket för
+sig, var måhända den, att hennes poetiska anlag ej komme till sin rätt.
+I sina bref till Snellman, som för denna begåfvade kvinna hyste en
+aktning, som han ej medgaf fruntimren i allmänhet, bemöter hon
+samtidens fördomar mot kvinnligt skriftställeri med en bitterhet,
+hvilken satt desto djupare, som hon ej själf kunnat helt frigöra sig
+från dessa fördomar. Flere år å rad förkväfde hon i hushållsgöromålen
+sin skriflust, så att Runeberg slutligen förebrådde henne detta
+"alltför ensidiga Marteri". På Snellmans tillskyndan publicerade hon i
+Litteraturbladet på 1850-talet en del "Teckningar och drömmar"; år 1858
+utkom hennes hufvudarbete, "Fru Catherina Boije och hennes döttrar", en
+berättelse från Stora ofredens tid i stil med Topelii "Fältskärns
+berättelser", författad tidigare men utgifven senare. Med hvad hon
+äfven i bundet språk publicerat är Fredrika Runeberg helt visst den
+mest betydande svenskspråkiga författarinna i Finland.
+
+Somrarna tillbragte Runeberg med sin familj från och med år 1838 på
+Kroksnäs, i skärgården strax söderom Borgå, en gammal herrgård i
+bondehand, hvars enkla, rödmålade mansbyggnad ännu står kvar som på
+Runebergs dagar. Skyddad af Vessölandets djupa barrskogar, erbjuder
+naturen här, rikt kuperad, med rymliga fjärdar, löfrika sund och
+vassbevuxna vikar, all den inre skärgårdens fägring och behag, hvartill
+ock hör den sekelgamla odling, som med åker och äng och trefna
+bondgårdar brutit dess ursprungliga vildhet. Här har skalden oafbrutet
+i 31 år, sommar efter sommar, vid naturens bröst funnit den sunda
+näring, hans ande efter vinterns arbete behöfde.
+
+Om somrarna skref Runeberg numera föga. Så snart våren kom, drefs han
+af en rastlös längtan ut till naturen, för att "deltaga i dess
+utvecklingsfest", och var ofta redan före feriernas inträde utrest till
+Kroksnäs på någon jakt- eller fiskefärd. Sommarn igenom bedref han på
+de kringliggande vattnen sitt fiske, med långref och krok, med nät och
+ryssjor, hvarvid sönerne efter hand som de växte upp biträdde, de yngre
+vid fångsten och vården af betena, de äldre som roddare, medan Runeberg
+i sin halmhatt och hemgjorda linneblus med läderbälte kring lifvet satt
+i aktern af båten och skötte refvarna. Det var intet dolce far niente,
+såsom hans hustru någonstädes skämtsamt beklagar sig i sina bref, utan
+en sysselsättning, som för tillfället upptog hela hans intresse och
+bedrefs med största omsorg; hans drag kunde mulna i allvar, när yngsta
+sonen låtit kråkorna beskatta betesförrådet, såsom Strömborg förtäljer
+om den fiskefärd han deltog i. Jaktfärderna gällde om våren
+sjöfågelskytte för vettar, om hösten hare och skogsfågel och räckte
+någon gång flere dagar å rad. I kalendern Ilmarinen för 1884 ingår en
+intressant skildring af en sådan längre jaktfärd tidigt en vår på
+sjöfågelskytte till yttersta hafsbandet, där man tältade i det fria,
+ehuru snön ännu låg kvar i skogarna, medan kosten bestod af på stället
+tillbredd fisksoppa; icke minst värdefull är uppgiften om Runebergs
+intresse för den skrytsamme och egensinnige lotsen, med hvilken han vid
+toddyglaset fortsatte diskursen natten igenom. Om hösten riktades
+jaktfärderna till omnejderna kring Borgå, där Runeberg snart blef
+hemmastadd ej blott på herrgårdarna, utan ock i mången bond- och
+torpstuga, som ända till våra dagar bevarat minnen däraf. De personer
+och typer, han därvid mötte, bland allmogen såväl som bland de bildade,
+blefvo ej utan sin betydelse för hans skaldskap.
+
+Runebergs overksamhet på Kroksnäs var endast skenbar. Det var nu han
+samlade sina förråd af nya åskådningar och idéer. Från skogen och sjön,
+från skären och hafvet, från grönskan och sommarljuset hade de sin
+friskhet och sin styrka. Nya diktverk växte nu upp i hans fantasi, och
+då han själf meddelat, att han ej nedskref någonting, förrän dikten i
+hans inre fått en fullt tydlig och harmonisk gestalt, var kanske denna
+del af skapelsearbetet den förnämsta. Efter middagshvilan, när han gick
+ut till "Mellanängskällan", blef han kvarsittande vid dess klara
+vatten, ostörd, i tyst begrundan, ofta långa stunder, medan hans
+anhöriga, som kände hans vana, togo en omväg för att ej störa honom.
+Det var diktverkens början; de slutfördes under de långa och mörka
+vintermånaderna i staden.
+
+När Runeberg kom till Borgå, hade han redan, som han uttryckte sig,
+mycket "färdigskrifvet i hufvudet".
+
+Det första större diktverket i Borgå är JULKVÄLLEN. I detta
+syskonstycke till Hanna är skådeplatsen åter inlandet, men nu "den rikt
+bemedlade herrgården", den andra af de bildningshärdar, från hvilka
+kulturen utgått till den inre landsbygdens befolkning. Den är i ego hos
+en adlig krigare, den gamle majoren, hvartill förebilden kunnat finnas
+hos Enehjelm i Saarijärvi eller någon af de militära godsegarene i
+omnejden af Borgå. Med sina glimmande takkronor, sin stormodigt ropande
+kusk och sina förnämare vanor står herrgården i Julkvällen på långt
+större socialt afstånd från folket än prästgården i Hanna. Uppvuxen i
+dess adliga kultur, har den sextonåriga fröken Augusta i sitt väsen en
+helt annan förfining än hennes syster på prästgården. Hon spelar
+klaver, hon har läst Irving och Moore, hon skrifver vers, men framför
+allt: i hennes hjärta bor en adel, både bildningens och födselns,
+hvarur detta sextonåriga barn hämtar de ingifvelser, som göra henne
+till julkvällens tröstande ängel. Huru skulle den till åldern mognare
+Hanna redt sig inför uppgiften att stilla den sorg och söndring, som
+julposten medfört med de oroande nyheterna från Turkiet, där svågern
+kämpade som kapten i ryska armén? Rörande är den sextonårigas fina
+konst, då hon med sitt klaverspel omstämmer fadren, som fåfängt talat
+förnuft med sina gråtande fruntimmer, och med sin romans tröstar sin
+syster kaptenskan i kammarn vid den förstföddes vagga. Slutligen är det
+ock hon, som om under hafvandena både i torpen och drängstugan har en
+omtanke, hvilken får sitt mest gripande uttryck i förhållandet till
+Pistol, den gamle trumpne soldaten, hvars son stupat i kriget, medan
+kaptenen återkommer på julaftonen sårad men behållen. Det är hennes
+älskliga väsen, som öfver den gamle soldatens manliga resignation
+kastar ett skimmer af mild försoning: i hjärtelaget hos dem bägge bor
+en valförvantskap, som öfvervinner olikheten i ålder, stånd och
+bildningsvillkor.
+
+Hanna är uteslutande idyll; i Julkvällen tillkom det
+krigiskt-patriotiska elementet med en styrka, som ej undgick att göra
+intryck på samtiden. När gamle Pistol uppträdde från de djupa led, som
+1808 bestått den förtviflade striden för fosterlandet och äran,
+
+    flärdlös, trumpen och lugn, med en järnfast ära i djupet,
+
+väckte han hos allmänheten samma känslor, som grepo hans vapenkamrat,
+den ädle majoren, då
+
+    ----Finland, stod för hans öga; hans torftiga, gömda,
+    heliga fädernesland.
+
+När samtidigt Montgomerys historia öfver 1808 års krig utkom, blef
+intresset allmänt för dessa krigiska minnen, som slutligen fingo sin
+odödliga form i Fänrik Ståls sägner.
+
+Julkvällen påbörjades den första vintern i Borgå. Men dels skolarbetet
+och Borgåtidningen, dels frossan, då för tiden en långt allvarsammare
+sjukdom än nu, afbröto utförandet, tills året 1840 Nadeschda trädde
+emellan och med omotståndlig makt tog skaldens fantasi i besittning.
+Först efter dess fullbordande, januari 1841, återkallade han
+gestalterna från den finska vinterbilden, den vänliga fröken Augusta,
+hvars romans afbrutits i midten, majoren och hans vapenbroder från
+krafternas dar, och ej gestalterna blott, utan tonen och stämningen, så
+att, när diktverket utkom till julen 1841, det förelåg så helgjutet,
+som om det skapats under en enda oafbruten ingifvelse: ett kraftprof,
+som bättre än något visar den underbara uthålligheten i Runebergs
+skaldefantasi.
+
+Medan Runebergs sångmö hittills gifvit endast bilder ur den egna
+nationens lif: i Älgskyttarne dess allmoge, i prosaberättelserna dess
+borgarstånd och kustbefolkning, i Hanna och Julkvällen dess präste- och
+adelstånd, beträder hon med NADESCHDA den främmande världen i det land,
+hvarmed Finlands öde efter 1808 förenats. Motsatsen kan ej vara större:
+där lifegenskap, här ett själfegande bondestånd; där själfhärskaredöme,
+här en fri samhällsanda, om ock än väntande sina former; där glans och
+prakt i de ledande klassernas lif mot den stilla enkelheten här. Den
+ädla mänsklighetskänsla, som är en af de ledande makterna i Runebergs
+diktning, höjde honom öfver hvarje trångbröstad nationalfördom. Men
+hvarifrån hade Runeberg, som aldrig vistats i Ryssland, sin åskådning
+af det ryska lefnadssättet och den ryska naturen?
+
+Sommarn 1838 hade Fredrik Cygnaeus fört till Runeberg i Borgå Jakob
+Grot. Denne ryske lärde hade som tjänsteman vid Rikskonseljen begynt
+intressera sig för den nordiska litteraturen. Han lärde sig ej blott
+svenska språket, utan ock, under en vistelse hos Lönnrot i
+Kajanatrakten, det finska, öfverförde till rysk dräkt Tegnér, Runeberg,
+Kalevala och publicerade i den ryska tidskriften "Samtiden" intressanta
+uppsatser från det område han valt som sitt. År 1841-53 professor i
+ryska vid universitetet i Helsingfors, stod han som en intresserad
+förmedlare af det andliga utbytet mellan sitt fosterland och det där
+han verkade. Bekantskapen mellan Runeberg och Grot, en gång inledd,
+öfvergick efter hand till brorskap och verklig vänskap. Upprepade
+gånger gjorde Grot sommartid på Kroksnäs besök, som kunde räcka ända
+till tio dagar, medan de om vintrarna träffades ömsevis i Borgå eller
+Helsingfors. Sitt första besök på Kroksnäs, sommarn 1839; resan dit
+från Borgå, då Grot i sin obekantskap om vägens längd anlände så sent i
+sommarnatten, att familjen redan låg till sängs; Runebergs glada
+välkommen, när han med ljus i handen steg ut ur sitt rum: allt detta
+beskrifver Grot med rysk liflighet i en längre uppsats i "Samtiden".
+Hvad främlingen främst lade märke till hos den finske skalden var "hans
+öppna anlete, som uttrycker förstånd, redbarhet, saktmod och en
+orubblig själens frid". Det sistnämnda hade han funnit äfven hos
+Lönnrot, en frid så motsatt det ryska lynnets oro: hos båda, Lönnrot
+och Runeberg, hade den samma grund i deras religiositet. I skaldens
+sommarhem bemärker han, näst gästfriheten, den stora enkelheten: det
+primitiva möblemanget, de bilade stockväggarna, fönstren, som efter
+österbottnisk sed saknade rullgardiner; han hänföres af
+skärgårdsnaturen, som med gråa klippor, gröna barrskogar och gyllene
+fält utbredde sig framför hans fönster. Runeberg, som i hög grad besatt
+förmågan att samtalsvis vinna sanna och djupa åskådningar, har under
+dagarna för Grots första besök på Kroksnäs utan tvifvel fått en rik
+inblick i lefnadsförhållandena i Nikolai I:s Ryssland. Samtalen varade
+stundom, skrifver Grot om ett senare besök, ända till fem timmar och
+fortgingo långt in på de sommarljusa nätterna. I ett annat bref
+förvånas han öfver de djupsinniga tankar och snillrika bilder, med
+hvilka den finske diktaren rör sig äfven på främmande områden, och kan
+icke nog prisa hans "sällsynta förmåga att uppfatta och värdera det
+vackra hos hvarje nation".
+
+Vänskapen mellan Grot och Runeberg är en bild af det förtroendefulla
+förhållande, som rådde mellan ryska och finska skriftställare på en
+tid, då man trodde på vetenskapens och poesins kraft att förbrödra
+nationer. År 1853 kallades Grot till lärare åt den blifvande kejsaren
+Alexander III, som för honom hyste mycket förtroende; hvilken betydelse
+har ej häri legat för Finlands välfärd? Ännu 1877, vid Runebergs död,
+egnade Jakob Grot åt den finske diktaren varma afskedsord i den ryska
+pressen. "Han var en af de utvalda", skrifver han, "öfver hvilka folken
+med rätta äro stolta och som utgöra en prydnad för mänsklighetens
+häfder." Grot afled år 1893.
+
+Genom Grots vistelse på Kroksnäs var Runebergs fantasi redan varm för
+det ryska lifvet, då hans hem juldagarna samma år besöktes af en nära
+bekant från Lördagssällskapets tid, fröken Henriette Ahlstubbe, en
+syster till Stubben, gemenligen Stubbskan benämnd. För att understöda
+sin bror, hvars humanistiska intressen betänkligt inkräktat på hans
+medicinska studiebana, hade hon flere år vistats som guvernant i det
+inre Ryssland och återförde därifrån bland sina minnen en sägen om
+tvenne furstesöner, som förälskade sig i en och samma slafvinna. Detta
+var uppslaget till Nadeschda, som konciperades och slutfördes inom ett
+enda år.
+
+Att Runeberg i Nadeschdadikten förmått öfver själfhärskardömets och
+lifegenskapens Ryssland kasta ett sådant skimmer af sympati, kommer
+väsentligen af den humanitetsgrund, hvarpå dikten bygger, och som
+skalden på det lyckligaste förknippat med gifna historiska förhållanden
+genom att förlägga händelsen till Katarina II:s tid, då det adertonde
+århundradets humanitetsläror framträngde äfven till Ryssland.
+
+Det mänskliga värde, som ligger i ett rent hjärtas kärlek, vare sig den
+tager gestalt hos en lifegen som Nadeschda eller hos en fursteson som
+Voldmar, förenar dem bägge på samma grund. Så ljuflig och ren som
+skalden målar denna kärlek, i månskensnatten i den underbara fjärde
+sången, hvem kan betvifla dess verklighet? Hvad beträffar
+furstesönernas moder, den anstolta Natalia Feodorovna, denna
+karakteristiska typ i själfhärskaredömet, som lefver blott för
+härskarens gunst, så har ock denna hårda natur en vek punkt i sin
+moderskärlek, ehuruväl hon framför allt älskar sig själf i sina söner,
+hvarför hon ock drabbas dess svårare, ej blott af Voldmars mesallians
+med den lifegna utan ock genom Dmitri, sin "nattlige, dunkle son", som
+sviker hennes lefnadsplan af kärlek till samma slafvinna. Också i
+teckningen af de lifegne lefver samma mänsklighetskänsla: Vladimir, den
+gamla trotjänaren, blir genom kärleken till sin herre något långt mera
+än en slaf, ja äfven Miljutin, Nadeschdas fosterfar, som är så djupt
+sjunken i lifegenskapens dy, att hans högsta önskan är att se henne som
+furstens älskarinna, får i den varma tillgifvenheten mellan honom och
+Nadeschda sitt människovärde. Och slutligen har skalden, genom att emot
+Natalia Feodorovnas falskhet och flärd, då hon med målade tapeter söker
+bedraga sin kejsarinna, ställa fram Nadeschdas rena och af sorger
+förädlade gestalt, med beundransvärd finhet motiverat handlingssättet
+hos Katarina II, denna Nordens Semiramis, som här fått den ädla
+uppgift, att mänskligt återförena, hvad fördom och flärd åtskiljt.
+
+I Nadeschda har Runebergs sångmö rört sig, med samma säkerhet i de
+ryska fursteslottens glans och prakt som hemma på präst- eller
+herrgården i eget land. Grot, åt hvilken han lämnade dikten att
+granskas i manuskript, har ej haft något af vikt att anmärka, men
+tillägger ock, att både gestalterna och naturen här äro behandlade mera
+summariskt än i de finska bilderna. Icke dess mindre verkar dikten
+öfvertygande genom sin inre följdriktighet och sanning, diktionens
+skimrande fägring och stämningens djup, buren af de antikartade
+metrarna, som episkt fortlöpa i orimmade romanser.
+
+I sin tillfredsställelse öfver Nadeschda föreslogo Grot och Pletneff
+äfven andra uppgifter ur det ryska lifvet till behandling; men Runeberg
+hade med Nadeschda uttömt sitt ämne, och det var ej hans vana att
+upprepa sig.
+
+
+STRIDEN MED PIETISTERNA; KUNG FJALAR.
+
+Medan Runeberg i diktens form utvecklade sin glada och ljusa
+lefnadstro, hade pietismen, denna den mäktigaste religiösa rörelse vårt
+folk upplefvat, lik en skogsbrand gått genom bygderna, uppskakande
+sinnena ur deras liknöjdhet och renande hjärtan och seder med sina
+stränga fordringar, men ock i mörk ensidighet förkastande lifvets och
+människoandens yttringar på andra områden än det religiösa: hvad fann
+den annat att hänvisa till, än ett fosterland bortom jordelifvet? I så
+måtto har man kallat pietismen en underström till den nationella
+rörelse, som med landtdagarnas återinkallande 1863 inträdde som en
+faktor i folkets lif, åsyftande att göra detsamma i högre mening
+delaktigt äfven af ett jordiskt fosterland. Upprunnen ur folkets djupa
+led, vann pietismen anhängare äfven bland de bildade. I
+universitetskretsar hade den sin målsman i Lars Stenbäck, hvars
+väckelse inträffade under relegationen 1834.
+
+Runeberg, inför hvars ljusa lefnadstro pietismens asketiska ensidighet
+syntes innebära en fara för bildningen, hade redan i Helsingfors tänkt
+på att uppträda i frågan. Det var det första året i Borgå han skref
+_Den gamle trädgårdsmästarens bref_, som trycktes i Helsingfors
+Morgonblad 1 december 1837. Stenbäcks "Svar till den gamle
+trädgårdsmästaren" ingick i Morgonbladet för januari 1838, hvartill
+Runeberg i Borgå tidning, som emellertid Öhman och han uppsatt,
+publicerade sitt genmäle _Till författaren af "Svar till den gamle
+trädgårdsmästaren"_. I denna polemik, som med spänd uppmärksamhet
+följdes af landets hela bildade klass, uppträder Stenbäck som den
+eldige, sanningssökande ifraren, medan däremot hos den gamle
+trädgårdsmästaren framträder en kvietism i lifsuppfattningen, som
+utvecklat sig under det nog exklusiva umgänget med plantornas milda
+värld, liksom om icke själf viskheten, lasterna och ondskan funnes till
+i lifvet, åtföljda af sina förkrossande konflikter. Fanns det
+fullkomlighet i hvarje punkt af tiden, som den gamle i sitt tredje bref
+säger, så hörde ju till denna fullkomlighet äfven "den sekt af
+gudaktiga, tysta, hemska varelser", som med sin läras "gift" störa den
+milda harmonin i hans blomstervärld, i det de söndra ifrån honom hans
+Rosa, hans enda dotter. Men pietisterne syntes för den gamle lika
+förtappade, som han för dem, och det straff, som drabbar honom i hans
+dotters död, kan således vara ur poetisk synpunkt berättigadt, medan
+däri ligger ett polemiskt felgrepp, hvaraf ock Stenbäck i sitt "Svar"
+begagnat sig.
+
+Men Runeberg hade tänkt i saken djupare än den gamle trädgårdsmästaren.
+I sitt mästerliga genmäle, som ej i språkets skönhet, men väl i
+tankarnas djup och bildernas klarhet öfverträffar själva brefven,
+vänder sig Runeberg främst mot pietisternas mörka förkastelse af
+världen och människolifvet. För dem ett dystert andens fängelse, är
+detta lif för Runeberg en ljus och härlig uppenbarelse af Skaparens
+tanke. Bredvid uppenbarelsen i naturen erkänner Runeberg äfven det
+uppenbarade bibelordet, men söker i dess läror människolifvets
+förklaring,--ej dess förkastelse. Mellan materie och ande, mellan
+världen och Guds rike ser han en enhet, som kristendomen blott befäst,
+då "försonaren söndertrampade ormens hufvud". Runeberg erkände äfven
+nödvändigheten af en omvändelse från själfviskheten och de onda
+böjelser, som sitta rotade i den jordiska delen af vår tillvarelse,
+något som ej sker oss af vår egen makt, utan som en nåd ofvanifrån. Men
+denna omvändelse kan försiggå äfven annorlunda än enligt pietismens
+normaliserade "Nådens ordning". Den kan vara en stilla utveckling, en
+beständig sträfvan mot Gud, fortgående, för den enskilde som för
+mänskligheten, icke språngvis, utan stegvis, organiskt, genom det
+jordiska till det himmelska. Runeberg varsnar den öfver allt i
+människolifvet, äfven hos den mest förtappade, i palatset lika väl som
+i kojan, hos den ena nationen lika som hos den andra. Inför denna tanke
+ljusnar tillvaron för hans blick, såsom den svartnar för pietistens.
+
+Med tillrättavisande af pietisternas själfviska bekymmer för den egna
+saligheten summerar Runeberg slutligen sin religiösa uppfattning i
+följande ord: "En kristen lefver sitt sanna lif i sin tro, sin kärlek,
+sina tankar och handlingar. I den lefvande tjusningen öfver deras
+öfverensstämmelse med det rätta glömmer han lätt och ljuft, att det är
+han som tänker och gör. Och denna glömska af vårt eget själf är det
+milda offer, vår lära bjuder oss att nedlägga på den Högstes altare".
+
+Runeberg var blott några och trettio år, då han träffade kristendomens
+anda i dessa satser, hvilkas sanning, säger Strömborg, ingen erfarenhet
+skall kunna jäfva. Att skalden pröfvat dem på sig själf, i sitt eget
+lif, det bevisar det sätt, hvarpå han bar sina motgångar först och sina
+framgångar sedan. De bildade klasserna höllo i allmänhet med Runeberg;
+till allmogen trängde hans tankar väl endast medelbart, genom dem.
+
+Huru innerligt de religiösa spörsmålen på denna tid fyllde Runebergs
+lif äfven i hemmet, visar ett bref från hans hustru, som på tal om
+pietisterna skrifver: "Jag ville att en af dem en gång kunde höra
+Runeberg tala i saken, då han är (ja, jag måste nyttja det ordet)
+riktigt inspirerad. Klar och ljus, liksom blickade jag in i Guds
+anlete, är mig vår religion i all sin kärleksfullhet och härlighet, då
+jag hör honom så, och som ett mörkt, betydelselöst stoft nedfalla dessa
+på Skriftens förvrängning grundade olyckliga läror.----Nu först",
+tillägger hon, "har jag rätt och fullt lärt mig inse, hvad jag eger i
+min man".
+
+Stenbäck lämnade Runebergs genmäle obesvaradt, vare sig han redan sagt
+vad han ville, eller att han ej kunde bestrida sanningen i Runebergs
+framställning. I alla fall har han stannat vid pietistens brinnande
+kamp om sin salighet, utbytande lyran mot harpan, tills äfven dess
+toner förstummades i de religiösa lidelsernas stormar. Han utgick ur
+dem luttrad såsom människa, men med sin poetiska åder bruten. Hans
+sista betydande dikt, vid österbottningarnas Porthansfest 1839, är
+tillegnad Runeberg; polemiken hade ej hos honom kvarlämnat minsta skymt
+af personlig misstämning.
+
+Den religiösa polemiken har lämnat spår äfven i Runebergs tredje och
+sista dikthäfte, en efterskörd från den lyriska diktningens fält,
+utkommen sommaren 1843. Här ingår en afdelning legender, dels
+bearbetningar efter Kosegarten, dels egna motiv. Bland de sistnämnda är
+dikten _Krysantos_, i hvilken Runeberg gifvit konstens form åt hvad han
+på tankens väg framställt i sitt genmäle till Stenbäck. Den gamle
+trädgårdsmästarens ensidiga och bittra häftighet är här öfvervunnen,
+och äfven den unge fördömande ifraren omfattas nu med samma milda
+försoning, i hvilken lifvet ligger ljust för skaldens blick.
+
+När Krysantos uppstod, hade planen till KUNG FJALAR redan legat och
+grott hos Runeberg. Huru under Försynens osynliga ledning lifvet verkar
+till människans förbättring och omvändelse, det är hvad Runeberg vill
+visa i denna sin mäktigaste diktskapelse, som han själf kallat "ett
+litet epos, hvari gudarnes storhet och nåd utgör ämnet". För denna
+uppgift erbjöd antiken ej den nödiga känslan af personlig
+själfständighet, men dess mera den skandinaviska forntiden, till
+hvilken dikten därför är förlagd.
+
+Fjalar, Gauthiods kung, hör till dessa vikingatidens storslagna men
+själfviska gestalter, som, trotsande på sin viljas kraft, lefva blott
+för egen storhet och ära, åsidosättande för dem hvarje annan hänsyn.
+Men därjämte bo i detta kämpabröst äfven känslor af en ädel
+mänsklighet, som röjer sig redan i hans beslut att, om ock blott till
+egen tillfredsställelse och ära, från ett stamhåll för vikingar omskapa
+Gauthiod till ett fridlyst rike, blomstrande under lagarnas fredliga
+hägn. När nu Dargar, siaren, tolkaren af gudarnes bud, förkunnar den
+blygd, som förestår Fjalar och hans ätt, då
+
+    ------hans son, den ende,
+    sluter som brud sin syster i eldad famn,
+
+så går Fjalar, med uppbjudande af all sin viljestyrka, till strid med
+gudarne: till den storhet, han vunnit med kufvade riken och länder,
+vill han yttermera lägga den, att hafva besegrat äfven gudarne, i sin
+skoningslösa själfviskhet redo att för detta mål offra det ena af sina
+barn, sin dotter, och höja svärdet mot det andra, mot sin son.
+
+För Runeberg med sin fasta tro på den lagbundna ordningen i skapelsen
+gällde det nu att låta gudarnas ledning af händelserna ske med blott
+sådana medel, som ligga inom naturens vanliga lagar, hvarmed ock dikten
+betages allt tycke af afsiktlighet. Underbar är därvid skaldens konst,
+som här kan i några drag blott antydas. Det rent mänskliga hos Fjalar
+gör det naturligt, att han ej själf öfvervakar sin späda dotters
+uppoffrande, utan öfverlämnar henne åt Sjolf, vapenbrodern, som
+utsätter barnet i hafvet under Vidars klippa, där hennes räddning i den
+stormiga julnatten väl är föga sannolik, men dock ligger inom gränserna
+för det naturliga. Och sedan, när hon, okänd, ett bortvräkt barn,
+hamnar i Morvens land, i Morannals konungaborg, huru naturligt är det
+icke, å ena sidan att hon försmår Morannals trenne söner, med hvilka
+hon uppvuxit som en syster, å den andra att hon vinnes af Hjalmar,
+sjökonungen fjärran från, lika naturligt som Hjalmars vikingafärder i
+främmande land och den gamle Fjalars svaghet att tillåta dem, blott
+hans eget land är fridlyst. Sedan gudarne vid Oihonnas räddning
+"nödgats gripa i händelserna med hela handen", styra de dem sannerligen
+"med en knappt märkbar vink af det minsta finger".
+
+Steg för steg ledes sålunda Fjalar till den väldiga katastrof, som med
+uppskakande kraft störtar honom från hans stolthets och hans
+själftillräcklighets höjder, där han, segrarn öfver människor och
+gudar, vid lifvets kväll solar sig i glansen af sin viljas förmenta
+verk. Förkrossad af Oihonnas och Hjalmars fall, erkänner han gudarnes
+seger, som är en högre världsordnings seger öfver det själfviska
+mänskliga jaget. Gudarne hafva icke slagit honom som i den grekiska
+ödestragedin i blind obeveklighet. Deras slag har afsett Fjalars
+uppfostran, ett luttrande af den ädla metallen från det själfviska
+slagget. I all sin förskräcklighet blir straffet därmed en nåd,
+nederlaget en seger, döden ett lif hos gudarne, mot hvilket all jordisk
+storhet är ringa,--en omvändelse i sitt slag, hvarmed Runeberg ville
+säga, att "nådens ordning" ej är den enda vägen till Gud. I så måtto
+har Kung Fjalar betecknats som hans sista ord i striden med
+pietisterna.
+
+Då diktverkets plan fordrade, att Oihonna uppväxte hos ett annat folk
+än det fornskandinaviska, var det en lycklig tillfällighet, att Nils
+Arfvidssons metriska öfversättning af de gaeliska originalen till
+Ossians sånger utkom julen 1842. I dessa märkeliga rester af Skottlands
+keltiska kultur fann Runeberg det folk han sökte, ett folk med mildare
+seder och mänskligare känslor än vikingarne. Motsättningen mellan det
+ossianska och det skandinaviska har han fasthållit så alltigenom, att
+han kunnat beteckna sitt poem som "en af gifna natiönella och
+tidsförhållanden bestämd episk skildring". Dock har det ossianska
+rikare befruktat hans fantasi än det dinaviska. Visserligen åro Fjalar
+och Sjolf, Hjalmar och Oihonna, äkta vikingagestalter; men tonen
+klingar ossiansk äfven här och där i de sånger, som röra sig på
+skandinavisk botten. Dargar, siaren, så oundgänglig för diktens
+utveckling, kunde väl sammanstå med kelternas druider, men saknar
+historisk grund i den skandinaviska fornvärlden, liksom ock den
+omvändelse, som försiggår med Fjalar, har en betydligt djupare
+innebörd, än den kämpanaturernas förädling genom striderna, som
+Ragnaröksmyten afser.
+
+Ofvanberörda motsättning har skalden åskådliggjort äfven i de
+storslagna, antikartade metrar, hvaraf Fjalardikten består.--Lyriskt
+förbundna i fyraradiga strofer med det noggrannast genomförda skema,
+klinga dessa metrar kärfvare och kraftfullare för de skandinaviska
+bilderna, vekare och mildare för de ossianska. Så lätt än språket i
+skaldens hand tyckes böja sig efter skemats svåraste fordringar, så
+stor har den möda varit, som åstadkommit intrycket af en sådan
+mödolöshet. Det är som om diktionens kraft och glans, dess mjukhet och
+fägring, blott skulle växa i mån af de svårigheter, som måste
+öfvervinnas.
+
+Runeberg hade nu nått den ställning i sitt fosterland, att ett nytt
+diktverk af honom betraktades som en nationell tilldragelse. Kung
+Fjalar, som utkom i bokhandeln i juni 1844, mottogs med stort intresse
+särskildt i Helsingfors, där landets bildade allmänhet samtidigt möttes
+vid universitetets promotionsfest. I Kaisaniemi, som då både hette och
+var "Allmänna promenaden", syntes inom en timme efter diktens
+utkommande knappt någon enda, som ej skulle burit en Fjalar i handen.
+
+Kung Fjalar var emellertid ingen populär dikt. I sin monumentala
+storhet ingaf den mera respekt än förtjusning, om ock den ifrigt
+sysselsatte kritiken, som försökte sig med allehanda utläggningar. I
+"Saima" uppträdde Snellman och inpressade dikten i sina
+socialfilosofiska kategorier, hvilket gaf Runeberg anledning att svara
+med sin utläggning af grundtanken i Kung Fjalar, sådan den ofvan
+framställts. I Sverige iakttog man en oväntad tystnad, som om man, med
+tanke på Runebergs angrepp i Morgonbladet tio år tidigare, i Kung
+Fjalar sett ett försök att "störta tegnerismen i den svenska
+vitterheten", såsom Helsingfors tidningar triumferande utropat. I den
+enda anmälan, som i Sverige såg dagen, anmärktes, att Runeberg var
+svensk endast till språket; till sin anda tillhörde han en annan
+nation: en svensk läsare kände en köld, ett visst _noli me tangere_ i
+botten af hans diktning.
+
+
+FÄNRIK STÅLS SÄGNER.
+
+Med Nadeschda hade Runeberg gifvit en bild från Ryssland, med Kung
+Fjalar från Skandinavien; hans sångmö återgick nu till hemlandet, till
+det krig, som skilde Finland från det senare landet för att förena dess
+öden med det förras. Underströmmen från konditionstiden i Saarijärvi
+steg upp och bar fram FÄNRIK STÅLS SÄGNER som de dyrbaraste alstren af
+Runebergs fosterlandskärlek.
+
+I Borgå hade Runeberg haft tillfälle, både i staden och dess omnejd,
+att öka sin samling af minnen från 1808. Samma år han flyttade till
+Borgå, afled där R.O. v. Essen, Jackarby-generalen, hvars egenheter
+fortlefde i talrika anekdoter, af hvilka dikten med hans namn bevarat
+några. Hos Sucksdorffs i Lovisa sammanträffade skalden med general G.A.
+Ehrnrooth, 1808 major vid Savolax infanteriregemente, efter kriget
+divisionschef för finska militären och sedermera som pensionerad bosatt
+på sin egendom Sesta i Hollola, där han en gång, till harm för den
+livreklädda betjänten, skall hafva till sitt middagsbord inbjudit någon
+veteran från Savolaxbrigaden; äfven skall Ehrnrooth ej tålt, att bonden
+efter dåtida sed stod med hatten i hand, när han tilltalade honom: allt
+drag som kommit till användning i _Fänrikens marknadsminne_. Det
+djupaste intrycket mottog Runeberg från det Dunckerska hemmet på
+Kinttula, hos Zachris Dunekers son, possessionaten Gustaf Duneker, den
+tredje af Runebergs "läromästare i lifvet", som i hög grad synes hafva
+ärft fadrens egenskaper, hvarför _Den femte juli_ kan betraktas som en
+hyllning åt den förre lika väl som den senare. Stycket upplästes af
+Runeberg vid ett besök på Kinttula 1855, då manuskriptet öfverlämnades
+som minnesgåfva åt Dunekers ännu kvarlefvande änka.
+
+Äfven skaldens egna minnen gingo tillbaka till 1808, då han som
+fyraårig pilt i Jakobstad suttit på Kulneffs knä eller hört v. Döbeln
+vid björneborgarnes aftåg från staden med knuten hand fara ut mot Vår
+Herre, för den otjänliga väderleken, ett drag af fritänkaren, som
+Runeberg ännu på sin höga ålderdom hade i minnet under sina samtal med
+Strömborg.
+
+Huruvida Runeberg vid teckningen af typerna ur de djupare lagren haft
+att stöda sig på traditionen eller träffat dem under sina jakt- och
+fiskarfärder bland allmogen "föryngrad i en ätt, men ej en annan", är
+mindre bekant.
+
+Till det lefvande källmaterialet kom den "Historia öfver kriget mellan
+Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809", som utgafs år 1842 af Gust.
+Montgomery, en af krigets veteraner, landshöfding i Umeå i
+Västerbottens län. Den episodrika framställningen och
+militärpatriotiska andan i detta historieverk anslog motsvarande
+strängar i skaldens inre, på samma gång händelser och personer säkrare
+framstodo mot bakgrunden af det historiska sammanhanget. Också kan man,
+till och med i enskilda uttryck, spåra inflytandet af denna källa, som
+Runeberg själf nämner som sin främsta.
+
+Sålunda i det inre förberedda, hafva Fänrikarne, såsom Runeberg för
+korthetens skull kallade dessa sina poetiska berättelser, fått sin form
+af en yttre anledning. Bokhandlaren A.C. Öhman, en bror till lektorn,
+hade upptagit en ur det nyväckta intresset för 1808 års krig uppkommen
+tanke på en samling litografiska porträtt af krigets mest framstående
+personer, till hvilka porträtt Runeberg skulle skrifva biografierna. Då
+lektor Öhman var gift med en brordotter till öfverstelöjtnanten Otto v.
+Fieandt, samlade man inom släkten rörande denne originelle krigare ett
+material af anekdoter och anteckningar, som för ändamålet öfverlämnades
+åt Runeberg. Härur uppstod den första af Sägnerna, _Otto v. Fieandt_,
+våren 1846. Det litografiska porträttverket kom af särskilda orsaker
+icke till istånd, men Runeberg hade funnit formen för ett porträttverk
+af högre rang: Fänrik Ståls sägner.
+
+Den första samlingen af Fänrikar uppstod mellan åren 1846-48, med en
+fart i skapelsearbetet, som kanske aldrig varit hos Runeberg starkare.
+Medan motiven om hvarandra grodde i skaldens fantasi, upptecknade han
+här och där enskilda verser på något tillhandsvarande papper, ett
+brefkuvert, en akademisk disputation, en examensordning, ett
+kininpulveromslag, dyrbara litterära minnesmärken, dem hans hustru
+sorgfälligt tillvaratagit och som nu vårdas i Runebergs hem i Borgå.
+När sedan själfva nedskrifningen vidtog, kunde man få se skalden någon
+kväll i sällskap fåordig och tyst: följande afton var Sägnen färdig,
+såsom Strömborg berättar om _Löjtnant Zidén_; dock att ännu enskilda
+uttryck jämkades och bättrades till och med i korrekturet, tills dikten
+funnit den form, i hvilken den kunde gå till eftervärlden. Den senare
+samlingen, som kräfde mera möda och tid, utkom först 1860.
+
+Som en gemensam ram för Sägnerna står bilden af Fänrik Stål, som
+skalden funnit hos den lättretade gamle underofficeren på Ritoniemi,
+dock så, att Fänriken hade både kännedom om och uppfattning af
+åtskilligt, som låg utanför gubben Pelanders horisont. Med detta
+snillrika fynd har Runeberg ej blott visat tillbaka på den patriotiska
+väckelsen från konditionstiden, utan ock på ett poetiskt sätt anknutit
+Sägnerna till den muntliga tradition, ur hvilken så många af dem äro
+hämtade.
+
+Inom denna ram har Runeberg framställt ett galleri af fosterländska
+gestalter, som söker sitt motstycke i hvilket lands litteratur som
+helst. Adlercreutz, v. Döbeln och Sandels äro skarpt individualiserade
+fältherretyper hvar för sig, till hvilka väl det historiska stoffet
+flutit rikligast. I officerskårens lägre grader, hos v. Törne, v.
+Konow, v. Fieandt, v. Essen, Zidén och Lode, har skalden bakom deras
+underliga yttre funnit karaktärer af äkta inhemsk halt, vuxna på
+indelningsverkets mark, utan mycken krigskonst men ock utan fruktan och
+dagtingan. Men den rikaste skörden har han gjort, där historien varit
+fattigast på stoff, bland gemenskapens män. Den enkla enfalden hos
+_Sven Dufva_, trögheten och likgiltigheten hos _Trosskusken, Gamle
+Hurtig_ med sina anekdoter från Gustaf III:s krig, afundsamheten mellan
+_De två dragonerne_, se där hvad hvardagsögat varsnar hos de skrofliga
+soldatgestalterna i denna här. Men skaldens varma blick har trängt
+igenom ytan; vid hans hand träder den enfaldige fram och offrar lifvet
+som en hjälte, den tröge vaknar upp som den förste i hären, den
+pratsamme gubben lägger sig tyst ned på sin sköna konst att aldrig fly,
+och afundsamheten förädlas till en täflan om krigarära, där insatsen är
+lifvet. Härigenom uppstår hos dessa gestalter en obeskriflig blandning
+af heroism och komik, hvars framställning endast den store diktaren
+kunnat vedervåga; man vet ej rätt när man skall skratta eller gråta.
+Vackrast har skalden måhända tecknat nationalkaraktären i Munter, som i
+hurtighet och handlingskraft höjer sig öfver de föregående; också blef
+det han, som fick emottaga Adlercreutz' minnesvärda vittnesbörd: han
+var finne!
+
+Äfven den obevärade allmogen har sin plats i Sägnerna, som den hade det
+i kriget, där dess patriotiska känsla framträdde med en gripande kraft:
+vid Lemo, i Närpes, i Karelen, bland partigängarene under Roth och
+Spoof, öfverallt var den i rörelse. I Sägnerna har den tagit gestalt i
+_N:o femton Stolt_, landstrykaren, som af Döbeln på Lappos slagfält
+inställes i rotarna, medan _Soldatgossen_ i lyriskt bevingade strofer
+förtäljer oss, huru den nedärfts generation efter generation. Från
+samma djupa lager frambäres samma känsla af _Torpflickan_ och den ädla
+flickan i _Molnets broder_, den ena förkrossad, emedan hennes älskade
+bevarat sitt lif genom att svika sitt land, den andra upplyftad, i det
+hon för samma land förlorat sin.
+
+Också har Runeberg ur nationens karaktärsegenskaper, sådana de vid
+diktverkets fortskridande framträdde för hans blick, hämtat tröst och
+hopp för fosterlandets framtid. Har detta hopp varit fåfängt och dessa
+egenskaper funnits till blott i skaldens fantasi? Historien vittnar
+annorlunda. Denna patriotiska anda har icke sviktat i farans ögonblick:
+hvarför icke? Emedan den har sin rot i det sant mänskliga eller, bättre
+sagdt, i det sant religiösa. Den ställer fosterlandet icke som ett
+själfändamål, inför hvilket sedliga hänsyn sättas åsido, utan som en
+länk i mänsklighetens utvecklingsgång mot Gud. Den röjer ej en skymt af
+nationell skrytsamhet eller fåfänga. Dess elementer äro heder och
+pliktuppfyllelse, trofasthet och mannamod, och framför allt den styrka
+i lidandet, hvarom Fänriken vittnar med historien
+
+    I bygder, där ej sol gick opp,
+    stod kampen än med ishöljd kropp
+    och nekade att vika,
+    fast utan hem och utan hopp.
+
+Och dessa egenskaper gälla med samma värde äfven i fiendernas led, där
+Runeberg i _Kulneff_ förhärligat det ryska mannamodet.
+
+Andan hos armén och allmogen bryter sig bjärt mot bakgrunden af en
+oduglig högsta ledning. Med en skärpa i bedömandet, som numera var hos
+Runeberg sällsynt, brännmärker han denna ledning i _Konungen,
+Fältmarskalken_ och _Sveaborg_. En senare historieforskning har i någon
+mån låtit Adlercreutz dela ansvaret med Klingspor och betecknar
+Cronstedts handling blott som en hög grad af politisk ynkedom. Äfven
+Montgomery är i sitt omdöme mildare och använder ordet förräderi blott
+i en not. Själf medveten om sin skärpa, har Runeberg i bref till
+Montgomery som förklaring hänvisat på sin kärlek för armén, som han
+velat fritaga från ansvaret för missödena under kriget. Historiskt har
+han häri rätt; men ett dagtingande af samma art som på Sveaborg rådde
+ock bland landets ämbetsmän och präster, hvilka betjänade den
+inryckande fientliga militären med en tjänstvillighet, som skarpt
+kontrasterar mot den krigiska hållningen hos landets allmoge.
+Emellertid, i stället för att beakta detta, har Runeberg tvärtom i Olof
+Wibelius framställt ett föredöme af lojal patriotism bland ämbetsmännen
+och i friherrinnan Sofia Ramsay på Esbogård, som för fäderneslandet
+burit offret af två lofvande unga söner, ett föredöme af ädel
+själfförsakelse bland de bildade, som nog var ett undantag i den
+allmänna misströstan och undfallenheten. Men denna räknade Runeberg
+till det förgängliga i nationens lif, och han har äfven häri historiskt
+rätt. Ty medan den bildade klassen på förhand kapitulerade, fanns det
+en armé, som genom sina offer och sin pliktuppfyllelse räddade landets
+ära och landets framtid. Detta är det väsentliga i historien om 1808
+års krig, och den anda, hvarur detta resultat framgick, återfinner man
+i Fänrik Ståls sägner; hvarför skulle det oväsentliga där förtjänat en
+plats?
+
+Jämte det Sägnerna sålunda träffat kriget såväl i dess anda som yttre
+drag, framhålla de med bestämdhet dess hufvudgång och förnämsta
+bataljer, hvarigenom af kriget uppstått en totalbild, så fullständig,
+att Topelius i Helsingfors tidningar kunde utbrista: "Så skall
+fäderneslandets historia bibringas folket: det skall då lära känna sig
+själft bättre än genom alla historiska läroböcker". Måhända han redan
+då fick impulsen till "Fältskärens berättelser", som några år senare
+begynte utkomma.
+
+Såsom inledningssång till Sägnerna står _Vårt land_, som skrefs redan
+1846, trycktes i Fosterländskt album 1847, sjöngs vid särskilda
+tillfällen och på särskilda melodier, bland hvilka äfven en af Runeberg
+själf, men eröfrade sin plats som landets nationalsång först vid
+studenternas majfest 1848, då den sjöngs på Pacii melodi. Det var
+revolutionsåret, då Europas stora nationer planterade frihetens röda
+fana i sina hufvudstäder. I Finland gick det stillsammare till:
+studenternas fanor betecknade det glada, fredliga tåg, som från
+hufvudstaden öfver Långa bron rörde sig ut mot ängarna vid Gumtäckts
+herregård. På den uppresta estraden steg Fredrik Cygnaeus; pekande på
+aftonskimret i vikarna och på månen, som i vårnatten höjde sig öfver
+grantopparna, talade han om Finlands minnen och Finlands hopp, med
+maning att lefva och dö för detta land. Nu var det Vårt land
+uppstämdes, hufvudena blottades, och den fosterländska sången begärdes
+och sjöngs om och om igen, buren sen dess på samma melodi till tusen
+sinom tusen hjärtan i de tusen sjöars land. Skalden själf var vid denna
+minnesvärda fest hemma i Borgå, där han som gymnasiets rektor väntade
+Grot på rysk inspektion.
+
+Det var den 13 maj 1848, den första dagen af Finlands
+februarirevolution; den andra var den 12 december, då ändtligen Fänrik
+Ståls sägner, första samlingen, utkom af trycket.
+
+Den första upplagan af Fänrik Ståls sägner utgjorde 2,000 ex., hvilket
+då för tiden var betydligt nog. Förlaget för Finland hade öfvertagits
+af en yngre broder till den nyss aflidne bokhandlaren Öhman i Borgå,
+mot ett honorar af 500 rubel silfver. Men i sista ögonblicket fann
+denne affären riskabel och drog sig tillbaka med begifvande af
+Runeberg, som nu själf öfvertog förlaget. Det var den 14 december på
+morgonen, och det gällde att med den tidens kommunikationer få upplagan
+distribuerad till jul. Fru Runeberg, som skötte den praktiska sidan af
+saken, gaf sig ej tid att förtära något på hela dagen, förrän vid
+tedrickningen på kvällen, upptagen helt och hållet med att inpakettera
+och expediera den dyrbara julgåfvan, som de följande dagarna af poster
+och resande kringfördes i hela landet. Hennes broder, bergmästar
+Tengström i Helsingfors, fick emottaga en fora med 986 ex., hvartill
+han efter par dagar rekvirerade ytterligare 264, dessa dock för
+landsorten; närmare halfva upplagan åtgick i Helsingfors, där redan
+första dagen 325 ex. i boklådorna försåldes. I Borgå försåldes den
+första månaden omkring 200 ex. I Vasa klagades, att endast 50 ex.
+ditkommit strax efter jul och inom par dagar försålts: kunde man ock
+sedan få låna ett exemplar af någon bekant, så ville man dock själf ega
+denna dyrbara bok. På landsbygden var den litterära afsättningen
+trögare, men Fänrikarne nådde hastigt äfven dit; inom ett och ett halft
+år var upplagan slutsåld.
+
+Gripande var det intryck, Sägnerna vid detta sitt första framträdande
+gjorde. Snellman i Kuopio, som ej erkände någon finsk
+nationallitteratur annat än på finska, skref till Runeberg, några
+månader senare: "Med tårar i ögonen och hjärtat fullt beslöt jag vid
+läsningen af Ståls sägner att sända dig en tacksägelse, så varm jag
+kände den böra vara. Detta beslut gick med många andra. Sak samma kan
+det vara, du har säkert tagit min glädje och tacksamhet med i vårt
+fosterlands allmänna". Lars Stenbäck i Vasa, som så strängt dömde all
+skaldekonst, läste dem åter och åter för unga och gamla: Montgomery
+skref från Umeå och proponerade genast brorskap och duskap med skalden:
+och hvad de öfriga veteranerna tänkte, som efter en så fullkomlig
+glömska nu fått öfver sig och sitt verk upprest ett monument, förmer än
+kopparns eller granitens, därom vittnar ännu i Runebergs hem i Borgå
+den stora silfverkannan med Finlands lejon på locket, som af dem och
+deras ättlingar skänktes åt Fänrik Ståls sångare.
+
+Efter Sägnernas utkommande tvistade recensenterna i tidningspressen om
+huruvida de voro att hänföra till balladens eller romansens kategori,
+mera lyriska, episka eller dramatiska till sin art. I själfva verket
+har Runeberg i dem skapat en ny, modern diktform: poetiska berättelser,
+hvar och en ett helt för sig, med situationer och gestalter, versmått
+och ton omväxlande i fullkomlig frihet och dock förbundna allesamman
+till ett helt såväl genom sin gemensamma sagesman och sitt gemensamma
+ämne som ock genom den för dem alla gemensamma andan. Till form som
+innehåll äro Fänrik Ståls sägner ensamstående, hvarför ock d:r W.
+Eigenbrodt, Runebergs tyske öfversättare, som måhända djupare än någon
+främling från de stora kulturlanden lärt känna Runebergs hemland,
+kunnat beteckna dem som "en höjdpunkt af modern konst öfver hufvud",
+"den mest storartade patriotiska diktning som någonsin diktats".
+
+Den väckelse, som börjat inom Lördagssällskapets krets, hade med Fänrik
+Ståls sägner omfattat hela nationen, sådan den representerades af sin
+bildade klass. I dem trädde hennes bästa traditioner fram och talade
+ett språk, som griper hvarje ofördärfvadt hjärta. De utgöra det
+lefvande beviset på nationens enhet och nationens rätt att vara till.
+Runeberg, säger G. Lagus, "har icke vädjat till några förgängliga
+dokumenter, som af de mäktige kunde förtrampas, han har grundat denna
+rätt på den djupa kraften hos folkets karaktärer, på kärleken till det
+land, som blifvit det beskärdt, och på den sedliga anda, som
+öfvervunnit hvarje bittert öde och gått segrande fram ur själfva
+nederlaget".
+
+
+MELLAN SÄGNERNAS FÖRRA OCH SENARE SAMLING.
+
+Sedan Krimkriget 1855 fört Nikolai I:s regeringssystem i grafven och
+Alexander II:s på tronen, hade en våg af den liberala strömningen i
+Europa omsider nått äfven Finlands aflägsna bygder. Våren 1856
+presiderade kejsaren i Finska Senaten och framlade sitt program för
+landets utveckling, år 1861 sammanträdde januariutskottet och 1863, mer
+än ett halft sekel efter Borgå landtdag, landets till landtdag
+församlade Ständerrepresentation. Det nyväckta nationalmedvetandet,
+hittills bundet inom hjärtan och sinnen, trädde nu ut för att
+förverkligas i handlingens värld; den kulturella rörelsen öfvergick i
+en social och politisk, så storartad, som af små förhållanden i ett
+litet land kunde väntas. I handel och industri, i kanal- och
+järnvägsbyggnader, i folkskolor och lärda skolor, i tidningar och
+tidskrifter, i ämbetsverkens byråer, i kommunalstämmor och
+ständerförsamlingar, öfverallt skall man kunna spåra denna patriotiska
+anda, hvars djupaste och friskaste rötter vuxit i Runebergs diktning
+och Fänrik Ståls sägner. Det var vid denna tid generalguvernören grefve
+Berg, det försvinnande systemets representant, som nu fick afgå för en
+friare utvecklings kraf, fällde det betecknande yttrandet, att Fänrik
+Ståls imprimatur var censurens största misstag i Finland: att misstaget
+fördubblats, om detta imprimatur hade förvägrats, var en tanke utanför
+hans fattningskrets.
+
+Denna tid, som för Runeberg infaller mellan de två samlingarna af
+Fänrik Ståls sägner, betecknar ett långvarigt uppehåll i hans poetiska
+produktion. Det var dock icke den politiska rörelsen i landet, som
+upptog honom. Runeberg ställde sig med afsikt främmande för all
+politik. Hans vistelse i Borgå, på sidan af hufvudstadslifvet, kom
+honom härvid till godo. Under Krimkriget, då kanonaden från Sveaborg
+skallrade i fönsterrutorna på Kroksnäs, fortsatte han där sitt vanliga
+skärgårdslif. Professor Ilmoni, som i regeringens uppdrag försökte i
+Sverige motverka den där på vissa håll uppflammande krigsifvern och
+dess beräkningar på en resning i Finland, hade uppmanat äfven Runeberg
+att i denna sak uppträda med en vederläggning. Men denne, som
+visserligen delade hela folkets lojala trohet mot en lojal monark,
+svarade afböjande. "Och därför, gode broder", tillägger han, "anser jag
+mig icke vara mindre varm för mitt fäderneslands intressen, jag vill
+blott icke direkt gripa uti dem, utan söka efter mitt mått befrämja dem
+genom att troget verka inom det lilla område, där jag arbetar". Också
+är det ett eget sammanträffande, att 1863, samma år som med
+landtdagarnes återinkallande det politiska lifvet tog sin början i
+Finland, Runeberg drabbades af det slaganfall, som för alltid
+förstummade hans lyra. Den ena epoken var afslutad, den andra begynte.
+
+Äfven i språkfrågan ställde Runeberg sig och sin diktning utom striden,
+ehuru hans vänner uppmanade honom att uppträda och lägga sin auktoritet
+i vågskålen. Han följde med sympati arbetet för det finska språkets
+höjande, hvarförutom den högre odlingen ej kunde vinna allmännare
+spridning i landet; han bevarade äfven sin vänskap för Snellman, men
+ogillade bestämdt dennes nationalitetsteori, enligt hvilken landets
+bildade klass, då för tiden enbart svenskspråkig, var en nationen
+påförd främmande kast, som egde att i fosterlandets namn byta
+språk eller gå under. Också känner hans diktning ingen sådan
+national-åtskillnad. Den sociala åtskillnad, som där framträder mellan
+herremannaklass och allmoge, är bildningens och lefnadsvillkorens, icke
+språkets eller rasens. Hanna på prästgården, Augusta och majoren på
+herregården, Älgskyttarnes Herr kommissarie och hans husfru, alla
+representanter för den bildade svenskspråkiga klassen, umgås med den
+kringboende finskspråkiga allmogen så lätt och förtroligt, att det ej
+ens fallit skalden in att i dikten antyda tillvaron af skilda språk. I
+skildringen af allmogen är det flertaliga finskspråkiga elementet icke
+för honom något väsentligen annat än det fåtaligare svenskspråkiga. I
+Fänrik Ståls sägner, där folktyperna tecknats rikast, skall man väl
+förgäfves fråga, huruvida Runeberg mött dem under konditionstiden i
+inlandet eller bland kustbefolkningen vid Borgå. Sven Dufva, Munter och
+äfven Spelt äro mera utprägladt finska, Gamle Hurtig, De två
+dragonerne, N:o femton Stolt måhända mera svenska. Men alla kunna de
+säga som Adlercreutz om Munter eller som studenten i Fänrik Stål:
+"Äfven jag är finne!" Så innerligt äro de vuxna ur den historiska
+traditionens anda, som utgör en nations väsentliga enhet och kännemärke
+och inför hvilken skiljemurar i härkomst och språk falla i grus".
+
+Äfven beträffande Runebergs egen diktning, som hvarken då eller ens nu
+trängt ned till massan af nationen, kan man med fog påstå, att det ej
+varit skillnaden i språk, utan i bildningsvillkor, som härvid utgjort
+hindret. Hvarför skulle ej annars Finlands svenskspråkiga
+allmogebefolkning, för hvilken det språkliga hindret ej förefanns,
+hafva tillegnat sig densamma framför den finskspråkiga? Först sedan
+folkskolorna upptagit Fänrik Ståls sägner, har Runeberg begynt verka
+bland folkets djupare lager äfven på finska; under 1870-talet uppstodo
+genom samverkan af flere författare förträffliga finska
+öfversättningar, som tjänat äfven de finskspråkiga högre läroverken och
+den finskspråkiga bildade allmänhet, som ej läser Runeberg på hans eget
+språk. Men hvad hvarken språk- eller bildningsförhållanden hindra, är
+att Runebergs verk tillhöra Finlands nationallitteratur, så länge här
+en nation existerar.
+
+Men om Runeberg icke af det rikare offentliga lif, som uppblomstrade i
+hans land, låtit sig bortryckas från sin diktning, så har dock hans tid
+på 50-talet varit af andra omständigheter splittrad.
+
+Sedan skalden hvilat ut efter Sägnernas förra samling och äfven några
+nya tillkommit, inträffade sommarn 1851 hans svenska resa, hans enda
+färd utom hemlandets gränser. Han reste i sällskap med Duneker sjövägen
+öfver Helsingfors och Åbo och dröjde i Stockholm tolf dagar, i Uppsala
+två, emottagen med hedersbetygelser, som väl därförinnan icke kommit
+någon finsk man till del i utlandet. Det var dock icke
+hedersbetygelserna Runeberg sökte, utan hjärtan och tankar, och han
+fann dem till och med vid audienserna på slottet och vid de officiella
+middagarna, hos v. Beskow med notabiliteterna af Sveriges vittra och
+lärda samfund, på Hotel Fenix med riksdagsmän och litteratörer, men
+framför allt vid enskilda bjudningar och samkväm, där han lärde känna
+Stockholms litterära personligheter. I Uppsala, där han fem timmar å
+rad fick stå och höra på tal, utan att komma i samspråk med
+studenterna, gick han slutligen förtretad sin väg. Huru djupt hans verk
+trängt in äfven i Sverige, fick han under dessa dagar till fyllest
+erfara. Samhörighetskänslan mellan syskonländerna på hvardera sidan om
+Bottenhafvet, hvilken lidit någon afbräck under den finska nationens
+sträfvan att stå på egen botten, hade genom Fänrik Ståls sägner
+återknutits med den historiska traditionens starkaste band; Sverige är
+i dem representeradt af sådana män som v. Döbeln, Sandels, af Klercker,
+v. Schwerin, Wibelius: Äfven Runeberg själf härstammade från Sverige,
+där hans farfar verkade som kyrkoherde på Alunda prästgård i Uppland.
+Ärkebiskop af Vingård, som i sitt tal på Fenix berörde denna
+omständighet, antydde enskildt för Runeberg, att man gärna ville bereda
+honom plats i Sverige. Runeberg svarade: "Herr ärkebiskop, Finland är
+en fattig mor, som behöfver alla sina söner". Ännu på återfärden, som
+skedde norr ut öfver Kvarken, blef skalden firad i alla städer. Från
+Umeå följdes han af landshöfding Montgomery ned till Vasa, allt medan
+firandet fortgick. Också skrifver Runeberg från sistnämnda ort till sin
+hustru: "Den som vackert vore hos er tillbaka. Jag är gränslöst trött
+på all världens härlighet och längtar efter gröt, fisk och lugn på
+Kroksnäs".
+
+En god del af året 1852 var Runeberg upptagen af att inreda den nya
+gård, han köpt sig sagda år, sedan den gamla vid Krämaregatan, där han
+bott i tretton år och skrifvit sina förnämsta dikter, blifvit för
+obekväm för den växande familjen. Den gamla gården har bevarats för
+eftervärlden i en akvarell af Albert Edelfelt; med sina vindskupor och
+sitt höga brutna tak låg den ett stycke på sidan om det gamla Borgå,
+där det med krokiga gator och gammaldags små rödmålade trähus från
+åstranden klättrar upp mot Borgbacken och domkyrkan. Runebergs nya hus,
+detsamma som af statsverket inlösts och nu vårdas i Borgå som en
+nationalegendom, ligger i den nya stadsdel, som uppvuxit nedanom gamla
+Borgå.
+
+År 1853 var Runeberg som bäst i farten med Sägnerna, då han jämte
+Stenbäck och B.O. Lille oförmodadt kallades till ledamot i den förnyade
+psalmkommittén, som 1854 sammanträdde i Åbo med uppdrag att kläda den
+föråldrade svenska psalmboken i en tidsenligare dräkt. För Runeberg var
+detta uppdrag en medborgerlig plikt, som måste fyllas, hvad försakelse
+den än pålade honom; hans varma religiositet och vördnad för kyrkan
+gjorde dock äfven denna plikt för honom till en hjärtats sak. I Åbo
+åtskildes man med den öfverenskommelsen, att de tre poeterna hvar på
+sitt håll skulle utarbeta sitt förslag. Under tvenne år, medan
+Krimkrigets kanoner dundrade och ryska soldater voro inkvarterade i
+hans gård, satt Runeberg vid sitt psalmarbete med en trägenhet, som
+ingalunda var hans vana vid diktandet. Det drygaste arbetet medförde
+omarbetningen af de äldre psalmerna, men till dem har Runeberg lagt vid
+pass 60 egna, af hvilka väl en del återgifva mera kyrkans lära än
+skaldens, men flere äro diktade nr hans eget innersta. Hans varma tro
+på det gudomligas uppenbarelse i naturen och i ordet; hans glada
+förtröstan till Guds kärleksrika ledning och skydd; den innerlighet,
+hvarmed han fattar människans barnaförhållande till Gud: det är hvad
+som kännetecknar dessa klenoder i den svenska psalmdiktningen. "Min
+tid", skref han till v. Beskow i sitt majbref 1855, "har varit jämt
+delad mellan undervisningen å gymnasiet och psalmarbetet, så att
+dagarna liknat hvarandra som vattendroppar". Också var, när
+psalmkommittén åter sammanträdde i Åbo 1857, Runebergs förslag det
+enda, som låg färdigt till granskning. Det genomgicks nu "rad för rad
+och ord för ord, vägdes, klipptes, fylldes och jämkades med en
+sorgfällighet, som skonade hvarken person eller möda", berättar han för
+v. Beskow till julen samma år. Han tillägger: "En ovärderlig lycka för
+oss under allt tråk var, att vi alla tre voro hjärtans vänner från
+ungdomstiden och, fast jag själf säger det, hvarken otåliga eller
+fåfänga. Däraf kom också att icke minsta moln af osämja kylde den
+sommarvarma friden under vårt arbete och att minnet af denna tid nu kan
+vara oss outsägligt kärt". Betydande ändringar undergick Runebergs
+förslag icke. "Själfvaste Stenbäck, som naturligtvis känner de frommas
+fordringar på det nogaste, fröjdar sig öfver vårt arbete och påstår,
+att ingen med fog bör kunna hafva något att klaga öfver", skrifver han
+från Åbo till sin hustru.
+
+Det färdiggranskade förslaget blef enligt kommitténs beslut tryckt till
+kyrkans jubelfest sommaren 1857, hvarvid förlagsrätten tillerkändes
+Runeberg. Detta beredde hans tacksamma landsmän tillfälle att åt
+skalden sammanbringa en nationalgåfva under formen af en aktieteckning
+för inköp af förlagsrätten i fråga, hvilken teckning, under ifrig
+anslutning från allmänhetens sida, inbragte den för dåtiden betydande
+summan af 72,000 mark i nuvarande mynt; hvarje tecknare erhöll ett
+exemplar af psalmboken, prydt med facsimile af Runebergs handskrift
+till psalmen N:o 223 jämte skaldens namnteckning. Runeberg, hvars
+knappa lektorslön ej mera motsvarade de stigande utgifterna i hans hem,
+äfven om författarhonoraren begynt något ökas, hade härigenom med ens
+befriats från ekonomiska bekymmer och vunnit en betryggad ålderdom.
+
+Runebergs psalmförslag blef, emot all förmodan, icke antaget, utan
+omarbetades i en ny kommitté af Topelius' smidigare penna, tills det i
+sin nuvarande form stadfästes på kyrkomötet 1886. I den finska
+psalmboken ha Runebergs psalmer äfven kommit till användning.
+
+År 1857 erhöll Runeberg, i följd af de omställningar skol- och
+gymnasieförordningen af den 7 april 1856 medförde, några år före
+uppnådd emeriti ålder afsked med full pension från sin lektorstjänst
+vid gymnasiet och fick således friare händer för sin diktning, en glad
+tilldragelse som han, enligt bref till v. Beskow, firade med att göra
+ingenting.
+
+"Vår Herre", yttrade Runeberg vid denna tid, "har två väggar att föra
+människan till sig. Den ena gör han spak genom sin aga, den andra
+ödmjukar han genom sin öfverväldigande godhet. För mig", tillade han,
+"har han valt den senare vägen".
+
+I sammanhang härmed kan nämnas Runebergs sätt att bära världsliga
+utmärkelser, kallelserna till medlemskap i lärda och vittra samfund,
+professorstiteln (1844), ordensdekorationerna både från den egna
+monarken och Sveriges, hvilka med hans stigande rykte i all större mått
+kommo honom till del. För flärdfri att pråla med dem var han ock för
+flärdfri att ostentativt visa dem tillbaka, när han ej kunde på förhand
+afböja dem. Däremot bar han icke med samma jämnmod extra ekonomiska
+förmåner af statsmedel, såsom det på silfverbröllopsdagen tilldelade
+studieunderstödet åt de äldre sönerna hvilket han ålade dem att afsäga
+sig genast efter aflagda examina. Ännu mera förtröt honom
+teologiedoktorsvärdigheten, som Lille i all välmening skaffat honom i
+anledning af psalmförslaget 1857, en grad hvilken hans vetenskapliga
+studier ingalunda motsvarade. Han "fräste som ett strykjärn", hvar gång
+det ämnet vidrördes, säger hans hustru. Ännu på sin sjukbädd kunde han
+vid minnet häraf skaka sin friska vänstra hand och förargad utbrista:
+"Sakramenskadt, de veta ej huru en karl skall vara!"
+
+Strömborg, som redan nu begynt, efter sin utnämning till lektor i
+Borgå, att närmare umgås i det Runebergska hemmet, omnämner den glädje,
+hvaraf Runeberg strålade vid denna tid, då han blott känt behof af att
+vara lycklig och se andra lyckliga. Han lät sina idéer som sköna fåglar
+i skiftande gestalter flyga omkring sig och fägnade sig af att blott se
+dem, utan att ens söka fånga dem. För sina gäster, som åter från när
+och fjärran strömmade till hans hus, var han denna snillrika,
+varmhjärtade, anspråkslösa värd, som räckte till för alla och aldrig
+tycktes tröttna, huru än nattens timmar fortskredo. Men medan studenten
+sålunda var upptagen, fick fänriken åter i ensamheten röka sin mossa.
+
+Runebergs tid upptogs dessa år äfven af nya upplagor af hans tidigare
+verk. Öfversättningarna till de stora kulturspråken befattade han sig
+icke med. I själfva verket hafva endast de tyska blifvit bestående,
+framför allt _W. Eigenbrodts Runebergs epische Dichtungen_, 1891,
+hvarmed hans förnämsta verk införlifvats med världslitteraturen, utan
+att dock tillsvidare hafva därstädes vunnit samma beaktande som
+Tegnérs.
+
+Till vederkvickelse från dagens mångahanda hade Runeberg vid tiden för
+psalmdiktandet begynt egna sig åt en ny art af jakt, räffångst med
+brockar, en vintersport hvarvid han utvecklade stor ihärdighet och stor
+kännedom om räfvens natur och lefnadssätt, så att jaktbytet under årens
+lopp räckte till både för de tjuguåtta skinnen hans hustrus pälskappa
+och som underlag till gevären på väggarna i hans arbetsrum. "Måtte han
+blott inte göra af med sig med de där jaktfärderna", skrifver hans
+hustru helt orolig. "Genom snö och issörja, kärr och sanka ängar, allt
+går det med samma ifver, och med hans kolossala figur och 40 år är det
+ej mer detsamma som förr". Detta skrefs 1846; Runeberg var nu fyllda
+femtio.
+
+Omsider uppnådde äfven den senare samlingens Sägner den förras antal af
+17. Material hade Runeberg ej saknat, det tillsändes honom från många
+håll, särskildt af gamla veteraner eller deras ättlingar. Men ämnet
+hade dock begynt uttömmas, och hvarför skulle Runebergs sångmö nu mera
+än annars upprepa sig? Det långa uppskofvet medförde en märkbar
+skillnad mellan de bägge samlingarna. Förmågan att uppfinna situationer
+är väl lika stark i hvardera, men medan i den förra sägnen är anlagd på
+en enklare handling och mera summarisk i framställningen, äro i den
+senare detaljerna rikare, karaktärsteckningen mera individualiserad,
+och dikterna verka med starkare dramatiska effekter. Den utveckling mot
+det dramatiska, som Runebergs skaldskap under dessa år genomgick, har
+äfven här gjort sig gällande.
+
+Till utgifningsåret hör _Björneborgarenas marsch_, som sjöngs första
+gången af studenterna i Kaisaniemi den första maj 1860. Den sista af
+Sägnerna är Landshöfdingen. Samlingens emottagande både i Finland och
+Sverige vittnar om huru Runebergs läsarekrets vuxit; han hade aldrig
+sökt publiken, men nu sökte publiken honom. Häftet trycktes hos
+Sederholm i Helsingfors, där det första exemplaret ficks färdigt 1860
+den 13 december på aftonen; man slets därom i enskilda kretsar. Ännu
+sent på natten anropades förläggaren af fänrikens vänner, och när det
+följande morgon utan annons blef bekant, att samlingen fanns
+tillgänglig, blef boklådan formligen belägrad. I Sverige tala
+tidningarna om en "oerhörd", en "fenomenal" afsättning. Runebergs
+förläggare i Sverige, N.M. Lindh i Örebro, som nio år tidigare inköpt
+förlagsrätten till Runebergs samtliga föregående verk för 3,300 rdr,
+erlade för detta lilla häfte utan tvekan 6,000 rdr, ett honorar, som
+dittills ej uppnåtts af någon svensk författare, undantagandes Emelie
+Carlén. Inom ett år utkommo i Sverige och Finland fem upplagor på vid
+pass 25,000 exemplar; äfven för Danmark trycktes en särskild
+svenskspråkig upplaga.
+
+Allmänheten hoppades på ännu en tredje samling Sägner, och i själfva
+verket tyckes Runeberg haft några i tankarna, särskildt en om
+Montgomery. Men hans sångmö kallade honom till nya uppgifter. "Åt
+Fänrik Stål har jag sagt ett långt, sannolikt evigt farväl", skrifver
+han till v. Beskow i majbrefvet 1862.
+
+
+RUNEBERGS DRAMATISKA DIKTNING; HANS SJUKDOM OCH DÖD.
+
+
+Mot slutet af Runebergs skaldebana inträdde en riktning mot det
+dramatiska, hvaraf spåren gå långt tillbaka. Redan de första åren i
+Borgå var Holberg hans älsklingsförfattare, och om hans intresse för
+Shakespeare vittnar hans uppsats af år 1842: _Är Macbeth en kristlig
+tragedi_? När Stjernström gästade Borgå, var Runeberg en af den
+uppburna skådespelarens ifriga åhörare. Den tröghet, hvarmed de sista
+Sägnerna uppstodo, har kanske ytterst sin förklaring i skaldens håg för
+en ny diktart.
+
+Knappt ledig från Sägnerna, tog Runeberg i tu med _Kan ej_,
+familjemålning i tre akter, ett lustspel på inhemsk botten, där dock
+gestalterna på episkt vis blifvit alltför skarpt utpräglade för att
+röra sig med den lätthet, lustspelet fordrar på scenen; som läsdrama
+har detta täcka och graciösa stycke sin fulla verkan. _Kan ej_
+fullbordades 1862 och uppfördes 1863 både i Stockholm, Köpenhamn och
+Helsingfors; i Finland har det äfven sedermera hållit sig som
+repertoarpjes på Runebergsdagen.
+
+Julen 1863 utkom KUNGARNE PÅ SALAMIS, en tragedi i fem akter, som
+skulle "följa efter sin idylliska syster och bedja om ursäkt för hennes
+enkelhet", skrifver Runeberg till v. Beskow. Denna antika tragedi hade
+skalden påbörjat redan på 1840-talet, innan Fänrikarne trädde emellan,
+vid tiden efter hans transport från det latinska lektoratet till det
+grekiska, då läsningen af de grekiska auktorerna i skaldens fantasi
+återväckte antikens formsköna värld. I dess saga och historia fann han
+den fastare botten hans dramatiska instinkt sökte: Sofokles' "Ajas
+gisselbärarn" var en omedelbar föregångare till Kungarne på Salamis,
+hvaraf redan tre akter voro fullbordade 1845, då skalden nu, efter
+närmare tjugu års förlopp, återupptog till behandling detta stora ämne.
+
+När Runeberg begynte sysselsätta sig med dramatisk diktning, yttrade
+han i bref till en af vännerna från Lördagssällskapet, att hans
+afgjorda riktning åt det episka möjligen därvid kunde leda honom på
+afvägar. Denna farhåga har besannats, åtminstone för dramats tre första
+akter, där exposén och karaktärsteckningen fått en nog mycket episk
+bredd och saklighet. Samtalet mellan Leiokritos och Leontes, där fadren
+för sonen motiverar det hårda regemente, hvarmed han vill betrygga sitt
+efter Ajas' fall usurperade välde på Salamis, saknar dramatisk
+hållning, och Leontes' pliktkollision, då hans erkännande af Ajasättens
+anspråk ställa honom i valet mellan Eurysakes och sin egen fader, är
+utkämpad i ynglingens bröst redan före dramats början, medan Tekmessas
+och sändebudens berättelser äro episka beståndsdelar utanför handlingen
+på scenen, låt vara efter antikt mönster. Ett starkare dramatiskt lif
+möter i de bägge senare tillkomna akterna, då genom Eurysakes'
+uppträdande på Salamis katastrofen närmar sig: vapenbytet mellan
+Leontes och Eurysakes, den växlande striden, Rhaistes' död, Leontes'
+fall för sin faders svärd, Leiokritos' undergång och Eurysakes' seger,
+allt sammangår till en stor dramatisk verkan, som gör sig gällande
+äfven från scenen.
+
+Om Kungarne på Salamis det oaktadt aldrig blifvit något spelstycke, kan
+detta bero äfven på annat än dramatiska brister; en hufvudorsak ligger
+tvifvelsutan i dess främmande, antikartade innehåll. Icke blott dramats
+yttre form: den sexfotade jambiska versen, språk och diktion, repliker
+och argumentering, äro hämtade ur det grekiska dramat; äfven
+karaktärsteckningen inrymmer drag af antik hårdhet och konsekvens:
+Eubulos, den gamle fiskaren, hvars trohet mot Ajasätten verkar med
+styrkan af en naturdrift; Rhaistes, härskarens gunstling, som i sitt
+väsen röjer intet annat än låghet: Eurysakes, hvars hämndkänsla på
+forngrekiskt vis går ut äfven öfver besegrade fienders lik: allt detta
+är drag, som stå främmande för den moderna andan.
+
+Men därmed är Kungarne på Salamis ej blott en studie på antiken. I
+dessa den forngrekiska världens gestalter har Runeberg framför allt
+sökt och träffat det allmänt mänskliga, det för alla tider gällande.
+Leontes' stränga ifver för det rätta, för hvilket han offrar sitt lif,
+verkar som ett förebud till den stoiska filosofin; men denna lära
+innebar många kristna beståndsdelar. Med sitt saktmod och sin
+försonlighet kommer Tekmessa kristendomen ganska nära, och ännu närmare
+kommer Leiokritos, i det skuldmedvetande, hvarmed han i undergångens
+stund böjer sig inför de himmelske, hvilkas uppfostrande ledning af
+människolifvet han bevittnat; men dessa makter--desamma som böjde
+Fjalar--hafva uppenbarat sig för människan så länge hon varit människa.
+Genom att sålunda i det antika lifvets former träffa dess bestående
+drag har Runeberg af detsamma gifvit i Kungarne på Salamis en bild, som
+hör till det yppersta den nyare diktningen frambragt. Han har ock
+därvid egnat en gärd af tacksamhet åt den bildningsvärld, ur hvars rena
+och klara former hans sångmö hämtat en så väsentlig näring för sina
+alster. Med sina höga tankar, sina varma känslor, sin underbara diktion
+är Kungarne på Salamis en svanesång, värdig denna sångmö.
+
+Runeberg själf har kallat Kungarne på Salamis "ett dramatiskt
+lärospån". Att han kände sig kallad att fortgå i denna riktning är
+otvifvelaktigt. Han hade funnit sin art inom det historiska
+skådespelet, och de verk, som ur de gifna förutsättningarna kunnat
+utgå, hade måhända grundlagt hos oss en inhemsk dramatik. Men den
+Försyn, af hvars mantel han i sin diktning sökt lyfta en flik, hade här
+bestämt dess mål och gränser.
+
+Samtidigt med Kungarne på Salamis utkom Wecksells "Daniel Hjort", en
+måhända mera utprägladt dramatisk skapelse än Runebergs. Men denna ande
+bröts vid samma tid i början af sin bana: den litterära epoken var
+afslutad. Blott Topelius' milda lyra klingade ännu genom det sociala
+och politiska arbetets buller.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Den 17 december 1863 utkom Kungarne på Salamis i bokhandeln; den 19
+hade Runeberg med sin yngsta son begifvit sig ut på räffångst för att
+vittja sina brockar, då han träffades af det slaganfall, som fängslade
+honom vid sjukrummet för återstoden af hans lefnad. Slaget hade drabbat
+med sådan häftighet, att skalden fördes hem utan medvetande och till
+utseendet liflös.
+
+Ryktet om olyckan spred sig snabbt öfver hela landet. I hufvudstaden,
+säger "Helsingfors Dagblad", hör man tusende gånger samma fråga: Huru
+är det med Runeberg? Först efter några dagar begynte en bättring
+inträda, men den blef aldrig fullständig. Den högra sidan förblef
+förlamad, så att den sjuke endast med svårighet kunde röra sig i sina
+rum, stödd med vänstra armen på någon af de hemmavarande sönerna, medan
+den högra var instucken i barmen på nattrocken. Man hade anskaffat en
+rullstol med vefmekanism för vänstra handen, men Runeberg älskade icke
+"detta slags samfärdsel med världen". Äfven talförmågan förblef störd;
+endast i bättre stunder talade skalden obehindradt. Fullständigare
+återvände själsförmögenheterna, minne och tankereda; men den poetiska
+kraften var förstörd: anden var bunden vid den brutna kroppen, men
+förmådde ej mera verka i den. Somrarna kunde den sjuke ända till och
+med 1868 tillbringa på Kroksnäs, men förblef därefter i staden. Mest
+låg han på sin bädd, hvarvid plågorna kändes mindre; ett grått,
+kvarterslångt skägg betäckte haka och mun.
+
+Under dessa skaldens pröfvoår var hans maka hans outtröttliga
+vårdarinna i sjukdomen och sällskap i ensamheten. Hennes dag förgick
+under ständigt sysslande med den sjuke, hennes nätter blefvo som hans
+oroliga och sömnlösa, säger en af Runebergs nyare biografer. Ända till
+åtta timmar i dygnet kunde hon sitta som föreläserska vid hans bädd.
+Gripande är hennes bref kort efter den 5 februari 1865, det första år
+då Runebergsdagen begynte högtidlighållas i Borgå, för att efter hand
+blifva en nationaldag för hela landet. I anledning af festligheterna
+ute i staden skrifver hon: "Det skulle i sanning gjort mig godt, om jag
+skulle trott, att på festen en enda skulle med en vänlig tanke ett
+ögonblick kommit ihåg 'den store mannens' ringa stackars hustru, som
+alls icke, såsom andra hustrur, kan få räkna sig vara 'ett' med den hon
+öfver allt håller kär, men som ändå ibland icke kan betvinga en längtan
+att icke vara ställd så långt ifrån honom".
+
+Fredrika Runeberg öfverlefde sin make med endast två år; hon ligger
+begrafven vid hans sida på Näsebacken i Borgå.
+
+Naturlifvet, som i hälsans dagar varit Runebergs bästa vederkvickelse,
+spred sin trefnad ännu i hans sjukrum. Utanför dess fönster hade han
+låtit inrätta ett bräde, där han dagligen höll fri taffel för ortens
+småfåglar, medan en öfver sängen anbragt reflexionsspegel satte honom i
+tillfälle att från bädden betrakta dem. Strömborg berättar, huru han
+ännu 1875 på vintern i en på fågelbrädet utställd bur fångade en
+bofink, som eljes hade förgåtts i den starka kölden, och höll den i
+buren som gäst vintern öfver. En annan gång hade han tämt ett litet
+möss, som intog sina måltider dagligen framför hans säng, eller en
+fluga, som höll honom sällskap vid bordet. Så gladde sig skalden ännu i
+det sista att se lifvet trifvas under hans vård, medan han förkortade
+de långa timmarna i det nu så tysta skaldehemmet.
+
+I bättre stunder tog Runeberg gärna emot besök af vänner och bekanta
+och skämtade gladt om gemensamma minnen eller dröjde vid anekdoter ur
+det förflutna; det var under dessa år Strömborg gjorde sina biografiska
+anteckningar, som äro en så oskattbar källa för kännedomen om Runebergs
+lefnad. När professor C.R Nyblom från Uppsala 1869 om sommarn besökte
+honom för att ombesörja den upplaga af hans samlade verk, som tills nu
+varit i bruk här som i Sverige, emottog han af "den lidande och i
+stoftet bundna skalden" detta intryck af storhet, som så mången
+besökare från hans hälsas dagar omtalar. I sitt förord ger den kände
+svenske estetikern en anslående och åskådlig bild af lifvet i Runebergs
+hem. "Sedan han sändt sin tack och hälsning till alla vänner å denna
+sidan af Östersjön", slutar skildraren, "tog jag farväl af honom med en
+känsla, som ej kan beskrifvas. Det var en af de få gånger, jag haft den
+lyckan att stå inför en verkligt storartad, i alla hänseenden helgjuten
+personlighet. Ett sådant möte glömmer man aldrig".
+
+Hvad Runeberg lidit i det tysta under dessa tretton år, klagat har han
+icke. En af de svåra dagarna, då han uttalade sin längtan till
+Näsebacken, till begrafningsplatsen, och hans hustru med tårfylldt öga
+frågade, om han så gärna ville bort härifrån, påminte han henne gladt
+om några rader, dem han sommarn 1828 skrifvit i minnesboken i lusthuset
+i Pargas:
+
+    Hur ljuft att dröja, hur lätt att fara,
+    när _Minnet_ lofvar vårt namn förvara.
+
+Efter hand nalkades slutet, krafterna aftogo, och genom sömnlösa nätter
+och trötta dagar skred tiden fram mot den afgörande stunden, den 6 maj
+1877. Dagen för begrafningen, som försiggick Borgå den 12 maj, voro
+Finlands städer sorgklädda, och i alla hamnar flaggade fartygen på half
+stång. Finlands ständer, för tillfället församlade till landtdag i
+Helsingfors, universitetet och skolorna, senaten, gardet och
+kadettkåren, korporationer och föreningar närvoro vid denna
+nationalhögtid för Finlands folk: ändlöst gick tåget uppför Näsebackens
+furuklädda sidor. Det svenska broderfolket tog med Finlands del i akten
+genom talrika kransar vid grafven och genom telegram till skaldens maka
+från Sveriges riksdag, Svenska akademin och lärda sällskap. Äfven
+Danmark och Norge voro vid grafven representerade. På Finlands ständers
+vägnar talade Snellman, på universitetets Topelius; under Pacius'
+ledning sjöngo studenterna med Topelius' ord:
+
+    Fjärran tid skall hans runor stafva,
+    natt skall icke hans namn begrafva,
+    ok skall icke hans folk förslafva,
+    seger skall ur hans aska gro.
+
+
+
+
+
+
+ÄLGSKYTTARNE.
+
+Nio sånger.
+
+
+
+
+Första sången.
+
+
+Aftonvarden var nyss fulländad i torpet. En lämning
+Låg på det rymliga bordet ännu, kring stäfvan med kalja
+Stycken af hålkaksbröd och i koppar potäter och mujkor.
+Stugan var väl uppeldad och varm; från härden vid ugnen
+Spred en sprakande glöd den behagliga hettan och fyllde
+Taket med skyar af rök, att pärtorne knappast och slädan
+Kunde på sparrarme ses, där lagde de voro att torkas.
+Röken höll sig i höjden likväl, och under dess mörker
+Blossade pärtor i mängd och belyste det landtliga folkets
+Aftonbefattningar än, värdinnan, den driftiga Anna,
+Hvilken för sig och sin ärade man uppbäddade sängen,
+Dottren, som sköljde förnöjd vid muren den sotiga grytan,
+Gnolande runor i lugn, och sonen, den raske, som flitigt
+Öste åt fålarnes par, där de stampande stodo vid dörren,
+Hackelse, blandad med mjöl, i den väl hopfogade hoen.
+
+Värden och herregårdstorparen själf, den förståndige Petrus,
+Stod från bänken opp, där han sutit i slumrande dvala,
+Gäspade länge, strök ur pannan det yfviga håret,
+Sträckte mot taket armarna högt och blåste omsider
+Makligt ur tröttad kropp den tungt insmygande sömnen.
+Gärna han lagt sig i ro, då han dagen igenom arbetat,
+Vadat i skogarnas snö och släpat stockar till herrgåln,
+Hade ej herr kommissarien själf bedt alla af gårdens
+Underlydande män den följande morgonen tidigt
+Samlas hos honom för älgarnes skull, som man skådat i nejden.
+Nu, i bekymmer att rusta sig ut till den stundande jakten,
+Måste han, trött som han var, fördrifva den älskade sömnen.
+Vägkostsäcken hängde där tom och förbidde att fyllas,
+Och hans förträffliga bössa, som sällan klickade annars,
+Ville för skottet sist ej elda, ty flintan var trubbig.
+Först från dess trädknapp tog han försiktigt bössan och afdrog
+Själskinnsfodret, som skyddade lås och pipa för väta.
+
+Glad i sitt sinne besåg han den nyss svartmålade stocken,
+Medan ur lådan däri en hvassare flinta han framtog;
+Men till sin hustru talte tillika den ärlige Petrus:
+"Anna, i afton ännu är det bäst, att du fyller min matsäck,
+Så att den mättar en man, som en dag vill dröja i skogen.
+Skaffa i ordning i kväll, om du ej vill störas i morgon;
+Sömnlös sängkamrat är försummadt arbete ständigt."
+
+Men hon svarade nu, den driftiga Anna, förtrytsam:
+"Aldrig ser jag ett slut på din häftiga längtan till skogen.
+Är du en björn till sinne och håg, förståndige Petrus,
+Lysten beständigt på rof och önskande jakter och vildbråd?
+Se, förståndige vän, ej mäktar du trifvas i stugan;
+Visst som en brännande glöd för din fot är det fredliga golfvet;
+Men att syssla i skogar och kärr onödigt och ständigt,
+Sådant är ditt. Nu måste du dock slå jakten ur hågen.
+Kommer min bror, som han loft, och besöker oss, länge förväntad,
+Lämnande gård och barn, dem moderlöse han äger,
+Passar det då, att jag här, med den galande tuppen som husvärd,
+Sitter allena och söker att roa den älskade gästen?
+Väl det ägnade dig att hemma förblifva och motta
+Honom och växla förtroliga ord som svåger med svåger."
+
+"Icke dock så", genmälte den välförståndige Petrus,
+"Icke dock så, ordkunniga mor; hvad min herre befallt mig,
+Måste jag lyda, om än det ej glädde mitt sinne som jakten.
+Men om han kommer i morgon, din bror, den raske Mattias,
+Väl, undfägne du då med vänliga håfvor den käre,
+Så att han sitter i stugan förnöjd, tills jag hinner tillbaka."
+
+Honom svarade åter den mångordkunniga Anna:
+"Såge jag stundom en vinst af ditt stora besvär och din möda,
+Mindre ville jag då på din oförtrutenhet undra;
+Men då du gick välaktade herr kommissarien till handa
+Dagen igenom och sköt de flesta och yppersta älgar,
+Kom du tillbaka om aftonen glad, ifall du en hud blott
+Mer än kamraterna fick, då han tog det mesta, din herre."
+
+Leende svarade åter den välförståndige Petrus:
+"Hå hå, kunniga Anna, betänk, att min herre allena
+Vill ansvara för oss, om befallningsman för oss till tinget.
+Noga besinne du, mor, att älgarne borde besparas
+Endast för kungens gevär, om han nå'n gång reser i landet."
+
+Tiga förmådde dock icke den mångordkunniga Anna,
+Utan hon jämnade sängen och log och talte och sade:
+"Litet kostar en plikt, som aldrig fordras och kräfves;
+Såg du väl någonsin förr bland oss, att en herre blef tingstämd?
+Bringa blott själf en knippe med fisk eller fågel till fogden,
+Se, om han stämmer dig då! 'Välkommen, granne, välkommen',
+Ropar den ärade frun, ren innan du stigit på trappan,
+Leder dig in och hviskar sin man i örat, och vänligt
+Räcker han genast sin hand och frågar: 'Hvad har du att säga?'
+Stor konst vore det ej att själf ansvara, ty snaror
+Har du i skogarna nog och skjuter en orre som oftast.
+Men det må vara; den rike befaller, den fattige lyder."
+
+Så hon sade, och knappt hon talat till ända, då bjällror
+Hördes från vägen invid. Man lyssnade hastigt och uppsteg,
+Sköt gluggluckan tillbaka och tittade ut; men i blinken
+Stod en främmande man med frustande fåle på gården.
+Gästen från Kuru kände man snart, den raske Mattias,
+Annas älskade bror, som ej oväntad var anländ.
+
+Raggig som björnen trädde han in i den ångande stugan,
+Nickade gladt vid dörren och slog med den yfviga mössan
+Snön från sin fårskinnspäls och från fötternas ludna beklädning.
+Värd och värdinna och dotter och son välkomnade honom
+Alla med hand och med famn, och de spädare barnen på muren,
+Tittande sotiga fram, nedklängde med skri, att af gästen
+Få sig en kringla enhvar och en mjuk ostskifva till välkomst.
+
+Sedan man hälsat, manade Anna sin ärade broder
+Genast att sätta sig ned och viste den yppersta platsen
+Högst vid bordet, där bänk med bänk i vinkel förenas.
+Denne satte sig där, påtände sin mässingsbeslagna
+Pipa och rökte tobak, som han själf planterat och skurit,
+Medan med nöje han svarte sin syster, som frågade mycket
+Så om hans blomstrande barn som hans bördiga hemman i Kuru.
+
+Petrus, den välförståndige, gick och löste ur redet
+Fålen, som stampande stod fastbunden med tygel på gården.
+Ränkerna tog han på armen och bjällerkransen och lokan
+Och inledde med bång den modige hästen i stugan.
+
+Länge dröjde dock icke den kunniga Anna vid ord blott,
+Utan hon lämnade männerna fritt att tala i växling,
+Medan hon gick att bereda sin bror en smakelig kvällsvard,
+Kistan läste hon opp, den beslagna, som lyste i stugvrån,
+Målad med eldröd grund och med mörkare blommor beskuggad,
+Framtog brännvinsflaskan och glaspokalen med trädfot,
+Dukade, bröt det mjukaste bröd från spettet och frambar
+Ordnade stycken däraf; men ur boden hämtade dottren
+Smör och dricka och kött till glad välfägnad för fränden.
+Så bestyrdes hans mål i en hast, ty den kloka värdinnan
+Hade på förhand ren anrättningen lagt i beredskap,
+Så för att fägna sin bror som att visa de håfvor, hon ägde.
+Denne tömde pokalen och åt med förnöjelse kosten.
+
+Men hon glömde ej heller, den kunniga Anna, att åter
+Taga sitt samtal opp på det ställe, där nyss hon det lämnat,
+Och hon talade snart till den raske Mattias från Kuru:
+"Visst må jag kalla det svårt för en man att sköta allena
+Ej blott yttre bestyr, men på en gång sysslorna inne,
+Mest dock ifall hans hus är som ditt förmöget och vidsträckt.
+Ser man ej mången gång, hur äfven den frodige hästen
+Tröttnar i backen, då ensam han drar det betydliga lasset?
+Men där föraren går vid fimmelstången och hjälper,
+Manande mycket med vänliga ord, där komma de båda
+Lättare fram; och så är bekymret mindre för mannen,
+När af en trogen hustru han följs, som delar hans möda."
+
+Henne svarade åter den raske Mattias från Kuru:
+"Undra då ej, att så sällan jag får kringflacka och resa.
+Se, så är det med mig, och så är jag stadd på mitt hemman,
+Likasom gäddan stängs i den rumrikt gillrade katsan:
+Hvart hon förfogar sig, längtande ut, från ett hörn till ett annat,
+Sätta sig hinder emot, och förgäfves bryter hon böljan.
+Ägor och skog har jag skött i min tid, som det ägnar en bonde,
+Värd har jag varit, och nu skall jag vara värdinna tillika.
+Knappt ett år har förgått, sen min hustru, den goda, förlät mig;
+Tyngre det varit mig dock än alla de andra tillhopa.
+Gick jag att plöja, gick jag att sköta min viktiga kornsådd,
+Eller om sedan jag bjöds af årets växlande tider
+Bärga mitt frodiga hö och skörda den gulnade rågen,
+Rådde där pigor och barn oeftersedda i stugan;
+Dröjde jag åter inne en stund, snart flyktade fliten
+Då från åker och äng, och den opåmanade drängen
+Satt, med armarne lagde i kors, i behagelig hvila.
+Men hvad som tryckte mig tyngst, var barnen, det äldre, som ständigt
+Ropte sin mor, och det yngre, som grät vid det främmande bröstet."
+
+Honom svarade rörd den mångordkunniga Anna:
+"Ovis kallar jag dig, om du så förnöter i ängslan
+Lifvets raskaste år, då du än kan njuta och fröjdas.
+Därför välje du snart en förståndig hustru, som trogen
+Vårdar ditt hus och förnöjer dig dag och natt med sitt sällskap,
+Såsom jag menar, du snart skall finna en flicka benägen."
+
+Men allt medan han åt, genmälte den raske Mattias:
+"Så har jag tyckt, förståndiga mor, men med tvekan och oro
+Såg jag bland kvinnornas mängd och fann än icke den rätta.
+Ofta tänkte jag så: Skall jag välja en ung eller äldre?
+Allvarsammare kunde dig väl den mognare vara.
+Ty hvart hvälfvande år omfjättrar det häftiga lynnet,
+Likasom spindeln spinner den kufvande tråden om flugan;
+Men ej gåfve hon mig, hvad den yngre förmådde att gifva,
+Kindernas fägring och kärlekens fröjd, som den kraftiga mannen
+Eftersträfvar likväl som kvinnans yppersta hemgift.
+Åter räds jag att, seende blott på mig själf och mitt nöje,
+Taga en ung, som, flyktig och yr, vårdslösade barnen,
+Eller ock, sedan hon själf födt blomstrande söner till världen,
+Blefve ett gissel för dem, som ej legat dess hjärta så nära.
+Därför dröjer jag än och med fruktan blickar mot valet."
+
+"Hej dock", sade i hast den kunniga Anna, "beständigt
+Faller det männerna kärt att eftersinna och rådslå.
+Innan de företaga en sak, skall det tänkas och tänkas
+Med och mot; så skrämmas de lätt af diktade faror,
+Ofta dröjande så, tills det nyttiga går dem ur händren.
+Icke är allt ostadigt, som ej är stadgadt af åren;
+Icke är stadigt allt, som länge af varandet glädt sig.
+Mångfald föder i jordiska ting den rika naturen,
+Mångfald föder hon ock i människolynnen och tankar.
+Ser man dock lätt, hur hon står på sin strand, vårplantan, och knoppas,
+Fredlig, rotad och lugn, då den hundraåriga bäcken
+Störtar i yra förbi och nejderna fyller med buller.
+Tag en flicka, Mattias, och tag den jag bjuder dig genast!
+Ser du på ungdom, nog, hon är adertonårig, min broder,
+Ser du på kroppens runda behag och den fylliga kindens,
+Får du väl länge söka en stoltare flicka än denna.
+Men om på lynnet du ser, är hon fromsint, stilla och böjlig,
+Lärd af sin barndoms nöd att tacksamt skatta det goda.
+Nu framlefver hon lyckliga dar på den ståtliga herrgåln,
+Piga bland pigornas mängd, men aktad af alla som ypperst.
+Henne förtror herrskapet de prunkande väfvarnas skötsel,
+Henne bestyret om mat och källarens nycklar och bodens,
+Och snart kunde du tro, att hon fostrats där som en dotter."
+
+Men nu föll han i talet, den välförståndige Petrus,
+Lysten att föra det ut, som hans kunniga hustru begynte:
+"Hedda menar du visst, Zakarias' dotter, med lätthet
+Känner jag Hedda igen i det välförtjänta berömmet.
+Har hon dock vuxit opp ur sin barndoms mödor och sorger,
+Liksom den goda kärnan, om än i svagare jordmån,
+Kraftfullt vecklar sig ut och blir en lofvande planta.
+Ingen passar som hon för den raske Mattias, och säkert
+Skulle den ärlige snart, om han henne blott finge för ögat,
+Börja på vigselring och förlofning tänka och skynda.
+Ty så är hon i sanning för männernas flyktiga blickar
+Som för trastarnas tropp den bärrikt lockande rönnen;
+Ystert svärma nu dessa och sväfva på luftiga vingar,
+Tills de i farten i hast bli varse det rodnande trädet;
+Genast skratta de högt af glädje och skynda begärligt
+Alla i täflande flykt till de yppiga klasarnas skatter;
+Sedan hänga de vid och tåla väl buller och käppkast,
+Innan de fly, då man lysten på bär vill jaga dem unnan.
+Därför ber jag ock den, som är värd det goda, att genast
+Ställa hos henne sig in, att ej andra må hinna i förväg;
+Därför skynde du snart, värderade svåger, till herrgåln."
+
+Honom svarade så den raske Mattias från Kuru:
+"Roligt vore att se den mycket beprisade flickan,
+Funne en förevändning jag blott för det käcka besöket,
+Ty att för friare strax misstänkas behagar mig icke."
+
+Men då log han behagligt, den välförståndige Petrus,
+Glad af sitt goda förslag, och han talade åter och sade:
+"Därtill att finna ett råd är lätt, ty, i sanning, din önskan
+Passar till ställningen nu som osten till krusade formen.
+Tidigt i morgon går jag på älgjakt, såsom min herre
+Bedt och befallt; då följer du raskt, med min bössa beväpnad,
+Och så hinna vi snart till den välbemedlade herrgåln.
+Men då i stugan du trädt och de öfriga skyttarna samlas,
+Spanar du tigande opp med din blick den förståndiga Hedda.
+Lätt på de rodnande kindernas glans och den dråpliga växten
+Känner du henne igen, om hon sute bland hundrade pigor.
+Om hon behagar dig då, det jag tror du skall finna besannadt,
+Kan du ock växla ett skämt eller språka förtroligt med flickan.
+Sedan betänke du väl, så länge vi dröja på jakten,
+Hur hon till nöjes dig var och om henne du önskar till hustru;
+Sist, om det faller dig kärt, skall jag åter blifva din talman."
+
+Men han beprisade nu, Mattias, förslaget och uppsteg
+Just i detsamma, mätt af den goda förplägningens skänker,
+Och med ett famntag tackade han sin svåger och syster.
+Öfvermåttan förnöjdes också den förståndiga Anna,
+När hon förmärkte sitt vänliga råd af männerna gilladt,
+Och hon dröjde ej mer att för bägge bereda en vägkost.
+Men då hon packat en närande mat i väskan af näfver,
+Hängde hon åter den tung på den hålliga knappen i väggen
+Och gick sedan åstad att bädda ett läger åt brodren.
+Halmen skakades opp i den rymliga sängen, behändigt
+Bredde hon lakan därpå och hufvudkudden af fjäder,
+Medan den blomstrande dottren med ståt inbragte till täcke
+Ryan, som fordom blef väfd för de fromma föräldrarnes brudsäng.
+Anna, förståndiga mor, väl hade du mycket förändrats,
+Sedan du bröllopsnattens behag invigde och ryan,
+Kinden var rynkig nu och de smidiga formerna fetnat;
+Men densamma i prakt var än din rya med samma
+Röda och hvita och svarta och blåa fasoner i ullen;
+Denna tjänade nu din bror till ett prunkande täcke.
+
+Men när allt var beredt och enhvar åstundade hvila,
+Släckte de pärtornas flammande bloss och förtrodde de trötta
+Lemmar åt nattens söfvande hand att förfriskas och styrkas.
+
+
+
+
+Andra sången.
+
+
+Ren aftynade syrsornas sång på den sotiga muren,
+Glöden förkolnade ren, och i vrån på sin vanliga pinne
+Gol nattvakande tuppen, bebådande morgonens ankomst.
+Knappast skulle ändå den förståndige Petrus ur dvalan
+Vaknat, trött som han var af de förra dagarnas mödor,
+Hade tillika en stormande träta på muren ej uppstått,
+Hvilken med buller och brak tillväxte i nattliga mörkret.
+Ty där låg han behagligt, den aktade tiggaren Aron,
+Närmare ugnen och njöt den ångande hettan allena,
+Medan en annan af männernas tropp, inhysingen Pavo,
+Låg vid hans sida och kände ej nog af en älskelig värma
+Grannen ville med våld den ärlige Aron från stället
+Tvinga och hvälfde sig opp på hans andra sida behändigt,
+Trängande på som en kil; men förgrymmad reste sig Aron,
+Famlade, fattade tag och slängde den stretande Pavo,
+Lätt som en stampsäck, ned från den sotiga muren i golfvet.
+Genast vaknade Petrus, af bullret förvirrad och uppskrämd.
+Men med klagande röst tog Pavo till ordet och sade:
+"Lyssna dock, Petrus, och se, hvad tiggaren gjort med den bättre,
+Kastat från muren mig ned, halsbrytande, stolt i sin vrede,
+Liksom han vore en kung och ej lefde af människors nåd blott."
+
+Honom svarade strax den ärlige tiggaren Aron:
+"Ville du tränga mig bort och ej unna den grånade gubben
+Värma sin sida vid ugnen, som dock har värma för alla,
+Måste du skylla dig själf, om ock nacken du brutit i fallet!"
+
+Men när den ärlige Petrus förnam, hvad männernas tvist var,
+Log han af hjärtat och nämnde vid namn inhysingen Pavo:
+"Pavo, min vän, det är bäst att ej neka en annan, hvad rätt är;
+Äfven med tiggarn är Gud och beskyddar hans hvila på muren."
+Sade, men tigande kröp inhysingen Pavo i ugnen,
+Där han i blinken på bädden af sten, kringångad af hetta,
+Somnade ljufligt och glömde sitt fall i behagelig hvila.
+
+Men ej tänkte han mer, den förståndige Petrus, på sömnen,
+Utan han steg ur bädden och gick att väcka Mattias.
+Sängen nådde han snart och lade sin hand på sin svågers
+Skuldra och hviskade sen i hans öra de manande orden:
+"Morgon i händerna ren! Upp, sof ej längre, Mattias!
+Önskar du följa oss åt på den lofvande jakten och skåda
+Hedda i dag, som du ville i går, må vi skynda till herrgåln."
+Sade; ur hvilan spratt den raske Mattias, och redan
+Satt han i sängen rak; men den välförståndige Petrus
+Gick att bestyra om eld och sökte väl länge i härden,
+Innan där djupt på bottnen han fann det glödande kolet.
+Skickligt tog han det opp, med två pärtstumpar till eldtång,
+Förde det nära sin mun och blåste med vidgade kinder
+Häftigt därpå: en kväfvande rök omhvärfde hans anlet,
+Ömsom skådadt i ljus och ömsom höljdt i en mörk natt.
+
+Snart dock väcktes en låga, och pärtan flammade genast,
+Stugan var upplyst nu, ur dvalan vaknade hönsen,
+Katten på hällen sträckte sig styf, tätt skakande hufvet,
+Och sin gömma i språng uppsökte den skrämda kaninen.
+Skyndsamt började sen den förståndige Petrus att klä sig,
+Drog med förnöjelse på de bepröfvade, hålliga, gråa
+Vallmanskläder, som skylde mot köld hans fylliga lemmar,
+Passade fötterna sen i värmande strumpor af svart ull,
+Skodde sig snabbt, steg opp, tog fårskinnspälsen af väggen,
+Svepte sig välansenlig i den och spände kring medjan
+Läderbältet, prunkande grant med sitt häkte af mässing.
+Sådan stod han beredd att gå till den ståtliga herrgåln.
+Äfven Mattias kom ur sin vrå, munderad och färdig,
+Klädd från hufvud till fot, som han ärnade tåga på jakten;
+Endast sin ståtliga päls af tolf mjuktgarfvade fårskinn,
+Kostliga, tyngda af ull, som en lofvande fåle i värde,
+Bar han ej tillspänd än, men han hvälfde den makligt omkring sig.
+
+Nu, då de voro i skick och väl utrustade båda,
+Tog den ärlige Petrus på väldiga skuldror sin matsäck,
+Hängde sin bössa på nacken och gaf Mattias ett gammalt,
+Svenskt, mångpröfvadt gevär och talade vänligt och sade:
+"Här är klenoden! En gång må den tagas af knappen för din skull.
+Själf den begagna nändes jag ej; på den sotiga väggen,
+Dyr och värderad, den hängt, som den lämnades där af min fader."
+Sade; men leende tog Mattias och hängde på axeln
+Remförsedda geväret och tryckte sin mössa på hufvet,
+Villig att vandra åstad till jägarens värf och till älskarns.
+Morgonsupen förglömde dock nu den förståndige Petrus
+Hvarken att taga sig själf eller bjuda sin ärade svåger,
+Utan de söpo med lust och togo sig värma på färden.
+
+Men då de kommo på gården och sågo den klarnade himlen,
+Fullt med stjärnor beströdd, och hörde den tindrande drifvan
+Knarra för fötternas steg och knutarna braka för kölden,
+Medan på hvar sitt par lättlöpande skidor de stege,
+Gladdes Petrus i hjärta och själ och talte och sade:
+"Nu, kamrat, för en dag som denna betalar man pengar.
+Kosteligt, trodde dock knappt, att den fuktiga vinden från östern
+Skulle sig vända så snart, då den kom med blida i aftse.
+Lätt skall det bli att jaga i dag; den glattade skidan
+Löper som stålet på is, och ägarne hindras af skaran;
+Dröjom ej, följ! Längs ängarna går genvägen till herrgåln."
+Sade och skyndade fram och hann den stupande backen,
+Som från hans ladgård sluttade brant mot ängen där nedan,
+Honom följde Mattias, och båda begåfvo sig utför,
+Snabba som skuggor af moln, dem stormarna jaga på fästet.
+
+Men då de slätten nått, framlupo de saktare båda,
+Utan att hindras af gärden, ty snö betäckte dem alla,
+Och då ordade snart den raske Mattias betänkligt:
+"Glad jag, följer dig nu, ty af jakten väntar jag nöje,
+Väntar mig nöje också af att se den beprisade Hedda;
+Fråga måste jag dock, förståndige Petrus, på förhand:
+Räknas ej farligt här att bryta förbudet om älgjakt,
+Blir väl din herre belåten med mig, kanhända han hellre
+Brukar sitt eget folk, än tager en främmande med sig?"
+
+Leende talade åter den ärlige torparen Petrus:
+"Hej! Ej falla i dag väl de första älgar i socknen;
+Trygge vi jaga dem här, om ock kulorna yrde kring tingsgåln.
+Frukta ej heller att bli med förakt mottagen af herren;
+Åtta torpare äro vi väl, jordbrukare alla,
+Hvilka med möda och svett uppodla hans bördiga ägor,
+Dock berömmas blott tvenne af dem som kunniga skyttar:
+Petrus på Tjäderkulla, därnäst Zakarias på Hjerpvik.
+Först står Petrus, förty Zakarias, den ärlige gubben,
+Flammar som brinnande eld, hvar gång han fattar i bössan,
+Färdig att rikta en kula mot skyn, om det gäller, i hettan.
+Flere behöfvas vi där, som förstå handtera gevären.
+Så att från skilda håll vi må kunna med kulor emotta
+Älgarne, medan med rop skidlöparne drifva dem framåt.
+Därför lite du på, att du blir välkommen på herrgåln,
+Både som svåger till mig och som en bösskunnig och känd man."
+
+Så han sade, och nöjd tog åter Mattias till ordet:
+"Se, på en okänd ort är man ögonmärke för alla;
+Hvaren, sådan är människors sed, vill spana den svaga
+Sidan hos främlingen opp och i tysthet gäcka hans felsteg.
+Om i mitt hem jag förgår mig en gång, så räknar dock ingen
+Grant därpå, ty man vet, att jag gör det en annan gång bättre;
+Här blott så, som jag visar mig först, är jag ärad och ansedd;
+Säg därföre också, hur säkert det gamla geväret
+Kastar en kula i mål? Jag är rädd att af mycken förtröstan
+Skjuta på håll och bomma och bli åtlöje för andra."
+
+Men då teg han ej mer, den välförståndige Petrus,
+Utan han höjde sin stämma till skryt och talte och sade:
+"Älgen träffar du, broder, så länge med ögat du ser den.
+Skjuter du, måste han dö, om geväret ej blifvit sig olikt;
+Flere berömdare skott än ett slikt man gjorde med detta.
+Under kriget det hände en gång, att Johannes, min farbror,
+Hvilken som tapper korpral då bar det för land och för konung,
+Följde en dyr transport med hundrade käcka kamrater.
+Men där svärmade ofta fientliga skaror i nejden,
+Färden var farlig och svår, och den ädelborne kaptenen
+Måste med mycket mod och med mycken försiktighet framgå.
+Nu, då de rastat en stund i en by, uppbröto de mangrant
+Åter och tågade af, och bönderne gingo försagde
+Nära sin fora enhvar och drefvo med fruktan i hjärtat,
+Endast med skakade tyglar, de tungt framsläpande spannen!
+Så uppnådde de sakta den åldriga skogen af furu.
+Nu undflydde det ej den stridserfarne kaptenen,
+Att där kunde i skygd af de väldiga tallarne döljas
+Månget fientligt försåt, men mest i de kvarnar, som socknen
+Tätt till hvarandra byggt vid den forsande bäcken, som flöt där.
+Därför befallte han käckt manskapet att hålla sig redo,
+Medan han själf gick åter och fram och såg med ett långsynt
+Glas längs vägen och ville försöka att möta bland träden
+Någon fientelig blick, som skytten bland granarna spejar,
+När han i gryningens stund hör tjädern knäppa och listigt
+Än framspringer ett steg, än håller sig stilla och lyssnar.
+Så kringspanade äfven den ädelborne kaptenen,
+Medan de nalkades skogen, dess djup till höger och vänster.
+Sådan gick han förbi den tappre korpralen Johannes.
+Denne höll ej förgäfves sitt skarpa öga på nejden,
+Ty på en kvistrik gran, som höjde sig ofvanom bäcken,
+Viste han snart och talade så till den ädle kaptenen:
+'Ser jag ej liksom ett skimmer af guld i den barriga toppen?
+Skåda dock dit, jag tror, att en spejare sitter fördold där!'
+Orden följde på stund den ädle kaptenen och vände
+Glaset och blickade dit och talte med manande stämma:
+'Rätt! På hans dräkt är fienden röjd, men finns för en sup här
+Ingen, bussar, bland er, som kastar en kula i fågeln?'
+Sade; men alla de hörde hans ord med förvåning och undran,
+Alla sågo i mark och mumlade sakta i tändren,
+Och så bviskade en och en ann' sin granne i örat
+'Ville väl hellre lofva att månen skjuta i pannan;
+Är han ock längre borta, så får man dock sikte på honom.'
+Men där trädde han fram och spände sin hane betänkligt,
+Rynkande ögonabryn och styfva mustascher, min farbror.
+Han af alla var den, som vågade göra försöket,
+Viss på sin konst och sitt goda gevär och sitt öfvade öga.
+Vinkande bad han i hast kaptenen att låta sitt manskap
+Tåga i ostörd gång, att ej spejaren såge försåtet,
+Medan han själf, nedhukande, kröp till ett gärde vid vägen.
+Troppen tågade fram, och man hade ej funnit i mängden
+Någon, som vände sin blick åt ett annat håll än hans granne;
+Ty som stjärnorna se på den bördiga jorden, de sågo
+Alla, den ena såväl som den andra, på granen allenast.
+Väntan, tvifvel och hopp och halft förbitet ett löje
+Bodde på allas anleten då, och en växande hviskning
+Spriddes med sorl från mun och till mun, tills det ädla gevärets
+Hane gaf eld, och det knallade af, och den listiga spejarn
+Damp som en fiskörn ned i den svalluppkastande bäcken.
+Detta det yppersta skott, som göras kunde, berömdes
+Länge i hela armén, och geväret var vida beryktadt."
+Så fullföljde och slöt sin trogna berättelse Petrus.
+
+Men af begärelse snärd att vidare höra och fråga,
+Vände Mattias sin blick mot svågern och sade förbindligt:
+"Slutar ej än, jag brinner af lust att veta förloppet,
+Huru i skogen det gick, hur det var med försåtet, på hvad sätt
+Männerna redde sig ut, men mest hur det ädla geväret
+Kom att stanna hos dig, sen det tjänat fäderneslandet.
+Mycket förnöjde mig nyss din berättelse; gladt är att höra
+Fädernas bragder och lof, hur de lefvat berömligt och handlat,
+Mest dock ifall den kloke, som känner och ärar dem, talar.
+Därför skynda, min vän; ren mellan de snöiga träden
+Skåda vi skenet af tindrande ljus från stugan på herrgåln."
+
+Villigt begynte igen den förståndige Petrus att orda:
+"Nu; då man säkert såg, att fiender funnos i skogen,
+Gjorde den ädle kaptenen sin halt och höll för sitt manskap
+Kraftigt ett tal, förmanande dem att ej svika i striden.
+Modigt bröto de in i den djupa skogen, och hastigt
+Blefvo de tagna emot af kulor och blänkande sablar.
+Ingen vek; där bröto med lugn soldaterna först fram,
+Bönderna följde och ropade högt och värjde sig vrede;
+Så de slogo sig sist med möda igenom och kommo
+Fram till ställe och ort, men många de lämnade efter,
+Träffade svårt af fientliga skott, och många de förde
+Sårade med, bland dem den tappre korpralen Johannes,
+Som, då han åtta gånger geväret laddat och åtta
+Bussar förgjort, sist träffades själf af en kula i benet
+Och af en redlig vän blef bragt på en kärra och räddad.
+Där i sin jämmer glömde han ej det kära geväret;
+Utan att fälla en tår och utan att klaga sin smärta
+Höll han det än i sin hand, då till högkvarteret de hunno.
+Men då befallning han fick att lämna munderingen från sig,
+Räckte han sabeln lugn, och lugn bajonetten och taskan,
+Endast geväret behöll han en stund och skyldrade sakta:
+Sedan gaf han det bort och gömde sitt anlet, i tysthet
+Brusten i gråt; det märkte likväl den ädle kaptenen.
+Rörd i sin själ gick denne och bad generalen förunna
+Gamla geväret som lön åt den tappre korpralen Johannes.
+Bifall fick han på bönen och kom med geväret tillbaka.
+Sakta smällde han då den tappre på axeln och sade:
+'Kunde jag, käcke kamrat, ock återställa dig benet,
+Lika så visst som ditt goda gevär: här, tag det tillbaka,
+Ag det till minne af land och af kung, som du trogen har tjänat!'
+Men som en gammal far, som sutit vid ugnen och väntat,
+Hjärtligt hälsar sin son, då han återkommer från staden,
+Länge fördröjd af bestyr och af dåligt före på vägen,
+Så förnöjdes ock du i din själ, min aktade farbror,
+När ur kaptenens ärade hand du geväret emottog.
+Men som den friske det följt, så följde det äfven den halte
+Hela hans lefnad igenom, och kom, när han dog i vår stuga,
+Först till min far och från honom till mig, då han lämnade världen."
+
+Så med förtroliga ord förkortade svågrarne vägen,
+Och ren hunno de fram till den rikt bemedlade herrgåln.
+Men då de trädde där in igenom det öppnade ledet,
+Mötte dem hundarne först, den modige Jäger och Backus,
+Öfvade båda att skälla på vildt och vakta vid boden.
+Strax med ett vredgadt skall mot den raske Mattias de sprungo,
+Djärfve och färdige snart att bita den främmande skytten,
+Hade ej Petrus i hast tilltalt dem och hotat med käppen;
+Men då de hörde hans röst och sågo hans lyftade skidkäpp,
+Tego de stilla och kröpo, med smidigt viftande svansar,
+Ödmjukt nära hans knän och smekte den gamle bekante.
+
+Bullret nådde likväl välaktade herr kommissarien,
+Där han i salen satt, omgifven af bössor och skjuttyg.
+Genast begaf han sig ut, att se hvad vore å färde,
+Lockade hundarne först, steg sedan på trappan, blef varse
+Skyttarne där, omgifne af natt, och talte och sade:
+"Hvem? Hvadan ären I? Sägen det snart, att jag måtte förnimma,
+Om I af gårdens män eller vandrande främlingar ären?"
+
+Mössan tog i sin hand den förståndige Petrus och sade:
+"Jag, välaktade herre, det är, som på eder befallning
+Kommer för jakten beredd, min svåger Mattias från Kuru
+Hämtar jag med; bösskunnig är han och med bössa beväpnad."
+
+Genast svarade glad välaktade herr kommissarien:
+"Godt, att du kommit, min vän, och att äfven din svåger du medfört,
+Flere behöfvas vi här, som förstå handtera gevären.
+Vandren till stugan och vänten mig där, om en stund är jag färdig."
+Sade och vände sig om och gick tillbaka i salen.
+
+
+
+
+Tredje sången.
+
+
+Men till den välupplysta och välupptimrade stugan
+Gingo de modige skyttarne då, som befallde de voro.
+Skidorna ställde de först mot väggen och stötte i drifvan
+Käpparne ned, snön stampade de från föttren i farstun,
+Sedan trädde de in igenom den knarrande dörren.
+Glade sågo de där vid skenet af flammande pärtbloss
+Sju välrustade torpare ren kring bordet i samkväm,
+Medan i hvar sin vrå tyst gnolande pigor behändigt
+Trampade surrande rockar och rullorna fyllde med blårgarn.
+
+Sedan man hälsat hvarann och båda de tagit sig bänkrum,
+Började snart, bland tigande tyst, den raske Mattias
+Sända ett spanande öga omkring, uppsökande Hedda.
+Lätt på de rodnande kindernas glans och den yppiga växten
+Kände han henne igen bland många, som Petrus förutsagt,
+Och han förnöjde sitt sinne, betraktande henne med undran.
+
+Tystnaden bröt omsider likväl Zakarias på Hjerpvik,
+Där vid bordet han satt välvördig, gammal och grånad;
+"Nu", så sade han, gäller det prof, värderade männer,
+Hvem, sen den raske Mattias är här, den yppersta skytt blir,
+Om välaktade herrn, om den välförståndige Petrus
+Eller ock jag må besegra den prisade gästen från Kuru.
+Annat menar dock den, som vet, att förträffliga skyttar
+Fostras ej färre än män i det fågelrika kapellet."
+
+Honom svarade åter den raske Mattias från Kuru:
+"Nej, Zakarias, tala ej slikt och rikta ej allas
+Blickar på mig, om jag sen ej mäktar att döda en enda.
+Väl bo skyttar i Kuru, det fågelrika kapellet,
+Kunnige, som du det sagt, men om jag bland dessa må räknas,
+Lämnom åt gärningen slikt att bestyrka eller att neka."
+Sade, och alla längtade ut att försöka sin lycka.
+
+Men där lågo på halm, i en vrå vid den sotiga muren,
+Tyste och obemärkte, en hop långskäggige bröder,
+Vandrande handelsmän från det varurika Archangel,
+Hvilka med möda och svett, att vinna det lockande guldet,
+Tåga från by till by och på ränselbetungade skuldror
+Bära ett glitterkram, som är kärt för den treflige landtbon.
+Trötte de hvilade nu i en vrå vid den sotiga muren,
+Nära sin ränsel enhvar, ty om kvällen de kommit från Kuru,
+Där hos den raske Mattias de nyss som tillförene rastat.
+Desse hörde hans röst, då han talte för alla i stugan,
+Kände den genast igen i sömnen och sprungo ur bädden,
+Glade att träffa på främmande ort sin redlige gästvän.
+Stojande kommo de nu och slöto hans händer i sina,
+Hvaren hade ett ord att säga, och hundrade öron
+Skulle med möda förmått uppfånga de flyktiga ljuden;
+Ty som gnistor spraka från katten beständigt och tallöst,
+När han på gummans knän af vänliga händer bestrykes,
+Så framsprittade orden ur skäggomsväfvade läppar.
+
+Men så talade väl den ena och andra ibland dem:
+"O, hur fägnar det oss att träffa den raske Mattias!
+Ingen bemötte oss bättre än han, ty kommo vi trötte
+In i hans stuga närhelst, då måste beständigt en kärfve
+Halm inhämtas för oss, och en kraftigt värmande mjölgröt
+Bjöds väl ibland, då vi köpte hans ikornsryggar och mårdskinn.
+Sådant är kärt för alla, men mest för den tröttade vandrarn.
+Hjärtligt är han vår vän, den raske Mattias, ty ständigt
+Handlar han redligt med oss, som i går, då vi köpte hans björnhud
+Kostligt, hur väl och hur snart vi fingo den åter försåld här.
+Ty den var ej af mal försåtligt stungen, ej heller
+Bar den en färgad svärta, som snart förblekes af åldern;
+Därför förnöjde den ock välaktade herr kommissarien."
+
+Så de sade och mycket, som, öfverröstadt af detta,
+Flydde som rök och fann ej ett villigt lyssnande öra,
+Tills att, af alla främst, den brunskäggyfvige Ontrus
+Gick till sin ränsel, snörde den opp och tog med förnöjsam
+Min, att de glimmande tändren emellan mustascherna syntes,
+Leende fram därur den med omsorg korkade flaskan,
+Där en smakelig rom han plägade spara på färder.
+Vinkande drack han och bjöd åt Mattias den härliga drycken.
+
+Men när hvar i sin vrå de spinnande pigorna sågo
+Silkesdukarnas glimmande sken i den öppnade ränseln,
+Sprungo de opp nyfikna och lämnade rockar och rullor.
+Likasom svalor flyga med skri kring den sväfvande höken,
+Så omhvärfde de nu den brunskäggyfvige Ontrus,
+Lystna att mätta sin blick med varornas skimmer och fägring.
+Längtande sågo de, frågade pris och suckade ofta,
+När de förnummo, hur dyrt de prunkande dukarne såldes;
+Men där talade då den unga, förståndiga Hedda:
+"Se, hvi dröja vi här och önska oss sådant, som aldrig
+Kan uppfyllas ändå? Hur skulle vi, fattiga pigor,
+Siden begära och silke, som blott en gosse med hemman
+Köper ibland åt sin brud, att fägna den lyckliga flickan?
+Ville helst någon känd eller okänd man i vårt samkväm
+Köpa och skänka åt mig ett synålsbref eller nålhus,
+Toge jag tacksamt emot och vore förnöjd i mitt sinne."
+Så hon sade och fäste sitt stora öga på männen.
+
+Leende framsteg då den raske Mattias och uppdrog
+Sedeltaskan af skinn, som han bar förvarad i barmen,
+Tog en sedel därur och köpte och delade vänligt
+Gult bröstsocker och uddiga nålar åt pigorna alla,
+Medan åt Hedda han valde därtill en glänsande hårkam.
+
+Flickorna gladdes därvid och nego och tackade sakta;
+Torparne åter, och äfven den brunskäggyfvige Ontrus,
+Logo och glammade högt och brydde den raske Mattias.
+
+Så utropade en och en ann' spetsfundig i hopen:
+"Se dock, hur hastigt det gick för den listiga Hedda att fånga
+Främlingens hjärta, som kom, ej anande slikt i sin frihet.
+Ja, så sätter sig lätt bröstrodnande vakan i rönnen,
+Säker och trygg, och märker ej där, hur den listige gossen
+Räcker sin tagelbepinnade käpp bland löfven försiktigt,
+Innan hon känner sin hals omsluten af snaran och fåfängt
+Flaxar med vingarnes par och söker befria sig åter.
+Likaså fångades nu den raske Mattias från Kuru."
+
+Leende talade äfven den gamle, förståndige Petrus:
+"Icke förundre man sig, om äfven min svåger som andra,
+Hvilka i ungdom blomstra ännu, besegras af Hedda,
+Ty svårt blefve det säkert en man att henne emotstå.
+Vet jag dock knappt, hur jag bäst skall beskrifva den dejliga flickan,
+När hon bland ynglingar dväljs och ömsom talar och tiger;
+Som då ett vårmoln hvilar sin glans bland träden på kullen,
+Buskarne fröjdas och björkarne stå i stilla förundran,
+Skådande morgonens prakt och det rosenfärgade molnet,
+Tills ur sitt sköte det sänder en fläkt; då svikta de späda
+Grenarnes skott, och de krusiga löfven skälfva af vällust;
+Mindre bäfvar också ej gossen, då Hedda han åhör."
+
+Honom med straffande ord genmälte den raske Mattias:
+"Skall jag väl mer dig kalla en man, förståndige Petrus,
+Eller en skägglös pilt, som i flyktig yra med tanklöst
+Smicker sölar sin mund och kväljer en sedesam flicka?"
+
+Sade och teg; då flög den rodnande blygseln af flickans
+Yppigt blomstrande kind som en färgrik fjäril af rosen,
+Och hon fällde sin vänliga blick på den raske Mattias,
+Medan till rocken hon gick och började spola ånyo.
+
+Men där skulle de stått till ljusnande morgon och växlat
+Löje och skämt och betraktat de hågförnöjande varor,
+Hade ej oförtänkt välaktade herr kommissarien
+Öppnat den knarrande dörren och stört det muntra gelaget.
+Men han höjde sin röst och sade de manande orden:
+"Dröjen ej, män, jag är färdig att gå, fort skynden, ty mörkret
+Börjar att skingras ren, och stjärnorna blekna på fästet.
+Dagen är kort, det är väl att i tid framhinna till stället."
+
+Så han talte vid dörrn, och alla de hörde hans stämma,
+Fulle af nit, som det höfves en man, då hans herre befaller.
+Ingen hade dock där, som velat med billighet döma,
+Sagt, att en annan snabbare var att fatta sin bössa
+Eller mer villig att gå än den välförståndige Petrus.
+Honom följde därnäst den raske Mattias från Kuru,
+Men den tredje var du, Zakarias, plöjande Hjerpvik.
+Dessa följde med bössor sin ärade herre i spåren,
+När ur stugan han gick, oväpnade följde de andra.
+Men då de kommo på gården, bestego de utan att dröja
+Skidornas glattade par och begåfvo sig muntra på färden.
+
+Likasom skaror af gäss, då på sväfvande vingar de lämna
+Nordens isade sjö, påkalla hvarandra som oftast,
+Lättande flyktens besvär med sånger och växlade tillrop,
+Så framsväfvade skyttarne nu på de snöiga fälten,
+Medan än en, än en annan af dem förtäljde i korthet
+Någon förnöjande bragd, den han öfvat själf eller hört blott.
+
+Tyst framvandrade dock den raske Mattias från Kuru;
+Mindre tänkte nu denne på egna bedrifter och andras
+Än på det möte, han gjort med den aktade Hedda på herrgåln.
+Vacker stod hon ännu för hans blick, som i stugan hon syntes
+Trampa sin surrande rock och varornas skimmer betrakta,
+Och han förnöjde sin själ med att tyst erinra sig henne.
+
+Honom omsider klappade lätt på den fylliga axeln
+Själf välaktade herrn och frågte och talade vänligt:
+"Främling, äger ej du en berättelse, rolig för alla?
+Vandra ej tigande här, om du än som den duglige mannen
+Skyr att berömma din bragd och beskrifva det goda, du själf gjort.
+Ty att du ej på ugnen förnött din tid, det bevisar
+Så ditt kraftiga skick som den ort, där du föddes och fostrats.
+Ständigt hörde jag Kuru, det fågelrika kapellet,
+Nämnas med lof för dess modiga män och kunniga skyttar,
+Hvilka förstå att med drift utrota förödande vilddjur,
+Bäst dock veta att ringa en björn i hans ide om vintern.
+Hemma från Kuru nämndes också den kostliga björnhud,
+Ryssarne sålde i går, hvars like i vidd och i storlek
+Aldrig försports; förskräcklig den är ännu att betrakta.
+Säg dock, min vän, om du sett den oförsagde, som vågat
+Höja mot honom sitt spjut, ty med spjut var han tagen af daga."
+
+Honom, blickande opp, genmälte den raske Mattias:
+"Tvenne voro vi där, välaktade herr kommissarie,
+Jag och en trogen kamrat, som öfvermannade björnen;
+Utan fara dock ej, ty, så många jag stuckit tillförne,
+Ingen jag sett att med denna i styrka och vrede förliknas."
+
+Åter talade du, välaktade herre, förbindligt:
+"Skåda, hur oförmodadt och snart min önskan är uppfylld!
+Strax då jag köpte i går den väldiga huden och häpen
+Tog en ram i min hand och besåg dess klor och dess senor,
+Rann i min håg ett begär att skåda den raske, som fällt den.
+Men låt höra förloppet; för mig är det kärt att för vänner
+Kunna förtälja det sen, då vi satt oss i slädan, och huden
+Klappar med glimmande tänder mot gafvelbrädet i farten."
+
+Så han sade, och strax framskrunno de andre att lyssna,
+Medan med nöje i männernas rund Mattias begynte:
+"Allt, hur man ringar en björn och hans ide om hösten iakttar,
+Veten I väl; vi gjorde, som fäderna länge för oss gjort.
+Men när julen omsider till ända lupit, och drifvan
+Vuxit i skogarne hög och hunnit af skara betäckas,
+Gingo vi ut mot björnen en dag med spjut och med bössor.
+Honom funno vi snart; på det ställe, han lämnades, låg han,
+Under en skyhög gran i en koja af hopade grenar,
+Öfversnögad och gömd och trygg i sin vintriga hvila.
+Tveksam tänkte jag då i min håg, om på stunden jag borde
+Lossa mitt skott och försöka att genomskjuta hans näste,
+Eller ock först med ett rop uppjaga den starke ur gömman.
+Bäst det syntes mig dock, som jag menade först, ty med lycka
+Kunde jag träffa den strax och allena berömmas af fångsten;
+Därför spände jag hanen och sköt med min säkra musköt dit.
+Men med brummande reste sig opp den förtörnade björnen,
+Banade rum med sin ram och skakade drifvan af idet,
+Och så stod han med gnistrande blick förfärlig i rämnan.
+Genast lade min trogne kamrat sin bössa till ögat,
+Mattade hastigt och sköt i sin ungdomshetta förgäfves,
+Ty lätt rispade kulan den väldiges hjässa allenast.
+Men i ett språng, som en dånande storm, framrusade björnen,
+Störtade öfver min vän som en åskvigg eller ett skyfall
+Och slog segrande snart sin fiende neder till marken.
+Häpen såg jag hans klor och vredgade käftar i täflan
+Måttas mot ynglingen då och nära att slita hans lemmar,
+Innan jag hann med mitt riktade spjut framila till bistånd;
+Men då jag nalkades djärf och stötte det djupt i hans strupe,
+Vände han vreden mot mig och det blodutsprutande gapet.
+Rytande högt, på darrande ben mot spjutet han trängde,
+Sökande mig med ramar och tänder och blickar på en gång;
+Fåfängt var dock hans våld, ty ju mer han förföljde, dess mera
+Vek jag tillbaka och hvälfde omkring det slipade järnet,
+Tills han tömde sin blod på den rodnande drifvan och mattad
+Föll för min fot och ur rosslande hals utblåste sin anda."
+
+Glad åhörde enhvar den raske Mattias från Kuru,
+När han sin bragd förtäljde, och lätt framskrunno de alla.
+
+
+
+
+Fjärde sången.
+
+
+Redan i öster rodnade vintersolen, och redan
+Nådde de ifrande skyttarne ön, som, med granar bevuxen,
+Grönskade opp ur snön och åt älgarne skänkte en fristad.
+Sex skidlöpare ordnades strax att bilda en skallgång,
+Medan i valda försåt sig skyttarne satte i hållet.
+Jakten begyntes med stormande rop. Uppskrämda bland träden,
+Svärmade orrar och järpar och stundom med buller en tjäder;
+Skott sig mängde med skri, och af dån genskallade nejden.
+
+Men som han sutit, satt i den rymliga stugan på herrgåln
+Ontrus, den brunskäggyfvige, glad bland förtrogna kamrater.
+Spinnande pigor blott och den skröpliga, halta Rebecka
+Voro där inne med dem, ty drängarna färdats till skogs ren.
+Nu kring det långa bordet de glädtiga bröderna satt sig,
+Tömmande skummigt öl och kryddande ölet med brännvin;
+Likasom trän, vid roten af rinnande bäckar besköljda,
+När de af våren beklädas med löf och grönska och fägring
+Utan sin möda och strid, så suto de alla vid bordet.
+Endast den yngste i brödernas tropp, den sköne Tobias,
+Rörde sig där och besörjde, att brist ej drabbade kannan.
+Denne, ju oftare nu han till hushållskammarn och Hedda
+Gick i sitt värf och ju mer han, af rusets yra bedårad,
+Såg på den blomstrande flickan, betogs dess mera af kärlek.
+Ingen archangelsk mö och ingen vid stranden af Dvina
+Växande tärna kufvat ännu den flyktiga gossen,
+Utan hans hjärta var fritt och spratt som en åder i källan.
+Nu, af ett skummande öl och en blomstrande tärna på en gång
+Dårad, sprang han och dansade, grät och skrattade ömsom,
+Tills i en blink som en storm han den varubetungade ränseln
+Slängde på nacken och skyndade ut. Ölstånkan ur handen
+Fällde af skräck, där han satt, den varuförståndige Ontrus.
+Upp från bänken han sprang och förföljde den flyende gossen,
+Kom ur stugan i farstun, och kom ur farstun på gården;
+Gärna med samma fart han i hushållskammaren inträngt,
+Hade ej hundarnes par, den modige Jäger och Backus,
+Stannat vid den, sen med tjut de den skyndande gossen förföljt dit.
+Men då han såg, hur med vrede och skall de belägrade dörren,
+Greps han af fruktan, stannade, lockade, hvisslade, smålog,
+
+Slog sig på knäna och nämnde vid namn dem båda förgäfves,
+Tills ur fickan han tog en glimmande kringla omsider.
+Denna itu deld bar han med båda händerna framräckt,
+Nalkades trappan, smög sig på den ett steg och ett annat,
+Tjuste och kastade bitarne fram. Halfmurrande grepo
+Hundarne dem, men han hann oskadad till kammaren, Ontrus.
+
+Där låg redan på knä vid den öppnade ränseln Tobias,
+Ryckande ifrigt varorna opp, som om alla i brand stått;
+Pärlor af glas, nattrockar och sidenschaletter och mösstyg
+Slängde han brådskande fram på en gång. Förvånad ur väfstoln.
+Spratt den förståndiga Hedda och fällde sin spole ur handen.
+Men han ropade snart, den sköne Tobias, i tårar:
+"Allt, tag allt, o flicka, och låt mig kyssa din mund blott!"
+Sade och ilade fram att kyssa den älskade genast.
+
+Orden hörde i dörro den brunskäggyfvige Ontrus,
+Där han med häpnad störtade in; som den vingade örnen
+Flög han sin broder i nacken och skrek åt Hedda tillika:
+"Icke dock, icke dock, flicka, försök det ej, hör på hans ord ej!
+Dåren, han äger ej russakan ens, som springer i väskan,
+Mindre en sidenduk, den fattiga narren."--I dammet
+Släpas kattuner och tyg, väl femtio rubler i värde.--
+"Hej dock, Tobias, din hund!" Så ropande, höll han med ena
+Handen sin stretande bror i det yfviga håret i nacken,
+Medan han, hukande ned på en gång, med den andra behändigt
+Plockade varorna opp och stack dem åter i väskan.
+Men då han samlat allt, att en pärla ej mera var borta,
+Tog han sin ränsel, öppnade dörrn och, af hundarne ansatt,
+Gick han och ledde vid håret sin bror som en fåle till stugan.
+
+Annat hade likväl den förståndige Ontrus i sinnet,
+Än att med kärleken låta bero, sen han varorna bärgat.
+Först dock drack han, hvad öfrigt af öl i den tumlande stäfvan
+Blifvit, och strök ur mustascher och skägg det fastnade skummet;
+Men sen gick han åstad för sin älskade broder att fria.
+
+"Hedda!" ropte han strax, då i hushållskammarn han inkom,
+"Härlig är gossen, härlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias!
+Såg du, hur, fet, hur rund och hur röd om kinder och läppar
+Ynglingen var, hur hans hår, som en glänsande sobel i värde,
+Hängde på pannan jämnt och beskuggade kinden och nacken?
+Men på hans haka såg du det tätt framskjutande skägget?
+Snart som en räfsvans yfvigt och långt skall det falla mot bröstet.
+Härlig är gossen, härlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias!
+Åter att dansa, min vän, om på klack, om på tå det beror här,
+Har han sin like ej sett, om det gäller att flat som en kringla
+Sjunka mot golfvet och lik en raket uppspritta tillbaka.
+Allt vid hans dans är fullkomligt, båd' armarnes svängning och benens,
+Sjunger han, sparkar han, knäpper han, stampar han, hvisslar han, ler han.
+Härlig är gossen, härlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias!
+Hvad, om vi dricka ibland och rusige ligga på golfven?
+Icke beständigt dricka vi, sällan, o sällan, ibland blott.
+Kulen är vintern, flicka, och tung är för vandraren ränseln;
+Sen vi hos främmande fastat, af fruktan för tjufvar och bofvar,
+Dricka vi öl, då vi komma till gamla bekanta och kunder.
+Härlig är gossen, härlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias!
+Kom till Archangel, skönt är det varurika Archangel:
+Siden blifver din dräkt och silfverrubler din kost där.
+Fattigt är Finland, skogar och fjäll blott finnas i Finland.
+Följ oss, kom till Archangel och bo vid stranden af Dvina!
+Rik är den brunskäggyfvige Ontrus, rik är hans broder.
+Härlig är gossen, härlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias!"
+
+Så han sade, och strax ur gömman i barmen en plånbok,
+Sedeldiger och stor, framdrog han och svängde mot taket.
+Sedlarna yrde omkring som fjärilar luftiga, lätta,
+Röda och hvita och blå, femtusende rubler och mera
+Sväfvade där mot golfvet, och mellan dem alla och på dem
+Sprang med ljungande blickar i tjust förmätenhet Ontrus.
+
+Honom lämnade då den förståndiga Hedda att ensam
+Stoja och fria, och gick till sin fru, där i salen hon träget
+Räknade kläder till tvätt och skref dem i ordning på nota.
+Leende hörde hon sen, hvad i hushållskammaren Ontrus
+Skrikit och gjort, och vid Heddas berättelse kom hon ur räkning.
+
+Men då den brunskäggyfvige Ontrus såg sig allena,
+Glömde han kärleken strax och slöt med de luftiga sprången.
+Sedlarna sökte han åter med darrande händer af andakt,
+Kysste med tjusning enhvar, väl tusende gånger förut kysst,
+Stack dem i taskan, stack, ljuft grinande, denna omsider
+Rund som förut i sin barm och gick tillbaka i stugan.
+
+Kärlekens kval bortdansade där den sköne Tobias,
+Knappast mäktig att svänga sig mer för det svindlande hufvet.
+Blandande löje med gråt och klagosånger med fröjdrop,
+Höll han sig ton till de språng, han på sviktande fötter försökte,
+Tills omsider, af hufvud och ben besviken, han kullföll,
+Lämnande hjärtats sår i sömnens händer att läkas.
+
+Sådan syntes han nu, då den brunskäggyfvige Ontrus
+Kom från sin friarefärd och gnolande trädde i stugan.
+Tvenne bestyr upptogo den kommandes sinne. Till bordet
+Gick han och såg med bedröfvelse ned i stäfvan, som tom var.
+Denna sände han ut med en skäggig broder att fyllas.
+Därpå såg han sig om, hvart han skulle den fallna kamraten
+Bringa i ro, att han ej, där på golfvet han hvilade utsträckt,
+Skulle för fötterna ligga och hindra hans dans och de andras.
+Lämpligast tyckte han då för den somnade brodern till läger
+Bädden af halm vid muren, med hufvudkudde af rörtofs,
+Där att hylla sin tröttade kropp den gamla Rebecka
+Lagt sig neder i frid, med den spräckliga katten vid sidan.
+Dit framsläpade Ontrus den ölbetungade brodren,
+Leende glad, då han såg, hur innerligt djupt hans sömn var,
+Föll på sitt knä och skakade sakta den åldrigas skuldra:
+"Maka dig litet, maka dig, gamla Rebecka", han sade,
+"Närmare muren och drif den kurrande katten ur famnen.
+Att du i stället må få en blomstrande gosse bredvid dig!"
+
+"Tvy!" skrek sprittande opp den skröpliga, halta Rebecka,
+"Tygle den onde din hädiska mund, långskäggiga odjur!
+Fick jag väl njuta en blund för hans ogudaktiga krumsprång?
+Får jag väl någonsin ro, om jag låge från dygn och till dygn här
+Ve, att den dag jag skådat, då du, okristliga hedning,
+Landet till styggelse tågar omkring!" Så talande, slängde
+Gumman med darrande hand mot ryssens anlete katten.
+Denna, förskräckt, grep fräsande tag i det yfviga skägget,
+Klöste hans haka och kind och flydde på muren i blinken,
+Där han i mörkret murrade sen med glimmande ögon;
+Men på sitt läger lade sig lugn den gamla Rebecka.
+
+Ontrus igen stod kvar och strök sin haka med handen,
+Svor och brummade sakta och log med förundran i växling,
+Tills han för ölet, som strax inhämtades, glömde sin motgång,
+Släpade brodren bort från den farliga bädden och redde
+Honom ett rum på den bänk, där han själf tog säte vid kannan;
+Medan ett gällt, osläckeligt skratt, som pigorna börjat,
+Ljöd vid de hvilande rockarne än och den gamla Rebecka
+Satte sig opp, nedlockade katten och lade sig åter.
+
+
+
+
+Femte sången.
+
+
+Så fördrefvo sin dag på den välbemedlade herrgåln
+Ryssarnas glädtiga tropp och drucko och friade ömsom,
+Medan på holmen skyttarna gladdes af skott och af jaktrop.
+Men då af solen en strimma ej mer var öfrig i väster,
+Fanns på den skogiga ön ej heller en älg, som ej stupat.
+Sex skidlöpare, dröjande kvar vid bytet att vakta,
+Suto på snön i en rund och förnöjdes af mat och af brännvin;
+Petrus igen och med honom den aktade herr kommissarien
+Tågade långsamt fram mot sitt hem på det glimmande träsket.
+Åter ett stycke från dem, så långt, att det vingade lodet
+Nått, men ej träffat sitt mål, skrann flämtande värden på Hjerpvik;
+Honom följde, fast nära dock ej, den raske Mattias.
+Snabba som skuggor af moln, af stormarna drifna på fästet,
+Flögo på isen de fram med glattade skidor i täflan,
+Öfvade båda och båda för skidlopp vida berömda.
+Nu det gällde ett vad: hvem först till den aktade herrgåln
+Hunne och skaffade hästar att älgarne forsla från skogen,
+Skulle med ett stop öl och en sup af den andra förplägas.
+Vargen hade ej täflat i lopp med den åldrige Hjerpvik,
+Där han för vadet ilade fram; den raske Mattias
+Skyndade skamfull efter och stötte med käpparna drifvan.
+Men när omsider han kom till den sluttande backen vid herrgåln,
+Mötte han ren Zakarias, som stod stormodig på främsta
+Slädan och följdes af två frilöpande fålar i spåret.
+Glad, då de möttes, talte den ärade värden på Hjerpvik:
+"Nu, nu, laga, Mattias, att ölet mig väntar och supen,
+När jag med älgarne kommer i kväll och behöfver mig värma."
+Sade och eggade hästen till färd. Men den raske Mattias
+Tänkte på Hedda och fattade strax och släppte ej tygeln,
+Innan han henne begärt af den åldrige fadren till maka.
+"Väl", så sade han, "öl skall du finna i afton och brännvin;
+Lofva dock ett, Zakarias, åt mig tillbaka i hast här,
+Innan du färdas, lofva mig Hedda, din dotter, till hustru."
+
+Leende svarade då Zakarias, den ärlige gubben:
+"Ej är det jag, som skall bädda din säng och syra din rocka,
+Fråga ej mig, men henne, och lofvar hon, lofvar jag äfven.
+Väl med en sämre kunde hon vandra och vandra till sämre."
+Sade och ropade högt åt hästen och åkte sin väg bort.
+Men till stugan begaf sig med fröjd den raske Mattias.
+
+Inne fann han väl ej, hvad han sökte, den blomstrande Hedda,
+Ty hon satt där oppe i hushållskammaren ensam,
+Full af bestyr att snart få slut på den randiga väfven;
+Ryssarna såg han dock där och med dem rotfattiga gumman.
+Nära till muren satt den skröpliga, halta Rebecka,
+Krumpen och tyst, långskäggige brödren lågo där spridde,
+Icke på valda ställen, men hvar de af händelse fallit.
+Vakne voro de ej, de njöto det ljufliga rusets
+Döfvande ro och glömde i lugn besvärliga färder;
+Endast den brunskäggyfvige Ontrus satt vid sin kanna,
+Drucken och säll, och såg på de fallna kamraternas hvila.
+
+Men då i dörren han märkte den raske Mattias från Kuru,
+Sprang han från bänken strax och började dansa i glädjen.
+Skriande sjöng han och mätte den rymliga stugan med stegen,
+Så att hon skyndade, skrämd af hans språng, den gamla Rebecka,
+Bort i en vrå och fördömde med slutna händer hans upptåg.
+
+Väl af hans dans förnöjdes den raske Mattias från Kuru,
+Hellre han skådat Hedda ändå; men han hejdade Ontrus
+Midt i hans fart och fångade ögonblicket och talte:
+"Hej dock! Går det så lätt, danskunnige broder, att röra
+Fötterna nu, då du lyder den glädtiga takten allena,
+Skulle väl stugan ej mer inrymma de luftiga sprången,
+Om med en vacker flicka du fick kringsvänga i polska?
+Säg, hvar äro de nu, de blomstrande pigorna alla?"
+
+Honom svarade åter den brunskäggyfvige Ontrus:
+"Hvem vill passa därpå, hvar de öfriga springa på gården:
+Endast den fagra Hedda, som sitter vid väfven där oppe,
+Söker jag glad, ty hon brygger och säljer det härliga ölet.
+Snart skall hon visa sig här med en skummande stäfva ånyo."
+Glad nedsatte sig då den raske Mattias att vänta.
+
+Men i detsamma syntes i dörrn den saknade flickans
+Rodnande kind, och hon kom att spola sitt färgade ullgarn.
+Stäfvan bar hon i handen också, af det jäsande ölets
+Fradga bestänkt, då hon skred som en morgonstjärna till bordet
+Och med ett leende fäste sin blick på den raske Mattias.
+"Nu", så sade hon, "måste du strax, värderade främling,
+Skilja en tvist, som jag har med en annan flicka i gården:
+Om det är hon eller jag, som skall få af den andra ett nålbref.
+Om på er jakt du träffade bäst, får jag, och hon tappar;
+Åter om Petrus träffade bäst, får hon, och jag tappar."
+Sade och knöt kring röret en ända och började spola.
+
+Närmare henne satte sig då den raske Mattias,
+Tände på pärtans eld sin stoppade pipa och sade:
+"Flicka, ej mer må du våga på främlingens lycka ett nålbref.
+Så har det gått med vår jakt, att af fyra älgar, som fallit,
+Två jag skjutit, och en välaktade herr kommissarien,
+En blott Petrus också; men det yppersta skottet är hans dock.
+Se, då vi slutade ren och voro beredda till hemfärd,
+Sköt Zakarias ett skott, där han stod vid stranden allena,
+Sköt och höjde sin röst och skrek som ett dånande tordön:
+'Hit, hit! Skynden er, skynden med laddade bössor i tid hit!'
+Ingen hade väl då, om icke den flyende haren,
+Täflat om yppersta priset i lopp med den ärlige Petrus;
+Så framskyndade han, då han hörde det skallande ropet.
+Stranden nådde ock jag och såg, hur han lossade skottet,
+Såg, hur på håll, oskadad och fri, den flyende älgen
+Sträckte sin färd i galopp utöfver det snöiga träsket.
+Men i ett obetvingeligt skratt utbrast jag och sade:
+'Hvar är ditt vett, förståndige vän, då du skjuter på allvar?
+Snarare träffar du skyn, än den flyende älgen på slikt håll.'
+Tigande ryckte han vred ur min hand det gamla geväret,
+Lade det genast till ögat och sköt. Ett rop af förundran
+Följde hans dånande skott, ty den fjärran trafvande älgen
+Stannade, reste sig högt och störtade blodig på drifvan.
+Icke i mannaminne ett skott, likt detta, förspordes.
+Dock, hvi talar jag här om vår jakt? Långt annat i hågen
+Har du väl nu, då du spolar ditt garn, kanhända till brudskänk,
+Kanske till väst åt en man, som fångat och äger ditt hjärta?"
+
+"Hå hå!" suckade nu den skröpliga, halta Rebecka,
+Där vid ugnen hon satt hopkrumpen och stödde i stilla
+Gungning mot händernas par den rynkiga hakan betänksam:
+"Hå hå! Vore jag än, som jag var i min blomstrande ungdom,
+Vore jag än, som jag var, då vid lagmanstinget jag tjänte,
+Frodig och frisk och förnöjd och röd som en skinande glödhög,
+Bättre jag visste att skicka mig så, som det ägnar en flicka.
+Mången förnämare man, som mig kom med förmätenhet nära,
+Fick sig en trasa i synen och äfven en skopa med vatten.
+Icke ville jag då med alla, som komma och fara,
+Sitta och språka förtroliga ord, som den flyktiga Hedda
+Sitter med främlingen nu och slutar ej spola i kväll här."
+
+Så hon sade; och djupt grep tadlet den blomstrande flickans
+Sinne, och rodnande tog hon sin korg och begaf sig ur stugan.
+
+Men som då noten en kväll af fiskare kastas i lugnet,
+Varpet i början är blankt och knappt vid flarnena krusas,
+Tills omsider det trånges ihop, och fiskarna stängda
+Spritta ur sjön, och vågen i rörelse bringas och häfves,
+Så, vid den åldrigas tal, ju närmre sin mening hoa hopdrog,
+Skiftade främlingens anletes drag från lugn och till vrede.
+Vred från sin bänk uppstod han och talade bittert och sade:
+"Gamla Rebecka, om tyst på den sotiga muren du drefve
+Syrsor och russakor bort, då de springa i kärlekens upptåg,
+Utan att människor störa och hindra förtroliga samtal,
+Hade om dagen du frid och en lugnare hvila om natten;
+Men som en dåre, och ej som det ägnar en klok, du beter dig."
+Så han sade. Ett ord gaf icke Rebecka till gensvar,
+Utan hon gungade stilla, och tyst håhåade endast.
+Men i detsamma syntes igenom den öppnade gluggen
+Petrus på gården ren och den aktade herr kommissarien.
+Ut begaf sig Mattias och lämnade vreden i stugan.
+
+Strax, då de komna han nått, begynte han tala och sade:
+"Petrus, förut du varit en gång med lycka min talman,
+Var det ännu och gå, om den aktade herrn det ej nekar,
+Snart att fria för mig till Hedda, ty henne begär jag;
+Allt hvad min förra hustru du lofvat, lofve du henne."
+
+Bifall nickade strax kommissarien och talade vänligt:
+"Gå blott, gå, fast gården sin yppersta piga förlorar,
+Mer än en piga, ty kär som ett barn har hon varit oss ständigt;
+Men om hon villigt och gladt, som jag tror, förslaget emottar,
+Skola i stugan i kväll ej dans och förplägningar saknas."
+
+"Hej, Hej!" ordade åter den välförståndige Petrus,
+"Icke dock så, ej går jag åstad som en tiggares talman,
+Hvilken för bruden en narr och knappast tobak för sig själf får.
+Talar jag, måste en stäfva med öl först lossa min tunga,
+Sen skall en brudgumsgåfva också jag äga för bruden."
+
+Leende inbjöd strax kommissarien den aktade Petrus,
+Skaffade öl, och hans torpare tömde med glädje en stäfva;
+Men till stugan igen begaf sig den raske Mattias.
+
+"Ontrus", ropte han gladt, då han öppnade dörren och inkom,
+"Fram med en sidenduk ur din väska, så sluta vi handel!"
+Liksom en sommarsky, af den glimmande blixten itu deld,
+Lyste af glädje din blick vid hans ord, förståndige Ontrus.
+Ej köpslagades länge, och ej afprutades mycket,
+Hälften dock prutades strax, och den raske Mattias från Kuru
+Förde den köpta duken i hast till sin svåger i salen.
+
+Denne, så snart han druckit sitt öl och gåfvan i hand fått,
+Gick högtidlig och stolt i sitt värf till den blomstrande flickan,
+Där vid sin randiga väf hon i hushållskammaren dvaldes.
+Kommen, tog han sig plats vid den sprakande brasan på spiseln,
+Stoppade pipan, tog med härdade fingrar ett eldkol,
+Tände den långsamt, rökte och teg. Den blomstrande Hedda
+Skötte sin väf och slängde den flyende spolen behändigt.
+
+Men då den välförståndige Petrus sutit en stund där,
+Trädde han fram och lade den glimmande duken på väfven:
+"Denna", sade han, "ger dig den raske Mattias från Kuru,
+Gåfva som karl, ej ofta bestådd åt den fattiga flickan,
+Är hon ock vacker som du, och som du värderad af alla."
+Sade och satte sig ned och rökte och började åter:
+"Icke blott duken han ger, men sig själf han bjuder dig äfven.
+Men att du icke må tveka och tro, att en fattig begär dig,
+Se, så vill jag förtälja dig allt, hvad han har och besitter,
+Löst och fast, det förnämsta; det ringare nämner jag icke,
+Ty uppräkna det allt förmådde jag ej på en kvällstund,
+Hade en tunga jag än mer rörlig än löfvet på aspen.
+Främst på en kulle nära den toppade granen med flaggstång
+Ligger hans välupptimrade gård, en glädje för fiskarn,
+När i sin gungande båt från träsket han ser den på afstånd.
+Under den ligga i rund hans noggrant gärdade ägor,
+Åkrar, som skiftevis gro och skiftevis ligga i träde,
+Bördiga, fulla af svartmylls-kokor på botten af lerjord.
+Ville jag nämna därhos hans gifvande sveder, där skogen,
+Härjad af lågorna, tvingas att ge sin fetma åt sådden,
+Eller hans kyttlands-tegar, som midt i det sumpiga kärret
+Sträcka sin längd och mellan beständigt flödande diken
+Synas som holmar af guld, när grödan mognar om hösten.
+Åkrarna plöjer han lätt med fem hullglänsande hästar.
+Ängar äger han ock, kring hela hans socken berömda,
+Både på högländ mark och på låg, välrödjade alla,
+Hvilka om våren gro blomrika och bärgas om sommarn.
+Aldrig betar en tand på hans väl omhägnade ängar,
+Medan de stå i sin växt, de betas af lian allenast.
+Ty med det första marken om värn från drifvor befriats,
+Lösas hans frodiga kor ur spiltan och drifvas till skogen,
+Där de i dalarna finna en frisk och rikelig föda.
+Så kringvandra de dagen igenom om sommarn och njuta
+Grönskande gräs och dricka sig mätta ur rinnande bäckar,
+Men hvar afton komma de hem, en glädje för ägarn.
+Lyster dig höra också, hur många hans frodiga hjordar
+Lefva om sommarn på holmar och skär, dem han äger i träsket?
+Femtio ulliga får och tjugu behornade getter.
+Aldrig störas de där af vargar, ty så är Mattias
+Oförtruten och käck att skjuta förödande rofdjur,
+Utan de trifvas i ro och föröka sin afvel beständigt.
+Mycket bekymra ej heller de lönande fåren om vintern,
+Ty då stå de i stall och äta en rikelig löfskörd;
+Getterna åter kunde den sämsta tiggare äga,
+Så behändiga äro de ständigt att söka sig foder.
+Kommer en främling med häst och stannar på gården att hvila,
+Genast springa de fram till hans lass och sköfla hans hösäck,
+Tills han förtörnad svänger sin piska och drifver dem unnan.
+Se, så har jag beskrifvit hans gård och bördiga ägor
+Utan ett svekfullt ord, och på samma sätt äfven hans husdjur,
+Tager jag hönorna bort och den vaksamt galande tuppen,
+Hvilka i stugan vistas och bo med människor gärna.
+Sådant äger han allt, den raske Mattias i Kuru,
+Rik och förnöjd, och befaller ännu, som om herre han vore,
+Tre välmående torparegods på hans bördiga hemman.
+Se, och en sådan man, med sådana håfvor och skatter,
+Sedda med åtrå äfven af den, som rikare nämnes,
+Bjuder dig lyckan nu att äga och ensam besitta.
+Ty så lofvar han dig, den raske Mattias i Kuru,
+Om som en trogen hustru du vill, tillgifven och godsint,
+Dela hans möda om dagen och dela hans läger om natten:
+Först skall du rå som värdinna i allt och befalla i huset
+Drängar, pigor och barn; din man skall du råda allenast.
+Nycklarna äge du själf; hvad lås dig lyster att öppna,
+Öppne du fritt, hvad skatter som helst, du finner där inom,
+Kan du betrakta som dina med fröjd och icke med afund.
+Men om du hvälfver ibland ett förslag i ditt sinne, som strider
+Mot hvad din man har tänkt, då måste du vika med saktmod,
+Om jordbruket det rör eller penningens kloka förvaltning.
+Gäller det åter mat eller dryck och anständiga kläder,
+Eftergifver din man och vill detsamma, som du vill.
+Tänk då ej mer, förståndiga Hedda, hitåt och ditåt,
+Likasom mången gör, som, förledd af sitt flyktiga sinne,
+Ständigt föraktar det goda, han vann, för det bättre, han hoppas;
+Icke så rik är på blommor en äng i den varmaste sommar,
+Barn, som på glädje den väg, där vi gå mot grafven beständigt,
+Endast vi akta oss väl, att ej hoppet, det hala, bedrager;
+Ty hvar vi stanna en stund att njuta en lycka, i blinken
+Springer där hoppet förut och visar en bättre på afstånd;
+Dåren följer det lysten från en till en annan och ratar,
+Aldrig förnöjd, tills slutligt han suckande hinnes af döden."
+
+Sagdt; och han teg, uppblickade högt och tryckte förnöjsamt
+Med pekfingret på askan, som pöst i den rykande pipan,
+Medan hon, rodnande djupt, den unga, förståndiga flickan,
+Nedslog ögat, fingrade halsdukssnibben och svarte:
+"Icke vill jag förtiga för dig, värderade Petrus,
+Huru med glädje jag hör, att den raske Mattias begär mig;
+Ty du känner dock väl, hvart den fattiga flickan beständigt
+Riktar en längtande blick och sitt hjärtas innersta tanke.
+Tungt är tjäna en annan, om äfven den gode man tjänar,
+När för den lön, han ger, han äger att fordra vår möda,
+Tyngre blir det en gång att kraftlös lefva af nådbröd.
+Därför hyser ej flickan en gladare önskan på jorden,
+Än att sin egen bli och rå som värdinna och ständigt
+Tjäna en godsint man af kärlek och icke af nödtvång.
+Ofta när ensam jag satt här oppe och trampade väfven,
+Tänkte jag så: När skall du väl, Hedda, väfva ditt eget?
+Spolen flydde ock då rätt ofta den mötande handen.
+Medan en rullande tår föll ned på den randiga väfven.
+Nu, om min fader det vill, vill gärna jag följa Mattias."
+
+Sade och grät af glädje och fattade Petrus i handen,
+Skakande den; och han grät, den gamle, af glädje tillika.
+
+Men då sitt värt han slutat och allt aflupit med framgång,
+Gick han till stugan och träffade där den raske Mattias.
+"Saken är afgjord", sade han glad vid ett ljudande handslag,
+"Vandra till kammaren du och jollra och lek med din fästmö!
+Själf skall på skidor jag skynda mig hem att hämta mitt folk hit.`
+Sade och lämnade svågern och steg på sitt glattade skidpar,
+Skyndande fjäten hem till sitt torp med glädje i hjärtat.
+
+
+
+
+Sjätte sången.
+
+
+Men på det skogomhägnade Tjäderkulla i stugan
+Satt den förståndiga Anna med son och dotter i stillhet.
+Veckans möda var slut, bortskjuten var rocken, och väfven
+Hvilade tyst, ej sköttes ett arbete mera af någon,
+Glade hade de hört, om än längre, den kunnige spela,
+Ty som en guldsträng klang i hans mund järngigan beständigt.
+Men den förståndige tystnade nu och talte och smålog:
+"Färdig vore jag här att spela, så länge jag mund har.
+Visste jag blott, att man tvättade under tiden min mecka."
+Sade och afdrog metkan; och alla förstodo hans mening.
+Upp steg genast den blomstrande dottren och hällde i bunken
+Vatten och tvättade ren hans mecka och bar den att torkas.
+
+Men den förståndiga Anna på Tjäderkulla begynte:
+"Aron, min vän, det är väl, att du så, fast gammal och hjälplös,
+Ansar din kropp och ej älskar att dväljas beständigt i ugns-sot.
+Därför vill jag också förunna dig såpa att tvätta
+Änne och hand, och en knif att skrapa ditt grånade skägg bort,
+Ty så skjuter det fram, att den svarta kinden och hakan
+Likna en bärgad teg, där stubben allena är, öfrig."
+
+Henne svarade strax den aktade tiggaren Aron:
+"Anna, förståndiga hustru, åt mig, hvarhelst jag må gästa,
+Bjuds den renande badstun, så snart den eldas för andra;
+Därför som drifvan hvit är min kropp, där den skyddas af kläder
+Anletet ensamt är svart, ty det sölas af sotiga händer,
+Sölas af svett och damm, och skägget växer beständigt,
+Därför skadar det ej att emellanåt tvätta sig endast."
+
+Sade och redde sig till att putsa sig. Jackan af vallman
+Slängde han unnan och gick till en vrå, där han stilla och bortskymd
+Skrapade skägget från hakan och tvättade händer och anlet.
+Därpå tog han i hast linborsten från hyllan och redde
+Lockarna ut, och ledige föllo de snart på hans skuldror.
+Sådan trädde han fram omsider, med undran af alla
+Skådad, ty nu i hans skick ej röjdes en tiggares skepnad,
+Men som en hemmansbonde, som en rusthållare sågs han.
+
+Genast tog hon till ordet, den kunniga Anna, och talte:
+"Aron, min vän, som du visar dig nu i pärtornas skimmer,
+Ville väl ingen, fast fattig du är, vanlottad dig kalla,
+Utan med armarne lagde i kors och med lösta bekymmer
+Satt enhvar på sin bänk, och den aktade tiggaren Aron
+Fröjdade alla och spelte en surrande polska på gigan.
+Ty som en ståtlig skatt är en ståtlig gestalt att betraktas;
+Men det kunde väl mången förundra sig öfver att sådan
+Kraft bland syrsor och sot uppvuxit på främmande murar,
+Icke på egen mark bland hjordar och bördiga tegar."
+
+Henne att svara beredde sig nu den förståndige Aron;
+Först dock tog han ur barmens förvar lerpipan med skinnskaft,
+Mödosamt tändande an, hvad i bottenaskan af stjälkar
+Sprakade än och lönte med rök den arbetande munnen,
+Innan han satte sig ned och började tala och sade:
+"Mången kunde också, om från Soini, det ödebelägna,
+Hit han komme, en frände till mig eller gammal bekant blott,
+När han mig såg, som jag visar mig nu i pärtornas skimmer,
+Kunde han säga: 'Se där, förståndiga Anna, är Aron!
+Sådan syntes han ej, af ålder betungad och armod,
+Fordom i gladare dar, då han ägde sitt hemman i Soini,
+Kraftig till år och förnöjd som en kung och värderad af alla.'
+Alltså kunde han säga och jag kanhända med tårar
+Höra hans ord och minnas de lättare dagarnas glädje."
+Sade, och starkare sög han därvid den sprakande pipan,
+Blickande opp, men en tår nedrullade rund på hans kinder.
+
+Honom svarade rörd värdinnan, den kunniga Anna:
+"Tungt det vore i sanning att tigga från början till slutet,
+Tyngre likväl att tigga till slut, sen i början man nog haft;
+Tyngst dock af allt att tigga, om själf man sin tiggarestaf täljt."
+
+Lugnare talade nu den ärlige tiggaren Aron:
+"Gud kan säga, att själf jag min ofärd vållat, en annan
+Säge det ej, den trycker ej heller mitt sinne beständigt.
+Endast ibland, då jag fört jackärmen, den sträfva, till ögat,
+Synes en droppe på den, om på Soini, det ödebelägna,
+Länge jag tänkt och mitt hemman, som nu bär gröda åt andra.
+Men om du önskar att höra, förståndiga Anna, mitt öde,
+Väl, så vill jag berätta, hur allt aflupit i sanning.
+Kangas ligger i Soini, ett hemman som fyra att skattas,
+Skogrikt, åkerbegåfvadt, med träsk och gräsiga stränder.
+Detta hade min far med gårdens blomstrande dotter
+Ärft, och han grånade där, som en sommarafton att påse.
+Åter från honom kom det till mig. Jag började äfven
+Gråna i ro, där jag satt som en kung på det bördiga Kangas.
+Tjänare ägde jag, härdige män vid plogen och yxan,
+Pigor i stugan också, men söner och döttrar, sin moders
+Tröst och min ålders hopp, uppväxte som plantor omkring mig.
+Sådan satt jag, betalande skatt och tunga med lätthet
+År från år, afundad af många och prisad af alla,
+Tills olyckan dock kom och förstörde min glädje. En frostnatt
+Härjade åkern, ej skuren ännu; för förödande rofdjur
+Blödde min hjord. Så gick dock den kommande vintern med möda.
+Råg upplånte jag då och ville betala om hösten;
+Hösten skänkte ej råg, men gaf ispiggar på axen.
+Drängar och pigor förläto min gård, ogörlig var skatten,
+Lifvet fordrade bröd, och i ugnen var torkande bark blott.
+Dagen förnöttes ändå, så länge de skonade korna
+Skänkte oss mjölk, ned gick barkbrödet med denna och närde.
+Så skred julen sin kos; fast tynande, höllo vi ut dock.
+Men då en dag från skogen jag kom, barkbördan på ryggen,
+Mötte mig främmande män i min dörr. 'Vän', sade den ena,
+'Gälda din skuld, att du icke må se utmätning i dag här.'
+Häpen svarade jag: 'Låt vara det, ärade herre,
+Låt mig betala, då Gud mig unnar förmåga; af barkbröd
+Lefva vi nu.' Ej svarande, gingo de åter i stugan,
+Togo från väggarna ned det ringa förrådet af verktyg,
+Togo, hvad öfrigt fanns af kläder, och buro i slädan.
+Gråtande satt hon i sängen på halm, min värderade hustru,
+Seende på, men hon teg och sökte att stilla allenast
+Barnet, som kvidande låg vid dess barm, dygnsgammalt och hjälplöst.
+Männerna följde jag ut med det sista, som kunde förpantas,
+Stel i min håg som tallen, då yxorna döna vid roten.
+Men då på gården jag kom, uppskattades bytet; till hälften
+Skylde det icke min skuld. 'Vän', sade mig fogden ånyo,
+'Ringa är detta, men har du ej mjölkande kor i din ladgård?'
+Sade och redde sig till, med lätthet hittande korna,
+Där de i spiltorna stodo och bölade, saknande foder.
+Klafvarna lossades snart, ut leddes den ena och andra
+Stretande mot, oroliga, lämnande sorgsna sitt ställe.
+Sex utleddes till slädan, den sjunde, som mager och kraftlös
+Vägrade följa, förunnades mig; så foro de alla.
+Tigande vandrade jag till stugan och öppnade dörren.
+'Aron, min vän', så talade då min hustru i sängen,
+'Se dock, att något jag får, som stillar min hunger, en mjölktår
+Vore mig ljuf; jag törstar, och barnet finner ej mat mer.'
+Så hon sade; men mig slog mörker för ögat. Med möda
+Kom jag till spiltan fram. Där stod med hängande hufvud
+Kon och tuggade halm och sörjde. Det torkade jufrets
+Spenar med darrande hand jag fattade, ömsom den ena,
+Ömsom den andra försökte jag då förgäfves,--en droppe
+Skänkte de ej. Förtviflad jag pressade hårdare; blod blott
+Trängde sig ut, och röd bestänkte den botten af stäfvan.
+Rasande, björnen lik, när jägarens spjut i hans barm trängt,
+Gick jag till stugan och tog från spettet ett bröd; med ett yxhugg
+Slog jag det sönder, och svart flög barken, ur rämnorna kringspridd.
+Bitarna förde jag fram till min hustru: 'Se där, hvad oss lämnats',
+Sade jag, 'ät och mätta ditt barn.' Ett stycke hon mottog,
+Vände det tigande kring i sin hand, såg på det och tryckte
+Barnet mot barmen och föll vanmäktig tillbaka på kärfven.
+Skidor tog jag på föttren i hast och for till min granne,
+Han, som bodde mig närmst, en pipas väg, då man skyndat,
+Och då till honom jag kom och begärde ett lindrande bistånd,
+Gaf han det, broderligt delande med, hvad besparadt han hade.
+Åter jag skyndade hem med mjölk i en flaska på ryggen,
+Hann till gården och hann stugdörren. En sorgelig klagan
+Mötte mig där, in gick jag och såg af barnen de tvenne
+Äldre, som gråtande högt omgåfvo sin moder, det ena
+Skakande henne vid handen, det andra vid lockiga hufvet;
+Men orörlig och stum låg hon, dödsdrifvan var utbredd
+Öfver den stelnade kinden, och natt betäckte dess ögon.
+Så var det ute med allt, och förödt var det härliga Kangas.
+Händerna sträckte jag opp mot himlen och fattade sedan
+Stafven och tågade af; barnhopen på kälke bakom mig
+Drog jag och gick gråhårig från socken till socken och tiggde.
+Tiden läkte dock sorgen, och nu i främmande gårdar
+Blomstra de älskade barnen på nytt; men själf med förnöjsamt
+Sinne begär jag mitt bröd och spelar min giga, som syrsan
+Sitter, fast solen är knapp, på det vissnade bladet och sjunger."
+
+Sådant berättade där den ärlige Aron, och honom
+Hörde med tårar och gråt den goda, förståndiga Anna.
+Men då han slutat, strök hon med ärmen kinden och ögat,
+Skakade hufvudet, snyftade, snöt sig och sprang till sin boda,
+Hämtade kött in, hämtade smör och mujkor och kalja,
+Rågande bordet med mat; men Aron, den gamle, i nacken
+Tog hon och nödgade fram att, fast mätt tillförene, äta.
+Denne åt, som den ärade bjöd; då nalkades Petrus,
+Trädde i farstun, öppnade snart den knarrande stugdörrn,
+Stampade snön från föttren och tog välvördig sin plats in
+Högst vid bordet, där bänk med bänk i vinkel förenas.
+Men då han tändt sin pipa och lagt skinnmössan på bordet,
+Drog han behagligt en starkare rök och talte och smålog:
+"Anna, han kommer ej lätt, din bror, från den blomstrande Hedda;
+Fast är den raske Mattias, min vän, som en gädda på kroken,
+Men om dig lyster, så kom, och vi färdas i afton gemensamt,
+Äldre och yngre, och fira med fröjd hans förlofning på herrgåln."
+
+Sagdt; och alla de hörde hans ord med förundran och glädje.
+Genast klarnade åter den kunniga Anna i synen,
+Gick till sin kista att klä sig, och dottren sig klädde tillika.
+Sonen, den reslige Karl, tog endast sin scharlakansväst på,
+Knäppte sin jacka igen, uppjämkade byxorna högre,
+Spände sitt bälte om medjan och stod ren färdig till aftåg.
+
+Men till sin mecka vid brasan begaf sig den ärlige Aron,
+Tog den rykande än af hetta uppå sig och sade:
+"Petrus, förståndige vän, det är tid, att jag tackar och vandrar
+Nu, sen du dygnet om i din gård välplägat och födt mig;
+Många bemedlade män må jag träffa i afton på herrgåln,
+Hvilka mig hylla som du och bjuda på glädje och gästning,
+Ingen träffar jag dock som den kunniga Anna att skattas,
+Hvilken, fast mätt jag var, mig tvungit att äta än mera."
+Sade och fattade stafven, beredd att tåga till herrgåln.
+
+Honom hejdade dock den ärlige Petrus och sade:
+"Aron, det höfves ej dig att sjuttioårig i mörkret
+Tåga till fots från min gård, då jag än bar hästar i stugan;
+Tungt det vore för dig, men för mig en nesa i socknen.
+Därför åker du bäst, då min son med vigare fötter
+Skyndar på drifvan sin färd och skidorna tyglar i farten."
+Sagdt; och den åldrige satte sig glad för brasan att vänta.
+
+Men storståtlig och grann i sin grönrödrandiga ullkjol,
+Halsen beprydd med en duk af kattun, mångrosig och färgrik,
+Trädde hon fram, lik sommarn i prakt, den förståndiga Anna.
+Färdig att resa var hon, och beredd var den blomstrande dottren.
+Skymmeln spände den reslige Karl snart färdig i redet,
+Fällar i slädan man bar, och ut begåfvo sig alla,
+Väntande glädje och dans; inhysingen Pavo allena
+Låg på den sotiga muren och sträckte ett ben och ett annat;
+Röra sig iddes han ej till den kalla, besvärliga färden,
+Utan han älskade mer gårdsvaktareposten och valde
+Hvilan och hettan och röken och barnens och syrsornas sällskap.
+
+
+
+
+Sjunde sången.
+
+
+Petrus själf och hans dotter och Anna och tiggaren Aron
+Började sakta sin färd med den härdiga skymmeln i redet.
+Skakande tyglarna, talade då den förståndige Petrus:
+"Aron, min vän, fast fålen är god, ej vill jag i traf dock
+Åka, ty lasset är tungt; men biter dig kölden i meckan,
+Säg, och jag smäller ett slag, och vi dröja ej länge på vägen."
+
+Honom svarade rörd den ärlige tiggaren Aron
+"Pecka, bekymra dig ej; om ock naken på slädan jag sute,
+Färden ej nämnde jag svår, då med dig och din hustru jag färdas.
+Godt är ett rågadt bord, då man hungrande kommer i stugan,
+God en päls, då man fryser, och god en bädd, då man trött är;
+Ringa är detta likväl mot människogodhet att sättas.
+Hyllad jag blifvit af er som en far, min mecka är tvättad,
+Magen är spänd som en trumma, och nu jag åker bekvämligt,
+Vårdad ännu, då jag lämnat er gård; helt annat jag utstått,
+Såsom en gång, då jag gick och ärnade tigga i staden.
+Missväxt drabbade landet, i socknarna saknades föda,
+Bonden knappade, tiggaren svalt. I staden, jag tänkte,
+Finns ett rikare folk med fetare åkrar och ägor.
+Så jag tänkte och tiggde mig fram med möda; den gamla
+Foten vägrade ofta att gå, och påsen på ryggen
+Tyngde, fast blottad och tom. Uthungrad, med svikande krafter
+Kom jag till staden omsider och såg ett under af alla,
+Såg, förståndige vänner, hvad ej jag tillförene skådat:
+Gårdar, men ej kring gården ett fält med åkrar och ängar,
+Icke vid knuten en teg, som burit en pipa tobak ens,
+Gårdar funnos där blott, högtimrade, fönsterförsedda;
+Målade, stolta att se, framsträckte de brokiga rader
+Långt, och emellan dem korsade hundrade vägar hvarandra.
+Åter på vägarna hördes ett dån som af åskor och stormar;
+Kärror rullade fram, fyrhjuliga, silfverbeslagna,
+Präktiga, byggda som hus: af de trafvande fålarnas hofvar,
+Piskornas smällar, kuskarnas skri och hjulenas buller
+Dånade luften, och darrade fönster och väggar omkring dem.
+Men långt unnan bekymren, med fröjd förnötande dagen,
+Suto i hvarje af dem guldsmyckade herrar och fruar,
+Fjärlarne lika, som sitta i skimrande skrudar på blomstren,
+När solstrålen är varm och sommarens vindar dem gunga.
+Häpen gick jag på sidan och strök mot väggarna meckan,
+Mössan i handen jag bar och stannade ofta att hälsa;
+Ingen såg mig dock an, men alla de skyndade fram blott.
+Sådan kom jag, af ingen bemärkt, till ett öppnare ställe,
+Jämnt, med stenar belagdt, af lysande gårdar omkringhvärfdt.
+Där afbröt jag min färd och stod i behagelig trygghet,
+Armarna slagna i kors, och beundrade. Främst dock af alla
+Lyste ett hus, som en by till sin vidd, till sin höjd som en bergås.
+Detta beundrade jag och kunde ej mätta mitt öga,
+Seende jättarnes verk, ty af människor var det ej uppbyggdt.
+Men där stod vid min sida en man, som sopade flitigt
+Vägen och sköt med sin kvast den ymniga smutsen i högar;
+Honom, med önskan att fråga om allt, tilltalte jag slutligt:
+'Säg dock, min vän, om en kyrka det är eller annars för kungar
+Ärnadt och byggdt; af förvåning är hela mitt sinne betaget.'
+Så jag sade, men han teg stilla och bet sig på läppen,
+Leende slugt, och ett skändeligt spratt han närde i hågen;
+Ty då jag vände mig om att åter beundra och skåda,
+Sänkte han kvasten i dyn och slog mig på ryggen: en svart fläck
+Stannade efter, och styggt nedsmordes den tvättade meckan.
+Sorgsen begynte jag gå och ville ej strida i otid,
+Rädd i min håg och försagd som tuppen på främmande sophög,
+Men af en svårare strid jag möttes; en gosse, i trasor
+Höljd, uthungrad och svart, såg slaget: med ljudande gapskratt,
+Smällde han händren ihop, högt hoppande; hitåt och ditåt
+Vände han blickarna sen och kallade vänner. I blinken
+Ljöd till höger och vänster ett sorl: barfotade ungar
+Trafvade fram, kringyrde af smuts, med jublande fröjdrop
+Sågo de mig och sprungo på svingade fötter omkring mig.
+En lopp djärfvare fram och slet mig i meckan, en annan
+Hotade blott och sparkade opp som en fåle, den tredje
+Slog sig på knäna och skrek--i sin fröjd spetsfundiga speord,
+Medan den rörliga flocken alltmer förstärktes och stundligt
+Käckare blef att nalkas och fly. Af skam och förbittring
+Svor jag och rusade fram nu åt ett håll, nu åt ett annat,
+Ändtligt fick jag med list en fången och slängde i flocken
+Honom och slog en annan omkull som en kägla; på en gång
+Grep jag dem båda igen och agade båda med tung hand.
+Skriande sprattlade dessa, med nödrop sprungo de andra
+Vida omkring; folk skockades snart; två männer med sablar
+Togo mig fatt, och snart, af en sorlande skara omkringhvärfd,
+Fördes jag bort långs vägen och blef i ett fängelse insatt.
+Men då jag såg mig häktad och såg, hur dörren igenslöts,
+Greps mitt hjärta af sorg, och jag satte mig neder att gråta,
+Tänkande rörd på den tid, då jag lefde värderad af alla,
+Tänkande rörd, hur jag nu med gråhår skulle som fånge
+Sitta bland fångar och ej få glädjas af himlen och ljuset.
+Bittert satt jag och grät, men nära min sida på bänken
+Hvilade två förståndige män med fjättrade fötter,
+Glädtiga, språkande tyst om egna bedrifter och andras.
+Dessa fördrogo ej länge min sorg, men svuro i hast till,
+Snäsande båda; och så tilltalte mig bittert den ena:
+'Kyrktjuf, sjung dig ej hes, att din stämma må ljuda behagligt,
+När sångmästaren snart slår takt på din rygg och du åter
+Tvingas att hålla till fyrtio par den vanliga tonen.'
+Så den ena, och strax tog äfven den andra till ordet:
+'Gråskägg, trifs du ej här, så bjöds du ej heller att komma!
+Är dock fördömdt, att enhvar, som taklös irrar i landet,
+Sist skall tränga sig hit att störa en man i sin boning.'
+Sådant talade dessa, och mycket, som liknade detta,
+Ändlöst gäckande mig och bespottande dagen igenom.
+Men när solen försvann från fönsternas galler om kvällen,
+Kom fångvaktaren in och gjorde på trätan en ända.
+Mat inbragte han äfven och satte på bänken ett soppfat,
+Satte dit bröd, men sen försökte han fötternas bojor,
+Om oskadde de voro, och slog med en hammare på dem.
+Åter, när allt var bestyrdt, som sig borde, begaf han sig dädan,
+Bister att se, men han manade mig att äta och sade:
+'Åt, björnhufvud, och salta dig nu, sen får du måhända
+Sitta vid vatten och bröd en månad och släcka din törst här!'
+Sade och bommade dörren igen. Af rädsla betagen,
+Genast till maten jag lopp, att bereda min mage till fastan.
+Mycket belopp sig dock icke på mig, ty som hungriga vargar
+Kommo de andra i hast, och snart sågs bottnen i fatet.
+Men då de ätit och jag satt ensam och gnagade benen,
+Talte de sakta en stund i hvarandras öron betänksamt,
+Hvälfvande stora förslag: på en gång uppsprungo de båda,
+Grepo mig, svingade högt blankt slipade knifvar och sade:
+'Ropar du, hugga vi till, men svär vid Gud att oss icke
+Röja i natt, då vi ärna att fly, om du älskar att lefva.'
+Dessa jag svarade åter med fröjd och hopp i mitt hjärta:
+'Vänner, ej vågade jag en pipa tobak på ert vett mer.
+Kostligt, menen I knifvar och ed behöfvas att tvinga
+Fången från vatten och bröd till människoföda och frihet?
+Men dock svär jag, vid Gud, att ej röja er, utan er bistå.'
+Sagdt, och de lämnade mig, framtogo ur gömmorna filar
+Båda och satte sig ned att nöta på fötternas bojor.
+Arbetet gick dock ej fort, af männerna droppade svetten,
+Men järnbojan var stark; fast filad tillförene, höll den.
+Bägge jag hjälpte i växling och delade mödan med glädje,
+Längtande ut; så kufvades vid midnatten omsider
+Järnen, och männerna svängde med löje de lediga föttren.
+Snart uttogo de då en stock, lösskuren ur väggen,
+Gömd för spejarens öga af halm, som pöste i sängen,
+Denna togo de ut, och vi kröpo med glädje ur rummet.
+Skyndsamt hunno vi smygande fram till ändan af staden,
+Men där stannade tvärt den ena kamraten och sade:
+'Vänner, ej höfves det oss att springa som harar till skogen,
+Rädda och tomma, men mig syns bäst, att vi borgarelåsen
+Pröfva förut och taga, hvad nyttigast är för vår resa.'
+Sagdt; och den andra jakade strax. Mig lyste att skuldlös
+Vandra min väg, och jag tog af männerna hjärteligt afsked.
+Tårögd skildes jag från dem och gick lättfotad; men desse
+Dröjde och vandrade af att stjäla i närmaste gårdar.
+Så, förståndige vänner, förlopp stadsfärden; en dylik
+Gör jag ej själfmant mer och fruktar ej heller att tvingas,
+Ty fast jag noga beskrefs från predikstolen, och alla
+Mantes att taga mig fatt och föra mig fängslig till staden,
+Skyr dock enhvar att plåga den åldrige Aron och lyssnar
+Hellre på gigan, då glad jag knäpper en polska om kvällen,
+Än han min gråt vill skåda och höra min jämmer och klagan."
+
+Sådant berättade nu den förståndige Aron; och alla
+Hörde med nöje hans ord. Mellertid framlunkade fålen
+Käckt, och man visste ej af, förrn herrgårdsbacken man uppnått.
+Där nedhoppade Petrus och gick vid sidan af slädan,
+Skjutande på, och med tömmarna smällde han skymmeln på länden;
+Uppför gick det med fart, och i hast stod slädan vid stugan.
+Nöjde förnummo de genast, att festen var börjad där inne,
+Sollikt tindrade ljus ur de öppnade gluggarnas imma,
+Dörrn stod vida på gafvel, och ljud af en stojande polska
+Susade fram som en storm och fyllde den rymliga farstun.
+
+In förfogade sig den förståndiga Anna och dottren,
+In gick tiggaren Aron också, men den ärlige Petrus
+Band vid slädan sin häst, sen han låtit den tumla sig först där.
+Stolt stod skymmeln och gnäggade sen bland främmande hästar,
+Ätande nöjd vid sitt lass och med hofven straffande grannen,
+Hvar gång denne för djärft pånosade höet i slädan;
+Petrus, hans ägare, åter begaf sig till stugan och ingick.
+
+
+
+
+Åttonde sången.
+
+
+Sång, låt höra hvad allt den förståndige Petrus i stugan
+Såg, då han tågade in och stannade häpen vid dörren.
+Tolf tättskockade par kringsvängde på golfvet i polska:
+Stolta, med ögonen blängande kvinnorna, männerna åter
+Ödmjukt böjande hufvudet ned, med blickarna sänkta.
+Dansen skötte nu dessa och främst af alla Mattias,
+Hvilken med glam kringförde den aktade Anna och Hedda,
+Medan på närmaste bänk två tagelbespända fioler
+Strökos af kunnige män och ljödo med gigor i samklang.
+Närmare bordet satt Zakarias, värden på Hjerpvik;
+Ensam, stolt som en kung och med armarna knutna på bröstet
+Såg han på dansen, så ofta han ej ölstäfvan iakttog.
+Gent mot den ärades plats vid den blossande brasan på härden
+Värmde sig tiggaren Aron i bredd med den gamla Rebecka.
+Aron ställde som bäst järngigan i ordning, Rebecka
+Gungade stilla och smekte på knät den spräckliga katten.
+Men den förståndige ryssen, den brunskäggyfvige Ontrus,
+Ropte i vimlet och höll aflägsna de dansande paren.
+Tvenne kamrater han ren bragt under en bänk, och i trygghet
+Hvilade desse, den tredje han höll med möda i famnen.
+Denne, fast oförmögen att stå på de sviktande benen,
+Stretade mot och ville ej lämna den glädtiga dansen.
+Honom dock, jämt kringknuffad och stött, framsläpade Ontrus,
+Mödosamt trängande fram till den rymliga bänken omsider.
+Sådant betraktade där den förståndige Petrus med undran,
+När han till bordet gick och tog välvördig sin plats in.
+
+Tiggaren Aron, så snart han lagat sin giga och värmt sig,
+Gick att sätta sig vid spelmännernas sida på bänken.
+Honom, strax då han kom, tilltalte den ärlige Anders,
+Hvilken med ledsnad gned på fiolen, begärlig att dansa:
+"Skulle så sant du spela fiol, som du knäpper på giga,
+Kunde den yngre en stund få glädjas af dansen i afton;
+Men som ett väggspel sitter du nu och förmådde väl knappast
+Styra en takt, om ej jag med fiolen regerade polskan."
+
+Till smålöje sin mun drog tiggaren Aron, betänkligt
+Skrapande sig vid örat och halfbrydd talande detta:
+"Månne jag komme ihåg kanhända en polska på gamla
+Dagar ännu, fast på länge jag ej haft stråke i handen."
+Sagdt, och den bjudna fioln med förställd okunnighet tog han.
+
+Sakta spelte han först, försökande; men om en kort stund
+Fyllde sig tonen, och takterna rullade snabbare, hastigt
+Tvang han ur strängarna ljud med en svingande stråke; på en gång
+Klingade bas, kvint, alt och tenor: vid hans sida förstummad
+Gapade grannen och sänkte fioln; men till stormande ifver
+Växte de dansandes lust. Svett lyste på parenas pannor,
+Pärtorna flögo ur klykorna, stolar och bänkar förströddes,
+Fallandes rop, taktstampningar, gapskrattssalfvor och rökmoln
+Hvirflade om hvartannat, och sviktande brakade golfvet.
+
+Gamla Rebecka, fast tätt till den blossande brasan hon trängt sig,
+Stöttes af våda också, att så när hon fallit af muren:
+Klagande drog hon sig unnan och satte sig närmare dörren.
+
+Af medlidande rördes den ärlige Petrus i hjärtat,
+När han den åldriga såg, hur af alla förskjuten hon satt där;
+Bordet förlät han och ölet och gick till den gamla och talte:
+"Hej dock, Rebecka, hvad båtar det här att klaga och sörja?
+Kom, och jag leder dig fram till det rymliga bordet i trygghet!"
+
+Honom svarade åter den skröpliga halta Rebecka:
+"Nej, förståndige Petrus, i vrån må jag gömma mig unnan;
+Närmast grafven är vrån mest passlig ändå för den arma.
+Som på det skjutande trädet ett löf, fjolgammalt och vissnadt,
+Sitter jag här bland unga, som fröjdas af lifvet och dansen.
+O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!"
+
+Sade och snyftade bittert och grät. Välaktade herren,
+Nyss inkommen att se för en stund det glada gelaget,
+Stod åhörande rörd de växlade orden och talte:
+"Önska ej slikt, Rebecka, och tänk ej på grafven i otid!
+Hvem, då ej du mer rörs i den rymliga stugan, skall väcka
+Pigorna opp till rock och till väf, hvem pyssla med katten,
+Hvem ge hönorna mat och vakta på äggen beständigt?
+Lyft ditt öga och se där borta på bänken den gamle
+Aron, hur hjärteligt lugn han gnider fiolen och svettas;
+Sådan han syntes mig sist, då han spelade giga på tingsgåln,
+Syns han ännu, okufvad af ålderdom och bekymmer.
+Armen han svänger med kraft, lätt löpa de rörliga fingren,
+Ögonen lysa af frid, att med himmelens stjärnor förliknas;
+Modig, Rebecka, som han må du möta den svårare dagen."
+Sade och forslade sakta den gamla till bordet; och gumman,
+Stolt af den heder hon rönt, förglömde sin jämmer och satt sen
+Gungande stilla, och tyst välsignande gamla och unga.
+
+Men när polskan var slut och fiolerna tystnat och gigan,
+Ryckte den kunniga Anna sin man förtroligt i rocken,
+Och då hon fört till ett hörn den välförståndige Petrus,
+Talte hon hemlighetsfullt och hviskade honom i örat:
+"Ville du icke förmå Zakarias, värden på Hjerpvik,
+Att för sin blifvande måg och sin hjärtligt älskade dotter
+Hålla som far ett förmanande tal, som de dag ifrån dag sen
+Skulle i vördsam håg förvara och rätta sig efter.
+Så var fädernas sed: då de gåfvo sin dotter åt mannen,
+Talte de gyllene ord, uppmuntrande honom och henne;
+Aldrig glömde väl sen de unga den varnande rösten,
+Utan den följde dem åt som förlofningens minne beständigt.
+Så för de ungas skull som för gästernas måste han tala,
+Så att enhvar högtidligt må se de bådas förlofning."
+
+Henne svarade sakta den välförståndige Petrus:
+"Icke ännu är det tid att sätta din vilja i verket;
+Sådan är Zakarias: han vill, då förplägningen börjar,
+Dricka i ro, och han ger ej gärna sin granne ett svar då;
+Men då han sutit en tid vid sitt stop, och det värmande ölet
+Lossat hans tungas band, framflöda de sparade orden,
+Bubblorna lika i mängd på den forsande bäcken om våren.
+Ingen närmar sig då, som ej genast tvingas att lyssna,
+Om han förtäljer en sak eller varnar och rättar de yngre,
+Och man bytte väl strax och gåfve med glädje emellan,
+Kunde man skaffa sig så hans talande mun och hans klokhet.
+Därför vänta allenast en stund tålmodigt; din önskan
+Fyller han snart af sig själf, Zakarias, den ärlige gubben.
+Ty lätt ser du dock ren, hur hans panna förklaras, hur munnen
+Ler mot drycken förnöjd som en and, där hon dyker i sunden,
+Och hur han sitter som ängen i regn, upplifvad vid bordet.
+Men mellertid är det bäst, att du sköter ett roande samtal
+Eller också till en artig minett uppmuntrar de unga;
+Mitt skall det vara att ge Zakarias stämma och tunga."
+
+Sade och lämnade snart den aktade Anna tillfredsställd,
+Tog från det rymliga bordet ett stop förnöjsam i handen
+Och tilltalte sin vän, den ärade värden på Hjerpvik:
+"Drickom ännu, Zakarias, i fröjd tillsamman, som fordom
+äfven i svårare dar vi drucko med modiga sinnen;
+Ty det höfves dock bäst den förgängliga mänskan att glädjas,
+Likasom ikorn, lätt i sin håg, på det bräckliga flarnet
+Seglar från våg till våg och väntar att hinna till stranden!"
+
+Sade och drack; då höjde också Zakarias sin kanna,
+Lifvande hjärta och själ med skummande öl, som hans lust var;
+Men sin förståndiga vän sen svarte han gladt och förnöjsamt:
+"Visst må jag fägna mig nu, ty som ögonstenen och ljuset
+Skattar en far hvar lycka, som händt det älskade barnet."
+
+Så samtalade dessa och hörde fiolerna åter
+Stämmas och sågo en artig minett tillställas på golfvet.
+Men till bordet och till den förståndige torparen Petrus
+Sällade mången sig då, som försmådde den glädtiga dansen,
+Sökande hellre ett skummande öl och joller och samtal.
+Kom bland andra också den varubeprisande Ontrus.
+Honom brydde där strax den ärlige Petrus och sade:
+"Se dock, dansar ej du, danskunnige broder? Kanhända
+Fruktar du kvinnornas list, om de skulle förblinda ditt sinne,
+Om, din värderade hustru till harm i det rika Archangel,
+Flickorna skulle som skänk framlocka en duk ur din väska."
+
+Så han sade och teg; men den brunskäggyfvige Ontrus
+Satte sig nära intill och tog hans händer och svarte:
+"Sådant fruktar jag ej, förståndige Petrus, och gärna
+Ville jag dansa bland andra, ty sång och dans är det bästa;
+Men jag finner ej lätt en flicka, som icke försmår mig.
+Nalkas jag vänligt och räcker min hand, då springer hon unnan,
+Skrämd af mitt skägg, och hon ler, och de öfriga skratta med henne;
+Ingen besinnar och tror, att äfven den främmande mannen
+Äger ett hjärta, där glädje och sorg kan väckas af andra.
+Ville helst du, min vän, åhöra och fylla min önskan,
+Ber jag dig nämna vid namn och beskrifva till stånd och till villkor
+Några, som dansa här nu, den raske Mattias till ära.
+Först, hvem är hon, den vördiga, välansenliga gumman,
+Som, framskridande främst som det gungande skeppet i hamnen,
+Mäter sin takt och sin randiga kjol utbreder med fingren?
+Ädel synes hon mig och ett mönster för gamla och unga."
+
+Honom svarade glad den välförståndige Petrus:
+"Anna och ingen annan det är, min aktade hustru,
+Hvilken i många skiftande år, som kommo och flydde,
+Trogen vårdat mitt hus och skänkt mig söner och döttrar.
+Mig berömmer den man, som henne berömmer och ärar."
+
+Och han sade igen, den varubeprisande Ontrus:
+"Lycklig tyckte jag dig, min vän, tillförene redan,
+Treflig och rask och förnöjd, som du var, och aktad af alla;
+Trefaldt kallar jag nu dig lycklig och säll, då en sådan
+Hustru blifvit din lott; ty från himlen kommer det goda.
+Nu må du säga också, hvem är han, den reslige gossen,
+Som kringsvänger som bäst den unga, beskedliga Hedda?
+Yster går han och stolt i sin vallmansjacka som fålen,
+När på en grönskande äng han betar bland andra och modigt
+Skakar sin fylliga man och gnäggar af glädje och kärlek."
+
+Honom svarade åter den välförståndige Petrus:
+"Denne är Karl, min älskade son; hur han artar sig framgent,
+Vet Den, honom mig gaf: Han styre det allt till det bästa."
+Härpå talade snart den varubeprisande Ontrus:
+"Likasom odlarn vårdar det träd, han sådde, och ständigt
+Ser på dess växande stam och vattnar och väntar sig fägnad,
+Så gör äfven en far med sitt barn; må den unga beständigt
+Tänka på fadrens bekymmer och bli hans glädje i stället.
+Ännu finnas här två, som jag önskade känna:--den raske
+Ynglingen där och den blomstrande flickan, han leder behagligt.
+Vacker är han, och hon kan bäst jämföras med Hedda."
+
+Honom svarade åter den ärlige Petrus och sade:
+"Drängen skådar du där, den snabbe, driftige Anders,
+Son till en ädel man, Zakarias, värden på Hjerpvik.
+Prisar du ynglingen nu som rask i den flyktiga dansen,
+Dubbelt skulle du höja hans lof och beundra hans ifver,
+Såge du honom en gång, där i svett han rödfar sin faders
+Kärr och, stark som en björn, uppbryter den rotade granen.
+Flickan, förståndige vän, är min dotter, den äldsta, vi äga,
+Anna och jag; hon sköter vårt hus och spädare syskon,
+Lindrande modrens möda med flit, som döttrarnas plikt är."
+
+Honom svarade rörd den varubeprisande Ontrus:
+"Lycklige, trefaldt lycklige du, som sitter i vänners
+Krets, värderad och känd, och trampar ej främmande trakter.
+Lugn betraktar du här en trogen maka och skådar
+Väl uppfostrade barn, som blomstrande plantor vid bäcken,
+Medan en annan, från fädernebygd och bekanta och fränder
+Skild, kringtågar, försmådd som den oupplösliga gåtan."
+Sade och snyftade sakta och grät; klartindrande tårar
+Rullade ned på hans kind och vätte det yfviga skägget;
+Men som en honing ljuf flöt saknaden genom hans ådror,
+Ty han mindes sitt hem, han mindes det isiga hafvets
+Stränder och Dvinas flod och det varurika Archangel,
+Och han tänkte därvid på sin hustru, som suckade ensam
+Ofta i dagens bestyr och ofta i nattliga hvilan,
+Samt på sin älskade son, den späda, som lämnades fjärran,
+Jollrande än och stammande fadersnamnet med glädje.
+
+
+
+
+Nionde sången.
+
+
+Sådan sörjde han nu, den varubeprisande Ontrus,
+Och uppväckte hos mången de svalkande tårarnas vällust.
+Äfven fuktades du, förståndige Petrus, i ögat,
+När på din hustru du såg, den goda, förståndiga Anna,
+Och på din resliga son och din väl uppfostrade dotter,
+Gladt erinrande dig, hur på Tjäderkulla de samfälldt
+Bodde i ostörd ro som fågelungar i nästet.
+
+Bägge gräto de där af sorg och glädje i växling,
+Medan de drucko sitt öl och sågo den långa minetten
+Slutas och hörde fiolernas sorl nedstämmas och gigans.
+
+Men då reste sig hög Zakarias, värden på Hjerpvik,
+Lämnande säte och rum vid öfversta ändan af bordet,
+Och framträdde med manliga steg allvarlig på golfvet.
+Alla betraktade strax med förvånade blickar den gamle:
+Ty så var han att se som ett åskmoln, när det på fästet
+Tågar i rodnande prakt och kyler den kvalmiga dagen.
+Hotfullt stannar det då omsider; den fjättrade viggen
+Bryter sig lös med dån och bestrålar det yppiga regnets
+Genomskimrade skur; men odlaren häpnar och fröjdas,
+Skådande himlen i hot och den tvinande tegen förfriskad.
+Sådan syntes han nu, Zakarias, där han betänksam
+Gick till sin aktade måg och sin dotter, som nära hvarandra
+Suto och växlade kärliga ord på den rymliga bänken.
+Skyndsamt stodo de upp, då de sågo den åldrige nalkas,
+Båda, och lyssnade till, om han hade en sak att befalla.
+
+Men det klappade ren på hans läpp, det besinnade talet,
+Längtande ut, och han tog den raske Mattias vid handen,
+Tog sin dotter också och fordrade tystnad och sade:
+"Äfven att dansa är väl på sin tid; jag tadlar ej dansen,
+Tadlar ej heller joller och skämt, då det öfvas anständigt;
+Men man bör dock ej alltid, så länge det skiftande lifvet
+Varar, fiolers ljud och gigor, som mana till polska;
+Glädjen sändes ej heller så rik till den bördiga jorden,
+Att den beständigt förmår med vederkvickande håfvor
+Hugna en människas själ och böja dess sinne till skämtet;
+Därför gagnar det väl att i tid påminnas om allvar.
+Äfven det vacklande barnet förstår, hvar lära förutan,
+Njuta sin lycka och vet att trifvas och leka i glädjen;
+Men att vid hårdare dar och vid mödosammare plikter
+Handla med mod och hvad rätt, hvad orätt skilja med klokhet,
+Därtill måste du öfvas af många betänkliga skiftens
+Växlande lopp eller ledas af den, som mera bepröfvat.
+Därför är det ock väl att höra den åldriges varning.
+Först må du gömma, Mattias, de ord, jag dig lägger på hjärtat,
+Trettioårig själf den sextioårige gubbens:
+_Låt din förtröstan ej gro på ditt hemmans tegar allenast,
+Sörj ej mer, då du mister en sak, än du gladdes att få den,
+Sist, gå så med din hustru till doms, som du går med ditt öga!_
+Enkla synas de väl, de härliga språken, af fädren
+Ärfda från barn och till barn, men huslig lycka och välgång
+Växa ur dem som, blommor ur ängens bördiga sköte.
+Se, hvad du äger, och allt, hvad af människohänder ihopbragts,
+Har sin fiende ock, olyckan: din lofvande åker
+Härjas af hagel och frost, och din hjord förstöres af vilddjur.
+Så omskiftar din lycka, som snö försvinner om våren,
+Är den ej tryggad på fastare grund än på jordiska håfvor.
+Men då du lider en skada, betänk, hvad glädje dig skänktes
+Af det förlorade först, och väg därefter din saknad,
+Och jag tror, du ej då skall sörja din hjässa till grå hår;
+Ty som sparfven år från år förstorar sitt näste,
+Öker ock människan gärna sitt bo och värderar ej mycket,
+Hvad hon förvärfvat ren, ty det icke förvärfda är mera.
+Men mot din hustru vare du mild, som det ägnar den starke,
+Jämt erinrande dig, hur mycket den svaga dock gagnar,
+När hon med foglighet vänjes att se i mödan sitt nöje.
+Ty så säger jag dig, och så är en hustru för huset,
+Likasom bandet, som sluter omkring det rymliga stopet;
+Kraftlöst synes det visst och spädt och ringa till nytta,
+Men försök dock en gång att förstöra det: rämna vid rämna,
+Lagg afsöndrad från lagg skall du se och ölet omkringspilldt.
+Därför gå med din hustru till doms, som du går med ditt öga.
+Men, förståndiga Hedda, till dig vill jag tala ånyo,
+Såsom jag plantat förut i ditt bröst allvarliga läror
+Från den dag, då din mors mildt varnande stämma var tystnad
+Och på mig ensam föll det tunga bekymret om barnen.
+Ofta har jag dig sagt, hur den bräckliga kvinnan beständigt
+Måste vid tålamod och vid eftergifvenhet vänjas,
+Ty att af andra bero är dess lott, men hon märker ej tvånget,
+När hon viker, hon märker det blott, när hon vredgas och trotsar.
+Se, det säger jag nu, och tror, du skall se det besannadt,
+När du som maka en gång åtföljer Mattias i lifvet:
+Friden knytes af ingen, om ej af hustrun i huset.
+Äfven en godsint man kan ledsna ibland och på henne
+Hämnas en grannes bitande ord, en tjänares tröghet;
+Men då ägnar det henne att blidka hans hetta med saktmod.
+Tyst må hon tåla hans knot, tills ifvern lämnat hans sinne,
+Likasom björken böjer sin topp för ilen och tåligt
+Väntar på aftonens stund, när stormarna längta till hvila.
+Snart nog ångrar han allt det hårda, han sagt i sin vrede,
+Om ett förtörnande svar ej ligger och retar hans sinne,
+Och han önskar ej mer än att godhet gälda med godhet.
+Så blir lugnet befäst, och sämjan växer, och kvinnan
+Tryggar sig glad vid den starkares arm och beskyddas af honom;
+Själf han äger sin fröjd i henne och ger för den kära
+Lif, om det gäller, och gods, som den tandbeväpnade hunden
+Stannar mot vargen med mod för hjorden, och trampar och trampar,
+Färdig att kämpa för den och föraktande hotet af döden.
+Men hvad förnämligast gör en människas lycka i världen,
+Binder makar i frid och förliker och tröstar och gläder,
+Är gudsfruktan, som aldrig är mätt af det goda och rätta.
+Denna förvaren båda och lefven och rörens i den blott.
+Den gudfruktiges ro är som furan, vuxen på heden,
+Tryggad och fast, ej böjer en storm den väldiga stammen;
+Samlas ock många att hugga den ned med förenade krafter,
+Går det ej lätt, manhaftiga slag, väl öfvade armar,
+Långt dagsverke behöfs därtill och yxor af godt stål."
+Så förmanande slöt Zakarias, värden på Hjerpvik.
+
+Genast var det att se, hur de öfrigas tigande läppar
+Öppnades hastigt till lof och beröm för det ljudande talet.
+Men så hviskade mången sin granne förtroligt i örat:
+"O, att han drucke som nu, Zakarias, från morgon till afton;
+Gärna trakterade den, som klok förnöjes af klokhet."
+Medan det hviskades så och enhvar förnöjdes af talet,
+Gick Zakarias tillbaka och tog välvördig sin plats in
+Högst vid bordet, där bänk med bänk i vinkel förenas.
+Ej förglömde han där att tömma sitt stop för de sinas
+Stadiga lycka och väl, ej heller att röra sin tunga
+Ömsom i egna förståndiga värf och ömsom i andras,
+Såsom han mycket sett och mycket bepröfvat i världen.
+
+Men på den ärlige Aron, som lagt fiolen på bänken,
+Medan han sorglös satt och torkade svetten ur pannan,
+Höll välaktade herr kommissarien sitt öga beständigt.
+Honom värderade så den förståndige herrn, att han hellre
+Låtit omsider sin yppersta dräng borttåga till andra,
+Än han den åldrige släppt ur sin gård. En fradgande stäfva
+Tog han i handen till slut och bjöd den gamle och sade:
+"Aron, min vän, drick öl och förfriska dig, som du förtjänt har
+Genom din polska, som ljöd som ett nordanväder i furan;
+Sen må du kasta din tiggarestaf på den blossande brasan.
+Här må du lefva, min vän, på din ålderdom, lugn och betryggad,
+Beten meta åt mig, då jag fiskar med krokar om sommarn,
+Jaga från åkern svinen och höns och tuppar ur trädgåln.
+Slikt må om sommarn bli din befattning; den hårdare vintern
+Må du förnöta i stugan, och sitta med pipan i munnen,
+Bindande ryssjor och nät och lappande hålen på noten."
+
+Stäfvan emottog rörd den förståndige Aron, sitt anlet
+Lyfte han högt, att den svällande tårn knappt kunde ur ögat
+Rulla, men glad i sin själ genmälte han: "Prisa och tacka
+Vill jag min Gud, som mig förde till er, välaktade herre!
+Mycket jag pröfvat, det värsta af allt för den grånade gubben
+Var dock att vandra omkring som det irrande molnet i luften,
+Utan att känna ett rum för den efterlängtade hyllan.
+Ofta med ängslan såg jag på färder från socken till socken
+Från landsvägen emot kyrkgårdarne. 'Aron', jag tänkte,
+'Äfven den uslaste här i den by, du tågar igenom,
+Har dock sin tröst och sin borg där inom den hägnande muren;
+Du, hvar dig unnas en gång att hvila ditt tröttade hufvud,
+Vet ej, och främling blir du i dödens gård som i lifvets.'
+Så jag tänkte, värderade herre, och skyndade framåt.
+Nu må jag prisa mig säll, ty jag äger ett hem, då jag lefver,
+Äger ett hem, då jag dör, där en vän och en annan kanhända
+Stannar och säger: 'Se här göms Aron den gamle från herrgåln.
+Träsket ljuder ej mer af hans morgonsånger, hans giga
+Klingar i stugan ej mer; men den åldrige sofve i frid här!`
+Sade och grät af glädje och tömde det fradgande ölet.
+
+Så samtalade dessa, och lyssnande bidde de andra.
+Sedan skötte man åter med glädje den stojande dansens
+Muntra bestyr, och den fattige var som den rike vid godt mod;
+Ty man saknade ej fioler och skrällande gigor,
+Polskor, minetter, förplägning och ord i den rymliga stugan,
+Medan man firade där till gryende morgon i samdräkt
+Männernas lyckade jakt och de älskandes raska förlofning.
+
+
+
+
+
+
+HANNA.
+
+En dikt i tre sånger.
+
+
+_Till den första kärleken.
+
+En gång min första kärlek frågte jag:
+"Min lefnads stjärna, säg, hur tändes du,
+Och hvadan äger du ditt milda ljus?"
+  Då sade stjärnan: "Har du sett nå'n gång,
+  Hur lätt en flyktig sky kan skymma mig?"
+Jag sade: "Än med mörker, än med ljus
+Ett moln gått opp och dolt dig för min syn;
+Dock brann du lika klar, sen det försvann."
+  Och stjärnan sade åter: "Har du sett,
+  Hur lätt en jordisk dag fördunklar mig?"
+Jag sade: "Mången jordisk sol jag såg
+Gå opp i glans och öfverstråla dig;
+Dock gick den ständigt ned, men aldrig du."
+  Då sade stjärnan: "Tror du på mitt ljus,
+  Och vill du tända lifvets hopp därvid?"
+Jag sade: "Bortom molnet log din blick,
+Och bortom dagens bländsken brann du klar,
+Och bortom grafven skall du lysa än."
+  Då sade stjärnan: "Vet du, hvad jag är?
+  En suck jag är ifrån din egen barm,
+  Som sökt med fridens hopp en högre värld;
+  En blixt jag är utaf ditt eget lif,
+  Som flög i strålar till sitt hemland opp;
+  Ett solljus är jag af din egen själ,
+  Och i min milda låga lefver du."_
+
+
+
+HANNA.
+
+
+Första sången.
+
+
+    Liksom den bäck, där rann,
+    För den, som rinner här,
+    Vi voro för hvarann,
+    Så länge du var där.
+
+Glad midsommarens kväll ren nalkades. Solen i väster
+Strålade klar och kastade ljus på den landtliga prästgåln,
+Där uråldrig den låg vid den speglande viken af insjön.
+Men i sin kammare satt vid fönstret den vördige pastorn,
+Rökte sin pipa och blickade ut mot vägen i längtan,
+Stundom med handen fläktande bort den skockade röken.
+Glad han i afton väntade hem från Åbo sin enda
+Älskade son, ett år, om ej mer, ren saknad i hemmet.
+"Går din examen väl och du kommer med hedrande vitsord,
+Bjud då gärna en fattig kamrat till sällskap för sommarn,
+Ty här vandrar du ung bland gamla och ledsnar väl annars."
+Så han skrifvit, och nu han satt vid sin pipa förnöjsam,
+Väntande båda, förnämligast dock den älskade sonen.
+
+Men mellertid vid väfven, i hushållskammaren uppställd,
+Satt hans dotter ännu, den sjuttonåriga Hanna.
+Frisk satt flickan och röd som ett smultron, vuxet i skuggan,
+Fri i sin lediga dräkt att sköta det ljufva bestyret.
+Barmen i snören ej spänd, med ett maskfritt hjärta inunder,
+Vidgades fullt och lyftes af andedräkten i vågor,
+När med sin blottade arm hon slängde den rörliga spolen.
+Men som en spegel klart var ögat och lyste af glädje.
+
+Länge hon väfvit ännu, om helgens timme ej ingått,
+Glad att skåda en rand allt efter en annan sig fylla;
+Men då hon ljudet förnam af det klingande uret i kammarn,
+Hörde hon opp att trampa sin väf, nedlade i korgen
+Rullar och garn och strök ur pannan den svettiga locken.
+Sedan besåg hon sitt verk, af belåtenhet lockad att småle,
+Fattade saxen ibland och jämnade trådar, som brustit,
+
+Tigande, men i sitt sinne likväl hon talade detta:
+"Visst en sötare väl ej funnits än denna; hur vackert
+Randar ej blått och rödt och en tråd af det gula i kanten!
+Hade jag ren en klädning däraf att bära i morgon!
+Visst, då jag bär en sådan och kommer ur kyrkan en söndag,
+Litet ifrån bondflickorna skild, och stannar på trappan,
+Röd af värmen och grann och nättare mycket än alla,
+Sneglar enhvar på mig och afundsjukas i tysthet.
+Men då den aktade herrn, den rike befallningsman, kommer,
+Spotsk och förnäm, och alla med vördnad vika för honom,
+Måste han stanna och kyssa min hand, så gammal han än är."
+
+Så hon tänkte och log och gladdes i hjärtat och uppsteg,
+Öppnade än ett fönster och njöt, lätt flämtande, svalkan,
+Medan syrenernas doft, med trädgårdshäggarnas blandad,
+Strömmade in och fyllde det genomfläktade rummet.
+
+Men i detsamma syntes i dörrn den gamla Susanne.
+Hvilken i många växlande år, sorgfällig och trogen,
+Släpat för gården och trätt med försumliga pigor beständigt.
+Denna nu kom andtruten och talade genast och sade:
+"Skynda, mamsell, fäst kam i ert hår, knyt klädningen bättre,
+Tag guldringar på fingren och sidenschalett på er hals snart,
+Ty nu gäller det mycket, och nu är lyckan i gården.
+Se, då i köket jag står och tittar som hastigast utåt,
+Kommer befallningsman hit helt ny; ny blänkte hans kärra,
+Ny var hästen, ej skådad förut, och flög som en stormvind,
+Ny var äfven hans dräkt och undransvärdig i fägring.
+Men då jag skyndade ut och kom nyfiken på trappan,
+Såg jag den aktade herrn, hur han hälsade alla på gården,
+Gammal och ung, och hans öga var mildt att skåda som solsken.
+Häpnad fyllde min själ, och jag neg, då han nalkades trappan,
+Djupt, att det bräckliga knät knappt mäktade resa sig åter;
+Så af vördnad jag neg och ärnade digna på stället.
+Men nu gick han ej tyst som förut och förmäten förbi mig,
+Utan han såg helt vänligt och talade: 'Gamla Susanna',
+Sade han, 'nu är det tid, att du spänner ditt öga och vakar,
+Ty snart kommer jag hit och förpantar det bästa i gården.'
+Så han sade och log, och en mening låg i hans löje.
+Hvad kan detta betyda? Ett ord, fast tala jag velat,
+Fann jag ej då. Ett band låg öfver min tunga, och tårar
+Trängde i ögonen fram, då jag hörde den mäktige herren
+Skämta som andra och ej förakta den ringare mera.
+Lätt dock gissar jag nu, hvad han mente: att allt han förnyat,
+Kärra och dräkt, betyder helt visst, att han ärnar förändra
+Lefnad också och ej mer föråldras allena och ogift;
+Men att han kom nedlåten och hälsade alla på gården,
+Därmed sade han: så skall jag komma som känd i en framtid;
+Åter att mildt han log och lofte förpanta det bästa,
+Tydde på er, som den ärade vill bortföra som maka."
+
+Hjärtligt skrattade åter den sjuttonåriga flickan,
+När hon betänkte den åldrigas ord, hur förunderligt vore,
+Om hon den runda, vördiga herrns värderade maka
+Blef och som fru fick gå allvarlig och sitta i soffor.
+Men då hon skrattat en stund och fäst sin fläta med kammen,
+Tog hon spegeln i handen och vände sitt lockiga hufvud,
+Full af behag, och såg sig med fröjd och talte tillika:
+"Gamla Susanna, tycker ni! Skulle han välja en sådan?
+Ser ni ej lätt, hur ung och hur oförståndig jag synes?
+Fy, jag är själf snart rädd för mitt öfverdådiga öga.
+Skulle han välja en sådan, då ren i närmaste socknar
+Mången han funne äldre än jag, långt klokare flickor,
+Sediga, icke som jag förgjorda att skratta beständigt.
+Skall han ej minnas ännu, hur jag förr, då han kom i min barndom,
+Rymde försagd och skrek, då man ville förmå mig att hälsa,
+Tills han omsider förstod att med guldurnyckeln och klockan
+Snärja mitt öga och locka mig, tokiga fjolla, i famnen.
+Dock, hvad tänka vi på, hur skulle han, femtioårig,
+Söka sig brud, då som ung han älskat att lefva allena?"
+
+Leende talte hon så och prydde sig, glad i sin fägring,
+Tog guldvingar på fingren och tillknöt klädningen bättre;
+Men i detsamma öppnades dörrn, och den vördige pastorn
+Blickade in och nämnde vid namn sin dotter och sade:
+"Hanna, min dotter, kom, sen du lagat din klädsel i ordning,
+In i min kammare snart, att höra ett ord om din framtid."
+
+Sagdt, och han tillslöt dörren och gick. Men förvåning hans dotters
+Hjärta betog, och af aningar fylldes det lekande sinnet.
+Spegeln glömde hon straxt och nöjet att tänka på kindens
+Rosiga hy och sitt mörknade hår och sin blick och sin ungdom,
+Allt förglömde hon genast och sprang till den åldrigas sida,
+Färdig att söka sig skygd; men hon talade häpen och sade:
+"Råd mig, gamla Susanna, och säg, hvad måste jag göra?
+Måste jag stå för den ärade herrn och begäras af honom,
+Spricker min kind af blod, och mitt hjärta hoppar ur barmen;
+Så förskräckeligt trodde jag ej det vara att giftas."
+
+"Hå hå", svarade, leende slugt, den gamla Susanna,
+"Nu är det annat, mamsell, än att frukta och vara förlägen.
+Se, snart ändras dock allt. När vigseln varit, befaller
+Mannen, och hustrun lyder och räds att ej vara till nöjes;
+Åter förut är det hon, som har att säga det mesta.
+Minns jag dock själf, hur jag förr, då han kom, densamma, som sedan
+Blef mig en trogen man, tills döden skilde oss åter,--
+Hur jag befallte och viste mig spotsk och värd att begäras,
+Tills han förde mig hem, då jag åter lydde med glädje;
+Därför gå som en drottning, och när ni kommer i kammarn,
+Akta knappt värdt att kasta en blick på den ärade herren,
+Innan han bugat sig djupt och ödmjukt bedt om er ynnest.
+Men då han talat och sagt, hvad hans hjärta bjuder att säga,
+Blickar ni opp med tvekan och syns likgiltig och fordrar
+Tid att besinna er först och går högmodig tillbaka.
+Så skall han lämnas kvar att betänka sin ålder och väga
+Mellan fruktan och hopp och lära sig akta er mera,
+Lära med spaknadt mod, att ni ej är färdig att genast
+Springa en gammal i famnen, så rik och mäktig han än är.
+Men allt medan den ärade herrn, nedslagen och modfälld,
+Väntar och tänker, att ni kanhända föraktar hans anbud,
+Sitter ni här och har alls icke i sinnet ett afslag,
+Skådar fastmer med glädje emot er kommande lycka,
+Hur i ett hus, där allt som ett himmelrike är ordnadt,
+Ni som värdinna skall rå och, fast ung, bli lika i värde
+Hållen och lika förnäm som er ädle, bedagade herre."
+
+Så hon sade. Men rädd gick flickan och öppnade dörren,
+Kom i den svala farstun och stannade, dragande andan
+Länge och sökande tyst att kufva det klappande hjärtat.
+Men då hon druckit sig mätt af aftonkylan, och kinden
+Mildare brann, och barmen sin våg ren saktare häfde,
+Rörde hon nyckeln lätt och i fadrens kammare trädde.
+Rodnande syntes hon där, i sin blyghet ljuf till förundran;
+Lik en strimma af sjön, som, af morgonstrålar begjuten,
+Smyger sig in och rodnar emellan skuggiga lundar,
+Sågs i sin fägring hon nu emellan de gamle i kammarn.
+Men af förtjusning greps den rike befallningsmans hjärta,
+Sinnet af värma mjuknade opp, och kärlekens sötma
+Blandades mild som honing i bloden och smekte hans ådror.
+Pipan ställde han strax med belefvenhet unnan och framsteg,
+Prydlig i later och gång, och hälsade flickan med handkyss.
+Ordrik var han dock icke, den aktade herrn, till en början,
+Utan han plirade ömt och myste med munnen allenast.
+Men i sin länstol talade så den vördige pastorn:
+"Hanna, min dotter, mycket du än ej skådat i världen,
+Väl du dock vet, att en människa föds att försvinna på jorden,
+Likasom röken skockar sig här och stiger ur pipan,
+Synlig en stund, och lätt af en fläkt förskingras en annan.
+Men för den vise, mitt barn, är sådant en varning att akta
+Tiden och se till sitt hus och vara beredd, då man kallas.
+Därför har jag också rätt ofta i stojet af dagen,
+Ofta i nattens lugn på din framtid tänkt och med oro
+Fruktat att nödgas lämna dig här allena och värnlös.
+Nu är bekymret förbi, om du fyller min önskan och räcker
+Honom din hand, den aktade herrn, som står vid din sida.
+Väl är lidelsens tid förbi för den ädle, men hälsan
+Dröjer ännu, och kraften är kvar att råda och handla;
+Så syns ingen, som tyngs af ålderdom och af krämpor.
+Tänker du åter, hur rikt och hur öfverflödigt han äger
+Allt i sitt hus, hur aktad han är af alla och ärad,
+Finner du lätt, att ej mången som han kan skänka en flicka
+Lyckliga dar, och du lär att skatta det goda, han bjuder.
+Pröfva dig då och beslut, om du vill som maka den ädle
+Följa och gläda hans lif och dela hans håfvor tillika."
+
+Rodnande djupt åhörde den sjuttonåriga flickan
+Talet och blickade ned och kunde ej svara af häpnad.
+Men den förståndige herrn, den rike befallningsman, gladdes,
+Full af förhoppning, och log och gnuggade händren och sade:
+"Hade jag färdigt ren det nyss upptimrade huset,
+Kunde jag skryta kanske och säga, att ingen i nejden
+Fört till en sådan boning en ung och blomstrande maka,
+Så stolt höjer det sig, två våningar högt, på sin kulle.
+Men inredningen räcker evinnerligt länge; förgäfves
+Har jag arbetare legt som myror och skyndat och skyndat;
+Fönstren komma ej in, och kakelugnarne fela.
+Men i det gamla huset är allt uppfejadt och lagadt,
+Rummen drifna på nytt, allt under mitt öga, tapeter--
+Knappast äger jag mod att säga, hur dyra de blefvo--
+Satta i saln, förmaket och äfven i kammarn där inom,
+Så att man där kan möta också en vinter, då kölden
+Jagar oss in och vi älska det trefliga tjället och brasan.
+Kom därför till min fröjd och dela min lycka tillika,
+Kom ren snart, mot hösten, då allt är yppigt i trädgåln,
+Rosorna blomma ännu och krusbärsbuskarna gulna;
+Kanske mognar ett äppel också, om sommarn är vacker."
+Så han talade glad och gnuggade händren och fortfor:
+"Frukta mig ej, fast äldre jag är och tar mig en bister
+Min, då det fordras ibland, som kanhända ni sett mig vid kyrkan
+Lyfta förtörnad min käpp och skrika åt bönderna stundom;
+Annat akta ej dessa och lyda ej utan att klappas.
+Sådan är jag dock ej mot alla, så farlig på långt när
+Icke, och er, er ville, min själ, jag bära på händren.
+Fira er skulle jag, bygga för er, plantera och laga
+Allt, som ni funne det bäst, och penningen skulle ej sparas.
+Ve, att ej sommartiden också köpmänner besöka
+Landet och hämta oss kram! Jag säger, en klädning af siden
+Såge ni ren i er hand, om den kunnat vägas med guld opp."
+
+Mera talade ej till sitt pris den aktade herren,
+Utan han teg och gladdes af hopp, frikostigt i tanken
+Hvälfvande mycket ändå, som han ville förära sin fästmö,
+Löst och fast; njugg var han ej nu, den gamle, i glädjen.
+
+Men på sin dotter blickade mildt den vördige pastorn,
+Rökte och log och talade snart halft bryende detta:
+"Gå, min dotter, för dig må det skicka sig bäst att ej genast
+Svara, som hade du tänkt på en friare redan på förhand;
+Men för den aktade herrn går snart en dag och en annan,
+Medan han väntar på svar och du öfverlägger och lugnas."
+Så han sade och log. Men lättare klappade dottrens
+Hjärta, och glad i sin håg begaf hon sig åter ur kammarn,
+Svalan den glädtiga lik, som, kommen af våda i rummen,
+Bäfvat en stund och finner den öppnade dörren och flyktar.
+Sådan lämnade nu den befriade flickan de båda
+Gamle, att hvar på sin plats, med en lättrökt pipa i munnen,
+Orda om jordens ans och göra till byggnader utkast;
+Själf hon i farstun trädde och gick ur farstun på trappan,
+Spanande efter en vän, att yppa sitt hjärta och rådslå.
+Just den, hon sökte och önskade se, den förtrogna Johanna,
+Fostrad som dotter mer än som tjänarinna i huset,
+Såg hon och bjöd med en vink af den lyftade handen att nalkas.
+Denna förstod det och slöt att pryda den lutande stugans
+Trappa med blommor och löf och kom rödbrusig och svettig.
+
+Ingen märkte de båda, och tysta de smögo sig unnan,
+Först i salen och dän i den ensliga kammarn där inom;
+Men där talte bekymrad den sjuttonåriga flickan:
+"Lyssna, Johanna, om någon du hör, om någon i salen
+Smugit sig ren, gå tyst och titta i fönstret, att ingen
+Står bland syrenerna gömd där ute och spetsar sitt öra!
+Vet du en underlig sak, en förunderlig--skratta blott icke!--
+Vet du, så barnslig jag är, begärs jag dock ren af en fästman."
+
+"Fästman!" ropte förskräckt den vackra Johanna och fällde
+Händerna ned, "helt visst har den stolte befallningsman friat?
+Väl anstod det den åldrige herrn att söka en sämre
+Flicka än ni, en mera bekväm att dagar och nätter
+Värma hans svalnade famn och smittas af ålderns förvissning.
+Akta er, låt hans skatter och guld ej fängsla ert hjärta,
+Akta er, saknad och harm är den femtioåriges hemgift.
+Hvad, om den gamles teg är större än andras, hans boning
+Högre sitt tak, på våningar höjdt, mot himmelen sträcker,
+Borta är lyckan ändå: för trefnaden gulnar ej axet,
+Kärleken sitter ej mild i den målade salen och glädes,
+Sorgen sitter där blott, och förtreter i kamrarna dväljas.
+Se, där blomstrar i prakt den åldriga häggen vid fönstret,
+Rik, att ett träd ej finnes med den jämförligt i trädgåln;
+Såg jag dock nyss, då jag kom, att under de yfviga bladen
+Krälade mask; knappt hade jag mod att bryta en blomma.
+Så i den gamles gård, om ock stor den lyser och praktfull,
+Gömmer sig ledsnaden skygg för dagen, och krämpor och olust
+Fästa sig under håfvornas glans och smitta det goda;
+Därför vänta ännu, tills en yngre med varmare hjärta
+Bjuder er ringare skatter kanske, men gladare dagar."
+
+Henne med undran svarade då den vänliga Hanna:
+"Har du väl mer ditt förstånd, och tänker du på hvad du talar,
+Toka, som tror, att man ej kan följa en gammal med kärlek,
+Vårda hans hus och njuta med fröjd det goda, han äger!
+Dock, ej gammal en gång du skulle den ärade kalla,
+Hade du sett, hur lätt han emot mig trädde, hur munnen
+Log, då han nalkades, ömt och ögat strålade vänligt;
+Så syns ingen, som tyngs af ålderdom och af krämpor.
+Tänker du åter, hur rikt och hur öfverflödigt han äger
+Allt i sitt hus, hur aktad han är af alla och ärad,
+Finner du snart, att ej mången som han kan skänka en flicka
+Lyckliga dar, och du lär att skatta det goda, han bjuder.
+Ren då jag föreställer mig nu den ädle allena,
+Ser, hur fattig han är i sin rikedom, utan en vänlig
+Hand, som det tunga lättar och ger det lätta sin ljufhet,
+Veknar jag nästan och blir allvarlig och ville för mindre
+Håfvor än hans gå glad att hugna den åldriges dagar.
+Sådant är kärlek, toka, och sådant kallas att älska.
+Nämn mig då mer ej unga! En ung, hur kunde han väcka
+Mera än kärlek också, om han kom, som den åldrige kommit,
+Rik och förnäm, och lockade mig att dela sin lycka?"
+
+"Hå hå", suckade nu den vackra Johanna, "förgäfves
+Skattas ej guldet högt, då det allt kan jämna i världen,
+Göra den åldrige ung och en ung förlika med åldern.
+Låt då gärna de ord, jag talte, försvinna med vinden,
+Såsom de kommo med den, och blif för den gamle en trogen
+Maka och gör hans glädje och gläds af hans skatter tillbaka;
+Akta blott, skåda ej sen, hvad ni än ej skådat, en yngling,
+Er jämnlike till år och med er jämnlottad i villkor,
+Se ej ens i en dröm en sådan, att icke hans öga
+Faller i ert, och en blick, som ej mer förjagas och glömmes,
+Blir som en törntagg kvar i ert sakta plågade hjärta."
+Så hon sade och teg, i sitt älskande sinne bedröfvad.
+
+Men då gick hon till fönstret, den sjuttonåriga flickan,
+Höjde sitt hufvud och såg vidt öfver den strålande nejden,
+Såg dess lunder och berg, dess speglande sjöar i solens
+Mildrade glans, långt, långt blott ställen bekanta och ljufva,
+Såg och rördes till tårar af fröjd och talte och sade:
+"Finnes på jorden en nejd att förliknas med den, där man föddes,
+Där man sin barndoms dar har plockat som blommor af tiden,
+Räknade ej, blott ljufva och snart förvissnade åter.
+Ser jag mot träsket, ser jag blott sund och fjärdar, som ofta
+Vaggat vår båt, då vi rott som änder från holme till holme,
+Ser jag mot lunderna, där har jag tusende gånger i skuggan
+Sutit med sömmen i famnen och tänkt.--Nu säg, hvad jag tänkt då!
+Allt är förtroligt och kärt, hvar planta, bekant som en syster,
+Skjuter om våren opp, där hon väntas, och flyttande fåglar
+Komma, desamma som förr, tillbaka och bygga och sjunga.
+Skulle jag byta detta mot guld och akta en lycka
+Högre än lyckan att här få lefva med egna beständigt!
+Se, nu känner jag kärlekens makt, hur en friare älskas:
+Mera jag älskar min fader ändå och blomstren på hemmets
+Ängar och skogarna där och den solbestrålade fjärden.
+Därför måste väl nu den ädle begära en annan,
+Söka en flicka, som ej kvarlämnar så mycket i hemmet
+Älskadt och ljuft, och bättre förstår värdera hans håfvor;
+Sådana flickor som jag, som nödgades offra så mycket,
+Menar jag, gifta sig ej med vilja, om icke de tvingas."
+
+Så hon sade och hann ej mera än fatta beslutet,
+Hann ej ängslas ännu och besinna sig, huru hon skulle
+Yppa det sen och våga bedröfva den ärade herren;
+Ty i detsamma rullade fram på den banade vägen,
+Skymd i en hvirfvel af damm, en kärra, och vänligt i farten
+Lyfte de resande hatten och hälsade flickan i fönstret.
+Denna i blinken kände igen sin väntade broder,
+Klappade händren gladt tillsamman och, glömmande oron,
+Skyndade ut att se och möta de komna på gården.
+
+
+
+
+Andra sången.
+
+
+    O, andra nejders son,
+    Hvi flög du dädan, säg?
+    O, fågel långt ifrån,
+    Hvem styrde hit din väg?
+
+Ren man hälsat hvarann och med återseendets glädje
+Växlat förtroliga ord, och ren hos den gamle i kammarn
+Satt hans älskade son med en vän, ditbjuden för sommarn
+Långt var åter på väg den rike befallningsman kommen,
+Hvilken för många bestyr och förargliga rester i socknen
+Knappt hann bygga med ord en prunkande våning och hvälfva
+Taket och sätta fönsterna in, då han nödgades resa.
+
+Men på den främmande ynglingen höll den gamle sitt öga
+Ständigt och hörde ej opp att betrakta den strålande blickens
+Glans och hans lockiga hår och hans oförmörkade panna,
+Innan han såg hans kind af förlägenhet rodna och ögat
+Sänka sig blygt. Då log den vördige vänligt och sade:
+"Akta det icke, min vän, och förlåt, att mitt öga beständigt
+Hvilar på er, ej plägar jag så bespeja en främling;
+Men i ert anlet ser jag en bild, som är dyr för mitt hjärta,
+Ser af en ädel man, af den äldste, jag ägde bland vänner,
+Liksom den varmaste äfven, de oförgätliga dragen.
+Se, då som gosse jag kom till skolan, kom han till skolan,
+Barnslig likasom jag, och vi sattes i bredd med hvarandra.
+Knä vid knä där suto vi sen och delte gemensamt
+Läxornas börda och lekarnas fröjd och berömmet och agan.
+Men då med sommarns sprickande löf och med drifvan om julen
+Friheten kom och vi foro enhvar till det saknade hemmet,
+Var det i glädjen en sorg att lämna hvarandra och skiljas;
+Åter, när skolan kallade oss, och ömma föräldrars
+Armar och syskonens krets vi lämnat med tårade ögon,
+Var det i sorgen en glädje att vänta hvarandra och mötas.
+Så i de lyckliga år, när lynne förenas med lynne,
+Lätt som en telning viras omkring en annan och växer,
+Växte vi opp tillsamman, och en var viljan i båda.
+En var viljan ännu, då vi vetenskapernas förgård
+Bytte mot helgedomen en gång och sökte af ljusets
+Heliga skatter en lott att äga och sprida i världen.
+Täflande följdes vi åt, och detsamma, som glädde den ena,
+Glädde den andra också att veta och känna och lära.
+Men då med lagerns krans på vår panna vi stodo omsider,
+Lika i mognad ännu, och från ynglingens slutande bana
+Sågo mot kommande år och mot värf, som väntade mannen,
+Ägde ej jag ett minne, som han ej ägde tillika,
+Agde ej han ett hopp, som för mig ej varit detsamma.--
+O, då vi skildes sen,--som han sjunger, den älsklige skalden--
+For han för evigt dit, jag hit. Bekymren i lifvet
+Kommo med plikter och år och fäste på kärleken bojor.
+Långt på en enslig ö, där vår kust nedskjuter i söder,
+Lefde den ädle och dog, som lärare älskad och vördad;
+Jag vid en bortglömd vik af en insjö fjarrän i norden
+Grånat, och länder skilt och tider förvandlat oss båda.
+Icke dess mindre ännu, då jag ser hans blick i ert öga,
+Ser hans färg på er kind, hans bild och hans själ i ert anlet,
+Glömmer jag år, som förgått, och skiften, som varit emellan,
+Glömmer jag ålderdomen, som nu mig tynger, och lifvets
+Sorger och döden, som lagt sin hand på den saknade redan,
+Allt jag glömmer och tycker mig än till hans sida förflyttad,
+Ung och med spelande håg och med svällande hjärta som fordom."
+Så han sade och såg på den främmande ynglingen ständigt.
+
+Denne med undran tvekade så i sitt sinne och tänkte:
+"Månne den åldrige nyss ej hörde mitt namn, då det nämndes,
+Döf i sin glädje för mig som främmande, eller kanhända
+Var det en annan vän, som han skattade mer än min fader."
+
+Så han tänkte och vände sitt ord till den gamle och sade:
+"Hade jag nyss fått stå vid ert knä, högvördige pastor,
+Smekt af er vänliga hand och lutande lätt på er skuldra,
+Hade jag trott mig höra min far, den saknade, tala.
+Sådan satt han också och talte om flyktade dagar,
+Talte med tårar ännu om en vän, som delat hans barndoms,
+Delat hans ungdoms glädje och sorg, omistlig i båda.
+Än, då med brutna krafter han låg, och min mor vid hans dödsbädd
+Grät, och jag fattat hans hand, den äldste i syskonens skara,
+Talte med svikande stämma han så: 'En finns, för mitt hjärta
+Dyr som din moder och du och de små, jag lämnar omkring er.
+Kommer du en gång, barn, som en fågelunge ur nästet
+Ensam och värnlös ut i den ogästvänliga världen,
+Länka din bana hän till den ädle och bringa min hälsning.
+Varmare skall i hans tjäll du än annorstädes emottas,
+Höra ett välkomstord, som menas och säges ej endast,
+Finna ett öga, som gläds att betrakta dig, gläds, att ditt anlet
+Visar ett drag, ej sedt och ej glömdt sen gladare tider.'
+Så han sade och nämnde ert namn, högvördige pastor!"
+
+Knappast hade till slut den främmande ynglingen talat,
+När med en strålande tår i sitt öga den gamle från stolen
+Reste sig opp: "O, son af den älskade", sade han stilla,
+"Bild af en bild, som ständigt jag bar i mitt saknande hjärta,
+Kom, att i dig jag må famna ännu den ädle, som bortgått.
+Ej som en främling här hos främmande, ej som en gästvän,
+Bjuden för sommaren blott, må du lefva och röras ibland oss;
+Kär som en skänk af himlen, en son, är du kommen, och tacksam
+Tar jag dig nu och i dig min ålders glädje emotser."
+
+Så han sade; och opp gick dörren, och glad i sin omsorg
+Trädde hans dotter in med en glänsande bricka på armen.
+Koppar bar hon och fat och en kanna. Det ångande teet
+Spridde sin doft, då hon skred med sin lindriga börda till bordet,
+Där i sin faders famn hon ännu såg främlingen sluten.
+
+Varsam, full af förundran och rädd att störa den gamle,
+Började flickan ställa en kopp vid den andra i ordning;
+Men till sin dotter talade då den vördige pastorn:
+"Lämna bestyret, mitt barn, för en stund och kom att en systers
+Kyss åt den yngling ge, som så främmande varit dig hittills.
+Se, för en framtid är han din bror, en son af din faders
+Ädlaste vän, och för honom är du en älskande syster."
+
+Sagdt; och en ljuf, lätt flammande sky, halfmulen af oro,
+Spreds vid den åldriges ord på den sjuttonårigas anlet.
+Tvekande stod hon, dröjde och teg, men mildt i sin bäfvan
+Föll med en stjärnas skyggande blick på den främmande ögat.
+Denne ur fadrens famn sig skilde och nalkades flickan,
+Fattade sakta dess hand och rörde dess glödande läppar
+Lätt som en sommarvind med en kyss, ej mött och ej undflydd.
+
+Icke ett ord blef taladt. Med ömt, halft tvekande saktmod
+Drog hon sin hand ur ynglingens hand, den blomstrande flickan,
+Ordnade kopparna snart och den doftande drycken omkringbar.
+Men då sitt lätta bestyr som värdinna hon slutat och uppfyllt,
+Tog hon sin bricka på armen igen och lämnade rummet.
+
+Ingen i farstun hon fann och i hushållskammaren ingen,
+Ensam kom hon och satte sig tyst på sitt bräde vid väfven,
+Lutande armen på den och mot armen sin lockiga panna.
+Känslor, ej kända förut, som vaknade andar i hjärtat
+Närde hon stilla och log och tårades, själf som en gåta,
+Själf som en gycklande dröm för sin ljuft förvirrade tanke.
+"Hvarför", tänkte hon, dröjer jag här, som jag vore förtrollad,
+Har jag ej mycket ännu att bestyra! Syrener och häggar
+Bjuda mig blommor och löf, och likväl oprydd för de komna
+Står vindskammarn ännu. Visst måste den främmande tjusas
+Af mossväggarne där, med mörknade taflor behängda;
+Ser han då ut, som vore han van att mötas af sådant!
+Kunde jag komma mig opp och företaga mig något,
+Skulle jag lättare bli, och den oförklarliga oron
+Lämna min själ. Hvad tåras jag för, hvad suckar jag öfver?--
+Dock, om jag dröjer en stund vid allvarsammare tankar,
+Är det för mycket kanske, och har jag ej nog att besinna?
+Sommarn kommer och flyr, snart nalkas oss hösten, och ensam
+Sitter vid väfven jag då och kastar min spole och ryser,
+När stormilarne slå med stelnade skurar mot rutan.
+Tom är gården och tyst. Min bror är borta, och borta
+Äfven den andra, min far vid en bok i sin kammare slumrar,
+Allt är ödsligt och hemskt, som i grafvar går man i rummen.
+Nå'n gång hör jag kanske, då det kvällas, en bjällra vid trappan,
+Skyndar med ljusen, väntar och ser, och befallningsman kommer
+Mulen och pratar en stund. och berömmer sin boning och reser.
+Är då så ljuft allt detta, och borde jag annat än gråta,
+Borde jag annat, än gråta också för sommarn! En okänd
+Väntas och visar sig knappt, förrn redan han är som en broder,
+Kysser mig, fattar min hand och ser med sitt strålande öga
+Djupt i mitt hjärta, som finge jag ej förborga det minsta.
+Hvad blir sådant till slut, om det räcker en månad och mera?"
+Så hon tänkte, i ord ej mycket, det mesta, en blomdoft
+Liknande, flög med suckarna bort och kunde ej fångas.
+
+Men med en korg på sin arm, till bräddarna fylld med konvaljer,
+Friska och plockade nyss vid den sorlande bäcken i hagen,
+Kom i detsamma ur stugan igen den vackra Johanna.
+Farstun ville hon än långt grannare pryda med löfverk,
+Sätta buketter i glas för rummen, och kammarn på vinden
+Fylla med blomsterångor, att ljuft för de komna den första
+Natten skulle förgå och drömmarna gladare nalkas.
+Först dock på hushållskammarn en blick af vana hon fäste,
+Öppnade dörren och tittade in och sin unga värdinna
+Såg, då med kinderna flammande än och ögat i tårar.
+Opp från väfven hon steg och försökte att härma ett löje.
+Genast glömde sitt värf den tjänande tärnan och ställde
+Korgen med blommorna ned bland svalkande fläktar i skuggan;
+Själf med förundran nalkades hon den skyggande flickan.
+"Hvarför", sade hon, "ser jag en tår i ert mulnade öga,
+Hvilka bekymmer plåga er nu, när glädjen hos alla
+Vaknar och ingen finns, som ej skämtar och sjunger och fröjdas?"
+Så hon sade och såg på den sjuttonåriga flickan,
+Leende gladt, som om ren hon visste det väntade svaret.
+
+Denna dock älskade nu alls icke att frågas och röjas,
+Utan hon vände sig bort förtretad och talte och sade:
+"Ständigt låtsar du se långt mera än andra, Johanna,
+Tycker dig öppna och sluta igen mitt fattiga hjärta,
+Liksom din sockergryns- eller synålsdosa det vore;
+Akta, att ej omsider en udd dig pickar i fingret!
+Hvilka bekymmer plåga mig? Måste det vara bekymmer,
+Kan då ej annat plåga än de? Försök att en timme
+Sitta som jag här inne i kvaluren af häggarnas dofter,
+Se, om ditt hufvud ej tynges till slut och ögonen rodna!"
+Sade och svängde sig spotsk mot fönstret, att andas i frihet
+Aftonens luft och skingra sin lätta förtrytelse åter.
+
+Men till dess sida trädde likväl den vackra Johanna,
+Tigande, icke med ord hon ville försöka en ursäkt,
+Ville blott vänta en gladare blick, att gladare sedan
+Lämna sin unga värdinna och gå till de glömda bestyren.
+
+Länge förmådde ej heller den sjuttonåriga flickan
+Blicka på nejderna blott kallsinnigt och visa sig mulen,
+Utan hon ångrade snart i sitt sinne det hårda, hon talat.
+Harmen i ömhet löste sig opp, en tår, som i ögat
+Fyllde sig långsamt, doldes ej mer, och sakta mot tärnans
+Skuldra hon lutade ned sitt lockiga hufvud och talte:
+"Visst långt mindre, än själf du förmodar det, goda Johanna,
+Känner du mig och förstår, hvad mitt innersta tänker och drömmer.
+Nyss, då den gamle begärde min hand, och mitt hjärta af ömhet
+Fylldes och gärna hans ensliga lif jag förljufvat och tröstat,
+Mente du, stolt i din tro, att man ej kan älska en gammal.
+Nu, då en gäst har kommit från vidt aflägsnade länder,
+Okänd mer än en sky, hit drifven af vindarne, okänd,
+Talar du strax om bekymmer och tror, att jag tåras af kärlek.
+Se, jag vill säga dig allt och ej dölja mig, spana blott icke
+Själf i mitt innersta du, att jag ej blir sluten af skygghet.
+Märkte du nyss, då han kom, den främmande, var han förlägen,
+Syntes han mulen och tvär, som man blir, då man växer vid boken?
+Nej, med sin spensliga rock kring lifvet och hatten i handen
+Sprang han från kärran och lyste af fröjd, då han gjorde sin hälsning.
+Sen--och jag finner det själf, hur tokig jag blir, då han nalkas--
+Ser han så innerligt vänligt och käckt och förtroligt uppå mig,
+Liksom vore vi ren sen länge bekanta och syskon.
+Undra då ej, att jag gråter, och gråter jag, goda Johanna,
+Är det af kärlek ej, men af hat, åtminstone vrede,
+Att så hjärtlig han är, långt mer än det passade honom,
+När han ändå är så ringa och ung, en fattig student blott."
+Sade och bäfvade skygg och tryckte sig närmare tärnans
+Vänliga famn och gömde i den af blygsel sitt anlet.
+
+Oron hann dock ej mer än minskas, och kinderna knappast
+Svalnat ännu, då hon hörde sin bror inträda i kammarn.
+Sjungande kom han och glad, som han plägade förr, då han läxan
+Sluppit och ilade ut mot skogarna, fri som en vindfläkt.
+Så han kom, men han kallade strax sin syster och sade:
+"Hanna, den främmande väntar oss ren, tag hatten och skynda;
+Innan till kvällsvard dukas ännu och den gamla Susanna
+Löper kring backar och berg, som hon brukar, och ropar och söker,
+Hinna vi föra vår gäst kring nejden och spana, om folket
+Samlats till lekar ren och beredt lusteldar för natten."
+Sade och hann blott kasta en blick kring rummet och höra
+Ljudet af klockan, som slog i detsamma, och glädas att träffa
+Allt som förut så förtroligt och kärt i det älskade hemmet,
+Hann ej märka, hur brydd den vänliga systern hans anblick
+Flydde och sprang att dölja sin blick i den skymmande hatten.
+Men då hon klädt sig, tog hon sin bror vid armen, och båda
+Skyndade ut och mötte den främmande redan på trappan.
+
+
+
+
+Tredje sången.
+
+
+    Till hjärtat, som var kallt,
+    Säg, hur du lågor bar?
+    Hur kunde du bli allt
+    För den, du intet var?
+
+Solen sänkte sig ned och skymdes af bergen i väster;
+Mild som en brud var aftonen dock. Guldskyar i luften
+Summo och strålade ljus mot jorden, och ljummade vindar
+Kommo från ängarne än och lekte med ångor af blomstren.
+
+Lätta, med sväfvande steg, som hade af vingar de lyftats,
+Styrde de unga sin färd mot den speglande stranden af träsket.
+Men för den främmande viste hans vän det älskade hemmets
+Ljufva behag och hörde ej opp att minnas och tala:
+"Ser du den rodnande sjön", så sade han, "ser du, hur olik
+Hafvet, som suckande slår mot din hembygds klippiga stränder!
+Här är grönska och färger och lif. Otaliga holmar
+Skjuta ur vågorna opp, och svajande vinka från alla
+Lummiga trän, som bjuda den tröttade roddaren skugga.
+Nalkas du udden, som nu tycks träffa det mötande landet,
+Öppnas en vidare rymd af vatten, och trefliga byar
+Skymta på stränderna fram, och kyrkan lyser i fjärran.
+Äter på andra sidan hvad fält af odlade tegar,
+Bördiga, höljda af brodd, omgifna af skogiga höjder!
+Innan vi resa, skjuta de ax och mogna och gulna
+Skönare blott, mest sköna likväl, då vi sakna dem sedan.
+Här, där skymningen nu oss möter i skuggan af barrträn,
+Här är siskornas lind, hit komma de första om våren,
+Smekas på granarnas skott eller yfvas och sjunga i toppen,
+Liksom vore för dem blott solen och morgonen skapad.
+Men då nalkas jag sakta och får mitt giller på hällen,
+Skyndar och hukar mig ned vid snöret. Och fågeln i buren
+Börjar att flaxa och slå och beveka och tjusa och locka.
+Snart är kärleken väckt, den modige sångaren lyssnar
+Spakare ren och spritter ibland och kvittrar i gensvar;
+Innan han anar det själf, är han nere på buren, och nätet
+Faller omkring, och sången är slut och friheten borta."
+
+"August", sade med bannande röst den vänliga systern,
+"O, att du än är grym som förut och fägnas af sådant!
+Är det ett nöje kanske att hålla en fånge i buren
+Året igenom och se, hur hon sitter allena och ledsnas?
+Sen, då hon länge saknat en ton, som ljuder som hennes,
+Förs hon till skogen och hör en like och svarar af menlös
+Glädje och narras att locka en vän, som hon älskar, i bojan."
+
+Henne i ögat såg den främmande vänligt och sade:
+"Tänk dock, att sådan är kärlekens sed; så gillrar den snaror,
+Stundom ett nät och stundom en famn. Ack, gärna i båda
+Lär man dock skynda, om blott af ett älskande hjärta man lockas."
+
+Så han sade. Hans vän åhörde de växlade orden
+Föga, ty nejden fäste hans blick, och ställen, besökta
+Tusende gånger förut, uppfyllde hans tanke med minnen.
+Leende talade då den främmande ynglingen åter:
+"Grymma vi kallas, vore vi så! Men grymmare mycket
+Är hvar flicka, så mild och så fredlig hon tycker sig vara.
+Se bland många blott en! Vid mitt hem, helt nära till gården,
+Växte af åldriga björkar en lund, värderad och hägnad;
+Nu, då med höstens kallare dar de gulnade löfven
+Började falla och blott fröhängen på kvistarna höllos,
+Samlades orrar ibland helt tama och åto i träden.
+Men då med bössan jag smög mot planket och ärnade skjuta,
+Smög min syster, hur ledsen jag än knöt handen och bytte,
+Ständigt i spåren och bad: 'Låt vara dem, rubba dem icke,
+Skona de arma fåglarna, broder, skona för min skull!'
+Så hon bad, och då snart hon märkte, att böner ej hulpo,
+Ropte hon, klappade händerna hop och skrämde dem ständigt.
+Märk dock, hur ömsint var hon ändå? En dag, då jag hemkom,
+Mötte jag strax en bekant på vår trappa och hälsade vänligt.
+Denne dock hälsade ej, men tryckte blott hatten i pannan
+Djupare ned och dolde en tår och skyndade dädan.
+Väl förstod jag hans sorg, och jag brydde min syster i tysthet:
+'Syster, din fästman mötte mig nyss i förtviflan och bortgick;
+Hvarför krossade du den arme?' Men hör, hvad hon svarte:
+'Är jag för gammal kanske att välja, och måste jag tacksamt
+Taga den första, om än jag ej älskade honom det minsta?'
+Leende talte hon detta, den milda, som skonade fåglar.
+Nu, säg själf, hvad grymmare är: att skjuta en fågel
+Eller att skjuta en pil i ett hjärta och lämna det hjälplöst?"
+
+Så han sade. Men än på det lutande torpet vid stranden
+Höll sitt öga hans vän och mindes den åldrige fiskarn,
+Hvilken från barndomsåren han där sett vistas och lefva;
+Honom han mindes och frågade nu sin syster och sade:
+"Lefver han än, den gamle, och ser man hans julle på träsket
+Likasom förr, när morgonen gryr eller aftonen nalkas?
+Ofta på stränderna här jag följt hans vägar med ögat,
+Mött, då han landat, hans båt och betraktat hans fånge och bortglömt
+Lekar och bok vid hans tal om vindarna, fjärden och metet."
+
+Honom svarade rörd den vänliga systern och sade:
+"Bort han flyttat för alltid, och tom sen dagar och veckor
+Står hans koja vid sjön och gläder ej ägaren mera.
+Kunde jag dock med ett ord eller några beskrifva hans bortgång!
+Ofta, som hade han känt en gäckande aning, i vintras
+Kom han och satt i vår stuga och rökte sin pipa vid ugnen,
+Talande mycket om fisket i fjol och den stundande våren.
+Hittills, mente han glad och tryckte sin tumme i pipan,
+Hade han hållit sig mest till sitt metspö sommarn igenom;
+Nu dock ville han binda sig nät, anskaffa från staden
+Refvar och krokar och sen begynna att fiska på allvar.
+Sådant hörde jag ofta den åldrige säga i stugan.
+Våren kom, snön sjönk, skogsbäckarne började sorla,
+Isen på träsket bytte sin färg, och i glittrande strimmor
+Öppnade sunden sig ren, och vattenfåglarna hördes.
+Genast såg man den gamle också. Allt längre och längre
+Kunde han styra sin färd, hvar gång han syntes ånyo,
+Tills att af hinder ej mer han stängdes och lätt i sin julle
+Rodde som förr kring uddar och skär, som grönskade åter.
+Då--en afton det var, och jag gick allena på stranden,
+Lockad af blommornas lukt och björkarnas, längre än vanligt--
+Fann jag mig, innan jag visste däraf, helt nära hans koja.
+Men då jag såg hans båt vid landningsstället och näten
+Hängda på pinnarne än och slöt, att han vistades hemma,
+Ville ett vänligt ord jag säga den gamle till hälsning,
+Innan jag vandrade bort.--Så trädde jag in i hans stuga.
+Ensam syntes han där, på sin halmbädd hvilande stilla;
+Mattare var hans öga än förr och hvitare kinden;
+Döden, tyckte jag, låg ren kall i hans bleknade anlet.
+Sakta från bädden ändå, när jag nalkades, lyfte han hufvu't,
+Hälsade sorgligt och satte sig opp och begärde en droppe
+Vatten att släcka sin törst. Och jag sprang med en stäfva till källan;
+Hämtade vatten och gaf den döende gubben att dricka.
+Men då han druckit och tyst från hans läpp jag kärilet borttog,
+Tog han min hand i sin darrande hand och talade detta:
+'Lämna också, då ni går, dörrn öppen, att aftonens svalka
+Känna jag får och se i min dödsstund grönskan och vågen.'
+Bortgå kunde jag ej och lämna den åldrige hjälplös
+Kvar i sin nöd, så litet jag än förmådde att hjälpa,
+Utan jag öppnade dörrn och ställde mig sen vid hans sida.
+Luften strömmade in, gladt hördes den jagande måsen
+Ropa vid stranden, och blank låg viken, i skimrande ringar
+Bruten allenast af fiskarnes slag, som lekte vid grunden.
+Var det ett leende då, som jag såg i hans slocknande anlet,
+Var det en stråle af fröjd, eller syntes det vara det endast,
+Efter i nästa minut hans blick ren brustit, hans hufvud
+Sjunkit mot skuldran, och lifvet med sorger och glädje försvunnit?
+Hyddan lämnade jag med bäfvande hjärta och tillslöt
+Dörren och vågade ej, förrn redan jag nalkades hemmet,
+Stanna och bedja en bön om frid för hans frälsade ande.
+Skrämmande står dock ej mer för min blick den döende gubben,
+Nej, långt mer som det minne jag får, sen jag länge betraktat
+Fjärden en sommarkväll mot natten, då vindarne tyna,
+Solen släcker sitt ljus och vågorna, trötta att svalla,
+Sänka sig mer och mer och bli som en spegel omsider."
+Så omtalte hon nu, hur den åldrige fiskaren bortgick.
+
+Men ren hade de nått lusteldarnas kulle, af ålder
+Älskad i nejden och sökt som ett samlingsställe vid sommarns
+Skönaste fest; dit skyndade glad den stojande gossen,
+Dit gick ynglingen stolt, och med kärlek gömd i sitt hjärta
+Flickan, och dit från sitt ensliga tjäll, långt borta i dalen,
+Blickade gubben och såg, hur lågorna tändes i natten,
+Glada som minnen därvid i hans eget nattliga sinne.
+Tom var kullen ännu, blott högt på den sandiga kammen
+Höjde sig furar mot skyn, halfbrända, med glesnade kronor;
+Icke dess mindre skyndade dit de unga på brantens
+Buktiga stigar, och snart uppnådde de toppen af åsen.
+
+Rikare röjde sig där den skiftande nejden. En ändlös
+Tafla af skogar och vatten och fält utbreddes för ögat,
+Klädda i skimmer ännu af aftonens mattade purpur.
+Skaror af vandrare skymtade fram. Bland lundernas stammar
+Glimmade stundom en duk och försvann med den skyndande tärnan,
+Medan en annan fyllde dess rum med växlade färger.
+Tyst var vinden, en fläkt ej rörde sig. Hjordarnes klockor,
+Kärlekens smältande sång, från ensliga stigar besvarad,
+Hördes ur dalarna blott, och ibland till de döende ljuden
+Fogade ljuft vallhjonet en ton, mångdubblad af eko.
+
+Men till sin vän han talte, den främmande, full af förundran:
+"August, mera bekant, långt mer än du varit mig nånsin,
+Är du mig nu, och jag fattar och känner ditt innersta väsen.
+Här visst ser jag den bok, på hvars strålande sidor du läsit
+Allt, hvad du talade förr, då vi suto i skymningen ofta,
+Jag och min syster och du, och fördrefvo med aningar kvällen.
+Lyckan af människans lott och kärleken, friden och glädjen
+Lärde du här, här väcktes din dröm om förklarade andar,
+Vänliga, skapta för oss, att bilda oss himlar på jorden.
+Lyssna, i sångernas ljud, i den domnande sucken af eko,
+Fåglarnas röster ur skyn och ur lunderna, hör du ej änglar,
+Leende änglar i allt, från din barndomsålder bekanta?
+O, hur ser jag ej nu dem klara! På aftonens guldmoln
+Segla de kring, framtindra ibland i en stråle af solen,
+Blicka ur blommorna, glittra på sjön och andas i luften;
+Var det ej dem, som du mente, och dem, som du lärde oss älska?"
+
+Så han sade. En tår sågs fylla sig sakta i flickans
+Öga och rullade ned som en daggklar pärla på kinden;
+Men med en halfdold suck hon frågade: "Talar han sådant,
+Talar för andra han sådant, för mig upptäcker han intet!
+Sluten går han och tyst här hemma, och säger han något,
+Är det om bössan blott eller fågelfänget, han talar,
+Mest dock svärmar han kring som en storm i skogarna ensam.
+Kanske tänkte han förr på min barnslighet, tyckte en sådan
+Endast för lekar skapad och skratt; men skrattar jag ofta,
+Gråter jag ofta också, åtminstone saknar jag någon,
+Någon att sluta mig till i en allvarsammare timme.
+Ofta i lunderna här jag vandrat allena och ofta
+Sett detsamma som nu, men hur annorlunda förklaradt!
+Skön var världen och rik, dock, tyckte jag, låg det en saknad
+Öfver naturen i allt, och den skrämde mig genom sin stumhet.
+Nu, då ni talar, är det mig så, som skulle den tala,
+Säga mig: 'Flicka, så klar och så härlig var jag ju ständigt,
+Se, och du tordes ej tro det ändå, fast du drömde det stundom.'
+O, att er syster kom! Om hon kom och en endaste sommar
+Dröjde hos oss, hur vore det ljuft att kunna med henne
+Växla en tanke ibland, då det anande hjärtat är rikast!
+Låt mig höra ett ord, hvad heter hon? Namnet allena
+Vore mig redan så kärt; sen söker jag tänka mig henne.
+Säg dock, liknar hon er, med ett syskontycke kanhända?"
+
+"Fråga ej", svarade gladt den främmande, "ingen i världen
+Liknar hon, knappast sig själf. Den af smek bortskämda Maria
+Hette hon hemma förut, men för smek nu säger man smicker.
+Hyllad af egna och främmande, snart enväldig och nyckfull,
+Växte hon opp, men kär för oss alla förblef hon beständigt.
+Ville hon något och tog, då hon bad, den vänliga minen,
+Kunde man lätt ej neka, och kunde man, ville man icke;
+Fordrade åter hon spotskt, hvad hon önskade, lydde man nästan,
+Lydde, om än förtretad ibland, och visste ej hvarför.
+Sådan kom hon en höst till staden, och klubber och kaffen
+Började nu. På en kväll var ren landtflickan en mod-dam.
+Syntes hon, såg hon ständigt en svärm balfjärlar omkring sig,
+Tog hon i dansen ett steg, lorgnerades, hviskades, mystes;
+Allt var lyckadt och lätt, och hon såg det och lyckades dubbelt.
+Då först blef hon i hast odräglig. Den skönaste dansarn
+Eller en ung löjtnant med sin glimmande krage, på dessa
+Kunde en solskensblick hon kasta ibland, då de kommo;
+Kom en annan, som ej, kantänka, behagade henne,
+Fick han ej tala ett ord, hur han än försökte sitt bästa,
+Innan den finaste skymt af en rynka han såg på prinsessans
+Näsa och modfälld nödgades gå att harmas i tysthet.
+Då kom äfven er bror, en vild björnunge från norden,
+Teg en dag och svarte ett ja och ett nej på den andra;
+Inom en vecka satt han hos oss, ej främmande mera,
+Satt och talte om er, om sin barndomsålder och hemmets
+Saknade bygder, om allt, som för hjärtat att minnas är ljufvast.
+Stundom lyste en vår ur berättelsen, stundom en höstkväll
+Såg man i den, med glesnade löf, tungt sväfvande dimmor,
+Bleknade stjärnor i skyn och en blodröd måne på kullen.
+Allt var sådant, det syns i sin verklighet, klarare endast,
+Mera af under rikt och af drömmar, vakande drömmar.
+Hur han talte, begynte till slut den spotska Maria
+Lyssna också, och man såg, att hon häpnade först af förundran,
+Liksom hade hon sett i en värld, helt annan än denna.
+Dock, än log hon förnämt och försökte att kasta med nacken
+Lätt som förut en kväll och en annan, då länge hon sutit
+Drömmande kvar i vår krets. Förgäfves! Följande afton
+Kom hon tillbaka och satt tankfullare, längre allenast.
+Ändtligt var det förbi med kapriserna. Tjustes hon nån' gång,
+Dolde hon tjusningen ej, och det öfvermodiga ögat
+Svällde af tårar ibland, då godnatt hon sade och bortgick.
+Hvilken förändring åter i hast, som genom ett trollslag!
+Hemma förtrolig hon blef, på en dans saktmodig och enkel
+Trädde hon in, besvarande mildt hvar mötande hälsning.
+Ingen såg sig försmådd, och ingen märkte sig gynnad,
+Lika mot alla hon var, och äfven den ringastes hyllning
+Fick i en vänlig blick sin belöning och ångrades icke.
+Gladare nalkades snart hvar människa henne, och mindre
+Slösades smicker och ord, och hon älskades mer än berömdes.
+Sådan var hon, försök att föreställa er henne,
+Full af växlingar blott, nyss en, nu åter en annan!
+Kanske blir hon dock nu, som hon är, sen"... Leende afbröt
+Vännen hans ord: "Kom", sade han, "följen mig; källan vid stranden
+Måste jag hälsa uppå och dricka ur åter som fordom."
+Sagdt; och han vandrade ned från kullen och visade vägen.
+Snart till källan man kom. Af himlens skimmer bestrålad,
+Outtömlig och klar, där låg den i bädden af blommor,
+Lik ett människoöga, hvars frid, ej rubbad af stormar,
+Dallrar af ljus blott än och af lifvets åder i djupet.
+
+Tysta vid brädden af den nedsatte sig alla och drucko,
+Hvilande där och betraktande sommaraftonens slockning.
+Ord ej funno de mer och sökte dem icke; i tankar
+Närmade hjärta sig blott till hjärta och fylldes af sällhet;
+Men på den främmandes bild föll flickans öga i källan.
+Osedd tyckte hon nu sig kunna betrakta hans dyra,
+Älskade drag, och hon såg och dröjde och fruktade icke;
+Innan hon visste det, log dock, hans blick mot hennes och möttes.
+Blygsel flickan betog, och det nyss lätt klappande hjärtat
+Drog sig tillsamman förskräckt, och hon kände, hur kinderna redan
+Tändes af glöd, och hon såg med bäfvan sitt rodnande anlet
+Blottadt i källan för ynglingens blick.--Då seglade vänligt,
+Färgadt i purpur, ett moln utöfver den speglande böljan.
+Ljus förmäldes med ljus, och rodnad smälte i rodnad,
+Se, och man skilde ej mer, om flickans kinder, om molnet
+Glödde, och flyktig en skymt af en tacksam glädje allenast
+Röjdes som egen ännu i den sjuttonårigas anlet.
+
+Upp från blommorna steg i detsamma den älskande brodren,
+Nämnde sin syster vid namn och talte med leende allvar:
+"Hanna, i nästa minut kanhända jag sade det icke,
+Nu dock säger jag allt, och du hör det och delar min sällhet:
+Min är redan Maria, ej mer den spotska Maria,
+Nej, den sköna, den goda, den hjärtliga, tusende gånger
+Skönare, än han beskref, och mildare, ljufvare, bättre.
+Upp, låt stunden ej fly, räck utan sorger åt hennes
+Broder din hand! Så önskar hon, syster mot syster i byte;
+Så han önskar, som önskat det ren, långt innan han såg dig!"
+
+Sade och hann knappt sluta sitt tal. Vid stranden i gräset
+Ropte en and, och han smög med en fattad kisel i handen
+Sakta bland löfven och stod omsider vid brädden af vattnet.
+Men då han lyfte sin arm, med ett rop uppjagande fågeln,
+Flydde en guldgul tropp ofjädrade ungar mot vassen,
+Skingrade, pipande gällt, i sin nöd värnlösa på vågen.
+Skonande fällde han stenen och såg, hur den bäfvande modren
+Sam vid hans fötter ännu och trotsade döden af kärlek,
+Tills långt ute på sjön den irrande svärmen en fristad
+Hunnit och tryggad igen hon lyfte sin vinge och flydde.
+Sådant såg han och kom för en stund med vilja till stranden,
+Lockad af fågeln och rädd att störa de båda vid källan.
+Snart dock vände han om och spanade redan på afstånd,
+Spanade, gladdes och hann de älskade vännerna åter.
+
+Famnad af ynglingens arm, stod skön i den bleknade kvällen
+Flickan och lutade tyst på hans skuldra sitt lockiga hufvud;
+Men då hon märkte sin bror och han nalkades, räckte hon honom
+Leende handen och strök en tår ur sitt lyckliga öga.
+Så förklarades allt för den komne, och lätt i sin glädje
+Tryckte han systerns hand och sin väns, men han talade skämtsamt:
+"Nu, hvad säger vår far, då vi så förlofva oss alla,
+Hastigt, utan att nämna ett ord åt honom på förhand?
+Akta dig, Hanna, i hast kanhända förlofningen upphäfs."
+
+Skämtande talte han så; men med oro hörde dock flickan
+Orden och tänkte, hur lätt sitt förrädiska hjärta hon åtlydt,
+Så att sin egen älskade far hon förgätit alldeles,
+Glömt hans önskan och sin att lefva beständigt i hemmet,
+Glömt allt annat och tänkt på den främmande ynglingen endast.
+Hemåt ville hon skynda och kunde ej lugnas ånyo,
+Innan hon yppat allt för sin fader och lättat sitt hjärta.
+Så, af de älskade följd, hon vände tillbaka bekymrad.
+
+Knappt af vägen en hälft man hunnit, då redan i nejden
+Hördes en kallande röst och man märkte den gamla Susanna.
+Spanande kom hon och syntes ej litet förtretad och viktig,
+När med sin förklädsfåll i handen hon skyndade framåt,
+Färdig i ifvern att torka beständigt sin svettiga panna.
+Men då de sökta hon funnit och såg dem närma sig redan,
+Steg hon på sidan af vägen och väntade. Vänligt till henne
+Talte ett blidkande ord vid förbigåendet flickan:
+"Hvarför kommer ni hit och tröttar er, gamla Susanna,
+Släpar om dagen och hvilar ej ens, när aftonen nalkas?
+Se, vi hinna ju hem, om ni än ej ropar och söker."
+
+Så hon sade; ett svar gaf icke den gamla tillbaka,
+Vinkade blott med handen och kallade flickan i tysthet,
+Men afsides hon hviskade sen den komna i örat:
+"Gud välsigne, mamsell, hvad ni dröjer, att vofflorna kallna,
+Steken i grytan torkar och bränns, och den vördige pastorn
+Sitter och hungrar och mäktar ej få sin fattiga kvällsvard.
+Säg dock, innan ni går, och berätta mig: blir det till hösten,
+Blir det i sommar kanske ert bröllop, säg, om ni redan
+Svarat den aktade herrn, eller dväljs han i fruktan och kval än?"
+
+Sakta talade åter till henne den vänliga flickan:
+"Vänta ej, gamla Susanna, att få tillreda mitt bröllop;
+Somrar hinna förgå och höstar, innan det firas,
+Kanske kommer till slut en vinter för evigt emellan."
+Sagdt; och hon lämnade kvar den gamla i häpen förundran.
+Själf hon skyndade nu till de andra och följde dem hemåt,
+Drömmande, tankfull, tyst, i sitt ljufva bekymmer fördjupad.
+Men när trappan man hunnit och lätt från sitt hufvud hon hatten
+Lyftat och ordnat i hast de yppiga lockarna åter,
+Tog hon den älskade ynglingens hand, helt tyst i sin bäfvan,
+Öppnande dörren och trädande in till sin fader i kammarn.
+
+Tung af mödor och år, i sin ensamhet hade den gamle
+Tröttnat att vaka och nyss mot den stoppade karmen af länstoln
+Lutat sitt hufvud och somnat.--Ännu vid hans fötter på golfvet
+Steg en strimma af rök ur den knappt halfslocknade pipan.
+Skön i sin slummer han låg, ohunnen af sorgen och oron,
+Skön som den åldrige är, då de glesnade lockarna hvitnat,
+Läpparnas purpur är slut, och kinderna vissnat och sjunkit,
+Medan en lång, lång lefnad af ljus och förtröstan och kärlek
+Röjs som en afton ännu kring den fårade pannan i klarhet.
+
+Tårar strömmade ned på den sjuttonårigas kinder,
+När sin fader hon såg, hur han hvilade trygg i sin fromhet,
+Såg det och tänkte, om nu för sin egen jordiska lycka
+Störa hon skulle hans sömn, kanhända förjaga hans lefnads
+Frid och samla bedröfvelse öfver hans grånade hjässa.
+Knäböjd nära hans fot, vid den älskade ynglingens sida,
+Stod hon och fäste en stund på den gamle sitt tårade öga;
+Slutligt sänkte hon tyst sitt hufvud och tryckte med varma
+Läppar en kyss på hans hvilande hand. Förvånad ur slummern
+Väcktes den gamle och såg på sin dotter med frågande blickar,
+Såg och mulnade snart allvarlig och vände sitt öga
+Skarpt med en ljungelds hot mot den främmande. Se, vid hans anblick
+Veknade blixten och smalt i en tår. Gladt öppnande famnen,
+Tog han de unga och slöt dem båda i älskande armar.
+
+
+
+
+
+
+JULKVÄLLEN.
+
+En dikt i tre sånger.
+
+
+
+
+Första sången.
+
+
+    Leende säges hon gå som en ängel
+        emellan de andra,
+    Skämta ibland och trösta ibland
+        och förlika och lugna.
+
+Tyst från sitt ensliga torp långt borta i djupet af skogen
+Gick den gamle soldaten Pistol mot kvällen omsider,
+Sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden.
+Ingen han lämnade kvar i den ödsliga hyddan, och ingen
+Följde hans spår. En son, den ende, han ägde sig närmast,
+Fjärran i härnad dragit och stred i det turkiska kriget.
+Sorgsen syntes dock ej den gamle begynna sin vandring,
+Utan som andra han väntade glad julaftonens glädje,
+Bjuden att fira den nu på den stora, bemedlade herrgåln.
+"Sitt ej", hade den aktade herrn, den ädle majoren,
+Sagt, då han träffade sist sin vapenbroder vid kyrkan,
+"Sitt ej, gamle Pistol, som en tjäderhane i skogen,
+Ruggig och gömd; hvi ser jag dig oftare ej i mitt grannskap?
+Än är dagen ej all, än kan ju den bräckliga foten
+Stiga ett steg; blott kom, till jul åtminstone senast;
+Helgen är lång, och ditt ord, då du talar om strider och marscher,
+Drifver en långsam stund från det sömniga folket i stugan."
+
+Så han talat och smällt den gamle soldaten på axeln.
+Nu för den vänliga bjudningens skull och den ädle majorens
+Glömde den gamle färdens besvär, lätt tålande skogens
+Tjocknande mörker och snön, som, af vindarna hopad om dagen,
+Låg på den ödsliga stigen ännu, ojämnad och spårlös.
+Skyndande gick han och lyfte sitt djupt nedsjunkande trädben,
+Nöjd som en kung, ur drifvan och hann, fast haltande, framåt.
+
+Men med snabbare färd till den trefliga stugan på förhand
+Flydde hans tanke likväl, och han talade tyst i sitt sinne:
+"Nu är glädjen ej dyr, nu börjar man helgen i stugan,
+Kastar bekymren i vrån och arbetsdräkten i kistan,
+Tänder de strålande ljusen och strör halmkärfvar på golfvet.
+Vore det jul också i den präktiga salen där oppe
+Nu som förut, när lekar och sång där hördes beständigt!
+Men nu säges, att saknaden blott och sorgen och oron
+Sitter i den, sen i fält mot turken den unge kaptenen
+Tågade ut, kvarlämnande svärföräldrar och maka.
+Sen rörs sällan en sträng i det gälla klaveret, och ingen
+Manar till glädje och dans; af främmande vimlar ej gården.
+Ensam dväljs i sitt rum kaptenskan och sörjer den korta
+Bröllopsmånadens fröjd och sjunger med klagan en vaggsång
+Öfver sitt hvilande barn, som af fadrens öga ej skådats.
+Mulen vandrar den åldriga frun, värdinnan i gården,
+Än från salen till köket och än från köket till salen,
+Harmas och ändrar och finner ej skick; men om stundom hon hvilar
+Sitter vid vaggan hon då och hjälper sin dotter att gråta.
+Så är trefnaden borta i allt. Den gamle majoren
+Ledsnar vid kvinnotårar till slut och brummar i länstoln
+Dagen igenom och tål ej höra den eviga jämmern.
+En blott finnes där än, i sitt barnsliga sinne beständigt
+Färdig att glädjas och le, den vänliga fröken Augusta.
+Leende säges hon gå som en ängel emellan de andra,
+Skämta ibland och trösta ibland och förlika och lugna,
+När af sorger ett moln sig skockat och hotar att storma.
+Vore ej hon; blef säkert i kväll välplägningen mindre
+Äfven i stugan, ty lätt förgäta de öfriga sådant;
+Hon, fast barnslig hon är och den yngsta af alla i gården,
+Glömmer dock ingen och lefver af andras glädje allenast."
+
+Så han tänkte och hann byvägen och följde med lättnad
+Trampade spår i en gladare nejd, där fjärran en hydda
+Stundom mötte med ljus från den flammande härden hans öga.
+Lång var milen dock än för vandraren. Aftonen framskred
+Kulen och mörk. Sin färd försökte den åldrige skynda,
+När på en gång af bjällror en klang, kringljudande nejden,
+Nådde hans öra. Förskräckt åt sidan han stapplade undan,
+Stannande djupt nedsjunken i snön.--Stormodigt och högljudt
+Skallade kuskens varnande rop. Ren ilade trafvarn,
+Eggad af tömmen, förbi, då ett mildt "God afton!" ur släden
+Hördes, och fålen, spak i en blink, stod hejdad i farten.
+Strax af en vänlig röst den åldrige hörde sig kallas:
+"Kom blott, gamle Pistol, ty till oss visst ärnar ni vandra,
+Kom, här finner ni rum, om ni sitter på kanten af släden;
+Vägen är ödslig och lång för den bräcklige vandrarn i mörkret."
+
+Sagdt, och den åldrige hörde med fröjd sig nämnas och kallas,
+Kände på stämman igen den värderade fröken Augusta,
+Lydde och satte sig glad att åka på kanten af släden.
+Men med förundran talte han så till den vänliga flickan:
+"Nu, hur firar ni här julkvällen i skogarna, fröken,
+Reser på öfveryrade vägar allena i kölden,
+Medan af värma och ljus till ert hem hvar människa lockas,
+Medan ock jag med min bräckliga fot framstapplar på drifvan,
+Endast i längtan att nå omsider den trefliga stugan?"
+
+Skämtande svarade blott den sextonåriga flickan:
+"Vet ni ej, gamle Pistol, att vid sjön där nere i dalen
+Finnes en koja, mera än er bofällig och ensam?
+Där bland granar och snö i den trånga, föraktade buren
+Har jag en gammal höna med fem små ungar omkring sig,
+Hvilka behöfva sig korn och glädje som andra till julen."
+
+Sade och log. En tår, osynlig i skuggan af kvällen,
+Fyllde den åldriges blick, men han talade, rörd i sitt hjärta:
+"Så må glädjen till er, till den stolta, beprisade gården
+Komma i afton, komma och bli kvarboende ständigt,
+Som till den gömda hyddan i ödemarken ni kommit,
+Bringande hugnad och tröst åt människohjärtan i nöden!"
+
+Men med en suck genmälte den sextonåriga flickan:
+"Aldrig, vänta ej ens, skall glädjen besöka oss mera;
+Borta är den långt, långt, med kaptenen i turkiska kriget.
+Se, då han reddes ut till sin färd, och hans saker i brådskan
+Skulle från hundrade håll hopsamlas och föras i släden,
+Kommo min systers lycka, min moders fröjd och min faders
+Vänliga min att bli utburna med annat och glömmas.
+Sist, då han själf tog afsked och for, kanhända för alltid,
+Ställde sig trefnaden tyst på meden och reste med honom."
+
+Men han tänkte den gamle, på människoödet, hur ojämnt
+Deladt det är, hur stor i hans koja den lycka dock vore,
+Som i den rikes boning försmås, och han talade åter:
+"Hur kan saknaden bo med öfverflödet tillsamman,
+Människan glömma så lätt att fröjda sig öfver det goda?
+Se, i ert hem hvad brister väl där? Står icke er fader
+Än på sin ålderdom rask bland de sina och ordnar och leder?
+Rörs ej dagen igenom er mor som värdinna i gården,
+Vördad af älskade barn och hulpen i lätta bekymmer?
+Täfla ej tjänare gladt vid sysslorna? Yppas en önskan,
+Utan att villiga människor skynda att fylla den genast?
+Gården är präktig och stor, att äfven den resande ofta
+Stannar af undran en stund och betraktar den. Ymnighet råder,
+Rik välsignelse tycks nedströmma på allt som ett solsken.
+Är det ej nog, då så litet behöfs till människolycka?
+Kom en gång och besök den gamle Pistol i hans koja!
+Ensam finner ni där soldaten. Allena vid muren
+Sitter han, jämkar en brand på sin härd och tänker och tiger.
+Ingen äger han mer, som delar hans torftiga håfvor;
+Ingen städar hans bädd, och ingen bereder hans måltid;
+Ödsligt är allt, ett ord af människotunga förspörjs ej.
+Lyssnar han, hör han furornas sus i den vintriga stormen;
+Längtar han stundom att se en lefvande varelse, söker,
+Ensam liksom han själf, den ströfvande vargen hans boning.
+Nalkas han fönstret och ser, hur världen synes där ute,
+Ser han, att himmelen går omsider till möte med jorden,
+Ser det och vet, att i hela den ändlöst skådade rymden
+Ingen finnes, som bär i sitt hjärta en tanke på honom,
+Ingen, som minnes med fröjd, att den åldrige krigaren lefver.
+Icke dess mindre röker han än sin pipa i kojan,
+Börjar sakta sin dag och väntar på dagen en ända."
+
+Vänligt svarade åter den sextonåriga flickan:
+"Sörj ej, gamle; en dag kanhända, då minst ni det anar,
+Kommer från kriget er son till sin saknande fader tillbaka.
+Men då vidgar han ut och förnyar er lutande boning,
+Odlar en teg, uppsöker en ung värdinna för gården,
+Trifves och lefver med er och förkofrar sig ständigt i välstånd.
+Själf värderad och kär för älskade barn och för barnbarn,
+Sitter ni trygg bland egna och minns krigstiderna fordom,
+Medan en sonson, lärd att skyldra med käpp och marschera,
+Hvilar sig lätt på ert knä och hör er maning att en gång
+Blöda med ära som ni, om det gäller, för fäderneslandet."
+
+Högre syntes den gamle i skymningen. Krigiska minnen
+Fyllde hans själ, och glömmande ensamheten och bristen,
+Nådde han herrgåln, stolt som en vapenbroder till ägarn.
+
+Men då vid trappan omsider den modige trafvaren stannat,
+Gick han behagligt att fira sin kväll bland folket i stugan,
+Medan till salen glad den vänliga flickan begaf sig.
+
+Glädje möttes dock nu i det älskade hemmet ej mera,
+Tystnad och oro blott, ovanliga gäster om julen,
+Mötte hon där. Förgäfves i glans från glimmande kronor
+Strålade festliga ljus, förhöjande prakten i rummet;
+Skarpare blott sig röjde den mulnande sorgen där inne.
+Mörk i sin gungstol satt den ädle majoren och förde
+Ofta till trumpna läppar sitt glas, ohugnad af drycken,
+Medan af ledsnad mätt och bekymmer hans åldriga maka
+Glömde sitt te och försmådde den ren halft svalnade koppen.
+Men afsides och skymd för de goda föräldrarnas blickar
+Dröjde, med pannan sänkt mot handen, den unga kaptenskan,
+Nu af den bittra saknadens tröst hugsvalad allena.
+Mulen svällde en tår i den tystas öga, en annan
+Tecknat i ljus sitt spår på den glödande kinden och fallit.
+
+Sådant såg, då hon kom i sin glädje, den vänliga flickan,
+Anande snart, att åter en storm de dyra i hemmet
+Skakat och stört; för en stund den tycktes lugnad allenast.
+Tala tordes hon ej, knappt hälsa. I bäfvande tystnad
+Löste hon kappan, blottade ljuft sitt lockiga hufvud,
+Ordnade dräkten och smög till systerns, den älskades, sida.
+
+Men med en suck omsider begynte den ädla majorskan:
+"Kom, Augusta, och se jultidningar, läs, hvad oss posten
+Hämtade nyss. O, låge din arma moder i grafven!
+Slagen är furstens kår, där din svåger tjänte, förlorad,
+Kringränd, fången till slut; blott få undkommit fördärfvet."
+
+"Kvinna", talade strax allvarligt den ädle majoren,
+"Svärma ej, fångar nämnas ju ej, kringränning ej heller;
+Tagen i flanken, står det, och hårdt anfäktad i fronten,
+Miste han folk, men slog sig igenom och räddade äran.
+Minska ej julens trefnad och skräm ej glädjen i afton;
+Året äger ändå tillräckliga dagar för sorgen."
+
+Men med en bitter suck genmälte den åldriga makan:
+"Ville du, kunde du skåda vår fröjd, om du såge oss glädjas,
+Såge oss leka i kväll lättsinnigt och glömma, att Adolf
+Kämpar i dödens armar kanske, förmultnar i stoftet,
+Eller ock firar förblödd i turkarnas boja sin julkväll?"
+
+Högljudt klagande spratt från sin plats den unga kaptenskan,
+Gömde i modrens öppnade famn sitt tårade anlet,
+Sökande tröst; men hårdt nedstötte den ädle majoren
+Glaset och reste sig opp. Klart lyste hans öga, och högre
+Lyfte i vrede han nu sin silfverlockiga hjässa.
+Stolt för sin maka han stod och ryckte den skymmande dräktens
+Skygd från sitt väldiga bröst och viste den ärriga barmen.
+"Se", så sade han, "se, sen trettio vintrar tillbaka
+Hvilar du här; säg själf, om de sår, här blödt och igengrott,
+Stört din ro och förbittrat din fredade sömn vid mitt hjärta?
+Blir af din dotter en gång den saknade mindre värderad,
+Om en kula, ett svärd ojämnat hans hull, då han kommer,
+Har af hans ärriga famn hon ett svalare möte att vänta?
+Tystna då; fölle han äfven, välan, hvad båtar er klagan?
+Mer, ja, mer än strömmar af gråt från klagande kvinnor
+Gäller en droppe ändå af det blod, bland dödar en hjälte
+Offrar i slaktningens stund åt fäderneslandet och äran."
+
+Så han talte och satte sig ned förgrymmad i gungstoln,
+Medan, hans mulnare stund undvikande, sakta hans maka
+Vandrade ut till sitt kök, och den sörjande dottren tillika
+Tröstlös gick till sitt ensliga rum att gråta i stillhet.
+
+Ensam blef med sin fader den sextonåriga flickan,
+Mildt i sitt barnsliga sinne bevekt af den åldriges sorger.
+Bortskymd satt hon och fäste sin tårade blick på den gamle,
+Tänkande rörd, hur han förr i det lyckliga hemmet beständigt
+Trefnad mötte och fröjd, hur med kärlekens lugn på sin panna
+Själf förklarad han sågs som af aftonsolen en ljusning.
+Nu, hur förändradt syntes ej allt! Undviken och fruktad,
+Lämnad åt åldrens tyngd, åt ledsnaden, harmen och oron,
+Dvaldes han oförstådd i sitt hem, den vänlige gubben.
+Smeka hon velat hans hvitnade lock, bortkyssa hans pannas
+Skuggande moln, om störa hon vågat den åldriges vrede.
+Nu blott stilla hon smög till klaveret och väckte med lätta,
+Dröjande fingrar en ton och en annan att sakta förklinga.
+Småningom dock höjde sig klangen, i rikare växling
+Fyllde sig takterna ren, och en sång, af den åldrige älskad,
+Ljöd till strängarna klart från den sextonårigas läppar.
+
+När från hans ungdoms tid de i vänligt minne behållna,
+Krigiska orden nådde på nytt hans öra i sången,
+Tömde han glaset och bragte i vaggning åter sin gungstol.
+Harmen lämnade rum i hans hjärta för tonernas välde,
+Tankar på tider, som flytt, uppvaknade; gladare känslor
+Fyllde hans barm, och man hörde omsider hans väldiga stämma
+Djupt med sin bas frambrumma en strof, ledsagande dottren.
+Men då hon slutat visan och blott med lekande händer
+Rörde tangenterna än till försvinnande, lätta ackorder,
+Reste den gamle sig opp från sin stol. Den vänliga flickan
+Skötte sitt ljufva, svärmande spel och märkte det icke,
+Innan den åldrige stod vid dess sida och lätt på dess hufvud
+Sänkte sin smekande hand. Mildt öfverraskad af glädje,
+Kände hon handen, höjde sin blick och såg på sin fader.
+Leende lyste en tår i den ädle krigarens öga,
+Kufvad i samma minut, som den föddes; men ömt till sitt hjärta
+Slöt han sitt älskade barn, och han talte försonad och sade:
+"Gå, vår tröstande ängel, och narra din moder att glädjas
+Så, som du narrade mig, illistiga, gå till din syster,
+Finn för den arma ett lugnande ord, jag söker det fåfängt,
+Talte jag än förnuft i min knarrighet kvällen igenom."
+
+Så han sade och löste sin famn; försmulten i kärlek,
+Höjde sig flickan på tå och kysste hans panna och flydde.
+
+
+
+
+Andra sången.
+
+
+    Tänk blott vänligt vid min saga:
+    Att en systers sorg förjaga,
+    Sjöng en flicka
+    En oskyldig sång!
+
+Men i sitt hvardagsrum, i den ensliga kammarn på vinden,
+Satt hos sitt slumrande barn den unga kaptenskan och sörjde.
+Tårögd satt hon och rörde den gungande vaggan med foten,
+Medan i stilla bestyr barnsköterskan ställde en rubbad
+Stol på sin plats eller skötte den långsamt tynande brasan.
+Ingen talte ett ord, matt flämtade lampan på bordet,
+Mörk, enformig och tung var nu julkvällen där oppe.
+
+Tystnaden bröt med en suck dock omsider den tjänande tärnan:
+"O", så sade hon, "säll må jag skatta mig arma, som ingen
+Gosse begärt, som känner ännu mitt fattiga hjärta
+Klappa för egen nöd och för egen lycka allenast.
+Sitter jag ensam, kan jag en gång väl gråta af ledsnad,
+Tycka att dagen är lång och sakna en vän till mitt sällskap;
+Bättre dock ledsnadens tår än den frätande sorgens och orons.
+O, hur vore det nu i min håg, om jag hade en fästman
+Ute i kriget också, och drömt, som jag drömde i aftse.
+Natten, tyckte jag, led till ända; men mörker och skugga
+Låg kring gården ännu, och sommar var det, och träden
+Buro väl löf, men sorgliga tårar lågo på löfven;
+Gråta syntes här allt, och bedröfvelse rådde beständigt.
+Då steg hastigt i söder ett moln, blodfärgadt och dunkelt
+Steg det på himmelen opp och nalkades närmre och närmre;
+Men i detsamma såg jag kaptenskan allena i parken.
+Häpen ropte jag: 'Kom, sök skygd, ovädret är nära,
+Skynda er, kom!' Dock utan ett svar förblef ni på stället.
+Se, och en regnskur brast ur molnet, men icke af vatten;
+Rosor regnade ned, så tycktes det, rodnande rosor,
+Klara som blod, och jag såg er skälfvande höljas af blomstren.
+Men så tänker jag nu i mitt sinne: blodiga budskap
+Stunda väl söder ifrån med stingande törnen för mången."
+
+Sakta höjde den sörjande frun sitt lockiga hufvud,
+Fäste på tärnan sin blick och kväfde sin smärta och sade:
+"Gå att glädjas en stund med andra, som glädjas i afton;
+Stugan är ljus, där leks, där väntas ej blodiga budskap.
+Lyckliga, innan du vet, kanhända du drömmer om stormmoln
+Äfven för dig och flyktar till ensamheten och mörkret."
+
+Så hon sade; och glad bortskyndade tärnan till kvällens
+Nöjen, och ensam blef med sitt barn den bedröfvade modren.
+Tyst satt länge den ädla och lät sin irrande tanke
+Hopplös svärma omkring, än lockad af flyktade fröjder,
+Än af en framtids anade kval, blott stundom till stilla `
+Klagan förledd, då hon sjöng att söfva den vaknande späda.
+
+"Slumra", sjöng hon, "o barn, som den gryende blomman i knoppen,
+Slumra och känn i din sömn, känn gladt, att din moder dig vaggar!
+Snart, ack, hvilar hon själf som du, ohunnen af sorgen,
+Men af en främmande vaggas du då och drömmer så ljuft ej.
+Sof, du din moders tröst, då hon lutar sig öfver ditt anlets
+Leende frid, då klarnar dess öga, och tåren förskingras;
+Fölle den än på din kind, du stördes ej, loge kanhända
+Sött som ibland, då din kind af mitt smekande finger beröres.
+Hvila, du rodnande sky, i gryningens timma, då hvila
+Unnas ännu; snart, snart irrfärderna börja med dagen.
+O, då du jagas en gång af ödets vindar i rymden,
+Mulnar ditt ljus, och din glödande purpur bytes i tårar.
+Hvila, mitt guldmoln, hvila i morgonlugnet af lifvet!"
+
+Så hon sjöng, dock stundom allenast. I växlande afbrott
+Följde på tonerna tystnad igen, och man hörde blott vaggans
+Suckande gång och den flitiga pendelns knäppar i uret.
+
+Men då öppnades dörrn omsider. Den vänliga systern
+Kom i sitt ömma bekymmer, att se och trösta den sorgsna.
+Leende trädde hon in, men hon dröjde och låtsade vredgas,
+När af skymning blott och af dyster stumhet hon möttes.
+Och så talte hon, bannande mildt den bedröfvade systern:
+"Älskade, sitter du här som en skugglik vålnad i grafven,
+Enslig och gömd, o, skrämd snart kunde jag fly vid din anblick.
+Tala ett ord, stig opp, kom, låtom oss jaga tillsammans
+Ledsnaden bort, en gäckande dröm oroar dig endast."
+
+Så hon sade och tände i hast opp ljusen, och kammarn
+Klarnade gladt, och hon log och talade åter och sade:
+"Så skall du sitta i ljus, då ljusnar ditt hjärta, och sorgen
+Flyktar sin kos, och din kind begynner att blomstra ånyo.
+Goda, man blygs, om du så, en gumma förvissnad i förtid,
+Möter din man, då han kommer med hufvudet fullt af turkinnor.
+Ler du? Välan, le, le, men akta dig! Vet, Orienten
+Är ej ett vildland; känslor af eld, svartblixtrande ögon,
+Svärmande tjusning finner man där och himlar på jorden.
+Läs ett stycke i Moore eller Irving, läs om Alhambra,
+O, och ditt hjärta drömmer ej mer om blod och om bojor,
+Fruktar väl snarare blott, att den älskade, rusig af fröjder,
+Glömmer sitt hem och sin lilla bedröfvade blomma i norden.
+Se, om du lofvar förgäta en stund ditt bekymmer och lyssna,
+Läser jag sakta en sång, som diktats med tankar på Adolf;
+Kalla den blott ej svärmande; så, om fången han blefve,
+Skulle det hända; i allt är österland och är sanning."
+Sade och vecklade opp ett fint brefpapper, med omsorg
+Skyddadt och slutet ihop, och hon rodnade lätt och begynte:
+
+Bud på bud seraljen hinna;
+Harems ljufva härskarinna
+Får ej slumra mer.
+Bref har kommit från sultanen:
+"Skynda, Seidi, på altanen,
+Sultaninna,
+Jag en fest dig ger."
+
+Följd af tjusningen och våren,
+Ren ur famnen, af Bosforen
+Morgonsolen hann;
+Mera skön dock, säger sången,
+Mera strålfull, på balkongen
+I juveler
+Harems stjärna brann.
+
+Och dess milda öga skickar
+Öfver nejden sina blickar;
+Det är festens stund.
+Mänskoskaror vimla, blandas,
+Hvart hon skådar, seglas, landas,
+Lefva, röras
+Stränder, sjöar, sund.
+
+Kan du jublets mening ana?
+Segrat har Mahomas fana,
+Portens hjältehär:
+Osmans son kan ej betvingas,
+I triumf till segrarn bringas
+Ryska fångar;
+Striden ändad är.
+
+Se den bleka, sorgsna skaran!
+Svärden, dödarne och faran
+Gick den lugn emot;
+Nu, en slaf, i bojor vorden,
+Ser hvar kämpe stum mot jorden
+En bland alla
+Blickar opp med hot.
+
+Vakter kring hans bana stoja,
+Fruktad än i segrarns boja,
+Går han stolt sin gång.
+Mörkt är pannans hvalf, det höga,
+Blixtar ljunga ur hans öga,
+Hjältevreden
+Trotsar död och tvång.
+
+Hotfull stormar folkets bölja,
+Tusen vreda blickar följa.
+Den förmätnes färd;
+Blott från tornet, säger sången,
+Såg ett öga ned på fången,
+Mildt som stjärnans
+Från en högre värld.
+
+Seidis tjusta hjärta rördes;
+O, hon minns, hur själf hon förded
+Från sitt fosterland,
+Långt från Serviens gyllne dalar,
+Från dess rosor, näktergalar,
+Från sin lycka
+Vid Moravas strand.
+
+Barmen höjes, kinden lågar;
+"Ser du främlingen?" hon frågar
+Sin förtrogne slaf,
+"Konungsfalken kan ej lära
+Band fördraga, bojor bära;
+Han vill flyga
+Öfver land och haf.
+
+Frihet måste hjälten vinna,
+Lefva än för älskarinna,
+Ära, fosterjord!"
+Sagdt, och i sin sköna ifver
+På ett rosenblad hon skrifver
+Till gemålen
+Några blyga ord:
+
+"Dyre, låt med rosens anda
+Seidis tysta suck sig blanda
+Och ditt hjärta nå:
+Tjusad af din makt, din ära,
+Ville hon en stund begära,
+Då för festen
+Hon kan tacka få."
+
+Så hon läste och blickade opp förstulet och talte:
+"Syster, du undrar ej alls, du frågar ej! Ser du, den första
+Slutades så, den andra romansen är öfrig att höras.
+Tala då, sitt då ej stum, säg, sötaste, är det ej vackert?
+Allt är sådant det finns i tusende böcker. Allenast
+Sagan är ny om festen och sultaninnan och fången.
+Nu må du lyssna igen och kyssa mig sen, då jag slutat."
+
+Gömd bland harems stolta lunder,
+Utan glans af konstens under,
+Utan prakt och flärd,
+Smyckad blott af söderns sommar
+Står en rosenhäck och blommar,
+Vigd åt hjärtat,
+Härskarns lugna värld.
+
+Krona ses han här ej bära,
+Ingen dyrkans kulna ära
+Här hans bröst begär;
+Blott af hourikyssars nektar,
+Västanvindar, balsamfläktar,
+Kärlek, kärlek,
+Får han mötas här.
+
+Vill han spirans börda glömma,
+Om Mahomas himlar drömma
+En förklarad kväll,
+Vill han se en känsla knoppas,
+Vill han minnas, vill han hoppas,
+Går han trogen
+Till sitt blomstertjäll.
+
+Där, i ljufva dofters sköte,
+Vill han vänta Seidi's möte,
+Så till svar han skref.
+"När hans blomvärld aftonsvalkas,
+Då skall sultaninnan nalkas
+Den, som kysser
+Hennes rosenbref."
+
+Ren är solen skymd af bergen,
+Dagen bleknar, purpurfärgen
+Mister hvalfvet ren;
+Månen klarnar öfver dalen,
+Sången börjar näktergalen,
+Härskarn väntar.--
+Är blott Seidi sen?
+
+Nej, hon kommer! Lätt som vinden,
+Tyst som skuggan, skygg som hinden,
+Sin gemål hon når;
+Blygsamt ren sitt knä hon böjer
+Och vid härskarns solblick höjer
+Slöjans dimma
+Från sitt anlets vår.
+
+Purpur hennes kinder målar,
+Men i ögats himmel strålar,
+Stjärnlikt klar, en tår:
+Är det sällhet, är det smärta?
+Lyssna! Vid gemålens hjärta
+Nu hans fråga
+Hon besvara får.
+
+"Seidis himmel!" så hon talar,
+"Från min hembygds sälla dalar
+Jag ett minne har
+Af en flicka, min väninna,
+Född att dyrkas och försvinna;
+_Serviens tjusning_,
+Så hon kallad var.
+
+Börjad nyss var blomstertiden,
+När för korsets tro till striden
+Serviens ungdom drog.
+_Serviens tjusning_ log ej sedan,
+Flydd var hennes blomning redan,
+Förrn i lunden
+Första rosen dog.
+
+Nu vid Savas silfverflöde
+Gömmer hon sitt tysta öde
+I en ensam graf.
+En blott kände hennes smärta.
+Dyre, därför brast dess hjärta,
+Att en yngling
+Fördes hit som slaf.
+
+När du jublets toner hörde,
+Väckta tankars sorg mig störde
+Under festens dag.
+Späda äro hjärtats vårar,
+Därför ser du Seidis tårar,
+Dyre herre,
+Därför gråter jag.
+
+O, där nordens bloss sig tända,
+Vissnar nu som hon, kanhända,
+En förlåten brud,
+Blickar hit mot oss och gråter,
+Fordrar stum en älskling åter,
+Som försmäktar
+Här på segrarns bud."
+
+Så hon suckar tyst som vinden,
+Lutar sakta rosenkinden
+Mot hans barm och lyss.
+"Seidi", hörs han kufvad svara,
+"Din skall hvarje fånge vara,
+Lös dem, ljufva,
+En för hvarje kyss."
+
+Österns himmel purpurrandas,
+Friska morgonvindar andas
+Öfver Peras strand,
+Och på böljans brutna spegel
+Skynda gladt med svällda segel
+Seidis fångar
+Till sitt fosterland.
+
+       *       *       *
+
+Du, som lyssnat på min lyra,
+Sök ej skaldens höga yra
+I dess toners gång;
+Tänk blott vänligt vid min saga
+_Att en systers sorg förjaga
+Sjöng en flicka
+En oskyldig sång!_
+
+Så hon läste sin dikt med bäfvande stämma i början,
+Blyg och försagd, nu skyndande, nu lätt hämtande andan,
+Tills för sagan hon glömde sig själf, och rösten, en flöjtton
+Liknande, fyllig och vek, den milda berättelsen frambar.
+Men då till slutet hon kom och nämnde sig själf och sin syster,
+Nämnde den älskades sorg och sitt blyga försök att den lugna,
+Brast hon i gråt och sänkte i handen sitt tårade anlet.
+Tröstbehöfvande själf var den tröstande. Men vid sin vagga
+Dröjde den mognare systern ej mer; upp stod hon och tryckte
+Ömt till sin klappande barm och kysste den gråtande flickan.
+
+Ändtligt talade sakta den sextonåriga åter:
+"Älskade, nu för en stund må du lämna den ensliga kammarn,
+Gå att förströ dig, gå att besöka den trefliga stugans
+Lekar och se, hur af litet också ett hjärta kan glädjas.
+O, där sitter visst nu den gamle Pistol vid sin pipa,
+Leende, medan vi här förgråta oss, nöjd med sitt öde,
+Rik med en mund full rök och ett ungdomsminne från kriget,
+Mera än vi, vi rike, som dock blott äga vår saknad.
+Gå att föröka den åldriges fröjd, låt ställa en stäfva
+Öl för hans plats, och hans blick skall stråla dig glädje i hjärtat.
+Gärna jag ginge, men dröjer du här och jag lämnar dig ensam,
+Mulnar ditt öga, som nu i sin klarhet lyser så vackert,
+Se, och din systers besvär med visan har varit förgäfves.
+Frukta ej, vaknar den lilla, är jag här färdig på stunden,
+Vaggar ej länge som du, men kysser hans leende öga
+Genast och värmer i hast mot min kind hans kläder för kvällen.
+Sen, omansad och fin, ej saknande dig i sin oskuld,
+Hvilar han lugn i min famn som en klar daggpärla i blommans."
+
+Så hon sade, och mildt genmälte den vänliga systern:
+"Älskade, nu blott icke; i kväll skall du vara för alla,
+Hinna med alla och tänka på allt. Mig skänkte du redan
+Mera än nog; hvad mer jag behöfver, skänker mig denne."
+
+Sade och visade lätt på det sofvande barnet och fortfor:
+"Här är din systers tröst och förströelse, fåfängt en annan
+Skulle hon söka. En skymt af denne, och rik i sin saknad
+Känner hon sig, en blick, och det mulnande hjärtat är dagadt."
+
+Öfver den spädes bädd, där han rodnade varm i sin slummer,
+Sänkte den sextonåriga nu sitt lockiga hufvud,
+Dröjde i skådning en stund och hviskade stilla och sade:
+"Sof då, din moders tröst, omhägnad af henne, tills tårar
+Fylla dess blickar igen; då vakna, och efter din tunga
+Saknar ett språk, säg ömt med ditt omotståndliga öga:
+'Moder, en lång, lång färd är för mig än öfrig att göra;
+Tårar finner jag nog, hvar finner jag glädjen och friden,
+Om ur ditt modersöga de ej mig följa på vägen.
+Le, med ditt leende skingrar ditt barn sen sorgen i lifvet.'"
+
+Sagdt, och slumrarens rosiga kind med spetsen af fingret
+Rörde hon lätt och försvann som en blomsterånga ur kammarn.
+
+
+
+
+Tredje sången.
+
+
+    Skogen kläder Han grön, Han låter
+        den irrande fågeln
+    Finna ett korn: mig hjälper Hä-
+        danefter som hittills.
+
+Men han satt och förtäljde, den gamle soldaten, i stugan,
+Rökte sin pipa och talte om krig för det undrande folket,
+Tills omsider han kom med berättelsen långt i Turkiet.
+"Turken", sade han då och blåste mot taket ett rökmoln,
+"Känner jag bättre än er, fast aldrig med honom jag kämpat.
+Ofta i lägret förr, då vi slutade kvällen med samtal,
+Hörde jag pröfvade män, som stridt utrikes i världen,
+Tala om honom och än med häpnad minnas hans framfart.
+Ali och Mustafa bej och Kapudan pascha och Achmed,
+Namn, som ej människotunga förmår oöfvad att nämna,
+Hörde jag då och förnam, hur hedningen lefver och strider.
+Turken, vänner, är hård som koppar för kulor och svärdshugg;
+Faller han, springer han opp med den krokiga sabeln i handen,
+Rister sitt yfviga skägg som ett lejon och rasar ånyo.
+Ingen skoning begärs i drabbningen, ingen förunnas;
+Stupar man, lycklig är den, som stupar och slipper att brännas.
+Men när stundom en fest för hedniska gudar begynnes,
+Tar han en skara fångar och klär beckskrudar på alla,
+Tänder med glädje dem an och låter dem brinna som lampor
+Ofta i drömmar jag sett den unge kaptenen i lågor
+Stå för sin front, och min son, den saknade, brinna med honom;
+Ofta som vaken jag trott, att bedröfvelse väntar oss alla."
+
+Så han sade.--Vid dörrn mellertid, nyss kommen i stugan,
+Stod, af honom ej sedd, den vänliga fröken Augusta.
+Löje stridde med sorg i den sextonårigas hjärta,
+När till den gamle hon gick och med mild förtrytelse talte:
+"Tystna då, gamle Pistol, storpratare, ärnar ni fira
+Julen med skrämmande ord och bedröfliga sagor allenast?
+Vänta, en annan gång, då ni kommer och söker oss åter,
+Finner ni ingen, som hälsar ett gladt välkommen på trappan.
+Nej, långt hellre jag går till grinden och vinkar med handen,
+Ropar på afstånd ren: Bort, olycksbådare, hädan,
+Bort till turken, att värma er där vid brinnande mänskor!
+Ingen soppa i dag! Här kokas ej; vandra förbi blott."
+
+Leende dock, genmälte den åldrige krigaren detta:
+"Fröken, tala ej så och bekymra er icke, ty hjärtan
+Finnas hos turkarna ock, fast fula de vore som vilddjur.
+Se, hur såg man ej här i det sista fördärfliga kriget
+Människor värre ännu, baschkirer och vilda kalmucker,
+Rysliga, svarta som sot, blodsugare, närda med hästkött.
+Tog en sådan en sup och tömde den yttersta droppen,
+Höjde han flaskan blott och behöfde ej höja sitt hufvud,
+Ty för honom ej var som för andra hans näsa till hinder,
+Utan den böjde sig opp mot pannan och mötte ej glaset.
+Ögonen, svarta som kol med en tindrande gnista i sotet,
+Brunno i hufvudet djupt, och den vidt uppspärrade munnen
+Gapade röd som en ugn; förskräckeligt var att i striden
+Möta en slik, då med skri från sin flämtande fåle han anföll.
+
+Men en afton det var, vårtiden vid början af kriget;
+Allt var stilla och tyst, och vi rastade, sen vi om dagen
+Slagit och drifvit en tropp närgångna kosacker tillbaka.
+Ensam smög jag mig då till det ödsliga fältet att plundra,
+Lysten att finna kanske en silfverkopek hos de slagna
+Eller ett silfvergehäng eller annat, som duger att taga.
+Så till stället jag kom, där den blodiga slaktningen hållits,
+Hittade lik vid lik och sprang otröttlig och sökte,
+Fast utplundradt var allt af ströfvande bönder på förhand.
+Harmfull slöt jag dock sist att söka och nalkades skogen,
+Där vårt läger vi valt, då bland buskar ett stycke från vägen
+Åter en fallen jag såg och började hoppas ånyo.
+Närmare kom jag och fann en kosack ej, utan ett odjur,
+Fann en slagen kalmuck. På en sjunken drifva bland tufvor
+Nära sin störtade häst, orörlig, en fasa att åse,
+Låg han och vände mot skyn vidöppet sitt blodiga anlet.
+
+Häpnad fyllde min själ, och jag ärnade vända tillbaka;
+Men dock bar han sin dräkt och en skön, blå tröja på kroppen,
+Värd en flaska och mer, om man sålde den vänner emellan.
+Denna förmådde jag ej kvarlämna till byte för andra,
+Utan jag skyndade till och fattade mannen i nacken.
+Död han synts mig och stel; dock nu, då jag rörde hans hufvud,
+Väcktes ur dvalan han upp af smärtor och öppnade ögat,
+Stirrade häpen och kved och talte och ropte i växling.
+Ej förstod jag hans ord, men hans jämmer och plåga förstod jag,
+Rörd i mitt sinne att se, hur han, öfvergifven af alla,
+Låg i sin dödsstund där, då likväl han som människa föddes.
+Därför kunde jag ej och ville ej röra hans tröja,
+Tog fastmera hans päls, som jag fann fastbunden vid sadeln,
+Löste den, klädde uppå och skylde hans skälfvande lemmar.
+
+Men då jag jämkat allt, ombundit hans sårade hufvud,
+Flyttat från drifvan hans kropp och ett skäligt läge den skaffat,
+Satt han och såg mig i ögat likväl och klagade högljudt,
+Liksom om något han saknat ännu. Ej hade jag stunder
+Länge att bida och vaka min natt orolig i skogen,
+Utan jag tog till slut ur min ficka en flaska med brännvin,
+Drack och manade sen den fallne kalmucken att dricka:
+'Här, tag värma, kamrat! Drick ut, var mänska och skrik ej;
+Svårare kunde du dö än med brännvinsflaskan för munnen!'
+Så jag sade, och han utsträckte den darrande handen,
+Fattade flaskan och drack och blängde med ögat af glädje.
+Men då han druckit allt, att en droppe ej mera var öfrig,
+Teg han och stödde sig lugn mot tufvan och slumrade genast.
+
+Snart till lägret jag kom, och det trumlades åter till uppbrott,
+Såsom vi plägade då, fast segrande, draga oss undan;
+Tropparna ordnades alla till tåg, och vi började vandra.
+Se, då hade jag tid att natten igenom i kölden
+Minnas, att flaskan var tom; och jag harmades öfver min enfald,
+Att som en kvinna jag sviktat och lyda mitt blödiga hjärta.
+Dock gick natten förbi, och morgonen grydde, och strider
+Följde på strider igen; blod spilldes, och nya bekymmer
+Kommo med nya dagar, och lätt förglömdes de gamla.
+Så blef sommar till slut, och sommaren följdes af hösten.
+
+Aldrig tänkte jag mer på det öfverståndna och gamla.
+Våren och vårens mödor och krig försvunnit ur minnet
+Likasom snön, som smälte och rann till sjöarna spårlöst;
+Ett blott tänkte jag på, att försvara det älskade lifvet,
+Kämpa som man för mig själf och därnäst för min granne i ledet,
+Sen att hinna till aftonens ro, uttröttad af dagen.
+Sådan kom jag en natt att af eftertroppen i nöden
+Glömmas och lämnas kvar på min post. Afsides och ensam
+Stod jag och anade ej, att kamraterna tågade dädan.
+Men då det dagades, märkte jag allt, och med vrede i hjärtat
+Gick jag och tänkte på råd, om jag borde förfoga mig undan
+Eller förblifva på stället och dö. Svårt syntes att välja;
+Bättre jag fann det ändå att falla för fiendens kulor,
+Än att från vakten rymma och dö kanhända för egnas;
+Därför dröjde jag kvar, förbidande fiendens ankomst.
+
+Talrik kom han ej först. Tre jägare syntes allenast
+Smyga bland buskarne fram, och de sågo mig, höjde gevären,
+Sköto och felade alla; men jag, då jag kände mig lefva,
+Spände förtörnad min hane och sköt och nådde den ena.
+Strax var förbittringen tänd med skottet. De öfriga båda
+Kommo med fälld bajonett att hämnas och rusade mot mig;
+Striden börjades då, och jag redde mig, bärgande lifvet.
+Ren svårt sårad var en af de båda och famnade marken
+Utan att resa sig mer, och den andra begynte att tröttna.
+Själf med geväret i handen, beredd att värja mig ständigt,
+Stod jag och hoppades än, då en ryttareskara i fjärran
+Syntes och störtade fram i galopp till kamraternas bistånd.
+Då var ute med allt. Snart smällde pistolerna, kulor
+Pepo som getingar tätt kring mitt hufvud, och innan jag visste,
+Fick jag ett skott i mitt knä, som jag haltar af lifvet igenom.
+Sviktande stod jag och ville dock hinna förgöra min ovän,
+Innan jag stupade själf, när af ryttareflocken den förste
+Hann på sin flämtande häst till min sida och höjde sin sabel.
+Hugget jag väntade strax, drog hufvudet neder och lyfte
+Kolfven förfärad till skygd, men, förunderligt! ryttaren högg ej,
+Sprang fastmer från sin häst och befallte de öfrige stanna,
+Föll mig om halsen och tjöt, högt gråtande; tårar på tårar
+Rullade strömmande ned på hans svarta, förskräckliga anlet.
+Men med förvåning kände jag då den slagne kalmucken,
+Hvilken i nödens stund jag skänkte förfriskning och bistånd.
+
+Lätt det varit för honom att slå, då han kom i sin ifver,
+Vild som han var; hvi högg han ej till, hvad hejdade armen?
+Se, hos honom också låg tacksamheten i djupet,
+Mänsklig och minnesgod, och mera än vreden förmådde
+Äfven hos honom kärlekens bud i det klappande hjärtat.
+Knappt för sitt barn så sörjer en far, som den vilde kalmucken
+Sörjde för mig, och han spred kring hela fientliga hären
+Snart ett rykte om mig, och envart som fånge jag lände,
+Hade jag vänner och firades. Själf den stolte genralen
+Log, då jag nalkades, mildt och kunde väl klappa min axel
+Stundom och fråga ett ord, hur jag trifdes och mådde och sköttes.
+Men med den ringare delte jag allt. Det bästa beständigt
+Kunde jag taga och tvangs att äta och dricka och frodas,
+Så att af dagar de bästa, jag haft, jag hade som fånge.
+Därför fatta blott mod; en människa är ju ock turken."
+
+Sådant talade där den gamle soldaten, och alla
+Hörde med undran hans ord, men den lätt försonade flickan
+Gaf om aftonens fest anordning och lämnade stugan.
+Skyndande kom hon på gården och följde den banade stigen,
+Mödosamt letande väg bland hopade drifvor i mörkret;
+Först då hon herrskapsbyggningen nalkades, höjande blicken,
+Såg hon--och kunde ej tro sitt öga--en främmande anländ;
+Än med flämtande spann stod hög kursläden vid trappan.
+Full af förundran, vek hon åt sidan och ville ej genast
+Träda i salen, men gå köksvägen och först i de inre
+Rummen ordna sin dräkt, då hon såg satsdörren i skimmer
+Öppnas och märkte en skymt af sin fader och hörde hans stämma.
+"Hit! Hvad, tändas ej ljus, finns folk ej mera i gården,
+Kommer då ingen och bär kaptenens saker ur släden?"
+
+Så han ropte, och gladt i den sextonårigas hjärta
+Tändes en aning. Skyndande, utan att söka en omväg,
+Sprang hon i snön tvärsöfver och kom till sin fader på trappan.
+"Hvem är den komne?" frågte med bäfvande stämma hon. "Fader,
+Skynda då, säg mig det, plåga mig längre ej; o, om min gissning
+Sviker, förgås jag af sorg. Är det möjligt, att Adolf är hemma?"
+
+Utan att svara, tog den gamle sin dotter vid handen,
+Gaf framskyndande tjänare än en befallning och förde
+Flickan i salen. Ett rop af öfverraskning och glädje
+Flög från den sextonårigas läpp; men hon hämmade gången,
+Dröjde och såg, blott såg, med en tår i det leende ögat.
+
+Kommen var han, den saknade, aningen såg hon besannad:
+Hög, med en krigares skick, fast bärande sårad den vänstra
+Armen i band, satt där vid sin makas sida kaptenen.
+Återseendets skakande fröjd var mildrad, och tystnad
+Rådde i salen, tystnaden lik i templet, då orgeln
+Brusat till slut och stilla till bön hvart sinne sig samlar.
+
+Knappast blef hon bemärkt af någon, den vänliga flickan,
+Där en minut vid dörrn i det stora rummet hon dröjde;
+Nu dock skyndade fram kaptenen och böjde sin friska
+Arm kring systern och tryckte en kyss på dess glödande läppar.
+
+Men då man hälsat och gladt framkastat ett ord och ett annat,
+Gick till sin maka på nytt kaptenen och fäste en strålfull,
+Frågande blick i den älskades blick och hviskade sakta:
+"Kom, här finns ju ännu en öfrig att träffa. Han sofver,
+Sade du nyss; evinnerligt får hans sömn dock ej räcka."
+
+Sagdt, och ur salen snart försvunno de båda, och häpen
+Följde majorskan, färdig med hjälp, om de väckte sitt arma
+Barn och det skrämdes ihjäl af den stormande fadrens mustascher.
+Ensam blef med sin dotter i rummet den ädle majoren,
+Trumpen ej nu. Förklarad han satt som fordom i gungstoln,
+Sög sin pipa i ro och fläktade stundom mot taket
+Hvirflar af rök och vaggade fram och åter behagligt.
+Men till hans sida sig smög den sextonåriga flickan,
+Följde i tystnad en stund med foten den gungande meden,
+Tills att med hjärtat fullt af bekymmer hon talade stilla:
+"Fader, i glädjen minnas vi blott oss själfva. En annan
+Finnes här än; blir julen för honom glad eller sorglig?
+Får den gamle Pistol sin fröjd tillbaka? I stugan
+Hör kanhända han nu vår lycka förkunnas och blickar
+Yfvande opp och söker sin son och väntar förgäfves."
+
+Knappt hon talat till slut, då man hörde den gamle soldatens
+Trädben klappa i farstun, och snart i den öppnade dörren
+Märkte en skymt af den åldrige själf. Saktmodig och tveksam
+Trädde han in och förblef i tyst förbidan vid tröskeln.
+
+Men på sin plats kvardröjde ej mer den ädle majoren;
+Fram till sin vapenbroder han gick och sänkte med sorgfullt
+Hjärta en trofast hand på den grånade krigarens skuldra.
+"Gamle Pistol, tag mod", så sade han, "hoppet är sviksamt,
+Långt, långt borta är den, som du söker; bedröfliga budskap
+Bringar kaptenen till dig och oss alla, men tåla är lefva."
+
+Sagdt. Hans mening förstod soldaten och förde till ögat
+Handen och strök på en gång från den skäggiga läppen en darrning,
+Sen vid sin staf, orubblig och lugn, uppblickande åter,
+Teg han en stund och tog omsider ordet och sade:
+"Ärade herre, oss behöfver ej människolifvet
+Lära, hur vanskligt det är och hur ringa att bygga sitt hopp på.
+Ofta vi sett långt förr, än ett kvällsmoln mister sitt skimmer,
+Äfven den rödaste kind omskifta i färgen och hvitna;
+Skulle förgängelsen då oss drabba med skräck som ett under?
+Satt jag dock mången kväll i den ensliga stugan vid härden,
+Såg tallbrasan till glöd förvandlas och hörde, hur stormen
+Växte med dån där ute och dref snöskurar mot väggen.
+Hoppet glädde mig då; han kommer, tänkte jag, åter,
+Hugger mig ved och väcker till låga den slocknande glöden;
+Lättare blir det väl då, långt gladare slutar jag dagen.
+Ärade herre, nu han kommer ej; skulle jag klaga?
+Kom han, satt han en gång kanhända som jag i ett skogstjäll,
+Krumpen och tyst, med kryckan och ålderdomen till sällskap,
+Ägde ej någon älskande själ att växla ett ord med,
+Ingen att hvila sitt öga uppå tillgifvet och vänligt,
+Ingen att trygga sig vid i sin bräcklighet. Vore ett sådant
+Lif väl önskeligt mer än den fredade hvilan i jorden.
+Lycklig är han, som sluppit; för mig byts sakta till afton
+Dagen ändå som tillförne, och jag är öfvad att tåla."
+
+Så han sade. Sin hand åt den åldrige räckte majoren:
+"Gamle Pistol", så talte han, "se, för honom, som åter
+Trefnaden fört till mitt hus, för min dotters lif, för kaptenen
+Föll han, er son, så hör jag, och föll, som det ägnar en krigsman.
+Därför får ni ej mer i er enslighet dväljas i skogen,
+Hit skall ni flytta och bo; rum finns det i stugan, och mänskor
+Mera än nog till er tjänst, då er krafterna svika med åren.
+Kom, kamrat, kom, låtom oss gråna i friden tillsammans,
+Såsom i mången strid vid min sida ni kämpade fordom.
+Lifvet är kort, hän vandrar den ena och andra, och sällsynt
+Blir alltmer för den gamle en vän från krafternas dagar."
+
+Tigande dröjde en stund soldaten och tycktes betänksam
+Väga ett svar, omsider till ordet tog hann och sade:
+"Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen,
+Än har orren sin stig och tjädern nära min koja,
+Krafter äger jag; sköta en krok, utgillra en snara
+Kan till min bärgning jag än, och litet är nog för den nöjde.
+Bodde jag här och toge min dagliga kost af er godhet,
+Kunde en tjänare lätt eller tjänarinna i stugan
+Kasta på nådehjonet ett ord, som mera än nöden
+Tyngde hans själ. Nej, där i mitt ensliga torp som min egen
+Lefver jag bäst och gästar den evige gifvarens håfvor.
+Skogen kläder Han grön, Han låter den irrande fågeln
+Finna ett korn: mig hjälper Han hädanefter som hittills.
+Tar jag af Honom mitt bröd, finns ingen, som vågar förmäten
+Se på den åldrige ned, som ej lärt sig ännu att föraktas."
+
+Sagdt; men i högre gestalt sig reste den ädle majoren,
+Fullare svällde hans barm, och hans blick, förklarad och manlig,
+Mätte soldaten; han teg, han kände sitt hjärta förstoras.
+Finland stod för hans själ, det kulna, hans torftiga, gömda,
+Heliga fädernesland, och den gråa kohorten från Saimens
+Stränder, hans lefnads fröjd, hans femtioåriga stolthet.
+Trädde på nytt för hans syn med hans vapenbroder, som fordom
+Flärdlös, trumpen och lugn, med en järnfast ära i djupet.
+
+Tyst omsider till bordet han gick och bryggde med hjärtlig
+Fröjd ett rykande glas åt den stolte, men sakta till dörren
+Smög mellertid hans dotter och kom till den gamle soldaten.
+Ljuf i sin barnslighet kom hon, den sextonåriga flickan,
+Rodnande blygt, med dallrande, klara tårar på kinden,
+Tog i de fina händernas par den åldriges ena,
+Väldiga hand och talte med förebrående mildhet:
+"Elake, hårde Pistol, högmodige, vägrar ni komma,
+Menar ni, ingen finns, som behöfver er här i den stora,
+Lyckliga gården? Blicka dock opp, där ser ni min fader,
+Märk det, mera än jag är nu för honom hans pipa,
+Blott för sitt barnbarn lefver min mor, min svåger och syster
+Äga hvarandra; på mig ej tänker en enda af alla.
+Ensam blir jag här snart, af den öfverflödiga minskas
+Fröjden ej mer, då hon går, och ökes ej mer, då hon kommer.
+Lyckligt är allt af annat, och jag gör glädje åt ingen.
+Äfven för er är kojan och ödemarken och skogen
+Mer än min vänliga vård, om jag skötte er än som en dotter."
+
+Så hon sade, men rörd i sin själ genmälte den gamle:
+"Fröken, fresta ej ni den åldrige ufven att lämna
+Mörkret och flytta i ljus; hans ro är skuggan och natten.
+Synes han oftare dock, än han borde det, här i er boning,
+Hjälp den gamle att då stugfåglarne hålla på afstånd,
+Medan han sitter en stund och betraktar ert strålande öga;
+Sen till sitt bo förfogar han glad sig åter och hvilar."
+
+Sagdt, ur majorens hand mottog han det ångande glaset,
+Förde det tyst till sin mun och tömde det stilla i botten.
+
+
+
+
+
+
+SMÄRRE EPISKA DIKTER.
+
+
+
+GRAFVEN I PERHO.[2]
+
+
+I.
+
+Hvar är grafven, som i Perhos vildmark
+Snart ett sekel har förgäten grönskat,
+Icke värd att glömmas och förgätas?
+Hvar är grafven? Fråga ej, o främling!
+Där den långa skogssjön smalast buktar
+In mot tallmons dal, är stället. Björkar
+Skaka gröna kronor ren däröfver.
+Hvar inunder deras rötter grafven
+En gång blef igenfylld, känner ingen.
+
+Du, hvars minne mer än mänskans vårdar,
+Höga Sångmö, Finlands dotter, svara:
+Göms en väldig konung där i grafven,
+Eller göms en konungs vederlike?--
+Ej en konung, ej hans vederlike;
+Gamle bonden Hane göms i grafven,
+Och med honom sex hans stora söner.
+Sitt vid brädden af den höga stranden;
+Jag vill tälja deras sköna öde,
+Medan daggen än på ljungen glimmar
+Och af brantens furar solen skymmes.
+
+Hane, född af finska fäder, fyllde
+Sjutti vintrar på sitt ärfda hemman.
+Gammal själf, han ägde unga söner,
+Trenne tvillingspar, det äldsta sjutton
+Och det yngsta femton vårar gammalt.
+Sköna, kraftiga de voro alla,
+Lika bäckar, som af vårregn svälla;
+Var dock någon framför andra härlig,
+Var det visst den unga Tomas Hane,
+Äldre brodern i det andra paret.
+
+Gick han fram, fast höljd i trasor, sågs han
+Skön som stjärnan mellan rifna skyar,
+Och hvadhelst i världen han bedrifvit,
+Hade ingen velat hata honom.
+Honom tycktes dock hans fader hata,
+Ej blott honom, men hans bröder äfven.
+Ej som barn bemöttes de af honom,
+Ej som tröstare på ålderns dagar,
+Men som drängar, hårdare än drängar,
+Såsom väsen utan själ och frihet.
+
+Så de lefvat från sin barndom alla,
+Och den dag kom, då de yngsta båda
+Skulle fylla femton år tillika.
+Klar stod morgonrodnan bakom skogen,
+Ingen molnfläck skymde himlahvalfvet,
+Från sin stråbädd stego brödraparen,
+Glade som den dag, som var bebådad.
+Men med bäfvan till sin far de gingo,
+Där i stugan han allena dvaldes,
+Och de yngsta stego fram med vördnad
+Och, hans händer fattande, begynte:
+"Fader, gif oss denna dagen ledig,
+Denna dag blott, att med våra bröder
+Öfver fyllda femton år oss glädja!"
+
+Sträng som vintern, hörde gubben talet,
+Sammandrog de hvita ögonbrynen
+Och tog ordet: "Hvad i dag försummas
+Lämnar ett försummadt kvar i morgon.
+Åkern ligger oplöjd, gån att plöja."
+Tyste gingo de till åkern alla,
+Och till ledet kommen, talte Tomas:
+"Såg jag rätt vår faders öga, bröder,
+Är vår arm värd guld i dag; af svetten
+Kan hvar droppe för ett granbarr säljas.
+Nu i dag det gäller att arbeta,
+Ty i afton kommer svårt att granskas."
+
+Tomas detta. Vid hans maning sänktes
+Hvarje plogbill ned i jorden genast.
+Så från solens uppgång till dess nedgång
+Utan mat och utan hvila framgick
+Hvar och en vid sin bestämda fåra.
+Men då aftonskuggan höljde fältet,
+Fanns en enda teg af åkern oplöjd.
+
+Då kom äfven dit den gamle fadren,
+Ropade tillsammans sina söner
+Och begynte: "Väl har verket skridit,
+Men med bättre flit det skridit bättre.
+Alla kan jag ej på en gång straffa,
+En har äfven mer än andra felat,
+Han skall straffas för sig själf och andra.
+I den trånga källarn i min stuga,
+Under golfvets tjocka, tiljor gräfven,
+Skall förbrytarn sitta innesluten.
+Trenne dars och trenne nätters växling
+Skall hans skumma öga icke skåda,
+Trenne dars och trenne nätters näring
+Skall hans torra tunga icke smaka."
+Så han sade och gick bort förgrymmad,
+I sitt ord, sin blick, men ej i hjärtat,
+Om de stora tårar ej bedrogo,
+Som, då han sig vände, sköljde kinden.
+
+Ren låg jorden tyst i nattens armar.
+I sin stuga sof den gamle fadren,
+Bröderna i pörtet på sin stråbädd.
+Ingen sof, så sant han tycktes sofva,
+Men han väntade de andras sömn blott.
+Först, när hvar och en han somnad trodde,
+Steg den yngste, Jakob, upp från bädden
+Och begaf sig till sin far i stugan.
+"Fader, jag är den, som har förbrutit;
+På min födslodag sprang jag i glädje
+Obetänksamt kring och glömde plöja.
+Straffa mig, som bröt, och ingen annan."
+Honom svarade den gamle fadren:
+"Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon."
+Jakob gick och lade sig till hvila.
+
+Åter, när enhvar han somnad trodde,
+Steg från bädden tvillingsbrodern Gustaf
+Och begaf sig till sin far i stugan:
+"Fader, mig allena drabbe straffet,
+Såsom jag allena det förtjänar.
+På min födslodag sprang jag kring renen,
+Att för mina bröder plocka hallon.
+Mitt är felet, och de andras icke."
+Honom svarade den gamle fadren:
+"Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon."
+Gustaf gick och lade sig till hvila.
+
+Åter, när enhvar han somnad trodde,
+Steg från bädden tredje brodren, Erik,
+Och begaf sig till sin far i stugan:
+"Fader, om du ärnar straffa någon,
+Så är skulden min och ingen annans.
+Jag sprang tanklöst kring vid träskets vassar
+Att med stenar jaga unga änder;
+Min är tegen, som blef lämnad oplöjd."
+Honom svarade den gamle fadren:
+"Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon."
+Erik gick och lade sig till hvila.
+
+Så i ordning gick enhvar till fadren,
+Kom med samma svar från honom åter,
+Tills af alla Tomas blott var öfrig.
+Denne, då han märkte brödrens vandring,
+Gissade till deras uppsåt genast
+Och betänkte sig, tills alla somnat,
+Och gick in i stugan till sin fader.
+"Fader, hör en sällsam sak, i sanning!
+När jag låg där nyss och tycktes sofva,
+Satte sig hvar broder upp i bädden,
+Och då ensam jag låg kvar på halmen,
+Talade de sakta med hvarandra:
+'Bröder, hvar och en vet bäst, att Tomas
+Ensam vållat allt det straff, oss hotar,
+Likså väl som att han allt bekänner.
+Men han har för oss så ofta lidit,
+Att vi en gång bort för honom lida.'
+Sen, när alla tycktes somnat åter,
+Har jag sett än en och än en annan
+Smyga ut och komma in tillbaka.
+Har jag gissat deras afsikt, fader?
+Hvad de sagt, har deras kärlek diktat,
+Ty den felande är jag, i sanning."
+Fadren svarade med bruten stämma:
+"Gå, och straffet hinner dig i morgon."
+
+Ren med gyllne vingar morgonrodnan
+Flugit opp ur sjön och satt i skogen,
+När den gamle sina söner ropte.
+Hög och sträng i sina hvita lockar,
+Satt han redan helgdagsklädd vid bordet,
+Och en penning, fosterlandets gåfva,
+Hängde vid hans blåa rock på bröstet.
+"Hvem af eder", frågte han allvarlig,
+"Står här nu med brottet på sin skuldra?"
+"Jag", ljöd svaret från hvar broders läppar.
+
+Då brast dammen, som för barnens ögon
+Stängt i sjutton år hans tårars flöden,
+Och han grät med sammanknäppta händer:
+"Pris ske Herran", sade han, "den store;
+Fylldt är löftet, och mitt fadershjärta
+Har vid mina söners hat ej brustit.
+Barn, från nu ej mer som slafvar hållna,
+Men som söner, älskelige söner,
+Hören hvad er gamle fader talar:
+Där som ung i närmsta by jag tjänte,
+Fanns en far med åtta raska söner,
+Men så hätsk är ovän ej mot ovän,
+Som en bror bland dem var mot sin broder;
+Möttes de, var knifven deras tunga,
+Gingo de förbi hvarandra, stenen.
+Ve, jag tänkte, hellre vill jag sakna
+All den fröjd, en älskad maka skänker,
+Än att lefva år från år i fruktan
+Att med slika odjur fylla jorden;
+Och med tanken var beslutet fattadt.
+Redan tyngde femti år min hjässa;
+Men ej åren, icke krigets mödor
+Kufvat mina friska lemmars styrka.
+Sådan satt jag sent en natt vid milan,
+Då en man stod hastigt vid min sida
+Och vid eldens matta skimmer talte:
+'Känn i mig de onda brödrens fader;
+Låt den kraft, som göms i dina leder,
+Ej för maskar i din graf besparas.
+Tag en maka, föd åt landet söner,
+Och hvad mina ej af medgång lärde,
+Låt gemensam nöd de dina lära!'
+Mannen så. Ett vindkast ökte lågan,
+Och han var försvunnen, som han kommit.
+Han gaf rådet, Gud förlänte framgång.
+Nu vid samma Gud, o söner, svärjen,
+Att, som hittills I tillsammans hållit,
+Framgent ingen trygghet, ingen fara,
+Ingen lust och ingen nöd på jorden
+Skall den enas bli och ej den andras,
+Allt, såvidt er lif och krafter skänkas;
+Och den sorg, som mig min hårdhet kostat,
+Skall ej fruktlös gäcka mig i grafven."
+
+Då steg Tomas Hane fram och talte:
+"Fader, ingen ed är ljuf som denna,
+Liksom ingen är så lätt att fylla.
+Se, som trälar, ej som söner hållne,
+Hvarför gingo vi ej bort från gården
+Och hos andra sökte tjänst och lycka?
+Hvarför, om ej för att icke skiljas?
+Ingen ville öfverge den andra.
+Skola vi kring vida världen spridas,
+Såsom tjäderungarna i skogen,
+Dem den mordbetänkta skytten jagar?
+Sådant var vårt tal, då nöden gällde,
+Sådant skall det bli i lyckans stunder."
+
+Och vid Gud begick hvar brodereden,
+Att, som hittills de tillsammans hållit,
+Framgent ingen trygghet, ingen fara,
+Ingen lust och ingen nöd på jorden
+Skulle enas bli och ej den andras,
+Allt, såvidt dem lif och krafter skänktes.
+Så de svuro; men den gamle fadren
+Gömde eden glad uti sitt hjärta.
+
+
+II.
+
+Ren försvunnen var den gyllne friden,
+Mord och härjning fyllde Finlands bygder,
+Männer stupade och kvinnor flydde.
+Upp från Lintulaks och Saarijärvi
+Kommo budskap, sorgeliga budskap,
+Ned från Storkyros och Lappos slätter
+Kommo icke gladare till Perho.
+
+Vid det långa bordet i sin stuga
+Satt en dag den ålderstegne Hane,
+Middag ätande med sina söner,
+När en flykting, när en tolfårs gosse
+Hann med bruten andedräkt hans stuga
+Och, igenom dörren kommen, talte:
+"Signe Gud er, gamle fader Hane!
+Tjugu ryttare med långa pikar
+Hafva bränt vår gård i natt. De rasta
+Nu i kyrkobyn på vägen hitåt;
+Innan kvällen skola här de vara."
+
+Vred steg gamle Hane opp och talte:
+"Väl har Gud sex söner mig förlänat,
+Seniga och axelbreda gossar,
+Men om tolf jag hade, gick väl någon
+Glad för fosterland och hem i döden?"
+Så han sade och från väggens trädknapp
+Nedtog lugn det rostade geväret.
+
+Tomas log och uppsteg stolt och talte:
+"Vapen passa ej för gamla händer,
+Liksom feghet ej för unga hjärtan;
+Häng geväret opp igen, o fader,
+Och låt mig och mina bröder pröfva."
+
+Gubben gladdes åt hans ord och lydde.
+Men i blinken gick hvar bror med stolthet
+Till sin säkra, skinnbeklädda bössa,
+Slängde den på axeln och i handen
+Fattade sitt trygga, korta björnspjut.
+Så beväpnade, de gingo alla,
+Tigande, men i sin själ betänkta
+Att, hvarhelst de mötte ovänsskaran,
+Slå den neder eller falla själfve.
+
+Som de nu en knapp halffjärndel framåt
+På den smala socknevägen hunnit,
+Talade till sina bröder Tomas:
+"Tågen nu, som vägen leder, bröder,
+Tills i hinnen träskets bukt mot dalen;
+Där på tallmon ofvanför bland träden,
+Där är stället att vår ovän bida.
+Innan kvällen kommer han väl icke,
+Om han först skall härja vägen framåt;
+Mellertid vill jag en stund fördröja
+I det gråa torpet här vid vägen,
+Där min flicka ren min ankomst väntar."
+Så han sade och gick upp till torpet.
+
+Bröderna i långsam vandring hunno
+Det bestämda stället, där vid träsket
+Tallmon öfver dalens väg sig höjde,
+Och, af skogens snår försåtligt dolda,
+Riktade enhvar sin blick långs vägen.
+
+Knappt så länge, som från första gryning
+Jägarn i sitt skjul af granar väntar,
+När på orrlek han om våren vandrat,
+Innan spelarn flyger ned och modigt
+Med sitt stridsrop träsk och stränder fyller,
+Bidde brödren, när i hast på afstånd
+Fiendernas bistra skara syntes,
+Sprängande med höjda lansar framåt.
+Ingen såg dem förr likväl än Adolf,
+Tomas Hanes kära tvillingsbroder:
+"Nu", han sade, "nu det gäller, bröder;
+Lossen hölstren snart af edra bössor,
+Och så fort på andra sidan dalen
+Fienderna backens sluttning hunnit,
+Då gif eld, hvem som i bössan lod har."
+
+Så han sade; i detsamma hunno
+Fienderna backens höjd i trafvet,
+Och vid första sats, de gjorde utför,
+Smällde brödrens skott. I fyra pannor
+Kyldes loden, två i en och samma;
+Fyra hästar lupo lösa framåt,
+Sexton hejdades af häpna männer.
+
+"Ladden, bröder", ropte högrest Adolf,
+Trädande med trotsig blick ur gömman,
+Och som orden föllo, var lik ilen
+Fiendernas vilda tropp i anlopp.
+Den, som snabbast var af brödraskaran,
+Hann som knappast kasta krut i bössan,
+Mycket mindre skjuta kulan efter,
+Innan, oppför backen hunna redan,
+Fienderna, med ett språng på marken,
+Trängde fram med fällda pikar genast;
+Men med spjut, af fasta händer förda,
+Trädde brödren dem till mötes modigt.
+Striden börjades med rop och buller,
+Ingen vek och ingen vann ett framsteg.
+Först för ett pistolskott nedföll Erik,
+Och hans baneman för Gustafs björnspjut.
+Striden växte, styng med styng blef växladt,
+Sex af fienderna lågo döde,
+Och af brödraskaran blödde alla.
+Sist bland dem var Adolf ensam öfrig.
+Sårad genom ben och skuldra redan,
+Slog han kring sig med en röfvad sabel,
+Tills, igenom bröstet dödligt stungen,
+Än i döden sårande, han nedföll.
+Men hans hufvud, skildt från kroppen, fäste
+Skarans höfding på den hvassa piken
+Och red flämtande med troppen dädan.
+Sex, af tjugu komna, redo dädan,
+Och af dem bar en ett sår från striden.
+
+Men på spången i den djupa skogen
+Kom de slagnes ålderstegne fader.
+Ej han trifdes, sen hans söner vandrat,
+I sin stuga; obeväpnad kom han
+För att bringa säkra råd i striden.
+Dädan såg han ryttarskarans framfärd,
+Där den sprängde fram på vägen fjärran,
+Och på piken såg han Adolfs hufvud.
+Darrande i sina gamla leder,
+Skyndade han fort sin färd på spången
+Och kom fram till stället, där hans söners
+Sköna rad bland fienderna stupat.
+Från de gråa ögonhåren ref han
+Tåren bort och, blickande med stolthet,
+Räknade de slagna, vän och ovän.
+Alla söner fann han, Tomas icke.
+"Hvar är Tomas? Lefver han allena
+Och är icke här bland sina bröder?"
+
+Så han sade. Långt ifrån i torpet
+Satt den ädle Tomas hos sin flicka.
+Men han drog just nu sin hand ur hennes.
+"Hvad är detta?" sade han förvånad,
+"Ser mitt öga, eller ser min nacke?
+Ögat borde skåda dig blott, flicka,
+Och min nacke endast svarta väggen.
+Hvilket sinne ser då detta gyckel,
+Mina bröder blodiga och slagna,
+Och min broder Adolfs hufvud spetsadt?"
+Så han sade, och sitt spjut, sin bössa
+Grep han hastigt, skyndande ur stugan.
+Hela vägen framåt såg han blodstänkt,
+Och till stället, som var aftaldt, kommen,
+Såg han sina bröders lik bland träden
+Och emellan dem sin gamle fader.
+
+Ej ett steg han vågade mot skogen,
+Men han stod där stum och såg och hörde,
+Hörde hur hans gamle fader ropte:
+"Ve mitt gråa hufvud! Hvar är Tomas?
+Hvar är Tomas? Han har flyktat ensam,
+Han, af mina söner fordom kärast,
+Han har flytt och svikit sina bröder.
+Ve förrädarn, ve den fege bofven!
+Må han irra, rädd som Kain, i skogen,
+Skrämd af löfvet, som på aspen skälfver,
+Skrämd af järpen, som den spång, han nalkas,
+Bäfvande med dånfull vinge lämnar.--
+Gud, om rättvis du i höjden lefver,
+Hata honom, som jag älskat honom,
+Och, hvarhelst han vaknar opp i döden,
+Gif ej fosterland, ej bror åt honom."
+
+Stel af fasa hörde Tomas orden,
+Och han vände bort sin blick från fadren.
+Hunden lik, som retad följer björnen,
+Vädrande hans stig i skog och vildmark,
+Gick han stum, som vägens blodspår ledde,
+Stum, men mordlust ropte i hans hjärta.
+När han kom förbi sin faders boning,
+Bröt där eld och rök ur taket redan;
+Men han såg ej, hörde ej, hans öga
+Var orörligt endast fäst på vägen.
+
+Ren var solen bakom skogen sjunken,
+När en öfvergifven by han nådde.
+Nära vägen ur en skyl på åkern
+Tittade en gosse fram och, varsamt
+Vinkande med handen, ropte sakta;
+"Gå ej ditåt, ty du är förlorad;
+Fienderna rasta där i gården.
+Sex de voro, förde långa pikar,
+Och den grymmaste och största ryttarn
+Bar ett blodigt hufvud fäst på piken."
+
+Endast snabbare gick Tomas framåt.
+Men på dörren till den främsta stugan
+Såg han brodrens kära hufvud spikadt.
+Rytande han slängde unnan bössan
+Och bröt in. Den första, honom mötte,
+Fick hans spjut till korset sänkt i barmen.
+Sen försmående i raseriet
+Värn och vapen, flög han fram lik örnen
+Och med blottad hand spred död och fasa.
+Intet hugg, hur skarpt det föll, han kände.
+Än den ena, än den andra mötte
+Och med rifven strupe slogs till golfvet.
+
+Sist var öfrig endast skarans höfding.
+Honom grep till slut kring lifvet Tomas,
+Krossade hans bröst och rygg tillika,
+Att han dubbelviken föll på stället,
+Skar från kroppen sen den fallnes hufvud,
+Tog sin broders, sörjande, från dörren
+Och begaf sig, sårad, matt och blodig,
+Men med lättadt hjärta slutligt hemåt.
+
+Midnatt låg ren öfver jorden utbredd,
+När förblödd han hann sin faders boning.
+Rök och aska mötte där hans öga;
+Blott en lada stod på gården obränd,
+Dit han gick att söka tak och hvila.
+Som han nu, till dörren kommen, stannat,
+Hörde han sin faders röst där inne:
+"Hvem kan svara mig, har Tomas svikit?
+Kanske, kanske har han icke svikit.
+Gif, o Herre, att han skuldlös vore!
+Skicka honom hit med mannens hufvud,
+Hans, som bar min sons på piken fästadt,
+Att min blick må skåda honom trogen;
+Och din hämnd, som jag på honom kallat,
+Må du sända på mitt gamla hufvud.
+Och på askan af min gård, som brunnit,
+Och på mina söners lik, som fallit,
+Skall jag prisa dig, att än jag lefver!"
+
+In steg Tomas, då han hörde detta:
+"Frid med dina gråa lockar, fader!
+I den stund, jag står framför dig, andas
+Dina söners banemän ej mera."
+Så han sade och för fadrens fötter
+Kastade hans oväns bistra hufvud.
+
+Opp från golfvet sprang den gamle fadren
+Och kring sonen slog sin famn,--men redan
+Döende mot golfvet nedsjönk denne;
+Och i fallet följde fadren äfven.
+Af förblödda sår dog Tomas Hane,
+Och hans gamle fader dog i glädje.
+
+
+
+ZIGENAREN.
+
+(Efter en tradition.)
+
+Bland zigenare, i Finland sedde,
+Störst och käckast var den mörke Adolf.
+Inga tavastländska moar födde
+Bommar, starka nog att honom stänga;
+Häkten genombröt han såsom skogssnår,
+Männer slog han såsom harfven kokor.
+Men hans lif var som en björns i skogen;
+Hvad den väldige behöfde, tog han,
+Hvad han ej behöfde, lät han vara.
+
+Nu från tinget, där sitt straff han utstått,
+Sårad, sjuk och smidd i järn, han fördes
+Öfver Kangasalas ås tillbaka.
+Midt på vägen, där som smalast åsen,
+Tvenne fjärdar skiljande, sig höjer,
+Slog han ögat opp och såg omkring sig,
+Såg och talte stilla till sin fångvakt:
+"Nå, vid Gud, har icke Finland sjöar,
+Stränder, skogar, lunder, berg och ängar,
+Mäktiga att trolla kvar zigenarn.
+Om vid slutet af den långa bergbron,
+Där, hvar mellan dunkelt gröna granar
+Strandens glesa, gula björkar svaja,
+Om jag där min hustru skulle möta,
+Ville jag till henne säga: 'Kvinna,
+Dröj och föd ditt foster här till dagen,
+Att mitt barn må se i födslostunden,
+Hur vår Herres värld är glad och härlig,
+Fast att dröja är oss tungt som döden'."
+Så han sade: utan akt på talet
+Åkte förarn fram i lugn sin kärra.
+
+Stranden hann i sakta rullning kärran,
+Och ett stycke framför den på vägen
+Gick en ensam kvinna långsamt framåt.
+Djupt på hennes randigt väfda klädning
+Föll en gråhvit duk af lärft från skuldran
+Och på den i svarta bucklor håret.
+Förarn åkte fram och upphann henne.
+
+Men med ena handen på ett spenbarn,
+Med den andra emot barmen hållet,
+Viste hon och talte så till förarn:
+"Låt mig följa på ditt lass ett stycke:
+Jag är trött af bördan vid mitt hjärta."
+Och han tog den bedjande på lasset,
+Och hon satte sig bakom med fången.
+
+Knappt så långt, som järpen uppskrämd flyger,
+Sen hans grenkamrat för kulan fallit,
+Åkte förarn aningslös och säker,
+När en dolk, i dukens veck förborgad,
+Leende zigenarkvinnan framdrog
+Och, mot mannen lutad, talte sakta:
+"Passa på, min man, när hugget faller,
+Skuffa förarn ned från kärran genast!"
+Sade, och med all sin styrka samlad
+Slog hon i sin oväns skuldra knifven.
+
+Genom jackan, gjord af vallman, trängde
+Stynget mellan nyckelben och nacke,
+Och ur förarns hand föll töm och piske.
+Men i blinken, stött af Adolfs axel,
+Sjönk han sanslös mellan hjulen neder.
+Glad till marken sprang zigenarns maka,
+Tog ifrån den slagne alla nycklar
+Och befriade sin man och herre.
+Lätt från hand och medja löstes järnen;
+Fötterna allena löstes icke.
+Fempunds-tunga bultar, icke lästa,
+Utan smidda fast med eld och hammar,
+Tyngde dem och lydde inga nycklar.
+
+Och han stod likväl, zigenarn Adolf,
+Glad på marken ren och eftertänkte,
+Hvart sin färd han skulle styra dädan,
+När, ur dödens slummer vaknad, förarn
+Öppnade sin blick och mötte röfvarns.
+Genast sprang emot sin ovän Adolf
+Och, med knifven höjd i luften, sade:
+"Aldrig skall du mera återvända
+För att säga, hvart zigenarns maka,
+Hvart zigenarn Adolf tagit vägen."
+
+Sade; men den fallne bad och svarte:
+"Håll med hugget opp och skänk mig lifvet;
+Aldrig vänder jag ändå tillbaka,
+Aldrig går jag att med spö och bojor
+Plikta för mitt oförstånd och hädas.
+Hellre lämnar jag mitt rika hemman,
+Dragande med er i ödemarker,
+Om mig Gud vill därtill unna styrka."
+
+Så han bad,--och öfvertald zigenarn
+Höll med hugget opp och skänkte lifvet.
+"Om vid Gud du lofvar brödratrohet,
+Skall ett hår ej på din hjässa krökas,
+Ej så länge röfvarn Adolf andas
+Och med dessa båda ögon ser dig."
+
+Så han sade: för ett slag flög hästen,
+Skenande den långa milen framåt;
+Men han själf tog af till skogs från vägen,
+Bärande, fast sjuk, sin slagne broder
+Och i spåren af sin maka åtföljd.
+Tvenne solar ren från hvalfvet stupat,
+Tvenne nätter hade klarnat redan,
+Från den stund, de veko af till skogen;
+Men vid kvällen af den tredje dagen
+Valde de till hviloplats en lada,
+Fjärran från ett mänskligt hem belägen.
+När de där på höet satt sig neder,
+Började zigenarn Adolf tala:
+"Nå, i sanning, mina trogna vänner,
+Många hårda dar jag genomlefvat,
+Aldrig har jag svultit dock så länge.
+Vore jag till mina fötter ledig,
+Mat jag hade skaffat längesedan;
+Nu i ödemarken kring vi irrat,
+Glade, om ett bär, en droppe vatten
+För vår värsta törst och hunger funnits.
+Dock, vid Gud, min dyra, sköna maka,
+Ej för din skull, ej för min jag sörjer
+Så som för vår gode, sjuke broder!"
+
+Så han sade; och hans maka svarte:
+"Låt ej slikt ditt stora hjärta ängsla;
+Vill du dröja här i natt, o herre,
+Skall mitt bröst vår sjuke broder nära."
+Talte så, och efter lämnadt bifall,
+Mot den hungertärde svage lutad,
+Bjöd hon moderligt den bruna barmen.
+
+Och när äfven denna natt förlidit
+Och på topparna af skog och fjällar
+Höstens sol sin första rodnad spridde,
+Väcktes förarn, styrkt af sömn och föda,
+Steg ifrån sin stråbädd opp och sade:
+"Nu, min vän och gode broder Adolf,
+Vill jag gå och söka mänskor åter,
+Att oss skaffa mat, ifall jag mäktar.
+Om jag följer spången genom skogen,
+Hinner jag till middan väl ett hemman
+Och är här med mat i kväll tillbaka.
+Ingen, om han här i nejden ser mig,
+Skall åt förarn Anton neka bistånd."
+
+Prisande hans mening, svarte Adolf:
+"Väl, så långt, som mina krafter tåla,
+Skall jag villigt bära dig på spången;
+Sedan gå, och före Gud dig åter!"
+
+Och de gåfvo sig på färden båda,
+Ena tågande, den andra buren,
+Tills vid början af en bättre skogsväg
+De i vänlig brodersämja skildes.
+Till sin lada gick tillbaka Adolf;
+Förarn gick, fast svag, att hämta föda.
+Men med ständigt växlad gång och hylla
+Hann han innan middan till ett hemman,
+Gick där in och tog sig plats på bänken.
+Honom kände värden strax och talte:
+"Nå förunderligt, min gamla granne,
+Hvadan så till fots och så förbleknad?"
+
+Djupa suckar drog af trötthet förarn
+Och med ryggen stödd mot väggen svarte:
+"Granne, underlig har färden varit,
+Underligt jag kommer till ditt hemman;
+Ensam, så till fots och så förbleknad;
+Men låt först mig stilla törst och hunger,
+Sedan hör, hvad skett och hvad bör göras."
+Så han sade, i sitt hjärta redan
+Stämplande försåt emot zigenarn,
+Mot zigenarn Adolf och hans maka.
+
+Mat och dricka hämtades på stunden,
+Syradt kalja i ett stop af furu,
+Mujkor, kött och bröd och smör och brännvin,
+Och han sträckte glad sin hand till maten.
+Men när törst och hunger han tillfredsställt,
+Sträckte han sig hvilande på bänken
+Och till värden med en vink begynte:
+"Skicka, granne, bud till fogden genast,
+Att med folk och vapen han må komma
+Och zigenarkungen Adolf gripa.
+Se, emellan nyckelben och nacke
+Bär jag knifstyng, af hans maka hugget;
+Nödgad sedan för det kära lifvet
+Att dem följa genom ödemarken,
+Har jag lefvat trenne dygn i skogen,
+På det fjärde kommit hit omsider.
+Men i natt, då månan sjunkit, smygen
+Till den lilla ladan mellan bergen,
+Där mot skogssjön Mättäkoski krökes;
+Där är stället, där skall röfvarn finnas,
+Hvilande i natt bredvid sin maka,
+Där skall jag ock finnas, käck till bistånd."
+Sagdt, och värden åter: "Ingalunda,
+Gamla granne, får du gå tillbaka;
+Låt de friska styra och blif hemma."
+
+Honom svarte förarn Anton åter:
+"Om ej jag dem mat och brännvin bringar,
+Om ej jag, som lofvadt, återkommer,
+Fåfängt skall man söka dem i ladan.
+Låt mig gå; och du, bestyr hvad öfrigt."
+Så han sade, lastade sin påse
+Och, fast trött, begynte återfärden.
+
+Men i samma stund satt röfvarn Adolf
+I den glesa ladan med sin maka.
+På sitt späda barn, till barmen slutet,
+Höll sin blick orörligt fästad kvinnan;
+Mannen såg mot spången oupphörligt,
+Längtande att där sin broder varsna.
+Ej ett ord blef taladt; endast syrsan
+Skrek i höet, och i skogssjön anden,
+Och nå'n gång i modersfamnen barnet.
+
+Så gick dagen småningom till ända.
+Men när solen sjunkit bakom bergen,
+Satt zigenarn Adolf, där han sutit,
+Ej som förr med filen sänkt på bojan,
+Men med ögat fäst på spången ständigt.
+Och han såg omsider förarn komma.
+Opp han sprang, och stora tårar sköljde
+Rullande hans väderbitna kinder;
+Men i glädje brast han ut och sade:
+"Ingen nöd, mitt dyra barn och maka,
+Ingen nöd, ty se, vår bror är trogen."
+Strax den kommande till mötes gick han,
+Nådde honom och på starka skuldror
+Bar den trötte fram till ladan åter.
+
+Men när förarn framtog maten sedan,
+Brast zigenarkvinnan ut i tårar,
+Och zigenarn Adolf satt och talte:
+"Äten nu, men jag vill fila bojan,
+Sen, hvad öfrigt lämnas, vill jag äta."
+Men när hungern alla stillat hade,
+Sökte de med fröjd i höet hvila.
+
+Ren med mörker hade natten kommit,
+Långsamt vandrande sin stilla bana;
+Vaken låg likväl zigenarn Adolf,
+Vaken låg också hans trogna maka,
+Tysta båda dock, tills kvinnan sade:
+"Hvad kan nu i vida världen handlas,
+Efter syrsan sjunger så beständigt?"
+
+Henne svarade zigenarn åter:
+"Syrsan, kvinna, gläds åt höets vällukt,
+Gläds åt värmen i den fulla ladan,
+Gläds åt människornas goda sällskap;
+Jag åt stjärnan, mellan molnen skådad,
+Jag åt friheten, förvärfvad åter,
+Mest dock, att vi fått en trogen broder."
+
+Åter talade zigenarkvinnan:
+"Bed, att stjärnan ej i molnet skrider,
+Att ej friheten i boja lägges,
+Bed, att brödratrohet ej må svika!"
+
+Knappast var det sista ordet taladt,
+När af sorl den glesa ladan omgafs
+Och en röst i dörrens mörker ropte:
+"Finnas mänskor här, och hvilka? Svaren!"
+Ingen svarte, och det roptes åter:
+"Sätten eld inunder ladan, vänner,
+Ty zigenarkungen har sin tron här!"
+
+Då sprang röfvarn Adolf fram till dörren
+Och med dolken höjd i handen sade:
+"Här är mannen; ingen född af kvinna
+Skall ohämnad tränga fram till tronen,
+Innan ett beting han gett och svurit.
+Svärjen lejd och vård åt förarn Anton;
+Då med barn och maka är jag fången."
+Men igenom dörren smugen redan,
+Talte förarn, där han stod bland männen:
+"Sörj för dig, zigenare! Ditt bistånd
+Tarfvar icke förarn Anton mera."
+
+Ändtligt genomskådande försåtet,
+Med en blick, som gnistrade i natten,
+Med en mund i fradga, ropte Adolf:
+"Nå, vid Gud, har jag ej skådat bofvar,
+Röfvare, som plundrat sina bröder,
+Mördare, som ryckt ur spenbarn hjärtan;
+Ingen har dock gjort hvad förarn Anton."
+Så han sade, och till förarns hjärta
+Trängde med hans ord den slängda knifven.
+
+
+
+JENNY.
+
+Så berättade en gång min moder:
+I din barndom bodde här en flicka,
+Hennes namn var Jenny. Sextonårig
+Satt hon i sitt lilla rum och sydde,
+Sydde flitigt, dar och nätter ofta,
+För sin egen och sin moders bärgning.
+Med allt detta var det dock ett under,
+Att den unga flickans hy och hälsa
+Icke led dess mera. Vacker var hon,
+Skön i mångas tycke, fin och fyllig,
+Med en färg på kinden, icke rosens,
+Icke liljans heller, men en blandning
+Dock af bådas, liljans, om hon finge
+Låna blott en droppe blod af rosen.
+Sådan var hon, när hon teg och sydde;
+Såg hon åter opp ibland och talte,
+Flög ett särskildt tycke, gladt och eldadt,
+Hennes anlet öfver, som då blomman,
+Nyss i skuggan varsnad, af en solglimt
+Lyses upp, och daggbegjuten kalken
+Leende tusen pärlor tindrar.
+Det var då, i stunder såsom dessa,
+Man förgaf att se, att hon var vacker,
+Och på ängeln såg, som nu i skimmer
+Log, där hennes anlet nyss sågs blomma.
+
+En gång kom från ett besök i staden
+Hennes moder hem. "Mitt barn", hon sade,
+"Håll dig nu beredd att få visiter
+Af vår granna värld. Den unga grefven,
+Han, vår stolta baronessas släkting,
+Kom i går; man säger, att hon väntar
+För sin äldsta dotter nu hans anbud.
+Men i morgon gifva stadens alla
+Unga herrar bal af tacksam aktning
+Så för baronessans hus som grefven.--
+Du, min goda dotter, får, då andra
+Glädjas, sitta ensam här och tråka,
+Ordna andras dräkt och glömma egen.
+Vore än vår lott som fordom, finge
+Äfven du en bjudning, arma flicka,
+Kunde glänsa som en ann' i dansen;
+Men vår tid är all."
+
+                     Hon hann ej mera;
+Dörren uppgick, en betjänt i gala
+Trädde in och räckte i den sköna
+Flickans hand ett kort och gick. Ett skimmer,
+Tändt af glädje, flög kring hennes panna,
+När hon såg sitt namn på bjudningskortet,
+Men ett skimmer blott, det var försvunnet
+Nästa ögonblick. "Min goda moder",
+Sade hon med stilla allvar, "tiden
+Är mig dock för mycket dyrbar, balen
+Måste lämnas nu. En söm för andra
+Dessa tvenne dagar gör mig lättnad
+För en vecka, ja, för flere sedan."
+
+Så hon sade. Hvad som taltes mera
+Mellan mor och dotter, nämndes icke.
+Dock, en timme eller två därefter
+Höll en vagn på gården. Baronessan
+Med sin fröken och den stolta, vackra,
+Unga grefven stego högljudt muntra
+Ned och syntes nästa stund i kammarn,
+Växlande ett skämt ännu i dörren.
+
+Men till flickan, som från sömmen ödmjukt
+Stigit opp och bugat, gick i blidhet
+Hennes nåd och täcktes med sitt finger
+Röra lätt dess skära rosenkinder.
+"Nu, min vän", hon sade, "lämna genast,
+Hvad ni haft för händer; jag vill ensam
+Äga er för dessa tvenne dagar."
+Och tillika, med en blick på grefven,
+Föll hon in och log: "Bekänn det bara,
+Var det mödan värdt att lämna vagnen?
+Icke sant, en täck blondin, min grefve?"
+Det berättas endast, att ett löje,
+Vackert, flyktigt halft och halft allvarligt,
+Spelat kring den smärta herrns mustascher,
+Då han tigande till bifall nickat.
+
+Men den unga flickan, utan minsta
+Tecken, att hon varsnat gycklet, böjde
+Lätt sitt lockomflutna, täcka hufvud
+För den nådiga och talte stilla:
+"Dessa tvenne dagar är jag hindrad
+Af min egen söm. Min mor har velat,
+Att i morgon jag går opp på balen."
+
+Med en min af spotsk förundran vände
+Baronessan sig till flickans moder
+"Kors", hon sade, "det är mer än artigt
+Att försmå sin fördel för att kunna
+Skänka oss er vackra dotters sällskap.
+Är det verkligt allvar, eller kunde
+Ert beslut, min fru, kanhända ändras?"
+
+När den gamla, enkla kvinnan fattat
+Dessa lätta ords förmätna mening,
+Steg hon sårad fram ett steg och talte
+"Baronessa, tvenne år har redan
+Detta barn med sina svaga händer
+Skaffat sig och mor och syskon bärgning.
+Räkna kan man snart de korta stunder,
+Hon på denna tid åt hvilan unnat.
+Äfven nu--det är dock första gången
+Hon, är bjuden--har jag nödgats bedja,
+Öfvertala, banna, ja, befalla,
+Innan hon förmåtts att börja tänka
+På sin egen dräkt och lämna andras.
+Det har kostat strid, men nå'n gång måste
+Äfven hon som andra ha en glädje."
+
+Så hon sade. Med en axelhöjning
+Nickade den nådiga till afsked,
+Och besöket var förbi, man skildes.
+Det är anmärkt dock, att något olikt
+Röjts i grefvens skick och sätt att hälsa,
+Då han kom och gick, att nu hans bugning
+Synts som mera verklig, mera menad,
+Att hans anlet och hans hållning visat
+Mindre anspråk nu än nyss, och slutligt
+Att hans blick, förrn dörren tillslöts, fallit
+Än en gång med varmt behag på Jenny.
+
+Dagen gick till ända, morgondagen
+Likaså; man samlades till balen.
+Allt, hvad staden ägde af förnämhet,
+Ungdom, fägring, skönhet, syntes, lyste
+I förening nu, och polonäsen
+Gaf ett förspel snart af dansens glädje.
+Skön till undran, elegant, behaglig
+Mer än nånsin, sågs den unga grefven
+Föra baronessan först och sedan
+Hennes fröknar några hvarf kring salen.
+Med allt detta låg dock ögonblickligt
+Stundom i hans drag ett tankspridt tycke,
+Rättadt ständigt åter med en vändning
+Till hans dam och ett förnyadt samtal.
+
+Promenaden slöts. Musiken anslog
+Några takter åter, och kadriljen
+Skulle börjas. Det var sed den tiden,
+Att en kavaljer tog plats på förhand,
+Där han fällt sin handske, och med klappning
+Kallade sin dam till ronden sedan.
+
+Högst i salen stod den unga grefven
+Redan färdig, allt var ordnadt, alla
+Väntade ett tecken blott af honom.
+Och han gaf det. Kring det stora rummet
+Ljöd en klappning nu, musiken inföll,
+Damer sväfvade från alla sidor
+Fram till sina riddare, kadriljen
+Syntes sluten; grefven blott stod ensam.
+
+Då bemärktes först längst ned i salen,
+Blyg, förlägen, dröjande, en flicka.
+Mellan parens rad och dem, som suto,
+Sökte hon sig först en väg, men måste
+På det ljusa golfvet fram omsider.
+Enkel, med en krans af späda, hvita
+Blommor på sitt lockigt täcka hufvud,
+Skred hon, nu ett mål för allas blickar,
+I sin bäfvan framåt, längre, längre,
+Tills hon stannade vid grefvens sida.
+Det var Jenny. Hennes kinder glödde
+Djupare än rosens, och det milda,
+Sänkta ögat tycktes sky att röjas.
+Men den stolta, ädla grefven räckte,
+Utan minsta akt på någon annan,
+Glad och leende sin hand åt flickan,
+Och i samma stund begyntes dansen.
+
+Det är sagdt, att samma afton syntes
+Samma par på nytt i kotiljongen,
+Att från början då till slutet grefvens
+Varma blick liksom ett solsken hvilat
+Oafbrutet öfver Jenny ensam.
+
+Mången nämnde äfven sen med tjusning
+Om den blyga flickan, hur hon stundom
+Vågat skåda opp mot grefvens öga;
+Hur en klarhet, leende och himmelsk,
+Strålat då hvar gång i hennes anlet
+Och ett nytt behag kring purpurläppen
+Kysst i flykten hvarje ord, hon talte.
+
+Hvad som taltes, hörde eljest ingen.
+Men det vissa är, att innan hösten
+Sågs den stolta grefven här som brudgum,
+Dröjde några dagar blott och reste,
+Ung och lycklig, till sitt landtgods åter
+Med sin unga lyckliga grefvinna,
+Med den sköna sömmerskan, med Jenny.
+
+
+
+JULKVÄLLEN.
+
+Den bleka månen sken på mon,
+Af hunger tjöt i klyftan lon,
+Och hundens skall ljöd långt i byn;
+Men vandrarn gick vid skogens bryn,
+I ödemarken låg hans tjäll.
+Det var en kulen julekväll.
+
+Han skyndade sin trötta gång
+På stigen, öfveryrd och lång,
+Af barn och maka väntad hem;
+Han bar ett högtidsbröd åt dem,
+På herregåln i byn begärdt.
+De själfva länge bark förtärt.
+
+Det börjar mörkna mer och mer,
+Då han en ensam gosse ser,
+Som sitter stum på drifvans rand
+Och andas i sin kalla hand;
+Vid kvällens än ej släckta sken
+Han tycktes halft förstelnad ren.
+
+"Hvart leder, arma barn, din stig?
+Kom hem till oss att värma dig!"
+Så sagdt, han tog den frusna med
+Och hann omsider gårdens led
+Och trädde in till stugans fest
+Med brödet och sin späda gäst.
+
+Vid muren satt hans dagars tröst
+Med yngsta barnet vid sitt bröst:
+"Du dröjt så länge på din färd,
+Kom hit och sätt dig vid vår härd
+Och du också!"--Så öm, så lugn
+Hon ledde gossen närmre ugn.
+
+Och snart vid hennes vård man fann,
+Hur brasan mera lifligt brann.
+Hon tycktes glömma bort sin nöd,
+Hon tog så gladt sin makes bröd
+Och bar det fram till aftonvard
+Med litet mjölk, i bunken spard.
+
+Från halmen, glest på golfvet bredd,
+Till festens måltid, sparsamt redd,
+De muntra barnen redan gått;
+Vid muren kvar blef gästen blott.
+Hon tog den arma med sig då
+Och förde honom fram också.
+
+Och när en tacksam bön var slut,
+Hon tog sitt bröd och delte ut.
+"Välsignad är den godes skänk",
+Så talte gossen på sin bänk,
+Och tåren i hans öga log,
+När han den bjudna skifvan tog.
+
+Hon ville dela, som hon delt;
+I hennes hand var brödet helt.
+Förvånad hon sitt öga fäst
+På främlingen, sin späda gäst;
+Hon undrar och hon ser och ser;
+Han syntes ej densamma mer.
+
+Hans öga brann som stjärnan klart,
+Hans panna lyste underbart,
+Från skuldran spridde sig hans dräkt
+Som dimmorna för vindens fläkt
+Och hastigt står en ängel där,
+Så skön, som skaparns himmel är.
+
+Ett saligare ljus gick opp,
+Hvart hjärta slog af fröjd och hopp,
+Det var en oförgätlig kväll
+Uti det goda folkets tjäll;
+Och skönare var ingen fest,
+Ty ängeln blef hos dem som gäst.
+
+       *       *       *
+
+Sen mången vinter gjort sitt tåg,
+Jag kom en julkväll dit och såg.
+De godas hydda fanns där än
+Och deras soneson i den;
+Han hade börjat gråna ren
+Och satt till bords vid brasans sken.
+
+Det var så ljust, det var så gladt
+Hans maka vid hans sida satt,
+Och barnaskaran rask och skön;
+Det var, som om de slutat bön,
+Det var, som om de hade trott,
+Att i en helgedom de bott.
+
+Men högst vid bordet brann ett ljus,
+Det enda i de frommas hus;
+Dit ställdes mjölk och hvetebröd,
+Men ingen njöt dess öfverflöd!
+Jag frågte, hvems den platsen var
+"Den gode ängelns", gafs till svar.
+
+
+
+
+
+
+FÄNRIK STÅLS SÄGNER.
+
+En samling sånger.
+
+
+
+
+Förra samlingen.
+
+
+
+VÄRT LAND.
+
+Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
+Ljud högt, o dyra ord!
+Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
+Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
+Mer älskad än vår bygd i nord,
+Än våra fäders jord.
+
+Vårt land är fattigt, skall så bli
+För den, som guld begär,
+En främling far oss stolt förbi;
+Men detta landet älska vi,
+För oss med moar, fjäll och skär
+Ett guldland dock det är.
+
+Vi älska våra strömmars brus
+Och våra bäckars språng,
+Den mörka skogens dystra sus,
+Vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
+Allt, allt, hvad här som syn, som sång
+Vårt hjärta rört en gång.
+
+Här striddes våra fäders strid
+Med tanke, svärd och plog,
+Här, här, i klar som mulen tid,
+Med lycka hård, med lycka blid,
+Det finska folkets hjärta slog,
+Här bars, hvad det fördrog.
+
+Hvem täljde väl de striders tal,
+Som detta folk bestod,
+Då kriget röt från dal till dal,
+Då frosten kom med hungrens kval,
+Hvem mätte allt dess spillda blod
+Och allt dess tålamod?
+
+Och det var här, det blodet flöt,
+Ja, här för oss det var,
+Och det var här, sin fröjd det njöt,
+Och det var här, sin suck det göt,
+Det folk, som våra bördor bar
+Långt före våra dar.
+
+Här är oss ljuft, här är oss godt,
+Här är oss allt beskärdt;
+Hur ödet kastar än vår lott,
+Ett land, ett fosterland vi fått,
+Hvad finns på jorden mera värdt
+Att hållas dyrt och kärt?
+
+Och här och här är detta land,
+Vårt öga ser det här;
+Vi kunna sträcka ut vår hand
+Och visa gladt på sjö och strand
+Och säga: Se det landet där,
+Vårt fosterland det är!
+
+Och fördes vi att bo i glans
+Bland guldmoln i det blå,
+Och blef vårt lif en stjärnedans,
+Där tår ej göts, där suck ej fanns,
+Till detta arma land ändå
+Vår längtan skulle stå.
+
+O land, du tusen sjöars land,
+Där sång och trohet byggt,
+Där lifvets hat oss gett en strand,
+Vår forntids land, vår framtids land,
+Var för din fattigdom ej skyggt,
+Var fritt, var gladt, var tryggt!
+
+Din blomning, sluten än i knopp,
+Skall mogna ur sitt tvång;
+Se, ur vår kärlek skall gå opp
+Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
+Och högre klinga skall en gång
+Vår fosterländska sång.
+
+
+
+FÄNRIK STÅL.
+
+Till flydda tider återgår
+Min tanke än så gärna,
+Mig vinkar från förflutna år
+Så mången vänlig stjärna.
+Välan, hvem följer nu mitt tåg
+Till Näsijärvis dunkla våg?
+
+Jag lärde känna där en man,
+Soldat för länge sedan,
+Nu ägde fänriks titel han,
+Men lyckan var i nedan.
+Gud vet det, hur han kom en dag
+Att bo i samma gård som jag.
+
+Jag såg mig då som en person
+Med få, ja, inga brister,
+Jag var student, på kondition,
+Och kallades, magister;
+Mitt "mensa" gaf mig öfverflöd,
+Den gamle åt på nåd sitt bröd.
+
+Jag rökte "Gäfle vapen" jag
+Och hade sjöskumspipa;
+Den gamle skar af blad sitt slag,
+Då han ej var i knipa;
+I sådant fall blef mossa blott
+Hans nötta masurhufvuds lott.
+
+O tid af guld, o lif blott tändt
+För nöjet och behagen,
+Då man är ung och är student
+Och har fullt opp för dagen
+Och ingen annan sorg försökt,
+Än att mustaschen växer trögt!
+
+Hvad visste jag af andras nöd,
+Jag blott min glädje kände;
+Min arm var stark, min kind var röd,
+Och alla pulsar brände.
+Jag var så yr, jag var så ung,
+Och stolt som jag var ingen kung.
+
+Men fänrik Stål satt utan knot
+Förgäten i sin koja;
+Han sög sin rök, han knöt sin not
+Och lät oss andra stoja.
+Vasserra, mot en sådan en
+Hvad man sig tyckte vara re'n.
+
+Det var min höga lust att se
+Den kantiga figuren,
+Hans styfva skick, hans anlete,
+Hans rock, så ovant skuren,
+Hans örnenäsa mest ändå
+Med brillor utan skalman på.
+
+Jag gick till gubben ofta ned
+Att gunstigt gyckel drifva.
+Det var min fröjd, när han blef vred
+Och kom sitt nät att rifva,
+Då jag fick nålen ur hans hand
+Och knöt en lycka falskt ibland.
+
+Han sprang då ofta upp burdus
+Och dref mig utom knuten;
+Ett vänligt ord, en doft kardus,
+Och fred var åter sluten.
+Jag kom igen, som förr jag kom,
+Och gjorde samma narri om.
+
+Att äfven gubben haft sin dag,
+Då han var ung i världen,
+Att han gått flere steg än jag
+Och pröfvat mer på färden,
+Var jag för höglärd att förstå,
+Det kom ej för min tanke då;
+
+Ej att han stått med svärd i hand
+Och glad sitt hjärtblod gifvit
+För detta samma fösterland,
+Som nu så kärt mig blifvit.
+Jag var så yr, jag var så ung,
+Han fänrik var, jag mer än kung.
+
+Men hur det hände sig en gång,
+Fann jag mig mätt af ruset.
+Det vinter var, min dag blef lång,
+Fast den var kort till ljuset;
+Det var så ovant mot förut,
+Jag ville aldrig få den slut.
+
+Jag tog den första bok, jag fann,
+Blott för att döda tiden,
+Det var en skrift af onämnd man
+Om sista finska striden;
+Den låg där häftad, som på nåd,
+Bland husets bundna bokförråd.
+
+Jag tog den på mitt rum och satt
+Och bläddrade i bladen,
+Jag vet ej, hur jag så fick fatt
+På Savolaks-brigaden,
+Jag läste en rad, läste två,
+Mitt hjärta började att slå.
+
+Jag såg ett folk, som kunde allt,
+Blott ej sin ära svika,
+Jag såg en här, som frös och svalt
+Och segrade tillika;
+Mitt öga flög från blad till blad,
+Jag velat kyssa hvarje rad.
+
+I farans stund i stridens brun
+Hvad mod hos denna skara!
+Hur kunde, arma fosterland,
+Du dock så älskadt vara,
+En kärlek få, så skön, så stark,
+Af dem du närt med bröd af bark!
+
+Min tanke genom rymder lopp,
+Som förr den aldrig spanat,
+Ett lif gick för mitt hjärta opp,
+Hvars tjusning det ej anat,
+Min dag flög som på vingar bort
+O, hvad min bok mig syntes kort!
+
+Den slöts, och kvällen likaså,
+Dock glödde än min låga,
+Jag fann så mycket återstå
+Att forska om och fråga,
+Så många dunkla föremål.
+Jag gick till gamle fänrik Stål.
+
+Han satt på samma plats som förr
+Och samma syssla skötte.
+Jag såg, att ren i stugans dörr
+En missnöjd blick mig mötte;
+Det var, som om han frågt där vid
+Får man ej ens till natten frid?
+
+Men annat var det nu med mig
+Jag kom med ändradt sinne:
+"Jag läst om Finlands sista krig
+Och äfven jag är finne.
+Min håg blef tänd att höra mer,
+Kanhända får jag det af er?"
+
+Så var min hälsning gubben såg
+Förvånad upp från noten.
+En glans uti hans öga låg,
+Som om han stått för roten:
+"Jo, därom kan jag ge besked;
+Om herrn så vill, ty jag var med."
+
+Jag satte mig på sängens halm,
+Han började berätta
+Om Dunekers eld, om kapten Malm,
+Om mången bragd för detta;
+Hans blick blef ljus, hans panna klar,
+Jag glömmer ej, hur skön han var.
+
+Han sett så mången blodig dag,
+Så många faror delat,
+Ej segrar blott, men nederlag,
+Hvars sår ej tid har helat;
+Så mycket, som ren världen glömt,
+Låg i hans trogna minne gömdt.
+
+Jag satt där tyst och hörde på,
+Och intet ord förspilldes,
+Och natten hunnit hälft förgå,
+När jag från honom skildes;
+Han följde mig till tröskelns rand
+Och tryckte gladt min bjudna hand.
+
+Sen sågs han aldrig mera nöjd,
+Om han ej mig fick skåda;
+Vi delte sorg, vi delte fröjd,
+Vi rökte vapnet båda.
+Nu var han gammal, jag var ung,
+Jag blott student, han mer än kung.
+
+De sägner, här i sång jag satt,
+Från gubbens läpp de stamma,
+Jag hört dem mången stilla natt
+Vid pärtans matta flamma.
+De tala några enkla ord,
+Tag mot dem, dyra fosterjord!
+
+
+
+MOLNETS BRODER.
+
+    Mer än lefva, fann jag, var att älska,
+    Mer än älska är att dö som denne.
+
+Högt i skogen låg det ringa torpet,
+Djupt i ödemarken, långt från vägen,
+Där sen hösten krigets skiften rådde.
+Ingen ovän hade funnit stället,
+En fientlig fot ej trampat spången,
+Som dit ledde; bud om blod och strider
+Gaf blott korpen, ropande från molnen,
+Eller gladan, som satt mätt i granen,
+Eller vargen, som med blodigt byte
+Sökte hedens skymda klyftor åter.
+
+Men i pörtet vid det långa bordet
+Satt en lördagsafton sorgsen värden,
+Hvilande från veckans vedermödor.
+Kinden höll han tryggt mot handen lutad,
+Armen åter fast mot bordets ände,
+Men hans öga såg åt sidan stundom,
+Höll sig ej med lugn i samma syfte:
+Ingen märkte detta af hans husfolk,
+Af de båda, som i pörtet voro,
+Ej hans fosterson, och ej hans dotter;
+Tysta, slutna af hvarandras armar,
+Hand i hand och hufvud sänkt mot hufvud,
+Suto de i sorglös frid vid muren.
+
+Men den gamle bröt omsider tystnan;
+För den kloke blef hans mening tydlig,
+Fast han sjöng blott som för eget nöje,
+Såsom sången föll och orden ville:
+
+"Björnen", sjöng han, "föds till skogens konung,
+Furan växer opp att pryda heden;
+Mänskobarnet, om till kraft och storhet,
+Om till flärd och stoft det föds, vet ingen.
+Gossen kom en vinterkväll i stugan,
+Okänd kom han, lik en otam fågel
+Vilsefaren in i mänskors boning;
+Hjässan lyste kal ur mössans rämnor,
+Tån stack fram emellan snön på foten,
+Barmen såg man genom rifna tröjan.
+Hvems och hvadan?--Fråga hvems och hvadan
+Af den rike, som har far och hembygd.
+Någon vind lär från mitt hem väl komma,
+Skyn i luften törs jag kalla broder,
+Men blott snö är jag på nattens fötter,
+Som han stampar af, i stugan kommen.--
+Snön från nattens fötter smälte icke,
+Molnets broder flög ej bort med vinden,
+Gossen dröjde kvar och blef en yngling.
+Obemärkt han sprang det första året,
+På det andra högg han sveder redan;
+Men förrän den fjärde sommarn ändats,
+Slog han björnen, öfver hjorden fallen.
+Hvar är nu hans rykte, kärt för mången,
+Större än en man i nejden vunnit,
+Hvar är fostrarns hopp? Den gamle sitter
+Tung i stugan, längtar, fast förgäfves,
+Att ett enda ord om kriget höra.
+Om hans land är bärgadt eller fallet.
+Örnens språk forstår han ej att tyda,
+Korpens rop han känner ej; en främling
+För ej budskap opp till ödemarken,
+Och den unge, som hans hjälp bort vara,
+Lyss på budskap nu från kvinnohjärtan."
+
+Som när sommarns hvirfvelvind en afton,
+Då naturen lik en söndag tiger,
+Kommer ensam, osedd, snabb som pilen
+Och slår ned i skogssjöns famn, en planta
+Rör sig ej, ett barr ej, lugn står tallen,
+Lugn står blomman på den branta stranden,
+Lugnt är allt, och endast djupet sjuder;
+Så, då sången slog den unges sinne,
+Satt han stum, orörlig, sluten, bortskymd,
+Men hvart ord dref bloden ur hans hjärta.
+Kvar han satt hos flickan hela kvällen,
+Gick till hvila, då de andra gingo,
+Tycktes somna, förrn de andra somnat,
+Men långt förr, än någon annan vaknat,
+Ren vid första glimt af morgonrodnan,
+Smög han obemärkt ur stugan ensam.
+
+Dager blef, och solen steg på hvalfvet,
+Men blott tvenne väcktes nu i torpet;
+Stugan reddes, morgonbrödet frambars,
+Men blott tvenne stego fram till bordet;
+Middag blef, och ingen tredje syntes.
+Utan moln var än den gamles panna,
+Utan tårar än hans dotters öga,
+Men till hvila, fast af söndan manad,
+Gick vid slutad måltid ingendera.
+När en stund förgått, så lång som stunden,
+Innan stormskyn, sedd vid himlaranden,
+Kommer, brister, haglar och förskingras,
+Höjde ordet som till tröst den gamle:
+"Lång är vägen fram till byn, min dotter,
+Branter möta, bäckar hindra, spångar
+Finnas ej, och höstregn fyller kärren.
+Den, som vandrat dit vid morgonrodnan,
+Är väl knappt, då kvällen stundar, hemma."
+Så den gamle. Utan akt på talet
+Satt hans dotter, sluten lik en blomma,
+Som sin kalk vid nattens anbrott sluter;
+Hvad hon tänkte, var för henne ensam.
+
+Länge satt dock ej den ädla flickan,
+Längre ej, än efter solens nedgång
+Plantan mattad väntar aftondaggen,
+Förrn en tår föll ned på hennes kinder
+Och hon sjöng med lutad panna sakta:
+"När ett hjärta mött ett annat hjärta,
+Ringa blir då, hvad förut var mycket,
+Jord och himmel, hemland, fader, moder.
+Mer än jorden sluts då i ett famntag,
+Mer än himlen ses då i ett öga,
+Mer än moders råd och faders vilja
+Hörs då i en suck, som knappast höres.
+Hvilken makt kan tjusa så som kärlek,
+Hvilken boja hålla den, som älskar?
+Sjöar simmar han som anden öfver,
+Möta fjällar, får han örnens vingar;
+Långt för middag är han ren tillbaka,
+Där han väntats först till sena kvällen."
+
+Sången hade knappt den gamle fattat,
+När, af vaknad sorg och oro slagen,
+Han gick ut att söka den försvunne.
+Tyst ur stugan gick han, tyst på stigen,
+Villsamt tecknad ut i ödemarken;
+Solen stod ren skogens toppar nära,
+Innan närmsta gård han tröttad nådde.
+
+Tom och ödslig, lik en tall på heden,
+Där en skogseld gått med härjning öfver,
+Syntes nu den fordom rika gården;
+Men i stugan satt värdinnan ensam,
+Mot sitt söfda barn i vaggan lutad.
+
+Som en fågel, då han oförmodadt
+Hör ett skott och kulans ljud förnimmer,
+Fasar, spritter, kastar ut sin vinge;
+Så från stolen flög den unga kvinnan,
+Då hon hörde dörrens gång, men glädje
+Blef dock vid den gamles anblick fasan.
+Fram hon sprang och slöt hans hand i sina,
+Stora tårar sköljde hennes kinder.
+"Hell", hon sade, "hell dig, gamle fader,
+Dyr i sorgen till vår boning kommen,
+Trefaldt hell den ädle, som du fostrat
+Till förtrycktas värn och armas bistånd!
+Sitt och hvila dina trötta lemmar
+Och med glädje hör, hvad jag förtäljer:
+
+Hårdt var kriget ren från höstens början,
+Landet tärdt af vän och ovän lika,
+Dock den vapenlöses lif var fredadt;
+Men en dag har knappast än förflutit,
+Sen en skara män från närmsta socken
+Följde hären fienden till mötes.
+Slaget hölls, och segern svek de våra,
+Få af många kommo undan döden,
+Och som löf i stormen spridda desse.
+Nu gick vreden strandlös lik en vårflod
+Öfver nejden: värnlös eller väpnad,
+Man och kvinna, ingen såg förskoning.
+Hit kom strömmen ren vid morgonstunden,
+När till gudstjänst ringdes första gången,
+Och en våg vek in till oss att härja.
+Låt mig ej vid jämrens sagor dröja!
+Bunden låg på golfvet ren min make,
+Blod var gjutet, våldet rådde, nöden
+Var som störst och ingen hjälp att vänta.
+Själf af åtta armar gripen, slets jag,
+Som ett byte mellan rofdjur slites;
+Då kom räddarn, då var hjälpen närmast,
+Molnets broder bröt som storm i stugan,
+Och förtrycket vek, de fräcka föllo.
+Här jag sitter nu i sköflad boning,
+Mer än sparfven under taket fattig,
+Mera glad dock än i lyckans dagar
+Skall jag se den ädle, se min make,
+Om från byn de utan skada komma,
+Dit de följde fienden i spåren."
+
+När den gamle hört det sista ordet,
+Stod han upp, som om han hvilat länge,
+I håns blick var mörkt af sorg och oro.
+Fåfängt bedd att dröja, tog han vägen
+Som till byn, den välbebodda, ledde.
+
+Solen skymdes ren af skogen fjärran,
+När han, delad mellan hopp och ängslan,
+Hann den gård, där kyrkans herde bodde.
+Sköflad syntes nu den stora gården,
+Tom och ödslig, lik en afklädd holme,
+Sedd från träskets is en vinterafton.
+Men i stugan satt vid muren ensam,
+Trött af år, den gamle knekten Klinga.
+
+Nu, när denne hörde dörren röras,
+Såg sin vän från forna dagar komma,
+Sprang han upp, fast lam af sår och mödor.
+"Än har dagen ljus för oss", han sade,
+"Då de unga trampa våra stigar,
+Kraft och mandom ej är glömd i landet.
+Sådan gudstjänst har i dag här hållits,
+Att ett barn, som hört den nu i vaggan,
+Skall förtälja den för sina söner.
+Se, i roflust lik en skara vargar,
+Kom han, landets ovän, segerdrucken,
+Följd af blod och härjning hit.--Det mindre
+Kan förtigas, om ock ej förgätas;
+Men när troppen ren i blod sig mättat,
+Blott de värsta blifvit kvar på stället,
+Då steg jämmern öfver damm och bräddar.
+Nu emellan tvenne ystra hästar
+Bands den ädle herden, dittills skonad,
+Att till fots den vilda ryttarn följa.
+Kort var domen, inom några stunder
+Skulle handen domna, foten svika
+Och hans hvita lockar sopa stoftet.
+Ensam stod den gamle, upp mot himlen
+Såg hans öga, som mot himlen skådas,
+Då på jorden allt är natt och mörker.
+Pris och ära! Då var hjälpen närmast;
+Han, som föddes lik en fläkt på heden,
+Molnets broder, se, en ljungeld vorden,
+Slog han ned, och krossad låg förtryckarn.
+Här jag lefvat nu med likars bistånd,
+Som en rotlös gran mot andra fallen,
+Tung för mig, en börda för min nästa;
+Lifvets gåfva vill dock än jag skatta,
+Om från striden, nära kyrkan hållen,
+Än med seger hem den ädle kommer."
+
+När den gamle hört det sista ordet,
+Gick han ut, som om från glöd han ilat;
+Aftonrodnan var dock bleknad redan,
+Innan kyrkobyn han hinna kunde.
+Så var byn att se i rök och aska,
+Som ett stjärnehvalf af skyar härjadt;
+Så låg kyrkan bortom byn på kullen,
+Som en ensam stjärna mellan molnen;
+Så låg tystnad öfver öde nejden,
+Som ett månsken öfver kala hösten.
+
+Mellan fallna kämpar, vän och ovän,
+Som en skugga öfver skördad åker
+Gick den gamle. Öfverallt var döden,
+Men af lif ej ens en suck att spörjas.
+Först vid slutet af den krökta gången,
+Mellan ödelagda gårdar banad,
+Satt en yngling, snart förblödd, vid vägen
+På hans bleka kinder flög dock rodnad,
+Flyktigt som på kvällens silfverskyar,
+Och hans släckta öga tändes åter,
+När han vaknad såg den gamle nalkas.
+"Hell", han sade, "nu är lätt att blöda,
+En bland många, som det unnats tidigt
+Att för fosterlandet dö med seger.
+Hell dig, du som fostrat landets räddning,
+Trefaldt hell den ädle; som oss förde,
+Ensam mäktig mer än vi tillsamman!
+Se, med bruten styrka stod vår skara,
+Skingrad som en hjord, den ingen leder,
+Ren till dödens nesa hopplös korad.
+Ingen fanns, som ropte folket samman,
+Ingen gaf ett råd och ingen lyddes,
+Förrn han syntes, förrn ur öknens klyftor
+Tiggarsonen kom med kungapanna
+Och hans röst, som ljöd till strid, förspordes;
+Då flög eld igenom hvarje hjärta,
+Tvekan flydde, honom kände alla,
+Och med honom gick vår tropp mot svärden,
+Som en stormvind in i vassen bryter.
+Se mot kyrkan! Långt som vägen räcker,
+Ligger landets ovän, som på ängen
+Strå vid strå, där skördarns lie framgått;
+Där är banan, som den ädle vandrat,
+Som min blick har följt, sen foten svikit,
+Som min tanke följer än i döden."
+Sagdt, och kämpens öga slocknar sakta.
+
+Så i stillhet släcktes dagen äfven;
+Månen, nattens sol, den bleka, ensam
+Lyste vandrarns stig till kyrkogården.
+När den gamle inom muren trädde,
+Stod en mänskoskara mellan korsen,
+Hemsk och tyst, som skaran söfd därunder.
+Ingen fanns, som gick ett steg till mötes,
+Ingen, som ett ord till välkomst sade,
+Ingen fanns, som ens med blickar talte.
+När den gamle inom ringen trädde,
+Låg en yngling för hans fötter slagen,
+Lätt, fast öfversköljd af blod, igenkänd.
+Som en fura, mellan tallar fallen,
+Än i stoftet störst och utan like,
+Låg bland fiender, som stupat, hjälten.
+Men med sammanknutna händer, mållös,
+Som af åskan drabbad, stod den gamle,
+Och hans kind var hvit, hans läppar skälfde,
+Tills hans sorg fick ord och brast i klagan:
+"Nu är åsen i min stuga bruten,
+Skörden på min teg af hagel härjad,
+Nu är grafven värd långt mer än gården.
+Ve mig, att jag så skall se dig åter,
+Du, min ålders stöd, min lefnads ära,
+Skänk af himlen, nyss så stor och härlig,
+Nu som sanden, där du hvilar, ringa."
+Så i ängslan knappt den gamle klagat,
+När en röst, som var hans dotters, hördes,
+Och hon talte, nyss till stället kommen:
+"Kär han var mig, mot mitt hjärta sluten,
+Dyrbar mer än annat allt i världen,
+Dubbelt kär är mig dock nu den ädle,
+Kall mot jordens kalla sköte sluten.
+Mer än lefva, fann jag, var att älska,
+Mer än älska är att dö som denne."
+
+Så hon sade utan gråt och jämmer,
+Framgick stilla till den fallnes sida,
+Böjde knä och tog sin duk och täckte
+Tyst och lätt hans genomskjutna panna.
+Hemsk och tigande stod kämpaskaran,
+Lik en skog, där ej en fläkt sig rörer;
+Tysta stodo nejdens kvinnor äfven,
+Komna dit att skåda och att sörja.
+Men den ädla flickan sade åter:
+"Om dock någon ville hämta vatten,
+Att jag kunde två hans anlet blodfritt,
+Stryka än en gång hans lock med handen,
+Se hans öga, ljuft ännu i döden;
+Visa ville jag med fröjd för alla
+Molnets broder, den förlåtne tiggarn.
+Som stod upp och blef vårt hemlands räddning."
+
+När den gamle så sin dotter hörde,
+Såg den öfvergifna vid sin sida,
+Tog med bruten röst han åter ordet
+"Ve dig, ve dig, du, min arma dotter!
+Glädjens glädje, sorgens bot och lättnad,
+Värn i nöden, fader, broder, make,
+Allt med honom är för dig förloradt,
+Allt du mistat, intet står dig åter."
+
+Högt i jämmer brast vid talet skaran,
+Ingen fanns, som stod med tårlöst öga;
+Men den ädla flickans tårar glänste,
+Och hon tog den fallnes hand och sade:
+"Ej med klagan skall ditt minne firas,
+Ej likt dens, som går och snart skall glömmas;
+Så skall fosterlandet dig begråta,
+Som en afton gråter dagg om sommarn,
+Full af glädje, ljus och lugn och sånger
+Och med famnen sträckt mot morgonrodnan."
+
+
+
+
+VETERANEN.
+
+Han reste sig ansenlig
+I stugans skymda vrå,
+Väl var han böjd af åren,
+Men syntes hög ändå;
+Förändrad var han mycket
+I detta ögonblick,
+En ädel krigarhållning
+Låg i hans hela skick.
+
+Rotfattig var han annars
+På sina gamla dar;
+Från forna tappra strider
+Han hade ärr blott kvar;
+Sen utan hem han irrat
+I många år förut,
+På Röikö torp han hamnat
+I Alavo till slut.
+
+Nu reste han sig plötsligt,
+Liksom ur slummer väckt,
+Begynte kasta af sig
+Sin slitna hvardagsdräkt,
+Tog på sin högtidsklädnad,
+Bespard sen många år,
+Och strök åt båda sidor
+Sitt silfverhvita hår.
+
+Så stod soldaten färdig
+Att ut ur stugan gå,
+Helt vördnadsvärd att skåda
+I dräkten, gul och blå,
+Med mässingsskodda hatten
+Högt öfver hjässans rand,
+Och dödens lugn i minen,
+Och vandringsstaf i hand.
+
+Där ute lyste solen,
+Ej sedd på många dar,
+Den sjuttonde augusti
+Var sommarvarm och klar,
+Kring fält och sjö for vinden
+Med lätta andedrag;
+Hvart ville gamla krigarn
+På denna sköna dag?
+
+Hvart ärnade han styra
+Sin vandring denna gång?
+Blef hemmet honom ödsligt,
+Hans plats i vrån för trång?
+Och denna högtidsklädnad,
+Hvi tog han den uppå?
+Var det till Herrans tempel,
+Den gamle tänkte gå?
+
+Det hördes ingen ringning
+Från denna helgedom,
+Och murens port var sluten,
+Och kyrkan stängd och tom.
+Hvad skulle man ock göra
+Uti Guds hus i dag?
+Den sjuttonde augusti
+Var ingen helgedag.
+
+Dock i den gamles tycke
+Hölls gudstjänst denna tid,
+Och hölls den ej i kyrkan,
+Så hölls den näst invid;
+Ty kringom den på höjden,
+Från mon till insjöns strand,
+Stred Finlands kämpaskara
+Just nu för kung och land.
+
+Den sjuttonde augusti
+Var sommarvarm och klar,
+Och för den forne krigarn
+En högtidsdag den var.
+Han gick rakt fram mot kullen,
+Där Finlands fana höjts,
+Han ville se Gud tjänas
+I dag af Adlercreutz.
+
+Han ville höra klangen
+Af svärden än en gång,
+Den välbekanta tonen
+Af fältkanonens sång,
+För minnet återkalla
+Sin ungdoms kraft och mod
+Och se det nya släktet,
+Hur det höll ut i blod.
+
+Så har man tydt hans mening;
+Kanske man den förstått.
+Dock såg man ej hans tankar,
+Man såg hans vandring blott.
+Han gick sin bana framåt
+Helt lugnt, det märkte man,
+Och hann så kyrkovallen,
+Där striden hetast brann.
+
+Där tog han plats vid vägen
+Och satt och såg uppå,
+Han såg mot finska hären,
+Mot ryska likaså;
+Hvarhelst de skarpast möttes,
+Där sågs hans blick bli kvar,
+Och ofta som förklaradt
+Hans hela anlet var.
+
+Och blinda kulor hveno
+Kring honom hvarje stund,
+Och dödens ädla skördar,
+De föllo i hans rund;
+Han gick dock ej från stället,
+Hans lugn var lika gladt,
+Och ingen kula rörde
+Den gamle, där han satt.
+
+Och i beständig växling,
+Allt efter lyckans lek,
+Omslöts han af en skara,
+Som frambröt eller vek;
+Men hur ock striden hvälfde,
+Fick gubben ostörd bli,
+Och vän och ovän lika
+Gick vördande förbi.
+
+Men dagen led, och solen
+Vid västerns portar stod,
+Då segrade omsider
+Den finska härens mod,
+Då sågs hvart hinder-brutet,
+Hvar fiende på flykt,
+Och allt kring gamle krigarn
+Var åter lugnt och tryggt.
+
+När då den sista truppen
+Bröt ned från kullens topp
+Och drog förbi soldaten,
+Då stod han högrest opp:
+"I unga, tappra söner
+Utaf vår fosterjord,
+Finns någon här, som aktar
+En grånad krigsmans ord?
+
+Stor tack vill han er säga
+För denna sköna dag,
+Ty aldrig har han skådat
+Ett härligare slag.
+Gud vare pris och ära,
+Vårt folk vet segra än,
+Än lefver fädrens anda,
+Ännu har landet män."
+
+
+
+LÖJTNANT ZIDÉN
+
+Det var den tappre löjtnant Zidén,
+Han hade sin egen sed,
+För fronten ville han gå allen:
+"Framåt, mina vasagossar,
+Nu gäller att hinna med!"
+
+Främst ville han gå hvar fara emot
+Hans folk fick trampa hans stråt.
+Gud nåde den, som var trög på fot,
+Så snart löjtnanten ropat:
+"Hurra, mina män, framåt!"
+
+Så lärde han in på eget vis
+Sin lilla käcka hop,
+Fördrog ej trassel och exercis:
+"Tätt efter i fjäten, gossar",
+Det var hans kommandorop.
+
+Och framåt såg han, han såg sig ej om,
+Når så mot faran det bar.
+Hur tätt i spåren hans skara kom,
+Det brukte han sällan varsna,
+Förrn midt i striden han var.
+
+Först då, när fiendens hop han nått
+Och börjat hugga och slå,
+Då såg han efter, hur flinkt de gått,
+Hans kära vasagossar,
+Hur nära de voro uppå.
+
+Och hände då, att han kring sig fann
+Sin hela kompani,
+Då var allt präktigt, då ropte han:
+"Hurra, det var flink manöver,
+Nu äro vi herrar, vi."
+
+Men gick hans trupp, då han själf sprang fram,
+Och kom han i strid förrn den
+"Gud sig förbarme, en sådan skam!
+Nu hafva de gått som paddor,
+Nu blefvo de efter igen."
+
+Han förde då kriget först bröt ut,
+En trupp af femtio man;
+Den hade smultit ihop till slut:
+Med tjugo vasagossar
+Stod nu i hären han.
+
+Men om med färre och om med fler,
+Det gaf han ej akt uppå,
+Han följde sitt gamla krigsmaner:
+"Tätt efter i fjäten, bussar,
+Nu gäller det fart, låt gå!"
+
+Det var i striden vid Virta bro
+Den sista, där han var med;
+På ögonblicket sågs allt bero,
+Fahlander, Malm och Duncker,
+De broto mot stranden ned.
+
+Där stod Tutschkoff med ett tusen man.
+Sex hundra blot hade de.
+"I tre kolonner vi rycka fram",
+Skrek öfverste Fahlander,
+"Hvem hinner främst af de tre?"
+
+De orden hörde löjtnant Zidén,
+Vasserra, det märktes snart.
+"Framåt", så ropte han, "flinka ben,
+Hurra, mina vasagossar,
+Karl den, som i dag tar fart!"
+
+Det var visst icke den första gång,
+Han ropat till folket så,
+Men aldrig hade i sådant språng,
+Så blindt han tillförne rusat
+Mot fiendens hop som då.
+
+Förrn någon annan till anfall kom,
+Tre djupa sår han fått.
+Då bröts hans kraft och han såg sig om,
+Såg efter, hvad hjälp han hade,
+Hur tappert hans bussar gått.
+
+Han sjönk till jorden, han såg och såg;
+Det var som förtrolladt, nej!
+Hans gamla korpral vid hans sida låg,
+Hans enda vasagosse,
+De öfriga såg han ej.
+
+Kolonnen kom, den kom helt när,
+Han fäste på den sin blick:
+"Mitt folk skall väl finnas i hopen där?"
+Förgäfves, häri såg platt ingen,
+Hans tålamod förgick.
+
+"Nu rycka de andra i seger fram,
+Och de mina synas ej än.
+Gud sig förbarme, en sådan skam!
+Nu hafva de gått som paddor,
+Nu blefvo de efter igen."
+
+Det hörde hans gamla korporal,
+Slog döende ögat opp:
+"Håll in, herr löjtnant, med sådant tal,
+Ej höfs att om skam här orda,
+Ni förde en tapper tropp.
+
+Gud gifve, att alla som vi ryckt an,
+Då vore så mången ej fälld.
+Nu hafva vi fallit till sista man,
+Ty den främsta var vasaflocken,
+Och på oss gaf fienden eld.
+
+Ni såg, herr löjtnant, tillbaks ej mer,
+Sen ni ropat en gång framåt;
+Men vi hörde er röst, och vi följde er,
+Och förr blef ingen efter,
+Än han stupat på ärans stråt."
+
+Då höjde löjtnanten ännu sin arm,
+Där på blodiga sanden han satt,
+Hans anlet sken, hans sårade barm
+Steg högt i dödsminuten,
+Han svängde sin slitna hatt:
+
+"Och föllo de alla för ädla sår,
+Förrn någon dem sprang förbi,
+Och voro de främst i sin löjtnants spår,
+Hurra, det var flink manöver,
+Nu dö vi som herrar, vi!"
+
+
+
+TORPFLICKAN.
+
+Och solen sjönk, och kvällen kom, den milda sommarkvällen,
+Ett sken af mattad purpur göts kring bygderna och tjällen,
+Från dagens mödor glad och trött en skara landtmän kom,
+De fyllt sitt värf, de vände nu till sina hyddor om.
+
+De fyllt sitt värf, de gjort sin skörd, en dyrbar skörd den gången,
+En djärf, fientlig krigartrupp var nedgjord eller fången,
+De dragit ut till kamp mot den vid morgonsolens sken,
+När allt i seger ändadt var, då var det afton ren.
+
+Helt nära fältet, där den stått, den långa, heta striden,
+Vid vägen låg ett litet torp, halft öde då för tiden.
+På stugans låga trappa satt en flicka tyst och såg,
+Hur skaran kom och drog förbi i fridsamt återtåg.
+
+Hon såg som den, som söker, ser; hvem vet, på hvad hon tänkte?
+På kinden rann en högre färg, än aftonrodnan skänkte.
+Hon satt så stilla, men så varm, så spanande ändå,
+Att om hon lyssnat, som hon såg, hon hört sitt hjärta slå.
+
+Men truppen gick sin bana fram, och flickan såg den tåga:
+Till hvarje led, till hvarje man hon blickade en fråga
+En fråga, bäfvande och skygg, en fråga utan röst,
+Mer tyst än sucken själf, som smög ur hennes fulla bröst.
+
+När hela skaran gått förbi, de första som de sista,
+Då svek den arma flickans lugn, då sågs dess styrka brista;
+Hon grät ej högt, men pannan sjönk mot hennes öppna hand,
+Och stora tårar sköljde ljuft den friska kindens brand.
+
+"Hvad är att gråta? Fatta mod, än står oss hoppet åter,
+O dotter, hör din moders röst en fåfäng tår du gråter;
+Den, som ditt öga sökte nyss och nu ej återfann,
+Han lefver än, han tänkt på dig, och därför lefver han.
+
+Han tänkt på dig, han följt mitt råd att ej gå blindt mot faran,
+Det var mitt tysta afskedsord, då han drog hän med skaran.
+Af tvång han följde truppen åt, hans håg var ej att slåss,
+Jag vet, han ville icke dö från lifvets fröjd och oss."
+
+Och flickan såg med bäfvan opp, ur sorgsna drömmar vaknad,
+Det var, som om en aning stört det stilla hjärtats saknad.
+Hon dröjde ej, hon såg en gång ditåt, där striden brann,
+Och smög på väg och flydde tyst och skymdes och försvann.
+
+En stund flöt bort, en stund ännu, det led mot natten redan,
+I skyn sam molnet silfverhvitt, men skymning låg där nedan.
+"Hon dröjer än; o dotter, kom, din oro fåfäng år,
+I morgon, innan solen gryr, är ren din brudgum här."
+
+Och dottren kom, med tysta fjät hon nalkades sin moder
+Det blida ögat skymdes nu af inga tårefloder,
+Men hennes hand, till hälsning räckt, var kall som nattens vind,
+Och hvitare än fästets sky var hennes svala kind.
+
+"Red mig en graf, o moder kär, min lefnadsdag är liden;
+Den man, som fick mitt hjärtas tro, har flytt med skam ur striden,
+Har tänkt på mig, har tänkt på sig, har följt ert varningsord
+Och svikit sina bröders hopp och sina fäders jord.
+
+När skaran kom, och han ej kom, begrät jag nyss hans öde,
+Jag trodde, att han låg som man på fältet bland de döde;
+Jag sörjde, men min sorg var ljuf, den var ej bitter då,
+Jag velat lefva tusen år att honom sörja få.
+
+O moder, jag har sökt bland lik till sista skymt af dagen,
+Men ingen af de slagna bar de kära anletsdragen.
+Nu vill jag icke dväljas mer på denna svekets ö,
+Han fanns ej bland de döda där, och därför vill jag dö."
+
+
+
+SVEN DUFVA.
+
+Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå,
+Var med år åttiåtta ren och var ren gammal då;
+Nu bodde på sin torfva han och fick sitt bröd af den
+Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.
+
+Om gubben haft förstånd, han själf, att dela med sig af
+Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utaf;
+Dock visst lär han de äldre gets långt mer, än billigt var,
+Ty för den son, som sist blef född, fanns knappt en smula kvar.
+
+Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark,
+Slet ondt på åkern som en träl och bröt opp skog och mark,
+Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok,
+Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok.
+
+"I Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli?"
+Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.
+Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod,
+Och Sven tog till att tänka själf, så godt han det förstod.
+
+När därför sergeant Dufva kom en vacker dag igen
+Och kuttrade sin gamla ton: "Hvad skall du bli, o Sven?"
+Sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt och flat,
+När Sven lät upp sin breda näbb och svarte: "Jo, soldat!"
+
+Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut:
+"Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!"
+"Ja", mente gossen, "här går allt helt afvigt mig i hand;
+Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land."
+
+Den gamle Dufva häpnade och grät helt rörd en tår;
+Och Sven, han tog sin sack på rygg och gick till närmsta kår.
+Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi,
+Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani.
+
+Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis,
+Det var en lust att se därpå, det gick på eget vis.
+Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek,
+Men hans rekryt förblef sig lik vid allvar som vid lek.
+
+Han var visst outtröttelig, om nånsin någon ann',
+Han stampade, att marken skalf, och gick, så svetten rann;
+Men roptes vändning åt ett håll, då slog han bom på bom
+Tog höger-om och vänster-om, men ständigt rakt tvärtom.
+
+Gevär på axel lärde han, gevär för fot också,
+Att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå;
+Men roptes skyldra, fällde han som oftast bajonett,
+Och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt.
+
+Så blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring,
+Enhvar, befäl och manskap, log åt detta underting;
+Men han gick trygg sin jämna gång, var tålig som förut
+Och väntade på bättre tid,--och så bröt kriget ut.
+
+Nu skulle truppen bryta opp, då blef o fråga ställdt,
+Om Dufva kunde anses klok och tagas med i fält.
+Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så:
+"Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå."
+
+Gevär och ränsel fick han dock behålla, äfven han,
+Fick vara dräng där man höll rast, soldat, där striden brann;
+Men slåss och passa opp gick allt med samma jämna ståt,
+Och aldrig blef han kallad rädd, blott tokig mellanåt.
+
+På återtåg var Sandels stadd, och ryssen trängde på;
+Man drog sig undan steg för steg längs stranden af en å.
+Ett stycke fram på härens väg gick öfver ån en spång,
+Där stod en liten förpost nu, knappt tjugu man en gång.
+
+Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott,
+Låg den i ro, sen det var gjordt, långt skild från hugg och skott,
+Tog för sig i en bondgård där allt, hvad den kunde få,
+Och lät Sven Dufva passa opp, ty han var med också.
+
+Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant
+I sporrstreck, på en löddrig häst, kom Sandels' adjutant:
+"Till bryggan, gossar", ropte han, "för Guds skull, i gevär!
+Man sport, att en fientlig trupp vill öfver älfven där."
+
+"Och, herre", talte han till den, som förde folket an,
+"Rif bron, om ni det kan; om ej, så slåss till sista man!
+Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg.
+Ni skall få hjälp, genralen själf, han, ilar hit, var trygg!"
+
+Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned,
+När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
+Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small;
+Dess allra första salfva ren blef åtta finnars fall.
+
+Det var ej godt att dröja mer, man sviktade enhvar.
+Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater kvar.
+Då lydde alla, när det ljöd: "Gevär i hand, reträtt!"
+Sven Dufva blott tog miste han och fällde bajonett.
+
+Än mer, hans svängning till reträtt gick ock besatt på sned,
+Ty långt ifrån att dra sig bort, bröt han på spången ned.
+Där stod han axelbred och styf, helt lugn på gammalt vis,
+Beredd att lära hvem som helst sin bästa exercis.
+
+Det dröjde heller länge ej, förrn han den visa fick,
+Ty bron sågs fylld med fiender i samma ögonblick.
+De rände på, man efter man, men åt enhvar, som kom,
+Gafs höger-om och vänster-om, så att han damp tvärtom.
+
+Att störta denna jätte ned var mer, än arm förmått,
+Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott;
+Dock djärfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
+Då syntes Sandels med sin flock och såg, hur Dufva slogs.
+
+"Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du.
+Släpp ingen djäfvul öfver bron, håll ut en stund ännu!
+Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.
+Fort, gossar, skynden till hans hjälp! Den där har räddat oss."
+
+Tillintetgjordt fann fienden sitt anfall innan kort,
+Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort;
+När allt var lugnt, satt Sandels af och kom till stranden ned
+Och frågte, hvar den mannen fanns, som stod på bron och stred.
+
+Man viste på Sven Dufva då. Han hade kämpat ut,
+Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut;
+Han tycktes hafva lagt sig nu att hvila på sin lek,
+Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek.
+
+Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an,
+Det var ej någon obekant, det var en välkänd man;
+Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgadt rödt,
+Hans bröst var träffadt af ett skott, han hade ren förblödt.
+
+"Den kulan visste, hur den tog, det måste erkändt bli",
+Så talte generalen blott, "den visste mer än vi;
+Den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm.
+Och höll sig till hvad bättre var, hans ädla, tappra barm."
+
+Och dessa ord, de spriddes sen i hären vidt och bredt,
+Och alla tyckte öfverallt, att Sandels talat rätt.
+"Ty visst var tanken", mente man, "hos Dufva knapp till mått;
+Ett dåligt hufvud hade han, men hjärtat, det var godt."
+
+
+
+VON KONOW OCH HANS KORPORAL.
+
+"Och har jag icke dragit dig upp ur dyn
+Allt för det mökret där kring ditt ögonbryn,
+Och har jag icke skaffat dig lön och stat
+Och gjort dig till korpral från gemen soldat?
+
+Och har du ej fått stå i hvarenda strid
+Som en kamrat och like mig närmst invid.
+Och har jag ej berömt dig som färm och rask?"
+Så talte Konow vredgad till korpral Brask.
+
+"Nu hörs om dig ej annat än klagomål,
+Hvar mänska talar om hur du blifvit bål;
+Soldaten slår du, där han som bäst klär skott,
+Och går med två tuggbussar af högfärd blott."
+
+Men Brask, han hörde butter majorens tal:
+"Väl var jag intet förr och är nu korpral,
+Men hvad jag är, det blef jag för trofast mod
+Och drogs ej upp ur dy, herr major, men blod.
+
+Om jag slår till nå'n gång, är ej ont däri,
+Jag gör som mången annan, jag gör som ni,
+Och brukte herr majoren här ensam slå,
+Lät jag de andra smeka och slog också.
+
+Jag tuggar tvenne bussar, som hvar man ser,
+Det gör jag allt för hedern att stå närmst er;
+Men är det så, att äran er syns för klen,
+Så tar jag bort den andra och gör med en."
+
+Och Konow spände blicken, som han var van:
+"Du är en präktig pojke och stursk som fan,
+Blif, som du var, min närmaste man och kund,
+En sådan har man gagn af i nödens stund."
+
+Snart stod ett slag; då bröt med sin jägarked
+Von Konow in i skogen, och Brask var med;
+Korpraln var mörk att skåda, och hans major,
+Han hängde nedra läppen och sköt och svor.
+
+I fyra runda timmar han redan trätt,
+Och allt gick än affären på samma sätt.
+Han såg för få, som stupat där han gick fram,
+Och fienden kom unnan från stan till stan.
+
+"Fördömdt", så röt han åter, "det går ej bra,
+Jag ser, hur barken ryker från tallarna,
+Men ryssen står bredvid dem; och han går fri,
+Hvar är ert öga, gossar, hur sikten I"
+
+Han fick knappt ur mustaschen sitt sista ord,
+När för en trumf af Brasken han damp till jord;
+Det var dock nästan mera än svar på tal,
+Det hade han ej väntat af sin korpral.
+
+Upp sprang han, drog sin värja, af vrede blek:
+"Hvad har du understått dig, krabat?" han skrek,
+"Nu skall dig djäfvuln taga med hull och hår,
+Då midt i värsta striden, din chef du slår."
+
+Men korpral Brask stod lugn i sitt gamla skick.
+"Håll in er värja, herre, ett ögonblick,
+Tills jag fått mäta honom hans skäppa full.
+Som höll på er och sköt, då jag slog er kull."
+
+Med dessa ord han lade geväret an.
+I samma stund såg Konow en skäggig man,
+Bakom en buske störta till marken ned,
+Knappt tjugu alnar långt från hans jägarked.
+
+"Och var det den, hvars kula mig pep förbi
+Det ögonblick, jag föll, må vi vänner bli.
+Ett tag som ditt, det kallar jag karlatag,
+Och aldrig lär jag glömma det, tänker jag."
+
+Nu lefver Brask hos Konow sen många år,
+Den ena går alltjämt där den andra går.
+Som kära vänner får man dem ofta se,
+Och nästan lika ofta så träta de.
+
+
+
+DEN DÖENDE KRIGAREN.
+
+Försvunnen var en blodig dag,
+Det var på Lemos strand,
+De slagnas sista andedrag
+Ren tystnat efter hand;
+Det mörknade kring land och haf
+Och lugn var natten som en graf.
+
+Vid brädden af den dunkla våg,
+Som skådat dagens strid,
+En gammal krigare man såg,
+En man från Höglands tid;
+Hans panna låg mot handen stödd,
+Hans kind var blek, hans barm förblödd.
+
+Ej kom en vän, som kunde få
+Hans sista afskedsord,
+Ej var den jord, han blödde på,
+En älskad fosterjord.
+Hans hembygd Volgas bölja skar;
+En hatad främling här han var.
+
+Hans öga lyftes opp ibland,
+Fast slocknande och matt.
+På samma slätt, på samma sand,
+Helt nära där han satt,
+En halft förstelnad yngling låg;
+Han såg på honom, när han såg.
+
+När kulan hven, när striden brann,
+När bådas blod rann varm,
+Med vredens eld de mött hvarann
+Och pröfvat svärd och arm.
+Nu sökte ej den unge strid,
+Nu höll den gamle kämpen frid.
+
+Men natten skrider mer och mer,
+Man hör ett årslags sus,
+Och månen går ur moln och ger
+Den hemska nejden ljus;
+Då syns en julle tätt vid strand,
+En ensam flicka ror i land.
+
+En fridlös vålnad lik, hon steg
+I spår, där döden gått.
+Hon gick från lik till lik och teg,
+Hon tycktes gråta blott.
+Med häpnad hennes tysta tåg
+Den gamle, väckt ur dvalan, såg.
+
+Dock mera mildt med hvar minut,
+För hvarje steg, hon tog,
+Och mera tankfullt än förut
+Hans sorgsna öga log.
+En aning grep hans hjärta visst,
+Han tycktes veta, hvad hon mist.
+
+Han tycktes vänta: och hon kom,
+Som om ett bud hon hört,
+Så tyst, så lugnt, så visst, som om
+En ande henne fört.
+Hon kom. Vid nattens bleka sken
+Hon såg den fallne svensken ren.
+
+Hon såg, och ropte högt hans namn,
+Det kom ej svar igen;
+Hon sjönk emot hans öppna famn,
+Men slöts ej mer af den.
+Hans genomstungna bröst var kallt,
+Och stumt var allt, förvissnadt allt.
+
+Då, säger sångmön, föll en tår
+Uppå den gamles kind,
+Då talte han ett ord, hvars spår
+Försvann i nattens vind,
+Då stod han upp, ett steg han tog
+Och hann till flickans fot och dog.
+
+Hvad sade väl hans sorgsna blick,
+Hans ord, ej tydda än?
+Den tår, som ur hans öga gick,
+Hvad mening låg i den?
+Och när till flickans fot han hann
+Och föll och dog, hvad tänkte han?
+
+Var det för hjärtats frid kanske,
+Han höjde än sin röst?
+Var det en bön, han ville be
+Till ett försonligt bröst?
+Begrät han mänskans hårda lott
+Att plåga och att plågas blott?
+
+Han kom från ett fientligt land
+En oväns svärd han bar;
+Dock fatta, broder, rörd hans hand
+Och minns ej, hvad han var;
+O, blott på lifvet hämnden ser,
+Vid grafven hatar ingen mer.
+
+
+
+OTTO VON FIEANDT.
+
+Från Kristina var en man,
+Otto Fieandt hette han,
+Föddes äldst bland bröder alla,
+Däraf lärde han befalla;
+
+Var i kriget, det är sant,
+Endast öfverstelöjtnant,
+Hade med armén fått vandra,
+Om han kunnat lyda andra.
+
+Men han gick sin egen stig,
+Bar sitt hufvud själf för sig,
+Kunde under ingen vara,
+Fick ock därför egen skara.
+
+Nu så hör, hur han såg ut:
+Klädd han gick i grå syrtut,
+Den var sydd på hemloft-skullen.
+Och af egna får var ullen.
+
+Öfverst på hans hjässa satt,
+Sliten blank, hans faders hatt,
+Ärfd vid Villmanstrand på näset,
+Där hans farfar bet i gräset.
+
+Lägg därtill i vintertid
+Fårskinnspäls, helt kort, men vid
+Becksömsstofflor sist på foten,
+Sådan red han framför roten.
+
+Hjälte var han ej just så,
+Att han nu dugt ses uppå;
+Andra tider, andra seder,
+Fieandt bar för djup sin heder.
+
+Bar sitt svärd som bihang blott,
+Gud vet, om han sköt ett skott
+Under hela långa kriget;
+Visst är, att det är förtiget.
+
+Järn och stål och krut och bly
+Därom fick hans trupp sig bry.
+Den höll primen, han höll basen,
+Gubbens vapen var karbasen.
+
+När han gick med den i hand,
+Klämde till för kung och land,
+Var han seg som gamla eken,
+Blef ej gärna trött af leken,
+
+Kunde slåss fast hela dan,
+Brydde sig om segern fan,
+Ville blott ge drift åt striden,
+Därtill var hans kantschuk vriden.
+
+Finnen, visste han helt godt,
+Är för trygg för att ha brådt,
+Ville därför hjälpa arten,
+Icke modet, endast farten.
+
+Pipa skulle dock han ha,
+Eljest var det aldrig bra;
+Men med röken frisk i munnen
+Slogs han gladt, fast öfvervunnen.
+
+Ofta midt bland vapnens brak
+Tog han därför ny tobak,
+Lät sin närmsta busse bida
+Och slå eld, förrn han fick strida.
+
+När han sen i hopen stod,
+Öfversköljd af svett och blod,
+Gjorde med sin dagg försöken
+Och ur bottnets djup sög röken.
+
+Fick sin trupp i ordning ställd,
+Bajonetten vackert fälld
+Och bröt in i värsta klämman,
+Var han som på eget hemman.
+
+Talte finska som en tolk,
+Skrek som åt sitt arbetsfolk;
+En fick pris, en ann' en skrapa,
+Ingen fick stå lat och gapa.
+
+Då, så säga än hans män,
+Var ej godt för fienden,
+Då var gubben lik hin onde,
+Annars var han som en bonde.
+
+Sådan kom han med sin flock,
+Samma pipa, samma jack,
+Efter många hårda strider
+Fram till Karstula omsider.
+
+Hela finska härens hopp
+Hvilade på denna tropp,
+Knappt tolf hundra man numera;
+Vlastoff kom med trefaldt flera.
+
+Hurtig lek det skulle bli,
+Fieandt stoppade uti,
+Pröfvade sin dagg mot klacken
+Och begynte strax attacken.
+
+Sexton timmar höll han ut,
+Då fick gubben stryk till slut,
+Måste dra sin trupp ur flamman
+Och ge djäfvulen alltsamman.
+
+Det förtäljs om honom då,
+Att han rakt slöt opp att slå,
+Tryckte djupt sin hatt på pannan
+Och blef spak som trots en annan.
+
+Så till Möttönen han red,
+Såg blott styft mot sadeln ned,
+Höll sin högra hand vid brickan;
+Pipan, den låg glömd i fickan.
+
+Hvad han satt och tänkte på,
+Kunde ingen rätt förstå,
+Med sig själf blott höll han gille,
+Lät sitt folk gå, som det ville.
+
+När han kom till Lintulaks,
+Bad han om en halmkärf strax,
+Sökte sömn på all sin möda,
+Smakte ej en bit till föda.
+
+Sådan slöt han denna dag;
+Nästa morgon, tre vid lag,
+Sen han fått en smula blunda,
+Var han ren helt annorlunda.
+
+Var mest såsom vanligt förr,
+Tittade ur stugans dörr,
+Lika skarp som förr i synen,
+Och drog valk vid ögonbrynen.
+
+Tog en pärla, förrn han for,
+Snäste till sin yngre bror,
+Gaf vid ån en örfil redan,
+Rökte friskt i Perho sedan.
+
+Gud vet eljest, hur det är.
+Väl behöfs i fält gevär,
+Men att såsom Fieandt strida
+Kan väl också ha sin sida.
+
+Därför säga ock hans män,
+När det väckes fråga än
+Om de tusende besvären,
+Landets fall och hufvudhären:
+
+"Annorlunda kriget gått,
+Om en general man fått,
+Som förstått värdera tiden,
+Och som rökt tobak i striden."
+
+
+
+SANDELS.
+
+Sandels, han satt i Pardala by,
+Åt frukost i allsköns ro.
+"I dag, ett slaget, blir striden ny,
+Det skall gälla vid Virta bro.--
+Herr pastor, jag låtit kalla er hit.--
+Var god, foreller en bit!
+
+Jag tänkt behålla er hos mig i dag,
+Det är så min önskan och plikt:
+Ni känner trakten här bättre än jag
+Och kan ge mig notiser af vikt.
+Var trygg, vi skola ej lukta blod.--
+Ett glas? Maderan är god.
+
+Tutschkoff har sändt mig ett vänligt bud,
+Att vår vapenhvila är slut.
+Låt maten smaka er! Sås, min Gud!
+Då vi ätit, rida vi ut.--
+Vi måste nöjas med hvad vi få,--
+Kanske ni befaller margå?"
+
+Det kom ett bud, ett ilbud kom:
+"Den är bruen, vår konvetion;
+Brusin har vändt med vår förpost om,
+Man hinner ej rifva bron.
+Vårt ur var tolf, och vi följde det,
+Men den ryska klockan är ett."
+
+Sandels, han satt och smorde sitt krås,
+Ät friskt, som öm intet händt.
+"Försök, herr pastor! En dåb på gås?
+Den äter man excellent.
+Det är Dolgoruki, som brådskar igen;
+Ett glas till hans ära, min vän!"
+
+Men budet talte: "Herr general,
+Får jag bringa tillbaka ett svar?"
+"Jo, säg Fahlander, att bron är smal
+Och att batterier han har.
+Han må hålla ut där en timme, en half.--
+Herr pastor, kotlett af kalf?"
+
+Ilbudet for, en sekund förlopp,
+Och en ryttare syntes igen:
+Som en blixt han sprängde till trappan opp,
+I ett språng var han nere på den;
+Hans yttre röjde en ung löjtnant,
+Det var Sandels' adjutant.
+
+Han skyndade in i salen, han stod
+För sin chef med lågande blick.
+"Herr genral, det har flutit strömmar af blod,
+Blod kostar hvar ögonblick.
+Vår här har mod, men den hade det mer
+På en half mil närmare er."
+
+Sandels, han såg på den komne förströdt:
+"Bevars, ni är varm som en ugn.
+Ni har säkert ridit er hungrig och trött,
+Kom, hvila en stund, var lugn.
+Man måste tänka på hunger och törst,
+Se här, genever till först?"
+
+Löjtnanten dröjde. "Vår kamp blir hård,
+Man forcerar med framgång bron,
+Vår förtrupp sviktar i Kauppila hård,
+Där den trycks af en hel bataljon,
+Armén är bestört, allt år på sin hals;
+Hvad order ges, hvad befalls?"
+
+"Jo, att ni sätter er vackert ned
+Och får er kuvert i skick;
+Och sen ni fått den, så ät i fred,
+Och sen ni ätit, så drick,
+Och sen ni druckit, så ät än mer,
+Där har ni order, jag ber."
+
+Harm brann i den unga krigarens själ,
+Af dess flammor hans öga sken.
+"General, jag är skyldig er sanning, nåväl,
+Ni föraktas af hela armén.
+Hos hvarenda soldat en tanke jag fann,
+Att ni är vår fegaste man."
+
+Sandels, han fällde sin gaffel, han teg,
+Brast ändtligt i gapskratt ut.
+"Hur var det, herre, är Sandels feg,
+Säger man så? Åh hut!
+Min häst, låt sadla min ädla Bijou!
+Herr pastor ni följer ej nu."
+
+Det var storm, det var brak, det var strid på den strand,
+Där den Sandelska hären var ställd,
+I ett rökmoln svepte sig vatten och land,
+Och ur molnet blixtrade eld,
+Som af åskor dånade rymdens hvalf,
+Och den blodiga marken skalf.
+
+Där stod vid sitt bröstvärn Finlands tropp,
+Såg trotsigt faran emot;
+Men från rote till rote en hviskning lopp,
+Man hörde ett dämpadt knot:
+"Han är borta, han gömmer sig undan igen,
+Generalen synes ej än."
+
+Men han syntes, han kom. Vid sitt främsta standar
+På redutten han stannade nu,
+Och hans öga var lugnt och hans panna var klar
+Och han sken på sin ädla Bijou,
+Och han satt orörlig med tub i sin hand
+Och betraktade brygga och strand.
+
+Och han sågs på sin springare långt ifrån,
+Och som tusendes gällde hans fall,
+Och fördubbladt hördes kanonernas dån
+Från fientliga strandens vall,
+Och det ljöd kring hans hjässa af kulor ett hvin
+Men han ändrade icke en min.
+
+Och den tappre Fahlander, han dröjde ej mer,
+Till sin chef på redutten han red:
+"General, man har märkt er, man måttar på er,
+Det gäller ert lif, rid ned!"
+"Ned, ned, general, er fara är vår",
+Skrek stormande hela hans kår.
+
+Sandels, han rörde sig ej från sin ort,
+Till sin öfverste talte han stolt:
+"Är det fruktan, det skriker, ert folk, så förgjodt?
+Om det sviktar i dag, är det såldt.
+Men välan, ett försök! Var beredd till affär,
+På minuten är fienden här."
+
+Den ringa hop, som vid Kauppila stod,
+Af tusen fiender tryckt,
+Den hade kämpat med hjältemod,
+Men den nalkades nu i flykt.
+Den hann generalens batteri,
+Den störtade honom förbi.
+
+Han rörde sig ej, stolt dröjde han kvar,
+Som han sutit, satt han ännu,
+Och hans öga var lugnt, och hans panna var klar,
+Och han sken på sin ädla Bijou,
+Och han mätte den här, som i segrande lopp
+Mot hans eldar rusade opp.
+
+Och han såg den komma, den kom helt när,
+Men på faran ej akt han gaf,
+Och han söktes af dödar från tusen gevär,
+Men han tycktes ej veta däraf;
+Han såg på sitt ur, han bidde sin tid,
+Han satt som i djupaste frid.
+
+Men den kom, den minut, som han väntat, och nu
+Till sin öfverste sprängde han ned:
+"Är det färdigt, ert folk, är det likt sig ännu,
+Skall det veta att bryta ett led?
+Jag har låtit de stormande yfvas; välan,
+Vräk undan dem nu som en man!"
+
+Det var sagdt, det var nog, det behöfdes ej mer,
+Det blef fröjd, det blef jublande rop.
+Sex hundrade krigare stormade ner
+Mot den trotsande fiendens hop,
+Och den vräktes tillbaka, pluton för pluton,
+Tills den föll nedtrampad vid bron.
+
+Sandels, han kom till sin här i galopp,
+Där vid stranden den segrande stod.
+Då hans hvita Bijou bland lederna lopp,
+I sin snöglans purprad med blod,
+Och genralen med tjusningens eld i sin själ
+Gladt hälsade trupp och befäl;
+
+Då spordes ej mer ett smygande knot,
+En hviskning, bister och dof,
+Nej, ett jubel stormade honom emot,
+Och i jublet hördes hans lof,
+Och det roptes af röster till tusendetal:
+"Hurra för vår tappra genral!"
+
+
+
+DE TVÅ DRAGONERNE.
+
+Stål så hette en, den andra
+Gick i fält med namnet Lod;
+Båda liknade hvarandra
+Så i kraft som mod.
+Samma trakt vid Saimens stränder
+Hade fostrat dem,
+Gnabbats hade de som fränder,
+Bott i samma hem.
+
+Och dragoner hade båda
+Blifvit sen på samma dag,
+Delat troget hvarje våda
+I hvartenda slag,
+Gnabbats än som stridskamrater,
+Huggits man mot man,
+Allt om äran att i dater
+Öfvergå hvarann.
+
+Snart i rykte framom alla
+I skvadronen stodo de;
+Ingen vågade sig kalla
+Bättre, tapprare.
+Till korpraler af befälet
+Gjordes snart de två,
+Men emellan dem blef grälet
+Icke slut ändå.
+
+Hvad dem eggat som gemena,
+Samma täflan fanns än kvar,
+Ännu var alltjämt den ena,
+Hvad den andra var.
+Båda stodo lika nära
+Ett gemensamt mål:
+Hvar gång Lod blef nämnd med ära,
+Nämndes äfven Stål.
+
+Lyckan svängde dock omsider,
+Att den ena seger vann:
+Lod gick fri i alla strider,
+Stål blef sårad, han
+Dömd till hvila på det sättet,
+Låg han tyst och led,
+Låg som sjuk på lasarettet,
+Då kamraten stred.
+
+Långa månar af elände
+Hade småningom dock flytt,
+Och den tappre återvände
+Till sin trupp på nytt;
+Men då stod han främst ej mera,
+Som han fordom stod;
+För hans likar gällde flera,
+Och medalj bar Lod.
+
+Stål, han såg kamratens lycka,
+Hörde, hur hans rykte steg;
+Hvad hans hjärta kunde tycka,
+Spordes ej, han teg,
+Lät ett ord ej det förråda,
+Ej ett anletsdrag.
+Nu på ströftåg hade båda
+Hållit ut en dag.
+
+Gjordt var allt, som borde göras,
+Det blef tid att vända om.
+Plötsligt sågs ett stoftmoln röras,
+En kosackhop kom.
+Lod tog ordet: "Sväng, ty faran
+Skall dock gagnlös bli;
+Broder, fem man stark är skaran,
+Två blott äro vi."
+
+Stål, han log ett hånfullt löje
+"Du har talat klokt och rätt;
+Blöda får du, om vi dröje,
+Hittills slapp du det.
+Gå, jag möter ensam skocken,
+Förrn den hinner oss,
+Du, som bär medalj på rocken,
+Är för god att slåss."
+
+Sagdt; sin sabel sågs han skaka,
+Sprängde af med stolt förakt,
+Och han såg sig ej tillbaka
+Sen sitt ord han sagt.
+På den harm, kamraten röjde,
+Föga akt han gett';
+Om han följde, om han dröjde,
+Var för honom ett.
+
+Kämpa vill han, icke stanna,
+Fram till målet bär hans färd;
+Stäppens son med blodig panna
+Pröfvar ren hans svärd;
+Dödsrop gny, pistoler knalla,
+Vän vill hämnas vän;
+Midt i skocken, högst bland alla,
+Syns dragonen än.
+
+Ändtligt tycks dock lyckan svika;
+Segrarn segrar icke mer,
+Häst och ryttare tillika
+Hafva störtat ned.
+Fåfängt än i stoftet brottas
+Kämpens starka arm,
+Fyra blanka pikar måttas
+Mot den fallnes barm.
+
+Stum och bister hotar döden,
+En sekund blott öfrig är;
+Finns ej mera hjälp i nöden?
+Vänta, Lod är där.
+Han har kommit, sprängd är ringen,
+Sluten kring hans vän;
+På den fallne aktar ingen,
+Allt är strid igen.
+
+En har stupat af de fyra,
+Se, då såras äfven Lod;
+Ögonblicken äro dyra,
+Strömvis spills hans blod;
+Styrkan ren hans arm förlåter,
+Segerns hopp har flytt;
+Då är Stål på fötter åter
+Och i kamp på nytt.
+
+Den blef kort, så ryktet säger;
+Samma rykte nämner om
+Att till Sandels i hans läger
+Lod om kvällen kom.
+Lugnt med sin medalj i näfven
+Steg dragonen in:
+"Gif åt Stål en penning äfven,
+Eller tag ock min!"
+
+
+
+GAMLE HURTIG.
+
+Aldrig brusto ord vid bivuaken,
+Där den gamle Hurtig blott var med;
+Ofta satt han långt på natten vaken,
+Talande om krig och fred,
+Tände jämt sin korta pipa an
+Och förgat den åter, bäst den brann.
+
+Tredje Gustaf var hans man. "Hvad strider
+Höll ej han med Rysslands stolta fru?
+Mina vänner, det var andra tider
+För soldaten då än nu;
+Kungen själf stod med i rök och blod
+Nu är därtill en marskalk för god.
+
+Tron mig, om hans herrar blott ej vikit
+Från hvad plikt och mod och ära bjöd,
+Hade aldrig segern honom svikit;
+Nu blef trolöshet hans död;
+Det är världens tack, och den är tung,
+Det var synd med sådan ståtlig kung.
+
+När vid Anjala i upprorsskocken
+Han höll tal, hur mild var ej hans ton?
+Korpral Svärd nöp kungen tyst i rocken:
+'Får jag svansa dit kanon?'
+'Nej, min gosse', svarte han helt blid,
+'Låt oss vänta, det blir än väl tid.'"
+
+Så alltjämt med sägner, lika dessa
+Satt den gamle vid sin vaktelds glöd,
+Gråa lockar höljde ren hans hjässa,
+Men ännu var kinden röd;
+Yngre var han dock i Gustafs dar.
+Nu till Oravais han kommen var.
+
+Det var natten för det stora slaget,
+I den vilda skogen höll man hof.
+Sömn var sällspord öfver hufvud taget,
+Men den gamle Hurtig sof;
+Han, som vakat förr till sista man
+Hade somnat nu förrn någon ann'.
+
+Någon stund likväl af kvälln han sutit
+Lutad stilla mot en furas stam,
+Tändt sin pipa och i klagan brutit
+Om hur kriget gick bakfram
+Hur han nödgats tänka ut ett sätt
+Att få slut en gång på sin reträtt.
+
+"Att gå undan", så de fallit, orden,
+"Har man lärt sig nog och lär sig än.
+Sprungit har man en gång förr mot norden
+Och är nu på språng igen.
+Fly, det är det usla hopp, man har,
+Och att en gång stanna, Gud vet hvar.
+
+Nu blir strid likväl, så snart det dagas,
+Då är tid att börja annan sed.
+Den, som vill, må härda ut att jagas,
+Hurtig kan ej mer därmed;
+Han har sakta börjat blygas ren
+Att ej hafva tröttnat längesen.
+
+Jagas, bröder, skall ej gubben mera,
+Han har hunnit råd på gamla dar.
+Bästa konsten mot att retirera
+Är helt enkelt att stå kvar;
+Den, som lärt sig denna konst en gång,
+Han kan ta farväl af allt sitt språng."
+
+Sen han sagt det, hade lugnt han knutit
+Sina armar öfver bröstet blott,
+Och mot trädet, vid hvars stam han sutit,
+Sänkt sig tyst och somnat godt,
+Somnat utan sorg och hufvudbry
+På sin sköna konst att aldrig fly.
+
+Nästa afton hade Finlands skara
+Kämpat ut sin sista hårda strid;
+Slut var kraften att vårt land försvara,
+Tiden var en sorgens tid;
+Hären, krossad lik en bruten våg,
+Hade börjat nu sitt återtåg.
+
+Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta,
+Hördes blott en klagan, djup och dof;
+Lugn fanns ej i något vaket hjärta,
+Men den gamle Hurtig sof;
+Där Kamenski slutligt sprängt hans led,
+Hade gråa krigarn lagt sig ned.
+
+Och han sof, som om af Gustafs tider
+Hvarje minne längesen han mist,
+Sof mer djupt från marscher, språng och strider
+Än vid bivuaken sist,
+Sof förutan sorg och hufvudbry
+På sin sköna konst att aldrig fly.
+
+
+
+KULNEFF.
+
+Och efter kvällen räcker till
+Och minnet ger oss glädje än,
+Om Kulneff jag berätta vill,
+Säg, har du hört om den?
+Det var en äkta folkets man,
+Båd' dö och lefva kunde han,
+Den främste, där det höggs och stacks,
+Den främste, där det dracks.
+
+Att kämpa, kämpa nätter, dar,
+Det var för honom tidsfördrif;
+Att falla endast blomman var
+Utaf en hjältes lif.
+Hvad vapen man i handen höll,
+Det var detsamma, blott man föll,
+I stridens eller lekens ras,
+Med sabel eller glas.
+
+Och älska var hans hjärtas lust,
+Och lika fritt som snabbt hans val:
+Han kom blott från en blodig dust
+Och gaf helt färmt en bal;
+Och sen han lågat natten ut,
+Tog han sin skönas sko till slut
+Och fyllde den ur närmsta bål
+Och drack sin afskedsskål.
+
+Du skulle sett hans anletsdrag!
+Än finns på mången hyddas vägg
+Bland taflor en af eget slag,
+En bild af bara skagg;
+Du träder närmre, och du ser
+En mund som under skägget ler,
+En blick, helt öppen, varm och mild,
+Det är just Kulneffs bild.
+
+Dock fick man vara trygg och van
+För att ej blekna vid hans chock;
+Var man det minsta rädd för fan,
+Var man för honom ock;
+Det var på håll hans åsyn blott,
+Som skrämde mer än pik och skott,
+Och hellre såg man mot hans hugg
+Än mot hans svarta lugg.
+
+Så sågs han, när han rände an
+Med sabeln lyft, i eggadt språng
+Och sådan var han, säger man,
+När han höll ro nå'n gång,
+När, med sin korta päls uppå,
+Från gård till gård han syntes gå
+Och dröjde kvar som vän och gäst,
+Hvarhelst han tyckte bäst.
+
+Än talar mången moder om
+Sin skräck, när utan krus och lof
+Rakt fram till vaggan Kulneff kom,
+Där hennes älskling sof.
+"Men", säger hon, "han kysste blott
+Mitt barn och log så fint, så godt,
+Som nu hans bild på väggen där,
+Om blott man närmre är."
+
+Visst är, att i sitt rätta ljus
+Var gubben Kulneff god som guld;
+Man klandrar, att han tog ett rus,
+Det var hans hjärtas skuld;
+Och detta hjärta bar han med,
+Då han höll frid, som då han stred:
+Han kysste och han slog ihjäl
+Med samma varma själ.
+
+Det fanns i ryska hären namn,
+Som på sitt blad historien skref,
+Som fördes hit i ryktets famn,
+Långt förr än kriget blef.
+Barclay, Kamenski, Bagration,
+Dem kände hvarje Finlands son,
+Och skarpa strider bidde man,
+Där dessa ryckte an.
+
+Men Kulneff visste ingen af,
+Förrn krigets flamma här var tänd;
+Då kom han såsom storm på haf,
+Knappt anad förr än känd,
+Då bröt han fram som blixt ur sky,
+Så väldig och likväl så ny,
+Och glömdes ej och kändes nog
+Från första slag, han slog.
+
+Man hade kämpat dagen ut,
+Och rysse liksom svensk, var trött.
+Man trodde glad, att allt var slut
+Och sof helt lugnt och sött;
+Men bäst vid drömmens barm man låg
+Och guld och gröna skogar såg,
+Så skrek en skyltvakt: "I gevär!"
+Och då var Kulneff där.
+
+Man följde makligt en transport
+Långt skild från ryska härens stråt,
+Man åt och drack af bästa sort
+Och drack på nytt och åt;
+Men plötsligt, midt i glädjens stund,
+Kom Kulneff som en obedd kund.
+Det yrde opp ett moln af damm,
+Hans pikar glänste fram.
+
+Och satt man stadigt då till häst
+Och gjorde allt med bästa flit,
+Kom gubben rakad från vår fest
+Så skäggig han kom dit;
+Men höll man mindre amper min,
+Då blef det han som drack vår vin
+Och bjöd oss kvitta detta lån
+Vid stränderna af Don.
+
+Och var det varmt och var det kallt,
+I regn, i snö, om dag, om natt,
+Allt syntes Kulneff öfveradlt
+Och gjorde spratt på spratt;
+Och ställdes här mot här till slag,
+Visst märkte man, hvar han tog tag,
+Den fria stäppens käcke son,
+Kamraten långt ifrån.
+
+Dock hade Finlands hela här
+Ej kunnat visa en soldat,
+Som ej höll gamle Kulneff kär
+Som trots en stridskamrat.
+Och syntes blott hans kända drag,
+Då grinade af välbehag
+Mot björnen från kosackens land
+Hans bror från Saimens strand.
+
+Och denne åter såg helt nöjd
+Mot ramar, hvilkas tag han rönt,
+Och bröt han in, var det med fröjd,
+Som om det mödan lönt.
+Det var en syn, som dugde se,
+När Kulneff togs med finnarne;
+De visste bära opp hvarann,
+De starke, de och han.
+
+Hans arm har domnat längesen,
+Han föll i strid med svärd i hand,
+Hans ära lefver kvar allen',
+Bestrålande hans land;
+Och hvar hans namn du nämnas hör,
+Hör du "den tappre" nämndt framför;
+Den tappre, hvilket härligt ord
+Af tacksam fosterjord!
+
+Hans klinga drogs mot oss, hans lans,
+Den gaf oss ofta djupa sår,
+Dock älska äfven vi hans glans,
+Som om han varit vår;
+Ty hvad som mer än alla band
+Af fana och af fosterland
+På krigets ban förbrödrar oss,
+Är samma kraft att slåss.
+
+Hurra för Kulneff, för hans mod!
+Hans like skall ej hittas lätt;
+Hvad mer, om än han göt vårt blod,
+Det var hans krigarrätt.
+Han var vår fiende, välan,
+Vi voro fiender som han;
+Att han högg in med fröjd som vi,
+Var det ett ondt däri?
+
+Förhatlig är den fege blott.
+Åt honom ensam hån och skam,
+Men hell enhvar, som tappert gått
+Sin krigarbana fram!
+Ett gladt hurra, ett högt hurra
+För hvarje man, som kämpat bra,
+Hvadhelst han blef i lifvet än,
+Vår ovän eller vän!
+
+
+
+KONUNGEN.
+
+Och konung Gustaf Adolf
+Stod upp uti sin sal,
+Bröt af sin långa tystnad,
+Tog ljud och höll ett tal.
+Åhörare för gången
+Han hade summa tre:
+
+Fältmarskalk Toll, gref Piper,
+Carl Lagerbring, blott de.
+Och konungen tog ordet
+Och talte allvarsam:
+"Vår finska här, Gud bättre,
+Går bakläng's, icke fram.
+Det hopp, vi byggt på Klingspor,
+Tycks ej fullbordadt bli,
+Och Sveaborg har fallit,
+Det stödet är förbi.
+
+Vi trott allt i det längsta
+På uppenbarelsen,
+Men ärkeängeln dröjer,
+Han har ej vist sig än.
+Emellertid förspörjes
+Allt närmre krigets brak;
+Det är för oss som konung
+En högtbetänklig sak.
+
+Och därför ha vi fattat
+Vårt kungliga beslut.
+En föresats allvarlig
+Vi ärnat föra ut;
+Vi låtit nämmeligen
+Oss bringa hit i dag
+Den skrud, vårt svenska lejon
+Vigt in vid Narvas slag.
+
+Kung Karl den tolftes handskar
+Vi vilja lägga an;
+Det är i dubbel mening,
+Som konung och som man.
+Vi vilja kring oss gjorda
+Den store hjältens svärd
+Och slå som han med häpnad
+En svag, försoffad värld.
+
+Ni, Piper, skall oss hjälpa
+Hans ena handske på,
+Ni, Lagerbring, behandlar
+Hans andra likaså.
+Fältmarskalk Toll, er ålder,
+Er ära gör er värd
+Att spänna kring vår medja
+Hans segerkrönta svärd."
+
+Och konung Gustaf Adolf,
+Högtidlig lik en gud,
+Stöd snart för allas blickar
+I Karl den tolftes skrud.
+Han var för stolt att tala
+I denna stund, han teg,
+Han gick ett hvarf i salen
+Med jättelånga steg.
+
+När detta hvarf han slutat,
+Var än en syn att se,
+Han räckte svärd och handskar
+Tillbaka åt de tre,
+Såg på dem med en uppsyn,
+Som ej för skämt var gjord,
+Och täcktes bryta tystnan
+På nytt med dessa ord:
+
+"Nu, Lagerbring, besörjer
+Ni strax till hären bud.
+Att vi i nåder klädt oss
+I Karl den tolftes skrud:
+Fältmarskalk Toll, gref Piper,
+Er båda kallar jag
+Till vittnen af min handling
+På denna stora dag."
+
+Hurvida finska kriget
+Ett annat skick han gaf
+Med denna stolta handling,
+Vet ej historien af;
+Men visst slog han med häpna
+Sin värld där rundtomkring,
+Den gamle Toll, gref Piper
+Och äfven Lagerbring.
+
+
+
+FÄLTMARSKALKEN.
+
+Gladt i Frantsila ett jubel
+Ljöd från Cronstedts lägerställen;
+Bud om Siikajokis seger
+Hade hunnit dit om kvällen.
+Och man drack i spridda gillen
+För sitt fosterland, det kära,
+För dess första skymt af lycka,
+För dess ändtligt frälsta ära.
+
+Tvenne tappra veteraner,
+Öfverstelöjtnanter båda,
+Gamle Christiernin och Lode,
+Fick man där tillsamman skåda.
+Jämlik dem, vid deras sida
+Höjde Aminoff sin hjässa,
+Och en ring af yngre kämpar
+Hade slutit sig kring dessa.
+
+Och man språkade vid glaset,
+Talte fritt om hvarjehanda;
+I en sådan krets behöfde
+Ingen man sin tunga banda:
+Allt det svaga hos befälet
+Kunde utan våda klandras,
+Och bland stolta namn, som nämndes
+Ljöd marskalkens framför andras.
+
+Aflecht han, som främst i striden
+Slöt vid Revolaks sin bana,
+Talte muntert: "Skål för Klingspor!
+Bröder, han har ändrat vana;
+Lustigt skall det bli att skåda
+Hur han lyfter nu sin panna;
+Sen han trafvat genom landet,
+Har han ändtligt vågat stanna."
+
+En af Cronstedts adjutanter,
+Löjtnant Reiher, föll i talet:
+"Den, som sagt, att Klingspor stannat,
+Han har talat förbannat galet,
+Adlercreutz det var och Hertzen,
+Som slog knut uppå vår nesa;
+Fältmarskalken var som vanligt,
+Ren för fan i våld på resa."
+
+Major Furumarck tog ordet:
+"Det är kungen som har felet;
+Hvarför har han satt i nåder
+Denna lumpna trumf i spelet?"
+Ladau sade: "Du är jäfvig
+Att marskalkens värde mäta;
+Du har hjärta, han har mage,
+Du vet dö, och han blott äta."
+
+Ehrnrooth talte: "Låt oss minnas,
+Hvar han lyst i sina dagar;
+Det är ej i magasiner
+Man blir varm för ärans lagar.
+Klingspors hjälteben har burit
+Uppför kommissariatet,
+Hvem vill undra, om han älskar,
+Icke striden nu, men fatet?"
+
+Tigerstedt, den finske gossen,
+Han, som Aflechts öde hade,
+Bet tillhopa sina tänder
+Och bröt ut i harm och sade:
+"Det är sant, han är en främling,
+Har ej växt i våra dalar,
+Han förstår ej våra seder,
+Ej det språk, vår tunga talar;
+
+Men vårt land, det har han skådat,
+Han har sett dess skär och öar,
+Sett som vi från våra höjder
+Dessa tusen, tusen sjöar,
+Utan Gud och utan hjärta
+Måste dock den mänska vara,
+Som ej tjusas in i döden
+Af att detta land försvara."
+
+Christiernin såg upp mot Lode:
+"Hör du, broder, på de unga?
+Klingspor har som vanligt åter
+Råkat ut för deras tunga.
+Sälla må vi väl oss prisa,
+Om vi falle, om vi blöde;
+Det är annat än att drabbas
+Af vår arma marskalks öde."
+
+Gamle Lode, barske herren,
+Hade sutit tyst vid talen;
+Nu blef gubben röd i synen
+Och stod högrest upp i salen,
+Drack sitt fyllda glas i botten,
+Stötte det med kraft i bordet,
+Fick sin hatt inunder armen
+Och tog harmfull så till ordet:
+
+"Jag går bort från detta gille,
+Andra må här ha sin gamman.
+Klingspor får man höra klandras
+Hvar man helst må råka samman.
+Fältmarskalken, fältmarskalken,
+Annat finns ej i språklådan;
+Det är skam, att tappra männer
+Täckas tala om en sådan."
+
+
+
+SVEABORG.
+
+Vi suto efter slutad dag
+Vid aftonbrasans sken,
+Den gamle fänrik Stål och jag;
+Det var vår vana ren.
+En stund flöt bort vid glam och skämt;
+Då råkte Sveaborg bli nämndt.
+
+Jag nämnde flyktigt blott dess namn,
+Men det blef allvar då:
+"Har du sett ön i hafvets famn
+Med Ehrnsvärds fästen på,
+Gibraltars like i vår nord?"
+Så tog den gamle mörk till ord.
+
+"Den blickar öfver haf och fjärd
+Med ögon i granit,
+Den lyfter högt sitt Gustafssvärd
+Och menar stolt: 'Kom hit!'
+Det svärdet sänks ej för att slå,
+Det blixtrar blott och krossar så.
+
+Låt bli att trotsigt nalkas ön,
+Då kriget gör sin rund,
+Stör icke drottningen af sjön
+I hennes vredes stund;"
+Hon slungar mot dig dödens bud
+I tusende kanoners ljud.
+
+Tillbakaträngd var Finlands tropp,
+Vid polens gräns den stod;
+Dock flammade ännu vårt hopp
+Dock glödde än vårt mod.
+Att bota allt ej troddes svårt
+Så länge Sveaborg var vårt.
+
+Klar blef i hast hvar mulen blick,
+När detta namn blott ljöd,
+Allt knot var slut, all sorg förgick,
+Det fanns ej köld, ej nöd.
+Ny fart den finska björnen tog
+Och skakade sin ram och slog.
+Men djupt ur mången sluten barm
+En pressad suck sig bröt.
+
+På drifvans bädd hur mången natt
+Jag hörde detta ord
+Af gråa kämpen, där han satt,
+Långt skild från hemmets jord;
+Det var hans eld, när det var kallt,
+I fjärran bygd hans hem, hans allt.
+
+Då flög en hviskning oss förbi,
+Ett rykte söder från:
+Det talte om förräderi,
+Om våra vapens hån;
+Från man till man, från trakt till trakt
+Det möttes blott af stolt förakt.
+
+Ej glöms i tiders tid den dag,
+Då denna sägn blef sann,
+Då likt ett dystert tordönsslag
+Det säkra bud oss hann,
+Att landets sista hopp gått ner
+Att Sveaborg var svenskt ej mer.
+
+Har hafvets bottenlösa svall
+Det i sin afgrund sänkt,
+Har himlens blixt, har åskans knall
+Dess fasta murar sprängt?
+Fanns ingen man på vallen kvar?
+Det frågtes blott, det gafs ej svar.
+
+Men djupt ur mången sluten barm
+En pressad suck sig bröt,
+Och mången blick, på tårar arm,
+I strida floder flöt;
+Det hade dött, ens fosterland,
+Man stod och grät vid grafvens rand.
+
+O lif! Den man, hvars skuld det var,
+Att denna tårflod rann,
+En gång den skönsta lager skar,
+Som någon hjälte vann:
+Den svenska flottans största glans
+Dess seger vid Svensksund, var hans.
+
+Dock om sitt ljus, sin glans en värld
+Utaf hans klinga fått,
+Om solar bleknat för hans svärd,
+Skall han föraktas blott.
+Det blir hans lön för hans bedrift
+På klippan där med Ehrnsvärds grift.
+
+Du älskar, yngling, ton och sång,
+Vår forntid älskar du;
+Kanhända sjunger du en gång,
+Hvad jag förtäljer nu;
+Då gif hans svarta bragd sin dag,
+Det i sin afgrund sänkt, dag,
+Men hölj i natt hans namn som jag.
+
+Förtig hans ätt, nämn ej hans stam,
+Hvälf ej på den hans brott;
+Må ingen rodna för hans skam,
+Den drabbe honom blott.
+Den, som förrådt sitt land, han har
+Ej ätt, ej stam, ej son, ej far.
+
+Nämn honom blott den falska arm,
+Man ställt till Finlands stöd,
+Nämn honom blygd och hån och harm
+Och skuld och straff och död.
+Det är blott så, han kallas bör,
+Det är att skona den, som hör.
+
+Tag allt, hvad mörker finns i graf,
+Och allt, hvad kval i lif,
+Och bilda dig ett namn däraf
+Och det åt honom gif;
+Det skall dock väcka mindre sorg
+Ån det, han bar på Sveaborg."
+
+
+
+DÖBELN VID JUTAS.
+
+Herr prosten talte: "Döbeln är en hedning,
+Förtappad är han evigt, om han dör.
+Jag kommer, varnar, bjuder tröst och ledning,
+Och han, han ligger tyst en stund och hör:
+Då reser han sig plötsligt upp i sängen:
+'Drif ut prelaten', ropar han åt drängen,
+'Och akta dig, om han släpps in härnäst!'
+Är det ett språk af en, som nalkas döden?
+Dock, han må svara själf för sina öden,
+Jag har gjort nog som människa och präst."
+
+Så talte vid sitt middagsbord, det rika,
+Herr pastorn, där han satt i all sin ståt,
+Han talte så och drog en suck tillika
+Och skar en bit af steken än och åt.
+Men på sin bädd låg Döbeln tärd af plågor,
+Hans barm sågs kämpa, ögat brann i lågor,
+Och feberflammor färgade hans hy.
+I sträcktåg nyss hans skaror norrut ilat,
+På tvenne dygn, de sista, icke hvilat;
+Själf var han kommen till Nykarleby.
+
+Han led af pulsens brand, men i sitt sinne,
+En eld, mer tärande än den, han bar;
+Såg man hans öga, röjde sig där inne
+En oro djupare, än feberns var,
+Han räknade hvar stund, som hann förlida,
+Han tycktes lyssna, vänta, ängsligt bida,
+Och ofta var hans blick på dörren fäst.
+Den uppläts, flärdlös trädde genom salen
+En yngling fram till bädden, till genralen;
+Och Döbeln talte till sin unga gäst.
+
+"Herr doktor, flärd är mycket, som vi dyrke,
+Och bland fritänkare är jag visst en;
+Två ting dock lärt mig akta läkarns yrke:
+Min bräckta panna och min vän Bjerkén.
+Hvad ni förordnat, har jag därför tagit,
+Har som ett barn här legat och fördragit
+Det batteri, ni radat på mitt bord.
+Jag vet det väl ni följer konstens lagar:
+Men binda de mig här för timmar, dagar,
+Så bryt dem som en man, det är mitt ord.
+
+Jag vill, jag skall bli frisk, det får ej prutas,
+Jag måste upp, om jag i grafven låg.
+Lyss, hör, ni hör kanonerna vid Jutas;
+Där afgörs finska härens återtåg.
+Jag måste dit, förrän min trupp är slagen.
+Skall vägen spärras, Adlercreutz blir tagen?
+Hvad blir, du tappra här, ditt öde sen?
+Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre,
+Som gör mig för i morgon sjufaldt värre,
+Men hjälper mig i dag på mina ben!"
+
+Den unge läkarn hörde mulen ordet,
+Dock plötsligt fick hans ädla anlet dag;
+Han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet
+Och strök det tomt uti ett enda drag.
+"Nu, herr genral, gör ej min konst er hinder."
+En högre rodnad flög på Döbelns kinder,
+Och upp han sprang, fast sviktande och svag:
+"Ha! Tack, min unge vän, en kyss på pannan!
+Ni har förstått mig, ni, som ingen annan;
+Ni är en man, och så är äfven jag."
+
+Vid Jutas hade skotten tystnat alla,
+Sen döden gjort där ren sin första skörd,
+Den finska truppen, färdig blott att falla.
+Ej segra mer, stod bruten, spridd och störd;
+Ett anfall var tillbakakastadt bara,
+Och Kosatschoffski ordnade sin skara,
+Beredd att allt förkrossa med ett nytt.
+En dyster stillhet rådde under tiden,
+Som då en åsksky, nyss från hvalfvet skriden,
+Står dubbelt hotfull åter, där den flytt.
+
+Hvem skulle samla våra glesa leder,
+En återstod från dyra segrars dar?
+Af mod, af kraft, af guldren tro och heder
+Fanns nog, men ordnarn borta var.
+Den man, som tändt vårt hopp i nödens tider,
+Som fört i hundra blodigt sköna strider
+Sin tappra björneborgska skära an,
+Han skulle nu ej se dess sista öden,
+Hans veteraners lugna gång mot döden,
+Den skulle slumpen leda, icke han.
+
+Det glömmes ej, du var dock där tillstädes,
+Du, som så ofta sågs i stridens lek,
+Du, vid hvars namn det fosterland än glädes,
+Som djupt har sörjt ditt öde, tappre _Eek_!
+Men du och dina ädla vänner alla,
+I kunden kämpa, icke så befalla;
+Det var hans konst, den sjukes, endast hans.
+Du stod där, du, men stum, med klingan dragen,
+Kall bidde Kothen, sluten red Grönhagen,
+Blott Konow svor, och bister röt von Schantz.
+
+Gif akt, tyst, hör! Det ljöd hurra på höjden.
+En man till häst syns nalkas. Hvem är han?
+Hör, hvilken storm af rop! Hvad vållar fröjden,
+Som brusar jublande från man till man?
+Hurra, hurra far öfver fält och kullar,
+Det slukar massor, vidgas, växer, rullar
+Som en lavin af röster ned mot dala.
+Ha, han har kommit, han och ingen annan,
+Den lilla mannen syns med band om pannan,
+Den ädla, tappra, varma generaln.
+
+Han bjuder tystnad. Hör hans röst! Han ropar
+Till detta folk, som striden nyss förspred;
+Han rider fram, de sluta sig, hans hopar,
+Och det blir skick på nytt från led till led.
+I täta rader blixtra ren gevären,
+Den svartnade, i trasor klädda hären
+Står ordnad, hotfull, fruktansvärd igen;
+Den har ej mer blott döden att förbida,
+Den tänker segra nu, ej endast strida;
+En annan ande hvilar öfver den.
+
+Men Döbeln reds fronten af sin skara,
+Sen han den åter stark och tryggad fann,
+Hans skarpa öga tycktes öfverfara
+Hvar trupp, hvar rote, hvarje enskild man.
+Det syntes klart för alla, svensk som finne,
+Att stora planer hvälfdes i hans sinne,
+Och slukar han mer, än han var van;
+Dock var han ovant mild också den dagen,
+Och ofta ljusnade de bistra dragen
+Mot någon välkänd, trumpen veteran.
+
+En sådan stod då i din trupp, von Kothen,
+Det var korpralen numro sju, Standar.
+Han stod med söndrig sko på ena foten,
+Den andra foten blödde och var bar.
+Då Döbeln hann den gamle, sågs han stanna.
+Med blicken mörk, med handen på sin panna,
+Besåg han stum den gråa krigarns skick.
+"Du var dock med", så talte han omsider,
+"På Lappos slätt, vid Kauhajokis strider
+Är det den lön, du för vår seger fick?"
+
+"Herr general", så svarte veteranen,
+"Se här är det gevär, ni själf mig gaf.
+Ännu är pipan utan fel, och hanen
+Ger eld som fordomdags, det är nog af.
+Att jag är dåligt klädd, lär ingen klandra;
+Man är ej sämre, då man är som andra,
+Och dräkten är ej mannen, vill jag tro.
+Skodd eller oskodd gör till saken ringa;
+Sörj ni blott för att vi få stå, ej springa,
+Så hjälper nog sig foten utan sko."
+
+Och Döbeln talte icke mer men höjde
+Af aktning hatten vid den gamles ord.
+Så red han hän till Brakels trupp; där dröjde
+På nytt han nu, han såg trumslagar Nord.
+Det var en gubbe, känd sen åttiåtta;
+Nu var han stel i armen utan måtta
+Och kunde föga mer en hvirfvel slå;
+Men fast han sällan släpptes till paraden,
+Stod han, där blod det gällde, med i raden.
+Till honom talte generalen så:
+
+"Kamrat, får du då aldrig nog af slagen?
+Finns ingen yngre här till hands än du?
+Här har du stått och styfnat hela dagen,
+Hur vill du röra dina pinnar nu?"
+Den tappre hörde halft förtrytsam orden:
+"Herr general, väl är jag gammal vorden,
+Och att som pojkar drilla blir mig svårt;
+Men att ha kraft armen, det är summan.
+Skrik ni som Armfelt: 'Marsch, framåt, rör trumman!'
+Och Nord slår trögt sin hvirfvel, men slår hårdt."
+
+Och Lappos hjälte log och räckte handen
+Åt mannen från den tappre Armfelts dar.
+Så red han hän och kom till ån, till stranden
+Där Gyllenbögels frikår uppställd var.
+Där stod en yngling, nyss från plogen tagen;
+Genralen såg de bleka anletsdragen,
+Höll in sin häst och röt med vredgad ton:
+"Hvem är du, bonde? Säg, hvad gäller nöden?
+Har du ej lärt dig än förakta döden,
+Din kind är hvit som snö, är du pultron?"
+
+Men ynglingen steg fram och höjde armen
+Och ref sin slitna gråa tröja opp.
+Då lyste fram ett blottadt sår ur barmen,
+Och frisk en ström af blod i dagen lopp.
+"Det fick jag, herr genral, här nyss i striden.
+Jag blödt kanske för mycket under tiden,
+Och därför har min kind ej rodnad mer;
+Dock kan jag än de tappres antal öka,
+Jag låg väl fallen, men låt mig försöka,
+Jag har fått kraft på nytt, sen jag såg er."
+
+Då bröt en tår ur Döbelns stolta öga:
+"Välan då, ädla folk, till strid, till slag!
+Jag har sett nog, att tveka båtar föga,
+Vår kamp blir skön, i dag är Döbelns dag.
+Spräng af, herr adjutant, vår skörd är mogen;
+Befall på höjd, på slätt, längs bort i skogen
+Vår hela front, att den sig framåt rör.
+Ej här, där borta må vi pröfva svärden:
+Med dessa trupper kan man trotsa världen,
+Man väntar ej med dem attack, man gör."
+
+Längs linjen hördes snart ett jubel skalla:
+"Framåt, framåt till seger eller död!"
+En åska var, Standar, din röst för alla,
+Och gamle Nord slog trumman, att det ljöd,
+Och ynglingen med barmen sönderskjuten,
+Gick fram på slätten, med hans blod begjuten,
+Och främst red Döbeln själf med draget svärd.
+Och innan kvällen hann sin skugga sända,
+Var ryska styrkan kastad öfver ända,
+Och räddad Adlercreutz och fri hans färd.
+
+Och krigets skaror hade ren försvunnit
+Ifrån den nejd, där först de mött hvarann;
+Men på det fält, där striden hetast brunnit,
+Stod kvar i kvällens sena frid en man.
+Invid hans sida var hans stridshäst bunden.
+Han stod där ensam i den hemska runden
+Bland lik och spillror på en blodstänkt jord.
+Långt, långt i fjärran hördes segerfröjden;
+Den bleka mannen såg med lugn mot höjden,
+Och från hans läppar ljödo dessa ord:
+
+"En plikt är fylld, de segra, mina leder;
+Ett värf är öfrigt, äfven det är mitt,
+Fritänkare jag nämns, det är min heder;
+Friboren är jag, och jag tänker fritt.
+Dock vet jag, att hvarthelst min tanke hunnit,
+Har ytterst dig den sökt och dig blott funnit,
+Du, i hvars vilja lifvets banor gå.
+Det är till dig jag blickar mot det höga;
+Här, där blott döden ser med slocknadt öga,
+Kan utan vittnen jag dig tacka få.
+
+Du skänkt mig åter fosterland och vänner
+Den stund, vårt hopp var djupt i mörker sänkt;
+Du skådar allt, rannsaka, hvad jag känner,
+Och se, om jag vet skatta, hvad du skänkt!
+Må slafven för sin Gud i stoftet ligga;
+Jag kan ej krypa, har ej lärt att tigga,
+Jag söker gunst ej och begär ej lön.
+Jag vill blott glad inför ditt anlet stanna
+Med eldadt hjärta och med upprätt panna,
+Det är min manliga, min fria bön.
+
+Du gaf mig kraft att stridens massor hvälfva
+I omotståndlig fart från trakt till trakt;
+Min kropp är bräckt, och mina lemmar skälfva,
+Hvad hade jag förmått af egen makt?
+Ja, jag har segrat. Kringhvärfd, innesluten,
+Ser Finlands här en väg till räddning bruten,
+En ban till bragder öppnad genom mig
+Dock är det du, blott du, som frälst oss alla,
+Min Gud, min broder, hur jag dig må kalla,
+Du segergifvare, jag tackar dig."
+
+Så talte mannen, och hans öga sänktes,
+Han steg till häst och syntes snart ej mer;
+Och dagen slöts, och nattens tårar stänktes
+På dödens skuggomhöljda skördar ner.
+O fosterland; hvem spanar dina öden?
+Förborgadt är, om lyckan eller nöden
+En gång skall röjas i din framtids drag,
+Men hur du jublar då, men hur du klagar,
+Skall ständigt dock bland dina skönsta dagar
+Du minnas denna, minnas Döbelns dag.
+
+
+
+
+
+
+Senare samlingen.
+
+
+
+SOLDATGOSSEN.
+
+Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
+Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
+Hans hela värld var ärans fält,
+Där stod han glad, hvar han sig ställt,
+I eld, i blod, i frost, i svält;
+Han var min fader, han.
+
+Jag var ett barn, när han drog bort, sen fridens dag var slut,
+Dock minns jag än hans stolta gång, jag minns den hvar minut,
+Hans hatt, hans plym, den bruna hyn
+Och skuggan från hans ögonbryn:
+Nej, aldrig går det ur min syn,
+Hur härlig han såg ut.
+
+Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned,
+Hur han var käck, hur han var stark, hur i hvar strid han stred.
+Så sad's, han fått medalj också,
+Det spordes snart, att han fått två;
+Ack, tänkte jag i hjärtat då,
+Den som fick vara med!
+
+Och vintern gick, och drifvan smalt, och det var lust och vår,
+Då kom ett bud: "Din fader dött, han dog för ädla sår."
+Jag tänkte då, jag vet ej hvad,
+Var stundom ängslig, stundom glad;
+Men mor, hon grät tre dar å rad,
+Så blef hon lagd på bår.
+
+Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid;
+Det sägs, det var den första gång, han blekna setts i strid!
+På Uttis malm, för Gustafs land,
+Min farfar dög med svärd i hand,
+Hans fader föll vid Villmanstrand,
+Han var från Carols tid.
+
+Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått;
+Ett härligt lif de lefvat dock, en härlig död de fått.
+Ack, hvem vill stappla trög och tung?
+Nej, gå i fält helt, varm och ung
+Och dö för ära, land och kung,
+Se, det är annan lott!
+
+Jag är en fattig gosse jag, som äter andras bröd,
+Jag har ej huld, jag har ej hem alltsen min faders död;
+Men klaga är ej mitt behag,
+Jag växer högre dag från dag,
+Jag är en krigargosse, jag,
+För mig finns ingen nöd.
+
+Och lefver jag, tills jag blir stor och fyller femton år,
+Till samma svält, till samma kamp, till samma död jag går.
+Där kulor hvina tätast då,
+Där skall man finna mig också,
+Där vill ock jag försöka på
+I mina fäders spår.
+
+
+
+BJÖRNEBORGARENAS MARSCH.
+
+Söner af ett folk, som blödt
+På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
+Än har Finlands kraft ej dött,
+Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt!
+Bort, bort, hvila, rast och fred!
+En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar;
+Framåt, framåt led vid led!
+På tappre män se tappre fäders andar ned.
+  Ädlaste mål
+  Oss lyser på vår bana;
+  Skarpt är vårt stål
+  Och blöda är vår vana.
+  Alla, alla käckt framåt!
+  Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt.
+Lys högt, du segersälla fana,
+Sliten af strider sen en grånad forntids dar,
+Fram, fram, vårt ädla, härjade standar!
+Än finns en flik med Finlands gamla färger kvar.
+
+Aldrig skall vår fosterjord
+Af våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas;
+Aldrig ljuda skall det ord,
+Att Finlands folk förrådt sin fria bygd i nord.
+Falla kan den tappre blott,
+Ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas.
+Falla, sköna krigarlott,
+Blif vår, sen för en seger än vi kämpa fått!
+  Vapen i hand
+  Och käckt vår ovän nära!
+  Dö för vårt land
+  Är lefva för vår ära.
+  Rastlöst fram från strid till strid,
+  Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid!
+Glesnade leder vittne bära
+Härligt om mod och bragder, om vårt lands försvar.
+Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar!
+Omkring dig än din trogna finska vakt du har.
+
+
+
+FÄNRIKENS MARKNADSMINNE.
+
+"Gode vänner, män och kvinnor, finns här någon, som mig hör,
+Som vill lyssna till en visa af en gammal granadör?"
+Så begyntes sången, yngling; ord för ord jag minns den än;
+När jag sist var rest till staden, hörde jag på torget den.
+
+Det var marknad; folk och varor mötte ögat, hvart man såg,
+Folket var ej gladt att skåda, och för köp var ej min håg.
+Sen jag tanklös gått och vandrat, kom jag till ett hörn till slut
+Där en vagn i trängseln stannat några ögonblick förut.
+
+Om med afsikt så den hejdats, om af tvång, det vet jag ej;
+Kusken höll, och framför spannet röt åt hopen en lakej.
+Men i vagnen satt en herre, vårdslöst mot suffletten stödd,
+Sobelbrämad var hans kappa, och hans barm var stjärnbeströdd.
+
+Och jag såg och såg. Ett minne vaknade från forna dar.
+Dessa anletsdrag jag skådat, tänkte jag, men när och hvar?
+Jo, vid Lappo, jo, vid Salmis stod han bland de tappres tal
+Men han var kapten den tiden, nu är han en hög general.
+
+Och förändrad var han mycket, ej likväl af åren blott,
+Mer af denna stolta prägel, han på lifvets höjder fått.
+Var det högmod? Kanske icke; i hans min, hans skick, i allt
+Låg ett drag af lugn tillika, fast förnämt och stelt och kallt.
+
+Gladt det var mig städs att råka en kamrat från krigets tid,
+Men på denne såg jag bara, hjärtat blef ej varmt därvid.
+Yfs, jag tänkte, lys och stråla; förr var du bland oss också,
+Mindre stolt, men bättre smyckad var du när du blödde då.
+
+Nu ljöd sången, skrällde plötsligt orden, som jag nämnde här,
+Genom marknadssorlet trängde stämman, darrande och skär:
+"Gode vänner, män och kvinnor, finns här någon, som mig hör,
+Som vill lyssna till en visa af en gammal granadör?"
+
+Jag var en, som ville lyssna, en af granadörens sort,
+Och jag vände mig i stillhet från den höge herren bort,
+Styrde några steg åt sidan genom trängseln tyst min gång
+Och kom fram till gamle knekten, där han satt och sjöng sin sång.
+
+Högrest, men med blottadt hufvud på en trappas steg han satt,
+Med den vänstra handen höll han öfver knät sin slitna hatt.
+Denna hand fanns kvar att sträckas mot en unnad gåfva än,
+Men den högra, den var borta; kriget hade skördat den.
+
+Och han sjöng för menigheten, hvem som ville höra på.
+Skral var sången, priset ringa, hans publik var likaså.
+Närmast honom kring hans trappa stodo i förtroligt lag
+Några trasigt klädda pojkar och en glad student och jag,
+
+Men han sjöng om höga minnen, dar, som strålat längesen,
+Hjältar, gömda nu i grafven, bragder, halft förgätna ren.
+Det var Finlands kamp, han sjöng om, fosterlandets sista strid,
+Våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid.
+
+"Jag har stått för kulor", sjöng han, "uti sex och tretti slag,
+Kunnat tåla köld och hunger, kunnat vaka natt och dag;
+Jag har varit man i ledet, fast jag nu förskjuten är,
+Har min bättre arm i Ume och den andra bräcklig här.
+
+Finns här bland ett yngre släkte någon enda, som var med,
+Då det ljöd: 'Till vapen, männer, det är slut med landets fred!'
+Då fanns eld i mannasinnen, då var allt på annat vis,
+Då brann också detta hjärta, som rätt nu är kallt som is.
+
+Tavasthus, jag kan ej glömma, hur i månans sken du låg,
+När från Hattelmalas höjder jag dig första gången såg!
+Sen var stunden, bister kvällen, jag var trött af dagens färd,
+Men jag sökte nu ej hvila, tänkte ej på tak och härd;
+
+Nej, till dina fält och isar stod min längtan denna gång,
+Där fanns mer än härd och flamma, mer än hvila natten lång,
+Där fanns Finlands här församlad, ung och modig, stark och fri
+Och på oss såg fosterlandet och på fosterlandet vi.
+
+Ära öfver gamle Klercker, evig ära kräfver han!
+Mångbepröfvad, sjuttiårig, var han än soldat och man.
+Ja, jag minns hans hvita hufvud, där bland rotarne han red
+Och med ögon som en faders såg på sina gossar ned.
+
+Med sex tusen söner kring sig, lika stark som fienden,
+Ville han med fröjd och ära göra front i lifvet än.
+Tvekan fanns ej, fruktan fanns ej, allas längtan var att slåss,
+Och vi litte på hvarandra, vi på honom, han på oss.
+
+Då kom Klingspor, fältmarskalken, stolt som majestätet själft,
+Med två hakor och ett öga och af hjärta knappt en hälft,
+Då kom Klingspor, tog befälet med sin höga titels rätt
+Och gaf order, han som Klercker, men hans order var reträtt.
+
+Natt, på drifvan genomvakad, stjärnenatt vid Tavasthus,
+Än, sen många år förflutit, står du för mitt sinne ljus,
+Fast vår trohet blef besviken, fast vårt hopp blef slaget kull,
+Fast vår seger blef en dröm blott för en hjärtlös veklings skull.
+
+När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå
+För de steg, han tog tillbaka, då han kunnat framåt gå,
+För den nesa, som han fäste på vårt rykte, på vårt mod,
+För de tårar, dem vi göto, då vi bort fä gjuta blod?
+
+Sveko vi vid Siikajoki, när det ändtligt gällde sen,
+Låg vid Revolaks vår styrka ej i armar, men i ben?
+Adlercreutz har kunnat svara, Cronstedt ock och andra fler
+Men de tappre, hör jag, finnas, där de icke svara mer.
+
+Jag har nämnt de stora båda, ära, ära öfver dem!
+Många deras vederlikar gått som de till fridens hem.
+Döbeln hvilar, Duneker hvilar; spörjs det nu om deras tid.
+Får som här till vittne duga en förgäten invalid.
+
+Hvarför fick jag icke falla, där så mången hjälte föll,
+Där den käcka finska hären sina högtidsstunder höll,
+Där vår ära lyste klarast, där vår lycka blidast var,
+Under Siikajokis, Salmis, Alavos och Lappos dar.
+
+Ej jag tvungits då att tåga högt mot nordens snö på nytt,
+Ej att se vår segerglädje snart i mörk förtviflan bytt,
+Ej att sörja tusen bröder, bittert dömda innan kort
+Att på Torneås isar stelna och vid Kalix skänkas bort.
+
+Hårda slut på våra mödor, tunga afsked från vårt land!
+Dock jag kom med några andra än till Västerbottens strand.
+Sen jag där med trofast kärlek blödt den svenska sanden röd,
+Sitter nu jag här på torgen, sjunger för en smula bröd.
+
+Gud bevare fosterlandet! Ringa är allt annat sen;
+En soldat skall kunna mista lif och lycka, arm och ben.
+Gud bevare fosterlandet, det är summan af min sång,
+Så, fast andra ord förbytas, slutar jag den hvarje gång."
+
+Och han uppstod, granadören, gick bland menigheten kring,
+Fick en slant af en och annan, af de fleste ingenting;
+Och så kom han fram till vagnen, där den höge herren satt.
+Böjde djupt sitt gråa hufvud och stack fram sin slitna hatt.
+
+Höge herren, generalen, klädd i glitter, bjäfs och band,
+Blef då mörk och ryckte häftigt hatten ur soldatens hand,
+Såg på honom, såg på folket, såg och inom en minut
+Låg den gamles skatt af slantar slagen öfver torget ut.
+
+Häpen stod där granadören, men genralen tog till ord:
+"Jag har hört din sång, jag kämpat såsom du för samma jord.
+Att jag äger detta minne i min ålders höst ännu
+Ser du, jag ar stolt däröfver, mycket stoltare än du.
+
+Det är sant, att lyckan svek oss under mången blodig dag,
+Det är sant, att våra segrar byttes snart till nederlag.
+Men ödmjuka oss behöfva vi för ingen man ändå
+Och jag bär min hatt på hufvu't, bär du, gubbe, din också!"
+
+Sagdt; ett sken af hög förklaring i hans anlet nu sig spred,
+Och han tryckte manligt hatten på soldatens hjässa ned;
+Men han talte--hjärtat brinner än af glädje i mitt bröst,
+När jag tänker på hans uppsyn, när jag minns hans ord och röst.
+
+"Ojämnt falla ödets lotter, så en högre vishet bjöd,
+Jag fått glans och rika håfvor, du fått ringhet, du, och nöd;
+Men det bästa ha vi lika, trohet, aldrig vilseförd,
+Ära, med vårt blod beseglad, och vårt hjärtas vittnesbörd.
+
+Därför äro vi kamrater, därför kom och sätt dig här!
+Gladt vi dela må det mindre, när det större lika är.
+Jag har guld, om du behagar, jag har tak och bröd för dig.
+Du må ha din sena trefnad och din vackra sång för mig."
+
+Och i samma stund i vagnen satt den gamle granadörn;
+Folket skilde sig med vördnad och gaf plats från hörn till hörn,
+Och jag hörde vagnens rullning, där den for längs gatan ner,
+Men min blick var skum af tårar, och jag såg den snart ej mer.
+
+
+
+LOTTA SVÄRD.
+
+Ännu så händer det mången stund,
+Då vid kvällens trefliga härd
+Man träffar från kriget en gammal kund,
+Att man talar om Lotta Svärd.
+
+Hur trumpen kamraten förut man sett,
+Får strax han ett blidare drag,
+Och de grå mustascherna krusas lätt
+Af leende välbehag.
+
+Han minns, hur ofta från stridens ras,
+Från segerns blodade fält
+Han kommit tröttad och tömt sitt glas
+I Lottas bräckliga tält
+
+Och han nämner med glädje ett ord och par
+Om madammen och skrattar smått;
+Men han mulnar också, då du ler till svar,
+Om ej löjet är gladt och godt.
+
+Ty en pärla var hon på krigets stråt,
+Och en äkta pärla också,
+Och något tålte hon skrattas åt,
+Men mera hedras ändå.
+
+Och var hon vacker, och var hon ung?
+Hon räknade tjugu år,
+Sen tredje Gustaf var Sveriges kung
+Och hon i sin lefnads vår.
+
+Förrn den ädle kungen i Finland stred,
+Hon blifvit en krigsmans brud;
+Och då trumman rördes och Svärd drog med,
+Så följde hon samma ljud.
+
+Då var hon vacker. En läpp, en kind
+Som hennes så skär knappt fanns,
+Och mången krigare såg sig blind
+På de bruna ögonens glans.
+
+Men en vår är flyktig, en blomning kort,
+Och hennes, den blef ej lång:
+I trenne växlingar gick den bort,
+En tredjedel hvarje gång.
+
+En togs af den första vinterns köld,
+Sent mildrad och tidigt sänd,
+Den andra blef första sommarens stöld,
+Den vissnade solförbränd.
+
+En del, den tredje, som återstod,
+Den höll hon ej mycket värd,
+Den lät hon drunkna i tårars flod,
+Sen han stupat i striden, Svärd.
+
+När det sista kriget med storm bröt ut
+Och hon syntes bland oss på nytt,
+Då mindes hon knappast sin fägrings slut,
+Så längesen hade den flytt.
+
+Men vacker än, fast på annat vis,
+För en krigsmans sinne hon var,
+Och ofta nämndes hon än med pris
+Som i blomningens bästa dar,
+
+Fast de forna löjenas högkvarter
+Nu hyste rynkor en flock
+Och ögat ensamt var brunt ej mer,
+Men hela anletet ock.
+
+Hon älskade kriget, hvadhelst det gaf,
+Mot-, medgång, fröjder, besvär,
+Och de gråa gossarne höll hon af,
+Och därför var hon oss kär.
+
+Och om någon med Svärd vid hans fana stått,
+Var han säker att ej bli glömd;
+Åt sådana mätte hon fullare mått.
+Och, fördenskull blef hon berömd.
+
+Så följde hon trogen och käck armén,
+Hvarthelst på sin marsch den kom
+Och där skotten smällde och kulan hven,
+Där var hon ej långt bakom.
+
+Ty de kära gossarnes unga mod,
+Det tyckte hon om att se,
+Och mente, hur nära hon striden stod,
+"Att hon ej var närmre än de."
+
+Och om någon tröttnat i rök och eld
+Eller fått sig ett ädelt sår,
+Så ville hon ha sin butik så ställd,
+Att han nådde en styrketår."
+
+Och den grå butiken, den röjde också,
+Om akt på dess flikar man gaf,
+Att den härbärgerat en kula och två,
+Och de kunderna skröt hon utaf.
+
+Nu lyssna vänligt och hör ett drag,
+Det sista af henne jag såg.
+Vi slutat Oravais blodiga dag
+Och gjorda vårt återtåg.
+
+Med var hon, hade med möda fått
+Ur striden sin enda skatt,
+Sitt tält, sin kärra med käril och mått,
+Och sin grålle, bruten af spatt.
+
+Vi rastade. Lotta skötte sin sak,
+Höll disk, som hon förr var van,
+Men gömdt var tältet, hon valt till tak
+Nu endast en skyrest gran.
+
+Och sorgsen var hon, om än hon bedrog
+Med ett löje emellanåt;
+Hon sörjde de tappres sorg, och hon log,
+Men den bruna kinden var våt.
+
+Då kom till henne, där så hon stod,
+En sälle, en ung dragon:
+Hans blickar lyste af öfvermod,
+Och af spotskhet svällde hans ton:
+
+"Häll i", så skrek han, "för ingen bang,
+I afton vill jag bestå,
+Ty silfver har jag, du hör dess klang,
+Och vänner kan jag mig få!"
+
+Hon sköt på den stolte en vredgad blick:
+"Det är väl, jag känner dig nu.
+För en fattig moder i fält du gick,
+Men hur stridde i dag här du?
+
+I mitt tält där satt du försagd och vek
+Och kved, att du sårad var.
+Nu bär du rosor, då var blek,
+Och såret, hvar finns det, hvar?
+
+Säg ej, att din moder i grafven bor,
+Att för henne gevär du ej tog;
+Si! Detta land är din gamla mor,
+Det är denna mor du bedrog.
+
+Och hade du skatter, din ränsel full,
+Och ett haf att ösa dem från,
+Vid Gud, en droppe för allt ditt gull
+Jag gaf ej en sådan son."
+
+Hon knöt vid sidan sin näfve blott,
+Det var så madammens maner
+Och den rike stormaren fann ej godt
+Att försöka närma sig mer.
+
+Men ett stycke borta vid vägens rand
+Där satt en yngling allen,
+På honom sänkte hon blicken ibland
+Med den blidaste stjärnas sken.
+
+Det syntes, om närmre hans skick man såg,
+Där han satt med geväret stödd,
+Att han följt med möda vårt skyndade tåg
+Och att rocken var genomblödd.
+
+På honom såg hon från stund till stund
+Så moderligt varmt och rent,
+Som om varje glas, hon räckte en kund,
+Just varit åt honom ment.
+
+Men då ständigt han sjönk blott djupare ner
+I de sorgsna drömmarnas famn,
+Då tycktes hon ledsna att vänta mer,
+Och hon nämnde ynglingens namn.
+
+"Kom", så hon sade med bruten röst,
+"Än finns här en pärla kvar,
+Kom hit, min gosse, ett glas ger tröst,
+Vi behöfva den nu enhvar.
+
+Du blygs? Hvad mera! Jag vet det nog,
+Att ej guld i din ränsel du bär;
+Från ett torp i skogen till strids du drog,
+Och guld, det skar du ej här.
+
+Men där blod det gällde, där var du ej sämst,
+Det såg jag på Lappos slätt,
+Och vid Ruona stod du på bryggan främst,
+Då det stormades, minns du det?
+
+Sörj därför ej, om ett glas du tar,
+För betalningsn, den får gå;
+Ett glas för Lappo till godo du har
+Och för Ruona fullaste två.
+
+Och stod han, Svärd, vid geväret
+Med sin tappra, vänliga själ
+Och hade dig sett, hur i dag igen
+Du blödde och slogs likväl,
+
+Då stod du hos honom i denna stund
+Som en son hos sin köttsliga far,
+Och, så sant jag lefver, på jordens rund
+Fanns aldrig ett ädlare par."
+
+Soldaten kom, och hon fyllde sitt mått
+För den tappre till yttersta rand,
+Och det feltes ej stort, att till råga han fått
+Två tårar till däribland.
+
+Det är länge sedan jag henne såg,
+Men hon bor i mitt minne dock,
+Och madammen kommer jag gärna ihåg,
+Och hon kan förtjäna det ock.
+
+
+
+GUBBEN LODE.
+
+Ständigt, förrn han gick att strida
+Och till anfall order gaf,
+Sågs den gamle Lode bida
+För sin front med hatten af.
+From och lugn med silfverhåren,
+Stod han så och bad en stund;
+Böner alltfrån barndomsåren
+Hördes än från gubbens mund.
+
+Hatten af i alla leder!
+Stilla andakt, helig frid!
+Kulor kommo, slogo neder
+Än i truppen, än bredvid,
+Mången kämpe bet i gräset,
+Halt dock! Ingen storm förut,
+Innan "Fader vår" var läset
+Och välsignelsen till slut.
+
+Först när han sin bön fått ända,
+Sagt sitt amen högt och gladt,
+Då var gubben klar att vända,
+Slog på hjässan ned sin hatt:
+"Komme nu all afgrunds skara
+Oss till mötes på vår stråt,
+Gud är med oss, ingen fara,
+Hurra gossar, raskt framåt!"
+
+Och så bröt han in i elden
+Med sin Gud och med sin tropp;
+Inga makter, inga välden
+Skakat nu hans modd och hopp.
+Lutad, men med kraft i armen,
+Ömsom yr och allvarsam,
+Snö i locken, eld i barmen,
+Så gick gamle Lode fram.
+
+Folket sade: "Fyr och flamma!
+Nu är gubben ung på nytt;
+Forna junkern är densamma,
+Bor i hjärtat oförbytt.
+Tänder i hans blickar blossen,
+Lyser oss till seger skön;
+Nu kan fan ej skrämma gossen,
+Sen han bedt sin moders bön."
+
+Blodig lek var bragt till ända,
+Segern vår väl mången gång;
+Hären fick till ro sig vända
+Efter slutad bön och sång.
+Trötta skaror sökte tälten,
+Höllo glade rast igen;
+Lode? Nej, han mätte fälten,
+Spökade kring nejden än.
+
+Ensam gick han för det mesta,
+Utan buller, utan ståt;
+Några män blott, af hans bästa,
+Fingo följa honom åt.
+Hvar han varit värst i klämma
+Under dagen tung och lång,
+Där, där var hans tanke hemmat
+Ditåt styrde han sin gång.
+
+Hade han ej nog af striden?
+Var dess hågkomst honom ljuf?
+Var, fast kampen var förliden.
+Han ej mätt på blod ännu?
+Ville han betrakta döden,
+Fröjdas åt dess offers tal?
+Lode?--Nej, han sökte nöden,
+Ville lindra likars kval.
+
+Hvar af lif en gnista röjdes,
+Hvar en puls än vaken fanns,
+Där höll gubben rast, där dröjdes,
+Där försöktes vård och ans.
+Ingen fick i omsorg svika,
+Ingen välja känd och kär,
+Vän och ovän, allt var lika,
+Bröder voro alla där.
+
+Mången kämpe, van att akta
+Lifvet blott som stundens lån,
+Kunde stå och tyst betrakta
+Gubbens vandring långt ifrån,
+Glömma bivuakens nöje
+Blott för nöjet att en stund
+Le, men med sitt bästa löje,
+Åt hans underliga rund.
+
+Och man sade: "Hugg och klappa
+Var hans rop i stridens ras;
+Nu så får han gå och lappa
+Hvad han nyss här slog i kras.
+Dock,--det var ej gamle Lode,
+Som bröt leder och högg ned,
+Det var gubben ej, den gode,
+Det var pojken, som var vred."
+
+Pojke var han, men med heder,
+Pojken satt i hjärtat lugnt;
+Gammal tro med gamla seder
+Höll det hemmet varmt och ungt.
+Stilla allvar var hans yta;
+Såg man i hans blick likväl,
+Sågs den som i speglar bryta
+Glädjen i hans barnasjäl.
+
+Enkel skrud och enkel ära
+Var hans fröjd, kampanjen lång.
+Det blef fred. Han måste bära
+Band och stjärnor sen nå'n gång.
+O, då var det som om ståten
+All hans vår kylt af till höst,
+Som om pojken, halft förgråte
+Klämts och frusit i hans bröst.
+
+Kom han då inför paraden
+Tvär och tung i högtidsdräkt,
+Stod hans manskap hela raden
+Häpet, som ur sömnen väckt,
+Ingen skyldring gick med gamman,
+Ingen sväng förtjänte ros,
+Tills han gaf dem allesamman
+Kort god dag och red sin kos.
+
+Sådant hände. Dock blott sällan
+Blott en stor parad till lags.
+Höll han öfning där emellan,
+Var han klädd som fordomdags,
+När han då red fram för skocken
+Eja, det var sömn ej då;
+Gamla herrn och gamla rocken
+Dem förstod man sig uppå.
+
+Lif och kraft i hvar manöver,
+Lust och fröjd, hvarhelst han kom,
+Aldrig under, alltid öfver
+Hvad han trott sin skara om.
+Gubben fick ej annat göra
+Än att gå från man till man,
+Nypa här en kund i öra,
+Där i skägget gladt en ann'.
+
+Folket sade sen: "Anamma!
+Än har gubbens vår ej flytt
+Forna junkern är densamma,
+Bor i hjärtat oförbytt.
+Tiden på hans hjässa snögat,
+År och mödor böjt hans kropp,
+Pojken log dock än ur ögat,
+Skälmen kröp ur gömman opp."
+
+
+
+FRÄMLINGENS SYN.
+
+Hvems är palatset, som jag for förbi
+I kvällens mörker nyss? Hvem bor däri?
+Så graflikt hemskt det stannat i mitt minne:
+Det höjde sig så stolt bland nejdens hus,
+Men det var mörkt och tomt och dödt där inne,
+Blott ur ett rum, ett enda lyste ljus.
+
+Jag stannade en stund och såg. Det var
+Palatsets stora sal, som lyste klar;
+Den låg som öppen för mitt skärpta öga.
+Jag sökte människor i salen, men
+Min väntan såg sig fylld så ganska föga,
+Blott två gestalter rörde sig i den.
+
+En svartklädd kvinna, hög, fast böjd af år,
+Med rika lockar af ett silfverhår,
+Som föll på skuldran ned, var en af dessa;
+En svartklädd man, den andra af de två,
+Höll lugnt en kandelaber, och hans hjässa,
+Än buren upprätt, sken som snö också.
+
+Mitt öga följde dem. Det fanns en bild,
+En tafla fäst på salens vägg, och skild
+Från den på ringa afstånd fanns en annan.
+När kvinnan nådde dessa på sin rund,
+Då höjde fridsamt hon den sänkta pannan
+Och såg mot dem liksom i bön en stund.
+
+Hvem var hon? En minut, och allt förgick:
+Hon hade vandrat. Nästa ögonblick
+Sågs ej ett ljus sig mer i slottet tända.
+Hvem var hon, säg? En vålnad utan ro?
+En enslig bilderdyrkerska kanhända.
+Från andra länder och af annan tro?
+
+Nej, främling, ingen vålnad, ingen strid
+Du skådat,--allt var verklighet och frid.
+Dock, om i morgon du vid samma timma
+Vill följa vägen, som till slottet bär,
+Skall du som nyss se ljus i salen glimma
+Och se den gamla kvinnan åter där.
+
+Sen långa tider ren, sen måna år
+Med samma tjänare i samma spår
+Hon vandrar så hvar gång till natt det stundar:
+Hon dröjer en minut, sen syns hon gå;
+I nästa stund hon hvilar ren och blundar,
+Och det är fridens sömn, hon sofver då.
+
+De båda bilderna, du kunde se,
+Två ädle bröder Ramsay voro de,
+I denna boning vuxna med hvaranda.
+Den ena stupade på Lemos strand,
+Helt kort därpå vid Lappo föll den andra,
+Och båda för ett älskadt fosterland.
+
+Om dem vet sägnen tälja många drag,
+Och Finlands skalder sjunga än i dag,
+Hur gladt sitt unga hjärteblod de blödde.
+De fingo segra i sin ålders vår,
+De fingo falla för det land, dem födde,
+En tjugoett, den andra nitton år.
+
+Men kvinnan, ädle främling, som du såg
+Med dyster undran, när i stilla tåg
+Hon långsamt skred från broder och till broder,
+Hon lefver nu af sina minnens skatt:
+Det var de båda tappres gamla moder,
+Hon tillbad bilder ej,--hon tog god natt.
+
+
+
+FÄNRIKENS HÄLSNING.
+
+(Till Gregori Tigerstedt på femtionde årsdagen af striden vid Revolaks).
+
+"Har du på lifvets stigar märkt nå'n gång
+Ibland de tusende, du där sett vandra,
+Hur af en okänd makt, ett inre tvång,
+En människa kan dragas till den andra?
+Man ser ett anlete, en röst man hör,
+Och fängslas, glädes, vet ej själf hvarför.
+
+Det fanns vid Cronstedts skara förr en man,
+Ännu i minnet kär för mig att skåda;
+Jag var ren veteran, en yngling han,
+Men samma anda bodde i oss båda.
+Jag glömmer mycket, glömmer lätt, men nej!
+Gregori Tigerstedt jag glömmer ej.
+
+Det syntes på hans blick, hans gång, på allt,
+Att han var född för svärdet, ej för trossen.
+En högrest krigarbild, en smärt gestalt,
+Gick han sin bana fram, den raske gossen.
+Han var mitt ögas fröjd från dag till dag,
+Han kände icke mig, men honom jag.
+
+Jag minns hans stämma: fostrad högt i nord,
+Ljöd den som nordan skarp inför plutonen;
+Till målet bar som kulan hvart hans ord
+Och trängde in, ty det var krut i tonen;
+Det låg ett vittne ren i denna röst,
+Att den var hemma från ett trofast bröst.
+
+Och hvart det bar, hvadhelst han pröfva fick,
+Vid hopplöst återtåg, af nöd och våda,
+Brann samma eld i samma öppna blick,
+Sågs samma lugn i samma anlet råda;
+Det var, som om man läst i brons däri:
+'Än kommer dag, än är ej allt förbi.'
+
+Ibland, när farten norr ut blef för stor
+Och mången kämpe grät af harm och smärta,
+Då bet han tänderna ihop och svor,
+Men tåren gömde han uti sitt hjärta;
+Blott pressadt från hans läppar hörde vi:
+'Än kommer dag, än är ej allt förbi.'
+
+Och dagen kom, hans festdag, då vår här
+Med ära kunde veckla ut sin fana.
+Vid Revolaks ljöd ropet: 'I gevär!'
+Och krigarn, jagad nyss, fick ändra bana.
+En blixt af fröjd flög genom männens rund,
+Det var en stund, en oförgätlig stund.
+
+O hvilken syn! En här med slocknadt hopp
+Bröt fram att det vid stridens låga tända,
+En hämmad ström ur sprängda dammar lopp
+Att mot hvart hinder sina böljor vända,
+Ett folk, förnedradt till förtviflans rand,
+Stod upp att värna sina fäders land.
+
+I ljus smalt rodnan bort kring österns berg,
+Och dagens strålflod kom alltmera nära,
+Då tog omkring oss drifvan purpurfärg,
+Där grydde morgonrodnan af vår ära:
+Allt djupare, ju högre solen stod,
+Sken denna morgonrodnad,--den var blod.
+
+Men dagens första väkt knappt än förgått,
+När stridens sista flamma var förbrunnen
+Och Siikajokis unga seger fått
+En tvillingsbroder, lika skön befunnen.
+Ett jubel skallade från led till led,
+Det var den hälsning, som den mottogs med.
+
+Jag stod på kampens kulle. Allt var lugnt,
+Där vreden rasat nyss, nu rådde friden:
+Man stred ej mer, man sof där djupt och tungt,
+Man sof den sömn, som mer ej störs i tiden;
+Och fanns en vaken, var det blott en vän,
+Som hos en vän, som somnat, dröjde än.
+
+Jag hade sökt, jag hade hittat rätt,
+Jag fått en visshet, lika svår att sakna:
+Jag hade sökt bland leden Tigerstedt,
+Men han fanns här, han fanns ej bland de vakna.
+I segerns stund, af stridens glädje varm,
+Han somnat här med genomstungen barm.
+
+Den tappre! Nyss likväl jag honom såg
+Så ung, så käck, så stark sin stormning våga
+Och rycka an i omotståndligt tåg
+Mot höjda svärd och vilda eldgaps låga;
+Nu låg han stel, på samma drifva sträckt,
+Där nyss Bulatoffs eldar djärft han släckt.
+
+Dock än med lifvets färg ifrån hans drag
+Ej prägeln af hans lugna själ försvunnit,
+Uti hans bleka anlet kunde jag
+Än se det trygga mod, jag förr där funnit;
+Jag måste tänka, när jag såg däri:
+'Än kommer dag, än är ej allt förbi.'
+
+Och se! Än var ej allt förbi. Ännu
+Han sparad blef för fosterlandets fana.
+Jag såg ej honom sen. Kanhända du
+I lifvet möter honom på din bana:
+Då hälsa honom än från fordomdags,
+Från Stål, från bragderna, från Revolaks."
+
+Så talte gamle Stål en gång om dig,
+Du kämpe från vår äras gyllne tider.
+Hans hälsning har studenten gömt hos sig,
+Tills grånad ren han bär den fram omsider,
+Nu, när ett sekel hunnit halft förgå,
+Sen för din fosterjord du stridde då.
+
+Tag denna hälsning kärt, det bor i den
+En hälsning ock ifrån det land, dig födde;
+Det räknar lederna utaf de män,
+Som för dess tro, dess hopp, dess minne blödde.
+De glesnat mycket, desto mera har
+Det kärlek för de få, det äger kvar.
+
+Det tackar dem för detta trogna mod,
+Som än vid polens is ej slöt att brinna,
+Det tackar dem för allt det ädla blod,
+De för dess framtids räddning låtit rinna,
+Att genom dem dess lösen kan förbli:
+"Än kommer dag, än är ej allt förbi."
+
+
+
+VON TÖRNE.
+
+Jag minns väl knappast, om jag talt tillförne
+Om mannen frän S:t Michel gamle Törne?
+Bland gråa hjältar nämndes äfven han
+Och förde Savolaks vargering an.
+
+Von Törne, vet du, var en äkta finne,
+En gammal, knotig björk med masur inne,
+Det var ej lätt att öfver honom rå,
+Det skulle vara hugg, som bet uppå.
+
+Han visste af det själf och trodde gärna,
+När folket sade, att han hade kärna,
+Att gamle Törne stod uppå sin kant
+Båd' som major och öfverstelöjtnant.
+
+Jag kände gubben under freden redan,
+Då var han rund och trygg som framgent sedan;
+En främling kunnat tro sig se en stock,
+Som man klädt sporrar på och krigsmansrock.
+
+Men i den stocken fanns ett hjärta slutet,
+Ett hjärta, fläckadt ej, ej heller brutet,
+Med starka pulsar och med eldadt blod,
+Ett kärnfriskt mannahjärta, fullt af mod.
+
+Och detta hjärta slog för fosterbygden;
+Att veta akta den, se det var dygden.
+Hvarför? Jo, därpå gaf han det besked,
+Att den var hans och hans vargerings med.
+
+Jag minns, hur ofta, när han var bland kända,
+Det var hans lust att orda utan ända
+Om detta land, "det bästa rakt, som fanns",
+Och om dess folk, "ett sådant folk som hans".
+
+Han stod då gärna bredbent midt i ringen,
+Det var hans sturska vana, efter ingen
+I vida världen, liten eller stor,
+Förneka djärfts, att han var finsk major.
+
+Som denna ära höll han ingen annan,
+Med den i hugen lyfte stolt han pannan
+Och var beredd att gå fast mot en värld
+Med sin kohort, sin fullmakt och sitt svärd.
+
+Ibland likväl, när han var rätt i taget,
+Beskref han finnens enfald för gelaget,
+Hur ärlig mången var, men dum också.
+Han log hvar gång, ett jättelöje då.
+
+Men kom en annan och försökte klandra--
+Pass! Det gick an för gubben, ej för andra.
+Långt förrn berättarn hunnit än till slut,
+Fick han tillbaka: "Herre, håll er trut!
+
+Jag frågar er, som är så stolt i orden,
+Hvar ni sett en nation på vida jorden,
+Sett eller läst om en i skrift, i bok.
+Mer än den finska ädel, käck och klok.
+
+Försök att stå med den på tjänstens vägnar
+Dar kulan hviner och där blod det regnar,
+Och svara, sen ni pröfvat själf och sett,
+Om finnen saknar eld och ej har vett!"
+
+Som han i freden var, var han i striden.
+Jag var furir vid gubbens trupp den tiden
+Och kunde nämna många andra drag,
+Men vill blott tala nu om Lappos dag.
+
+Vi voro sända då att rensa skogen,
+Vi ville fram, hvar man var redobogen,
+Men gamle herrn fick lust att göra halt,
+"Emedan finnen sköt så skarpt och kallt".
+
+"Halt", skrek han, "gossar, tagen stöd af träden
+Och mejen skocken, som man mejar säden;
+Skarpt korn, kall siktning! Här får korpen stek,
+Det här blir en fördärfvadt rolig lek."
+
+Han kände hvarje man i bataljonen
+Till namnet icke blott, men till personen,
+Gaf akt, så långt han såg, på en och hvar
+Och hade ord för alla som en far:
+
+"Rätt så, Karl Hurtig, det var träff, det skottet,
+Nu puffar aldrig mera den, som fått'et.
+Bra, korpral Flink, du skjuter som i fjol!
+Aj se, för tusan, där föll Per Pistol!
+
+Nå, det var synd med stackars gossen käcka,
+Hans gamla far skall få mitt torp för Pecka."
+Så var hans språk, så förde han befäl,
+En finsk major till botten af sin själ.
+
+Det kom ett bud från Adlercreutz: "Forcera!
+Framåt med bataljonen, skydna mera!"
+Von Törne hörde ganska lugnt därpå.
+Behöll sin plats och svarte blott: "Jaså!"
+
+Nu kom det glada. Gubben stod vid fanan,
+Stod stolt och rund och bredbent efter vanan,
+Som om han ärnat stå till världens slut
+Och ment åt själfva kulan: "Stopp, vet hut!"
+
+Hvart ville budet med en slik ta vägen?
+Den unge fänriken var helt förlägen;
+Han hade sprängt dit öfver sten och stock,
+Och allt stod gubben kvar mot order dock.
+
+"Ryck framåt, herr major!"--"Tyst, herre, bara!
+Ni kan ju se det, här är ingen fara."
+"Men generaln befallt."--"Ja, lefve han!
+Karl Adlercreutz, han är en ärans man."
+
+Han sagt det knappt, när han från närmsta tallen
+Fick sig en sats af splittrad bark mot skallen:
+"Åhå, jag kunde vänta sådant här,
+Det är en karl att sikta bra, den där.
+
+Det var så när, att han mig träffat hade;
+Nu får jag säga, som Hans Klinga sade,
+När kulan strök förbi hans ögonbryn:
+'Den djäfvuln aktar ju ej ens folks syn'."
+
+De orden hade ständigt gjort hans nöje,
+Nu log han ock på nytt sitt stora löje
+Och ställde sig helt trygg, som nyss förut,
+Med hand i sidan och med benen ut.
+
+Gud vet, hur länge än han dröjt med slaget,
+Men bäst han stod där midt i själfva taget,
+Paff, kom en kula, åter och flög hän
+Rakt genom porten mellan gubbens knän.
+
+Den gamle märkte fladdret i syrtuten,
+Såg ned, såg på den, den var genomskjuten,
+Höll upp ett skört, det andra likaså,--
+Fördömdt, det syntes hål i båda två.
+
+Nu blef han misslynt, tog sig vid sitt öra:
+"Här får Matts skräddare ett vackert göra!
+Men skynda, gosse, kära Janne, kom
+Och se, om det står bättre till bakom."
+
+Och Jan, hans gamla dräng, steg fram: "Ack. herre,
+Nu gick det tokigt, här är sjufaldt värre,
+Där framtill finns helst skörtet i behåll,
+Men här en trasa bara utan fåll."
+
+Då blef von Törne vred: "Nej, si en tocken,
+Som tar och skjuter platt fördärfvad rocken,
+Som jag i dag bär på mig andra dan!
+Framåt här, gossar! Fan skall ta den fan."
+
+
+
+DEN FEMTE JULI.
+
+"Nu lyser julisolen klart,
+Mitt sinne stäms så underbart
+I denna morgonstunden;
+Kom, yngling, om du vill som jag,
+Kom, låt oss andas några drag
+Af sommarluft i lunden;
+Det är i dag en högtidsdag."
+
+Den gamle knekten talte så,
+Sköt nätet bort, stod upp att gå
+Och tog mig tyst vid handen;
+Och genom byn vi följdes åt
+Och öfver ängens blomsterstråt
+Till blåa sjön och stranden,
+I pärlor klädd af daggens gråt.
+
+O, hvilken himmel, hvilken jord!
+Den gamle talte ej ett ord,
+Han tycktes blott betrakta.
+En tår föll å hans kind ibland
+Omsider tryckte han min hand
+Och log och sporde sakta:
+"Så kan man dö för detta land?"
+
+Jag teg. En blick ur hjärtat var
+Mitt enda, lättförstådda svar,
+Han sökte ej ett annat.
+Och tystnad rådde en minut,
+Han såg kring nejden som förut
+Från kullen, där vi stannat;
+Då tog han ord, då brast han ut:
+
+"Ja, yngling, här från denna strand
+Du ser ett stycke af det land
+Som fosterland du kallar:
+Skönt som vid Virdois sjöar här
+Är det kring Saimens tusen skär
+Där Vuoksens bölja svallar,
+Där Imatra i skum sig klär.
+
+Och stod du nu längst upp i nord,
+Du såg en lika härlig jord
+Ifrån dess fjällar höga;
+Och om den flacka kust du såg,
+Som sköljs af Bottenhafvets våg,
+Låg Finland för ditt öga
+Och tände kärlek i din håg.
+
+Men vet du, hvad jag syftar på
+Kan du den tysta tår förstå,
+Som i mitt öga sitter?
+Och denna dag, säg, anar du,
+Hur den kan vara mig så ljuf
+Och likafullt så bitter?
+Det är den femte juli nu.
+
+En dag gryr opp, en dag förgår;
+Hur mången lämnar ens ett spår,
+När den från oss är tagen?
+Den femte juli, ack, den drog
+Ej spårlöst bort, jag minns den nog
+Sen sjutton år den dagen.
+Det var den dag, då Duncker dog.
+
+Här fanns ett folk i Suomis land,
+Det finns ännu: vid sorgens hand
+Det lärt att bära öden,
+Det känner intet offer svårt,
+Dess mod är tyst, dess lugn är hårdt,
+Dess trohet trotsar döden,
+Det är det folk, vi kallar vårt.
+
+Du ser det i dess hvila, du,
+Det härjas ej, det störs ej nu,
+Dock kan för det du flamma;
+Jag såg det i dess pröfningstid,
+I frost, i svält, i storm, i strid,
+Jag såg det då detsamma;
+Hvad, tror du, kände jag därvid?
+
+Jag såg det blöda dag från dag,
+Jag segrar såg och nederlag,
+Men ingen såg jag svika;
+I bygder, där ej sol gick opp,
+Stod kämpen än med ishöljd kropp
+Och nekade att vika,
+Fast utan hem och utan hopp.
+
+Hvad tålamod, hvad mannamod,
+Hvad kraft i hug, hvad eld i blod,
+Hvad lugn i skiften alla,
+Hvad bragder kräfdes ej af den,
+Som detta folk, som dessa män
+Sin hjälte skulle kalla
+Och dyrka efter döden än?
+
+Men fråga, om du träffar på
+En veteran från kriget då,
+En af de tappras skara,
+Spörj, om han kände dock en man,
+Som priset öfver alla vann
+Och trofast skall han svara:
+'Ja, herre, Duncker hette han.'
+
+Och utan höga anors lån
+Kom denne man, en hyddans son,
+Från obemärkta trakter
+Och vann en storbet, knappast drömd,
+Blef landets stolthet, blef berömd
+Som starkast bland dess vakter
+Och blir i Finlands tid ej glömd.
+
+Och denna äras rena glans,
+Hans kärlek gjorde den till hans,
+Hans varma hjärtas låga.
+Sin fosterjord han trohet svor,
+För den som för en brud, en mor
+Sitt allt han ville våga,
+Med denna kärlek blef han stor.
+
+Han föll; och dock, hvad härlig lott
+Att dö som han, sen så man fått
+Sitt lif med ära hölja!
+Det är att trotsa glömskans sjö,
+Att lyftas som en grönklädd ö
+Ur djupet af dess bölja;
+Det är att dö, och dock ej dö.
+
+Nu stråla blomsterprydt, o land,
+Höj öfverallt en löfrik strand
+Ur sommarvarma vågen,
+Låt rodna dina fjällars topp,
+Låt skimra dina strömmars lopp
+Och slå mot himlabågen
+I glans ditt Saima-öga opp!
+
+Att minnet, när på denna dag
+Det nämner Dunckers namn som jag,
+Kan stolt till dig sig vända
+Och säga: 'Se, så härligt log
+Det land, som hjältens kärlek tog;
+Säg, kan det hjärtan tända?
+Det var för denna brud, han dog'."
+
+
+
+MUNTER.
+
+Vackert var det att betrakta
+Hjälten Adlercreutz, genralen,
+Hur han kom så tyst och sakta
+Till soldatens graf i dalen,
+Hur han stannade vid randen
+Och, med hatten sänkt i handen,
+Såg den enkla bädd fullbordas,
+Där Hans Munter skulle jordas.
+
+Stor var eljest icke hopen,
+Honom följde i det sista:
+Två soldater gräfde gropen,
+Fyra stodo vid hans kista;
+Men till heders sen för resten,
+Utom generaln och prästen,
+Tre korpraler, pengar värde,
+Och furiren, jag,--den fjärde.
+
+Annan ståt fanns ej att skåda.
+Klädd i slitna krigarkläder
+Låg han, Munter, i sin låda
+Hopklämd mellan fyra bräder,
+Trygg och nöjd att se i döden,
+Som han var i alla öden,
+Samma kämpe som i lifvet,
+Mindre färm blott, det är gifvet.
+
+Nu, när skild från strid och skiften
+Sitt kvarter han fått, soldaten,
+Framsteg korpral Buss på griften
+Och höll) tal om stridskamraten.
+Hur han var till börd och minnen,
+Hjärta, språk och kraft och sinnen
+Som en slant till krigsman slagen,--
+Allt drog gubben Buss i dagen.
+
+Det var konstlöst, men man rördes,
+Stod där kvar i tyst förbidan,
+Log, när Munters kärnspråk hördes,
+Strök mustascherna åt sidan.--
+Vill du lyssna till hans saga?
+Den är enkel och alldaga,
+Kan väl mödan knappt betala;
+Hör dock! Gamle Buss må tala.
+
+"Krigsmän! Nu är Munter borta.
+Känd och käck långt mer än mången,
+Har han kommit nu till korta
+Och åt döden gett sig fången.
+Efter marscher, stormar, strider
+Har han nu gjort halt ömsider,
+Lagt sig här till rast i backen
+Och vändt lugnt i vädret klacken.
+
+Fråga oss, som närmst i elden
+Fått med honom kulor smaka.
+Om han höll sig, där man ställde'n,
+Eller ryggade tillbaka,
+Om i striderna och slagen
+Han fick hvitt i anletsdragen,
+Eller såg mot dödsminuten
+Mörkbrun, som af koppar gjuten.
+
+Till armén från vilda skogen
+Kom han, styf till skick och later,
+Sina tappra fäder trogen,
+Allt från hedenhös soldater,
+Svarte kort och talte föga,
+Log med skalken i sitt öga
+Högst tre ord, sen stum som siken,
+Men på hufvet slog han spiken.
+
+Liksom han, så hela raden
+Af hans släkt gått fram i världen,
+Blödt och dött i lägsta graden,
+Hållit truten, talt med svärden.
+En gång som ett troll omsider
+Steg i Karl den tolftes tider
+Ända till furir en Munter;
+Sen dock bar på nytt herunter.
+
+Mången, ej i tjänsten öfvad,
+Släpper sent sitt hem ur minnet,
+Hänger näbb och går bedröfvad,
+Innan tiden stålsatt sinnet.
+Sådan var ej Munters vana,
+Nej, till tredje Gustafs fana
+Kom han, rakt från första dagen
+Som en slant till krigsman slagen;
+
+Drack af fröjd, blef vild om kvällen
+Och slog buckla på geväret;
+Nästa morgon fick sig sällen
+Litet fuktel för besväret.
+Väbeln sade: 'Tag ej illa,
+Så är tjänsten, gubbe lilla!
+Har du mjuknat nu till början?'
+'Jo,' sad' Munter, 'tack för smörjan!'
+
+Nykter var han ock alltsedan,
+Hurtig, nöjd och oförtruten,
+Fick i första dusten redan
+Vänstra skuldran genomskjuten.
+Döbeln stod då bland de sina,
+Hörde samma kula hvina:
+'Den gick nära, barn, hvem fick'en?'
+'Munter svarte: 'Jag var pricken.'
+
+Knappast läkt på nytt den gången,
+Fick han åter lyckan pröfva,
+Fick, i en kosackhop fången,
+Sina breda fötter öfva;
+Tvangs att följa halfva milen
+Stäppens fåle, snabb som ilen,
+Tills af några djärfva kunder
+Han blef frälst som af ett under.
+
+Svetten svällde i hans panna,
+Hjärtat slog och barmen häfdes,
+När han ändtligt kom att stanna;--
+Dock god min behölls och kräfdes.
+'Fick du trafva?' ljödo ropen
+Skämtsamt ur den ystra hopen,
+'Hur gick färden, hur var stigen?'
+Munter svarte: 'Tämmeligen.'
+
+Kort därpå blef Armfelt slagen;
+Munter, blodbestänkt, ja, färgad,
+Stod sin fana närmst den dagen,
+Genom honom blef hon bärgad.
+Nu, vasserra, ändtligt fick han
+På den fasta, gråa brickan
+Svärdsmedaljens hederstecken;
+Munter sade lugnt: Å näcken!'
+
+Som han var i dessa strider,
+Lika nöjd och oförfärad
+Var han allt till sista tider,
+Endast mer bemärkt och ärad,
+Var nu grå i skägget vorden,
+Kanske än mer karg på orden,
+Men i eld och rök och flamma
+In i döden än densamma.
+
+Sent på ett besök i våras
+Kom hans mor till bivuaken;
+Då fick Munter lof att tåras,
+När han såg den gamla draken;
+Satt ock sedan långt på natten,
+Teg och log och såg på skatten.
+Detta möte var det sista,
+Nu lär gummans hjärta brista.
+
+Aldrig nej, hvadhelst hon sade;
+Till hvart ord från modrens tunga
+Endast ja och ja han hade,
+Tills hon ändtligt hördes sjunga:
+'Käre son, var ej förvägen!
+Håll dig saktligt, gå ur vägen,
+Bättre fly än illa fäkta!'
+Då sad' Munter: 'Pass, ursäkta!'
+
+Dock, hans kula, den var gjuten,
+Här var gränsen, här fanns döden,
+Sen han käck och oförtruten
+Följt armén i alla öden.
+Än i går dock blef han funnen,
+Hurtig med tobak i munnen,
+Som piket hos generalen,
+Där ett krigsråd hölls i salen.
+
+Nyss på orderna vi läste,
+Hur, liksom att föra ordet,
+En granat kom in och fräste
+Mellan herrarne kring bordet.
+Munter, van att röra bränder,
+Spottade i styfva händer
+Och fick gynnarn öfver nacken,
+Flink att skynda ut på backen.
+
+Dörren hann han, klippte sedan
+Genom farstun ut i rycken,
+Stod så när på trappan redan,
+När granaten sprang i stycken.
+Det var Munters bragd den dagen.
+Nu så låg den tappre slagen,
+Dock, till modet än behållen,
+Sad' han endast: 'Fan tog bollen.'
+
+Än i dag, när morgon grydde,
+Höll han kvar af lif en gnista;
+Ingen klagan, hållning prydde
+Veteranen i det sista.
+'Stackars gubbe, ena armen,
+Den är borta, hela barmen
+Full med skärfvor af granaten
+Munter sad': 'Han sprack, den saten.'
+
+Sådan slöt han, sådan var han,
+Karl i början, karl i slutet,
+Trög i ord, men kvick i faran,
+Med om saken oafbrutet.
+Van att handla, ej att pråla,
+Van att sakna, van att tåla,
+Var han man att allt fördraga,
+Allt, ja, utom ett--att klaga.
+
+Kunde världen oss betala
+Våra bistra dar och nätter,
+Ägde de ett språk att tala,
+Finlands genomblödda slätter,
+Kunde härens fanor säga,
+Hvad en Munters likar väga,
+Mången med galon på rocken
+Fick då buga för en tocken.
+
+Ja, min gamla barm känns höja
+När jag honom minns i ledet;
+Skulle dödens fåror plöjas,
+Vänner, det var häst i redet;
+Aldrig ängslig och förlägen,
+Bara hejsan och ur vägen,
+Gången jämn och efter trumman,
+Framåt, det var hufvudsumman.
+
+Och hur var han dock ej boren,
+Vänfast, trofast, lugn och stilla
+Som ett barn, fast grå till håren,
+Ville han knappt ovän illa.
+Fienden var för hans händer.
+Hvad tobaken för hans tänder;
+Bägge sleto press och våda,
+Dock som kära plantor båda.
+
+Heder öfver honom, heder
+Öfver krigarn, där han gömmes!
+Mannamod och mannaseder
+Akte, att hans namn ej glömmes.
+Inga slafvar trampe kullen,
+Där den tappre bor i mullen,
+Nej, en ätt af gamla stammen
+Skydde ständigt grafven. Amen!"
+
+När korpralen slutat hade
+Och steg ned från vigda sanden,
+Tog genralen själf en spade
+I den segervana handen.
+Det var han, som sist af alla
+Sakta lät på grafven falla
+Litet stoft af fosterjorden;
+Men han talte.--Glöm ej orden!
+
+Hvad han sade, föll i tycket,
+Väckte tankar mångahanda,
+Fast det ej var grant och mycket,
+Endast talt i Munters anda;
+Nog det var att vittne bära
+Om vår trohet, om vår ära,
+Nog också till krigarns minne;--
+Orden lydde: "Han var finne."
+
+
+
+VON ESSEN.
+
+Han stod på sin farstutrappa
+Med mössa af krigarsnitt,
+Med sporrar och ryttarkappa;
+Han ärnade göra sin ridt.
+
+Han stod där sjuttiårig,
+En kämpe till min och blick,
+Smärt, högrest, silfverhårig;
+Där har du hans yttre skick.
+
+Men hvad vållar hos gubben vreden?
+Han stampar helt vildt af harm.
+Vi lefva ju midt i freden,
+Hur gör han sådant alarm?
+
+Betrakta blott lugnt processen,
+Så farligt är ej därmed;
+Du ser den gamle von Essen,
+Du ser hans vanliga sed.
+
+Nu ropar han. Lyss till orden,
+Nu ger han reson och skäl:
+"Matts kusk, du mitt straff på jorden,
+Dig borde jag rakt slå ihjäl.
+
+Hur länge skall här jag bida
+Allt för din sömnighets skull?
+Du känner, när jag vill rida,
+Du vet, när timmen är full."
+
+Och kusken, han kom ur stallet
+Med skymmeln stolt att se;
+Att han sofvit, det var ej fallet,
+Han vaknat för fort kanske.
+
+Med hufvudet högt uppburet
+Framledde han hingsten stum.
+Blixt, dunder! Det ädla djuret
+Stod skälfvande, höljdt af skum.
+
+Han steg från sin farstutrappa,
+Genraln, i sitt bästa skick,
+Med sporrar och ryttarkappa;
+Då föll på skymmeln hans blick.
+
+Han stod som af åskan slagen,
+Han trodde sitt öga ej:
+"Säg, skurk, är min syn bedragen,
+Är detta ditt verk? Säg nej!
+
+Men dukar du opp en fabel
+Och ljuger mig full här nu,
+Så går jag och tar min sabel
+Och klyfver ditt hufvud itu."
+
+Det var Matts kusk, soldaten,
+Han blef ej så lätt försagd;
+Väl hade han gjort mandaten,
+Men svarade själf för sin bragd.
+
+"Hur? Ljuga här?" stolt han sade,
+"En skam är att misstros så.
+Väl svårare skuld jag hade
+Och ljög ej, herre, ändå.
+
+Här kom en kosack på vägen,
+Han skröt med sin flinka rapp.
+Hvad? Skulle jag bli förlägen?
+Jag red med honom i kapp."
+
+Von Essen, sjuttiårig,
+Med flammande eld i barm,
+Smärt, högrest, silfverhårig,
+Han hoppade högt af harm.
+
+"Bort", skrek han, "du fräcka sälle,
+Till stallet igen och minns
+Att hämta i skymmelns ställe
+Den gröfsta piske, där finns!"
+
+Han var en man, soldaten,
+Som stått för kulor och död,
+Som tagit sin kost af staten;
+Nu åt han von Essens bröd
+
+Han gick helt stum och sluten,
+Men hans öga, det brann i glans;
+Han gick och kom på minuten,
+Med den gröfsta piske, som fanns.
+
+Han räckte den åt sin herre:
+"Jag är man i mitt led också,
+Och sköts det, sköt jag än värre.
+Och stacks det, stack jag som två.
+
+Skall nu som en häst jag smaka
+Er snärt, då jag gjort som bäst,
+Så sparkar jag upp tillbaka,
+Och sparkar ock som en häst!"
+
+Genralen, han hörde hotet,
+Helt rak tillbaka han steg,
+Han tycktes ej ha emot'et,
+Han såg på mannen och teg.
+
+Och allt som han såg, så höjde
+Han högre sin resliga kropp.
+Och allt som han teg och dröjde,
+Så klarnade anletet opp.
+
+"Och hör du", skrek han omsider,
+"Hvar fick du ett sådant mod?
+Det där är från forna tider,
+Det där har vuxit i blod.
+
+Jag ser det ej första gången
+I dag, jag har känt det förut.
+Jag såg det hos mången, mången
+I själfva hans dödsminut.
+
+Jag sett det, där Finlands fana
+Gladt fläktat på segrens fält,
+Jag sett det på nödens bana,
+I slagnas isade tält.
+
+Och skulle, när du dig skickar
+Så manligt som nu, min son,
+Och skulle, när så du blickar,
+Jag ge dig åt piskens hån;
+
+Vid himmelens Gud och Fader,
+Då vore jag aldrig värd
+Att nämna de tappra rader,
+Bland hvilka jag höjde mitt svärd.
+
+Gå, sök dig en vän här nära,
+En duktig och stursk kamrat,
+Och drick ett glas for vår ära,
+Här har du en blank dukat!
+
+Och tack för det vackra minne,
+Du väckt i mitt hjärta, du,
+Och tack för ditt arga sinne,--
+Och drag åt helvete nu!"
+
+Han strök sig om ögonbrynen,
+Det tycktes, hans blick var skum,
+Han svängde sig, barsk i synen,
+Och gick tillbaks i sitt rum.
+
+Det var densamme bjässen,
+Jag minnes sen fordomdags,
+Det var densamme von Essen,
+Som stridde i Savolaks.
+
+Färm var han, aldrig dåsig,
+Nu bar det ändå till fjälls.
+För kölden han dragit på sig
+Storstoflor och vargskinnspäls.
+
+När så han gick mot faran,
+Som vanligt i främsta led,
+Och sjönk i den brustna skaran,
+Hvar gång han sin fot stack ned,
+
+Då svettades gubbens panna,
+Då kände han tung sin plikt,
+Då måste han stundom stanna
+Inunder sin gräsliga vikt.
+
+Men "Framåt!" skrek han åt hären
+Med samma eld ändå,
+"Och bären mig, gossar, bären,
+Ifall jag ej orkar gå!"
+
+Tre ting i lust och smärta,
+Dem ägde han, käck och god:
+Stolt själ och lättrördt hjärta
+Och brinnande hetsigt blod.
+
+
+
+TROSSKUSKEN.
+
+Gamle Spelt, skall han så helt förgätas? Nej!
+Han var kusk vid trossen, högre var han ej,
+Hade som hans likar måst i glömska falla,
+Om han ej fått namn som latast bland dem alla.
+
+Pengar värd var gubben ock att se uppå,
+Han och hästen, som han körde, likaså.
+Höll den ena sina steg med två ben dyra,
+Tycktes knappt ett pris förslå för den med fyra.
+
+Sådan farten, sådan var, ock rykt och ans,
+Lika tofvig gubbens lugg och hästens svans.
+Grålle bar från eget stall sitt damm i världen
+Och sitt sot på näsan Spelt från egna härden.
+
+Där de syntes så alltjämt i trängen sist,
+Är det säkert, att på skratt var ingen brist;
+Hästen gick i sömnen, gubben sof på kärran
+Hur den gamla hölls på lasset, vete Herran.
+
+Sakta bar likväl det framåt, småningom,
+Högre, högre upp mot nordens bygd man kom;
+Halfva Österbotten snart han genomfarit,
+Var dock allt densamma, han i Nyland varit.
+
+Och på lika sätt gick äfven färden till,
+Samma skratt, hvar han for fram, hvar han höll still,
+Och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret,
+Än på gubbens rygg och än på kreaturet.
+
+Ingen ändring dock i skick och lugn och fart,
+Spelt, han var ohjälplig, det var uppenbart;
+Ingen piske bet på gubbens tjänstekläder,
+Och i tjänsten bar ock Grålle barkadt läder.
+
+Så omsider nåddes Siikajokis strand,
+Blott en frusen flik fanns kvar af fädrens land,
+Äfven denna skulle snart till byte lämnas;
+Dock, en stark kan brytas, och en svag kan hämnas.
+
+Före kväll var vunnet härens första slag,
+Flyktens dag förvandlad till en segerdag,
+Återsvalla skulle en gång jagad bölja,
+Strömmen ändras, den förföljde nu förfölja.
+
+Snart också från man till man en maning lopp:
+"Nästa morgon allt i skick att bryta opp!
+Här och tross skall innan natt i ordning lagas,
+Och med fröjd mot söder sen så snart det dagas."
+
+Allt var ordnadt, det blef natt, man sof i fred;
+Endast unge fänrik Blume sof ej med.
+Eld och ifver brände i hans tappra sinne,
+Stugan blef för kvaf, han fick ej ro där inne.
+
+Ut på trappan kom han. Mörkt och tyst var allt,
+Fästets stilla stjärnor lyste klart och kallt,
+Blott i öster, mellan skogens toppar dragen,
+Sågs en blekröd strimma gry, en rand af dagen.
+
+Ingen mänska skönjdes, lass och vagnar blott,
+Utan förspann, vända norr ut, som de stått:
+Allt var, som det varit, intet annorlunda;
+Samma färd som hittills tycktes åter stunda.
+
+Samma färd?--Nej, något olikt fanns ändå,
+Fast ej blicken strax i skuggan föll därpå:
+Just den sista kärra, som åkt upp i ledet,
+Den stod omsvängd nu och hade häst för redet.
+
+Och vid tygeln ren i skick en man sig ställt,
+Blume trodde ej sitt öga,--det var Spelt;
+Gamle Spelt, som nedböjd genom landet farit,
+Var ett hufvud högre nu, än förr han varit,
+
+Rak som trots en yngling bar han sina år,
+Djupt på skuldran föll hans vackra silfverhår,
+Anletet, med kinden slät och näsan tvagen,
+Sken i mörkret nu mer ljust än förr om dagen.
+
+Unge Blume visste knappt att fatta sig:
+"Hvilket under, gubbe, har forvandlat dig?
+Du, mer lat och sotig förr än likar andra,
+Står nu putsad främst och främst beredd att vandra.
+
+Hvem har tvått ditt anlet rent från sot och damm,
+Hvem har pressat i din gråa lugg en kam,
+Hvem har fått dig väckt, det är dock hufvudsaken,
+Du, som knappt på själfva dagen förr hölls vaken?"
+
+"Unge herre", hördes lugnt den gamles svar,
+"Långsamt far man, när från eget land man far.
+När man ser sitt folk med skam fly unnan bara,
+Då lär bättre sofva än att vaken vara.
+
+Hvarför skulle jag mitt gamla anlet två?
+Mera öppen hade blygseln synts därpå.
+Gärna tog jag mot och tålte spe och snäsa;
+Sorg jag bar, och därför bar jag sotig näsa.
+
+Nu är allt förändradt, finska hären stridt,
+Finland ligger för oss öppet himmelsvidt,
+Ingen fläck skall mer på landets ära stanna;
+Nu kan mannen visa ren och klar sin panna.
+
+Kalla folket upp, låt röra trumman snart,
+Natten är förliden, dagen lyser klart!
+Förr så var det brådska, då vi mest bort rasta;
+Adle, unge herre, nu är tid att hasta!"
+
+
+
+VILHELM VON SCHWERIN.
+
+Och öfverstelöjtnant Drufva han stod
+Bekymrad nu:
+"Här dugde ej att ha sprucket mod,
+Det brast itu.
+Nu ser jag fienden rycka an,
+Mångdubbelt starkare kommer han,
+Och order har jag att stanna
+Och slåss till min sista man.
+
+Och hade jag helst vid kanonerna där
+En veteran,
+En man, som vant sig att bruka gevär,
+En krutsprängd fan;
+Men nej, en yngling, spenslig och fin,
+En femtonåring, en gref Schwerin
+Skall svara för batteriet,
+Hvad håller en sådan för min?"
+
+Han red till ynglingen hän med hast,
+Sin hand han bjöd:
+"Min vän, snart spelas här höga kast
+Om lif, om död,
+Död, säker död, om ni står er slätt,
+Men lif kanske, om ni siktar rätt.
+Dö, lefva, det får ni, herre,
+Men vika, nej, pass för det!
+
+Jag ser er stå här så späd och vek,
+I storm ett rör;
+Ni har ej pröfvat en sådan lek,
+Min sorg det gör.
+Den leken leks ej till tidsfördrif,
+Så känn på hjärtat och svar mig gif:
+Skall ni våga i dag, om det gäller,
+Blankt offra ert unga lif?"
+
+"Herr öfverstlöjtnant, ni drar ert svärd
+Med årbräckt hand
+Och vågar dock bjuda ert lif som gärd
+För kung och land;
+Jag har ett lif i sin styrkas vår,
+Det bott i mitt hjärta blott femton år,
+Säg, skall jag ej våga det bjuda?
+Jag vill se, hvem min gärd försmår!"
+
+Den gamle Drufva, han spände sin blick:
+"Det där klang stål!
+De orden, herre, de slogo ej klick,
+De råkte mål.
+Så må jag kalla er vek ej mer,
+Men tacka Gud, att han gett mig er,
+Ty hjärtat är det, ej armen,
+Till slut dock, som kraften ger."
+
+Snart ljödo kanonerna, ynglingen stred
+Sin första strid.
+Hans folk, svårt härjadt, till flykt sig spred,
+Han själf höll vid.
+Hans batteri var hans härd, hans hem,
+Han skötte dess eld, han tjänte för fem.
+Där kom en skara kosacker,
+Han svedde skägget på dem.
+
+Han fick ett ögonblick rast, han sprang
+Hän till sitt folk,
+Hans ord bröt sinnen, hans stämma klang,
+En vredens tolk.
+En stund blott än, och sig allt förbytt,
+I strid var åter hans trupp, som flytt,
+Han själf vid den älskade härden
+Och elden i fart på nytt.
+
+Och Drufva, han såg med förundran uppå,
+Fast långt ifrån:
+"Ett mästerstycke jag kalla må
+Slikt, lärospån.
+Vinns sådan ära med första språng,
+Hvad hinner han ej, om hans tid blir lång?
+Gud skydde den ädle gossen,
+Han för arméer en gång."
+
+Men dagen slöts, och dess kamp bröts af,
+Då kom Schwerin;
+Han stått mot svallet af stridens haf,
+Fast späd och fin.
+Då han kom med kanonerna åter i hamn,
+Då ropade grånade kämpar hans namn,
+Och vid högt hurra slöt Drufva
+Den tappre i faderlig famn.
+
+Den unge hjälten! Hans namn gick opp
+Med tidig glans.
+Ej sågs en bana mer ljus af hopp,
+Mer skön än hans.
+Hur blef den banan ej kort ändå!
+Ett månhvarf hunnit ej halft förgå,
+När till närmaste grifthvalf vägen
+Var måttet på den också.
+
+Dock än ett minne åt sägn och sång
+Han hunnit ge,
+En strid han kämpat ännu en gång,
+Den skönaste,
+Förrn döden nådde hans unga barm,
+Förrn pulsen stelnat, som slog så varm,
+Förrn, fåfängt vinkad af bragden,
+Låg vissnad hans domnade arm.
+
+Det var, när Oravais blodiga dag
+Till sorg gick opp,
+När segern själf blef ett nederlag,
+Som bröt vårt hopp.
+Då, säger man, strålade klarast hans mod,
+Då träffade säkrast hans vingade lod,
+Då eldades varmast kanonen,
+När han stänkte den röd med sitt blod.
+
+Då, säger man, hade han dignat ned
+Till sist vid den,
+Men kringränd rest sig mot fiendens led
+Med svärdet än
+Och ropat sin skara och ilat förut
+Och brutit sig bana och huggit sig ut
+Och fallit först, när de sina
+Kringjublad han nått till slut.
+
+Han hade sitt sextonde år ej nått,
+På bår ren lagd.
+Långt var det lif dock, han lefva fått,
+Om lif är bragd.
+Ack, mången grånat i ärans glans,
+Som fäst med glädje sin strålande krans
+På den femtonåriges hjässa,
+Om i byte han vunnit hans.
+
+Han hade sitt sextonde år ej nått,
+Ja, ung han dog;
+Dock sörjde en blödande här hans lott,
+Själf pröfvad nog;
+Dock stod kring hans läger i tyst förbund
+Af krigets ädlaste kämpar en rund,
+Och hvad för de tappre han varit,
+Det syntes i denna stund:
+
+Ej veklig klagan, blott saknad tung,
+Blott sorg var spord.
+Till hjältens ära, som dog så ung,
+Ej föllo ord;
+Men Vegesack prisade lifvets vår,
+Och Adlercreutz smekte den bleknades bår,
+Och ur Drufva såg man pressas
+Rart vin,--en stor, klar tår.
+
+
+
+N:O FEMTON STOLT.
+
+Den sköna dagen på Lappos fält
+Var ändad, och segerglad
+Red Döbeln fram, där hans här sig ställt,
+Längs hela dess stolta rad.
+
+Han tackade vänligt hvar trupp därvid
+Med en krigares enkla ord
+För trofast heder, för manlig strid
+Och för kärlek till fosterjord.
+
+Han nådde sin yttersta flygel till slut
+Vid aftonens sista glans;
+Han tackade skaran där, som förut;
+Den fördes af kapten Schantz.
+
+Den glesnat mycket, han såg det väl,
+Fått luckor i hvarje led;
+Snart fäste dock annat genralens själ,
+Och nu ryckte han fram därmed.
+
+Man märkt vid talet från stund till stund,
+Hur han blickat åt sidan ren
+På en tiggarskepnad, en trasig kund,
+Som stod där tyst och allen.
+
+Nu gaf han mannen en vink: "Du, du
+Där borta, kom hit, tag mod!
+Du var oss närmare dock än nu
+I dag, där det gällde blod.
+
+Säg, har du glömt, hur du tog dig gevär
+Ur en fallen krigares hand
+Och skyndade efter min tappra här
+I stridens hetaste brand?
+
+Då vi döko i åkern, hann du oss opp
+Och dök som de öfrige med,
+Då den syntes ånyo, min segrande tropp,
+Då slogs du i främsta led.
+
+Då man stormade byn mot kanonerna än
+Och jag kastade blicken dit,
+Då såg jag din trasiga jacka igen
+Först uppe på batterit.
+
+Det där var hurtigt: ett slikt försök
+Kan bäras i ryktets famn;
+Så gala öppet, min käcka gök,
+Låt höra till först ditt namn?"
+
+"Hvad namn i världen jag fått af präst,
+Har ingen sig fästat vid;
+Men fähund har man mig kallat mest
+I hela lefnads tid."
+
+"Bra! Kasta namnet tillbaks på dem,
+Som gett det, och tröstad var.
+Men säg mig blott, hvar du har ditt hem
+Och hvar du har ditt försvar!"
+
+Han viste på vägen vid kullens rand:
+"Mitt hem på denna jag har;"
+Han viste sin knutna, väldiga hand:
+"Och här, här har jag försvar."
+
+"Ditt hem går an, ditt försvar är godt;
+Ditt yrke, det är dock, säg,
+Att stjäla kyrkor, att snatta smått
+Eller röfva på allmän väg?"
+
+"Och hade jag stulit stort eller smått,
+Visst ägde ett öre jag dock;
+Och hade jag plundrat en tiggare blott,
+Visst bar jag en helare rock."
+
+Då strålade Döbeln af välbehag:
+"Von Schantz, herr kapten, hör hit!
+Hvem var den tappraste man i dag,
+Som föll här i kompanit?
+
+Låt hämta hans ränsel, hans rock, hans hatt.
+Hans plit och gevär också:
+Hans ädla namn och hans krigarskatt,
+Den här skall i arf dem få."
+
+Man kom med vapen och dräkt i hast,
+De burits af femton, Stolt.
+Von Döbeln log med ett ögonkast
+På sin skyddlings trasiga kolt.
+
+"Stolts rock är blodig, det fordras mod
+Att dra det plagget uppå;
+Men Fähund, ser jag, har tjockt af blod
+På egna klutar också.
+
+Så byt och kläd dig i uniform
+För fronten här uppenbart!
+Du gick framför den vid dagens storm,
+Jag vill se dig inom den snart."
+
+Han bytte dräkt, och hans kind, den brann,
+Sen han vapen och rustning fått;
+Och tyst kom Döbeln och ställde sin man
+I luckan, där Femton stått.
+
+"Och nu så är du en ung soldat
+Af äktaste skrot och hålt,
+Och nu så är du vår krigskamrat
+Och numero femton, Stolt.
+
+Så var till mod och till hjärtelag
+Densamma du var förut,
+Men nämns du fähund från denna dag,
+Så drag din plit och säg: "Hut!"
+
+Den nye krigarn, till denna stund
+Hans bröst höjts lugnt som ett hvalf;
+Vid dessa ord från genralens mund
+Man såg dock, att djupt det skall.
+
+Han hade smakat ej ens som stöld
+En fröjd i sin lefnads dar;
+Hans tårar, frusna i lifvets köld,
+Ej runnit, sen barn han var.
+
+Nu sken på hans hjärta för första gång
+En strimma af sol och vår,
+Och ur smultna källor med hejdlöst språng
+Framströmmade tår på tår.
+
+"Och får jag vara i lust och nöd
+Soldat, bland de tappre en,
+Så säg, när gäller det kamp och död?
+Gud gifve i morgon ren!"
+
+
+
+BRÖDERNA.
+
+Du nämner mörk en Wadenstjernas namn?
+Jag vet, du syftar på en dyster sägen:
+Hur, sökande mot lifvets storm en hamn,
+Hans broder kom, men stöttes från hans famn
+I natt och dimmor åter ut på vägen.
+
+Till Svansföns nejd nå'n gång din kosa ställ;
+Där syns en gård, som höga björkar värna.
+Vid solljus middag eller kolsvart kväll
+Träd in i detta gästfritt öppna tjäll,
+Där bor den gamle, Johan Wadenstjerna.
+
+En enkel hjärtlighet, en flärdlös tro
+Från första stund skall du hos honom röja
+Och känna dig så väl, så full af ro,
+Som skulle i ditt eget hem du bo
+Och vid din egen faders sida dröja.
+
+Nämn endast ej ett namn, ett namn, som må
+Om ock för evigt plånas, ur vårt minne,
+Säg allt, och lugn han höra skall därpå,
+Men nämn ej ordet Sveaborg, ty då
+Är friden bruten och i storm hans sinne.
+
+Allt hvad hans hjärta fordom tjustes af,
+Hans folk, hans land, dess trohet, kraft och heder,
+Allt, allt, hvad förr hans ande vingar gaf,
+För honom sänkts i denna klippas graf,
+Förkastadt, skändadt, härjadt, trampadt neder.
+
+Och därför skakas han sen många år
+Af grafvens namn, hvar gång han det måst höra,
+Och därför bränner i hans själ dess sår,
+Och därför reser sig af harm hans hår,
+När ljudet Sveaborg blott når hans öra.
+
+Det var en vinterafton, mörk och sen.
+Den gamle, utan minnens skuld och utan
+En framtids fruktan, satt vid brasans sken
+Och hörde lugn, hur stormen ute hven
+Och dref i bistra skurar snö mot rutan.
+
+Han satt allena nu. Sin hand han räckt
+Nyss till god natt och lämnat sina kära,
+När plötsligt han, ur hvilans drömmar väckt,
+Såg dörren öppnas och i snöhöljd dräkt
+En vandrare hans bonings skygd begära.
+
+Han såg och såg. En rysning genomfor
+Hans hjärtas djup, när han den komne kände.
+Det var en främling ej, det var hans bror,
+Af samma fader född och samma mor,
+Den man, som till hans tjäll i natten lände.
+
+Det var den broder, som i forna dar,
+Då i sin faders hem de växte båda,
+Af syskonskaran honom kärast var,
+Det var den ende, som han ägde kvar
+Och ej på nitton år fått återskåda.
+
+Dock, ingen skuldlös främling hade dröjt
+Så lågt vid dörren, som den komne dröjde,
+Och ingen okänd gäst så stum sig böjt,
+Så tveksam bidat, sådan bäfvan röjt,
+Som den en broder nu för broder röjde.
+
+Ej ord, ej ljud. Minut uppå minut
+Liksom för döda komma fick och vandra;
+Tills som i bön så stilla dock till slut
+Den bror, som kommit, syntes breda ut
+På afstånd sina armar mot den andra.
+
+Ett ögonblick var hjärtats språk förstådt
+Och tycktes Johan Wadenstjerna skaka,
+Det var en kort sekund; när den förgått,
+Han vände stel sig bort, med handen blott
+Den bjudna famnen visande tillbaka.
+
+Då ljöd omsider den förskjutnes röst,
+Djup, hemsk och dyster som en suck ur grafven:
+"Låt isen smälta, broder, i ditt bröst,
+Gif ej förakt åt den, som söker tröst,
+Och bryt ej öfver en förkrossad stafven.
+
+Ja, jag har felat. Mig ock ödet födt
+Att bära nesans börda af den dagen,
+Då finska krigarn gaf sig, förrn han blödt,
+Då Sveas stolta borg, förrn kula stött
+Mot dess granitvall, fegt blef skänkt och tagen.
+
+Men var jag man att spränga pliktens damm
+Och rycka till mig händelsernas roder,
+Var jag den starke, som bort träda fram?
+Dock, att jag det ej gjorde, är min skam;
+Säg så, men krossa mig med hat ej, broder!"
+
+Han slöt, hans panna sjönk, hans stämma dog
+Uti en ström af tårar, bittra, strida.
+Han hade talat till en broder nog,
+Och nu med öppen famn ett steg han tog
+Och tycktes af hans famn ett möte bida.
+
+Då höjdes våldsamt gamle Johans barm,
+En storm var lös däri af harm och smärta;
+Men stum från väggen ofvan stolens karm
+Han ryckte ned och höll med säker arm
+Till svar en spänd pistol mot brodress hjärta.
+
+Så är den hemska sagan om de två,
+Mer mörk kanske, än jag förmått den skildra;
+Har du, som hört med fasa nu därpå,
+För strängt den stränge dömt, så hör också
+Ett ord af frid, som må din dom förmildra.
+
+Det sägs, sen brodren tröstlös vandrat, att
+Den hårde brodren sina ögon täckte
+Och utan sömn och utan hvila satt
+Och grät om kvällen, grät den långa natt
+Och grät än som ett barn, när morgon bräckte.
+
+
+
+LANDSHÖFDINGEN.
+
+Gror bragdens ära blott på stridens mark,
+Där tappre krigarn fuktar den med blod,
+Kan ej den vapenlöse hälsas stark
+Och visa hjältemod?
+
+I djupa Finland bortgömd fanns en man,
+En fridens man alltfrån sin ungdom hän;
+I fridens värf ren grånad, styrde han
+Som höfding nu sitt län.
+
+Wibelius var hans namn, af anors glans
+Omstråladt ej, men vördnadsvärdt ändå,
+Ty namnets ära var, att det var hans,
+Hans adel föll därpå.
+
+Han ägt sin mannaålders gyllne tid
+Af lugna mödor; den fanns mer ej kvar.
+Nu var hans fosterland i kamp och strid,
+Och gammal själf han var.
+
+Af härar omhvärfd, sliten som ett rof
+Emellan vän och ovän växelvis,
+Fick han hvar stund för segrarens behof
+Ge frid och lugn till pris.
+
+Att värna rätt, förmedla bördors last
+Han som en helig plikt sig föresatt,
+Och därför var hans dag ock utan rast
+Och utan sömn hans natt.
+
+Så satt en gång han på sitt ämbetsrum,
+Blott han med två hans sekreterare;
+Han syntes bruten nu, hans läpp var stum,
+Och tyste voro de.
+
+Han önskat hvila, hvila en sekund;
+Det var för mycket. Salens dörr slogs opp,
+Han såg en krigare i samma stund,
+Följd af en väpnad tropp.
+
+Den ryska härens öfvergeneral
+Var krigarn, ingen ringare person;
+Han kom, steg fram och höll helt kort ett tal
+Med hot i min och ton:
+
+"Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut,
+Oss tillhör landet nu med vapnens rätt;
+Dock kämpa landets söner som förut
+I Sveriges här för det.
+
+Välan, här är er penna, sätt er, skrif
+Ett kraftigt bud, en maning nu till dem:
+Att den skall tryggad bli till gods och lif,
+Som återvänder hem;
+
+Men att, om någon brottsligt håller vid
+Att strida mot sin herre och monark,
+Hans släkt skall jagas utan nåd och frid
+Ifrån hans gård och mark.
+
+Har ni förstått min mening, ord för ord,
+Så skrif!" Han slöt med trotsigt välbehag.
+Då stod Wibelius vid sitt domarbord,
+Och där låg Sveriges lag.
+
+Han sänkte tungt sin hand uppå dess pärm,
+Hans blick, på boken fästad, lyste klar:
+"Herr general, här ser ni ett beskärm
+För dem, ni hotat har.
+
+Här är vår vapenlösa trygghet än,
+Vår lag, vår stora skatt i lust i nöd;
+Er härskare har lofvat vörda den,
+Den vädjar till hans stöd.
+
+I den sen sekler ren det stadgadt stått:
+Att, bryter en; all skuld är endast hans,
+Att mannen böter ej för hustruns brott,
+Ej hustrun för sin mans.
+
+Om det är brott att kämpa för sitt land,
+Hvartill hvart ädelt hjärta svarar nej,
+Så utkräf straff af män med svärd i hand,
+Af barn och kvinnor ej!
+
+Ni segrat, makten tillhör er i dag,
+Jag är beredd, gör med mig hvad ni vill!
+Men lag skall öfverlefva mig, som jag
+Långt efter den blef till."
+
+Han talte så. En bäfvan genomlopp
+De båda unga männerna i saln,
+Och nu han slog sitt klara öga opp
+Och såg på generaln.
+
+Det bistra uttryck, krigarns anlet haft,
+Var borta, varmt han mötte gubbens blick;
+Han tog hans hand och tryckte den med kraft
+Och böjde sig och gick.
+
+Och nu, med händren slutna som till bön,
+Sjönk höfdingen i domarsätet ned;
+Han kämpat ut, han njöt sin segerlön,
+En öfverjordisk fred.
+
+Och dessa vittnen två, som dröjde kvar,
+De nämnde ofta sen med eldad håg
+Om en förklaring, stilla, underbar,
+Som i hans anlet låg.
+
+Att detta sken var himmelskt skönt, därom
+Fanns blott en enda tanke hos de två;
+Men hvarifrån det vackra ljuset kom,
+Blef olikt tydt ändå.
+
+Den ena höll det för ett yttre lån
+Af dagens sol, som lyste mild och klar;
+Den andra sade: "Det kom inifrån
+Hans samvetes det var."
+
+
+
+ADLERCREUTZ.
+
+Hvem är den höge mannen där på älfvens strand,
+Som skådar öfver fjärdarna och fälten?
+Hans skick, hans dräkt, hans läppars trots, hans blickars brand
+Och svärdet stålblankt i hans manligt knutna hand,
+Allt ger en bild af krigaren och hjälten.
+Han står allena, ingen har han när,
+Minutligt blott man komma ser och vandra
+En ung soldat, som bud till honom bär;
+Men framför honom och bakom står här mot här,
+Med blod och dödar hotande hvarandra.
+
+Inför hans öga ligger Siikajokis nejd
+Så vinterödslig som ett lik på båren,
+Och för hans tanke än mer ödslig Finlands fejd
+Med återtåg i blygd, med strid och ära väjd
+Och ryska härens jubelhån i spåren.
+Däraf det mörker, på hans panna bor,
+Den skugga, som de ädla anletsdragen
+Har öfverhöljt som med ett sorgens flor:
+Han ser sitt fosterland, en fattig, skyddlös mor,
+Ett offer bli, på söners mod bedragen.
+
+Den man, som detta skådar, skådar allt förödt,
+Att svika pliktens bud var ej hans vana;
+Han är en man så trofast, något land har födt,
+En man, som pröfvat faror, kämpat, segrat, blödt
+Som yngling redan under ärans fana.
+Du ser ett sinne, som ej bräckts, ej böjts
+Af lust, af nöd, af låga eller höga,
+Du ser en ande, som i stormar höjts,
+Du ser den tappraste bland tappre, Adlercreutz.--
+Han har de bilderna för själ och öga.
+
+Och dock så är det han, just han, som nyss befallt
+Det dystra sorgespelet börjas åter,
+En hopplös färd, en vandring utan rast och halt,
+En mistning steg för steg af hemland, ära, allt;
+Hvad blott ett brustet hjärta ej begråter.
+Ett verktyg för en annan viljas lag,
+Ej strid, men flykt han nödgats anhefalla.
+Sin trogna här han ordnat ren till slag,
+Men nej, den får ej slåss, den måste fly i dag.
+Som den har gjort en dag förut och alla.
+
+Han ser dess slutna skaror lösas åter opp,
+I spillror söndras ordningen för striden.
+Han känner detta folk i hvar brigad, hvar tropp,
+Han lefvat deras lif, han hoppats deras hopp
+Ej blott i dag, men långt förut i tiden.
+Han vet, att denna här ej liknöjd går
+De nesans steg; hans bud har föreskrifvit,
+Att bitter harm förtynger hvarje spår,
+Han vet, att i hvart bröst bor frätande ett sår,
+Mer kvalfullt, än om dödens hand det gifvit.
+
+O denna här! Han pröfvat har dess kraft, dess mod
+I bättre dagar, längesen förflutna,
+Han minns, hur glad för tredje Gustafs blick den stod
+Och gick i striden fram och tecknade med blod
+Sin bana mellan leder genombrutna.
+Ja, det är samma här, han nu för an,
+Föryngrad i en ätt, men ej en annan,
+Och därför vet han, hvad den vill och kan,
+Och därför, när han ser den rygga, mörknar han
+Och sänker som af blygd den stolta pannan.
+
+Ren har i vrede Döbeln hunnit tåga af,
+Sin tropp till färd syns Palmfelt sammantränga,
+Och Gripenberg har sänkt sin segervana glaf.
+Hvar stund är dyr. Med storm går öfver istäckt haf
+I massor fienden att vägen stänga.
+Orörlig dock står Adlercreutz än kvar,
+Ännu ett värf har han att öfvervaka:
+På älfvens is en bataljon han har;
+Den får han ej i gång, den står vid sitt standar
+Och viker ej ett enda steg tillbaka.
+
+Den man, som för den, tröttnat att med flykt och skam
+Ett slagfält ständigt byta mot ett annat,
+Hans återtåg är gjordt, och tyst och allvarsam
+Står för sin front han nu, besluten att gå fram,
+Om ej, så bli på platsen, där han stannat.
+Ej vill han stelna bort i polens snö,
+Ej, hellre stupa, värmd af stridens flamma,
+Ej vräkas som ett flarn på vredgad sjö,
+Nej, känna som en man och sedan manligt dö;
+Och truppen, som han för, den vill detsamma.
+
+Det är von Hertzens trupp. Genralen känner den
+Och vill ej öfverge sitt folk i nöden:
+Hans egen hembygds hyddor fostrat dessa män,
+Han kallar, bjuder, ber; men nej, de dröja än,
+De trotsa honom, som de trotsa döden.
+Hvad under! Brusar han ej upp af harm
+Vid detta trots? O nej, han står betagen,
+Klar blir hans panna, blicken ljus och varm;
+Man ser, en eld är lös i djupet af hans barm,
+Och återskenet syns i anletsdragen.
+
+Ett ögonblick, och se, hans eld har bredt sig ut,
+Så långt ditt öga hinner, skönjes branden.
+Hans ilbud flyga, nya sändas hvar minut,
+Och skaror svänga om som skyndat bort förut,
+Och Hertzens bataljon har stormat stranden.
+Sprängdt är hvart hinder för dess segerlopp,
+En mäktig här i hjärtat genombruten,
+Och Åbos kämpar skynda mot den opp,
+Och Gripenberg för fram sin tavasthuska tropp
+Med högt hurra, i täta leder sluten.
+
+Se dessa män! Von Essen djärf, vid svärdet van,
+Med Heideman och Ramsay vid sin sida,
+Se, hur i språng de rusa fram på blodad plan!
+Och Lange, Kihlström, Bremer, Bröijer, Nordensvan
+Och tusen än, säg, om de lärt att strida?
+Nu ändtligt lösta ur ett hopplöst tvång,
+Se de med tjusning ärans kransar viras,
+Lång var förnedringen de burit, lång;
+Nu har för dem grytt opp en hedersdag en gång,
+Och med en bragd för sekler skall den firas.
+
+Förgäfves tapper gör sitt motstånd än en här,
+Som själf till denna stund ej motstånd pröfvat.
+Rajevskis blixtar skrämma ej: det namn, han bär,
+Så skönt, så fruktadt nyss, är dömdt att slockna här,
+Sin trollmakt afklädt och sin glans beröfvadt.
+Dock än en strid. Hans rader fly, men snart
+Med nya massor ses han spetsen bjuda,
+Och Finlands kämpar hejda ren sin fart;
+Då hörs i fjärran än, men hvar sekund mer klart,
+Den stolta Björneborgska marschen ljuda.
+
+Han kommer, Döbeln, på sin vapenbroders bud,
+I sträcktåg har han hunnit framom tiden.
+Ett jubel hälsat ren hans kända toners ljud;
+Nu syns han.--Adlercreutz, som eldad af en gud;
+För vid hans sida hans kohort i striden.
+En stund blott flammar kampens låga än;
+I nästa stund då är den ren förbrunnen,
+Och Siikajokis fält är vår igen,
+Och flyktens nesa vådd med blod från tappre män,
+Och deras första, stora seger vunnen.
+
+Han, som en gång på våra kala drifvor stod
+Och kunde för sitt land dock kärlek bära,
+Han, som för detta land göt gladt sitt varma blod,
+Han, som, då allt gafs bort än, ägde kraft och mod
+Att träda fram och rädda Finlands ära,
+Han hvilar nu. Den starke har fått frid,
+I Sveas trygga jord hans aska gömmes,
+Och äfven där han kämpat skönt en strid,
+Och ingen skådar än en gryning af den tid,
+Då han af Sveas stolta folk förglömmes.
+
+Men om i hjältars land, i sena framtids år,
+Hans bragder blekna bortför större minnen,
+Om vid hans namn ej mer ett hjärta eldadt slår
+Och enslig, obesökt, med nötta runor står
+Den graf, hvari han göms, den trogne finnen;
+Då har hans lof, hans ära än ej dött,
+Då skall hans ande ila öfver hafven
+Med stolthet till det land, som honom födt:
+Här glöms han aldrig, här har för sitt folk han blödt,
+Här skall han lefva, om ock där begrafven.
+
+
+
+
+
+
+LYRISKA DIKTER.
+
+
+FÖRSTA DELEN.
+
+
+
+TILL FRANZÉN.
+
+Höjde du då ren för sista gången
+Här en älskad röst,
+Du, som, lärkan lik, flög bort med sången
+Undan storm och höst?
+
+Skall det land, som såg din morgons blomma,
+Såg din middags guld,
+Icke äfven se din afton komma
+Solbelyst och huld?
+
+Glömmer du i Sveas blomsterdalar
+Fosterlandets skog
+Och vid sångerna af näktergalar,
+Huru vakan slog?
+
+Sen du for från oss, har redan mången
+Vinter setts förgå;
+Men fast våren kom och fågelsången,
+Kom ej du ändå.
+
+Ack, i dina forna lunder drömde
+Natten lika ljuf,
+Och den minsta blommas öga gömde
+Samma dagg ännu,
+
+Som när fordom säll du gick på stranden,
+Där din hemälf flöt,
+Tänkte visor, såg på midnattsbranden
+Eller blommor bröt.
+
+När kring samma nejd det åter våras
+Och dess prakt slår ut,
+Vore det ej ljuft ännu att tåras,
+Där du sjöng förut?
+
+Ja, fast Uhlås gamla borg föröddes,
+Fast du finner blott
+Sörjande ruiner, där du föddes,
+Där din boning stått,
+
+Vore ju dock kärt att gå och minnas,
+Hvar det fordom var,
+Hyddans ställe och den sångarinnas,
+Som dess flaggstång bar.
+
+Vinden gnyr i Auras lärosalar;
+Kom dock dit också!
+Mången hugkomst där ur askan talar
+Till ditt bröst ändå!
+
+Kom tillbaka till ett land, som famnar,
+Ack, så gärna dig!
+Hvar som helst i våra skär du hamnar,
+Blombeströs din stig.
+
+Som en saknad vårdag skola tjällen
+Hälsa dig igen,
+Och hvart eko i de gråa fjällen
+Som en barndomsvän.
+
+
+
+DEN GAMLES HEMKOMST.
+
+Flyttfågel, lik, som efter vinterns dar besöker
+Sin insjö och sitt bo,
+Jag kommer nu till dig, min fosterdal, och söker
+Min flydda barndoms ro,
+
+Sen många haf mig skilt ifrån den kära stranden
+Och många kulna år,
+Sen mången fröjd jag njutit i de fjärran landen
+Och gråtit mången tår.
+
+Här är jag nu tillbaka.--Himmel! Där står tjället,
+Som förr min vagga bar;
+Där ser jag sundet, fjärden, lunderna och fjället,
+Min värld i forna dar.
+
+Allt är som förr. I samma gröna skrud stå träden
+Med samma kronor på,
+Och luftens rymder skalla än af kända kväden,
+Och skogens likaså.
+
+Och böljan leker än med Näckens blomsterskara,
+Som förr så lätt och ljuf,
+Och från de dunkla holmarna hörs eko svara
+Ungdomligt gladt ännu.
+
+Allt är som förr, men jag är icke mer densamma,
+Du glada fosterdal!
+Min lust har slocknat längesen som kindens flamma,
+Och pulsen klappar sval.
+
+Jag vet ej mer att skatta allt, hvad skönt du äger,
+Och allt, hvad skönt du ger.
+Ack, hvad din bäck mig hviskar, hvad din blomma säger,
+Förstår jag icke mer.
+
+Dödt är mitt öra för de gudars harposträngar,
+Som spelte ur din våg;
+Och älfvorna, som dansade på fält och ängar,
+Jag mer ej återsåg.
+
+Jag gick likväl så rik, så rik från dig, o hydda,
+Och så förhoppningsfull!
+Mig följde känslor, i din helga skugga grydda,
+Som lofte dar af gull.
+
+Mig följde dina underfulla vårars minne
+Och dina nejders frid
+Och dina goda andar, burna i mitt sinne
+Ifrån min första tid.
+
+Och nu, hvad för jag åter från den vida världen?
+En hjässa, tung af snö,
+Ett hjärta, sjukt af lidelserna, mätt af flärden
+Och längtande att dö.
+
+Jag fordrar då ej mer, hvad jag förlorat, åter
+Af dig, du hulda mor!
+En graf du blott mig unne, där din källa gråter
+Och där din poppel gror.
+
+Så får jag drömma vid din lugna barm och njuta
+Din trogna hägnad än
+Och lefva i de blommor, ur min aska skjuta,
+Ett oskuldslif igen.
+
+
+
+DET ÄDLAS SEGER.
+
+För det ädla, bröder, skall min lyra stämmas.
+Hur det ädla segrar, fast dess framsteg hämmas,
+Hur det trotsar ondskan, hur det kufvar makter,
+Läre du världen, min heliga sång!
+
+Den förblödde trösta, om han slutat hoppas,
+Säg den böjde slafven, att hans frihet knoppas,
+Och för härjarns härar och för våldets vakter
+Tolka, att hämnaren nalkas en gång!
+
+Se, med stjärnprydd mantel går den fräcke bofven
+I en prakt, som föddes af de dolda rofven,
+Och af häpnad tiger den förskräckta lagen,
+Trampad i stoft, där den väldige gick.
+
+Men han möter dygden med dess lugna panna,
+Och han ser dess öga på sitt öga stanna,
+Och han står besegrad,--och af blygsel slagen,
+Sjunker till jorden hans skyggande blick.
+
+Se det gamla lejon, som en nejd föröder;
+Där en hjord förskingras, där ett offer blöder;
+Är det stolt i känslan af sitt herravälde,
+Tryggt af sin styrkas omätliga skatt.
+
+Men det märker herden, som till hjälp vill ila,
+Ser en högre stämpel på hans anlet hvila,
+Och med kufvad stolthet, sen sitt rof det fällde,
+Flyr det att gömmas af skogarnas natt.
+
+Men med svärd till spira och med blod till krona
+Bland förtärda likar ses tyrannen trona;
+Och hans lag är mörker, hans befallning boja,
+Död och förfäran hans sändningebud.
+
+Och med bortglömd adel, med förgäten ära
+Till hans fötter slafvar sina rökverk bära;
+Och af lejda skaror, som kring borgen stoja,
+Ropas han jublande ut som en gud.
+
+Såsom kung står brottet, och det goda dväljes,
+Sanningen förtrampas, mänskligheten säljes,
+Och den höga tanken blir en dvärgväxt blomma,
+Dignande under förrädarens hand.
+
+Då naturen suckar, då dess tempel skändtas,
+Då dess helga dagar till en natt förvändas,
+Hvar är hämnarn, bröder? När skall hjälpen komma,
+Bringande frid öfver sköflade land?
+
+Se, af våld ej krossadt och ej skrämdt af glafvar,
+Hvilar än det Ädla mellan blod och grafvar,
+Och till gudabarnet stiga änglar neder,
+Ammande slumrarn med frihet och ljus.
+
+Men hans styrka växer under milda händer,
+Och hans tankes gnista sig till flamma tänder,
+Och han öppnar ögat, och han skådar eder,
+Slafvar, tyranner, ruiner och grus!
+
+Se, då flyr hans dvala, och hans vrede glöder,
+Och hans hjärta ropar om förtryckta bröder,
+Och han slår på skölden, och han svär att fira
+Ljusets triumf med en frälsad natur.
+
+Och med kraft och värma han sin väg beträder
+Och lik dagens stjärna sig i strålar kläder,
+Och mot vinternatten kring tyrannens spira
+Sänder han glödande pilarnas skur.
+
+Och då faller härjarn, då förjagas natten,
+Och en gryning flammar öfver land och vatten,
+Och mot morgonglansen af den nya dagen
+Skallar den heliga frihetens ord.
+
+Men det ädla stiger öfver glädjens vimmel,
+Och det vidgas stilla till en molnfri himmel,
+Och, ej skymfad längre, ej i fjättrar slagen,
+Bor i dess famn en välsignande jord.
+
+Och en tid skall komma, då basunen ropar
+Och då rymden samlar sina stjärnehopar
+Och åt vanskligheten och åt kaos gärdar
+Välden, som fyllde det härliga blå.
+
+Men fast solar ramla från de fasta grunder
+Och fast jorden flyktar som en suck därunder
+Och fast askan skingras af förgätna världar,
+Lefver och segrar det ädla ändå.
+
+
+
+LÄRKAN.
+
+  Högre uppsteg dagen,
+  Glädjen och behagen
+Väcktes ur sin långa vinterdvala;
+  Vårens krans blef bunden,
+  Göken gol i lunden,
+Och kring hyddan flög min kända svala;
+  Luften ljöd och skogen,
+  Minsta fågel trogen
+Göt i stämmor späda hjärtats brand.
+
+  Allas fröjd jag hörde;
+  Djupast dock mig rörde
+Lärkans ljufva lott i himlarunden.
+  Varmast sågs den ömma
+  Om sin kärlek drömma
+Och om sällheten af lifssekunden;
+  Hvarje ton, hon sände,
+  Där till skyn hon lände,
+Tycktes klinga i mitt öra så:
+
+  Lycklig den, som inga
+  Hårda bojor tvinga
+Att den fria eterns rymd försaka,
+  Som, för sången buren,
+  Ständigt ser naturen
+I gestalterne af vår och maka!
+  Så jag kvädas hörde;
+  Eko återförde
+Mångfördubblad hennes sång till mig.
+
+  Blott med solen följa
+  Öfver land och bölja
+Än till söderns hem och än till nordens;
+  Kyssas först i dalen,
+  Sen i etersalen
+Sjunga känslans salighet och jordens;
+  Hvilken lott du njuter,
+  Hvilken fröjd du sluter,
+Lärka, lärka, i din lilla barm!
+
+
+
+MAJSÅNG.
+
+Sköna maj, välkommen
+Till var bygd igen!
+Sköna maj, välkommen,
+Våra lekars vän!
+Känslans gudaflamma
+Väcktes vid din ljusning;
+Jord och skyar stamma
+Kärlek och förtjusning;
+Sorgen flyr för våren,
+Glädje ler ur tåren,
+Morgonrodnad ur bekymrens moln.
+
+Blomman låg förkolnad
+Under frost och snö;
+Höstens bleka vålnad,
+Gick hon nöjd att dö.--
+Vintern, härjarns like,
+Som föröder nejden
+Och i sköfladt rike
+Tronar efter fejden,
+Satt med isad glafven
+Segrande på grafven,
+Dyster själf och mörk och kall som den.
+
+Inga strålar sänktes
+På vår morgon ner,
+Ingen daggtår skänktes
+Nordens afton mer,
+Tills, af svanor dragen,
+Maj med blomsterhatten
+Göt sitt guld i dagen,
+Purpurklädde natten,
+Vinterns spira bräckte
+Och ur lossadt häkte
+kallade den väva Flora fram.
+
+Nu ur lundens sköte
+Och ur blommans knopp
+Stiga dig till möte
+Glada offer opp;
+Blott ditt lof de susa,
+Dessa rosenhäckar,
+Till din ära brusa
+Våra silfverbäckar,
+Och med tacksam tunga
+Tusen fåglar sjunga
+Liksom vi: Välkommen, skön maj!
+
+
+
+FLYTTFÅGLARNE.
+
+I, flyktande gäster på främmande strand,
+När söken I åter ert fädernesland?
+När sippan sig döljer
+I fädernedalen
+Och bäcken besköljer
+Den grönskande alen,
+Då lyfta de vingen,
+Då komma de små;
+Väg visar dem ingen
+I villande blå;
+De hitta ändå.
+
+De finna så säkert den saknade nord,
+Där våren dem väntar med hydda och bord,
+Där källornas spenar
+De trötta förfriska
+Och vaggande grenar
+Om njutningar hviska,
+Där hjärtat får drömma
+Vid nattsolens gång
+Och kärleken glömma
+Vid lekar och sång,
+Att vägen var lång.
+
+De lyckliga glada, de bygga i ro
+Bland mossiga tallar sitt fredliga bo;
+Och stormarne, krigen,
+Bekymren och sorgen,
+De känna ej stigen
+Till värnlösa borgen,
+Där glädjen behöfver
+Blott maj dagens brand
+Och natten, som söfver
+Med rosende hand
+De späda ibland.
+
+Du, flyktande ande på främmande strand,
+När söker du åter ditt fädernesland?
+När palmerna mogna
+I fädernevärlden,
+Då börjar du, trogna,
+Den fröjdfulla färden,
+Då lyfter du vingen
+Som fåglarna små;
+Väg visar dig ingen
+I villande blå;
+Du hittar ändå.
+
+
+
+VALLGOSSEN.
+
+Hur skön bland österns skyar
+Går dagen opp
+Och fyller fält och byar
+Med fröjd och hopp!
+Ur skog och lundar skalla
+Blott glädjeljud,
+Och luftens skaror alla
+Lofsjunga Gud.
+
+Och molnen purpurranda
+Sin blåa gräns
+Och jordens fägring blanda
+Med himmelens.
+Men källan står därunder
+Så ren och ler
+Och lockar fästets under
+I skötet ner.--
+
+Dig, gröna äng, jag söker
+Ännu en gång,
+Där klara bäcken kröker
+Sitt muntra språng.
+Invid den gamla stammen
+Min torfbänk är;
+Och getterna och lammen,
+De trifvas här.
+
+Här, mellan löfvens galler,
+Är ljuft att se,
+Hur morgondaggen faller
+På blommorne.
+Här är det lätt att höra
+De sångers tal,
+Dem milda vindar föra
+Från dal till dal.
+
+Här är jag van att bida
+Mitt hjärtas vän;
+Här sjöng hon vid min sida
+Om kärleken.
+O lyssnen, lamm! I kännen
+Den huldas röst;
+Snart får jag sluta vännen
+Mot troget bröst.
+
+När solen börjat blicka
+Från fjällets höjd,
+Då ser jag ren min flicka
+På kullen röjd.
+Då bär hon ren i handen
+För mig en krans
+Af väppling, som vid stranden
+Den skönsta fanns.
+
+Och som jag hade vingar,
+Jag skyndar dit,
+Och snart jag henne bringar
+Med lammen hit;
+Här sätta vi oss båda
+Och kyssas då,
+Och skogens dufvor skåda
+Med afund på.
+
+Sen sjunger hon naturen;
+Och bygden hör
+Min gälla pipa, skuren
+Af vikens rör.
+Och böljans tummel stillas
+Vid insjöns strand,
+Och andras hjordar villas
+Till oss ibland.
+
+Hvad blef ej herden gifvet,
+Hvar finns ett namn,
+Som målar oskuldslifvet
+I dalens famn?
+Vår rikedom vi äga
+I stillhet där,
+Och hjord och blommor säga,
+Hur stor den är.
+
+Ja, än då nordan ryter
+På blommans graf,
+Finns ingen il, som bryter
+Min glädje af.
+Jag söker vintertiden
+Mitt låga bo,
+Och kärleken och friden
+Där inne gro.
+
+Vid varma spiselhallen
+Jag sitter glad,
+Och hjorden står i stallen
+Med gräs och blad.
+Jag sjunger blomstersången
+I hyddans rund,
+Fast sommarn är förgången
+Och blommans stund.
+
+Ty kölden kan väl isa
+Min dal och höjd,
+Men ej min enkla visa,
+Min rena fröjd.
+Om stormar gny mot tjället,
+Det intet gör,
+Blott lugnet bor i stället
+Där innanför.
+
+Men våren kommer åter,
+Sen vintern flytt,
+Och sippans öga gråter
+Sin dagg på nytt;
+Då går jag ut och vallar
+Min hjord igen,
+Och eko återskallar
+Min stämma än.
+
+Dig, gröna äng, jag söker
+Ännu en gång,
+Där klara bäcken kröker
+Sitt muntra språng.
+Invid den gamla stammen
+Min torfbänk är;
+Och getterna och lammen,
+De trifvas här.
+
+
+
+MINA DAGAR.
+
+I dalens skygd, där lärkans toner skalla,
+Jag sitter hänryckt vid min flickas sida.
+Vid mina fötter källans böljor svalla,
+Af blommor kyssta och af fläktar blida.
+Jag aldrig nånsin manats ut att strida
+Mot dessa töcken, dem vi sorger kalla,
+Och ingen annan vet min gömda tufva
+Än vänskapen, min flicka och min drufva.
+
+Jag ler, hon ler, min hulda drömda maka,
+Ty inga tomma kval vi skapa själfva.
+Jag sjunger hennes namn, hon mitt tillbaka,
+Och lundens löf vid vår förtjusning skälfva,
+Och tusen fjärlar blommans kyss försaka,
+Att öfver oss en blomsterhimmel hvälfva;
+Ack, sköna värld, hur stämmer ej naturen
+Med hvarje sällhet, i vårt hjärta buren!
+
+Hvi skulle jag med inre missljud störa
+Den harmoni, som härskar i det hela?
+Blott rena toner genom alltet spela,
+Och rena må mitt eko återföra.
+Du, ömma flicka, skall min glädje dela,
+När våra samljud klinga i ditt öra,
+Och, fastare i mina armar sluten,
+Till kyss förbyta lifvet och minuten.
+
+
+
+TILL EN FÅGEL.
+
+Säg mig, du lilla fågel,
+Där mellan almens blad,
+Hur kan du ständigt sjunga
+Och ständigt vara glad?
+Jag hör din röst hvar morgon,
+Jag hör den hvarje kväll,
+Men lika ren är stämman
+Och tonen lika säll.
+
+Ditt förråd är så ringa,
+Din boning är så trång,
+Dock ser du mot din hydda
+Och sjunger hvarje gång.
+Du samlar inga skördar,
+Och inga kan du så;
+Du vet ej morgondagen
+Och är så nöjd ändå.
+
+Hur ges det icke mången,
+Som gods och håfvor fått,
+Som land och riken äger
+Och bor i gyllne slott,
+Men hälsar dock med suckar
+Och tårbegjuten blick
+Den sol, hvars uppgångstimma
+Nu nyss din lofsång fick!
+
+Hur skulle icke mänskan
+Din ringa lott försmå,
+Och hon, den otacksamma,
+Är mindre nöjd ändå.
+Ditt späda hjärta krossa,
+Det stode henne fritt;
+Dock prisar du ditt öde,
+Och hon förbannar sitt.
+
+Hvi blickar hon mot höjden
+Så knotande, så kallt?
+Hvad ägde hon att fordra,
+Då skaparen gaf allt?
+Då jordens glädje ligger
+För hennes fötter ner,
+Hvi ser hon stolt på slafven
+Och suckar efter mer?
+
+Nej, sjung du, lilla fågel,
+Om njutning hvarje gång,
+Och aldrig skall jag blanda
+En klagan med din sång.
+Kom, bygg ditt bo hvar sommar
+Invid mitt tjäll ännu
+Och lär mig kväll och morgon
+Att vara säll som du.
+
+
+
+VÅRMORGONEN.
+
+Se, hur härlig solen träder
+Öfver österns böljor redan
+Och i guld och purpur kläder
+Jorden, leende där nedan.
+Dimman skingras, kölden flyktar,
+Och naturens dvala lyktar.
+
+Lärkan, nyss på lätta vingar
+Buren hit från söderns höjder,
+Sjunger, där hon högt sig svingar,
+Känslans hopp och vårens fröjder,
+Medan, sväfvande mot jorden,
+Svaneflocken hälsar norden.
+
+Fri och yster dansar vågen
+Mellan trädens dunkla stammar.
+Ekorn skyndar, glad i hågen
+Till sin mossbetäckta kammar,
+Och där långt i djupa skogen
+Kuttrar dufvan, öm och trogen.
+
+Vaggad blidt af morgontfläkten,
+Grönskar nu på åkern sådden,
+Och i hvita vinterdräkten
+Springer haren öfver brodden
+Gömd bland buskar under granen,
+Spänner jägarn sakta hanen.
+
+Sparsamt närd af lundens kyla,
+Tindrar där en sjunken drifva,
+Medan ljusa björkar skyla
+Källans sorl och tufvans vifva,
+Och den nyss uppväckte Näcken
+Rör sin silfversträng i bäcken.
+
+Sköna vår, hur länge rullar
+Ej din vagn kring söderns stränder,
+Innan till förgätna kullar,
+Till vår nord du återvänder,
+Och som vår så tacksam glöder
+Ingen barm för dig i söder!
+
+Hör du våra hymner skalla,
+Hör du, hvad han tyder, sången:
+Att du kommer till oss alla
+Såsom friheten till fången,
+Att på polens frusna drifva
+Finnas hjärtan ock att lifva.
+
+Skynda att åt land och vatten
+Väfva nya högtidsskrudar,
+Locka fjärlarne ur natten
+Och ur stoftet deras brudar,
+Och ur kärleksfulla sinnen
+Jaga vinterns kulna minnen!
+
+
+
+TILL EN BLOMMA.
+
+Nyss slöt du dvalan;--ögat, ej fängsladt mer,
+Än med så hjärtlig glädje mot höjden ser,
+Där morgonrodnan, af lätta skyar buren,
+I famn af purpur sluter sin brud, naturen.
+
+Allt är så tyst i din rund, så stilla än;
+Af vällust dö de ilar, som nalkas den.
+På gyllne vingar fladdrar den dolda flärden;--
+Säg, lilla blomma, hur skön du finner världen?
+
+Du kan ej ana ännu vid fläktens lek,
+Vid fjärilns hviskning och morgondaggens smek,
+Hur snart de yra vännernas hyllning slutas,
+Hur mången sorgsen tår på din kind skall gjutas.
+
+O, hvarför gaf ej Han med sitt allmakts-blif
+En evig vår åt din oskulds blomsterlif?
+Och hvarför får du ej se, så ljuft bedragen,
+Mot middagssoln som mot gryningen af dagen?
+
+Så le, du lilla, än i din oskuld där!
+Snart skall du finna, hur svekfull våren är,
+Och tänka rörd på den lyckliga minuten,
+Då än du låg och drömde, i knoppen sluten.
+
+
+
+FÅGELBOET VID LANDSVÄGEN.
+
+Lilla fågel, hvarför byggde du
+Vid den stora vägens larm din hydda?
+Var din djupa skog ej sval och ljuf,
+Stodo ej dess björkar löfbeprydda?
+Lyste icke morgonrodnan där
+Lika blid och tjusande som här?
+
+Bäckens tysta silfverbölja sam
+I de långt, långt bort belägna dalar;
+Här med buller åker flärden fram
+Sina tunga, järnbesmidda salar.
+Lugn och stillhet var den gömdas lott;
+Arma fågel, här bor fruktan blott.
+
+Hvarför bytte du mot parkens doft
+Dammet kring den nötta vägens gränser?
+Hvarför älska mer ett härjadt stoft
+Än den färgprakt, som i lunden glänser?
+Hvarför, för att skåda världens strid,
+Offra opp din obemärkta frid?
+
+Synes dig ej dagen ofta lång,
+Innan nattens lugn ditt tjäll besöker?
+Klappar ej ditt hjärta mången gång,
+När ett dån sig närmar och föröker?
+Lyfter du ej ofta nog förskräckt
+Vingen, öfver dina späda sträckt?
+
+Bodde du i fjärran lund ändå!
+Ingen oro där ditt hjärta röjde,
+Ingen fruktan skrämde där de små,
+Om du äfven nå'n gång borta dröjde;
+Ty för dem naturens stillhet där
+Vore, hvad din lätta vinge är.
+
+Fågel, fågel, när de späda snart
+Börja sina fjädersegel lyfta,
+Led då utan tvekan deras fart
+Till en nejd, dit inga stigar syfta!
+Bygg och lär dem bygga där i ro
+Nästa sommar hvar sitt lilla bo!
+
+
+
+SOMMARNATTEN.
+
+Himmel, hvilken afton, hvilken färd!
+Ser du holmens lilla blomstervärld?
+Goda Nana, i dess lunder
+Sjunga fåglar kvällens under.
+Hvila rodden, låt oss vagga
+Dit i land!
+Solen ler ju än från kullen,
+Vikens bölja gungar jullen,
+Aftonvinden för vår flagga
+Mot dess strand.
+Hör du de susande alarnes ljud?
+Ser du de grönskande ängarnes skrud?
+Njutom fröjden! Snart har tiden
+Satt för njutningen en gräns;
+Nana, snart är kärlekens
+Liksom sommarns stund förliden.
+
+Ren bland löfven blickar torpet fram;
+Skynden, fläktar, fören dit vår stam!
+Ser du gubben, goda Nana,
+Ren i dörrn vår kosa spana,
+Ser du flickan, hur den täcka
+Vinkar där?
+Med sin smultronkorg i handen
+Står hon leende på stranden,
+Glad att få åt Nana räcka
+Sina bär.
+Hulda, du tåras! Hur helig, hur skön
+Är ej den hyllande kärlekens lön!
+Redan här som ängel buren,
+Njut din afundsvärda lott.
+O, hur säll är mänskan blott
+Med sitt hjärta och naturen!
+
+Hvad ej praktens salar fostra opp,
+Lifvets fulla njutning, lifvets hopp,
+Växer utan ans och blommar
+Höst och vinter, vår och sommar
+I den fria bygdens runder,
+I dess tjäll.
+Ser du anden, som för stäfven
+Flyr med ungarne i säfven,
+Arm och blottad och därunder
+Dock så säll?
+Ej mot palatser, som skyarne nå,
+Bytte den irrande en af de små.
+Ej för guld, i råga bräddadt,
+Ej om tusen slott hon såg,
+Öfvergåfve hon sin våg
+Och sitt bo, i vassen bäddadt.
+
+Kvällens blyga älskogsstjärna du,
+Blicka vänligt på vår landning nu!
+Jubla, lundens fågelskara!
+Låt er sång en brudsång vara,
+Som två trogna hjärtan viger
+Inför er!
+Solen sjunker bakom bergen,
+Västerns himmel mister färgen,
+Men din färg, o Nana, stiger
+Mer och mer.
+Sent må vi vända från färden igen,
+Morgonens stråle här finne oss än!
+Lätt är hem och vänner glömma,
+Flicka, i en älsklings famn.
+Här i dalens blomsterhamn
+Låt oss hvila ut och drömma!
+
+
+
+SVANEN.
+
+Från molnens purpurstänkta rand
+Sjönk svanen, lugn och säll,
+Och satte sig vid älfvens strand
+Och sjöng en junikväll.
+
+Om nordens skönhet var hans sång,
+Hur glad dess himmel är,
+Hur dagen glömmer, natten lång,
+Att gå till hvila där;
+
+Hur skuggan där är djup och rik
+Inunder björk och al,
+Hur guldbestrålad hvarje vik
+Och hvarje bölja sval.
+
+Hur ljuft, oändligt ljuft, det är
+Att äga där en vän,
+Hur troheten är hemfödd där
+Och längtar dit igen.
+
+Så ljöd från våg till våg hans röst,
+Hans enkla lofsång då;
+Och snart han smög mot makans bröst
+Och tycktes kväda så:
+
+Hvad mer, om än din lefnads dröm
+Ej sekler tälja får?
+Du älskat har på nordens ström
+Och sjungit i dess vår.
+
+
+
+TORPFLICKAN.
+
+Sörjen Kandals dotter, gröna lunder!
+Såsom edra blommors blida stunder
+Voro hennes glada stunder korta.
+Sörjen, gröna lunder! Hon är borta.
+
+Kan ej dödens mulna ängel skona?
+Skall naturen, att sitt fall försona,
+Åt en makt, som härjar och föröder,
+Offra allt det ädlaste, hon föder?
+
+Kan väl grafvens mossbetäckta gömma
+Glädas åt det sköna, åt det ömma?
+Älskas Kandals barn af dödens salar
+Som af Lannas grottor, Vanhais dalar?
+
+O, du var så skön, begråtna flicka!
+Ingen yngling stannar mer att dricka
+Vid din blåa källa, ty där inne
+Ser han blott din saknad och ditt minne.
+
+O, så länge du besökte källan,
+Glömdes hennes täcka stränder sällan.
+Ofta, af ett fåfängt hopp bedragen,
+Kunde herden där fördrömma dagen.
+
+Trånans suckar, glädjens gälla stämma
+Voro vid dess bölja då som hemma,
+Och så långt hon flöt, den spegelklara,
+Hördes sång och muntra flöjter bara.
+
+Lyssnen icke, Lannas gråa hallar!
+Kandals dotter går ej mer och vallar;
+Fåfängt sörja edra stumma eko
+Hennes toner, som för alltid veko.
+
+Tomt är nu på Vanhais betesmarker;
+Inga hjordar irra i dess parker;
+Någon fågel blott, som höken jagar,
+Flyger där från träd till träd och klagar.
+
+Son af Vanhais, du, som främst bland alla
+Älskades af detta nu så kalla,
+Detta fordom, ack, så varma hjärta,
+Säg, hvar dväljs du ensam med din smärta?
+
+Tystnat har din yxa ren i skogen,
+Ty en flicka gick ej mer förtrogen
+Och besvarade din röst från hagen,
+Då du, lockande, höll opp med slagen.
+
+Högt på stranden ser man nu din julle,
+Liksom om du aldrig mera skulle
+Kasta ut för fjärdens skaror näten,
+Af hvartenda älskadt värf förgäten.
+
+O, bland, kyrkogårdens sorgsna pilar
+Slog du läger, där din flicka hvilar,
+Och då dagen släcks och tändes åter,
+Sitter du vid hennes graf och gråter.
+
+Sörjen Kandals dotter, gröna lunder!
+Såsom edra blommors blida stunder
+Voro hennes glada stunder korta.
+Sörjen, gröna lunder! Hon är borta.
+
+
+
+HÖSTAFTONEN.
+
+Hvi suckar du så mången timma,
+O, tärda bröst?
+I nattens stund, då blida stjärnor glimma,
+Hvi bryter genom rymdens lugna dimma
+Din hemska klagoröst?
+
+Begråter du de snabba dagar
+På lifvets ö?
+Är det vid minnet af en vår, du klagar?
+O, fasar du för stoftets milda lagar,
+Att blomma och att dö?
+
+Minns, fågeln sjöng i ljusa salen,
+Han sörjde ej.
+I skogens toppar tonar näktergalen;
+Dess harmonier, födas de af kvalen
+Vid stundens flykt?--O nej!
+
+Och fjäriln flög i blomsterringen
+En sommardag;
+Om aftonen hans suckar hörde ingen,
+Fast domnande han sänkte trötta vingen
+Och lydde ödets lag.
+
+Då eken föll för tidens ilar,
+Då bergets häll,--
+Du dåre, vill du undfly dödens pilar?
+Uppå den graf, där världens forntid hvilar,
+Fördömer du din kväll?
+
+Hvem nedsteg att din lott behjärta?
+Hvem löser dig
+Ifrån förgängelsens och dödens smärta?
+Din bön är blommans bön, bedragna hjärta:
+Se hennes stoft och tig!
+
+Och njut den nakna öknens manna,
+Minutens fröjd,
+Och vandra framåt med en molnfri panna!
+Du är en främling här, du får ej stanna
+Förrn på ditt Kanaans höjd.
+
+Där ofvan stjärnorna du äger
+Din rätta hamn.
+O gläds, att allt, hvad vanskligheten säger,
+En dröm blott är, som sväfvar kring ditt läger
+I evighetens famn!
+
+Ej skrämme då den dunkla glafven
+I ängelns hand!
+Han krossar bojan blott, men icke slafven.
+Förklarad skall du blicka ned på grafven
+Från ljusets fosterland.
+
+
+
+TRÖST.
+
+Där förgäten jag satt
+I min ensliga dal,
+Såg jag stjärnornas tal,
+Hur de saliga gå
+Öfver dimmor och natt,
+Hur de strålande bo
+I det eviga blå,
+Och då flydde min ro,
+Och då tänkte jag så:
+
+Hur oändlig, o Gud,
+Är din kraft, och hur rik!
+Blott ditt härskarebud,
+O, en vink af dig blott,
+Och jag, stjärnorna lik,
+Genom rymderna gått,--
+Och nu suckar jag här!
+
+Och ditt välde består
+Med sin eviga lag,
+Och den krona, du bär,
+Skall ej hvila en dag
+Öfver grånande hår.
+Och du själf är så fri
+Som ditt härliga ljus,
+Och en värld är ditt hus,
+Men du ryms ej däri,--
+Och ditt barn är en slaf!
+
+Och du rörs ej däraf,
+Att ej spiror och guld,
+Att ej seger och ljus
+Är hans saliga lott,
+Men bekymmer och sorg,
+Men blott mörker och grus
+Är det arf, som han fått
+Från sin fäderneborg,--
+Och den är dock så full!
+
+Och ej mejas den säd,
+Som ur intet du väckt
+På omätliga fält.
+Och ej murknar det träd,
+Som i kaos du ställt,
+Fast det byter om dräkt.
+Och din värld är så vid
+Och så skön och så säll,
+Och den mäts ej af tid,
+Och dess strålande dag
+Skall ej skåda sin kväll,
+Men en bubbla är jag!
+
+Och förmåga jag fick
+Att beundra din prakt,
+Men ej mer, men ej mer,
+Men att fatta den ej.
+Och du lockar med makt
+Mot din himmel min blick,
+Och jag trängtar och ser,--
+Men jag hinner den ej!
+
+Så jag tänkte. Då stod
+Vid min sida en ros
+I den höstliga vind,
+Och förspilld var dess blod
+Och dess fägring sin kos
+Och förbleknad dess kind.
+
+Men en irrande fläkt
+Kom från kullen och slog
+Med sin vinge en gång
+Den förtynande blott,
+Och dess stängel blef bräckt,
+Och hon böjdes och dog.
+Och jag märkte uppå,
+Hur hon somnade godt,
+Fast dess slummer blef lång,--
+Och då tänkte jag så:
+
+Se, hvi klagar väl jag
+Öfver våld, öfver väld
+I den Eviges lag?
+Som en främling blott, ställd
+I mitt jordiska frö,
+Skall jag blomma i tvång,
+Men det tvång, jag bebor,
+Är det sällaste tvång,
+Ty en gång skall det dö,--
+Och jag hoppas och tror.
+
+
+
+KÄRLEKENS FÖRBLINDANDE.
+
+Späd ännu låg kärleksguden
+I den ömma modrens armar,
+Lik en stjärna, som om kvällen
+Du i källans sköte såg.
+Eterns silfverglans sig sänkte
+Dagglik ned uppå hans panna,
+Och en evig färg af rosen
+I hans kinder gömde sig,
+Medan läppen log, omfläktad
+Af Olympens nektarångor,
+Och de drömda segrars glädje
+Lekte oskuldsfull på den.
+
+Paphos drottning, fröjdbetagen,
+Göt en tår i känslans fullhet
+Och i gossens spegelöga
+Såg sitt anlete och log.
+"O", hon suckar, "må beständigt
+Till ett minne af min sällhet
+Samma bild i samma öga
+Genom världen följa dig."
+
+Nu, hvem undrar väl, att Eros
+Sväfvar ibland oss förblindad,
+Fast hans blick ej skyms af bindel,
+Ej af mörkrets skuggor höljs?
+Äfven ibland öknens törnen
+Ser han blott Olympens salar
+Och i trollets armar äfven
+Endast huldgudinnans bild.
+
+
+
+FLICKANS KLAGAN.
+
+Hjärta, hjärta, hade jag dig framför mig!
+Låge du, oroliga, i min hand här,
+O, då skulle hastigt min trogna omsorg
+    Bringa dig lugnet!
+
+Som en mor sitt barn, jag dig skulle gunga,
+Föra, sakta vyssjande, fram och åter,
+Tills du upphört klaga och nöjd din plåga
+    Glömde i sömnen;
+
+Men nu bor du slutet i barmens fängsel,
+Otillgängligt stängdt för hvar vänlig hyllning,
+Blott för honom blottadt, som oupphörligt
+    Rubbar din hvila.
+
+
+
+TILL ORON.
+
+Ja, ljufva oro, längta, o längta än!
+Af ingen glädje, vore den än så rik,
+Af ingen bräddad njutning lugnad,
+Sucka mot sällare fröjder ständigt!
+
+Nyss var din önskan endast en vänlig blick
+Af tärnans öga;--nu, då hon skänkte den,
+Stig högre och begär dess först
+Himmelska kyssar och strid och tråna.
+
+Och när på purpurläppen ej blomstrar mer
+En enda ros, hvars nektar du icke sög,
+Så skynda blott att nya skördar
+Under den svällande slöjan åtrå.
+
+Ja, hulda oro, härska med dubbel kraft
+I mina ådror; dikta vid hvarje ny
+Eröfrad segerkrans en annan,
+Vinkande ädlare än i fjärran.
+
+Dig må den slappa dåren förbyta mot
+Ett lik af sällhet, som han benämner frid,
+Och i sitt skal af lugn och dvala
+Kräla, en mussla, på ödets stränder.
+
+Jag älskar dig!--Hvem är det, om icke du,
+Som tvungit mig att söka det öppna haf
+Och med dess böljor, med dess stormar
+Jublande kämpa om lifvets fröjder?
+
+Du skall mig följa, saliga ängel, du
+Skall egga mig att njuta min lefnads dag,
+Och när den sluts, skall du i grafven
+Jaga mig opp ur min domning åter.
+
+Och ofvan solens bana och stjärnornas
+Skall du mig följa,--skall i min himmel än
+Vid salighetens tömda mjödhorn
+Lära mig skönare världar drömma.
+
+
+
+DEN ÄLSKANDE.
+
+Solen bärgas, skymning nalkas,
+Nejderna af daggen svalkas,
+Rosenvingad sväfvar kvällen
+Till förtrogna dalar ner.
+Sårad af Cupidos pilar,
+I sitt öppna fönster hvilar
+Selma och från trånga cellen
+Utåt fältet ser.
+
+Intet ljud af älskarn höres,
+Intet vänligt budskap föres
+Till den ömma flickans öra
+Om hans lätta ankomst än.--
+Ser hon, smäktande och trogen,
+Bort mot ängen, bort mot skogen,
+Endast skuggor där sig röra,
+Flyktande igen.
+
+Tårar skymma hennes blickar,
+Hjärtat klappar, pulsen pickar,
+Tysta suckar smyga sakta
+Från dess läppar då och då.
+Men förgäfves,--svaret dröjer;
+Hvad hon döljer, hvad hon röjer,
+Endast skälmska fläktar akta
+Flyktigt däruppå.
+
+Håret fladdrar, spridt i vinden,
+Lätta flammor färga kinden,
+Hvita skuldror skälfva nakna
+Under daggens kulna regn.
+Himlen mörknar,--tärnan fasar,
+Skurar smattra, stormen rasar.
+Grymme, skall hon länge sakna
+Än ditt varma hägn?
+
+Hvar minut ett hopp föröder,
+Och hon fryser, och hon glöder,
+Nu ett rof för känslans lågor,
+Och för nattens vindar nu.
+Slöjans skygd är öfvergifvet,
+Ingen gördel fängslar lifvet,
+Fria svalla barmens vågor;
+Yngling, hvar är du?
+
+Men han kommer.--Jubla, tärna!
+Lifligt, som en klarnad stjärna.
+Bröt han fram ur parkens galler,
+Och mot dig hans kosa sträcks.--
+Redan står han säll vid målet,
+Sakta rasslar nyckelhålet,
+Fönstret sluts, gardinen faller,
+Matta lampan släcks.
+
+
+
+TILL MIN SPARF.
+
+Dig sköter jag, min lilla sparf, så gärna
+Och räknar väl ibland
+Med tårar i mitt öga hvarje kärna,
+Du plockar ur min hand.
+
+Jag älskar dig, fastän din fjäderslöja
+Af ingen fägring ler;
+Jag känner dig, fast ej din näbb kan röja
+Den ton, ditt inre ger.
+
+Din skrud är mörk som natten, och din tunga
+Är stum och tyst som den.
+Du kan ej glimma, och du kan ej sjunga,
+Du kan blott vara vän.
+
+Dig kallar mången ful och undrar öfver
+Att jag dig äga vill;
+Men du är öm och trogen,--hvad behöfver,
+Hvad fordrar jag väl till?
+
+Då andra gäcka dina enkla kläder,
+Ser du på mig så huld,
+Och jag ej gåfve från din kropp en fjäder
+För pärlor och för guld.
+
+De prisa siskans driller, de behjärta
+Kanarierns gälla röst;--
+Jag sökte blott en varelse, ett hjärta
+Att värma vid mitt bröst.
+
+Ej kärleken vid ytans glitter dröjer,
+Ej mättas han däraf;
+Hans vällust är den tacksamhet, han höjer,
+Den sällhet, som han gaf.
+
+När du i menlös glädje pickar stilla
+Den hand, du sitter på,
+Belönar du ej då min vård, du lilla,
+Är du ej vacker då?
+
+Förtroligt skall jag söka att besälla
+Din lefnads snabba vår,
+Och när du dör, skall på din graf jag fälla
+En blomma och en tår.
+
+
+
+BEGRAFNINGEN.
+
+Tempeltornets dystra klockor hördes,
+Mot dess port en svartklädd skara rördes,
+Och en yngling, skördad ifrån våren,
+Buro de på båren.
+
+Sakta sänktes slumrarn ned i mullen,
+Fredligt rundades ånyo kullen,
+Och ett enkelt kors blef ställdt af sorgen
+På den trygga borgen.
+
+Nu, när lifvets sista gärd var slutad,
+Bröt det tysta tåget opp,--men lutad
+Mot en alm, som sig i nejden höjde,
+Kvar en flicka dröjde.
+
+Och hon dröjde där, tills allt blef öde;
+Då till grafven gick hon, till den döde,
+Och en lilja, som hon bar i handen,
+Offrade åt sanden.
+
+Och den trogna satt och grät på stället
+Än, när solen sjunkit bakom fjället
+Och den bleka, nattomhöljda stjärnan
+Uppgick öfver tärnan.
+
+Nästa morgon blef hon än där funnen,
+Men dess tårekälla var förrunnen,
+Och mot korset, som hon slöt med armen,
+Slog ej mera barmen.
+
+
+
+TILL FRIGGA.
+
+Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod!
+Ej din pärla jag sökt, strålande ocean!
+Friggas hjärta mig lockar,
+Röjdt i tårade ögats dagg.
+
+O, hur ringa för mig vore en gränslös värld,
+Med dess solar af guld, med dess demanters sken,
+Mot den värld, jag med henne
+Hänryckt gömmer i sluten famn!
+
+Hvad af stoftet hon länt, hvad hon af himlen har,
+Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky
+Hvad blott aftonen målar
+Eller morgonens blomsterhand?
+
+Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser,
+Liksom såge jag ned i ett omätligt djup,
+Tills jag spritter ur dvalan
+Vid en kyss af dess purpurmund.
+
+Säg, hvar fostrades du, leende ängel; säg,
+Tills du sänkte dig ned och åt ditt rosentjäll
+Gaf gestalten af Frigga,
+Att försköna min vandring här?
+
+Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram,
+Suckar anden en gång, tryckt af sin bojas ok,
+O, hur saligt att ila
+I den älskades armar då!
+
+Jorden smeker min fot, ljuf som en vårvind där,
+Lifvets fjättrande tyngd lätt som en bubbla känns,
+Och af svallande pulsar
+Vaggas själen till gudars ro.
+
+
+
+UNGDOMEN.
+
+Bland de makter, som på jorden trona,
+Bär blott vanskligheten säker krona;
+Döden kan ej störtas, kan ej skona,
+Och hans lia rostar ej.
+
+Yngling, bäfvar du för härjarns spira,
+O, så lär att stundens högtid fira!
+Vet, en evighet af lif kan spira
+I ett enda ögonblick.
+
+Jord och himmel äges af minuten,
+Jord och himmel kan i den bli njuten;
+Hög och rik och gränslös, fast förfluten,
+Kan den bli hos minnet kvar.
+
+Men ej tanken dock, af lagar bunden,
+Känslan är den makt, som adlar stunden,
+Känslan ensam skördar i sekunden
+Mer än tusen sekler sått.
+
+Jubla, yngling! Gudalånet blommar
+Än i dina pulsars varma sommar;
+Än uti ditt hjärtas helgedomar
+Lefver känslan stark och ung.
+
+Men de flykta, men de domna sakta,
+Dessa stunder, som din sällhet vakta;
+Åldern nalkas, yngling, lär att akta
+Skänkerna af lifvets vår!
+
+Njut, så länge än din majdag varar!
+Ingen blomma höstens stormil sparar,
+Ingen blid, förtrolig sol förklarar
+Vinterns långa, kulna natt.
+
+Hvarför skulle du i fåfäng möda.
+Glädjens enda, korta dar föröda?
+Hvarför med ditt friska hjärtblod föda
+Slumpens och bekymrens nyck?
+
+Kärleken dig manar;--hör du buden
+Af den späda, segerkrönta guden?
+Ej blott tärnan famnar du i bruden,
+Alla världar famnar du.
+
+Rankan svajar, purpurdrufvan blöder,
+Glädje blott i hennes nejder glöder,
+Kungasalig vandrar tiggarn, bröder,
+Under rankans krona böjd.
+
+Älska, yngling!--Hjärtats lågor svalkas;
+Drick!--En vinter utan drufvor nalkas;
+Lef och gläds och njut och le och skalkas!
+Frost och domning följa sen.
+
+
+
+DEN VÄNTANDE.
+
+Hur lång ar vägen? Kort för det friska sinnet,
+Men lång, ack, lång för det sjuka hjärtats väntan.
+När skall hon komma, när skall den hulda sjunka
+Säll i min svallande famn?
+
+Hit skall hon nalkas, valde hon än att nöta
+På skogens sandiga stig den späda foten,
+Hit, om hon älskat böljan och djärf i jullen
+Klyfver den spelande våg.
+
+Från uddens häll, i skygd af den krökta tallen,
+Vill jag en spanande blick i växling sänka
+På stigen än och än på det spegellugna
+Sundets bestrålade längd.
+
+Här vill jag lyssna;--tystnen, o sångarinnor
+I skogens toppar, er sång begär jag icke;
+Nej, blott ett sakta ljud af ett årslag fjärran
+Eller den älskades steg.
+
+Förgäfves! Ej ett bud från den hulda stillar
+Mitt öras längtan; blott finkens driller domna
+I nejdens lugn, och stundom i ekos sköte
+Gökens melodiska suck.
+
+Ser jag mot skogen, ser jag en hjord allenast
+Af rädda får, som i damm tillbaka vända;
+Ser jag längs böljan;--endast en skara måsar
+Glimmar i aftonens brand.
+
+Men du, hvars ögas strålar på en gång famna
+Planetens segrande lopp, atomens dvala,
+Säg, förrn du sjunker, glödande sol, hvar är hon?
+Säg, hvar den älskade är!
+
+Förgäfves! Lik en kung, från din höga bana
+Kringströr du håfvor, men hör ej barnens suckar;
+Åt mig, som tigger endast ett svar om henne,
+Skänker du strömmar af guld.
+
+Hvem skall jag fråga? Månne den muntra lärkan,
+Som nyss med bärgade vingar sjönk ur molnet?
+Hvad? Eller höken, där han med spända segel
+Sköter sin luftiga jakt?
+
+Ack, hvarje pulsslag öker mitt kval, min saknad;
+Förrädiskt nära bedragna sinnen hoppet,
+Och hoppet åter blåser med falska läppar
+Låga i kärlekens glöd.
+
+Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen,
+Ej daggens yppiga skur mitt hjärtas trånad,
+Ej nattens vind, som, susande kringom klippan,
+Smeker min kyliga lock.
+
+Till hvila går naturen, alltmer förbreder
+Den tysta skuggan sitt täcke öfver jorden;
+I hvarje blomma sväller en stilla brudsäng;
+Ensam försmäktar blott jag.
+
+
+
+FÄRD FRÅN ÅBO.
+
+Ren fladdrar seglet, jullen är lossad ren.
+I styret fattar ynglingens säkra hand,
+Och skön och rodnande i stäfven
+Sitter vid åran en landtlig tärna.
+
+Ej tyngs den lilla, vaggande båten mer
+Af mjölk och frukter; stäfvorna tömda stå,
+Och kram och högtidsdräkter gömmas
+Nu i den städade äppelkorgen.
+
+Men aftonvinden lefver ånyo opp,
+Och Auras vimplar peka mot fjärden hän,
+Och seglet fylls, och afsked vinkas
+Glädtigt åt jullarnas mängd vid stranden.
+
+Och nu, o stad, farväl, och ett långt farväl!
+Snart skall jag mer ej skåda ditt stolta prål,
+Ej mera höra dina vagnars
+Dånande larm på de fulla torgen;
+
+Men vandra ostörd kring i en lugn natur
+Och se dess prakt, ej rubbad af mänskohand,
+Och lyssna säll till bygdens tungor:
+Fåglarne, eko och silfverbäcken.
+
+Ren öppnar mot oss fjärden en vidgad famn.
+På afstånd ser jag stranden af Runsala,
+Där mellan sekelgamla ekar
+Nymferna vårda Choraei källa.
+
+Frid med din aska, skald från mitt fosterland!
+Som jag du ofta vaggat på Auras våg
+Och ofta, ofta längtat åter
+Hän till din dal och dess gröna vakter.
+
+Men kosan styrs mot öster;--den långa sjön
+Står som en ändlös spegel för ögat fram,
+Och hvita såsom svanor klyfva
+Segel vid segel dess blanka yta.
+
+Men solen sjunker, vindarne tyna af,
+I skogen somna ljuden af fåglarne;
+Blott här och där en bygdens tärna
+Lyfter sin åre och ler och sjunger.
+
+Men lifvets glada dröm vid naturens barm
+Och hjärtats längtan och tärnans blyga kval
+Och hoppets fröjd och minnets vällust
+Sväfva i tonernas famn kring sunden.
+
+Det mörknar ej, det ljusnar ej,--härligt hvälfs
+En natt af silfver, bytt mot en dag af guld,
+Kring jullen, där den sakta nalkas
+Fjärden, som klyfves af Lemos udde.
+
+Med fröjd och vemod ser jag de nejder nu,
+Där du, begråtne yngling, din lager bröt,
+Där, Ramsay, du kring skyddad fana
+Samlade flyende kämpar åter.
+
+Med vemod, när jag tänker: du togs så ung
+Från hoppets sköna värld, från ditt kämpalif;
+Med fröjd dock, när jag tänker: hjälten
+Blödde för äran och fosterlandet.
+
+Ännu med vördnad tycker sig skärens son
+I skumma nätter skåda din vålnad där
+Och, allt som strandens granar susa,
+Höra din manande härskarstämma.
+
+Så styrs bland lugna minnen vår glada färd,
+Tills Vapparns vida fjärd är tillryggalagd
+Och sundet med sitt tempel fjärran
+Bjuder oss in i sitt trånga sköte.
+
+Där ser jag kullens grönskande björkar ren;--
+Min sällhets stumma vittnen, jag hälsar er
+Och dig, o hydda, byggd på stranden,
+Ärnad åt mig för den korta sommarn.
+
+Mottag mig nu och låt mig en vingad stund
+Bland sömn och drömmar bo i din stilla famn!
+När första morgonstrålen glöder,
+Väntar mig Frigga på kullen redan.
+
+
+
+HVAD JAG ÄR SÄLL!
+
+Hvad jag är säll!--I lifvets morgontimmar
+Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag,
+Lik seglaren, som i sin julle stimmar
+På vikens spegellugn en sommardag;
+Hvarthelst han ser, en löfprydd kulle skälfver,
+En blomrik tafla tindrar för hans syn,
+Och strålfull himlen sig där ofvan hvälfver,
+Och strålfull ler den under vattnets bryn.
+
+Hvad jag är säll!--Stå icke jordens länder,
+En gränslös bana, öppen för min gång?
+Har jag ej skatter nog i mina händer,
+Min stämda lyra och min glada sång?
+Har jag ej språk, som talar till en annan,
+Om än bland söderns nakna barn jag gick:
+Det friska lugnet på den ljusa pannan
+Och kärlek i det fria ögats blick?
+
+Hvad jag är säll!--I tusen former dansar
+Det sköna idealet kring min stig,
+Och äran står vid vägens slut med kransar
+Och vinkar leende och kallar mig.
+Odödlighetens lugna sol förgyller
+Det mål, jag söker, trånande och varm,
+Och ingen låg, föraktlig tvekan fyller
+Min djärfva, stolta, ungdomsfriska barm.
+
+Hvad jag är säll!--En trogen flicka delar
+Min ömhet, mina minnen och mitt hopp.
+Finns någon fröjd, som i min lycka felar,
+Den söker jag i hennes armar opp.
+För hennes blickars oskuldsfulla värma
+Uppblomstrar härligt mina känslors vår,
+Och såsom fjärlar hennes kyssar svärma
+Omkring det eden, i mitt hjärta rår.
+
+Hvad jag är säll!--När lifvets morgon viker,
+Står mig dock lyrans milda tröst igen.
+Hvad jag är säll!--När äfven lyran sviker,
+Har jag kanske ett namn till tröst för den.
+Men om af ryktets tunga jag förglömmes,
+Är mig likväl min hulda flicka kvar;
+Och om ock hon för mina blickar gömmes,
+Har jag dock minnet än af hvad jag var.
+
+
+
+MÖTET.
+
+Hon stod vid hasselhäckens dörr,
+Den flicka, som jag älskar mest,
+Och hennes blick, så yster förr,
+Var nu med stilla vemod fäst
+På tufvan, där förleden kväll
+Hon vid min sida satt så säll.
+
+En tårbegjuten ros hon bar,
+Ett minne, som jag skänkte där.
+Hon trodde, att jag fjärran var,
+Och jag var henne dock så när;
+I närmsta buske gömd jag låg
+Och tårades och såg och såg.
+
+Där stod en björk från fordomtid
+Och grönskade och växte fritt;
+Den bar min flickas namn,--bredvid
+Bar den i ljusa barken mitt.
+Tätt till hvarann jag båda skar
+En afton, då jag ensam var.
+
+Det var så kärt för hennes håg
+Att se dem vara dag från dag.--
+Nu stod hon suckande och såg
+Den flydda vännens kända drag
+Och skref, en sorgsen vers dit ner
+Ur Ingborgs klagan af Tegnér.
+
+Och jag blef tyst och gömd ändå
+Och lät min flicka plåga sig.
+Det var så ljuft att tänka på
+De kval, den hulda led för mig;
+Blott därför var jag otacksam
+Och skyndade ej genast fram.
+
+Men fjäriln flög till blommans knopp,
+Och blomman gaf sin purpurmund;
+Och trasten sjöng i björkens topp,
+Och hennes make kom på stund;
+Då nämnde jag min flickas namn,
+Sprang opp och flög i hennes famn.
+
+
+
+TILL EN FLICKA.
+
+Flicka, säg hvad magiskt tvång det är,
+Som mig ständigt till ditt hjärta jagar?
+Säg mig, hvarför längtar jag att där,
+Endast där fördrömma mina dagar?
+
+Hvarför är den sköna helgedom,
+Där naturen som prästinna dröjer,
+För min blick så stel, så glädjetom,
+Om ej dig jag bland dess under röjer?
+
+Såsom jag i stoftets bojor snärd,
+Såsom jag ett rof för ödets bölja,
+Är för mig du mera än en värld,
+Fast den minsta buske kan dig dölja.
+
+Hulda, länge, innan dig, jag såg,
+Var jag älskad, älskande tillbaka;
+Ofvan molnen, där mitt hemland låg,
+Ägde jag förut en dyrkad maka.
+
+Rikare var hennes barm än din,
+Hennes kyss var mera full att njuta;
+Vid som himlen var dess famn, och min
+Var dock ej för trång att henne sluta.
+
+O, hur mönstrar jag ej mången gång
+Dessa minnen ifrån fadershuset!
+Hvad jag älskat såsom fri en gång,
+Älskar jag ännu, fast smidd vid gruset.
+
+Flicka, ej din tjusande gestalt,
+Färgen ej på dina rosenkinder,
+Nej, en kärlek till det stora allt
+Är den makt, som vid din famn mig binder.
+
+Jord och himmel äger jag i dig,
+Kan i dig blott till mitt hjärta pressa;
+Undra därför ej, att du för mig
+Är så dyr, så dyr som båda dessa.
+
+
+
+DEN TILLFRISKNANDE.
+
+O, låt mig sitta tyst på din bädd och skåda,
+Hur våren sakta spirar ur vinterns dvala
+Och purpursmyckad, blomsterbekransad åter
+Lofvar mig gladare dar.
+
+Jag satt ej längesen vid din sida, flicka;
+Din hy var härjad då och ditt öga mulnadt,
+Och dödens blekhet låg som en dyster drifva
+Öfver ditt anlete bredd.
+
+Nu har han flyktat. Leende strålar åter
+Mot mig din hulda blick som en klarnad majsol,
+Och på de blida kindernas värma svälla
+Rosor och liljor igen.
+
+Och alla löjen, alla de små kariter,
+Som skrämda flögo unnan den kulnes spira,
+Församlas åter, än kring din ljusa panna,
+Än kring din yppiga mun.
+
+De täckas lekar vill jag en stund betrakta,
+Hur, fjärillikt, de hylla hvar nyfödd skönhet,
+Tills själf med fjärilns mod jag mig lifligt sänker
+Ned för att leka bland dem.
+
+För hvarje tår, jag göt på din vinter, flicka,
+Skall då din vår mig skänka en vacker blomma;
+För hvarje suck, din bleknade läpp mig kostat,
+Ger mig den friska en kyss.
+
+
+
+VAGGSÅNG FÖR MITT HJÄRTA.
+
+Sof, oroliga hjärta, sof,
+Glöm, hvad världen har ljuft och ledt!
+Intet hopp din frid förstöre,
+Inga drömmar din hvila!
+
+Hvarför ser du mot dagen än?
+Säg, hvad väntar du mer af den?
+För de djupa sår kanhända
+Någon helande blomma?
+
+Arma hjärta, slut ögat till!
+Dagens rosor du pröfvat nog;
+Blott i sömnens dunkla lustgård
+Gror den stängel, dig läker.
+
+Sof, som liljan, hon slumrar bort,
+Flyktigt bruten af höstens vind.
+Sof, som hinden, tyngd af pilar,
+Somnar in och förblöder.
+
+Hvarför sörja förflutna dar?
+Hvarför minnas, att sällt du var?
+En gång måste våren vissna,
+En gång glädjen, o hjärta!
+
+Äfven du har din majdag sett;
+Hvad, fast icke den evig blef!
+Sök blott ej dess milda låga
+Än bland vintriga skuggor!
+
+Minns du sällhetens stunder än?
+Lunden grönskade, fågeln sjöng,
+Och ditt kärleksfulla tempel
+Var den doftande kullen.
+
+Minns du famnen, som slöt dig där?
+Minns du hjärtat, som sökte dig?
+Minns du än den kyssbetäckta
+Läppens domnande eder?
+
+Då, när öga i öga såg,
+Känsla speglad i känsla låg,
+Då var tid att vaka, hjärta,
+Nu att slumra och glömma.
+
+Sof, oroliga hjärta, sof,
+Glöm, hvad världen har ljuft och ledt!
+Intet hopp din frid förstöre,
+Inga drömmar din hvila!
+
+
+
+BARNDOMSMINNEN.
+
+Jag minns en tid, jag minns den hvar minut,
+Då lifvets maj på mina kinder glödde
+Och i min späda barm en ros slog ut,
+Hvars fägring inga stormar än förödde.
+
+Hur säll jag lefde i min oskuld då,
+Lik morgonstundens första fläkt i dalen!
+Min fröjd var ren som ljuset i det blå,
+Och lätta såsom daggens pärlor kvalen.
+
+Då tycktes glädjen bo i hvar gestalt
+Och jorden le, liksom af änglar buren,
+Och vindens susning, bäckens sång och allt
+Var barn som jag och lekte med naturen.
+
+Men snart du flydde, sköna barndomsvår,
+Att aldrig värma detta hjärta mera.
+Ack, lundens fägring knoppas år från år,
+Men lifvets blomma en gång och ej flera.
+
+Förgäfves, sen dess, purpur tynat af,
+Du vattnar hennes rot med tårefloder;
+De bleka bladen söka blott en graf,
+Och stängeln sjunker mot sin kalla moder.
+
+O, snart ju ila dessa stunder bort,
+Som offras här åt sträfvandet och hoppet!
+Då mänskans bana mättes ut så kort,
+Hvi skall dess glädje vissna under loppet?
+
+Mot dig jag blickar, tid, som har förgått,
+Som seglarn på sin sörjda strand tillbaka;
+Ack, le och njuta, det var barnets lott,
+Och ynglingens är strida, och försaka.
+
+Hvad är den värld, som ljusnar för mitt hopp,
+Den palm, hvarom min djärfva aning talar,
+Emot den hydda, där jag växte opp,
+Och kransarna uti min barndoms dalar!
+
+Dock klagar icke jag.--Den fröjd, som var,
+Skall hjärtats dufvobud ej återfinna;
+Blott, ljufva minne af förflutna dar,
+Blif du min trogna följeslagarinna.
+
+Kanske ännu vid vägens slut en vän
+För den af bördor tyngda vandrarn ömmar,
+Kanske att ålderdomen ger igen
+Min forna frid och mina barndomsdrömmar.
+
+När, böjd mot stafven i min matta hand,
+Jag ser det rum, där inga sorger agga,
+Då skall jag stappla nöjd till grafvens rand
+Som fordom mången afton till min vagga.
+
+
+
+VID EN VÄNS DÖD.
+
+Förgänglig var då den sälla lott,
+Mig brydde;
+Lik vårdagsfläkten den smekte blott
+Och flydde.
+Ack, ljuft jag drömde,
+Jag mig förglömde;
+Men snart kom den, som min glädje gömde
+    I grafven.
+
+Hur kärt, hur ömt jag än nämner dig,
+Du flydda,
+Du hör mig ej, du ej öppnar mig
+Din hydda;
+Min tår ej räcker,
+Min suck ej väcker
+Det bröst, som stoftet och natten täcker
+    I grafven.
+
+Dock, ömma vän, fast för ödets slag
+Jag dignar,
+Min sorg är ljuf, och min smärta jag
+Välsignar;
+Ty du har vunnit
+Och friden hunnit:
+Det lugn, jag mist, du fördubbladt funnit
+    I grafven.
+
+Ja, lycklig du, som din staf har fällt
+Och somnat;
+På jorden är blott det hjärta sällt,
+Som domnat.
+Mot ödet, tiden,
+Mot stormen, striden,
+Hur lugn är hvilan, hur djup är friden
+    I grafven!
+
+Sof, sälla ande, från flärden skild
+Och kvalen,
+Sof sött som daggen, om kvällen spilld
+I dalen;
+Tills gryningsstunden
+Bestrålar runden
+Och väcker slumrarn ur morgonblunden
+    I grafven.
+
+Det frö till lif, som i mänskan göms
+Af ljuset,
+I mörkrets fjättrar ej evigt glöms
+I gruset.
+Hvad döden fäller,
+Han återställer,
+Och knoppen blott, hvarur blomman väller,
+    Är grafven.
+
+
+
+ÖFVER ETT SOVANDE BARN.
+
+Hur säll i vaggans famn du hvilar än,
+Hur obekant med villorna och flärden!
+Din bädd--af modershand bereddes den,
+Din ro--af syskon från den högre välden.
+
+Som morgonlugnet kring en källas blå,
+Så frid din lefnads oskuldsbölja söfver;
+Ty tidens vinge slog ej än därpå,
+Och ödet gick ej än med storm däröfver.
+
+Du ler:--o, röjdes dock en gång för mig
+Den bild, som leker i ditt slutna öga!
+Det är ej jorden än; som tjusar dig,
+Det är ett minne från det fjärran höga.
+
+Sof, späda barn! Hur ljuf är ej din lott,
+Med blommans lif att hjärtats lif förena!
+I dina blickar härske slummern blott
+Och drömmens ängel i din barm allena!
+
+
+
+PÅ ETT BARNS GRAF.
+
+Hvem mätte ut din strid så kort,
+Säg, späda barn, som slumrat bort
+Från jordens fröjd och smärta?
+Dess vår du endast skåda fick,
+Dock bodde tårar i din blick
+Och oro i ditt hjärta.
+Nu är ditt lugn dig återställdt,
+Nu sofver du så djupt, så sällt,
+Som under snö och ilar
+Den fallna blomman hvilar.
+
+Den lott är ljuf, den seger skön,
+Att ren till dagens fulla lön
+För morgonväkten fällas.
+Ack, mången gick i sorgens dal,
+Som såg det gry, betryckt af kval,
+Och fridlös såg det kvällas,
+Men kom ej såsom du likväl
+Med ren och obefläckad själ
+Vid Herrens vink ur kvalmen
+Till skuggan och till palmen.
+
+
+
+LIF OCH DÖD.
+
+Lifvets ängel satt på skaparns högra arm,
+Nedanför låg jorden i sin barndom än;
+Och den Högste såg ifrån sin höjd med harm
+Ren den första synd, som växte opp på den.
+
+Flyg, så sade Gud till lifvets ängel då,
+Straffande till jordens skuldbehöljda dal!
+Ingen fröjd skall evigt blomma mer därpå,
+Intet väsen fly förgänglighetens kval.
+
+Och Guds sändebud flög ned till syndens land,
+Svingande sin lia, som hans herre bjöd;
+Och när stoftets son såg spåren af hans hand,
+Nämnde han förskräckt den ljusa ängeln _Död_.
+
+Och den höge skördarn skonar ej.--Hans glaf
+Krossar örtens ringhet, krossar ekens prakt.
+Hög och låg och rik och fattig, kung och slaf,
+Alla bäfva för hans allvar, för hans makt.
+
+Men utaf de offer, som han fäller här,
+Samlar han det ädla, som låg gömdt i dem,
+Skiljer det från grusets smitta blott och bär
+Allt försonadt åter till sin Gud, sitt hem.
+
+
+
+TILL DEN ÅLDERSTEGNE.
+
+Sörjer du en tid, som är förfluten,
+Ädle gamle, där du tyst och sluten
+Skrider fram i ålderns kulna dal?
+Tänker du med saknad på de stunder,
+Då du närde känslans rika under
+Och den ungdomsvarma pulsen svällde
+Än af salighet och än af kval?
+
+Ingen vällust spirar på din bana
+Kärlekens och ärans djärfva fåna
+Svajar fjärran från din öde stig;
+Nöjets blida, balsamfyllda fläktar,
+Flickans rosor och pokalens nektar
+Lifva sjuklingen och lifva slafven,
+Ack, men lifva icke mera dig.
+
+Löna dig för mödorna och striden
+Dessa lemmar, stämplade af tiden,
+Denna längtan, som sitt mål ej hann?
+Eller gömmer det förödda tjället
+Någon njutning, någon skatt i stället
+För den glädje, som kom in med våren
+Och som gäckande med den försvann?
+
+Ja, i djupet af ditt inre väcktes
+För hvar trånad, som af tiden släcktes,
+Högre nöjen, renare begär.
+Ack, vi skåda blott din yttre slöja,
+Blott de fåror, som din panna plöja,
+Icke fridens ängel i ditt hjärta,
+Ej det eden, som han skapat där.
+
+Se, när dagens purpurlågor glimma,
+Tjusar än en guldbestrålad dimma,
+Än en blomma, i sin knoppning röjd.
+Först när solens milda flamma bärgas,
+Flyr det bländsken, hvaraf gruset färgas,
+Och i oförgänglig skönhet tindrar
+Då det stjärnbeströdda fästets höjd.
+
+Så, när ålderns långa afton skymmer,
+Flykta själens jordiska bekymmer,
+Och dess himmel går förklarad opp.
+Är det svårt att lifvets dag försaka,
+Kan du önska dig dess glans tillbaka,
+Då din kväll är ljus som stjärnerymden
+Och omätligt såsom den ditt hopp?
+
+Allt, hvad fordom du som ljufvast tänkte,
+Allt, hvad sträfvandet och lyckan skänkte,
+Står ett bleknadt intet för din syn,
+Som för vandraren på Alpens höjder
+Dalens dofter, fjärilar och fröjder,
+När han fjällets fria hjässa hunnit
+Och af eter svalkas ofvan skyn.
+
+O, hvad är den sällhet, här vi söke?
+Blott ett blomstersmyckadt troll, ett spöke,
+Ur sin natt af fantasin befalldt.
+Trånfull sträckes famnen till dess möte,
+Jublande vi sjunka i dess sköte,
+Men som rök omsluter oss fantomet,
+Fridlöst, mulnadt, gycklande och kallt.
+
+Lycklig du, som flärden mer ej dårar;
+Lögnerna af jordens falska vårar
+Har du lärt att fatta med förakt.
+Inga skiften nå ditt trygga läger,
+Hvad du hoppas, hvad du sökt och äger,
+Fostras ej i dödlighetens parker
+Och förvissnar ej med deras prakt.
+
+Skygd mot villorna och mot passionen
+Och ett minne, huldt som harpotonen,
+Och en graf, som vinkar och som ler,
+Och en röst, som bakom grafven talar,
+Kallar, bjuder, tröstar och hugsvalar:
+Där den sällhet, som du eftertraktar
+Och som åldrens stilla bana ter.
+
+Hell dig! Undan stormarna och åren,
+Hög och segrande i silfverhåren,
+Vandrar du mot evighetens rand,
+Seglarn lik, som, ren af lugnet vaggad,
+Ser på afstånd oceanen fradgad
+Och med glädjens hvita vimpel hälsar
+Stränderna utaf sitt fosterland.
+
+
+
+BARDEN.
+
+I dalens famn förflöt hans barndomstid,
+Hans lif var lugnt som källan vid hans hydda.
+Hvar nyfödd dag kom rik af hopp och frid,
+Och ingen oro tog han från den flydda.
+
+Han själf ej drömde om sin framtid än,
+Och ingen anade hans kall med åren.
+Hans värld var trång; dock storhet fanns i den,
+Och skönhet väcktes äfven där af våren.
+
+Och obekant och sluten i sig själf,
+Men med en jättelik natur förtrogen,
+Han lärde kraftens språk af bygdens älf
+Och saknadens af bäckarna och skogen.
+
+Där såg han klippan trygg bland stormar stå,
+En bild af mannens mod, en bild af hjälten,
+Där lyste kvinnans själ ur himlens blå,
+Och kärlek slog i blommor ut på fälten.
+
+Så ammades han opp, hans håg blef stor,
+Hans barm bekant med fröjderna och kvalen;
+Han tog farväl af hydda och af mor
+Och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen.
+
+Och genom världen drog han med sin sång,
+Till hvarje slott, till hvarje koja bjuden.
+Han sjöng,--och slafvar glömde bojans tvång,
+Och kungapannor klarnade vid ljuden.
+
+Och stod han hög i borgens rund ibland,
+Förmälande en djärf bedrift med tonen,
+Då lyste drottens blick som stjärnans brand
+Och riddarsköldar dånade kring tronen.
+
+Och tärnan satt och hörde på hans röst
+Med ögon, på den stolta skaran vända,
+Och hennes kind blef röd, och hennes bröst
+Bestormades af känslor, förr ej kända.
+
+Så sjöng, så lefde han i lifvets vår,
+Och så i lifvets sköna sommarstunder,
+Tills tiden kom med vinter till hans hår
+Och åldern blekte kindens ros därunder.
+
+Då gick han åter till sitt hem och tog
+Ännu en gång sin lyra där i handen
+Och grep en djup ackord på den--och dog
+Och gaf åt andens fosterbygder anden.
+
+Nu grusas vården öfver bardens graf,
+I sekler ren hans aska bott där inne;
+Men sången flyger öfver land och haf,
+Och hjärtan glöda vid den ädles minne.
+
+
+
+TILL TRÅNADEN.
+
+För jordens gudar höjer jag ej sången;
+Jag bringar offret af min lyras röst
+Åt trånaden, åt den förgråtne fången,
+Som gömd och okänd ammas i mitt bröst.
+
+Där mellan lifvets sorger bor den höga
+Med dunkla forntidsminnen i sin barm,
+Och tårar svälla i hans mulna öga,
+Och tomhet famnas af hans sträckta arm.
+
+O, hvarför kan jag ej hans dar besälla,
+Ej finna svalka för hans hjärtas brand!
+Hvad vinge bär mig opp till ljusets källa
+Och ger åt främlingen ett fosterland?
+
+Ack! Evighetens håfvor blott försona
+Den stoltes kvalfullt lågande begär,
+Och såsom konungen sin stela krona
+Föraktar ängeln hvarje njutning här.
+
+Och därför ser han, hvar gång östern randas,
+Med tårar opp mot en förhatad dag,
+Och därför mäter han hvar stund, jag andas,
+Och räknar dyster hvarje hjärtats slag.
+
+Haf, tålamod, du gäst från högre trakter!
+Din pröfvotid är hård, men icke lång;
+Det blir en natt, som söfver dina vakter
+Och för dig sakta ur din bojas tvång.
+
+Snart skall du, själf befriad lyfta vingen
+Och fly från jorden, en förklarad hamn,
+Och ofvan stjärnorna och ofvan tingen
+Din himmel nå i fosterlandets famn.
+
+
+
+
+IDYLL OCH EPIGRAM
+
+
+1.
+
+Flickan kom ifrån sin älsklings möte,
+Kom med röda händer. Modren sade:
+"Hvaraf rodna dina händer, flicka?"
+Flickan sade: "Jag har plockat rosor
+Och på törnen stungit mina händer."
+Åter kom hon från sin älsklings möte,
+Kom med röda läppar.--Modren sade:
+"Hvaraf rodna dina läppar, flicka?"
+Flickan sade: "Jag har ätit hallon
+Och med saften målat mina läppar."
+Åter kom hon från sin älsklings möte,
+Kom med bleka kinder.--Modren sade:
+"Hvaraf blekna dina kinder, flicka?"
+Flickan sade: "Red en graf, o moder!
+Göm mig där och ställ ett kors däröfver
+Och på korset rista, som jag säger:
+En gång kom hon hem med röda händer,
+Ty de rodnat mellan älskarns händer.
+En gång kom hon hem med röda läppar,
+Ty de rodnat under älskarns läppar.
+Senast kom hon hem med bleka kinder.
+Ty de bleknat genom älskarns otro."
+
+
+2.
+
+Först gå bäckens första bubblor sönder,
+Först förvissna vårens första blommor;
+Men din första kärlek, unga hjärta,
+Öfverlefver länge hvarje annan.
+
+
+3.
+
+Om sin lycka talade en fästman:
+"Nästa söndag lyses sista gången,
+Nästa måndag skall mitt bröllop firas,
+Nästa torsdag för jag hem min fästmö."
+Söndag kom,--det lystes sista gången,
+Måndag kom,--och firadt blef hans bröllop,
+Torsdag kom,--och hemkom-öl blef bållet,
+Men ett hemkom-öl med sorg och tårar,
+Ty till grafvens hem han förde bruden.
+
+
+4.
+
+Gossen hann till femton år--och trodde
+Ej ännu, att kärlek fams i världen,
+Och han lefde fem år till--och trodde
+Ej ändå, att kärlek fanns i världen.
+Kom så oförtänkt en bildskön flicka,
+Som på några timmar honom lärde,
+Hvad han under tjugu år ej fattat.
+
+
+5.
+
+Tvenne myrtnar stå i Lauras fönster;
+Till den ena bär hon vatten ständigt,
+Men den andra torkar bort i krukan.
+Hvarför vårdas en och glöms den andra?
+Ty hon fick dem ej af en och samma,
+Men den ena af sin unga älskling
+Och den andra af sin man, den gamle.
+
+
+6.
+
+När den sköna maj med sippor kommit,
+Kransa tärnor sina bruna lockar,
+Skyndande till ringdans kring sin majstång.
+Under dansen äro alla glada.
+Glad är den, som bär ett vackert smycke,
+Glad är den, hvars blomsterkrans är lyckad,
+Glad är den, som känner kinden rodna.
+Frågar du, hvem gladast är af alla?
+Den, som ser sin fästman med i ringen.
+
+
+7.
+
+Tvenne popplar susa öfver grafven,
+Där en trogen ynglings aska gömmes,
+Satta fordom af hans flickas händer.
+Nu i poppelskuggan springa barnen,
+Som hon fostrat med en annan make
+Jaga fjärilar och plocka blommor.
+
+
+8.
+
+Mellan friska blomster genom lunden
+Gick den goda flickan helt allena,
+Och hon bröt en nyfödd ros och sade:
+"Sköna blomma, om du vingar ägde,
+Skulle jag dig sända till min älskling,
+Sen jag fästat tvenne lätta budskap,
+Ett vid högra vingen, ett vid vänstra,
+Ena: att han dig dock skulle kyssa,
+Och det andra: sända dig tillbaka."
+
+
+9.
+
+I sin fästmans armar grät en flicka
+Och beklagade sitt hårda öde:
+"Under sista natten, gode yngling,
+Brann min hydda, brunno mina hjordar,
+Allt, ack, allt, hvad jag i världen ägde "
+Gossen gladdes i sin själ och tänkte:
+"Har den trogna flickans hydda brunnit,
+Dubbelt skall hon då min hydda älska;
+Hafva hennes många hjordar brunnit,
+Dubbelt skall hon fägnas då af mina;
+Har hon mistat annat allt i världen,
+Dubbelt, dubbelt är jag  henne dyrbar."
+
+
+10.
+
+Tvenne finkar byggde bo i parken.
+Under våren sjöng beständigt hanen,
+Under sommarn började han tystna,
+Och om hösten tiger han alldeles.
+Hvarför?--Ty så länge våren räckte,
+Tänkte han på maka blott och kärlek;
+Men med sommarn nalkades bekymmer
+Om hans bo och om hans späda ungar,
+Och med hösten kommo kulna dagar
+Och en längtan blott att flytta hädan.
+
+
+11.
+
+Fjärlar, I vårens barn,
+Leende blommor, I,
+Buskar och gröna trän,
+Vissnen, o vissnen snart!
+Bilder af ungdomen,
+Bilder af kärleken,
+Vissnen, o vissnen snart!
+Såld åt den gamles famn,
+Får jag ej älska er.
+
+
+12.
+
+"Våren flyktar hastigt,
+Hastigare sommarn,
+Hösten dröjer länge,
+Vintern ännu längre.
+Snart, i sköna kinder,
+Skolen I förvissna
+Och ej knoppas mera."
+Gossen svarte åter:
+"An i höstens dagar
+Gläda vårens minnen,
+Ån i vinterns dagar
+Räcka sommarns skördar:
+Fritt må våren flykta,
+Fritt må kinden vissna,
+Låt oss nu blott älska,
+Låt oss nu blott kyssas!"
+
+
+13.
+
+Lutad mot gärdet stod
+Gossen vid flickans arm,
+Såg öfver slagen äng:
+"Sommarens tid har flytt,
+Blommorna vissnat ren;
+Skön är din kind likväl,
+Rosor och liljor där
+Blomstra som förr ännu."
+Våren kom åter; då
+Stod han allena där.
+Flickan var borta,--låg
+Vissnad i jordens famn;
+Ängen var grön igen,
+Leende, blomsterrik.
+
+
+14.
+
+Minna satt i lunden
+Och på kransen såg,
+Som, af rosor bunden,
+I dess sköte låg,
+Och en tår föll neder
+Uppå blomstren då,
+Men till kransen beder
+Ömma flickan så:
+"Sköna, får du stanna
+På min ynglings hår,
+Dofta kring hans panna
+Kärlek blott och vår!
+Nekar han dig dröja
+På det ljusa hår,
+O, då må du röja
+Minnas gömda tår!"
+
+
+15.
+
+Ack, natur, hur har jag kunnat
+Förolämpa dig?
+Andra har du fägring unnat,
+Ingen fägring mig.
+Ofta vid den slutna ringen
+Jag förskjuten står;
+På den fula blickar ingen,
+Ingen vän jag får;
+Och mitt hjärta slår som andra,
+Älskar såsom de:
+Hvarför skall jag ensam vandra
+Och försmådd mig se?
+
+
+16.
+
+Trenne råd gaf modren åt sin dotter:
+Att ej sucka, att ej missnöjd vara
+Och att icke kyssa någon gosse.--
+Moder, om din dotter icke felar,
+Icke felar mot det sista rådet,
+Skall hon fela mot de första båda.
+
+
+17.
+
+Flickan knyter i Johanne-natten
+Kring den gröna broddens späda stänglar
+Silkestrådar utaf skilda färger;
+Men på morgonstunden går hon sedan
+Dit att leta ut sin framtids öden.
+
+Nu, så hör, hur flickan där beter sig:
+Har den svarta, sorgens stängel, vuxit,
+Talar hon och sörjer med de andra.
+Har den röda, glädjens stängel, vuxit,
+Talar hon och fröjdas med de andra.
+Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit,
+Tiger hon och fröjdas i sitt hjärta.
+
+
+18.
+
+Till en källa talte gossen vredgad:
+"Källa, ängens öga, onda källa!
+Tusen gånger har min flicka redan
+peglat i din blåa famn sitt anlet;
+Men du vårdar ej den hulda bilden,
+Du förvarar ej min flickas anlet.
+När hon bortgått, flyktar äfven bilden,
+Och jag söker den förgäfves sedan.
+Skall jag straffa dig, du onda källa,
+Grumla opp din bölja, dika ut dig
+Och förtrampa dina blomsterbräddar?"
+
+Källan åter bad en bön och sade:
+"Gosse, hvarför skulle du mig straffa,
+Grumla opp min bölja, dika ut mig
+Och förtrampa mina blomsterbräddar?
+Jag är ju en vattnets dotter endast,
+Har ej blod och har ej varma pulsar,
+Älskar ej och älskas ej tillbaka.
+Värre är att i ditt eget hjärta,
+I ditt eget hjärtas varma källa
+Flickans minne sällan varar längre,
+Än hon står i fägring för ditt öga."
+
+
+19.
+
+Dottren sade till sin gamla moder:
+"Får ej nu i höst mitt bröllop firas?"
+Modren sade: "Låt det bli till våren:
+Våren, dotter, passar bäst för bröllop,
+Äfven fågeln bygger bo om våren."
+Dottren sade: "Hvarför bli till våren?
+Hvarför passar våren bäst för bröllop,
+Hvad, om fågeln bygger bo om våren?
+Hvarje årstid, goda moder, passar
+Ju för den, som hvarje årstid älskar."
+
+
+20.
+
+Edvard talade till morgonstjärnan:
+"Hulda morgonstjärna, himlens dotter,
+Säg, hvad gör Amanda, när hon uppstått
+Och kring skuldran kastat lätta slöjan?"
+Morgonstjärnan svarade och sade:
+"Goda gosse, när Amanda uppstått
+Och kring skuldran kastat slöjan, går hon
+Till sitt fönster, ser på mig och tåras,
+Och sen vänder hon sin blick mot väster."
+Edvard åter talade och sade:
+"Godt är, att hon ser på morgonstjärnan,
+Det bevisar hennes hjärtas renhet;
+Godt är, att hon ser på den med tårar,
+Det bevisar hennes hjärtas vekhet;
+Men det bästa, att hon ser mot väster,
+Ty i väster ligger Edvards hydda."
+
+
+21.
+
+Gossen sade till sin flicka:
+"Du flyr unnan, goda flicka,
+Hvarje gång jag vill dig fånga;
+Men dock säg, säg, fann du nånsin
+Någon trygg och säker fristad,
+Förrän i min famn du flydde?"
+
+
+22.
+
+Till en bondes koja kom en krigsman,
+Tung af år och vandrande på trädben.
+Bonden fyllde lugnt ett glas för honom,
+Bjöd och talte till den gamle knekten:
+"Fader, säg, hur var det dig till sinnes,
+När i striden fiender dig omhvärft,
+Skotten knallade och kulor hveno?"
+Gamle knekten tog sitt glas och sade:
+"Såsom dig, när någon gång om hösten
+Hagel kring dig hvina, blixtar ljunga
+Och du bärgar tegen för de dina."
+
+
+23.
+
+Vid en flickas fönster stod en gosse
+Trenne långa kvällar på hvarandra,
+Klappade och bad att dock bli insläppt.
+Första kvällen fick han hot och bannor,
+Andra kvällen fick han ord och böner,
+Tredje kvällen fick han fönstret öppnadt.
+
+
+24.
+
+Under strandens granar lekte gossen
+Vid en vik af den besjungna Saimen.
+Honom såg ur böljans salar Näcken,
+Såg med kärlek på den Sköna gossen,
+Önskande att honom till sig locka.
+Då som gubbe steg han först på stranden,
+Men den muntra gossen flydde honom;
+Och som yngling steg han sen på stranden,
+Men den muntra gossen bidde icke;
+Sist, förvandlad till en yster fåle,
+Steg han opp och hoppade bland träden.
+Nu, när gossen såg den muntra fålen,
+Gick han sakta lockande till honom,
+Grep i hast hans man och sprang på ryggen,
+Lysten att en glädtig ridt försöka;
+
+Men i samma ögonblick till djupet
+Flydde Näcken med sitt sköna byte.
+Kom så gossens moder ned till stranden,
+Sökande sitt barn med sorg och tårar.
+Henne såg ur böljans salar Näcken,
+Såg med kärlek på den sköna kvinnan,
+Önskande att henne till sig locka.
+Då som gubbe steg han först på stranden,
+Men den sorgsna kvinnan flydde honom;
+Och som yngling steg han sen på stranden,
+Men den sorgsna kvinnan bidde icke;
+Sist, förvandlad till den muntra gossen,
+Låg han glad och vaggade på vågen.
+Nu, när modren såg sin son, den sörjde,
+Sprang hon ut i böljan i hans armar,
+Lysten att ur vådan honom rädda;
+Men i samma ögonblick till djupet
+Flydde Näcken med sitt sköna byte.
+
+
+25.
+
+Högt bland Saarijärvis moar bodde
+Bonden Pavo på ett frostigt hemman,
+Skötande dess jord med trägna armar:
+Men af Herren väntade han växten.
+Och han bodde där med barn och maka,
+Åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
+Gräfde diken, plöjde opp och sådde.
+Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
+Och med den flöt hälften bort af brodden;
+Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
+Och af den slogs hälften ned af axen;
+Hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
+Pavos maka slet sitt hår och sade:
+"Pavo, Pavo, olycksfödde gubbe,
+Tagom stafven! Gud har oss förskjutit;
+Svårt är tigga, men att svälta värre."
+Pavo tog sin hustrus hand och sade:
+"Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
+Blanda du till hälften bark i brödet,
+Jag skall gräfva dubbelt flera diken,
+Men af Herren vill jag vänta växten."
+Hustrun lade hälften bark i brödet,
+Gubben gräfde dubbelt flera diken,
+Sålde fåren, köpte råg och sådde.
+Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
+Men med den flöt intet bort af brodden;
+Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
+Men af den slogs hälften ned af axen;
+Hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
+Pavos maka slog sitt bröst och sade:
+"Pavo, Pavo, olycksfödde gubbe,
+Låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit!
+Svår är döden, men att lefva värre."
+Pavo tog sin hustrus hand och sade:
+"Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
+Blanda du till dubbelt bark i brödet,
+Jag vill gräfva dubbelt större diken,
+Men af Herren vill jag vänta växten."
+Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
+Gubben gräfde dubbelt större diken,
+Sålde korna, köpte råg och sådde.
+Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
+Men med den flöt intet bort af brodden;
+Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
+Men af den slogs intet ned af axen;
+Hösten kom, och kölden, långt från åkern,
+Lät den stå i guld och vänta skördarn.
+Då föll Pavo på sitt knä och sade:
+"Herren pröfvar blott, han ej förskjuter."
+Och hans maka föll på knä och sade:
+"Herren pröfvar blott, han ej förskjuter."
+Men med glädje sade hon till gubben:
+"Pavo, Pavo, tag med fröjd till skäran;
+Nu är tid att lefva glada dagar,
+Nu är tid att kasta barken unnan
+Och att baka bröd af råg allena."
+Pavo tog sin hustrus hand och sade:
+"Kvinna, kvinna, den blott tår att pröfvas,
+Som en nödställd nästa ej förskjuter;
+Blanda du till hälften bark i brödet,
+Ty förfrusen står vår grannes åker."
+
+
+26.
+
+Flickan ägde af sin mor ett minne,
+Ägde ett med pärlor och demanter
+Smyckadt spänne af omätligt värde.
+Kommo tvenne fästmän då till henne.
+Stolt och rik och mäktig var den ena,
+Men han friade till flickans spänne.
+Och den andra, han var blyg och fattig,
+Men han friade till flickans hjärta.
+Nu till dottren talte hennes styfmor:
+"Tag den rike och förskjut den arme!
+Skönt är guldet dock mot fattigdomen."
+Flickan grät och vägrade förgäfves.
+Men den dag, då lysning skulle tagas,
+Fanns ej flickan mer i modrens salar,
+Ej på gården, ej bland parkens stammar,
+Men hon fanns på stranden invid, hafvet.
+Dit kom hennes mor och hennes fästman,
+Talande med vänlig röst till flickan:
+"Följ oss opp till gästabud och glädje,
+Ty din lysning skall i dag besörjas."
+Då tog flickan ur sin gördel spännet,
+Tog det i sin hvita hand och sade:
+"Se, den litet har, är nöjd med litet;
+Men den mycket äger, fordrar mera.
+Tusen år och tusen ren har hafvet
+Slukat håfvor och förvärfvat skatter,
+Och det fordrar än mitt gyllne smycke."
+Så hon sade och långt hän från stranden
+Kastade sitt spänne ut i hafvet.
+Men den rike gick förgrymmad dädan,
+Och förgrymmad ropte flickans styfmor:
+"Olycksaliga, hur har du handlat?
+Ingen höghet har du mer att vänta,
+Intet guld skall skimra i din boning,
+Och ditt spänne ser du aldrig åter."
+Men den ädla flickan log och sade:
+"Hvad är höghet mot min framtids lycka,
+Hvad är guld emot ett lif med kärlek,
+Hvad är spännet mot min ynglings hjärta?"
+
+
+27.
+
+Stor var tavastländarn Ojan Pavo,
+Stor och väldig ibland Finlands söner,
+Stadig som en granbevuxen klippa,
+Djärf och snabb och kraftig som en stormvind.
+Tallar hade han med rötter uppryckt.
+Kufvat björnar med sin blotta armkraft,
+Lyftat hästar öfver höga gärden
+Och som strån förmätne männer nedböjt.
+
+Och nu stod den starke Ojan Pavo
+Stolt och väldig uppå lagmanstinget:
+Midt på gården stod han ibland folket
+Som den höga furan ibland småskog.
+Men han hof sin stämma opp och sade:
+"Finns här en af kvinna född och ammad,
+Som förmår att hålla mig på stället,
+Blott ett ögonblick på samma ställe,
+Den må taga strax mitt rika hemman,
+Den må vinna mina silfverskatter,
+Den må äga mina många hjordar,
+Och med kropp och själ är jag dess egen."
+Så till folket talte Ojan Pavo.
+Men förskräckte stodo bygdens drängar,
+Tigande i nejden af den stolte,
+Och där trädde ingen fram till honom.
+
+Och med undran och med kärlek sågo
+Bygdens flickor på den unga kämpen;
+Ty han stod, den starke Ojan Pavo,
+Som den höga furan ibland småskog,
+Och hans öga brann som himlens stjärna,
+Och hans panna lyste klar som dagen,
+Och hans gula hår föll på hans skuldror
+Som ett solglänst strömfall öfver fjället.
+
+Men ur kvinnohopen framsteg Anna,
+Hon, den skönaste af bygdens flickor,
+Vacker som en morgon till att påse.
+Och hon framsteg raskt till Ojan Pavo,
+Slog omkring hans hals de mjuka armar,
+Närmade sitt hjärta till hans hjärta,
+Pressade hans kind mot sina kinder,
+Och så bjöd hon honom slita lös sig.
+
+Men den starke gossen stod besegrad,
+Kunde icke röra sig af stället,
+Utan sade sviktande till flickan:
+"Anna, Anna, jag har tappat vadet.
+Du må taga strax mitt rika hemman,
+Du må vinna mina silfverskatter,
+Du må äga mina många hjordar,
+Och med kropp och själ är jag din egen."
+
+
+
+
+SVARTSJUKANS NÄTTER.
+
+
+FÖRSTA NATTEN.
+
+O du, som sjunker stum och sluten ned
+Ur molnens rymd på svarta vingar,
+Förnim den sorgsnes klagan, milda natt,
+Förnim den olycksaliges förtviflan!--
+Hvems är den röst, ur klippans refvor irrar,
+Lik flodens brusning, lik en suck af hafvet,
+Ditt tysta, vemodsfria tåg till mötes?
+Hvems är den stämma, som med ugglans läten
+Till en förvirrad harmoni sig parar,
+Beskrattande med återbrutna ljud
+Din frid, din stillhet, dina vallmodofter?
+Det är den sorgsnes klagan, milda natt,
+Det är den olycksaliges förtviflan.
+
+Jag tänkte en gång i en bättre stund:
+"Förnuftet måste blifva fridens härold
+Till upprorshopen i min vilda barm."
+Och se, förnuftet smög sig bäfvande
+Med palmbeväpnad hand på öde stigar
+Och kom till kvalens slutna borg, till hjärtat,
+Och klappade på borgens port och sade:
+"I, stormande passioner! Hvarför fylla
+Med ödeläggelse och krig de rum,
+Där förr I offraden åt mig och lugnet?
+Bekännen än mitt öfvervälde, hvilen
+Som oskuldsfulla barn i mitt beskärm,
+Och lydnaden skall återbringa lugnet,
+Och lugnet följes blott af goda änglar.
+Se, hvarför striden, hvarför rasen I?
+En kvinnas rika blomstergårdar mätta
+En annan fjärils honingslust;--för er
+Stå ej de fulla blomstrens kalkar öppna;
+Men hvarför svärma ständigt kring densamma?
+Hvad en er nekar, skall en annan skänka,
+Och lika nektar dricks ur lika blommor.
+Så talade, vid borgens port, förnuftet.
+
+Då låg bland söfda söner innanför
+Svartsjukan, kärlekens och hatets dotter.
+I fridlös dvala låg hon där och sög
+Ur egen märg en otillräcklig näring
+Och skärpte sin för dagen skygga blick
+Och spetsade sitt öra under sömnen.
+Så hörde hon förnuftets tal vid porten;
+Försvunnen var i blinken hennes hvila.
+I hämndfull harm spratt furien opp och tog
+Ur smärtans koger ett förgiftade svar;
+Men hvarje pil, som flög från tungans båge,
+Föll krossad mot förvridna läppar ned,
+Tills raseriet, dämdt inom dess barm,
+Bröt fram uti ett hånskratts fulla strömmar.
+
+Ur dvalan väcktes syskonskaran nu:
+Den bleka plågan och det hemska kvalet
+Och trånaden, som tärs af evig hunger,
+Och afunden, som andas pest, och vreden,
+Som fröjdas af sin blodbestänkta dolk.
+De väcktes alla, och i modrens spår
+Framilade den käcka legionen
+Och bröt med jubelskri till fejd.--
+Och nu, du milda gnista, lån af Gud,
+Du ljusa ängel, som lik solen glädde
+Min lefnads vår, förnuft, hvad är din lott?
+Att kufvadt dväljas mellan mörkrets andar
+I grottorna af mitt förtärda hjärta,
+Att somna in vid dina bödlars skrål
+Och vakna opp vid dina kedjors slammer.
+
+Jag sade: "Jag vill anförtro åt dagen
+Mitt hjärtas ödemark att vederkvickas.
+Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp
+Och örtens späda frö ur grusets sköte,
+Den höga, strålbeklädda Gud, som sprider
+Sitt lif, sin vällust i en död natur
+Och tvingar stoftets alla myriader
+Att jubla kring sitt glimmande triumftåg,
+Den Gud, som hägnade min barndoms blomning,
+Skall ej förskjuta mig." Så sade jag
+Och höjde min förgråtna blick mot öster.
+
+Då blef det ljust kring österns rand, och solen
+Steg opp och stänkte som en mogen drufva
+Kring himmel, jord och haf sin purpursaft.
+Och etern drack--och strålade af fröjd,
+Och böljan drack--och skälfde af förtjusning,
+Och jorden drack--och kullar, berg och dalar
+Berusades af drufvans blod och glödde
+Och väckte sina tusen söfda barn
+Att tömma morgonens och lifvets fullhet.
+
+Af jubel ljödo nejdens alla eko;
+Kring fältet sprungo hjordarna, mot skyn
+Flög fågeln med sin tungas glada offer,
+Och människan, den sällaste af alla,
+Gick majestätlig fram med knäppta händer
+Att digna ned af andakt inför Gud.
+Då såg jag i mitt bröst och sökte blott
+En suck att blanda i naturens glädje
+Och fann mitt hjärta mera tomt än dödens.
+Med brusten blick, af fasa öfversvämmad,
+Jag ilade till mina kulor åter,
+Lik en förirrad natt i dagens famn,
+Lik molnets skugga, som med oro flyr,
+Af sjö och land, af höjd och djup förskjuten.
+
+Hvem hör mig, hvem behjärtar mina ord?
+För hvem skall jag mitt öde uppenbara?
+Den stela klippan rörs ej af mitt kval,
+Och natten äger för mitt språk ej öra.
+En vallfart gör jag till den nejd, där förr
+Min rika ungdoms gyllne dar fördrömdes.
+Hvad äger jag på dessa ställen mer?
+En vålnad lik, jag går bland grafvar här
+Och vålnader utaf min lefnads lycka.
+Här står dock hyddan, af sin hängbjörk än
+Och sina gröna pilar öfverskyggad;
+Den var ej fordom främmande som nu.
+På denna bädd af blommor satt jag ofta
+Vid Minnas sida, målande för henne
+Vår framtid, full af kärlek och af ljus.
+Och lutad mot min skuldra såg hon då
+Med barnslig vällust mot den sköna taflan;
+Och hvarje oro, om den fanns nå'n gång,
+Och hvarje tvekan var så lätt förskingrad;
+Ty brudgum lofte alltid gökens stämma,--
+Och lycka väpplingens orakelspråk;
+Och hon var nöjd igen; hvem denne brudgum,
+Hvad denna lycka var, förstod hon väl.
+O Minna, skogsprofetens löfte svek;
+Men ödets profetior voro sanna.
+Här ser jag aspen; bär den än mitt namn,
+I bredd med hennes, i den gröna barken?
+Här våra popplar; sina rika grenar
+De slingra kring hvarandra än som förr.
+Den ena skall beteckna mig, den andra
+Beteckna Minna;--afgrundslika lögn!
+
+Men jag vill vandra längre, jag vill se
+Det ställe, där jag tog farväl af Minna,
+Då hon gick hem att i sin jungfrubur
+Förgråta tiden af min bortavaro.
+Och jag flög ut i världen, full af mod,
+Med hjärta glödande af kärlekens
+Och af den anade bedriftens sällhet.
+Här sorlar källan, på hvars strand vi stodo,
+Och morgonsolen gick förklarad opp;
+"Se", sade Minna, "gå som den så ljus,
+Så säll, så stark din bana genom världen
+Och kom med lugn och värma såsom den
+Till våra dalar, till din Minna åter."
+En kyss blott var mitt svar; men mer än löften
+Och mer än eder sade den.
+
+                          Och nu,
+Se, här är häcken, sammanväfd af rönnar
+Och af syrener; här var möte aftaldt.
+Här satt jag, återkommen, pulsen slog
+Af hopp och väntan. Många farors skördar
+Och många segrars ära, men det bästa,
+En pröfvad trohets guld, det var den skatt,
+Jag bar till välkomstgåfva åt min brud.
+Här satt jag, såg med längtan öfver ängen
+Och såg och såg igen;--och Minna kom,
+Men vid en makes arm.--Förgäfves, natt,
+Förbreder du ditt täcke öfver nejden;
+Du har ej mörker nog; jag ser ännu
+Den fasansfulla synen, ser dem komma,
+Ser honom, med den stela, trygga gången,
+Och Minna vid hans sida, med förgråten blick
+Och bleka kinder, härjade af tårar;
+Ser Minna stappla vid hans sida, lik
+Den halft förblödda hinden, som vid foten
+Af altaret mot offerprästens stål
+Med vemod blickar opp och tigger döden.
+O, höge Gud! Har icke mänskohjärtat
+Sin kärlek och sin himmel såsom du?
+Är det så ringa, att en hand af stoft
+Kan strafflöst plundra i dess helgedomar?
+Dock, på min fråga svarar blott det skedda
+Ett iskallt ja, och mångfördubbladt ljuder
+Detsamma åter ur min egen barm.
+Nej, jag vill icke längre dröja här.
+Till mina klippor, hårda som mitt öde,
+Vill jag tillbaka vända; intet lif
+Skräms där af mina suckar, ingen ört
+Förtvinar där af mina tårefloder,
+Och minnen af min sorg blott finnas där.
+I solhvarf ren jag lefvat ibland dem
+Och längtar åter till min själs förtrogna.
+
+Så långt har det då kommit! O, förut,
+I vårens, kärlekens och Minnas famn,
+Hvem hade trott, att ödemarkens klyftor
+En saknad fristad blefve mig en gång?
+Ej slår ett hjärta i mitt grannskap roligt.
+Den trötta vandrarn, bränd af solen, glömmer
+Sin bördas tyngd, då han mig ser, och flyr
+Med vingad fot min anblick; själfva glädjen,
+Så högljudd annars, stämmer ned sin röst
+Till stilla böner, då min nejd hon nalkas;
+Och först i fjärran, sen hon gått förbi,
+Får hon sin sång och sina löjen åter.
+Förut, hur annorlunda var ej allt!
+Glad som en efterlängtad majdag kom
+Jag då till oskuldens och fröjdens lekar,
+Och hvar som helst jag gick vid Minnas arm,
+I fältets dager eller parkens skymning,
+Församlades af bygdens muntra barn
+En menlös skara, som sin ringdans knöt
+Omkring vår kärlek, eller vid vår lycka
+Sin egen, anspråkslösa lycka band.
+Skall ej en gång ett skuggspel af hvad då
+Var verkligt unnas mig ännu af lifvet?
+Är banan mörk, så långt den än må sträckas?
+Jag frågar hoppet, som i storm och natt
+Så ofta tröttat sina vingar redan
+Och återkommit tröstlöst, som det for.
+
+O, höge allmakt, brutit har ditt barn;
+Låt straffets åskor öfver mänskan ljunga!
+Hon bröt för jordens skänker; tag, hvad jorden gaf,
+Tag maktens, rikedomens, ärans skatter,
+Låt henne sucka under vedermödor,
+Ur klippan tvingande sitt tårbestänkta bröd,
+Tag hälsans kraft ur hennes nerver, låt
+Den svaga kräla som en mask för plågan;
+Men, Helige, det enda ädla, som
+Hon bärgade af en förlorad adel,
+Den känsla, i hvars famn hon står för dig
+Så hög som mellan paradisets fruktträn,
+Så ren som i dess gyllne dagars glans,
+Tag denna ej, tag hennes kärlek ej!
+Hvad har hon kvar, om den förloras?--Dock,
+Hvad äro mina böner, hvad min klagan?
+Står icke djupt och outplånligt ren
+Min dom i ödets koppartafla skuren?
+Hvad hoppas jag, hvad söker, hvad begär jag,
+Hvad kan jag få, hvad kan jag mista mer?
+Nej, gamen, som förtär min barm, skall jag,
+Prometheus lik, i evigheter nära.
+Min varelse, ej helad, ej förstörd,
+Skall ständigt spinna sina egna marter,
+Och som en håndikt öfver mänskligheten
+Skall jag af dagens ljus, af nattens stjärnblick skys.
+
+Men se, här är jag åter vid mitt hem!
+Här är den kulna grottan; o, som nu
+Så dyrbar har den aldrig förr mig varit.
+Där skall jag hvila lemmar, som af trötthet
+Och strider digna. Sluten i dess famn,
+På dess granitbädd skall jag, gömd för världen,
+Hvars skönhet kväljer och förskräcker mig,
+Kanske en stund af sömnens ro besökas,
+Ett ögonblick få glömma bort mig själf.
+
+Dock om, ännu på veka svandun vaken,
+Vid Minnas sida hennes make hvilar,
+Så lämna mitt förgråtna öga, sömn!
+Låt mig i väkter på ett fridlöst läger
+Med öppen blick mot grottans mörker stirra,
+Men flyg till honom, kväf hans känslors svall
+Och tvinga honom att sin himmel glömma!
+
+
+
+ANDRA NATTEN.
+
+Förskjuten, gäckad, trånande och fridlös
+Gick vandraren i sekellånga år
+Sin tunga stig igenom öde länder.
+Ej bjöd en trofast famn vid dagens slut
+Ett fredligt läger åt hans trötta lemmar,
+Ej räckte någon vänlig hand en dryck
+Af källans svalka åt hans heta läppar,
+Och ingen pannas hvälfda himmel ägde
+Två milda stjärnor för hans hjärtas natt.
+När morgonen, det glada sinnets älskling,
+Sin purpurhy i österns böljor tvådde,
+Då steg han med förkrossad håg från bädden
+Och såg ur tårar mot en tröttsam dag;
+När kvällen, kvalda hjärtans tröstarinna,
+Vid västerns guldport log bland sömn och drömmar,
+Då sjönk han mattad på en sömnlös bädd
+Och såg emot en ödslig natt ur tårar.
+
+En afton stod han stum vid oceanen
+Och styrde trånfull sina blickars vingar
+Mot sitt af kvällens sol belysta hem;
+Men, like trötta fåglar, föllo alla
+Förlorade i böljans vida graf,
+Och deras liksång var den suck, dem gafs
+Till trogen följeslagare på vägen.
+
+Då växte, likt den unga svanen, opp
+Ett snöhvitt segel, glimmande i öster;
+Och inom några korta stunder sam
+Det vimpelprydda skeppet vid hans udde.
+Vid stranden låg en planka;--med en bön
+Till böljans makter slog han sina armar,
+En glädjedrucken älskling lik, om den
+Och störtade sig djärf i vågens bädd,
+Sitt hemland och sitt sälla hopp till mötes.--
+En ädel hand från skeppet räckte mildt
+Den tröttade sin hjälp.--Och nattens döttrar,
+Den tysta sömnen och den lätta drömmen,
+Begrofvo snart hans lidande i frid.
+När nu med rosenläppar morgonrodnan
+Bebådade naturens vällust, dagen,
+Slog vandrarn opp sin blick och såg omkring sig--
+Och såg sin hembygds länge sörjda kust,
+Och såg dess gröna, trädbevuxna kullar,
+Och såg dess blomsterklädda häckars gång.
+På stranden kände han sin hydda, kände
+Dess glada fåglars morgonbön;--berusad
+Ur fröjdens öfverfyllda nektarkalk,
+Föll han i salig yra på sitt anlet,
+Välsignande det lif, han nyss förbannat,
+Den jord, han kallat smärtans afgrund nyss.
+Och som han slöt sin bön, då sprang bland löfven
+Hans barndomsvän, hans trogna flicka fram
+Och föll förlorad i sin älsklings armar,
+Besköljande hans kinders milda brand
+Med återseendets och glädjens tårar.--
+
+Men, sorgens son, säg, hvarför dröjer nu,
+Din själ vid glada bilder?--Hvarför talar
+Din röst om mänskosällhet nu, förut
+Blott van att ensam klaga och fördöma?
+
+Ha, äfven jag var säll en stund,--en stund,
+Ej dyrköpt nog för tusen seklers marter!
+Ha, jag var säll!--Se, solen hunnit ren
+Till andra rymder jaga nattens skuggor,
+Och daggens droppar släcka icke mer
+Den trånadsmatta blommans törst, och jorden
+Står skälfvande i ljus och dag och ler
+Åt villan och fantomerna af mörkret;
+Men för mitt öga står dock nattens dröm,
+Så skön, så magiskt klar ännu, och kämpar
+Mot verklighetens strålar segerrikt,
+Som månans skimmer emot stjärnornas.
+
+O dröm, o himmelskt ljufva dröm! Om dig
+Skall jag för nejdens kala fjällar tala,
+Tills deras missljud-vanda eko glömma
+De rop af smärta, dem de hört af mig,
+Och vänja sig att af sig själfva stamma
+Den häpne vandrarn glädje blott till mötes.--
+Så sakta då, o skog, din tysta susning!
+Och hämma, bäck, ditt muntra språng en stund!
+Och, klippor, höjen edra gråa hjässor!
+Och, nejdens alla andar, hören--hören!
+
+Det var en kväll, en nordisk sommarkväll,
+En kväll, då solen icke går till hvila
+Vid jordens barm, men kysser henne blott
+Och skyndar åter opp till dagens fröjder;
+Det var en kväll,--den vida västern låg
+Och dvaldes i ett haf af guld och saffran,
+Och öfver österns gröna kullar summo,
+Likt rosengårdar i det stilla blå,
+De skära, purpurstänkta molnens flockar.
+I dagg och vällust låg naturen stum,
+Och jag,--jag vandrade bland hennes under,
+Stum såsom hon. Jag kände ingen sorg,
+Men medvetslöst uti mitt hjärta bodde
+Ett stilla kval ändå, som jägarns lod
+I örnens sönderskjutna sida dröjer.
+Men när han sitter sen på klippans spets
+Och mänger dagens strålar där med blod,
+Då känner han uti sin barm en plåga,
+Men vet ej, hvarifrån den kom och när
+Den slutas; så med vemod, som jag ej
+Begrep, en gåta för mig själf, jag gick
+På fältets fägring, vacklande och sluten,
+När hastigt, fjärran från ett sakta ljud,
+Som af en lutas lätt berörda strängar,
+I samklang döende, mitt öra hann.
+Jag lyssnade.--Ännu en ton, ännu
+En suck af andarne i lutans boja,
+Och sen ett lugn, en stillhet öfverallt.
+Likt lugnet på den kvällbelysta fjärden,
+När sista fläkten gått med stim däröfver
+Och vattnets dallring byts till spegelglans:--
+På en gång skingrades min smärta nu,
+Och jag var lätt till mods igen som blomman,
+När fästets källor flödat ut och hvalfvet
+Ånyo mot den tårbestänkta klarnar;
+Men medvetslös som blommans var min fröjd.
+
+En sorglös trånad dref mig mot den nejd,
+Ifrån hvars famn de milda ljuden kommo.
+Jag skyndade, som lyft af vingar, dit
+Och lyssnade, och lyssnade ånyo.
+
+Så kom jag till en park, där stam vid stam
+Mot ljusets pilar höjde gröna sköldar
+Och ingen fläkt af aftonvinden hann
+Den friska helgedomens svala skymning.
+Det syntes icke mänskospår i den,
+Ej spår af dessa fräcka sköflarhänder,
+Som sätta konstens stela krona opp
+Uppå ruiner af naturens fägring.
+I blomning stod där hvarje ört på marken,
+I sommarskrud stod hvarje träd;--en flock
+Af luftens fjäderklädda barn allenast
+Satt drömmande emellan löfven där,
+Och sången slumrade på deras tungor.
+Jag stannade, jag visste icke mer
+Af någon lidelse, af någon tanke;
+Mitt väsen var, som skeppet är på hafvet,
+När ingen svallvåg mot dess sida slår
+Och ingen vind dess slappa segel fyller.
+
+Men nu--nu klang en himmelsk ton igen,
+Och plötsligt ljödo lutans alla strängar
+En rik, högtidlig harmoni, som snart
+Melodiskt fylldes af en kvinnostämma.
+
+Hvad nyss var sänkt i sömn, spratt opp på nytt:
+Hvar fågel öppnade sin näbb till sång,
+Hvart löf i parken skälfde, och ett regn
+Af dagg föll dallrande af hvarje blomma.
+Och jag, jag hörde rösten mig så nära
+Och kände den,--och det var Minnas röst.
+
+Men stod du en gång, svept i dimmans flor,
+På kullens spets, af vårens morgon famnad,
+Och drack en rosenånga, fast du ej
+De röda skålar såg, hvarur den flödde,
+Och badade i värma dina lemmar,
+Fast värmans källa doldes för din blick,
+Och såg du då en flyktig storm förjaga
+Den lätta dimman, såg du berg och dal
+Förtroligt träda fram ur formlösheten,
+Och såg du då med klara ögon glad
+De vänner, som din vällust nyss beredde;
+Då vet du, hvad jag var och hvad jag blef
+Det ögonblick, jag Minnas stämma hörde.
+Ty hvad jag lidit, hvad i långa år
+Jag njutit såsom ljuft och tänkt som sällt,
+Stod i förklarad glans inför min själ,
+Och kärleken gick som en sol däröfver.
+Förbannad från mitt hjärtas ljusa eden
+Var dock en enda tanke,--var dock den:
+Att Minna, Minna ägdes af en annan.
+Jag kände blott min sällhet, visste blott,
+Att hon och jag i världen fanns--ej annat,
+När jag i jublande förtjusning sprang
+Den korta väg, som skilde oss ännu,
+Och föll på böjda knän vid hennes fötter.
+
+Men hon, ej skrämd, ej öfverraskad, såg
+Så ömt förtroligt leende på mig,
+Som om jag länge stått hos henne redan;
+Hon såg, som barnet på sin ängel ser,
+När modren bäddat vaggan mjuk och drömmen
+Då genast leder fram den välbekante.
+
+Ej ljöd dock lutan mer. Det byttes ej
+Ett brutet ord, en vingad suck af oss;
+Men på den lätta brygga, bägges blickar
+Emellan våra hjärtans himlar slogo,
+Gick kärleken, i tusen former klädd,
+Att växla njutningar och växla boning.
+
+Tills, famn ej mera skild från famn, och mun
+Ej stängd från mun, jag låg i hennes armar
+Och kände svallningen af hennes barm
+Och drack dess tårbestänkta kinders dagg
+Och domnade af vällust bort--och väcktes.
+
+Men, lögn af sällhet, håll mig evigt dock,
+Ack, evigt i din hulda boja fången!
+Jag tigger ej af verklighetens nåd
+En fröjd, som multnar under ägarns händer.
+Med fantasiens skuggspel är jag nöjd,
+Blott den beständigt för mitt öga ter
+Den stund, då jag var säll, fastän bedragen.
+
+Då skall jag än, när Minnas vår förgått
+Och hennes kinder inga rosor bära,
+Se henne ung och salig i min famn.
+Då skall jag än, när mina dagar flytt
+Och kullen hvilar grön uppå mitt stoft,
+Men stjärnorna min fria ande bärgat,
+Då skall jag än från världens sköna ljus,
+Från Gud, från himlar och från änglar gå
+Att drömma mig vid Minnas purpurläppar.
+
+
+
+TREDJE NATTEN.
+
+I öster stiga svarta skyar opp,
+Bebådande en lång och stormig natt.
+Långt hän i väster, bortom sund och uddar,
+Sjönk solen tröttad nyss i hafvets famn
+Och släckte lugnt sin fackla.
+Hur växlar allt! Den dag, som hvälfde nyss
+Sin rika blomning öfver tusen länder,
+Står vissnad ren, och mörka skuggor tära
+På bladens sista, matta purpur nu.
+Det lugn, som bredde lätta vingar öfver
+Den glada nejdens land och vatten, flyr
+För stormens örtflykt, hotande i fjärran,
+Och intet är af allt, som varit nyss.--
+En bild utaf naturens stora lif
+Är lifvet i en mänskobarm; för båda
+Står samma eviga och höga lag:
+Förvandling är dess bokstaf, lif dess anda.
+Lycksaligt är det hjärta dock att prisas,
+Hvars dag ej till en stormig natt förbyts,
+Men till en natt af frost och is och dvala;
+Ty domnadt märker det ej då förlusten
+Och väcks af nästa morgon, men ej mer
+Till en förgänglig dag.
+
+                        Det bodde nyss
+En himmelsk frid i mitt förtärda hjärta,
+Och glädjen spridde där sitt ljus ännu,
+Lik höstens sena sol, som någon gång,
+Minutligt, ödelagda fält förgyller;
+Men plantor, ack, som vissnat längesedan,
+Begynna åter blicka opp, bedragna
+Utaf en härmad vår, tills snart ett moln
+Förskingrar deras hopp och haglar ner
+En skur af stela dödar på de späda.
+Så, milda känslor, I, som skjutit åter
+En dvärglik grodd i den betrycktes barm,
+Skall snart kanske ert matta lif förstöras.
+En dyster aning sveper ren sitt flor
+Omkring er himmel;--ack, om några stunder
+Är allt måhända mörkt igen som förr!
+
+Men tyst, en sång!--Hvad mänskligt väsen dväljs
+Som jag bland klyftorna, i öde skogen?
+En glädtig sång! Kanske af en förvillad,
+Som återfunnit stigen till sitt hem
+Och skyndar jublande till barn och maka.
+Den sälle! Regnet faller kyligt ren,
+Och natten andas kallt; men ack, hur lätt
+Skall icke färdens långa möda glömmas
+I hvilobädden af en älskad famn!
+Där syns ju glädjesångerskan!--Men ack,
+Hvad strid emellan hennes sång och väsen!
+Lik bäcken, som sin muntra stämma höjer,
+Fastän den bruten mellan klippor går,
+Så tycks ock hon, på lifvets fröjd bedragen,
+Förvirrad, krossad, sjunga sällhet än.
+Se denna glesa krans af vissna rosor,
+Som fängslar hennes spridda hår;--hvar fläkt
+Slår bort ett gulnadt blad af dem, liksom
+Ett oblidt ödes lätta vindar slita
+Förhoppningar ur en förkrossad barm.
+Se hennes anlet, likt en höstlig källa,
+Af stormar grumlad, öfverhöljd med spillror
+Af en förhärjad blomstervärld; ännu
+Är himlen dock ej jagad ur dess spegel.
+Så hvilar äfven där i hennes anlet
+Ibland förstörda drag en stämpel än,
+Som är mig känd, som jag förut har älskat.--
+Kom närmre, vilda tärna! Minna blickar
+Sin kärlek än ur ditt förgråtna öga;
+På dina kinder syns en skymt ännu
+Af rosengårdarna på Minnas kinder,
+Fast sorgen bredt sin vinter öfver dem;
+Hög hvälfs din panna såsom Minnas panna,
+Din röst är hennes, och din barm är hennes;
+Kom, låt mig känna, om ditt hjärta slår
+Så högt, så brinnande som hennes hjärta.
+Kom, kom!--
+
+           Ha, milda himmel, det är hon!
+I pulsar, svallen vildare än hafvet,
+Att fasan ej må isa edra böljor!
+Ja, det är hon! Förnuft, släck ut din lampa,
+Den lyser opp en afgrund!--Samla, natt,
+Från halfva världen hit ditt mörker, fallen,
+I klyftor, öfver oss och oss begrafven!--
+Vansinniga! I denna fasans nejd,
+I denna stund af skymning och af hvila,
+Då sorgen sofver och då glädjen drömmer,
+Hvem söker du?
+
+HON.
+               Ha, ja, hvem söker jag?
+Jag söker här min älskling, och han svarar
+Från alla gråa klippor, då jag sjunger.
+Hör, hör! En stämma där, en där, en där,
+Den sista är så långt, så långt, att jag
+Ej hinner honom mer, sen dit han flydde.
+Hör, hör! Nu är han åter nära,--nu
+Där längre,--nu så långt, att knappt han höres.
+O, ve! Hvi flyr han? Hvad har jag väl brutit?
+Och har jag brutit, vill jag allt försona.
+
+HAN.
+Du gråter: gråt ej, kvinna! Låt din tår
+Ej fruktlöst falla vid ditt ödes fötter;
+Det ser ändå ifrån sin höjd på dig,
+Som solen på den lilja, han förbränner.
+Var glad, din älskling kommer då igen;
+Nu vill han icke komma, då du gråter.
+
+HON.
+Då skall jag le. Jag log nu nyss också
+Och sjöng af glädje, ty han var så nära.
+Han svarade från denna häll. Hvar är han nu?
+Jag kom och fann blott dig,--men såg du honom?
+Och ägde han en vänlig hälsning ej
+Att lämna kvar åt mig, förrän han flydde?
+
+HAN.
+Han sade, att då nästa morgon gryr,
+Är han tillbaka hos sin trogna flicka
+Och skiljs ej mer.
+
+HON.
+              Du arma blomma, som jag plockat
+För honom, för att gläda honom, ack!
+Till nästa morgon lefver du ej mer.
+Du måste vissna, natten är för lång.
+Men, gode främling, tag den späda blomman, du;
+Jag kan ej vänta, jag vill söka honom.
+Om han mig flyr och jag är där i fjärran,
+Då han är här, så räck åt honom blomman!
+Säg, att som hon förvissnar under natten,
+Skall jag väl vissna, innan morgon gryr;
+Säg honom, att han icke borde fly,
+Att jag ej minns, hur länge jag har irrat
+Uti hans spår förgäfves, ja, förgäfves.
+Min tunga bränner, mina fötter blöda,
+Jag dignar ofta, då han är som närmast,
+Och drömmer under dvalan, att min barm
+Är full af törnen, att mitt hjärta stinges
+Vid hvarje slag.--Det är en dröm.--
+
+HAN.
+                                   Håll opp!
+
+HON.
+Den vederkvicker mig likväl, och snart
+Är dvalan slut.
+
+HAN.
+                Håll opp! Du talat nog
+Att jaga lugnet bort från himlens salar.
+Slit ej mitt hjärta sönder; det är sjukt
+Som ditt.
+
+HON.
+          Som mitt? O, då behöfves tröst!
+Men säg, hvar skall jag hämta den ifrån?
+Den har jag sökt, som molnet i sin irring
+En fristad söker, såsom vattenfågeln
+I vassens mörker letar sina ungar,
+Som blöda ren i jägarns hand. O, tröst
+Har icke jag, du arme like! Fick den
+Af mänskor ej, af himlen ej, af jorden ej.
+Jag har en saga; vill du höra den,
+Så underlig och dock så sann? Jag såg den själf.
+Först skall du gråta, sedan skall du skratta,
+Och om du skrattar, vill jag skratta äfven.
+Man sade mig, att kärleken ej var
+För jorden skapad, att ett brott det vore
+Att klaga, då dess planta vissnar här.
+Men jag gick ut med hjärta, fullt af hopp,
+Och tänkte söka opp en lycklig kärlek.
+Jag ville se, om ej ett ställe fanns,
+Där tvenne trogna kunde lefva sälla.
+Och ren i närmsta skog såg jag ett par
+Af turturdufvor. I den glesa toppen
+Af ett förtorkadt träd de suto båda
+Med näbb vid näbb, men rundtomkring var lugn.
+Jag stannade; för mig var skådespelet
+Så outsägligt ljuft. En glädjetår
+Steg i mitt öga, men den hann knappt falla,
+Förrän en hök kom obemärkt och tog
+Den ena dufvan;--under klagoljud
+Försvann den andra bäfvande bland träden.
+Med smärta såg jag efter höken,--han
+Flög med sitt byte till ett annat träd.
+Där satt hans maka, bägge delte dufvan,
+Och sen de mättats, smekte de hvarandra;
+Och jag blef tröstad åter, ty jag såg,
+Att kärlek fanns, och allt var lugnt kring den.
+Då ljöd ett skott,--den ena höken föll,
+Den andra flydde bäfvande i skogen.
+Med vrede slog jag ned min blick och tänkte:
+"Här mördas kärleken; det finns likväl
+En ort, där idel goda hjärtan klappa,
+Där skall jag finna, hvad jag söker, där
+Förföljs ej kärleken, men ler och skyddas."
+Så tänkte jag och lättade min fot
+Att vandra dädan;--under foten, se,
+Låg en förtrampad fjäril, än i döden
+Vid blomman fäst, som han i lifvet älskat.
+Han var förtrampad af min fot, af mig,
+Hur underligt, af mig, som velat köpa
+Med eget lif hans lif tillbaka,--skratta!--
+Du skrattar ej,--af mig var kärleken
+Förtrampad,--och du skrattar ej?--
+
+HAN.
+                                   O, kvinna!
+Förtviflan skrattar såsom du, förtvifla ej!
+Din fjärils död var kärlekens triumf;
+Han dog gemensamt med sin älskarinna,
+Han dog för dig, som ville honom godt.
+Ser du, i lifvets öknar går en ängel,
+Han älskar kärleken som du, han rycker
+Också en maka ofta från en maka,
+Men ej med hökens roflust, ej med jägarns,
+Ej tanklöst, såsom de; med ömhet blickar
+Han på den ena, då han tar den andra.
+Han tänker: "Sen du gråtit några stunder,
+Du efterblefne, skall jag dig ej glömma
+I tåredalen, där du ensam går."--
+Vet du, hvem ängeln är? Han heter Död;
+Hans gärning liknar din, ty han är god som du.
+
+HON.
+O, du är själf den milda ängeln, sänd
+Ej att begära tröst, men skänka tröst.
+Förtälj din vackra saga än om Döden,
+Hur ömt han älskar--allt och allt förlossar!
+Förtälj det än, och jag vill böja ned
+Mitt matta hufvud på ditt knä och lyssna.
+Och när jag lyssnat och mitt öga sluts,
+Så håll dig färdig med din gömda lia
+Och för den bleka liljan opp till Gud.
+
+HAN.
+Att evigt blomma och att evigt älska.
+
+HON.
+Att sitta vid den Högstes fot och gråta,
+Tills Han, bevekt af mina tårar, sänder
+Dig ned att hämta den, som nu mig flyr.
+
+HAN.
+O, då du hamnat, hamnar han också!
+Han skall väl söka själf den goda ängeln,
+Som honom för till dig. Till dess förglöm,
+Hvad jorden brutit, hvad du lidit där!
+Sof bort din smärta, sorgens trötta dotter,
+Och dröm, hur lyckan står vid grafvens rand
+Och tigger för sitt rika fullhorn än
+Den sköna skatt, hon nödgas sakna: friden.
+
+HON.
+Och huru Döden fattar lyckans hand
+Och för den blinda som en trogen vän
+Tillbaka genom världen, genom tiden,
+Och fyller bristen, då hon gett, och sår
+Försoning i de fel, som hon begår.
+Så vill jag drömma på ditt knä, du gode,
+Du ende, som ej skymfade den svaga,
+Ej återstötte utan skydd och tröst
+Den skyddbegärande, den öfvergifna.
+Ja, jag vill drömma lugnt uppå ditt knä,
+Så lugnt som stjärnan i en sommarhimmel,
+Som hjärtat drömmer i sin barndomsvärld.
+Din lön är färdig: du är Dödens ängel,
+Och du behöfver skatter för att älskas
+Af jordens barn; tag hvarje tår, jag gråtit,
+Tag alla suckar, dem jag gjutit har,
+De äro pärlor nu och diamanter,
+Som möta dig, hvarthelst du styr din färd.
+Men där en fridlös änka klagar sen
+Bland bleka barn, som ropa efter bröd,
+Och där kring bårens rand sig nöden lägrat,
+Där strö dem ut, och jag vill skåda då
+Välsignande från himlens sal därpå.
+Men där du ser en tröstlös kärlek kräfva
+Af jord och himmel en förlorad sällhet,
+Där strö ej guld, ej diamanter ut,
+Men höj din lie, skörda!--
+
+HAN.
+                          Sömn, o sömn,
+Du svala dagg för hjärtats sjuka blomma,
+Du blida, som på drömmens vingar bär
+Den kvalda anden ur sin fångaboning
+Och låter honom några stunder fri
+I evighetens etersalar andas!
+Kom, sänk dig ned till oskulden, fastän
+Dess bädd af klippans kulna mossa reddes
+Och fast hon lutar hjässan mot en famn,
+Där alla lifvets vilda sorger storma!
+
+Hon sofver ren--min bön är hörd--, hon sofver.
+Se, öfverståndna äro dagens mödor,
+Och plågor, hopade af långa år,
+Uti ett enda ögonblick förgätna.
+Hur lugn är ej den godas sömn,--som kvällen,
+När dagens stormar rasat ut, förklaras
+Dess sorgebleka anlet mer och mer;
+Och dessa tecken, hvarmed ödet stämplar
+Sitt herravälde in på slafvens panna,
+De jämnas åter, och befrielsen
+Bor, typiskt röjd, hos slumrarinnan redan.
+Ja, säll är du, som sofver och som glömmer;
+Ej tränga världens dystra bilder nu
+Igenom dina blickars slutna portar,
+Och lifvets djupa afgrund höljs af natt.
+
+Hårdt har hon kämpat, mycket har hon lidit,
+Dess barm är sårad och dess pulsar tömda,
+Och hon förföljs ännu. En flykting är
+Dess tanke, utan riktning, utan hem;
+Dock jagas äfven han af sorgens härar,
+Hvarthelst han irrar, sökande en fristad,
+Och ej en gång i din förstörda borg,
+O vanvett, låter du den kvalde dväljas.
+Blott sömnen är de öfvergifnas vän.
+
+Du dyra varelse! Jag klagar ej,
+Att sinnlighetens lampa, att förnuftet
+Blott flämtande, med halfsläckt låga brinner
+Inom din hydda, rest af jordens stoft;
+Men att, hvarthelst dess matta stråle faller,
+En tår skall röjas och en jämmer skådas,--
+Se där min plåga! Litet nog ändå
+Betalar själens gudaeld här nere
+De offer, som den kräfver af vår frid.
+Ty hvad är mänskan med sin dubbla lott
+Af jordiskt mörker och af himmelskt ljus?
+En dyster natt omkring en enda stjärna.
+Förgäfves bryter hennes bleka sken
+Igenom slöjorna af moln och dimmor;
+Hon dagar ingen rymd, hon tränger ej
+Med strålfull fackla genom skuggans gårdar,
+Och stormen bryter segrande likväl
+Med härskarstämma genom nattens famn,
+Och böljor sucka mellan öde stränder.
+Det finnes stunder dock, då ögat, glömskt
+Af skymningen, af fasorna och striden,
+Med barnslig vällust ser på stjärnan blott;
+Och dessa stunder vördar, svagheten
+Som sina ljusa stunder, älskar dem
+Som glädjens lätta ögonblick af lifvet;
+Men kraften, men det starka hjärtat åter
+Förbannar dem som foster af en afgrund,
+Förrädiskt lockande ett fridlöst hopp,
+Blott för att visa, hur dess vingar domna,
+Försåtligt talande om ljus och frid
+För tanken, som i villans öknar famlar.
+
+Så hvila ut till morgondagens mödor,
+Du ödets korsbelastade slafvinna,
+Och glöm, så länge du kan glömma än!
+Åt mig har natten ingen sömn att skänka,
+Min hvila är en vanmakt blott att bära
+Det lidande, som samlas öfver mig.
+Men jag vill sitta och ditt lugn likväl
+Med glädjeblandadt vemod än betrakta,
+Som sorgen sitter vid en älskad graf
+Och gläds åt blomman, som gått opp däröfver.
+
+
+
+
+FJÄRDE NATTEN.
+
+Hon är försvunnen,--ja, hon är försvunnen!
+Det enda minne, jag af henne fick,
+Är spåret på det daggbestänkta gräset
+Och kvistarna, som darra än, där hon
+Gick stilla fram emellan skogens stammar.
+Ja, hon är borta! Som en aftonrodnad
+Försvann hon bakom klyftorna och träden,
+Och ensam står jag kvar--en dyster natt.
+
+O, jag var säll ändå! Jag slöt den hulda
+Emot mitt hjärta, och jag led allena,
+Och hon var trygg i sömnen som ett barn.
+En här af minnen från förflutna tider
+Slog opp sin skådeplats kring slumrarinnan
+Och spelte genom mörkrets glesa flor
+I växlande gestalter för mitt öga.
+Där såg jag er, o mina barndomsdagar,
+Med edra klara solar och ert lugn,
+Då tanken än ej visste af sig själf,
+Ej flugit ut ännu att fåfängt söka,
+Lik Noachs dufva, någon grönklädd strand,
+Men gungade i drömmens trygga ark
+På lifvets vida, bottenlösa bölja.
+Dig såg jag äfven, lund, där jag en gång
+För Minna blottade mitt hjärtas lågor,
+Där lättbevingad, svalan lik, som sväfvar
+Mot vårens famn ur sundets purpurvåg,
+Bekännelsen flög öfver hennes läppar
+Och hennes blickar gräto pärlor till
+En krona åt min segrande förhoppning.
+Dig återsåg jag, djup af sällhet, stund
+Och evighet tillika, då min kyss
+För första gången i den svala kvällen,
+Vid lunders susning och vid fåglars sång,
+På hennes läppars vällustbädd försof sig.
+Och er och er, o eder, tusen gånger
+Besvurna och igen besvurna, såg jag,
+Ej lätta och förhoppningsfulla nu
+Som fordom, men allvarliga och dystra,
+På tidens vingar pekande och på
+Det mörka ödets järnhand, där den tung
+Låg vårdslöst hvilande på brutna fjättrar.--
+Så såg jag än med vemod, än med glädje,
+De dunkla hamnarna af forna fröjder,
+Än bedjande för nattens flykt, och än
+Att solen evigt ville borta dröja.
+
+Men bergens toppar klarnade i väster,
+Och snart mot dalen i en långsam ström
+Flöt ljuset neder från förgyllda fjällar,
+Och dagen frambröt, och hans strålar föllo
+På Minnas bleka kinder ren.
+Då slog hon opp sitt öga, såg mig an
+Med blickar, ej förslöade som nyss,
+Men skarpa, genomträngande som pilar:
+"Du är det, jag har funnit dig; min dröm,
+Min svåra dröm är slut."--Med dessa ord
+Uppstod hon hastigt, grät en tår förstulet
+Och tog min hand och talte himmelskt lugn:
+"Se, plågans spjut är krossadt, täckelset
+Är från mitt öga fallet; jag har funnit
+Det jag har sökt, och hjärtat vill ej mer.
+Hvad jorden äger, hennes fröjd och smärta,
+Har jag i bräddadt mått tömt ut, och mer
+Har hennes trånga förråd ej att skänka.
+Jag vandrar nu, dit du ej följa får;
+Men snart jag vandrar längre bort, och då
+Välkommen efter!
+Som jag skall du kanhända länge drömma,
+Att du förgäfves söker här din sällhet,
+Och såsom jag skall äfven du en gång,
+Med hjärtat lugnadt och med själen ljus,
+Förvånad vakna, sluten i dess armar;
+Till dess farväl!"--Hon kramade min hand
+Och vände stilla mot den smala stigen
+Och började med långsam gång sin färd.
+Min famn stod öppen, och mitt öga bjöd,
+I täflan med min tunga, henne åter;
+Hon såg min tår ej, och min bön dog bort,
+Förgäfves klappande på hennes hjärta.
+Sin bana gick hon, obeveklig, kall,
+Den bleka månen lik på vinterns himmel.
+Jag skyndade i hennes spår, jag ville
+I mina armar sluta än en gång
+Den afgud, som mitt hjärta evigt famnar.
+Jag nalkades,--hon såg tillbaka då
+Och höjde hotfullt varnande sin hand;
+Förisad stod jag kvar på hennes bud,
+En blodlös bild, ur marmorns klyfta huggen,
+Lik sångaren i Plutos dunkla borg,
+Då natten tog hans Eurydice åter.
+Orörlig var min fot vid marken häftad,
+Mitt bröst var länge utan suck och stämma,
+Tills jag omsider såg, hur mer och mer
+Den älskade i skogens djup försvann.
+Då fick jag klagoröstens gåfva åter
+Och ropade med hemsk förtviflan: Minna!
+Men blott ur bergens sorgsna grottor kom
+I långa suckar återsvaret: Minna.
+
+Hon vandrar!--Hjärta, frågar du hvarthän?
+Hvarthän, om icke till sitt hem, sin make;
+Ty hvarje ädelt sinne bär sitt tvång
+Och smider pliktens kopparkedjor starka.
+Välan, hon går tillbaka till de sina,
+Med känslan kufvad af förnuftets bojor.
+Hon får ej minnas, vill ej minnas mig;
+Och snart skall vanan, som det tunga lättar
+Och det förhatliga gör ljuft och älskadt,
+Med milda händer blomsterhölja törnen
+Af hennes olycksaliga förbund.
+När då med fridens gryning i dess själ
+Dess bleka kinders nya gryning börjar,
+Hvem är den lycklige, hvars kyssar få
+Ur deras morgonrodnad purpurn suga?
+Och när ifrån den friska barmens skatter
+Hon slöjan kastat och det rum beträder,
+Där, lyst af lampan eller stjärnan blott,
+Försåtligt yppig högtidsbädden sväller,
+Hvem följer glädjerusig hennes steg
+Och mäter, trånande, sekundens dröjsmål?--
+Ha! Icke den, som ensam irrar här
+Och dricker nattens kulna dagg och söker
+En mossbevuxen klippas läger,--nöjd,
+Om han på den kan för en stund förglömma,
+Hvad han har varit, hvad han är och blir.
+Hvad hvisken I uti mitt öra åter,
+Dagskygga spöken, barn af mörkrets värld?
+Hvad bröt väl Minnas make?--Dock, hur ljuft
+Att se det blod vid dolkens sidor stelna,
+Som brunnit nog vid Minnas sida ren!
+Fly, afgrundstanke! Vill du locka bort
+Ur själens famn dess enda skatt, den ängel,
+Som ensam blef den öfvergifne trogen
+Och stundom talar om ett annat land,
+Där Minnas kärlek möter mig på stranden?
+Nej, han skall lefva, om han kunde än
+Med tusen sinnen frossa af sin lycka,
+Och ur min sällhets aska skall jag bärga dock
+En möjlighet af Minnas återkärlek.
+
+Man talar om hur dödens lugn är djupt,
+Hur bojan faller af den tyngda anden
+Den stund, då hjärtat slår sitt sista timslag
+Och mer ej mäter fångenskapens tid.
+Och det är sant, att ingen stormil skakar
+Det tjäll, som byggs åt slumrarn under kullen,
+Att ingen smärta födes af den barm,
+Som stilla under mossans djup förmultnar;
+Men anden, anden, är han fri?--O nej!
+Han är ej fri i eterns ljushaf, där
+Bevingad mellan stjärnorna han sväfvar;
+Han är ej fri i evighetens famn,
+I himlens salar är han slaf ännu;
+Han bär sin boja i sig själf, så länge
+Han bär ett minne än af tidens kärlek,
+Och denna kärlek är ej skakad af
+Så lätt, som grusets sköra fjättrar bräckas.
+Se, klippan stiger brant mot molnets rand;
+En färd till toppen och ett språng från den,
+Hvad ringa pris för sällheten och friden,
+Om dessa kunde köpas därmed blott!
+I tusen skilda dräkter vinkar döden,
+Så blid, så litet skrämmande i hvarje.
+Jag kunde störta i dess öppna famn
+Så glad som svanen i det klara sundet,
+Och dröjer dock--o, hvarför dröjer jag?
+Ha! Blefve anden friad genom döden
+Och ren från hvarje jordiskt minnes smitta,
+En suck, en enda klagan skulle då
+Ej mera flyga öfver mina läppar.
+Nej, blomsterkransa skulle jag min panna,
+Till fjällets spetsar ett triumftåg göra,
+Och under glädjesånger ville jag
+Mig segrande i djupets kaos störta;
+Men nu, hvad vore dödens frukt? Ett lif
+Blott mera mäktigt att sitt kval begripa.
+
+O. ingen himmel vore härlig nog
+Att locka dig från jordens dalar, ande,
+Så länge Minnas hjärta klappar där!
+Vid henne skulle du din frihet fängsla,
+Oemotståndligt till din afgrund dragen,
+Lik fågeln, som, af ormens blickar snärd,
+Med öppna ögon i hans eldgap flyger.
+Du skulle fly till Minnas famn och där
+Ett vittne bli till sinnlighetens segrar,
+Då hon, lik fablernas menad, berusad
+Af vällustbägarns gift, förglömt sig själf
+Och jublande i nattens stund på ett
+Förhatadt altar kärleksoffer tänder!
+Nej, bättre vore, att i klippans barm
+Ett evigt fängelse för dig bereddes,
+Dit ingen skymt af jordens bilder hann
+Och intet ord af hoppets falska löften.
+Så äger då ej en gång du, den hela
+Förblödda jordens sista, glada tröst,
+Du fristad, vid hvars portar slafven lägger
+Sin börda ned och konungen sin krona,
+Du fridens tempel för en värld, du hamn,
+Dit lifvets alla trötta segel sträfva,
+Så äger då ej en gång du, o graf,
+Ett läkemedel för mitt arma hjärta!
+Välan, jag vill fördubbla mina kval,
+Vill själfmant samla smärtans alla vapen
+Och trycka dem så flitigt i min barm,
+Att sår på sår må regna och åt mig
+Ett ögonblick ej gifvas för att känna
+Det enas plågor, förrn det andra drabbat.
+Så skall den dvala jagas bort, som lik
+Det lugn, som mellan åskans knallar råder,
+Ibland förbredes i min själ och ger
+Åt kvalets viggar blott en ökad fasa.
+Med sorgens öfvermått skall sorgen kväfvas,
+Och dessa afgrundsdolkar skola dock
+En gång förslöas, då de ständigt brukas.
+
+Se opp, mitt öga, tanke, spänn din flykt
+Och hjälp mitt ödes bristande förmåga
+Att måla bilder på min kärleks duk,
+Förfärligare än de redan sporda!
+Fullända teckningen af denna tafla,
+Där Minna väckts af morgonsolens strålar
+Och lyftat sakta opp ur vaggans bädd
+Ett barn, som vid dess sköte ler i sömnen.
+Med skärad pensel måla hennes ögon,
+Som tvenne himlar, lugna, klara, blå,
+Med gränslös ömhet famnande den späda.
+Och hennes anlet, låt det hälft förklaras
+Af dagens ljus och hälft af modersglädjens,
+Och att det sällare må röjas än,
+Låt några tårar i dess sällhet irra!
+Men gif den späda ängeln inga drag,
+Som likna mina. Nej! En annan gaf
+Åt Minna hennes sköna skatt, en annan
+Skall hon i honom älska, vid en annan
+Igenom honom bindas, och åt mig
+Skall ingen fläkt af hennes ömhet ägnas.
+Så är den första taflan färdig. Nu,
+Gå till den andra, måla där en park
+Med löf och skuggor omkring Minnas boning.
+I parken bilda henne, vid dess barm
+Låt barnet dricka ur sin näringskälla,
+Och där framföre teckna sen en man,
+Som ser med lutadt hufvud ned på gruppen.
+Åt Minna gif ett uttryck, som om lunden
+Med löfvens tusen tungor, som om vinden
+Ur hvarje fläkt, ur hvarje stråle dagen
+Till henne skulle hviska: "Du är mor!"
+Låt kölden smälta på dess makes panna,
+Gif faderskänslor åt hans marmoranlet
+Och låt hans blickar röja, att han då
+Begriper värdet af sin stulna lycka.
+Mig må din pensel vårdslöst kasta ut
+Bland klipporna, som trona där i fjärran.
+Led några forsar dit, som öfverrösta
+Min klagan, om jag klagar, och ett vindkast,
+Som sliter tårarna ifrån min kind,
+Att ingen dödlig anar, hvad jag lider!
+Så är den andra taflan skön.--Och nu!
+Tag mera mörka färger, gör en natt,
+Som dyster hvälfver sig kring moln och stormar.
+I Minnas sofrum sätt en halfsläckt lampa,
+Låt sömnen vinka och paulunen svälla,
+Låt--nej, fullända ej din afgrundstanke, nej!
+Låt tvenne stjärnor mot hvarandra irra
+Och krossade från sina banor ramla
+Och världen lossas från sin fasta grundval
+Och jord och himmel i en suck förgås!
+
+
+
+FEMTE NATTEN.
+
+Frid, milda afton! Jord och himmel, frid!
+En lifstidsfånge lik, som blef benådad
+Och kom ur tornets natt; ur järn och boja
+I dagens vida tempel ut igen,
+Där solen brann, där luften ljöd och fältet
+I löf och blommor mot hans anblick trädde
+Och hvarje bana var förutan gräns
+Och hvarje sällhet såsom himlen öppen:
+Lik honom, endast mera säll, står jag
+Ibland passionens sönderbrutna länkar.
+På detta spegelklara haf af frid
+Vill hjärtat bäfva, o, och kan det icke!
+Och tanken skakar tveksamt sina vingar
+Och vill ej tro sin frihet, och likväl
+För hvarje vingslag honom öfver molnen.
+Hur skönt jag lefver, o, hur lätt jag andas!
+Hur härlig strålar kvällen för mitt öga,
+Och hoppet vet dock af en bättre morgon.
+En kärleksbädd är jordens gröna matta,
+Och sömnen är dock mera ljuf därunder;
+Hur saligt allt!--Jag står på Minnas graf.
+Jag står på Minnas graf!--O, det är ljuft
+Att tänka, hur hon hvilar lugnt här nere
+Och hur jag själf skall snart få hvila lugnt.
+Hur obetydlig var ej denna skatt,
+Som sköflades af oinvigda händer!
+Hvad ägde icke Minna kvar för mig?
+Den själ, som låg odödlig i dess öga,
+Den skönhet, som i hvarje fiber brann,
+I tiden tänd, men tänd för evigheten,
+Den var för mig; för hennes make var
+Ej annat än det stoft, där masken nu,
+Som han, sin medvetslösa högtid firar.
+
+Du sofver, Minna? Nej, du sofver ej!--
+Ditt hjärta sofver, men din ande vakar,
+Din skuggbild är det, som så kärligt ser
+Ur hvarje blommas daggbestänkta öga;
+Med fågelsången, som ur parken skallar,
+Melodiskt blandad, når din röst mitt öra:
+En hviskning sänder du i hvarje fläkt,
+Ett budskap med hvar sky, där oppe tågar;
+Och jag förstår din vink och lyder den.
+
+O, hvad är sorgen, på hvars altar vi,
+Nattvandrande i stoftets dalar, offra?
+Och denna här af mödor och bekymmer
+Och kval och fasor, som förtära sinnet,
+Hvad äro de?--En tropp af skuggor blott,
+Fantomer, verkliga för tankens öga,
+Så länge han i mörkrets rike dväljs,
+Men tomma, utan varelse och kraft,
+Så snart han mäktar sig mot ljuset svinga.
+Ej utom grusets räcka ödets gränser;
+Och människan, som är på jorden jord,
+Är himmel genast, då hon är där oppe.
+Hur ser jag icke nu med ömkan neder
+På er, o nätter, som jag genomvakat,
+På er, o dagar, som jag gråtit bort!
+Jag kan knappt mera fatta dessa små
+Bekymmer, som mig syntes då så stora;
+Ty i min kärleks rika helgedom
+
+Hur lydde Minnas sista ord till mig?
+"Som jag skall du kanhända länge drömma,
+Att du förgäfves söker här din sällhet,
+Och såsom jag skall äfven du en gång,
+Med hjärtat lugnadt och med själen ljus,
+Förvånad vakna, sluten i dess armar."
+O, nu förstår jag hennes mening klart!
+Min plåga var en dröm,--det verkliga
+Är icke födt och skiftar ej med stunden.
+Ett enda var dock sant; det var min kärlek;
+Jag sof uti dess famn,--nu är jag vaken.
+Jag såg i sömnen spöken, natt och fasor;
+Nu ser jag Minna, himlarna och Gud.
+O kärlek, huru skön är icke du
+Emot den Amor med förgiftadt koger,
+Som dikten målar och passionen tror!
+Du står förklarad för mitt öga nu;
+Jag ser din båge riktad, men den är
+Den öppna famn, du sträcker ut mot världen;
+Och dina pilar känner jag--de bildas
+Af oskuld, salighet och ljus.
+Det var en stund--jag såg dig då i samma
+Gestalt som nu,--det var den första gången,
+Jag dig förklarad såg i Minnas blick.
+Dig slöt jag då med henne mot mitt hjärta;
+Men blott en stund, sen fann jag dig ej mer.
+Mitt ljus var slocknadt, i min själ var skymning,
+Och för sömnvandrarn genom lifvets natt
+Sjöng sinnligheten en förrädisk vaggsång.
+O, endast tvenne flyktiga minuter,
+O, af det långa lifvet endast tvenne
+Är människan ur stoftets dvala väckt
+Och kan mot andevärldens vällust skåda;
+Och dessa gry med hennes första kärlek
+Och hennes sista stund!--Som barnet hvilar
+Med slutna ögon vid sin moders barm,
+Så hvilar människan i evighetens.
+En gång vid modrens kyss slår barnet opp
+Sin blick och ler och somnar in ånyo;
+Och det är bilden af vår första kärlek.
+Men drömmar smyga till den spädas sinnen,
+Oroande, försåtliga och grymma,
+Som störa pulsens gång och hjärtats frid;
+Och slumrarn kvider då, och tårar tränga
+Igenom ögonlockens trånga galler,
+Och modren sluter honom närmare
+Och närmare emot sitt bröst, till dess
+Han vaknar, ser förvånad opp och känner
+Den hulda snart och ler igen och sträcker
+De späda armarna med fröjd mot henne;
+Och det är bilden af vår sista stund.
+Men icke alltid plågas slumrarn dock
+Af svåra syner; ty minuter gifvas,
+När leende i någon jordisk form
+Hans bättre lif för honom uppenbaras,
+Fast bilden är förgänglig som hans dröm.
+Hvad var min kyss, som outsläcklig brann
+På Minnas rosenläppar? Hvad den sällhet,
+Som brusade igenom mina ådror
+Hvar gång, jag henne tryckte mot min barm?
+Hvad var det ljus, som härligare då
+Från dagens gyllne källa tycktes flöda?
+Den skönhet hvad, som då uti min själ
+Så yppigt ur naturens fullhorn tömdes?
+Hvad voro de? Blott drömmar,--ack, men drömmar,
+I hvilkas skuggdrag dock en vänlig skymt
+Af evighet och himmel låg förklarad.
+
+Jag står på Minnas graf och tänker än
+På forna sälla dar. Och hvarför skulle
+Jag er förjaga, mina fröjders minnen?
+Är icke lifvets bästa fröjd ändå
+I dödens stilla gårdar såsom hemma?
+Välkomna, bilder från min ungdomsvärld,
+Förtroliga gestalter, utan omsorg
+Och utan strid, med hjärtan, fulla blott
+Af stundens skänker, och med ögon, blinda
+För hvad en framtid i sitt sköte bar!
+Välkomna! Här vid grafvens rand är stället,
+Där oskuldsdrömmar obesvikna drömmas
+Och sorglösheten för en dag, som gryr,
+Ej vid dess skiften får med marter gäldas.
+Här är ert rätta hemvist, här är ljuft
+Att se er åter, och jag vill besvärja
+Ur mullens djup den tysta slumrarinnan
+Och än en gång med er och henne gå
+Min gröna, rika barndomsdal igenom.
+
+Men tiden flyr, och afskedsstunden nalkas,
+Ett afsked, där om återkomst ej talas,
+Men intet hjärta lämnas tröstlöst kvar.
+Jag flyr nu från ett land, där jag en främling var,
+Och mot mitt sköna hemland syftar färden.
+Och mången fröjd blef denna kust mig skyldig;
+Ack, mången lofvad fröjd, men ingen tår
+Af pröfningarnas gift, af sorgens galla.
+Dock dröjer jag med fuktadt öga än
+Uppå den kulna, törnesådda stranden.
+Af afskedsstunden adlas allt till dyrbart,
+Och ömt försonad blickar jag farväl
+Ät hvad jag nu för alltid öfvergifver.
+O, det är lätt att oförrätter glömma,
+Då man är öfver lidandet och sorgen,
+Och ingen bitter tanke tar man med
+Till kärlekens och fridens ljusa fester.
+Farväl, du höga drott, som evigt ung
+Din eldvagn genom eterns rymder åker,
+Du milda sol, farväl! För hvarje gång
+Jag jublande på ditt triumftåg skådat,
+För hvarje gång jag i ditt varma ljus
+Tyckt fosterlandets klara dagar skimra,
+För hvarje fröjd, som i ditt hägn slog ut,
+För hvarje känsla, som din låga mognat,
+För ljusets och för lifvets bästa gåfvor,
+Haf tack, haf hjärtlig tack!--Snart skall jag mer
+Ej se din morgonrodnad gry, ej höra
+De hymners ljud, som följa dina spår;
+Men du, ej trött, ej åldrad, skall ännu
+Ditt friska spann igenom världen jaga
+Och mäta sekler åt förgängelsen
+Och lugnt utur förgätna släkters mull
+Till blomning åter nya släkter väcka,
+Till dess du äfven en gång, mätt af år,
+Ur redet löser dina gyllne fålar
+Och lägger ner ditt rika lån hos Gud.
+Till dess farväl!--Och du, o sköna dal,
+Som i din blomsterfamn mig tog den stund,
+Jag kom som gäst till obekanta länder,
+Du, bland hvars lunders sus och källors sorl
+Jag mig så ofta i mitt hemland drömde,
+Farväl, farväl! För mig skall icke mer
+Din majdag gry och dina blommor knoppas.
+Men tag en annan i mitt ställe då,
+En annan, irrande som jag i gruset,
+Tag honom till ditt skötebarn som mig
+Och skrif för honom med hvar nyfödd vår
+Din blomsterskrift om bättre regioner.
+Och er, och er, o millioner hjärtan,
+Som blifven här att glädjas och att lida,
+Åt er en afskedssuck, ett ömt farväl!
+För er är pröfningen ej slutad än,
+Men många hårda strider obeståndna.
+O, klagen ej, fastän ej hvarje frö,
+Som hoppet djärft i ödets drifhus kastar,
+En grönklädd stängel skjuter opp och bär
+Lycksalighetens himlaburna frukter!
+För dem är tidens sol för kall ändå.
+Men om, af bittra sorgers tårregn ammad,
+En jordisk sällhet slutligt gror för er
+Och äfven den af kulna stormar skördas,
+Så klagen ej ändå, ty med sin vällust
+Och med sitt kval är lifvet dock en dröm!
+Och nu, och nu är intet mera kvar!
+Håll famnen öppen, Minna, där du glad
+Ur änglars krets mot min förvandling skådar;
+Håll famnen öppen,--om ett ögonblick
+År jag hos dig, i dina armar redan!--
+
+
+
+
+ANDRA DELEN.
+
+
+
+TJÄNSTEFLICKAN.
+
+Om ren vid helga klockors ljud
+Jag stode i min högtidsskrud
+Och såge natt och dimmor fly
+Och söndans sköna morgon gry!
+
+Förbi är veckans möda då;
+Till ottesången får jag gå
+Och träffa nära kyrkan den,
+Som saknat veckan ut sin vän.
+
+Han står väl då på förhand ren
+På kyrkobackens brant allen
+Och blickar öfver träskets längd
+På slädornas och folkets mängd.
+
+Och jag är den, som eftersöks,
+Och tåget nalkas, skaran öks,
+Och plötsligt syns jag däribland
+Och räcker honom gladt min hand.
+
+Nu, muntra syrsa, sjung din sång,
+Tills pärtan brunnit ut en gång
+Och jag får gå till sängs igen
+Och drömma om mitt hjärtas vän.
+
+Jag sitter här och spinner nu,
+Och rullan är ej half ännu;
+Och Gud vet, när jag spunnit ut
+Och när den långa kvälln tar slut!
+
+
+
+BONDGOSSEN.
+
+Jag huggit, tills min kraft förgått,
+Och hugger om igen,
+Och yxans stål är hvasst och godt,
+Men furan står dock än.
+Min arm var en gång tung och stark;
+Nu är den mer ej så,
+Sen vintern om jag ätit bark
+Och druckit vatten på.
+
+Ifall min tjänst jag bytte om
+Och bättre för mig såg,
+Jag kanske till en herre kom,
+Som hade bröd af råg.
+Kanske i närmsta stad jag fann
+En lön för tro och flit.--
+Jag tänker ofta så och kan
+Dock icke längta dit.
+
+Står fjället där med löfprydd topp
+Och ser i sjön sin bild?
+Går solen där så härlig opp,
+Och går den ner så mild?
+
+Finns där en dal, som blomdoft strör,
+En mo, som tallar bär?
+Och hon, hvars vallhorn nu jag hör,
+Skall hon väl finnas där?
+
+Förbi far molnet utan skygd,
+Till vindens tidsfördrif;--
+Och utan vän och fosterbygd
+Hvad är ett mänskolif?
+
+Kanske att Gud hör folkets röst
+Och lindrar landets nöd;
+Kanske en bättre skörd i höst
+Oss ger ett bättre bröd.
+
+
+
+RODDAREN.
+
+Sjung, arma gosse, sjung!
+Din rodd blir annars tung,
+Din hand vid åran domnar snart,
+Och hvem skall sen ge båten fart?
+
+En våg ej rör sig mer,
+Af sol och dag jag ser
+En strimma blott vid västerns bryn,
+Och mörk i fjärdens djup är skyn.
+
+Säg, arma gosse, säg:
+Hvart skyndar du din väg,
+Allena, sträfvande och trött,
+Då natten själf har somnat sött?
+
+Är det en fågeltropp,
+Du skrämt vid stranden opp,
+Är det en lom, är det en and,
+Du jagar nu från strand till strand?
+
+Du, som från skog och fjäll
+Mig frågat mången kväll,
+Mig frågat förr, mig frågar än
+Hör, eko, hör mitt svar igen:
+
+Jag ingen fågeltropp
+Har skrämt vid stranden opp,
+Det är ej lom, det är ej and,
+Jag jagar nu från strand till strand;
+
+Min tanke jagar jag:
+Hvartenda åretag,
+Hur lätt det är, hur svagt det är,
+Mig närmre till min tanke bär.
+
+Där röken stiger opp
+Mot klippans blåa topp,
+Där hyddan syns vid träskets slut,
+Dit har min tanke rymt förut.
+
+Där skall jag finna den,
+Förrn det blir dag igen,
+När båten hunnit strand och hamn,
+Och jag min trogna flickas famn.
+
+
+
+TALLTRASTEN.
+
+Det är så lätt man rörs och andas ren;
+Ej mer en brännhet sol med stupadt sken!
+Af sommardagen finns ej öfrigt mer
+Än västerns glans, som genom lunden ser,
+Och vindens fläkt, som, redan matt och sval,
+Skall domna snart på blomstren i vår dal.
+
+Blott du, den silfverklara kvällens vän,
+O talltrast, bryter nejdens tystnad än!
+Är dagen eldig och är natten ljuf,
+Af båda diktens färger lånar du
+Och målar i en oförgänglig sång
+Din trohets högtid såsom våren lång.
+
+Du har som jag en vän att tolka för
+Den fröjd, det kval, ditt veka hjärta rör.
+Har jag som du en stämmas välljud fått,
+Ett språk så innerligt, så lätt förstådt?
+O, kan jag säga, hur jag älskar nu,
+Och kan jag en gång älska ömt som du!
+
+Lycksalig den, som vid naturens bröst
+Från henne hämtar kärlek, ord och röst,
+Som, irrande, sitt modersmål ej glömt!
+Han drömmer blott och säger, hvad han drömt,
+Men medvetslös och utan reglors tvång
+Han drömmer vishet och han talar sång.
+
+Jag vill dig höra, skald, vid skogens bryn,
+Tills sista purpurn flytt från aftonskyn
+Och nattens fackla tändt sitt bleka sken.
+Vid hyddan möts jag af min flicka sen,
+Och skall jag tolka, hur jag dig förstått,
+Ej ord jag brukar, utan kyssar blott.
+
+
+
+JÄGARGOSSEN.
+
+På marken vistas fågeln blott,
+Och löfven skymma än;
+Jag har ej gjort ett enda skott,
+Och det blir kväll igen.
+
+Om vintern komme hit en gång
+Med drifvor i sitt fjät,
+Jag såge bättre ripans gång,
+Och orren hölle trä't.
+
+Om luften ville blifva sval
+Och löfven falla sen,
+Jag såg kanske i nästa dal
+En flock af järpar ren.
+
+Dock snart skall ripans spår sig te,
+Och järpens skygd förgå;
+Men den, som helst jag ville se,
+Skall jag ej se ändå.
+
+Jag blickar här,--hon blickar där,
+Men ack, vi mötas ej!
+Jag kunde stå, där blicken är,
+Och såge henne ej.
+
+Emellan oss är sjö, är fjäll,
+Är mo med furu på,
+Emellan oss är dag och kväll
+Och kanske natt också.
+
+
+
+MORGONEN.
+
+Solen några purpurdroppar
+Ren på österns skyar stänkt,
+Och på buskar, blad och knoppar
+Daggens pärleskur sig sänkt.
+
+Skogens alla fåglar svinga
+Jublande från topp till topp,
+Tusen glädjeljud förklinga,
+Tusen stämmas åter opp.
+
+Fjärden krusas, böljan randas,
+Lunden rörs af fläkt på fläkt,
+Lif och blomsterdofter blandas
+I hvarenda andedräkt.
+
+Ängel från det fjärran höga,
+Hvarje väsens blida vän,
+Gryning, har ett mulnadt öga
+Mött din ljusa anblick än?
+
+Skingrad är bekymrens dimma,
+Tankens dystra moln förgått;
+Dagen i sin barndomstimma
+Älskar barndomskänslor blott.
+
+Ingen lider, ingen saknar;
+Allt är glädje, frid och hopp.
+Med naturens morgon vaknar
+Hvarje hjärtas morgon opp.
+
+
+
+KYSSEN.
+
+Jag kysser dig och ledsnar ej,
+Och skall jag nånsin ledsna? Nej!
+Nu, goda flicka, svara mig,
+Hvad sällhet kyssen skänker dig!
+
+Du älskar den såväl som jag;
+Nu säg, hvad utgör dess behag?
+Jag frågar nu, jag frågte nyss
+Och får till svar blott kyss på kyss.
+
+Om i min läpp man boning gömt,
+Du kysste den ej mera ömt;
+Om galla vore stänkt därpå,
+Du kysste lika ömt ändå.
+
+Se till, hvad förebär du väl,
+Om någon frågar efter skäl,
+Nej! Om någon oblygt kommer nu
+Och frågar: Hvarför kysses du?
+
+Och folket dömer strängt, min vän,
+Hvad skall det säga då om den,
+Som annat ej än kyssa gör
+Och själf ej en gång vet hvarför?
+
+För min del jag ej hittat på,
+Hvad godt i kyssen finnas må;
+Men jag vill dö, om jag en stund
+Skall stängas från din purpurmund.
+
+
+
+DEN ÅNGRANDE.
+
+Göm, poppelskugga, i ditt trogna sköte
+De ord, han sade vid vårt sista möte!
+Hans djärfva bön, hans vrede och hans oro
+För mig, för tystnaden och dig blott voro.
+
+Ty solen sjunkit redan från det höga,
+Och ingen stjärna öppnat än sitt öga,
+Och ingen vaken vind fanns mer i nejden,
+När om min afskedskyss han tände fejden.
+
+För dig blott kan jag yppa, hvad jag kände,
+Hur hvarje suck, hvar tår, han göt, mig brände,
+Hur gladt jag honom tusen kyssar unnat,
+Om flickan vågat ge och blygseln kunnat.
+
+Säg honom du, om någon gång han nalkas
+Att drömma bort en stund hos dig och svalkas,
+Säg honom då, ifall ett språk du äger,
+De tysta ord, jag nu med bäfvan säger:
+
+"Glöm, goda gosse, hvad dig kränkt och smärtat!
+Den köld, hon hycklar, är dock långt från hjärtat.
+Förtörnas ej, fast henne hård du tycker,
+Och tröttna ej vid hennes blyga nycker!"
+
+
+
+DET VAR DÅ.
+
+Högre mot sanden
+Svallar den vreda sjön,
+Björken på stranden
+Susar ej mera grön;
+Marken är stel af snön.
+
+Du, som med våren
+Flydde från dal och vän,
+Bragte dig tåren
+Blott för en stund igen,
+Ville jag säga än:
+
+"Skåda kring runden,
+Flicka, en gång ännu!
+Minns du, hur lunden
+Fordom var grön och ljuf?
+Se, hvad den blifvit nu!"
+
+Sen, då hon flydde,
+Skulle hon säga så:
+"Skönare grydde
+Ynglingens kind också;
+Men det var då,--ja, då!"
+
+
+
+SJÖMANSFLICKAN.
+
+Vinden blåser opp i hast,
+Segel fylla stång och mast,
+Skeppet styr till fjärran länder,
+Gud vet, när det återvänder!
+
+Du, som far där, äger du
+Någon blick för mig ännu?
+O, jag såg dig än kanhända,
+Om min gråt blott toge ända.
+
+Vore jag, hvad fågeln är,
+Vingad, såsom måsen där,
+Följde jag dig glad på färden
+Till den obekanta världen!
+
+Kom beständigt, dit du kom,
+Vände, när du vände om,
+Spelte med min lätta vinge
+Och din blick i flykten finge.
+
+Men den arma flickans lott
+Är att fläkta afsked blott
+Med en tårfull duk i handen,
+Vinglös lämnad kvar på stranden
+
+Långt ifrån att följa få,
+Måste jag tillbaka gå,
+Innan kvällen komma hunnit,
+Innan seglet än försvunnit;
+
+Måste jaga ur mitt bröst
+Saknaden, som är min tröst,
+Torka väl från kinden tåren,
+Att min mor ej märker spåren.
+
+
+
+HÄLSNINGEN.
+
+Fästet klarnar opp, den dunkla skuren
+Lämnar rum för aftonsolens sken,
+Och på fjärden, af en svallsjö buren,
+Vaggas dagens storm och sofver ren.
+
+Hon, som saknat mig på många dagar,
+Ser ej än min julle styra dit;
+Kanske står hon nu vid sjön och klagar
+Och med tåradt öga blickar hit.
+
+Ej ett vindkast fyller dock mitt segel,
+Och det vill ej skrida, om jag ror,
+Och så långt, långt bortom fjärdens spegel,
+Skymtar udden, där den hulda bor.
+
+Svala, du, som rör så gärna vingen,
+Med ett tröstens bud till henne flyg!
+På dess skuldra sitt och, sedd af ingen,
+Dessa ord i hennes öra smyg:
+
+Goda flicka, om din vän du saknar,
+Hör hans trogna hälsning genom mig!
+Nästa morgon, endast vinden vaknar,
+Lossar han sin båt och söker dig.
+
+Lång är vägen, och han själf behöfver
+Vindens hjälp att klyfva fjärd och sund;
+Men, hur lugnt det är, som jag däröfver
+Sväfvar lätt hans tanke hvarje stund.
+
+Några fågelljud i skogen väckta,
+Blott en källas sus bland strandens fjäll,
+Blott en myggsvärms lätta vingslag fläkta
+Den med blixtens snabbhet till ditt tjäll.
+
+
+
+AKTA, DÅ ÄR GUDEN NÄRA!
+
+Sköna flicka, yra flicka,
+Vänta några vårar bara,
+Och du skall så fritt ej blicka,
+Och du skall så yr ej vara.
+
+Fjorton år blott glädje amma;
+Femton år och sexton stunda,
+Guden kommer med sin flamma,
+Och det blir helt annorlunda.
+
+Blott en gnista af hans låga
+Tusen sorgsna tankar föder,
+Blott en fläkt ifrån hans båga,
+Och det friska hjärtat blöder.
+
+Flicka, än mot pilens smärta
+Ingen sorgfull vakt behöfves;
+Guden nalkas ej ett hjärta,
+Medan än dess aning söfves.
+
+Men när friden byts i saknad,
+Saknan i begär, som tära,
+Akta, då är slumrarn vaknad,
+Akta, då är guden nära!
+
+Lugnet störes, glädjen smittas,
+Inga fröjder lyda valet,
+Och i ögats spegel hittas,
+Mellan hopp och löjen, kvalet.
+
+
+
+SERENAD.
+
+Ren släckt är lampan i min flickas kammar,
+Ett blekrödt månsken blott på rutan flammar,
+Och genom slöjan, fäst för den, jag ser
+Den skönas bild ej mer.
+
+Snart skall hon bäddens trygga fristad hinna;
+Sen, blyga Cynthia, blif min spejarinna
+Och yppa vänligt, hvad du skåda fått,
+För mig och natten blott!
+
+Om med en blick, där himlen strålar åter,
+Hon sammanknyter händerna och gråter
+Och talar ord, som blott en ängel hör,
+Sin aftonbön hon gör.
+
+Men om den höljda barmen rörs och bäfvar,
+Ett leende på rosenläppen sväfvar
+Och kindens låga sakta tänder sig,
+Då drömmer hon om mig.
+
+
+
+FÖRSTÄLLNINGEN.
+
+Alla känna fröjd och smärta,
+Fast ej alla det förklara;
+Hvarje flicka har ett hjärta,
+Fast hon låtsar utan vara.
+
+För de nöjen, gudar skicka,
+Kan sig ingen dödlig akta;
+Kyssar älskar hvarje flicka,
+Fast hon låtsar dem förakta.
+
+Yngling, älska, brinn och låga,
+Och med köld skall du belönas,
+Men ett liknöjdt steg blott våga,
+Och ditt kval skall bli din skönas;
+
+Och dess fåfängt dolda smärta
+Skall i min, i röst förklara:
+"Hvarje flicka har ett hjärta,
+Fast hon låtsar utan vara."
+
+Fordra tusen kyssar,--alla
+Skall med hyckladt tvång hon unna;
+Fordra ingen,--och den kalla
+Skall ej en försaka kunna,
+
+Skall ur tårar ofta blicka,
+Skall i suckar hviska sakta:
+"Kyssar älskar hvarje flicka,
+Fast hon låtsar dem förakta."
+
+
+
+FJÄRILN OCH ROSEN.
+
+Rosen lutar, blek om kinden,
+Hennes tid är all;
+Fjäriln domnar under vinden,
+Under skurens svall.
+När skall fjäriln få tillbaka
+Sina lekar och sin maka?
+När förlåter
+Dvalan åter
+Rosens matta ögonlock?
+
+Barn af sommarn, lefde båda
+Lyckliga som den;
+Inga skiften, ingen våda
+Störde glädjen än.
+Af hvarandras kyssar sälla,
+Utan skuld att vedergälla,
+Utan oro
+Båda voro,
+Och de måste störas dock!
+
+Hur de dröja, hur de bida,
+Aldrig väckas de;
+Kärleken vid vårens sida
+Kan ej lif dem ge;
+Men på kullen, där de bärgas,
+Nya, sköna rosor färgas,
+Och i doftet
+Öfver stoftet
+Svärmar nya fjärlars flock.
+
+
+
+FÅGELFÄNGARN.
+
+Jag vandrar fram på skogens ban
+Och blickar opp i tall och gran,
+Och ofta nog jag fåglar ser,
+Men ingen flyger ner.
+
+Och hvar och en tycks fly den stråt,
+Där jag har utsatt mitt försåt,
+Och lika tomhändt, som jag kom,
+Jag måste vända om.
+
+Jag borde se med sorg och ångst
+På min bedragna fågelfångst,
+Men huru felt det än må slå,
+Är jag förnöjd ändå.
+
+Jag har en snara kvar till slut
+Som aldrig lämnats tom förut,
+Dit fågeln, lika gärna går,
+Som jag densamma får.
+
+Och när jag kommer hem igen
+Jag gillrar än i afton den:
+Och flicka lyder fågelns namn
+Och snaran är min famn.
+
+
+
+TILL AFTONSTJÄRNAN.
+
+Stjärna, kvällens dotter, du,
+Säg mig, hvad du skådar nu?
+Ser du från din trygga borg
+Mer af glädje eller sorg?
+
+Kanske på ett stormigt haf
+Seglarn nu från böljans graf
+Än med fruktan, än med hopp
+Blickar mot din ledning opp.
+
+Kanske i en bortglömd dal,
+Ensamt lämnadt med sitt kval,
+Söker nu ett krossadt bröst.
+I ditt milda öga tröst.
+
+Kanske att på dig som bäst
+Någon trogen flicka fäst
+Sina blickar, och begär
+Att sin älsklings möta där.
+
+Ser du seglarns kosa störd,
+Låt den bli till rätta förd!
+Ser du sorgen, kvald och glömd,
+Håll din ljusa tröst ej gömd!
+
+Men om du min flicka ser,
+Sänd en vänlig stråle ner,
+Sen du skrifvit i dess sken,
+Att jag väntar längesen.
+
+
+
+DEN DÖENDE.
+
+Den långa natten gått till ända snart:
+Blir icke hvalfvet redan ljust och klart,
+Och får ej träskets snö ett högre sken?
+Var det ej orrens rop, söm hördes ren?
+
+När morgonsolen glöder innan kort
+Och snön på taket börjar smälta bort,
+Och droppa efter droppa ren jag ser
+Förbi den öppna gluggen falla ner,
+
+Och syrsan tystnat inne, och jag hör
+Den muntra sparfven kvittra utanför,
+Då hållen mig en annan säng beredd,
+En kärfve halm, på stugans trappa bredd.
+
+Ty jag vill ledas dit och hvila där
+Och se, hur skön och glad naturen är,
+Och fröjdas än en gång åt land och sjö
+Och sen i våren, där jag lefvat, dö.
+
+
+
+YNGLINGEN.
+
+Vind, som mig smeker och lämnar,
+Säg, hvart din kosa du ämnar,
+Skyndande, flyktig och snar,
+Säg mig, hvar hamnar du,--hvar?
+
+Bölja, som gungar min julle,
+Skulle jag följa dig,--skulle
+Årorna lyda ditt drag,
+Svara, hvar hamnade jag?
+
+Tankar, otaliga tankar,
+Sägen, hvar kasten I ankar?
+Barn af en ädlare värld,
+Ges det ett mål för er färd?
+
+
+
+TILL EN ROS.
+
+Slumrarinna i den slutna knoppen,
+Vakna snart och gläd din fosterdal,
+Mött af fjärilns kyss och smekt af droppen,
+Som från himlen faller mild och sval.
+
+Skynda, skynda! Allt, af stunden gifvet,
+Varar blott så länge stunden rår.
+Skynda, skynda!--Glädjen är som lifvet,
+Lifvet åter som en flyktig vår.
+
+Älska, njut och låga, sköna blomma,
+Vecklad ut i fägring mer och mer!
+Innan hösten må en ängel komma;
+Som dig bryter och åt himlen ger.
+
+
+
+DEN SKÖNA.
+
+Allt är godt, hvad jag vill göra,
+Allt är lätt, hvad jag begär,
+Alla hviska i mitt öra,
+Huru skön jag är.
+
+En berömmer ögats låga,--
+Växten en, en annan hyn;--
+Får jag ej min spegel fråga
+Eller tro min syn?
+
+Tittar jag i spegeln bara,
+Ser jag själf dock mycket mer,
+Än min hela friarskara
+På en afton ser.
+
+Ljuft det vore att berömmas,
+Fast berömmet är en vind,
+Skulle ej mitt hjärta glömmas
+För min vackra kind.
+
+Men för den blott ord man äger,
+Blott för den är känslan gjord;
+Ingen till mitthjärta säger
+Ett förtroligt ord.
+
+
+
+VID EN KÄLLA.
+
+Jag sitter, källa, vid din rand
+Och ser på molnens tåg,
+Hur, ledda af en osedd hand,
+De växla i din våg.
+
+Där kom en sky, den log så röd,
+Som rosenknoppen ler.
+Farväl! Hur snart farväl den bjöd,
+För att ej komma mer.
+
+Dock, där en annan mera klar
+Och strålande igen!
+Ack, lika flyktig, lika snar,
+Försvinner äfven den.
+
+Nu åter en!--Den vill ej fly,
+Den vandrar tungt sin stig;
+Men, källa, mörk är denna sky,
+Och den förmörkar dig.
+
+Jag tänker, när jag ser dig så,
+Uppå min egen själ:
+Hur mången gyllne sky också
+Har bjudit den farväl,
+
+Hur mången, tung och dyster, spred
+Sin djupa natt i den
+Och kom så hastigt, ack, men skred
+Så långsamt bort igen!
+
+Men hur de kommit, hur de gått,
+Jag känt dem ganska väl:
+De varit tomma skyar blott
+I spegeln af min själ.
+
+Och spegelns ljus och mörker skall
+Likväl af dem bero!--
+O källa, när blir leken all,
+När får din bölja ro?
+
+
+
+DEN SJUTTONÅRIGA.
+
+Jag vet ej, hvad jag hoppas,
+Och hoppas likafullt;
+Mitt hjärta känns så ödsligt,
+Och är ändå så fullt.
+Hvart syftar denna oro,
+Som ej ett mål kan nå?
+Hvad önskar jag, hvad vill jag,
+Hvad tänker jag uppå?
+
+Vid sömmen hela dagen
+Jag sitter som en träl;
+Jag tycks arbeta flitigt,
+Det lider ej likväl.
+Mot handen sjunker pannan,
+Och nålen glömmes då.
+Hvad önskar jag, hvad vill jag,
+Hvad tänker jag uppå?
+
+Jag mente: våren kommer,
+Naturens dräkt blir ny;
+Då skall min håg förändras
+Och mitt bekymmer fly.
+Och våren kom och sommarn,
+Jag blef mig lik ändå.
+Hvad önskar jag, hvad vill jag,
+Hvad tänker jag uppå?
+
+Jag älskar ej som fordom
+Min sköna nejds behag;
+Ju mera dagen klarnar,
+Dess mera mulnar jag.
+Hur skall min oro skingras,
+Och när min sorg förgå?
+Hvad önskar jag, hvad vill jag,
+Hvad tänker jag uppå?
+
+O, den som finge hvila
+I dödens lugna bo!
+Kanske att blott i grafven
+Ett hjärta finner ro.
+Men dock, hur tungt att redan
+Från sol och vänner gå!
+Hvad önskar jag, hvad vill jag,
+Hvad tänker jag uppå?
+
+
+
+
+HÄMNDEN.
+
+Skönt i loppet strålar bäcken,
+Än af silfver, än af guld,
+Och i sommarhettan häcken
+Står med matta rosor full.
+
+Bäckens svala bölja lockat
+Alla nejdens flickor dit,
+Och där häckens löf sig skockat,
+Ler en gosse, gömd med flit.
+
+Intet öga märker faran,
+Ingen tunga binds af den,
+Och åt löjet skattar skaran
+Tusen yra offer än.
+
+"Tänk, om någon skulle höra
+Våra lekar och vårt glam!"
+"Tänk, om häcken hade öra",
+Svarar gossen och står fram.
+
+"Han skall fångas, han skall jagas!"
+Och han jagas, förrn han rymt.
+"Han skall bindas, han skall agas."
+Och han binds och agas, grymt.
+
+Gissa, hvaraf bojan gjordes!
+Bojan gjord af blommor var.
+Gissa, hvari straffet spordes!
+I en kyss af en och hvar.
+
+
+
+BLOMMANS LOTT.
+
+Bland sommardagens barn en ros jag såg
+I första stunden af dess blomningstid.
+Med purprad kind i knoppens famn hon låg
+Och drömde blott sin oskuld och sin frid.
+
+"Du sköna blomma, vakna, blicka opp
+Och lär att lifvets bästa lott förstå!"
+Så sade, fladdrande kring blad och knopp,
+Den yra, guldbestänkta fjäriln då.
+
+"Se, mörkt och fattigt är ditt trånga hus,
+Och utan njutning slår ditt hjärta där;
+Här lefver glädjen, glöder dagens ljus,
+Och kärleken och kyssen väntar här."
+
+Af talet rördes lilla blommans själ;
+Sin mund hon bjöd åt smickrarn innan kort,
+Och fjäriln kysste, hviskade farväl
+Och flög till nya rosenknoppar bort.
+
+
+
+HVEM STYRDE HIT DIN VÄG?
+
+Långt bortom fjärdens våg,
+Långt bortom fjällets topp
+Du ensam dagen såg
+Och växte ensam opp.
+
+Jag saknade ej dig,
+Jag sökte ej din stråt,
+Jag visste ej en stig,
+Som skulle ledt ditåt.
+
+Jag kände ej din far,
+Jag kände ej din mor,
+Jag såg ej, hvar du var,
+Jag såg ej, hvart du for.
+
+Liksom den bäck, där rann,
+För den, som rinner här,
+Vi voro för hvarann,
+Så länge du var där;
+
+Två plantor, mellan dem
+En äng i blomning står,
+Två fåglar, som fått hem
+I skilda lunders snår.
+
+O, andra nejders son!
+Hvi flög du dädan, säg?
+O, fågel långt ifrån!
+Hvem styrde hit din väg?
+
+Till hjärtat, som var kallt,
+Säg, hur du lågor bar?--
+Hur kunde du bli allt
+För den, du intet var?
+
+
+
+BRUDEN.
+
+Om jag såg dig, om jag såg dig redan
+Styra framom uddens björkar där,
+Såg ett segel först och kände sedan
+Purpurduken, som din flagga är!
+
+Och du kom med några glada rader,
+Af din syster skrifna, när du for,
+Och du kom med "ja" ifrån din fader
+Och en moderskyss ifrån din mor!
+
+Hvarför skjuta opp vår lycka? Åren
+Hinna väl med guld och håfvor än.
+Kärleken har blommans art, och våren,
+Endast våren är en tid för den.
+
+Skyndom! Ljus är kullen, grön är dalen,
+Där, som fågelns sällhet, vår kan gro.
+Fast i toppen af den brända alen
+Skulle jag med dig lycksalig bo.
+
+
+
+SAKNADEN.
+
+I skogen finns ej mer en gren,
+Som löf och fägring bär.
+Förbi är sommarn längesen
+Och endast vinter här.
+
+Ja, ute ser jag vinter blott
+Och inne likaså;
+Och om till världens slut jag gått,
+Jag såge den ändå.
+
+Blef lunden grön; blef nejden varm,
+Blef dagen ljus och klar,
+Låg kölden i min egen barm
+Dock lika ödslig kvar.
+
+O, du mitt ögas fröjd och vår,
+Jag dig ej återser,
+O, du mitt hjärtas sol, du går
+Ej opp ur grafven mer.
+
+Min själ var din, min känsla din,
+Ditt lif var lif för mig.
+Jag har blott saknan kvar som min,
+Det andra for med dig.
+
+Mitt bästa är att tyst vid hälln
+Få minnas flydda dar,
+Då brasan brinner ned och kvälln
+Ej flere slöjder har.
+
+
+
+VÅRVISA.
+
+De komma, de komma,
+De vingade skaror, som flytt,
+Till lunder, som blomma,
+Till sjöar, som ljummas på nytt.
+
+Där stormarna ilat,
+Hörs sången melodisk och ljuf,
+Där drifvan har hvilat,
+Bor glädjen och skönheten nu.
+
+Blott kärleken fäster
+En flykting från skyarnas rand,
+Och himmelens gäster
+Besöka blott leende land.
+
+Mitt hjärta skall blomma,
+Min känsla skall ljummas på nytt;
+Kanhända de komma,
+De vingade änglar, som flytt.
+
+
+
+
+IDYLL OCH EPIGRAM.
+
+
+
+DE FÅNGNA.
+
+På den röda älfvens botten
+Fiskade en gosse pärlor,
+Fann en pärla, blå som himlen,
+Och som himlens stjärna rundad.
+Men en flicka låg i pärlan,
+Och hon bad en bön och sade:
+"Offra upp din pärla, gosse,
+Bryt mitt fängsel, låt mig fara,
+Och en tacksam blick i stället
+Vill jag för min frihet skänka."
+
+"Nej, vid Gud, min goda flicka,
+Pärlan är för mycket dyrbar;
+Bär blott stilla du din boja,
+Mången bar en vida värre."
+Flickan bräckte sakta skalet;
+Morgonrodnan lik i fägring,
+Sköt hon upp vid gossens sida;
+Gyllne lockar skylde pannan,
+Rosens hy på kinden glödde.--
+Stum, i hennes skönhet fången,
+Stod i trenne timmar gossen.
+När den tredje timman slagit,
+Bad han tyst en bön och sade:
+"Offra upp din skönhet, flicka,
+Bryt mitt fängsel, låt mig fara,
+Och en tacksam tår i stället
+Vill jag för min frihet skänka."
+
+"Nej, vid Gud, du goda gosse,
+Pärlan är för mycket dyrbar.
+Bär blott stilla du din boja,
+Mången bar en vida värre."
+
+
+
+DEN TIDIGA SORGEN.
+
+Rosen bröt du för din glada syster,
+Vallmon höll du själf.
+Rosen, flicka, tyder lif och kärlek,
+Vallmon köld och död.
+Anar du ej hjärtats fröjder,--eller,
+Bleka ängel, säg,
+Äger du vid femton år ett öde
+Att beteckna ren?
+
+
+
+FLICKANS ÅRSTIDER.
+
+Flickan gick en vintermorgon
+I den rimbeströdda lunden,
+Såg en vissnad ros och talte:
+"Sörj ej, sörj ej, arma blomma,
+Att din sköna tid förflutit!
+Du har lefvat, du har njutit,
+Du har ägt din vår och glädje,
+Innan vinterns köld dig nådde.
+Värre öde har mitt hjärta,
+Har på en gång vår och vinter:
+Gossens öga är dess vårdag,
+Och min moders är dess vinter."
+
+
+
+LIKHET.
+
+Hur många vågor bo på fjärden,
+Hur många tankar i mitt hjärta?
+De tyckas fly--och dröja kvar dock,
+De tyckas dö--och födas åter,
+Så skilda, och ändå så lika,
+Så många, och ändå desamma!--
+Ur samma sjö, af samma vindar
+De höjas alla,
+Ur samma bröst de höjas alla
+Af samma kärlek.
+
+
+
+FÅGELN.
+
+Öppet är min flickas fönster;
+Vore jag en okänd fågel,
+In till henne strax jag flöge.
+Mig i bur hon skulle sätta,
+Fylla glaset där med vatten,
+Fylla lådan där med hampfrö.
+Men jag ville säga henne:
+"Flicka, bort med frö och vatten!
+Vet, din lilla muntra fågel
+Dricker endast ömma tårar,
+Lefver blott af smek och kyssar."
+
+
+
+DEN FÖRSTA KYSSEN.
+
+På silfvermolnets kant satt aftonstjärnan,
+Från lundens skymning frågte henne tärnan:
+"Säg, aftonstjärna, hvad i himlen tänkes,
+När första kyssen åt en älskling skänkes?"
+Och himlens blyga dotter hördes svara:
+"På jorden blickar ljusets änglaskara
+Och ser sin egen sällhet speglad åter;
+Blott döden vänder ögat bort--och gråter."
+
+
+
+FLYG EJ UNNAN.
+
+Vill du veta, skälmska flicka,
+Hur om hösten vakor fångas?
+Jag skall vara fågelfängarn,
+Du skall låtsa vara vaka.
+
+Märk; hur fågelfängarn talar:
+"Flyg ej unnan, sköna vaka,
+Sitt på klasen trygg och stilla,
+Snaran gör dig ingen skada,
+
+Snaran vill din hals blott smeka."
+Ha, din skalk, du lät dig fånga;
+Kyss mig nu, så skall du slippa!
+
+
+
+KYSSENS HOPP.
+
+Där jag satt i drömmar vid en källa,
+Hörde jag en kyss, på mina läppar
+Sakta tala till en annan detta:
+"Se, hon kommer, se, den blyga flickan
+Kommer redan; inom några stunder
+Sitter jag på hennes rosenläppar,
+Och hon bär mig troget hela dagen,
+Nänns ej smaka på ett enda smultron,
+Att ej blanda mig med smultronsaften,
+Nänns ej dricka ur den klara källan,
+Att ej krossa mig mot glasets bräddar,
+Nänns ej hviska ens ett ord om kärlek,
+Att ej fläkta mig från rosenläppen."
+
+
+
+KÄRLEKEN.
+
+Bannande sin dotter, talte modren:
+"Flicka, jag för kärleken dig varnat,
+Och jag finner, att jag varnat fåfängt"
+Dottren sade: "Var ej oblid, moder!
+Stängde jag mig in, att undfly honom,
+Flög han med hvart solgrand in i rummet;
+Gick jag åter ut och rymde unnan,
+Hörde jag hans suck i hvarje vindfläkt;
+Slöt jag både ögon till och öron,
+Sprang han skälmsk uti mitt eget hjärta."
+
+
+
+SKILLNADEN.
+
+Hur jag satt, med pannan sänkt mot armen,
+Såg en munter sparf från fönsterkarmen,
+Pickade på rutan lätt och sad':
+"Gosse, hvarför sörja där, var glad!
+Med ett frö, som våren röjt på vallen,
+Med en droppe regn, ur drifvan fallen,
+Och en ton af kärlek från min brud
+Är jag rik och nöjd och säll som Gud!"
+"Arma sparf, men har jag vingar, svara,
+Att som du från jord till himmel fara?
+Har som du jag för min kärlek ljud,
+Och, af allt det värsta,--har jag brud?"
+
+
+
+DRÖMMEN.
+
+Tröttad lade jag mig ned på bädden,
+Att i sömnen glömma sorg och saknad;
+Men en dröm sig smög till hufvudgärden,
+Hviskande uti mitt öra detta:
+"Vakna, hon är här, den sköna flickan;
+Blicka opp, att hennes kyss emotta!"
+
+Och jag slår med glädje opp mitt öga;
+Hvar är drömmen? Som en rök försvunnen.
+Hvar är flickan? Bortom land och sjöar.
+Hvar är kyssen? Ack, blott i min längtan!
+
+
+
+DEN FÖRSMÅDDA.
+
+Ax vid ax på åkern vagga,
+Korn vid korn i axen gömmas;
+Så hvart flyktigt ord, du fällde,
+Växer i mitt trogna hjärta.
+Grymma, otacksamma gosse,
+Odlarn går att bärga tegen,
+Men du sår blott, du, och skörden
+Lämnar du åt himlens fåglar,
+Lämnar du åt snö och vindar.
+
+
+
+BLOMSTERHANDLAREN.
+
+Fyraårig satt vid stranden
+Med sin äldsta syster gossen,
+Skar af flarn ett skepp med segel,
+Lastade med blommor skeppet,
+Värfde myror till besättning
+Och till myrkaptenen sade:
+"Segla nu, du käcka sjöman,
+Segla nu och kom tillbaka!
+Sälj min last på andra stranden
+Än för guld och än för pärlor,
+Än för andra granna lekverk!"
+
+Systern strök hans ljusa lockar,
+Drog en suck och talte detta:
+"Fyraårig nu, du säljer
+Strandens menlöst täcka blommor.
+En gång tjugufyraårig,
+Tör du sälja trogna hjärtan
+Än för guld och än för pärlor,
+Än för andra granna lekverk."
+
+
+
+SORG OCH GLÄDJE.
+
+Sorg och glädje båda
+Bodde i mitt hjärta,
+Sorg i ena kammarn,
+Glädje i den andra.
+Oförsonligt skilda,
+Rådde än den ena,
+
+Än den andra ensam.
+Sen den enda kom dit,
+Lär hon öppnat dörren
+Och förenat båda,
+Ty min sorg är sällhet
+Och min glädje vemod.
+
+
+
+FJÄRILPOSTEN.
+
+I det öppna lusthusfönstret
+Satt en sommarmorgon flickan;
+Men från blommorna i nejden
+Kom en guldbevingad fjäril
+Och på flickans lock sig satte.
+Genast slöt hon fönstret, fasttog
+Och försökte tämja fjäriln:
+"Flyg ej bort, du sköna fånge,
+Gläds åt kyssen; njut af smeket
+Och blif stilla kvar på handen!"
+Fåfängt! Hvarje gång han släptes
+Flög han fladdrande på rutan.
+Ändtligt, rörd af fjärilns oro,
+Öppnade den sköna fönstret:
+"Flyg då, otacksamma, flyg
+Med ett bud till dina likar:
+Bjud dem ej så gärna komma,
+Då de aldrig dröja gärna."
+
+
+
+GRUMLA ICKE FLICKANS SJÄL!
+
+Flickan satt vid bäckens strand,
+Tvådde sina fötter där;
+Sjöng en fågel ofvanför:
+"Flicka, grumla bäcken ej,
+Himlen syns ej mer i den!"
+Flickan slog sitt öga opp,
+Talade med tårad blick:
+"Sörj ej öfver bäcken, du,
+Bäcken klarnar snart igen.
+När du såg mig stå en gång
+Vid en ynglings sida här,
+Du till honom tala bort:
+Grumla icke flickans själ,
+Aldrig skall den klarna sen,
+Aldrig spegla himlen mer!"
+
+
+
+SOMMARNATTEN.
+
+På den lugna skogssjöns vatten
+Satt jag hela sommarnatten
+Och för böljans tropp ur båten
+Slängde tanklös ut försåten.
+Men en talltrast sjöng på stranden,
+Att han kunnat mista anden,
+Tills jag halft förtörnad sade:
+"Bättre, om din näbb du lade
+Under vingen och till dagen
+Sparde tonerna och slagen."
+Men den djärfve hördes svara:
+"Gosse, låt ditt metspö vara.
+Såg du opp kring land och vatten,
+Kanske sjöng du själf om natten."
+Och jag lyfte opp mitt öga,
+Ljus var jorden, ljust det höga,
+Och från himlen, stranden, vågen
+Kom min flicka mig i hågen,
+Och som fågeln spått i lunden,
+Sjöng jag denna sång på stunden.
+
+
+
+FRIDEN.
+
+Ofta säger mig min moder:
+"Barn, du äger två klenoder,
+Göm dem för den onda tiden,
+Vårda oskulden och friden!"
+Moder, friden är försvunnen;
+Skall den blifva återfunnen,
+Bjud ej, att jag honom glömmer,
+Som den tagit, som den gömmer;
+Blott med honom, som hans maka,
+Kan jag få min frid tillbaka.
+
+
+
+DEN FÖRÄNDRADE.
+
+Fordom fick jag bannor hela dagen;
+Än satt spensen vårdslöst, än satt kragen,
+Än var håret fästadt opp mot regeln,
+Aldrig hölls jag länge nog vid spegeln.
+Nu har allt förbytt sig! "Säg, hur är dig,
+Flicka, då du aldrig vill bli färdig?
+Hur du städar dig! Det är förskräckligt!
+Har du än ej speglat dig tillräckligt?"
+Är mitt arma sinne då förtrolladt?
+Hvem kan väl en sådan växling vållat?
+"Ingen", svarar tyst mitt hjärta, "ingen,
+Om ej ynglingen, kanske, och ringen."
+
+
+
+DEN LÅNGA DAGEN.
+
+Förr, när min vän var här,
+Var mig en vårdag kort;
+Nu, då han borta är,
+Är mig en höstdag lång.
+"Ack, hvad den dagen flyr!"
+
+Säga de andra nu.
+Jag: "Hvad den långsamma är!
+O, att den ville fly!
+Kommer ej kvällen snart,
+Kommer ej nattens ro?"
+
+
+
+BEHAGEN.
+
+Jag blickar på tärnornas skara,
+Jag spanar och spanar beständigt;
+Den skönaste ville jag välja
+Och sviktar dock ständigt i valet.
+Den ena har klarare ögon,
+Den andra har friskare kinder,
+
+Den tredje har fullare läppar,
+Den fjärde har varmare hjärta.--
+Så finns ej en enda, som saknar
+Ett något, som fängslar mitt sinne.
+Jag kan ej en enda förskjuta;
+O, finge jag kyssa dem alla!
+
+
+
+AMOR.
+
+Ej han sårade mitt hjärta,
+Ej, som döda böcker lära,
+Smög han fram med pil och båge.
+All hans list var blott hans oskuld,
+Skönhet var hans enda vapen.
+"Söta gosse, vill du komma,
+Är mitt hjärta varmt och öppet."
+Och han lydde strax,--och sedan
+Lika mån, som han att dröja,
+Är jag själf att äga honom.
+
+
+
+DEN LÄTTBÖJDE.
+
+Där jag band på åkern gyllne kärfvar,
+Stod den unge Adolf vid min sida,
+Skäran höll han i sin hand, på renen
+Låg, emot en stubbe stödd, hans bössa.
+Men i träsket, nedanför beläget,
+Skrek i vassen nära stranden artan.
+
+Stram till bössan sprang den käcke gossen;
+Men jag fattade hans arm och sade:
+"Låt den stackars artan vara, Adolf,
+Låt för min skull den få vara ostörd!"
+Genast ställde han sin bössa unnan
+Och tog gladt som nyss till skäran åter.
+
+Men jag tänker ofta i mitt sinne:
+"Underlig är dock den vackra Adolf;
+För ett vänligt ord från mina läppar
+Lämnar han, hvad mest hans hjärta fröjdat;
+För en hjärtlig blick af mina ögon
+Gör han gärna, hvad hän skytt tillförne;
+För en vänlig kyss, ett hjärtligt famntag
+Tror jag att han kunde gå i elden."
+
+
+
+DEN ENA STUNDEN.
+
+Allena var jag,
+Han kom allena;
+Förbi min bana
+Hans bana ledde,
+Pan dröjde icke,
+Men tänkte dröja,
+Han talte icke,
+Men ögat talte.--
+Du obekante,
+Du välbekante!
+En dag försvinner,
+Ett år förflyter,
+Det ena minnet
+Det andra jagar;
+Den korta stunden
+Blef hos mig evigt,
+Den bittra stunden,
+Den ljufva stunden.
+
+
+
+TÖRNET.
+
+Törne, du min syskonplanta,
+Svept i vinterns is, försmås du,
+Höljd af taggar, hatas du.
+Men jag tänker: "Kommer våren,
+Slår du ut i blad och rosor,
+Och en växt finns ej på jorden,
+Ljuf och älskad såsom du.
+
+O, hur mången törnestängel
+Står ej naken i naturen,
+Som behöfde kärlek blott,
+Blott en solblick af ett hjärta,
+För att kläda sig i rosor
+Och hvart väsens glädje bli."
+
+
+
+TRE OCH TRE.
+
+Från det höga tornet sågo
+Trenne flickor ut mot hafvet;
+Trenne segel syntes nalkas,
+Och den äldsta systern talar:
+"Systrar, sen vår faders fartyg
+Kommande från fjärran länder!
+Trenne systrar här vi äro,
+Tre kaptener styra skeppen;
+Den, som först i hamnen hinner,
+Han skall få min krans af rosor,
+Om han är med den belåten."
+Och den andra systern talar:
+"Den, som styr därnäst i hamnen,
+Vill min blombukett jag skänka,
+Om han är med den belåten."
+Och den tredje systern talar:
+"Den, som kommer sist i hamnen,
+Han skall få mitt glada famntag,
+Om han är den vackre August."
+
+
+
+MORDEN.
+
+Löfven de falla,
+Sjöarna frysa.--
+Flyttande svanor,
+Seglen, o seglen
+Sorgsna till södern,
+Söken dess nödspis,
+Längtande åter,
+Plöjen dess sjöar,
+Saknande våra!
+
+Då skall ett öga
+Se er från palmens
+Skugga och tala:
+"Tynande svanor,
+Hvilken förtrollning
+Hvilar på norden?
+Den, som från södern
+Längtar, hans längtan
+Söker en himmel."
+
+
+
+DEN SÄLLSYNTA FÅGELN.
+
+När om kvällen han i stugan inkom,
+Bannade sin son den gamla modren:
+"Son, du går hvar dag till dina snaror,
+Och hvar dag du kommer tomhändt åter:
+Vårdslös är du eller oförståndig,
+Efter andra få och du blir utan."
+
+Henne svarade den yra gossen:
+"Hvad, om än ej lyckan är densamma,
+Då vi ej för samma fåglar gillra.
+Bortom mon där, vid det lilla torpet,
+Vistas, gamla mor, en sällsynt fågel;
+Under hösten har på den jag lurat,
+
+Under vintern har jag nu den fångat,
+Men till våren vill jag föra hem den.
+Underlig är fågeln där; den äger
+Icke vingar, men en famn i stället,
+Icke dun, men silkeslena lockar,
+Icke näbb, men tvenne runda läppar."
+
+
+
+VILL DU BYTA ÖDE?
+
+Vuxen upp på stranden
+Af en bäck, som svallar,
+Sköljd af hvarje hvirfvel,
+Hvilket lif af oro
+Lefver du, o blomma!
+
+Blomman hördes svara:
+"Om mig strömmen skonar,
+Om mig strömmen härjar,
+Är dock all min oro
+Blott en flyktig sommars.
+Vill du byta öde,
+Flicka, sköljd af strömmen
+I en ynglings hjärta?"
+
+
+
+HENNES BUDSKAP.
+
+Kom, du sorgsna nordan!
+Hvarje gång, du kommer,
+Bär du bud från henne.
+Kommer du i fläkten,
+Bär du hennes suckar;
+Kommer du i ilen,
+Bär du hennes klagan;
+Kommer du i stormen,
+Bär du hennes verop:
+"Ve mig, edsförgätna,
+Ve mig, ensam blefna!
+Ur den gamles armar,
+Från hans kalla kyssar,
+O, hvem för mig åter
+Till min varma yngling,
+Till min första kärlek!"
+
+
+
+SIPPAN.
+
+Sippa, vårens första blomma,
+Om jag bröt dig, om jag gaf dig
+Åt den älskade, den kalla!
+Bröt jag dig, jag skulle ge dig,
+Gaf jag dig, jag skulle säga:
+"Nära drifvans kant, o flicka,
+Växte vårens första blomma,
+Som vid isen af ditt hjärta
+Blommar opp min trogna kärlek,
+Bäfvande för vinterkylan,
+Men ej kväfd af den, ej skördad."
+
+
+
+MÖTET.
+
+Flickan satt en sommarafton,
+Speglande sig själf i källan:
+"Gode Gud, hvad jag är vacker!
+Men hvad båtar mig min färing,
+Då den yngling, som jag älskar,
+Icke ser mig, icke hör mig?
+Ros, som blommar vid min sida,
+Tag du mina läppars rodnad!
+Purpurstänkta moln i luften,
+Tag du mina kinders purpur!
+Bleka stjärna ofvan molnet,
+Tag du mina ögons klarhet!
+Sist, o graf, tag hvad som lämnas!"
+
+Detta har den skälmska gossen
+Lyssnat till i närmsta buske,
+Och han springer fram till henne,
+Just den sökte, just den funne.
+Men han kysste hennes läppar:
+"Nu tog rosen läppens rodnad!"
+Och han smög sin kind till hennes:
+"Nu tog molnet kindens purpur!"
+Och han såg i hennes öga:
+"Nu tog stjärnan ögats klarhet!"
+Och han slog sin famn kring henne:
+"Nu tog grafven, hvad som lämnats;
+Ty, o flicka, det är grafven,
+Hvarur ingen mera slipper."
+
+
+
+LÖJET.
+
+Löjet var utan hem,
+Irrade modfälldt kring,
+Kom till den höges mund:
+"Får jag min boning här?"
+"Stoltheten bor här ren!"
+
+Löjet var utan hem,
+Irrade modfälldt kring,
+Kom till den lärdes mund:
+"Får jag min boning här?"
+"Allvaret bor här ren!"
+
+Löjet var utan hem,
+Irrade modfälldt kring,
+Kom till min flickas mund:
+"Får jag min boning här?"
+"Kärleken bor här ren,
+Kyssen är kommen nyss,
+Dig har man saknat blott."
+
+
+
+TÅRARNA.
+
+Ren öfver skogens toppar solen stigit
+Och spridt sin glöd i dalens dagg, där flickan
+Med glädjetårad blick sin älskling mottog.
+Han såg i hennes öga, log och talte:
+"Du grät i aftse, när jag gick; jag kommer
+Och ser dig gråta åter, goda flicka,
+Nämn mig en skillnad mellan dessa tårar!"
+"En lika skillnad", sade sakta flickan,
+"Som mellan kvällens dagg och morgondaggen,
+Den ena lyser solen opp och skingrar,
+Den andra kvarblir mulen hela natten."
+
+
+
+EROS' FÖRVANDLING.
+
+"Eros, stygga gosse", sade Pallas,
+"För din lust att alla hjärtan såra
+Borde du förvandlas till ett rofdjur,
+Till en gam med krökta klor och vingar,
+Att förgäfves jaga fågelskaran."
+Eros log och sade blott: "Försök det!
+Sen till gam du Amor har förvandlat,
+Vilja alla fåglar sönderrifvas."
+
+
+
+
+TREDJE DELEN.
+
+
+
+LYCKAN.
+
+Lycka, leende gudinna,
+Född att göra stunden ljuf,
+Ej som jordens härskarinna
+Af min lyra hälsas du.
+Utan makt och utan krona,
+Utan segrar, utan brott
+Vill du endast mildt försona
+Mänskan här med grusets lott.
+
+Hell dig! Intet hjärta blöder
+Under vården af din hand.
+Bröder leder du till bröder
+Öfver öknar, fjällar, land,
+Fläktar vind i längtans segel,
+Lönar varma hjärtans tro
+Och, fast skugglikt, i din spegel
+Visar högre världars ro.
+
+Hvarför skall du trolös kallas,
+Om nå'n gång du svek också?
+Kunde blott du vara allas,
+Säkert glömdes ingen då.
+Nu, hur ville du förena
+Allt, som brustit i sitt fall?
+Öfvergifvas skall den ena,
+Om den andra gynnas skall.
+
+Ljusets lott och fridens gåfva,
+Glädjen, hoppet, kärleken,
+Allt, hvad lifvet bäst kan lofva,
+Ägde jag och äger än;
+Dig blott har jag sett försvinna,
+Hvarje gång jag sökt dig nå;
+Milda, svaga stoftgudinna,
+Le en gång mot mig också!
+
+
+
+HJÄRTATS MORGON.
+
+Mörker rådde i mitt sinne,
+Kallt mitt arma hjärta kändes,
+Innan kärleken där inne
+Af en vänlig ängel tändes.
+
+Ser du solen efter natten
+Strålande på fästet tåga,
+Dimmor skingras, land och vatten
+I ett helgonskimmer låga,
+
+Ser du bilden af mitt hjärta;
+Så dess första morgon grydde,
+Så med fruktan, tomhet, smärta
+Skuggan från dess världar flydde.
+
+Sol, som lifvets natt förjagar,
+Kärlek, om ett bröst du glömmer,
+Hvartill dessa mulna dagar,
+Som man utan dig fördrömmer,
+
+Dessa dagar evigt like,
+Dessa hopplöst långa stunder,
+Detta lif i dödens rike
+Utan ljus och utan under!
+
+
+
+DEN TVIFLANDE.
+
+O, hade jag ett ögonpar
+Långt skarpare, än falken har,
+En blick, som såg, ej stängd, ej skymd,
+Igenom höjd och djup och rymd,
+
+Ej pärlan, störst i hafvets skatt,
+Juvelen, gömd i jordens natt,
+Ej guldets spår i klyftans vrå
+Mitt öga skulle söka då;
+
+Min blick på hennes hjärta låg,
+Den falska flickan genomsåg,
+Den falska, som mig gäckar nu,
+Än stel och hård, än vek och ljuf.
+
+Är köld kanske i hennes barm,
+Då hennes blick är blid och varm?
+Är kärlek gömd i djupet där,
+Då hennes blick mest kulen är?
+
+För bönens suck går himlen opp,
+För sorgen själf har jorden hopp;
+För mig det blef min kärleks lott
+Att tvifla och att tråna blott.
+
+
+
+BRUDEN.
+
+Kom, gode främling, sätt dig ned
+Och hylla vid mitt tjäll,
+Stör ej den tysta nejdens fred
+I denna lugna kväll!
+För sorgen ljuf dess stillhet är,
+Ett brustet hjärta vakar här.
+
+Se, där vid fjärdens nakna strand
+En flicka skådar du;
+Med pannan lutad mot sin hand
+Hon sitter ensam nu;
+Hon blickar stum mot land och sjö,
+Och hvit är hennes kind som snö.
+
+O, mången dag, o, mången natt
+Hon synts, där nu hon är.
+I går vid samma våg hon satt,
+I morgon finns hon där.
+Hon grät nå'n gång en tår förut,
+Men längesen hon gråtit ut.
+
+När kvällen kommer mild och klar,
+När fläkten gjort sitt tåg
+Och fjärden, lik en spegel, har
+En himmel i sin våg,
+Då sänker hon mot djupet ner
+Sin stela blick och ser och ser.
+
+Ibland, då vinden åter väcks
+Och böljans yta rörs
+Och glansen rubbas, spegeln bräcks
+Och djupets himmel störs,
+Hon lyfter tyst sitt öga opp
+Och ser mot skyn, fast utan hopp.
+
+Hon satt en gång på samma strand
+Och såg mot samma fjärd.
+Hon såg sin älskling lämna land
+Och styra hit sin färd.
+Vid klippan där blef sjön hans graf,
+Ej ens hans lik den återgaf.
+
+Och därför hennes hemska ro,
+O främling, ej förströ!
+Låt hennes sorgsna blick få bo
+I djupet af sin sjö.
+Det är det enda, hon har kvar
+Af all den glädje, fordom var!
+
+
+
+SÖNDASSKÖRDEN.
+
+Högt strålar morgonsolen ren,
+Naturen kläds i ljusets sken,
+Af fågelsånger ljuder skyn,
+Och ingen rörs dock än i byn.
+
+Hur kan väl odlarn hvila än?
+Är icke dagen ljus igen
+Och åkern gul och tegen full?
+Hvad gör, att han försmår dess gull?
+
+Dock se, han öppnar ren sitt tjäll.
+Hur lugn är ej hans blick, hur säll!
+Hvar jordisk omsorg, tung och kvaf,
+Han, som en klädnad kastat af.
+
+Och obeväpnad är hans arm
+Och fri hans skuldra, lätt hans barm,
+Och ingen lie röras får,
+Fast skördens högtid förestår.
+
+Men festens timma slår till slut;
+Då kallas barn och maka ut,
+Och med de sina, from och rörd,
+Han vandrar nu till dagens skörd.
+
+Och glad han blickar opp och ser,
+Hur skaror samlas mer och mer,
+Hur känd och okänd styr sitt steg
+Till samma mål, till samma teg,
+
+Dit, där de ljusa murar stå
+Med fridens helga kors uppå,
+Dit, där den gyllne tegen är,
+Som evighetens skördar bär.
+
+
+
+DEN GAMLE.
+
+En konung syns den gamle mig
+Vid slutet af sin lefnads stig,
+Vid målet för sin långa färd,
+Så segerrik, så afundsvärd.
+
+Hvar storm af tiden ren sig lagt,
+Hvar granne vördar glad hans makt,
+Och villan djärf, passionen yr
+Långt från hans tysta rike flyr.
+
+Hans folk en fridsam skara är
+Af milda, slumrande begär,
+Af minnen, som förblifvit kvar
+Från forna, ljuft förflutna dar.
+
+Hans spira är hans vandringsstaf.
+Hans borg, hans fasta borg en graf,
+Hans kungaglans af lugn består,
+Och krona är hans silfverhår.
+
+
+
+BLOMMAN.
+
+När sig våren åter föder,
+Klar och ljuf,
+Dagen ler och solen glöder,--
+Vaknar du,
+Fäster vid din veka stängel
+Blad och knopp,
+Och från gruset som en ängel
+Lyftes opp.
+
+Med din doft kring rymden ilar
+Fläkten glad,
+Fjärilns gyllne vinge hvilar
+På ditt blad.
+Ingen oren vågar kinden
+Kyssar ge,
+Daggen, ljuset, fjäriln, vinden.
+De, blott de.
+
+När, likt plantan i sin sommar,
+Skön och blid,
+Allt det ljufva föds och blommar
+Utan strid,
+Hvarför går här sorg och fara
+Hand i hand,
+Hvarför får ej jorden vara
+Fridens land?
+
+
+
+HÖSTSÅNG.
+
+Löfven gulna,
+Träden klädas af,
+Och novemberdagar mulna
+Öfver blomstrens graf;
+Drifvan deras kronor grusat,
+Blott i hjärtan, som de tjusat,
+Medan sommarns sol dem värmde än,
+Lefva de som minnen opp igen.
+
+Rosen blommar
+Några korta dar;
+Dröjer mer än rosens sommar
+Mänsko-blommans kvar?
+Skön hon skjuter opp och prålar,
+Kinden glöder, ögat strålar,
+Men en fläkt vid hennes stängel rör,
+Och hon bleknar, lutar, vissnar, dör.
+
+Du, som väckte
+Mig ur jordens grus,
+Låt mig bland ditt blomstersläkte
+Spira ren och ljus,
+Att, då sommarns sol mig glömmer,
+Någon ängel vänligt gömmer
+Bland de minnen, han från jorden bär,
+Minnet af min tysta blomning här!
+
+
+
+DEN HEMKOMMANDE.
+
+Ensliga sken,
+Flamma, som stjärnornas ren,
+Ljus från min fädernehärd,
+Tindrar i natten du än?
+Glada, förtroliga värld,
+Väntar du vandrarn igen?
+
+Dagen är all,
+Mörk är min bana och kall,
+Dyster i skogarna här
+Vintern, den isiga, rår;
+Ljus, där du tindrar, o där
+Finner jag kärlek och vår.
+
+Skynda din gång,
+Lycklige! Kanske en gång
+Kommer du åter och ser
+Stum mot ditt fädernetjäll;
+Ljus är din hydda ej mer,
+Kulen och ödslig din kväll.
+
+
+
+MITT LIF.
+
+Strid på brädden af en graf,
+Segling på ett vredgadt haf,
+Sträfvan på en stiglös stig,
+O mitt lif, jag nämner dig.
+
+Längtan fyllde seglarns håg,
+Hafvet för hans öga låg:
+"O, där bortom purpurskyn
+Vill jag se en högre syn,
+
+Vill jag nå en bättre strand,
+Ljusets, fridens, glädjens land."
+Seglet svällde, hoppet log,
+Mot det vida skeppet drog.
+
+Strid på brädden af en graf,
+Segling på ett vredgadt haf,
+Sträfvan på en stiglös stig,
+O mitt lif, jag nämner dig.
+
+Hvar är hamnen, lugn och klar,
+Hjärtats frid från forna dar?
+Hvar är hoppets guldkust gömd,
+Aldrig nådd och aldrig glömd?
+
+Vågen seglarns kosa stör,
+Stormar hvina ofvanför;
+Ack, ännu står purpurskyn
+Lika fjärran för hans syn.
+
+
+
+TANKEN.
+
+Tanke, se, hur fågeln svingar
+Under molnet lätt och fri;
+Äfven du har dina vingar
+Och din rymd att flyga i.
+
+Klaga ej, att du vid gruset
+Som en fånge binds ännu;
+Lätt som fågeln, snabb som ljuset,
+Mer än båda fri är du.
+
+Är det gladt på jorden, hvila
+Bland dess fröjder glad också;
+Är det sorgligt, ila, ila
+Bort till högre världar då.
+
+
+
+DEN ÖFVERGIFNA.
+
+Löf och örter och blommor små,
+Ljusa liljor med dagg uppå,
+Purpurros, som så vänligt ler,
+Jag vill välja till brudkrans er.
+Minnesblomma vid böljan klar,
+Inga törnen din stängel har.
+O, hur liknar dig icke den,
+Som gror upp i min barm igen,
+Som har taggar på hvarje skott
+Och som sårar mitt hjärta blott.
+
+Sjungen, bäckar, min bröllopssång!
+Ljufva källor och vattensprång,
+Sjungen gladt om en framtids dar,
+Att jag glömmer den tid, som var,
+Glömmer lifvet med kval och lek,
+Glömmer den, som min trohet svek!
+Sjungen, bäckar, min bröllopssång!
+Ljufva källor och vattensprång,
+Sjungen ömt ur min egen själ
+Åt den falske ett långt farväl!
+
+Jag vill välja till vän en ann',
+Som ej sviker så lätt som han,
+Som ej kysser mig våren ut
+Och försvinner, då den är slut.
+Kom, o död, och mitt hjärta tag,
+Låt det hvila vid ditt i dag!
+Fast din brud är af tårar blind,
+Fast din flicka har mulen kind,
+Fast din ros icke mer är röd,
+Kom, o död, kom, o ljufva död!
+
+
+
+HÖSTKVÄLLEN.
+
+Hur blekt är allt, hur härjadt, vissnadt, dödt!
+Hvar är den blomning nu, som sommarn födt?
+I dalen domnar allt, i skogen tiges,
+Och till en graf den skumma jorden viges.
+
+Dock, ögat lyftes sällt från grafven opp,
+En högre värld har grytt för hjärtats hopp,
+I jordens skymning klarna stjärnelanden,
+Och oförgängligt ler ett hem mot anden.
+
+Så drömmer jag i höstens kväll och ser,
+Hur löfvet faller stelt från björken ner,
+En naken strand i vikens djup sig speglar
+Och öfver månen silfvermolnet seglar.
+
+
+
+DEN VÄNTADE.
+
+I sitt hushåll är min mor,
+Vid sin söm min syster är,
+Och min bror far ut på jakt;
+Själf med handen under kind
+Sitter jag och drömmer här.
+O, min älskling, hvar är du,
+Icke spord och icke känd,
+Saknad blott och väntad blott?
+
+
+
+FÅFÄNG ÖNSKAN.
+
+Otaliga vågor vandra
+På hafvets glänsande ban.
+O, vore jag bland de andra
+En bölja isocean,
+Så liknöjd djupt i mitt sinne,
+Så sorglöst kylig och klar,
+Så utan ett enda minne
+Från flydda, sällare dar!
+
+Dock, skulle en våg jag vara,
+Densamme jag vore väl då.
+Här går jag ju bland en skara
+Af svala vågor också.
+De skämta med fröjd och smärta,
+På lek de tåras och le,
+Blott jag har mitt brinnande hjärta;
+O, vore jag utan som de!
+
+
+
+MINNET.
+
+Åter ett besök i ensligheten
+Af försvunna, dyra, sörjda vänner,
+Af gestalter från min lyckas dagar,
+Sjön vid hyddan, hyddan, skogen, bergen,
+Mina lekar, mina fröjder, drömmar
+Och min första kärleks blomstersuckar!
+
+O, jag tänker på naturens godhet
+Att i saknaden oss unna minnet,
+Som ett fordoms ljufva, svala lycka
+Lik en morgondagg på hjärtat häller
+Än, när solen bränner middagstiden.
+
+
+
+MÅLAREN.
+
+Du önskat dig ett rum i mina sånger,
+Du bedt mig, goda flicka, tusen gånger,
+Med diktens färger någon ledig dag
+Försöka teckna dina anletsdrag.
+
+Välan! Min pensel skall jag mer ej spara;
+Välj du en stund blott och försök att vara
+Till min, till skick, till lynne och gestalt,
+Som jag som konstnär nu förordnar allt.
+
+Skön skall du vara: skönheten allena
+Är värd att sig med konstens själ förena;
+Men skön är flickan, då hon gläds och ler;--
+Blif därför glad, då du mig komma ser!
+
+Öm skall du vara: skönheten är mycket,
+Men hjärtat ensamt ger det goda tycket;--
+Fäst därför ständigt, blott för tyckets skull,
+På mig en blick, af eld och kärlek full!
+
+Och godhet, godhet måste taflan röja,
+En lust att skänka, trösta och förnöja;--
+Glöm därför ej att hvarje ledig stund
+Till kyssar räcka fram din purpurmund!
+
+Öm, skön och god, hur skall din bild ej stråla!
+Dock litet partiskt bör ock målarn måla,--
+Och därför säg, hvar gång jag penseln för,
+Att du för evigt, evigt mig tillhör!
+
+
+
+DE TVÅ.
+
+I palatsets salar glimma
+Tusen lampor, sollikt klara,
+Och i ljusets strömmar simma
+Dofter, fina, underbara.
+
+Allt är ordnadt. Gäster komma,
+Svindlande på lyckans branter;
+Höstar vissna, vårar blomma
+Mellan guld och diamanter.
+
+Nu blir tyst, helt tyst för stunden,
+Som till andakt allt sig skickar.
+Festens hjälte står i runden,
+Ren ett mål för allas blickar.
+
+Han är brudgum. Ordnar smycka,
+Stjärnor tynga högtidsskruden.
+Med en himmel full af lycka
+Väntar han den sköna bruden.
+
+Och hon kommer. Af sin fader
+Ömt ledsagad, ses hon skrida
+Mellan höga gästers rader
+Till sin höge brudgums sida.
+
+Är hon lycklig, kan hon sakna
+Någon sällhet än på jorden?
+Kan väl mer en önskan vakna,
+Som ej ren är uppfylld vorden?
+
+Ack, hon står där blek i glansen,
+Den hon tyckes varsna föga;
+Locken darrar under kransen,
+Tårar skymma hennes öga.
+
+Vigselns fråga, föreläsen,
+Hörs blott läppens ja besvara;
+Med sin tanke, med sitt väsen
+Tycks hon fjärran, fjärran vara.
+
+Utanför palatset svallar
+Mot en ödslig klippstrand hafvet;
+Fjället med sin krans af tallar
+Är i mörker ren begrafvet.
+
+På den skumomstänkta hällen
+Kan du dock en vålnad röja.
+Ensam i den kulna kvällen
+Ses en yngling än där dröja.
+
+Hösten sina stormmoln skockar,
+Men han syns dock icke vika.
+Daggen stelnar i hans lockar,
+Men för honom är det lika.
+
+Hafvets hvita bränning strömmar
+Mot hans skuldra öfver fjället.
+O, han gått med sina drömmar,
+Blott hans skugga är på stället.
+
+O, när hjärta är som hjärta,
+Hvilken enhet mellan tvenne!
+Honom se i nattens svärta,
+I palatsets strålglans henne.
+
+Nattens mörker, dagens flamma,
+Allt det bittra, allt det glada,
+Blir det icke allt detsamma,
+O, när lifvets rot fått skada!
+
+
+
+I EN UNG FLICKAS MINNESBOK.
+
+Varm på fästet lyste vårens sol,
+Öfver fälten dagg och fjärlar blänkte,
+Och på ängen stod en ung viol.
+Vet du, hvad den täcka blomman tänkte?
+
+Jo, hon tänkte: O, hur ljuft att här
+Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta!
+Du, som mig i ljus och färger klär,
+Låt min blomning aldrig, aldrig sluta!
+
+Så hon bad. Var det en fåfäng bön?
+Var det fröjd, hon sökte, eller smärta?
+Bad hon om att vara ung och skön
+Till sin kind blott eller till sitt hjärta?
+
+Bed som blomman, blomma du jämväl!
+Lif och tjusning älskar lifvets ängel.
+Bed som hon, men för din blomstersjäl,
+Ty förgänglig är din blomsterstängel.
+
+
+
+(Vid teologie doktorspromotionen 1857).
+
+När ynglingen sin hälsning bringar er,
+I själen eldad, kransad gladt om pannan,
+Åt edra kinders färg han priset ger,
+Han hyllar blomningen; vår hyllning är en annan.
+Vi älska lifvets vårglans, äfven vi,
+Men den, som varar än, sen vårar gått förbi.
+
+Vi hunnit pröfva åren mer än han;
+Ack, hvad de skänka, växlar om likt vinden.
+På ängen bleknar blomman, bäst hon brann;
+En annan lott än hon har blomman ej på kinden. .
+Hvem älskar henne ej, den dag hon ler?
+Men det blir än en dag, då syns hon icke mer.
+
+En blomma finns, den vi vår hyllning ge,
+En hälsoört för glädjen som för smärtan.
+Den heter kärlek. Blyg, ej skimrande,
+Den fostras tålig, gömd i edra varma hjärtan.
+Först där den hela kan, den blickar fram,
+I svaghet full af kraft och ljuf, fast allvarsam.
+
+För fröjd och tröst från vaggan till vår graf,
+Från dar, som farit hän, till dar, som komma,
+För alla tårar, dem hon torkat af,
+Vår hyllning ägna vi åt denna gömda blomma.
+Hon runnit upp ur evighetens frö,
+O, låten henne här ej blekna, vissna, dö!
+
+
+
+
+LEGENDER.
+
+
+
+KYRKAN.
+
+Hårda skiften, bittra pröfningstider
+Bragt från eget hemman, gods och välstånd
+Djupt i nöd och armod bonden Onni.
+Åren härjat sist, hvad ödet skonat.
+Fem och sjutti vintrar täckt hans hufvud
+Med en snö, som ingen sommar smälter.
+Ett blott ägde han af allt, hvad fordom
+Gjort hans glädje, ett blott, sin förtröstan
+På den Gud, som medgång sändt och motgång;
+Och han bodde nu, till dörrn förvisad,
+Gömd, förbisedd, på en annans hemman,
+Af sin sockens mildhet underhållen.
+
+Men midsommardagen grydde, folket
+Vaknade i stugan; äldre, yngre
+Klädde sig i högtidsdräkter, alla
+Ville skynda nu till Herrans tempel.
+Hos den gamle väcktes samma längtan,
+Och han gick till värden fram och talte:
+"Låt mig följa dig i dag till kyrkan,
+Käre broder! Våren ut jag sutit,
+Full af krämpor, i mitt hörn vid muren
+Och ej hört Guds ord på halfva året."
+
+Värden viste ut mot träsket. Tjocknad
+Låg en hvitgrå dimma än däröfver,
+Och ej strand, ej våg, ej holmar syntes.
+"Vill du själf försöka hitta vägen",
+Sade han, "med båt far ingen annan;
+Men till fots är färden lång kring viken,
+Och för dig finns nu ej häst i gården."
+
+När den gamle hört det hårda ordet,
+Gick han tyst till stranden, löste båten
+Och begynte ro i gråa dimman.
+"Den, som leder fiskens stråt i hafvet,
+Fågelns stråt i luften, att de komma
+Dit Hans lag dem kallar, Han skall foga,
+Att ock jag i dag Hans kyrka finner."
+
+Stunder flöto bort, blott sjö och töcken
+Såg den gamle, från sin kosa vilsnad,
+Och hans kraft begynte svika; tyngre
+Kändes rodden ren och handen domnad.
+När i morgonlugnet öfver fjärden
+Första gångens ringning ljöd och klangen
+Hann hans öra, var den dof och mattad,
+Och han fann sig långt från kyrkan, längre,
+Än när först han lade ut från hemmet.
+Och det ringdes andra, tredje gången,
+Och från fjärran än blott kommo ljuden.
+Och mot höjden hof den gamle ögat,
+Såg mot gråa skyn som med en fråga,
+Utan kraft och råd och hopp och bana.
+
+Men i samma stund i sakta skridning
+Stötte båten mot en häll, och dunkelt
+Ofvan hällen skymtade ur töcknet
+Fram en strand och bjöd den gamle hvila.
+Opp han steg på stranden, såg omkring sig,
+Kände stället, kände ön i träsket,
+Där som ung han landat tusen gånger,
+Och han satte sig på kala berget
+Tankfull ned, och mörker rådde, mulen
+Var hans själ, och mulen jord och himmel.
+
+Men det ringdes samman.--Var i högre
+Makters vård den gamle?--När han hopplös
+Nu mot fästet höjde ögat, syntes
+Klar en högblå rand emellan molnen,
+Ljusets förebud. I kyrkan skulle
+Sången börjas; på den öde holmen
+Drog ock nu den första vindfläkt andan
+Mellan löfven, och den första lärkan
+Flög, af dagern väckt, mot skyn. Försvunnen
+Var naturens dvala snart. På toner
+Följde toner nu, och nya stämmor
+Vaknade i dal, i höjd. Ett jubel
+Ljöd bland luftens dimmor, ljöd bland träden
+Kring den gamle, och han själf, af sångens
+Glädje gripen, glömde nöd och sorger
+Och föll in med ord. Den sköna psalmen,
+Sommarns psalm, "Den blomstertid nu kommer",
+Ljöd i stilla darrning från hans läppar.
+
+Och den blomstertid var kommen. Sommarn,
+Som han sjöng om, var af inga murar
+Utom honom stängd. Dess örtesängar
+Växte för hans fot, dess fågelsånger
+Hörde han; och Kristus, som han nämnde
+Sarons blomster, gröna dalens lilja,
+Kom som blomster och som lilja, värmde,
+Som han bad, i hvarje fläkt hans sinne.
+
+När han slutat psalmen, hade höjden
+Klarnat redan, blott kring lägre rymder
+Låg ett töcken än. Då steg ur österns
+Molnbädd solen opp och göt en strålflod
+Öfver landets, öfver vattnets dimma.
+Tystare blef rymden, luftens skaror
+Sökte hvila, hvarje väsen tycktes.
+Vilja endast skåda nu, ej sjunga;
+Och den gamle följde med sitt öga,
+Stum af andakt, ljusets väg.--Hvad dunkelt
+Syntes nyss, var nästa stund förklaradt.
+Udde efter udde dök ur dimman,
+Ö vid ö stod fram; en värld af fägring
+Växte sakta opp ur skuggans tomhet,
+Tog begränsning, färger, glans.
+
+                                Förliden
+Längesen var morgonstunden redan,
+När, med klarnad blick, med molnfri panna,
+Rörd och tacksam, från sin plats den gamle
+Reste sig och gick till jullen åter.
+
+Men han såg till afsked än tillbaka
+Upp mot stranden. "Nu, Guds frid med eder",
+Så han hördes säga, "fåglar alla,
+Unga bröder, systrar, Guds församling,
+Som med mig i dag i samma kyrka
+Honom prisat och Hans ära sjungit.
+Och haf tack, du tolk af himlens läror,
+Klara sol, som nu för oss predikat,
+Böjt vårt hjärta att Hans godhet känna
+Och lagt ut Hans verk för våra ögon."
+
+
+
+DOPET.
+
+I en grotta vid Arabiens öken
+Bodde eremiten Eukaristos.
+Mild mot alla, vis och mångerfaren,
+Söktes han af nejdens folk ej sällan,
+När bekymmer tryckte någons sinne.
+En gång kom en kvinna till hans boning,
+Bärande ett nyss födt barn på armen;
+
+Blek var hon, och blekare var barnet.
+"Fader", sade hon, "hvar skall jag finna
+Tröst? Se, detta barn har dött, och dopets
+Helga vatten har ej rört dess hufvud.
+Ve, förtappadt är det, skall väl aldrig
+Äga arfvedel i Kristi rike."
+
+Straffande tog eremiten ordet:
+"Hvarför, kvinna, har du låtit barnet
+Dö förutan dop, om ock blott nöddop?"
+
+Men den arma modren brast i jämmer:
+"Fader", sade hon, "i öknen födde
+Jag mitt barn, där fanns ej vatten; solen
+Brände ofvan mig och sanden under;
+Tårar blott och suckar där jag ägde."
+
+Då blef gubben rörd och föll i tankar,
+Eftersinnade en stund och höjde
+Handen öfver gråa ögonbrynen.
+Slutligt var hans mening fast och mogen,
+Och han talte, full af frid och saktmod:
+"Vattnet gör det visserligen icke,
+Utan anden, som är med i vattnet.
+Kvinna, trösta dig, ditt barn är frälsadt!
+Herrans ande har i brända öknen
+Döpt det med din suck och dina tårar."
+
+
+
+BÖNEN.
+
+En gång, när i fromma, glada samtal
+Vid sitt middagsbord den gamle Luther
+Satt som vanligt bland förtrogna vänner,
+Talte en af dessa så med klagan:
+"Svår och ond att lefva i är världen,
+Full af vansklig id och jordisk omsorg;
+Intet under därför, att så mången
+Sökt i klostrens lugn en saknad stillhet.
+Äfven mig de plåga, dessa oljud
+Af en outtröttlig världslig sträfvan.
+I mitt grannskap bultas, smids och hamras
+Oupphörligt hela dagen genom,
+Och hur tidigt än jag vaknar, störa
+Dån och hammarslag min morgonandakt."
+
+Luther log och sade: "Hvarför störas?
+Tänk långt hellre: 'Jag har sofvit länge;
+Hör min fromma granne, hur han redan
+Hunnit stiga upp och börja bönen';
+Ty en bön, min vän, är flit och arbet.
+Sannerligen, när den svarte smeden
+Vaknar upp och tänker: 'Gud har gett mig
+Åter dag och krafter att arbeta',
+Och med hurtigt mod begynner smidet,
+Är hans trötta flämtning för vår Herre
+Icke mindre kär än dina suckar,
+Och på himlens portar slår hans slägga
+Kanske starkare än dina böner."
+
+
+
+KRYSANTOS.
+
+I den kristna kyrkans första tider,
+När i ljuset från den nya världen
+Jorden bleknade och mången trogen
+Vände bort från den med rysning ögat,
+Bodde i Aten en man, Krysantos.
+Tidigt, innan än den bruna locken
+Vissnat på hans hjässa, kinden mistat
+Vårens blomning, höga pannan fårats,
+Hade ordet hunnit till hans öra
+Och hans hjärta öppnats gladt för Kristus.
+Men hos honom föddes med hans nya
+Födelse ej fasa för hvad fordom
+Han i lifvet aktat kärt och heligt.
+Aldrig kunde han förmås att hata
+Denna jord, där Hellas fanns, hans sköna,
+Varma fosterland; hans tjusning ständigt
+Var Aten, den ljusa tempelstaden,
+Och hans sinne smälte än i vällust
+För hvartenda ljud af modersmålet,
+Den hellenska tungans harpotoner.
+När hans trosförvanter, dystra, slutna,
+Sökte skogars tystnad och i bergens
+Kulna, mörka, skymda grottor fjärran
+Gömde sig för frestelsen och världen,
+Gick han ljus, en afbild af den första
+Dag han skådat, upprätt, silfverhårig,
+Fridsam, tålig midt i lifvets vimmel,
+Hörde mannens språk och barnets joller,
+Stod på torgen lyssnande, när talarn
+Lät sin stämmas åska skaka folket,
+Deltog i beslut och bar till urnan
+Sin voteringsskärf som hvarje annan.
+Stundom åter, när, på dagens mödor
+Och bekymmer mätt, han sökte lugnet
+Och i bönens djup hans ande svanlik
+Ville skölja jordens stoft från vingen,
+Sökte han ej mörka öknars kulor;
+Nej, där klarast salaminska sundet
+Log mot lummig strand, bland pinier, lagrar,
+Sågs han vandra, njuta skuggans svalhet,
+Andas vällukt, blicka hän mot hafvet,
+Medan solen sjönk och böljan lugnad
+Speglade en rosig aftonhimmel.
+
+Så han lefvat, så han lefde, sådan
+Satt en kväll på Sunions topp den gamle.
+På hans knä låg sluten nu en rulle
+Af Sofokles, hedningen, den store,
+Ädle sångarn, och på rullen ytterst
+Lästes tecknadt: "Oidipus Kolonus".
+
+Nyss han slutat dramen, för hans minne
+Dröjde än dess bilder, och hans blickar
+Sväfvade kring den besjungna nejden.
+"O Kolonos", sjöng han efter skalden,
+"Bygd, bland jordens alla bygder skönast,
+Ljusa, glada, skimrande Kolonos,
+Där, med lundars gröna skygd förtrogen,
+Näktergalen gäll i toner prisar
+Murgrönsrankans dunkla rodnad, gudens
+Helga träd, det bäruppfyllda, svala,
+Stormförskonta, där bland gudaburna
+Fostrarinnor Dionysos svärmar,
+I gudinnors lockar sedd, narcissen
+Gror med himmelsk dagg på bladens fägring,
+Krokos gulnar, källor sömnlöst skänka
+Klara bäckar näring och i sångmörs
+Krets med guldtöm åker Afrodite!"
+
+Så med hednisk färg, men kristlig värma
+Målande sin sälla hembygds fägring,
+Sjöng, af hednasångarn väckt, atenarn,
+När en yngling, tidigt som Krysantos
+Genomträngd af korsets helga lära,
+Nalkades med långsam gång den gamle.
+Stannande framför hans fötter, stod han
+Stum med öfver bröstet knutna armar;
+I hans anlet syntes skuggor skifta
+Mellan sorg och vrede, harm och ömkan,
+Och hans blick låg sänkt på pergamentet.
+
+Länge stod han tankfull, dock omsider
+Bröt han tystnan. "Gubbe", så han sade,
+"Blef ej äfven du en gång till ljusets
+Helga rike kallad, trängde icke
+Nådens varma strålar till ditt hjärta--
+Så jag sport--; och dock, hur är din vandel?
+Där, hvar dagens barn i fåfäng sträfvan
+Träla, fika, storma och försvinna,
+Där med praktsymboler, än af purpur
+På en vårfrisk kind och än af löjen
+Kring en läpp, som mognar, afgrundsfursten
+Tecknat an de sina, där, o gamle,
+Trängs du, lefver du och har din glädje.
+Sällan ses du ensam, och om sådant
+Nå'n gång händer, är det ej Försonarn
+Som du ropar an, all världens Herre;
+Nej, berusad af en giftfylld saga,
+En förförisk sång, med läppar, blekta
+Ren af dödens hälsningskyss, du stammar
+Afrodites namn och Dionysos'.
+Hvad blir slutet? Rysligt, rysligt, gamle,
+Skall du plikta för din brutna trohet,
+Du i nådförbundet en gång slutne.
+Ryslig, ryslig blir i svafvellågor
+Än din lott, när, utan hopp förtappad,
+Gråtande, du ej en tår kan gråta
+Åt din törst och svagt med vissnad tunga
+Evigt fåfängt till ditt bistånd kallar
+Dina väsenlösa fabelgudar."
+
+Så han sade. Lugnt som kvällens anlet
+Var den gamles, och den höjda blicken
+Såg bestraffarn an: "Frid, stränga yngling!"
+Talte han, "din tro är stark, jag älskar
+Den, som tror. Dock svara: kan ditt unga,
+Bruna öga genomskåda hjärtan
+Och rannsaka njurar, när du dömer?
+Döm ej, och du döms ej, säger Herren.
+From, fördragsam, fridsam, glad och trogen
+Går sin gång i mästarns spår en kristen;
+Full af kärlek är hans tro, och, yngling,
+Kärleken är hofsam, mild och tålig,
+Yfves icke, stormar icke, tänker
+Icke argt och vet ej af att vredgas.
+Kärleken fördrager allt, han tror allt,
+Hoppas allt och lider allt och vänder
+Aldrig åter. Yngling, om du hade
+Tro att flytta berg och lyfta dalar,
+Utan kärlek vore du en skugga."
+
+Sagdt. Och vänligt räckande den unge
+Handen, drog han honom till sin sida,
+Och på samma häll nu suto båda.
+
+Dagen framled, mattare i väster
+Glödde solen, vinden sökte hvila,
+Kvällens frid sjönk ned från Greklands himmel.
+
+Men för dessa taflor hade gubben
+Nu ej öga; ynglingen allenast
+Fängslade hans syn och tanke. Länge
+Satt han tyst, omsider så han talte:
+"Vackra yngling, om den gamles varning
+Icke kränkt ditt sinne, låt mig göra
+Dig en fråga än, kanhända tvenne.
+När jag ser ovalen af ditt anlet,
+Pannans, näsans stolta, raka tycke
+Och ditt språk förnimmer, halft i attisk,
+Halft i jonisk brytning, ljuft i båda,
+Ljuft ännu i ton, då du fördömer,
+Vet jag, att hellen du är. Men säg mig,
+Hvilken trakt dig fostrat? Kanske någon
+Af Arkipelagens sköna öar
+Såg dig födas, Paros, Samos, Naxos,
+Mitylene? Kanske såg du dagen
+På det rika Asiens kust? En lycklig
+Fader lyfte dig, hvarhelst du föddes,
+På sin arm och drömde sälla drömmar."
+
+"Delos", svarte ynglingen med mildrad
+Stämma nu, "det hafomflutna Delos
+Var mitt hemland, Kallinikos hette
+Den, som en gång jordiskt var min fader,
+Nu en annan jag i himlen funnit."
+
+"Kallinikos", talte gubben åter,
+"Ej ett okändt namn du nämnt; min gästvän
+Var i forna dagar han på Delos.
+O, jag minns ännu den mångbesjungna,
+Gröna ön, af sagans alla gudar
+Sökt och älskad, Artemis', Apollons
+Fosterhem, jag minns dess höga kullar,
+Skuggade af cedrar och cypresser,
+Och dess dalar,--skall jag nämna dalen,
+Nyktos dal, åt citterguden helgad?
+Många länder har jag sett, från Pelops'
+Halfö vandrat till Tessalien, vistats
+På hellenerhafvens alla öar;
+Ingen nejd dock tjust mig så, som dalen
+Där på Delos med sin lund, sitt tempel,
+Och vid denna låg din faders boning.
+Yngling, när så mycket skönt du skådat
+Frän din lefnads första morgon, svara,
+Äger jorden endast svarta bilder
+För din själ, säg, bor ej i ditt hjärtas
+Djup ett enda minne, tåldt och sparadt,
+Från den tid, då drömlik än i oskuld
+Du bland Nyktosdalens blommor lekte?"
+
+Så han sade. På den unges skära,
+Marmorhvita kinder sågs en flamma
+Svagt och flyktigt tindra opp och blekna.
+Men den gamle fortfor: "Jag har lyssnat
+Till en sägn en gång, Arkipelagens
+Öar tro den redan, snart kanhända
+Skall den spridas öfver fasta landet.
+Så förtäljer den: På Delos föddes
+Marmaryne. Tvenne lustrers somrar
+Knappt hon skådat; när hos nejdens alla
+Ynglingar begärens eld hon tände.
+Men åt ingen sinnlig trånad ville
+Hon sitt rena väsen öfverlåta,
+Blott Apollon valde hon till älskling,
+Och i Nyktosdalen, ren och trogen,
+Blef hon gudens blomstervårdarinna.
+Kväll och morgon, stundom hela dagen
+Sågs hon där bland blommorna,--en äldre
+Syster lik, så blid och så förtrolig,
+Vattna, stöda, ordna och plantera.
+Men ej handens ensamt var den skötsel,
+Hon dem skänkte; ofta lutad länge
+Med sitt öga öfver blommans öga,
+Lät hon så sin andes låga drickas
+Af den spädas blick och plantans dunkla,
+Tysta stoft af hennes själ besjälas.
+Själf tillbaka tog hon åt sin ande
+Kropp af blomstren, klädde minsta tanke
+I en skrud af dagg och doft och färger,
+Bytte så med markens döttrar gåfvor,
+Gaf och tog i outtömlig kärlek.
+Där, i denna fristad, stängd för mängden,
+Fick ibland en yngling ljuft fördrömma
+Dagens stunder, lefva med det vackra
+Blomsterfolket och dess vårdarinna.
+Men om honom talar sagan åter:
+När med hjärtat fullt af aldrig yppad,
+Namnlös kärlek han bland Marmarynes
+Blommor gick och hon i templet dröjde,
+Såg han henne, fast hon själf var borta,
+Sällt i hvar gestalt, i hvarje väsen
+Af den skapelse, hon väckt och vårdat.
+Rosen rodnade med hennes rodnad,
+Liljan såg med hennes blick, i trädets
+Susning hördes endast hennes stämma,
+Och i tusen skilda former lefde
+För hans fromma kärlek hon allena.
+Åter, när från blommorna till henne
+Någon gång han fick sitt öga höja
+Och i samtal, såsom strängars rena,
+Fånga hennes ord, då var det honom,
+Som om allt, hvad fint i parkens rosor
+Glödt och rodnat, hennes kinder eldat,
+Alla liljors strålar sammangjutit
+Hennes blick, och hela blomstergården
+Mer förklarad blott, stått fram med henne.--
+Så förtäljs det. Jag har sport och frågat,
+Hvem han varit, ynglingen från Delos;--
+Kallinikos' son, så har man svarat."
+
+På den unges kinder syntes stora
+Tårar nu. "O fader", så han sade,
+"Nämn ej namn, som längst af jordens toner
+Susat i mitt öra, jag har glömt dem;
+Låt mig glömma, låt mig hata minnet
+Af mitt tomma nattlifs skugg-gestalter."
+
+Men den gamle talte, full af allvar:
+"Yngling, hata ej din ungdoms skola,
+Nyktosdalen och dess minnen icke!
+Höga läror skrefvos för ditt hjärta
+Där i bilder, dunkla, späda, svaga.
+Se dig kring i världen! O, hvad ser du?
+Öfverallt Försonarns blomsterrike.
+Mörkt för den, som blindt till honom stormar,
+Är det klart och öppet för det öga,
+Som i kärlek stilla höjts mot honom.
+Yngling, värd att skåda är hans blomgård.
+Solar sår han där, och stjärnor strör han
+Kring som liljor, vårdar stora länder,
+Stöder folkslag, hör också den minsta
+Mänskoblommas suck och, mildt till alla
+Lutad, låter dem sin kärlek dricka.
+Gå, som förr till Marmarynes blommor,
+Ut i världen gladt och utan bäfvan,
+Det är Herrans blomgård, du besöker.
+Bor blott i ditt hjärta Kristi kärlek,
+Blyg, ej rusig, skall du finna saligt,
+Hur i allt Han skymtar fram, hur solen
+Lyser med Hans ljus, hur stjärnan tindrar
+Med Hans klarhet, lifvets sorl och vimmel
+Af Hans milda stämma genomljudes.
+När du sett det, gå till Honom åter
+I Hans ord, och se, Hans ord skall vara,
+Som om allt det ljus, som från Hans himmel
+Strålat ned, Hans varma sol, Hans stjärnors
+Milda här, Hans mänskoätter, hela
+Detta underbara blomsterrike,
+Mer förklaradt blott, där inne bodde."
+
+
+
+
+ETT LITET ÖDE.
+
+
+
+1.
+
+ÄR SÅ ARM DU, SOM MAN SÄGER?
+
+Fattig kallar man din moder,
+Fattigt, späda barn, du kallas.
+Är du fattig, lilla älskling,
+Ar så arm du, som man säger?
+
+Utanför din moders stuga
+Blomstra ängar, grönska lundar;
+Hvarje äng har silfverbäckar,
+Hvarje lund i sjöar speglas,
+Öfver alla skiner solen,
+Gjuter gifmildt gyllne dagen.
+
+Är du fattig, lilla älskling,
+Är så arm du, som man säger?
+
+När du hör din moder sjunga,
+Slutas sakta ögonlocken,
+Gömma skalen själens pärlor;
+När de gömmas, kommer sömnen,
+Sömnen följs af drömmens ängel,
+Drömmens ängel tar dig stilla,
+Lyfter dig på mjuka vingen,
+För dig ut på blomsterängar
+Att i frid bland blommor blomma,
+För bland fåglar dig i lunden
+Att ditt bröst med sånger fylla,
+Tvår din själ i sjöars renhet,
+Låter dig i solljus bada.
+
+Är du fattig, lilla älskling,
+Är så arm du, som man säger?
+
+När du öppnar ögat åter,
+Är du i din moders armar,
+Känner i ditt späda sinne,
+Tänker som en dunkel tanke:
+"Ljuft det var på blomsterängen,
+Gladt bland fåglarne i lunden,
+Godt det var bland klara vågor,
+Varmt i solens ljus att bada,
+Bäst dock är i denna famnen."
+
+
+
+2.
+
+EGEN MODER GÖMS I MULLEN.
+
+I mitt hem en styfmor råder,
+Egen moder göms i mullen.
+Och jag hastar öfver hagen,
+Skyndar stilla till den sörjda,
+Ginar öfver gärdet stundom.
+Men den främmande förtörnas,
+Hviskar, hväsande af vrede:
+"Denna flicka går på gräset,
+Krossar klöfvern där på ängen."
+
+Fader, hör ej hårda orden!
+Lätt är flickans fot i loppet,
+Stör ej många strån i farten.
+Jungfrun har ej hårda sulor,
+Trampar ej med tunga klackar.
+Oskodd löper hon på lindan,
+Flyr med blottad fot på fältet,
+Far, som fläkten far på ängen,
+Skyndar såsom skuggan öfver.
+
+Skulle ock ett blad bli brutet,
+Något grässtrå nedertryckas,
+Hjärtats sorg förtynga stegen,
+Grönskar snart en grodd ånyo,
+Fostras flere blad i stället
+Af den dagg, mitt öga gjuter,
+Dessa blåa stjärnors tårar.
+
+
+
+3. SÅ JAG FÄRDAS SJÄLF MOT FJÄRRAN.
+
+Hvarför suckar bäckens bölja,
+Klagar sakta under färden,
+Far i krokar öfver fältet,
+Böjer bukter öfver ängen,
+Viker af från vägen ofta,
+Färdas blott ett stycke framåt,
+Slingrar nästa stund tillbaka?
+
+Så jag färdas själf mot fjärran,
+Går mot obekanta öden,
+Tar ett steg och ser tillbaka,
+Vandrar fram och vänder åter,
+Vill ännu se hemmets höjder,
+Röken från min faders boning.
+
+
+
+4.
+
+SÅDAN VÅRD BLOTT FINNER FLICKAN.
+
+Icke äger jag som andra
+Fader, som vid namn mig nämner,
+Moder, som sitt guld mig kallar,
+Broder, att min börda bära,
+Syster, att mig stundom smeka.
+
+Där jag andras hjordar vallar,
+Högt på berget, djupt i skogen,
+Dagen ut på fria fältet,
+Där är skäggig gran min fader,
+Björken, böjd af år, min moder,
+Broder är mig bruna trasten,
+Markens bleka lilja syster.
+
+När den kalla skuren strömmar,
+Får jag stundom skygd af granen,
+När mig solens stråle bränner,
+Bjuder björken stundom skugga;
+När jag sorgsen står på fältet,
+Tröstar med en ton mig trasten,
+Med en blick ibland en blomma.
+Sådan vård blott finner flickan,
+Annan glädje ej den arma.
+
+
+
+5.
+
+FLICKA, KÄRLEKEN ÄR VÄLDIG.
+
+Ofta i min barndoms dagar
+Hörde jag min moder säga:
+"Flicka, kärleken är väldig,
+Mäktar mer än allt på jorden."
+Så hon talte till min varning,
+Att sitt gyllne äpple skydda.
+Moder, o att sant du talat!
+
+Ofta står jag nu på stranden,
+Där min älskling från mig skildes.
+Dän han far dit bortom molnen,
+Som vid hafvets rand sig höja.
+
+När jag ser, hur fjärden fradgas,
+Ser, hur böljan slår mot stranden,
+Lägger jag min hand på vågen,
+Doppar fingrets spets i djupet:
+Sakta, sakta, vilda bölja,
+Somna, låt de andra sofva!
+
+Månne vågen väl, som svallar
+Hotande mot skeppets sida,
+Där han fjärran far, den dyre,
+Månne hafvets vilda dotter,
+Fast så långt från mig hon rasar,
+Ej mitt söfningsord förnimmer,
+Af min lätta hand ej lugnas,
+Efter kärleken är väldig,
+Mäktar mer än allt på jorden?
+
+Ofta, när i furans krona
+Fläktar fara, vindar hvina,
+Sänder jag från denna klippa
+Tyst min tysta suck att flyga:
+O min ende, kom tillbaka!
+
+Kanske, fast så svagt den ljuder
+Har likväl den starka vingar,
+Kan som svalan klyfva vinden,
+Genom rymder nå min älskling
+Efter kärleken är väldig,
+Mäktar mer än allt på jorden.
+
+
+
+6.
+
+HUNDRA VÄGAR HAR MIN TANKE.
+
+Store skapare, förlåt det,
+Se ej, gode Gud, med vrede,
+Att så ofta i ditt tempel
+Jag på honom äfven tänker!
+Hundra vägar har min tanke,
+Tusen att till honom hinna.
+Blott det sämsta leder bortåt,
+Allt det bättre för till honom.
+Kort från dagens ljus är' vägen;
+Gen från nattens stjärnskara,
+Hvarje blomma stakar stigen,
+Hvarje träd är vägamärke.
+Men när dig min tanke hunnit,
+Är den nästan ren hos honom.
+
+
+
+7.
+
+HVILKEN SÄLLHET SKÖN ATT SYNAS!
+
+Hvilken fröjd att vara vacker,
+Hvilken sällhet skön att synas!
+Vore jag så mörk som mången,
+Ful som flere andra flickor,
+Fick jag ej i källor skåda,
+Ej i bäckar se mitt anlet;
+Källans skönhet kunde störas,
+Bäckens silfver sotbesmittas;
+Tordes knappt på ängen träda,
+Att ej blomstren skulle skrämmas,
+Blomma hviska tyst till blomma:
+"Är det nässlan, är det tisteln,
+Kanske kardborrn själf, som kommer?"
+
+
+
+8.
+
+TALA, TALA TYCKTES ALLA.
+
+Hvem har nu gett vett åt vinden,
+Gett åt luften ledig tunga,
+Röst och språk åt gårdens rönnar
+Och åt späda fågelskaran?
+
+Förr, när från min bädd hvar morgon
+Jag på loftets trappa trädde,
+Visste vinden blott att smeka,
+Rönnen blott att susa stilla,
+Kvittra blott förstod hvar fågel.
+
+Nu, när sist jag kom på gården
+Från mitt olyckssälla läger,
+Tala, tala tycktes alla,
+Vinden hviska: "Arma flicka!"
+Fläkten susa: "Fallna flicka!"
+Rönnen sucka: "Svikna flicka!"
+Svalan sjöng: "Hvar är din stolthet?"
+Sparfven: "Hvar är nu din glädje?"
+
+
+
+9.
+
+MEN MIN FÅGEL MÄRKS DOCK ICKE.
+
+Svanen speglas ren i sundet,
+Knipans hvita vingar hvina,
+Lärkan höres högt i höjden,
+Spofvens rop kring kärret rullar,
+Våren samlar sina skaror,
+Får sin fågelflock tillbaka,
+Väntar dem med sol och värma,
+Lockar dem med långa dagar.
+
+Och jag, arma flicka, fiker,
+Söker skingra saknans mörker,
+Vårda värmen i mitt sinne,
+Vill som våren vänlig vara,
+Synas ljus som sommardagen.
+Och jag gläds, fast sorgen gnager,
+Ler, fast tåren trängs i ögat,
+Men min fågel märks dock icke.
+
+
+
+10.
+
+SEN HAR JAG EJ FRÅGAT MERA.
+
+Hvarför är så flyktig våren,
+Hvarför dröjer sommarn icke?
+Så jag tänkte fordom ofta,
+Frågte, utan svar, af mången.
+
+Sen den älskade mig svikit,
+Sen till köld hans värma blifvit,
+All hans sommar blifvit vinter,
+Sen har jag ej frågat mera,
+Känt blott djupt uti mitt sinne,
+Att det sköna är förgängligt,
+Att det ljufva icke dröjer.
+
+
+
+
+
+
+ÖFVERSÄTTNINGAR OCH BEARBETNINGAR.
+
+
+SERVISKA FOLKSÅNGER.
+
+
+
+FÖRORD.
+
+Den försvenskning af serviska folksånger, som här lämnas i allmänhetens
+händer, är gjord efter hr P. von Goetzes i S:t Petersburg år 1827
+utkomna tyska öfversättning af desamma. Det företal, hvarmed han
+beledsagat sitt arbete, lyder i utdrag så:
+
+"Serviska nationen intog i forna tider en icke obetydlig plats bland de
+slaviska stammarna. Ganska ofta kämpade den segerrikt mot Byzanz, och
+blott en förtidig död hindrade tsaren Stephan Duschan (1358) att eröfra
+den grekiska kejsarekronan. I femtonde århundradet gick Serviens
+politiska själfständighet under, och landet erkänner från denna tid
+turkarnas öfverherrskap. Begripligtvis kunde därföre de lyckliga anlag,
+hvarmed detta folk af naturen är begåfvadt, icke hinna utveckla sig till
+en fulländad bildning. Men undan olyckorna och förtrycket har denna
+nation likväl lyckats rädda sina sånger och deras outtömliga källa. Och
+just den omständighet, att Servien icke äger någon annan litteratur än
+sina sånger, ger desamma ett särdeles intresse i historikerns och
+människoforskarens ögon.
+
+Åren 1814 och 1815 öppnade hr D. Wuk Stephanovitch Karadschitch genom
+sina i Wien i 2:ne delar utgifna _Narodne Srpske piesme_ för
+folkpoesiens vänner en rik skatt af serviska sånger. Af detta verk
+utkom den andra betydligt förökade upplagan i Leipzig 1823 och 1824
+i tre delar.
+
+Hr W. St. Karadschitch indelar de serviska folksångerna i
+fruntimmerssånger (kärleksvisor, romanser, små poetiska berättelser
+och skildringar, bröllopskväden, lekar m.m.), till största delen
+författade af fruntimmer, och hjältesånger. Till de senare höra i denna
+samling blott fyra stycken: Blodhämnden, Jakschitcherne, Skadars
+grundläggning och Slaget på Fågelfältet. De pläga afsjungas af männer,
+ofta af blinda gubbar, vid gusle, ett entonigt instrument, med en enda
+af tagel tvinnad sträng bespändt.
+
+Originalets versmått är öfverallt bibehållet, ehuru med en och annan
+obetydlig förändring."
+
+Hvad min åtgärd vid dessa sångers försvenskning angår, har jag, såsom
+obekant med serviska språket, sökt gå den tyska öfversättaren i spåren,
+så nära jag kunnat; och då hr von Goetze, som han själf försäkrar, äfven
+varit mån om att troget följa originalet, kan jag hoppas, att min
+bearbetning ej heller skall särdeles afvika ifrån detsamma.
+
+Några få mindre stycken har jag uteslutit, troligen till ingen
+betydligare skada för samlingen. De här upptagna behöfva intet
+förespråk. Jag är säker om att ganska få skola läsa dem utan att
+träffas af den naiva täckhet, som spelar i de små sångerna, som börja
+samlingen, och hänföras af den rena episka skönhet, som härskar i de
+fyra större, hvilka sluta densamma.
+
+Helsingfors den 6 december 1830.
+
+
+
+TREFALDIG SORG.
+
+Näktergalen lilla
+Sjunger fröjd åt alla;
+Blott åt mig, den arme,
+Trefaldt sorg han sjungit.
+Och den första sorgen
+Sjöng han för mitt hjärta:
+Att min moder hittills
+Mig min brud förvägrat.
+Och den andra sorgen
+Sjöng han för mitt hjärta:
+Att min flinka skymmel
+Under mig ej dansar.
+Och den tredje sorgen
+Sjöng han för mitt hjärta:
+Att min trogna flicka
+Har på mig förtörnats.
+
+Nu en graf mig reden
+På det flacka fältet,
+Tvenne spjut till bredden
+Och till längden fyra.
+Må en rosenbuske
+Vid mitt hufvud sättas,
+Och till mina fötter
+Må en källa ledas.
+Yngling eller flicka
+Sig en blomma plocke,
+Och den gamle svalke
+Törstens brand i källan.
+
+
+
+ÖFVER KLIPPOR, ÖFVER FLODER FINNER KÄRLEK VÄG.
+
+Månen lyser silfverklar om kvällen,
+Blickande uppå den gröna ängen,
+Där två käcka herre-hästar beta:
+Dem bevaka tvenne ädla herrar,
+Ban Stefano, kapetan[3] Johannes.
+
+Till Johannes talar Ban Stefano:
+"Broder, se hur härlig månen lyser!
+Säll, o broder, säll är den att prisas,
+Hvilkens flicka ej så fjärran dväljes;
+Men min älskarinna dväljes fjärran.
+Bär jag henne drufvor i min bröstduk,
+Mögla skola de på långa vägen,
+Eller på min hemfärd saknans tårar
+Fräta opp min näsduk intill bitar."
+
+Honom svarar kapetan Johannes:
+"Fjärran dväljs också min älskarinna;
+Men så snart jag saknar henne, frågar
+Icke jag: är klar, är mulen natten?
+Ej min hingst: om vada finns i strömmen;
+Öfver fält--och ej ett spår oss röjer,
+Öfver ström--och ej en bölja plaskar."
+
+
+
+VINTER I HJÄRTAT.
+
+Snö föll neder på Sankt Görans-dagen;
+Fågeln genomflöge ej dess flingor.
+Flickan trampar drifvan, bar om foten,
+Efter henne bär dess broder skorna.
+"Kännes ej i dina fötter vintern?"
+"Ej i mina fötter kännes vintern,
+Vintern känner jag uti mitt hjärta;
+Dock från snön är vintern ej där inne,
+Vintern där är kommen från min moder,
+Som mig ger åt den, som jag ej älskar."
+
+
+
+TILL EN ROS.
+
+O, du min källa sval,
+O, du min ros så röd,
+Ros, som så snart slog ut!
+Hvem skall jag ge dig åt?
+Månne åt moder min?
+Har ju ej moder mer.
+Månne åt syster då?
+Fjärran hos maken hon.
+Månne åt broder då?
+Drog ju i härnad han.
+Månn' åt min älskling då?
+O, han är långt från mig,
+Bakom tre skogars löf,
+Bakom tre strömmars våg!
+
+
+
+ÄLSKARENS HÄST.
+
+Där vi voro öfver natten inne,
+Höllo vi en kostlig aftonmåltid,
+Sågo där en flicka skön till undran;
+Pärltulpaner krönte hennes tinning.
+
+Henne gaf jag då min häst att ledas,
+Och hon talte sakta så till hästen:
+"Röda fåle med den gyllne manen,
+Säg mig, har din herre gift sig redan?"
+Gnäggande besvarar henne hästen:
+"Nej, vid Gud, du undersköna flicka! O
+Ännu har min herre icke gift sig,
+Utan tänker ta dig, hem mot hösten."
+
+Och till hästen säger flickan detta:
+"Om jag visste, att du sanning talat,
+Ville jag slå sönder mina spännen
+Och dem gärna vid ditt betsel smida,
+Ville det beslå med idel silfver
+Och det med min halsked sen förgylla."
+
+
+
+HJORTEN OCH VILAN.[4]
+
+Hjorten betar uppå bergets åsar,
+Betar en dag, sjuknar in den andra
+Och begynner klaga högt den tredje.
+
+Vila ifrån berget frågar hjorten:
+"O, du hjort, du djur från bergets skogar,
+Säg mig, hvilket bittert kval dig plågar,
+Då du, betande på bergets åsar,
+Betar en dag, sjuknar in den andra
+Och begynner klaga högt den tredje?"
+
+Sakta[5] talar hjorten då till Vila:
+"Goda syster, Vila ifrån berget,
+Stort i sanning är det kval, mig plågar.
+Se, till sällskap här en hind jag ägde,
+Och hon gick att dricka ner för berget,
+Gick dit ner och har ej återkommit.
+Om hon sen har irrat sig om vägen?
+Eller af en jägare är fångad?
+Eller helt och hållet mig förgätit
+Och en annan hjort sig valt till älskling?--
+Om, så sant, hon irrat sig om vägen,
+Gifve Gud, att hon mig återfunne!
+Om en jägare har fångat henne,
+Må han själf en lott lik min få pröfva!
+Men om mig hon helt och hållet lämnat
+Och en annan hjort sig valt till älskling,
+Gifve henne Gud i jägarns händer!"
+
+
+
+BROR OCH SYSTER.
+
+Skogen har nyss fått löf,
+Syster och bror är där.
+Systern till brodern så:
+"Hvi ej besöka mig?"
+"Syster, jag komme väl,
+Släppte den främmande,
+Släppte den hulda mig.
+Sadlar jag fålen, då
+Sadlar min flicka af;
+Gjordar jag svärdet om,
+Löser hon svärdet opp:
+'Gode, hvart nu, hvart nu?
+Vidt är dock fältet sträckt,
+Djupt är det dystra kärr,
+Gode, bli här, bli här'!"
+
+
+
+DEN OMTÄNKSAMMA.
+
+Täta skurar föllo ned om kvällen,
+Och mot natten höljde rimfrost fälten.
+Jag gick ut att söka den, jag älskar,
+Och så kom jag till den gröna ängen.
+Men på ängen fann jag då hans mantel,
+På hans mantel låg hans siden-bröstlapp,
+På hans bröstlapp silfvertamburinen,
+Och därunder sen ett gulgrönt äppel.
+
+Allehanda vid mig själf jag tänkte:
+Om jag dock hans mantel med mig toge?
+Nej, den gode kunde sig förkyla.
+Om jag dock hans siden-bröstlapp toge?
+Nej, jag gaf den själf ju till ett minne.
+Om jag kanske toge tamburinen?
+Nej, den skänkte honom mina bröder.
+
+Så i valet föll mig in en tanke:
+Att uti det gröna äpplet bita,
+Att blott bita i--ej äta opp det,
+Att han märka skulle, att hans flicka,
+Just hans egen flicka honom sökte.
+
+
+
+SKILSMÄSSAN.
+
+Kring det hvita fästet Buda[6]
+Slingrat sig en mjällhvit ranka.
+Ingen mjällhvit ranka var det,
+Fästman var det och hans fästmö,
+Som hvarandra tidigt funnit
+Och i otid skiljas skulle.
+
+Flickan så vid afskedsstunden:
+"Gode älskling, när du färdas,
+Kommer du till stängda gårdar,
+Där de röda rosor blomma:
+Bryt dig några rosenstänglar,
+Lägg dem vid din barm på hjärtat:
+Såsom dessa rosor vissna,
+Vissnar ock för dig mitt hjärta."
+
+Gossen så vid afskedsstunden:
+"Goda, när du återvänder,
+Kommer du till skogen gröna,
+Där den svala brunnen väller;
+Marmorsten vid brunnen ligger,
+Silfverbägare på stenen
+Och i bägaren en snöboll;
+Lägg den vid din barm på hjärtat:
+Såsom denna snöboll smälter,
+Smälter ock för dig mitt hjärta."
+
+
+
+DEN SERVISKA JUNGFRUN.
+
+Långa hår uppå Militzas ögon
+Öfverskuggade dess röda kinder,
+Röda kinder och dess hvita anlet.
+Ren tre runda år jag sett på henne,
+Men dock aldrig lyckats se dess öga,
+Svarta öga och dess hvita anlet.
+
+Och jag samlade en jungfruskara,
+Och bland skaran Militza, den unga,
+Att måhända lyckas se dess öga.
+
+Nu, när ringen dansade på fältet,
+Var det klart, men hastigt blef det mulet,
+Och från molnen flögo blixtens viggar;
+Alla flickor sågo upp mot himlen,
+Militza den unga såg dock icke;
+Men blott _för_ sig på den gröna marken.
+
+Sakta hviska flickorna till henne:
+"Militza, du underliga flicka,
+Är du oklok eller öfverklok här?
+Ständigt ser du på den gröna marken,
+Och du blickar ej med oss mot molnen,
+Där de gyllne blixtrar återstråla."
+Dem besvarar Militza den unga:
+"Oklok ej och öfverklok ej heller,
+Ingen Vila, att jag moln må samla,
+Flicka är jag,--att jag må _se för_ mig."
+
+
+
+VIOLEN.
+
+Väl jag dig bröt, viol,
+Men åt hvem ger jag dig?
+Månne åt Ali bej?
+Ali, den stolte man,
+Älskar violer ej,
+Rosor blott, nejlikor.
+
+
+
+DU ÄR MIN EGEN.
+
+Du, min flicka, du, mitt hjärta,
+Ville du min maka blifva?
+
+"O hur dårligt, djärfva gosse!
+Sådant skall väl aldrig hända;
+Hellre står jag i ett värdshus,
+Till en blank pokal förvandlad,
+Än jag dig till make tager."
+
+Och jag blir den unga värden,
+Och så är du likafullt min.
+
+"O hur dårligt, djärfva gosse!
+Sådant skall väl aldrig hända;
+Hellre vill i åkerstubben
+Jag förbytt till vaktel smyga,
+Än jag dig till make tager."
+
+Och jag blir den käcka jägarn,
+Och så är du likafullt min.
+
+"O hur dårligt, djärfva gosse!
+Sådant skall väl aldrig hända;
+Hellre vill som silfverfisk jag
+Ned till hafvets botten dyka,
+Än jag dig till make tager."
+
+Och som nät jag dykar efter,
+Och så är du likafullt min.
+Ila hitåt, ila ditåt,
+Du är här min, du är där min.
+Hvart som helst du må ta vägen
+Hur som helst--du är min egen.
+
+
+
+DEN ÄLSKADE OCH DEN FÖRSMÅDDA.
+
+l det friska gräset bette skymmeln,
+Betar där en stund och därpå hör han,
+Huru flickan beder till sin moder:
+"Gif mig ej åt den, jag ej kan älska!
+Bättre, med sin älskling stiglös irra,
+Slån förtära och ur löf blott dricka,
+Kulen sten till hvilokudde äga,
+Än med denne i palatser vandra,
+Socker äta och på siden slumra."
+
+
+
+FÖRBANNELSEN.
+
+Rosor samlade en flicka
+Och i slummer föll.
+Kom en pilt och väckte henne
+Skakande ur sömn:
+"Vakna opp, du hulda sköna,
+Sof ej roligt mer!
+Se, de friska rosor vissna
+Vid ditt hjärta ren;
+Den, för hvilken du den plockar,
+Har en annan kär."--
+
+"Älskar han en annan,--tillgift
+Må hans kärlek få.
+Dock en åskvigg, klara himmel,
+Mot förrädarn sänd!"
+
+
+
+DEN BEKYMRADE.
+
+Hvar, du vida himmel,
+Är väl nu min älskling?
+Är han på en resa?
+Sitter han vid bägarn?
+Är han på en resa,
+Må han resa lyckligt;
+Sitter han vid bägarn,
+Smake honom vinet;
+Älskar han en annan,
+Må det honom tillges;
+Må af mig det tillges;
+Gud dock hinne honom.
+
+
+
+HVAD VILL JAG?
+
+Säg dock, hvad vill jag?
+Sömnlös är natten,
+Oro och smärta,
+Kval i mitt hjärta,--
+Dö blott, ja, dö blott
+Vill jag för dig.
+
+
+
+HERTIG STEFANS FÄSTMÖ.
+
+Stjärnan hälsar mön med brodernamnet:
+"Vandringsstjärna, inför Gud min broder!
+När, från öster tågande mot väster,
+Du förbi Herzegovina färdas,
+Ser du väl som oftast hertig Stefan?
+Säg mig, stå hans hvita borgar öppna
+Och på gården sadlade hans hästar,
+Reder han sig till att hämta fästmön?
+
+Sakta svarar vandringsstjärnan detta:
+"Väl, från öster tågande mot väster,
+Färdas jag förbi Herzegovina
+Och har skådat äfven hertigsborgen.
+Öppna äro väl hans hvita borgar,
+Sadlade på gården stå hans hästar,
+Hämta ärnar han sin älskarinna,
+Icke dig dock, utan någon annan.
+Dig förtala tre försmådda fästmän.
+Ena säger, att din stam är ringa;
+Huggormsvresig kallar dig den andra,
+Och den tredje drömsker och försufven."
+
+Då fördömer dem den vreda jungfrun:
+"Den, som säger, att min stam är ringa,
+Skåde aldrig frukter af sin egen!
+Den, mig åter kallar huggormsvresig,
+Kring hans hjärta må sig ormar linda,
+Vistas i hans lockar öfver sommarn
+Och uti hans sköte öfver vintern!
+Den, mig drömsker kallar och försufven,
+Skall i nio år, vid sjukbädd bunden,
+Tynande af ingen sömn förfriskas."
+
+
+
+DONAU GRUMLIG.
+
+Donau, Donau, lugna vatten,
+Hvi så grumlig är din bölja?
+Skulle någon hjort kanhända
+Med sitt horn din botten rubbat?
+Har kanske voivod Mirtschéta
+Med sitt spjut rört opp din botten?
+
+"Ingen hjort min botten grumlat,
+Ej voivod Mirtschéta heller,
+Nej, de ystra flickor bara,
+Hvilka hvarje morgon komma
+För att plocka vattenliljor
+Och att tvätta sina kinder."
+
+
+
+ÖRNEN OCH UGGLAN.
+
+Ugglan satt uppå en gren af boken,
+Men i granen bredevid satt örnen.
+Sakta talte ugglan då till örnen:
+"Bort dock, örn! Hvad sneglar du hit öfver?
+Underligt är nu för tiden folket,
+Kunde säga: Ugglan älskar örnen."
+Örnen åter svarar henne detta:
+"Packa dig, du gråa, plumpa uggla!
+Ej åt dig bestås en sådan herre."
+
+
+
+DEN SKÖNASTE.
+
+Invid hafvet stod en guldcitron och skröt:
+"Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
+Detta har ett gulgrönt äpple lyssnat till:
+"Ringa är ditt pris, du strandens guldcitron,
+Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
+Detta har oslagna ängen lyssnat till:
+"Gröna äpple, ringa endast är ditt pris,
+Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
+Detta har oskurna kornet lyssnat till:
+"Ringa är ditt pris dock, du oslagna äng,
+Nu är ingen här så skön, så skön som jag."
+Detta har okyssta flickan lyssnat till:
+"Ringa är ditt pris dock, du oskurna korn,
+Nu är ingen här så skön så skön som jag."
+Detta har den muntra gossen lyssnat till:
+"Ringa är, I alla, dock ert pris mot mitt,
+Nu är ingen här så skön, så skön som jag.
+Plocka vill jag dig, du strandens guldcitron,
+Skaka ned från trädet, gröna äpple, dig,
+Slå och bärga vill jag dig, oslagna äng,
+Skörda åter vill jag dig, oskurna korn,
+Sen, okyssta flicka, vill jag kyssa dig."
+
+
+
+STUM KÄRLEK.
+
+Flacka fält, hur djupt du mig bedröfvar!
+O, min älskling skildes här ifrån mig,
+Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!"
+Tryckte blott sin mössa ned på pannan,
+Slog till jorden sina svarta ögon
+Och mot barmen förde högra handen.
+
+Att han tryckte mössan ned på pannan,
+Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!"
+Att han slog till jorden sina ögon,
+Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"
+Att han förde handen mot sitt hjärta,
+Sade: "Aldrig skall jag dig förgäta."
+
+
+
+PRÖFNINGEN.
+
+Säg dock, hvad dån kringskallar i nejden?
+Ljuda då klockor? Gala då hanar?
+Klockor ej ljuda, hanar ej gala,
+Bud till sin broder sänder en syster:
+"Broder, jag är af turkarna tagen,
+Köp mig då fri ur turkarnas händer!
+Summan är ringa, den de begära:
+Guld blott tre litrar,[7] pärlor två säckar."
+Henne till svar dock skickade brodren:
+"Tarfvar mitt guld till tygel åt hästen,
+Att han må pråla, när jag på ridt far;
+Pärlor behöfver jag för min flicka,
+Att hon är skön, när henne jag kysser."
+
+Därpå ett budskap skickade systern:
+"Är dock alls icke turkisk slafvinna,
+Nej, jag är sultaninna, min broder."
+
+
+
+FÄSTMÖNS DRÖM.
+
+Nära trappan skodde Johan fålen,
+Och ur fönstret såg därpå hans fästmö,
+Såg och strödde rosor ned på honom,
+Strödde rosor ned och talte sakta:
+"Dyre älskling, gjorda tätt omkring dig,
+Att en ros ej tappas mellan gördeln,
+Att en annan ej din fästmö röfvar.
+Ty jag såg i drömmen stora under:
+Ensam gick din häst att söka svalka,
+Och din mössa rullade på marken,
+Och på vägen ströddes dina pilar."
+
+Sakta talar Johan till sin fästmö:
+"Älska, älska mig blott du, mitt hjärta,
+Sen du mig begynte älska,--själfmant
+Har all lycka kommit mig till mötes,
+Så på resor som vid köp och byte."
+
+
+
+DEN NYGIFTA.
+
+Vatten öser gårdagsbruden,
+Och, utöfver källan lutad,
+Talar vid sig själf hon detta:
+"Ve mig, arma, ve mig, sköna!
+Bure än jag gröna kransen,
+Vore jag långt mera vacker;
+Skulle då en herde älska,
+Konstantin, den unga herden,
+Som där tågar framför lammen
+Såsom månen framför stjärnor."
+
+
+
+FLICKAN OCH VILA.
+
+Regn föll neder såsom honingsdagg,
+Och i hyddan stod bekymrad mön:
+"Ute blir väl nu min älskling våt;
+Stolt uti sin körsbärsbruna rock,
+Under rocken klädd i sammetsdräkt,
+Med en sidenskjorta under den
+Och ett ur af guld uti sin barm
+Sitter han uppå sin sköna häst."
+
+Vila svarar ifrån skogen så:
+"Unga flicka, obekymrad var!
+Själf jag slagit opp ett sidentält,
+Och i tältet slumrar älskarn nu,
+Öfverskyggad af en sobelpels,
+Och med hufvu't svept i gyllne tyg."
+
+
+
+DEN FÖRSIKTIGA.
+
+Du, min flicka, du, min röda blomma,
+Aldrig satt ännu och aldrig omsatt,
+Ej med svala flöden än begjuten,
+Än ej plockad, än för ingen doftfull,
+Aldrig kysst ännu och aldrig famnad,
+Sköna, finge jag en gång dig kyssa!
+
+"Finge det, du gode, efter önskan,
+Stötte endast till din äng min trädgård:
+Komma skulle jag att blommor vattna,
+Du att föra hästarna på bete:
+Kunde då mig kyssa efter önskan,
+Borde blott ej bita mig i kinden,
+Att min mor ej finge skåda märken."
+
+
+
+DEN UNGA MAKAN.
+
+Då jag än var hemma hos min moder,
+Gaf hon mig rätt vackra råd att följa:
+Första rådet: att rödt vin ej dricka,
+Andra: att ej bära gröna kransar,
+Sista: att ej älska någon yngling.
+
+Men jag arma tänker vid mig själf här:
+"Ges dock utan vin en fyllig kind ej,
+Utan gröna kransar ingen glädje,
+Ges dock utan yngling ingen kärlek."
+
+
+
+TILL SANKT GÖRAN.
+
+Flickan beder på Sankt Görans-dagen:
+"O Sankt Göran, när härnäst du kommer,
+Finn mig mer ej hos min mor, men finn mig
+Hos en make eller ock i grafven!
+Förr dock hos en make än i grafven!"
+
+
+
+DOMEN.
+
+Blommor sådde trenne täcka flickor,
+Kyndel uppå berg, i dalen mynta.
+Och en yster gosse kommer dristigt
+Och af blommorna en knippa plockar.
+Hemligt gillra flickorna dock snaror,
+Och den yra, käcka gossen fångas.
+
+Ena så: "I lågorna med honom!"
+Andra så: "Ur landet skall han jagas!"
+Tredje så: "Nej, nej, han måste hängas!"
+
+Och den ystra gossen talar åter:
+"Är ej guld, att man mig smälta skulle,
+Är ej skälm, att ut ur landet jagas,
+Gosse är jag, och jag måste hängas
+Vid det olycksträdet--kvinnohalsen."
+
+
+
+DEN VALACKISKA FLICKAN.
+
+På den vilda hästen red jag,
+Och den bar mig till valackskan.
+Trenne döttrar har valackskan;
+Men den ena bannar modren:
+
+"Stygga Nera, säg, hvar var du?"
+"Banna icke, goda moder!
+Nära Donau har jag varit,
+Och har sett där unga tyskar.
+
+Åt den ena, som jag såg där,
+Ville han min svåger blifva,
+Gåfve jag den finsta skjorta,
+Att han till sin död den bure.
+
+Åt den andra, som jag såg där,
+Ville han min brudsven blifva,
+Gåfve jag ett virkadt gulltyg,
+Att han till sin död det bure.
+
+Åt den tredje, som jag såg där,
+Ville han min fästman blifva,
+Gåfve jag två svarta ögon,
+Att han till sin död dem kysste."
+
+
+
+DEN BÖNHÖRDE.
+
+Ber till Gud den unga gossen:
+"Gif, o Gud, åt mig ett gullhorn,
+Gyllne horn med silfverändar,
+Att jag granens bark må borra
+För att se, hvad finns i granen."
+
+Gaf åt honom Gud ett gullhorn,
+Gyllne horn med silfverändar;
+Och han borrar nu i granen,
+Finner där en vacker flicka,
+Hvilken lyser skön som solen.
+Talar då till henne gossen:
+"Hör mig du, min unga flicka!
+Friar jag, man ger dig icke;
+Lockar jag, du följer icke;
+Ville röfva dig--och kan ej."
+
+Och den unga flickan talar:
+"Fria ej,--man ger mig icke;
+Röfva ej,--du är förlorad;
+Ty jag äger nio bröder,
+Syskonbarn till lika antal.
+Svänga de sig opp på hästar,
+Gjorda om sig skarpa sablar,
+Sneda sina vargskinnsmössor,
+Är det fasligt att dem åse,
+Ännu mera att dem bida.
+Synd det vore att förloras,
+Skam det vore att fly undan.
+Nej, men locka,--månn' jag följer."
+
+
+
+FLICKAN I DÖRREN.
+
+På sitt sträckta vingepar
+Sväfvar högt i skyn en falk,
+Och hans blick, mot jorden vänd,
+Hvilar nu uppå en dörr.
+Men i dörrn en flicka står,
+Tvår sitt hvita anlete,
+Slätar sina ögonbryn.
+Bländande är hennes hals,
+Såsom snön på bergen är.
+Nära till en gosse står,
+Talar så med sakta röst:
+"O, min sköna flicka, du!
+Knyt din halsduk bättre till;
+Jag förblindas af din glans,
+Och mitt hjärta svider ren."
+
+
+
+MANNATROHET.
+
+Minns du, när vi började att älska,
+Satt du en gång i min famn, du goda,
+Grät så bittert, snyftade och sade:
+"Straffe Gud af mina syskontärnor
+Hvar och en, som tror en ynglings lofven!
+Ty som himlen först är klar och härlig,
+Men dock snart af skyar öfverdrages,
+Så omväxlar gossens trohet äfven.
+Kysser han,--då skall man bli hans maka;
+Har han kysst,--då skall till hösten väntas.
+Kommer hösten en gång,--kommer vintern,
+Och han friar ren till andra flickor."
+
+
+
+FLICKANS ANLETE.
+
+Flickan stod på bergets kulle,
+Öfver hvilken mildt ett skimmer
+Spreds från hennes sköna anlet.
+
+Vid sig själf då talte flickan:
+"Anlet du, som gör min oro!
+Om jag visste, ljusa anlet,
+Att åt vissna gubbens kyssar
+Dig ett oblidt öde ärnat,
+Ville jag i gröna skogar
+Strax all bitter malört plocka,
+I dess bittra saft dig bada,
+Att den gamles kyss förbittra.
+Visste jag dock, ljusa anlet,
+Att åt unga makens kyssar
+Dig ett härligt öde ärnat,
+Ville jag i gröna gårdar
+Alla röda rosor plocka
+Och i deras ljufva vatten
+Dig, du ljusa anlet, bada,
+Att du ljufligt skulle mot den
+Unga makens kyssar dofta."
+
+
+
+FISKEN.
+
+Flickan hon satt på hafvets strand,
+Talade i sitt sinne så:
+"O, du min gode Gud, ändå!
+Finns väl, hvad bredare är än haf?
+Eller hvad vidare är än fält?
+Eller hvad snabbare är än häst?
+Hvad är väl mera än boning sött,
+Eller hvad öfvergår broderkyss?
+
+Tittar ur vågen en liten fisk:
+"Fjolliga flicka, hvad tänker du?
+Himmel långt bredare är än haf,
+Haf ju långt vidare är än fält,
+Öga ju snabbare är än häst,
+Socker öfvergår honing--och
+Älskarekyssen en broderkyss."
+
+
+
+BÄTTRE GAMMALT GULD ÄN NYSMIDT SILFVER.
+
+Skugga sökande, för att sig svalka,
+Flög en falk utöfver Sarajevo,[8]
+Såg en fura midt i Sarajevo
+Och inunder den en kylig källa;
+Nära källan såg han änkan Nypon
+Och med henne jungfrun, hvita Rosa.
+
+Falken började att eftersinna,
+Om han skulle kyssa änkan Nypon,
+Eller hellre jungfrun, hvita Rosa.
+
+Så i valet kom han till beslutet,
+Och han talte sakta i sitt sinne:
+"Bättre guld, om äfven nött det vore,
+Än som silfver är, ehuru nysmidt;"
+Och han kysser muntert änkan Nypon.
+
+Men förtörnad ropar jungfru Rosa:
+"Sarajevo, blomstra utan frukter![9]
+Är det sed, som nu i dig fått insteg,
+Det, att unga gossar älska änkor,
+Gamla gubbar åter unga flickor?"
+
+
+
+HÄSTEN VILL EJ DRICKA.
+
+O du flicka, gyllne peruns-blomma!
+Har du vattnat ren min skymmel?--
+                              "Vattnat
+Har jag väl; men han vill ej från vattnet,
+Utan skådar mot den strand af Sava,
+Hvarest flickor binda blomsterkransar
+Och de gula viner hjältar dricka."
+
+
+
+ALI-AGAS MAKA.
+
+Underskön är visst Al-Agas maka.
+Sådan skönhet finns ej mer i Bosna,
+Hela Bosna och Herzegovina;
+Dock, hvad båtar henne denna skönhet,
+Då på henne Agas blick ej hvilar?
+Aga älskar Omars hulda flicka,
+Som i jungfruburen vuxit ensam,
+Skådat icke sol och icke stjärnor,
+Aldrig än fått se, hur kornet växer,
+Kornet växer, och den röda drufvan.
+
+
+
+DÄR BASILIKA JAG SÅDDE, SKJUTER MALÖRT OPP.
+
+Flickan återger sin älskling
+Hans förlofningsring.
+"Tag den åter! Fader, moder,
+Som ej hylla dig,--
+Fader, moder, bror och syster,
+Alla neka mig.
+Skona du din arma flickas
+Oangripna namn!
+Den förlåtnas öde äger
+Nog sin tyngd ändå.
+Där basilika jag sådde,
+Skjuter malört opp,
+Malört, denna bittra blomma,
+Denna kärfva ört.
+Binden mina bröllopsgästers
+Smycken därutaf,
+När de snart mig död ledsaga
+Till den kulna graf."
+
+
+
+SMILJANA.
+
+Blommor plockar utmed ån Smiljana,
+Samlar flitigt dem i famn och förkläd',
+Binder sen af dem tre blomsterkransar.
+Ena kransen för sig själf hon sparar,
+Åt sin lekvän skänker hon den andra;
+Men den tredje lägger hon på böljan
+Och med tysta ord ledsagar denna:
+"Simma, simma, gröna krans, med vågen,
+Simma hän till Georgs port och bringa
+Detta budskap till hans goda moder:
+'Vill du, moder, gifta bort din Georg,
+Gif ej honom åt den unga änkan,
+Åt den sköna flickan unna honom!'"
+
+
+
+ÖNSKNINGARNA.
+
+Ranko sof i poppelskuggan,
+Kommo dit tre flickor, talte
+Under färden med hvarandra
+Om hvad hvarje helst begärde.
+
+Och den första flickan talar:
+"Helst jag önskar mig en gullring."
+Och den andra flickan talar:
+"Helst jag önskar mig en gördel."
+Och den yngsta flickan talar:
+"Helst jag ville äga Ranko.
+Lätt kan dock en ring bli bruten,
+Lätt en gördel sönderrifvas,
+Men min Ranko,--han förblir min."
+
+
+
+ÖNSKAN.
+
+Om en källa sval jag vore,
+Väl jag visste, hvar jag vällde;
+Nere vid min älsklings fönster,
+Där han af och på sig kläder,
+Att sin törst han måtte släcka
+Och sig svalka med min bölja.
+
+
+
+FLICKORNAS FÖRBANNELSER.
+
+Konda dog, hans moders enda sällhet,
+Lämnande sin mor det kval att honom
+Fjärran från sin boning ge åt jorden.
+Hon begrof den käre i sin trädgård
+Under gyllne pomeransträns skugga.
+
+Hvarje morgon går hon sen till grafven:
+"Konda, Konda! Svara, trycker jorden,
+Eller trycka dig din kistas bräder?"
+
+Och ur djupet ljuder svaret åter:
+"Icke jorden trycker mig, o moder!
+Icke trycka kistans bräder heller,
+Nej, förbannelser af flickor endast.
+När de sucka, ges i himlen gensvar,
+När de banna, skälfver jordens grundval,
+När de gråta, måste Gud bevekas."
+
+
+
+DEN SKÖNA ILIJA.
+
+Sakta på Donau vaggar en julle,
+Bär på dess våg den sköna Ilija.
+Falken på högra handen han håller;
+Sorgsen i hågen, ger han den näring,
+Gjutande tårar, ger han den dricka.
+
+Lutad till falken, hviskar han detta:
+"Fågel, min falk! Ej vill jag dig nära,
+Nära med lika kost som min egen,
+Vattna med samma dryck, som jag själf har.
+Sorgsen i hågen, ger jag dig näring,
+Gjutande tårar, ger jag dig dricka,
+Men till en jakt ej vill jag dig styrka,--
+Styrka jag vill dig, att du må flyga,
+Flyga som budskap hem till min maka,
+Se, om den hulda lycklig och frisk är,
+Se, om hon redan födt mig en gosse."
+
+Under hans vinge bindes ett bref sen:
+"Ila och sänk dig neder vid fönstret,
+Neder på rosenbusken den röda,
+Nära till fönstret sitter den hulda,
+Sitter och stickar där vid sin båge.
+Hälsa den goda vänligt ifrån mig,
+Säg: 'Med Ilija var jag i går än,
+Tömde i går än vin med min herre'."
+
+Snart vid Ilijas boning var falken.
+Brefvet då löste älskade makan,
+Och såsom svar hon talte till falken:
+"Hälsa från mig den sköna Ilija,
+Bed, att han ej uppskjuter sin hemfärd.
+Doftande rosor blomma i trädgåln;
+Ack, men med hvem, med hvem dem plocka?
+Muntert på gården ropar där falken,
+Ack, men hvem lockas med mig att jaga?"
+
+
+
+DE ÄLSKANDES GRAF.
+
+Tvenne unga älskade hvarandra,
+Tvådde båda sig i samma vatten,
+Torkade med samma duk sig båda.
+Ingen visste därom första året,
+Men på andra blef det kändt för alla,
+Kändt också för fader och för moder.
+Modren hindrar dock de trognas kärlek
+Och den älskande från älskarn skiljer.
+
+Genom stjärnan sände gossen budskap:
+"Dö, min älskade, om lördagskvällen,
+Jag vill dö med söndags-morgonrodnan."
+Så beslöts det, så det skedde äfven.
+Lördagskvällen dog den trogna flickan,
+Hennes älskling dog med morgonrodnan.
+Man begrof dem båda med hvarandra,
+Hand i hand i jordens sköte sänkta,
+Och i händren lades gröna äpplen.[10]
+
+Några månar,--och från gossens läger
+Reste sig en lummig gran i höjden,
+Och från flickans sköt en rosenbuske.
+Men kring granen slingrade sig rosen
+Som ett sidenband kring eterneller.
+
+
+
+FLICKAN VID ZETINJA.
+
+Vid Zetinjas djupa, svala bölja
+Satt i dryckeslag en skara hjältar,
+Och en vacker flicka bjöd dem vin där.
+Men när bägarn hon åt någon räcker,
+Fattar han, i stället för pokalen,
+Hennes hvita hand att henne famna.
+Flickan åter sträfvar mot och talar:
+"Nå, i sanning, mina tappra hjältar,
+Allas eder tjänarinna är jag;
+Men åt en blott kan jag fästmö vara,
+Blott åt den, som i sin vapenrustning,
+Med sin divansmantel därutöfver,
+Från den ena stranden till den andra
+Genomsimma kan Zetinjas vågor.--
+Dennes trogna fästmö vill jag blifva."
+
+Dock med nedsänkt hufvud ser hvar hjälte
+Tigande emot den svarta marken,
+Utom en, den käcka Radoitza.
+Hurtigt opp ifrån sin plats han springer,
+Gjordar om sig sina blanka vapen,
+Sveper sig i mångahanda dräkter,
+Kastar öfver dem sin divansmantel,
+Och så störtar han sig ned i böljan.
+Snart från ena stranden till den andra
+Har den djärfve simmarn redan hunnit;
+Dock när dädan han sin hemfärd börjar,
+Dykar han i böljan oförmodadt,
+Icke så, att krafter honom felats,
+Men att pröfva älskarinnan endast,
+Om han skulle få en trogen maka.
+Hur han sjunker, märker då den kära,
+Ser det, ilar, kastar sig i strömmen.
+Hastigt stiger ynglingen ur djupet
+Och med kraft den dunkla vågen klyfver,
+Tills han hunnit till sin älskarinna.
+Och han fattar hennes hvita händer
+Och den hulda till sin boning leder.
+
+
+
+DEN SKRÄMDA.
+
+Maras hår uppflätar modren,
+Fem- och niodelt i växling,
+Och hon talar, ömt bekymrad:
+"Om du färdas ner till fältet,
+Till en ringdans där på fältet,
+Må du ej med Tomas dansa;
+Tomas är en yster sälle,
+Se, och du en ogift flicka."
+
+Mara lyder ej sin moder,
+Utan vandrar ner till fältet,
+Till en ringdans där på fältet,
+Och hon svänger om med Tomas.
+
+Tomas, dansande med ringen,
+Ger en vink åt sina svenner,
+Att de skulle hämta hästar,
+Hämta dit hans fux och skymmel.
+Svennerna förstodo genast,
+Förde fålarna till ringen,
+Förde dit hans fux och skymmel.
+
+Tomas hoppar opp på fuxen,
+Lyfter Mara opp på skymmeln,
+Och de flyga genom lunden,
+Såsom stjärnor fly på himlen.
+
+Ren var fältet lagdt till rygga,
+Och till Mara talar Tomas:
+"Ser du där den murkna lönnen?
+Märk, i den vill jag dig hänga;
+Kråkan skall ditt öga hacka,
+Örnen slå dig med sin vinge."
+
+Mara började att snyfta:
+"Ve mig, ve mig! Gud förskone!
+Så det hände hvarje flicka,
+Som sin moders råd ej följer!"
+Tomas ler och tröstar henne:
+"Frukta icke, hulda Mara!
+Ingen murken lönn där synes,
+Nej, min hvita gård allenast.
+Min du är, min boning städar
+Du från denna stund som maka."
+
+
+
+DE SVARTA ÖGONEN.
+
+Modren bannade sin Jovo:
+"Son, hvar höll du hus i aftse?"
+
+"Bana icke, gamla moder!
+Hos tre sköna flickor var jag.
+En var hög och smärt till växten,
+En var röd och hvit om kinden,
+En bar ögon, lika natten.
+Af den höga, af den smärta,
+Plågas, moder, nu mitt hufvud;
+Och af den med röda kindren
+Plågas nu mitt bröst, o moder;
+Men af den med svarta ögon,
+Gamla moder, tar jag döden.
+Lägg mig på en bår och för mig
+Till den huldas tjäll, att hennes
+Svarta ögon må mig skåda."
+
+Sagdt; och honom lämnar lifvet.
+På en bår han läggs af modren
+Och till flickans boning bringas.
+Hon med svarta ögon ser det.
+
+Och hon talar till sin moder:
+"Låt mig dö, min gamla moder!
+Lägg mig sen på båren, lägg mig
+Nära till den sörjda döda!
+Sen en graf oss red och sänk oss
+Hand i hand i den till hvila.
+
+
+
+VÅRA MÖDRAR BÄRA SKULDEN.
+
+Bakom Savas våg på stranden
+Leder ynglingen sin fåle.
+Mössan i sin hand han håller
+Och befuktar den med tårar.
+Och han bannar hvirfvelvågen:
+"Måtte Gud dig straffa, Sava!
+Hvarken kan jag genomvada,
+Eller kan jag simma öfver
+För att där min flicka kyssa."
+
+Och den sköna flickan svarar:
+"Nej, vid Gud, du gode yngling!
+Vredgas ej på Savaströmmen,
+Sava är dig ej fientlig;
+Nej, fientlig är din moder,
+Din mot dig, som min mot mig är.
+Din vill, att du ren med våren
+Hem skall föra den, du älskar,
+Min står fast däri, att dottren
+Skall till hösten vara ogift."
+
+
+
+SUCK.
+
+Dunkla skogspark, hvad din skugga svalkar!
+Hjärta, hjärta, hur du är bedröfvadt!
+Dig så nära ser du den, du älskar,
+Dig så när--och får ej kyssa honom!
+
+
+
+MOR, SYSTER OCH MAKA.
+
+Högt uppå ett vårdtorn vandrar Jovo;
+Under honom bräcks det murkna timret,
+Och i fallet bryter Jovo benet.
+Genast blir en läkarinna kallad,
+Ifrån bergets täta skog, en Vila.
+
+Mycket fordrar Vila för sin läkdom:
+Af hans mor den hvita högra handen,
+Af hans syster hennes lockars fläta,
+Och ett pärlehalsband af hans maka.
+
+Modren gaf sin högra hand för honom,
+Systern skänkte sina lockars fläta,
+Men hans maka ej sitt pärlehalsband.
+"Nej, jag ger, vid Gud, ej bort mitt pärlband,
+Som jag själf ifrån min fader medfört."
+
+Då förgrymmas Vila ifrån berget
+Och förgiftar dödligt Jovos skada.
+Jovo dör,--ve, ve dig, arma moder!
+
+Trenne sorgefåglar[12] klaga sedan:
+Ena klagar utan uppehållan,
+Sent och tidigt klagar blott den andra,
+Och den tredje, när det så sig faller.
+
+Den, som klagar utan uppehållan,
+Är den dödes olycksburna moder;
+Åter den, som klagar sent och tidigt,
+Är den dödes sorgebundna syster;
+Den, som klagar, när det så sig faller,
+Är den dödes ungdomsfriska maka.
+
+
+
+HÄXERIET.
+
+Härligt var att se, hur inpå kvällen
+Hjälteskaran drack det gula vinet.
+Med befann sig ock den veka Stojan,
+Drack ej vin och brännvin icke heller,
+Utan kaffe blott ur gyllne skålar.
+Några flickor vandrade långs stranden,
+Och bland dessa Ivans sköna syster.
+När den veka Stojan henne märker,
+Tänds hans bröst af kärlek,--och åt tärnan
+Kastar han ett äpple och ett kvitten.[13]
+Men förtrytsam slängde Ivans syster
+Genast bort från sig hans gula kvitten,
+Och med foten stötte äpplet unnan.
+På den gröna marken föll hans kvitten,
+Äpplet åter i den svala böljan.
+När den veka Stojan märkte detta,
+Blef han strax så mörk, så vild till sinnes.
+Dädan skyndar han med snabba fötter
+Och sitt hem, sin hvita boning uppnår.
+Papper tar han genast fram och skriftyg,
+Att förtrolla Ivans sköna syster.
+Och han sammansätter fyra trollbref;
+Skrifver ett och kastar det i elden:
+"Eld, förbränn, förbränn ej brefvets trollkraft,
+Tänd blott, tänd blott Angelijas hjärta!"
+Skrifver än ett,--kastar det i böljan:
+"Bölja, ryck ej med dig brefvets trollkraft,
+Bortryck, bortryck Angelijas hjärta!"
+Skrifver än ett--kastar det i luften:
+"Vindar, fören ej bort brefvets trollkraft,
+Fören, fören Angelijas hjärta!"
+Ett han gömmer under hufvudkudden:
+"Hvila icke kraftlöst där, o trollbref;
+Tills att Angelija med dig hvilar!"
+
+Märk! Och inom några korta stunder
+Ljuder där ett klappande på porten:
+"Öppna porten, om du Gud bekänner,
+Öppna porten, mig förtära lågor!"
+Stojan tiger och vill än ej svara,
+Högre klappar åter Ivans syster:
+"Opp, mig rycka floder med sig hädan,
+Opp med porten, om du Gud bekänner!
+Snart till molnen höjes jag af vindar."
+
+Hastigt springer då den veka Stojan,
+Låter upp den vida buxbomsporten
+Och ledsagar henne in med glädje.
+
+
+
+PRINS MUSTAFAS SJUKDOM.
+
+För att bada går en skara turkar,
+Och turkinnor komma från att bada,
+Männerna med Mustapha i spetsen,
+Kvinnorna med Mehmed paschas maka.
+Skön är Mustapha, sultanens ättling,
+Mera skön dock Mehmed paschas maka.
+Och förtrollerskan är icke skön blott,
+Men tillika så försåtligt smyckad.
+Genast sjuknar prinsen in af kärlek,
+Tänd af Mehmed passhas sköna maka,
+Går ren plågad till det hvita slottet
+Och på veka dynor där sig lägger.
+Alla fruar efter, rang och ordning
+Komma att prins Mustapha besöka,
+Borta blir blott Mehmed paschas maka.
+
+Sultaninnan sänder bud till henne:
+"Ädla fru, gemål till Mehmed pascha,
+Aktar du dig mer än sultaninnan?
+Mustapha, min son, på sjukbädd ligger;
+Alla fruar gjort besök hos honom,
+Du allena, du försmår att komma."
+Mehmeds maka mottar denna hälsning,
+Vecklar sina ärmar opp i blinken
+Och bereder lätta sjukbädds-rätter:
+Grädda rosenröd på gyllne tallrik,
+Ljusgult serde uti silfverskålar,
+Vårens körsbär, syltade med honing,
+Persikor med morgondagg bestänkta,
+Hafsstrandsfikon och mostarska drufvor;
+Klär sig sen i kosteliga kläder
+Och beger sig så på färd till slottet.
+Snart palatsets gångar hon beträder.
+Oanmäld och hälsande på ingen,
+Sakta till den sjukes rum hon skrider;
+Och hon sätter sig vid hufvudgärden,
+Tar ett virkadt guldtyg fram och fläktar
+Svalka åt hans feberheta panna.
+Men, till sultaninnan vänd, hon talar:
+"Sådan sjukdom som den tappre prinsens
+Önskar jag att må min broder träffa,
+Ja, mig själf som Mehmed paschas maka;
+Ty en kärleksyrsel är ej sjukdom."
+När prins Mustapha förnummit detta,
+Står han opp på snabba fötter genast,
+Riglar alla dörrar och behåller
+Mehmeds maka kvar tre runda dagar.--
+Men på morgonstunden af den fjärde
+Med ett artigt bref uppvaktar paschan:
+"O sultan, min store, dyre herre!
+Från min boning har en dufva bortrymt,
+Till ditt slott hon flugit,--lösgif henne,
+Lösgif henne, om du Gud bekänner!"
+Därpå får han från sultan det svaret:
+"Mehmed, trogna slaf, jag har en falk här,
+En otämjelig och vildsint fågel,
+Som ej släpper, hvad han en gång fångat."
+
+
+
+SKÖRDEFLICKAN.
+
+Kärfvar, skördade med silfverskära,
+Samlar hop med gullprydd hand Lepota.
+Dock, när middagssolen börjat glöda,
+Sjunger för sig själf hon sakta detta:
+"Den, som sammanbinder mina kärfvar,
+Vill jag strax mitt hvita anlet skänka.
+Den, mig vatten ifrån källan hämtar,
+Vill jag skänka mina svarta ögon.
+Den, som bygger mig en skuggrik löfsal,
+Honom vill jag bli en trogen maka."
+Sjunger så och tror sig hörd af ingen.
+
+Lyssnat har likväl den unga herden,
+Och han binder kärfvarna tillsamman,
+Bygger opp af hassel strax en löfsal,
+Hämtar vatten från den svala källan,
+Bjuder det och talar till den sköna:
+"Nu, Lepota, uppfyll, hvad du lofvat!"
+
+Skalk var skördeflickan dock och löste
+Sig med några skälmska ord från löftet:
+"Låt mig bli i frid, du unga herde!
+Medan du band samman mina kärfvar,
+Bette dina lamm i åkerstubben.
+Då du bragte mig från källan vatten,
+Har du med en dryck dig själf förfriskat;
+Och i skuggan, som du mig beredde,
+Har du äfven själf ju funnit svalka."
+
+
+
+BRÖLLOPSSÅNGEN.[14]
+
+
+I.
+
+Skön att skåda under aftonsolen,
+Satt vid sidan af sin ledsven bruden,
+Under kransen tittande på älskarn.
+
+Och till flickan talte hennes brudgum:
+"Hvarför ser du på mig, hulda flicka?"
+"Jag betraktar dig i väntan endast,
+Att du ville ge mig några läror,
+Hur jag vore bäst din mor till nöjes."
+
+"Lätt det blir dig att min mor behaga:
+Sent till sängs och tidigt opp från bädden,
+Sopa rummen, skaffa köket vatten,
+Sedan kamma dina blonda lockar."
+
+
+II.
+
+Malmkanoner gifva dån från skansen,
+Gästerna församlas ren hos bruden,
+Och man ärnar börja bröllopståget.
+Bruden har i går ren utsått blommor,
+Blommor på sin hulda makes lycka.
+Ville lyckan gynna hennes make,
+Borde blomstren gro om kvällen redan,
+Sammanböja stänglarna om natten
+Och om morgonen buketter bilda.
+Lyckan var den hulda maken gynnsam;
+Blomstren grodde opp om kvällen redan,
+Sammanböjde stänglarna om natten,
+Bildade med morgonen buketter.
+På sin lott fick hvarje gäst en blomkvast,
+Brudgummen fick själf den hulda bruden,
+Hennes ledare fick ensam ingen.
+Dock, till honom lutad, hviskar bruden:
+"Vredgas ej, min ledare; en blomkvist
+Mera skön och rik för dig jag sparar.
+Gissa hvilken?--Jo, min unga lekvän."
+
+
+
+BLODHÄMNDEN.
+
+Hvems är klagoskrit där i Banjani?
+Månne Vilans? Månn' den onda ormens?
+Ropte Vila, komme det från berget,
+Ropte ormen, komme det från klyftan.
+Vilan ej och ej den onda ormen,
+Batritch Perovitsch är den, som klagar
+Under Osmans, Tchorovitschens, händer.
+Honom han besvär vid brodernamnet:
+"Släpp mig, Osman Tchorovitsch, min broder,
+Skona lifvet, du i Gud min broder!
+Tag i lösen hundrade dukater;
+Mina bröder sju; sju Perovitscher,
+Gifva gärna dig sju damaskener;
+Deras makar skänka dig sju kransar
+Och min broder Raduls maka, Zvjeta,
+Sina kransar och sitt öras smycke.
+Men min moder ger en ung slafvinna,
+Ger dig många kosteliga kläder,
+Och min fader, Pero Vutschitschevitsch,
+Skall förära dig sin egen lifhäst
+Och däröfver hundrade dukater."
+Ren vill denna unna honom lifvet,
+När, af onda makter förd till stället,
+Panto från Tupan där syns och talar:
+"Muselman, du Tchoros ättling, Osman!
+Släpp ej Perovitschen Batritch undan.
+Bjuder han dig än omätlig lösgäld,
+Se, af turkarna skall han den pressa.
+Vill han gifva dig sju damaskener,
+Skall han äfven dem af turkar röfva.
+Vill han kransar gifva dig och smycken,
+Skall han fånga våra bröders makar
+Och af dessa smycken ta och kransar.
+Lofvar han åt dig en ung slafvinna,
+Torde han min egen dotter röfva
+Och dig henne såsom lösen bjuda.
+Och den lifhäst, han dig vill förära,
+Är ju af Banjanis ras till skit dock."
+
+Panto så och svänger sig ur sadeln.
+Låga blixtrar ur hans studsarmynning,
+Och han träffas, Perovitschen Batritch,
+Genom gördeln, och hans mund förstummas.
+Död han sjunker mot den gröna marken,
+Och från kroppen skär hans hufvud Osman.
+
+Och det kommer budskap till Saljuto,
+Till den slagnes ålderstegne fader.
+
+Göken gråa klagar i Saljuto,
+Ropar midt i vintern ut sin klagan,
+Som om ingen årstid ägnats honom.
+Göken grå är icke den, som klagar;
+Nej, där klagar Pero Vutschitschevitsch,
+Perovitschen Batritchs gamla fader:
+"Ve mig, ve mig, ve till domedagen,
+Ty af söner, som mig efterlefva,
+Hämnas ingen väl hans mord, den dyres!"
+
+Honom tröstar Perovitschen Radul:
+"Slikt må ej ditt gråa hufvud ängsla.
+Vänta endast till Sankt Görans-dagen,
+Tills med löf sig berg och kullar kläda
+Och det flacka fält med gräs och blommor;
+Då vill jag kamraterne församla
+Och med dessa till Banjani draga
+För att hämnas Batritchs mord, min broders."
+Men ren nalkades Sankt Görans-dagen,
+Ren med löf bekläddes berg och kullar,
+Gräs och blommor täckte redan fälten,
+Och kamraterne tillsamman kommit.
+
+Till Banjani drar med dessa Radul
+Och tar af till bergets skog vid Utes.
+
+Trenne runda dagar där de bida,
+Ändlöst spanande mot Gatzkos slätter,
+Tills på håll en turk till häst sig visar,
+Just den sökte, Tchorovitschen Osman.
+Radul så till sina kämpar genast:
+"Bröder, sen I där den bofven Osman?
+Huken eder ner mot gröna marken;
+Men jag själf vill ställa mig i vägen
+För att vänta Tchorovitschen Osman.
+Ej för edra damaskenerklingor
+Skall han falla, den fördömda turken,
+Om mig Gud den lycka värdes unna
+Att med mina händer gripa honom!
+Men om jag ej lyckas honom gripa,
+Då--lägg an, hvem som af kvinna född är!"
+Kämparne sig huka ner i gräset;
+Radul åter ställer sig i vägen.
+Och när turken nu till stället hunnit,
+Springer Radul fram att gripa honom,
+Fattar hästens tygel med sin ena,
+Turken med sin andra hand i brickan
+Och till marken rycker honom neder.
+Käckt till bistånd hans kamrater ila,
+Och de fånga lefvande Osmanen.
+
+Honom ber vid brodernamnet Osman:
+"Släpp mig, Radul Perovitsch, min broder,
+Skona lifvet, du i Gud min broder!
+Tag i lösen tusende dukater!
+Tjugu bröder, tjugu Tchorovitscher,
+Gifva gärna tjugu damaskener,
+Och de Tchorovitschers ädla makar
+Sina lockars kosteliga smycken.
+Deras gyllne keder jag dig bjuder,
+Af dukater och af pärlor tunga.
+Men jag själf vill ge dig min araber,
+Högrest, att en slik ej finns i Bosna,
+Hela Bosna och Herzegovina,
+Med hans töm och silfvertunga sadel,
+Allt till svansen öfvertäckt med sammet;
+Hvarje buckla är med loskinn kantad
+Och med guld och silfver smyckad rikligt."
+Döf för detta, svarar Perovitschen:
+"Turk, du Osman Tchorovitsch! En dyrbar
+Lösegäld bjöd dig min broder äfven,
+Men förgäfves!--Utan skoning skilde
+Du hans blonda hufvud ifrån kroppen."
+Och han drager fram. sin knif ur gördeln
+Och från kroppen skiljer Osmans hufvud.
+Tar hans hufvud, tar sin öväns' vapen
+Och arabern, turkens höga stridshäst,
+Och beger sig hem med sina vänner.
+
+Men i Montenegro-bergens grannskap,
+Från den lilla byn där, från Saljuto,
+Till hans möte går den gamla fadren,
+Sträcker famnen och hans anlet kysser.
+Radul kysser gubbens hand och klädfåll
+Och för honom turkens hufvud kastar.
+Och då ropar Pero Vutschitschevitsch:
+"Hell mig nu och intill domedagen,
+Då mig unnats denna stund att skåda,
+När min dyre son är hämnad vorden!"
+Gubben så,--och honom lämnar lifvet.
+Död han ligger; frid med honom!--Herren
+Tage honom upp till paradiset
+Och välsigne hägnande oss alla!
+
+
+
+DE BÄGGE JAKSCHITCHERNE.
+
+Månen förebrådde morgonstjärnan:
+"Morgonstjärna, säg, hvar har du varit,
+Hvarest jollrat bort den sköna tiden,
+Då man dig ej sett på trenne dagar?"
+Honom svarar åter morgonstjärnan:
+Hvarest varit? Hvar förjollrat tiden?
+Ofvan Belgrads hvita fäste stod jag
+Och betraktade ett sällsamt under:
+Hur två bröder delte fadersarfvet,
+Jakschitch Dmitar och Jakschitch Bogdane.
+Ren i godo öfverens de kommit,
+Ren de hade delat fadersarfvet:
+Dmitar ärfde Valakit och Moldau
+Och Banatet odelt intill Donau.
+Bogdan fick det flacka landet Sirmien,
+Långs åt Savaströmmen alla ängar
+Och till staden Ushitz hela Servien.
+Dmitar tog den nedre deln af staden
+Med ett torn, Neboischa, nära Donau.
+Bogdan tog den öfre deln af staden
+Jämte kyrkan Rushitza i midten.
+
+Om en ringa sak blott blef man osams,
+Om ett intet, knappast värdt att nämnas,
+Om en falk och om en svartbrun fåle.
+Dmitar, stödd uppå sin rätt som förstfödd,
+Fordrar falken utom lott och rappen;
+Bogdan skänker honom ingendera.
+
+Nästa morgon, när det än knappt dagats,
+Svingar Dmitar sig på rappen höga
+Och tar med också den gråa falken
+För att jaga uti bergets skogar.
+
+Angelija, sin gemål, han ropar:
+"Angelija, du min trogna maka,
+Mottag detta gift och ge åt Bogdan!
+Dock, ifall du ej min önskan fullgör,
+Vänta mig ej mer i hvita borgen."
+
+När den trogna makan slikt förnummit,
+Går hon med sig själf till råds bekymrad,
+Pröfvar, tänker och sig själf tilltalar:
+"Gråa gök, hvad skall väl blifva af dig?
+Om min makes broder jag förgifver,
+Är det mig en synd inför vår Herre,
+Är det inför mänskor skam och nesa.
+Stor och liten skulle om mig säga:
+'Skåden, skåden där den olycksburna,
+Som sin egen svåger har förgifvit!'
+Ger jag åter icke gift åt honom,
+Får jag mer ej vänta hem min make."
+
+Tänkte så och fattade beslutet:
+Neder steg hon i den dunkla källarn,
+Framtog bröllopsbägaren, den vigda,
+Smidd af idel guld i drifvet arbet
+Och ett minne af den dyre fadren.
+Bägaren med gullgult vin till randen
+Fyller hon och frambär till sin svåger,
+Kysser honom sen på hand och klädfåll
+Och, mot jorden böjd för honom, talar:
+"Dig, min gode svåger, vill jag skänka
+Denna guldpokal med vin till randen;
+Skänk mig falken du, och skänk mig rappen!"
+Och Bogdan, bevekt af hennes böner,
+Skänkte henne falken strax och rappen.
+
+Dmitar jagar dagen om i skogen,
+Lyckas dock ej jaga opp ett villbråd,
+Tills att ödet sent på kvällen honom
+Till den säfbekrönta skogssjön leder,
+Där en guldbevingad and byggt näste.
+Dmitar låter gråa falken stiga,
+Att på anden skjuta ned i säfven;
+Se, men knappt berörd utaf hans vinge,
+Har hon redan öfvervunnit falken
+Och hans högra vinge sönderkrossat.
+
+Nu, när Jakschitch Dmitar detta märkte,
+Klädde han sin furstedräkt utaf sig,
+Sam till ort och ställe hän i säfven
+Och tog opp därur den gråa falken;
+Och han frågte så den gråa falken:
+"Säg, min falk, hur är du nu till sinnes,
+Hur till sinnes nu förutan vinge?"
+Falken hämtar andan djupt och säger:
+"Så till mods är jag förutan vinge,
+Som en broder är förutan broder."
+
+Då betänkte plötsligt Jakschitch Dmitar,
+Att hans maka redde gift för brodren,
+Och han svingar sig på rappen höga
+Och mot Belgrad spränger fram som ilen,
+Att sin bror vid lif kanhända hinna.
+Som han nu var bryggan Tschekmek nära,
+Sporrar han sin häst att fly däröfver;
+Men med brak ger bryggans hvälfning efter,
+Och i fallet bryter hästen benet.
+
+När sig Dmitar ser i denna våda,
+Löser han af hästen genast sadeln,
+Fäster den vid fjäderprydda klubban
+Och beger sig raskt till fots till slottet.
+Och han kallar strax den trogna makan:
+"Angelija, du min trogna maka!
+Kanske har du ej min bror förgiftat?"
+Och hon svarar gladt sin make detta:
+"Nej, förgiftat har jag ej din broder;
+Med din broder har jag dig försonat."
+
+
+
+SKADARS GRUNDLÄGGNING.
+
+Trenne bröder grundade ett fäste,
+Trenne bröder, tre Merljavtschevitscher.
+Vukaschin var konung och den äldste,
+Och den andra var voivod Ugljescha,
+Gojko Merljavtschevitsch var den yngste.
+Desse bygga vid Bojana Skadar,[15]
+Bygga ren tre runda år med ifver,
+Ren tre år, med mästare tre hundra,
+Och förmå dock ej att lägga grunden,
+Mycket mindre att uppresa fästet.
+Hvad om dagen mästaren uppfört,
+Rycker åter Vila ned om natten.
+
+När det fjärde året ren begynner,
+Ropar Vila ned från bergets skogar:
+"Allt förgäfves! Vukaschin, o konung,
+Fåfängt, fåfängt du ditt gods förspiller;
+Grunden är du ej i stånd att lägga,
+Mycket mindre att uppresa fästet,
+Om du ej två namn af lika tonljud,
+Icke Stojan och Stojana finner,
+Men de båda dock förtrogna syskon,
+Att dem mura in i tornets grundval.
+Så, blott så, skall fundamentet tryggas,
+Så, blott så, förmår du resa borgen."
+
+När kung Vukaschin förnummit detta,
+Dessimir, sin trogna sven, han kallar:
+"Dessimir, min son, af hjärtat käre!
+Du, till denna dag min trogna sven blott,
+Men från denna som min son värderad!
+Spänn i blinken hästarne för vagnen,
+Tag där in sex bördor guld, och såleds
+Genomtågande den ljusa världen,
+Sök mig tvenne namn af lika tonljud,
+Sök, o son, en Stojan och Stojana,
+Men de båda dock förtrogna syskon.
+Röfva eller köp dig dem för guldet,
+Bringa dem till Skadar till Bojana,
+För att muras in i tornets grundval.
+Så, blott så, skall fundamentet tryggas,
+Så, blott så, förmå vi resa borgen."
+
+Dessimir förnam sin kungs befallning,
+Spände genast hästarne för vagnen,
+Tog där in sex bördor guld, och såleds
+Genomtågande den ljusa världen,
+Sökte han två namn af lika tonljud,
+Öfverallt en Stojan och Stojana.
+Och han sökte dem tre runda år ren;
+Fann dock ej de namn af lika tonljud,
+Ingenstädes Stojan och Stojana.
+Så tillbaka han till Skadar vänder,
+Ger åt kungen vagn och hästar åter,
+Ger åt honom guld, sex bördor, åter:
+"Konung, här jag hämtar vagn och hästar,
+Här jag hämtar guld, sex bördor, åter,
+Ty jag fann ej Stojan och Stojana,
+Ej de båda namn af lika tonljud."
+
+När kung Vukaschin förnummit detta,
+Lät han kalla dit byggmästarn Rado,
+Rado åter murare tre hundra,
+För att bygga Skadar vid Bojana.
+Men hvad kungen byggt, föröder Vila;
+Ej tillstädjer hon att lägga grunden,
+Mycket mindre att uppresa fästet.
+Åter ropar Vila ifrån berget:
+"Håll, kung Vukaschin, förnim min varning!
+Fåfängt, fåfängt du ditt gods förspiller;
+Grunden är du ej i stånd att lägga,
+Mycket mindre att uppresa fästet.
+Dock, förnim mig! Bröder tre I ären,
+Hvar af er en trogen maka äger;
+Den, som går i morgon till Bojana
+Och åt arbetsfolket bringar maten,
+Henne muren in i tornets grundval.
+Så, blott så, skall fundamentet tryggas,
+Så, blott så, förmån I resa borgen."
+
+När kung Vukaschin förnummit detta,
+Lät han kalla sina bägge bröder:
+"Hören mig, I älskelige bröder!
+Ifrån bergets skog förkunnar Vila,
+Att vi fåfängt här vårt gods förspilla,
+Att oss ej beskärs att lägga grundvaln,
+Mycket mindre att uppresa fästet.
+Men från berget talar Vila åter,
+Att vi tre Merljavtschevitscher äro,
+Att enhvar sin trogna maka äger;
+Den, som går i morgon till Bojana
+Och åt arbetsfolket bringar maten,
+Henne må vi mura in i grundvaln.
+Så, blott så, skall fundamentet tryggas,
+Så, blott så, förmå vi resa borgen.
+Men, o bröder, svärjen mig vid Gud, att
+Ingen yppar detta för sin maka,
+Utan att vi låta ödet foga,
+Hvem i morgon gå skall till Bojana."
+Och vid Gud besvuro brödren löftet
+Att för makarna ej yppa detta.
+
+Men när dagen nu till nedgång lutar,
+Vandra de till sina hvita borgar,
+Där en härlig aftonmåltid hålles;
+Vandra sedan in i sina sofrum.
+Se dock! Under är det att berätta;
+Konung Vukaschin förgäter eden.
+Han, den förste, säger åt sin maka:
+"Akta dig, o du, min trogna maka!
+Gå i morgon icke till Bojana,
+För ej maten du åt arbetsfolket,
+Ty beställdt det vore med ditt lif då,
+In i grundvaln skulle man dig mura."
+
+Eden öfverträdde ock Ugljescha,
+Och han talte till sin trogna maka:
+"Låt mig varna dig, min trogna maka!
+Gå i morgon icke till Bojana,
+För ej maten du åt arbetsfolket,
+Ty ditt unga lif, det vore spilldt då,
+In i grundvaln skulle man dig mura."
+
+Blott den unga Gojko vördar eden
+Och förtror sin maka ingen varning.
+Nästa dag vid morgonrodnans bräckning
+Tåga dessa tre Merljavtschevitscher
+Till det fasta verket vid Bojana.
+
+Ren var tid att dit förskaffa maten,
+Och på drottningen föll turn för dagen.
+Men hon dröjer, går till svågerns maka,
+Till sin svägerska, Ugljeschas maka:
+"Hör, du goda svägerska, min önskan!
+Litet ondt har jag i dag i hufvut;
+Hell dig, du, som frisk är!--Men jag kan ej;
+Bringa maten du åt arbetsfolket!"
+Henne svarar så Ugljeschas maka:
+"O min svägerska, min ädla drottning!
+Litet ondt har jag i dag i handen;
+Blifve du vid hälsa, men jag kan ej.
+Tala dock med svägerskan den unga!"
+
+Och hon gick till svägerskan den unga:
+"Svägerska, du Gojkos unga maka!
+Litet ondt har jag i dag i hufvut;
+Hell dig, dit, som frisk är!--Men jag kap ej;
+Bringa maten du åt arbetsfolket!"
+Henne svarar Gojkos unga maka:
+"Ädla drottning, du min goda moder!
+Gladt och gärna ville jag dig lyda;
+Men mitt barn är ännu icke badadt
+Och dess hvita linne icke tvättadt."
+Drottningen till svar åt henne åter:
+"Goda svägerska, begif dig bara,
+Bringa maten du åt arbetsfolket!
+Jag vill själf det hvita linnet tvätta,
+Själf ditt späda barn, du goda, bada."--
+
+Och hon tiger, Gojkos unga maka,
+Och åt arbetsfolket bringar maten.
+
+När hon nu var kommen till Bojana,
+Ser sin maka Gojko Merljavtschevitsch.
+Djupt af smärta grips den unge hjälten,
+Djupt af smärta lär hans trogna makas
+Och hans späda barns skull, i sin vagga
+Moderlöst och blott en månad gammalt.
+Tåreströmmar flöda på hans kinder.
+Och den smärta makan vid hans anblick
+Nalkas blygsamt sin gemål och herre,
+Nalkas blyg och frågar honom sakta:
+"Gode herre, säg, hvad har dig drabbat
+Nu, då tårar strömma dig på kinden?"
+
+Henne svarar Gojko Merljavtschevitsch:
+"Ondt, för mycket ondt, min trogna maka!
+Ack, ett gyllne äpple,[11] som jag ägde,
+Föll i dag uti Bojanas bölja;
+Detta sörjer jag och kan ej tröstas."
+Och den smärta makan, som ej anar
+Något värre, svarar så gemålen:
+"Bed till Gud om hälsa blott,--ett äpple,
+Mera skönt ännu, kan du dig gjuta."
+Häftigare blott blef hjältens smärta;
+Och åt sidan vände han sitt anlet
+För att icke se sin hulda maka.
+
+Närmre träder svågerparet redan
+Fram till Gojkos ungdomssköna maka,
+Fatta henne vid de hvita händren
+Och till borgens grundval föra henne.
+Och de vinka dit byggmästarn Rado;
+Murarena kallar åter Rada
+Men den unga, smärta kvinnan småler,
+Aktande det allt som skämt och lek blott.
+
+Och att lägga borgens grundval ila
+De tre hundra murare till verket
+Och kring henne ställa sten och bjälkar.
+Upp till knät ren är hon innesluten;
+Och den unga, smärta kvinnan småler,
+Aktande ännu det allt som skämt blott.
+
+Oförtrutet murar framgent skaran
+Och kring henne hopar sten och bjälkar.
+Upp till gördeln innesluts hon redan
+Och betryckes tungt af sten och bjälkar.
+
+Ändtligt märkande, hvad henne ärnas,
+Kvidande, som ormen krossad hväser,[16]
+Ber hon sina svågrar om förbarmning:
+"Tålen ej, om I en Gud bekännen,
+Att så ung jag muras in i grundvaln!"
+Detta ropar hon till sina svågrar;
+Men sitt anlet vända de från henne.
+
+Då med kufvad skam och tadelfruktan
+Ber hon slutligt till sin egen make:[17]
+"Tål det ej, min dyre man och herre,
+Att så ung jag muras in i grundvaln!
+Låt mig fara till min gamla moder!
+Guld i öfverflöd min moder äger,
+Köper nog en slaf och en slafvinna,
+Att dem mura in i tornets grundval."
+Så hon beder; men hon ber förgäfves.
+Och när nu den smärta sköna märker,
+Att hon slöser fåfängt sina böner,
+Vänder hon sig till byggmästarn Rado:
+"Mästar Rado, inför Gud min broder!
+Lämna vid min barm ett litet fönster,
+Låt min hvita barm stå fri och öppen,
+Att, ifall mitt spenbarn Jovo kommer,
+Om han kommer, jag må nära honom!"
+Bifall ger, för brodernamnet, Rado,
+Lämnar vid dess barm ett litet fönster,
+Till den hvita barmen öppen tillgång,
+Att, ifall dess spenbarn Jovo komme,
+Om han komme, hon må nära honom.
+Och hon ber ännu, den öfvergifna:
+"Mästar Rado, inför Gud min broder!
+Lämna ock ett fönster vid mitt öga,
+Att jag måtte se mot hvita borgen,
+När de föra hit mitt spenbarn Jovo
+Och när hem de föra honom åter!"
+
+Äfven detta unnar mästarn henne,
+Lämnar vid dess öga ock ett fönster,
+Att hon måtte se mot hvita borgen,
+När de hämta hennes spenbarn Jovo
+Och när bort de föra honom åter.
+Och så blir hon murad in i grundvaln.
+I sin vagga hämtas henne barnet,
+Och hon ger det näring hela veckan;
+Då omsider sviker henne målet.
+Men åt barnet flöder föda ständigt,
+Och det närs vid barmen hela året.
+
+Än i denna stund sker samma under.
+Ännu flöder mjölk där och för svaga
+Mödrars näringstomma spenar läkdom.
+
+
+
+SLAGET PÅ FÅGELFÄLTET.[18]
+
+Tsar Lasar satt vid sin aftonmåltid,
+Vid hans sida Militza, tsarinnan.
+Till gemålen talar hon, den höge:
+"Tsar Lasar, du Serviens gyllne-krona!
+Gryr det, drar du ut till Fågelfältet
+Och tar med dig svenner och voivoder.
+Mig blir ingen man i slottet öfrig,
+Ingen, som till dig till Fågelfältet
+Bär mitt bref och hämtar svar tillbaka.
+Också mina dyra bröder alla,
+Nio Jugovitscher, tar du med dig.
+Lämna hemma dock en enda broder,
+En blott, vid hvars lif jag kunde svärja."
+Henne svarar åter Serviens furste:
+"Militza, min goda, dyra maka!
+Nämn mig, hvem det är af dina bröder,
+Som du allra helst hos dig behölle."
+"Låt mig Boschko Jugovitsch behålla!"
+Åter talar Serviens furste detta:
+"Militza, min goda, dyra maka!
+När i morgon dagen börjar klarna,
+Solen träda fram vid horisonten
+Och när då vårt fästes portar öppnas,
+Så begif dig fram till fästningsporten,
+Hvarur härens slutna leder tåga,
+Alla ryttare med tunga pikar
+Och i spetsen Jugovitschen Boschko,
+Bärande för hären korsets fana.
+Honom min välsignelse och hälsning!
+Fanan må han ge åt hvem han lyster
+Och hos dig förblifva kvar i slottet."
+När den ljusa dagen nu var kommen
+Och till fästet portarna man öppnat,
+Ut beger sig Militza, tsarinnan,
+Och hon stannar väntande vid porten.
+
+Hären bryter opp i slutna leder,
+Alla ryttare med tunga pikar
+Och i spetsen Jugovitschen Boschko,
+Bärande för hären korsets fana.
+Guldbetäckt är öfverallt hans fåle,
+Fanan svajar fladdrande kring honom
+Och betäcker honom ner till sadeln.
+Men på fanan syns ett gyllne äppel,
+Utur äpplet gyllne kors sig tränga,
+Och från korsen sväfva sen i vaggning
+Gyllne tofsar ned på Boschkos skuldror.
+Fram hon träder, Militza, tsarinnan,
+Nalkas honom, fattar hästens tygel
+Och, med armen slingrad kringom brodren,
+Talar sen till honom sakta detta:
+"Boschko Jugovitsch, min gode broder!
+Mig förunnad är du nu af tsaren,
+Att du ej må dra till Fågelfältet.
+Sin välsignelse till dig han sänder.
+Gif din fana hvem du vill att bäras
+Och hos mig i Kruschevatz bli hemma,
+Att en bror att svärja vid jag äge."
+Henne Boschko Jugovitsch till svar dock:
+"Vandra du till hvita borgen åter!
+Jag, min syster, må ej dväljas hemma.
+Fanan ger jag ej ur mina händer,
+Bjöds mig Kruschevatz till lön af tsaren.
+Aldrig skola våra kämpar säga:
+'Sen den fega Jugovitschen Boschko,
+Som ej ville dra till Fågelfältet,
+Icke blöda för det helga korset,
+Som ej ville dö för kristendomen'."
+Talar så och spränger ut ur porten.
+Se, då nalkas gamla Jug Bogdane,
+Och sju Jugovitscher följa honom.
+Alla sju hon ropar på i ordning,
+Men af broderskaran svarar ingen.
+Framgent står hon väntande vid vägen;--
+Se, då nalkas Jugovitschen Voino,
+Leder tsarens praktbeklädda hästar,
+Öfverallt med idel guld betäckta.
+Och hon fattar skymmeln vid hans tygel
+Och, med armen slingrad kringom brodren,
+Hviskar sen till Voino sakta detta:
+"Voino Jugovitsch, min gode broder!
+Mig förunnad är du nu af tsaren;
+Sin välsignelse till dig han sänder.
+Gif hans hästar hvem du vill att föras
+Och hos mig i Kruschevatz bli hemma,
+Att en bror att svärja vid jag äge."
+Henne svarar Jugovitschen Voino:
+"Vandra du till hvita borgen åter!
+Krigarn anstår ej att gå tillbaka
+Och att öfvergifva tsarens hästar,
+Visste han sig än bestämd åt döden.
+Låt mig draga hän till striden, syster!
+Blöda vill jag för det helga korset,
+Vill för läran dö med mina bröder."
+Talar så och spränger ut ur porten.
+
+När tsarinnan nu allt detta utstått,
+Sjönk hon neder på den kulna hällen,
+Sjönk,--och lifvet tycktes lämnat henne.
+Se, då nalkas tsar Lasar, den höge,
+Och när blek hon ligger för hans öga,
+Strömma tårar ned uppå hans kinder.
+Emot höger ser han och mot vänster
+Och sin tjänare Goluban kallar:
+"O, min trogne tjänare Goluban!
+Sväng dig af den svanlikt hvita hästen,
+Tag furstinnan vid den mjälla handen
+Och till hvita borgen hemför henne;
+Men med Gud vill jag dig hafva unnat
+Att ej draga ut till Fågelfältet,
+Utan hemma bli i hvita borgen."
+När den trogne tjänarn afhört detta,
+Rinna tårar på hans hvita anlet.
+Men han lyder, hoppar ned af hästen,
+Tar tsarinnan vid den hvita handen
+Och den smärta återför till borgen.
+Men sitt hjärtas tvång kan han ej motstå,
+Och det drifver honom hän till striden.
+Hästen når han åter, sitter opp, och
+Så i sporrstreck hän till Fågelfältet.
+
+När den nästa dagens morgon grydde,
+Kommo flygande två svarta korpar.
+Komne från det vida Fågelfältet,
+Sänkande sig ned på hvita tornet,
+På den höge tsarens hvita borgtorn,
+Kraxar ena, och den andra talar:
+"Är, må tro, det här nu furst Lasars torn,
+Och är ingen inne där i tornet?"
+Men där innanföre svarar ingen,
+Innan Militza, tsarinnan, hör dem.
+Ur det hvita tornet fram hon träder,
+Hälsande det svarta paret såleds:
+"Signe Gud er båda, svarta korpar!
+Hvarifrån så dags på morgonstunden?
+Kommen I kanske från Fågelfältet?
+Sågen I hvar där två starka härar?
+Kommo kämparna i handgemäng ren?
+Och af härarna fick seger hvilken?"
+Henne svarar så det svarta paret:
+"För din hälsning haf vår tack, tsarinna!
+Så dags komma vi från Fågelfältet,
+Och vi sågo där två starka härar,
+Som i går ren mätt sig med hvarandra.
+Bägges furstar hafva fallit döde;
+Få af turkar hafva räddat lifvet,
+Och af servier hvad än är öfrigt
+Ligger där med dödssår och förblöder."
+Medan korparna än tala detta,
+Kommer tjänarn Milutin till häst dit;
+I sin vänstra hand den högra bär han,
+Sjutton sår betäcka kämpens lemmar,
+Och hans häst är öfversköljd af bloden.
+Emot honom ropar skrämd tsarinnan:
+"Ve, hvad har dig drabbat, arme kämpe!
+Tsaren, säg, blef han förrådd i striden?"
+Tjänaren till svar åt henne detta:
+"Härskarinna, hjälp mig ned af hästen,
+Svalka sen mitt hufvud med friskt vatten
+Och med vin befukta mina lemmar;
+Jag är mattad af de djupa såren."
+Och tsarinnan hjälper honom neder,
+Svalkar sen hans hufvud med friskt vatten,
+Och med vin befuktar hon hans lemmar;
+Och omsider frågar härskarinnan:
+"Säg, hur aflopp det på Fågelfältet?
+Huru stupade den höge tsaren?
+Säg, hur föll den gamle Jug, min fader?
+Mina bröder, nio Jugovitscher,
+Och min måg, voivoden Milosch, huru?
+Än Vuk Brankovitsch, min andra måg, hur?
+Och hur föll han, Banes son, Strainja?"
+Då begynner tjänaren berätta:
+"Alla föllo de i striden döde.
+Där han stupade, den höge tsaren,--
+Många kastspjut ligga där i spillror,
+Turkiska och serviska i blandning;
+Serviska de flesta där dock äro,
+Slängda alla, alla att beskydda
+Vår behärskare, den höge tsaren.
+Jug den gamle ren i främsta ledet
+Föll den första, innan striden börjat.
+Åtta Jugovitscher äro fallna.
+Broder ville icke lämna broder,
+Ej så länge lif i någon rördes.
+Sist var öfrig än din broder Boschko.
+Öfver fältet fladdrade hans fana,
+Framför sig han dref af turkar skaror,
+Såsom falken jagar dufvosvärmar.
+Vadande till knät i ovänsblodet,
+Sjönk i döden Banes son, Strainja.
+Milosch, o furstinna, Milosch stupat:
+Vid Zetinjas kulna bölja föll han,
+Där en skara turkar funno döden.
+Milosch dödade sultanen Murat,
+Slog med egen hand tolf tusen turkar;
+Honom hell, och hell den, honom burit!
+Lefva skall hans namn bland Serviens söner,
+Evigt lefva uti sång och saga,
+Tills att värld och Fågelfält gått under.
+Frågar du också om Vuk den vilde?
+Honom ve, och ve den, honom burit!
+Honom ve, och ve hans stam och släkte!
+Han förrådde tsaren under striden,
+Han förrådde,--med tolf tusen hästar
+Öfverlopp till fienderna bofven."
+
+
+
+
+KLAGOSÅNG.
+
+
+
+ÖFVER HASSAN AGAS ÄDLA MAKA.
+
+(En servisk folksång.)
+
+Säg, hvad hvitt syns där i djupa skogen?
+Ser man snö där, eller ser man svanor?
+Vore snö där, hade den väl smultit;
+Vore svanor, hade ren de flugit.
+Icke snö och icke heller svanor;
+Nej, blott Hassan Agas tält där glänsa;
+Själf i ett af dem han ligger sårad.
+
+Han besökes af sin mor och syster;
+Blygsamt dröjer hans gemål att komma.
+
+När hans sår omsider börjat läkas,
+Lät han säga till sin trogna maka:
+"Vänta mig ej mera i palatset,
+I palatset och ibland de mina!"
+
+När hans maka hört de hårda orden,
+Stod den trogna krossad under smärtan,
+Hörde hästar stampa invid porten,
+Trodde Hassan, hennes make, komma
+Och till tornet sprang, att ned sig störta.
+Henne följa tvenne hulda döttrar,
+Ropa ängsligt, badande i tårar:
+"Ej det är vår fader Hassans hästar,
+Blott din broder Pintorovitsch kommit."
+
+Hassans maka vänder då tillbaka,
+Slår med klagan kring sin broder famnen:
+"Se, o broder, här din systers nesa!
+Jag, en mor till dessa fem, förskjutas."
+
+Brodren svarar intet, ur sin ficka
+Drar han skiljobrefvet, redan färdigt,
+I en duk af högrödt siden veckladt:
+"Hon må fara till sin moders boning,
+Ledig att sig skänka åt en annan."
+Modren, då hon såg det bittra brefvet,
+Kysste sina båda söners pannor,
+Kysste sina båda döttrars kinder;
+Ack, men från sitt späda barn i vaggan
+Kan hon sig i smärtans stund ej slita.
+Brodren rycker henne bort, den hårde,
+Sätter henne på den käcka hästen
+Och far bort med den försagda kvinnan,
+Rakt till deras faders höga boning.
+
+Kort var tiden, än ej åtta dagar,
+Ganska kort, förrn ren den hulda kvinnan,
+Ren den hulda under änkesorgen
+Blef begärd af flere stora herrar;
+Och den största var Imoskis Kadi.
+Och hon bad i tårar till sin broder:
+"Ack, jag ber dig vid ditt lif, min broder,
+Gif mig ingen annan mer till maka,
+Att mitt hjärta ej må krossas sedan
+Af de dyra, arma barnens anblick."
+
+Brodren, ej bevekt af hennes böner,
+Fäster henne vid Imoskis Kadi.
+Men hon beder honom oupphörligt:
+"Skicka helst en liten lapp, o broder,
+Med de orden till Imoskis Kadi:
+'Vänligt hälsar dig den unga änkan,
+Låter ödmjukt be dig härigenom,
+Att, om svater en gång hit dig följa,
+Du må hämta mig en rymlig slöja,
+Att vid Hassans hus jag mig må hölja
+Och ej skåda mina arma barn där'."
+
+Knappt fick Kadi detta bref om händer,
+När han samlar alla sina svater
+Och bereder sig till färd till bruden
+Och tar med sig den begärda slöjan.
+Lyckligt hunno de furstinnans boning,
+Lyckligt följde hon dem ut från denna;
+Men när Hassans hus de nådde, sågo
+Barnen uppifrån sin mor och ropte:
+"Kom, ack, kom till dina barn tillbaka,
+Ät med oss ditt bröd i egna salar!"
+
+Hassans maka hörde sorgsen detta,
+Vände sig till svaternas förnämste:
+"Låt, o broder, svater här och hästar
+Stanna litet vid den kära porten,
+Medan mina små en skänk jag bringar."
+
+Och de höllo vid den kära porten,
+Och hon gaf de arma barnen skänker:
+Guldbesydda skor åt sina gossar,
+Sina flickor långa, rika dräkter,
+Åt sitt spenbarn i förlåtna vaggan
+Gaf hon för en framtids dar en tröja.
+
+Gömd såg fadren, Hassan Aga, detta,
+Ropte sorgligt till de dyra barnen:
+"Dyra, arma barn, till mig er vänden,
+Ty er moders barm är järnhård vorden,
+Är förspärrad nu och kan ej röras."
+
+När som Hassans maka hörde detta,
+Föll förbleknad hon på stället neder;
+Lifvet flög ur det beklämda hjärtat,
+När af egna barn hon såg sig undflys.
+
+
+
+RADOSLAUS.
+
+(En servisk folksång).
+
+Knappt ännu på himlen morgonrodnan,
+Knappt på himlen morgonstjärnan lyste,
+När för konung Radoslaus i sömnen
+Sjöng en svala. Så för honom sjöng hon:
+
+"Upp, o konung! Oblidt var ditt öde,
+Då du här dig lade ned att sofva.
+Och du slumrar trygg till morgonväkten?
+Se, från dig har Lika ren gjort affall
+Jämte Korbau och det flacka Kotar,
+Från Cettines stränder allt till hafvet."
+
+Knappt förnummit hade Radoslaus
+Denna stämma, när sin son han ropte:
+"Upp, min käre son, och låt oss båda
+Snabbt från alla sidor samla härar!
+Se, från oss har Lika ren gjort affall
+Jämte Korbau och det flacka Kotar,
+Från Cettines stränder allt till hafvet."
+
+Knappt förnummit hade Ciaslaus
+Denna fadrens maning, när han skyndsamt
+Samlar stora härar, hurtigt fotfolk,
+Och Dalmatiens snabba ryttarskaror.
+
+Men ett ädelt råd gaf fadren honom:
+"Ciaslaus, medtag härens kärna
+Och gå modigt mot Kroatiens söner!
+Är dig himmelen och lyckan gynnsam,
+Så att banen Selimir blir slagen,
+Bränn då inga städer, inga byar,
+Och försälj ej dina fångna slafvar!
+Tämj allenast Korbau, du, och Lika,
+Detta land, din ädla moders hemland;
+Jag vill draga mot det flacka Kotar,
+Från Cettines stränder allt till hafvet,
+Vill det kufva blott och ej föröda."
+
+Så de båda konungsliga hjältar
+Skiljas åt, och deras båda härar
+Tåga muntra af med sång i täflan,
+Skämta gladt och dricka under ridten.
+
+Länge var det ej, förrn banens krigshär,
+Selimirs, liksom en vind förspriddes;
+Men, med glömska af sin fars förmaning,
+Nederbrände Ciaslaus städer,
+Tog med plundring rika slott, lät grufligt
+Stor och liten öfver klingan springa
+Och som skänker delte åt sin krigshär
+fångna slavar.
+
+               Konung Radoslaus
+Snart och villigt fått det flacka Kotar
+Under spiran åter; men, o öde!
+Nu mot honom resa sig hans härar,
+Därför att ej han som Ciaslaus
+Gett dem lof att rika slott föröda,
+Öda altaren och kyrkor, icke
+Gett dem lof att skända Kotars döttrar
+Och de arma slafvarna försälja.
+Vrede taga de från honom kronan
+Och till konung Ciaslaus välja.
+Och han är knappt konung, när han hastigt
+Lät från solens uppgång till dess nedgång,
+Från dess nedgång till dess uppgång, ropa:
+"Den, som hämtar mig min fader fången
+Eller mig hans gråa hufvud hämtar,
+Skall den andra varda i mitt rike."
+
+Milutin, en slaf, har knappt förnummit
+Dessa ord, när han tolf kämpar samlar
+Och kring Kotars flacka nejder söker
+Konung Radoslaus, att honom fången
+Eller ock hans gråa hufvud hämta.
+
+Men en ädel klippgudinna höjer,
+Bebi höjer från den höga toppen
+Så sin stämma: "Akta, Radoslaus!
+Oblidt är det öde, som dig hitfört;
+Nära stå tolf knektar att dig fånga,
+Slafven Milutin för dem i spetsen.
+Gamle fader, ack, ett oblidt öde
+Hvälfde stunden, då din son du födde,
+Som ditt gråa hufvud eftertraktar."
+
+Full af smärta lyssnar Radoslaus
+Till beskyddarinnans ord och flyktar
+Strax från slätten, flyktar bort mot hafvet,
+Att sig rädda bland dess blåa vågor.
+Och han störtar sig i böljans sköte,
+Hinner ändtligt till en kulen klippa,
+Klättrar upp, och, himmel! utan fasa
+Hvem förmått den gamles straffdom höra
+Midt i hafvet, på den kulna klippan:
+
+"Ciaslaus, o min son, min älskling,
+Som så länge jag af himlen tiggde
+Och som, ändtligt mig af himlen unnad,
+Grymt din faders hufvud eftertraktar,
+O, vik från mig, o, vik fjärran från mig!
+Du, min son, min innerligen käre!
+Gå, att hafvets djup dig sluka måtte,
+Som det mig i detta nu skall sluka
+Från den kulna klippan. Mörkne, mörkne
+Öfver dig den ljusa solen! Öppne
+Himlen sig med vredens blixt och dunder,
+Och förbittrad gifve jorden åter
+Dina gömda ben! En son, en sonson
+Efterlämne aldrig du! Må lyckan
+Svika dig i krigets kamp, din maka
+Snart bli nödgad att en sorgdräkt bära,
+Och din svärfar ensam efterlefva!
+Må Dalmatien sin röda drufva
+Och sitt hvita korn dig aldrig gifva,
+Dig, gudlöse son, som kan din gamle
+Faders, Radoslaus', död begära!"
+
+Medan så ännu den kvalde klagar
+Och med tårar tvår den kulna klippan,
+Kom ett litet skepp med fulla segel,
+Fördt af Latiens ädla söner. Tårad
+Ropar dem den gamle an och ber dem,
+Ber vid himlen, månens ljus och solens,
+Taga honom opp ombord och bringa
+Fram till Latiens strand. Och Latiens söner
+Buro i sin barm ett ädelt hjärta,
+Ädelt hjärta och för himlen fruktan.
+Upp de togo kungen på sitt fartyg,
+Bragte honom till sitt land. Den gamle
+Radoslaus for till Rom och upptogs
+Vänligt där och hade gift ånyo,
+Sen en son, som Petrimir sig nämnde
+Och, med ädelt romerskt blod förenad,
+Födde Paulimir, Slavoniens konung.
+
+
+
+DEN VACKRA TOLKEN.
+
+(Servisk folksång).
+
+Upp mot Gravo drog han, paschan Mustaj,
+Och omkring den höga muren föllo
+Många af hans kämpar. Nu om kvällen,
+När i härskarns öfver Gravo boning,
+I Nikolos, turkar höllo måltid,
+Bådo de om vatten. Ingen annan
+Än Nikolos dotter kände språket;
+Men den sköna ropte till sin moder:
+"Skynda, goda moder, opp på föttren;
+Dessa turkar vilja hafva vatten."
+
+Modren uppsteg straxt och kom med vatten.
+Alla drucko; blott den unga Muza
+Drack ej, utan bad en bön till modren:
+"Ädla fru, med er må himlen vara,
+Men förunna mig er sköna dotter
+Till en trogen maka!" "Skämta icke,
+Paschans krigare", hörs modren svara,
+"Längesedan är min dotter lofvad
+Zekulo, den stolte Jankos släkting.
+Henne skänkte han af högrödt siden
+Trenne öfvermåttan granna dräkter,
+Tre agraffer utaf guld och trenne
+Diamanter af en sådan klarhet,
+Att vid skenet man kan spisa kvällsvard,
+Kan vid midnatt, som om middag vore,
+Tio hästar sko. Fördenskull, kämpe,
+Kan åt dig ej flickan ges till maka."
+
+Sorgsen satt vid hennes vägran gossen,
+Talte ej ett ord och slöt om natten
+Ej sitt öga; men vid dagens ankomst
+Sprang han opp på sina käcka fötter,
+Gick till paschans tält och talte detta:
+"Höge pascha, ibland alla sköna,
+Som ditt vida rike åt dig skattar,
+Finns af himmelsk skönhet här en flicka,
+Kunnig i vårt språk, Nikolos dotter,
+Hans, som kallas herre öfver Gravo."
+
+Paschan låter kalla grefven. Vänligt
+Talar han till honom: "Är det sanning,
+Som af ryktet säges, att din dotter
+Vore öfvermåttan skön och älskvärd?
+Vill du gifva henne mig till maka?"
+
+Oförändrad svarar åter fadren:
+"Skön och huld och älskvärd är min dotter,
+Men för länge sen som brud förlofvad.
+Zekulo, den stolte Jankos släkting,
+Skänkte henne trenne sidendräkter,
+Tre agraffer utaf guld och trenne
+Diamanter."
+
+           Vänligt talar paschan:
+"Om så är, välan, min vän, Nikolo!
+Låt den sköna flickan med sin brudgum
+Komma till mig, att hon må förklara,
+Hvem af båda hon vill välja."
+
+                             Smärta
+Intog grefven, då han hörde detta.
+Kommen hem, ett bref han sänder genast
+Till Zekulo, till voivodens släkting.
+"Zekulo, din sköna brud vill paschan
+Söka röfva från dig; därför skynda,
+Kom blott till min boning, och vi tåga
+Bägge sen till paschans tält. I morgon
+Måste flickan säga, hvem hon väljer."
+
+Ynglingen har knappast läsit brefvet,
+När sin häst, den snabbaste, han sadlar,
+Med sig tar tre hundrade vasaller
+Och om kvällen sent till grefven kommer.
+Knappt förlidna voro natt och gryning,
+När till paschan brud och brudgum tåga.
+Och de nalkas honom, och med ljufva
+Ord begynner turken: "Sköna flicka,
+Välj och säg, med hvem du önskar följa,
+Följa med Zekulo, eller maka
+Åt en pascha bli?"
+
+                  Och flickan åter
+(Så af modren var hon undervisad)
+Svarar hastigt: På det gröna gräset
+Vill jag hellre stå med dig, o herre,
+Än med Zekulo på högrödt siden."
+
+Vredgad höjer Zekulo sin stämma:
+"Är då detta nu din tro och kärlek,
+Som åt mig du vid din Gud har svurit?
+Fort, du falska, gif mig blott tillbaka
+Mina skänker, följ sen, hvem du lyster.
+Räck blott ut din hand!" Bedragen räckte
+Hon den ut att återge hans skänker;
+Men en giftig huggorm bet den genast.
+Zekulo drog ut sin hvassa sabel,
+Afhögg hennes högra hand, den fala,
+Och till paschan sade: "Gläd dig, herre!
+Denna högra hand var min besittning,
+Tag hvad öfrigt är, och sitt ha båda!"
+
+Harmfull ropar paschan: "Djärfva yngling,
+Och du vågar sådant i min divan?
+Är du modig såsom dristig, yngling,
+Upp, och ut till tvekamp då!" Zekulo
+Tog med glädje upp hans maning. Båda
+Redo med sitt sällskap ut på fältet.
+Lyckan var likväl mot paschan oblid,
+Och Zekulo med sin hvassa klinga
+Klyfver man och sadel. Så bekom dig
+Ditt förräderi, bedragna flicka!
+
+
+
+FLICKANS KLAGAN.
+
+(En finsk runa).[19]
+
+Aldrig gå de ur mitt sinne,
+Ur mitt minne plånas aldrig
+Dessa hulda, ljufva dagar,
+Då jag sjöng, ett barn till ålder,
+Kvittrade som liten flicka
+Med den muntra fågelns glädje,
+Lärkans glädje, som med vingen
+Nära molnens barm i höjden
+Fri och lätt och sorglös leker.
+
+Hjärtat fritt ifrån bekymmer,
+Flög jag förr, som vinden flyger,
+Fördes, som en gnista föres,
+For, som löfvet far i lunden,
+Såsom fjäriln öfver lindan,
+Drack mig mätt af ljufva safter
+Från den gyllne blommans kalkar,
+Som af silfver öfverstänktes.
+
+Främmande för alla sorger,
+Satt jag, glädjens bild, på fältet,
+Satt med honings-håg på tufvan,
+Satt, en blomma lik, på lindan,
+Lekande, förtroligt sluten
+Till den muntra syskonringen,
+Sakta smekt af vädrets ande,
+När han kom med blomsterdofter
+Från det honingsrika landet.
+
+Hvilans afbild, sen på bädden
+Sof jag, lik en liten fågel,
+Och det blida lugnet redde
+Vid min sida sig ett läger,
+Störde ej min sömn med hotet
+Om en nytänd dags bekymmer,
+Om de sorger, hvilka plåga
+Nu mitt sakta tärda hjärta.
+
+Hvarken vet jag eller kan jag
+Rätt och tydligt uppenbara,
+Hvad som rann uti mitt sinne,
+Hvad som drabbade mitt hufvud,
+Denna underliga tanke,
+Som uti mitt bjärta tändes,
+Som, förut ej känd, mig nådde,
+Efter det min moder sagt mig,
+Sen hon sagt: "Min lilla dotter,
+Snart du redan femton vårar
+Lämnat efter dig i spåren."--
+Jämte mina bröst, som stego,
+Steg en okänd eld i hjärtat,
+Jämte mina bröst, som svällde,
+Svällde oron under duken
+1 den ovant höjda barmen.
+
+Ledsamt är det nu i stugan.
+Tungt är sinnet nu på fältet,
+Lugn finns icke mer i lunden,
+Trefnad icke mer i skuggan
+Under trädens mörka grenar.
+Oron tvingar mig till hvilan,
+Oron stör mig under sömnen,
+Oron väcker mig till ljuset,
+Till den nya dagens möte.
+Nu det brinner i mitt hjärta,
+I den skymda gömman brinner
+Hoppets eld, den oförstådda,
+Den besynnerliga elden,
+Hvilken jag ej vet att släcka,
+Icke hjärta har att kväfva.--
+Dit de ila skyndsamt alla,
+Alla ord ifrån min tunga,
+När jag ej af någon höres;
+Dit min hjärnas alla tankar,
+Dit mitt hjärtas lugn och hvila,
+Dit till hoppets dunkla vägar,
+Aningarnas trånga vägar,
+Sorgefulla för mitt hjärta,
+Glädjefulla för mitt hjärta.
+Af de önskningar, jag hyser,
+Är blott en beständigt viktig,
+Bland behofver, dem jag känner,
+Känner hjärtat ett allena;
+Sorgefullt det är för hjärtat,
+Glädjefullt det är för hjärtat.
+
+
+
+DEN BLODIGA SONEN.[20]
+
+Hvadan kommer, hvadan kommer
+Du, min käcke son?"
+"Ned från stranden, ned från stranden,
+O min moder kär!"
+
+"Säg, hvad har du gjort vid stranden,
+Du, min käcke son?"
+"Mina hästar där jag vattnat,
+O min moder kär!"
+
+"Hvem har mullbestänkt din tröja,
+Du, min käcke son?"
+"Hästens hofvar, hästens hofvar,
+O min moder kär!"
+
+"Hvaraf är ditt svärd så blodigt,
+Du, min käcke son?"
+"Bloden är min enda broders,
+O min moder kär!"
+
+"Säg, hvart ärnar nu du färdas,
+Du, min käcke son?"
+"Långt, långt hän till andra länder,
+O min moder kär!"
+
+"Lämnar du din gamle fader,
+Du, mils käcke son?"
+"Må han hugga ved i skogen,
+Aldrig önska se mig åter,
+O min moder kär!"
+
+"Lämnar du din gamla moder,
+Du, min käcke son?"
+"Må hon sitta gömd och spinna,
+Aldrig önska se mig åter,
+O min moder kär!"
+
+"Lämnar du din unga maka
+Du, min käcke son?"
+"Må hon pryda sig för andra,
+Aldrig önska se mig åter,
+O min moder kär!"
+
+"Lämnar du din son, den späde,
+Du, min käcke son?"
+"Må han gå till skol'n att agas,
+O min moder kär!"
+
+"Lämnar du din späda dotter,
+Du, min käcke son?"
+"Må hon söka bär i skogen,
+Aldrig önska se mig åter,
+O min moder kär!"
+
+"Säg, när kommer du tillbaka,
+Du, min käcke son?"
+"När i norr sig dagen tänder,
+O min moder kär!"
+
+"När kan dag i norr sig tända,
+Du, min käcke son?"
+"När som sten på vågen sväfvar,
+O min moder kär!"
+
+"När kan sten på vågen sväfva,
+Du, min käcke son?"
+"När som dun till botten sjunker,
+O min moder kär!"
+
+"När kan dun till botten sjunka,
+Du, min käcke son?"
+"När till doms vi samlas alla,
+O min moder kär!"
+
+
+
+FINSKA RUNOR.
+
+
+I.
+
+Såsom barn jag gick att valla,
+Späd ännu, att drifva fåren,
+Hög som fadrens knä till växten,
+Lång såsom min moders slända.
+Guld jag fäste på min tinning,
+Blåa trådar kring mitt anlet,
+Kring mitt hufvud silfverbindeln.
+Kom en röfvare från skogen,
+En fientlig man från snåret;
+Guldet tog han från min tinning,
+Blåa garnet från mitt anlet,
+Från mitt hufvud silfverbindeln.
+Tårögd kom jag hem tillbaka,
+Och min far mig såg från fönstret.
+"Torka tåren bort, min flicka,
+Kom i boden utan smycken;
+Där finns kista uppå kista,
+Fäst på dig af allt det bästa.
+Mången fästman frågar sedan:
+'Hvems är flickan, hvems är jungfrun,
+Hvems den undersköna bruden?
+O, att jag den sköna finge!
+När hon framgick, blänkte klacken,
+Stod hon stilla, lyste väggen,
+Satt hon, spratt af glädje jorden'."
+
+
+II.
+
+Gök, min älskling, låt dig höra,
+Vidga strupen, brun som sanden,
+Höj ditt bröst, som bönan brokigt,
+Ljufva gäst från södern, svara:
+Går en vecka jag i lockar,
+Utan hufva huru länge?
+Månne ett år, månne tvenne,
+Månne hela lifvet genom
+Eller knappt ett år kanhända?
+
+
+
+VID IKORN-SKYTTE.
+
+Skogens blomma, markens fägnad,
+Som på grenen har din boning
+Och på kvisten har din gunga,
+Gnaga trädet, bit på kotten,
+Medan jag min båge spänner
+Och iordningställer pilen.
+
+
+
+BÖRJAN AF KALEVALA.
+
+Nu mig göres lust i hågen,
+I mitt hufvud bor en tanke,
+Lust jag har att börja runor,
+Laga mig tillreds att sjunga.
+
+Du, min vän, min gode broder,
+Ädle språk-kamrat, ej ofta
+Händer, att vi här förenas,
+Börja samtal med hvarandra,
+Här i dessa öde trakter,
+Dessa sorgsna nordanländer.
+Lägg då hand i hand och foga
+Hake i den andra haken
+För att sjunga goda kväden,
+Sköna ord tillhopa sätta,
+Att de ädle dem må höra,
+Sångens vänner dem förnimma
+Bland den ungdom, nu här uppgår,
+Bland den skara, som här växer,
+Dessa ord, som gåfva fångna,
+Dessa ljufva sånger, tagna
+Från den gamle Väinös bälte,
+Under Ilmarinens ässja,
+Ned från Kaukomielis svärdsudd,
+Joukahainens båges bana,
+Från det innersta af Pohja
+Och från Kalevalas moar.
+
+Dessa sjöng min fader fordom,
+Då till yxan skaft han täljde,
+Dessa lärde mig min moder,
+Under det hon vred sin slända,
+Bringade sin ten i rullning.
+Ännu andra ord det finnes,
+Dem jag fångat, dem jag lärt mig,
+Plockat opp vid vägens sidor,
+Dem jag brutit har från ljungen,
+Rifvit lös från skogens ruskor,
+Från de späda skotten dragit,
+Under det jag gick att valla,
+Gick som barn att vakta hjorden,
+Efter Muurikki, den svarta,
+Den med fläckar märkta Kimmo.
+
+Hundra ord jag hämtat dädan,
+Tusen ämnen för att sjunga;
+Sångerna uti ett nystan,
+I en bunt jag sammanhvälfde,
+Lade nystanet på kälken,
+Bunten i min lilla släde.
+Länge har min sång i kölden,
+Länge i det dolda varit;
+Nu jag vill ur kylan sången,
+Visorna ur kölden hämta
+Hit till hörnet af vår järnbänk,
+Ändan af den fasta plankan,
+Under dessa sköna sparrar,
+Denna vidtberömda takås,
+Lossande mitt nystans ända,
+Knuten lösande af bunten.
+
+Så en vacker sång jag sjunger,
+Låter väl en härlig ljuda,
+Sen jag rågens kärna njutit
+Och med kornet mig förfriskat.
+Om ej öl för handen finnes,
+Om ej spisöl mer är öfrigt,
+Sjunger jag med torra läppar,
+Drillar vid en droppe vatten,
+Att den sköna kvällen ända,
+Aftonskymningen förjaga,
+Kanske nästa morgon möta,
+Nästa gryning än förljufva.
+
+
+
+SICILIANSK SÅNG.[21]
+
+Säg mig, späda bi, o säg mig,
+Hvart du skyndar nu så tidigt.
+Än på ingen bergspets gjuter
+Morgonrodnaden sin stråle.
+
+Öfverallt på ängens örter
+Dallrar daggen än från natten;
+Akta dig, att den ej skadar
+Dina gullbestänkta vingar.
+
+Ser du, alla blommor slumra
+Än i sina gröna knoppar,
+Luta än i drömmar hufvut
+Tätt mot sina veka bäddar.
+
+Men du lyfter käck din vinge,
+Mäter utan rast din bana:
+Säg mig, späda bi, o säg mig,
+Hvart du syftar, hvart så tidigt.
+
+Vill du honing? Icke annat!
+Hvila då din lätta vinge;
+Jag vill visa dig ett ställe,
+Där du ständigt finner honing.
+
+Känner du min hulda Nice,
+Nice med de sköna ögon?
+Hennes läppar andas sötma,
+Outtömlig sötma, ständigt.
+
+På dess sköna rosenläppar,
+På min trogna flickas läppar,
+Där finns honing, ljuflig honing,
+Skynda dit och suga, suga!
+
+
+
+DEN TROGNA FLICKAN.
+
+(Skottländsk visa).
+
+Falskt eller rätt, man säger lätt:
+"En kvinnas tro är fal;
+Hon snart bedrar och lämnar kvar
+Åt kärlek endast kval."
+Det säges så. Nu lyssnen på
+Hvad om en flicka här,
+Som ej för lek sin trohet svek,
+Till att förtäljas är.
+
+Till hennes tjäll en mulen kväll
+Dess älskling smög på tå.
+"Låt dörren opp, låt skyndsamt opp,
+Förrn någon vakna må."
+Och dörrn gick opp, gick skyndsamt opp:
+"Jag snart ifrån dig drar,
+Till döden fälld af dom och väld,
+Jag nu blott afsked tar.
+
+Jag måste hän, bland skogens trän
+Kan jag en fristad få."
+"O nej, o nej, allena ej,
+Men jag vill med dig gå.
+Hvad är all fröjd, i lifvet
+Som bubblan den förgått.
+O älskling, nej, allena ej,
+Oss skiljer döden blott."
+
+"Nej, stanna kvar, där förr var,
+Du kan ej följa mig!
+Hur skall det bli att lefva i
+En öde skog för dig?
+Bland snår och ris, bland frost och is,
+Bland hunger, kval och strid;
+Nej, hulda, nej, du följer ej.
+Blif kvar och lef i frid!"
+
+"Nej, gode, nej, gå ensam ej,
+Jag dig med tårar ber.
+Förlåten, o, hvar får jag ro,
+Hvad är mig lifvet mer?
+Bland snår och ris, bland frost och is,
+Bland hunger, kval och strid,
+Här vid ditt bröst jag har min tröst,
+Min värma och min frid."
+
+"Ack, hulda, nej, du får det ej,
+Blif här, ej mera min!
+Hvar sorg, så vild, gör tiden mild;
+Han mildrar äfven din.
+Hvad skall vår stad, dess tungor hvad
+Ej hvässa skarpt som svärd,
+Att hugga ned ditt rykte med,
+Sen man försport din färd?"
+
+"Nej, gode, nej, säg sådant ej;
+Mig tröstar ingen tid;
+Med hvarje dag, blott mera svag,
+Skall jag bestå min strid.
+Hvad rör vår stad, dess tungor hvad
+Min smälek eller dygd?
+Kom, gode, hän till skogens trän,
+Och där vi finna skygd."
+
+"Se skogen, den är hemsk, min vän,
+Och farlig likaså;
+Ser du min hand på bågens band,
+Skall du ej bäfva då?
+Och gripes jag, fast vek och svag,
+Min lott du dela får.
+På år af nöd blir slutet död;
+Nej, dröj, jag ensam går!"
+
+"Nej, gode, nej! Ger kärlek ej
+I farans stund oss mod?
+Af kvinna kan den göra man,
+Af svaghet hjältemod.
+Ser jag din hand på bågens band,
+Skall jag ditt öga bli,
+Och så mot nöd och så mot död
+Förente kämpa vi."
+
+"Se, skogens famn är blott en hamn
+För vilddjur och för brott;
+På ditt gemak blir molnet tak,
+Och skyl ge löfven blott.
+Din kammar där en håla är,
+Din bädd blir snö och is,
+Till vin du får en vattentår
+Och hunger blott till spis."
+
+"Nej, skogens famn skall bli en hamn
+För friheten och dig;
+I ditt förvar mitt tak jag har,
+Och hydda är du mig.
+Din starka hand skall lägga band
+På röfvare och djur,
+Och hvad vi mer behöfva, ger
+En kärleksrik natur."
+
+"O nej, o nej, du får det ej!
+Din kind skall blekna där,
+Din lätta dräkt mot storm och fläkt
+Ej något värn beskär.
+Ej moders röst, ej systrars tröst
+Skall finna dina spår.--
+En kvinnas barm blir kall som varm;
+Farväl! Jag ensam går."
+
+"Farväl, min mor! Din dotter for
+Med den, hon trohet svor.
+Farväl! Ej mer, o systrar, er
+I hemmets sal jag ser.--
+Se dagens sken! Det ljusnar ren:
+Upp, älskling, låt oss fly;
+Hvad rör mig värld, hvad mod och flärd,
+Hvad rör mig kind och hy!"
+
+"Välan, så stå, hur fast du må;
+Men hör ett ord ännu:
+I skogen där en flicka är,
+Som bättre är än du.
+Den gamlas lag föraktar jag,
+Den nya är mig kär.
+Jag söker frid, ej kvinnostrid,
+Du kan ej vara där."
+
+"Låt vara så, en flicka må
+I gröna skogen bo:
+Ock henne vill jag höra till
+Med ömhet och med tro,
+Vill älska dig och öfva mig
+I tålamod och fog
+Och tjäna den, du tar till vän,
+Om hundrade du tog."
+
+"Mitt enda väl, du trogna själ,
+Hvem finner fläck hos dig?
+Ej såg jag en som du så ren,
+Så kär var ingen mig.
+Var lugn och glad; hvad nyss jag sad',
+Var blott en dikt, ej mer;
+Ett grefligt namn, en skuldfri famn
+Jag åt din kärlek ger."
+
+"Hvemhelst du är, den du har kär,
+Är som en drottning spord.
+Hvad är så halt, så lätt, så falt
+Som falska männers ord?
+Din tro består. I känslans vår
+Min kärlek nu du har,
+Och samma vän i hösten än
+Skall du i mig ha kvar."
+
+
+
+CHEVY-JAKTEN.
+
+(Efter Herders tyska bearbetning af det engelska originalet.)
+
+
+I.
+
+Lord Percy från Northumberland,
+En ed han svurit har:
+På Chiviats berg att jaga
+I trenne runda dar,
+Till trots för riddar Douglas
+Och hvem med honom var.
+
+"De bästa hjortar på Chiviat
+Skall jag fälla och föra bort."
+"Vid Gud!" sad' riddar Douglas,
+"Hans väg skall blifva kort."
+
+Och Percy ifrån Bambrow kom
+Med en skara, stolt att se;
+Väl femton hundrade skyttar
+Från landamären tre.
+
+Med måndags morgon börjar han
+På Chiviats berg sin jakt.
+Hvart spenbarn känner den med sorg,
+Det blef en blodig jakt.
+
+Och kopplen drefvo skogen kring,
+Och villebrådet sprang,
+Och skyttar hukade sig ned
+Vid breda bågars klang.
+
+Och hjortar ströko genom skog,
+Nu där, nu åter här,
+Och hundar sökte i ris och snår
+Att finna rofvet där.
+
+Med måndags morgon Percys män
+På Chiviats berg sig ställt.
+En timme efter middag ren
+De hundra hjortar fällt.
+
+De blåste död kring fältet nu
+Och drogo djuren hop.
+Till nederlaget Percy kom
+Och såg de slagnas hop.
+
+Han sade: "Douglas lofte så
+Att tala med mig i dag;
+Dock, att han ej komma skulle,
+Vid Gud, det visste väl jag."
+
+En squire ifrån Northumberland,
+Han ser till slut dock där:
+Fram tågar riddar Douglas,
+Med honom en väldig här,
+
+Med hillebårder, spjut och svärd,
+Att skådas vidt och bredt;
+Ej bättre män till bröst och arm
+Har kristenheten sett.
+
+Två tusen spjutbeväpnade
+Af obefläckad frejd,
+Långs Twide burna alla
+I Tiwedalens nejd.
+
+"Låt af från djuren", Percy sad',
+"Enhvar sin båge tag;
+Ej mer han haft den nödig
+Alltfrån sin födslodag."
+
+Till häst den starke Douglas drog,
+Framför sin krigshär han;
+Hans rustning blänkte såsom glöd,
+Ej fanns hans öfverman.
+
+"Säg", sade han, "hvad folk är ni,
+Och hvem är den, er för?
+Hvem gaf er lof att jaga
+I park, som mig tillhör?"
+
+Den första man, som gaf ett svar,
+Lord Percy själf var den:
+"Hvad folk, det säga icke vi,
+Ej heller hvilkens män;
+Men vi jaga här i parken;
+Vill du det hindra än?
+
+De bästa hjortar i Chiviat
+Vi skjutit och föra bort."
+"Vid Gud", sad' riddar Douglas,
+"Er väg skall blifva kort."
+
+Den ädle Douglas talade
+Till Percy åter så:
+"Att döda män förutan skuld,
+Det vore synd ändå;
+
+Men, Percy, du är lord af land,
+Och jag af stånd som du;
+Vi låta folket stå bredvid
+Och slåss, vi båda, nu?"
+
+"Väl, straffe Gud", så Percy sad',
+"Hvem som det neka vill.
+Det skall du, käcke Douglas,
+Min själ, ej vittna till.
+
+I England, Skottland, Frankerik
+Har ingen kvinna födt
+Den, jag med Gud och lycka
+Ej gladt i striden mött."
+
+En squire ifrån Northumberland,
+Withrington, trädde fram:
+"Skall slikt i England täljas för
+Kung Henrik, till vår skam?
+
+I ären rike lorder två,
+En fattig squire är jag,
+Och skulle se de ädle slåss
+Och icke dela slag?
+Nej, tryta mig ej vapen blott,
+Ej tryter hjärtelag."
+
+En dag, en dag, en fasans dag,
+En blodig dag blef den.
+Min första sång är slutad.
+Jag sjunger mera än.
+
+
+
+CHEVY-JAKTEN.
+
+
+II.
+
+Nu Englands söner bågen spänt
+Med hjärta och med mod.
+Den första svärm, de sköto af,
+Göt fjorton skottars blod.
+
+Gref Douglas själf för skottarna
+I spetsen tappert stred;
+Vid Gud, det vistes öfverallt,
+Där han sår och jämmer spred.
+
+Gref Douglas som en båld genral
+Tredelte nu sin här.
+Från trenne sidor bröt den in.
+Med väldiga gevär.
+
+Och många djupa sår det gafs
+Åt våra skyttars hop,
+Och mången ädel hjälte föll,
+Visst ej med glädjerop.
+
+Hvar engelsman lät bågen bli
+Och drog sitt svärd alltren;
+En fasans syn det var att se
+På hjälmarna dess sken.
+
+Ej pansar hård, ej präktig hjälm,
+Mot våra glafvar höll;
+Och mången, som var käck och stor,
+Till de våras fötter föll.
+
+Till slut med Douglas Percy kom
+Att pröfva svärdens bett.
+De höggo friskt med Marylands-stål,
+För bägge blef det hett.
+
+Som blixt på blixt de gåvo slag,
+De båda män af mod,
+Tills blod ur deras hjälmar sprang,
+Som om det regnat blod.
+
+"Håll upp, o Percy", Douglas sad',
+"Mitt fasta löfte hör:
+Till konung James i Skottland
+Jag dig som grefve för.
+
+Din lösen skall du hafva fri,
+Så tag min lofven nu;
+Förty af alla, som jag slog,
+Den tappraste är du."
+
+"Nej", sade grefve Percy, nej!
+Mitt första ord det var,
+Att jag för ingen viker,
+Som kvinna burit har."
+
+Och se, då kom med fart en pil,
+Sänd af en väldig arm;
+Gref Douglas har den träffat
+I djupet af hans barm.
+
+I lefver och i lunga in
+Den skarpa pilen skar.
+Ej många ord han talte sen
+I sina lefnadsdar:
+"Gå på, gå på, mitt tappra folk!
+Med mig det varit har."
+
+Gref Percy, stödd emot sitt svärd,
+Såg Douglas blekna då;
+Han tog den dödes hand och sad':
+"Ve, att jag ser dig så.
+
+Att rädda dig, jag delte gladt
+På trenne år mitt land;
+Ty bättre arm och hjärta har
+Ej hela nordens land."
+
+Det såg en skottländsk riddare,
+Montgomri hette han;
+Han såg gref Douglas falla
+Och lade spjutet an.
+
+Han jagar fram på en korsar
+Emellan hundra skott,
+Han stannar ej, han dröjer ej,
+Han söker Percy blott.
+
+Han mättar emot Percy lord
+En stöt, som drabbar svår.
+Hans säkra järn, hans starka spjut
+Igenom Percy går.
+
+På motsatt sida lansens udd,
+En aln i längd, man ser:
+Två män som de, som föllo här,
+Har icke jorden mer.
+
+En bågskytt från Northumberland
+Såg Percy falla blek,
+Han bar en båge i sin hand,
+Som honom aldrig svek.
+
+En pil han tog; en aln i längd,
+Och hvässte uddens stål,
+Ett skott han mot Montgomri sköt,
+Visst ej på lek hans mål.
+
+Den pil, han mot Montgomri sändt,
+I målet snart den stod.
+Dess svanspennor dränkte sig
+Allt i hans hjärteblod.
+
+Ej fanns där en, som ville fly,
+Enhvar blott strida kan.
+Med sönderhuggna svärd ännu
+De drabba mot hvarann.
+
+En timme före vesper bröt
+På Chiviat striden ut;
+När klockan ljöd till aftonbön,
+Var fjärran än dess slut.
+
+De räckte först hvarandra hand
+Vid månens dröjda sken;
+De hjälpte upp hvarann, men stå
+Förmådde få allen!
+
+Till England kommo femtitvå,
+Af femton hundra, hem;
+Till Skottland, af två tusende,
+De kommo femtifem.
+
+De andra lågo döde där
+Eller kunde ej stå opp.
+Hvart spenbarn känner än med sorg
+Det blodiga förlopp.
+
+Död låg där med lord Percy själf
+Johan af Aggerston,
+Den snabbe Roger Hartley,
+Vilhelm, den djärfve Heron.
+
+Georg, den tappre Lovli,
+En riddare af namn,
+Och Raff, den rike Rugbi,
+De lågo där famn vid famn.
+
+Om Withrington det gör mig ondt,
+Han var så käck och djärf;
+När fötterna han mist, på knä
+Han spridde än fördärf.
+
+Där låg med grefve Douglas död
+Hew af Montgomri, sir;
+Den tappre David Lewdal,
+Hans systerson, låg där.
+
+Med honom Karl af Murrey,
+Som ingen fotbredd vek,
+Hew Maxwel, ock en lord af land,
+Med Douglas låg där blek.
+
+Vid gryningen man bar dem bort
+På björk och hasselträn,
+Och mången änka kom med sorg
+Och bar sin make dän.
+
+O Tiwedal, du klaga må,
+Northumberland, ej le!
+Två män som de, som föllo här,
+Skall mer er gräns ej se.
+
+Det kom ett bud till Edinburgh,
+Där Skottlands konung satt:
+"Din grefve Douglas slagen är
+Och död vid Chiviat."
+
+Af sorg han sina händer vred
+Och ropte: "Ve, o ve!
+En sådan man skall jag ej mer
+I hela Skottland se."
+
+Det kom ett bud till London ock,
+Där konung Henrik satt:
+"Din grefve Percy slagen är,
+Och död vid Chiviat."
+
+"Gud vare med hans själ i nåd!"
+Föll konung Henrik i,
+"Väl hundrade hans likar
+I landet äga vi.
+Men, Percy, lefver jag, så sant,
+Skall du ock hämnad bli."
+
+Och som vår ädle konung svor
+Och kungaeden bjöd;
+Så stridde han vid Humbledown,
+Att hämnas Percys död.
+
+Där, ädle skottar trettisex,
+På samma dag enhvar,
+Vid Glendal under vapenbrak
+På fältet blefvo kvar.
+
+Allt sådan var nu Chevy jakt,
+Ett sådant slut tog den.
+Vid Otterborn, hvar slaget stod,
+De gamle visa än.
+
+
+
+SANKT GEORGS RIDDARE.
+
+Romans of Uhland.
+
+
+I.
+
+Gällt trumpetens toner skalla
+Vid Sankt Stefan af Gormaz,
+Där den tappre gref Fernandez
+Af Kastilien läger har.
+Och de morers kung, Almansor,
+Rycker med en härsmakt an,
+Från Kordova har han tågat
+Att bestorma denna stad.
+Ren Kastiliens riddarskara
+Sig till häst beväpnad satt,
+Och den tappre grefven rider
+Mönstrande från rad till rad:
+"Paskal Vivas, Paskal Vivas,
+Du vår riddaräras glans,
+Hvarje kämpe ren sig väpnat;
+Du blott finns ej på din plats!
+Du, till häst den främsta fordom,
+Fordom främst i hvarje slag,
+Hör du nu mitt härbud icke,
+Icke krigstrumpetens klang?
+Skall man i den kristna hären
+Sakna dig på stridens dag,
+Skall din ära nu förblekna
+Och din lager falla af?"
+
+Paskal Vivas hör ej orden,
+Djupt i skogen vistas han,
+Där på toppen af en kulle
+Ett kapell Sankt Georg har.
+Bunden står hans häst vid porten,
+Med hans vapenskrud och lans,
+Och vid altaret det helga
+Själf den tappre knäböjt har.
+I sin andakt djupt försjunken,
+Hör han icke stridens larm,
+Som blott doft, likt vinden, susar
+Genom skog och ödemark,
+Hör ej hästens muntra gnäggning,
+Icke vapnens dofva klang.
+Men hans skyddsgud vakar trogen,
+Men Sankt Georg skådar allt:
+Ur sin sky han stiger neder
+Och hans vapenrustning tar,
+Kastar sig på riddarns fåle
+Och till striden styr sin fart.
+Ingen såsom himlens hjälte,
+Blixtens broder, storma kan,
+Morerna på flykt han jagar
+Och Almansors fana tar.
+
+Ren vid altaret sin andakt
+Paskal Vivas slutat har,
+Träder ur kapellet åter,
+Finner vapenskrud och lans,
+Rider tankfull hän mot lägret,
+Vet ej, hvaraf komma kan,
+Att trumpeter honom hälsa
+Under segersångens klang:
+"Paskal Vivas, Paskal Vivas,
+Du vår riddaräras glans,
+Hell dig, höge segerhjälte,
+Som Almansors fana vann!
+Hvilka blodbestänkta vapen,
+Splittrade af styng och slag!
+Hur med sår betäckt din fåle,
+Som i striden djärf dig bar!"
+
+Paskal Vivas söker fåfängt
+Deras jubel böja af;
+Ödmjukt sänker han sitt hufvud,
+Stum mot himlen pekar han.
+
+
+II.
+
+I sin trädgårds aftonskymning
+Gick grefvinnan Julia.
+Fatiman, Almansors ättling,
+Där den sköna fångat har,
+Flyktar med sitt ljufva byte
+Genom skogar natt och dag,
+Tio vapenklädda morer
+Följa honom åt som vakt.
+Vid den tredje morgonrodnan
+Hinner han den tysta park,
+Där på toppen af en kulle
+Sitt kapell Sankt Georg har.
+Ren på afstånd ser grefvinnan
+Upp mot helgonbildens drag,
+Som, i marmor huggen, tronar
+Öfver kyrkoportens hvalf,
+Sådan han i drakens strupe
+Stöter segrande sin lans,
+Medan, vid en klippa bunden,
+Konungsdottren ser hans kamp,
+Gråtande, af sorg förkrossad,
+Ber grefvinnan Julia:
+"O, Sankt Georg, helga kämpe,
+Fräls mig du ur drakens makt!"
+
+Se, hvem skyndar från kapellet,
+På en snöhvit fåle fram?
+Gyllne locken fladdrar, vinden
+Bär den röda mantelns svall.
+Mäktigt har sitt spjut han svingat;
+Träffad, röfvarn Fatiman
+Sjunker dignande till jorden
+Såsom draken fordomdags.
+Och hans tio morer fattas
+Af en vild förfäran snart,
+Kasta sköld och lans och flykta
+Öfver berg och slätt och dal.
+Men på knä grefvinnan sjunkit,
+Bländad af den höges glans,
+"O, Sankt Georg, helga kämpe,
+Tusen gånger haf min tack!"
+När hon åter höjer ögat,
+Hjälten ren försvunnit har,
+Och blott dunkelt går en sägen;
+Att det Paskal Vivas var.
+
+
+
+VAGGVISA.
+
+Från tyskan.
+
+Sof, du min lilla, min älskling är du;
+Göm dina ögons små pärlor ännu!
+Allt är så tyst, som i grafven det är;
+Sof, och hvar fluga bortflåktar jag här.
+
+Ännu, mitt barn, är din gyllene tid;
+Sedan, ack, gryr den väl aldrig så blid.
+När kring ditt läger bekymren sig ställt,
+Slumrar du lilla ej mera så sällt.
+
+Änglar från himmelen, täcka som du,
+Sväfva kring vaggan och le mot dig nu.
+O, de besöka dig sedan också,
+Men för att aftorka tårar blott då.
+
+Sof, du min lilla; och mörknar det än,
+Tröttnar ej mamma att vagga sin vän.
+Sent eller tidigt,--i moderlig barm
+Vakar dock kärleken trogen och varm.
+
+
+
+SERENADEN.
+
+Af Uhland.
+
+Hvad milda toner väcka mig
+Ur hvilans korta blund?
+O moder, hvadan komma de
+I denna sena stund?
+
+"Jag varsnar intet. Somna tyst,
+O, blifve slumren ljuf!
+Mitt arma, sjuka barn, dig ges
+Ej serenader nu."
+
+Från jorden komma ej de ljud,
+Som hälsa mig så gladt;
+Nej, det är änglaskarans sång,--
+Min moder, o god natt!
+
+
+
+DEN HELIGA AGNES.[22]
+
+Blott tretton år den ädla Agnes hunnit, när
+Hon döden undgick och det sanna lifvet vann.
+Skön till sitt yttre var hon; hennes like fanns
+Bland hufvudstadens döttrar ej; dock skönare
+Var hennes själ, af himmelsk kärlek genomträngd.
+Högboren, adlad redan af sitt sinnelag,
+Till kroppen vek, till själen stark hon var, ett barn
+Till år, men som en mogen kvinna klok.
+
+Och tretton år den ädla flickan hunnit blott
+Och gick i skola än, när Titus Lucius,
+Den yppersta af hufvudstadens ynglingar,
+Prokonsulns son, för henne ren af kärlek brann.
+Juveler, pärlor, kosteliga dräkter, guld,
+Sin faders alla skatter han till brudskänk bjöd;
+Men stilla talte flickan blott till ynglingen;
+"Begär mig ej, jag kan dock aldrig blifva din,
+En annan tillhör jag och är förlofvad ren."
+
+I spotsk förundran svarar denne: "Du, så ung,
+Så späd ännu, hur vore du förlofvad ren?
+Hvem ville oförväget våga täfla här
+Med mig, en son af landets högste styresman,
+Hvem är förmäten nog att vilja mäta sig
+Med mig i skönhet, adel, makt och rikedom?"
+
+Men Agnes log och utbrast i sin älsklings lof:
+"Skön är min älskling mer än alla sköna här,
+Hans glans beundra solen, månen, stjärnorna;
+En fläkt blott af hans andedräkt ger sjuka lif,
+Ett löje på hans läppar väcker döda opp.
+Af adel är min älskling mer än ädla här;
+Hans fader tog ej kvinna, och hans moder har,
+Jungfruligt hög och ren, ej vetat af en man,
+Och därför lyda honom villigt andarne.
+Och mäktig mer än jordens store är min vän,
+Blott stoft mot honom äro folkens härskare.
+Han rullar himlen som en klädnad hop, han slår
+Mot bergen, och de spruta rök och lågor fram,
+Han hotar vågen, och den sjunker kufvad ned,
+Han näpser stormen, och orkanen blir en suck.
+Nämn mig ej andra rika, blott min vän är rik;
+Hans äro jordens skatter, hafvets skatter hans,
+Hans schaktets guld, hans pärlorna i flodens djup,
+Och alla Orientens ädla stenar hans.
+Nämn mig ej kärlek, kärlek känner blott min vän;
+Mer eldigt än en jordisk vän han älskar mig,
+Och för sin älskarinna har han offrat allt,
+Sin faders famn, sin himmels ljusa fröjd; sin jords,
+Sin ungdoms blomning, ja, sitt lif, allt, allt han gaf,
+I bitter död förblödd för mig, sin dyra brud."
+
+Så talte jungfrun, och med högre glöd ännu
+Berömde hänryckt hon sin brudgums gåfvor sen:
+"O se! Mig har min älskling fäst med gyllne ring,
+Har klädt mig rikt, att ingen konungsdotter bär
+En bröllopsdräkt som min, så himmelskt strålande.
+Med pärlor har han prydt min hals; juveler stänkt
+På mina armars smycken och omkring mitt hår
+En brudkrans virat, härlig, oförvissnelig.
+Har kinden glöd, är det hans kyss, som tänder den,
+Har ögat eld, är det min kärleks låga blott.
+Berusad af din skönhet, o min älskade,
+Försmäktar jag, min trånads flamma bränner mig.
+Kom, saknade, den sjuka bruden väntar ren;
+Kom, låt mig hvila vid din barm och långsamt där
+Min själ dig offra i en säll, fast kvalfull kyss!"
+
+Så prisade den ädla nu sin älskare.
+Men hem gick sorgsen ynglingen. Af stumma kval
+Hans hälsa tärdes, och hans ungdomsfärg försvann.
+Bekymrad lät hans fader kalla läkare,
+Och af den sjukes vilda puls, hans tysta tår,
+Hans kväfda suck förråddes snart hans hemlighet.
+
+Då stod den sorgsne fadren upp. I skyndsam färd
+Till Agnes gick han, af förtrogna vänner följd,
+Och bad för sonens kärlek om förbarmande.
+Men stilla svarade den ädla flickan så:
+"Tilltro mig ej en känsla, som ej höfves mig,
+Som med en annan längesen förlofvad är."
+
+Och Lucius Verus vände sig till vännerna:
+"Så ung, så späd, och ren en annans!" sade han.
+"Hvem är han, hvar att finna, att med hotelser,
+Med löften eller kval jag honom tvinga kan
+Att den beundransvärda flickan öfverge?"
+
+När ingen nu förmådde nämna älskarns namn,
+Framstod Rutilius, prokonsulns skrifvare,
+De kristnas hätske ovän, och begynte spotskt:
+"Ej första gången hör jag ord som hennes nu,
+Jag hört dem hvarje gång, jag öfver kristna dömt.
+Vid Herkules, hon är af denna blinda sekt,
+Som mänskor hata, som de sälla gudar sky.
+Och vilseförd af Galileens svärmare,
+Har den på korset döde hon till älskling valt."
+
+När nu prokonsuln sådant hörde, träder han
+Förgrymmad till sin domarstol, befallande
+Liktorerna för honom föra jungfrun fram.
+Och Agnes följer de med bilor väpnade
+Och stannar oförfärad inför domaren.
+Med knappt förborgad vrede börjar denne då:
+"En evig oskuld, hör jag, svor din älskling du,
+Vet, evig oskuld är hos oss vestalens ed.
+Beslut dig då att till din lefnads sista stund
+På Vestas altar vårda hennes helga eld.
+Om ej, så vet, att till ett otuktsnäste här
+Du föras skall, för folkets afskum där ett rof,
+Ett nesligt offer för den sämstes vilda lust."
+
+Med ädelt saktmod svarar honom jungfrun då:
+"Gud tjänar jag och Kristus, den han skickat har,
+Och bringar väsenlösa gudar ingen gärd,
+Räds heller ej att träda in i lastens rum,
+Ty äfven där är Herrans ängel nära mig
+Och aktar kvinnan, att hon ej oskärad blir."
+Nu bjöd prokonsuln rycka hennes kläder af
+Och ställa henne blottad fram för mängdens blick.
+Då föll från hennes hjässa till sandalerna
+En flod af ljusa lockar ned och höljde rikt
+Den ädlas lemmar i en fotsid dräkt af guld.
+Nu bjöd han henne föras till ett glädjehus
+Till nesligt offer för den sämstes vilda lust;
+Men se, oändlig klarhet fyllde syndens hem,
+Och strålande af himmelsk glans stod jungfrun där,
+I snöhvit dräkt af lätta änglahänder klädd.
+Bestörta flydde lustans andar, synden vek,
+Ett kyskhets tempel var det rum, där lasten bott.--
+
+Men till sin son gick Lucius Verus, nämnde om
+Hvar Agnes var och manade den sjuke gladt
+Att skynda och i hennes famn sitt kval förströ.
+Och upp stod ynglingen och gick, af vänner följd,
+Till otuktshemmet, att sin låga släcka där.
+Han fann det fullt af klarhet, såg en himmelsk glans
+Omsluta jungfrun, där hon stod i snöhvit skrud,
+Af skönhet strålande, förklarad, helgonhög.
+Dock sökte han att egga sina vänners flock
+Att nalkas skenet och att störa jungfruns frid.
+"De nalkades, de stannade. En snabb minut,
+Och gripna af demonisk fasa, flydde de.
+
+Men Lucius Titus, eggad af begärets makt,
+Af jungfruns skönhet, tadlar deras feghet spotskt,
+Går fram och ärnar våga helgerånet själf
+Och faller såsom död vid flickans fötter ned.
+
+Då kom hans fader, skrämd af dystra budskap, dit
+Och såg och böjde knä vid skenets rand och bad:
+"Förbarma dig, du heliga, förbarma dig,
+Och återgif af nåd åt mig min enda son!"
+Och Agnes, lätt försonad, bad till Gud om nåd
+För ynglingen, och han stod upp och lofsjöng Gud.
+Bevekt häraf, beslöt den rörde fadren då
+Att häfva domens kraft och gifva flickan lös;
+Då stormade, af hednapräster eggadt, dit
+I vilda skaror folket, och man hörde rop:
+"Bort, bort med denna, bort med gudahäderskan,
+Som kränkt det heliga och fräck med trolldomskonst
+Förbländat våra söner, bort, att gudarne
+I vrede ej förgöra oss och våra barn!"
+Förgäfves sökte Verus att mot folkets våld
+Den dyre sonens räddarinna ge beskydd.
+Med kejsarns vrede hotad, vek han sorgsen bort,
+Och i hans ställe lofvade Rutilius
+Med flickans marterdöd försona gudarne.
+
+Så börjades den helga Agnes' lidande.
+En ugn blef eldad; djupt ur härdens vida svalg
+Bröt flamman hväsande med röda tungor ut.
+Dit i den vilda brandens afgrundslågor bjöd
+Tyrannen sina bödlar kasta flickan in.
+Hon kastades i lågan; lågan slocknade,
+I ugnens glöd befann den ädla flickan sig
+Så väl som i en skuggrik löfsals svala hägn.
+
+En vagga, smidd af järn, blef glödgad hvit i eld,
+Och på dess bädd, af smältande metall beredd,
+Befallte då tyrannen flickan lägga sig.
+Hon lydde, prisade sin Gud och talte glad:
+"Så får jag åter blifva, hvad jag fordom var,
+Ett barn, och barn ju hörer himmelriket till."
+Så sade hon och sträckte sig på bädden ut
+Och föll, af änglar svalkad, i en stilla sömn.
+
+Då bjöd tyrannen, att hon skulle väckas opp
+Och djupt begrafvas i en glöd af röda kol;
+Men ej på kol, på rosor sågs hon hvila nu.
+
+Ur stånd att genom eld betvinga jungfruns makt,
+Befallte härskarn, att från klippans höga spets
+I hvirfveln af en ström hon skulle störtas ned.
+Hon störtades; men fridsamt förde vågorna
+Den ädla flickan hän till grönklädd strand igen.
+Då lät tyrannen hetsa tigrar, panterdjur
+Och hungertärda lejon mot den heliga;
+Men se, som spaka hundar smögo kufvade
+De vilda djuren sig till hennes fötter då.
+Då talte Afer, en af landets domare:
+"Med svärd förgör den stolta; endast svärdets kraft
+Kan kufva kristne, hvad ej eld, ej bölja kan!"
+Och så blef stadgadt, att hon skulle dö för svärd.
+
+Men Agnes, anande att stunden kommen var,
+Såg opp, såg himlens portar öppnas, såg i ljus
+Sin älskling sittande på Fadrens högra hand.
+Med palmer och med segerkronor vinkad upp
+Af himlens skaror, full af längtan, brudligt säll,
+Hon böjde knä och blottade sin hvita hals,
+Och lätt, liksom en blommas, hennes hufvud föll.
+
+Så blef i blod fullkomnad nu försonarns brud;
+Blod helgar, endast blod beseglar kärleken.
+
+
+
+STENARNAS AMEN.
+
+Fast blind af ålderdom, for Beda fort
+Att lifvets evangelium förkunna.
+Från stad till stad, från by till by han gick,
+Den fromme gubben, vid ledsagarns hand,
+Predikande med ynglingsvärma ordet.
+Så af sin gosse leddes han en gång
+Ned till en dal, med stenar öfversådd.
+Och yr, långt mer än elak, talte gossen:
+"Hör, fromme fader, många människor
+Sig samlat här och vänta på predikan."
+
+Den blinde gubben stiger genast opp,
+Tar text, förklarar den, tillämpar den,
+Förmanar, varnar, tröstar och bestraffar
+Så varmt, att på hans silfvergråa skägg
+I flöden milda tårar föllo neder.
+När sen till ett beslut, som öfligt var,
+Sitt "Fader vår" han bad och talte ut:
+"Ditt riket är och makten, härligheten,
+Från evighet till evighet",--då ljöd
+I dalen tusenstämmigt: "Amen, amen."
+
+Förskräckt och slagen böjer gossen knä
+Och biktar för den helige sin skuld.
+
+Då talte gubben: "Barn, har du ej läsit:
+Om mänskor tiga, skola stenar tala?
+Lek icke mer, o son, med Herrans ord!
+Skarpt är det, lefvande, det biter djupt,
+Mer än ett tveeggs-svärd. Och skulle än
+En mänskas hjärta, trotsande, förstenas,
+Skall det i stenar väcka mänskohjärtan."
+
+
+
+DEN HELIGE HILARII SÄTE.
+
+Den sig förnedrar, han skall upphöjd bli,
+Och den sig själf upphöjer, skall förnedras.
+
+Den fromme biskopen Hilarius
+Drog hän till Rom till ett konsilium,
+Okallad, blott att kätteri bekämpa.
+Församlade han fann där alla fäder.
+Roms biskop, Leo, satt på tronen hög,
+På stolar rundtomkring de andra suto:
+För främlingen fanns intet säte öfrigt,
+Och ingen ville afstå honom sitt.
+Då talte mildt den gamle: "Öfverallt
+Är jorden Herrans", och han satte sig
+Uppå den låga, bara marken neder.
+Dock hastigt höjdes jorden under honom,
+Och högre satt den gudakorade
+Än biskop Leo själf och alla andra.
+
+Den sig förnedrar, han skall upphöjd bli,
+Och den sig själf upphöjer, skall förnedras.
+
+
+
+KUNIGUNDAS HANDSKE.
+
+Kejsar Henriks maka inför världen,
+Syster inför himlen, Kunigunda,
+Brukte, när hon efter läsen text
+För att offra trädde till altaret,
+Vördnadsfullt sin handske draga af.
+En gång, när hon nalkades altaret,
+Fanns af tärnor ingen nära till
+För att motta handsken. Dock furstinnan
+Kastade den sorglöst från sig blott.
+Plötsligt bröt en stråle då af solen
+Genom murens rämna in och höll
+Sväfvande den ädla kvinnans handske,
+Tills sitt fromma offer hon fullbordat.
+
+Villigt tjäna elementerna
+Ej blott Herren, men hans helgon äfven.
+
+
+
+SANKT JODOCOS.
+
+Sin tjänares uppriktighet att pröfva,
+Kom Herren en gång i en torftig skepnad
+För Sankt Jodocos' dörr och bad om bröd.
+
+"Gif honom, gode munskänk!" sad' Jodocos.
+Men denne sade: "Blott ett bröd är öfrigt
+För dig, för mig och för vår trogna hund."
+
+"Gif!" sade priorn, "Gud skall oss ej glömma."
+Då tog hans munskänk knifven, mätte ut
+Med noggrann flit och skar sitt ena bröd
+1 fyra lika delar. En han räckte
+Åt tiggaren och talte mulen så:
+"För dig, för mig, för priorn och för hunden."
+Jodocos log, och tiggarn gick sin väg.
+
+En stund, och till sitt skick än mera torftig
+Kom Herren åter och begärde bröd.
+"Gif", sad' Jodocos, "gif min del åt honom,
+Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf.
+
+En stund, och Herren kom för tredje gången,
+Än mer förhungrad, och begärde bröd.
+"Gif", sad' Jodocos, gif din del åt honom,
+Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf.
+
+En stund, och blind, lam, naken syntes Herren
+För fjärde gången än och tiggde bröd.
+"Gif", sad' Jodocos, honom hundens del;
+Råd finner Herren, han, som korpar mättar."
+Och tjänarn gaf, och tiggarn gick sin väg.
+Och se, en röst blef spord: "Stor är din tro,
+Du ädle son utaf din mästare,
+Och som du tror, så skall dig vederfaras."
+
+Till fönstret trädde tjänaren, och se,
+Då hamnade i nejden fyra skepp,
+Med frukter lastade och bröd och olja.
+Glad skyndade till stranden tjänarn då,
+Fann inga människor på skeppen, såg
+En snöhvit flagga blott för vinden fladdra
+Och dessa ord på den i guldskrift: "Jag,
+Som korpar mättar, sänder fyra skepp
+Åt priorn, som i dag mig fyrfaldt mättat,
+Ett honom, ett hans munskänk, ett hans hund,
+Det fjärde ärnar sändarn sina arma."
+
+
+
+
+
+
+DEN GAMLE TRÄDGÅRDSMÄSTARENS BREF
+
+
+
+
+Första brefvet.
+
+
+D. 2O juni --36.
+
+Medan min gamle tjänare vattnar blomsterparterren och kammar masken af
+fruktträden, begagnar jag den vackra aftonstunden för att efter min
+herres önskan och min årliga vana skrifva några rader med hälsningar
+från oss och trädgården. Jag säger än en gång, hvad jag förut sagt, att
+jag icke förstår, hvarföre min herre ofta skrifver mig till med önskan
+att få svar, då allt, hvad jag har att berätta, rör en liten fläck, som
+jag med svett och kärlek upptagit, och tre, fyra afskilda personer,
+hvilkas lif förflyter inom den utan stora förändringar och skiften, som
+kunde vara nöjsamma att höra. Dock har jag fattat förtroende för er, min
+herre, alltsedan er korta vistelse hos mig, då jag ofta såg i edra
+ögon, att mina blommor voro er kära, och jag är viss, att något band
+knyter oss vid hvarandra. Jag vill då åter börja utan bryderi och får
+blott be er ursäkta, om min fägnad, öfver hvarje ringa sak inom min
+värld narrar mig, att blifva för vidlyftig och trötta.
+
+Gud ske lof, på tjugu år eller ända sen året förrän jag blef min egen
+har jag ej sett en vackrare vår än denna. April var väl stormig och
+regnig, och maj hade med köld, så att jag till och med nödgades täcka
+drifbänkarne midt om dagen; men så ändrades åter vädret mot slutet af
+månaden, och det är förunderligt att se, huru allt nu trifves och
+hinner framåt.
+
+Nu vore det tid att besöka oss för er, som älskar våren och det, som är
+i sin växt. Nu stå mina parker här och alla holmar och stränder kring
+sjön gröna. Tulpanerna hafva länge blomstrat, likaså narcisserna.
+Äppel- och päronträden hvitna af blommor, och kring allt detta binda sig
+såsom blåa bälten syrenhäckarne.--Hvarför skulle jag ej hylla
+syrenerna? De taga för mycket rum, säger ni, och gifva ingen frukt! Det
+märkes, att sommaren var längre hunnen, då ni var här. Kom nu, så skall
+ni säga annat. För min del älskar jag dem från barndomen. Deras friskhet
+fägnar mig, och deras fägring blomningstiden är en frukt för min själ.
+Men låt oss lämna våra olika tankar i sitt värde, Jag vill nu hellre
+nämna några ord om de anordningar jag gjort, sedan ni var här, till
+en del efter edra egna råd och lutkast. Jag är väl icke mycket böjd
+för förändringar, men dels har jag velat göra er ett nöje, dels hafva
+omständigheter, dem jag längre fram skall antyda, tvungit mig att gå
+ifrån mina vanor.
+
+Vet ni, att ert utkast till det lilla templet på körsbärsholmen tar sig
+förträffligt ut i utförandet, i synnerhet från Rosas fönster, hvarifrån
+man genom hela längden af poppelallén ser det höja sig som en stor
+näckblomma ur sjön. Jag blef mer och mer belåten med er, ju längre
+arbetet framskred. En vacker början är gjord med vidgandet af utrymmet
+för köksväxterne, så att jag nu kunnat intaga för fruktplanteringarna
+hela trakten från den gamla körsbärsskogen till sjön. Ymparne lofva
+godt, om jag blott förmår hålla masken borta. Min gamle Anders har de
+sista dagarne fått ha bestyret härmed. Ännu visar blott här och där ett
+härjadt blad eller en hoprullad löfknippe, men jag minns med fasa de
+år, då midt under blomningens och fullhetens tid förödelsen kom och
+härjade grönskan och glansen, öfverdrog med hvit svepning de afklädda
+kvistarna och lät träden försofva sina skönaste dagar och såsom stela
+vinterspöken bortskrämma all glädje af sommarn. Jag dröjer ogärna med
+minnet härvid, ty af allt i naturen är mig intet så förfärligt som
+åsynen af lefvande, oskyldiga väsendens långsamma aftyning och
+förtidiga död för den frätande tanden af en mask, som de själfve
+medvetslöst skydda och nära. Ack hvad vore väl lifvet utan kärlek till
+sitt stoft, hvad är väl plantan, om den icke fått och gladt bär sina
+förgängliga blommor, och blad?
+
+Den täcka löfsaln af alar, som ni inredde vid stranden, dit jag nu
+sträckt fruktplanteringen,--jag glömde att säga er det--har jag ej haft
+hjärta att rubba. Den står ännu midtibland äppel- och päronträn som ett
+kärt minne af er. Rosa syr ibland där inne och berömmer anblicken af den
+höga kullen och kyrkan på andra sidan om sjön. För min del tycker
+jag mindre om detta ställe, för det svåra stengrundet där utanför, och
+det beständiga skrålet af måsar, som alltid äro vana att vistas där.
+Det är förunderligt, huru lätt jag störs af minsta oljud. Kanske kommer
+denna min otålighet däraf, att jag lefver hela min tid bland dessa
+fromma och tysta väsenden, hvilkas högsta skrål är en sakta hviskning,
+då vinden rör deras sviktande grenar och blad.
+
+Vet ni, min herre, ibland ledsamheter, för hvilka icke en gång vi här
+äro frikallade, hände oss för några dagar sedan en af särdeles
+märkvärdighet. Det hade varit klart hela morgonen, och vädret var
+vackert, utom det att luften var ovanligt kvalmig. Längre in på
+förmiddagen började moln samla sig och åska höras. Snart mörknade
+himlahvalfvet helt och hållet, flere störtskurar följde hvarandra, och
+ljungeldarne blefvo tätare, verkeligen sällsynt täta. Vi suto just och
+åto vår frukost, jag och Rosa, då den gamle tjänaren kom in. Jag
+förgäter aldrig hans förstörda utseende. Han hade, såsom jag sedan
+hörde, länge envisats med att täcka melonbänkarne och, då regnet blef
+våldsammare, sökt skygd under en af de större rönnarna vid udden. Hvad
+skydd skulle dock den kunna ge mot ett sådant oväder? Hans gamla
+halmhatt hängde som en våtduk i hans hand, då han kom in, sommarrocken
+slöt sig som ett kålblad till hans lemmar, håret låg spridt och drypande
+kring anletet, och hans hälsning bestod i ett pustande utan ord. De
+första ögonblicken kunde jag ej låta bli att le, men detta förtörnade
+honom så, att han fick sin tunga lös.
+
+"Ja, ja", sade han, "det är lätt att skratta, men nu är det slut!"
+
+"Nå, min vän", sade jag och höll mig allvarsam, "tag blott torra kläder
+på dig, så kommer du väl i skick igen."
+
+"Hvem bryr sig om mig?" inföll han med stigande förtrytelse; "jag säger,
+att det är slut med mamsell Rosa, Gud hjälpe mig, gamle man! Ja, där
+sitter hon nu ung och röd, men nästa år är det väl annorlunda."
+
+"Hvad är detta för en spådom, Anders", sade jag och steg opp, "hvad
+fattas dig?"
+
+Och nu kom han ändteligen fram med saken. Åskan hade slagit ned på Rosas
+alm, det sköna trädet, som ni minns stod just vid hörnet af byggningen
+till vänster, då man kom in från landsidan, hade splittrat sönder
+grenarne och bräckt stammen vid roten. Ni kan föreställa er min
+ledsnad. Det hade verkeligen någonting ovanligt med sig, detta träd. Så
+ungt ännu, och ändå så yppigt! Stammen så rak och hög, och kronan
+sen--kommer ni ihåg, att vi just anmärkte, hur regelbundet den fyllde
+sig? Anders har jag sökt trösta, så godt jag kunnat. Han tycks
+sannerligen vara mera bekymrad öfver Rosa än öfver trädet, Rosa
+själf skämtar ofta med honom öfver hans lustiga förskräckelse; men den
+gamle mannen skakar ännu alltid betänksamt på hufvudet, så ofta det
+blir fråga härom. Det är skada, att han utsatt en så lång tid för sin
+spådom, ty nu kommer han väl att ända in på nästa sommar förbli vid sin
+villfarelse.
+
+Men ännu en ledsamhet. Jag ser snart ingen annan utväg än att flytta
+planket, som skiljer min lilla halfö från den öfriga världen, längre in
+mot ösidan af näset, emedan den stora vägen, som nu löper tätt förbi det
+på landsidan, stör mig med sitt damm och sin ständiga oro. Jag vet icke,
+men jag tycker, att de resandes antal ökas år från år. Hvar morgon är
+jag tvungen att damma och ansa växterne i trakten af staketet och får
+lof att uppehålla mig på detta ställe längre än på något annat i
+trädgården. Ofta händer det då, att en obekant hejdar hästarna, då han
+blir mig varse, och begär att få stiga in och bese mina anläggningar;
+och ehuru jag gärna unnar hvar och en det ringa nöje, han kan hafva af
+dem, äro mig dock dessa besök ej sällan olägliga. Detta är likväl icke,
+hvad som mest besvärar mig. Långt mera störande är mig anblicken af
+några bland mina grannar, hvilka dageligen, just på morgonstunderna,
+göra sina promenader här förbi. Jag vore frestad att tro, att samma
+mask, som de senare åren skonat fruktträden, nu flyttat sig öfver på
+människorna. Min herre, här lefver en sekt af gudaktiga, tysta, hemska
+varelser, som räkna det för sin seger att förkasta jordlifvets fröjder
+och som betalat, hvad de anse för sin högre skatt, med kindernas
+daggfärg och ögats eld. Hvilket ombyte att från mina friska, glada
+blommor se ut på dem! Jag kommer ständigt från sådana möten med en
+nedslagenhet, en tryckande känsla, som följer mig hela dagen, och
+ofrivilligt hvilar jag med min tanke på det bekymmer, jag skulle känna,
+om jag vore en dessa människoblommors högre broder och hade dem under
+min vård, såsom jag här har stoftblommorna i min trädgård.
+
+Och nu slutar jag mitt långa bref med de varmaste hälsningar från Rosa.
+Hon ber fråga, huru blomsterlökarna, som hon senast sände till er
+dotter, vilja trifvas och gå. Till hösten lofvar hon ett parti andra.
+Kanske gör hon dem då sällskap själf, om ni tillåter. Hon behöfver se
+sig litet omkring i världen; hon är redan sexton år. O, min herre, hon
+var ett barn blott, då ni var här; nu är hon fullvuxen, och hvarför
+skulle jag frukta att med glädje säga, huru skön hon är? Hvad har jag
+dock själf kunnat uträtta till hennes bildning, jag här i mitt dammiga
+förkläde, med händerna mörka af stoft och hufvudet fullt af bekymmer för
+mina örter och trän? Hennes mor har länge hvilat i grafven, och jag har
+blott kunnat se hennes tillväxt och glädjas. Själf har hon vuxit upp
+utan ledning af en mänsklig hand, med den blåa himmelen till far och
+hemmets lugna blomstervärld till moder. Jag vet ej, hvarföre jag med
+sådan kärlek dröjer vid tanken på henne nu. Kanske öker saknaden min
+svaghet för henne, ty för närvarande är hon sedan några dagar borta
+hemifrån. Hon kommer nu att vistas oafbrutet hos en släktinge, till dess
+hon blifvit förberedd till sin första nattvardsgång. Efter tre veckor
+väntar jag henne tillbaka.--
+
+Jag kan ej utan blygsel läsa igenom mitt långa bref, som så litet
+innehåller. Förlåt er gamla vän, min herre, han ger så godt han har och
+ursäktar sig därmed, att han uppfyller er egen begäran. Förblifver etc.
+
+
+
+
+Andra brefvet.
+
+
+D. 16 aug. --36.
+
+Jag har sett dem, sett dem med ängslan, kanske med en dyster aning. Jag
+har sett dem, dessa mörka skepnader med färglös hy och halfsläckta ögon.
+O, min herre, tysta åskmoln hafva länge vandrat förbi randen af min
+fristad; nu har en åskstråle brutit fram ur dem, och min lefnads bästa
+lycka är träffad och bruten. Kanske för alltid?--Jag--hoppas ännu.
+
+Det var en morgon. Rosa var hemkommen dagen förut. Morgonen är min
+glädje. Jag var oppe med solen, arbetet gick med fart, och mitt sinne
+bar såsom blomstren sin morgondagg ännu. Har ni märkt, hur man är till
+mods, herre, då ens hjärta liksom biet tar blott honing ur allt?
+
+Jag hade agat några ympar och kom till alhäcken vid stranden; då satt
+Rosa där.
+
+"Rosa, se Rosa!" sade jag. Hon steg upp och hälsade god morgon. Jag
+ville fägna henne med en sysselsättning. "Kom, Rosa", sade jag, "vi
+skola vattna blomsterparterren; det ser ut att bli en varm dag." Jag
+ville gå i detsamma, men jag märkte, att Rosa dröjde. Då jag vände mig
+om, mötte mitt öga hennes. En outsäglig ömhet låg i hennes blick, mulen,
+skrämmande, plågsam, ty den mildrades ej af glädje nu. Men våra ögon
+dröjde länge i hvarandra, och jag såg, ryste och teg. Då började
+_hennes_ kämpa mot gråt, och tårarne segrade och bröto sina dammar, och
+hon föll mig om halsen, och jag hörde henne sucka: "O, min far, min far,
+att ni ändå skall vara så förlorad!"
+
+En ljungeld af aning genomfor mig, men jag kufvade mig själf och
+försökte att vara lugn. "Du är sjuk, mitt goda barn", sade jag, "kom,
+jag vill ledsaga dig in att hvila!"
+
+Men Rosa tog ett steg tillbaka. "Sjuk?" sade hon, med en ton emellan
+stolthet och sorg, "jag har varit sjuk, men blifvit frisk åter. Jag har
+som ni begrafvit mitt bättre lif i ett stoft, som skimrar i dag och
+försvinner i morgon; nu har jag lärt att lefva ett lif, som inga skiften
+känner. Min far, har ni någonsin tänkt på Gud?"
+
+Jag såg, hvad jag förlorat, min själ förmörkades, och jag blef vred.
+"Göm dig för dagen, maskstungna blomma", sade jag, "du andas smitta
+öfver mina oskyldiga barn och skrämmer morgonens änglar från parken."
+Jag hann ej bli mild, innan Rosa lydde och gick. Men då hon skred
+förbi, såg jag henne gripa mig med en blick, såsom om hon velat rycka
+mig in i sitt hjärta. Hon gick sakta den långa gången utföre och
+försvann bakom poppelhäckarne. Då böjde jag knä, begärde mitt barn
+tillbaka af Gud och grät. Min herre, friden kom åter och saktmodet, och
+jag följde Rosas spår. Då jag hunnit dörren till hennes kammare, hörde
+jag hennes röst. Det var rösten af en bedjande, men den var låg, och
+en fläkt susade i almens krona vid trappan. En stund förgick, vinden
+höll andan, och jag hörde ord: "Han, han kan blifva dig ett verktyg; jag
+är blott en svag kvinna. Tag honom upp i ditt ljus, om du ock skall
+kasta mig i min natt tillbaka."
+
+Mitt hjärta ville smälta af kärlek och sorg. Jag öppnade dörren tyst,
+helt tyst, och steg in. Rosa hade märkt det, och hon kom mot mig, leende
+som en ängel. "Jag har bedt för dig, min far", voro hennes ord, "och jag
+har blifvit bönhörd, ty du kommer in till mig och är mild." Jag slöt
+henne i min famn och kysste hennes panna. Men jag ville icke störa oss med
+ord, utan teg och gick åter ut till mitt arbete att söka tröst.
+
+Middagstimmen träffades vi som vanligt. Vid bordet förekom ej ett ord
+om morgonuppträdet. Jag ville undvika och glömma. Rosa talte mycket om
+sin släktinge och sin vistelse hos henne; med hvilken ömhet hon blifvit
+bemött, huru mycket hon fått lära af henne och de ädla människor, som
+hon hos henne sett och lärt känna, huru viktigt det vore äfven för mig--
+här tystnade hon och fullföljde icke sin mening. Ve, ve, min herre, att
+jag så litet sett utåt från min blomstergård och så litet lärt känna
+människorna och världen! Ni förstår allt. Jag skickade min blomma bort
+för att uppammas i ljus, och man har planterat henne i eld. Ingen
+våldsamhet likväl; jag kufvade mig, och Rosas ord fingo ingen tydning.
+Hela den öfriga tiden var hon stillare och log stundom ett leende, som
+påminte mig om förr. Men midtibland de ljusa skiftningarna i hennes
+anlete såg jag nu för första gången ett drag, som blott sällan
+bortblandades och aldrig försvann, ett drag af lidande och förvissning,
+likt den första skugga, som mulnar på den hvita liljans blad och ej en
+gång i skimret af solstrålar upphör att förråda, att blomningen når sitt
+slut.
+
+På eftermiddagen såg jag icke Rosa, men mot kvällen lät jag kalla henne
+ned i trädgården. Hon kom, jag tog henne vid min arm, och vi spatserade
+i alléerna, till det mesta tigande. Väl var det min afsikt att tala, men
+aftonen var för skön och mitt hjärta för fullt. Slutligt kommo vi ned
+till stranden. För ett år sedan hade jag en dylik kväll stått med Rosa
+på samma ställe. Allt var lika som då; blott hon----men jag såg äfven nu
+på hennes anlet en blink af glädje, då hon kom ut från den skymda
+gången, och den stora, klara sjön med dess stränder och holmar och den
+sjunkande solen och det gyllne himlahvalfvet öppnade sig för hennes
+anblick. "Det var här", sade jag åt Rosa, "du en gång gjorde mig en
+fråga, som ännu gör mig glad, fast mycket förändrat sig."
+
+"Hvad frågte jag då?" sade hon och såg mig an med förundran.
+
+"Litet, ganska litet; det var knappt en fråga, det var en suck, en kort
+bön. Men du hvilade här efter att hela dagen hafva sysslat med blomstren
+i trädgården. Själf satt jag nära intill och såg än på nejden och än på
+dig, ty ni liknade hvarandra då mera än nu, och likheten gjorde mig
+lycklig. När då hvarje fläkt lagt sig, och sjön speglade jorden och
+skyn, och skyn som en spegel återstrålade jordens alla blomsterfärger,
+och solen i famnen af sitt ljus omslöt allt detta, då log du och frågte
+mig, hvilkendera var vackrare, jorden eller himmelen. Det var din
+himmelska och oskyldiga fråga, mitt barn, och jag minns den än."--Jag
+var rörd och trodde mig hafva träffat Rosas hjärta; men hon tog min hand
+och sade lugnt: "De voro mina ord i sömnen, min far, glöm dem, sedan jag
+vaknat."
+
+Ännu en gång bröt jag tystnaden och fortfor: "Icke ord 1 sömnen; Rosa; en
+lofsång var det, sådan som änglar sjunga, ty änglars gudstjänst är en
+glädje öfver någonting skönt och sant. Då kunde din känsla fatta
+skönheten ännu, och sanningen låg klar för dina ögon, ty den strålade
+emot dig från skaparens hela värld, och jorden var dig då ljuf såsom
+himmelen. Hvad äger du nu i stället för hvad du förlorat och
+förskjutit?"--
+
+Men mitt barn svarade mig med den bittra frågan: "För skönheten af en
+fallen jord och för sanningen af ett förgängligt grus?"--
+
+"För friden i din själ", fortfor jag utan häftighet, "för oskulden i
+ditt bjärta och för kärleken till en mild natur?"
+
+"Sorgen", sade hon, "öfver hvad jag då var, och hoppet att dock icke
+blifva förtappad."
+
+"Säg", fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af en afgud; som din
+egen tanke fostrat, som förtrampat blomningen af din ungdom och spöklik
+visar på din framtid såsom på en graf, en afgud, som pekar på den Eviges
+ljusa värld, hans grönskande jord, hans milda himmel, på allt hvad som
+är heligt och dyrt, dina egna blomsterlemmar, ditt hjärtas frid och din
+faders gråa hjässa, och, säger hotande och kulen: Se, allt detta är
+intet, förneka, förkasta, förakta det, om du vill tillhöra mig, mig,
+för hvilken det, som glöder, älskar, andas, lefver, är en fasa och
+hvars rike är den eviga tomheten, där intet väsende lifvar sitt stoft,
+ingen kraft jublar i seger, ingen svaghet gråter i kärlekens nåd."
+
+Jag talte med eld, ty sanningen tände sig till låga i min själ, och mitt
+barn gick vilse i natten och skulle lysas tillbaka. O, min bäste, hvad
+skulle jag företaga? Rosa grät och bad förlåtelsens Herre icke höra mina
+ord.--
+
+Aldrig har det kostat mig mer att segra öfver mig själf, än det kostade
+mig då. Kärleken bistod mig, och jag behöll segern. Jag kufvade min
+vrede--nej, icke min vrede--min förtviflan och sanningens klarhet kom
+fridsamt tillbaka i min själ.
+
+Vid foten af det träd, i hvars skugga vi stodo, växte i sin oskuld en
+skön, späd, hvit lilja, nyss utflyttad ur sitt drifhus för att ammas af
+den friska sommarvärmen och i frihet genomblomstra sitt lif. Blott en
+dag hade den sköna blomman skådat fram ur sin knopp, och öfver sitt
+anlete bar hon ännu detta skimmer, som tyckes tveka, om det skall höra
+till jorden eller himmelen, och som gör det omöjligt för ögat att
+bestämma, hvar bladet upphör och hvar färgen, daggen, luften, ljuset
+tager vid. Jag offrade henne för mitt barn, ryckte henne opp ur mullen
+och skuggan, bortblåste stoftet från hennes rot och fäste henne på en
+kvist af trädet, med den veka kronan vänd mot solens ohejdade strålar.
+Jag tog Rosas arm, vi gjorde tysta en vandring kring parken och kommo
+till vårt förra ställe tillbaka.
+
+Blomman hade börjat gulna redan; borta var den sköna glansen från hennes
+hy, och bladen lågo vissnade i solens ljus. "Se", sade jag åt Rosa, "nyss
+växte denna blomma lågt och sträckte sin rot ned i jorden. Och skuggan
+höljde hennes lif, och stoftet rörde hennes stoft; men bar hon ej mera
+af himmelen i sitt väsende då, än hon nu bär, och var hon icke min
+glädje då, i stället för att hon nu är min sorg? Om hon nu med egen makt
+lösryckt sig från den plats, min kärlek anvist henne, och för att snart
+renas till idel skärhet skilt sig från gruset och lyftat sig opp i
+solens eld, skulle jag därföre älska henne? Skulle jag icke säga: Dö,
+fåvitska blomma, ty du kan icke lefva så!"
+
+"Att dö", sade Rosa leende, "är det ett ondt att dö?"
+
+"Att dö", sade jag, "är att födas till lif, att dö är ock att födas till
+förstöring. O, min Rosa, att dö såsom denna lilja i går dog knopplifvets
+död för att i dag utbreda sin silfverhvita krona, det är att dö för att
+lefva i rikare fägring och glädjas i en ljusare värld. En sådan död
+dog liljan, då hon bröt sitt fängelse, och hon dog den icke därföre, att
+hon vissnat i sin knopp, utan därföre, att hon i sitt dunkla hem frisk
+och trogen vårdat sina blad, tills naturen fann dem mogna att möta
+dagen. Så dör den, som dör för att lefva. Han brådstörtar icke ur sin
+knopp, utan han fyller den med skönhet och lif, och sedan bortkastar
+han icke sina blad, utan han utbreder dem i glädje och ljus."
+
+Så talte jag. En stund förflöt i tystnad. Allt var lugnt, högtidligt,
+väntande. Jag hoppades.--Det är rysligt, min herre, och jag fasar för
+att nämna det. Mitt barn besvor mitt fadershjärta att icke förföra
+hennes svaga, värnlösa själ.
+
+Dagar, veckor hafva förflutit, sedan detta uppträde. Rosa vissnar. Mer
+och mer klar blir mig nu den lära, hvars gift hon insupit, denna varma
+hjärtans mördande förvillelse att försmå saktmodets frid och att
+förbränna sig själfva för att icke kunna klappa i svaghet mer. Är det då
+icke i svaghet och stoft all härlighet förklarar sig och lefver, såsom
+solen lefver med tusen färger i plantornas förgängliga ätt? Hvarför då
+förstöra en boning, där härligheten kan lefva i glans och frid? Det är
+odödlighetens lif de söka, och de kalla sitt jordiska lif en död. O,
+min herre, när har ni väntat blomning af en växt, som vissnat i sitt
+frö? Ni tror på en odödlighet! Är det därföre, att jorden är så mörk och
+lifvet här ett intet? Nej, nej, därför väntar jag en himmelsk värld, ett
+högre lif, att denna jord är så skön, detta lif, oaktadt sina sorger, så
+heligt och så ljuft.
+
+Jag slutar nu: Hvad skall jag hoppas för mitt barn? Har ni ett råd att
+ge, så dröj ej. Hösten kommer, och frukterna mogna, har jag sett i
+förbigående. Skicka mig en bok, hvari man tänkt med frid på något grand
+af det underbara lifvet. Farväl!
+
+
+
+
+Tredje brefvet
+
+
+D. 20 juni --37.
+
+Min herre, jag skickar er här en dagbok, förd under Rosas sjukdom. Ett
+och annat fragment ur mina anteckningar torde låta en ana de förhållanden,
+som ägt rum och dem jag icke nu kan åter upprepa.
+
+----Den 1 januari --37. Falska, blinda lära, att förkasta oskuldens
+jordiska glädje! Hvad är då denna glädje annat än njutningen af det
+himmelska, som genomströmmar allt? Gift! När dricker biet gift!--
+
+Gif mitt öga ljus, att jag må kunna betrakta mänskligheten såsom jag
+betraktar ett anlete, och visa mig ett enda drag, som icke kufvas af
+oskuldens välde och ökar dess lefvande behag. O, talande bilder af det
+stora med edra färger och skuggor, o, mina föraktade blommor, af er har
+jag dock lärt, att lifvet skapar sin skönhet af mörker och ljus.--
+
+Fullkomlighet. Fåfängt säger man: Det fullkomliga skall blifva.
+Fullkomlighet finnes i hvarje punkt af tiden, och till denna
+fullkomlighet hör själfva det ofullkomliga öga, som icke ser den.
+
+Den 7 februari. Midnatt. Rosa vakar. På den hvita drifvan ser jag skenet
+af ljus från hennes fönster. Själf har jag tändt min lampa i brist af sömn.
+O, strålar på drifvan, vittnen om en ljus källa, ur hvilken I utgått, i
+er har jag under natten älskat att se bilder af mänskligheten, denna heliga
+strålflod från Gud. Rosa, mitt förvillade barn, klandra ej strålen,
+därföre att den gått så långt bort från ljuset; ju klarare den är, desto
+längre hinner den och ju längre den hinner, ett desto klarare ursprung
+röjer den. Låt oss stråla här af kärlek och tro, så skall natten omkring
+blifva dag, låt oss icke bäfvande kasta oss in i vår källa tillbaka, det är
+att neka henne att äga strålar, det är att neka henne att vara ljus.
+
+Den 17 mars. Första vårdag. Solen återtar sitt välde. Luften är
+genomandad af lif, den har vaknat ur sin dunkla vintersömn, och snart
+skall jorden vakna. Rosa har lämnat sitt rum för första gången sedan
+länge. Hon har sutit en stund på trappan, hört sparfven kvittra och sett
+de tindrande dropparna falla från taket. Jag såg hennes blick stråla,
+jag hörde henne andas med djupa, törstande drag, och jag tror, att hon
+en minut sökte Gud äfven i hans morgonglada värld. O, själfva fröjden,
+som lyfter andras sinne mot skyn, är för tung för hennes, den minsta
+dryck ur naturens hälsobägare upplöser hennes väsende. Mattad, nästan
+vanmäktig, har hon blifvit återförd på sitt rum. Huru skall allt detta
+slutas?
+
+Den 17 april. Blommor redan! Ett glas med sippor står på Rosas bord.
+Förunderligt, ju mer hon vissnar själf, desto mer tycks hon åter börja
+älska friskheten och lifvet. Är det afskedsstunden, som nalkas och gör
+det försmådda dyrbart igen?
+
+Den 25 april. Fjärden är öppen, isen borta. I solgången syntes en tropp
+svanor glänsa på den klara sjön. De hafva redan lyftat sina vingar och
+flyttat. Det skönaste blir icke vår hvardagsgäst, det skönaste är en
+resande, som blott besöker.
+
+Den 1 maj... Hon vill hän, hon vill skiljas. Hvad söker hon? Hvart skall
+hon fly? Under jorden bortom, som, öfver världars världar, hvad skall
+hon finna annat, än hvad hon förskjutit här: en skapelse och en Gud?
+Ägde jag konstens gåfva, skulle jag sitta vid en sjukbädd och måla för
+den döende ljufva minnen. Jag skulle visa honom jorden i sitt
+helgonskimmer, jag skulle låta årets växlande tider kretsa i skönhet
+förbi hans öga, jag skulle återkalla i hans inbillning hans barndoms,
+hans ungdoms, hans mannaålders fröjder, alla de blickar af kärlek, han
+mött, alla de segrar, han sett det goda vinna, och så skapa kring honom
+en sommarvärld af ord. I den skulle han slumra in, såsom man somnar en
+molnfri sommarkväll, glad: af den dag, som varit, och väntande en
+morgon med sol och glädje.
+
+Den 28 maj. Att komma hit, att tränga sig till hennes bädd för att
+trösta! Bort, bort, mörka spöken, jag känner er tröst!--Det ädlaste,
+sannaste, heligaste är i förledarens hand medlet. Icke genom det onda,
+genom det bästa snärjes hjärtat. Jag vill teckna en af vägarne; de äro
+tusende: I hyddan rör sig bland föräldrar och syskon den oskyldiga
+flickan och minnes under glada mödor endast dem. Så försvinner dagen,
+och kvällen kommer, och öfver den stilla nejden uppgå stjärnor i glans.
+En ny värld, full af andakt och frid, mognar där ute. Då nalkas
+förledaren. Kom, oskyldiga, säger han, att du icke må begrafvas i dina
+små omsorgers stoft, utan lära dig lefva ett högre lif. Och hon följer,
+och då hon träder ut ur hyddan, höjer sig månen öfver bergen och gör
+hennes bygd dubbelt skön. Hennes sinnen stämmas, hennes hjärta vidgar
+sig af fröjd. Se, säger hennes ledsagare, är icke detta värdt en blick?
+Och hon ser, att han talar sant. Då gör han sin röst djupare och
+bestraffar hennes forna köld, att hon försofvit sin andakt, att hon icke
+ofta sökt en stund, herrlig såsom den, hon skådar nu. Hon skrämmes, ty
+hennes hjärta är fullt af tjusning, och hon ser, hvad hon försakat. Och
+det lif, du nu lefver, hviskar förledaren, och de känslor, af hvilka du
+genomströmmas, hvem delar dem? Höj ditt öga och se, om bland tusende
+varelser, son omgifva oss, någon enda lyfter sig upp ur sitt hvardagslif
+för att Iefva såsom vi. Ser du någon enda vid vår sida? Och hon blickar
+omkring sig och ser ingen. Då mörknar för henne jorden, och
+mänskligheten blir för henne en böljande ocean utan själ, och hon faller
+till förledarens bröst och säger: Vi stå på en klippa i hafvet, öfvergif
+mig icke, jag är ensam, om jag icke äger dig!--Fåvitska! Hvarför sade du
+icke: Ja, den värld, du öppnat för mig, är helig och skön, men min hydda
+är äfven en helig värld, mina syskons ögon äro äfven klara, ljufva
+stjärnor, och i mina föräldrars famn lefver jag rikt såsom här; lär mig
+att älska, icke att förakta!----
+
+Den 1 juni. Hela dagen blott om sin mor! Med strålande ögon,
+genomskinlig, nästan förklarad, blott om sin mor! Hon var dock ett
+barn, ett spädt barn när hon miste en dyra, och dock minns hon allt.
+"Var hon icke sådan? Gick hon icke fridsam och lugn bland dina blommor,
+skötte dem och skötte dig och mig? Frågor på frågor! O, hon minnes med
+kärlek sin mor, och hon glädes åt att hon lefvat, som hon lefde. Hon är
+räddad! Vågar jag tro, att hon----Jag kallas in till henne----
+
+Tålamod, försakelse, hopp! Vi träffas ju åter!
+
+       *       *       *       *       *
+
+P.S. Tillståndet här ser ni af medföljande annons, den jag ber er
+hafva godheten låta införa i någon tidning.
+
+Hon hvilar nu på andra sidan sjön. Den klara fjärden, som förut varit
+min fägnad, är nu en svart, dyster graf, öfver hvilken mitt öga sällan
+vågar sända en blick.
+
+Dagarna äro tröga och enformiga. På skymningen får jag vänta nästan från
+midnatt till midnatt, det är årstidens skuld, och med skymningen kommer
+icke alltid sömnen.
+
+Sedan ett år tillbaka har jag mer och mer märkt, att jag blir gammal,
+och med åren aftaga krafterna, min herre, och med krafterna lynnet, det
+är så naturens gång.
+
+Min gamle tjänare åldras liksom jag. För ett par dagar sedan kom jag i
+trädgården. Han vattnade parterren, men utan omsorg, vårdslöst, vresigt,
+så att han till och med stötte blommorna med kannan. Jag förebrådde
+honom det. "Nåväl", sade han, "för hvem vårda vi dem?" Den gamle mannen
+började gråta bittert, och jag lämnade honom och gick bort.
+
+Känner ni någon god, värnlös flicka om sjutton år, som ville äga en far?
+Likheten! I ungdomen likna människorna hvarandra, den ena flickan har
+alltid något af den andras själ.
+
+Förlåt, min herre, att mitt bref blir kort. Det kostar mig mycket att
+hålla mina tankar tillsamman.--Ännu en gång: för ert deltagande hjärta
+medsänder jag min dagbok, hvari jag antecknat ett och annat under
+senaste tid. Då den återsändes, väntar jag ett välkommet bref. Farväl!
+
+
+
+
+
+
+FÄSTNINGSFÅNGARNE
+
+Skizz
+
+
+Vid en nordlig vik af Saimen ligger den lilla staden Nyslott och nära
+därinvid, på andra sidan af ett smalt sund, en uråldrig fästning med
+höga murar och några runda torn. I fredliga tider har denna fasta plats
+begagnats såsom fängelse för brottslingar, dubbelt sorglig för de
+olycklige både genom sin egen dysterhet och sina omgifningars skönhet.
+Huru mången längtansfull blick måste icke från dessa grafvar för
+lefvande hafva sväfvat ut öfver Saimens solbelysta vågor, blott för
+att låta ett förvildadt eller brutet hjärta så mycket lifligare känna
+bitterheten af fängelsets kvalm och bojans tyngd.
+
+I ett af dessa torn, i ett rum, hvarest tolf till femton fångar suto
+inspärrade, inträffade under en sommarkväll, just då den nedgående
+solen började kasta sina strålar in genom det trånga fönstret, ett
+förhållande, som på detta ställe var ovanligt. Allt själfsvåldigt sorl
+hade nämligen upphört för en stund. De fleste af invånarne i den trånga
+cellen lyssnade uppmärksamt på en sjuttonårig yngling, som beskref sina
+öden, och hos de få öfrige, som ännu trängde sina bleka anleten mot
+gallren i det öppna fönstret och icke fängslats af berättelsen, återhöll
+aftonens skönhet och kanske sorgen, väckt af denna, hvarje utbrott af
+vildare sinnesrörelser.
+
+Besynnerligt nog hade denna stillhet inträffat tvärtemot hvad man från
+början afsett.
+
+Förhållandet var sådant: man hade ärnat tillställa en af de vanliga
+aftonlekarne, en juridisk rannsakning, och i denna afsikt inför en
+gråhårig gubbe, som, fastsmidd vid väggen, för sin ständiga och
+gravitetiska sittning fått namn af lagman, framfört den unga gossen.
+Processen fortgick. I början var allt yra och förhärdelse. Själfva
+ynglingen, ehuru nyss häktad, hade redan hunnit bli tillräckligt inöfvad
+i ställets ton för att uppträda med behörigt iakttagande af det för
+tillfället skickliga. Men då han, på den värde domarens anmaning att
+uppriktigt bekänna allt och sålunda göra sig värd lagens mildhet,
+försökt hopsmida en historie om sina äfventyr, hade han svikits af
+uppfinningsgåfvan och småningom tagit sin tillflykt till verkligheten
+för att ersätta det bristande i dikten. Denna verklighet var dock för
+mycket sorglig. Återkallad i minnet, fångade den småningom ynglingens
+hela tanke, och af lek blef allvar. På själfva de vilda åhörarene
+verkade den förändring, gossens väsende undergick, och de blefvo
+uppmärksamma. Kanske fanns någon bland dem, hvars hjärta för en stund
+veknade som hans.
+
+"Och du bar då tio år?" frågade domaren vid en punkt i ynglingens
+berättelse.
+
+"Jag var då tio år och vallade min morfaders kor på stranden gentemot
+Pungaharju ås."
+
+"Fick gossen lära några dygder i läroåldern?" sporde vidare den gamle
+med löjlig viktighet och väckte ännu en kor af skratt.
+
+Men den unge svarade drömmande: "Jag lärde mig simma som en and, och då
+jag flöt öfver den klara sjön, lämnade jag kreaturen på stranden, sam
+till åsen och sprang där, naken som ett vilddjur, under varma
+sommardagar i solskenet."
+
+Den gamle såg ned på sina kedjor, såg upp på de svarta väggarne. Ett
+vansinnigt uttryck af smärta flög öfver det nyss så pompösa anletet, och
+hans tänder gnisslade ett ögonblick mot hvarandra. Bilden af den nakna
+gossen i sommarsolskenet på Pungaharju ås hade för mycket brännande
+strålat in i lifstidsfångens hjärta. Och så sade han: "Berätta, gosse,
+hur du sprang där vild."
+
+Men denne följde redan sin egen föreställning och fortfor: "Då började
+den mörke att visa sig."--
+
+"Djäfvulen?" frågade en mängd röster, och nyfikna ögon föllo på
+berättaren.
+
+"En sägen gick i byn", sade denne, "att den gamle Metar-Johan ibland i
+solgången sett från fjärden en grå man på höjden af åsen. En stormig
+afton flöt metarens båt, tom och kullstjälpt, till stranden; då sades
+det, att den mörke mannen gjort detta verk. Men jag var en vild unge,
+hatade att lefva och fruktade intet: Två gånger sprang jag undan, då
+den mörke kom; men den tredje gången blef jag kvar och bidde honom."
+
+"Och hvad gjorde han åt dig, då han fick tag på dig?"
+
+"Han kysste min panna och grät. Så gjorde han först. Sedan såg han på
+mig och frågade: 'Har du förrådt mig redan och talat ut, hvad du sett?'
+Vet nådige herr lagman, hur han såg ut, då han sade detta? Så var han
+till utseende som Saimavesi en blå höstnatt, då mörker och stjärnor
+ligga i djupet, förskräcklig och mild."
+
+"Aktning för rätten, gosse!" sade denne. "Stilla med blåa nätter och
+stjärnor i Saimadjupet; sådana ord passa icke här."
+
+"Men då jag sade honom", fortfor ynglingen, "att jag för ingen vågade
+yppa, att jag varit på åsen, for mörkret bort från djupet, och det blef
+dager. Denna gång voro vi länge tillsammans, ock sedan träffades vi
+dageligen. Jag satt då på höjderna och såg öfver vattnen, och han satt
+nära invid och såg på mig, och hans öga var gladt och troget som en
+hunds. Stundom gaf han mig silfver och lärde mig att om nätterna taga
+mig häst och rida till staden. Dädan hämtade jag allehanda åt honom
+och mig. Så led sommarn framåt, och det blef en mörkare tid. En morgon,
+då jag steg opp, hörde jag gårdsfolket säga, att en man visat sig om
+natten med eld vid vår stuga, men släckt elden och skyndat bort, då
+hundarne börjat anfäkta honom. Min morfäder var gammal och nästan blind;
+men han var nu vild af vrede öfver den obekante mannen med elden. Han
+kallade mig mordbrännarunge och sparkade mig ut ur stugan till att
+börja min vallgång. Denna dag kom jag sent på åsen, emedan vattnet var
+kallt och jag väntade, tills solen var högt uppe. Men då jag träffade
+den mörke, gingo vi längs vägen på kammen af åsen, tills milen började
+fyllas och den tog slut. Ibland stannade vi en stund och sågo mellan
+björkarna vid vägen och öfver strandgranarnas toppar ut mot fjärdarna.
+Och det var den mörkes nöje att se, huru jag med en kastad sten nådde
+långt ut i vattnet på båda sidor om oss. Men då vi hunno ändan af åsen,
+satte den mörke sig ned på marken och tog min hand och nödgade mig att
+sitta. Och då vi sutit en stund i tystnad, började hans ögon stråla,
+och han frågade och sade: 'Vet du, barn, hur ett sinne är, som älskar?'
+
+Men jag visste det icke, utan teg.
+
+Då utsträckte han handen och förde den långsamt rundtomkring öfver de
+blanka sjöarna. Men han sade:
+
+'Sådant är det.'
+
+Efter en stund for han fort: 'Ve, ve, ett sådant har du ej sett! En gång
+låg du vid ett bröst, där du kunnat se det, men då var ditt öga skumt
+ännu. Ve öfver honom, som skilde dig från bröstet; hjälp mig, gosse, att
+förbanna honom.' Och jag hjälpte och nämnde den, som jag var lärd att
+förbanna. Ve min fader, sade jag, röfvaren, mördaren, mordbrännaren! Då
+tog den mörke mannen mig öfver min nacke och ville kväfva mig med sin
+hårda hand. 'Bed för din fader", ropte han, "mördaren, röfvaren,
+mordbrännaren.'
+
+Jag blef skrämd, nådige herr lagman, och ville rymma undan men då reste
+han sig opp, tog mig på sin arm och tryckte mig hårdt till sitt bröst;
+men detta var icke i vrede, och så väl har jag aldrig varit till i
+världen, som jag var då. När jag sålunda satt på hans arm, viste han
+åter med handen ut mot nejderna och sade: 'Mer än detta har man röfvat
+ifrån dig. Du har haft en moder, du som andra; hvar är hon? Då vinter
+blir, vissnar stranden och stelna sjöarna, men en moders sinne hade
+varit dig varmt in i döden.' Jag började gråta. Det var första gången,
+som jag hörde en människas milda ord. Och den mörke fortfor: 'Bröd
+har du fått i världen, men icke kärlek, och hugg och hårda ord, men
+icke undervisning. Lärd har du blifvit att förbanna din fader och vörda
+den, som krossat din moders hjärta. Vill du hämnas?' Nådige herr
+lagman, kan jag nu sluta?"
+
+"Tröttnar du", sade den gamle med ett ödsligt leende, "så hvila, och jag
+vill hjälpa dig. Samma kväll flydde hämndeanden från Pungaharju ås af
+fruktan att ertappas där. Samma natt hyllade han på fasta landets
+högsta kulle och såg genom mörkret din morfars gård; och hans ögon
+tillslötos icke förr, än han såg den gå upp i lågor."
+
+"Och hvems verk var branden?" frågade ynglingen.
+
+"Gården", sade den gamle, "tände en tioårig gosse, som var en
+mordbrännares son."
+
+"Ja, jag", sade ynglingen lugnt. Det blef en lång tystnad
+
+"Så var den rike blifven en tiggare", fortfor domaren, "hur han kom undan
+elden, vet ingen."
+
+"En vet det", ropade den unge fången, "den, som glömd hämnden, då han
+såg hans hvita hår."
+
+
+
+
+ANMÄRKNINGAR.
+
+
+[1] Förevarande uppsats stöder sig främst på Strömborgs "Biografiska
+anteckningar" och C.G. Estlanders "Runebergs skaldskap", hvaraf här och
+där äfven enskilda uttryck fått i framställningen inflyta, ehuru i en
+sammandragen form, som gjort ett citerande olämpligt.
+
+[2] Belönt med mindre guldpenningen af Svenska akademien 1831.
+
+[3] _Kapetan_, ärftlig hufvudman för en krets.
+
+[4] _Vila_, en féartad bergkvinna, än vänligt umgängsam mot människor
+och djur, än åter hämndgirig och fientligt sinnad. Hon är ung och skön,
+klädd i hvit dräkt, med lösta, i vinden fladdrande lockar. Vilorna bära
+båge och koger och öfva sina ringdansar helst vid skogomgifna
+bergkällor. Ve den människa, som opåkallad nalkas dem; dess lott är
+oftast döden.
+
+[5] Att tala sakta bjuder, enligt servisk sed, den goda tonen.
+
+[6] _Ofen_ i Ungern.
+
+[7] En litra guld gör nära hundrade dukater.
+
+[8] _Bosna Seraj_ i Bosnien.
+
+[9] Förbannelse-formel.
+
+[10] Symboler af kärlek.
+
+[11] Äppel, jabuka, feminint i serviskan.
+
+[12] Trenne sorgefåglar etc. Originalet har gökar, kilkavitza. Denna
+fågel brukas oftast att föreställa en klagande.
+
+[13] Kastade ett äpple och ett kvitten. Tillkastandet af en frukt är
+hos servierne likasom hos nygrekerne en kärleksförklaring och ett
+äktenskapstillbud.
+
+[14] Sådana sånger pläga vid bröllop i Servien afsjungas i kor af
+gästerna. Hufvudpersonalen vid dessa högtidligheter utgöres, oberäknade
+kontrahenterna med deras föräldrar och anhöriga, af den äldsta bland
+gästerna (Stari Svat) jämte brudgummens dopvittne, hvilka båda anföra
+bröllopståget och äro de främsta vittnen vid förmälningen. Brudens
+ledare (Djever) är äfven en viktig person. Därtill väljes efter regeln
+brudgummens bror eller någon annan hans nära anförvant. Brudledaren
+åligger att ständigt följa bruden, hålla hennes häst under färden samt
+dag och natt vakta henne, tills han hemfört henne till dess blifvande
+make.
+
+[15] Skadar; Skutari i Albanien, nu säte för en pascha.
+
+[16] Kvidande, som ormen krossad hväser. En ofta återkommande bild att
+beteckna vrede och förtviflan, utan att därmed ett vidrigt bibegrepp
+vore förbundet.
+
+[17] Då med kufvad skam etc. Hon felade efter servisk åsikt mot
+anständigheten, i det hon vände sig med bön om hjälp till sin egen make.
+
+[18] Fågelfältet, på serviska Kóssovo (pólje), egentligen trastfältet,
+är en vidsträckt flacka i södra Servien. Den slaktning, som år 1389 där
+föreföll, skakade för beständigt Serviens själfständighet. På denna
+batalj förlorade Serviens sista tsar, Lasar, den historien skildrar som
+en from, välvillig och tapper furste, lifvet.
+
+[19] Bland de talrika sånger, som utgöra finska poesiens stolthet och
+ära, torde väl denna runa med allt skäl kunna föras. Jag har vid
+öfverflyttandet af detta härliga stycke till svenskan rönt samma känslor
+som den, hvilken söker upptaga och omplantera en blommande växt ur en
+jordmån i en annan. I hvarje stund har jag fruktat att skada de veka
+rötterna, att jag så må säga, och de sköna bladen, och misströstar om
+att hafva kunnat freda dem från alltför förstörande spår af min hand.
+
+[20] Se Schröters _Finnische Runen_.
+
+[21] Efter Herders bearbetning.
+
+[22] Denna legend och de fyra nästföljande äro bearbetade efter
+Kosegarten.
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's Samlade arbeten I, by Johan Ludvig Runeberg
+
+*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK 13100 ***
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..ce388fe
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #13100 (https://www.gutenberg.org/ebooks/13100)
diff --git a/old/13100-8.txt b/old/13100-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..a0daa38
--- /dev/null
+++ b/old/13100-8.txt
@@ -0,0 +1,25481 @@
+The Project Gutenberg EBook of Samlade arbeten I, by Johan Ludvig Runeberg
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Samlade arbeten I
+
+Author: Johan Ludvig Runeberg
+
+Release Date: August 3, 2004 [EBook #13100]
+[Date last updated: July 9, 2006]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SAMLADE ARBETEN I ***
+
+
+
+
+Produced by Tapio Riikonen
+
+
+
+
+SAMLADE ARBETEN I
+
+af
+
+Johan Ludvig Runeberg
+
+
+1903
+
+
+
+F�RSTA BANDETS INNEH�LL:
+
+
+J.L. Runebergs biografi
+
+�lgskyttarne
+  F�rsta s�ngen
+  Andra s�ngen
+  Tredje s�ngen
+  Fj�rde s�ngen
+  Femte s�ngen
+  Sj�tte s�ngen
+  Sjunde s�ngen
+  �ttonde s�ngen
+  Nionde s�ngen
+
+Hanna
+  Till den f�rsta k�rleken
+  F�rsta s�ngen
+  Andra s�ngen
+  Tredje s�ngen
+
+Julkv�llen
+  F�rsta s�ngen
+  Andra s�ngen
+  Tredje s�ngen
+
+Sm�rre episka dikter
+  Grafven i Perho
+  Zigenaren
+  Jenny
+  Julkv�llen
+
+F�nrik St�ls s�gner
+  F�rra samlingen
+    V�rt land
+    F�nrik St�l
+    Molnets broder
+    Veteranen
+    L�jtnant Zid�n
+    Torpflickan
+    Sven Dufva
+    Von Konow och hans korporal
+    Den d�ende krigaren
+    Otto von Fieandt
+    Sandels
+    De tv� dragonerne
+    Gamle Hurtig
+    Kulneff
+    Konungen
+    F�ltmarskalken
+    Sveaborg
+    D�beln vid Jutas
+  Senare samlingen
+    Soldatgossen
+    Bj�rneborgarenas marsch
+    F�nrikens marknadsminne
+    Lotta Sv�rd
+    Gamle Lode
+    Fr�mlingens syn
+    F�nrikens h�lsning
+    Von T�rne
+    Den femte juli
+    Munter
+    Von Essen
+    Trosskusken
+    Vilhelm von Schwerin
+    N:o femton Stolt
+    Br�derna
+    Landsh�fdingen
+    Adlerereutz
+
+Lyriska dikter
+
+  F�rsta delen
+
+    Till Franz�n
+    Den gamles hemkomst
+    Det �dlas seger
+    L�rkan
+    Majs�ng
+    Flyttf�glarne
+    Vallgossen
+    Mina dagar
+    Till en f�gel
+    V�rmorgonen
+    Till en blomma
+    F�gelboet vid landsv�gen
+    Sommarnatten
+    Svanen
+    Torpflickan
+    H�staftonen
+    Tr�st
+    K�rlekens f�rblindande
+    Flickans klagan
+    Till oron
+    Den �lskande
+    Till min sparf
+    Begrafningen
+    Till Frigga
+    Ungdomen
+    Den v�ntande
+    F�rd fr�n �bo
+    Hvad jag �r s�ll!
+    M�tet
+    Till en flicka
+    Den tillfrisknande
+    Vaggs�ng f�r mitt hj�rta
+    Barndomsminnen
+    Vid en v�ns d�d
+    �fver ett sofvande barn
+    P� ett barns graf
+    Lif och d�d
+    Till den �lderstegne
+    Barden
+    Till tr�naden
+
+    Idyll och epigram
+      1-27
+
+    Svartsjukans n�tter
+      F�rsta natten
+      Andra natten
+      Tredje natten
+      Fj�rde natten
+      Femte natten
+
+  Andra delen
+
+    Talltrasten
+    J�gargossen
+    Morgonen
+    Kyssen
+    Den �ngrande
+    Det var d�
+    Sj�mansflickan
+    H�lsningen
+    Akta, d� �r guden n�ra!
+    Serenad
+    F�rst�llningen
+    Fj�riln och rosen
+    F�gelf�ngarn
+    Till aftonstj�rnan
+    Den d�ende
+    Ynglingen
+    Till en ros
+    Den sk�na
+    Vid en k�lla
+    Den sjutton�riga
+    H�mnden
+    Blommans lott
+    Hvem styrde hit din v�g?
+    Bruden
+    Saknaden
+    V�rvisa
+
+    Idyll och epigram
+      De f�ngna
+      Den tidiga sorgen
+      Flickans �rstider
+      Likhet
+      F�geln
+      Den f�rsta kyssen
+      Flyg ej unnan
+      Kyssens hopp
+      K�rleken
+      Skillnaden
+      Dr�mmen
+      Den f�rsm�dda
+      Blomsterhandlaren
+      Sorg och gl�dje
+      Fj�rilposten
+      Grumla icke flickans sj�l
+      Sommarnatten
+      Friden
+      Den f�r�ndrade
+      Den l�nga dagen
+      Behagen
+      Amor
+      Den l�ttb�jde
+      Den enda stunden
+      T�rnet
+      Tre och tre
+      Norden
+      Den s�llsynta f�geln
+      Vill du byta �de?
+      Hennes budskap
+      Sippan
+      M�tet
+      L�jet
+      T�rarna
+      Eros' f�rvandling
+
+  Tredje delen.
+
+    Till lyckan
+    Hj�rtats morgon
+    Den tviflande
+    Bruden
+    S�ndagssk�rden
+    Den gamle
+    Blomman
+    H�sts�ng
+    Den hemkommande
+    Mitt lif
+    Tanken
+    Den �fvergifna
+    H�stkv�llen
+    Den v�ntade
+    F�f�ng �nskan
+    Minnet
+    M�laren
+    De tv�
+    I en ung flickas minnesbok
+    Till fruntimren (vid teologie doktorspromotionen 1857)
+
+    Legender
+      Kyrkan
+      Dopet
+      B�nen
+      Krysantos
+
+    Ett litet �de
+      1. �r s� arm du, som man sager?
+      2. Egen moder g�ms i mullen
+      3. S� jag f�rdas sj�lf mot fj�rran
+      4. S�dan v�rd blott finner flickan
+      5. Flicka, k�rleken �r v�ldig
+      6. Hundra v�gar har min tanke
+      7. Hvilken s�llhet sk�n att synas
+      8. Tala, tala tycktes alla
+      9. Men min f�gel m�rks dock icke
+     10. Sen har jag ej fr�gat mera
+
+�fvers�ttningar och bearbetningar
+
+  Serviska folks�nger
+    F�rord
+    Trefaldig sorg
+    �fver klippor, �fver floder finner k�rlek v�g
+    Vinter i hj�rtat
+    Till en ros
+    �lskarens h�st
+    Hjorten och Vilan
+    Bror och syster
+    Den omt�nksamma
+    Skilsm�ssan
+    Den serviska jungfrun
+    Violen
+    Du �r min egen
+    Den �lskade och den f�rsm�dda
+    F�rbannelsen
+    Den bekymrade
+    Hvad vill jag?
+    Hertig Stefans f�stm�
+    Donau grumlig
+    �rnen och ugglan
+    Den sk�naste
+    Stum k�rlek
+    Pr�fningen
+    F�stm�ns dr�m
+    Den nygifta
+    Flickan och Vila
+    Den f�rsiktiga
+    Den unga makan
+    Till Sankt G�ran
+    Domen
+    Den valackiska flickan
+    Den b�nh�rde
+    Flickan i d�rren
+    Mannatrohet
+    Flickans anlete
+    Fisken
+    B�ttre gammalt guld �n nysmidt silfver
+    H�sten vill ej dricka
+    Ali-Agas maka
+    D�r basilika jag s�dde, skjuter mal�rt opp
+    Smiljana
+    �nskningarna
+    �nskan
+    Flickornas f�rbannelser
+    Den sk�na Ilija
+    De �lskandes graf
+    Flickan vid Zetinja
+    Den skr�mda
+    De svarta �gonen
+    V�ra m�drar b�ra skulden
+    Suck
+    Mor, syster och maka
+    H�xeriet
+    Prins Mustaphas sjukdom
+    Sk�rdeflickan
+    Br�llopss�nger I, II
+    Blodn�mnden
+    De b�gge Jakschitcherne
+    Skadars grundl�ggning
+    Slaget p� F�gelf�ltet
+    Anm�rkningar
+    Klagos�ng �fver Hassan Agas �dla maka
+    Radoslaus
+    Den vackra tolken
+
+  Flickans klagan (En finsk runa)
+  Den blodiga sonen
+  Finska runor I, II
+  Vid ikorn-skytte
+  B�rjan af Kalevala
+  Siciliansk s�ng
+  Den trogna flickan (Skottl�ndsk visa)
+  Chevy jakten
+  Sankt Georgs riddare. Romans af Uhland
+  Vaggvisa. Fr�n tyskan
+  Serenaden. Af Uhland
+  Den heliga Agnes. Legend efter Kosegarten
+  Stenarnas amen. Legend efter Kosegarten
+  Den helige Hilarii s�te. Legend efter Kosegarten
+  Kunigundas handske. Legend efter Kosegarten
+  Sankt Jodocos. Legend efter Kosegarten
+
+  Den gamle tr�dg�rdsm�starens brev
+    F�rsta brefvet
+    Andra brefvet
+    Tredje brefvet
+
+  F�stningsf�ngarne
+    Skizz
+
+
+
+Efter det utgifvandet af normalupplagan af J. L. Runebergs samlade
+arbeten afslutats, har tiden synts vara inne att utgifva �fven en
+prisbillig upplaga af skaldens verk. D� man betecknat den som
+nationalupplaga, har det skett i f�rhoppning om att den i sin m�n
+skall g�ra dessa of�rg�ngliga s�ngskatter till en egendom i hvarje
+hem hos den del af v�rt folk, som kan till�gna sig dem p� skaldens
+eget spr�k.
+
+Nationalupplagan omfattar sj�lffallet alla skaldens viktigaste verk.
+Endast en del �fvers�ttningar och bearbetningar af utl�ndska original
+har uteslutits, likas� n�gra uppsatser och recensioner. Det uteslutna
+har n�mligen dels i och f�r sig, dels �ter f�r v�r tid icke samma
+betydelse som skaldens �friga skrifter.
+
+Hvad uppst�llningen betr�ffa har i det f�rsta bandet f�rn�mligast
+inrymts s�dant, som r�r fosterlandet, medan det �friga f�tt sin plats
+i andra bandet.
+
+Texten �r normalupplagans, ortografin den af Svenska akademien i sjunde
+upplagan af ordlistan fastst�llda. Interpunktionen har moderniserats;
+dock har komma stundom i strid med nu vanliga regler anv�ndts f�r att
+utm�rka paus vid uppl�sningen, detta till en del efter skaldens eget
+f�red�me.
+
+Hj. A.
+
+
+
+
+
+
+JOHAN LUDVIG RUNEBERG
+
+Lefnadsteckning af B. Estlander
+
+
+Runeberg f�ddes den 5 februari 1804, fem �r f�re Borg� landtdag och den
+regim, som d� i Finland grundlades. Den 5 februari 1904, fem �r. efter
+urtimalandtdagen och den nya regim, som d�rmed vidtagit, g�r Finlands
+folk att fira hans hundra�rsminne. Hvilken utveckling inom dessa data
+och hvilken plats i denna utveckling f�r Johan Ludvig Runeberg!
+
+
+BARNDOMS- OCH SKOL�REN.
+
+Runebergs f�delseort, Jakobstad, en obetydlig k�pstad vid Bottens
+hafvets kust, synes f�ga egnad att frambringa en stor skald, lika litet
+som sj�lfva �sterbotten med sin b�rdiga, men flacka sl�ttbygd och sin
+vakna och intelligenta, men praktiskt anlagda befolkning. Dock
+h�rstamma d�rifr�n Finlands f�rn�msta diktare: Runeberg, Franz�n,
+Stenb�ck, Topelius. Af dem synes Runeberg r�ja de flesta dragen af
+�sterbottniskt lynne, s�rskildt under ynglinga�ren, medan de f�rmildras
+efterhand som skaldens anlag utveckla sig: den starka sj�lfk�nslan, som
+l�tt slog �fver till h�nsynsl�shet, frimodigheten, som gr�nsade till
+�fvermod, dj�rfheten �fven inf�r faror och ansvar och slutligen m�h�nda
+�fven den iakttagelsens vakenhet och den tankens klarhet, som utm�rkte
+Runeberg b�de som diktare och m�nniska.
+
+Till landskapets inflytande kom hemmets och familjens.
+
+Runeberg var den �ldste i raden af sex syskon--tre s�ner och tre
+d�ttrar--i ett enkelt borgarhem i den lilla k�pstaden. Af sin far,
+sj�kaptenen Lorenz Ulrik Runeberg, hade han i arf sin kraftfulla och
+h�gresta gestalt; det �det, att midt i sin verksammaste manna�lder
+nedbrytas af ett slaganfall,--ett sl�ktarf--blef fadrens liksom hans
+f�rstf�ddes. Fadren, som varit student i �bo, men f�r sj�mansyrket
+�fvergifvit pr�stakallet, egde studier b�de i yrket och d�rut�fver. I
+hans bref till sonen framtr�der en humoristisk �der, som g�r igen hos
+denne. Enligt skaldens egen uppgift har fadren med allvar f�ljt hans
+f�rsta skriftst�llarf�rs�k och r�ttat dem med str�nghet. Men hvilka
+f�rhoppningar han �n f�st vid sin �ldste son, har han dock f�ga kunnat
+ut�fva p� honom n�got djupare inflytande, d� han ofta var borta fr�n
+hemmet p� l�ngturer och redan tidigt, 1821, som slagr�rd f�ngslades vid
+sjukb�dden. Han afled 1828, innan hans �nskan uppfyllts, att f� lefva
+tills han "finge se, hvad det skulle blifva af hans Ludvig."
+
+Under s�dana f�rh�llanden kom tonen i hemmet fr�mst att bero p� modren,
+Anna Maria Malm, r�dmansdotter fr�n Jakobstad. Ortografin i hennes bref
+visar det ringa m�ttet af tidens fruntimmersbildning i v�ra sm�st�der.
+Emellertid hyste hon lifligare litter�ra intressen, �n hvad man i
+Jakobstad gillade hos en god husmoder. Vacker och beg�fvad med god
+s�ngr�st, hade hon i sin ungdom varit f�rem�l f�r Choraei hyllning,
+medan denne som informator i Jakobstad str�dde omkring sig sina kvicka
+verser. Topelius har meddelat, att hon i grannarnas �gon var en d�lig
+hush�llerska, som v�rdsl�sade familjen och tillbragte sin mesta tid med
+att l�sa romaner. Hennes konst att ber�tta anekdoter ur eget och
+f�rg�ngna tiders lif var k�nd och efters�kt i staden; p�
+s�ndagseftermiddagarna, d� �fven s�nerna voro lediga och alla barnen
+samlades kring modren f�r att h�ra henne ber�tta, stod gl�djen h�gt i
+tak i det enkla hemmet. �fven s�ngen och visan tillh�rde denna krets.
+Utan tvifvel upprinner h�r en af de k�ll�dror, ur hvilka den s�llsynta
+ber�ttarkonst flutit, som utm�rker Runebergs diktning. �nnu som vuxen,
+n�r skalden med sin syster talar om Sara Wacklins Hundrade minnen,
+utbrister han: "Hvilka minnen skulle icke mamma kunnat skrifva fr�n
+�sterbotten!" Vid hennes visor uppv�xte hans underbara geh�r f�r det
+rytmiska i spr�ket; �fven hennes musikaliska beg�fning g�r igen hos
+sonen. Till sin f�rstf�dde stod hon i ett s�rskildt innerligt
+f�rh�llande, alltsedan hans sjuklighet under de fyra f�rsta
+lefnads�ren; den outtr�ttliga �mheten i modrens v�rd besvarade sonen
+med barnahj�rtats varma f�rtrolighet, och h�r, menar Runebergs biograf,
+�r ursprunget till den hj�rtats v�rme, skalden r�jde redan som barn och
+hvarmed han som man omotst�ndligen intog enhvar, som kom med honom i
+ber�ring; man kan till�gga, att denna v�rme allt �nnu sl�r emot en fr�n
+hvarje blad i hans dikter.
+
+B�da sl�kterna, den Runebergska och den Malmska, h�rstamma fr�n
+Sverige, med hvilket land de �sterbottniska kustst�derna �fven efter
+den politiska skilsm�ssan stodo i lifligare ber�ring �n nu. Man kan
+h�ri finna en f�rklaring till det s�kra spr�kgeh�r och de frihet fr�n
+provinsialismer, som redan fr�n b�rjan af hans diktarbana voro skalden
+egna.
+
+Runebergs skolg�ng begynte i hemstaden hos "Vestmans mor", en fr�n
+Stockholm �fverflyttad sm�skolel�rarinna, i den lilla l�ga
+vindskammaren vid "Visas backen", som �nnu beses af turisten i
+Jakobstad. �ren 1812-14 bes�kte han trivialskolan i Ule�borg, d�r hans
+farbror var tullf�rvaltare, men blef efter dennes d�d i b�rjan af 1815
+flyttad till trivialskolan i Vasa. Han genomgick denna som primus i
+s�v�l kollega superiors som konrektors och rektors klasserna.
+Dimissionsbetyget �r dagtecknadt den 24 juli 1822; den 23 oktober samma
+�r inskrefs Runeberg som student vid universitetet i �bo.
+
+Sederna i Vasa skola voro r�a, men de voro icke f�rd�rfvade.[1] Det
+�fverd�diga lynnet hos de �sterbottniska gossarne br�t ut i uppt�g, af
+hvilka skalden sedan tecknat n�gra muntra bilder i prosaber�ttelsen
+_Eldsv�dan_, d�r man i "generalen" igenk�nner drag af rektoristen
+Runeberg, medan bagar Gyllendeg helt visst har sin f�rebild i n�got af
+Vasa stads originaler. En m�stare i pojkdater, gick Runeberg i spetsen
+f�r kamraterna b�de vid lekarna och l�xorna. Vid deras krigiska
+evolutioner p� Korsholms raserade vallar eller i "Kr�klundsbacken"
+utanf�r staden uppsatte och anf�rde han den ena af de tv� bataljonerna.
+Mot den r�dande penalismen uppreste sig Runeberg redan som
+andraklassist, d� han sl�ngde skolans d�rrnyckel i pannan p� en l�ng
+rektorist. Sedermera sj�lf hunnen till rektorsklassen, afskaffade han
+j�mte n�gra behj�rtade kamrater tyranniet i dess mest barbariska form.
+Det var af s�dana drag af en gener�s natur Runebergs st�llning bland
+kamraterna fr�mst berodde.
+
+Det var icke mycket man fick l�ra i det gamla skolhuset fr�n Karl XI:s
+tid, d�r alla klasserna l�ste tillsammans i den stora skolsalen,
+Trojanska h�sten eller R�ttstallet ben�mnd; men med sina f� �mnen och
+m�ttliga kurser tog den gamla skolan sin uppgift med en grundlighet i
+sak och ett allvar i metoderna, som sedermera i lifvet k�nnetecknade
+d�tidens b�sta m�n och icke minst Runeberg. Latinet var i denna skola
+env�ldigt h�rskande. Runeberg har i Vasa ej blott f�rv�rfvat en
+fullkomlig f�rdighet i detta spr�k, utan ock erh�llit d�r en bred och
+s�ker grund f�r den lefvande k�nnedom han egde af antiken. Vergilius,
+den enda poeten p� skolans program, blef hans skoltids l�rom�stare b�de
+i latinet och konstpoesin, medan Adlerbeths �fvers�ttning j�mte hans
+regler f�r svensk hexameter lagt den metriska grunden f�r Runebergs
+versbehandling. Den grekiska litteraturen och Homeri s�nger intr�dde
+f�rst senare, vid universitetet, som en k�ll�der f�r hans diktning.
+
+Hvad den svenska vitterheten betr�ffar, n�mner Runeberg sj�lf i ett
+bref fr�n senare tid, huru obekant den var f�r den omgifning, d�r han
+f�rlefde sina aderton f�rsta lefnads�r, medan den ingen plats hade i
+skolans program. Tegn�r, Atterbom och hela den yngre skolan l�rde han
+k�nna f�rst vid universitetet; af Franz�ns dikter k�nde han v�l
+tidigare �tminstone s�llskapsvisorna, som hans far pl�gat sjunga
+d�rhemma, men knappast namnet p� deras f�rfattare: i Ule�borg h�rde han
+v�l talas om handelsm�nnen Franz�n, men aldrig om poeten.
+
+Sina egna poetiska l�rosp�n begynte Runeberg under sin skoltid i Vasa i
+Granbergs handelsbod p� s�ndagseftermiddagarna, d� han och en
+slagf�rdig bodgosse, p� hvar sin sida om disken med en griffeltafla och
+en russinstrut emellan sig, kappades om verser och rim; russinen voro
+priset och f�rem�len Vasabor; p� hvilka de �fvade sin kvickhet efter
+m�nstret af Choraei tillf�llighetspoesi, hvarvid det ingalunda var
+Runeberg, som vann de flesta russinen. Fr�n �botiden finnes i beh�ll en
+_Skolvisa_ i Bellmans maner, raska och lifliga, men grofkorniga bilder
+ur skollifvet, som studenten sammansatte till n�je f�r de forna
+skolkamraterna; likas� fr�n skoltiden h�rstammar en hexametrisk dikt,
+_Vargen_, utarbetad under student�ren och m�rkelig som ett f�rsta
+uppslag till �lgskyttarne. Ingendera l�ter ana den blifvande skalden.
+D�remot r�ja de en iakttagelsef�rm�ga, om hvars tidiga vakenhet man kan
+d�ma af de anekdoter, Str�mborg bevarat fr�n Runebergs skoltid: om
+garfvaren, som hade sett Fredrik den store i Potsdam, eller den dryge
+hattmakaren, hvars blanka suvaroffer Runeberg tr�ffade med de frusna
+pot�ter denne lagt afsides f�r sina fattigare kunder. Hvar
+hade ock skalden annars h�mtat den inblick i �sterbottniska
+sm�stadsf�rh�llanden, hans senare nedskrifna prosaber�ttelser r�ja?
+
+Sommarferierna tillbragte Runeberg i hemmet. P� Nissas�n invid
+Kr�kholmsfj�rden utanf�r Jakobstad egde kapten Runeberg ett litet
+sommarhem, som �r 1851 af staden sk�nktes �t skalden och nu �r en af
+Jakobstads sev�rdheter. Under jakt- och fiskarf�rder i denna
+vidstr�ckta sk�rg�rd grundlade Runeberg det f�rtroliga umg�nge med
+naturen, som sedan lifvet igenom blef f�r hans ande den sundaste hvila
+och n�ring. I huru k�rt minne han hade sin f�delsestad visa n�gra bref
+af 1847, d� han gjorde d�r ett bes�k och �ters�g "alla de k�raste
+st�llena och alla de n�rmaste bland sl�ktingar och v�nner", medan han i
+stadens hamn "m�nstrade alla bryggor och bodar, vid hvilka han metat s�
+m�nga girsar i forna dagar."
+
+S�lunda fanns hos Runeberg, n�r han h�sten 1822 begynte sina studier
+vid universitetet i �bo, redan i sina grunddrag de som komma skulle.
+Men de m�ktiga anlagen slumrade �nnu i det f�rdolda.
+
+
+
+STUDENT P� KONDITION.
+
+Fr�n en lycklig och sorgfri barndom gick Runeberg student�rens
+allvarsamma sv�righeter till m�tes. L�ngtifr�n att den aderton�rige
+studenten hade f�tt underst�d fr�n hemmet, d�r fadren redan l�g
+slagr�rd, var det tv�rtom han som af sina knappa tillg�ngar s�nde dit
+bidrag. Sitt f�rsta l�s�r hade han sin b�rgning dels genom lektioner,
+dels genom handledning i professorn A.J. Lagus' familj. Men h�sten
+1823, n�r fadrens gamla gula friskapprock var f�rsliten och de lappade
+st�flarna gingo i s�r, fanns det veckor, d� han ej hade ens br�d, utan
+lefde af pot�ter, stekta i gl�den i kakelugnen. Ungdomens lyckliga
+f�rm�ga, att "se framtiden i morgonrodnadens f�rg och lyftas af hoppet
+h�gt �fver stundens sm� bekymmer," kom h�r till korta. Att studera p�
+skuld var den tiden mindre vanligt; hos Runeberg stred det dessutom mot
+den sj�lfst�ndighetsk�nsla, som l�g i hans karakt�r. Icke ens hans
+n�rmare kamrater synas hafva k�nt den n�d, som tvang honom att afbryta
+studierna och taga emot en kondition i Saarij�rvi i norra Tavastlands
+djupaste �demarker. "Min herre, ni �r lat, i Saarij�rvi blir ni lika
+dum som stockarna d�r", sade den gode professor Lagus, n�r Runeberg �t
+honom meddelade sitt beslut.
+
+S� begynte Runebergs tv��riga vistelse i det inre Finland, som f�r
+utvecklingen af hans skaldskap haft en s� afg�rande betydelse.
+
+Konditionen i Saarij�rvi innehade Runeberg hos tv� familjer,
+kronofogden Danielssons och kapten af Enehjelms, s�lunda att han
+uppeh�ll sig med sina fyra elever, tv� gossar fr�n hvardera familjen,
+turvis tre m�nader i s�nder, hos den f�rre p� Kalmari g�rd och hos den
+senare p� hans bost�lle Kolkanlaks. Sommaren 1825 flyttade kapten
+Enehjelm med de sina till Ruovesi, "vid N�sij�rvis dunkla v�g", en
+n�got sydligare bel�gen socken, d�r han tillhandlat sig Ritoniemi g�rd
+strax invid sockenkyrkan.
+
+Sin lediga tid anv�nde Runeberg till att med b�ssan str�fva omkring i
+skog och mark, ofta p� ganska vidstr�ckta utflykter. De intryck han
+emottog p� den f�ren�mnda orten har han senare nedlagt i sin uppsats i
+Helsingfors Morgonblad, _N�gra ord om nejderna etc. i Saarij�rvi_. Det
+var ej blott naturen han l�rde k�nna i dessa de bl�nkande
+vattendragens, de m�rka �sarnas och de djupa skogarnas �demarker. Han
+tr�dde in i r�kp�rtena som framskymtade vid sj�str�nderna, och d�r
+allmogen med h�st och h�ns "bivuakerade i �demarken". Han l�rde sig
+efter hand det finska spr�ket, som d�rf�rinnan varit honom obekant.
+Bakom den groft tillhuggna ytan hos dessa svedjebrukets och
+hungersn�dens barn tr�ngde hans underbara blick till djupet af deras
+v�sen. Han skrifver d�rom senare p� tal om �lgskyttarne: "Sj�lf en
+afkomling af koloniserade svenskar, hade jag f�rest�llt mig finnen till
+sitt inre s�dan, som han syntes mig till sitt yttre, n�r han n�gon g�ng
+kom med varor till min f�dernestad; huru annorlunda fann jag ej honom i
+hans hem och vid n�rmare betraktande. En patriarkalisk enkelhet, ett
+djupt manligt t�lamod, en medf�dd klar blick i lifvets innersta
+f�rh�llanden voro egendomligheter, dem jag hos honom uppt�ckte och dem
+jag tyv�rr blott svagt kunnat �tergifva i de skildringar jag f�rs�kt."
+Bland Saarij�rvis moar har han h�mtat urbilden till bonden Pavo, medan
+det torde varit f�retr�desvis under vistelsen i Ruovesi Runeberg l�rt
+k�nna originalen till "den blomstrande Hedda", "den raske Mattias fr�n
+Kuru", "den v�lf�rst�ndige Petrus" och de sk�ggige br�derna fr�n
+Arkangel.
+
+R�kp�rtenas tid �r numera f�rsvunnen i dessa trakter. �ngb�tar,
+j�rnv�gar och skogsspekulationer hafva, j�mte folkskolor och tidningar,
+f�r�ndrat b�de naturen och folket och hos allmogen uppenbarat j�mv�l
+andra egenskaper, �n dem Runeberg funnit hos �lgskyttarne och bonden
+Pavo.
+
+�nnu en annan v�ckelse emottog den blifvande skalden som student p�
+kondition. Kapten Enehjelm hade sj�lf deltagit i kriget 1808 s�v�l som
+1788, och i hans hem, d�r den unge informatorn s� v�nligt upptogs, hade
+denne, som han sj�lf senare n�mner i bref till Montgomery, "tillf�lle
+att h�ra och l�sa kortare relationer om krigsh�ndelserna". Bland andra
+"krigets bussar" som bodde i trakten, n�mner traditionen en l�jtnant
+Karl Palmroth, 1808 officer vid bj�rneborgarne, af hvilken studenten
+skull emottagit intryck fr�n krigstiden. S�kert �r, att han redan nu
+fick syn p� det patriarkaliska draget hos indelningsverkets officerare,
+som voro samma krutgubbar i f�lt med sitt kompani som p� bost�llet
+bland sitt arbetsfolk; redan i romanfragmenten fr�n 1808 �rs krig i
+Helsingfors Morgonblad 1836 har Runeberg en dylik skildring. Minnena
+fr�n 1808 �rs krig voro �nnu f�rska; det var den krigiskt-patriotiska
+andan i dem, som t�nde ynglingens h�g, s�som han s�ger i _F�nrik St�l_:
+
+    Min tanke genom rymder lopp,
+    som f�rr den aldrig spanat.
+    Ett lif gick f�r mitt hj�rta opp,
+    hvars tjusning det ej anat.
+
+Till krigsminnena h�rde ock en gammal afsigkommen underofficer med
+f�nrikstitel, Pelander, en anf�rvant till kapten Enehjelm, som efter
+ink�pet af Ritoniemi upptagit honom i sitt hus, d�r han bodde i en
+liten stuga p� g�rden och sysslade med att binda n�t, sprita fj�der och
+dylikt. De uppt�g, hvarom Runeberg f�rt�ljer i F�nrik St�l, har han i
+sj�lfva verket, enligt hvad hans elever meddelat Str�mborg, f�retagit
+med den eldf�ngde gubben p� Ritoniemi: S�tillvida har F�nriken sin
+motsvarighet i verkligheten, medan v�l v�ckelsen hos Runeberg i fr�msta
+hand utgick fr�n kaptenens hem och icke fr�n f�nrikens stuga.
+
+
+PARGASTIDEN; F�RSTA DIKTSAMLINGEN.
+
+Impulserna fr�n inlandet gingo tills vidare som en understr�m p� djupet
+af Runebergs ande. I �bo �terfann han 1826 den krets af ynglingar, han
+k�nt sedan sitt f�rsta student�r. Han inskrefs vid universitetet samma
+dag som J.W. Snellman och Elias L�nnrot; J.J. Nervander var hans
+tentamenskamrat vid kandidatexamen. I denna kamratkrets, som i sina
+namn innefattade Finlands framtid, �tervunno hos Runeberg de
+intellektuella intressena �fverhand, s�rskildt de litter�ra. I �frigt
+var det kandidatexamen, som nu upptog hans tid. Homerus hade han l�st
+under konditionstiden; nu tillkommo Sofokles och Tukydides f�r
+grekiskan, som j�mte latinet var hans hufvud�mne, studier af djup
+betydelse f�r den blifvande skalden. Runebergs kandidatexamen, den 13
+juni 1827, var den sista under universitetets n�ra tv�hundra�riga
+vistelse i �bo. Tv� m�nader senare, den 4 september 1827, intr�ffade
+�bo brand, som bildade en s� m�rkelig epok i universitetets och �fven
+landets utvecklingshistoria.
+
+Ocks� f�r Runeberg innebar branden en v�ndning, om ock ej "en f�rd�md
+st�t", som han s�ger i bref till modren n�gra dagar senare. I st�llet
+f�r att forts�tta vid universitetet, �terflyttade han till �rkebiskop
+Tengstr�m i Pargas, d�r han sommarn f�re branden vistats som informator
+f�r en talrik barnskara, en vistelse som nu fortsattes ett helt �r,
+tills han h�sten 1828 �fverflyttade till Helsingfors.
+
+�rkebiskop Jakob Tengstr�m hade tagit en betydande del i daningen af
+Finlands samh�llsskick vid Borg� landtdag, d�r han var ej blott
+pr�stest�ndets talman utan ock ordf�rande i den kommitt�, som
+utarbetade f�rslaget till organisation af landets h�gsta styrelseverk,
+hvarj�mte han genom det personliga f�rtroende han �tnj�t hos kejsar
+Alexander I kanske mer �n n�gon annan landsman inverkat p� v�ndningen
+af landets �den 1809. En man med den gustavianska tidens fina och
+urbana bildning, hade han tidigare egnat sig j�mv�l �t litter�ra
+syssels�ttningar, i historieskrifning en efterf�ljare af Porthan, i
+sina dikter fr�n hemmets v�rld en �ldre skaldebroder till Franz�n och
+Choraeus.
+
+P� det enkla kyrkoherdebolet i Pargas, som var �rkebiskopens
+prebendepastorat och d�r han �ret efter branden tillbragte �fven
+vintern, var �rkebiskopen centrum i en talrik familj af barn och
+barnabarn, hvartill nu kom en skara befryndade eller bekanta familjer,
+mest husvilla professorsfamiljer fr�n �bo, som efter branden slagit sig
+ned i denna h�rliga sk�rg�rdssocken. D� Runebergs far var �rkebiskopens
+kusin, en efter �sterbottniska begrepp icke afl�gsen sl�ktskap, var
+hans st�llning s�ledes en annan �n blott informatorns p� biskopsg�rden,
+d� han nu kom i den n�rmaste ber�ring med denna krets, som v�l var
+delaktig af den b�sta bildning i landet fanns. Det intelligenta och
+glada s�llskapslifvet fortgick om vintern med �msesidiga bes�k, om
+sommarn med gemensamma b�tpartier och utf�rder, hvilkas medelpunkt
+utgjorde ett af ortens ungdomar samf�lldt uppf�rdt lusthus "Minnet",
+med f�rty �tf�ljande minnesbok. Under denna tid f�rgingo hos Runeberg
+sp�ren af skol- och studentlifvets r�a seder, och hos den �verd�dige
+ynglingen, som �nnu i �bo ej sade nej ens till ett slagsm�l i
+gr�nderna, utvecklade sig den mest h�gsinnade, �dla och humana
+skaldeanda. Till denna f�rvandling medverkade, j�mte den dagliga
+samvaron med �rkebiskopen, f�r hvilken Runeberg hyste en varm
+tillgifvenhet, i f�rsta rummet inflytandet af det kvinnliga elementet
+inom den Tengstr�mska kretsen. Om Runeberg sedermera i sina diktverk
+visar sig s� f�rtrogen med kvinnohj�rtats finaste r�relser inom den
+v�rld af godhet och renhet, som den sanna bildningen v�cker, s� �r det
+h�r han l�rt k�nna dem. Hans fr�msta l�rom�starinna var den vaknande
+k�nslan f�r Fredrika Tengstr�m.
+
+Fredrika Tengstr�m var dotter till �rkebiskopens bror, kamrer
+Tengstr�m, hvars �nka sedan mannens d�d haft sitt st�d hos �rkebiskopen
+och efter branden bodde i Pargas p� malmen invid kyrkan. Utan yttre
+f�retr�den och bortkommen i s�llskapslifvet, fann sig Fredrika
+Tengstr�m sj�lf "ful, otymplig och oduglig till allt", drog sig inom
+sig sj�lf och s�kte en ers�ttning i fantasins v�rld. Redan som ung
+flicka hade hon tillegnat sig hvad tiden bj�d i romanv�g och f�rv�rfvat
+en s�dan f�rdighet i fr�mmande spr�k, franska, tyska och �fven
+engelska, att hon f�rm�dde i familjekretsen f�rel�sa en roman, som hon
+p� rak arm �fversatte fr�n det fr�mmande spr�ket s� snabbt, att
+�h�rarne knappt m�rkte att texten ej var svensk. Tidigt skref hon sj�lf
+noveller och sagor, och det var till f�rst Runebergs poetiska
+beg�fning, som f�ste hennes uppm�rksamhet vid den unga magistern: det
+var hennes f�rsta och enda tycke, i hvilket hon inlade desto st�rre
+djup, h�ngifvenhet och sj�lff�rsakelse. S� f�ste hon den l�ttant�ndlige
+skalden och v�xte in i hans lifsg�rning; och f�r huru m�nga flammor han
+�n f�rr och senare uppl�t den ena eller andra kammarn i sitt hj�rta,
+f�rblef det dock alltid hon, som r�dde �fver hela huset. Det var i
+Pargas deras k�nslor m�ttes; f�rlofningen skedde i Helsingfors julen
+1828 och gifterm�let d�rsammast�des ny�ret 1831.
+
+I v�rmen af denna k�rlek mognade nu Runebergs skaldskap. Hans f�rsta
+diktsamling utkom visserligen i Helsingfors 1830, men dess flesta
+dikter h�rr�ra fr�n det lyckliga �ret 1828. Om de tidigaste af dessa
+dikter �nnu blott m�la allm�nna st�mningar i tidens art eller r�ja en
+genklang af samtida poeter, fr�mst Stagnelius och Franz�n, s� �ro
+dikterna fr�n Pargastiden �kta ingifvelser af hans nu till m�sterskap
+mognande skaldeg�fva. Alltmera n�rmar han sig d�rmed verkligheten.
+Naturskildringarna �ro lika enkla som m�lande, s�som i den morgonfriska
+_F�rd till �bo_, och hans k�rleksdikter, _Den v�ntande, Till Frigga_
+m.fl. �ro hj�rtats intimaste bek�nnelser, bundna i antikartade metrar
+af f�rundransv�rd sk�nhet och beh�rskning. H�rtill kommer k�nslan af
+att diktningen var hans r�tta lefnadsuppgift, i kraft hvaraf han, i
+stycket _Hvad jag �r s�ll_, �nnu ej fyllda 25 �r, med den utvaldes
+visshet tecknar sin framtid:
+
+    Od�dlighetens lugna sol f�rgyller
+    det m�l, jag s�ker, tr�nande och varm,
+    och ingen l�g, f�raktlig tvekan fyller
+    min djarfva, stolta, ungdomsfriska barm.
+
+Tv� �r senare i _Svanen_, �terger han samma tanke och samma tillf�rsikt
+i en mera enkel och innerlig ton, som tr�ffar hemlandets innersta
+v�sen. Det lilla h�ftet afslutas med _Idyll och epigram_, en samling
+harmoniska sm� m�sterstycken, som i stil och behag f�rliknats vid
+Thorwaldsens reliefer; men medan dennes framf�r allt �ro antikartade,
+r�ja Runebergs drag af det folkeliga, som p� ett m�rkeligt s�tt peka
+fram�t i hans diktning: redan i denna afdelning f�rekommer den �dlaste
+p�rlan i bandet, _Bonden Pavo_. Genom att �ppna h�ftet med en h�lsning
+till Franz�n har Runeberg st�llt sin diktning under denne v�rdade
+l�rom�stares h�gn.
+
+Till Runebergs f�rsta diktsamling h�r ock _Svartsjukan n�tter_, detta
+vulkaniska utbrott af en allt �fverv�ldigande fantasi som med sin
+tvifvelsjuka patos st�r i bj�rt motsats till hela hans �friga diktning
+och lefnadstro. Det �r en outredd fr�ga huruvida n�got sj�lfupplefvadt
+legat till grund f�r dikten. Hans f�rsta k�rlek, den till Fredrika
+Juvelius, som begynte i skol�ren och verkade �nnu vid tiden f�r hans
+f�rsta lyriska diktning, har i alla fall ej h�r spelat in; m�jligen
+f�rskrifver sig uppslaget fr�n konditionstiden i inlandet. Det starkt
+sensuella draget, m�rkbart �fven i par af de tidigare lyriska dikterna,
+f�ruts�tter att Runeberg ej �nnu l�rt k�nna den pliktuppfyllelsens och
+sj�lff�rsakelsens k�rlek, han funnit hos Fredrika Tengstr�m. I
+_Svartsjukans n�tter_ s�ger en af Runebergs biografer, har skalden
+genomg�tt en konstn�rlig kris, en v�ldsam men grundlig befrielseakt
+hvad lifsuppfattningen betr�ffar, medan den i antikens h�lsok�lla
+renade formk�nslan h�r tager afsked af hvarje romantisk �fverdrift.
+
+Med en ung f�rfattares glada tillf�rsikt hade Runeberg utstyrt sitt
+h�fte med ett i Petersburg litografieradt titelblad med Svanen s�som
+sinnebilden af hans skaldskap. Hela upplagan var blott 1,000 exemplar,
+och bland hans v�nner var s�rskildt J.W. Snellman, som d�
+konditionerade i landsorten, verksam f�r afs�ttningen. Den var dock
+mycket ringa. Tidningarna, som d� f�r tiden visserligen ej voro n�gra
+nyhetsb�rare, n�mnde ej ett ord om hela diktsamlingen. I Tegn�rs
+hemland, med sinnena betagna af f�rgprakten i hans eldiga diktion,
+ville man ej erk�nna Runebergs enkla, plastiska diktning f�r lyrik. I
+Finland k�nde man v�l i den igen den finska naturen och �fven det
+finska v�sendet. Men man visste ej hvad man skulle s�ga och teg. Om ock
+h�r och d�r enstaka r�ster h�jde sig till den unge poetens f�rm�n,
+bevisande att han redan nu var uppskattad �fven utom v�nkretsen i
+hufvudstaden, s� var det dock i det hela en l�ng och m�dofull v�g som
+f�restod Runeberg till den plats, han sedermera intagit inom
+vitterheten.
+
+Utan bifall gick dock Runebergs f�rsta diktsamling ej f�rbi. Franz�n,
+sedan 1811 �fverflyttad till Sverige, hade genom �rkebiskop Tengstr�m
+f�tt sig ett exemplar tills�ndt. Fr�n Stockholm svarade han d�rp� i ett
+bref, som blifvit kalladt Franz�ns testamente till Runeberg: "D� den
+vackra g�fva, Herr Magistern haft den godheten att tills�nda mig, f�rst
+kom i mina h�nder, hade jag f�r tr�gna �mbetsg�rom�l ej tid att mer �n
+h�r och d�r lyssna till ett l�rkljud och f�gnas af en majblomma.
+Sedermera har jag genom l�sning af det hela, och i synnerhet genom de
+tvenne afdelningarna, som sluta h�ftet, funnit, att det �r en stor
+skald, som Finland h�ller p� att frambringa". Detta Franz�ns omd�me,
+till hvilket �rkebiskopen lade sitt "ja och amen", kallar Str�mborg ett
+fastebref f�r Runeberg p� hans stora skaldeg�fva, och det �r
+visserligen lika hedrande f�r den gamle skalden som f�r den unge. Ett
+tryggare fastebref hade Runeberg dock i den inre f�rvissning, som �r
+den sanna kallelsens k�nnem�rke.
+
+I Svenska akademin var man bet�nkt p� att gifva Runeberg det
+Lundbladska priset, men afstod i f�ljd af politiska bet�nkligheter
+under dessa julirevolutionens och den polska resningens dagar. Finlands
+julirevolution var mindre farlig och mindre uppseendev�ckande �n den
+polska: det var framtr�dandet af Runebergs skaldskap.
+
+
+RUNEBERG I HELSINGFORS; L�RDAGSS�LLSKAPET OCH �LGSKYTTARNE.
+
+I Helsingfors, dit universitetet 1828 �fverflyttat, hade Runeberg snart
+�terfunnit den i �bo efter branden skingrade kamratkretsen. I den nya
+hufvudstaden gjorde sig landets nya politiska f�rh�llanden starkare
+g�llande. Man b�rjade fatta historiens mening med Finlands s�rskiljande
+fr�n Sverige. Man uppvaknade och fann, att den politiska skilsm�ssan
+medf�rt ocks� en inre, att det finska folket var h�nvisadt till sig
+sj�lft, sina egna krafter; ur sina inneboende anlag m�ste det utveckla
+en egen kultur, om det ville best� bland nationernas antal. Redan under
+�botiden hade J.J. Tengstr�m, Lins�n, Arvidsson yrkat p�, att de
+ledande klasserna, med bevarande af den svenska kulturen och spr�ket,
+borde st�da sig p� det finskatalande folket, tillegna sig dess spr�k
+och l�ra k�nna dess seder, s�ng och saga. I den allm�nna domningen hade
+deras maningar f�rklingat oh�rda. Medan �mbetsm�nnen sk�tte
+administrationen och ministerstatssekreteraren i Petersburg
+f�rh�llandet till monarken, l�g allm�nheten i stilla ro och sk�tte
+sitt. Nu begynte inom universitetet, n�rmast hos den yngre
+generationen, en fosterl�ndsk r�relse af kulturell art, som efter hand
+utbredde sig i allt vidare kretsar, tills den slutligen omfattade hela
+nationens bildade klass.
+
+V�ren 1830 uppstod inom denna krets det bekanta L�rdagss�llskapet,
+hvilket Fredrik Cygnaeus kallat det m�rkv�rdigaste, som i detta land
+existerat. Som i en br�nnpunkt samlades d�r de unga krafter, som sedan
+gestaltat Finlands framtid. Det yttre sambandet var ett med
+medlemsafgifter sammanbragt bokf�rr�d af i Sverige utkommen
+sk�nlitteratur, som vid �rets slut �ter f�rs�ldes. Man samlades hvar
+l�rdagsafton hos n�gon af medlemmarna. Trakteringen kunde vara endast i
+en p�rtkorg framsatta sm�rg�sar; men vid dessa samkv�m f�rde snillet
+spiran. "Man var", s�ger Topelius, som intr�dde f�rst mot slutet af
+s�llskapets tillvaro, men som fick h�ra och se n�got om det, medan han
+som studentkandidat bodde hos Runeberg, "man var under dessa attiska
+n�tter i tillf�lle att g�ra bekantskap med Runebergs lugna humor,
+Snellmans skoningsl�sa logik, Nervanders sarkasmer, Nordstr�ms infall,
+hvassa som syn�lar". Fredrik Cygnaeus tillh�rde s�llskapet, M.A.
+Castr�n ansl�t sig �fven, och n�r L�nnrot fr�n Karelens �demarker
+�terkom med sina finska folkvisor, syntes �fven han som g�st vid dess
+sammankomster. Af Runebergs forna skolkamrater var L.I. Ahlstubbe,
+Stubben, inom s�llskapet g�ende under namnet "den absoluta
+v�ltaligheten". Sedan en och annan af v�nnerna satt bo, deltogo �fven
+fruntimmer, fr�mst Fredrika Runeberg, som i detta snillrika umg�nge
+lefde upp ur sin tillbakadragenhet; genom henne inkommo andra
+fruntimmer, �fven af den Tengstr�mska kretsen, som efter universitetets
+�fverflyttning och �rkebiskopens d�d �terf�renats i Helsingfors.
+
+I detta s�llskap �fverv�gde till en b�rjan det litter�ra intresset; men
+senare, n�r v�nnerna mognade f�r allm�nna v�rf, det fosterl�ndska och
+folkeliga. S� betydelsefulla f�retag som Finska litteraturs�llskapet
+och Helsingfors Lyceum ha d�rifr�n utg�tt. Huruvida Runeberg under
+samkv�men var mera gifvande �n emottagande �r sv�rt att afg�ra; s�kert
+�r att de fosterl�ndska impulserna hos honom g� l�ngre tillbaka �n hos
+n�gon annan i kretsen. De anspr�ksl�sa och trefna sm� tr�hus med gr�na
+tr�dplanterade g�rdar, d�r dessa sammankomster egde rum, �ro nu
+f�rsvunna eller st� undanskymda bland praktbyggnaderna i nutidens
+Helsingfors. Men de tankar d�r f�ddes hafva g�tt ut �fver hela landet
+och best�mt dess utveckling till dag som �r.
+
+Ur den riktning mot det fosterl�ndska, hvari Runeberg lefde, har
+�LGSKYTTARNE framg�tt och d�rmed det finska folkelementet till f�rst
+begynt sitt intr�de i v�r vitterhet och v�rt nationalmedvetande.
+
+Med _Vargen_, som f�rstudie hade Runeberg f�rst f�retagit sig en
+framst�llning af inlandsbons j�garlif under titel _�lgjakten_, hvartill
+han f�rde manuskriptet med sig till Pargas. Sommarn 1827 s�g Cygnaeus
+det d�r och prisar det som kanske det yppersta, som n�gonsin skrifvits
+p� finsk jord; men Runeberg afb�jde hans r�d att publicera det, m�h�nda
+med en aning om, att n�got f�rmer borde ur �mnet framg�. I Helsingfors
+togs diktverket �ter fram, och nu v�xte planen under de nya
+inflytelserna. Genom en omarbetning, hvarunder frierimotivet och "den
+blomstrande Heddas" parti tillkommo, uppstod efter hand en allsidig
+skildring af den finska allmogens lif d�r borta i �demarkerna. D�rvid
+kommo tv� redan f�rdigdiktade s�nger, om sj�lfva jaktf�rden att falla
+utom �mnet, men s� stark var hos den unga skalden sj�lfkritiken och den
+konstn�rliga kraften att f�rsaka, att han utan tvekan offrade dem f�r
+det hela; och de voro dock, har han sj�lf sagt, "icke s�mre �n det
+�friga". Ofrivilligt ledes d�rvid tanken till den d� �nnu ouppt�ckta
+myten om Sampo, den finska folks�ngens underting, hvars frambringande
+kr�fde s� m�nga f�reg�ende offer af smideskonstens m�sterverk. S�lunda
+uppstod detta verk, om hvars nationella betydelse ej ens Runeberg sj�lf
+�nnu var fullt medveten.
+
+Huru rik och fullst�ndig har ej lefnadsbilden utfallit! P�rtet, d�r
+r�ken h�nger som en sky ofvan taksparrarna, bohagsting och kl�dedr�kt,
+seder och umg�ngesformer, allt �r tr�ffadt med en n�stan etnografisk
+trohet, �fven i enskildheterna, s� att L�nnrot, som fick manuskriptet
+till genomg�ende, hade intet att anm�rka, utom att "den raske Mattias"
+borde till Tj�derkulla medf�ra v�lkomstg�fvor �t barnen, hvilken
+�ndring ock skalden inf�rde. I dessa yttre lefnadsformer r�ra sig den
+sj�lfegande bonden i Mattias' person, torparen i Petrus p� Tj�derkulla
+och Zakarias p� Hjerpvik, medan �fven inhysingen och "den aktade
+tiggaren" ha sin plats p� den v�rmande ugnen hos Petrus liksom den
+gamla Rebecka i folkets stuga p� herrg�rden. Karakt�rerna �ro
+visserligen tecknade blott i sina enklaste drag. Men i dessa typer
+lefver en anda af upph�jd idealitet, som adlar deras primitiva
+lefnadsformer och i hvars namn tiggaren f�r sitt m�nniskov�rde lika v�l
+som torparen, hvars stuga han g�star. Skaldens humor, skiftande mellan
+sm�l�je och k�rlek, spelar omkring dem; diktionen sprider �fver dem
+sitt skimmer af bilder, h�mtade alla ur just det lefnadsomr�de, inom
+hvilket dikten r�r sig; och slutligen framst�r, som en f�rtr�fflig
+relief �t det bet�nksamma och innerliga finska lynnet, de sk�ggige
+arkangelitiske br�derne med handelsmannens r�rligare och ifrigare
+v�sen.
+
+Med en konst, som ej �r mindre stor d�rf�r att den �r s� enkel, har
+skalden sammanf�rt alla dessa drag inom ramen af den lilla h�ndelse,
+kring hvilken dikten r�r sig,
+
+    m�nnernas lyckade jakt och de �lskandes raska f�rlofning,
+
+och d�rmed f�rbundit dem till ett folkepos af stor nationell betydelse.
+Och till detta verk gick han vid n�gra och tjugu �r, utan f�reg�ngare,
+om man ej d�rtill vill r�kna Homerus, och behandlande den svenska
+hexametern med en ledighet, en omv�xling och en s�kerhet i det
+metriska, som st�ller �fven s�dana f�reg�ngare som Tegn�r och
+Stagnelius i skuggan.
+
+Hvilket �r det drag, hvari Runeberg djupast tr�ffat den
+finska nationalkarakt�ren? Denna fr�ga framkastades vid n�got
+afslutningssamkv�m bland l�rarene vid Helsingfors Lyceum. Den ena
+framdrog ett, den andra ett annat, tills G.A. Borg, en af
+L�rdagss�llskapets medlemmar, framh�ll den sega styrkan i lidande,
+grundad p� en orubblig f�rtr�stan till godheten i F�rsynens ledning af
+m�nniskolifvet, ett drag som tiggaren Aron r�jer sedan hans existens
+g�tt under f�r n�den, lika v�l som bonden Paavo, n�r han �fvervunnit
+den. N�r Borg citerade slutorden i Arons ber�ttelse:
+
+                       men sj�lf med f�rn�jsamt
+    sinne beg�r jag mitt br�d och spelar min giga, som syrsan
+    sitter, fast solen �r knapp, p� det vissnade bladet och sjunger
+
+blef Runeberg s� glad, att han sprang opp och tog v�nnen i famn. Den
+styrka i lidandet, som Runeberg funnit hos den finska allmogen i dess
+enskilda lif, har ej heller undg�tt honom, d� han besjunger 1808 �rs
+krig, d�r samma allmoge upptr�der p� den historiska handlingens f�lt.
+
+Med �lgskyttarne hade den unga nationen f�tt sin f�rsta nationaldikt i
+h�gre mening. Den utkom i Helsingfors h�sten 1832, men afs�ttningen
+gick tr�gt: �nnu fem �r senare kunde Cygnaeus i sin bitterhet mot den
+allm�nna likgiltigheten s�ga, att detta betydelsefulla diktverk ej ens
+blifvit s� mycket l�st, att afs�ttningen kunnat bet�cka
+tryckningskostnaderna. Romantiken hade ej vant allm�nheten vid att
+�fven det ringare kunde tj�na poesins syften. �lgskyttarnes enkla
+hvardagslif syntes henne prosaiskt inf�r prakten i Tegn�rs poesi. I den
+m�n den nationella r�relsen utbredde sig, bidrog dock �lgskyttarne
+m�ktigt till att v�cka nationalk�nslan och rikta henne p� det
+folkeliga. �r 1836, samma �r Kalevala utkom, best�mde Finska
+litteraturs�llskapet som uppgift f�r sin f�rsta prisutdelning en
+versifierad �fvers�ttning till finska af �lgskyttarne, ehuruv�l utan
+resultat. �r 1837 syntes den f�rsta inhemska recensionen af poemet: det
+var Cygnaeus, som i "J��kynttil�t" gjorde det f�rsta f�rs�ket att
+st�lla Runebergs diktning p� dess r�tta plats i allm�nhetens
+medvetande. Om, slutar han, det finska folket af n�got olycks�de skulle
+utstrykas ur nationernas antal, s� vore �lgskyttarne j�mte Kalevala det
+Herculanum och Pompeji, i hvilka man kunde l�ra k�nna den f�rsvunna
+nationen.
+
+Vid tiden f�r �lgskyttarnes slutredigering diktade Runeberg _Grafven i
+Perho_, en f�rsta f�reb�dare af F�nrik St�l. Hvadan denna nya,
+krigiskt-folkeliga ton, som ej kan f�rklaras blott ur hans
+inlandsvistelse och hans intresse f�r den finska folkvisan? I sj�lfva
+verket �r det p� en omv�g den inkom i hans diktning, genom de _Serviska
+folks�nger_, af hvilka han efter Goetze och Herder fr�n tyskan
+�fversatte ett urval till julen 1830. Medan han �nnu ogift bodde i
+Helsingfors tillsammans med Fredrik Cygnaeus, hade han tillf�lligtvis
+bland dennes p� golfvet i deras gemensamma sal kringstr�dda bokf�rr�d
+funnit ett ouppskuret h�fte _Servische Volkslieder_, �fversatta af P.
+v. Goetze, Petersburg 1827. Anslagen af den p� en g�ng nya och dock
+bekanta tonen i dessa s�nger, utbildade han ej blott den folkeliga
+stil, som sedan framtr�der i _Idyll och epigram_, utan fann d�r ock det
+heroiska drag, som den finska folks�ngen saknar. Fr�n den serviska
+folks�ngen har han ock den femfotade orimmade trokaiska versen, som i
+hans diktning f�tt n�ra nog en lika stor anv�ndning som sj�lfva
+hexametern.
+
+_Grafven i Perho_, som Runeberg ins�nde till prist�flan i Svenska
+akademin, blef d�r den 20 december 1831 bel�nad med det mindre priset.
+Utg�ngen f�rtr�t honom, och det ber�ttas, att han kastat medaljen i
+kakelugnsvr�n; senare har han f�rklarat sin f�rtrytelse som ett
+missn�je med sig sj�lf, att han till Akademin ins�ndt ett poem, hvars
+egenartade anl�ggning och k�rfva diktion alltf�r starkt kontrasterade
+mot den r�dande smaken, f�r att utg�ngen kunnat blifva en annan.
+
+Ur samma k�lla, men med rikare fl�de, har ock _Molnets broder_ framg�tt
+(1835) och, bland minnena fr�n Pargas, _Den d�ende krigaren_ (1836). I
+�frigt har den konception af F�nrik St�l, som skalden emottog i
+inlandet, hvilat �nnu l�nge.
+
+
+MORGONBLADET OCH MOTG�NGARNA VID UNIVERSITETET.
+
+N�r Runeberg �fverflyttade till Helsingfors, var det i afsik att vid
+universitetet s�ka sin framtida b�rgning. �r 1830 speciminerade han f�r
+docenturen, som dock ej medf�rde annan ekonomisk f�rm�n �n den
+privatundervisning, som d� f�r tiden, d� privatv�gen till studentexamen
+stod �ppen, var f�r yngre akademici en vanlig bif�rtj�nst. Samma �r
+erh�ll han vid universitetet en amanuensbefattning, som gaf honom
+obetydlig l�n och betydligt skrifarbete. Det var p� den han gifte sig.
+H�rtill kom 1831, d� Helsingfors Lyceum �ppnades, lektioner d�rst�des.
+Hans hustru, fr�n hemmet van vid str�ng hush�llning, hj�lpte till med
+pension f�r studenter och studentkandidater; bland de sistn�mnde var
+den fjorton�rige Topelius. Men trots all sparsamhet f�rslogo dock ej de
+knappa tillg�ngarna, helst Runeberg regelbundet hems�nde bidrag till
+sin mor i Jakobstad. Besluten att hvarken skulds�tta sig eller annars
+anlita andras hj�lp, �fvertog han fr�n b�rjan af �r 1832 den ena af
+hufvudstadens tv� tidningar, "Helsingfors Morgonblad", som egdes af
+bokhandlaren J.C. Frenckell. �rsl�n f�r redigeringen var 2 rubel banco
+f�r hvarje prenumereradt exemplar med en garanterad minsta inkomst af
+800 rubel. F�rsta �ret, med 493 exemplar, blef den rbl 942:50 eller i
+nuvarande mynt Fmk 1,077:15 som ans�gs f�r ett godt resultat.
+
+Vid redaktionen skulle Runeberg bitr�das af Nervander, som dock efter
+n�gra nummer drog sig tillbaka, kanske emedan han ogillade den skarpt
+polemiska ton, Runeberg inslog i sina litter�ra recensioner. Nervander
+begaf sig sedermera p� sin l�nga utrikesresa, och deras v�gar skildes.
+Af ett bref fr�n Runeberg 1848 vid Nervanders pl�tsliga fr�nf�lle ser
+man, att de gamla k�nslorna f�r ungdomsv�nnen dock fortlefde.
+
+Den litter�ra fejden i Sverige mellan akademiker och romantiker hade i
+Finland f�ljts med lifligt intresse, s�rskildt i akademiska kretsar.
+Runeberg kunde ej tilltalas af de f�rres reflexionspoesi, som p�
+felfria, v�l kadenserade alexandriner gick �renden �t tidens
+moralfilosofi och nyttighetsstr�fvanden; men �n mindre gillade han
+fosforisterna, som f�rlade dikten och idealet till en fj�rran bl� rymd,
+d�r skalden besj�ng blott sin egen fantasis dr�mmar, f�rgudande sin
+konst och sitt jag, medan verkligheten blef f�r honom l�g, simpel och
+prosaisk. F�r Runeberg var verkligheten, naturen s�v�l som
+m�nniskolifvet, poesins och all konsts grund, som hon hvarken finge
+f�rsk�na, emedan den i sig sj�lf var sk�n, eller ringakta, emedan den
+var h�g och helig: hennes uppgift var blott att f�rklara verkligheten.
+I dess helgedomar inf�r hon tusen sinom tusen hj�rtan, uppenbarande f�r
+dem de dolda tankar, de id�er, som verka under ytans m�ngfald och
+f�rvirring. Men han framst�ller ej id�n begreppsm�ssigt, som
+vetenskapen, utan i �sk�dningar: den innebor och genomstr�lar de
+gestaltningar, som ur verkligheten afspeglas i skaldens ande och dem
+skalden �terger i sin dikt. S� �r konsten hvarken akademikernas
+tj�narinna �t andra �ndam�l eller fosforisternas sj�lf�ndam�l: fritt,
+vid vetenskapens och religionens sida, tj�nar hon de makter, som leda
+m�nskligheten p� dess bana genom tiderna. Denna konst �r _realistisk_
+s�tillvida, som hon har sin grund i verkligheten, men blir, d� hon i
+denna verklighet s�ker id�n, f�r att i diktens form g�ra den
+tillg�nglig f�r alla, d�rigenom idealistisk.
+
+Dessa �sikter hade Runeberg funnit vid studiet af antiken, men framf�r
+allt hade de framg�tt ur hans eget v�sen. Han hade f�rverkligat dem i
+sin egen diktning, s�vidt den hittills framtr�dt; sin tidning hade han
+v�l till stor del �fvertagit f�r att d�r f� f�rf�kta dem i en mera
+direkt form.
+
+Redan i sin f�rsta nummer utl�gger Runeberg sin konstuppfattning i en
+artikel, som riktar sig mot Svenska akademins valspr�k, "snille och
+smak". D�rp� tillgriper han parodins vapen. Hans f�rsta offer �r
+Dahlgrens poetiska kalender "Freja", hvars pratsamma verskonst han
+efterg�r med en l�tt �fverdrift, som �n godmodigt, �n burleskt blottar
+den i all dess ytlighet. I _Projekt till en poetisk f�rening_ m�ttas
+ett hugg mot den g�tiska skolans nordiska kraftpoesi, medan i _F�rs�k
+till en naturalhistorisk beskrifning �fver den poetiska �rnen_ den
+g�ngse poesins osanna f�rh�llande till naturen prisgifves �t l�jet.
+Slutligen l�mnar han sk�mtet och g�r fienden direkt p� lifvet, d� han i
+uppsatsen _En blick p� Sveriges nu g�llande litteratur_ f�retager en
+omv�rdering af alla g�ngse litter�ra v�rden, fr�n kalendrarna och
+Eufrosyne upp till sj�lfva Tegn�r, aff�rdande dem en efter annan med
+korta, sn�fva, neds�ttande omd�men. Han erk�nner Tegn�rs �fverl�gsna
+form och stolta kraft och l�ter g�rna hans dikter g�lla som "lyckade
+produkter af en diletterande f�rm�ga"; men sedda ur poesins h�gsta
+synpunkt sakna de sanning och n�dv�ndighet. Till en slutlikvid
+framdrages v. Beskows poem "Sveriges anor", som s�ndertages och
+nagelfaras bit f�r bit, tills ingenting �terst�r af detta tomma
+praktstycke, som Svenska akademin bel�nat med sitt stora pris och
+allm�nna opinionen upptagit bland den svenska litteraturens klassiska
+m�sterstycken; det har aldrig h�mtat sig fr�n detta slag. F�r �frigt
+b�r till�ggas, att Runeberg med lika str�nga omd�men nedsatte Victor
+Hugo, de franska romantikernas firade chef. Bellman, fru Lenngren,
+Franz�n och Almqvist �ro inom den svenska vitterheten de enda, han
+erk�nde som verkliga poeter.
+
+Sitt omd�me om Tegn�r har Runeberg senare r�ttat, med vidh�llande af de
+�friga. Men om man icke erk�nner n�gon poesi utan en lefvande
+gestaltbildning, s� blir det sv�rt att g�ra r�ttvisa �t den Tegn�rska
+tankens eldiga flykt och blixtrande bildprakt, som faller mera inom
+odens och dityrambens kategori. Den djupa motsatsen mellan Tegn�r och
+Runeberg har blifvit anm�rkt som bevis p� den best�mda �tskillnad, som
+d� redan uppst�tt mellan de b�gge af dem f�retr�dda nationerna, en
+�tskillnad som dock fanns �fven f�re den politiska skilsm�ssan.
+
+Af Runebergs vittra bidrag till Morgonbladet �r det v�rdefullaste hans
+_Sm�rre ber�ttelser_, fem korta prosastycken, och dock i sin
+koncentrerade framst�llning inneh�llande en m�ngd betydelsefulla,
+skarpt markerade gestalter, dem han framkallade bland minnena fr�n det
+�sterbottniska kust- och sm�stadslifvet. Dessa ber�ttelser �ro s�
+mycket m�rkligare, som det �r f�rn�mligast i dem Runeberg tecknat n�gra
+bilder ur borgarest�ndets lif i v�ra st�der. Hans prosastil l�per h�r
+tyngre och mera anstr�ngd �n versen; ocks� var det ej mycken tid att
+arbeta p� den, d� ofta nog tryckerigossen satt i tamburen och v�ntade
+p� manuskript. �r 1854 utg�fvos dessa prosaber�ttelser i en skild
+samling.
+
+D�rj�mte str�dde Runeberg med fulla h�nder omkring sig f�r sin tidning
+dikter, estetiska uppsatser, romanfragment, fabler och reflexioner: och
+d� detta dock icke fyllde en tidning p� en tid, som k�nde hvarken
+notisafdelning eller politiska artiklar, fr�gar man sig huru, midt
+under hans �friga syssels�ttningar, redaktionsarbetet blef honom
+m�jligt? D�rp� kunde hans hustru gett besked. Medan hon i sitt hush�ll
+f�r pension�rerna f�ref�ll tyst, tillbakadragen och tr�tt, var hon i
+all stillhet sin mans outtr�ttliga medarbetare, kunde spr�k, l�ste
+snabbt, �fversatte och skaffade litter�ra meddelanden, biografier,
+ber�ttelser m.m. "Uti en �rg�ng", s�ger hon senare i bref till
+Snellman, "hade jag verkeligen st�rsta andelen". S� b�rjade detta
+�ktenskap och f�rblef s� deras sammanlefnad igenom. D�rtill kommo
+bidrag af Stenb�ck, Nordstr�m, L�nnrot, Cygnaeus och Ahlstubbe, hvarf�r
+Morgonbladet kan betecknas som ett sammanh�llande organ f�r landets
+yngre skriftst�llare.
+
+Runebergs angrepp i Morgonbladet �drogo honom skarpa genm�len fr�n
+svensk sida; man fattade icke att Runeberg �syftat g�ra g�llande en ny,
+djupare uppfattning af skaldekonsten, hvarf�r �fverdrifterna borde
+skrifvas p� hans h�nf�relse f�r en sak, som var f�r honom helig.
+Franz�n blef, f�rmodligen p� landsmanskapets v�gnar, h�gst uppbragt och
+har sedan dess ej yttrat ett ord om Runebergs skaldskap, ej heller, n�r
+de 1840 tr�ffades i Helsingfors vid universitetets jubelfest, s�kt hans
+n�rmare bekantskap.
+
+I hemlandet sades intet i tryck; men sinsemellan l�t man talet g�, och
+d� det �r de sm� andarnes sed att f�ruts�tta sm� motiver �fven hos de
+stora, menade man nog allm�nt, s�som ock i Sverige, att Runeberg velat
+g�ra rent hus i den svenska vitterheten f�r att sedan st�lla fram sig
+sj�lf som den kommande profeten. St�rst var oviljan bland den �ldre
+generationen, hvars beundran f�r Tegn�r var obegr�nsad.
+Prenumerantsiffran f�r Helsingfors Morgonblad nedgick �r 1832 b�de i
+landsorten och i Helsingfors; fr�n 493 till 329, och ville ej sedermera
+stiga, s� l�nge Runeberg kvarstod vid redaktionen. Vid universitetet
+blef han f�rbig�ngen 1831 vid utdelningen af det litter�ra underst�det
+och h�ll p� att bli det �fven 1834, d� underst�det �ter var ledigt.
+�ret f�rut hade han blifvit f�rbig�ngen vid bes�ttandet af adjunkturen
+i grekisk och romersk litteratur, ehuru b�de Sj�str�m och Lins�n, de
+tv� professorer, hvilkas adjunkt han skulle blifva, satte honom i
+f�rsta rummet och Lins�n d�rvid framst�llde sin �nskan med en saklighet
+och en v�ltalighet, som bort �fvertyga de andre; endast tv� af
+kollegerna f�renade sig med dem. Med pliktskyldiga komplimanger �t
+magister docens Runebergs poetiska talang och f�rhoppningar om hans
+kvarblifvande vid universitetet, s�go sig de �friga tvungna att r�sta
+p� hans �fven i rent vetenskapliga meriter underl�gsne medt�flare.
+
+Runebergs framtid vid universitetet var d�rmed st�ngd. Topelius i sina
+anteckningar fr�n den tid, han bodde i det Runebergska hemmet, omn�mner
+den yngre generationens harm, s�rskildt �sterbottningarnas: Snellman,
+som d� var deras kurator, hade det oroliga �ret 1834 talrika
+sv�righeter med att afstyra deras bullersammaste opinionsyttringar;
+vivatropen utanf�r Lins�ns bostad och pereatropen f�r de andre r�jde
+dock hvad ungdomen t�nkte.
+
+Det var en domningens, sm�sinnets och kotteriv�sendets tid. Helsingfors
+var en k�lkborgerlig sm�stad, d�r reaktionen vid universitetet fann en
+f�rtr�fflig jordm�n. Det var denna anda, som relegerade Stenb�ck 1834,
+som 1838 dref Snellman fr�n kuratelet och universitetet, som med
+missundsamhet f�ljde Nervanders af regeringen underst�dda verksamhet
+och med hvilken Nordstr�m vid konsistoriebordet utstod s� m�nga duster.
+Den l�ngvariga likgiltighet, som m�tte Nervanders och Nordstr�ms
+vetenskapliga arbeten, verkade som en v�sentlig faktor vid den senares
+�fverflyttning till Sverige och var, f�r Snellmans vidkommande, n�ra
+att drifva honom samma v�g.
+
+Hvad Runeberg betr�ffar, kommo till hans motg�ngar i det offentliga
+�fven s�dana af enskild natur: 1833 afled hans �ldsta barn, en dotter,
+hvars f�rlust grep f�r�ldrarna djupt, och 1834 f�rlorade han sin mor,
+hvarmed det gamla hemmet i Jakobstad uppl�stes; systrarna flyttade till
+Helsingfors som sm�skolel�rarinnor. Under dessa �r visar sig, hvad halt
+det fanns i botten p� Runebergs bergs v�sen. Icke ett �gonblick synes
+han vackla i sin �fvertygelse om skaldekonstens uppgift eller i
+vissheten om sin poetiska kallelse. Han l�mnar sina svenska vedersakare
+obesvarade: de bekymra honom lika litet som motg�ngen med adjunkturen
+nedsl�r hans mod. "Han skrattar alltid �t mig, n�r jag �r utkommen
+�fver att de gr�la p� honom eller glad �fver att de ber�mma honom i
+tidningarna", skrifver hans hustru till en v�ninna. Glad och lugn i
+djupet af sin ande, �r det blott ett enda svar han ger: genom �nnu
+sk�nare och sannare verk ville han visa, hvad poesin �r, n�r den
+ut�fvas i anda och sanning, medan han i afseende p� sin b�rgning v�l
+kunde finna en annan v�g �n universitetets.
+
+
+HANNA OCH �FVERFLYTTNINGEN TILL BORG�.
+
+Sommaren 1833 utgaf Runeberg sitt andra h�fte _Dikter_, och d� detta
+skedde till f�rm�n f�r de n�dlidande i landets norra delar, fick det en
+lifligare afs�ttning �n det f�rra, s� att beh�llningen slutligen
+uppgick i nutida mynt till �fver 3,000 mark, en vacker g�fva till de
+n�dlidande af den unga poeten midt under hans egen kamp f�r tillvaron.
+I detta h�fte ing� de lyriska skapelser, som sedermera blifvit
+Runebergs popul�raste: _Vid en k�lla, Bondgossen, Den sjutton�riga,
+Hvem styrde hit din v�g? Talltrasten, Det var d�_, �fvensom forts�ttning
+till _Idyll och epigram_. Skalden har h�r tr�ngt djupare in i lifvets
+och naturens verkligheter; knappt ett enda poem, d�r ej dessa vore
+st�llda i n�got f�rh�llande till m�nniskans inre v�rld, en
+f�rknippning, hvarigenom den Runebergska lyriken f�r sin djupaste
+tankehalt. Det �r sommarens mognade frukter, j�mf�rda med de v�rfriska
+blomstren i det f�rra h�ftet. H�r ing� �fven _Grafven i Perho_ och
+_Zigenaren_.
+
+Runebergs andra dikth�fte mottogs i hemlandet med samma tystnad som det
+f�rsta; det lifligare intresset hade g�llt de n�dlidande, icke
+dikterna.
+
+Julen 1836 utkom HANNA, Runebergs andra st�rre episka dikt, �fven den
+hexametrisk liksom �lgskyttarne. I denna ljufliga idyll, f�r att tala
+med Runebergs norska biograf, en k�rlekens h�ga visa, en lofs�ng �fver
+den makt, som framf�r andra bestr�lar m�nniskolifvet med solsken och
+lycka, sammansm�lter p� ett underbart s�tt den m�sterliga
+karakteristiken af k�rlekens uppvaknande i den sjutton�rigas hj�rta med
+den tjusande skildringen af den finska inlandsnaturen i
+midsommarkv�llens ljus. F�rebilder till Hanna kunde skalden haft inom
+den Tengstr�mska kretsen, medan pr�stg�rden och inlandsnaturen stod f�r
+hans blick sedan konditionstiden i Saarij�rvi, men nu fattad i en l�tt
+antydd motsats till kustlandet i s�der. Hvilken skillnad mellan det
+rika och intelligenta lifvet i Pargas och denna stilla, afsides bel�gna
+inlandspr�stg�rd "vid en bortgl�md vik af en insj� fj�rran i norden",
+d�r Hanna uppv�xer frisk, glad och renhj�rtad, men ock i den mest
+landtliga okunnighet om allt annat �n det enkla lifvet omkring sig!
+J�mte k�rleken �r i denna idyll �fven v�nskapen en af dess goda makter,
+f�retr�dd i tv� generationer, af den gamle pastorn och hans
+ungdomsv�n, som b�gge gr�nat i tj�nst hos samma bildningsmakt, den ena
+i norr, den andre
+
+    l�ngt p� en enslig �, d�r v�r kust nedskjuter i s�der,
+
+och af deras s�ner, som, v�rmde af samma v�nskap, nu efter slutf�rda
+examina i �bo komma f�r att tillsamman tillbringa sommarferierna p�
+pr�stg�rden i norden. Allteftersom idyllens handling fortg�r, upprullas
+nu den t�ckaste bild af detta landsbygdens kulturcentrum, som i Finland
+liksom i �friga lutherska l�nder gjort en s� betydande insats i
+bildningsarbetet. F�rv�nande �r den blick, hvarmed den unge skalden
+tr�ngt till djupet af dess v�sen, som s� harmoniskt f�rsm�lter till ett
+med naturen och befolkningen omkring den.
+
+    Idyllen �r nu st�rd. Bortskr�mda �ro dess
+                                     ------f�rklarade andar,
+    v�nliga, skapta f�r oss, att bilda oss himlar p� jorden.
+
+Lifvet har g�tt fram med sv�rare fordringar �n de som st�lldes p�
+pr�stg�rdens sjutton�riga Hanna, f�r hvilken valet blef s� l�tt mellan
+den fattige studenten och den rike befallningsmannen, mellan hj�rtats
+bud och ber�kningen p� v�rldsliga f�rm�ner. Men bilden �r ej mindre
+sann f�r det att den tillh�r det f�rg�ngna. Hannas samtid �terfann i
+den med r�relse sitt b�ttre jag: s� sk�nt, s� godt, s� varmt var
+sj�lfva hvardagslifvet, blott man ville se det med skaldens blick. Det
+gick denna samtid, n�r den l�ste Hanna, som det gick Hanna sj�lf, n�r
+k�rleken r�rt hennes hj�rta och naturen omkring henne, s� f�rtroligt
+v�l bekant den �n var, framstod i en ny f�rklaring, som om den velat
+s�ga:
+
+    ------"Flicka, s� klar och h�rlig var jag ju st�ndigt.
+    Se, och du tordes ej tro det �nd�, fast du dr�mde det stundom."
+
+Med Hanna intog Runeberg omsider sin plats i den samtida vitterheten,
+och sedan dess har �fven allm�nhetens bifall oafbrutet f�ljt honom,
+medan han stigit mot det af "od�dlighetens lugna sol" f�rgyllda m�let,
+som str�lar i ungdomsdikten fr�n Pargas. I eget land teg kritiken �nnu,
+men i Sverige mottogs Hanna med odeladt bifall. �r 1839 tilldelade
+Svenska akademin �t Runeberg sin stora guldmedalj utan f�reg�ende
+t�flan. Det skedde p� v. Beskows f�rslag; att Runeberg djupt fattat
+detta drag af �delmod visar hans m�ng�riga v�nskap och korrespondens
+med den, som s�lunda "samlat gl�dande kol p� hans hj�ssa".
+
+Sommaren 1836, medan Runeberg p� Deger�, n�ra Helsingfors, en
+sk�rg�rdsnaturens p�rla, fullbordade sin inlandsidyll, fullf�ljde han
+ock sitt beslut att l�mna universitetet och ans�ka en ledigblifven
+lektorsplats i latin vid Borg� gymnasium, till hvilken tj�nst han
+utn�mndes i februari 1837. Nu fann man dock vid universitetet, att
+n�got borde g�ras f�r att kvarh�lla skalden. Innan lektorsutn�mningen
+var afgjord, ingick konsistorium till kansler med hemst�llan om ett
+extra �rsanslag p� 2,000 rubel f�r att f�sta Runeberg vid universitetet
+och tillika "s�tta honom i tillf�lle att mera ost�rdt �n hittills egna
+sig �t sina litter�ra syssels�ttningar". Runeberg afb�jde emellertid
+sj�lf denna �tg�rd, som vidtagits honom o�tspord. Bland orsaker, han
+anf�r i bref till �rkebiskop Melartin och ministerstatssekreterarn
+Rehbinder, undanskymmes den hufvudsakliga, som var att sj�lfk�nslan
+f�rbj�d honom att emottaga ett anslag, som utan best�mda
+tj�nste�ligganden kunde blifva f�rbindande f�r hans �fvertygelse och
+handlingss�tt. Af n�got agg mot konsistorium synes ej ett sp�r. Till
+Melartin skrifver han gladt: "Nu skall ingen s�ga, att universitetet
+underl�tit att g�ra hvad det kunnat f�r min fortkomst, och d� jag
+skiljer mig fr�n detsamma, medtager jag det glada minnet af dess mig
+bevista erk�nnande och v�rma".
+
+Detta goda och anspr�ksl�sa hj�rtelag midt under motg�ngar och
+pr�fningar--ett k�nnetecken p� sj�lfviskhetens �fvervinnande--�r just
+den egenskap Runeberg s� h�gt v�rderar hos sina "tre stora l�rom�stare
+i lifvet", af hvilka den f�rste, v�nnen fr�n skolan och student�ren
+Fredr. Ehrstr�m, med stilla j�mnmod redan genomg�tt �tskilligt. Huru
+Runeberg f�r sin del �fvat denna sj�lff�rgl�mmelsens konst, framg�r af
+hans religi�sa mognad vid polemiken mot pietisterne, som kort d�rp�
+begynte. H�sten 1836, kort f�re Hannas utgifvande, tryckte han i
+Morgonbladet dikten _Till lyckan_, som ocks� den visar huru ringa
+Runeberg aktade lifvets yttre f�rm�ner, om han �n ej f�raktade dem:
+
+    Ljusets lott och fridens g�fva,
+    gl�djen, hoppet, k�rleken,
+    allt, hvad lifvet b�st kan lofva,
+    �gde jag och �ger �n;
+    dig blott har jag sett f�rsvinna,
+    hvarje g�ng jag s�kt dig n�;
+    milda, svaga stoftgudinna,
+    le en g�ng mot mig ocks�!
+
+� konsistorii sida var st�mningen ej s� hel. Tre af dess ledam�ter
+r�stade emot anslaget: Runeberg skulle g�ra vida mera nytta som lektor
+i Borg� �n som docent vid universitetet, f�r hvilket han ingalunda vore
+oers�ttlig. H�rtill har anm�rkts, att det visade sig, att universitetet
+ej heller var oers�ttligt f�r Runeberg. Den f�rdjupning och
+koncentration, som kom hans poetiska beg�fning till del i den stilla
+sm�staden, hade m�h�nda under det rikare intellektuella och
+vetenskapliga lifvet i hufvudstaden uteblifvit. Ocks� afb�jde han, vid
+Sj�str�ms d�d 1846, d� professionen i grekiska blef ledig, de allm�nna
+uppmaningarna att s�ka den.
+
+Med of�rbeh�llsam v�rme framtr�dde v�nnernas och den akademiska
+ungdomens hyllning vid afskedsfesten den 12 maj 1837 p� "Sparbanken",
+p� norra stranden af T�l�viken, ett v�rdshus som numera kvarst�r blott
+i Topelii noveller. "�fver hela festligheten", s�ger Topelius i sin
+dagbok, "l�g en hj�rtlighet och v�rme, som best�ndigt samlades kring
+hufvudpersonen och �ter utgick fr�n honom, som fr�n en lifvande fl�kt."
+
+N�gra dagar senare, en solig v�rdag, f�rde Runeberg sin familj, hustru
+och tv� gossar, landv�gen till Borg�. Han stannade d�r f�r sin
+�terst�ende lefnad.
+
+
+RUNEBERG I BORG�.
+
+"F�r att sjunga beh�fver man en gr�n kvist att sitta p�", pl�gade
+Runeberg yttra, �syftande d�rmed icke blott en sorgfri utkomst utan ock
+det f�ste i lifvet, som en regelbunden verksamhet erbjuder. Det var
+detta f�ste han vunnit vid Borg� gymnasium.
+
+I de gamla gymnasierna r�dde en anda, som med goda och ondt numera �r
+f�rsvunnen fr�n v�ra skolor, en frihet i studier och lefverne, som ofta
+urartade till sj�lfsv�ld, men ock frambragte karakt�rer. Borg�
+gymnasium var s�rskildt bekant f�r bristande disciplin. Gymnasisterna
+infunno sig efter behag till lektionerna, och vid n�gon af dem ogillad
+bestraffning, s�rskildt kroppsaga, som ans�gs f�r gymnasistv�rdigheten
+kr�nkande, var det sed, att, genom klassvis f�retagna demonstrationer,
+rop och hojtande eller allm�n absentering, visa sitt missn�je med
+l�rarn i fr�ga. Skolans myndighet var s� mycket svagare, som rektoratet
+hvarje �r gick i tur mellan lektorerna, hvarj�mte hvarje str�ngare
+bestraffning m�ste h�nskjutas till collegium gymnasticum, hvars dom
+�ter, s� snart det g�llde relegation och kollegiet ej var enh�lligt,
+hemst�lldes domkapitlet, d�r yttermera rektor och lektorer anf�rde
+klagom�l mot hvarandra, tills �rendet med protokoller och bilagor
+hamnade i hofr�tten, allt medan sj�lfsv�ldet bland gymnasisterna
+ogeneradt p�gick: denna mur af sekelgamla f�rfattningar och sega
+traditioner gaf sig ej vid f�rsta angrepp. Domkapitlets protokoller
+bevara m�nga f�f�nga inlagor och besv�rsskrifter af Runeberg fr�n
+b�rjan af Borg�tiden, d� han, med bitr�de af n�gra yngre lektorer,
+s�kte i l�roverket inf�ra en b�ttre ordning. D� Runeberg sj�lf var
+rektor, undvek han d�rf�r att sammankalla l�rarkollegiet och
+uppr�tth�ll disciplinen genom den personliga auktoritet, han ut�fvade
+�fver eleverna, vinnande dem �n med: den hj�rtev�rme, hvarmed han vid
+enskilda samtal intr�ngde i deras inre, �n med det str�nga allvar,
+hvarmed han fordrade pliktuppfyllelse af andra som af sig sj�lf.
+
+Revolutions�ret 1848, d� Runeberg �ter var rektor, kom dock �fven han
+till korta. Slagsm�l med stadens sj�m�n och ges�ller, �fverd�digt lif
+p� v�rdshusen och annat ofog fortfor �fven sedan de felande beg�rt och
+erh�llit tillgift mot l�fte om b�ttring. Runeberg fann det slutligen
+n�digt att sammankalla l�rarkollegiet, som enh�lligt �d�mde dels
+relegation, dels aga p� flata handen, dels karcer och varning. Vid
+domens afkunnande, d� handplaggorna exekverades, anv�nde Runeberg den
+h�gsta fysiska och andliga kraft; bj�rkriset formligen s�ndersmulades
+under tyngden af hans slag, medan han f�r den f�rsamlade ungdomen
+f�rklarade den lydnad de voro skyldiga sina l�rare och sitt gymnasium:
+plikten var f�r Runeberg ej att leka med. F�r sina kolleger framstod
+han h�rvid i h�gsta m�tto imponerande, men p� eleverna gjorde domen ett
+motsatt intryck och var i sj�lfva verket ett felgrepp. Kroppsstraffet,
+hvaremot gymnasisterna s� l�nge drifvit opposition, hade de nu vuxit
+ifr�n. Svikna i sina illusioner om frihet och m�nniskov�rde, till och
+med betr�ffande Runeberg, afgingo 38 gymnasister fr�n l�roverket, bland
+dem A.E. Nordenski�ld, sedermera nordostpassagens ryktbare uppt�ckare.
+
+Runebergs rektorsprogram f�ljande v�r visar, huru djupt han dock i
+grunden f�rstod de unga: hos dem lefver, s�ger han, en varm h�g f�r det
+�dla och r�tta; men denna h�g �r �nnu outvecklad, s� att ynglingen l�tt
+tar miste och st�ller sig till st�d f�r ett mindre f�rh�llande, hvars
+helgd han f�rst�r, emot ett st�rre, om hvars vikt han ej hunnit komma
+till insikt. Det g�ller d� f�r l�rarn att ej f�rkv�fva "den vackra
+l�ga, som eldar ynglingen f�r en i hans mening ber�ttigad sak, en l�ga
+af hvilken ensamt �fven det stora r�tta i en framtid kan v�nta sin
+kraft och sin fyllnad". Men � andra sidan b�r ock tillses, "att de �dla
+fr�n, man f�ruts�tter inom ynglingens barm, icke m� f�rvildas i sin
+grodd, utan uppg� till blomning och frukter". Med detta uttalande, som
+i sin helhet l�ses hos Str�mborg, har Runeberg tr�ngt till en af
+k�rnpunkterna i uppfostringskonsten. Ocks� egde han, efter 48, �nda
+till slutet af sin l�rotid gymnasii-ungdomens odelade tillgifvenhet och
+beundran.
+
+Af sj�lfva undervisandet var Runeberg mindre intresserad. Och dock
+s�tter Str�mborg honom �fven som l�rare fr�mst bland alla gymnasiets
+lektorer. I sin hopkn�ppta pr�strock--som lektor var Runeberg
+pr�stvigd, dock utan skyldighet till pr�sterliga f�rr�ttningar--satt
+han allvarsam i katedern, medan lektionen fortgick j�mnt, klart och
+redigt. Under �fvers�ttningstimmarna, d� Runeberg v�rmdes af den
+klassiska texten, som han tolkade m�sterligt, l�g snusdosan af n�fver
+obegagnad p� bordet; under de grammatikaliska �fningarna fick den,
+mellan priserna, sv�nga rundt i v�nstra handen, liksom markerande
+d�rmed de olika graderna af hans intresse f�r undervisningens olika
+sidor. Tj�nstg�ringen var lindrig, endast 8-12 timmar i veckan, och
+gjorde, van som han var vid undervisandet fr�n sin tidigaste ungdom,
+knappast intr�ng i Runebergs f�rfattarskap. I b�rjan l�ste han latin,
+men fick sedan transport till lektoratet i grekiska, d�r
+f�rfattarl�sningen var hufvudsak. Med en af kollegerna, lektorn i
+historia J.E. �hman, hade han d�rtill uppr�ttat ett progymnasium, som
+dock i hufvudsak leddes af kamraten. Tillsammans hade de ock 1838
+uppsatt "Borg� tidning", hvarvid Runebergs anpart till stor del sk�ttes
+af hans hustru. �hman, en energisk och klart�nkt man, som redan fr�n
+b�rjan af Runebergs skaldskap f�rst�tt att uppskatta det, omfattades af
+Runeberg, f�r det rastl�sa och oroliga i hans natur, med mera aktning
+�n v�rme.
+
+�fver hufvud hade Runeberg sin umg�ngeskrets lika mycket utanf�r som
+inom gymnasiets l�rark�r, s�v�l i staden som p� egendomarna i dess
+grannskap. Han lefde sig snart in i Borg� f�rh�llanden. �t bes�kare
+fr�n Helsingfors pl�gade han s�ga: "Ni kommer hit fr�n hufvudstaden,
+som ena kaxar, med Senaten till frack och Universitetet till byxor, men
+jag skall s�ga er att h�r bakom bergen finnas ocks� m�nniskor". Bland
+dem fann Runeberg sin andre "l�rom�stare i lifvet", tullf�rvaltar
+Dreilick, hvars fink�nsliga, anspr�ksl�sa och pliktfasta personlighet i
+h�g grad vunnit hans v�nskap. "Hit kom jag", yttrade han, "s�som en
+h�gl�rd magister och trodde mig vara n�got, men f�rst af honom, en
+syndare och publikan, l�rde jag mig att vara m�nniska".
+
+Sv�rare hade Fredrika Runeberg att finna sig i f�r�ndringen. Hon
+saknade djupt det intelligenta och lifvande umg�nget fr�n
+L�rdagss�llskapet. "Ack den Kronohagen d�r i Helsingfors, den var �nd�
+en ljuflig sak", skrifver hon till sin v�ninna �nnu 1840. "Herrarna
+kalasa h�r ifrigt sinsemellan, men mellan dem och fruntimren �r bef�st
+ett stort svalg". �fven senare, n�r det Runebergska hemmet blifvit
+centrum f�r de bildade familjernas umg�nge b�de i staden och omnejden,
+vann hon inga n�rmare f�rtrogna p� orten. Och af de g�ster, som fr�n
+n�r och fj�rran bes�kte dem i allt st�rre antal, efter hand som
+skaldens rykte steg, hade hon "ingen fri luftv�xling f�r sin inre
+m�nniska" i f�ljd af en tilltagande d�fhet, som med �ren alltmera
+utest�ngde henne fr�n ytterv�rlden. Hon l�ste mycket och genom henne
+har Runeberg, som med �ren alltmera og�rna sj�lf l�ste n�got,
+fullst�ndigt f�ljt med den samtida sk�nlitteraturen, vare sig hon
+f�rel�ste eller refererade den. Men hvad som framf�r allt tog hennes
+k�rlek i anspr�k var hemmet, d�r efter hand sex raska s�ner uppv�xte,
+och ej blott k�rleken, hvaraf hon hade rikligare att ge, utan ock
+krafterna, som aldrig tycktes henne f�rsl� f�r arbetet, som "alltid
+�kade sig mera �n hon hann undan".
+
+Den st�rsta f�rsakelsen i hennes lif och som hon bar nog mycket f�r
+sig, var m�h�nda den, att hennes poetiska anlag ej komme till sin r�tt.
+I sina bref till Snellman, som f�r denna beg�fvade kvinna hyste en
+aktning, som han ej medgaf fruntimren i allm�nhet, bem�ter hon
+samtidens f�rdomar mot kvinnligt skriftst�lleri med en bitterhet,
+hvilken satt desto djupare, som hon ej sj�lf kunnat helt frig�ra sig
+fr�n dessa f�rdomar. Flere �r � rad f�rkv�fde hon i hush�llsg�rom�len
+sin skriflust, s� att Runeberg slutligen f�rebr�dde henne detta
+"alltf�r ensidiga Marteri". P� Snellmans tillskyndan publicerade hon i
+Litteraturbladet p� 1850-talet en del "Teckningar och dr�mmar"; �r 1858
+utkom hennes hufvudarbete, "Fru Catherina Boije och hennes d�ttrar", en
+ber�ttelse fr�n Stora ofredens tid i stil med Topelii "F�ltsk�rns
+ber�ttelser", f�rfattad tidigare men utgifven senare. Med hvad hon
+�fven i bundet spr�k publicerat �r Fredrika Runeberg helt visst den
+mest betydande svenskspr�kiga f�rfattarinna i Finland.
+
+Somrarna tillbragte Runeberg med sin familj fr�n och med �r 1838 p�
+Kroksn�s, i sk�rg�rden strax s�derom Borg�, en gammal herrg�rd i
+bondehand, hvars enkla, r�dm�lade mansbyggnad �nnu st�r kvar som p�
+Runebergs dagar. Skyddad af Vess�landets djupa barrskogar, erbjuder
+naturen h�r, rikt kuperad, med rymliga fj�rdar, l�frika sund och
+vassbevuxna vikar, all den inre sk�rg�rdens f�gring och behag, hvartill
+ock h�r den sekelgamla odling, som med �ker och �ng och trefna
+bondg�rdar brutit dess ursprungliga vildhet. H�r har skalden oafbrutet
+i 31 �r, sommar efter sommar, vid naturens br�st funnit den sunda
+n�ring, hans ande efter vinterns arbete beh�fde.
+
+Om somrarna skref Runeberg numera f�ga. S� snart v�ren kom, drefs han
+af en rastl�s l�ngtan ut till naturen, f�r att "deltaga i dess
+utvecklingsfest", och var ofta redan f�re feriernas intr�de utrest till
+Kroksn�s p� n�gon jakt- eller fiskef�rd. Sommarn igenom bedref han p�
+de kringliggande vattnen sitt fiske, med l�ngref och krok, med n�t och
+ryssjor, hvarvid s�nerne efter hand som de v�xte upp bitr�dde, de yngre
+vid f�ngsten och v�rden af betena, de �ldre som roddare, medan Runeberg
+i sin halmhatt och hemgjorda linneblus med l�derb�lte kring lifvet satt
+i aktern af b�ten och sk�tte refvarna. Det var intet dolce far niente,
+s�som hans hustru n�gonst�des sk�mtsamt beklagar sig i sina bref, utan
+en syssels�ttning, som f�r tillf�llet upptog hela hans intresse och
+bedrefs med st�rsta omsorg; hans drag kunde mulna i allvar, n�r yngsta
+sonen l�tit kr�korna beskatta betesf�rr�det, s�som Str�mborg f�rt�ljer
+om den fiskef�rd han deltog i. Jaktf�rderna g�llde om v�ren
+sj�f�gelskytte f�r vettar, om h�sten hare och skogsf�gel och r�ckte
+n�gon g�ng flere dagar � rad. I kalendern Ilmarinen f�r 1884 ing�r en
+intressant skildring af en s�dan l�ngre jaktf�rd tidigt en v�r p�
+sj�f�gelskytte till yttersta hafsbandet, d�r man t�ltade i det fria,
+ehuru sn�n �nnu l�g kvar i skogarna, medan kosten bestod af p� st�llet
+tillbredd fisksoppa; icke minst v�rdefull �r uppgiften om Runebergs
+intresse f�r den skrytsamme och egensinnige lotsen, med hvilken han vid
+toddyglaset fortsatte diskursen natten igenom. Om h�sten riktades
+jaktf�rderna till omnejderna kring Borg�, d�r Runeberg snart blef
+hemmastadd ej blott p� herrg�rdarna, utan ock i m�ngen bond- och
+torpstuga, som �nda till v�ra dagar bevarat minnen d�raf. De personer
+och typer, han d�rvid m�tte, bland allmogen s�v�l som bland de bildade,
+blefvo ej utan sin betydelse f�r hans skaldskap.
+
+Runebergs overksamhet p� Kroksn�s var endast skenbar. Det var nu han
+samlade sina f�rr�d af nya �sk�dningar och id�er. Fr�n skogen och sj�n,
+fr�n sk�ren och hafvet, fr�n gr�nskan och sommarljuset hade de sin
+friskhet och sin styrka. Nya diktverk v�xte nu upp i hans fantasi, och
+d� han sj�lf meddelat, att han ej nedskref n�gonting, f�rr�n dikten i
+hans inre f�tt en fullt tydlig och harmonisk gestalt, var kanske denna
+del af skapelsearbetet den f�rn�msta. Efter middagshvilan, n�r han gick
+ut till "Mellan�ngsk�llan", blef han kvarsittande vid dess klara
+vatten, ost�rd, i tyst begrundan, ofta l�nga stunder, medan hans
+anh�riga, som k�nde hans vana, togo en omv�g f�r att ej st�ra honom.
+Det var diktverkens b�rjan; de slutf�rdes under de l�nga och m�rka
+vinterm�naderna i staden.
+
+N�r Runeberg kom till Borg�, hade han redan, som han uttryckte sig,
+mycket "f�rdigskrifvet i hufvudet".
+
+Det f�rsta st�rre diktverket i Borg� �r JULKV�LLEN. I detta
+syskonstycke till Hanna �r sk�deplatsen �ter inlandet, men nu "den rikt
+bemedlade herrg�rden", den andra af de bildningsh�rdar, fr�n hvilka
+kulturen utg�tt till den inre landsbygdens befolkning. Den �r i ego hos
+en adlig krigare, den gamle majoren, hvartill f�rebilden kunnat finnas
+hos Enehjelm i Saarij�rvi eller n�gon af de milit�ra godsegarene i
+omnejden af Borg�. Med sina glimmande takkronor, sin stormodigt ropande
+kusk och sina f�rn�mare vanor st�r herrg�rden i Julkv�llen p� l�ngt
+st�rre socialt afst�nd fr�n folket �n pr�stg�rden i Hanna. Uppvuxen i
+dess adliga kultur, har den sexton�riga fr�ken Augusta i sitt v�sen en
+helt annan f�rfining �n hennes syster p� pr�stg�rden. Hon spelar
+klaver, hon har l�st Irving och Moore, hon skrifver vers, men framf�r
+allt: i hennes hj�rta bor en adel, b�de bildningens och f�dselns,
+hvarur detta sexton�riga barn h�mtar de ingifvelser, som g�ra henne
+till julkv�llens tr�stande �ngel. Huru skulle den till �ldern mognare
+Hanna redt sig inf�r uppgiften att stilla den sorg och s�ndring, som
+julposten medf�rt med de oroande nyheterna fr�n Turkiet, d�r sv�gern
+k�mpade som kapten i ryska arm�n? R�rande �r den sexton�rigas fina
+konst, d� hon med sitt klaverspel omst�mmer fadren, som f�f�ngt talat
+f�rnuft med sina gr�tande fruntimmer, och med sin romans tr�star sin
+syster kaptenskan i kammarn vid den f�rstf�ddes vagga. Slutligen �r det
+ock hon, som om under hafvandena b�de i torpen och dr�ngstugan har en
+omtanke, hvilken f�r sitt mest gripande uttryck i f�rh�llandet till
+Pistol, den gamle trumpne soldaten, hvars son stupat i kriget, medan
+kaptenen �terkommer p� julaftonen s�rad men beh�llen. Det �r hennes
+�lskliga v�sen, som �fver den gamle soldatens manliga resignation
+kastar ett skimmer af mild f�rsoning: i hj�rtelaget hos dem b�gge bor
+en valf�rvantskap, som �fvervinner olikheten i �lder, st�nd och
+bildningsvillkor.
+
+Hanna �r uteslutande idyll; i Julkv�llen tillkom det
+krigiskt-patriotiska elementet med en styrka, som ej undgick att g�ra
+intryck p� samtiden. N�r gamle Pistol upptr�dde fr�n de djupa led, som
+1808 best�tt den f�rtviflade striden f�r fosterlandet och �ran,
+
+    fl�rdl�s, trumpen och lugn, med en j�rnfast �ra i djupet,
+
+v�ckte han hos allm�nheten samma k�nslor, som grepo hans vapenkamrat,
+den �dle majoren, d�
+
+    ----Finland, stod f�r hans �ga; hans torftiga, g�mda,
+    heliga f�dernesland.
+
+N�r samtidigt Montgomerys historia �fver 1808 �rs krig utkom, blef
+intresset allm�nt f�r dessa krigiska minnen, som slutligen fingo sin
+od�dliga form i F�nrik St�ls s�gner.
+
+Julkv�llen p�b�rjades den f�rsta vintern i Borg�. Men dels skolarbetet
+och Borg�tidningen, dels frossan, d� f�r tiden en l�ngt allvarsammare
+sjukdom �n nu, afbr�to utf�randet, tills �ret 1840 Nadeschda tr�dde
+emellan och med omotst�ndlig makt tog skaldens fantasi i besittning.
+F�rst efter dess fullbordande, januari 1841, �terkallade han
+gestalterna fr�n den finska vinterbilden, den v�nliga fr�ken Augusta,
+hvars romans afbrutits i midten, majoren och hans vapenbroder fr�n
+krafternas dar, och ej gestalterna blott, utan tonen och st�mningen, s�
+att, n�r diktverket utkom till julen 1841, det f�rel�g s� helgjutet,
+som om det skapats under en enda oafbruten ingifvelse: ett kraftprof,
+som b�ttre �n n�got visar den underbara uth�lligheten i Runebergs
+skaldefantasi.
+
+Medan Runebergs s�ngm� hittills gifvit endast bilder ur den egna
+nationens lif: i �lgskyttarne dess allmoge, i prosaber�ttelserna dess
+borgarst�nd och kustbefolkning, i Hanna och Julkv�llen dess pr�ste- och
+adelst�nd, betr�der hon med NADESCHDA den fr�mmande v�rlden i det land,
+hvarmed Finlands �de efter 1808 f�renats. Motsatsen kan ej vara st�rre:
+d�r lifegenskap, h�r ett sj�lfegande bondest�nd; d�r sj�lfh�rskared�me,
+h�r en fri samh�llsanda, om ock �n v�ntande sina former; d�r glans och
+prakt i de ledande klassernas lif mot den stilla enkelheten h�r. Den
+�dla m�nsklighetsk�nsla, som �r en af de ledande makterna i Runebergs
+diktning, h�jde honom �fver hvarje tr�ngbr�stad nationalf�rdom. Men
+hvarifr�n hade Runeberg, som aldrig vistats i Ryssland, sin �sk�dning
+af det ryska lefnadss�ttet och den ryska naturen?
+
+Sommarn 1838 hade Fredrik Cygnaeus f�rt till Runeberg i Borg� Jakob
+Grot. Denne ryske l�rde hade som tj�nsteman vid Rikskonseljen begynt
+intressera sig f�r den nordiska litteraturen. Han l�rde sig ej blott
+svenska spr�ket, utan ock, under en vistelse hos L�nnrot i
+Kajanatrakten, det finska, �fverf�rde till rysk dr�kt Tegn�r, Runeberg,
+Kalevala och publicerade i den ryska tidskriften "Samtiden" intressanta
+uppsatser fr�n det omr�de han valt som sitt. �r 1841-53 professor i
+ryska vid universitetet i Helsingfors, stod han som en intresserad
+f�rmedlare af det andliga utbytet mellan sitt fosterland och det d�r
+han verkade. Bekantskapen mellan Runeberg och Grot, en g�ng inledd,
+�fvergick efter hand till brorskap och verklig v�nskap. Upprepade
+g�nger gjorde Grot sommartid p� Kroksn�s bes�k, som kunde r�cka �nda
+till tio dagar, medan de om vintrarna tr�ffades �msevis i Borg� eller
+Helsingfors. Sitt f�rsta bes�k p� Kroksn�s, sommarn 1839; resan dit
+fr�n Borg�, d� Grot i sin obekantskap om v�gens l�ngd anl�nde s� sent i
+sommarnatten, att familjen redan l�g till s�ngs; Runebergs glada
+v�lkommen, n�r han med ljus i handen steg ut ur sitt rum: allt detta
+beskrifver Grot med rysk liflighet i en l�ngre uppsats i "Samtiden".
+Hvad fr�mlingen fr�mst lade m�rke till hos den finske skalden var "hans
+�ppna anlete, som uttrycker f�rst�nd, redbarhet, saktmod och en
+orubblig sj�lens frid". Det sistn�mnda hade han funnit �fven hos
+L�nnrot, en frid s� motsatt det ryska lynnets oro: hos b�da, L�nnrot
+och Runeberg, hade den samma grund i deras religiositet. I skaldens
+sommarhem bem�rker han, n�st g�stfriheten, den stora enkelheten: det
+primitiva m�blemanget, de bilade stockv�ggarna, f�nstren, som efter
+�sterbottnisk sed saknade rullgardiner; han h�nf�res af
+sk�rg�rdsnaturen, som med gr�a klippor, gr�na barrskogar och gyllene
+f�lt utbredde sig framf�r hans f�nster. Runeberg, som i h�g grad besatt
+f�rm�gan att samtalsvis vinna sanna och djupa �sk�dningar, har under
+dagarna f�r Grots f�rsta bes�k p� Kroksn�s utan tvifvel f�tt en rik
+inblick i lefnadsf�rh�llandena i Nikolai I:s Ryssland. Samtalen varade
+stundom, skrifver Grot om ett senare bes�k, �nda till fem timmar och
+fortgingo l�ngt in p� de sommarljusa n�tterna. I ett annat bref
+f�rv�nas han �fver de djupsinniga tankar och snillrika bilder, med
+hvilka den finske diktaren r�r sig �fven p� fr�mmande omr�den, och kan
+icke nog prisa hans "s�llsynta f�rm�ga att uppfatta och v�rdera det
+vackra hos hvarje nation".
+
+V�nskapen mellan Grot och Runeberg �r en bild af det f�rtroendefulla
+f�rh�llande, som r�dde mellan ryska och finska skriftst�llare p� en
+tid, d� man trodde p� vetenskapens och poesins kraft att f�rbr�dra
+nationer. �r 1853 kallades Grot till l�rare �t den blifvande kejsaren
+Alexander III, som f�r honom hyste mycket f�rtroende; hvilken betydelse
+har ej h�ri legat f�r Finlands v�lf�rd? �nnu 1877, vid Runebergs d�d,
+egnade Jakob Grot �t den finske diktaren varma afskedsord i den ryska
+pressen. "Han var en af de utvalda", skrifver han, "�fver hvilka folken
+med r�tta �ro stolta och som utg�ra en prydnad f�r m�nsklighetens
+h�fder." Grot afled �r 1893.
+
+Genom Grots vistelse p� Kroksn�s var Runebergs fantasi redan varm f�r
+det ryska lifvet, d� hans hem juldagarna samma �r bes�ktes af en n�ra
+bekant fr�n L�rdagss�llskapets tid, fr�ken Henriette Ahlstubbe, en
+syster till Stubben, gemenligen Stubbskan ben�mnd. F�r att underst�da
+sin bror, hvars humanistiska intressen bet�nkligt inkr�ktat p� hans
+medicinska studiebana, hade hon flere �r vistats som guvernant i det
+inre Ryssland och �terf�rde d�rifr�n bland sina minnen en s�gen om
+tvenne furstes�ner, som f�r�lskade sig i en och samma slafvinna. Detta
+var uppslaget till Nadeschda, som konciperades och slutf�rdes inom ett
+enda �r.
+
+Att Runeberg i Nadeschdadikten f�rm�tt �fver sj�lfh�rskard�mets och
+lifegenskapens Ryssland kasta ett s�dant skimmer af sympati, kommer
+v�sentligen af den humanitetsgrund, hvarp� dikten bygger, och som
+skalden p� det lyckligaste f�rknippat med gifna historiska f�rh�llanden
+genom att f�rl�gga h�ndelsen till Katarina II:s tid, d� det adertonde
+�rhundradets humanitetsl�ror framtr�ngde �fven till Ryssland.
+
+Det m�nskliga v�rde, som ligger i ett rent hj�rtas k�rlek, vare sig den
+tager gestalt hos en lifegen som Nadeschda eller hos en fursteson som
+Voldmar, f�renar dem b�gge p� samma grund. S� ljuflig och ren som
+skalden m�lar denna k�rlek, i m�nskensnatten i den underbara fj�rde
+s�ngen, hvem kan betvifla dess verklighet? Hvad betr�ffar
+furstes�nernas moder, den anstolta Natalia Feodorovna, denna
+karakteristiska typ i sj�lfh�rskared�met, som lefver blott f�r
+h�rskarens gunst, s� har ock denna h�rda natur en vek punkt i sin
+modersk�rlek, ehuruv�l hon framf�r allt �lskar sig sj�lf i sina s�ner,
+hvarf�r hon ock drabbas dess sv�rare, ej blott af Voldmars mesallians
+med den lifegna utan ock genom Dmitri, sin "nattlige, dunkle son", som
+sviker hennes lefnadsplan af k�rlek till samma slafvinna. Ocks� i
+teckningen af de lifegne lefver samma m�nsklighetsk�nsla: Vladimir, den
+gamla trotj�naren, blir genom k�rleken till sin herre n�got l�ngt mera
+�n en slaf, ja �fven Miljutin, Nadeschdas fosterfar, som �r s� djupt
+sjunken i lifegenskapens dy, att hans h�gsta �nskan �r att se henne som
+furstens �lskarinna, f�r i den varma tillgifvenheten mellan honom och
+Nadeschda sitt m�nniskov�rde. Och slutligen har skalden, genom att emot
+Natalia Feodorovnas falskhet och fl�rd, d� hon med m�lade tapeter s�ker
+bedraga sin kejsarinna, st�lla fram Nadeschdas rena och af sorger
+f�r�dlade gestalt, med beundransv�rd finhet motiverat handlingss�ttet
+hos Katarina II, denna Nordens Semiramis, som h�r f�tt den �dla
+uppgift, att m�nskligt �terf�rena, hvad f�rdom och fl�rd �tskiljt.
+
+I Nadeschda har Runebergs s�ngm� r�rt sig, med samma s�kerhet i de
+ryska fursteslottens glans och prakt som hemma p� pr�st- eller
+herrg�rden i eget land. Grot, �t hvilken han l�mnade dikten att
+granskas i manuskript, har ej haft n�got af vikt att anm�rka, men
+till�gger ock, att b�de gestalterna och naturen h�r �ro behandlade mera
+summariskt �n i de finska bilderna. Icke dess mindre verkar dikten
+�fvertygande genom sin inre f�ljdriktighet och sanning, diktionens
+skimrande f�gring och st�mningens djup, buren af de antikartade
+metrarna, som episkt fortl�pa i orimmade romanser.
+
+I sin tillfredsst�llelse �fver Nadeschda f�reslogo Grot och Pletneff
+�fven andra uppgifter ur det ryska lifvet till behandling; men Runeberg
+hade med Nadeschda utt�mt sitt �mne, och det var ej hans vana att
+upprepa sig.
+
+
+STRIDEN MED PIETISTERNA; KUNG FJALAR.
+
+Medan Runeberg i diktens form utvecklade sin glada och ljusa
+lefnadstro, hade pietismen, denna den m�ktigaste religi�sa r�relse v�rt
+folk upplefvat, lik en skogsbrand g�tt genom bygderna, uppskakande
+sinnena ur deras likn�jdhet och renande hj�rtan och seder med sina
+str�nga fordringar, men ock i m�rk ensidighet f�rkastande lifvets och
+m�nniskoandens yttringar p� andra omr�den �n det religi�sa: hvad fann
+den annat att h�nvisa till, �n ett fosterland bortom jordelifvet? I s�
+m�tto har man kallat pietismen en understr�m till den nationella
+r�relse, som med landtdagarnas �terinkallande 1863 intr�dde som en
+faktor i folkets lif, �syftande att g�ra detsamma i h�gre mening
+delaktigt �fven af ett jordiskt fosterland. Upprunnen ur folkets djupa
+led, vann pietismen anh�ngare �fven bland de bildade. I
+universitetskretsar hade den sin m�lsman i Lars Stenb�ck, hvars
+v�ckelse intr�ffade under relegationen 1834.
+
+Runeberg, inf�r hvars ljusa lefnadstro pietismens asketiska ensidighet
+syntes inneb�ra en fara f�r bildningen, hade redan i Helsingfors t�nkt
+p� att upptr�da i fr�gan. Det var det f�rsta �ret i Borg� han skref
+_Den gamle tr�dg�rdsm�starens bref_, som trycktes i Helsingfors
+Morgonblad 1 december 1837. Stenb�cks "Svar till den gamle
+tr�dg�rdsm�staren" ingick i Morgonbladet f�r januari 1838, hvartill
+Runeberg i Borg� tidning, som emellertid �hman och han uppsatt,
+publicerade sitt genm�le _Till f�rfattaren af "Svar till den gamle
+tr�dg�rdsm�staren"_. I denna polemik, som med sp�nd uppm�rksamhet
+f�ljdes af landets hela bildade klass, upptr�der Stenb�ck som den
+eldige, sanningss�kande ifraren, medan d�remot hos den gamle
+tr�dg�rdsm�staren framtr�der en kvietism i lifsuppfattningen, som
+utvecklat sig under det nog exklusiva umg�nget med plantornas milda
+v�rld, liksom om icke sj�lf viskheten, lasterna och ondskan funnes till
+i lifvet, �tf�ljda af sina f�rkrossande konflikter. Fanns det
+fullkomlighet i hvarje punkt af tiden, som den gamle i sitt tredje bref
+s�ger, s� h�rde ju till denna fullkomlighet �fven "den sekt af
+gudaktiga, tysta, hemska varelser", som med sin l�ras "gift" st�ra den
+milda harmonin i hans blomsterv�rld, i det de s�ndra ifr�n honom hans
+Rosa, hans enda dotter. Men pietisterne syntes f�r den gamle lika
+f�rtappade, som han f�r dem, och det straff, som drabbar honom i hans
+dotters d�d, kan s�ledes vara ur poetisk synpunkt ber�ttigadt, medan
+d�ri ligger ett polemiskt felgrepp, hvaraf ock Stenb�ck i sitt "Svar"
+begagnat sig.
+
+Men Runeberg hade t�nkt i saken djupare �n den gamle tr�dg�rdsm�staren.
+I sitt m�sterliga genm�le, som ej i spr�kets sk�nhet, men v�l i
+tankarnas djup och bildernas klarhet �fvertr�ffar sj�lva brefven,
+v�nder sig Runeberg fr�mst mot pietisternas m�rka f�rkastelse af
+v�rlden och m�nniskolifvet. F�r dem ett dystert andens f�ngelse, �r
+detta lif f�r Runeberg en ljus och h�rlig uppenbarelse af Skaparens
+tanke. Bredvid uppenbarelsen i naturen erk�nner Runeberg �fven det
+uppenbarade bibelordet, men s�ker i dess l�ror m�nniskolifvets
+f�rklaring,--ej dess f�rkastelse. Mellan materie och ande, mellan
+v�rlden och Guds rike ser han en enhet, som kristendomen blott bef�st,
+d� "f�rsonaren s�ndertrampade ormens hufvud". Runeberg erk�nde �fven
+n�dv�ndigheten af en omv�ndelse fr�n sj�lfviskheten och de onda
+b�jelser, som sitta rotade i den jordiska delen af v�r tillvarelse,
+n�got som ej sker oss af v�r egen makt, utan som en n�d ofvanifr�n. Men
+denna omv�ndelse kan f�rsigg� �fven annorlunda �n enligt pietismens
+normaliserade "N�dens ordning". Den kan vara en stilla utveckling, en
+best�ndig str�fvan mot Gud, fortg�ende, f�r den enskilde som f�r
+m�nskligheten, icke spr�ngvis, utan stegvis, organiskt, genom det
+jordiska till det himmelska. Runeberg varsnar den �fver allt i
+m�nniskolifvet, �fven hos den mest f�rtappade, i palatset lika v�l som
+i kojan, hos den ena nationen lika som hos den andra. Inf�r denna tanke
+ljusnar tillvaron f�r hans blick, s�som den svartnar f�r pietistens.
+
+Med tillr�ttavisande af pietisternas sj�lfviska bekymmer f�r den egna
+saligheten summerar Runeberg slutligen sin religi�sa uppfattning i
+f�ljande ord: "En kristen lefver sitt sanna lif i sin tro, sin k�rlek,
+sina tankar och handlingar. I den lefvande tjusningen �fver deras
+�fverensst�mmelse med det r�tta gl�mmer han l�tt och ljuft, att det �r
+han som t�nker och g�r. Och denna gl�mska af v�rt eget sj�lf �r det
+milda offer, v�r l�ra bjuder oss att nedl�gga p� den H�gstes altare".
+
+Runeberg var blott n�gra och trettio �r, d� han tr�ffade kristendomens
+anda i dessa satser, hvilkas sanning, s�ger Str�mborg, ingen erfarenhet
+skall kunna j�fva. Att skalden pr�fvat dem p� sig sj�lf, i sitt eget
+lif, det bevisar det s�tt, hvarp� han bar sina motg�ngar f�rst och sina
+framg�ngar sedan. De bildade klasserna h�llo i allm�nhet med Runeberg;
+till allmogen tr�ngde hans tankar v�l endast medelbart, genom dem.
+
+Huru innerligt de religi�sa sp�rsm�len p� denna tid fyllde Runebergs
+lif �fven i hemmet, visar ett bref fr�n hans hustru, som p� tal om
+pietisterna skrifver: "Jag ville att en af dem en g�ng kunde h�ra
+Runeberg tala i saken, d� han �r (ja, jag m�ste nyttja det ordet)
+riktigt inspirerad. Klar och ljus, liksom blickade jag in i Guds
+anlete, �r mig v�r religion i all sin k�rleksfullhet och h�rlighet, d�
+jag h�r honom s�, och som ett m�rkt, betydelsel�st stoft nedfalla dessa
+p� Skriftens f�rvr�ngning grundade olyckliga l�ror.----Nu f�rst",
+till�gger hon, "har jag r�tt och fullt l�rt mig inse, hvad jag eger i
+min man".
+
+Stenb�ck l�mnade Runebergs genm�le obesvaradt, vare sig han redan sagt
+vad han ville, eller att han ej kunde bestrida sanningen i Runebergs
+framst�llning. I alla fall har han stannat vid pietistens brinnande
+kamp om sin salighet, utbytande lyran mot harpan, tills �fven dess
+toner f�rstummades i de religi�sa lidelsernas stormar. Han utgick ur
+dem luttrad s�som m�nniska, men med sin poetiska �der bruten. Hans
+sista betydande dikt, vid �sterbottningarnas Porthansfest 1839, �r
+tillegnad Runeberg; polemiken hade ej hos honom kvarl�mnat minsta skymt
+af personlig misst�mning.
+
+Den religi�sa polemiken har l�mnat sp�r �fven i Runebergs tredje och
+sista dikth�fte, en eftersk�rd fr�n den lyriska diktningens f�lt,
+utkommen sommaren 1843. H�r ing�r en afdelning legender, dels
+bearbetningar efter Kosegarten, dels egna motiv. Bland de sistn�mnda �r
+dikten _Krysantos_, i hvilken Runeberg gifvit konstens form �t hvad han
+p� tankens v�g framst�llt i sitt genm�le till Stenb�ck. Den gamle
+tr�dg�rdsm�starens ensidiga och bittra h�ftighet �r h�r �fvervunnen,
+och �fven den unge f�rd�mande ifraren omfattas nu med samma milda
+f�rsoning, i hvilken lifvet ligger ljust f�r skaldens blick.
+
+N�r Krysantos uppstod, hade planen till KUNG FJALAR redan legat och
+grott hos Runeberg. Huru under F�rsynens osynliga ledning lifvet verkar
+till m�nniskans f�rb�ttring och omv�ndelse, det �r hvad Runeberg vill
+visa i denna sin m�ktigaste diktskapelse, som han sj�lf kallat "ett
+litet epos, hvari gudarnes storhet och n�d utg�r �mnet". F�r denna
+uppgift erbj�d antiken ej den n�diga k�nslan af personlig
+sj�lfst�ndighet, men dess mera den skandinaviska forntiden, till
+hvilken dikten d�rf�r �r f�rlagd.
+
+Fjalar, Gauthiods kung, h�r till dessa vikingatidens storslagna men
+sj�lfviska gestalter, som, trotsande p� sin viljas kraft, lefva blott
+f�r egen storhet och �ra, �sidos�ttande f�r dem hvarje annan h�nsyn.
+Men d�rj�mte bo i detta k�mpabr�st �fven k�nslor af en �del
+m�nsklighet, som r�jer sig redan i hans beslut att, om ock blott till
+egen tillfredsst�llelse och �ra, fr�n ett stamh�ll f�r vikingar omskapa
+Gauthiod till ett fridlyst rike, blomstrande under lagarnas fredliga
+h�gn. N�r nu Dargar, siaren, tolkaren af gudarnes bud, f�rkunnar den
+blygd, som f�rest�r Fjalar och hans �tt, d�
+
+    ------hans son, den ende,
+    sluter som brud sin syster i eldad famn,
+
+s� g�r Fjalar, med uppbjudande af all sin viljestyrka, till strid med
+gudarne: till den storhet, han vunnit med kufvade riken och l�nder,
+vill han yttermera l�gga den, att hafva besegrat �fven gudarne, i sin
+skoningsl�sa sj�lfviskhet redo att f�r detta m�l offra det ena af sina
+barn, sin dotter, och h�ja sv�rdet mot det andra, mot sin son.
+
+F�r Runeberg med sin fasta tro p� den lagbundna ordningen i skapelsen
+g�llde det nu att l�ta gudarnas ledning af h�ndelserna ske med blott
+s�dana medel, som ligga inom naturens vanliga lagar, hvarmed ock dikten
+betages allt tycke af afsiktlighet. Underbar �r d�rvid skaldens konst,
+som h�r kan i n�gra drag blott antydas. Det rent m�nskliga hos Fjalar
+g�r det naturligt, att han ej sj�lf �fvervakar sin sp�da dotters
+uppoffrande, utan �fverl�mnar henne �t Sjolf, vapenbrodern, som
+uts�tter barnet i hafvet under Vidars klippa, d�r hennes r�ddning i den
+stormiga julnatten v�l �r f�ga sannolik, men dock ligger inom gr�nserna
+f�r det naturliga. Och sedan, n�r hon, ok�nd, ett bortvr�kt barn,
+hamnar i Morvens land, i Morannals konungaborg, huru naturligt �r det
+icke, � ena sidan att hon f�rsm�r Morannals trenne s�ner, med hvilka
+hon uppvuxit som en syster, � den andra att hon vinnes af Hjalmar,
+sj�konungen fj�rran fr�n, lika naturligt som Hjalmars vikingaf�rder i
+fr�mmande land och den gamle Fjalars svaghet att till�ta dem, blott
+hans eget land �r fridlyst. Sedan gudarne vid Oihonnas r�ddning
+"n�dgats gripa i h�ndelserna med hela handen", styra de dem sannerligen
+"med en knappt m�rkbar vink af det minsta finger".
+
+Steg f�r steg ledes s�lunda Fjalar till den v�ldiga katastrof, som med
+uppskakande kraft st�rtar honom fr�n hans stolthets och hans
+sj�lftillr�cklighets h�jder, d�r han, segrarn �fver m�nniskor och
+gudar, vid lifvets kv�ll solar sig i glansen af sin viljas f�rmenta
+verk. F�rkrossad af Oihonnas och Hjalmars fall, erk�nner han gudarnes
+seger, som �r en h�gre v�rldsordnings seger �fver det sj�lfviska
+m�nskliga jaget. Gudarne hafva icke slagit honom som i den grekiska
+�destragedin i blind obeveklighet. Deras slag har afsett Fjalars
+uppfostran, ett luttrande af den �dla metallen fr�n det sj�lfviska
+slagget. I all sin f�rskr�cklighet blir straffet d�rmed en n�d,
+nederlaget en seger, d�den ett lif hos gudarne, mot hvilket all jordisk
+storhet �r ringa,--en omv�ndelse i sitt slag, hvarmed Runeberg ville
+s�ga, att "n�dens ordning" ej �r den enda v�gen till Gud. I s� m�tto
+har Kung Fjalar betecknats som hans sista ord i striden med
+pietisterna.
+
+D� diktverkets plan fordrade, att Oihonna uppv�xte hos ett annat folk
+�n det fornskandinaviska, var det en lycklig tillf�llighet, att Nils
+Arfvidssons metriska �fvers�ttning af de gaeliska originalen till
+Ossians s�nger utkom julen 1842. I dessa m�rkeliga rester af Skottlands
+keltiska kultur fann Runeberg det folk han s�kte, ett folk med mildare
+seder och m�nskligare k�nslor �n vikingarne. Mots�ttningen mellan det
+ossianska och det skandinaviska har han fasth�llit s� alltigenom, att
+han kunnat beteckna sitt poem som "en af gifna nati�nella och
+tidsf�rh�llanden best�md episk skildring". Dock har det ossianska
+rikare befruktat hans fantasi �n det dinaviska. Visserligen �ro Fjalar
+och Sjolf, Hjalmar och Oihonna, �kta vikingagestalter; men tonen
+klingar ossiansk �fven h�r och d�r i de s�nger, som r�ra sig p�
+skandinavisk botten. Dargar, siaren, s� oundg�nglig f�r diktens
+utveckling, kunde v�l sammanst� med kelternas druider, men saknar
+historisk grund i den skandinaviska fornv�rlden, liksom ock den
+omv�ndelse, som f�rsigg�r med Fjalar, har en betydligt djupare
+inneb�rd, �n den k�mpanaturernas f�r�dling genom striderna, som
+Ragnar�ksmyten afser.
+
+Ofvanber�rda mots�ttning har skalden �sk�dliggjort �fven i de
+storslagna, antikartade metrar, hvaraf Fjalardikten best�r.--Lyriskt
+f�rbundna i fyraradiga strofer med det noggrannast genomf�rda skema,
+klinga dessa metrar k�rfvare och kraftfullare f�r de skandinaviska
+bilderna, vekare och mildare f�r de ossianska. S� l�tt �n spr�ket i
+skaldens hand tyckes b�ja sig efter skemats sv�raste fordringar, s�
+stor har den m�da varit, som �stadkommit intrycket af en s�dan
+m�dol�shet. Det �r som om diktionens kraft och glans, dess mjukhet och
+f�gring, blott skulle v�xa i m�n af de sv�righeter, som m�ste
+�fvervinnas.
+
+Runeberg hade nu n�tt den st�llning i sitt fosterland, att ett nytt
+diktverk af honom betraktades som en nationell tilldragelse. Kung
+Fjalar, som utkom i bokhandeln i juni 1844, mottogs med stort intresse
+s�rskildt i Helsingfors, d�r landets bildade allm�nhet samtidigt m�ttes
+vid universitetets promotionsfest. I Kaisaniemi, som d� b�de hette och
+var "Allm�nna promenaden", syntes inom en timme efter diktens
+utkommande knappt n�gon enda, som ej skulle burit en Fjalar i handen.
+
+Kung Fjalar var emellertid ingen popul�r dikt. I sin monumentala
+storhet ingaf den mera respekt �n f�rtjusning, om ock den ifrigt
+sysselsatte kritiken, som f�rs�kte sig med allehanda utl�ggningar. I
+"Saima" upptr�dde Snellman och inpressade dikten i sina
+socialfilosofiska kategorier, hvilket gaf Runeberg anledning att svara
+med sin utl�ggning af grundtanken i Kung Fjalar, s�dan den ofvan
+framst�llts. I Sverige iakttog man en ov�ntad tystnad, som om man, med
+tanke p� Runebergs angrepp i Morgonbladet tio �r tidigare, i Kung
+Fjalar sett ett f�rs�k att "st�rta tegnerismen i den svenska
+vitterheten", s�som Helsingfors tidningar triumferande utropat. I den
+enda anm�lan, som i Sverige s�g dagen, anm�rktes, att Runeberg var
+svensk endast till spr�ket; till sin anda tillh�rde han en annan
+nation: en svensk l�sare k�nde en k�ld, ett visst _noli me tangere_ i
+botten af hans diktning.
+
+
+F�NRIK ST�LS S�GNER.
+
+Med Nadeschda hade Runeberg gifvit en bild fr�n Ryssland, med Kung
+Fjalar fr�n Skandinavien; hans s�ngm� �tergick nu till hemlandet, till
+det krig, som skilde Finland fr�n det senare landet f�r att f�rena dess
+�den med det f�rras. Understr�mmen fr�n konditionstiden i Saarij�rvi
+steg upp och bar fram F�NRIK ST�LS S�GNER som de dyrbaraste alstren af
+Runebergs fosterlandsk�rlek.
+
+I Borg� hade Runeberg haft tillf�lle, b�de i staden och dess omnejd,
+att �ka sin samling af minnen fr�n 1808. Samma �r han flyttade till
+Borg�, afled d�r R.O. v. Essen, Jackarby-generalen, hvars egenheter
+fortlefde i talrika anekdoter, af hvilka dikten med hans namn bevarat
+n�gra. Hos Sucksdorffs i Lovisa sammantr�ffade skalden med general G.A.
+Ehrnrooth, 1808 major vid Savolax infanteriregemente, efter kriget
+divisionschef f�r finska milit�ren och sedermera som pensionerad bosatt
+p� sin egendom Sesta i Hollola, d�r han en g�ng, till harm f�r den
+livrekl�dda betj�nten, skall hafva till sitt middagsbord inbjudit n�gon
+veteran fr�n Savolaxbrigaden; �fven skall Ehrnrooth ej t�lt, att bonden
+efter d�tida sed stod med hatten i hand, n�r han tilltalade honom: allt
+drag som kommit till anv�ndning i _F�nrikens marknadsminne_. Det
+djupaste intrycket mottog Runeberg fr�n det Dunckerska hemmet p�
+Kinttula, hos Zachris Dunekers son, possessionaten Gustaf Duneker, den
+tredje af Runebergs "l�rom�stare i lifvet", som i h�g grad synes hafva
+�rft fadrens egenskaper, hvarf�r _Den femte juli_ kan betraktas som en
+hyllning �t den f�rre lika v�l som den senare. Stycket uppl�stes af
+Runeberg vid ett bes�k p� Kinttula 1855, d� manuskriptet �fverl�mnades
+som minnesg�fva �t Dunekers �nnu kvarlefvande �nka.
+
+�fven skaldens egna minnen gingo tillbaka till 1808, d� han som
+fyra�rig pilt i Jakobstad suttit p� Kulneffs kn� eller h�rt v. D�beln
+vid bj�rneborgarnes aft�g fr�n staden med knuten hand fara ut mot V�r
+Herre, f�r den otj�nliga v�derleken, ett drag af frit�nkaren, som
+Runeberg �nnu p� sin h�ga �lderdom hade i minnet under sina samtal med
+Str�mborg.
+
+Huruvida Runeberg vid teckningen af typerna ur de djupare lagren haft
+att st�da sig p� traditionen eller tr�ffat dem under sina jakt- och
+fiskarf�rder bland allmogen "f�ryngrad i en �tt, men ej en annan", �r
+mindre bekant.
+
+Till det lefvande k�llmaterialet kom den "Historia �fver kriget mellan
+Sverige och Ryssland �ren 1808 och 1809", som utgafs �r 1842 af Gust.
+Montgomery, en af krigets veteraner, landsh�fding i Ume� i
+V�sterbottens l�n. Den episodrika framst�llningen och
+milit�rpatriotiska andan i detta historieverk anslog motsvarande
+str�ngar i skaldens inre, p� samma g�ng h�ndelser och personer s�krare
+framstodo mot bakgrunden af det historiska sammanhanget. Ocks� kan man,
+till och med i enskilda uttryck, sp�ra inflytandet af denna k�lla, som
+Runeberg sj�lf n�mner som sin fr�msta.
+
+S�lunda i det inre f�rberedda, hafva F�nrikarne, s�som Runeberg f�r
+korthetens skull kallade dessa sina poetiska ber�ttelser, f�tt sin form
+af en yttre anledning. Bokhandlaren A.C. �hman, en bror till lektorn,
+hade upptagit en ur det nyv�ckta intresset f�r 1808 �rs krig uppkommen
+tanke p� en samling litografiska portr�tt af krigets mest framst�ende
+personer, till hvilka portr�tt Runeberg skulle skrifva biografierna. D�
+lektor �hman var gift med en brordotter till �fverstel�jtnanten Otto v.
+Fieandt, samlade man inom sl�kten r�rande denne originelle krigare ett
+material af anekdoter och anteckningar, som f�r �ndam�let �fverl�mnades
+�t Runeberg. H�rur uppstod den f�rsta af S�gnerna, _Otto v. Fieandt_,
+v�ren 1846. Det litografiska portr�ttverket kom af s�rskilda orsaker
+icke till ist�nd, men Runeberg hade funnit formen f�r ett portr�ttverk
+af h�gre rang: F�nrik St�ls s�gner.
+
+Den f�rsta samlingen af F�nrikar uppstod mellan �ren 1846-48, med en
+fart i skapelsearbetet, som kanske aldrig varit hos Runeberg starkare.
+Medan motiven om hvarandra grodde i skaldens fantasi, upptecknade han
+h�r och d�r enskilda verser p� n�got tillhandsvarande papper, ett
+brefkuvert, en akademisk disputation, en examensordning, ett
+kininpulveromslag, dyrbara litter�ra minnesm�rken, dem hans hustru
+sorgf�lligt tillvaratagit och som nu v�rdas i Runebergs hem i Borg�.
+N�r sedan sj�lfva nedskrifningen vidtog, kunde man f� se skalden n�gon
+kv�ll i s�llskap f�ordig och tyst: f�ljande afton var S�gnen f�rdig,
+s�som Str�mborg ber�ttar om _L�jtnant Zid�n_; dock att �nnu enskilda
+uttryck j�mkades och b�ttrades till och med i korrekturet, tills dikten
+funnit den form, i hvilken den kunde g� till efterv�rlden. Den senare
+samlingen, som kr�fde mera m�da och tid, utkom f�rst 1860.
+
+Som en gemensam ram f�r S�gnerna st�r bilden af F�nrik St�l, som
+skalden funnit hos den l�ttretade gamle underofficeren p� Ritoniemi,
+dock s�, att F�nriken hade b�de k�nnedom om och uppfattning af
+�tskilligt, som l�g utanf�r gubben Pelanders horisont. Med detta
+snillrika fynd har Runeberg ej blott visat tillbaka p� den patriotiska
+v�ckelsen fr�n konditionstiden, utan ock p� ett poetiskt s�tt anknutit
+S�gnerna till den muntliga tradition, ur hvilken s� m�nga af dem �ro
+h�mtade.
+
+Inom denna ram har Runeberg framst�llt ett galleri af fosterl�ndska
+gestalter, som s�ker sitt motstycke i hvilket lands litteratur som
+helst. Adlercreutz, v. D�beln och Sandels �ro skarpt individualiserade
+f�ltherretyper hvar f�r sig, till hvilka v�l det historiska stoffet
+flutit rikligast. I officersk�rens l�gre grader, hos v. T�rne, v.
+Konow, v. Fieandt, v. Essen, Zid�n och Lode, har skalden bakom deras
+underliga yttre funnit karakt�rer af �kta inhemsk halt, vuxna p�
+indelningsverkets mark, utan mycken krigskonst men ock utan fruktan och
+dagtingan. Men den rikaste sk�rden har han gjort, d�r historien varit
+fattigast p� stoff, bland gemenskapens m�n. Den enkla enfalden hos
+_Sven Dufva_, tr�gheten och likgiltigheten hos _Trosskusken, Gamle
+Hurtig_ med sina anekdoter fr�n Gustaf III:s krig, afundsamheten mellan
+_De tv� dragonerne_, se d�r hvad hvardags�gat varsnar hos de skrofliga
+soldatgestalterna i denna h�r. Men skaldens varma blick har tr�ngt
+igenom ytan; vid hans hand tr�der den enfaldige fram och offrar lifvet
+som en hj�lte, den tr�ge vaknar upp som den f�rste i h�ren, den
+pratsamme gubben l�gger sig tyst ned p� sin sk�na konst att aldrig fly,
+och afundsamheten f�r�dlas till en t�flan om krigar�ra, d�r insatsen �r
+lifvet. H�rigenom uppst�r hos dessa gestalter en obeskriflig blandning
+af heroism och komik, hvars framst�llning endast den store diktaren
+kunnat vederv�ga; man vet ej r�tt n�r man skall skratta eller gr�ta.
+Vackrast har skalden m�h�nda tecknat nationalkarakt�ren i Munter, som i
+hurtighet och handlingskraft h�jer sig �fver de f�reg�ende; ocks� blef
+det han, som fick emottaga Adlercreutz' minnesv�rda vittnesb�rd: han
+var finne!
+
+�fven den obev�rade allmogen har sin plats i S�gnerna, som den hade det
+i kriget, d�r dess patriotiska k�nsla framtr�dde med en gripande kraft:
+vid Lemo, i N�rpes, i Karelen, bland partig�ngarene under Roth och
+Spoof, �fverallt var den i r�relse. I S�gnerna har den tagit gestalt i
+_N:o femton Stolt_, landstrykaren, som af D�beln p� Lappos slagf�lt
+inst�lles i rotarna, medan _Soldatgossen_ i lyriskt bevingade strofer
+f�rt�ljer oss, huru den ned�rfts generation efter generation. Fr�n
+samma djupa lager framb�res samma k�nsla af _Torpflickan_ och den �dla
+flickan i _Molnets broder_, den ena f�rkrossad, emedan hennes �lskade
+bevarat sitt lif genom att svika sitt land, den andra upplyftad, i det
+hon f�r samma land f�rlorat sin.
+
+Ocks� har Runeberg ur nationens karakt�rsegenskaper, s�dana de vid
+diktverkets fortskridande framtr�dde f�r hans blick, h�mtat tr�st och
+hopp f�r fosterlandets framtid. Har detta hopp varit f�f�ngt och dessa
+egenskaper funnits till blott i skaldens fantasi? Historien vittnar
+annorlunda. Denna patriotiska anda har icke sviktat i farans �gonblick:
+hvarf�r icke? Emedan den har sin rot i det sant m�nskliga eller, b�ttre
+sagdt, i det sant religi�sa. Den st�ller fosterlandet icke som ett
+sj�lf�ndam�l, inf�r hvilket sedliga h�nsyn s�ttas �sido, utan som en
+l�nk i m�nsklighetens utvecklingsg�ng mot Gud. Den r�jer ej en skymt af
+nationell skrytsamhet eller f�f�nga. Dess elementer �ro heder och
+pliktuppfyllelse, trofasthet och mannamod, och framf�r allt den styrka
+i lidandet, hvarom F�nriken vittnar med historien
+
+    I bygder, d�r ej sol gick opp,
+    stod kampen �n med ish�ljd kropp
+    och nekade att vika,
+    fast utan hem och utan hopp.
+
+Och dessa egenskaper g�lla med samma v�rde �fven i fiendernas led, d�r
+Runeberg i _Kulneff_ f�rh�rligat det ryska mannamodet.
+
+Andan hos arm�n och allmogen bryter sig bj�rt mot bakgrunden af en
+oduglig h�gsta ledning. Med en sk�rpa i bed�mandet, som numera var hos
+Runeberg s�llsynt, br�nnm�rker han denna ledning i _Konungen,
+F�ltmarskalken_ och _Sveaborg_. En senare historieforskning har i n�gon
+m�n l�tit Adlercreutz dela ansvaret med Klingspor och betecknar
+Cronstedts handling blott som en h�g grad af politisk ynkedom. �fven
+Montgomery �r i sitt omd�me mildare och anv�nder ordet f�rr�deri blott
+i en not. Sj�lf medveten om sin sk�rpa, har Runeberg i bref till
+Montgomery som f�rklaring h�nvisat p� sin k�rlek f�r arm�n, som han
+velat fritaga fr�n ansvaret f�r miss�dena under kriget. Historiskt har
+han h�ri r�tt; men ett dagtingande af samma art som p� Sveaborg r�dde
+ock bland landets �mbetsm�n och pr�ster, hvilka betj�nade den
+inryckande fientliga milit�ren med en tj�nstvillighet, som skarpt
+kontrasterar mot den krigiska h�llningen hos landets allmoge.
+Emellertid, i st�llet f�r att beakta detta, har Runeberg tv�rtom i Olof
+Wibelius framst�llt ett f�red�me af lojal patriotism bland �mbetsm�nnen
+och i friherrinnan Sofia Ramsay p� Esbog�rd, som f�r f�derneslandet
+burit offret af tv� lofvande unga s�ner, ett f�red�me af �del
+sj�lff�rsakelse bland de bildade, som nog var ett undantag i den
+allm�nna misstr�stan och undfallenheten. Men denna r�knade Runeberg
+till det f�rg�ngliga i nationens lif, och han har �fven h�ri historiskt
+r�tt. Ty medan den bildade klassen p� f�rhand kapitulerade, fanns det
+en arm�, som genom sina offer och sin pliktuppfyllelse r�ddade landets
+�ra och landets framtid. Detta �r det v�sentliga i historien om 1808
+�rs krig, och den anda, hvarur detta resultat framgick, �terfinner man
+i F�nrik St�ls s�gner; hvarf�r skulle det ov�sentliga d�r f�rtj�nat en
+plats?
+
+J�mte det S�gnerna s�lunda tr�ffat kriget s�v�l i dess anda som yttre
+drag, framh�lla de med best�mdhet dess hufvudg�ng och f�rn�msta
+bataljer, hvarigenom af kriget uppst�tt en totalbild, s� fullst�ndig,
+att Topelius i Helsingfors tidningar kunde utbrista: "S� skall
+f�derneslandets historia bibringas folket: det skall d� l�ra k�nna sig
+sj�lft b�ttre �n genom alla historiska l�rob�cker". M�h�nda han redan
+d� fick impulsen till "F�ltsk�rens ber�ttelser", som n�gra �r senare
+begynte utkomma.
+
+S�som inledningss�ng till S�gnerna st�r _V�rt land_, som skrefs redan
+1846, trycktes i Fosterl�ndskt album 1847, sj�ngs vid s�rskilda
+tillf�llen och p� s�rskilda melodier, bland hvilka �fven en af Runeberg
+sj�lf, men er�frade sin plats som landets nationals�ng f�rst vid
+studenternas majfest 1848, d� den sj�ngs p� Pacii melodi. Det var
+revolutions�ret, d� Europas stora nationer planterade frihetens r�da
+fana i sina hufvudst�der. I Finland gick det stillsammare till:
+studenternas fanor betecknade det glada, fredliga t�g, som fr�n
+hufvudstaden �fver L�nga bron r�rde sig ut mot �ngarna vid Gumt�ckts
+herreg�rd. P� den uppresta estraden steg Fredrik Cygnaeus; pekande p�
+aftonskimret i vikarna och p� m�nen, som i v�rnatten h�jde sig �fver
+grantopparna, talade han om Finlands minnen och Finlands hopp, med
+maning att lefva och d� f�r detta land. Nu var det V�rt land
+uppst�mdes, hufvudena blottades, och den fosterl�ndska s�ngen beg�rdes
+och sj�ngs om och om igen, buren sen dess p� samma melodi till tusen
+sinom tusen hj�rtan i de tusen sj�ars land. Skalden sj�lf var vid denna
+minnesv�rda fest hemma i Borg�, d�r han som gymnasiets rektor v�ntade
+Grot p� rysk inspektion.
+
+Det var den 13 maj 1848, den f�rsta dagen af Finlands
+februarirevolution; den andra var den 12 december, d� �ndtligen F�nrik
+St�ls s�gner, f�rsta samlingen, utkom af trycket.
+
+Den f�rsta upplagan af F�nrik St�ls s�gner utgjorde 2,000 ex., hvilket
+d� f�r tiden var betydligt nog. F�rlaget f�r Finland hade �fvertagits
+af en yngre broder till den nyss aflidne bokhandlaren �hman i Borg�,
+mot ett honorar af 500 rubel silfver. Men i sista �gonblicket fann
+denne aff�ren riskabel och drog sig tillbaka med begifvande af
+Runeberg, som nu sj�lf �fvertog f�rlaget. Det var den 14 december p�
+morgonen, och det g�llde att med den tidens kommunikationer f� upplagan
+distribuerad till jul. Fru Runeberg, som sk�tte den praktiska sidan af
+saken, gaf sig ej tid att f�rt�ra n�got p� hela dagen, f�rr�n vid
+tedrickningen p� kv�llen, upptagen helt och h�llet med att inpakettera
+och expediera den dyrbara julg�fvan, som de f�ljande dagarna af poster
+och resande kringf�rdes i hela landet. Hennes broder, bergm�star
+Tengstr�m i Helsingfors, fick emottaga en fora med 986 ex., hvartill
+han efter par dagar rekvirerade ytterligare 264, dessa dock f�r
+landsorten; n�rmare halfva upplagan �tgick i Helsingfors, d�r redan
+f�rsta dagen 325 ex. i bokl�dorna f�rs�ldes. I Borg� f�rs�ldes den
+f�rsta m�naden omkring 200 ex. I Vasa klagades, att endast 50 ex.
+ditkommit strax efter jul och inom par dagar f�rs�lts: kunde man ock
+sedan f� l�na ett exemplar af n�gon bekant, s� ville man dock sj�lf ega
+denna dyrbara bok. P� landsbygden var den litter�ra afs�ttningen
+tr�gare, men F�nrikarne n�dde hastigt �fven dit; inom ett och ett halft
+�r var upplagan sluts�ld.
+
+Gripande var det intryck, S�gnerna vid detta sitt f�rsta framtr�dande
+gjorde. Snellman i Kuopio, som ej erk�nde n�gon finsk
+nationallitteratur annat �n p� finska, skref till Runeberg, n�gra
+m�nader senare: "Med t�rar i �gonen och hj�rtat fullt besl�t jag vid
+l�sningen af St�ls s�gner att s�nda dig en tacks�gelse, s� varm jag
+k�nde den b�ra vara. Detta beslut gick med m�nga andra. Sak samma kan
+det vara, du har s�kert tagit min gl�dje och tacksamhet med i v�rt
+fosterlands allm�nna". Lars Stenb�ck i Vasa, som s� str�ngt d�mde all
+skaldekonst, l�ste dem �ter och �ter f�r unga och gamla: Montgomery
+skref fr�n Ume� och proponerade genast brorskap och duskap med skalden:
+och hvad de �friga veteranerna t�nkte, som efter en s� fullkomlig
+gl�mska nu f�tt �fver sig och sitt verk upprest ett monument, f�rmer �n
+kopparns eller granitens, d�rom vittnar �nnu i Runebergs hem i Borg�
+den stora silfverkannan med Finlands lejon p� locket, som af dem och
+deras �ttlingar sk�nktes �t F�nrik St�ls s�ngare.
+
+Efter S�gnernas utkommande tvistade recensenterna i tidningspressen om
+huruvida de voro att h�nf�ra till balladens eller romansens kategori,
+mera lyriska, episka eller dramatiska till sin art. I sj�lfva verket
+har Runeberg i dem skapat en ny, modern diktform: poetiska ber�ttelser,
+hvar och en ett helt f�r sig, med situationer och gestalter, versm�tt
+och ton omv�xlande i fullkomlig frihet och dock f�rbundna allesamman
+till ett helt s�v�l genom sin gemensamma sagesman och sitt gemensamma
+�mne som ock genom den f�r dem alla gemensamma andan. Till form som
+inneh�ll �ro F�nrik St�ls s�gner ensamst�ende, hvarf�r ock d:r W.
+Eigenbrodt, Runebergs tyske �fvers�ttare, som m�h�nda djupare �n n�gon
+fr�mling fr�n de stora kulturlanden l�rt k�nna Runebergs hemland,
+kunnat beteckna dem som "en h�jdpunkt af modern konst �fver hufvud",
+"den mest storartade patriotiska diktning som n�gonsin diktats".
+
+Den v�ckelse, som b�rjat inom L�rdagss�llskapets krets, hade med F�nrik
+St�ls s�gner omfattat hela nationen, s�dan den representerades af sin
+bildade klass. I dem tr�dde hennes b�sta traditioner fram och talade
+ett spr�k, som griper hvarje of�rd�rfvadt hj�rta. De utg�ra det
+lefvande beviset p� nationens enhet och nationens r�tt att vara till.
+Runeberg, s�ger G. Lagus, "har icke v�djat till n�gra f�rg�ngliga
+dokumenter, som af de m�ktige kunde f�rtrampas, han har grundat denna
+r�tt p� den djupa kraften hos folkets karakt�rer, p� k�rleken till det
+land, som blifvit det besk�rdt, och p� den sedliga anda, som
+�fvervunnit hvarje bittert �de och g�tt segrande fram ur sj�lfva
+nederlaget".
+
+
+MELLAN S�GNERNAS F�RRA OCH SENARE SAMLING.
+
+Sedan Krimkriget 1855 f�rt Nikolai I:s regeringssystem i grafven och
+Alexander II:s p� tronen, hade en v�g af den liberala str�mningen i
+Europa omsider n�tt �fven Finlands afl�gsna bygder. V�ren 1856
+presiderade kejsaren i Finska Senaten och framlade sitt program f�r
+landets utveckling, �r 1861 sammantr�dde januariutskottet och 1863, mer
+�n ett halft sekel efter Borg� landtdag, landets till landtdag
+f�rsamlade St�nderrepresentation. Det nyv�ckta nationalmedvetandet,
+hittills bundet inom hj�rtan och sinnen, tr�dde nu ut f�r att
+f�rverkligas i handlingens v�rld; den kulturella r�relsen �fvergick i
+en social och politisk, s� storartad, som af sm� f�rh�llanden i ett
+litet land kunde v�ntas. I handel och industri, i kanal- och
+j�rnv�gsbyggnader, i folkskolor och l�rda skolor, i tidningar och
+tidskrifter, i �mbetsverkens byr�er, i kommunalst�mmor och
+st�nderf�rsamlingar, �fverallt skall man kunna sp�ra denna patriotiska
+anda, hvars djupaste och friskaste r�tter vuxit i Runebergs diktning
+och F�nrik St�ls s�gner. Det var vid denna tid generalguvern�ren grefve
+Berg, det f�rsvinnande systemets representant, som nu fick afg� f�r en
+friare utvecklings kraf, f�llde det betecknande yttrandet, att F�nrik
+St�ls imprimatur var censurens st�rsta misstag i Finland: att misstaget
+f�rdubblats, om detta imprimatur hade f�rv�grats, var en tanke utanf�r
+hans fattningskrets.
+
+Denna tid, som f�r Runeberg infaller mellan de tv� samlingarna af
+F�nrik St�ls s�gner, betecknar ett l�ngvarigt uppeh�ll i hans poetiska
+produktion. Det var dock icke den politiska r�relsen i landet, som
+upptog honom. Runeberg st�llde sig med afsikt fr�mmande f�r all
+politik. Hans vistelse i Borg�, p� sidan af hufvudstadslifvet, kom
+honom h�rvid till godo. Under Krimkriget, d� kanonaden fr�n Sveaborg
+skallrade i f�nsterrutorna p� Kroksn�s, fortsatte han d�r sitt vanliga
+sk�rg�rdslif. Professor Ilmoni, som i regeringens uppdrag f�rs�kte i
+Sverige motverka den d�r p� vissa h�ll uppflammande krigsifvern och
+dess ber�kningar p� en resning i Finland, hade uppmanat �fven Runeberg
+att i denna sak upptr�da med en vederl�ggning. Men denne, som
+visserligen delade hela folkets lojala trohet mot en lojal monark,
+svarade afb�jande. "Och d�rf�r, gode broder", till�gger han, "anser jag
+mig icke vara mindre varm f�r mitt f�derneslands intressen, jag vill
+blott icke direkt gripa uti dem, utan s�ka efter mitt m�tt befr�mja dem
+genom att troget verka inom det lilla omr�de, d�r jag arbetar". Ocks�
+�r det ett eget sammantr�ffande, att 1863, samma �r som med
+landtdagarnes �terinkallande det politiska lifvet tog sin b�rjan i
+Finland, Runeberg drabbades af det slaganfall, som f�r alltid
+f�rstummade hans lyra. Den ena epoken var afslutad, den andra begynte.
+
+�fven i spr�kfr�gan st�llde Runeberg sig och sin diktning utom striden,
+ehuru hans v�nner uppmanade honom att upptr�da och l�gga sin auktoritet
+i v�gsk�len. Han f�ljde med sympati arbetet f�r det finska spr�kets
+h�jande, hvarf�rutom den h�gre odlingen ej kunde vinna allm�nnare
+spridning i landet; han bevarade �fven sin v�nskap f�r Snellman, men
+ogillade best�mdt dennes nationalitetsteori, enligt hvilken landets
+bildade klass, d� f�r tiden enbart svenskspr�kig, var en nationen
+p�f�rd fr�mmande kast, som egde att i fosterlandets namn byta
+spr�k eller g� under. Ocks� k�nner hans diktning ingen s�dan
+national-�tskillnad. Den sociala �tskillnad, som d�r framtr�der mellan
+herremannaklass och allmoge, �r bildningens och lefnadsvillkorens, icke
+spr�kets eller rasens. Hanna p� pr�stg�rden, Augusta och majoren p�
+herreg�rden, �lgskyttarnes Herr kommissarie och hans husfru, alla
+representanter f�r den bildade svenskspr�kiga klassen, umg�s med den
+kringboende finskspr�kiga allmogen s� l�tt och f�rtroligt, att det ej
+ens fallit skalden in att i dikten antyda tillvaron af skilda spr�k. I
+skildringen af allmogen �r det flertaliga finskspr�kiga elementet icke
+f�r honom n�got v�sentligen annat �n det f�taligare svenskspr�kiga. I
+F�nrik St�ls s�gner, d�r folktyperna tecknats rikast, skall man v�l
+f�rg�fves fr�ga, huruvida Runeberg m�tt dem under konditionstiden i
+inlandet eller bland kustbefolkningen vid Borg�. Sven Dufva, Munter och
+�fven Spelt �ro mera utpr�gladt finska, Gamle Hurtig, De tv�
+dragonerne, N:o femton Stolt m�h�nda mera svenska. Men alla kunna de
+s�ga som Adlercreutz om Munter eller som studenten i F�nrik St�l:
+"�fven jag �r finne!" S� innerligt �ro de vuxna ur den historiska
+traditionens anda, som utg�r en nations v�sentliga enhet och k�nnem�rke
+och inf�r hvilken skiljemurar i h�rkomst och spr�k falla i grus".
+
+�fven betr�ffande Runebergs egen diktning, som hvarken d� eller ens nu
+tr�ngt ned till massan af nationen, kan man med fog p�st�, att det ej
+varit skillnaden i spr�k, utan i bildningsvillkor, som h�rvid utgjort
+hindret. Hvarf�r skulle ej annars Finlands svenskspr�kiga
+allmogebefolkning, f�r hvilken det spr�kliga hindret ej f�refanns,
+hafva tillegnat sig densamma framf�r den finskspr�kiga? F�rst sedan
+folkskolorna upptagit F�nrik St�ls s�gner, har Runeberg begynt verka
+bland folkets djupare lager �fven p� finska; under 1870-talet uppstodo
+genom samverkan af flere f�rfattare f�rtr�ffliga finska
+�fvers�ttningar, som tj�nat �fven de finskspr�kiga h�gre l�roverken och
+den finskspr�kiga bildade allm�nhet, som ej l�ser Runeberg p� hans eget
+spr�k. Men hvad hvarken spr�k- eller bildningsf�rh�llanden hindra, �r
+att Runebergs verk tillh�ra Finlands nationallitteratur, s� l�nge h�r
+en nation existerar.
+
+Men om Runeberg icke af det rikare offentliga lif, som uppblomstrade i
+hans land, l�tit sig bortryckas fr�n sin diktning, s� har dock hans tid
+p� 50-talet varit af andra omst�ndigheter splittrad.
+
+Sedan skalden hvilat ut efter S�gnernas f�rra samling och �fven n�gra
+nya tillkommit, intr�ffade sommarn 1851 hans svenska resa, hans enda
+f�rd utom hemlandets gr�nser. Han reste i s�llskap med Duneker sj�v�gen
+�fver Helsingfors och �bo och dr�jde i Stockholm tolf dagar, i Uppsala
+tv�, emottagen med hedersbetygelser, som v�l d�rf�rinnan icke kommit
+n�gon finsk man till del i utlandet. Det var dock icke
+hedersbetygelserna Runeberg s�kte, utan hj�rtan och tankar, och han
+fann dem till och med vid audienserna p� slottet och vid de officiella
+middagarna, hos v. Beskow med notabiliteterna af Sveriges vittra och
+l�rda samfund, p� Hotel Fenix med riksdagsm�n och litterat�rer, men
+framf�r allt vid enskilda bjudningar och samkv�m, d�r han l�rde k�nna
+Stockholms litter�ra personligheter. I Uppsala, d�r han fem timmar �
+rad fick st� och h�ra p� tal, utan att komma i samspr�k med
+studenterna, gick han slutligen f�rtretad sin v�g. Huru djupt hans verk
+tr�ngt in �fven i Sverige, fick han under dessa dagar till fyllest
+erfara. Samh�righetsk�nslan mellan syskonl�nderna p� hvardera sidan om
+Bottenhafvet, hvilken lidit n�gon afbr�ck under den finska nationens
+str�fvan att st� p� egen botten, hade genom F�nrik St�ls s�gner
+�terknutits med den historiska traditionens starkaste band; Sverige �r
+i dem representeradt af s�dana m�n som v. D�beln, Sandels, af Klercker,
+v. Schwerin, Wibelius: �fven Runeberg sj�lf h�rstammade fr�n Sverige,
+d�r hans farfar verkade som kyrkoherde p� Alunda pr�stg�rd i Uppland.
+�rkebiskop af Ving�rd, som i sitt tal p� Fenix ber�rde denna
+omst�ndighet, antydde enskildt f�r Runeberg, att man g�rna ville bereda
+honom plats i Sverige. Runeberg svarade: "Herr �rkebiskop, Finland �r
+en fattig mor, som beh�fver alla sina s�ner". �nnu p� �terf�rden, som
+skedde norr ut �fver Kvarken, blef skalden firad i alla st�der. Fr�n
+Ume� f�ljdes han af landsh�fding Montgomery ned till Vasa, allt medan
+firandet fortgick. Ocks� skrifver Runeberg fr�n sistn�mnda ort till sin
+hustru: "Den som vackert vore hos er tillbaka. Jag �r gr�nsl�st tr�tt
+p� all v�rldens h�rlighet och l�ngtar efter gr�t, fisk och lugn p�
+Kroksn�s".
+
+En god del af �ret 1852 var Runeberg upptagen af att inreda den nya
+g�rd, han k�pt sig sagda �r, sedan den gamla vid Kr�maregatan, d�r han
+bott i tretton �r och skrifvit sina f�rn�msta dikter, blifvit f�r
+obekv�m f�r den v�xande familjen. Den gamla g�rden har bevarats f�r
+efterv�rlden i en akvarell af Albert Edelfelt; med sina vindskupor och
+sitt h�ga brutna tak l�g den ett stycke p� sidan om det gamla Borg�,
+d�r det med krokiga gator och gammaldags sm� r�dm�lade tr�hus fr�n
+�stranden kl�ttrar upp mot Borgbacken och domkyrkan. Runebergs nya hus,
+detsamma som af statsverket inl�sts och nu v�rdas i Borg� som en
+nationalegendom, ligger i den nya stadsdel, som uppvuxit nedanom gamla
+Borg�.
+
+�r 1853 var Runeberg som b�st i farten med S�gnerna, d� han j�mte
+Stenb�ck och B.O. Lille of�rmodadt kallades till ledamot i den f�rnyade
+psalmkommitt�n, som 1854 sammantr�dde i �bo med uppdrag att kl�da den
+f�r�ldrade svenska psalmboken i en tidsenligare dr�kt. F�r Runeberg var
+detta uppdrag en medborgerlig plikt, som m�ste fyllas, hvad f�rsakelse
+den �n p�lade honom; hans varma religiositet och v�rdnad f�r kyrkan
+gjorde dock �fven denna plikt f�r honom till en hj�rtats sak. I �bo
+�tskildes man med den �fverenskommelsen, att de tre poeterna hvar p�
+sitt h�ll skulle utarbeta sitt f�rslag. Under tvenne �r, medan
+Krimkrigets kanoner dundrade och ryska soldater voro inkvarterade i
+hans g�rd, satt Runeberg vid sitt psalmarbete med en tr�genhet, som
+ingalunda var hans vana vid diktandet. Det drygaste arbetet medf�rde
+omarbetningen af de �ldre psalmerna, men till dem har Runeberg lagt vid
+pass 60 egna, af hvilka v�l en del �tergifva mera kyrkans l�ra �n
+skaldens, men flere �ro diktade nr hans eget innersta. Hans varma tro
+p� det gudomligas uppenbarelse i naturen och i ordet; hans glada
+f�rtr�stan till Guds k�rleksrika ledning och skydd; den innerlighet,
+hvarmed han fattar m�nniskans barnaf�rh�llande till Gud: det �r hvad
+som k�nnetecknar dessa klenoder i den svenska psalmdiktningen. "Min
+tid", skref han till v. Beskow i sitt majbref 1855, "har varit j�mt
+delad mellan undervisningen � gymnasiet och psalmarbetet, s� att
+dagarna liknat hvarandra som vattendroppar". Ocks� var, n�r
+psalmkommitt�n �ter sammantr�dde i �bo 1857, Runebergs f�rslag det
+enda, som l�g f�rdigt till granskning. Det genomgicks nu "rad f�r rad
+och ord f�r ord, v�gdes, klipptes, fylldes och j�mkades med en
+sorgf�llighet, som skonade hvarken person eller m�da", ber�ttar han f�r
+v. Beskow till julen samma �r. Han till�gger: "En ov�rderlig lycka f�r
+oss under allt tr�k var, att vi alla tre voro hj�rtans v�nner fr�n
+ungdomstiden och, fast jag sj�lf s�ger det, hvarken ot�liga eller
+f�f�nga. D�raf kom ocks� att icke minsta moln af os�mja kylde den
+sommarvarma friden under v�rt arbete och att minnet af denna tid nu kan
+vara oss outs�gligt k�rt". Betydande �ndringar undergick Runebergs
+f�rslag icke. "Sj�lfvaste Stenb�ck, som naturligtvis k�nner de frommas
+fordringar p� det nogaste, fr�jdar sig �fver v�rt arbete och p�st�r,
+att ingen med fog b�r kunna hafva n�got att klaga �fver", skrifver han
+fr�n �bo till sin hustru.
+
+Det f�rdiggranskade f�rslaget blef enligt kommitt�ns beslut tryckt till
+kyrkans jubelfest sommaren 1857, hvarvid f�rlagsr�tten tillerk�ndes
+Runeberg. Detta beredde hans tacksamma landsm�n tillf�lle att �t
+skalden sammanbringa en nationalg�fva under formen af en aktieteckning
+f�r ink�p af f�rlagsr�tten i fr�ga, hvilken teckning, under ifrig
+anslutning fr�n allm�nhetens sida, inbragte den f�r d�tiden betydande
+summan af 72,000 mark i nuvarande mynt; hvarje tecknare erh�ll ett
+exemplar af psalmboken, prydt med facsimile af Runebergs handskrift
+till psalmen N:o 223 j�mte skaldens namnteckning. Runeberg, hvars
+knappa lektorsl�n ej mera motsvarade de stigande utgifterna i hans hem,
+�fven om f�rfattarhonoraren begynt n�got �kas, hade h�rigenom med ens
+befriats fr�n ekonomiska bekymmer och vunnit en betryggad �lderdom.
+
+Runebergs psalmf�rslag blef, emot all f�rmodan, icke antaget, utan
+omarbetades i en ny kommitt� af Topelius' smidigare penna, tills det i
+sin nuvarande form stadf�stes p� kyrkom�tet 1886. I den finska
+psalmboken ha Runebergs psalmer �fven kommit till anv�ndning.
+
+�r 1857 erh�ll Runeberg, i f�ljd af de omst�llningar skol- och
+gymnasief�rordningen af den 7 april 1856 medf�rde, n�gra �r f�re
+uppn�dd emeriti �lder afsked med full pension fr�n sin lektorstj�nst
+vid gymnasiet och fick s�ledes friare h�nder f�r sin diktning, en glad
+tilldragelse som han, enligt bref till v. Beskow, firade med att g�ra
+ingenting.
+
+"V�r Herre", yttrade Runeberg vid denna tid, "har tv� v�ggar att f�ra
+m�nniskan till sig. Den ena g�r han spak genom sin aga, den andra
+�dmjukar han genom sin �fverv�ldigande godhet. F�r mig", tillade han,
+"har han valt den senare v�gen".
+
+I sammanhang h�rmed kan n�mnas Runebergs s�tt att b�ra v�rldsliga
+utm�rkelser, kallelserna till medlemskap i l�rda och vittra samfund,
+professorstiteln (1844), ordensdekorationerna b�de fr�n den egna
+monarken och Sveriges, hvilka med hans stigande rykte i all st�rre m�tt
+kommo honom till del. F�r fl�rdfri att pr�la med dem var han ock f�r
+fl�rdfri att ostentativt visa dem tillbaka, n�r han ej kunde p� f�rhand
+afb�ja dem. D�remot bar han icke med samma j�mnmod extra ekonomiska
+f�rm�ner af statsmedel, s�som det p� silfverbr�llopsdagen tilldelade
+studieunderst�det �t de �ldre s�nerna hvilket han �lade dem att afs�ga
+sig genast efter aflagda examina. �nnu mera f�rtr�t honom
+teologiedoktorsv�rdigheten, som Lille i all v�lmening skaffat honom i
+anledning af psalmf�rslaget 1857, en grad hvilken hans vetenskapliga
+studier ingalunda motsvarade. Han "fr�ste som ett strykj�rn", hvar g�ng
+det �mnet vidr�rdes, s�ger hans hustru. �nnu p� sin sjukb�dd kunde han
+vid minnet h�raf skaka sin friska v�nstra hand och f�rargad utbrista:
+"Sakramenskadt, de veta ej huru en karl skall vara!"
+
+Str�mborg, som redan nu begynt, efter sin utn�mning till lektor i
+Borg�, att n�rmare umg�s i det Runebergska hemmet, omn�mner den gl�dje,
+hvaraf Runeberg str�lade vid denna tid, d� han blott k�nt behof af att
+vara lycklig och se andra lyckliga. Han l�t sina id�er som sk�na f�glar
+i skiftande gestalter flyga omkring sig och f�gnade sig af att blott se
+dem, utan att ens s�ka f�nga dem. F�r sina g�ster, som �ter fr�n n�r
+och fj�rran str�mmade till hans hus, var han denna snillrika,
+varmhj�rtade, anspr�ksl�sa v�rd, som r�ckte till f�r alla och aldrig
+tycktes tr�ttna, huru �n nattens timmar fortskredo. Men medan studenten
+s�lunda var upptagen, fick f�nriken �ter i ensamheten r�ka sin mossa.
+
+Runebergs tid upptogs dessa �r �fven af nya upplagor af hans tidigare
+verk. �fvers�ttningarna till de stora kulturspr�ken befattade han sig
+icke med. I sj�lfva verket hafva endast de tyska blifvit best�ende,
+framf�r allt _W. Eigenbrodts Runebergs epische Dichtungen_, 1891,
+hvarmed hans f�rn�msta verk inf�rlifvats med v�rldslitteraturen, utan
+att dock tillsvidare hafva d�rst�des vunnit samma beaktande som
+Tegn�rs.
+
+Till vederkvickelse fr�n dagens m�ngahanda hade Runeberg vid tiden f�r
+psalmdiktandet begynt egna sig �t en ny art af jakt, r�ff�ngst med
+brockar, en vintersport hvarvid han utvecklade stor ih�rdighet och stor
+k�nnedom om r�fvens natur och lefnadss�tt, s� att jaktbytet under �rens
+lopp r�ckte till b�de f�r de tjugu�tta skinnen hans hustrus p�lskappa
+och som underlag till gev�ren p� v�ggarna i hans arbetsrum. "M�tte han
+blott inte g�ra af med sig med de d�r jaktf�rderna", skrifver hans
+hustru helt orolig. "Genom sn� och iss�rja, k�rr och sanka �ngar, allt
+g�r det med samma ifver, och med hans kolossala figur och 40 �r �r det
+ej mer detsamma som f�rr". Detta skrefs 1846; Runeberg var nu fyllda
+femtio.
+
+Omsider uppn�dde �fven den senare samlingens S�gner den f�rras antal af
+17. Material hade Runeberg ej saknat, det tills�ndes honom fr�n m�nga
+h�ll, s�rskildt af gamla veteraner eller deras �ttlingar. Men �mnet
+hade dock begynt utt�mmas, och hvarf�r skulle Runebergs s�ngm� nu mera
+�n annars upprepa sig? Det l�nga uppskofvet medf�rde en m�rkbar
+skillnad mellan de b�gge samlingarna. F�rm�gan att uppfinna situationer
+�r v�l lika stark i hvardera, men medan i den f�rra s�gnen �r anlagd p�
+en enklare handling och mera summarisk i framst�llningen, �ro i den
+senare detaljerna rikare, karakt�rsteckningen mera individualiserad,
+och dikterna verka med starkare dramatiska effekter. Den utveckling mot
+det dramatiska, som Runebergs skaldskap under dessa �r genomgick, har
+�fven h�r gjort sig g�llande.
+
+Till utgifnings�ret h�r _Bj�rneborgarenas marsch_, som sj�ngs f�rsta
+g�ngen af studenterna i Kaisaniemi den f�rsta maj 1860. Den sista af
+S�gnerna �r Landsh�fdingen. Samlingens emottagande b�de i Finland och
+Sverige vittnar om huru Runebergs l�sarekrets vuxit; han hade aldrig
+s�kt publiken, men nu s�kte publiken honom. H�ftet trycktes hos
+Sederholm i Helsingfors, d�r det f�rsta exemplaret ficks f�rdigt 1860
+den 13 december p� aftonen; man slets d�rom i enskilda kretsar. �nnu
+sent p� natten anropades f�rl�ggaren af f�nrikens v�nner, och n�r det
+f�ljande morgon utan annons blef bekant, att samlingen fanns
+tillg�nglig, blef bokl�dan formligen bel�grad. I Sverige tala
+tidningarna om en "oerh�rd", en "fenomenal" afs�ttning. Runebergs
+f�rl�ggare i Sverige, N.M. Lindh i �rebro, som nio �r tidigare ink�pt
+f�rlagsr�tten till Runebergs samtliga f�reg�ende verk f�r 3,300 rdr,
+erlade f�r detta lilla h�fte utan tvekan 6,000 rdr, ett honorar, som
+dittills ej uppn�tts af n�gon svensk f�rfattare, undantagandes Emelie
+Carl�n. Inom ett �r utkommo i Sverige och Finland fem upplagor p� vid
+pass 25,000 exemplar; �fven f�r Danmark trycktes en s�rskild
+svenskspr�kig upplaga.
+
+Allm�nheten hoppades p� �nnu en tredje samling S�gner, och i sj�lfva
+verket tyckes Runeberg haft n�gra i tankarna, s�rskildt en om
+Montgomery. Men hans s�ngm� kallade honom till nya uppgifter. "�t
+F�nrik St�l har jag sagt ett l�ngt, sannolikt evigt farv�l", skrifver
+han till v. Beskow i majbrefvet 1862.
+
+
+RUNEBERGS DRAMATISKA DIKTNING; HANS SJUKDOM OCH D�D.
+
+
+Mot slutet af Runebergs skaldebana intr�dde en riktning mot det
+dramatiska, hvaraf sp�ren g� l�ngt tillbaka. Redan de f�rsta �ren i
+Borg� var Holberg hans �lsklingsf�rfattare, och om hans intresse f�r
+Shakespeare vittnar hans uppsats af �r 1842: _�r Macbeth en kristlig
+tragedi_? N�r Stjernstr�m g�stade Borg�, var Runeberg en af den
+uppburna sk�despelarens ifriga �h�rare. Den tr�ghet, hvarmed de sista
+S�gnerna uppstodo, har kanske ytterst sin f�rklaring i skaldens h�g f�r
+en ny diktart.
+
+Knappt ledig fr�n S�gnerna, tog Runeberg i tu med _Kan ej_,
+familjem�lning i tre akter, ett lustspel p� inhemsk botten, d�r dock
+gestalterna p� episkt vis blifvit alltf�r skarpt utpr�glade f�r att
+r�ra sig med den l�tthet, lustspelet fordrar p� scenen; som l�sdrama
+har detta t�cka och graci�sa stycke sin fulla verkan. _Kan ej_
+fullbordades 1862 och uppf�rdes 1863 b�de i Stockholm, K�penhamn och
+Helsingfors; i Finland har det �fven sedermera h�llit sig som
+repertoarpjes p� Runebergsdagen.
+
+Julen 1863 utkom KUNGARNE P� SALAMIS, en tragedi i fem akter, som
+skulle "f�lja efter sin idylliska syster och bedja om urs�kt f�r hennes
+enkelhet", skrifver Runeberg till v. Beskow. Denna antika tragedi hade
+skalden p�b�rjat redan p� 1840-talet, innan F�nrikarne tr�dde emellan,
+vid tiden efter hans transport fr�n det latinska lektoratet till det
+grekiska, d� l�sningen af de grekiska auktorerna i skaldens fantasi
+�terv�ckte antikens formsk�na v�rld. I dess saga och historia fann han
+den fastare botten hans dramatiska instinkt s�kte: Sofokles' "Ajas
+gisselb�rarn" var en omedelbar f�reg�ngare till Kungarne p� Salamis,
+hvaraf redan tre akter voro fullbordade 1845, d� skalden nu, efter
+n�rmare tjugu �rs f�rlopp, �terupptog till behandling detta stora �mne.
+
+N�r Runeberg begynte syssels�tta sig med dramatisk diktning, yttrade
+han i bref till en af v�nnerna fr�n L�rdagss�llskapet, att hans
+afgjorda riktning �t det episka m�jligen d�rvid kunde leda honom p�
+afv�gar. Denna farh�ga har besannats, �tminstone f�r dramats tre f�rsta
+akter, d�r expos�n och karakt�rsteckningen f�tt en nog mycket episk
+bredd och saklighet. Samtalet mellan Leiokritos och Leontes, d�r fadren
+f�r sonen motiverar det h�rda regemente, hvarmed han vill betrygga sitt
+efter Ajas' fall usurperade v�lde p� Salamis, saknar dramatisk
+h�llning, och Leontes' pliktkollision, d� hans erk�nnande af Ajas�ttens
+anspr�k st�lla honom i valet mellan Eurysakes och sin egen fader, �r
+utk�mpad i ynglingens br�st redan f�re dramats b�rjan, medan Tekmessas
+och s�ndebudens ber�ttelser �ro episka best�ndsdelar utanf�r handlingen
+p� scenen, l�t vara efter antikt m�nster. Ett starkare dramatiskt lif
+m�ter i de b�gge senare tillkomna akterna, d� genom Eurysakes'
+upptr�dande p� Salamis katastrofen n�rmar sig: vapenbytet mellan
+Leontes och Eurysakes, den v�xlande striden, Rhaistes' d�d, Leontes'
+fall f�r sin faders sv�rd, Leiokritos' underg�ng och Eurysakes' seger,
+allt sammang�r till en stor dramatisk verkan, som g�r sig g�llande
+�fven fr�n scenen.
+
+Om Kungarne p� Salamis det oaktadt aldrig blifvit n�got spelstycke, kan
+detta bero �fven p� annat �n dramatiska brister; en hufvudorsak ligger
+tvifvelsutan i dess fr�mmande, antikartade inneh�ll. Icke blott dramats
+yttre form: den sexfotade jambiska versen, spr�k och diktion, repliker
+och argumentering, �ro h�mtade ur det grekiska dramat; �fven
+karakt�rsteckningen inrymmer drag af antik h�rdhet och konsekvens:
+Eubulos, den gamle fiskaren, hvars trohet mot Ajas�tten verkar med
+styrkan af en naturdrift; Rhaistes, h�rskarens gunstling, som i sitt
+v�sen r�jer intet annat �n l�ghet: Eurysakes, hvars h�mndk�nsla p�
+forngrekiskt vis g�r ut �fven �fver besegrade fienders lik: allt detta
+�r drag, som st� fr�mmande f�r den moderna andan.
+
+Men d�rmed �r Kungarne p� Salamis ej blott en studie p� antiken. I
+dessa den forngrekiska v�rldens gestalter har Runeberg framf�r allt
+s�kt och tr�ffat det allm�nt m�nskliga, det f�r alla tider g�llande.
+Leontes' str�nga ifver f�r det r�tta, f�r hvilket han offrar sitt lif,
+verkar som ett f�rebud till den stoiska filosofin; men denna l�ra
+innebar m�nga kristna best�ndsdelar. Med sitt saktmod och sin
+f�rsonlighet kommer Tekmessa kristendomen ganska n�ra, och �nnu n�rmare
+kommer Leiokritos, i det skuldmedvetande, hvarmed han i underg�ngens
+stund b�jer sig inf�r de himmelske, hvilkas uppfostrande ledning af
+m�nniskolifvet han bevittnat; men dessa makter--desamma som b�jde
+Fjalar--hafva uppenbarat sig f�r m�nniskan s� l�nge hon varit m�nniska.
+Genom att s�lunda i det antika lifvets former tr�ffa dess best�ende
+drag har Runeberg af detsamma gifvit i Kungarne p� Salamis en bild, som
+h�r till det yppersta den nyare diktningen frambragt. Han har ock
+d�rvid egnat en g�rd af tacksamhet �t den bildningsv�rld, ur hvars rena
+och klara former hans s�ngm� h�mtat en s� v�sentlig n�ring f�r sina
+alster. Med sina h�ga tankar, sina varma k�nslor, sin underbara diktion
+�r Kungarne p� Salamis en svanes�ng, v�rdig denna s�ngm�.
+
+Runeberg sj�lf har kallat Kungarne p� Salamis "ett dramatiskt
+l�rosp�n". Att han k�nde sig kallad att fortg� i denna riktning �r
+otvifvelaktigt. Han hade funnit sin art inom det historiska
+sk�despelet, och de verk, som ur de gifna f�ruts�ttningarna kunnat
+utg�, hade m�h�nda grundlagt hos oss en inhemsk dramatik. Men den
+F�rsyn, af hvars mantel han i sin diktning s�kt lyfta en flik, hade h�r
+best�mt dess m�l och gr�nser.
+
+Samtidigt med Kungarne p� Salamis utkom Wecksells "Daniel Hjort", en
+m�h�nda mera utpr�gladt dramatisk skapelse �n Runebergs. Men denna ande
+br�ts vid samma tid i b�rjan af sin bana: den litter�ra epoken var
+afslutad. Blott Topelius' milda lyra klingade �nnu genom det sociala
+och politiska arbetets buller.
+
+       *       *       *       *       *
+
+Den 17 december 1863 utkom Kungarne p� Salamis i bokhandeln; den 19
+hade Runeberg med sin yngsta son begifvit sig ut p� r�ff�ngst f�r att
+vittja sina brockar, d� han tr�ffades af det slaganfall, som f�ngslade
+honom vid sjukrummet f�r �terstoden af hans lefnad. Slaget hade drabbat
+med s�dan h�ftighet, att skalden f�rdes hem utan medvetande och till
+utseendet lifl�s.
+
+Ryktet om olyckan spred sig snabbt �fver hela landet. I hufvudstaden,
+s�ger "Helsingfors Dagblad", h�r man tusende g�nger samma fr�ga: Huru
+�r det med Runeberg? F�rst efter n�gra dagar begynte en b�ttring
+intr�da, men den blef aldrig fullst�ndig. Den h�gra sidan f�rblef
+f�rlamad, s� att den sjuke endast med sv�righet kunde r�ra sig i sina
+rum, st�dd med v�nstra armen p� n�gon af de hemmavarande s�nerna, medan
+den h�gra var instucken i barmen p� nattrocken. Man hade anskaffat en
+rullstol med vefmekanism f�r v�nstra handen, men Runeberg �lskade icke
+"detta slags samf�rdsel med v�rlden". �fven talf�rm�gan f�rblef st�rd;
+endast i b�ttre stunder talade skalden obehindradt. Fullst�ndigare
+�terv�nde sj�lsf�rm�genheterna, minne och tankereda; men den poetiska
+kraften var f�rst�rd: anden var bunden vid den brutna kroppen, men
+f�rm�dde ej mera verka i den. Somrarna kunde den sjuke �nda till och
+med 1868 tillbringa p� Kroksn�s, men f�rblef d�refter i staden. Mest
+l�g han p� sin b�dd, hvarvid pl�gorna k�ndes mindre; ett gr�tt,
+kvartersl�ngt sk�gg bet�ckte haka och mun.
+
+Under dessa skaldens pr�fvo�r var hans maka hans outtr�ttliga
+v�rdarinna i sjukdomen och s�llskap i ensamheten. Hennes dag f�rgick
+under st�ndigt sysslande med den sjuke, hennes n�tter blefvo som hans
+oroliga och s�mnl�sa, s�ger en af Runebergs nyare biografer. �nda till
+�tta timmar i dygnet kunde hon sitta som f�rel�serska vid hans b�dd.
+Gripande �r hennes bref kort efter den 5 februari 1865, det f�rsta �r
+d� Runebergsdagen begynte h�gtidligh�llas i Borg�, f�r att efter hand
+blifva en nationaldag f�r hela landet. I anledning af festligheterna
+ute i staden skrifver hon: "Det skulle i sanning gjort mig godt, om jag
+skulle trott, att p� festen en enda skulle med en v�nlig tanke ett
+�gonblick kommit ih�g 'den store mannens' ringa stackars hustru, som
+alls icke, s�som andra hustrur, kan f� r�kna sig vara 'ett' med den hon
+�fver allt h�ller k�r, men som �nd� ibland icke kan betvinga en l�ngtan
+att icke vara st�lld s� l�ngt ifr�n honom".
+
+Fredrika Runeberg �fverlefde sin make med endast tv� �r; hon ligger
+begrafven vid hans sida p� N�sebacken i Borg�.
+
+Naturlifvet, som i h�lsans dagar varit Runebergs b�sta vederkvickelse,
+spred sin trefnad �nnu i hans sjukrum. Utanf�r dess f�nster hade han
+l�tit inr�tta ett br�de, d�r han dagligen h�ll fri taffel f�r ortens
+sm�f�glar, medan en �fver s�ngen anbragt reflexionsspegel satte honom i
+tillf�lle att fr�n b�dden betrakta dem. Str�mborg ber�ttar, huru han
+�nnu 1875 p� vintern i en p� f�gelbr�det utst�lld bur f�ngade en
+bofink, som eljes hade f�rg�tts i den starka k�lden, och h�ll den i
+buren som g�st vintern �fver. En annan g�ng hade han t�mt ett litet
+m�ss, som intog sina m�ltider dagligen framf�r hans s�ng, eller en
+fluga, som h�ll honom s�llskap vid bordet. S� gladde sig skalden �nnu i
+det sista att se lifvet trifvas under hans v�rd, medan han f�rkortade
+de l�nga timmarna i det nu s� tysta skaldehemmet.
+
+I b�ttre stunder tog Runeberg g�rna emot bes�k af v�nner och bekanta
+och sk�mtade gladt om gemensamma minnen eller dr�jde vid anekdoter ur
+det f�rflutna; det var under dessa �r Str�mborg gjorde sina biografiska
+anteckningar, som �ro en s� oskattbar k�lla f�r k�nnedomen om Runebergs
+lefnad. N�r professor C.R Nyblom fr�n Uppsala 1869 om sommarn bes�kte
+honom f�r att ombes�rja den upplaga af hans samlade verk, som tills nu
+varit i bruk h�r som i Sverige, emottog han af "den lidande och i
+stoftet bundna skalden" detta intryck af storhet, som s� m�ngen
+bes�kare fr�n hans h�lsas dagar omtalar. I sitt f�rord ger den k�nde
+svenske estetikern en ansl�ende och �sk�dlig bild af lifvet i Runebergs
+hem. "Sedan han s�ndt sin tack och h�lsning till alla v�nner � denna
+sidan af �stersj�n", slutar skildraren, "tog jag farv�l af honom med en
+k�nsla, som ej kan beskrifvas. Det var en af de f� g�nger, jag haft den
+lyckan att st� inf�r en verkligt storartad, i alla h�nseenden helgjuten
+personlighet. Ett s�dant m�te gl�mmer man aldrig".
+
+Hvad Runeberg lidit i det tysta under dessa tretton �r, klagat har han
+icke. En af de sv�ra dagarna, d� han uttalade sin l�ngtan till
+N�sebacken, till begrafningsplatsen, och hans hustru med t�rfylldt �ga
+fr�gade, om han s� g�rna ville bort h�rifr�n, p�minte han henne gladt
+om n�gra rader, dem han sommarn 1828 skrifvit i minnesboken i lusthuset
+i Pargas:
+
+    Hur ljuft att dr�ja, hur l�tt att fara,
+    n�r _Minnet_ lofvar v�rt namn f�rvara.
+
+Efter hand nalkades slutet, krafterna aftogo, och genom s�mnl�sa n�tter
+och tr�tta dagar skred tiden fram mot den afg�rande stunden, den 6 maj
+1877. Dagen f�r begrafningen, som f�rsiggick Borg� den 12 maj, voro
+Finlands st�der sorgkl�dda, och i alla hamnar flaggade fartygen p� half
+st�ng. Finlands st�nder, f�r tillf�llet f�rsamlade till landtdag i
+Helsingfors, universitetet och skolorna, senaten, gardet och
+kadettk�ren, korporationer och f�reningar n�rvoro vid denna
+nationalh�gtid f�r Finlands folk: �ndl�st gick t�get uppf�r N�sebackens
+furukl�dda sidor. Det svenska broderfolket tog med Finlands del i akten
+genom talrika kransar vid grafven och genom telegram till skaldens maka
+fr�n Sveriges riksdag, Svenska akademin och l�rda s�llskap. �fven
+Danmark och Norge voro vid grafven representerade. P� Finlands st�nders
+v�gnar talade Snellman, p� universitetets Topelius; under Pacius'
+ledning sj�ngo studenterna med Topelius' ord:
+
+    Fj�rran tid skall hans runor stafva,
+    natt skall icke hans namn begrafva,
+    ok skall icke hans folk f�rslafva,
+    seger skall ur hans aska gro.
+
+
+
+
+
+
+�LGSKYTTARNE.
+
+Nio s�nger.
+
+
+
+
+F�rsta s�ngen.
+
+
+Aftonvarden var nyss full�ndad i torpet. En l�mning
+L�g p� det rymliga bordet �nnu, kring st�fvan med kalja
+Stycken af h�lkaksbr�d och i koppar pot�ter och mujkor.
+Stugan var v�l uppeldad och varm; fr�n h�rden vid ugnen
+Spred en sprakande gl�d den behagliga hettan och fyllde
+Taket med skyar af r�k, att p�rtorne knappast och sl�dan
+Kunde p� sparrarme ses, d�r lagde de voro att torkas.
+R�ken h�ll sig i h�jden likv�l, och under dess m�rker
+Blossade p�rtor i m�ngd och belyste det landtliga folkets
+Aftonbefattningar �n, v�rdinnan, den driftiga Anna,
+Hvilken f�r sig och sin �rade man uppb�ddade s�ngen,
+Dottren, som sk�ljde f�rn�jd vid muren den sotiga grytan,
+Gnolande runor i lugn, och sonen, den raske, som flitigt
+�ste �t f�larnes par, d�r de stampande stodo vid d�rren,
+Hackelse, blandad med mj�l, i den v�l hopfogade hoen.
+
+V�rden och herreg�rdstorparen sj�lf, den f�rst�ndige Petrus,
+Stod fr�n b�nken opp, d�r han sutit i slumrande dvala,
+G�spade l�nge, str�k ur pannan det yfviga h�ret,
+Str�ckte mot taket armarna h�gt och bl�ste omsider
+Makligt ur tr�ttad kropp den tungt insmygande s�mnen.
+G�rna han lagt sig i ro, d� han dagen igenom arbetat,
+Vadat i skogarnas sn� och sl�pat stockar till herrg�ln,
+Hade ej herr kommissarien sj�lf bedt alla af g�rdens
+Underlydande m�n den f�ljande morgonen tidigt
+Samlas hos honom f�r �lgarnes skull, som man sk�dat i nejden.
+Nu, i bekymmer att rusta sig ut till den stundande jakten,
+M�ste han, tr�tt som han var, f�rdrifva den �lskade s�mnen.
+V�gkosts�cken h�ngde d�r tom och f�rbidde att fyllas,
+Och hans f�rtr�ffliga b�ssa, som s�llan klickade annars,
+Ville f�r skottet sist ej elda, ty flintan var trubbig.
+F�rst fr�n dess tr�dknapp tog han f�rsiktigt b�ssan och afdrog
+Sj�lskinnsfodret, som skyddade l�s och pipa f�r v�ta.
+
+Glad i sitt sinne bes�g han den nyss svartm�lade stocken,
+Medan ur l�dan d�ri en hvassare flinta han framtog;
+Men till sin hustru talte tillika den �rlige Petrus:
+"Anna, i afton �nnu �r det b�st, att du fyller min mats�ck,
+S� att den m�ttar en man, som en dag vill dr�ja i skogen.
+Skaffa i ordning i kv�ll, om du ej vill st�ras i morgon;
+S�mnl�s s�ngkamrat �r f�rsummadt arbete st�ndigt."
+
+Men hon svarade nu, den driftiga Anna, f�rtrytsam:
+"Aldrig ser jag ett slut p� din h�ftiga l�ngtan till skogen.
+�r du en bj�rn till sinne och h�g, f�rst�ndige Petrus,
+Lysten best�ndigt p� rof och �nskande jakter och vildbr�d?
+Se, f�rst�ndige v�n, ej m�ktar du trifvas i stugan;
+Visst som en br�nnande gl�d f�r din fot �r det fredliga golfvet;
+Men att syssla i skogar och k�rr on�digt och st�ndigt,
+S�dant �r ditt. Nu m�ste du dock sl� jakten ur h�gen.
+Kommer min bror, som han loft, och bes�ker oss, l�nge f�rv�ntad,
+L�mnande g�rd och barn, dem moderl�se han �ger,
+Passar det d�, att jag h�r, med den galande tuppen som husv�rd,
+Sitter allena och s�ker att roa den �lskade g�sten?
+V�l det �gnade dig att hemma f�rblifva och motta
+Honom och v�xla f�rtroliga ord som sv�ger med sv�ger."
+
+"Icke dock s�", genm�lte den v�lf�rst�ndige Petrus,
+"Icke dock s�, ordkunniga mor; hvad min herre befallt mig,
+M�ste jag lyda, om �n det ej gl�dde mitt sinne som jakten.
+Men om han kommer i morgon, din bror, den raske Mattias,
+V�l, undf�gne du d� med v�nliga h�fvor den k�re,
+S� att han sitter i stugan f�rn�jd, tills jag hinner tillbaka."
+
+Honom svarade �ter den m�ngordkunniga Anna:
+"S�ge jag stundom en vinst af ditt stora besv�r och din m�da,
+Mindre ville jag d� p� din of�rtrutenhet undra;
+Men d� du gick v�laktade herr kommissarien till handa
+Dagen igenom och sk�t de flesta och yppersta �lgar,
+Kom du tillbaka om aftonen glad, ifall du en hud blott
+Mer �n kamraterna fick, d� han tog det mesta, din herre."
+
+Leende svarade �ter den v�lf�rst�ndige Petrus:
+"H� h�, kunniga Anna, bet�nk, att min herre allena
+Vill ansvara f�r oss, om befallningsman f�r oss till tinget.
+Noga besinne du, mor, att �lgarne borde besparas
+Endast f�r kungens gev�r, om han n�'n g�ng reser i landet."
+
+Tiga f�rm�dde dock icke den m�ngordkunniga Anna,
+Utan hon j�mnade s�ngen och log och talte och sade:
+"Litet kostar en plikt, som aldrig fordras och kr�fves;
+S�g du v�l n�gonsin f�rr bland oss, att en herre blef tingst�md?
+Bringa blott sj�lf en knippe med fisk eller f�gel till fogden,
+Se, om han st�mmer dig d�! 'V�lkommen, granne, v�lkommen',
+Ropar den �rade frun, ren innan du stigit p� trappan,
+Leder dig in och hviskar sin man i �rat, och v�nligt
+R�cker han genast sin hand och fr�gar: 'Hvad har du att s�ga?'
+Stor konst vore det ej att sj�lf ansvara, ty snaror
+Har du i skogarna nog och skjuter en orre som oftast.
+Men det m� vara; den rike befaller, den fattige lyder."
+
+S� hon sade, och knappt hon talat till �nda, d� bj�llror
+H�rdes fr�n v�gen invid. Man lyssnade hastigt och uppsteg,
+Sk�t gluggluckan tillbaka och tittade ut; men i blinken
+Stod en fr�mmande man med frustande f�le p� g�rden.
+G�sten fr�n Kuru k�nde man snart, den raske Mattias,
+Annas �lskade bror, som ej ov�ntad var anl�nd.
+
+Raggig som bj�rnen tr�dde han in i den �ngande stugan,
+Nickade gladt vid d�rren och slog med den yfviga m�ssan
+Sn�n fr�n sin f�rskinnsp�ls och fr�n f�tternas ludna bekl�dning.
+V�rd och v�rdinna och dotter och son v�lkomnade honom
+Alla med hand och med famn, och de sp�dare barnen p� muren,
+Tittande sotiga fram, nedkl�ngde med skri, att af g�sten
+F� sig en kringla enhvar och en mjuk ostskifva till v�lkomst.
+
+Sedan man h�lsat, manade Anna sin �rade broder
+Genast att s�tta sig ned och viste den yppersta platsen
+H�gst vid bordet, d�r b�nk med b�nk i vinkel f�renas.
+Denne satte sig d�r, p�t�nde sin m�ssingsbeslagna
+Pipa och r�kte tobak, som han sj�lf planterat och skurit,
+Medan med n�je han svarte sin syster, som fr�gade mycket
+S� om hans blomstrande barn som hans b�rdiga hemman i Kuru.
+
+Petrus, den v�lf�rst�ndige, gick och l�ste ur redet
+F�len, som stampande stod fastbunden med tygel p� g�rden.
+R�nkerna tog han p� armen och bj�llerkransen och lokan
+Och inledde med b�ng den modige h�sten i stugan.
+
+L�nge dr�jde dock icke den kunniga Anna vid ord blott,
+Utan hon l�mnade m�nnerna fritt att tala i v�xling,
+Medan hon gick att bereda sin bror en smakelig kv�llsvard,
+Kistan l�ste hon opp, den beslagna, som lyste i stugvr�n,
+M�lad med eldr�d grund och med m�rkare blommor beskuggad,
+Framtog br�nnvinsflaskan och glaspokalen med tr�dfot,
+Dukade, br�t det mjukaste br�d fr�n spettet och frambar
+Ordnade stycken d�raf; men ur boden h�mtade dottren
+Sm�r och dricka och k�tt till glad v�lf�gnad f�r fr�nden.
+S� bestyrdes hans m�l i en hast, ty den kloka v�rdinnan
+Hade p� f�rhand ren anr�ttningen lagt i beredskap,
+S� f�r att f�gna sin bror som att visa de h�fvor, hon �gde.
+Denne t�mde pokalen och �t med f�rn�jelse kosten.
+
+Men hon gl�mde ej heller, den kunniga Anna, att �ter
+Taga sitt samtal opp p� det st�lle, d�r nyss hon det l�mnat,
+Och hon talade snart till den raske Mattias fr�n Kuru:
+"Visst m� jag kalla det sv�rt f�r en man att sk�ta allena
+Ej blott yttre bestyr, men p� en g�ng sysslorna inne,
+Mest dock ifall hans hus �r som ditt f�rm�get och vidstr�ckt.
+Ser man ej m�ngen g�ng, hur �fven den frodige h�sten
+Tr�ttnar i backen, d� ensam han drar det betydliga lasset?
+Men d�r f�raren g�r vid fimmelst�ngen och hj�lper,
+Manande mycket med v�nliga ord, d�r komma de b�da
+L�ttare fram; och s� �r bekymret mindre f�r mannen,
+N�r af en trogen hustru han f�ljs, som delar hans m�da."
+
+Henne svarade �ter den raske Mattias fr�n Kuru:
+"Undra d� ej, att s� s�llan jag f�r kringflacka och resa.
+Se, s� �r det med mig, och s� �r jag stadd p� mitt hemman,
+Likasom g�ddan st�ngs i den rumrikt gillrade katsan:
+Hvart hon f�rfogar sig, l�ngtande ut, fr�n ett h�rn till ett annat,
+S�tta sig hinder emot, och f�rg�fves bryter hon b�ljan.
+�gor och skog har jag sk�tt i min tid, som det �gnar en bonde,
+V�rd har jag varit, och nu skall jag vara v�rdinna tillika.
+Knappt ett �r har f�rg�tt, sen min hustru, den goda, f�rl�t mig;
+Tyngre det varit mig dock �n alla de andra tillhopa.
+Gick jag att pl�ja, gick jag att sk�ta min viktiga korns�dd,
+Eller om sedan jag bj�ds af �rets v�xlande tider
+B�rga mitt frodiga h� och sk�rda den gulnade r�gen,
+R�dde d�r pigor och barn oeftersedda i stugan;
+Dr�jde jag �ter inne en stund, snart flyktade fliten
+D� fr�n �ker och �ng, och den op�manade dr�ngen
+Satt, med armarne lagde i kors, i behagelig hvila.
+Men hvad som tryckte mig tyngst, var barnen, det �ldre, som st�ndigt
+Ropte sin mor, och det yngre, som gr�t vid det fr�mmande br�stet."
+
+Honom svarade r�rd den m�ngordkunniga Anna:
+"Ovis kallar jag dig, om du s� f�rn�ter i �ngslan
+Lifvets raskaste �r, d� du �n kan njuta och fr�jdas.
+D�rf�r v�lje du snart en f�rst�ndig hustru, som trogen
+V�rdar ditt hus och f�rn�jer dig dag och natt med sitt s�llskap,
+S�som jag menar, du snart skall finna en flicka ben�gen."
+
+Men allt medan han �t, genm�lte den raske Mattias:
+"S� har jag tyckt, f�rst�ndiga mor, men med tvekan och oro
+S�g jag bland kvinnornas m�ngd och fann �n icke den r�tta.
+Ofta t�nkte jag s�: Skall jag v�lja en ung eller �ldre?
+Allvarsammare kunde dig v�l den mognare vara.
+Ty hvart hv�lfvande �r omfj�ttrar det h�ftiga lynnet,
+Likasom spindeln spinner den kufvande tr�den om flugan;
+Men ej g�fve hon mig, hvad den yngre f�rm�dde att gifva,
+Kindernas f�gring och k�rlekens fr�jd, som den kraftiga mannen
+Efterstr�fvar likv�l som kvinnans yppersta hemgift.
+�ter r�ds jag att, seende blott p� mig sj�lf och mitt n�je,
+Taga en ung, som, flyktig och yr, v�rdsl�sade barnen,
+Eller ock, sedan hon sj�lf f�dt blomstrande s�ner till v�rlden,
+Blefve ett gissel f�r dem, som ej legat dess hj�rta s� n�ra.
+D�rf�r dr�jer jag �n och med fruktan blickar mot valet."
+
+"Hej dock", sade i hast den kunniga Anna, "best�ndigt
+Faller det m�nnerna k�rt att eftersinna och r�dsl�.
+Innan de f�retaga en sak, skall det t�nkas och t�nkas
+Med och mot; s� skr�mmas de l�tt af diktade faror,
+Ofta dr�jande s�, tills det nyttiga g�r dem ur h�ndren.
+Icke �r allt ostadigt, som ej �r stadgadt af �ren;
+Icke �r stadigt allt, som l�nge af varandet gl�dt sig.
+M�ngfald f�der i jordiska ting den rika naturen,
+M�ngfald f�der hon ock i m�nniskolynnen och tankar.
+Ser man dock l�tt, hur hon st�r p� sin strand, v�rplantan, och knoppas,
+Fredlig, rotad och lugn, d� den hundra�riga b�cken
+St�rtar i yra f�rbi och nejderna fyller med buller.
+Tag en flicka, Mattias, och tag den jag bjuder dig genast!
+Ser du p� ungdom, nog, hon �r aderton�rig, min broder,
+Ser du p� kroppens runda behag och den fylliga kindens,
+F�r du v�l l�nge s�ka en stoltare flicka �n denna.
+Men om p� lynnet du ser, �r hon fromsint, stilla och b�jlig,
+L�rd af sin barndoms n�d att tacksamt skatta det goda.
+Nu framlefver hon lyckliga dar p� den st�tliga herrg�ln,
+Piga bland pigornas m�ngd, men aktad af alla som ypperst.
+Henne f�rtror herrskapet de prunkande v�fvarnas sk�tsel,
+Henne bestyret om mat och k�llarens nycklar och bodens,
+Och snart kunde du tro, att hon fostrats d�r som en dotter."
+
+Men nu f�ll han i talet, den v�lf�rst�ndige Petrus,
+Lysten att f�ra det ut, som hans kunniga hustru begynte:
+"Hedda menar du visst, Zakarias' dotter, med l�tthet
+K�nner jag Hedda igen i det v�lf�rtj�nta ber�mmet.
+Har hon dock vuxit opp ur sin barndoms m�dor och sorger,
+Liksom den goda k�rnan, om �n i svagare jordm�n,
+Kraftfullt vecklar sig ut och blir en lofvande planta.
+Ingen passar som hon f�r den raske Mattias, och s�kert
+Skulle den �rlige snart, om han henne blott finge f�r �gat,
+B�rja p� vigselring och f�rlofning t�nka och skynda.
+Ty s� �r hon i sanning f�r m�nnernas flyktiga blickar
+Som f�r trastarnas tropp den b�rrikt lockande r�nnen;
+Ystert sv�rma nu dessa och sv�fva p� luftiga vingar,
+Tills de i farten i hast bli varse det rodnande tr�det;
+Genast skratta de h�gt af gl�dje och skynda beg�rligt
+Alla i t�flande flykt till de yppiga klasarnas skatter;
+Sedan h�nga de vid och t�la v�l buller och k�ppkast,
+Innan de fly, d� man lysten p� b�r vill jaga dem unnan.
+D�rf�r ber jag ock den, som �r v�rd det goda, att genast
+St�lla hos henne sig in, att ej andra m� hinna i f�rv�g;
+D�rf�r skynde du snart, v�rderade sv�ger, till herrg�ln."
+
+Honom svarade s� den raske Mattias fr�n Kuru:
+"Roligt vore att se den mycket beprisade flickan,
+Funne en f�rev�ndning jag blott f�r det k�cka bes�ket,
+Ty att f�r friare strax misst�nkas behagar mig icke."
+
+Men d� log han behagligt, den v�lf�rst�ndige Petrus,
+Glad af sitt goda f�rslag, och han talade �ter och sade:
+"D�rtill att finna ett r�d �r l�tt, ty, i sanning, din �nskan
+Passar till st�llningen nu som osten till krusade formen.
+Tidigt i morgon g�r jag p� �lgjakt, s�som min herre
+Bedt och befallt; d� f�ljer du raskt, med min b�ssa bev�pnad,
+Och s� hinna vi snart till den v�lbemedlade herrg�ln.
+Men d� i stugan du tr�dt och de �friga skyttarna samlas,
+Spanar du tigande opp med din blick den f�rst�ndiga Hedda.
+L�tt p� de rodnande kindernas glans och den dr�pliga v�xten
+K�nner du henne igen, om hon sute bland hundrade pigor.
+Om hon behagar dig d�, det jag tror du skall finna besannadt,
+Kan du ock v�xla ett sk�mt eller spr�ka f�rtroligt med flickan.
+Sedan bet�nke du v�l, s� l�nge vi dr�ja p� jakten,
+Hur hon till n�jes dig var och om henne du �nskar till hustru;
+Sist, om det faller dig k�rt, skall jag �ter blifva din talman."
+
+Men han beprisade nu, Mattias, f�rslaget och uppsteg
+Just i detsamma, m�tt af den goda f�rpl�gningens sk�nker,
+Och med ett famntag tackade han sin sv�ger och syster.
+�fverm�ttan f�rn�jdes ocks� den f�rst�ndiga Anna,
+N�r hon f�rm�rkte sitt v�nliga r�d af m�nnerna gilladt,
+Och hon dr�jde ej mer att f�r b�gge bereda en v�gkost.
+Men d� hon packat en n�rande mat i v�skan af n�fver,
+H�ngde hon �ter den tung p� den h�lliga knappen i v�ggen
+Och gick sedan �stad att b�dda ett l�ger �t brodren.
+Halmen skakades opp i den rymliga s�ngen, beh�ndigt
+Bredde hon lakan d�rp� och hufvudkudden af fj�der,
+Medan den blomstrande dottren med st�t inbragte till t�cke
+Ryan, som fordom blef v�fd f�r de fromma f�r�ldrarnes bruds�ng.
+Anna, f�rst�ndiga mor, v�l hade du mycket f�r�ndrats,
+Sedan du br�llopsnattens behag invigde och ryan,
+Kinden var rynkig nu och de smidiga formerna fetnat;
+Men densamma i prakt var �n din rya med samma
+R�da och hvita och svarta och bl�a fasoner i ullen;
+Denna tj�nade nu din bror till ett prunkande t�cke.
+
+Men n�r allt var beredt och enhvar �stundade hvila,
+Sl�ckte de p�rtornas flammande bloss och f�rtrodde de tr�tta
+Lemmar �t nattens s�fvande hand att f�rfriskas och styrkas.
+
+
+
+
+Andra s�ngen.
+
+
+Ren aftynade syrsornas s�ng p� den sotiga muren,
+Gl�den f�rkolnade ren, och i vr�n p� sin vanliga pinne
+Gol nattvakande tuppen, beb�dande morgonens ankomst.
+Knappast skulle �nd� den f�rst�ndige Petrus ur dvalan
+Vaknat, tr�tt som han var af de f�rra dagarnas m�dor,
+Hade tillika en stormande tr�ta p� muren ej uppst�tt,
+Hvilken med buller och brak tillv�xte i nattliga m�rkret.
+Ty d�r l�g han behagligt, den aktade tiggaren Aron,
+N�rmare ugnen och nj�t den �ngande hettan allena,
+Medan en annan af m�nnernas tropp, inhysingen Pavo,
+L�g vid hans sida och k�nde ej nog af en �lskelig v�rma
+Grannen ville med v�ld den �rlige Aron fr�n st�llet
+Tvinga och hv�lfde sig opp p� hans andra sida beh�ndigt,
+Tr�ngande p� som en kil; men f�rgrymmad reste sig Aron,
+Famlade, fattade tag och sl�ngde den stretande Pavo,
+L�tt som en stamps�ck, ned fr�n den sotiga muren i golfvet.
+Genast vaknade Petrus, af bullret f�rvirrad och uppskr�md.
+Men med klagande r�st tog Pavo till ordet och sade:
+"Lyssna dock, Petrus, och se, hvad tiggaren gjort med den b�ttre,
+Kastat fr�n muren mig ned, halsbrytande, stolt i sin vrede,
+Liksom han vore en kung och ej lefde af m�nniskors n�d blott."
+
+Honom svarade strax den �rlige tiggaren Aron:
+"Ville du tr�nga mig bort och ej unna den gr�nade gubben
+V�rma sin sida vid ugnen, som dock har v�rma f�r alla,
+M�ste du skylla dig sj�lf, om ock nacken du brutit i fallet!"
+
+Men n�r den �rlige Petrus f�rnam, hvad m�nnernas tvist var,
+Log han af hj�rtat och n�mnde vid namn inhysingen Pavo:
+"Pavo, min v�n, det �r b�st att ej neka en annan, hvad r�tt �r;
+�fven med tiggarn �r Gud och beskyddar hans hvila p� muren."
+Sade, men tigande kr�p inhysingen Pavo i ugnen,
+D�r han i blinken p� b�dden af sten, kring�ngad af hetta,
+Somnade ljufligt och gl�mde sitt fall i behagelig hvila.
+
+Men ej t�nkte han mer, den f�rst�ndige Petrus, p� s�mnen,
+Utan han steg ur b�dden och gick att v�cka Mattias.
+S�ngen n�dde han snart och lade sin hand p� sin sv�gers
+Skuldra och hviskade sen i hans �ra de manande orden:
+"Morgon i h�nderna ren! Upp, sof ej l�ngre, Mattias!
+�nskar du f�lja oss �t p� den lofvande jakten och sk�da
+Hedda i dag, som du ville i g�r, m� vi skynda till herrg�ln."
+Sade; ur hvilan spratt den raske Mattias, och redan
+Satt han i s�ngen rak; men den v�lf�rst�ndige Petrus
+Gick att bestyra om eld och s�kte v�l l�nge i h�rden,
+Innan d�r djupt p� bottnen han fann det gl�dande kolet.
+Skickligt tog han det opp, med tv� p�rtstumpar till eldt�ng,
+F�rde det n�ra sin mun och bl�ste med vidgade kinder
+H�ftigt d�rp�: en kv�fvande r�k omhv�rfde hans anlet,
+�msom sk�dadt i ljus och �msom h�ljdt i en m�rk natt.
+
+Snart dock v�cktes en l�ga, och p�rtan flammade genast,
+Stugan var upplyst nu, ur dvalan vaknade h�nsen,
+Katten p� h�llen str�ckte sig styf, t�tt skakande hufvet,
+Och sin g�mma i spr�ng upps�kte den skr�mda kaninen.
+Skyndsamt b�rjade sen den f�rst�ndige Petrus att kl� sig,
+Drog med f�rn�jelse p� de bepr�fvade, h�lliga, gr�a
+Vallmanskl�der, som skylde mot k�ld hans fylliga lemmar,
+Passade f�tterna sen i v�rmande strumpor af svart ull,
+Skodde sig snabbt, steg opp, tog f�rskinnsp�lsen af v�ggen,
+Svepte sig v�lansenlig i den och sp�nde kring medjan
+L�derb�ltet, prunkande grant med sitt h�kte af m�ssing.
+S�dan stod han beredd att g� till den st�tliga herrg�ln.
+�fven Mattias kom ur sin vr�, munderad och f�rdig,
+Kl�dd fr�n hufvud till fot, som han �rnade t�ga p� jakten;
+Endast sin st�tliga p�ls af tolf mjuktgarfvade f�rskinn,
+Kostliga, tyngda af ull, som en lofvande f�le i v�rde,
+Bar han ej tillsp�nd �n, men han hv�lfde den makligt omkring sig.
+
+Nu, d� de voro i skick och v�l utrustade b�da,
+Tog den �rlige Petrus p� v�ldiga skuldror sin mats�ck,
+H�ngde sin b�ssa p� nacken och gaf Mattias ett gammalt,
+Svenskt, m�ngpr�fvadt gev�r och talade v�nligt och sade:
+"H�r �r klenoden! En g�ng m� den tagas af knappen f�r din skull.
+Sj�lf den begagna n�ndes jag ej; p� den sotiga v�ggen,
+Dyr och v�rderad, den h�ngt, som den l�mnades d�r af min fader."
+Sade; men leende tog Mattias och h�ngde p� axeln
+Remf�rsedda gev�ret och tryckte sin m�ssa p� hufvet,
+Villig att vandra �stad till j�garens v�rf och till �lskarns.
+Morgonsupen f�rgl�mde dock nu den f�rst�ndige Petrus
+Hvarken att taga sig sj�lf eller bjuda sin �rade sv�ger,
+Utan de s�po med lust och togo sig v�rma p� f�rden.
+
+Men d� de kommo p� g�rden och s�go den klarnade himlen,
+Fullt med stj�rnor bestr�dd, och h�rde den tindrande drifvan
+Knarra f�r f�tternas steg och knutarna braka f�r k�lden,
+Medan p� hvar sitt par l�ttl�pande skidor de stege,
+Gladdes Petrus i hj�rta och sj�l och talte och sade:
+"Nu, kamrat, f�r en dag som denna betalar man pengar.
+Kosteligt, trodde dock knappt, att den fuktiga vinden fr�n �stern
+Skulle sig v�nda s� snart, d� den kom med blida i aftse.
+L�tt skall det bli att jaga i dag; den glattade skidan
+L�per som st�let p� is, och �garne hindras af skaran;
+Dr�jom ej, f�lj! L�ngs �ngarna g�r genv�gen till herrg�ln."
+Sade och skyndade fram och hann den stupande backen,
+Som fr�n hans ladg�rd sluttade brant mot �ngen d�r nedan,
+Honom f�ljde Mattias, och b�da beg�fvo sig utf�r,
+Snabba som skuggor af moln, dem stormarna jaga p� f�stet.
+
+Men d� de sl�tten n�tt, framlupo de saktare b�da,
+Utan att hindras af g�rden, ty sn� bet�ckte dem alla,
+Och d� ordade snart den raske Mattias bet�nkligt:
+"Glad jag, f�ljer dig nu, ty af jakten v�ntar jag n�je,
+V�ntar mig n�je ocks� af att se den beprisade Hedda;
+Fr�ga m�ste jag dock, f�rst�ndige Petrus, p� f�rhand:
+R�knas ej farligt h�r att bryta f�rbudet om �lgjakt,
+Blir v�l din herre bel�ten med mig, kanh�nda han hellre
+Brukar sitt eget folk, �n tager en fr�mmande med sig?"
+
+Leende talade �ter den �rlige torparen Petrus:
+"Hej! Ej falla i dag v�l de f�rsta �lgar i socknen;
+Trygge vi jaga dem h�r, om ock kulorna yrde kring tingsg�ln.
+Frukta ej heller att bli med f�rakt mottagen af herren;
+�tta torpare �ro vi v�l, jordbrukare alla,
+Hvilka med m�da och svett uppodla hans b�rdiga �gor,
+Dock ber�mmas blott tvenne af dem som kunniga skyttar:
+Petrus p� Tj�derkulla, d�rn�st Zakarias p� Hjerpvik.
+F�rst st�r Petrus, f�rty Zakarias, den �rlige gubben,
+Flammar som brinnande eld, hvar g�ng han fattar i b�ssan,
+F�rdig att rikta en kula mot skyn, om det g�ller, i hettan.
+Flere beh�fvas vi d�r, som f�rst� handtera gev�ren.
+S� att fr�n skilda h�ll vi m� kunna med kulor emotta
+�lgarne, medan med rop skidl�parne drifva dem fram�t.
+D�rf�r lite du p�, att du blir v�lkommen p� herrg�ln,
+B�de som sv�ger till mig och som en b�sskunnig och k�nd man."
+
+S� han sade, och n�jd tog �ter Mattias till ordet:
+"Se, p� en ok�nd ort �r man �gonm�rke f�r alla;
+Hvaren, s�dan �r m�nniskors sed, vill spana den svaga
+Sidan hos fr�mlingen opp och i tysthet g�cka hans felsteg.
+Om i mitt hem jag f�rg�r mig en g�ng, s� r�knar dock ingen
+Grant d�rp�, ty man vet, att jag g�r det en annan g�ng b�ttre;
+H�r blott s�, som jag visar mig f�rst, �r jag �rad och ansedd;
+S�g d�rf�re ocks�, hur s�kert det gamla gev�ret
+Kastar en kula i m�l? Jag �r r�dd att af mycken f�rtr�stan
+Skjuta p� h�ll och bomma och bli �tl�je f�r andra."
+
+Men d� teg han ej mer, den v�lf�rst�ndige Petrus,
+Utan han h�jde sin st�mma till skryt och talte och sade:
+"�lgen tr�ffar du, broder, s� l�nge med �gat du ser den.
+Skjuter du, m�ste han d�, om gev�ret ej blifvit sig olikt;
+Flere ber�mdare skott �n ett slikt man gjorde med detta.
+Under kriget det h�nde en g�ng, att Johannes, min farbror,
+Hvilken som tapper korpral d� bar det f�r land och f�r konung,
+F�ljde en dyr transport med hundrade k�cka kamrater.
+Men d�r sv�rmade ofta fientliga skaror i nejden,
+F�rden var farlig och sv�r, och den �delborne kaptenen
+M�ste med mycket mod och med mycken f�rsiktighet framg�.
+Nu, d� de rastat en stund i en by, uppbr�to de mangrant
+�ter och t�gade af, och b�nderne gingo f�rsagde
+N�ra sin fora enhvar och drefvo med fruktan i hj�rtat,
+Endast med skakade tyglar, de tungt framsl�pande spannen!
+S� uppn�dde de sakta den �ldriga skogen af furu.
+Nu undflydde det ej den stridserfarne kaptenen,
+Att d�r kunde i skygd af de v�ldiga tallarne d�ljas
+M�nget fientligt f�rs�t, men mest i de kvarnar, som socknen
+T�tt till hvarandra byggt vid den forsande b�cken, som fl�t d�r.
+D�rf�r befallte han k�ckt manskapet att h�lla sig redo,
+Medan han sj�lf gick �ter och fram och s�g med ett l�ngsynt
+Glas l�ngs v�gen och ville f�rs�ka att m�ta bland tr�den
+N�gon fientelig blick, som skytten bland granarna spejar,
+N�r han i gryningens stund h�r tj�dern kn�ppa och listigt
+�n framspringer ett steg, �n h�ller sig stilla och lyssnar.
+S� kringspanade �fven den �delborne kaptenen,
+Medan de nalkades skogen, dess djup till h�ger och v�nster.
+S�dan gick han f�rbi den tappre korpralen Johannes.
+Denne h�ll ej f�rg�fves sitt skarpa �ga p� nejden,
+Ty p� en kvistrik gran, som h�jde sig ofvanom b�cken,
+Viste han snart och talade s� till den �dle kaptenen:
+'Ser jag ej liksom ett skimmer af guld i den barriga toppen?
+Sk�da dock dit, jag tror, att en spejare sitter f�rdold d�r!'
+Orden f�ljde p� stund den �dle kaptenen och v�nde
+Glaset och blickade dit och talte med manande st�mma:
+'R�tt! P� hans dr�kt �r fienden r�jd, men finns f�r en sup h�r
+Ingen, bussar, bland er, som kastar en kula i f�geln?'
+Sade; men alla de h�rde hans ord med f�rv�ning och undran,
+Alla s�go i mark och mumlade sakta i t�ndren,
+Och s� bviskade en och en ann' sin granne i �rat
+'Ville v�l hellre lofva att m�nen skjuta i pannan;
+�r han ock l�ngre borta, s� f�r man dock sikte p� honom.'
+Men d�r tr�dde han fram och sp�nde sin hane bet�nkligt,
+Rynkande �gonabryn och styfva mustascher, min farbror.
+Han af alla var den, som v�gade g�ra f�rs�ket,
+Viss p� sin konst och sitt goda gev�r och sitt �fvade �ga.
+Vinkande bad han i hast kaptenen att l�ta sitt manskap
+T�ga i ost�rd g�ng, att ej spejaren s�ge f�rs�tet,
+Medan han sj�lf, nedhukande, kr�p till ett g�rde vid v�gen.
+Troppen t�gade fram, och man hade ej funnit i m�ngden
+N�gon, som v�nde sin blick �t ett annat h�ll �n hans granne;
+Ty som stj�rnorna se p� den b�rdiga jorden, de s�go
+Alla, den ena s�v�l som den andra, p� granen allenast.
+V�ntan, tvifvel och hopp och halft f�rbitet ett l�je
+Bodde p� allas anleten d�, och en v�xande hviskning
+Spriddes med sorl fr�n mun och till mun, tills det �dla gev�rets
+Hane gaf eld, och det knallade af, och den listiga spejarn
+Damp som en fisk�rn ned i den svalluppkastande b�cken.
+Detta det yppersta skott, som g�ras kunde, ber�mdes
+L�nge i hela arm�n, och gev�ret var vida beryktadt."
+S� fullf�ljde och sl�t sin trogna ber�ttelse Petrus.
+
+Men af beg�relse sn�rd att vidare h�ra och fr�ga,
+V�nde Mattias sin blick mot sv�gern och sade f�rbindligt:
+"Slutar ej �n, jag brinner af lust att veta f�rloppet,
+Huru i skogen det gick, hur det var med f�rs�tet, p� hvad s�tt
+M�nnerna redde sig ut, men mest hur det �dla gev�ret
+Kom att stanna hos dig, sen det tj�nat f�derneslandet.
+Mycket f�rn�jde mig nyss din ber�ttelse; gladt �r att h�ra
+F�dernas bragder och lof, hur de lefvat ber�mligt och handlat,
+Mest dock ifall den kloke, som k�nner och �rar dem, talar.
+D�rf�r skynda, min v�n; ren mellan de sn�iga tr�den
+Sk�da vi skenet af tindrande ljus fr�n stugan p� herrg�ln."
+
+Villigt begynte igen den f�rst�ndige Petrus att orda:
+"Nu; d� man s�kert s�g, att fiender funnos i skogen,
+Gjorde den �dle kaptenen sin halt och h�ll f�r sitt manskap
+Kraftigt ett tal, f�rmanande dem att ej svika i striden.
+Modigt br�to de in i den djupa skogen, och hastigt
+Blefvo de tagna emot af kulor och bl�nkande sablar.
+Ingen vek; d�r br�to med lugn soldaterna f�rst fram,
+B�nderna f�ljde och ropade h�gt och v�rjde sig vrede;
+S� de slogo sig sist med m�da igenom och kommo
+Fram till st�lle och ort, men m�nga de l�mnade efter,
+Tr�ffade sv�rt af fientliga skott, och m�nga de f�rde
+S�rade med, bland dem den tappre korpralen Johannes,
+Som, d� han �tta g�nger gev�ret laddat och �tta
+Bussar f�rgjort, sist tr�ffades sj�lf af en kula i benet
+Och af en redlig v�n blef bragt p� en k�rra och r�ddad.
+D�r i sin j�mmer gl�mde han ej det k�ra gev�ret;
+Utan att f�lla en t�r och utan att klaga sin sm�rta
+H�ll han det �n i sin hand, d� till h�gkvarteret de hunno.
+Men d� befallning han fick att l�mna munderingen fr�n sig,
+R�ckte han sabeln lugn, och lugn bajonetten och taskan,
+Endast gev�ret beh�ll han en stund och skyldrade sakta:
+Sedan gaf han det bort och g�mde sitt anlet, i tysthet
+Brusten i gr�t; det m�rkte likv�l den �dle kaptenen.
+R�rd i sin sj�l gick denne och bad generalen f�runna
+Gamla gev�ret som l�n �t den tappre korpralen Johannes.
+Bifall fick han p� b�nen och kom med gev�ret tillbaka.
+Sakta sm�llde han d� den tappre p� axeln och sade:
+'Kunde jag, k�cke kamrat, ock �terst�lla dig benet,
+Lika s� visst som ditt goda gev�r: h�r, tag det tillbaka,
+Ag det till minne af land och af kung, som du trogen har tj�nat!'
+Men som en gammal far, som sutit vid ugnen och v�ntat,
+Hj�rtligt h�lsar sin son, d� han �terkommer fr�n staden,
+L�nge f�rdr�jd af bestyr och af d�ligt f�re p� v�gen,
+S� f�rn�jdes ock du i din sj�l, min aktade farbror,
+N�r ur kaptenens �rade hand du gev�ret emottog.
+Men som den friske det f�ljt, s� f�ljde det �fven den halte
+Hela hans lefnad igenom, och kom, n�r han dog i v�r stuga,
+F�rst till min far och fr�n honom till mig, d� han l�mnade v�rlden."
+
+S� med f�rtroliga ord f�rkortade sv�grarne v�gen,
+Och ren hunno de fram till den rikt bemedlade herrg�ln.
+Men d� de tr�dde d�r in igenom det �ppnade ledet,
+M�tte dem hundarne f�rst, den modige J�ger och Backus,
+�fvade b�da att sk�lla p� vildt och vakta vid boden.
+Strax med ett vredgadt skall mot den raske Mattias de sprungo,
+Dj�rfve och f�rdige snart att bita den fr�mmande skytten,
+Hade ej Petrus i hast tilltalt dem och hotat med k�ppen;
+Men d� de h�rde hans r�st och s�go hans lyftade skidk�pp,
+Tego de stilla och kr�po, med smidigt viftande svansar,
+�dmjukt n�ra hans kn�n och smekte den gamle bekante.
+
+Bullret n�dde likv�l v�laktade herr kommissarien,
+D�r han i salen satt, omgifven af b�ssor och skjuttyg.
+Genast begaf han sig ut, att se hvad vore � f�rde,
+Lockade hundarne f�rst, steg sedan p� trappan, blef varse
+Skyttarne d�r, omgifne af natt, och talte och sade:
+"Hvem? Hvadan �ren I? S�gen det snart, att jag m�tte f�rnimma,
+Om I af g�rdens m�n eller vandrande fr�mlingar �ren?"
+
+M�ssan tog i sin hand den f�rst�ndige Petrus och sade:
+"Jag, v�laktade herre, det �r, som p� eder befallning
+Kommer f�r jakten beredd, min sv�ger Mattias fr�n Kuru
+H�mtar jag med; b�sskunnig �r han och med b�ssa bev�pnad."
+
+Genast svarade glad v�laktade herr kommissarien:
+"Godt, att du kommit, min v�n, och att �fven din sv�ger du medf�rt,
+Flere beh�fvas vi h�r, som f�rst� handtera gev�ren.
+Vandren till stugan och v�nten mig d�r, om en stund �r jag f�rdig."
+Sade och v�nde sig om och gick tillbaka i salen.
+
+
+
+
+Tredje s�ngen.
+
+
+Men till den v�lupplysta och v�lupptimrade stugan
+Gingo de modige skyttarne d�, som befallde de voro.
+Skidorna st�llde de f�rst mot v�ggen och st�tte i drifvan
+K�pparne ned, sn�n stampade de fr�n f�ttren i farstun,
+Sedan tr�dde de in igenom den knarrande d�rren.
+Glade s�go de d�r vid skenet af flammande p�rtbloss
+Sju v�lrustade torpare ren kring bordet i samkv�m,
+Medan i hvar sin vr� tyst gnolande pigor beh�ndigt
+Trampade surrande rockar och rullorna fyllde med bl�rgarn.
+
+Sedan man h�lsat hvarann och b�da de tagit sig b�nkrum,
+B�rjade snart, bland tigande tyst, den raske Mattias
+S�nda ett spanande �ga omkring, upps�kande Hedda.
+L�tt p� de rodnande kindernas glans och den yppiga v�xten
+K�nde han henne igen bland m�nga, som Petrus f�rutsagt,
+Och han f�rn�jde sitt sinne, betraktande henne med undran.
+
+Tystnaden br�t omsider likv�l Zakarias p� Hjerpvik,
+D�r vid bordet han satt v�lv�rdig, gammal och gr�nad;
+"Nu", s� sade han, g�ller det prof, v�rderade m�nner,
+Hvem, sen den raske Mattias �r h�r, den yppersta skytt blir,
+Om v�laktade herrn, om den v�lf�rst�ndige Petrus
+Eller ock jag m� besegra den prisade g�sten fr�n Kuru.
+Annat menar dock den, som vet, att f�rtr�ffliga skyttar
+Fostras ej f�rre �n m�n i det f�gelrika kapellet."
+
+Honom svarade �ter den raske Mattias fr�n Kuru:
+"Nej, Zakarias, tala ej slikt och rikta ej allas
+Blickar p� mig, om jag sen ej m�ktar att d�da en enda.
+V�l bo skyttar i Kuru, det f�gelrika kapellet,
+Kunnige, som du det sagt, men om jag bland dessa m� r�knas,
+L�mnom �t g�rningen slikt att bestyrka eller att neka."
+Sade, och alla l�ngtade ut att f�rs�ka sin lycka.
+
+Men d�r l�go p� halm, i en vr� vid den sotiga muren,
+Tyste och obem�rkte, en hop l�ngsk�ggige br�der,
+Vandrande handelsm�n fr�n det varurika Archangel,
+Hvilka med m�da och svett, att vinna det lockande guldet,
+T�ga fr�n by till by och p� r�nselbetungade skuldror
+B�ra ett glitterkram, som �r k�rt f�r den treflige landtbon.
+Tr�tte de hvilade nu i en vr� vid den sotiga muren,
+N�ra sin r�nsel enhvar, ty om kv�llen de kommit fr�n Kuru,
+D�r hos den raske Mattias de nyss som tillf�rene rastat.
+Desse h�rde hans r�st, d� han talte f�r alla i stugan,
+K�nde den genast igen i s�mnen och sprungo ur b�dden,
+Glade att tr�ffa p� fr�mmande ort sin redlige g�stv�n.
+Stojande kommo de nu och sl�to hans h�nder i sina,
+Hvaren hade ett ord att s�ga, och hundrade �ron
+Skulle med m�da f�rm�tt uppf�nga de flyktiga ljuden;
+Ty som gnistor spraka fr�n katten best�ndigt och tall�st,
+N�r han p� gummans kn�n af v�nliga h�nder bestrykes,
+S� framsprittade orden ur sk�ggomsv�fvade l�ppar.
+
+Men s� talade v�l den ena och andra ibland dem:
+"O, hur f�gnar det oss att tr�ffa den raske Mattias!
+Ingen bem�tte oss b�ttre �n han, ty kommo vi tr�tte
+In i hans stuga n�rhelst, d� m�ste best�ndigt en k�rfve
+Halm inh�mtas f�r oss, och en kraftigt v�rmande mj�lgr�t
+Bj�ds v�l ibland, d� vi k�pte hans ikornsryggar och m�rdskinn.
+S�dant �r k�rt f�r alla, men mest f�r den tr�ttade vandrarn.
+Hj�rtligt �r han v�r v�n, den raske Mattias, ty st�ndigt
+Handlar han redligt med oss, som i g�r, d� vi k�pte hans bj�rnhud
+Kostligt, hur v�l och hur snart vi fingo den �ter f�rs�ld h�r.
+Ty den var ej af mal f�rs�tligt stungen, ej heller
+Bar den en f�rgad sv�rta, som snart f�rblekes af �ldern;
+D�rf�r f�rn�jde den ock v�laktade herr kommissarien."
+
+S� de sade och mycket, som, �fverr�stadt af detta,
+Flydde som r�k och fann ej ett villigt lyssnande �ra,
+Tills att, af alla fr�mst, den brunsk�ggyfvige Ontrus
+Gick till sin r�nsel, sn�rde den opp och tog med f�rn�jsam
+Min, att de glimmande t�ndren emellan mustascherna syntes,
+Leende fram d�rur den med omsorg korkade flaskan,
+D�r en smakelig rom han pl�gade spara p� f�rder.
+Vinkande drack han och bj�d �t Mattias den h�rliga drycken.
+
+Men n�r hvar i sin vr� de spinnande pigorna s�go
+Silkesdukarnas glimmande sken i den �ppnade r�nseln,
+Sprungo de opp nyfikna och l�mnade rockar och rullor.
+Likasom svalor flyga med skri kring den sv�fvande h�ken,
+S� omhv�rfde de nu den brunsk�ggyfvige Ontrus,
+Lystna att m�tta sin blick med varornas skimmer och f�gring.
+L�ngtande s�go de, fr�gade pris och suckade ofta,
+N�r de f�rnummo, hur dyrt de prunkande dukarne s�ldes;
+Men d�r talade d� den unga, f�rst�ndiga Hedda:
+"Se, hvi dr�ja vi h�r och �nska oss s�dant, som aldrig
+Kan uppfyllas �nd�? Hur skulle vi, fattiga pigor,
+Siden beg�ra och silke, som blott en gosse med hemman
+K�per ibland �t sin brud, att f�gna den lyckliga flickan?
+Ville helst n�gon k�nd eller ok�nd man i v�rt samkv�m
+K�pa och sk�nka �t mig ett syn�lsbref eller n�lhus,
+Toge jag tacksamt emot och vore f�rn�jd i mitt sinne."
+S� hon sade och f�ste sitt stora �ga p� m�nnen.
+
+Leende framsteg d� den raske Mattias och uppdrog
+Sedeltaskan af skinn, som han bar f�rvarad i barmen,
+Tog en sedel d�rur och k�pte och delade v�nligt
+Gult br�stsocker och uddiga n�lar �t pigorna alla,
+Medan �t Hedda han valde d�rtill en gl�nsande h�rkam.
+
+Flickorna gladdes d�rvid och nego och tackade sakta;
+Torparne �ter, och �fven den brunsk�ggyfvige Ontrus,
+Logo och glammade h�gt och brydde den raske Mattias.
+
+S� utropade en och en ann' spetsfundig i hopen:
+"Se dock, hur hastigt det gick f�r den listiga Hedda att f�nga
+Fr�mlingens hj�rta, som kom, ej anande slikt i sin frihet.
+Ja, s� s�tter sig l�tt br�strodnande vakan i r�nnen,
+S�ker och trygg, och m�rker ej d�r, hur den listige gossen
+R�cker sin tagelbepinnade k�pp bland l�fven f�rsiktigt,
+Innan hon k�nner sin hals omsluten af snaran och f�f�ngt
+Flaxar med vingarnes par och s�ker befria sig �ter.
+Likas� f�ngades nu den raske Mattias fr�n Kuru."
+
+Leende talade �fven den gamle, f�rst�ndige Petrus:
+"Icke f�rundre man sig, om �fven min sv�ger som andra,
+Hvilka i ungdom blomstra �nnu, besegras af Hedda,
+Ty sv�rt blefve det s�kert en man att henne emotst�.
+Vet jag dock knappt, hur jag b�st skall beskrifva den dejliga flickan,
+N�r hon bland ynglingar dv�ljs och �msom talar och tiger;
+Som d� ett v�rmoln hvilar sin glans bland tr�den p� kullen,
+Buskarne fr�jdas och bj�rkarne st� i stilla f�rundran,
+Sk�dande morgonens prakt och det rosenf�rgade molnet,
+Tills ur sitt sk�te det s�nder en fl�kt; d� svikta de sp�da
+Grenarnes skott, och de krusiga l�fven sk�lfva af v�llust;
+Mindre b�fvar ocks� ej gossen, d� Hedda han �h�r."
+
+Honom med straffande ord genm�lte den raske Mattias:
+"Skall jag v�l mer dig kalla en man, f�rst�ndige Petrus,
+Eller en sk�ggl�s pilt, som i flyktig yra med tankl�st
+Smicker s�lar sin mund och kv�ljer en sedesam flicka?"
+
+Sade och teg; d� fl�g den rodnande blygseln af flickans
+Yppigt blomstrande kind som en f�rgrik fj�ril af rosen,
+Och hon f�llde sin v�nliga blick p� den raske Mattias,
+Medan till rocken hon gick och b�rjade spola �nyo.
+
+Men d�r skulle de st�tt till ljusnande morgon och v�xlat
+L�je och sk�mt och betraktat de h�gf�rn�jande varor,
+Hade ej of�rt�nkt v�laktade herr kommissarien
+�ppnat den knarrande d�rren och st�rt det muntra gelaget.
+Men han h�jde sin r�st och sade de manande orden:
+"Dr�jen ej, m�n, jag �r f�rdig att g�, fort skynden, ty m�rkret
+B�rjar att skingras ren, och stj�rnorna blekna p� f�stet.
+Dagen �r kort, det �r v�l att i tid framhinna till st�llet."
+
+S� han talte vid d�rrn, och alla de h�rde hans st�mma,
+Fulle af nit, som det h�fves en man, d� hans herre befaller.
+Ingen hade dock d�r, som velat med billighet d�ma,
+Sagt, att en annan snabbare var att fatta sin b�ssa
+Eller mer villig att g� �n den v�lf�rst�ndige Petrus.
+Honom f�ljde d�rn�st den raske Mattias fr�n Kuru,
+Men den tredje var du, Zakarias, pl�jande Hjerpvik.
+Dessa f�ljde med b�ssor sin �rade herre i sp�ren,
+N�r ur stugan han gick, ov�pnade f�ljde de andra.
+Men d� de kommo p� g�rden, bestego de utan att dr�ja
+Skidornas glattade par och beg�fvo sig muntra p� f�rden.
+
+Likasom skaror af g�ss, d� p� sv�fvande vingar de l�mna
+Nordens isade sj�, p�kalla hvarandra som oftast,
+L�ttande flyktens besv�r med s�nger och v�xlade tillrop,
+S� framsv�fvade skyttarne nu p� de sn�iga f�lten,
+Medan �n en, �n en annan af dem f�rt�ljde i korthet
+N�gon f�rn�jande bragd, den han �fvat sj�lf eller h�rt blott.
+
+Tyst framvandrade dock den raske Mattias fr�n Kuru;
+Mindre t�nkte nu denne p� egna bedrifter och andras
+�n p� det m�te, han gjort med den aktade Hedda p� herrg�ln.
+Vacker stod hon �nnu f�r hans blick, som i stugan hon syntes
+Trampa sin surrande rock och varornas skimmer betrakta,
+Och han f�rn�jde sin sj�l med att tyst erinra sig henne.
+
+Honom omsider klappade l�tt p� den fylliga axeln
+Sj�lf v�laktade herrn och fr�gte och talade v�nligt:
+"Fr�mling, �ger ej du en ber�ttelse, rolig f�r alla?
+Vandra ej tigande h�r, om du �n som den duglige mannen
+Skyr att ber�mma din bragd och beskrifva det goda, du sj�lf gjort.
+Ty att du ej p� ugnen f�rn�tt din tid, det bevisar
+S� ditt kraftiga skick som den ort, d�r du f�ddes och fostrats.
+St�ndigt h�rde jag Kuru, det f�gelrika kapellet,
+N�mnas med lof f�r dess modiga m�n och kunniga skyttar,
+Hvilka f�rst� att med drift utrota f�r�dande vilddjur,
+B�st dock veta att ringa en bj�rn i hans ide om vintern.
+Hemma fr�n Kuru n�mndes ocks� den kostliga bj�rnhud,
+Ryssarne s�lde i g�r, hvars like i vidd och i storlek
+Aldrig f�rsports; f�rskr�cklig den �r �nnu att betrakta.
+S�g dock, min v�n, om du sett den of�rsagde, som v�gat
+H�ja mot honom sitt spjut, ty med spjut var han tagen af daga."
+
+Honom, blickande opp, genm�lte den raske Mattias:
+"Tvenne voro vi d�r, v�laktade herr kommissarie,
+Jag och en trogen kamrat, som �fvermannade bj�rnen;
+Utan fara dock ej, ty, s� m�nga jag stuckit tillf�rne,
+Ingen jag sett att med denna i styrka och vrede f�rliknas."
+
+�ter talade du, v�laktade herre, f�rbindligt:
+"Sk�da, hur of�rmodadt och snart min �nskan �r uppfylld!
+Strax d� jag k�pte i g�r den v�ldiga huden och h�pen
+Tog en ram i min hand och bes�g dess klor och dess senor,
+Rann i min h�g ett beg�r att sk�da den raske, som f�llt den.
+Men l�t h�ra f�rloppet; f�r mig �r det k�rt att f�r v�nner
+Kunna f�rt�lja det sen, d� vi satt oss i sl�dan, och huden
+Klappar med glimmande t�nder mot gafvelbr�det i farten."
+
+S� han sade, och strax framskrunno de andre att lyssna,
+Medan med n�je i m�nnernas rund Mattias begynte:
+"Allt, hur man ringar en bj�rn och hans ide om h�sten iakttar,
+Veten I v�l; vi gjorde, som f�derna l�nge f�r oss gjort.
+Men n�r julen omsider till �nda lupit, och drifvan
+Vuxit i skogarne h�g och hunnit af skara bet�ckas,
+Gingo vi ut mot bj�rnen en dag med spjut och med b�ssor.
+Honom funno vi snart; p� det st�lle, han l�mnades, l�g han,
+Under en skyh�g gran i en koja af hopade grenar,
+�fversn�gad och g�md och trygg i sin vintriga hvila.
+Tveksam t�nkte jag d� i min h�g, om p� stunden jag borde
+Lossa mitt skott och f�rs�ka att genomskjuta hans n�ste,
+Eller ock f�rst med ett rop uppjaga den starke ur g�mman.
+B�st det syntes mig dock, som jag menade f�rst, ty med lycka
+Kunde jag tr�ffa den strax och allena ber�mmas af f�ngsten;
+D�rf�r sp�nde jag hanen och sk�t med min s�kra musk�t dit.
+Men med brummande reste sig opp den f�rt�rnade bj�rnen,
+Banade rum med sin ram och skakade drifvan af idet,
+Och s� stod han med gnistrande blick f�rf�rlig i r�mnan.
+Genast lade min trogne kamrat sin b�ssa till �gat,
+Mattade hastigt och sk�t i sin ungdomshetta f�rg�fves,
+Ty l�tt rispade kulan den v�ldiges hj�ssa allenast.
+Men i ett spr�ng, som en d�nande storm, framrusade bj�rnen,
+St�rtade �fver min v�n som en �skvigg eller ett skyfall
+Och slog segrande snart sin fiende neder till marken.
+H�pen s�g jag hans klor och vredgade k�ftar i t�flan
+M�ttas mot ynglingen d� och n�ra att slita hans lemmar,
+Innan jag hann med mitt riktade spjut framila till bist�nd;
+Men d� jag nalkades dj�rf och st�tte det djupt i hans strupe,
+V�nde han vreden mot mig och det blodutsprutande gapet.
+Rytande h�gt, p� darrande ben mot spjutet han tr�ngde,
+S�kande mig med ramar och t�nder och blickar p� en g�ng;
+F�f�ngt var dock hans v�ld, ty ju mer han f�rf�ljde, dess mera
+Vek jag tillbaka och hv�lfde omkring det slipade j�rnet,
+Tills han t�mde sin blod p� den rodnande drifvan och mattad
+F�ll f�r min fot och ur rosslande hals utbl�ste sin anda."
+
+Glad �h�rde enhvar den raske Mattias fr�n Kuru,
+N�r han sin bragd f�rt�ljde, och l�tt framskrunno de alla.
+
+
+
+
+Fj�rde s�ngen.
+
+
+Redan i �ster rodnade vintersolen, och redan
+N�dde de ifrande skyttarne �n, som, med granar bevuxen,
+Gr�nskade opp ur sn�n och �t �lgarne sk�nkte en fristad.
+Sex skidl�pare ordnades strax att bilda en skallg�ng,
+Medan i valda f�rs�t sig skyttarne satte i h�llet.
+Jakten begyntes med stormande rop. Uppskr�mda bland tr�den,
+Sv�rmade orrar och j�rpar och stundom med buller en tj�der;
+Skott sig m�ngde med skri, och af d�n genskallade nejden.
+
+Men som han sutit, satt i den rymliga stugan p� herrg�ln
+Ontrus, den brunsk�ggyfvige, glad bland f�rtrogna kamrater.
+Spinnande pigor blott och den skr�pliga, halta Rebecka
+Voro d�r inne med dem, ty dr�ngarna f�rdats till skogs ren.
+Nu kring det l�nga bordet de gl�dtiga br�derna satt sig,
+T�mmande skummigt �l och kryddande �let med br�nnvin;
+Likasom tr�n, vid roten af rinnande b�ckar besk�ljda,
+N�r de af v�ren bekl�das med l�f och gr�nska och f�gring
+Utan sin m�da och strid, s� suto de alla vid bordet.
+Endast den yngste i br�dernas tropp, den sk�ne Tobias,
+R�rde sig d�r och bes�rjde, att brist ej drabbade kannan.
+Denne, ju oftare nu han till hush�llskammarn och Hedda
+Gick i sitt v�rf och ju mer han, af rusets yra bed�rad,
+S�g p� den blomstrande flickan, betogs dess mera af k�rlek.
+Ingen archangelsk m� och ingen vid stranden af Dvina
+V�xande t�rna kufvat �nnu den flyktiga gossen,
+Utan hans hj�rta var fritt och spratt som en �der i k�llan.
+Nu, af ett skummande �l och en blomstrande t�rna p� en g�ng
+D�rad, sprang han och dansade, gr�t och skrattade �msom,
+Tills i en blink som en storm han den varubetungade r�nseln
+Sl�ngde p� nacken och skyndade ut. �lst�nkan ur handen
+F�llde af skr�ck, d�r han satt, den varuf�rst�ndige Ontrus.
+Upp fr�n b�nken han sprang och f�rf�ljde den flyende gossen,
+Kom ur stugan i farstun, och kom ur farstun p� g�rden;
+G�rna med samma fart han i hush�llskammaren intr�ngt,
+Hade ej hundarnes par, den modige J�ger och Backus,
+Stannat vid den, sen med tjut de den skyndande gossen f�rf�ljt dit.
+Men d� han s�g, hur med vrede och skall de bel�grade d�rren,
+Greps han af fruktan, stannade, lockade, hvisslade, sm�log,
+
+Slog sig p� kn�na och n�mnde vid namn dem b�da f�rg�fves,
+Tills ur fickan han tog en glimmande kringla omsider.
+Denna itu deld bar han med b�da h�nderna framr�ckt,
+Nalkades trappan, sm�g sig p� den ett steg och ett annat,
+Tjuste och kastade bitarne fram. Halfmurrande grepo
+Hundarne dem, men han hann oskadad till kammaren, Ontrus.
+
+D�r l�g redan p� kn� vid den �ppnade r�nseln Tobias,
+Ryckande ifrigt varorna opp, som om alla i brand st�tt;
+P�rlor af glas, nattrockar och sidenschaletter och m�sstyg
+Sl�ngde han br�dskande fram p� en g�ng. F�rv�nad ur v�fstoln.
+Spratt den f�rst�ndiga Hedda och f�llde sin spole ur handen.
+Men han ropade snart, den sk�ne Tobias, i t�rar:
+"Allt, tag allt, o flicka, och l�t mig kyssa din mund blott!"
+Sade och ilade fram att kyssa den �lskade genast.
+
+Orden h�rde i d�rro den brunsk�ggyfvige Ontrus,
+D�r han med h�pnad st�rtade in; som den vingade �rnen
+Fl�g han sin broder i nacken och skrek �t Hedda tillika:
+"Icke dock, icke dock, flicka, f�rs�k det ej, h�r p� hans ord ej!
+D�ren, han �ger ej russakan ens, som springer i v�skan,
+Mindre en sidenduk, den fattiga narren."--I dammet
+Sl�pas kattuner och tyg, v�l femtio rubler i v�rde.--
+"Hej dock, Tobias, din hund!" S� ropande, h�ll han med ena
+Handen sin stretande bror i det yfviga h�ret i nacken,
+Medan han, hukande ned p� en g�ng, med den andra beh�ndigt
+Plockade varorna opp och stack dem �ter i v�skan.
+Men d� han samlat allt, att en p�rla ej mera var borta,
+Tog han sin r�nsel, �ppnade d�rrn och, af hundarne ansatt,
+Gick han och ledde vid h�ret sin bror som en f�le till stugan.
+
+Annat hade likv�l den f�rst�ndige Ontrus i sinnet,
+�n att med k�rleken l�ta bero, sen han varorna b�rgat.
+F�rst dock drack han, hvad �frigt af �l i den tumlande st�fvan
+Blifvit, och str�k ur mustascher och sk�gg det fastnade skummet;
+Men sen gick han �stad f�r sin �lskade broder att fria.
+
+"Hedda!" ropte han strax, d� i hush�llskammarn han inkom,
+"H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
+S�g du, hur, fet, hur rund och hur r�d om kinder och l�ppar
+Ynglingen var, hur hans h�r, som en gl�nsande sobel i v�rde,
+H�ngde p� pannan j�mnt och beskuggade kinden och nacken?
+Men p� hans haka s�g du det t�tt framskjutande sk�gget?
+Snart som en r�fsvans yfvigt och l�ngt skall det falla mot br�stet.
+H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
+�ter att dansa, min v�n, om p� klack, om p� t� det beror h�r,
+Har han sin like ej sett, om det g�ller att flat som en kringla
+Sjunka mot golfvet och lik en raket uppspritta tillbaka.
+Allt vid hans dans �r fullkomligt, b�d' armarnes sv�ngning och benens,
+Sjunger han, sparkar han, kn�pper han, stampar han, hvisslar han, ler han.
+H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
+Hvad, om vi dricka ibland och rusige ligga p� golfven?
+Icke best�ndigt dricka vi, s�llan, o s�llan, ibland blott.
+Kulen �r vintern, flicka, och tung �r f�r vandraren r�nseln;
+Sen vi hos fr�mmande fastat, af fruktan f�r tjufvar och bofvar,
+Dricka vi �l, d� vi komma till gamla bekanta och kunder.
+H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!
+Kom till Archangel, sk�nt �r det varurika Archangel:
+Siden blifver din dr�kt och silfverrubler din kost d�r.
+Fattigt �r Finland, skogar och fj�ll blott finnas i Finland.
+F�lj oss, kom till Archangel och bo vid stranden af Dvina!
+Rik �r den brunsk�ggyfvige Ontrus, rik �r hans broder.
+H�rlig �r gossen, h�rlig den stolte archangelske gossen;
+Topp, att du tager till man den blomstrande, sk�ne Tobias!"
+
+S� han sade, och strax ur g�mman i barmen en pl�nbok,
+Sedeldiger och stor, framdrog han och sv�ngde mot taket.
+Sedlarna yrde omkring som fj�rilar luftiga, l�tta,
+R�da och hvita och bl�, femtusende rubler och mera
+Sv�fvade d�r mot golfvet, och mellan dem alla och p� dem
+Sprang med ljungande blickar i tjust f�rm�tenhet Ontrus.
+
+Honom l�mnade d� den f�rst�ndiga Hedda att ensam
+Stoja och fria, och gick till sin fru, d�r i salen hon tr�get
+R�knade kl�der till tv�tt och skref dem i ordning p� nota.
+Leende h�rde hon sen, hvad i hush�llskammaren Ontrus
+Skrikit och gjort, och vid Heddas ber�ttelse kom hon ur r�kning.
+
+Men d� den brunsk�ggyfvige Ontrus s�g sig allena,
+Gl�mde han k�rleken strax och sl�t med de luftiga spr�ngen.
+Sedlarna s�kte han �ter med darrande h�nder af andakt,
+Kysste med tjusning enhvar, v�l tusende g�nger f�rut kysst,
+Stack dem i taskan, stack, ljuft grinande, denna omsider
+Rund som f�rut i sin barm och gick tillbaka i stugan.
+
+K�rlekens kval bortdansade d�r den sk�ne Tobias,
+Knappast m�ktig att sv�nga sig mer f�r det svindlande hufvet.
+Blandande l�je med gr�t och klagos�nger med fr�jdrop,
+H�ll han sig ton till de spr�ng, han p� sviktande f�tter f�rs�kte,
+Tills omsider, af hufvud och ben besviken, han kullf�ll,
+L�mnande hj�rtats s�r i s�mnens h�nder att l�kas.
+
+S�dan syntes han nu, d� den brunsk�ggyfvige Ontrus
+Kom fr�n sin friaref�rd och gnolande tr�dde i stugan.
+Tvenne bestyr upptogo den kommandes sinne. Till bordet
+Gick han och s�g med bedr�fvelse ned i st�fvan, som tom var.
+Denna s�nde han ut med en sk�ggig broder att fyllas.
+D�rp� s�g han sig om, hvart han skulle den fallna kamraten
+Bringa i ro, att han ej, d�r p� golfvet han hvilade utstr�ckt,
+Skulle f�r f�tterna ligga och hindra hans dans och de andras.
+L�mpligast tyckte han d� f�r den somnade brodern till l�ger
+B�dden af halm vid muren, med hufvudkudde af r�rtofs,
+D�r att hylla sin tr�ttade kropp den gamla Rebecka
+Lagt sig neder i frid, med den spr�ckliga katten vid sidan.
+Dit framsl�pade Ontrus den �lbetungade brodren,
+Leende glad, d� han s�g, hur innerligt djupt hans s�mn var,
+F�ll p� sitt kn� och skakade sakta den �ldrigas skuldra:
+"Maka dig litet, maka dig, gamla Rebecka", han sade,
+"N�rmare muren och drif den kurrande katten ur famnen.
+Att du i st�llet m� f� en blomstrande gosse bredvid dig!"
+
+"Tvy!" skrek sprittande opp den skr�pliga, halta Rebecka,
+"Tygle den onde din h�diska mund, l�ngsk�ggiga odjur!
+Fick jag v�l njuta en blund f�r hans ogudaktiga krumspr�ng?
+F�r jag v�l n�gonsin ro, om jag l�ge fr�n dygn och till dygn h�r
+Ve, att den dag jag sk�dat, d� du, okristliga hedning,
+Landet till styggelse t�gar omkring!" S� talande, sl�ngde
+Gumman med darrande hand mot ryssens anlete katten.
+Denna, f�rskr�ckt, grep fr�sande tag i det yfviga sk�gget,
+Kl�ste hans haka och kind och flydde p� muren i blinken,
+D�r han i m�rkret murrade sen med glimmande �gon;
+Men p� sitt l�ger lade sig lugn den gamla Rebecka.
+
+Ontrus igen stod kvar och str�k sin haka med handen,
+Svor och brummade sakta och log med f�rundran i v�xling,
+Tills han f�r �let, som strax inh�mtades, gl�mde sin motg�ng,
+Sl�pade brodren bort fr�n den farliga b�dden och redde
+Honom ett rum p� den b�nk, d�r han sj�lf tog s�te vid kannan;
+Medan ett g�llt, osl�ckeligt skratt, som pigorna b�rjat,
+Lj�d vid de hvilande rockarne �n och den gamla Rebecka
+Satte sig opp, nedlockade katten och lade sig �ter.
+
+
+
+
+Femte s�ngen.
+
+
+S� f�rdrefvo sin dag p� den v�lbemedlade herrg�ln
+Ryssarnas gl�dtiga tropp och drucko och friade �msom,
+Medan p� holmen skyttarna gladdes af skott och af jaktrop.
+Men d� af solen en strimma ej mer var �frig i v�ster,
+Fanns p� den skogiga �n ej heller en �lg, som ej stupat.
+Sex skidl�pare, dr�jande kvar vid bytet att vakta,
+Suto p� sn�n i en rund och f�rn�jdes af mat och af br�nnvin;
+Petrus igen och med honom den aktade herr kommissarien
+T�gade l�ngsamt fram mot sitt hem p� det glimmande tr�sket.
+�ter ett stycke fr�n dem, s� l�ngt, att det vingade lodet
+N�tt, men ej tr�ffat sitt m�l, skrann fl�mtande v�rden p� Hjerpvik;
+Honom f�ljde, fast n�ra dock ej, den raske Mattias.
+Snabba som skuggor af moln, af stormarna drifna p� f�stet,
+Fl�go p� isen de fram med glattade skidor i t�flan,
+�fvade b�da och b�da f�r skidlopp vida ber�mda.
+Nu det g�llde ett vad: hvem f�rst till den aktade herrg�ln
+Hunne och skaffade h�star att �lgarne forsla fr�n skogen,
+Skulle med ett stop �l och en sup af den andra f�rpl�gas.
+Vargen hade ej t�flat i lopp med den �ldrige Hjerpvik,
+D�r han f�r vadet ilade fram; den raske Mattias
+Skyndade skamfull efter och st�tte med k�pparna drifvan.
+Men n�r omsider han kom till den sluttande backen vid herrg�ln,
+M�tte han ren Zakarias, som stod stormodig p� fr�msta
+Sl�dan och f�ljdes af tv� fril�pande f�lar i sp�ret.
+Glad, d� de m�ttes, talte den �rade v�rden p� Hjerpvik:
+"Nu, nu, laga, Mattias, att �let mig v�ntar och supen,
+N�r jag med �lgarne kommer i kv�ll och beh�fver mig v�rma."
+Sade och eggade h�sten till f�rd. Men den raske Mattias
+T�nkte p� Hedda och fattade strax och sl�ppte ej tygeln,
+Innan han henne beg�rt af den �ldrige fadren till maka.
+"V�l", s� sade han, "�l skall du finna i afton och br�nnvin;
+Lofva dock ett, Zakarias, �t mig tillbaka i hast h�r,
+Innan du f�rdas, lofva mig Hedda, din dotter, till hustru."
+
+Leende svarade d� Zakarias, den �rlige gubben:
+"Ej �r det jag, som skall b�dda din s�ng och syra din rocka,
+Fr�ga ej mig, men henne, och lofvar hon, lofvar jag �fven.
+V�l med en s�mre kunde hon vandra och vandra till s�mre."
+Sade och ropade h�gt �t h�sten och �kte sin v�g bort.
+Men till stugan begaf sig med fr�jd den raske Mattias.
+
+Inne fann han v�l ej, hvad han s�kte, den blomstrande Hedda,
+Ty hon satt d�r oppe i hush�llskammaren ensam,
+Full af bestyr att snart f� slut p� den randiga v�fven;
+Ryssarna s�g han dock d�r och med dem rotfattiga gumman.
+N�ra till muren satt den skr�pliga, halta Rebecka,
+Krumpen och tyst, l�ngsk�ggige br�dren l�go d�r spridde,
+Icke p� valda st�llen, men hvar de af h�ndelse fallit.
+Vakne voro de ej, de nj�to det ljufliga rusets
+D�fvande ro och gl�mde i lugn besv�rliga f�rder;
+Endast den brunsk�ggyfvige Ontrus satt vid sin kanna,
+Drucken och s�ll, och s�g p� de fallna kamraternas hvila.
+
+Men d� i d�rren han m�rkte den raske Mattias fr�n Kuru,
+Sprang han fr�n b�nken strax och b�rjade dansa i gl�djen.
+Skriande sj�ng han och m�tte den rymliga stugan med stegen,
+S� att hon skyndade, skr�md af hans spr�ng, den gamla Rebecka,
+Bort i en vr� och f�rd�mde med slutna h�nder hans uppt�g.
+
+V�l af hans dans f�rn�jdes den raske Mattias fr�n Kuru,
+Hellre han sk�dat Hedda �nd�; men han hejdade Ontrus
+Midt i hans fart och f�ngade �gonblicket och talte:
+"Hej dock! G�r det s� l�tt, danskunnige broder, att r�ra
+F�tterna nu, d� du lyder den gl�dtiga takten allena,
+Skulle v�l stugan ej mer inrymma de luftiga spr�ngen,
+Om med en vacker flicka du fick kringsv�nga i polska?
+S�g, hvar �ro de nu, de blomstrande pigorna alla?"
+
+Honom svarade �ter den brunsk�ggyfvige Ontrus:
+"Hvem vill passa d�rp�, hvar de �friga springa p� g�rden:
+Endast den fagra Hedda, som sitter vid v�fven d�r oppe,
+S�ker jag glad, ty hon brygger och s�ljer det h�rliga �let.
+Snart skall hon visa sig h�r med en skummande st�fva �nyo."
+Glad nedsatte sig d� den raske Mattias att v�nta.
+
+Men i detsamma syntes i d�rrn den saknade flickans
+Rodnande kind, och hon kom att spola sitt f�rgade ullgarn.
+St�fvan bar hon i handen ocks�, af det j�sande �lets
+Fradga best�nkt, d� hon skred som en morgonstj�rna till bordet
+Och med ett leende f�ste sin blick p� den raske Mattias.
+"Nu", s� sade hon, "m�ste du strax, v�rderade fr�mling,
+Skilja en tvist, som jag har med en annan flicka i g�rden:
+Om det �r hon eller jag, som skall f� af den andra ett n�lbref.
+Om p� er jakt du tr�ffade b�st, f�r jag, och hon tappar;
+�ter om Petrus tr�ffade b�st, f�r hon, och jag tappar."
+Sade och kn�t kring r�ret en �nda och b�rjade spola.
+
+N�rmare henne satte sig d� den raske Mattias,
+T�nde p� p�rtans eld sin stoppade pipa och sade:
+"Flicka, ej mer m� du v�ga p� fr�mlingens lycka ett n�lbref.
+S� har det g�tt med v�r jakt, att af fyra �lgar, som fallit,
+Tv� jag skjutit, och en v�laktade herr kommissarien,
+En blott Petrus ocks�; men det yppersta skottet �r hans dock.
+Se, d� vi slutade ren och voro beredda till hemf�rd,
+Sk�t Zakarias ett skott, d�r han stod vid stranden allena,
+Sk�t och h�jde sin r�st och skrek som ett d�nande tord�n:
+'Hit, hit! Skynden er, skynden med laddade b�ssor i tid hit!'
+Ingen hade v�l d�, om icke den flyende haren,
+T�flat om yppersta priset i lopp med den �rlige Petrus;
+S� framskyndade han, d� han h�rde det skallande ropet.
+Stranden n�dde ock jag och s�g, hur han lossade skottet,
+S�g, hur p� h�ll, oskadad och fri, den flyende �lgen
+Str�ckte sin f�rd i galopp ut�fver det sn�iga tr�sket.
+Men i ett obetvingeligt skratt utbrast jag och sade:
+'Hvar �r ditt vett, f�rst�ndige v�n, d� du skjuter p� allvar?
+Snarare tr�ffar du skyn, �n den flyende �lgen p� slikt h�ll.'
+Tigande ryckte han vred ur min hand det gamla gev�ret,
+Lade det genast till �gat och sk�t. Ett rop af f�rundran
+F�ljde hans d�nande skott, ty den fj�rran trafvande �lgen
+Stannade, reste sig h�gt och st�rtade blodig p� drifvan.
+Icke i mannaminne ett skott, likt detta, f�rspordes.
+Dock, hvi talar jag h�r om v�r jakt? L�ngt annat i h�gen
+Har du v�l nu, d� du spolar ditt garn, kanh�nda till brudsk�nk,
+Kanske till v�st �t en man, som f�ngat och �ger ditt hj�rta?"
+
+"H� h�!" suckade nu den skr�pliga, halta Rebecka,
+D�r vid ugnen hon satt hopkrumpen och st�dde i stilla
+Gungning mot h�ndernas par den rynkiga hakan bet�nksam:
+"H� h�! Vore jag �n, som jag var i min blomstrande ungdom,
+Vore jag �n, som jag var, d� vid lagmanstinget jag tj�nte,
+Frodig och frisk och f�rn�jd och r�d som en skinande gl�dh�g,
+B�ttre jag visste att skicka mig s�, som det �gnar en flicka.
+M�ngen f�rn�mare man, som mig kom med f�rm�tenhet n�ra,
+Fick sig en trasa i synen och �fven en skopa med vatten.
+Icke ville jag d� med alla, som komma och fara,
+Sitta och spr�ka f�rtroliga ord, som den flyktiga Hedda
+Sitter med fr�mlingen nu och slutar ej spola i kv�ll h�r."
+
+S� hon sade; och djupt grep tadlet den blomstrande flickans
+Sinne, och rodnande tog hon sin korg och begaf sig ur stugan.
+
+Men som d� noten en kv�ll af fiskare kastas i lugnet,
+Varpet i b�rjan �r blankt och knappt vid flarnena krusas,
+Tills omsider det tr�nges ihop, och fiskarna st�ngda
+Spritta ur sj�n, och v�gen i r�relse bringas och h�fves,
+S�, vid den �ldrigas tal, ju n�rmre sin mening hoa hopdrog,
+Skiftade fr�mlingens anletes drag fr�n lugn och till vrede.
+Vred fr�n sin b�nk uppstod han och talade bittert och sade:
+"Gamla Rebecka, om tyst p� den sotiga muren du drefve
+Syrsor och russakor bort, d� de springa i k�rlekens uppt�g,
+Utan att m�nniskor st�ra och hindra f�rtroliga samtal,
+Hade om dagen du frid och en lugnare hvila om natten;
+Men som en d�re, och ej som det �gnar en klok, du beter dig."
+S� han sade. Ett ord gaf icke Rebecka till gensvar,
+Utan hon gungade stilla, och tyst h�h�ade endast.
+Men i detsamma syntes igenom den �ppnade gluggen
+Petrus p� g�rden ren och den aktade herr kommissarien.
+Ut begaf sig Mattias och l�mnade vreden i stugan.
+
+Strax, d� de komna han n�tt, begynte han tala och sade:
+"Petrus, f�rut du varit en g�ng med lycka min talman,
+Var det �nnu och g�, om den aktade herrn det ej nekar,
+Snart att fria f�r mig till Hedda, ty henne beg�r jag;
+Allt hvad min f�rra hustru du lofvat, lofve du henne."
+
+Bifall nickade strax kommissarien och talade v�nligt:
+"G� blott, g�, fast g�rden sin yppersta piga f�rlorar,
+Mer �n en piga, ty k�r som ett barn har hon varit oss st�ndigt;
+Men om hon villigt och gladt, som jag tror, f�rslaget emottar,
+Skola i stugan i kv�ll ej dans och f�rpl�gningar saknas."
+
+"Hej, Hej!" ordade �ter den v�lf�rst�ndige Petrus,
+"Icke dock s�, ej g�r jag �stad som en tiggares talman,
+Hvilken f�r bruden en narr och knappast tobak f�r sig sj�lf f�r.
+Talar jag, m�ste en st�fva med �l f�rst lossa min tunga,
+Sen skall en brudgumsg�fva ocks� jag �ga f�r bruden."
+
+Leende inbj�d strax kommissarien den aktade Petrus,
+Skaffade �l, och hans torpare t�mde med gl�dje en st�fva;
+Men till stugan igen begaf sig den raske Mattias.
+
+"Ontrus", ropte han gladt, d� han �ppnade d�rren och inkom,
+"Fram med en sidenduk ur din v�ska, s� sluta vi handel!"
+Liksom en sommarsky, af den glimmande blixten itu deld,
+Lyste af gl�dje din blick vid hans ord, f�rst�ndige Ontrus.
+Ej k�pslagades l�nge, och ej afprutades mycket,
+H�lften dock prutades strax, och den raske Mattias fr�n Kuru
+F�rde den k�pta duken i hast till sin sv�ger i salen.
+
+Denne, s� snart han druckit sitt �l och g�fvan i hand f�tt,
+Gick h�gtidlig och stolt i sitt v�rf till den blomstrande flickan,
+D�r vid sin randiga v�f hon i hush�llskammaren dvaldes.
+Kommen, tog han sig plats vid den sprakande brasan p� spiseln,
+Stoppade pipan, tog med h�rdade fingrar ett eldkol,
+T�nde den l�ngsamt, r�kte och teg. Den blomstrande Hedda
+Sk�tte sin v�f och sl�ngde den flyende spolen beh�ndigt.
+
+Men d� den v�lf�rst�ndige Petrus sutit en stund d�r,
+Tr�dde han fram och lade den glimmande duken p� v�fven:
+"Denna", sade han, "ger dig den raske Mattias fr�n Kuru,
+G�fva som karl, ej ofta best�dd �t den fattiga flickan,
+�r hon ock vacker som du, och som du v�rderad af alla."
+Sade och satte sig ned och r�kte och b�rjade �ter:
+"Icke blott duken han ger, men sig sj�lf han bjuder dig �fven.
+Men att du icke m� tveka och tro, att en fattig beg�r dig,
+Se, s� vill jag f�rt�lja dig allt, hvad han har och besitter,
+L�st och fast, det f�rn�msta; det ringare n�mner jag icke,
+Ty uppr�kna det allt f�rm�dde jag ej p� en kv�llstund,
+Hade en tunga jag �n mer r�rlig �n l�fvet p� aspen.
+Fr�mst p� en kulle n�ra den toppade granen med flaggst�ng
+Ligger hans v�lupptimrade g�rd, en gl�dje f�r fiskarn,
+N�r i sin gungande b�t fr�n tr�sket han ser den p� afst�nd.
+Under den ligga i rund hans noggrant g�rdade �gor,
+�krar, som skiftevis gro och skiftevis ligga i tr�de,
+B�rdiga, fulla af svartmylls-kokor p� botten af lerjord.
+Ville jag n�mna d�rhos hans gifvande sveder, d�r skogen,
+H�rjad af l�gorna, tvingas att ge sin fetma �t s�dden,
+Eller hans kyttlands-tegar, som midt i det sumpiga k�rret
+Str�cka sin l�ngd och mellan best�ndigt fl�dande diken
+Synas som holmar af guld, n�r gr�dan mognar om h�sten.
+�krarna pl�jer han l�tt med fem hullgl�nsande h�star.
+�ngar �ger han ock, kring hela hans socken ber�mda,
+B�de p� h�gl�nd mark och p� l�g, v�lr�djade alla,
+Hvilka om v�ren gro blomrika och b�rgas om sommarn.
+Aldrig betar en tand p� hans v�l omh�gnade �ngar,
+Medan de st� i sin v�xt, de betas af lian allenast.
+Ty med det f�rsta marken om v�rn fr�n drifvor befriats,
+L�sas hans frodiga kor ur spiltan och drifvas till skogen,
+D�r de i dalarna finna en frisk och rikelig f�da.
+S� kringvandra de dagen igenom om sommarn och njuta
+Gr�nskande gr�s och dricka sig m�tta ur rinnande b�ckar,
+Men hvar afton komma de hem, en gl�dje f�r �garn.
+Lyster dig h�ra ocks�, hur m�nga hans frodiga hjordar
+Lefva om sommarn p� holmar och sk�r, dem han �ger i tr�sket?
+Femtio ulliga f�r och tjugu behornade getter.
+Aldrig st�ras de d�r af vargar, ty s� �r Mattias
+Of�rtruten och k�ck att skjuta f�r�dande rofdjur,
+Utan de trifvas i ro och f�r�ka sin afvel best�ndigt.
+Mycket bekymra ej heller de l�nande f�ren om vintern,
+Ty d� st� de i stall och �ta en rikelig l�fsk�rd;
+Getterna �ter kunde den s�msta tiggare �ga,
+S� beh�ndiga �ro de st�ndigt att s�ka sig foder.
+Kommer en fr�mling med h�st och stannar p� g�rden att hvila,
+Genast springa de fram till hans lass och sk�fla hans h�s�ck,
+Tills han f�rt�rnad sv�nger sin piska och drifver dem unnan.
+Se, s� har jag beskrifvit hans g�rd och b�rdiga �gor
+Utan ett svekfullt ord, och p� samma s�tt �fven hans husdjur,
+Tager jag h�norna bort och den vaksamt galande tuppen,
+Hvilka i stugan vistas och bo med m�nniskor g�rna.
+S�dant �ger han allt, den raske Mattias i Kuru,
+Rik och f�rn�jd, och befaller �nnu, som om herre han vore,
+Tre v�lm�ende torparegods p� hans b�rdiga hemman.
+Se, och en s�dan man, med s�dana h�fvor och skatter,
+Sedda med �tr� �fven af den, som rikare n�mnes,
+Bjuder dig lyckan nu att �ga och ensam besitta.
+Ty s� lofvar han dig, den raske Mattias i Kuru,
+Om som en trogen hustru du vill, tillgifven och godsint,
+Dela hans m�da om dagen och dela hans l�ger om natten:
+F�rst skall du r� som v�rdinna i allt och befalla i huset
+Dr�ngar, pigor och barn; din man skall du r�da allenast.
+Nycklarna �ge du sj�lf; hvad l�s dig lyster att �ppna,
+�ppne du fritt, hvad skatter som helst, du finner d�r inom,
+Kan du betrakta som dina med fr�jd och icke med afund.
+Men om du hv�lfver ibland ett f�rslag i ditt sinne, som strider
+Mot hvad din man har t�nkt, d� m�ste du vika med saktmod,
+Om jordbruket det r�r eller penningens kloka f�rvaltning.
+G�ller det �ter mat eller dryck och anst�ndiga kl�der,
+Eftergifver din man och vill detsamma, som du vill.
+T�nk d� ej mer, f�rst�ndiga Hedda, hit�t och dit�t,
+Likasom m�ngen g�r, som, f�rledd af sitt flyktiga sinne,
+St�ndigt f�raktar det goda, han vann, f�r det b�ttre, han hoppas;
+Icke s� rik �r p� blommor en �ng i den varmaste sommar,
+Barn, som p� gl�dje den v�g, d�r vi g� mot grafven best�ndigt,
+Endast vi akta oss v�l, att ej hoppet, det hala, bedrager;
+Ty hvar vi stanna en stund att njuta en lycka, i blinken
+Springer d�r hoppet f�rut och visar en b�ttre p� afst�nd;
+D�ren f�ljer det lysten fr�n en till en annan och ratar,
+Aldrig f�rn�jd, tills slutligt han suckande hinnes af d�den."
+
+Sagdt; och han teg, uppblickade h�gt och tryckte f�rn�jsamt
+Med pekfingret p� askan, som p�st i den rykande pipan,
+Medan hon, rodnande djupt, den unga, f�rst�ndiga flickan,
+Nedslog �gat, fingrade halsdukssnibben och svarte:
+"Icke vill jag f�rtiga f�r dig, v�rderade Petrus,
+Huru med gl�dje jag h�r, att den raske Mattias beg�r mig;
+Ty du k�nner dock v�l, hvart den fattiga flickan best�ndigt
+Riktar en l�ngtande blick och sitt hj�rtas innersta tanke.
+Tungt �r tj�na en annan, om �fven den gode man tj�nar,
+N�r f�r den l�n, han ger, han �ger att fordra v�r m�da,
+Tyngre blir det en g�ng att kraftl�s lefva af n�dbr�d.
+D�rf�r hyser ej flickan en gladare �nskan p� jorden,
+�n att sin egen bli och r� som v�rdinna och st�ndigt
+Tj�na en godsint man af k�rlek och icke af n�dtv�ng.
+Ofta n�r ensam jag satt h�r oppe och trampade v�fven,
+T�nkte jag s�: N�r skall du v�l, Hedda, v�fva ditt eget?
+Spolen flydde ock d� r�tt ofta den m�tande handen.
+Medan en rullande t�r f�ll ned p� den randiga v�fven.
+Nu, om min fader det vill, vill g�rna jag f�lja Mattias."
+
+Sade och gr�t af gl�dje och fattade Petrus i handen,
+Skakande den; och han gr�t, den gamle, af gl�dje tillika.
+
+Men d� sitt v�rt han slutat och allt aflupit med framg�ng,
+Gick han till stugan och tr�ffade d�r den raske Mattias.
+"Saken �r afgjord", sade han glad vid ett ljudande handslag,
+"Vandra till kammaren du och jollra och lek med din f�stm�!
+Sj�lf skall p� skidor jag skynda mig hem att h�mta mitt folk hit.`
+Sade och l�mnade sv�gern och steg p� sitt glattade skidpar,
+Skyndande fj�ten hem till sitt torp med gl�dje i hj�rtat.
+
+
+
+
+Sj�tte s�ngen.
+
+
+Men p� det skogomh�gnade Tj�derkulla i stugan
+Satt den f�rst�ndiga Anna med son och dotter i stillhet.
+Veckans m�da var slut, bortskjuten var rocken, och v�fven
+Hvilade tyst, ej sk�ttes ett arbete mera af n�gon,
+Glade hade de h�rt, om �n l�ngre, den kunnige spela,
+Ty som en guldstr�ng klang i hans mund j�rngigan best�ndigt.
+Men den f�rst�ndige tystnade nu och talte och sm�log:
+"F�rdig vore jag h�r att spela, s� l�nge jag mund har.
+Visste jag blott, att man tv�ttade under tiden min mecka."
+Sade och afdrog metkan; och alla f�rstodo hans mening.
+Upp steg genast den blomstrande dottren och h�llde i bunken
+Vatten och tv�ttade ren hans mecka och bar den att torkas.
+
+Men den f�rst�ndiga Anna p� Tj�derkulla begynte:
+"Aron, min v�n, det �r v�l, att du s�, fast gammal och hj�lpl�s,
+Ansar din kropp och ej �lskar att dv�ljas best�ndigt i ugns-sot.
+D�rf�r vill jag ocks� f�runna dig s�pa att tv�tta
+�nne och hand, och en knif att skrapa ditt gr�nade sk�gg bort,
+Ty s� skjuter det fram, att den svarta kinden och hakan
+Likna en b�rgad teg, d�r stubben allena �r, �frig."
+
+Henne svarade strax den aktade tiggaren Aron:
+"Anna, f�rst�ndiga hustru, �t mig, hvarhelst jag m� g�sta,
+Bjuds den renande badstun, s� snart den eldas f�r andra;
+D�rf�r som drifvan hvit �r min kropp, d�r den skyddas af kl�der
+Anletet ensamt �r svart, ty det s�las af sotiga h�nder,
+S�las af svett och damm, och sk�gget v�xer best�ndigt,
+D�rf�r skadar det ej att emellan�t tv�tta sig endast."
+
+Sade och redde sig till att putsa sig. Jackan af vallman
+Sl�ngde han unnan och gick till en vr�, d�r han stilla och bortskymd
+Skrapade sk�gget fr�n hakan och tv�ttade h�nder och anlet.
+D�rp� tog han i hast linborsten fr�n hyllan och redde
+Lockarna ut, och ledige f�llo de snart p� hans skuldror.
+S�dan tr�dde han fram omsider, med undran af alla
+Sk�dad, ty nu i hans skick ej r�jdes en tiggares skepnad,
+Men som en hemmansbonde, som en rusth�llare s�gs han.
+
+Genast tog hon till ordet, den kunniga Anna, och talte:
+"Aron, min v�n, som du visar dig nu i p�rtornas skimmer,
+Ville v�l ingen, fast fattig du �r, vanlottad dig kalla,
+Utan med armarne lagde i kors och med l�sta bekymmer
+Satt enhvar p� sin b�nk, och den aktade tiggaren Aron
+Fr�jdade alla och spelte en surrande polska p� gigan.
+Ty som en st�tlig skatt �r en st�tlig gestalt att betraktas;
+Men det kunde v�l m�ngen f�rundra sig �fver att s�dan
+Kraft bland syrsor och sot uppvuxit p� fr�mmande murar,
+Icke p� egen mark bland hjordar och b�rdiga tegar."
+
+Henne att svara beredde sig nu den f�rst�ndige Aron;
+F�rst dock tog han ur barmens f�rvar lerpipan med skinnskaft,
+M�dosamt t�ndande an, hvad i bottenaskan af stj�lkar
+Sprakade �n och l�nte med r�k den arbetande munnen,
+Innan han satte sig ned och b�rjade tala och sade:
+"M�ngen kunde ocks�, om fr�n Soini, det �debel�gna,
+Hit han komme, en fr�nde till mig eller gammal bekant blott,
+N�r han mig s�g, som jag visar mig nu i p�rtornas skimmer,
+Kunde han s�ga: 'Se d�r, f�rst�ndiga Anna, �r Aron!
+S�dan syntes han ej, af �lder betungad och armod,
+Fordom i gladare dar, d� han �gde sitt hemman i Soini,
+Kraftig till �r och f�rn�jd som en kung och v�rderad af alla.'
+Allts� kunde han s�ga och jag kanh�nda med t�rar
+H�ra hans ord och minnas de l�ttare dagarnas gl�dje."
+Sade, och starkare s�g han d�rvid den sprakande pipan,
+Blickande opp, men en t�r nedrullade rund p� hans kinder.
+
+Honom svarade r�rd v�rdinnan, den kunniga Anna:
+"Tungt det vore i sanning att tigga fr�n b�rjan till slutet,
+Tyngre likv�l att tigga till slut, sen i b�rjan man nog haft;
+Tyngst dock af allt att tigga, om sj�lf man sin tiggarestaf t�ljt."
+
+Lugnare talade nu den �rlige tiggaren Aron:
+"Gud kan s�ga, att sj�lf jag min of�rd v�llat, en annan
+S�ge det ej, den trycker ej heller mitt sinne best�ndigt.
+Endast ibland, d� jag f�rt jack�rmen, den str�fva, till �gat,
+Synes en droppe p� den, om p� Soini, det �debel�gna,
+L�nge jag t�nkt och mitt hemman, som nu b�r gr�da �t andra.
+Men om du �nskar att h�ra, f�rst�ndiga Anna, mitt �de,
+V�l, s� vill jag ber�tta, hur allt aflupit i sanning.
+Kangas ligger i Soini, ett hemman som fyra att skattas,
+Skogrikt, �kerbeg�fvadt, med tr�sk och gr�siga str�nder.
+Detta hade min far med g�rdens blomstrande dotter
+�rft, och han gr�nade d�r, som en sommarafton att p�se.
+�ter fr�n honom kom det till mig. Jag b�rjade �fven
+Gr�na i ro, d�r jag satt som en kung p� det b�rdiga Kangas.
+Tj�nare �gde jag, h�rdige m�n vid plogen och yxan,
+Pigor i stugan ocks�, men s�ner och d�ttrar, sin moders
+Tr�st och min �lders hopp, uppv�xte som plantor omkring mig.
+S�dan satt jag, betalande skatt och tunga med l�tthet
+�r fr�n �r, afundad af m�nga och prisad af alla,
+Tills olyckan dock kom och f�rst�rde min gl�dje. En frostnatt
+H�rjade �kern, ej skuren �nnu; f�r f�r�dande rofdjur
+Bl�dde min hjord. S� gick dock den kommande vintern med m�da.
+R�g uppl�nte jag d� och ville betala om h�sten;
+H�sten sk�nkte ej r�g, men gaf ispiggar p� axen.
+Dr�ngar och pigor f�rl�to min g�rd, og�rlig var skatten,
+Lifvet fordrade br�d, och i ugnen var torkande bark blott.
+Dagen f�rn�ttes �nd�, s� l�nge de skonade korna
+Sk�nkte oss mj�lk, ned gick barkbr�det med denna och n�rde.
+S� skred julen sin kos; fast tynande, h�llo vi ut dock.
+Men d� en dag fr�n skogen jag kom, barkb�rdan p� ryggen,
+M�tte mig fr�mmande m�n i min d�rr. 'V�n', sade den ena,
+'G�lda din skuld, att du icke m� se utm�tning i dag h�r.'
+H�pen svarade jag: 'L�t vara det, �rade herre,
+L�t mig betala, d� Gud mig unnar f�rm�ga; af barkbr�d
+Lefva vi nu.' Ej svarande, gingo de �ter i stugan,
+Togo fr�n v�ggarna ned det ringa f�rr�det af verktyg,
+Togo, hvad �frigt fanns af kl�der, och buro i sl�dan.
+Gr�tande satt hon i s�ngen p� halm, min v�rderade hustru,
+Seende p�, men hon teg och s�kte att stilla allenast
+Barnet, som kvidande l�g vid dess barm, dygnsgammalt och hj�lpl�st.
+M�nnerna f�ljde jag ut med det sista, som kunde f�rpantas,
+Stel i min h�g som tallen, d� yxorna d�na vid roten.
+Men d� p� g�rden jag kom, uppskattades bytet; till h�lften
+Skylde det icke min skuld. 'V�n', sade mig fogden �nyo,
+'Ringa �r detta, men har du ej mj�lkande kor i din ladg�rd?'
+Sade och redde sig till, med l�tthet hittande korna,
+D�r de i spiltorna stodo och b�lade, saknande foder.
+Klafvarna lossades snart, ut leddes den ena och andra
+Stretande mot, oroliga, l�mnande sorgsna sitt st�lle.
+Sex utleddes till sl�dan, den sjunde, som mager och kraftl�s
+V�grade f�lja, f�runnades mig; s� foro de alla.
+Tigande vandrade jag till stugan och �ppnade d�rren.
+'Aron, min v�n', s� talade d� min hustru i s�ngen,
+'Se dock, att n�got jag f�r, som stillar min hunger, en mj�lkt�r
+Vore mig ljuf; jag t�rstar, och barnet finner ej mat mer.'
+S� hon sade; men mig slog m�rker f�r �gat. Med m�da
+Kom jag till spiltan fram. D�r stod med h�ngande hufvud
+Kon och tuggade halm och s�rjde. Det torkade jufrets
+Spenar med darrande hand jag fattade, �msom den ena,
+�msom den andra f�rs�kte jag d� f�rg�fves,--en droppe
+Sk�nkte de ej. F�rtviflad jag pressade h�rdare; blod blott
+Tr�ngde sig ut, och r�d best�nkte den botten af st�fvan.
+Rasande, bj�rnen lik, n�r j�garens spjut i hans barm tr�ngt,
+Gick jag till stugan och tog fr�n spettet ett br�d; med ett yxhugg
+Slog jag det s�nder, och svart fl�g barken, ur r�mnorna kringspridd.
+Bitarna f�rde jag fram till min hustru: 'Se d�r, hvad oss l�mnats',
+Sade jag, '�t och m�tta ditt barn.' Ett stycke hon mottog,
+V�nde det tigande kring i sin hand, s�g p� det och tryckte
+Barnet mot barmen och f�ll vanm�ktig tillbaka p� k�rfven.
+Skidor tog jag p� f�ttren i hast och for till min granne,
+Han, som bodde mig n�rmst, en pipas v�g, d� man skyndat,
+Och d� till honom jag kom och beg�rde ett lindrande bist�nd,
+Gaf han det, broderligt delande med, hvad besparadt han hade.
+�ter jag skyndade hem med mj�lk i en flaska p� ryggen,
+Hann till g�rden och hann stugd�rren. En sorgelig klagan
+M�tte mig d�r, in gick jag och s�g af barnen de tvenne
+�ldre, som gr�tande h�gt omg�fvo sin moder, det ena
+Skakande henne vid handen, det andra vid lockiga hufvet;
+Men or�rlig och stum l�g hon, d�dsdrifvan var utbredd
+�fver den stelnade kinden, och natt bet�ckte dess �gon.
+S� var det ute med allt, och f�r�dt var det h�rliga Kangas.
+H�nderna str�ckte jag opp mot himlen och fattade sedan
+Stafven och t�gade af; barnhopen p� k�lke bakom mig
+Drog jag och gick gr�h�rig fr�n socken till socken och tiggde.
+Tiden l�kte dock sorgen, och nu i fr�mmande g�rdar
+Blomstra de �lskade barnen p� nytt; men sj�lf med f�rn�jsamt
+Sinne beg�r jag mitt br�d och spelar min giga, som syrsan
+Sitter, fast solen �r knapp, p� det vissnade bladet och sjunger."
+
+S�dant ber�ttade d�r den �rlige Aron, och honom
+H�rde med t�rar och gr�t den goda, f�rst�ndiga Anna.
+Men d� han slutat, str�k hon med �rmen kinden och �gat,
+Skakade hufvudet, snyftade, sn�t sig och sprang till sin boda,
+H�mtade k�tt in, h�mtade sm�r och mujkor och kalja,
+R�gande bordet med mat; men Aron, den gamle, i nacken
+Tog hon och n�dgade fram att, fast m�tt tillf�rene, �ta.
+Denne �t, som den �rade bj�d; d� nalkades Petrus,
+Tr�dde i farstun, �ppnade snart den knarrande stugd�rrn,
+Stampade sn�n fr�n f�ttren och tog v�lv�rdig sin plats in
+H�gst vid bordet, d�r b�nk med b�nk i vinkel f�renas.
+Men d� han t�ndt sin pipa och lagt skinnm�ssan p� bordet,
+Drog han behagligt en starkare r�k och talte och sm�log:
+"Anna, han kommer ej l�tt, din bror, fr�n den blomstrande Hedda;
+Fast �r den raske Mattias, min v�n, som en g�dda p� kroken,
+Men om dig lyster, s� kom, och vi f�rdas i afton gemensamt,
+�ldre och yngre, och fira med fr�jd hans f�rlofning p� herrg�ln."
+
+Sagdt; och alla de h�rde hans ord med f�rundran och gl�dje.
+Genast klarnade �ter den kunniga Anna i synen,
+Gick till sin kista att kl� sig, och dottren sig kl�dde tillika.
+Sonen, den reslige Karl, tog endast sin scharlakansv�st p�,
+Kn�ppte sin jacka igen, uppj�mkade byxorna h�gre,
+Sp�nde sitt b�lte om medjan och stod ren f�rdig till aft�g.
+
+Men till sin mecka vid brasan begaf sig den �rlige Aron,
+Tog den rykande �n af hetta upp� sig och sade:
+"Petrus, f�rst�ndige v�n, det �r tid, att jag tackar och vandrar
+Nu, sen du dygnet om i din g�rd v�lpl�gat och f�dt mig;
+M�nga bemedlade m�n m� jag tr�ffa i afton p� herrg�ln,
+Hvilka mig hylla som du och bjuda p� gl�dje och g�stning,
+Ingen tr�ffar jag dock som den kunniga Anna att skattas,
+Hvilken, fast m�tt jag var, mig tvungit att �ta �n mera."
+Sade och fattade stafven, beredd att t�ga till herrg�ln.
+
+Honom hejdade dock den �rlige Petrus och sade:
+"Aron, det h�fves ej dig att sjuttio�rig i m�rkret
+T�ga till fots fr�n min g�rd, d� jag �n bar h�star i stugan;
+Tungt det vore f�r dig, men f�r mig en nesa i socknen.
+D�rf�r �ker du b�st, d� min son med vigare f�tter
+Skyndar p� drifvan sin f�rd och skidorna tyglar i farten."
+Sagdt; och den �ldrige satte sig glad f�r brasan att v�nta.
+
+Men storst�tlig och grann i sin gr�nr�drandiga ullkjol,
+Halsen beprydd med en duk af kattun, m�ngrosig och f�rgrik,
+Tr�dde hon fram, lik sommarn i prakt, den f�rst�ndiga Anna.
+F�rdig att resa var hon, och beredd var den blomstrande dottren.
+Skymmeln sp�nde den reslige Karl snart f�rdig i redet,
+F�llar i sl�dan man bar, och ut beg�fvo sig alla,
+V�ntande gl�dje och dans; inhysingen Pavo allena
+L�g p� den sotiga muren och str�ckte ett ben och ett annat;
+R�ra sig iddes han ej till den kalla, besv�rliga f�rden,
+Utan han �lskade mer g�rdsvaktareposten och valde
+Hvilan och hettan och r�ken och barnens och syrsornas s�llskap.
+
+
+
+
+Sjunde s�ngen.
+
+
+Petrus sj�lf och hans dotter och Anna och tiggaren Aron
+B�rjade sakta sin f�rd med den h�rdiga skymmeln i redet.
+Skakande tyglarna, talade d� den f�rst�ndige Petrus:
+"Aron, min v�n, fast f�len �r god, ej vill jag i traf dock
+�ka, ty lasset �r tungt; men biter dig k�lden i meckan,
+S�g, och jag sm�ller ett slag, och vi dr�ja ej l�nge p� v�gen."
+
+Honom svarade r�rd den �rlige tiggaren Aron
+"Pecka, bekymra dig ej; om ock naken p� sl�dan jag sute,
+F�rden ej n�mnde jag sv�r, d� med dig och din hustru jag f�rdas.
+Godt �r ett r�gadt bord, d� man hungrande kommer i stugan,
+God en p�ls, d� man fryser, och god en b�dd, d� man tr�tt �r;
+Ringa �r detta likv�l mot m�nniskogodhet att s�ttas.
+Hyllad jag blifvit af er som en far, min mecka �r tv�ttad,
+Magen �r sp�nd som en trumma, och nu jag �ker bekv�mligt,
+V�rdad �nnu, d� jag l�mnat er g�rd; helt annat jag utst�tt,
+S�som en g�ng, d� jag gick och �rnade tigga i staden.
+Missv�xt drabbade landet, i socknarna saknades f�da,
+Bonden knappade, tiggaren svalt. I staden, jag t�nkte,
+Finns ett rikare folk med fetare �krar och �gor.
+S� jag t�nkte och tiggde mig fram med m�da; den gamla
+Foten v�grade ofta att g�, och p�sen p� ryggen
+Tyngde, fast blottad och tom. Uthungrad, med svikande krafter
+Kom jag till staden omsider och s�g ett under af alla,
+S�g, f�rst�ndige v�nner, hvad ej jag tillf�rene sk�dat:
+G�rdar, men ej kring g�rden ett f�lt med �krar och �ngar,
+Icke vid knuten en teg, som burit en pipa tobak ens,
+G�rdar funnos d�r blott, h�gtimrade, f�nsterf�rsedda;
+M�lade, stolta att se, framstr�ckte de brokiga rader
+L�ngt, och emellan dem korsade hundrade v�gar hvarandra.
+�ter p� v�garna h�rdes ett d�n som af �skor och stormar;
+K�rror rullade fram, fyrhjuliga, silfverbeslagna,
+Pr�ktiga, byggda som hus: af de trafvande f�larnas hofvar,
+Piskornas sm�llar, kuskarnas skri och hjulenas buller
+D�nade luften, och darrade f�nster och v�ggar omkring dem.
+Men l�ngt unnan bekymren, med fr�jd f�rn�tande dagen,
+Suto i hvarje af dem guldsmyckade herrar och fruar,
+Fj�rlarne lika, som sitta i skimrande skrudar p� blomstren,
+N�r solstr�len �r varm och sommarens vindar dem gunga.
+H�pen gick jag p� sidan och str�k mot v�ggarna meckan,
+M�ssan i handen jag bar och stannade ofta att h�lsa;
+Ingen s�g mig dock an, men alla de skyndade fram blott.
+S�dan kom jag, af ingen bem�rkt, till ett �ppnare st�lle,
+J�mnt, med stenar belagdt, af lysande g�rdar omkringhv�rfdt.
+D�r afbr�t jag min f�rd och stod i behagelig trygghet,
+Armarna slagna i kors, och beundrade. Fr�mst dock af alla
+Lyste ett hus, som en by till sin vidd, till sin h�jd som en berg�s.
+Detta beundrade jag och kunde ej m�tta mitt �ga,
+Seende j�ttarnes verk, ty af m�nniskor var det ej uppbyggdt.
+Men d�r stod vid min sida en man, som sopade flitigt
+V�gen och sk�t med sin kvast den ymniga smutsen i h�gar;
+Honom, med �nskan att fr�ga om allt, tilltalte jag slutligt:
+'S�g dock, min v�n, om en kyrka det �r eller annars f�r kungar
+�rnadt och byggdt; af f�rv�ning �r hela mitt sinne betaget.'
+S� jag sade, men han teg stilla och bet sig p� l�ppen,
+Leende slugt, och ett sk�ndeligt spratt han n�rde i h�gen;
+Ty d� jag v�nde mig om att �ter beundra och sk�da,
+S�nkte han kvasten i dyn och slog mig p� ryggen: en svart fl�ck
+Stannade efter, och styggt nedsmordes den tv�ttade meckan.
+Sorgsen begynte jag g� och ville ej strida i otid,
+R�dd i min h�g och f�rsagd som tuppen p� fr�mmande soph�g,
+Men af en sv�rare strid jag m�ttes; en gosse, i trasor
+H�ljd, uthungrad och svart, s�g slaget: med ljudande gapskratt,
+Sm�llde han h�ndren ihop, h�gt hoppande; hit�t och dit�t
+V�nde han blickarna sen och kallade v�nner. I blinken
+Lj�d till h�ger och v�nster ett sorl: barfotade ungar
+Trafvade fram, kringyrde af smuts, med jublande fr�jdrop
+S�go de mig och sprungo p� svingade f�tter omkring mig.
+En lopp dj�rfvare fram och slet mig i meckan, en annan
+Hotade blott och sparkade opp som en f�le, den tredje
+Slog sig p� kn�na och skrek--i sin fr�jd spetsfundiga speord,
+Medan den r�rliga flocken alltmer f�rst�rktes och stundligt
+K�ckare blef att nalkas och fly. Af skam och f�rbittring
+Svor jag och rusade fram nu �t ett h�ll, nu �t ett annat,
+�ndtligt fick jag med list en f�ngen och sl�ngde i flocken
+Honom och slog en annan omkull som en k�gla; p� en g�ng
+Grep jag dem b�da igen och agade b�da med tung hand.
+Skriande sprattlade dessa, med n�drop sprungo de andra
+Vida omkring; folk skockades snart; tv� m�nner med sablar
+Togo mig fatt, och snart, af en sorlande skara omkringhv�rfd,
+F�rdes jag bort l�ngs v�gen och blef i ett f�ngelse insatt.
+Men d� jag s�g mig h�ktad och s�g, hur d�rren igensl�ts,
+Greps mitt hj�rta af sorg, och jag satte mig neder att gr�ta,
+T�nkande r�rd p� den tid, d� jag lefde v�rderad af alla,
+T�nkande r�rd, hur jag nu med gr�h�r skulle som f�nge
+Sitta bland f�ngar och ej f� gl�djas af himlen och ljuset.
+Bittert satt jag och gr�t, men n�ra min sida p� b�nken
+Hvilade tv� f�rst�ndige m�n med fj�ttrade f�tter,
+Gl�dtiga, spr�kande tyst om egna bedrifter och andras.
+Dessa f�rdrogo ej l�nge min sorg, men svuro i hast till,
+Sn�sande b�da; och s� tilltalte mig bittert den ena:
+'Kyrktjuf, sjung dig ej hes, att din st�mma m� ljuda behagligt,
+N�r s�ngm�staren snart sl�r takt p� din rygg och du �ter
+Tvingas att h�lla till fyrtio par den vanliga tonen.'
+S� den ena, och strax tog �fven den andra till ordet:
+'Gr�sk�gg, trifs du ej h�r, s� bj�ds du ej heller att komma!
+�r dock f�rd�mdt, att enhvar, som takl�s irrar i landet,
+Sist skall tr�nga sig hit att st�ra en man i sin boning.'
+S�dant talade dessa, och mycket, som liknade detta,
+�ndl�st g�ckande mig och bespottande dagen igenom.
+Men n�r solen f�rsvann fr�n f�nsternas galler om kv�llen,
+Kom f�ngvaktaren in och gjorde p� tr�tan en �nda.
+Mat inbragte han �fven och satte p� b�nken ett soppfat,
+Satte dit br�d, men sen f�rs�kte han f�tternas bojor,
+Om oskadde de voro, och slog med en hammare p� dem.
+�ter, n�r allt var bestyrdt, som sig borde, begaf han sig d�dan,
+Bister att se, men han manade mig att �ta och sade:
+'�t, bj�rnhufvud, och salta dig nu, sen f�r du m�h�nda
+Sitta vid vatten och br�d en m�nad och sl�cka din t�rst h�r!'
+Sade och bommade d�rren igen. Af r�dsla betagen,
+Genast till maten jag lopp, att bereda min mage till fastan.
+Mycket belopp sig dock icke p� mig, ty som hungriga vargar
+Kommo de andra i hast, och snart s�gs bottnen i fatet.
+Men d� de �tit och jag satt ensam och gnagade benen,
+Talte de sakta en stund i hvarandras �ron bet�nksamt,
+Hv�lfvande stora f�rslag: p� en g�ng uppsprungo de b�da,
+Grepo mig, svingade h�gt blankt slipade knifvar och sade:
+'Ropar du, hugga vi till, men sv�r vid Gud att oss icke
+R�ja i natt, d� vi �rna att fly, om du �lskar att lefva.'
+Dessa jag svarade �ter med fr�jd och hopp i mitt hj�rta:
+'V�nner, ej v�gade jag en pipa tobak p� ert vett mer.
+Kostligt, menen I knifvar och ed beh�fvas att tvinga
+F�ngen fr�n vatten och br�d till m�nniskof�da och frihet?
+Men dock sv�r jag, vid Gud, att ej r�ja er, utan er bist�.'
+Sagdt, och de l�mnade mig, framtogo ur g�mmorna filar
+B�da och satte sig ned att n�ta p� f�tternas bojor.
+Arbetet gick dock ej fort, af m�nnerna droppade svetten,
+Men j�rnbojan var stark; fast filad tillf�rene, h�ll den.
+B�gge jag hj�lpte i v�xling och delade m�dan med gl�dje,
+L�ngtande ut; s� kufvades vid midnatten omsider
+J�rnen, och m�nnerna sv�ngde med l�je de lediga f�ttren.
+Snart uttogo de d� en stock, l�sskuren ur v�ggen,
+G�md f�r spejarens �ga af halm, som p�ste i s�ngen,
+Denna togo de ut, och vi kr�po med gl�dje ur rummet.
+Skyndsamt hunno vi smygande fram till �ndan af staden,
+Men d�r stannade tv�rt den ena kamraten och sade:
+'V�nner, ej h�fves det oss att springa som harar till skogen,
+R�dda och tomma, men mig syns b�st, att vi borgarel�sen
+Pr�fva f�rut och taga, hvad nyttigast �r f�r v�r resa.'
+Sagdt; och den andra jakade strax. Mig lyste att skuldl�s
+Vandra min v�g, och jag tog af m�nnerna hj�rteligt afsked.
+T�r�gd skildes jag fr�n dem och gick l�ttfotad; men desse
+Dr�jde och vandrade af att stj�la i n�rmaste g�rdar.
+S�, f�rst�ndige v�nner, f�rlopp stadsf�rden; en dylik
+G�r jag ej sj�lfmant mer och fruktar ej heller att tvingas,
+Ty fast jag noga beskrefs fr�n predikstolen, och alla
+Mantes att taga mig fatt och f�ra mig f�ngslig till staden,
+Skyr dock enhvar att pl�ga den �ldrige Aron och lyssnar
+Hellre p� gigan, d� glad jag kn�pper en polska om kv�llen,
+�n han min gr�t vill sk�da och h�ra min j�mmer och klagan."
+
+S�dant ber�ttade nu den f�rst�ndige Aron; och alla
+H�rde med n�je hans ord. Mellertid framlunkade f�len
+K�ckt, och man visste ej af, f�rrn herrg�rdsbacken man uppn�tt.
+D�r nedhoppade Petrus och gick vid sidan af sl�dan,
+Skjutande p�, och med t�mmarna sm�llde han skymmeln p� l�nden;
+Uppf�r gick det med fart, och i hast stod sl�dan vid stugan.
+N�jde f�rnummo de genast, att festen var b�rjad d�r inne,
+Sollikt tindrade ljus ur de �ppnade gluggarnas imma,
+D�rrn stod vida p� gafvel, och ljud af en stojande polska
+Susade fram som en storm och fyllde den rymliga farstun.
+
+In f�rfogade sig den f�rst�ndiga Anna och dottren,
+In gick tiggaren Aron ocks�, men den �rlige Petrus
+Band vid sl�dan sin h�st, sen han l�tit den tumla sig f�rst d�r.
+Stolt stod skymmeln och gn�ggade sen bland fr�mmande h�star,
+�tande n�jd vid sitt lass och med hofven straffande grannen,
+Hvar g�ng denne f�r dj�rft p�nosade h�et i sl�dan;
+Petrus, hans �gare, �ter begaf sig till stugan och ingick.
+
+
+
+
+�ttonde s�ngen.
+
+
+S�ng, l�t h�ra hvad allt den f�rst�ndige Petrus i stugan
+S�g, d� han t�gade in och stannade h�pen vid d�rren.
+Tolf t�ttskockade par kringsv�ngde p� golfvet i polska:
+Stolta, med �gonen bl�ngande kvinnorna, m�nnerna �ter
+�dmjukt b�jande hufvudet ned, med blickarna s�nkta.
+Dansen sk�tte nu dessa och fr�mst af alla Mattias,
+Hvilken med glam kringf�rde den aktade Anna och Hedda,
+Medan p� n�rmaste b�nk tv� tagelbesp�nda fioler
+Str�kos af kunnige m�n och lj�do med gigor i samklang.
+N�rmare bordet satt Zakarias, v�rden p� Hjerpvik;
+Ensam, stolt som en kung och med armarna knutna p� br�stet
+S�g han p� dansen, s� ofta han ej �lst�fvan iakttog.
+Gent mot den �rades plats vid den blossande brasan p� h�rden
+V�rmde sig tiggaren Aron i bredd med den gamla Rebecka.
+Aron st�llde som b�st j�rngigan i ordning, Rebecka
+Gungade stilla och smekte p� kn�t den spr�ckliga katten.
+Men den f�rst�ndige ryssen, den brunsk�ggyfvige Ontrus,
+Ropte i vimlet och h�ll afl�gsna de dansande paren.
+Tvenne kamrater han ren bragt under en b�nk, och i trygghet
+Hvilade desse, den tredje han h�ll med m�da i famnen.
+Denne, fast of�rm�gen att st� p� de sviktande benen,
+Stretade mot och ville ej l�mna den gl�dtiga dansen.
+Honom dock, j�mt kringknuffad och st�tt, framsl�pade Ontrus,
+M�dosamt tr�ngande fram till den rymliga b�nken omsider.
+S�dant betraktade d�r den f�rst�ndige Petrus med undran,
+N�r han till bordet gick och tog v�lv�rdig sin plats in.
+
+Tiggaren Aron, s� snart han lagat sin giga och v�rmt sig,
+Gick att s�tta sig vid spelm�nnernas sida p� b�nken.
+Honom, strax d� han kom, tilltalte den �rlige Anders,
+Hvilken med ledsnad gned p� fiolen, beg�rlig att dansa:
+"Skulle s� sant du spela fiol, som du kn�pper p� giga,
+Kunde den yngre en stund f� gl�djas af dansen i afton;
+Men som ett v�ggspel sitter du nu och f�rm�dde v�l knappast
+Styra en takt, om ej jag med fiolen regerade polskan."
+
+Till sm�l�je sin mun drog tiggaren Aron, bet�nkligt
+Skrapande sig vid �rat och halfbrydd talande detta:
+"M�nne jag komme ih�g kanh�nda en polska p� gamla
+Dagar �nnu, fast p� l�nge jag ej haft str�ke i handen."
+Sagdt, och den bjudna fioln med f�rst�lld okunnighet tog han.
+
+Sakta spelte han f�rst, f�rs�kande; men om en kort stund
+Fyllde sig tonen, och takterna rullade snabbare, hastigt
+Tvang han ur str�ngarna ljud med en svingande str�ke; p� en g�ng
+Klingade bas, kvint, alt och tenor: vid hans sida f�rstummad
+Gapade grannen och s�nkte fioln; men till stormande ifver
+V�xte de dansandes lust. Svett lyste p� parenas pannor,
+P�rtorna fl�go ur klykorna, stolar och b�nkar f�rstr�ddes,
+Fallandes rop, taktstampningar, gapskrattssalfvor och r�kmoln
+Hvirflade om hvartannat, och sviktande brakade golfvet.
+
+Gamla Rebecka, fast t�tt till den blossande brasan hon tr�ngt sig,
+St�ttes af v�da ocks�, att s� n�r hon fallit af muren:
+Klagande drog hon sig unnan och satte sig n�rmare d�rren.
+
+Af medlidande r�rdes den �rlige Petrus i hj�rtat,
+N�r han den �ldriga s�g, hur af alla f�rskjuten hon satt d�r;
+Bordet f�rl�t han och �let och gick till den gamla och talte:
+"Hej dock, Rebecka, hvad b�tar det h�r att klaga och s�rja?
+Kom, och jag leder dig fram till det rymliga bordet i trygghet!"
+
+Honom svarade �ter den skr�pliga halta Rebecka:
+"Nej, f�rst�ndige Petrus, i vr�n m� jag g�mma mig unnan;
+N�rmast grafven �r vr�n mest passlig �nd� f�r den arma.
+Som p� det skjutande tr�det ett l�f, fjolgammalt och vissnadt,
+Sitter jag h�r bland unga, som fr�jdas af lifvet och dansen.
+O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!"
+
+Sade och snyftade bittert och gr�t. V�laktade herren,
+Nyss inkommen att se f�r en stund det glada gelaget,
+Stod �h�rande r�rd de v�xlade orden och talte:
+"�nska ej slikt, Rebecka, och t�nk ej p� grafven i otid!
+Hvem, d� ej du mer r�rs i den rymliga stugan, skall v�cka
+Pigorna opp till rock och till v�f, hvem pyssla med katten,
+Hvem ge h�norna mat och vakta p� �ggen best�ndigt?
+Lyft ditt �ga och se d�r borta p� b�nken den gamle
+Aron, hur hj�rteligt lugn han gnider fiolen och svettas;
+S�dan han syntes mig sist, d� han spelade giga p� tingsg�ln,
+Syns han �nnu, okufvad af �lderdom och bekymmer.
+Armen han sv�nger med kraft, l�tt l�pa de r�rliga fingren,
+�gonen lysa af frid, att med himmelens stj�rnor f�rliknas;
+Modig, Rebecka, som han m� du m�ta den sv�rare dagen."
+Sade och forslade sakta den gamla till bordet; och gumman,
+Stolt af den heder hon r�nt, f�rgl�mde sin j�mmer och satt sen
+Gungande stilla, och tyst v�lsignande gamla och unga.
+
+Men n�r polskan var slut och fiolerna tystnat och gigan,
+Ryckte den kunniga Anna sin man f�rtroligt i rocken,
+Och d� hon f�rt till ett h�rn den v�lf�rst�ndige Petrus,
+Talte hon hemlighetsfullt och hviskade honom i �rat:
+"Ville du icke f�rm� Zakarias, v�rden p� Hjerpvik,
+Att f�r sin blifvande m�g och sin hj�rtligt �lskade dotter
+H�lla som far ett f�rmanande tal, som de dag ifr�n dag sen
+Skulle i v�rdsam h�g f�rvara och r�tta sig efter.
+S� var f�dernas sed: d� de g�fvo sin dotter �t mannen,
+Talte de gyllene ord, uppmuntrande honom och henne;
+Aldrig gl�mde v�l sen de unga den varnande r�sten,
+Utan den f�ljde dem �t som f�rlofningens minne best�ndigt.
+S� f�r de ungas skull som f�r g�sternas m�ste han tala,
+S� att enhvar h�gtidligt m� se de b�das f�rlofning."
+
+Henne svarade sakta den v�lf�rst�ndige Petrus:
+"Icke �nnu �r det tid att s�tta din vilja i verket;
+S�dan �r Zakarias: han vill, d� f�rpl�gningen b�rjar,
+Dricka i ro, och han ger ej g�rna sin granne ett svar d�;
+Men d� han sutit en tid vid sitt stop, och det v�rmande �let
+Lossat hans tungas band, framfl�da de sparade orden,
+Bubblorna lika i m�ngd p� den forsande b�cken om v�ren.
+Ingen n�rmar sig d�, som ej genast tvingas att lyssna,
+Om han f�rt�ljer en sak eller varnar och r�ttar de yngre,
+Och man bytte v�l strax och g�fve med gl�dje emellan,
+Kunde man skaffa sig s� hans talande mun och hans klokhet.
+D�rf�r v�nta allenast en stund t�lmodigt; din �nskan
+Fyller han snart af sig sj�lf, Zakarias, den �rlige gubben.
+Ty l�tt ser du dock ren, hur hans panna f�rklaras, hur munnen
+Ler mot drycken f�rn�jd som en and, d�r hon dyker i sunden,
+Och hur han sitter som �ngen i regn, upplifvad vid bordet.
+Men mellertid �r det b�st, att du sk�ter ett roande samtal
+Eller ocks� till en artig minett uppmuntrar de unga;
+Mitt skall det vara att ge Zakarias st�mma och tunga."
+
+Sade och l�mnade snart den aktade Anna tillfredsst�lld,
+Tog fr�n det rymliga bordet ett stop f�rn�jsam i handen
+Och tilltalte sin v�n, den �rade v�rden p� Hjerpvik:
+"Drickom �nnu, Zakarias, i fr�jd tillsamman, som fordom
+�fven i sv�rare dar vi drucko med modiga sinnen;
+Ty det h�fves dock b�st den f�rg�ngliga m�nskan att gl�djas,
+Likasom ikorn, l�tt i sin h�g, p� det br�ckliga flarnet
+Seglar fr�n v�g till v�g och v�ntar att hinna till stranden!"
+
+Sade och drack; d� h�jde ocks� Zakarias sin kanna,
+Lifvande hj�rta och sj�l med skummande �l, som hans lust var;
+Men sin f�rst�ndiga v�n sen svarte han gladt och f�rn�jsamt:
+"Visst m� jag f�gna mig nu, ty som �gonstenen och ljuset
+Skattar en far hvar lycka, som h�ndt det �lskade barnet."
+
+S� samtalade dessa och h�rde fiolerna �ter
+St�mmas och s�go en artig minett tillst�llas p� golfvet.
+Men till bordet och till den f�rst�ndige torparen Petrus
+S�llade m�ngen sig d�, som f�rsm�dde den gl�dtiga dansen,
+S�kande hellre ett skummande �l och joller och samtal.
+Kom bland andra ocks� den varubeprisande Ontrus.
+Honom brydde d�r strax den �rlige Petrus och sade:
+"Se dock, dansar ej du, danskunnige broder? Kanh�nda
+Fruktar du kvinnornas list, om de skulle f�rblinda ditt sinne,
+Om, din v�rderade hustru till harm i det rika Archangel,
+Flickorna skulle som sk�nk framlocka en duk ur din v�ska."
+
+S� han sade och teg; men den brunsk�ggyfvige Ontrus
+Satte sig n�ra intill och tog hans h�nder och svarte:
+"S�dant fruktar jag ej, f�rst�ndige Petrus, och g�rna
+Ville jag dansa bland andra, ty s�ng och dans �r det b�sta;
+Men jag finner ej l�tt en flicka, som icke f�rsm�r mig.
+Nalkas jag v�nligt och r�cker min hand, d� springer hon unnan,
+Skr�md af mitt sk�gg, och hon ler, och de �friga skratta med henne;
+Ingen besinnar och tror, att �fven den fr�mmande mannen
+�ger ett hj�rta, d�r gl�dje och sorg kan v�ckas af andra.
+Ville helst du, min v�n, �h�ra och fylla min �nskan,
+Ber jag dig n�mna vid namn och beskrifva till st�nd och till villkor
+N�gra, som dansa h�r nu, den raske Mattias till �ra.
+F�rst, hvem �r hon, den v�rdiga, v�lansenliga gumman,
+Som, framskridande fr�mst som det gungande skeppet i hamnen,
+M�ter sin takt och sin randiga kjol utbreder med fingren?
+�del synes hon mig och ett m�nster f�r gamla och unga."
+
+Honom svarade glad den v�lf�rst�ndige Petrus:
+"Anna och ingen annan det �r, min aktade hustru,
+Hvilken i m�nga skiftande �r, som kommo och flydde,
+Trogen v�rdat mitt hus och sk�nkt mig s�ner och d�ttrar.
+Mig ber�mmer den man, som henne ber�mmer och �rar."
+
+Och han sade igen, den varubeprisande Ontrus:
+"Lycklig tyckte jag dig, min v�n, tillf�rene redan,
+Treflig och rask och f�rn�jd, som du var, och aktad af alla;
+Trefaldt kallar jag nu dig lycklig och s�ll, d� en s�dan
+Hustru blifvit din lott; ty fr�n himlen kommer det goda.
+Nu m� du s�ga ocks�, hvem �r han, den reslige gossen,
+Som kringsv�nger som b�st den unga, beskedliga Hedda?
+Yster g�r han och stolt i sin vallmansjacka som f�len,
+N�r p� en gr�nskande �ng han betar bland andra och modigt
+Skakar sin fylliga man och gn�ggar af gl�dje och k�rlek."
+
+Honom svarade �ter den v�lf�rst�ndige Petrus:
+"Denne �r Karl, min �lskade son; hur han artar sig framgent,
+Vet Den, honom mig gaf: Han styre det allt till det b�sta."
+H�rp� talade snart den varubeprisande Ontrus:
+"Likasom odlarn v�rdar det tr�d, han s�dde, och st�ndigt
+Ser p� dess v�xande stam och vattnar och v�ntar sig f�gnad,
+S� g�r �fven en far med sitt barn; m� den unga best�ndigt
+T�nka p� fadrens bekymmer och bli hans gl�dje i st�llet.
+�nnu finnas h�r tv�, som jag �nskade k�nna:--den raske
+Ynglingen d�r och den blomstrande flickan, han leder behagligt.
+Vacker �r han, och hon kan b�st j�mf�ras med Hedda."
+
+Honom svarade �ter den �rlige Petrus och sade:
+"Dr�ngen sk�dar du d�r, den snabbe, driftige Anders,
+Son till en �del man, Zakarias, v�rden p� Hjerpvik.
+Prisar du ynglingen nu som rask i den flyktiga dansen,
+Dubbelt skulle du h�ja hans lof och beundra hans ifver,
+S�ge du honom en g�ng, d�r i svett han r�dfar sin faders
+K�rr och, stark som en bj�rn, uppbryter den rotade granen.
+Flickan, f�rst�ndige v�n, �r min dotter, den �ldsta, vi �ga,
+Anna och jag; hon sk�ter v�rt hus och sp�dare syskon,
+Lindrande modrens m�da med flit, som d�ttrarnas plikt �r."
+
+Honom svarade r�rd den varubeprisande Ontrus:
+"Lycklige, trefaldt lycklige du, som sitter i v�nners
+Krets, v�rderad och k�nd, och trampar ej fr�mmande trakter.
+Lugn betraktar du h�r en trogen maka och sk�dar
+V�l uppfostrade barn, som blomstrande plantor vid b�cken,
+Medan en annan, fr�n f�dernebygd och bekanta och fr�nder
+Skild, kringt�gar, f�rsm�dd som den ouppl�sliga g�tan."
+Sade och snyftade sakta och gr�t; klartindrande t�rar
+Rullade ned p� hans kind och v�tte det yfviga sk�gget;
+Men som en honing ljuf fl�t saknaden genom hans �dror,
+Ty han mindes sitt hem, han mindes det isiga hafvets
+Str�nder och Dvinas flod och det varurika Archangel,
+Och han t�nkte d�rvid p� sin hustru, som suckade ensam
+Ofta i dagens bestyr och ofta i nattliga hvilan,
+Samt p� sin �lskade son, den sp�da, som l�mnades fj�rran,
+Jollrande �n och stammande fadersnamnet med gl�dje.
+
+
+
+
+Nionde s�ngen.
+
+
+S�dan s�rjde han nu, den varubeprisande Ontrus,
+Och uppv�ckte hos m�ngen de svalkande t�rarnas v�llust.
+�fven fuktades du, f�rst�ndige Petrus, i �gat,
+N�r p� din hustru du s�g, den goda, f�rst�ndiga Anna,
+Och p� din resliga son och din v�l uppfostrade dotter,
+Gladt erinrande dig, hur p� Tj�derkulla de samf�lldt
+Bodde i ost�rd ro som f�gelungar i n�stet.
+
+B�gge gr�to de d�r af sorg och gl�dje i v�xling,
+Medan de drucko sitt �l och s�go den l�nga minetten
+Slutas och h�rde fiolernas sorl nedst�mmas och gigans.
+
+Men d� reste sig h�g Zakarias, v�rden p� Hjerpvik,
+L�mnande s�te och rum vid �fversta �ndan af bordet,
+Och framtr�dde med manliga steg allvarlig p� golfvet.
+Alla betraktade strax med f�rv�nade blickar den gamle:
+Ty s� var han att se som ett �skmoln, n�r det p� f�stet
+T�gar i rodnande prakt och kyler den kvalmiga dagen.
+Hotfullt stannar det d� omsider; den fj�ttrade viggen
+Bryter sig l�s med d�n och bestr�lar det yppiga regnets
+Genomskimrade skur; men odlaren h�pnar och fr�jdas,
+Sk�dande himlen i hot och den tvinande tegen f�rfriskad.
+S�dan syntes han nu, Zakarias, d�r han bet�nksam
+Gick till sin aktade m�g och sin dotter, som n�ra hvarandra
+Suto och v�xlade k�rliga ord p� den rymliga b�nken.
+Skyndsamt stodo de upp, d� de s�go den �ldrige nalkas,
+B�da, och lyssnade till, om han hade en sak att befalla.
+
+Men det klappade ren p� hans l�pp, det besinnade talet,
+L�ngtande ut, och han tog den raske Mattias vid handen,
+Tog sin dotter ocks� och fordrade tystnad och sade:
+"�fven att dansa �r v�l p� sin tid; jag tadlar ej dansen,
+Tadlar ej heller joller och sk�mt, d� det �fvas anst�ndigt;
+Men man b�r dock ej alltid, s� l�nge det skiftande lifvet
+Varar, fiolers ljud och gigor, som mana till polska;
+Gl�djen s�ndes ej heller s� rik till den b�rdiga jorden,
+Att den best�ndigt f�rm�r med vederkvickande h�fvor
+Hugna en m�nniskas sj�l och b�ja dess sinne till sk�mtet;
+D�rf�r gagnar det v�l att i tid p�minnas om allvar.
+�fven det vacklande barnet f�rst�r, hvar l�ra f�rutan,
+Njuta sin lycka och vet att trifvas och leka i gl�djen;
+Men att vid h�rdare dar och vid m�dosammare plikter
+Handla med mod och hvad r�tt, hvad or�tt skilja med klokhet,
+D�rtill m�ste du �fvas af m�nga bet�nkliga skiftens
+V�xlande lopp eller ledas af den, som mera bepr�fvat.
+D�rf�r �r det ock v�l att h�ra den �ldriges varning.
+F�rst m� du g�mma, Mattias, de ord, jag dig l�gger p� hj�rtat,
+Trettio�rig sj�lf den sextio�rige gubbens:
+_L�t din f�rtr�stan ej gro p� ditt hemmans tegar allenast,
+S�rj ej mer, d� du mister en sak, �n du gladdes att f� den,
+Sist, g� s� med din hustru till doms, som du g�r med ditt �ga!_
+Enkla synas de v�l, de h�rliga spr�ken, af f�dren
+�rfda fr�n barn och till barn, men huslig lycka och v�lg�ng
+V�xa ur dem som, blommor ur �ngens b�rdiga sk�te.
+Se, hvad du �ger, och allt, hvad af m�nniskoh�nder ihopbragts,
+Har sin fiende ock, olyckan: din lofvande �ker
+H�rjas af hagel och frost, och din hjord f�rst�res af vilddjur.
+S� omskiftar din lycka, som sn� f�rsvinner om v�ren,
+�r den ej tryggad p� fastare grund �n p� jordiska h�fvor.
+Men d� du lider en skada, bet�nk, hvad gl�dje dig sk�nktes
+Af det f�rlorade f�rst, och v�g d�refter din saknad,
+Och jag tror, du ej d� skall s�rja din hj�ssa till gr� h�r;
+Ty som sparfven �r fr�n �r f�rstorar sitt n�ste,
+�ker ock m�nniskan g�rna sitt bo och v�rderar ej mycket,
+Hvad hon f�rv�rfvat ren, ty det icke f�rv�rfda �r mera.
+Men mot din hustru vare du mild, som det �gnar den starke,
+J�mt erinrande dig, hur mycket den svaga dock gagnar,
+N�r hon med foglighet v�njes att se i m�dan sitt n�je.
+Ty s� s�ger jag dig, och s� �r en hustru f�r huset,
+Likasom bandet, som sluter omkring det rymliga stopet;
+Kraftl�st synes det visst och sp�dt och ringa till nytta,
+Men f�rs�k dock en g�ng att f�rst�ra det: r�mna vid r�mna,
+Lagg afs�ndrad fr�n lagg skall du se och �let omkringspilldt.
+D�rf�r g� med din hustru till doms, som du g�r med ditt �ga.
+Men, f�rst�ndiga Hedda, till dig vill jag tala �nyo,
+S�som jag plantat f�rut i ditt br�st allvarliga l�ror
+Fr�n den dag, d� din mors mildt varnande st�mma var tystnad
+Och p� mig ensam f�ll det tunga bekymret om barnen.
+Ofta har jag dig sagt, hur den br�ckliga kvinnan best�ndigt
+M�ste vid t�lamod och vid eftergifvenhet v�njas,
+Ty att af andra bero �r dess lott, men hon m�rker ej tv�nget,
+N�r hon viker, hon m�rker det blott, n�r hon vredgas och trotsar.
+Se, det s�ger jag nu, och tror, du skall se det besannadt,
+N�r du som maka en g�ng �tf�ljer Mattias i lifvet:
+Friden knytes af ingen, om ej af hustrun i huset.
+�fven en godsint man kan ledsna ibland och p� henne
+H�mnas en grannes bitande ord, en tj�nares tr�ghet;
+Men d� �gnar det henne att blidka hans hetta med saktmod.
+Tyst m� hon t�la hans knot, tills ifvern l�mnat hans sinne,
+Likasom bj�rken b�jer sin topp f�r ilen och t�ligt
+V�ntar p� aftonens stund, n�r stormarna l�ngta till hvila.
+Snart nog �ngrar han allt det h�rda, han sagt i sin vrede,
+Om ett f�rt�rnande svar ej ligger och retar hans sinne,
+Och han �nskar ej mer �n att godhet g�lda med godhet.
+S� blir lugnet bef�st, och s�mjan v�xer, och kvinnan
+Tryggar sig glad vid den starkares arm och beskyddas af honom;
+Sj�lf han �ger sin fr�jd i henne och ger f�r den k�ra
+Lif, om det g�ller, och gods, som den tandbev�pnade hunden
+Stannar mot vargen med mod f�r hjorden, och trampar och trampar,
+F�rdig att k�mpa f�r den och f�raktande hotet af d�den.
+Men hvad f�rn�mligast g�r en m�nniskas lycka i v�rlden,
+Binder makar i frid och f�rliker och tr�star och gl�der,
+�r gudsfruktan, som aldrig �r m�tt af det goda och r�tta.
+Denna f�rvaren b�da och lefven och r�rens i den blott.
+Den gudfruktiges ro �r som furan, vuxen p� heden,
+Tryggad och fast, ej b�jer en storm den v�ldiga stammen;
+Samlas ock m�nga att hugga den ned med f�renade krafter,
+G�r det ej l�tt, manhaftiga slag, v�l �fvade armar,
+L�ngt dagsverke beh�fs d�rtill och yxor af godt st�l."
+S� f�rmanande sl�t Zakarias, v�rden p� Hjerpvik.
+
+Genast var det att se, hur de �frigas tigande l�ppar
+�ppnades hastigt till lof och ber�m f�r det ljudande talet.
+Men s� hviskade m�ngen sin granne f�rtroligt i �rat:
+"O, att han drucke som nu, Zakarias, fr�n morgon till afton;
+G�rna trakterade den, som klok f�rn�jes af klokhet."
+Medan det hviskades s� och enhvar f�rn�jdes af talet,
+Gick Zakarias tillbaka och tog v�lv�rdig sin plats in
+H�gst vid bordet, d�r b�nk med b�nk i vinkel f�renas.
+Ej f�rgl�mde han d�r att t�mma sitt stop f�r de sinas
+Stadiga lycka och v�l, ej heller att r�ra sin tunga
+�msom i egna f�rst�ndiga v�rf och �msom i andras,
+S�som han mycket sett och mycket bepr�fvat i v�rlden.
+
+Men p� den �rlige Aron, som lagt fiolen p� b�nken,
+Medan han sorgl�s satt och torkade svetten ur pannan,
+H�ll v�laktade herr kommissarien sitt �ga best�ndigt.
+Honom v�rderade s� den f�rst�ndige herrn, att han hellre
+L�tit omsider sin yppersta dr�ng bortt�ga till andra,
+�n han den �ldrige sl�ppt ur sin g�rd. En fradgande st�fva
+Tog han i handen till slut och bj�d den gamle och sade:
+"Aron, min v�n, drick �l och f�rfriska dig, som du f�rtj�nt har
+Genom din polska, som lj�d som ett nordanv�der i furan;
+Sen m� du kasta din tiggarestaf p� den blossande brasan.
+H�r m� du lefva, min v�n, p� din �lderdom, lugn och betryggad,
+Beten meta �t mig, d� jag fiskar med krokar om sommarn,
+Jaga fr�n �kern svinen och h�ns och tuppar ur tr�dg�ln.
+Slikt m� om sommarn bli din befattning; den h�rdare vintern
+M� du f�rn�ta i stugan, och sitta med pipan i munnen,
+Bindande ryssjor och n�t och lappande h�len p� noten."
+
+St�fvan emottog r�rd den f�rst�ndige Aron, sitt anlet
+Lyfte han h�gt, att den sv�llande t�rn knappt kunde ur �gat
+Rulla, men glad i sin sj�l genm�lte han: "Prisa och tacka
+Vill jag min Gud, som mig f�rde till er, v�laktade herre!
+Mycket jag pr�fvat, det v�rsta af allt f�r den gr�nade gubben
+Var dock att vandra omkring som det irrande molnet i luften,
+Utan att k�nna ett rum f�r den efterl�ngtade hyllan.
+Ofta med �ngslan s�g jag p� f�rder fr�n socken till socken
+Fr�n landsv�gen emot kyrkg�rdarne. 'Aron', jag t�nkte,
+'�fven den uslaste h�r i den by, du t�gar igenom,
+Har dock sin tr�st och sin borg d�r inom den h�gnande muren;
+Du, hvar dig unnas en g�ng att hvila ditt tr�ttade hufvud,
+Vet ej, och fr�mling blir du i d�dens g�rd som i lifvets.'
+S� jag t�nkte, v�rderade herre, och skyndade fram�t.
+Nu m� jag prisa mig s�ll, ty jag �ger ett hem, d� jag lefver,
+�ger ett hem, d� jag d�r, d�r en v�n och en annan kanh�nda
+Stannar och s�ger: 'Se h�r g�ms Aron den gamle fr�n herrg�ln.
+Tr�sket ljuder ej mer af hans morgons�nger, hans giga
+Klingar i stugan ej mer; men den �ldrige sofve i frid h�r!`
+Sade och gr�t af gl�dje och t�mde det fradgande �let.
+
+S� samtalade dessa, och lyssnande bidde de andra.
+Sedan sk�tte man �ter med gl�dje den stojande dansens
+Muntra bestyr, och den fattige var som den rike vid godt mod;
+Ty man saknade ej fioler och skr�llande gigor,
+Polskor, minetter, f�rpl�gning och ord i den rymliga stugan,
+Medan man firade d�r till gryende morgon i samdr�kt
+M�nnernas lyckade jakt och de �lskandes raska f�rlofning.
+
+
+
+
+
+
+HANNA.
+
+En dikt i tre s�nger.
+
+
+_Till den f�rsta k�rleken.
+
+En g�ng min f�rsta k�rlek fr�gte jag:
+"Min lefnads stj�rna, s�g, hur t�ndes du,
+Och hvadan �ger du ditt milda ljus?"
+  D� sade stj�rnan: "Har du sett n�'n g�ng,
+  Hur l�tt en flyktig sky kan skymma mig?"
+Jag sade: "�n med m�rker, �n med ljus
+Ett moln g�tt opp och dolt dig f�r min syn;
+Dock brann du lika klar, sen det f�rsvann."
+  Och stj�rnan sade �ter: "Har du sett,
+  Hur l�tt en jordisk dag f�rdunklar mig?"
+Jag sade: "M�ngen jordisk sol jag s�g
+G� opp i glans och �fverstr�la dig;
+Dock gick den st�ndigt ned, men aldrig du."
+  D� sade stj�rnan: "Tror du p� mitt ljus,
+  Och vill du t�nda lifvets hopp d�rvid?"
+Jag sade: "Bortom molnet log din blick,
+Och bortom dagens bl�ndsken brann du klar,
+Och bortom grafven skall du lysa �n."
+  D� sade stj�rnan: "Vet du, hvad jag �r?
+  En suck jag �r ifr�n din egen barm,
+  Som s�kt med fridens hopp en h�gre v�rld;
+  En blixt jag �r utaf ditt eget lif,
+  Som fl�g i str�lar till sitt hemland opp;
+  Ett solljus �r jag af din egen sj�l,
+  Och i min milda l�ga lefver du."_
+
+
+
+HANNA.
+
+
+F�rsta s�ngen.
+
+
+    Liksom den b�ck, d�r rann,
+    F�r den, som rinner h�r,
+    Vi voro f�r hvarann,
+    S� l�nge du var d�r.
+
+Glad midsommarens kv�ll ren nalkades. Solen i v�ster
+Str�lade klar och kastade ljus p� den landtliga pr�stg�ln,
+D�r ur�ldrig den l�g vid den speglande viken af insj�n.
+Men i sin kammare satt vid f�nstret den v�rdige pastorn,
+R�kte sin pipa och blickade ut mot v�gen i l�ngtan,
+Stundom med handen fl�ktande bort den skockade r�ken.
+Glad han i afton v�ntade hem fr�n �bo sin enda
+�lskade son, ett �r, om ej mer, ren saknad i hemmet.
+"G�r din examen v�l och du kommer med hedrande vitsord,
+Bjud d� g�rna en fattig kamrat till s�llskap f�r sommarn,
+Ty h�r vandrar du ung bland gamla och ledsnar v�l annars."
+S� han skrifvit, och nu han satt vid sin pipa f�rn�jsam,
+V�ntande b�da, f�rn�mligast dock den �lskade sonen.
+
+Men mellertid vid v�fven, i hush�llskammaren uppst�lld,
+Satt hans dotter �nnu, den sjutton�riga Hanna.
+Frisk satt flickan och r�d som ett smultron, vuxet i skuggan,
+Fri i sin lediga dr�kt att sk�ta det ljufva bestyret.
+Barmen i sn�ren ej sp�nd, med ett maskfritt hj�rta inunder,
+Vidgades fullt och lyftes af andedr�kten i v�gor,
+N�r med sin blottade arm hon sl�ngde den r�rliga spolen.
+Men som en spegel klart var �gat och lyste af gl�dje.
+
+L�nge hon v�fvit �nnu, om helgens timme ej ing�tt,
+Glad att sk�da en rand allt efter en annan sig fylla;
+Men d� hon ljudet f�rnam af det klingande uret i kammarn,
+H�rde hon opp att trampa sin v�f, nedlade i korgen
+Rullar och garn och str�k ur pannan den svettiga locken.
+Sedan bes�g hon sitt verk, af bel�tenhet lockad att sm�le,
+Fattade saxen ibland och j�mnade tr�dar, som brustit,
+
+Tigande, men i sitt sinne likv�l hon talade detta:
+"Visst en s�tare v�l ej funnits �n denna; hur vackert
+Randar ej bl�tt och r�dt och en tr�d af det gula i kanten!
+Hade jag ren en kl�dning d�raf att b�ra i morgon!
+Visst, d� jag b�r en s�dan och kommer ur kyrkan en s�ndag,
+Litet ifr�n bondflickorna skild, och stannar p� trappan,
+R�d af v�rmen och grann och n�ttare mycket �n alla,
+Sneglar enhvar p� mig och afundsjukas i tysthet.
+Men d� den aktade herrn, den rike befallningsman, kommer,
+Spotsk och f�rn�m, och alla med v�rdnad vika f�r honom,
+M�ste han stanna och kyssa min hand, s� gammal han �n �r."
+
+S� hon t�nkte och log och gladdes i hj�rtat och uppsteg,
+�ppnade �n ett f�nster och nj�t, l�tt fl�mtande, svalkan,
+Medan syrenernas doft, med tr�dg�rdsh�ggarnas blandad,
+Str�mmade in och fyllde det genomfl�ktade rummet.
+
+Men i detsamma syntes i d�rrn den gamla Susanne.
+Hvilken i m�nga v�xlande �r, sorgf�llig och trogen,
+Sl�pat f�r g�rden och tr�tt med f�rsumliga pigor best�ndigt.
+Denna nu kom andtruten och talade genast och sade:
+"Skynda, mamsell, f�st kam i ert h�r, knyt kl�dningen b�ttre,
+Tag guldringar p� fingren och sidenschalett p� er hals snart,
+Ty nu g�ller det mycket, och nu �r lyckan i g�rden.
+Se, d� i k�ket jag st�r och tittar som hastigast ut�t,
+Kommer befallningsman hit helt ny; ny bl�nkte hans k�rra,
+Ny var h�sten, ej sk�dad f�rut, och fl�g som en stormvind,
+Ny var �fven hans dr�kt och undransv�rdig i f�gring.
+Men d� jag skyndade ut och kom nyfiken p� trappan,
+S�g jag den aktade herrn, hur han h�lsade alla p� g�rden,
+Gammal och ung, och hans �ga var mildt att sk�da som solsken.
+H�pnad fyllde min sj�l, och jag neg, d� han nalkades trappan,
+Djupt, att det br�ckliga kn�t knappt m�ktade resa sig �ter;
+S� af v�rdnad jag neg och �rnade digna p� st�llet.
+Men nu gick han ej tyst som f�rut och f�rm�ten f�rbi mig,
+Utan han s�g helt v�nligt och talade: 'Gamla Susanna',
+Sade han, 'nu �r det tid, att du sp�nner ditt �ga och vakar,
+Ty snart kommer jag hit och f�rpantar det b�sta i g�rden.'
+S� han sade och log, och en mening l�g i hans l�je.
+Hvad kan detta betyda? Ett ord, fast tala jag velat,
+Fann jag ej d�. Ett band l�g �fver min tunga, och t�rar
+Tr�ngde i �gonen fram, d� jag h�rde den m�ktige herren
+Sk�mta som andra och ej f�rakta den ringare mera.
+L�tt dock gissar jag nu, hvad han mente: att allt han f�rnyat,
+K�rra och dr�kt, betyder helt visst, att han �rnar f�r�ndra
+Lefnad ocks� och ej mer f�r�ldras allena och ogift;
+Men att han kom nedl�ten och h�lsade alla p� g�rden,
+D�rmed sade han: s� skall jag komma som k�nd i en framtid;
+�ter att mildt han log och lofte f�rpanta det b�sta,
+Tydde p� er, som den �rade vill bortf�ra som maka."
+
+Hj�rtligt skrattade �ter den sjutton�riga flickan,
+N�r hon bet�nkte den �ldrigas ord, hur f�runderligt vore,
+Om hon den runda, v�rdiga herrns v�rderade maka
+Blef och som fru fick g� allvarlig och sitta i soffor.
+Men d� hon skrattat en stund och f�st sin fl�ta med kammen,
+Tog hon spegeln i handen och v�nde sitt lockiga hufvud,
+Full af behag, och s�g sig med fr�jd och talte tillika:
+"Gamla Susanna, tycker ni! Skulle han v�lja en s�dan?
+Ser ni ej l�tt, hur ung och hur of�rst�ndig jag synes?
+Fy, jag �r sj�lf snart r�dd f�r mitt �fverd�diga �ga.
+Skulle han v�lja en s�dan, d� ren i n�rmaste socknar
+M�ngen han funne �ldre �n jag, l�ngt klokare flickor,
+Sediga, icke som jag f�rgjorda att skratta best�ndigt.
+Skall han ej minnas �nnu, hur jag f�rr, d� han kom i min barndom,
+Rymde f�rsagd och skrek, d� man ville f�rm� mig att h�lsa,
+Tills han omsider f�rstod att med guldurnyckeln och klockan
+Sn�rja mitt �ga och locka mig, tokiga fjolla, i famnen.
+Dock, hvad t�nka vi p�, hur skulle han, femtio�rig,
+S�ka sig brud, d� som ung han �lskat att lefva allena?"
+
+Leende talte hon s� och prydde sig, glad i sin f�gring,
+Tog guldvingar p� fingren och tillkn�t kl�dningen b�ttre;
+Men i detsamma �ppnades d�rrn, och den v�rdige pastorn
+Blickade in och n�mnde vid namn sin dotter och sade:
+"Hanna, min dotter, kom, sen du lagat din kl�dsel i ordning,
+In i min kammare snart, att h�ra ett ord om din framtid."
+
+Sagdt, och han tillsl�t d�rren och gick. Men f�rv�ning hans dotters
+Hj�rta betog, och af aningar fylldes det lekande sinnet.
+Spegeln gl�mde hon straxt och n�jet att t�nka p� kindens
+Rosiga hy och sitt m�rknade h�r och sin blick och sin ungdom,
+Allt f�rgl�mde hon genast och sprang till den �ldrigas sida,
+F�rdig att s�ka sig skygd; men hon talade h�pen och sade:
+"R�d mig, gamla Susanna, och s�g, hvad m�ste jag g�ra?
+M�ste jag st� f�r den �rade herrn och beg�ras af honom,
+Spricker min kind af blod, och mitt hj�rta hoppar ur barmen;
+S� f�rskr�ckeligt trodde jag ej det vara att giftas."
+
+"H� h�", svarade, leende slugt, den gamla Susanna,
+"Nu �r det annat, mamsell, �n att frukta och vara f�rl�gen.
+Se, snart �ndras dock allt. N�r vigseln varit, befaller
+Mannen, och hustrun lyder och r�ds att ej vara till n�jes;
+�ter f�rut �r det hon, som har att s�ga det mesta.
+Minns jag dock sj�lf, hur jag f�rr, d� han kom, densamma, som sedan
+Blef mig en trogen man, tills d�den skilde oss �ter,--
+Hur jag befallte och viste mig spotsk och v�rd att beg�ras,
+Tills han f�rde mig hem, d� jag �ter lydde med gl�dje;
+D�rf�r g� som en drottning, och n�r ni kommer i kammarn,
+Akta knappt v�rdt att kasta en blick p� den �rade herren,
+Innan han bugat sig djupt och �dmjukt bedt om er ynnest.
+Men d� han talat och sagt, hvad hans hj�rta bjuder att s�ga,
+Blickar ni opp med tvekan och syns likgiltig och fordrar
+Tid att besinna er f�rst och g�r h�gmodig tillbaka.
+S� skall han l�mnas kvar att bet�nka sin �lder och v�ga
+Mellan fruktan och hopp och l�ra sig akta er mera,
+L�ra med spaknadt mod, att ni ej �r f�rdig att genast
+Springa en gammal i famnen, s� rik och m�ktig han �n �r.
+Men allt medan den �rade herrn, nedslagen och modf�lld,
+V�ntar och t�nker, att ni kanh�nda f�raktar hans anbud,
+Sitter ni h�r och har alls icke i sinnet ett afslag,
+Sk�dar fastmer med gl�dje emot er kommande lycka,
+Hur i ett hus, d�r allt som ett himmelrike �r ordnadt,
+Ni som v�rdinna skall r� och, fast ung, bli lika i v�rde
+H�llen och lika f�rn�m som er �dle, bedagade herre."
+
+S� hon sade. Men r�dd gick flickan och �ppnade d�rren,
+Kom i den svala farstun och stannade, dragande andan
+L�nge och s�kande tyst att kufva det klappande hj�rtat.
+Men d� hon druckit sig m�tt af aftonkylan, och kinden
+Mildare brann, och barmen sin v�g ren saktare h�fde,
+R�rde hon nyckeln l�tt och i fadrens kammare tr�dde.
+Rodnande syntes hon d�r, i sin blyghet ljuf till f�rundran;
+Lik en strimma af sj�n, som, af morgonstr�lar begjuten,
+Smyger sig in och rodnar emellan skuggiga lundar,
+S�gs i sin f�gring hon nu emellan de gamle i kammarn.
+Men af f�rtjusning greps den rike befallningsmans hj�rta,
+Sinnet af v�rma mjuknade opp, och k�rlekens s�tma
+Blandades mild som honing i bloden och smekte hans �dror.
+Pipan st�llde han strax med belefvenhet unnan och framsteg,
+Prydlig i later och g�ng, och h�lsade flickan med handkyss.
+Ordrik var han dock icke, den aktade herrn, till en b�rjan,
+Utan han plirade �mt och myste med munnen allenast.
+Men i sin l�nstol talade s� den v�rdige pastorn:
+"Hanna, min dotter, mycket du �n ej sk�dat i v�rlden,
+V�l du dock vet, att en m�nniska f�ds att f�rsvinna p� jorden,
+Likasom r�ken skockar sig h�r och stiger ur pipan,
+Synlig en stund, och l�tt af en fl�kt f�rskingras en annan.
+Men f�r den vise, mitt barn, �r s�dant en varning att akta
+Tiden och se till sitt hus och vara beredd, d� man kallas.
+D�rf�r har jag ocks� r�tt ofta i stojet af dagen,
+Ofta i nattens lugn p� din framtid t�nkt och med oro
+Fruktat att n�dgas l�mna dig h�r allena och v�rnl�s.
+Nu �r bekymret f�rbi, om du fyller min �nskan och r�cker
+Honom din hand, den aktade herrn, som st�r vid din sida.
+V�l �r lidelsens tid f�rbi f�r den �dle, men h�lsan
+Dr�jer �nnu, och kraften �r kvar att r�da och handla;
+S� syns ingen, som tyngs af �lderdom och af kr�mpor.
+T�nker du �ter, hur rikt och hur �fverfl�digt han �ger
+Allt i sitt hus, hur aktad han �r af alla och �rad,
+Finner du l�tt, att ej m�ngen som han kan sk�nka en flicka
+Lyckliga dar, och du l�r att skatta det goda, han bjuder.
+Pr�fva dig d� och beslut, om du vill som maka den �dle
+F�lja och gl�da hans lif och dela hans h�fvor tillika."
+
+Rodnande djupt �h�rde den sjutton�riga flickan
+Talet och blickade ned och kunde ej svara af h�pnad.
+Men den f�rst�ndige herrn, den rike befallningsman, gladdes,
+Full af f�rhoppning, och log och gnuggade h�ndren och sade:
+"Hade jag f�rdigt ren det nyss upptimrade huset,
+Kunde jag skryta kanske och s�ga, att ingen i nejden
+F�rt till en s�dan boning en ung och blomstrande maka,
+S� stolt h�jer det sig, tv� v�ningar h�gt, p� sin kulle.
+Men inredningen r�cker evinnerligt l�nge; f�rg�fves
+Har jag arbetare legt som myror och skyndat och skyndat;
+F�nstren komma ej in, och kakelugnarne fela.
+Men i det gamla huset �r allt uppfejadt och lagadt,
+Rummen drifna p� nytt, allt under mitt �ga, tapeter--
+Knappast �ger jag mod att s�ga, hur dyra de blefvo--
+Satta i saln, f�rmaket och �fven i kammarn d�r inom,
+S� att man d�r kan m�ta ocks� en vinter, d� k�lden
+Jagar oss in och vi �lska det trefliga tj�llet och brasan.
+Kom d�rf�r till min fr�jd och dela min lycka tillika,
+Kom ren snart, mot h�sten, d� allt �r yppigt i tr�dg�ln,
+Rosorna blomma �nnu och krusb�rsbuskarna gulna;
+Kanske mognar ett �ppel ocks�, om sommarn �r vacker."
+S� han talade glad och gnuggade h�ndren och fortfor:
+"Frukta mig ej, fast �ldre jag �r och tar mig en bister
+Min, d� det fordras ibland, som kanh�nda ni sett mig vid kyrkan
+Lyfta f�rt�rnad min k�pp och skrika �t b�nderna stundom;
+Annat akta ej dessa och lyda ej utan att klappas.
+S�dan �r jag dock ej mot alla, s� farlig p� l�ngt n�r
+Icke, och er, er ville, min sj�l, jag b�ra p� h�ndren.
+Fira er skulle jag, bygga f�r er, plantera och laga
+Allt, som ni funne det b�st, och penningen skulle ej sparas.
+Ve, att ej sommartiden ocks� k�pm�nner bes�ka
+Landet och h�mta oss kram! Jag s�ger, en kl�dning af siden
+S�ge ni ren i er hand, om den kunnat v�gas med guld opp."
+
+Mera talade ej till sitt pris den aktade herren,
+Utan han teg och gladdes af hopp, frikostigt i tanken
+Hv�lfvande mycket �nd�, som han ville f�r�ra sin f�stm�,
+L�st och fast; njugg var han ej nu, den gamle, i gl�djen.
+
+Men p� sin dotter blickade mildt den v�rdige pastorn,
+R�kte och log och talade snart halft bryende detta:
+"G�, min dotter, f�r dig m� det skicka sig b�st att ej genast
+Svara, som hade du t�nkt p� en friare redan p� f�rhand;
+Men f�r den aktade herrn g�r snart en dag och en annan,
+Medan han v�ntar p� svar och du �fverl�gger och lugnas."
+S� han sade och log. Men l�ttare klappade dottrens
+Hj�rta, och glad i sin h�g begaf hon sig �ter ur kammarn,
+Svalan den gl�dtiga lik, som, kommen af v�da i rummen,
+B�fvat en stund och finner den �ppnade d�rren och flyktar.
+S�dan l�mnade nu den befriade flickan de b�da
+Gamle, att hvar p� sin plats, med en l�ttr�kt pipa i munnen,
+Orda om jordens ans och g�ra till byggnader utkast;
+Sj�lf hon i farstun tr�dde och gick ur farstun p� trappan,
+Spanande efter en v�n, att yppa sitt hj�rta och r�dsl�.
+Just den, hon s�kte och �nskade se, den f�rtrogna Johanna,
+Fostrad som dotter mer �n som tj�narinna i huset,
+S�g hon och bj�d med en vink af den lyftade handen att nalkas.
+Denna f�rstod det och sl�t att pryda den lutande stugans
+Trappa med blommor och l�f och kom r�dbrusig och svettig.
+
+Ingen m�rkte de b�da, och tysta de sm�go sig unnan,
+F�rst i salen och d�n i den ensliga kammarn d�r inom;
+Men d�r talte bekymrad den sjutton�riga flickan:
+"Lyssna, Johanna, om n�gon du h�r, om n�gon i salen
+Smugit sig ren, g� tyst och titta i f�nstret, att ingen
+St�r bland syrenerna g�md d�r ute och spetsar sitt �ra!
+Vet du en underlig sak, en f�runderlig--skratta blott icke!--
+Vet du, s� barnslig jag �r, beg�rs jag dock ren af en f�stman."
+
+"F�stman!" ropte f�rskr�ckt den vackra Johanna och f�llde
+H�nderna ned, "helt visst har den stolte befallningsman friat?
+V�l anstod det den �ldrige herrn att s�ka en s�mre
+Flicka �n ni, en mera bekv�m att dagar och n�tter
+V�rma hans svalnade famn och smittas af �lderns f�rvissning.
+Akta er, l�t hans skatter och guld ej f�ngsla ert hj�rta,
+Akta er, saknad och harm �r den femtio�riges hemgift.
+Hvad, om den gamles teg �r st�rre �n andras, hans boning
+H�gre sitt tak, p� v�ningar h�jdt, mot himmelen str�cker,
+Borta �r lyckan �nd�: f�r trefnaden gulnar ej axet,
+K�rleken sitter ej mild i den m�lade salen och gl�des,
+Sorgen sitter d�r blott, och f�rtreter i kamrarna dv�ljas.
+Se, d�r blomstrar i prakt den �ldriga h�ggen vid f�nstret,
+Rik, att ett tr�d ej finnes med den j�mf�rligt i tr�dg�ln;
+S�g jag dock nyss, d� jag kom, att under de yfviga bladen
+Kr�lade mask; knappt hade jag mod att bryta en blomma.
+S� i den gamles g�rd, om ock stor den lyser och praktfull,
+G�mmer sig ledsnaden skygg f�r dagen, och kr�mpor och olust
+F�sta sig under h�fvornas glans och smitta det goda;
+D�rf�r v�nta �nnu, tills en yngre med varmare hj�rta
+Bjuder er ringare skatter kanske, men gladare dagar."
+
+Henne med undran svarade d� den v�nliga Hanna:
+"Har du v�l mer ditt f�rst�nd, och t�nker du p� hvad du talar,
+Toka, som tror, att man ej kan f�lja en gammal med k�rlek,
+V�rda hans hus och njuta med fr�jd det goda, han �ger!
+Dock, ej gammal en g�ng du skulle den �rade kalla,
+Hade du sett, hur l�tt han emot mig tr�dde, hur munnen
+Log, d� han nalkades, �mt och �gat str�lade v�nligt;
+S� syns ingen, som tyngs af �lderdom och af kr�mpor.
+T�nker du �ter, hur rikt och hur �fverfl�digt han �ger
+Allt i sitt hus, hur aktad han �r af alla och �rad,
+Finner du snart, att ej m�ngen som han kan sk�nka en flicka
+Lyckliga dar, och du l�r att skatta det goda, han bjuder.
+Ren d� jag f�rest�ller mig nu den �dle allena,
+Ser, hur fattig han �r i sin rikedom, utan en v�nlig
+Hand, som det tunga l�ttar och ger det l�tta sin ljufhet,
+Veknar jag n�stan och blir allvarlig och ville f�r mindre
+H�fvor �n hans g� glad att hugna den �ldriges dagar.
+S�dant �r k�rlek, toka, och s�dant kallas att �lska.
+N�mn mig d� mer ej unga! En ung, hur kunde han v�cka
+Mera �n k�rlek ocks�, om han kom, som den �ldrige kommit,
+Rik och f�rn�m, och lockade mig att dela sin lycka?"
+
+"H� h�", suckade nu den vackra Johanna, "f�rg�fves
+Skattas ej guldet h�gt, d� det allt kan j�mna i v�rlden,
+G�ra den �ldrige ung och en ung f�rlika med �ldern.
+L�t d� g�rna de ord, jag talte, f�rsvinna med vinden,
+S�som de kommo med den, och blif f�r den gamle en trogen
+Maka och g�r hans gl�dje och gl�ds af hans skatter tillbaka;
+Akta blott, sk�da ej sen, hvad ni �n ej sk�dat, en yngling,
+Er j�mnlike till �r och med er j�mnlottad i villkor,
+Se ej ens i en dr�m en s�dan, att icke hans �ga
+Faller i ert, och en blick, som ej mer f�rjagas och gl�mmes,
+Blir som en t�rntagg kvar i ert sakta pl�gade hj�rta."
+S� hon sade och teg, i sitt �lskande sinne bedr�fvad.
+
+Men d� gick hon till f�nstret, den sjutton�riga flickan,
+H�jde sitt hufvud och s�g vidt �fver den str�lande nejden,
+S�g dess lunder och berg, dess speglande sj�ar i solens
+Mildrade glans, l�ngt, l�ngt blott st�llen bekanta och ljufva,
+S�g och r�rdes till t�rar af fr�jd och talte och sade:
+"Finnes p� jorden en nejd att f�rliknas med den, d�r man f�ddes,
+D�r man sin barndoms dar har plockat som blommor af tiden,
+R�knade ej, blott ljufva och snart f�rvissnade �ter.
+Ser jag mot tr�sket, ser jag blott sund och fj�rdar, som ofta
+Vaggat v�r b�t, d� vi rott som �nder fr�n holme till holme,
+Ser jag mot lunderna, d�r har jag tusende g�nger i skuggan
+Sutit med s�mmen i famnen och t�nkt.--Nu s�g, hvad jag t�nkt d�!
+Allt �r f�rtroligt och k�rt, hvar planta, bekant som en syster,
+Skjuter om v�ren opp, d�r hon v�ntas, och flyttande f�glar
+Komma, desamma som f�rr, tillbaka och bygga och sjunga.
+Skulle jag byta detta mot guld och akta en lycka
+H�gre �n lyckan att h�r f� lefva med egna best�ndigt!
+Se, nu k�nner jag k�rlekens makt, hur en friare �lskas:
+Mera jag �lskar min fader �nd� och blomstren p� hemmets
+�ngar och skogarna d�r och den solbestr�lade fj�rden.
+D�rf�r m�ste v�l nu den �dle beg�ra en annan,
+S�ka en flicka, som ej kvarl�mnar s� mycket i hemmet
+�lskadt och ljuft, och b�ttre f�rst�r v�rdera hans h�fvor;
+S�dana flickor som jag, som n�dgades offra s� mycket,
+Menar jag, gifta sig ej med vilja, om icke de tvingas."
+
+S� hon sade och hann ej mera �n fatta beslutet,
+Hann ej �ngslas �nnu och besinna sig, huru hon skulle
+Yppa det sen och v�ga bedr�fva den �rade herren;
+Ty i detsamma rullade fram p� den banade v�gen,
+Skymd i en hvirfvel af damm, en k�rra, och v�nligt i farten
+Lyfte de resande hatten och h�lsade flickan i f�nstret.
+Denna i blinken k�nde igen sin v�ntade broder,
+Klappade h�ndren gladt tillsamman och, gl�mmande oron,
+Skyndade ut att se och m�ta de komna p� g�rden.
+
+
+
+
+Andra s�ngen.
+
+
+    O, andra nejders son,
+    Hvi fl�g du d�dan, s�g?
+    O, f�gel l�ngt ifr�n,
+    Hvem styrde hit din v�g?
+
+Ren man h�lsat hvarann och med �terseendets gl�dje
+V�xlat f�rtroliga ord, och ren hos den gamle i kammarn
+Satt hans �lskade son med en v�n, ditbjuden f�r sommarn
+L�ngt var �ter p� v�g den rike befallningsman kommen,
+Hvilken f�r m�nga bestyr och f�rargliga rester i socknen
+Knappt hann bygga med ord en prunkande v�ning och hv�lfva
+Taket och s�tta f�nsterna in, d� han n�dgades resa.
+
+Men p� den fr�mmande ynglingen h�ll den gamle sitt �ga
+St�ndigt och h�rde ej opp att betrakta den str�lande blickens
+Glans och hans lockiga h�r och hans of�rm�rkade panna,
+Innan han s�g hans kind af f�rl�genhet rodna och �gat
+S�nka sig blygt. D� log den v�rdige v�nligt och sade:
+"Akta det icke, min v�n, och f�rl�t, att mitt �ga best�ndigt
+Hvilar p� er, ej pl�gar jag s� bespeja en fr�mling;
+Men i ert anlet ser jag en bild, som �r dyr f�r mitt hj�rta,
+Ser af en �del man, af den �ldste, jag �gde bland v�nner,
+Liksom den varmaste �fven, de of�rg�tliga dragen.
+Se, d� som gosse jag kom till skolan, kom han till skolan,
+Barnslig likasom jag, och vi sattes i bredd med hvarandra.
+Kn� vid kn� d�r suto vi sen och delte gemensamt
+L�xornas b�rda och lekarnas fr�jd och ber�mmet och agan.
+Men d� med sommarns sprickande l�f och med drifvan om julen
+Friheten kom och vi foro enhvar till det saknade hemmet,
+Var det i gl�djen en sorg att l�mna hvarandra och skiljas;
+�ter, n�r skolan kallade oss, och �mma f�r�ldrars
+Armar och syskonens krets vi l�mnat med t�rade �gon,
+Var det i sorgen en gl�dje att v�nta hvarandra och m�tas.
+S� i de lyckliga �r, n�r lynne f�renas med lynne,
+L�tt som en telning viras omkring en annan och v�xer,
+V�xte vi opp tillsamman, och en var viljan i b�da.
+En var viljan �nnu, d� vi vetenskapernas f�rg�rd
+Bytte mot helgedomen en g�ng och s�kte af ljusets
+Heliga skatter en lott att �ga och sprida i v�rlden.
+T�flande f�ljdes vi �t, och detsamma, som gl�dde den ena,
+Gl�dde den andra ocks� att veta och k�nna och l�ra.
+Men d� med lagerns krans p� v�r panna vi stodo omsider,
+Lika i mognad �nnu, och fr�n ynglingens slutande bana
+S�go mot kommande �r och mot v�rf, som v�ntade mannen,
+�gde ej jag ett minne, som han ej �gde tillika,
+Agde ej han ett hopp, som f�r mig ej varit detsamma.--
+O, d� vi skildes sen,--som han sjunger, den �lsklige skalden--
+For han f�r evigt dit, jag hit. Bekymren i lifvet
+Kommo med plikter och �r och f�ste p� k�rleken bojor.
+L�ngt p� en enslig �, d�r v�r kust nedskjuter i s�der,
+Lefde den �dle och dog, som l�rare �lskad och v�rdad;
+Jag vid en bortgl�md vik af en insj� fjarr�n i norden
+Gr�nat, och l�nder skilt och tider f�rvandlat oss b�da.
+Icke dess mindre �nnu, d� jag ser hans blick i ert �ga,
+Ser hans f�rg p� er kind, hans bild och hans sj�l i ert anlet,
+Gl�mmer jag �r, som f�rg�tt, och skiften, som varit emellan,
+Gl�mmer jag �lderdomen, som nu mig tynger, och lifvets
+Sorger och d�den, som lagt sin hand p� den saknade redan,
+Allt jag gl�mmer och tycker mig �n till hans sida f�rflyttad,
+Ung och med spelande h�g och med sv�llande hj�rta som fordom."
+S� han sade och s�g p� den fr�mmande ynglingen st�ndigt.
+
+Denne med undran tvekade s� i sitt sinne och t�nkte:
+"M�nne den �ldrige nyss ej h�rde mitt namn, d� det n�mndes,
+D�f i sin gl�dje f�r mig som fr�mmande, eller kanh�nda
+Var det en annan v�n, som han skattade mer �n min fader."
+
+S� han t�nkte och v�nde sitt ord till den gamle och sade:
+"Hade jag nyss f�tt st� vid ert kn�, h�gv�rdige pastor,
+Smekt af er v�nliga hand och lutande l�tt p� er skuldra,
+Hade jag trott mig h�ra min far, den saknade, tala.
+S�dan satt han ocks� och talte om flyktade dagar,
+Talte med t�rar �nnu om en v�n, som delat hans barndoms,
+Delat hans ungdoms gl�dje och sorg, omistlig i b�da.
+�n, d� med brutna krafter han l�g, och min mor vid hans d�dsb�dd
+Gr�t, och jag fattat hans hand, den �ldste i syskonens skara,
+Talte med svikande st�mma han s�: 'En finns, f�r mitt hj�rta
+Dyr som din moder och du och de sm�, jag l�mnar omkring er.
+Kommer du en g�ng, barn, som en f�gelunge ur n�stet
+Ensam och v�rnl�s ut i den og�stv�nliga v�rlden,
+L�nka din bana h�n till den �dle och bringa min h�lsning.
+Varmare skall i hans tj�ll du �n annorst�des emottas,
+H�ra ett v�lkomstord, som menas och s�ges ej endast,
+Finna ett �ga, som gl�ds att betrakta dig, gl�ds, att ditt anlet
+Visar ett drag, ej sedt och ej gl�mdt sen gladare tider.'
+S� han sade och n�mnde ert namn, h�gv�rdige pastor!"
+
+Knappast hade till slut den fr�mmande ynglingen talat,
+N�r med en str�lande t�r i sitt �ga den gamle fr�n stolen
+Reste sig opp: "O, son af den �lskade", sade han stilla,
+"Bild af en bild, som st�ndigt jag bar i mitt saknande hj�rta,
+Kom, att i dig jag m� famna �nnu den �dle, som bortg�tt.
+Ej som en fr�mling h�r hos fr�mmande, ej som en g�stv�n,
+Bjuden f�r sommaren blott, m� du lefva och r�ras ibland oss;
+K�r som en sk�nk af himlen, en son, �r du kommen, och tacksam
+Tar jag dig nu och i dig min �lders gl�dje emotser."
+
+S� han sade; och opp gick d�rren, och glad i sin omsorg
+Tr�dde hans dotter in med en gl�nsande bricka p� armen.
+Koppar bar hon och fat och en kanna. Det �ngande teet
+Spridde sin doft, d� hon skred med sin lindriga b�rda till bordet,
+D�r i sin faders famn hon �nnu s�g fr�mlingen sluten.
+
+Varsam, full af f�rundran och r�dd att st�ra den gamle,
+B�rjade flickan st�lla en kopp vid den andra i ordning;
+Men till sin dotter talade d� den v�rdige pastorn:
+"L�mna bestyret, mitt barn, f�r en stund och kom att en systers
+Kyss �t den yngling ge, som s� fr�mmande varit dig hittills.
+Se, f�r en framtid �r han din bror, en son af din faders
+�dlaste v�n, och f�r honom �r du en �lskande syster."
+
+Sagdt; och en ljuf, l�tt flammande sky, halfmulen af oro,
+Spreds vid den �ldriges ord p� den sjutton�rigas anlet.
+Tvekande stod hon, dr�jde och teg, men mildt i sin b�fvan
+F�ll med en stj�rnas skyggande blick p� den fr�mmande �gat.
+Denne ur fadrens famn sig skilde och nalkades flickan,
+Fattade sakta dess hand och r�rde dess gl�dande l�ppar
+L�tt som en sommarvind med en kyss, ej m�tt och ej undflydd.
+
+Icke ett ord blef taladt. Med �mt, halft tvekande saktmod
+Drog hon sin hand ur ynglingens hand, den blomstrande flickan,
+Ordnade kopparna snart och den doftande drycken omkringbar.
+Men d� sitt l�tta bestyr som v�rdinna hon slutat och uppfyllt,
+Tog hon sin bricka p� armen igen och l�mnade rummet.
+
+Ingen i farstun hon fann och i hush�llskammaren ingen,
+Ensam kom hon och satte sig tyst p� sitt br�de vid v�fven,
+Lutande armen p� den och mot armen sin lockiga panna.
+K�nslor, ej k�nda f�rut, som vaknade andar i hj�rtat
+N�rde hon stilla och log och t�rades, sj�lf som en g�ta,
+Sj�lf som en gycklande dr�m f�r sin ljuft f�rvirrade tanke.
+"Hvarf�r", t�nkte hon, dr�jer jag h�r, som jag vore f�rtrollad,
+Har jag ej mycket �nnu att bestyra! Syrener och h�ggar
+Bjuda mig blommor och l�f, och likv�l oprydd f�r de komna
+St�r vindskammarn �nnu. Visst m�ste den fr�mmande tjusas
+Af mossv�ggarne d�r, med m�rknade taflor beh�ngda;
+Ser han d� ut, som vore han van att m�tas af s�dant!
+Kunde jag komma mig opp och f�retaga mig n�got,
+Skulle jag l�ttare bli, och den of�rklarliga oron
+L�mna min sj�l. Hvad t�ras jag f�r, hvad suckar jag �fver?--
+Dock, om jag dr�jer en stund vid allvarsammare tankar,
+�r det f�r mycket kanske, och har jag ej nog att besinna?
+Sommarn kommer och flyr, snart nalkas oss h�sten, och ensam
+Sitter vid v�fven jag d� och kastar min spole och ryser,
+N�r stormilarne sl� med stelnade skurar mot rutan.
+Tom �r g�rden och tyst. Min bror �r borta, och borta
+�fven den andra, min far vid en bok i sin kammare slumrar,
+Allt �r �dsligt och hemskt, som i grafvar g�r man i rummen.
+N�'n g�ng h�r jag kanske, d� det kv�llas, en bj�llra vid trappan,
+Skyndar med ljusen, v�ntar och ser, och befallningsman kommer
+Mulen och pratar en stund. och ber�mmer sin boning och reser.
+�r d� s� ljuft allt detta, och borde jag annat �n gr�ta,
+Borde jag annat, �n gr�ta ocks� f�r sommarn! En ok�nd
+V�ntas och visar sig knappt, f�rrn redan han �r som en broder,
+Kysser mig, fattar min hand och ser med sitt str�lande �ga
+Djupt i mitt hj�rta, som finge jag ej f�rborga det minsta.
+Hvad blir s�dant till slut, om det r�cker en m�nad och mera?"
+S� hon t�nkte, i ord ej mycket, det mesta, en blomdoft
+Liknande, fl�g med suckarna bort och kunde ej f�ngas.
+
+Men med en korg p� sin arm, till br�ddarna fylld med konvaljer,
+Friska och plockade nyss vid den sorlande b�cken i hagen,
+Kom i detsamma ur stugan igen den vackra Johanna.
+Farstun ville hon �n l�ngt grannare pryda med l�fverk,
+S�tta buketter i glas f�r rummen, och kammarn p� vinden
+Fylla med blomster�ngor, att ljuft f�r de komna den f�rsta
+Natten skulle f�rg� och dr�mmarna gladare nalkas.
+F�rst dock p� hush�llskammarn en blick af vana hon f�ste,
+�ppnade d�rren och tittade in och sin unga v�rdinna
+S�g, d� med kinderna flammande �n och �gat i t�rar.
+Opp fr�n v�fven hon steg och f�rs�kte att h�rma ett l�je.
+Genast gl�mde sitt v�rf den tj�nande t�rnan och st�llde
+Korgen med blommorna ned bland svalkande fl�ktar i skuggan;
+Sj�lf med f�rundran nalkades hon den skyggande flickan.
+"Hvarf�r", sade hon, "ser jag en t�r i ert mulnade �ga,
+Hvilka bekymmer pl�ga er nu, n�r gl�djen hos alla
+Vaknar och ingen finns, som ej sk�mtar och sjunger och fr�jdas?"
+S� hon sade och s�g p� den sjutton�riga flickan,
+Leende gladt, som om ren hon visste det v�ntade svaret.
+
+Denna dock �lskade nu alls icke att fr�gas och r�jas,
+Utan hon v�nde sig bort f�rtretad och talte och sade:
+"St�ndigt l�tsar du se l�ngt mera �n andra, Johanna,
+Tycker dig �ppna och sluta igen mitt fattiga hj�rta,
+Liksom din sockergryns- eller syn�lsdosa det vore;
+Akta, att ej omsider en udd dig pickar i fingret!
+Hvilka bekymmer pl�ga mig? M�ste det vara bekymmer,
+Kan d� ej annat pl�ga �n de? F�rs�k att en timme
+Sitta som jag h�r inne i kvaluren af h�ggarnas dofter,
+Se, om ditt hufvud ej tynges till slut och �gonen rodna!"
+Sade och sv�ngde sig spotsk mot f�nstret, att andas i frihet
+Aftonens luft och skingra sin l�tta f�rtrytelse �ter.
+
+Men till dess sida tr�dde likv�l den vackra Johanna,
+Tigande, icke med ord hon ville f�rs�ka en urs�kt,
+Ville blott v�nta en gladare blick, att gladare sedan
+L�mna sin unga v�rdinna och g� till de gl�mda bestyren.
+
+L�nge f�rm�dde ej heller den sjutton�riga flickan
+Blicka p� nejderna blott kallsinnigt och visa sig mulen,
+Utan hon �ngrade snart i sitt sinne det h�rda, hon talat.
+Harmen i �mhet l�ste sig opp, en t�r, som i �gat
+Fyllde sig l�ngsamt, doldes ej mer, och sakta mot t�rnans
+Skuldra hon lutade ned sitt lockiga hufvud och talte:
+"Visst l�ngt mindre, �n sj�lf du f�rmodar det, goda Johanna,
+K�nner du mig och f�rst�r, hvad mitt innersta t�nker och dr�mmer.
+Nyss, d� den gamle beg�rde min hand, och mitt hj�rta af �mhet
+Fylldes och g�rna hans ensliga lif jag f�rljufvat och tr�stat,
+Mente du, stolt i din tro, att man ej kan �lska en gammal.
+Nu, d� en g�st har kommit fr�n vidt afl�gsnade l�nder,
+Ok�nd mer �n en sky, hit drifven af vindarne, ok�nd,
+Talar du strax om bekymmer och tror, att jag t�ras af k�rlek.
+Se, jag vill s�ga dig allt och ej d�lja mig, spana blott icke
+Sj�lf i mitt innersta du, att jag ej blir sluten af skygghet.
+M�rkte du nyss, d� han kom, den fr�mmande, var han f�rl�gen,
+Syntes han mulen och tv�r, som man blir, d� man v�xer vid boken?
+Nej, med sin spensliga rock kring lifvet och hatten i handen
+Sprang han fr�n k�rran och lyste af fr�jd, d� han gjorde sin h�lsning.
+Sen--och jag finner det sj�lf, hur tokig jag blir, d� han nalkas--
+Ser han s� innerligt v�nligt och k�ckt och f�rtroligt upp� mig,
+Liksom vore vi ren sen l�nge bekanta och syskon.
+Undra d� ej, att jag gr�ter, och gr�ter jag, goda Johanna,
+�r det af k�rlek ej, men af hat, �tminstone vrede,
+Att s� hj�rtlig han �r, l�ngt mer �n det passade honom,
+N�r han �nd� �r s� ringa och ung, en fattig student blott."
+Sade och b�fvade skygg och tryckte sig n�rmare t�rnans
+V�nliga famn och g�mde i den af blygsel sitt anlet.
+
+Oron hann dock ej mer �n minskas, och kinderna knappast
+Svalnat �nnu, d� hon h�rde sin bror intr�da i kammarn.
+Sjungande kom han och glad, som han pl�gade f�rr, d� han l�xan
+Sluppit och ilade ut mot skogarna, fri som en vindfl�kt.
+S� han kom, men han kallade strax sin syster och sade:
+"Hanna, den fr�mmande v�ntar oss ren, tag hatten och skynda;
+Innan till kv�llsvard dukas �nnu och den gamla Susanna
+L�per kring backar och berg, som hon brukar, och ropar och s�ker,
+Hinna vi f�ra v�r g�st kring nejden och spana, om folket
+Samlats till lekar ren och beredt lusteldar f�r natten."
+Sade och hann blott kasta en blick kring rummet och h�ra
+Ljudet af klockan, som slog i detsamma, och gl�das att tr�ffa
+Allt som f�rut s� f�rtroligt och k�rt i det �lskade hemmet,
+Hann ej m�rka, hur brydd den v�nliga systern hans anblick
+Flydde och sprang att d�lja sin blick i den skymmande hatten.
+Men d� hon kl�dt sig, tog hon sin bror vid armen, och b�da
+Skyndade ut och m�tte den fr�mmande redan p� trappan.
+
+
+
+
+Tredje s�ngen.
+
+
+    Till hj�rtat, som var kallt,
+    S�g, hur du l�gor bar?
+    Hur kunde du bli allt
+    F�r den, du intet var?
+
+Solen s�nkte sig ned och skymdes af bergen i v�ster;
+Mild som en brud var aftonen dock. Guldskyar i luften
+Summo och str�lade ljus mot jorden, och ljummade vindar
+Kommo fr�n �ngarne �n och lekte med �ngor af blomstren.
+
+L�tta, med sv�fvande steg, som hade af vingar de lyftats,
+Styrde de unga sin f�rd mot den speglande stranden af tr�sket.
+Men f�r den fr�mmande viste hans v�n det �lskade hemmets
+Ljufva behag och h�rde ej opp att minnas och tala:
+"Ser du den rodnande sj�n", s� sade han, "ser du, hur olik
+Hafvet, som suckande sl�r mot din hembygds klippiga str�nder!
+H�r �r gr�nska och f�rger och lif. Otaliga holmar
+Skjuta ur v�gorna opp, och svajande vinka fr�n alla
+Lummiga tr�n, som bjuda den tr�ttade roddaren skugga.
+Nalkas du udden, som nu tycks tr�ffa det m�tande landet,
+�ppnas en vidare rymd af vatten, och trefliga byar
+Skymta p� str�nderna fram, och kyrkan lyser i fj�rran.
+�ter p� andra sidan hvad f�lt af odlade tegar,
+B�rdiga, h�ljda af brodd, omgifna af skogiga h�jder!
+Innan vi resa, skjuta de ax och mogna och gulna
+Sk�nare blott, mest sk�na likv�l, d� vi sakna dem sedan.
+H�r, d�r skymningen nu oss m�ter i skuggan af barrtr�n,
+H�r �r siskornas lind, hit komma de f�rsta om v�ren,
+Smekas p� granarnas skott eller yfvas och sjunga i toppen,
+Liksom vore f�r dem blott solen och morgonen skapad.
+Men d� nalkas jag sakta och f�r mitt giller p� h�llen,
+Skyndar och hukar mig ned vid sn�ret. Och f�geln i buren
+B�rjar att flaxa och sl� och beveka och tjusa och locka.
+Snart �r k�rleken v�ckt, den modige s�ngaren lyssnar
+Spakare ren och spritter ibland och kvittrar i gensvar;
+Innan han anar det sj�lf, �r han nere p� buren, och n�tet
+Faller omkring, och s�ngen �r slut och friheten borta."
+
+"August", sade med bannande r�st den v�nliga systern,
+"O, att du �n �r grym som f�rut och f�gnas af s�dant!
+�r det ett n�je kanske att h�lla en f�nge i buren
+�ret igenom och se, hur hon sitter allena och ledsnas?
+Sen, d� hon l�nge saknat en ton, som ljuder som hennes,
+F�rs hon till skogen och h�r en like och svarar af menl�s
+Gl�dje och narras att locka en v�n, som hon �lskar, i bojan."
+
+Henne i �gat s�g den fr�mmande v�nligt och sade:
+"T�nk dock, att s�dan �r k�rlekens sed; s� gillrar den snaror,
+Stundom ett n�t och stundom en famn. Ack, g�rna i b�da
+L�r man dock skynda, om blott af ett �lskande hj�rta man lockas."
+
+S� han sade. Hans v�n �h�rde de v�xlade orden
+F�ga, ty nejden f�ste hans blick, och st�llen, bes�kta
+Tusende g�nger f�rut, uppfyllde hans tanke med minnen.
+Leende talade d� den fr�mmande ynglingen �ter:
+"Grymma vi kallas, vore vi s�! Men grymmare mycket
+�r hvar flicka, s� mild och s� fredlig hon tycker sig vara.
+Se bland m�nga blott en! Vid mitt hem, helt n�ra till g�rden,
+V�xte af �ldriga bj�rkar en lund, v�rderad och h�gnad;
+Nu, d� med h�stens kallare dar de gulnade l�fven
+B�rjade falla och blott fr�h�ngen p� kvistarna h�llos,
+Samlades orrar ibland helt tama och �to i tr�den.
+Men d� med b�ssan jag sm�g mot planket och �rnade skjuta,
+Sm�g min syster, hur ledsen jag �n kn�t handen och bytte,
+St�ndigt i sp�ren och bad: 'L�t vara dem, rubba dem icke,
+Skona de arma f�glarna, broder, skona f�r min skull!'
+S� hon bad, och d� snart hon m�rkte, att b�ner ej hulpo,
+Ropte hon, klappade h�nderna hop och skr�mde dem st�ndigt.
+M�rk dock, hur �msint var hon �nd�? En dag, d� jag hemkom,
+M�tte jag strax en bekant p� v�r trappa och h�lsade v�nligt.
+Denne dock h�lsade ej, men tryckte blott hatten i pannan
+Djupare ned och dolde en t�r och skyndade d�dan.
+V�l f�rstod jag hans sorg, och jag brydde min syster i tysthet:
+'Syster, din f�stman m�tte mig nyss i f�rtviflan och bortgick;
+Hvarf�r krossade du den arme?' Men h�r, hvad hon svarte:
+'�r jag f�r gammal kanske att v�lja, och m�ste jag tacksamt
+Taga den f�rsta, om �n jag ej �lskade honom det minsta?'
+Leende talte hon detta, den milda, som skonade f�glar.
+Nu, s�g sj�lf, hvad grymmare �r: att skjuta en f�gel
+Eller att skjuta en pil i ett hj�rta och l�mna det hj�lpl�st?"
+
+S� han sade. Men �n p� det lutande torpet vid stranden
+H�ll sitt �ga hans v�n och mindes den �ldrige fiskarn,
+Hvilken fr�n barndoms�ren han d�r sett vistas och lefva;
+Honom han mindes och fr�gade nu sin syster och sade:
+"Lefver han �n, den gamle, och ser man hans julle p� tr�sket
+Likasom f�rr, n�r morgonen gryr eller aftonen nalkas?
+Ofta p� str�nderna h�r jag f�ljt hans v�gar med �gat,
+M�tt, d� han landat, hans b�t och betraktat hans f�nge och bortgl�mt
+Lekar och bok vid hans tal om vindarna, fj�rden och metet."
+
+Honom svarade r�rd den v�nliga systern och sade:
+"Bort han flyttat f�r alltid, och tom sen dagar och veckor
+St�r hans koja vid sj�n och gl�der ej �garen mera.
+Kunde jag dock med ett ord eller n�gra beskrifva hans bortg�ng!
+Ofta, som hade han k�nt en g�ckande aning, i vintras
+Kom han och satt i v�r stuga och r�kte sin pipa vid ugnen,
+Talande mycket om fisket i fjol och den stundande v�ren.
+Hittills, mente han glad och tryckte sin tumme i pipan,
+Hade han h�llit sig mest till sitt metsp� sommarn igenom;
+Nu dock ville han binda sig n�t, anskaffa fr�n staden
+Refvar och krokar och sen begynna att fiska p� allvar.
+S�dant h�rde jag ofta den �ldrige s�ga i stugan.
+V�ren kom, sn�n sj�nk, skogsb�ckarne b�rjade sorla,
+Isen p� tr�sket bytte sin f�rg, och i glittrande strimmor
+�ppnade sunden sig ren, och vattenf�glarna h�rdes.
+Genast s�g man den gamle ocks�. Allt l�ngre och l�ngre
+Kunde han styra sin f�rd, hvar g�ng han syntes �nyo,
+Tills att af hinder ej mer han st�ngdes och l�tt i sin julle
+Rodde som f�rr kring uddar och sk�r, som gr�nskade �ter.
+D�--en afton det var, och jag gick allena p� stranden,
+Lockad af blommornas lukt och bj�rkarnas, l�ngre �n vanligt--
+Fann jag mig, innan jag visste d�raf, helt n�ra hans koja.
+Men d� jag s�g hans b�t vid landningsst�llet och n�ten
+H�ngda p� pinnarne �n och sl�t, att han vistades hemma,
+Ville ett v�nligt ord jag s�ga den gamle till h�lsning,
+Innan jag vandrade bort.--S� tr�dde jag in i hans stuga.
+Ensam syntes han d�r, p� sin halmb�dd hvilande stilla;
+Mattare var hans �ga �n f�rr och hvitare kinden;
+D�den, tyckte jag, l�g ren kall i hans bleknade anlet.
+Sakta fr�n b�dden �nd�, n�r jag nalkades, lyfte han hufvu't,
+H�lsade sorgligt och satte sig opp och beg�rde en droppe
+Vatten att sl�cka sin t�rst. Och jag sprang med en st�fva till k�llan;
+H�mtade vatten och gaf den d�ende gubben att dricka.
+Men d� han druckit och tyst fr�n hans l�pp jag k�rilet borttog,
+Tog han min hand i sin darrande hand och talade detta:
+'L�mna ocks�, d� ni g�r, d�rrn �ppen, att aftonens svalka
+K�nna jag f�r och se i min d�dsstund gr�nskan och v�gen.'
+Bortg� kunde jag ej och l�mna den �ldrige hj�lpl�s
+Kvar i sin n�d, s� litet jag �n f�rm�dde att hj�lpa,
+Utan jag �ppnade d�rrn och st�llde mig sen vid hans sida.
+Luften str�mmade in, gladt h�rdes den jagande m�sen
+Ropa vid stranden, och blank l�g viken, i skimrande ringar
+Bruten allenast af fiskarnes slag, som lekte vid grunden.
+Var det ett leende d�, som jag s�g i hans slocknande anlet,
+Var det en str�le af fr�jd, eller syntes det vara det endast,
+Efter i n�sta minut hans blick ren brustit, hans hufvud
+Sjunkit mot skuldran, och lifvet med sorger och gl�dje f�rsvunnit?
+Hyddan l�mnade jag med b�fvande hj�rta och tillsl�t
+D�rren och v�gade ej, f�rrn redan jag nalkades hemmet,
+Stanna och bedja en b�n om frid f�r hans fr�lsade ande.
+Skr�mmande st�r dock ej mer f�r min blick den d�ende gubben,
+Nej, l�ngt mer som det minne jag f�r, sen jag l�nge betraktat
+Fj�rden en sommarkv�ll mot natten, d� vindarne tyna,
+Solen sl�cker sitt ljus och v�gorna, tr�tta att svalla,
+S�nka sig mer och mer och bli som en spegel omsider."
+S� omtalte hon nu, hur den �ldrige fiskaren bortgick.
+
+Men ren hade de n�tt lusteldarnas kulle, af �lder
+�lskad i nejden och s�kt som ett samlingsst�lle vid sommarns
+Sk�naste fest; dit skyndade glad den stojande gossen,
+Dit gick ynglingen stolt, och med k�rlek g�md i sitt hj�rta
+Flickan, och dit fr�n sitt ensliga tj�ll, l�ngt borta i dalen,
+Blickade gubben och s�g, hur l�gorna t�ndes i natten,
+Glada som minnen d�rvid i hans eget nattliga sinne.
+Tom var kullen �nnu, blott h�gt p� den sandiga kammen
+H�jde sig furar mot skyn, halfbr�nda, med glesnade kronor;
+Icke dess mindre skyndade dit de unga p� brantens
+Buktiga stigar, och snart uppn�dde de toppen af �sen.
+
+Rikare r�jde sig d�r den skiftande nejden. En �ndl�s
+Tafla af skogar och vatten och f�lt utbreddes f�r �gat,
+Kl�dda i skimmer �nnu af aftonens mattade purpur.
+Skaror af vandrare skymtade fram. Bland lundernas stammar
+Glimmade stundom en duk och f�rsvann med den skyndande t�rnan,
+Medan en annan fyllde dess rum med v�xlade f�rger.
+Tyst var vinden, en fl�kt ej r�rde sig. Hjordarnes klockor,
+K�rlekens sm�ltande s�ng, fr�n ensliga stigar besvarad,
+H�rdes ur dalarna blott, och ibland till de d�ende ljuden
+Fogade ljuft vallhjonet en ton, m�ngdubblad af eko.
+
+Men till sin v�n han talte, den fr�mmande, full af f�rundran:
+"August, mera bekant, l�ngt mer �n du varit mig n�nsin,
+�r du mig nu, och jag fattar och k�nner ditt innersta v�sen.
+H�r visst ser jag den bok, p� hvars str�lande sidor du l�sit
+Allt, hvad du talade f�rr, d� vi suto i skymningen ofta,
+Jag och min syster och du, och f�rdrefvo med aningar kv�llen.
+Lyckan af m�nniskans lott och k�rleken, friden och gl�djen
+L�rde du h�r, h�r v�cktes din dr�m om f�rklarade andar,
+V�nliga, skapta f�r oss, att bilda oss himlar p� jorden.
+Lyssna, i s�ngernas ljud, i den domnande sucken af eko,
+F�glarnas r�ster ur skyn och ur lunderna, h�r du ej �nglar,
+Leende �nglar i allt, fr�n din barndoms�lder bekanta?
+O, hur ser jag ej nu dem klara! P� aftonens guldmoln
+Segla de kring, framtindra ibland i en str�le af solen,
+Blicka ur blommorna, glittra p� sj�n och andas i luften;
+Var det ej dem, som du mente, och dem, som du l�rde oss �lska?"
+
+S� han sade. En t�r s�gs fylla sig sakta i flickans
+�ga och rullade ned som en daggklar p�rla p� kinden;
+Men med en halfdold suck hon fr�gade: "Talar han s�dant,
+Talar f�r andra han s�dant, f�r mig uppt�cker han intet!
+Sluten g�r han och tyst h�r hemma, och s�ger han n�got,
+�r det om b�ssan blott eller f�gelf�nget, han talar,
+Mest dock sv�rmar han kring som en storm i skogarna ensam.
+Kanske t�nkte han f�rr p� min barnslighet, tyckte en s�dan
+Endast f�r lekar skapad och skratt; men skrattar jag ofta,
+Gr�ter jag ofta ocks�, �tminstone saknar jag n�gon,
+N�gon att sluta mig till i en allvarsammare timme.
+Ofta i lunderna h�r jag vandrat allena och ofta
+Sett detsamma som nu, men hur annorlunda f�rklaradt!
+Sk�n var v�rlden och rik, dock, tyckte jag, l�g det en saknad
+�fver naturen i allt, och den skr�mde mig genom sin stumhet.
+Nu, d� ni talar, �r det mig s�, som skulle den tala,
+S�ga mig: 'Flicka, s� klar och s� h�rlig var jag ju st�ndigt,
+Se, och du tordes ej tro det �nd�, fast du dr�mde det stundom.'
+O, att er syster kom! Om hon kom och en endaste sommar
+Dr�jde hos oss, hur vore det ljuft att kunna med henne
+V�xla en tanke ibland, d� det anande hj�rtat �r rikast!
+L�t mig h�ra ett ord, hvad heter hon? Namnet allena
+Vore mig redan s� k�rt; sen s�ker jag t�nka mig henne.
+S�g dock, liknar hon er, med ett syskontycke kanh�nda?"
+
+"Fr�ga ej", svarade gladt den fr�mmande, "ingen i v�rlden
+Liknar hon, knappast sig sj�lf. Den af smek bortsk�mda Maria
+Hette hon hemma f�rut, men f�r smek nu s�ger man smicker.
+Hyllad af egna och fr�mmande, snart env�ldig och nyckfull,
+V�xte hon opp, men k�r f�r oss alla f�rblef hon best�ndigt.
+Ville hon n�got och tog, d� hon bad, den v�nliga minen,
+Kunde man l�tt ej neka, och kunde man, ville man icke;
+Fordrade �ter hon spotskt, hvad hon �nskade, lydde man n�stan,
+Lydde, om �n f�rtretad ibland, och visste ej hvarf�r.
+S�dan kom hon en h�st till staden, och klubber och kaffen
+B�rjade nu. P� en kv�ll var ren landtflickan en mod-dam.
+Syntes hon, s�g hon st�ndigt en sv�rm balfj�rlar omkring sig,
+Tog hon i dansen ett steg, lorgnerades, hviskades, mystes;
+Allt var lyckadt och l�tt, och hon s�g det och lyckades dubbelt.
+D� f�rst blef hon i hast odr�glig. Den sk�naste dansarn
+Eller en ung l�jtnant med sin glimmande krage, p� dessa
+Kunde en solskensblick hon kasta ibland, d� de kommo;
+Kom en annan, som ej, kant�nka, behagade henne,
+Fick han ej tala ett ord, hur han �n f�rs�kte sitt b�sta,
+Innan den finaste skymt af en rynka han s�g p� prinsessans
+N�sa och modf�lld n�dgades g� att harmas i tysthet.
+D� kom �fven er bror, en vild bj�rnunge fr�n norden,
+Teg en dag och svarte ett ja och ett nej p� den andra;
+Inom en vecka satt han hos oss, ej fr�mmande mera,
+Satt och talte om er, om sin barndoms�lder och hemmets
+Saknade bygder, om allt, som f�r hj�rtat att minnas �r ljufvast.
+Stundom lyste en v�r ur ber�ttelsen, stundom en h�stkv�ll
+S�g man i den, med glesnade l�f, tungt sv�fvande dimmor,
+Bleknade stj�rnor i skyn och en blodr�d m�ne p� kullen.
+Allt var s�dant, det syns i sin verklighet, klarare endast,
+Mera af under rikt och af dr�mmar, vakande dr�mmar.
+Hur han talte, begynte till slut den spotska Maria
+Lyssna ocks�, och man s�g, att hon h�pnade f�rst af f�rundran,
+Liksom hade hon sett i en v�rld, helt annan �n denna.
+Dock, �n log hon f�rn�mt och f�rs�kte att kasta med nacken
+L�tt som f�rut en kv�ll och en annan, d� l�nge hon sutit
+Dr�mmande kvar i v�r krets. F�rg�fves! F�ljande afton
+Kom hon tillbaka och satt tankfullare, l�ngre allenast.
+�ndtligt var det f�rbi med kapriserna. Tjustes hon n�n' g�ng,
+Dolde hon tjusningen ej, och det �fvermodiga �gat
+Sv�llde af t�rar ibland, d� godnatt hon sade och bortgick.
+Hvilken f�r�ndring �ter i hast, som genom ett trollslag!
+Hemma f�rtrolig hon blef, p� en dans saktmodig och enkel
+Tr�dde hon in, besvarande mildt hvar m�tande h�lsning.
+Ingen s�g sig f�rsm�dd, och ingen m�rkte sig gynnad,
+Lika mot alla hon var, och �fven den ringastes hyllning
+Fick i en v�nlig blick sin bel�ning och �ngrades icke.
+Gladare nalkades snart hvar m�nniska henne, och mindre
+Sl�sades smicker och ord, och hon �lskades mer �n ber�mdes.
+S�dan var hon, f�rs�k att f�rest�lla er henne,
+Full af v�xlingar blott, nyss en, nu �ter en annan!
+Kanske blir hon dock nu, som hon �r, sen"... Leende afbr�t
+V�nnen hans ord: "Kom", sade han, "f�ljen mig; k�llan vid stranden
+M�ste jag h�lsa upp� och dricka ur �ter som fordom."
+Sagdt; och han vandrade ned fr�n kullen och visade v�gen.
+Snart till k�llan man kom. Af himlens skimmer bestr�lad,
+Outt�mlig och klar, d�r l�g den i b�dden af blommor,
+Lik ett m�nnisko�ga, hvars frid, ej rubbad af stormar,
+Dallrar af ljus blott �n och af lifvets �der i djupet.
+
+Tysta vid br�dden af den nedsatte sig alla och drucko,
+Hvilande d�r och betraktande sommaraftonens slockning.
+Ord ej funno de mer och s�kte dem icke; i tankar
+N�rmade hj�rta sig blott till hj�rta och fylldes af s�llhet;
+Men p� den fr�mmandes bild f�ll flickans �ga i k�llan.
+Osedd tyckte hon nu sig kunna betrakta hans dyra,
+�lskade drag, och hon s�g och dr�jde och fruktade icke;
+Innan hon visste det, log dock, hans blick mot hennes och m�ttes.
+Blygsel flickan betog, och det nyss l�tt klappande hj�rtat
+Drog sig tillsamman f�rskr�ckt, och hon k�nde, hur kinderna redan
+T�ndes af gl�d, och hon s�g med b�fvan sitt rodnande anlet
+Blottadt i k�llan f�r ynglingens blick.--D� seglade v�nligt,
+F�rgadt i purpur, ett moln ut�fver den speglande b�ljan.
+Ljus f�rm�ldes med ljus, och rodnad sm�lte i rodnad,
+Se, och man skilde ej mer, om flickans kinder, om molnet
+Gl�dde, och flyktig en skymt af en tacksam gl�dje allenast
+R�jdes som egen �nnu i den sjutton�rigas anlet.
+
+Upp fr�n blommorna steg i detsamma den �lskande brodren,
+N�mnde sin syster vid namn och talte med leende allvar:
+"Hanna, i n�sta minut kanh�nda jag sade det icke,
+Nu dock s�ger jag allt, och du h�r det och delar min s�llhet:
+Min �r redan Maria, ej mer den spotska Maria,
+Nej, den sk�na, den goda, den hj�rtliga, tusende g�nger
+Sk�nare, �n han beskref, och mildare, ljufvare, b�ttre.
+Upp, l�t stunden ej fly, r�ck utan sorger �t hennes
+Broder din hand! S� �nskar hon, syster mot syster i byte;
+S� han �nskar, som �nskat det ren, l�ngt innan han s�g dig!"
+
+Sade och hann knappt sluta sitt tal. Vid stranden i gr�set
+Ropte en and, och han sm�g med en fattad kisel i handen
+Sakta bland l�fven och stod omsider vid br�dden af vattnet.
+Men d� han lyfte sin arm, med ett rop uppjagande f�geln,
+Flydde en guldgul tropp ofj�drade ungar mot vassen,
+Skingrade, pipande g�llt, i sin n�d v�rnl�sa p� v�gen.
+Skonande f�llde han stenen och s�g, hur den b�fvande modren
+Sam vid hans f�tter �nnu och trotsade d�den af k�rlek,
+Tills l�ngt ute p� sj�n den irrande sv�rmen en fristad
+Hunnit och tryggad igen hon lyfte sin vinge och flydde.
+S�dant s�g han och kom f�r en stund med vilja till stranden,
+Lockad af f�geln och r�dd att st�ra de b�da vid k�llan.
+Snart dock v�nde han om och spanade redan p� afst�nd,
+Spanade, gladdes och hann de �lskade v�nnerna �ter.
+
+Famnad af ynglingens arm, stod sk�n i den bleknade kv�llen
+Flickan och lutade tyst p� hans skuldra sitt lockiga hufvud;
+Men d� hon m�rkte sin bror och han nalkades, r�ckte hon honom
+Leende handen och str�k en t�r ur sitt lyckliga �ga.
+S� f�rklarades allt f�r den komne, och l�tt i sin gl�dje
+Tryckte han systerns hand och sin v�ns, men han talade sk�mtsamt:
+"Nu, hvad s�ger v�r far, d� vi s� f�rlofva oss alla,
+Hastigt, utan att n�mna ett ord �t honom p� f�rhand?
+Akta dig, Hanna, i hast kanh�nda f�rlofningen upph�fs."
+
+Sk�mtande talte han s�; men med oro h�rde dock flickan
+Orden och t�nkte, hur l�tt sitt f�rr�diska hj�rta hon �tlydt,
+S� att sin egen �lskade far hon f�rg�tit alldeles,
+Gl�mt hans �nskan och sin att lefva best�ndigt i hemmet,
+Gl�mt allt annat och t�nkt p� den fr�mmande ynglingen endast.
+Hem�t ville hon skynda och kunde ej lugnas �nyo,
+Innan hon yppat allt f�r sin fader och l�ttat sitt hj�rta.
+S�, af de �lskade f�ljd, hon v�nde tillbaka bekymrad.
+
+Knappt af v�gen en h�lft man hunnit, d� redan i nejden
+H�rdes en kallande r�st och man m�rkte den gamla Susanna.
+Spanande kom hon och syntes ej litet f�rtretad och viktig,
+N�r med sin f�rkl�dsf�ll i handen hon skyndade fram�t,
+F�rdig i ifvern att torka best�ndigt sin svettiga panna.
+Men d� de s�kta hon funnit och s�g dem n�rma sig redan,
+Steg hon p� sidan af v�gen och v�ntade. V�nligt till henne
+Talte ett blidkande ord vid f�rbig�endet flickan:
+"Hvarf�r kommer ni hit och tr�ttar er, gamla Susanna,
+Sl�par om dagen och hvilar ej ens, n�r aftonen nalkas?
+Se, vi hinna ju hem, om ni �n ej ropar och s�ker."
+
+S� hon sade; ett svar gaf icke den gamla tillbaka,
+Vinkade blott med handen och kallade flickan i tysthet,
+Men afsides hon hviskade sen den komna i �rat:
+"Gud v�lsigne, mamsell, hvad ni dr�jer, att vofflorna kallna,
+Steken i grytan torkar och br�nns, och den v�rdige pastorn
+Sitter och hungrar och m�ktar ej f� sin fattiga kv�llsvard.
+S�g dock, innan ni g�r, och ber�tta mig: blir det till h�sten,
+Blir det i sommar kanske ert br�llop, s�g, om ni redan
+Svarat den aktade herrn, eller dv�ljs han i fruktan och kval �n?"
+
+Sakta talade �ter till henne den v�nliga flickan:
+"V�nta ej, gamla Susanna, att f� tillreda mitt br�llop;
+Somrar hinna f�rg� och h�star, innan det firas,
+Kanske kommer till slut en vinter f�r evigt emellan."
+Sagdt; och hon l�mnade kvar den gamla i h�pen f�rundran.
+Sj�lf hon skyndade nu till de andra och f�ljde dem hem�t,
+Dr�mmande, tankfull, tyst, i sitt ljufva bekymmer f�rdjupad.
+Men n�r trappan man hunnit och l�tt fr�n sitt hufvud hon hatten
+Lyftat och ordnat i hast de yppiga lockarna �ter,
+Tog hon den �lskade ynglingens hand, helt tyst i sin b�fvan,
+�ppnande d�rren och tr�dande in till sin fader i kammarn.
+
+Tung af m�dor och �r, i sin ensamhet hade den gamle
+Tr�ttnat att vaka och nyss mot den stoppade karmen af l�nstoln
+Lutat sitt hufvud och somnat.--�nnu vid hans f�tter p� golfvet
+Steg en strimma af r�k ur den knappt halfslocknade pipan.
+Sk�n i sin slummer han l�g, ohunnen af sorgen och oron,
+Sk�n som den �ldrige �r, d� de glesnade lockarna hvitnat,
+L�pparnas purpur �r slut, och kinderna vissnat och sjunkit,
+Medan en l�ng, l�ng lefnad af ljus och f�rtr�stan och k�rlek
+R�js som en afton �nnu kring den f�rade pannan i klarhet.
+
+T�rar str�mmade ned p� den sjutton�rigas kinder,
+N�r sin fader hon s�g, hur han hvilade trygg i sin fromhet,
+S�g det och t�nkte, om nu f�r sin egen jordiska lycka
+St�ra hon skulle hans s�mn, kanh�nda f�rjaga hans lefnads
+Frid och samla bedr�fvelse �fver hans gr�nade hj�ssa.
+Kn�b�jd n�ra hans fot, vid den �lskade ynglingens sida,
+Stod hon och f�ste en stund p� den gamle sitt t�rade �ga;
+Slutligt s�nkte hon tyst sitt hufvud och tryckte med varma
+L�ppar en kyss p� hans hvilande hand. F�rv�nad ur slummern
+V�cktes den gamle och s�g p� sin dotter med fr�gande blickar,
+S�g och mulnade snart allvarlig och v�nde sitt �ga
+Skarpt med en ljungelds hot mot den fr�mmande. Se, vid hans anblick
+Veknade blixten och smalt i en t�r. Gladt �ppnande famnen,
+Tog han de unga och sl�t dem b�da i �lskande armar.
+
+
+
+
+
+
+JULKV�LLEN.
+
+En dikt i tre s�nger.
+
+
+
+
+F�rsta s�ngen.
+
+
+    Leende s�ges hon g� som en �ngel
+        emellan de andra,
+    Sk�mta ibland och tr�sta ibland
+        och f�rlika och lugna.
+
+Tyst fr�n sitt ensliga torp l�ngt borta i djupet af skogen
+Gick den gamle soldaten Pistol mot kv�llen omsider,
+Sedan han v�rmt sig i ro och t�ndt sin pipa vid h�rden.
+Ingen han l�mnade kvar i den �dsliga hyddan, och ingen
+F�ljde hans sp�r. En son, den ende, han �gde sig n�rmast,
+Fj�rran i h�rnad dragit och stred i det turkiska kriget.
+Sorgsen syntes dock ej den gamle begynna sin vandring,
+Utan som andra han v�ntade glad julaftonens gl�dje,
+Bjuden att fira den nu p� den stora, bemedlade herrg�ln.
+"Sitt ej", hade den aktade herrn, den �dle majoren,
+Sagt, d� han tr�ffade sist sin vapenbroder vid kyrkan,
+"Sitt ej, gamle Pistol, som en tj�derhane i skogen,
+Ruggig och g�md; hvi ser jag dig oftare ej i mitt grannskap?
+�n �r dagen ej all, �n kan ju den br�ckliga foten
+Stiga ett steg; blott kom, till jul �tminstone senast;
+Helgen �r l�ng, och ditt ord, d� du talar om strider och marscher,
+Drifver en l�ngsam stund fr�n det s�mniga folket i stugan."
+
+S� han talat och sm�llt den gamle soldaten p� axeln.
+Nu f�r den v�nliga bjudningens skull och den �dle majorens
+Gl�mde den gamle f�rdens besv�r, l�tt t�lande skogens
+Tjocknande m�rker och sn�n, som, af vindarna hopad om dagen,
+L�g p� den �dsliga stigen �nnu, oj�mnad och sp�rl�s.
+Skyndande gick han och lyfte sitt djupt nedsjunkande tr�dben,
+N�jd som en kung, ur drifvan och hann, fast haltande, fram�t.
+
+Men med snabbare f�rd till den trefliga stugan p� f�rhand
+Flydde hans tanke likv�l, och han talade tyst i sitt sinne:
+"Nu �r gl�djen ej dyr, nu b�rjar man helgen i stugan,
+Kastar bekymren i vr�n och arbetsdr�kten i kistan,
+T�nder de str�lande ljusen och str�r halmk�rfvar p� golfvet.
+Vore det jul ocks� i den pr�ktiga salen d�r oppe
+Nu som f�rut, n�r lekar och s�ng d�r h�rdes best�ndigt!
+Men nu s�ges, att saknaden blott och sorgen och oron
+Sitter i den, sen i f�lt mot turken den unge kaptenen
+T�gade ut, kvarl�mnande sv�rf�r�ldrar och maka.
+Sen r�rs s�llan en str�ng i det g�lla klaveret, och ingen
+Manar till gl�dje och dans; af fr�mmande vimlar ej g�rden.
+Ensam dv�ljs i sitt rum kaptenskan och s�rjer den korta
+Br�llopsm�nadens fr�jd och sjunger med klagan en vaggs�ng
+�fver sitt hvilande barn, som af fadrens �ga ej sk�dats.
+Mulen vandrar den �ldriga frun, v�rdinnan i g�rden,
+�n fr�n salen till k�ket och �n fr�n k�ket till salen,
+Harmas och �ndrar och finner ej skick; men om stundom hon hvilar
+Sitter vid vaggan hon d� och hj�lper sin dotter att gr�ta.
+S� �r trefnaden borta i allt. Den gamle majoren
+Ledsnar vid kvinnot�rar till slut och brummar i l�nstoln
+Dagen igenom och t�l ej h�ra den eviga j�mmern.
+En blott finnes d�r �n, i sitt barnsliga sinne best�ndigt
+F�rdig att gl�djas och le, den v�nliga fr�ken Augusta.
+Leende s�ges hon g� som en �ngel emellan de andra,
+Sk�mta ibland och tr�sta ibland och f�rlika och lugna,
+N�r af sorger ett moln sig skockat och hotar att storma.
+Vore ej hon; blef s�kert i kv�ll v�lpl�gningen mindre
+�fven i stugan, ty l�tt f�rg�ta de �friga s�dant;
+Hon, fast barnslig hon �r och den yngsta af alla i g�rden,
+Gl�mmer dock ingen och lefver af andras gl�dje allenast."
+
+S� han t�nkte och hann byv�gen och f�ljde med l�ttnad
+Trampade sp�r i en gladare nejd, d�r fj�rran en hydda
+Stundom m�tte med ljus fr�n den flammande h�rden hans �ga.
+L�ng var milen dock �n f�r vandraren. Aftonen framskred
+Kulen och m�rk. Sin f�rd f�rs�kte den �ldrige skynda,
+N�r p� en g�ng af bj�llror en klang, kringljudande nejden,
+N�dde hans �ra. F�rskr�ckt �t sidan han stapplade undan,
+Stannande djupt nedsjunken i sn�n.--Stormodigt och h�gljudt
+Skallade kuskens varnande rop. Ren ilade trafvarn,
+Eggad af t�mmen, f�rbi, d� ett mildt "God afton!" ur sl�den
+H�rdes, och f�len, spak i en blink, stod hejdad i farten.
+Strax af en v�nlig r�st den �ldrige h�rde sig kallas:
+"Kom blott, gamle Pistol, ty till oss visst �rnar ni vandra,
+Kom, h�r finner ni rum, om ni sitter p� kanten af sl�den;
+V�gen �r �dslig och l�ng f�r den br�cklige vandrarn i m�rkret."
+
+Sagdt, och den �ldrige h�rde med fr�jd sig n�mnas och kallas,
+K�nde p� st�mman igen den v�rderade fr�ken Augusta,
+Lydde och satte sig glad att �ka p� kanten af sl�den.
+Men med f�rundran talte han s� till den v�nliga flickan:
+"Nu, hur firar ni h�r julkv�llen i skogarna, fr�ken,
+Reser p� �fveryrade v�gar allena i k�lden,
+Medan af v�rma och ljus till ert hem hvar m�nniska lockas,
+Medan ock jag med min br�ckliga fot framstapplar p� drifvan,
+Endast i l�ngtan att n� omsider den trefliga stugan?"
+
+Sk�mtande svarade blott den sexton�riga flickan:
+"Vet ni ej, gamle Pistol, att vid sj�n d�r nere i dalen
+Finnes en koja, mera �n er bof�llig och ensam?
+D�r bland granar och sn� i den tr�nga, f�raktade buren
+Har jag en gammal h�na med fem sm� ungar omkring sig,
+Hvilka beh�fva sig korn och gl�dje som andra till julen."
+
+Sade och log. En t�r, osynlig i skuggan af kv�llen,
+Fyllde den �ldriges blick, men han talade, r�rd i sitt hj�rta:
+"S� m� gl�djen till er, till den stolta, beprisade g�rden
+Komma i afton, komma och bli kvarboende st�ndigt,
+Som till den g�mda hyddan i �demarken ni kommit,
+Bringande hugnad och tr�st �t m�nniskohj�rtan i n�den!"
+
+Men med en suck genm�lte den sexton�riga flickan:
+"Aldrig, v�nta ej ens, skall gl�djen bes�ka oss mera;
+Borta �r den l�ngt, l�ngt, med kaptenen i turkiska kriget.
+Se, d� han reddes ut till sin f�rd, och hans saker i br�dskan
+Skulle fr�n hundrade h�ll hopsamlas och f�ras i sl�den,
+Kommo min systers lycka, min moders fr�jd och min faders
+V�nliga min att bli utburna med annat och gl�mmas.
+Sist, d� han sj�lf tog afsked och for, kanh�nda f�r alltid,
+St�llde sig trefnaden tyst p� meden och reste med honom."
+
+Men han t�nkte den gamle, p� m�nnisko�det, hur oj�mnt
+Deladt det �r, hur stor i hans koja den lycka dock vore,
+Som i den rikes boning f�rsm�s, och han talade �ter:
+"Hur kan saknaden bo med �fverfl�det tillsamman,
+M�nniskan gl�mma s� l�tt att fr�jda sig �fver det goda?
+Se, i ert hem hvad brister v�l d�r? St�r icke er fader
+�n p� sin �lderdom rask bland de sina och ordnar och leder?
+R�rs ej dagen igenom er mor som v�rdinna i g�rden,
+V�rdad af �lskade barn och hulpen i l�tta bekymmer?
+T�fla ej tj�nare gladt vid sysslorna? Yppas en �nskan,
+Utan att villiga m�nniskor skynda att fylla den genast?
+G�rden �r pr�ktig och stor, att �fven den resande ofta
+Stannar af undran en stund och betraktar den. Ymnighet r�der,
+Rik v�lsignelse tycks nedstr�mma p� allt som ett solsken.
+�r det ej nog, d� s� litet beh�fs till m�nniskolycka?
+Kom en g�ng och bes�k den gamle Pistol i hans koja!
+Ensam finner ni d�r soldaten. Allena vid muren
+Sitter han, j�mkar en brand p� sin h�rd och t�nker och tiger.
+Ingen �ger han mer, som delar hans torftiga h�fvor;
+Ingen st�dar hans b�dd, och ingen bereder hans m�ltid;
+�dsligt �r allt, ett ord af m�nniskotunga f�rsp�rjs ej.
+Lyssnar han, h�r han furornas sus i den vintriga stormen;
+L�ngtar han stundom att se en lefvande varelse, s�ker,
+Ensam liksom han sj�lf, den str�fvande vargen hans boning.
+Nalkas han f�nstret och ser, hur v�rlden synes d�r ute,
+Ser han, att himmelen g�r omsider till m�te med jorden,
+Ser det och vet, att i hela den �ndl�st sk�dade rymden
+Ingen finnes, som b�r i sitt hj�rta en tanke p� honom,
+Ingen, som minnes med fr�jd, att den �ldrige krigaren lefver.
+Icke dess mindre r�ker han �n sin pipa i kojan,
+B�rjar sakta sin dag och v�ntar p� dagen en �nda."
+
+V�nligt svarade �ter den sexton�riga flickan:
+"S�rj ej, gamle; en dag kanh�nda, d� minst ni det anar,
+Kommer fr�n kriget er son till sin saknande fader tillbaka.
+Men d� vidgar han ut och f�rnyar er lutande boning,
+Odlar en teg, upps�ker en ung v�rdinna f�r g�rden,
+Trifves och lefver med er och f�rkofrar sig st�ndigt i v�lst�nd.
+Sj�lf v�rderad och k�r f�r �lskade barn och f�r barnbarn,
+Sitter ni trygg bland egna och minns krigstiderna fordom,
+Medan en sonson, l�rd att skyldra med k�pp och marschera,
+Hvilar sig l�tt p� ert kn� och h�r er maning att en g�ng
+Bl�da med �ra som ni, om det g�ller, f�r f�derneslandet."
+
+H�gre syntes den gamle i skymningen. Krigiska minnen
+Fyllde hans sj�l, och gl�mmande ensamheten och bristen,
+N�dde han herrg�ln, stolt som en vapenbroder till �garn.
+
+Men d� vid trappan omsider den modige trafvaren stannat,
+Gick han behagligt att fira sin kv�ll bland folket i stugan,
+Medan till salen glad den v�nliga flickan begaf sig.
+
+Gl�dje m�ttes dock nu i det �lskade hemmet ej mera,
+Tystnad och oro blott, ovanliga g�ster om julen,
+M�tte hon d�r. F�rg�fves i glans fr�n glimmande kronor
+Str�lade festliga ljus, f�rh�jande prakten i rummet;
+Skarpare blott sig r�jde den mulnande sorgen d�r inne.
+M�rk i sin gungstol satt den �dle majoren och f�rde
+Ofta till trumpna l�ppar sitt glas, ohugnad af drycken,
+Medan af ledsnad m�tt och bekymmer hans �ldriga maka
+Gl�mde sitt te och f�rsm�dde den ren halft svalnade koppen.
+Men afsides och skymd f�r de goda f�r�ldrarnas blickar
+Dr�jde, med pannan s�nkt mot handen, den unga kaptenskan,
+Nu af den bittra saknadens tr�st hugsvalad allena.
+Mulen sv�llde en t�r i den tystas �ga, en annan
+Tecknat i ljus sitt sp�r p� den gl�dande kinden och fallit.
+
+S�dant s�g, d� hon kom i sin gl�dje, den v�nliga flickan,
+Anande snart, att �ter en storm de dyra i hemmet
+Skakat och st�rt; f�r en stund den tycktes lugnad allenast.
+Tala tordes hon ej, knappt h�lsa. I b�fvande tystnad
+L�ste hon kappan, blottade ljuft sitt lockiga hufvud,
+Ordnade dr�kten och sm�g till systerns, den �lskades, sida.
+
+Men med en suck omsider begynte den �dla majorskan:
+"Kom, Augusta, och se jultidningar, l�s, hvad oss posten
+H�mtade nyss. O, l�ge din arma moder i grafven!
+Slagen �r furstens k�r, d�r din sv�ger tj�nte, f�rlorad,
+Kringr�nd, f�ngen till slut; blott f� undkommit f�rd�rfvet."
+
+"Kvinna", talade strax allvarligt den �dle majoren,
+"Sv�rma ej, f�ngar n�mnas ju ej, kringr�nning ej heller;
+Tagen i flanken, st�r det, och h�rdt anf�ktad i fronten,
+Miste han folk, men slog sig igenom och r�ddade �ran.
+Minska ej julens trefnad och skr�m ej gl�djen i afton;
+�ret �ger �nd� tillr�ckliga dagar f�r sorgen."
+
+Men med en bitter suck genm�lte den �ldriga makan:
+"Ville du, kunde du sk�da v�r fr�jd, om du s�ge oss gl�djas,
+S�ge oss leka i kv�ll l�ttsinnigt och gl�mma, att Adolf
+K�mpar i d�dens armar kanske, f�rmultnar i stoftet,
+Eller ock firar f�rbl�dd i turkarnas boja sin julkv�ll?"
+
+H�gljudt klagande spratt fr�n sin plats den unga kaptenskan,
+G�mde i modrens �ppnade famn sitt t�rade anlet,
+S�kande tr�st; men h�rdt nedst�tte den �dle majoren
+Glaset och reste sig opp. Klart lyste hans �ga, och h�gre
+Lyfte i vrede han nu sin silfverlockiga hj�ssa.
+Stolt f�r sin maka han stod och ryckte den skymmande dr�ktens
+Skygd fr�n sitt v�ldiga br�st och viste den �rriga barmen.
+"Se", s� sade han, "se, sen trettio vintrar tillbaka
+Hvilar du h�r; s�g sj�lf, om de s�r, h�r bl�dt och igengrott,
+St�rt din ro och f�rbittrat din fredade s�mn vid mitt hj�rta?
+Blir af din dotter en g�ng den saknade mindre v�rderad,
+Om en kula, ett sv�rd oj�mnat hans hull, d� han kommer,
+Har af hans �rriga famn hon ett svalare m�te att v�nta?
+Tystna d�; f�lle han �fven, v�lan, hvad b�tar er klagan?
+Mer, ja, mer �n str�mmar af gr�t fr�n klagande kvinnor
+G�ller en droppe �nd� af det blod, bland d�dar en hj�lte
+Offrar i slaktningens stund �t f�derneslandet och �ran."
+
+S� han talte och satte sig ned f�rgrymmad i gungstoln,
+Medan, hans mulnare stund undvikande, sakta hans maka
+Vandrade ut till sitt k�k, och den s�rjande dottren tillika
+Tr�stl�s gick till sitt ensliga rum att gr�ta i stillhet.
+
+Ensam blef med sin fader den sexton�riga flickan,
+Mildt i sitt barnsliga sinne bevekt af den �ldriges sorger.
+Bortskymd satt hon och f�ste sin t�rade blick p� den gamle,
+T�nkande r�rd, hur han f�rr i det lyckliga hemmet best�ndigt
+Trefnad m�tte och fr�jd, hur med k�rlekens lugn p� sin panna
+Sj�lf f�rklarad han s�gs som af aftonsolen en ljusning.
+Nu, hur f�r�ndradt syntes ej allt! Undviken och fruktad,
+L�mnad �t �ldrens tyngd, �t ledsnaden, harmen och oron,
+Dvaldes han of�rst�dd i sitt hem, den v�nlige gubben.
+Smeka hon velat hans hvitnade lock, bortkyssa hans pannas
+Skuggande moln, om st�ra hon v�gat den �ldriges vrede.
+Nu blott stilla hon sm�g till klaveret och v�ckte med l�tta,
+Dr�jande fingrar en ton och en annan att sakta f�rklinga.
+Sm�ningom dock h�jde sig klangen, i rikare v�xling
+Fyllde sig takterna ren, och en s�ng, af den �ldrige �lskad,
+Lj�d till str�ngarna klart fr�n den sexton�rigas l�ppar.
+
+N�r fr�n hans ungdoms tid de i v�nligt minne beh�llna,
+Krigiska orden n�dde p� nytt hans �ra i s�ngen,
+T�mde han glaset och bragte i vaggning �ter sin gungstol.
+Harmen l�mnade rum i hans hj�rta f�r tonernas v�lde,
+Tankar p� tider, som flytt, uppvaknade; gladare k�nslor
+Fyllde hans barm, och man h�rde omsider hans v�ldiga st�mma
+Djupt med sin bas frambrumma en strof, ledsagande dottren.
+Men d� hon slutat visan och blott med lekande h�nder
+R�rde tangenterna �n till f�rsvinnande, l�tta ackorder,
+Reste den gamle sig opp fr�n sin stol. Den v�nliga flickan
+Sk�tte sitt ljufva, sv�rmande spel och m�rkte det icke,
+Innan den �ldrige stod vid dess sida och l�tt p� dess hufvud
+S�nkte sin smekande hand. Mildt �fverraskad af gl�dje,
+K�nde hon handen, h�jde sin blick och s�g p� sin fader.
+Leende lyste en t�r i den �dle krigarens �ga,
+Kufvad i samma minut, som den f�ddes; men �mt till sitt hj�rta
+Sl�t han sitt �lskade barn, och han talte f�rsonad och sade:
+"G�, v�r tr�stande �ngel, och narra din moder att gl�djas
+S�, som du narrade mig, illistiga, g� till din syster,
+Finn f�r den arma ett lugnande ord, jag s�ker det f�f�ngt,
+Talte jag �n f�rnuft i min knarrighet kv�llen igenom."
+
+S� han sade och l�ste sin famn; f�rsmulten i k�rlek,
+H�jde sig flickan p� t� och kysste hans panna och flydde.
+
+
+
+
+Andra s�ngen.
+
+
+    T�nk blott v�nligt vid min saga:
+    Att en systers sorg f�rjaga,
+    Sj�ng en flicka
+    En oskyldig s�ng!
+
+Men i sitt hvardagsrum, i den ensliga kammarn p� vinden,
+Satt hos sitt slumrande barn den unga kaptenskan och s�rjde.
+T�r�gd satt hon och r�rde den gungande vaggan med foten,
+Medan i stilla bestyr barnsk�terskan st�llde en rubbad
+Stol p� sin plats eller sk�tte den l�ngsamt tynande brasan.
+Ingen talte ett ord, matt fl�mtade lampan p� bordet,
+M�rk, enformig och tung var nu julkv�llen d�r oppe.
+
+Tystnaden br�t med en suck dock omsider den tj�nande t�rnan:
+"O", s� sade hon, "s�ll m� jag skatta mig arma, som ingen
+Gosse beg�rt, som k�nner �nnu mitt fattiga hj�rta
+Klappa f�r egen n�d och f�r egen lycka allenast.
+Sitter jag ensam, kan jag en g�ng v�l gr�ta af ledsnad,
+Tycka att dagen �r l�ng och sakna en v�n till mitt s�llskap;
+B�ttre dock ledsnadens t�r �n den fr�tande sorgens och orons.
+O, hur vore det nu i min h�g, om jag hade en f�stman
+Ute i kriget ocks�, och dr�mt, som jag dr�mde i aftse.
+Natten, tyckte jag, led till �nda; men m�rker och skugga
+L�g kring g�rden �nnu, och sommar var det, och tr�den
+Buro v�l l�f, men sorgliga t�rar l�go p� l�fven;
+Gr�ta syntes h�r allt, och bedr�fvelse r�dde best�ndigt.
+D� steg hastigt i s�der ett moln, blodf�rgadt och dunkelt
+Steg det p� himmelen opp och nalkades n�rmre och n�rmre;
+Men i detsamma s�g jag kaptenskan allena i parken.
+H�pen ropte jag: 'Kom, s�k skygd, ov�dret �r n�ra,
+Skynda er, kom!' Dock utan ett svar f�rblef ni p� st�llet.
+Se, och en regnskur brast ur molnet, men icke af vatten;
+Rosor regnade ned, s� tycktes det, rodnande rosor,
+Klara som blod, och jag s�g er sk�lfvande h�ljas af blomstren.
+Men s� t�nker jag nu i mitt sinne: blodiga budskap
+Stunda v�l s�der ifr�n med stingande t�rnen f�r m�ngen."
+
+Sakta h�jde den s�rjande frun sitt lockiga hufvud,
+F�ste p� t�rnan sin blick och kv�fde sin sm�rta och sade:
+"G� att gl�djas en stund med andra, som gl�djas i afton;
+Stugan �r ljus, d�r leks, d�r v�ntas ej blodiga budskap.
+Lyckliga, innan du vet, kanh�nda du dr�mmer om stormmoln
+�fven f�r dig och flyktar till ensamheten och m�rkret."
+
+S� hon sade; och glad bortskyndade t�rnan till kv�llens
+N�jen, och ensam blef med sitt barn den bedr�fvade modren.
+Tyst satt l�nge den �dla och l�t sin irrande tanke
+Hoppl�s sv�rma omkring, �n lockad af flyktade fr�jder,
+�n af en framtids anade kval, blott stundom till stilla `
+Klagan f�rledd, d� hon sj�ng att s�fva den vaknande sp�da.
+
+"Slumra", sj�ng hon, "o barn, som den gryende blomman i knoppen,
+Slumra och k�nn i din s�mn, k�nn gladt, att din moder dig vaggar!
+Snart, ack, hvilar hon sj�lf som du, ohunnen af sorgen,
+Men af en fr�mmande vaggas du d� och dr�mmer s� ljuft ej.
+Sof, du din moders tr�st, d� hon lutar sig �fver ditt anlets
+Leende frid, d� klarnar dess �ga, och t�ren f�rskingras;
+F�lle den �n p� din kind, du st�rdes ej, loge kanh�nda
+S�tt som ibland, d� din kind af mitt smekande finger ber�res.
+Hvila, du rodnande sky, i gryningens timma, d� hvila
+Unnas �nnu; snart, snart irrf�rderna b�rja med dagen.
+O, d� du jagas en g�ng af �dets vindar i rymden,
+Mulnar ditt ljus, och din gl�dande purpur bytes i t�rar.
+Hvila, mitt guldmoln, hvila i morgonlugnet af lifvet!"
+
+S� hon sj�ng, dock stundom allenast. I v�xlande afbrott
+F�ljde p� tonerna tystnad igen, och man h�rde blott vaggans
+Suckande g�ng och den flitiga pendelns kn�ppar i uret.
+
+Men d� �ppnades d�rrn omsider. Den v�nliga systern
+Kom i sitt �mma bekymmer, att se och tr�sta den sorgsna.
+Leende tr�dde hon in, men hon dr�jde och l�tsade vredgas,
+N�r af skymning blott och af dyster stumhet hon m�ttes.
+Och s� talte hon, bannande mildt den bedr�fvade systern:
+"�lskade, sitter du h�r som en skugglik v�lnad i grafven,
+Enslig och g�md, o, skr�md snart kunde jag fly vid din anblick.
+Tala ett ord, stig opp, kom, l�tom oss jaga tillsammans
+Ledsnaden bort, en g�ckande dr�m oroar dig endast."
+
+S� hon sade och t�nde i hast opp ljusen, och kammarn
+Klarnade gladt, och hon log och talade �ter och sade:
+"S� skall du sitta i ljus, d� ljusnar ditt hj�rta, och sorgen
+Flyktar sin kos, och din kind begynner att blomstra �nyo.
+Goda, man blygs, om du s�, en gumma f�rvissnad i f�rtid,
+M�ter din man, d� han kommer med hufvudet fullt af turkinnor.
+Ler du? V�lan, le, le, men akta dig! Vet, Orienten
+�r ej ett vildland; k�nslor af eld, svartblixtrande �gon,
+Sv�rmande tjusning finner man d�r och himlar p� jorden.
+L�s ett stycke i Moore eller Irving, l�s om Alhambra,
+O, och ditt hj�rta dr�mmer ej mer om blod och om bojor,
+Fruktar v�l snarare blott, att den �lskade, rusig af fr�jder,
+Gl�mmer sitt hem och sin lilla bedr�fvade blomma i norden.
+Se, om du lofvar f�rg�ta en stund ditt bekymmer och lyssna,
+L�ser jag sakta en s�ng, som diktats med tankar p� Adolf;
+Kalla den blott ej sv�rmande; s�, om f�ngen han blefve,
+Skulle det h�nda; i allt �r �sterland och �r sanning."
+Sade och vecklade opp ett fint brefpapper, med omsorg
+Skyddadt och slutet ihop, och hon rodnade l�tt och begynte:
+
+Bud p� bud seraljen hinna;
+Harems ljufva h�rskarinna
+F�r ej slumra mer.
+Bref har kommit fr�n sultanen:
+"Skynda, Seidi, p� altanen,
+Sultaninna,
+Jag en fest dig ger."
+
+F�ljd af tjusningen och v�ren,
+Ren ur famnen, af Bosforen
+Morgonsolen hann;
+Mera sk�n dock, s�ger s�ngen,
+Mera str�lfull, p� balkongen
+I juveler
+Harems stj�rna brann.
+
+Och dess milda �ga skickar
+�fver nejden sina blickar;
+Det �r festens stund.
+M�nskoskaror vimla, blandas,
+Hvart hon sk�dar, seglas, landas,
+Lefva, r�ras
+Str�nder, sj�ar, sund.
+
+Kan du jublets mening ana?
+Segrat har Mahomas fana,
+Portens hj�lteh�r:
+Osmans son kan ej betvingas,
+I triumf till segrarn bringas
+Ryska f�ngar;
+Striden �ndad �r.
+
+Se den bleka, sorgsna skaran!
+Sv�rden, d�darne och faran
+Gick den lugn emot;
+Nu, en slaf, i bojor vorden,
+Ser hvar k�mpe stum mot jorden
+En bland alla
+Blickar opp med hot.
+
+Vakter kring hans bana stoja,
+Fruktad �n i segrarns boja,
+G�r han stolt sin g�ng.
+M�rkt �r pannans hvalf, det h�ga,
+Blixtar ljunga ur hans �ga,
+Hj�ltevreden
+Trotsar d�d och tv�ng.
+
+Hotfull stormar folkets b�lja,
+Tusen vreda blickar f�lja.
+Den f�rm�tnes f�rd;
+Blott fr�n tornet, s�ger s�ngen,
+S�g ett �ga ned p� f�ngen,
+Mildt som stj�rnans
+Fr�n en h�gre v�rld.
+
+Seidis tjusta hj�rta r�rdes;
+O, hon minns, hur sj�lf hon f�rded
+Fr�n sitt fosterland,
+L�ngt fr�n Serviens gyllne dalar,
+Fr�n dess rosor, n�ktergalar,
+Fr�n sin lycka
+Vid Moravas strand.
+
+Barmen h�jes, kinden l�gar;
+"Ser du fr�mlingen?" hon fr�gar
+Sin f�rtrogne slaf,
+"Konungsfalken kan ej l�ra
+Band f�rdraga, bojor b�ra;
+Han vill flyga
+�fver land och haf.
+
+Frihet m�ste hj�lten vinna,
+Lefva �n f�r �lskarinna,
+�ra, fosterjord!"
+Sagdt, och i sin sk�na ifver
+P� ett rosenblad hon skrifver
+Till gem�len
+N�gra blyga ord:
+
+"Dyre, l�t med rosens anda
+Seidis tysta suck sig blanda
+Och ditt hj�rta n�:
+Tjusad af din makt, din �ra,
+Ville hon en stund beg�ra,
+D� f�r festen
+Hon kan tacka f�."
+
+S� hon l�ste och blickade opp f�rstulet och talte:
+"Syster, du undrar ej alls, du fr�gar ej! Ser du, den f�rsta
+Slutades s�, den andra romansen �r �frig att h�ras.
+Tala d�, sitt d� ej stum, s�g, s�taste, �r det ej vackert?
+Allt �r s�dant det finns i tusende b�cker. Allenast
+Sagan �r ny om festen och sultaninnan och f�ngen.
+Nu m� du lyssna igen och kyssa mig sen, d� jag slutat."
+
+G�md bland harems stolta lunder,
+Utan glans af konstens under,
+Utan prakt och fl�rd,
+Smyckad blott af s�derns sommar
+St�r en rosenh�ck och blommar,
+Vigd �t hj�rtat,
+H�rskarns lugna v�rld.
+
+Krona ses han h�r ej b�ra,
+Ingen dyrkans kulna �ra
+H�r hans br�st beg�r;
+Blott af hourikyssars nektar,
+V�stanvindar, balsamfl�ktar,
+K�rlek, k�rlek,
+F�r han m�tas h�r.
+
+Vill han spirans b�rda gl�mma,
+Om Mahomas himlar dr�mma
+En f�rklarad kv�ll,
+Vill han se en k�nsla knoppas,
+Vill han minnas, vill han hoppas,
+G�r han trogen
+Till sitt blomstertj�ll.
+
+D�r, i ljufva dofters sk�te,
+Vill han v�nta Seidi's m�te,
+S� till svar han skref.
+"N�r hans blomv�rld aftonsvalkas,
+D� skall sultaninnan nalkas
+Den, som kysser
+Hennes rosenbref."
+
+Ren �r solen skymd af bergen,
+Dagen bleknar, purpurf�rgen
+Mister hvalfvet ren;
+M�nen klarnar �fver dalen,
+S�ngen b�rjar n�ktergalen,
+H�rskarn v�ntar.--
+�r blott Seidi sen?
+
+Nej, hon kommer! L�tt som vinden,
+Tyst som skuggan, skygg som hinden,
+Sin gem�l hon n�r;
+Blygsamt ren sitt kn� hon b�jer
+Och vid h�rskarns solblick h�jer
+Sl�jans dimma
+Fr�n sitt anlets v�r.
+
+Purpur hennes kinder m�lar,
+Men i �gats himmel str�lar,
+Stj�rnlikt klar, en t�r:
+�r det s�llhet, �r det sm�rta?
+Lyssna! Vid gem�lens hj�rta
+Nu hans fr�ga
+Hon besvara f�r.
+
+"Seidis himmel!" s� hon talar,
+"Fr�n min hembygds s�lla dalar
+Jag ett minne har
+Af en flicka, min v�ninna,
+F�dd att dyrkas och f�rsvinna;
+_Serviens tjusning_,
+S� hon kallad var.
+
+B�rjad nyss var blomstertiden,
+N�r f�r korsets tro till striden
+Serviens ungdom drog.
+_Serviens tjusning_ log ej sedan,
+Flydd var hennes blomning redan,
+F�rrn i lunden
+F�rsta rosen dog.
+
+Nu vid Savas silfverfl�de
+G�mmer hon sitt tysta �de
+I en ensam graf.
+En blott k�nde hennes sm�rta.
+Dyre, d�rf�r brast dess hj�rta,
+Att en yngling
+F�rdes hit som slaf.
+
+N�r du jublets toner h�rde,
+V�ckta tankars sorg mig st�rde
+Under festens dag.
+Sp�da �ro hj�rtats v�rar,
+D�rf�r ser du Seidis t�rar,
+Dyre herre,
+D�rf�r gr�ter jag.
+
+O, d�r nordens bloss sig t�nda,
+Vissnar nu som hon, kanh�nda,
+En f�rl�ten brud,
+Blickar hit mot oss och gr�ter,
+Fordrar stum en �lskling �ter,
+Som f�rsm�ktar
+H�r p� segrarns bud."
+
+S� hon suckar tyst som vinden,
+Lutar sakta rosenkinden
+Mot hans barm och lyss.
+"Seidi", h�rs han kufvad svara,
+"Din skall hvarje f�nge vara,
+L�s dem, ljufva,
+En f�r hvarje kyss."
+
+�sterns himmel purpurrandas,
+Friska morgonvindar andas
+�fver Peras strand,
+Och p� b�ljans brutna spegel
+Skynda gladt med sv�llda segel
+Seidis f�ngar
+Till sitt fosterland.
+
+       *       *       *
+
+Du, som lyssnat p� min lyra,
+S�k ej skaldens h�ga yra
+I dess toners g�ng;
+T�nk blott v�nligt vid min saga
+_Att en systers sorg f�rjaga
+Sj�ng en flicka
+En oskyldig s�ng!_
+
+S� hon l�ste sin dikt med b�fvande st�mma i b�rjan,
+Blyg och f�rsagd, nu skyndande, nu l�tt h�mtande andan,
+Tills f�r sagan hon gl�mde sig sj�lf, och r�sten, en fl�jtton
+Liknande, fyllig och vek, den milda ber�ttelsen frambar.
+Men d� till slutet hon kom och n�mnde sig sj�lf och sin syster,
+N�mnde den �lskades sorg och sitt blyga f�rs�k att den lugna,
+Brast hon i gr�t och s�nkte i handen sitt t�rade anlet.
+Tr�stbeh�fvande sj�lf var den tr�stande. Men vid sin vagga
+Dr�jde den mognare systern ej mer; upp stod hon och tryckte
+�mt till sin klappande barm och kysste den gr�tande flickan.
+
+�ndtligt talade sakta den sexton�riga �ter:
+"�lskade, nu f�r en stund m� du l�mna den ensliga kammarn,
+G� att f�rstr� dig, g� att bes�ka den trefliga stugans
+Lekar och se, hur af litet ocks� ett hj�rta kan gl�djas.
+O, d�r sitter visst nu den gamle Pistol vid sin pipa,
+Leende, medan vi h�r f�rgr�ta oss, n�jd med sitt �de,
+Rik med en mund full r�k och ett ungdomsminne fr�n kriget,
+Mera �n vi, vi rike, som dock blott �ga v�r saknad.
+G� att f�r�ka den �ldriges fr�jd, l�t st�lla en st�fva
+�l f�r hans plats, och hans blick skall str�la dig gl�dje i hj�rtat.
+G�rna jag ginge, men dr�jer du h�r och jag l�mnar dig ensam,
+Mulnar ditt �ga, som nu i sin klarhet lyser s� vackert,
+Se, och din systers besv�r med visan har varit f�rg�fves.
+Frukta ej, vaknar den lilla, �r jag h�r f�rdig p� stunden,
+Vaggar ej l�nge som du, men kysser hans leende �ga
+Genast och v�rmer i hast mot min kind hans kl�der f�r kv�llen.
+Sen, omansad och fin, ej saknande dig i sin oskuld,
+Hvilar han lugn i min famn som en klar daggp�rla i blommans."
+
+S� hon sade, och mildt genm�lte den v�nliga systern:
+"�lskade, nu blott icke; i kv�ll skall du vara f�r alla,
+Hinna med alla och t�nka p� allt. Mig sk�nkte du redan
+Mera �n nog; hvad mer jag beh�fver, sk�nker mig denne."
+
+Sade och visade l�tt p� det sofvande barnet och fortfor:
+"H�r �r din systers tr�st och f�rstr�else, f�f�ngt en annan
+Skulle hon s�ka. En skymt af denne, och rik i sin saknad
+K�nner hon sig, en blick, och det mulnande hj�rtat �r dagadt."
+
+�fver den sp�des b�dd, d�r han rodnade varm i sin slummer,
+S�nkte den sexton�riga nu sitt lockiga hufvud,
+Dr�jde i sk�dning en stund och hviskade stilla och sade:
+"Sof d�, din moders tr�st, omh�gnad af henne, tills t�rar
+Fylla dess blickar igen; d� vakna, och efter din tunga
+Saknar ett spr�k, s�g �mt med ditt omotst�ndliga �ga:
+'Moder, en l�ng, l�ng f�rd �r f�r mig �n �frig att g�ra;
+T�rar finner jag nog, hvar finner jag gl�djen och friden,
+Om ur ditt moders�ga de ej mig f�lja p� v�gen.
+Le, med ditt leende skingrar ditt barn sen sorgen i lifvet.'"
+
+Sagdt, och slumrarens rosiga kind med spetsen af fingret
+R�rde hon l�tt och f�rsvann som en blomster�nga ur kammarn.
+
+
+
+
+Tredje s�ngen.
+
+
+    Skogen kl�der Han gr�n, Han l�ter
+        den irrande f�geln
+    Finna ett korn: mig hj�lper H�-
+        danefter som hittills.
+
+Men han satt och f�rt�ljde, den gamle soldaten, i stugan,
+R�kte sin pipa och talte om krig f�r det undrande folket,
+Tills omsider han kom med ber�ttelsen l�ngt i Turkiet.
+"Turken", sade han d� och bl�ste mot taket ett r�kmoln,
+"K�nner jag b�ttre �n er, fast aldrig med honom jag k�mpat.
+Ofta i l�gret f�rr, d� vi slutade kv�llen med samtal,
+H�rde jag pr�fvade m�n, som stridt utrikes i v�rlden,
+Tala om honom och �n med h�pnad minnas hans framfart.
+Ali och Mustafa bej och Kapudan pascha och Achmed,
+Namn, som ej m�nniskotunga f�rm�r o�fvad att n�mna,
+H�rde jag d� och f�rnam, hur hedningen lefver och strider.
+Turken, v�nner, �r h�rd som koppar f�r kulor och sv�rdshugg;
+Faller han, springer han opp med den krokiga sabeln i handen,
+Rister sitt yfviga sk�gg som ett lejon och rasar �nyo.
+Ingen skoning beg�rs i drabbningen, ingen f�runnas;
+Stupar man, lycklig �r den, som stupar och slipper att br�nnas.
+Men n�r stundom en fest f�r hedniska gudar begynnes,
+Tar han en skara f�ngar och kl�r beckskrudar p� alla,
+T�nder med gl�dje dem an och l�ter dem brinna som lampor
+Ofta i dr�mmar jag sett den unge kaptenen i l�gor
+St� f�r sin front, och min son, den saknade, brinna med honom;
+Ofta som vaken jag trott, att bedr�fvelse v�ntar oss alla."
+
+S� han sade.--Vid d�rrn mellertid, nyss kommen i stugan,
+Stod, af honom ej sedd, den v�nliga fr�ken Augusta.
+L�je stridde med sorg i den sexton�rigas hj�rta,
+N�r till den gamle hon gick och med mild f�rtrytelse talte:
+"Tystna d�, gamle Pistol, storpratare, �rnar ni fira
+Julen med skr�mmande ord och bedr�fliga sagor allenast?
+V�nta, en annan g�ng, d� ni kommer och s�ker oss �ter,
+Finner ni ingen, som h�lsar ett gladt v�lkommen p� trappan.
+Nej, l�ngt hellre jag g�r till grinden och vinkar med handen,
+Ropar p� afst�nd ren: Bort, olycksb�dare, h�dan,
+Bort till turken, att v�rma er d�r vid brinnande m�nskor!
+Ingen soppa i dag! H�r kokas ej; vandra f�rbi blott."
+
+Leende dock, genm�lte den �ldrige krigaren detta:
+"Fr�ken, tala ej s� och bekymra er icke, ty hj�rtan
+Finnas hos turkarna ock, fast fula de vore som vilddjur.
+Se, hur s�g man ej h�r i det sista f�rd�rfliga kriget
+M�nniskor v�rre �nnu, baschkirer och vilda kalmucker,
+Rysliga, svarta som sot, blodsugare, n�rda med h�stk�tt.
+Tog en s�dan en sup och t�mde den yttersta droppen,
+H�jde han flaskan blott och beh�fde ej h�ja sitt hufvud,
+Ty f�r honom ej var som f�r andra hans n�sa till hinder,
+Utan den b�jde sig opp mot pannan och m�tte ej glaset.
+�gonen, svarta som kol med en tindrande gnista i sotet,
+Brunno i hufvudet djupt, och den vidt uppsp�rrade munnen
+Gapade r�d som en ugn; f�rskr�ckeligt var att i striden
+M�ta en slik, d� med skri fr�n sin fl�mtande f�le han anf�ll.
+
+Men en afton det var, v�rtiden vid b�rjan af kriget;
+Allt var stilla och tyst, och vi rastade, sen vi om dagen
+Slagit och drifvit en tropp n�rg�ngna kosacker tillbaka.
+Ensam sm�g jag mig d� till det �dsliga f�ltet att plundra,
+Lysten att finna kanske en silfverkopek hos de slagna
+Eller ett silfvergeh�ng eller annat, som duger att taga.
+S� till st�llet jag kom, d�r den blodiga slaktningen h�llits,
+Hittade lik vid lik och sprang otr�ttlig och s�kte,
+Fast utplundradt var allt af str�fvande b�nder p� f�rhand.
+Harmfull sl�t jag dock sist att s�ka och nalkades skogen,
+D�r v�rt l�ger vi valt, d� bland buskar ett stycke fr�n v�gen
+�ter en fallen jag s�g och b�rjade hoppas �nyo.
+N�rmare kom jag och fann en kosack ej, utan ett odjur,
+Fann en slagen kalmuck. P� en sjunken drifva bland tufvor
+N�ra sin st�rtade h�st, or�rlig, en fasa att �se,
+L�g han och v�nde mot skyn vid�ppet sitt blodiga anlet.
+
+H�pnad fyllde min sj�l, och jag �rnade v�nda tillbaka;
+Men dock bar han sin dr�kt och en sk�n, bl� tr�ja p� kroppen,
+V�rd en flaska och mer, om man s�lde den v�nner emellan.
+Denna f�rm�dde jag ej kvarl�mna till byte f�r andra,
+Utan jag skyndade till och fattade mannen i nacken.
+D�d han synts mig och stel; dock nu, d� jag r�rde hans hufvud,
+V�cktes ur dvalan han upp af sm�rtor och �ppnade �gat,
+Stirrade h�pen och kved och talte och ropte i v�xling.
+Ej f�rstod jag hans ord, men hans j�mmer och pl�ga f�rstod jag,
+R�rd i mitt sinne att se, hur han, �fvergifven af alla,
+L�g i sin d�dsstund d�r, d� likv�l han som m�nniska f�ddes.
+D�rf�r kunde jag ej och ville ej r�ra hans tr�ja,
+Tog fastmera hans p�ls, som jag fann fastbunden vid sadeln,
+L�ste den, kl�dde upp� och skylde hans sk�lfvande lemmar.
+
+Men d� jag j�mkat allt, ombundit hans s�rade hufvud,
+Flyttat fr�n drifvan hans kropp och ett sk�ligt l�ge den skaffat,
+Satt han och s�g mig i �gat likv�l och klagade h�gljudt,
+Liksom om n�got han saknat �nnu. Ej hade jag stunder
+L�nge att bida och vaka min natt orolig i skogen,
+Utan jag tog till slut ur min ficka en flaska med br�nnvin,
+Drack och manade sen den fallne kalmucken att dricka:
+'H�r, tag v�rma, kamrat! Drick ut, var m�nska och skrik ej;
+Sv�rare kunde du d� �n med br�nnvinsflaskan f�r munnen!'
+S� jag sade, och han utstr�ckte den darrande handen,
+Fattade flaskan och drack och bl�ngde med �gat af gl�dje.
+Men d� han druckit allt, att en droppe ej mera var �frig,
+Teg han och st�dde sig lugn mot tufvan och slumrade genast.
+
+Snart till l�gret jag kom, och det trumlades �ter till uppbrott,
+S�som vi pl�gade d�, fast segrande, draga oss undan;
+Tropparna ordnades alla till t�g, och vi b�rjade vandra.
+Se, d� hade jag tid att natten igenom i k�lden
+Minnas, att flaskan var tom; och jag harmades �fver min enfald,
+Att som en kvinna jag sviktat och lyda mitt bl�diga hj�rta.
+Dock gick natten f�rbi, och morgonen grydde, och strider
+F�ljde p� strider igen; blod spilldes, och nya bekymmer
+Kommo med nya dagar, och l�tt f�rgl�mdes de gamla.
+S� blef sommar till slut, och sommaren f�ljdes af h�sten.
+
+Aldrig t�nkte jag mer p� det �fverst�ndna och gamla.
+V�ren och v�rens m�dor och krig f�rsvunnit ur minnet
+Likasom sn�n, som sm�lte och rann till sj�arna sp�rl�st;
+Ett blott t�nkte jag p�, att f�rsvara det �lskade lifvet,
+K�mpa som man f�r mig sj�lf och d�rn�st f�r min granne i ledet,
+Sen att hinna till aftonens ro, uttr�ttad af dagen.
+S�dan kom jag en natt att af eftertroppen i n�den
+Gl�mmas och l�mnas kvar p� min post. Afsides och ensam
+Stod jag och anade ej, att kamraterna t�gade d�dan.
+Men d� det dagades, m�rkte jag allt, och med vrede i hj�rtat
+Gick jag och t�nkte p� r�d, om jag borde f�rfoga mig undan
+Eller f�rblifva p� st�llet och d�. Sv�rt syntes att v�lja;
+B�ttre jag fann det �nd� att falla f�r fiendens kulor,
+�n att fr�n vakten rymma och d� kanh�nda f�r egnas;
+D�rf�r dr�jde jag kvar, f�rbidande fiendens ankomst.
+
+Talrik kom han ej f�rst. Tre j�gare syntes allenast
+Smyga bland buskarne fram, och de s�go mig, h�jde gev�ren,
+Sk�to och felade alla; men jag, d� jag k�nde mig lefva,
+Sp�nde f�rt�rnad min hane och sk�t och n�dde den ena.
+Strax var f�rbittringen t�nd med skottet. De �friga b�da
+Kommo med f�lld bajonett att h�mnas och rusade mot mig;
+Striden b�rjades d�, och jag redde mig, b�rgande lifvet.
+Ren sv�rt s�rad var en af de b�da och famnade marken
+Utan att resa sig mer, och den andra begynte att tr�ttna.
+Sj�lf med gev�ret i handen, beredd att v�rja mig st�ndigt,
+Stod jag och hoppades �n, d� en ryttareskara i fj�rran
+Syntes och st�rtade fram i galopp till kamraternas bist�nd.
+D� var ute med allt. Snart sm�llde pistolerna, kulor
+Pepo som getingar t�tt kring mitt hufvud, och innan jag visste,
+Fick jag ett skott i mitt kn�, som jag haltar af lifvet igenom.
+Sviktande stod jag och ville dock hinna f�rg�ra min ov�n,
+Innan jag stupade sj�lf, n�r af ryttareflocken den f�rste
+Hann p� sin fl�mtande h�st till min sida och h�jde sin sabel.
+Hugget jag v�ntade strax, drog hufvudet neder och lyfte
+Kolfven f�rf�rad till skygd, men, f�runderligt! ryttaren h�gg ej,
+Sprang fastmer fr�n sin h�st och befallte de �frige stanna,
+F�ll mig om halsen och tj�t, h�gt gr�tande; t�rar p� t�rar
+Rullade str�mmande ned p� hans svarta, f�rskr�ckliga anlet.
+Men med f�rv�ning k�nde jag d� den slagne kalmucken,
+Hvilken i n�dens stund jag sk�nkte f�rfriskning och bist�nd.
+
+L�tt det varit f�r honom att sl�, d� han kom i sin ifver,
+Vild som han var; hvi h�gg han ej till, hvad hejdade armen?
+Se, hos honom ocks� l�g tacksamheten i djupet,
+M�nsklig och minnesgod, och mera �n vreden f�rm�dde
+�fven hos honom k�rlekens bud i det klappande hj�rtat.
+Knappt f�r sitt barn s� s�rjer en far, som den vilde kalmucken
+S�rjde f�r mig, och han spred kring hela fientliga h�ren
+Snart ett rykte om mig, och envart som f�nge jag l�nde,
+Hade jag v�nner och firades. Sj�lf den stolte genralen
+Log, d� jag nalkades, mildt och kunde v�l klappa min axel
+Stundom och fr�ga ett ord, hur jag trifdes och m�dde och sk�ttes.
+Men med den ringare delte jag allt. Det b�sta best�ndigt
+Kunde jag taga och tvangs att �ta och dricka och frodas,
+S� att af dagar de b�sta, jag haft, jag hade som f�nge.
+D�rf�r fatta blott mod; en m�nniska �r ju ock turken."
+
+S�dant talade d�r den gamle soldaten, och alla
+H�rde med undran hans ord, men den l�tt f�rsonade flickan
+Gaf om aftonens fest anordning och l�mnade stugan.
+Skyndande kom hon p� g�rden och f�ljde den banade stigen,
+M�dosamt letande v�g bland hopade drifvor i m�rkret;
+F�rst d� hon herrskapsbyggningen nalkades, h�jande blicken,
+S�g hon--och kunde ej tro sitt �ga--en fr�mmande anl�nd;
+�n med fl�mtande spann stod h�g kursl�den vid trappan.
+Full af f�rundran, vek hon �t sidan och ville ej genast
+Tr�da i salen, men g� k�ksv�gen och f�rst i de inre
+Rummen ordna sin dr�kt, d� hon s�g satsd�rren i skimmer
+�ppnas och m�rkte en skymt af sin fader och h�rde hans st�mma.
+"Hit! Hvad, t�ndas ej ljus, finns folk ej mera i g�rden,
+Kommer d� ingen och b�r kaptenens saker ur sl�den?"
+
+S� han ropte, och gladt i den sexton�rigas hj�rta
+T�ndes en aning. Skyndande, utan att s�ka en omv�g,
+Sprang hon i sn�n tv�rs�fver och kom till sin fader p� trappan.
+"Hvem �r den komne?" fr�gte med b�fvande st�mma hon. "Fader,
+Skynda d�, s�g mig det, pl�ga mig l�ngre ej; o, om min gissning
+Sviker, f�rg�s jag af sorg. �r det m�jligt, att Adolf �r hemma?"
+
+Utan att svara, tog den gamle sin dotter vid handen,
+Gaf framskyndande tj�nare �n en befallning och f�rde
+Flickan i salen. Ett rop af �fverraskning och gl�dje
+Fl�g fr�n den sexton�rigas l�pp; men hon h�mmade g�ngen,
+Dr�jde och s�g, blott s�g, med en t�r i det leende �gat.
+
+Kommen var han, den saknade, aningen s�g hon besannad:
+H�g, med en krigares skick, fast b�rande s�rad den v�nstra
+Armen i band, satt d�r vid sin makas sida kaptenen.
+�terseendets skakande fr�jd var mildrad, och tystnad
+R�dde i salen, tystnaden lik i templet, d� orgeln
+Brusat till slut och stilla till b�n hvart sinne sig samlar.
+
+Knappast blef hon bem�rkt af n�gon, den v�nliga flickan,
+D�r en minut vid d�rrn i det stora rummet hon dr�jde;
+Nu dock skyndade fram kaptenen och b�jde sin friska
+Arm kring systern och tryckte en kyss p� dess gl�dande l�ppar.
+
+Men d� man h�lsat och gladt framkastat ett ord och ett annat,
+Gick till sin maka p� nytt kaptenen och f�ste en str�lfull,
+Fr�gande blick i den �lskades blick och hviskade sakta:
+"Kom, h�r finns ju �nnu en �frig att tr�ffa. Han sofver,
+Sade du nyss; evinnerligt f�r hans s�mn dock ej r�cka."
+
+Sagdt, och ur salen snart f�rsvunno de b�da, och h�pen
+F�ljde majorskan, f�rdig med hj�lp, om de v�ckte sitt arma
+Barn och det skr�mdes ihj�l af den stormande fadrens mustascher.
+Ensam blef med sin dotter i rummet den �dle majoren,
+Trumpen ej nu. F�rklarad han satt som fordom i gungstoln,
+S�g sin pipa i ro och fl�ktade stundom mot taket
+Hvirflar af r�k och vaggade fram och �ter behagligt.
+Men till hans sida sig sm�g den sexton�riga flickan,
+F�ljde i tystnad en stund med foten den gungande meden,
+Tills att med hj�rtat fullt af bekymmer hon talade stilla:
+"Fader, i gl�djen minnas vi blott oss sj�lfva. En annan
+Finnes h�r �n; blir julen f�r honom glad eller sorglig?
+F�r den gamle Pistol sin fr�jd tillbaka? I stugan
+H�r kanh�nda han nu v�r lycka f�rkunnas och blickar
+Yfvande opp och s�ker sin son och v�ntar f�rg�fves."
+
+Knappt hon talat till slut, d� man h�rde den gamle soldatens
+Tr�dben klappa i farstun, och snart i den �ppnade d�rren
+M�rkte en skymt af den �ldrige sj�lf. Saktmodig och tveksam
+Tr�dde han in och f�rblef i tyst f�rbidan vid tr�skeln.
+
+Men p� sin plats kvardr�jde ej mer den �dle majoren;
+Fram till sin vapenbroder han gick och s�nkte med sorgfullt
+Hj�rta en trofast hand p� den gr�nade krigarens skuldra.
+"Gamle Pistol, tag mod", s� sade han, "hoppet �r sviksamt,
+L�ngt, l�ngt borta �r den, som du s�ker; bedr�fliga budskap
+Bringar kaptenen till dig och oss alla, men t�la �r lefva."
+
+Sagdt. Hans mening f�rstod soldaten och f�rde till �gat
+Handen och str�k p� en g�ng fr�n den sk�ggiga l�ppen en darrning,
+Sen vid sin staf, orubblig och lugn, uppblickande �ter,
+Teg han en stund och tog omsider ordet och sade:
+"�rade herre, oss beh�fver ej m�nniskolifvet
+L�ra, hur vanskligt det �r och hur ringa att bygga sitt hopp p�.
+Ofta vi sett l�ngt f�rr, �n ett kv�llsmoln mister sitt skimmer,
+�fven den r�daste kind omskifta i f�rgen och hvitna;
+Skulle f�rg�ngelsen d� oss drabba med skr�ck som ett under?
+Satt jag dock m�ngen kv�ll i den ensliga stugan vid h�rden,
+S�g tallbrasan till gl�d f�rvandlas och h�rde, hur stormen
+V�xte med d�n d�r ute och dref sn�skurar mot v�ggen.
+Hoppet gl�dde mig d�; han kommer, t�nkte jag, �ter,
+Hugger mig ved och v�cker till l�ga den slocknande gl�den;
+L�ttare blir det v�l d�, l�ngt gladare slutar jag dagen.
+�rade herre, nu han kommer ej; skulle jag klaga?
+Kom han, satt han en g�ng kanh�nda som jag i ett skogstj�ll,
+Krumpen och tyst, med kryckan och �lderdomen till s�llskap,
+�gde ej n�gon �lskande sj�l att v�xla ett ord med,
+Ingen att hvila sitt �ga upp� tillgifvet och v�nligt,
+Ingen att trygga sig vid i sin br�cklighet. Vore ett s�dant
+Lif v�l �nskeligt mer �n den fredade hvilan i jorden.
+Lycklig �r han, som sluppit; f�r mig byts sakta till afton
+Dagen �nd� som tillf�rne, och jag �r �fvad att t�la."
+
+S� han sade. Sin hand �t den �ldrige r�ckte majoren:
+"Gamle Pistol", s� talte han, "se, f�r honom, som �ter
+Trefnaden f�rt till mitt hus, f�r min dotters lif, f�r kaptenen
+F�ll han, er son, s� h�r jag, och f�ll, som det �gnar en krigsman.
+D�rf�r f�r ni ej mer i er enslighet dv�ljas i skogen,
+Hit skall ni flytta och bo; rum finns det i stugan, och m�nskor
+Mera �n nog till er tj�nst, d� er krafterna svika med �ren.
+Kom, kamrat, kom, l�tom oss gr�na i friden tillsammans,
+S�som i m�ngen strid vid min sida ni k�mpade fordom.
+Lifvet �r kort, h�n vandrar den ena och andra, och s�llsynt
+Blir alltmer f�r den gamle en v�n fr�n krafternas dagar."
+
+Tigande dr�jde en stund soldaten och tycktes bet�nksam
+V�ga ett svar, omsider till ordet tog hann och sade:
+"�rade herre, �nnu i mitt tr�sk sl�r g�ddan i vassen,
+�n har orren sin stig och tj�dern n�ra min koja,
+Krafter �ger jag; sk�ta en krok, utgillra en snara
+Kan till min b�rgning jag �n, och litet �r nog f�r den n�jde.
+Bodde jag h�r och toge min dagliga kost af er godhet,
+Kunde en tj�nare l�tt eller tj�narinna i stugan
+Kasta p� n�dehjonet ett ord, som mera �n n�den
+Tyngde hans sj�l. Nej, d�r i mitt ensliga torp som min egen
+Lefver jag b�st och g�star den evige gifvarens h�fvor.
+Skogen kl�der Han gr�n, Han l�ter den irrande f�geln
+Finna ett korn: mig hj�lper Han h�danefter som hittills.
+Tar jag af Honom mitt br�d, finns ingen, som v�gar f�rm�ten
+Se p� den �ldrige ned, som ej l�rt sig �nnu att f�raktas."
+
+Sagdt; men i h�gre gestalt sig reste den �dle majoren,
+Fullare sv�llde hans barm, och hans blick, f�rklarad och manlig,
+M�tte soldaten; han teg, han k�nde sitt hj�rta f�rstoras.
+Finland stod f�r hans sj�l, det kulna, hans torftiga, g�mda,
+Heliga f�dernesland, och den gr�a kohorten fr�n Saimens
+Str�nder, hans lefnads fr�jd, hans femtio�riga stolthet.
+Tr�dde p� nytt f�r hans syn med hans vapenbroder, som fordom
+Fl�rdl�s, trumpen och lugn, med en j�rnfast �ra i djupet.
+
+Tyst omsider till bordet han gick och bryggde med hj�rtlig
+Fr�jd ett rykande glas �t den stolte, men sakta till d�rren
+Sm�g mellertid hans dotter och kom till den gamle soldaten.
+Ljuf i sin barnslighet kom hon, den sexton�riga flickan,
+Rodnande blygt, med dallrande, klara t�rar p� kinden,
+Tog i de fina h�ndernas par den �ldriges ena,
+V�ldiga hand och talte med f�rebr�ende mildhet:
+"Elake, h�rde Pistol, h�gmodige, v�grar ni komma,
+Menar ni, ingen finns, som beh�fver er h�r i den stora,
+Lyckliga g�rden? Blicka dock opp, d�r ser ni min fader,
+M�rk det, mera �n jag �r nu f�r honom hans pipa,
+Blott f�r sitt barnbarn lefver min mor, min sv�ger och syster
+�ga hvarandra; p� mig ej t�nker en enda af alla.
+Ensam blir jag h�r snart, af den �fverfl�diga minskas
+Fr�jden ej mer, d� hon g�r, och �kes ej mer, d� hon kommer.
+Lyckligt �r allt af annat, och jag g�r gl�dje �t ingen.
+�fven f�r er �r kojan och �demarken och skogen
+Mer �n min v�nliga v�rd, om jag sk�tte er �n som en dotter."
+
+S� hon sade, men r�rd i sin sj�l genm�lte den gamle:
+"Fr�ken, fresta ej ni den �ldrige ufven att l�mna
+M�rkret och flytta i ljus; hans ro �r skuggan och natten.
+Synes han oftare dock, �n han borde det, h�r i er boning,
+Hj�lp den gamle att d� stugf�glarne h�lla p� afst�nd,
+Medan han sitter en stund och betraktar ert str�lande �ga;
+Sen till sitt bo f�rfogar han glad sig �ter och hvilar."
+
+Sagdt, ur majorens hand mottog han det �ngande glaset,
+F�rde det tyst till sin mun och t�mde det stilla i botten.
+
+
+
+
+
+
+SM�RRE EPISKA DIKTER.
+
+
+
+GRAFVEN I PERHO.[2]
+
+
+I.
+
+Hvar �r grafven, som i Perhos vildmark
+Snart ett sekel har f�rg�ten gr�nskat,
+Icke v�rd att gl�mmas och f�rg�tas?
+Hvar �r grafven? Fr�ga ej, o fr�mling!
+D�r den l�nga skogssj�n smalast buktar
+In mot tallmons dal, �r st�llet. Bj�rkar
+Skaka gr�na kronor ren d�r�fver.
+Hvar inunder deras r�tter grafven
+En g�ng blef igenfylld, k�nner ingen.
+
+Du, hvars minne mer �n m�nskans v�rdar,
+H�ga S�ngm�, Finlands dotter, svara:
+G�ms en v�ldig konung d�r i grafven,
+Eller g�ms en konungs vederlike?--
+Ej en konung, ej hans vederlike;
+Gamle bonden Hane g�ms i grafven,
+Och med honom sex hans stora s�ner.
+Sitt vid br�dden af den h�ga stranden;
+Jag vill t�lja deras sk�na �de,
+Medan daggen �n p� ljungen glimmar
+Och af brantens furar solen skymmes.
+
+Hane, f�dd af finska f�der, fyllde
+Sjutti vintrar p� sitt �rfda hemman.
+Gammal sj�lf, han �gde unga s�ner,
+Trenne tvillingspar, det �ldsta sjutton
+Och det yngsta femton v�rar gammalt.
+Sk�na, kraftiga de voro alla,
+Lika b�ckar, som af v�rregn sv�lla;
+Var dock n�gon framf�r andra h�rlig,
+Var det visst den unga Tomas Hane,
+�ldre brodern i det andra paret.
+
+Gick han fram, fast h�ljd i trasor, s�gs han
+Sk�n som stj�rnan mellan rifna skyar,
+Och hvadhelst i v�rlden han bedrifvit,
+Hade ingen velat hata honom.
+Honom tycktes dock hans fader hata,
+Ej blott honom, men hans br�der �fven.
+Ej som barn bem�ttes de af honom,
+Ej som tr�stare p� �lderns dagar,
+Men som dr�ngar, h�rdare �n dr�ngar,
+S�som v�sen utan sj�l och frihet.
+
+S� de lefvat fr�n sin barndom alla,
+Och den dag kom, d� de yngsta b�da
+Skulle fylla femton �r tillika.
+Klar stod morgonrodnan bakom skogen,
+Ingen molnfl�ck skymde himlahvalfvet,
+Fr�n sin str�b�dd stego br�draparen,
+Glade som den dag, som var beb�dad.
+Men med b�fvan till sin far de gingo,
+D�r i stugan han allena dvaldes,
+Och de yngsta stego fram med v�rdnad
+Och, hans h�nder fattande, begynte:
+"Fader, gif oss denna dagen ledig,
+Denna dag blott, att med v�ra br�der
+�fver fyllda femton �r oss gl�dja!"
+
+Str�ng som vintern, h�rde gubben talet,
+Sammandrog de hvita �gonbrynen
+Och tog ordet: "Hvad i dag f�rsummas
+L�mnar ett f�rsummadt kvar i morgon.
+�kern ligger opl�jd, g�n att pl�ja."
+Tyste gingo de till �kern alla,
+Och till ledet kommen, talte Tomas:
+"S�g jag r�tt v�r faders �ga, br�der,
+�r v�r arm v�rd guld i dag; af svetten
+Kan hvar droppe f�r ett granbarr s�ljas.
+Nu i dag det g�ller att arbeta,
+Ty i afton kommer sv�rt att granskas."
+
+Tomas detta. Vid hans maning s�nktes
+Hvarje plogbill ned i jorden genast.
+S� fr�n solens uppg�ng till dess nedg�ng
+Utan mat och utan hvila framgick
+Hvar och en vid sin best�mda f�ra.
+Men d� aftonskuggan h�ljde f�ltet,
+Fanns en enda teg af �kern opl�jd.
+
+D� kom �fven dit den gamle fadren,
+Ropade tillsammans sina s�ner
+Och begynte: "V�l har verket skridit,
+Men med b�ttre flit det skridit b�ttre.
+Alla kan jag ej p� en g�ng straffa,
+En har �fven mer �n andra felat,
+Han skall straffas f�r sig sj�lf och andra.
+I den tr�nga k�llarn i min stuga,
+Under golfvets tjocka, tiljor gr�fven,
+Skall f�rbrytarn sitta innesluten.
+Trenne dars och trenne n�tters v�xling
+Skall hans skumma �ga icke sk�da,
+Trenne dars och trenne n�tters n�ring
+Skall hans torra tunga icke smaka."
+S� han sade och gick bort f�rgrymmad,
+I sitt ord, sin blick, men ej i hj�rtat,
+Om de stora t�rar ej bedrogo,
+Som, d� han sig v�nde, sk�ljde kinden.
+
+Ren l�g jorden tyst i nattens armar.
+I sin stuga sof den gamle fadren,
+Br�derna i p�rtet p� sin str�b�dd.
+Ingen sof, s� sant han tycktes sofva,
+Men han v�ntade de andras s�mn blott.
+F�rst, n�r hvar och en han somnad trodde,
+Steg den yngste, Jakob, upp fr�n b�dden
+Och begaf sig till sin far i stugan.
+"Fader, jag �r den, som har f�rbrutit;
+P� min f�dslodag sprang jag i gl�dje
+Obet�nksamt kring och gl�mde pl�ja.
+Straffa mig, som br�t, och ingen annan."
+Honom svarade den gamle fadren:
+"Som ditt brott �r, blir ditt straff i morgon."
+Jakob gick och lade sig till hvila.
+
+�ter, n�r enhvar han somnad trodde,
+Steg fr�n b�dden tvillingsbrodern Gustaf
+Och begaf sig till sin far i stugan:
+"Fader, mig allena drabbe straffet,
+S�som jag allena det f�rtj�nar.
+P� min f�dslodag sprang jag kring renen,
+Att f�r mina br�der plocka hallon.
+Mitt �r felet, och de andras icke."
+Honom svarade den gamle fadren:
+"Som ditt brott �r, blir ditt straff i morgon."
+Gustaf gick och lade sig till hvila.
+
+�ter, n�r enhvar han somnad trodde,
+Steg fr�n b�dden tredje brodren, Erik,
+Och begaf sig till sin far i stugan:
+"Fader, om du �rnar straffa n�gon,
+S� �r skulden min och ingen annans.
+Jag sprang tankl�st kring vid tr�skets vassar
+Att med stenar jaga unga �nder;
+Min �r tegen, som blef l�mnad opl�jd."
+Honom svarade den gamle fadren:
+"Som ditt brott �r, blir ditt straff i morgon."
+Erik gick och lade sig till hvila.
+
+S� i ordning gick enhvar till fadren,
+Kom med samma svar fr�n honom �ter,
+Tills af alla Tomas blott var �frig.
+Denne, d� han m�rkte br�drens vandring,
+Gissade till deras upps�t genast
+Och bet�nkte sig, tills alla somnat,
+Och gick in i stugan till sin fader.
+"Fader, h�r en s�llsam sak, i sanning!
+N�r jag l�g d�r nyss och tycktes sofva,
+Satte sig hvar broder upp i b�dden,
+Och d� ensam jag l�g kvar p� halmen,
+Talade de sakta med hvarandra:
+'Br�der, hvar och en vet b�st, att Tomas
+Ensam v�llat allt det straff, oss hotar,
+Liks� v�l som att han allt bek�nner.
+Men han har f�r oss s� ofta lidit,
+Att vi en g�ng bort f�r honom lida.'
+Sen, n�r alla tycktes somnat �ter,
+Har jag sett �n en och �n en annan
+Smyga ut och komma in tillbaka.
+Har jag gissat deras afsikt, fader?
+Hvad de sagt, har deras k�rlek diktat,
+Ty den felande �r jag, i sanning."
+Fadren svarade med bruten st�mma:
+"G�, och straffet hinner dig i morgon."
+
+Ren med gyllne vingar morgonrodnan
+Flugit opp ur sj�n och satt i skogen,
+N�r den gamle sina s�ner ropte.
+H�g och str�ng i sina hvita lockar,
+Satt han redan helgdagskl�dd vid bordet,
+Och en penning, fosterlandets g�fva,
+H�ngde vid hans bl�a rock p� br�stet.
+"Hvem af eder", fr�gte han allvarlig,
+"St�r h�r nu med brottet p� sin skuldra?"
+"Jag", lj�d svaret fr�n hvar broders l�ppar.
+
+D� brast dammen, som f�r barnens �gon
+St�ngt i sjutton �r hans t�rars fl�den,
+Och han gr�t med sammankn�ppta h�nder:
+"Pris ske Herran", sade han, "den store;
+Fylldt �r l�ftet, och mitt fadershj�rta
+Har vid mina s�ners hat ej brustit.
+Barn, fr�n nu ej mer som slafvar h�llna,
+Men som s�ner, �lskelige s�ner,
+H�ren hvad er gamle fader talar:
+D�r som ung i n�rmsta by jag tj�nte,
+Fanns en far med �tta raska s�ner,
+Men s� h�tsk �r ov�n ej mot ov�n,
+Som en bror bland dem var mot sin broder;
+M�ttes de, var knifven deras tunga,
+Gingo de f�rbi hvarandra, stenen.
+Ve, jag t�nkte, hellre vill jag sakna
+All den fr�jd, en �lskad maka sk�nker,
+�n att lefva �r fr�n �r i fruktan
+Att med slika odjur fylla jorden;
+Och med tanken var beslutet fattadt.
+Redan tyngde femti �r min hj�ssa;
+Men ej �ren, icke krigets m�dor
+Kufvat mina friska lemmars styrka.
+S�dan satt jag sent en natt vid milan,
+D� en man stod hastigt vid min sida
+Och vid eldens matta skimmer talte:
+'K�nn i mig de onda br�drens fader;
+L�t den kraft, som g�ms i dina leder,
+Ej f�r maskar i din graf besparas.
+Tag en maka, f�d �t landet s�ner,
+Och hvad mina ej af medg�ng l�rde,
+L�t gemensam n�d de dina l�ra!'
+Mannen s�. Ett vindkast �kte l�gan,
+Och han var f�rsvunnen, som han kommit.
+Han gaf r�det, Gud f�rl�nte framg�ng.
+Nu vid samma Gud, o s�ner, sv�rjen,
+Att, som hittills I tillsammans h�llit,
+Framgent ingen trygghet, ingen fara,
+Ingen lust och ingen n�d p� jorden
+Skall den enas bli och ej den andras,
+Allt, s�vidt er lif och krafter sk�nkas;
+Och den sorg, som mig min h�rdhet kostat,
+Skall ej fruktl�s g�cka mig i grafven."
+
+D� steg Tomas Hane fram och talte:
+"Fader, ingen ed �r ljuf som denna,
+Liksom ingen �r s� l�tt att fylla.
+Se, som tr�lar, ej som s�ner h�llne,
+Hvarf�r gingo vi ej bort fr�n g�rden
+Och hos andra s�kte tj�nst och lycka?
+Hvarf�r, om ej f�r att icke skiljas?
+Ingen ville �fverge den andra.
+Skola vi kring vida v�rlden spridas,
+S�som tj�derungarna i skogen,
+Dem den mordbet�nkta skytten jagar?
+S�dant var v�rt tal, d� n�den g�llde,
+S�dant skall det bli i lyckans stunder."
+
+Och vid Gud begick hvar brodereden,
+Att, som hittills de tillsammans h�llit,
+Framgent ingen trygghet, ingen fara,
+Ingen lust och ingen n�d p� jorden
+Skulle enas bli och ej den andras,
+Allt, s�vidt dem lif och krafter sk�nktes.
+S� de svuro; men den gamle fadren
+G�mde eden glad uti sitt hj�rta.
+
+
+II.
+
+Ren f�rsvunnen var den gyllne friden,
+Mord och h�rjning fyllde Finlands bygder,
+M�nner stupade och kvinnor flydde.
+Upp fr�n Lintulaks och Saarij�rvi
+Kommo budskap, sorgeliga budskap,
+Ned fr�n Storkyros och Lappos sl�tter
+Kommo icke gladare till Perho.
+
+Vid det l�nga bordet i sin stuga
+Satt en dag den �lderstegne Hane,
+Middag �tande med sina s�ner,
+N�r en flykting, n�r en tolf�rs gosse
+Hann med bruten andedr�kt hans stuga
+Och, igenom d�rren kommen, talte:
+"Signe Gud er, gamle fader Hane!
+Tjugu ryttare med l�nga pikar
+Hafva br�nt v�r g�rd i natt. De rasta
+Nu i kyrkobyn p� v�gen hit�t;
+Innan kv�llen skola h�r de vara."
+
+Vred steg gamle Hane opp och talte:
+"V�l har Gud sex s�ner mig f�rl�nat,
+Seniga och axelbreda gossar,
+Men om tolf jag hade, gick v�l n�gon
+Glad f�r fosterland och hem i d�den?"
+S� han sade och fr�n v�ggens tr�dknapp
+Nedtog lugn det rostade gev�ret.
+
+Tomas log och uppsteg stolt och talte:
+"Vapen passa ej f�r gamla h�nder,
+Liksom feghet ej f�r unga hj�rtan;
+H�ng gev�ret opp igen, o fader,
+Och l�t mig och mina br�der pr�fva."
+
+Gubben gladdes �t hans ord och lydde.
+Men i blinken gick hvar bror med stolthet
+Till sin s�kra, skinnbekl�dda b�ssa,
+Sl�ngde den p� axeln och i handen
+Fattade sitt trygga, korta bj�rnspjut.
+S� bev�pnade, de gingo alla,
+Tigande, men i sin sj�l bet�nkta
+Att, hvarhelst de m�tte ov�nsskaran,
+Sl� den neder eller falla sj�lfve.
+
+Som de nu en knapp halffj�rndel fram�t
+P� den smala socknev�gen hunnit,
+Talade till sina br�der Tomas:
+"T�gen nu, som v�gen leder, br�der,
+Tills i hinnen tr�skets bukt mot dalen;
+D�r p� tallmon ofvanf�r bland tr�den,
+D�r �r st�llet att v�r ov�n bida.
+Innan kv�llen kommer han v�l icke,
+Om han f�rst skall h�rja v�gen fram�t;
+Mellertid vill jag en stund f�rdr�ja
+I det gr�a torpet h�r vid v�gen,
+D�r min flicka ren min ankomst v�ntar."
+S� han sade och gick upp till torpet.
+
+Br�derna i l�ngsam vandring hunno
+Det best�mda st�llet, d�r vid tr�sket
+Tallmon �fver dalens v�g sig h�jde,
+Och, af skogens sn�r f�rs�tligt dolda,
+Riktade enhvar sin blick l�ngs v�gen.
+
+Knappt s� l�nge, som fr�n f�rsta gryning
+J�garn i sitt skjul af granar v�ntar,
+N�r p� orrlek han om v�ren vandrat,
+Innan spelarn flyger ned och modigt
+Med sitt stridsrop tr�sk och str�nder fyller,
+Bidde br�dren, n�r i hast p� afst�nd
+Fiendernas bistra skara syntes,
+Spr�ngande med h�jda lansar fram�t.
+Ingen s�g dem f�rr likv�l �n Adolf,
+Tomas Hanes k�ra tvillingsbroder:
+"Nu", han sade, "nu det g�ller, br�der;
+Lossen h�lstren snart af edra b�ssor,
+Och s� fort p� andra sidan dalen
+Fienderna backens sluttning hunnit,
+D� gif eld, hvem som i b�ssan lod har."
+
+S� han sade; i detsamma hunno
+Fienderna backens h�jd i trafvet,
+Och vid f�rsta sats, de gjorde utf�r,
+Sm�llde br�drens skott. I fyra pannor
+Kyldes loden, tv� i en och samma;
+Fyra h�star lupo l�sa fram�t,
+Sexton hejdades af h�pna m�nner.
+
+"Ladden, br�der", ropte h�grest Adolf,
+Tr�dande med trotsig blick ur g�mman,
+Och som orden f�llo, var lik ilen
+Fiendernas vilda tropp i anlopp.
+Den, som snabbast var af br�draskaran,
+Hann som knappast kasta krut i b�ssan,
+Mycket mindre skjuta kulan efter,
+Innan, oppf�r backen hunna redan,
+Fienderna, med ett spr�ng p� marken,
+Tr�ngde fram med f�llda pikar genast;
+Men med spjut, af fasta h�nder f�rda,
+Tr�dde br�dren dem till m�tes modigt.
+Striden b�rjades med rop och buller,
+Ingen vek och ingen vann ett framsteg.
+F�rst f�r ett pistolskott nedf�ll Erik,
+Och hans baneman f�r Gustafs bj�rnspjut.
+Striden v�xte, styng med styng blef v�xladt,
+Sex af fienderna l�go d�de,
+Och af br�draskaran bl�dde alla.
+Sist bland dem var Adolf ensam �frig.
+S�rad genom ben och skuldra redan,
+Slog han kring sig med en r�fvad sabel,
+Tills, igenom br�stet d�dligt stungen,
+�n i d�den s�rande, han nedf�ll.
+Men hans hufvud, skildt fr�n kroppen, f�ste
+Skarans h�fding p� den hvassa piken
+Och red fl�mtande med troppen d�dan.
+Sex, af tjugu komna, redo d�dan,
+Och af dem bar en ett s�r fr�n striden.
+
+Men p� sp�ngen i den djupa skogen
+Kom de slagnes �lderstegne fader.
+Ej han trifdes, sen hans s�ner vandrat,
+I sin stuga; obev�pnad kom han
+F�r att bringa s�kra r�d i striden.
+D�dan s�g han ryttarskarans framf�rd,
+D�r den spr�ngde fram p� v�gen fj�rran,
+Och p� piken s�g han Adolfs hufvud.
+Darrande i sina gamla leder,
+Skyndade han fort sin f�rd p� sp�ngen
+Och kom fram till st�llet, d�r hans s�ners
+Sk�na rad bland fienderna stupat.
+Fr�n de gr�a �gonh�ren ref han
+T�ren bort och, blickande med stolthet,
+R�knade de slagna, v�n och ov�n.
+Alla s�ner fann han, Tomas icke.
+"Hvar �r Tomas? Lefver han allena
+Och �r icke h�r bland sina br�der?"
+
+S� han sade. L�ngt ifr�n i torpet
+Satt den �dle Tomas hos sin flicka.
+Men han drog just nu sin hand ur hennes.
+"Hvad �r detta?" sade han f�rv�nad,
+"Ser mitt �ga, eller ser min nacke?
+�gat borde sk�da dig blott, flicka,
+Och min nacke endast svarta v�ggen.
+Hvilket sinne ser d� detta gyckel,
+Mina br�der blodiga och slagna,
+Och min broder Adolfs hufvud spetsadt?"
+S� han sade, och sitt spjut, sin b�ssa
+Grep han hastigt, skyndande ur stugan.
+Hela v�gen fram�t s�g han blodst�nkt,
+Och till st�llet, som var aftaldt, kommen,
+S�g han sina br�ders lik bland tr�den
+Och emellan dem sin gamle fader.
+
+Ej ett steg han v�gade mot skogen,
+Men han stod d�r stum och s�g och h�rde,
+H�rde hur hans gamle fader ropte:
+"Ve mitt gr�a hufvud! Hvar �r Tomas?
+Hvar �r Tomas? Han har flyktat ensam,
+Han, af mina s�ner fordom k�rast,
+Han har flytt och svikit sina br�der.
+Ve f�rr�darn, ve den fege bofven!
+M� han irra, r�dd som Kain, i skogen,
+Skr�md af l�fvet, som p� aspen sk�lfver,
+Skr�md af j�rpen, som den sp�ng, han nalkas,
+B�fvande med d�nfull vinge l�mnar.--
+Gud, om r�ttvis du i h�jden lefver,
+Hata honom, som jag �lskat honom,
+Och, hvarhelst han vaknar opp i d�den,
+Gif ej fosterland, ej bror �t honom."
+
+Stel af fasa h�rde Tomas orden,
+Och han v�nde bort sin blick fr�n fadren.
+Hunden lik, som retad f�ljer bj�rnen,
+V�drande hans stig i skog och vildmark,
+Gick han stum, som v�gens blodsp�r ledde,
+Stum, men mordlust ropte i hans hj�rta.
+N�r han kom f�rbi sin faders boning,
+Br�t d�r eld och r�k ur taket redan;
+Men han s�g ej, h�rde ej, hans �ga
+Var or�rligt endast f�st p� v�gen.
+
+Ren var solen bakom skogen sjunken,
+N�r en �fvergifven by han n�dde.
+N�ra v�gen ur en skyl p� �kern
+Tittade en gosse fram och, varsamt
+Vinkande med handen, ropte sakta;
+"G� ej dit�t, ty du �r f�rlorad;
+Fienderna rasta d�r i g�rden.
+Sex de voro, f�rde l�nga pikar,
+Och den grymmaste och st�rsta ryttarn
+Bar ett blodigt hufvud f�st p� piken."
+
+Endast snabbare gick Tomas fram�t.
+Men p� d�rren till den fr�msta stugan
+S�g han brodrens k�ra hufvud spikadt.
+Rytande han sl�ngde unnan b�ssan
+Och br�t in. Den f�rsta, honom m�tte,
+Fick hans spjut till korset s�nkt i barmen.
+Sen f�rsm�ende i raseriet
+V�rn och vapen, fl�g han fram lik �rnen
+Och med blottad hand spred d�d och fasa.
+Intet hugg, hur skarpt det f�ll, han k�nde.
+�n den ena, �n den andra m�tte
+Och med rifven strupe slogs till golfvet.
+
+Sist var �frig endast skarans h�fding.
+Honom grep till slut kring lifvet Tomas,
+Krossade hans br�st och rygg tillika,
+Att han dubbelviken f�ll p� st�llet,
+Skar fr�n kroppen sen den fallnes hufvud,
+Tog sin broders, s�rjande, fr�n d�rren
+Och begaf sig, s�rad, matt och blodig,
+Men med l�ttadt hj�rta slutligt hem�t.
+
+Midnatt l�g ren �fver jorden utbredd,
+N�r f�rbl�dd han hann sin faders boning.
+R�k och aska m�tte d�r hans �ga;
+Blott en lada stod p� g�rden obr�nd,
+Dit han gick att s�ka tak och hvila.
+Som han nu, till d�rren kommen, stannat,
+H�rde han sin faders r�st d�r inne:
+"Hvem kan svara mig, har Tomas svikit?
+Kanske, kanske har han icke svikit.
+Gif, o Herre, att han skuldl�s vore!
+Skicka honom hit med mannens hufvud,
+Hans, som bar min sons p� piken f�stadt,
+Att min blick m� sk�da honom trogen;
+Och din h�mnd, som jag p� honom kallat,
+M� du s�nda p� mitt gamla hufvud.
+Och p� askan af min g�rd, som brunnit,
+Och p� mina s�ners lik, som fallit,
+Skall jag prisa dig, att �n jag lefver!"
+
+In steg Tomas, d� han h�rde detta:
+"Frid med dina gr�a lockar, fader!
+I den stund, jag st�r framf�r dig, andas
+Dina s�ners banem�n ej mera."
+S� han sade och f�r fadrens f�tter
+Kastade hans ov�ns bistra hufvud.
+
+Opp fr�n golfvet sprang den gamle fadren
+Och kring sonen slog sin famn,--men redan
+D�ende mot golfvet nedsj�nk denne;
+Och i fallet f�ljde fadren �fven.
+Af f�rbl�dda s�r dog Tomas Hane,
+Och hans gamle fader dog i gl�dje.
+
+
+
+ZIGENAREN.
+
+(Efter en tradition.)
+
+Bland zigenare, i Finland sedde,
+St�rst och k�ckast var den m�rke Adolf.
+Inga tavastl�ndska moar f�dde
+Bommar, starka nog att honom st�nga;
+H�kten genombr�t han s�som skogssn�r,
+M�nner slog han s�som harfven kokor.
+Men hans lif var som en bj�rns i skogen;
+Hvad den v�ldige beh�fde, tog han,
+Hvad han ej beh�fde, l�t han vara.
+
+Nu fr�n tinget, d�r sitt straff han utst�tt,
+S�rad, sjuk och smidd i j�rn, han f�rdes
+�fver Kangasalas �s tillbaka.
+Midt p� v�gen, d�r som smalast �sen,
+Tvenne fj�rdar skiljande, sig h�jer,
+Slog han �gat opp och s�g omkring sig,
+S�g och talte stilla till sin f�ngvakt:
+"N�, vid Gud, har icke Finland sj�ar,
+Str�nder, skogar, lunder, berg och �ngar,
+M�ktiga att trolla kvar zigenarn.
+Om vid slutet af den l�nga bergbron,
+D�r, hvar mellan dunkelt gr�na granar
+Strandens glesa, gula bj�rkar svaja,
+Om jag d�r min hustru skulle m�ta,
+Ville jag till henne s�ga: 'Kvinna,
+Dr�j och f�d ditt foster h�r till dagen,
+Att mitt barn m� se i f�dslostunden,
+Hur v�r Herres v�rld �r glad och h�rlig,
+Fast att dr�ja �r oss tungt som d�den'."
+S� han sade: utan akt p� talet
+�kte f�rarn fram i lugn sin k�rra.
+
+Stranden hann i sakta rullning k�rran,
+Och ett stycke framf�r den p� v�gen
+Gick en ensam kvinna l�ngsamt fram�t.
+Djupt p� hennes randigt v�fda kl�dning
+F�ll en gr�hvit duk af l�rft fr�n skuldran
+Och p� den i svarta bucklor h�ret.
+F�rarn �kte fram och upphann henne.
+
+Men med ena handen p� ett spenbarn,
+Med den andra emot barmen h�llet,
+Viste hon och talte s� till f�rarn:
+"L�t mig f�lja p� ditt lass ett stycke:
+Jag �r tr�tt af b�rdan vid mitt hj�rta."
+Och han tog den bedjande p� lasset,
+Och hon satte sig bakom med f�ngen.
+
+Knappt s� l�ngt, som j�rpen uppskr�md flyger,
+Sen hans grenkamrat f�r kulan fallit,
+�kte f�rarn aningsl�s och s�ker,
+N�r en dolk, i dukens veck f�rborgad,
+Leende zigenarkvinnan framdrog
+Och, mot mannen lutad, talte sakta:
+"Passa p�, min man, n�r hugget faller,
+Skuffa f�rarn ned fr�n k�rran genast!"
+Sade, och med all sin styrka samlad
+Slog hon i sin ov�ns skuldra knifven.
+
+Genom jackan, gjord af vallman, tr�ngde
+Stynget mellan nyckelben och nacke,
+Och ur f�rarns hand f�ll t�m och piske.
+Men i blinken, st�tt af Adolfs axel,
+Sj�nk han sansl�s mellan hjulen neder.
+Glad till marken sprang zigenarns maka,
+Tog ifr�n den slagne alla nycklar
+Och befriade sin man och herre.
+L�tt fr�n hand och medja l�stes j�rnen;
+F�tterna allena l�stes icke.
+Fempunds-tunga bultar, icke l�sta,
+Utan smidda fast med eld och hammar,
+Tyngde dem och lydde inga nycklar.
+
+Och han stod likv�l, zigenarn Adolf,
+Glad p� marken ren och eftert�nkte,
+Hvart sin f�rd han skulle styra d�dan,
+N�r, ur d�dens slummer vaknad, f�rarn
+�ppnade sin blick och m�tte r�fvarns.
+Genast sprang emot sin ov�n Adolf
+Och, med knifven h�jd i luften, sade:
+"Aldrig skall du mera �terv�nda
+F�r att s�ga, hvart zigenarns maka,
+Hvart zigenarn Adolf tagit v�gen."
+
+Sade; men den fallne bad och svarte:
+"H�ll med hugget opp och sk�nk mig lifvet;
+Aldrig v�nder jag �nd� tillbaka,
+Aldrig g�r jag att med sp� och bojor
+Plikta f�r mitt of�rst�nd och h�das.
+Hellre l�mnar jag mitt rika hemman,
+Dragande med er i �demarker,
+Om mig Gud vill d�rtill unna styrka."
+
+S� han bad,--och �fvertald zigenarn
+H�ll med hugget opp och sk�nkte lifvet.
+"Om vid Gud du lofvar br�dratrohet,
+Skall ett h�r ej p� din hj�ssa kr�kas,
+Ej s� l�nge r�fvarn Adolf andas
+Och med dessa b�da �gon ser dig."
+
+S� han sade: f�r ett slag fl�g h�sten,
+Skenande den l�nga milen fram�t;
+Men han sj�lf tog af till skogs fr�n v�gen,
+B�rande, fast sjuk, sin slagne broder
+Och i sp�ren af sin maka �tf�ljd.
+Tvenne solar ren fr�n hvalfvet stupat,
+Tvenne n�tter hade klarnat redan,
+Fr�n den stund, de veko af till skogen;
+Men vid kv�llen af den tredje dagen
+Valde de till hviloplats en lada,
+Fj�rran fr�n ett m�nskligt hem bel�gen.
+N�r de d�r p� h�et satt sig neder,
+B�rjade zigenarn Adolf tala:
+"N�, i sanning, mina trogna v�nner,
+M�nga h�rda dar jag genomlefvat,
+Aldrig har jag svultit dock s� l�nge.
+Vore jag till mina f�tter ledig,
+Mat jag hade skaffat l�ngesedan;
+Nu i �demarken kring vi irrat,
+Glade, om ett b�r, en droppe vatten
+F�r v�r v�rsta t�rst och hunger funnits.
+Dock, vid Gud, min dyra, sk�na maka,
+Ej f�r din skull, ej f�r min jag s�rjer
+S� som f�r v�r gode, sjuke broder!"
+
+S� han sade; och hans maka svarte:
+"L�t ej slikt ditt stora hj�rta �ngsla;
+Vill du dr�ja h�r i natt, o herre,
+Skall mitt br�st v�r sjuke broder n�ra."
+Talte s�, och efter l�mnadt bifall,
+Mot den hungert�rde svage lutad,
+Bj�d hon moderligt den bruna barmen.
+
+Och n�r �fven denna natt f�rlidit
+Och p� topparna af skog och fj�llar
+H�stens sol sin f�rsta rodnad spridde,
+V�cktes f�rarn, styrkt af s�mn och f�da,
+Steg ifr�n sin str�b�dd opp och sade:
+"Nu, min v�n och gode broder Adolf,
+Vill jag g� och s�ka m�nskor �ter,
+Att oss skaffa mat, ifall jag m�ktar.
+Om jag f�ljer sp�ngen genom skogen,
+Hinner jag till middan v�l ett hemman
+Och �r h�r med mat i kv�ll tillbaka.
+Ingen, om han h�r i nejden ser mig,
+Skall �t f�rarn Anton neka bist�nd."
+
+Prisande hans mening, svarte Adolf:
+"V�l, s� l�ngt, som mina krafter t�la,
+Skall jag villigt b�ra dig p� sp�ngen;
+Sedan g�, och f�re Gud dig �ter!"
+
+Och de g�fvo sig p� f�rden b�da,
+Ena t�gande, den andra buren,
+Tills vid b�rjan af en b�ttre skogsv�g
+De i v�nlig broders�mja skildes.
+Till sin lada gick tillbaka Adolf;
+F�rarn gick, fast svag, att h�mta f�da.
+Men med st�ndigt v�xlad g�ng och hylla
+Hann han innan middan till ett hemman,
+Gick d�r in och tog sig plats p� b�nken.
+Honom k�nde v�rden strax och talte:
+"N� f�runderligt, min gamla granne,
+Hvadan s� till fots och s� f�rbleknad?"
+
+Djupa suckar drog af tr�tthet f�rarn
+Och med ryggen st�dd mot v�ggen svarte:
+"Granne, underlig har f�rden varit,
+Underligt jag kommer till ditt hemman;
+Ensam, s� till fots och s� f�rbleknad;
+Men l�t f�rst mig stilla t�rst och hunger,
+Sedan h�r, hvad skett och hvad b�r g�ras."
+S� han sade, i sitt hj�rta redan
+St�mplande f�rs�t emot zigenarn,
+Mot zigenarn Adolf och hans maka.
+
+Mat och dricka h�mtades p� stunden,
+Syradt kalja i ett stop af furu,
+Mujkor, k�tt och br�d och sm�r och br�nnvin,
+Och han str�ckte glad sin hand till maten.
+Men n�r t�rst och hunger han tillfredsst�llt,
+Str�ckte han sig hvilande p� b�nken
+Och till v�rden med en vink begynte:
+"Skicka, granne, bud till fogden genast,
+Att med folk och vapen han m� komma
+Och zigenarkungen Adolf gripa.
+Se, emellan nyckelben och nacke
+B�r jag knifstyng, af hans maka hugget;
+N�dgad sedan f�r det k�ra lifvet
+Att dem f�lja genom �demarken,
+Har jag lefvat trenne dygn i skogen,
+P� det fj�rde kommit hit omsider.
+Men i natt, d� m�nan sjunkit, smygen
+Till den lilla ladan mellan bergen,
+D�r mot skogssj�n M�tt�koski kr�kes;
+D�r �r st�llet, d�r skall r�fvarn finnas,
+Hvilande i natt bredvid sin maka,
+D�r skall jag ock finnas, k�ck till bist�nd."
+Sagdt, och v�rden �ter: "Ingalunda,
+Gamla granne, f�r du g� tillbaka;
+L�t de friska styra och blif hemma."
+
+Honom svarte f�rarn Anton �ter:
+"Om ej jag dem mat och br�nnvin bringar,
+Om ej jag, som lofvadt, �terkommer,
+F�f�ngt skall man s�ka dem i ladan.
+L�t mig g�; och du, bestyr hvad �frigt."
+S� han sade, lastade sin p�se
+Och, fast tr�tt, begynte �terf�rden.
+
+Men i samma stund satt r�fvarn Adolf
+I den glesa ladan med sin maka.
+P� sitt sp�da barn, till barmen slutet,
+H�ll sin blick or�rligt f�stad kvinnan;
+Mannen s�g mot sp�ngen oupph�rligt,
+L�ngtande att d�r sin broder varsna.
+Ej ett ord blef taladt; endast syrsan
+Skrek i h�et, och i skogssj�n anden,
+Och n�'n g�ng i modersfamnen barnet.
+
+S� gick dagen sm�ningom till �nda.
+Men n�r solen sjunkit bakom bergen,
+Satt zigenarn Adolf, d�r han sutit,
+Ej som f�rr med filen s�nkt p� bojan,
+Men med �gat f�st p� sp�ngen st�ndigt.
+Och han s�g omsider f�rarn komma.
+Opp han sprang, och stora t�rar sk�ljde
+Rullande hans v�derbitna kinder;
+Men i gl�dje brast han ut och sade:
+"Ingen n�d, mitt dyra barn och maka,
+Ingen n�d, ty se, v�r bror �r trogen."
+Strax den kommande till m�tes gick han,
+N�dde honom och p� starka skuldror
+Bar den tr�tte fram till ladan �ter.
+
+Men n�r f�rarn framtog maten sedan,
+Brast zigenarkvinnan ut i t�rar,
+Och zigenarn Adolf satt och talte:
+"�ten nu, men jag vill fila bojan,
+Sen, hvad �frigt l�mnas, vill jag �ta."
+Men n�r hungern alla stillat hade,
+S�kte de med fr�jd i h�et hvila.
+
+Ren med m�rker hade natten kommit,
+L�ngsamt vandrande sin stilla bana;
+Vaken l�g likv�l zigenarn Adolf,
+Vaken l�g ocks� hans trogna maka,
+Tysta b�da dock, tills kvinnan sade:
+"Hvad kan nu i vida v�rlden handlas,
+Efter syrsan sjunger s� best�ndigt?"
+
+Henne svarade zigenarn �ter:
+"Syrsan, kvinna, gl�ds �t h�ets v�llukt,
+Gl�ds �t v�rmen i den fulla ladan,
+Gl�ds �t m�nniskornas goda s�llskap;
+Jag �t stj�rnan, mellan molnen sk�dad,
+Jag �t friheten, f�rv�rfvad �ter,
+Mest dock, att vi f�tt en trogen broder."
+
+�ter talade zigenarkvinnan:
+"Bed, att stj�rnan ej i molnet skrider,
+Att ej friheten i boja l�gges,
+Bed, att br�dratrohet ej m� svika!"
+
+Knappast var det sista ordet taladt,
+N�r af sorl den glesa ladan omgafs
+Och en r�st i d�rrens m�rker ropte:
+"Finnas m�nskor h�r, och hvilka? Svaren!"
+Ingen svarte, och det roptes �ter:
+"S�tten eld inunder ladan, v�nner,
+Ty zigenarkungen har sin tron h�r!"
+
+D� sprang r�fvarn Adolf fram till d�rren
+Och med dolken h�jd i handen sade:
+"H�r �r mannen; ingen f�dd af kvinna
+Skall oh�mnad tr�nga fram till tronen,
+Innan ett beting han gett och svurit.
+Sv�rjen lejd och v�rd �t f�rarn Anton;
+D� med barn och maka �r jag f�ngen."
+Men igenom d�rren smugen redan,
+Talte f�rarn, d�r han stod bland m�nnen:
+"S�rj f�r dig, zigenare! Ditt bist�nd
+Tarfvar icke f�rarn Anton mera."
+
+�ndtligt genomsk�dande f�rs�tet,
+Med en blick, som gnistrade i natten,
+Med en mund i fradga, ropte Adolf:
+"N�, vid Gud, har jag ej sk�dat bofvar,
+R�fvare, som plundrat sina br�der,
+M�rdare, som ryckt ur spenbarn hj�rtan;
+Ingen har dock gjort hvad f�rarn Anton."
+S� han sade, och till f�rarns hj�rta
+Tr�ngde med hans ord den sl�ngda knifven.
+
+
+
+JENNY.
+
+S� ber�ttade en g�ng min moder:
+I din barndom bodde h�r en flicka,
+Hennes namn var Jenny. Sexton�rig
+Satt hon i sitt lilla rum och sydde,
+Sydde flitigt, dar och n�tter ofta,
+F�r sin egen och sin moders b�rgning.
+Med allt detta var det dock ett under,
+Att den unga flickans hy och h�lsa
+Icke led dess mera. Vacker var hon,
+Sk�n i m�ngas tycke, fin och fyllig,
+Med en f�rg p� kinden, icke rosens,
+Icke liljans heller, men en blandning
+Dock af b�das, liljans, om hon finge
+L�na blott en droppe blod af rosen.
+S�dan var hon, n�r hon teg och sydde;
+S�g hon �ter opp ibland och talte,
+Fl�g ett s�rskildt tycke, gladt och eldadt,
+Hennes anlet �fver, som d� blomman,
+Nyss i skuggan varsnad, af en solglimt
+Lyses upp, och daggbegjuten kalken
+Leende tusen p�rlor tindrar.
+Det var d�, i stunder s�som dessa,
+Man f�rgaf att se, att hon var vacker,
+Och p� �ngeln s�g, som nu i skimmer
+Log, d�r hennes anlet nyss s�gs blomma.
+
+En g�ng kom fr�n ett bes�k i staden
+Hennes moder hem. "Mitt barn", hon sade,
+"H�ll dig nu beredd att f� visiter
+Af v�r granna v�rld. Den unga grefven,
+Han, v�r stolta baronessas sl�kting,
+Kom i g�r; man s�ger, att hon v�ntar
+F�r sin �ldsta dotter nu hans anbud.
+Men i morgon gifva stadens alla
+Unga herrar bal af tacksam aktning
+S� f�r baronessans hus som grefven.--
+Du, min goda dotter, f�r, d� andra
+Gl�djas, sitta ensam h�r och tr�ka,
+Ordna andras dr�kt och gl�mma egen.
+Vore �n v�r lott som fordom, finge
+�fven du en bjudning, arma flicka,
+Kunde gl�nsa som en ann' i dansen;
+Men v�r tid �r all."
+
+                     Hon hann ej mera;
+D�rren uppgick, en betj�nt i gala
+Tr�dde in och r�ckte i den sk�na
+Flickans hand ett kort och gick. Ett skimmer,
+T�ndt af gl�dje, fl�g kring hennes panna,
+N�r hon s�g sitt namn p� bjudningskortet,
+Men ett skimmer blott, det var f�rsvunnet
+N�sta �gonblick. "Min goda moder",
+Sade hon med stilla allvar, "tiden
+�r mig dock f�r mycket dyrbar, balen
+M�ste l�mnas nu. En s�m f�r andra
+Dessa tvenne dagar g�r mig l�ttnad
+F�r en vecka, ja, f�r flere sedan."
+
+S� hon sade. Hvad som taltes mera
+Mellan mor och dotter, n�mndes icke.
+Dock, en timme eller tv� d�refter
+H�ll en vagn p� g�rden. Baronessan
+Med sin fr�ken och den stolta, vackra,
+Unga grefven stego h�gljudt muntra
+Ned och syntes n�sta stund i kammarn,
+V�xlande ett sk�mt �nnu i d�rren.
+
+Men till flickan, som fr�n s�mmen �dmjukt
+Stigit opp och bugat, gick i blidhet
+Hennes n�d och t�cktes med sitt finger
+R�ra l�tt dess sk�ra rosenkinder.
+"Nu, min v�n", hon sade, "l�mna genast,
+Hvad ni haft f�r h�nder; jag vill ensam
+�ga er f�r dessa tvenne dagar."
+Och tillika, med en blick p� grefven,
+F�ll hon in och log: "Bek�nn det bara,
+Var det m�dan v�rdt att l�mna vagnen?
+Icke sant, en t�ck blondin, min grefve?"
+Det ber�ttas endast, att ett l�je,
+Vackert, flyktigt halft och halft allvarligt,
+Spelat kring den sm�rta herrns mustascher,
+D� han tigande till bifall nickat.
+
+Men den unga flickan, utan minsta
+Tecken, att hon varsnat gycklet, b�jde
+L�tt sitt lockomflutna, t�cka hufvud
+F�r den n�diga och talte stilla:
+"Dessa tvenne dagar �r jag hindrad
+Af min egen s�m. Min mor har velat,
+Att i morgon jag g�r opp p� balen."
+
+Med en min af spotsk f�rundran v�nde
+Baronessan sig till flickans moder
+"Kors", hon sade, "det �r mer �n artigt
+Att f�rsm� sin f�rdel f�r att kunna
+Sk�nka oss er vackra dotters s�llskap.
+�r det verkligt allvar, eller kunde
+Ert beslut, min fru, kanh�nda �ndras?"
+
+N�r den gamla, enkla kvinnan fattat
+Dessa l�tta ords f�rm�tna mening,
+Steg hon s�rad fram ett steg och talte
+"Baronessa, tvenne �r har redan
+Detta barn med sina svaga h�nder
+Skaffat sig och mor och syskon b�rgning.
+R�kna kan man snart de korta stunder,
+Hon p� denna tid �t hvilan unnat.
+�fven nu--det �r dock f�rsta g�ngen
+Hon, �r bjuden--har jag n�dgats bedja,
+�fvertala, banna, ja, befalla,
+Innan hon f�rm�tts att b�rja t�nka
+P� sin egen dr�kt och l�mna andras.
+Det har kostat strid, men n�'n g�ng m�ste
+�fven hon som andra ha en gl�dje."
+
+S� hon sade. Med en axelh�jning
+Nickade den n�diga till afsked,
+Och bes�ket var f�rbi, man skildes.
+Det �r anm�rkt dock, att n�got olikt
+R�jts i grefvens skick och s�tt att h�lsa,
+D� han kom och gick, att nu hans bugning
+Synts som mera verklig, mera menad,
+Att hans anlet och hans h�llning visat
+Mindre anspr�k nu �n nyss, och slutligt
+Att hans blick, f�rrn d�rren tillsl�ts, fallit
+�n en g�ng med varmt behag p� Jenny.
+
+Dagen gick till �nda, morgondagen
+Likas�; man samlades till balen.
+Allt, hvad staden �gde af f�rn�mhet,
+Ungdom, f�gring, sk�nhet, syntes, lyste
+I f�rening nu, och polon�sen
+Gaf ett f�rspel snart af dansens gl�dje.
+Sk�n till undran, elegant, behaglig
+Mer �n n�nsin, s�gs den unga grefven
+F�ra baronessan f�rst och sedan
+Hennes fr�knar n�gra hvarf kring salen.
+Med allt detta l�g dock �gonblickligt
+Stundom i hans drag ett tankspridt tycke,
+R�ttadt st�ndigt �ter med en v�ndning
+Till hans dam och ett f�rnyadt samtal.
+
+Promenaden sl�ts. Musiken anslog
+N�gra takter �ter, och kadriljen
+Skulle b�rjas. Det var sed den tiden,
+Att en kavaljer tog plats p� f�rhand,
+D�r han f�llt sin handske, och med klappning
+Kallade sin dam till ronden sedan.
+
+H�gst i salen stod den unga grefven
+Redan f�rdig, allt var ordnadt, alla
+V�ntade ett tecken blott af honom.
+Och han gaf det. Kring det stora rummet
+Lj�d en klappning nu, musiken inf�ll,
+Damer sv�fvade fr�n alla sidor
+Fram till sina riddare, kadriljen
+Syntes sluten; grefven blott stod ensam.
+
+D� bem�rktes f�rst l�ngst ned i salen,
+Blyg, f�rl�gen, dr�jande, en flicka.
+Mellan parens rad och dem, som suto,
+S�kte hon sig f�rst en v�g, men m�ste
+P� det ljusa golfvet fram omsider.
+Enkel, med en krans af sp�da, hvita
+Blommor p� sitt lockigt t�cka hufvud,
+Skred hon, nu ett m�l f�r allas blickar,
+I sin b�fvan fram�t, l�ngre, l�ngre,
+Tills hon stannade vid grefvens sida.
+Det var Jenny. Hennes kinder gl�dde
+Djupare �n rosens, och det milda,
+S�nkta �gat tycktes sky att r�jas.
+Men den stolta, �dla grefven r�ckte,
+Utan minsta akt p� n�gon annan,
+Glad och leende sin hand �t flickan,
+Och i samma stund begyntes dansen.
+
+Det �r sagdt, att samma afton syntes
+Samma par p� nytt i kotiljongen,
+Att fr�n b�rjan d� till slutet grefvens
+Varma blick liksom ett solsken hvilat
+Oafbrutet �fver Jenny ensam.
+
+M�ngen n�mnde �fven sen med tjusning
+Om den blyga flickan, hur hon stundom
+V�gat sk�da opp mot grefvens �ga;
+Hur en klarhet, leende och himmelsk,
+Str�lat d� hvar g�ng i hennes anlet
+Och ett nytt behag kring purpurl�ppen
+Kysst i flykten hvarje ord, hon talte.
+
+Hvad som taltes, h�rde eljest ingen.
+Men det vissa �r, att innan h�sten
+S�gs den stolta grefven h�r som brudgum,
+Dr�jde n�gra dagar blott och reste,
+Ung och lycklig, till sitt landtgods �ter
+Med sin unga lyckliga grefvinna,
+Med den sk�na s�mmerskan, med Jenny.
+
+
+
+JULKV�LLEN.
+
+Den bleka m�nen sken p� mon,
+Af hunger tj�t i klyftan lon,
+Och hundens skall lj�d l�ngt i byn;
+Men vandrarn gick vid skogens bryn,
+I �demarken l�g hans tj�ll.
+Det var en kulen julekv�ll.
+
+Han skyndade sin tr�tta g�ng
+P� stigen, �fveryrd och l�ng,
+Af barn och maka v�ntad hem;
+Han bar ett h�gtidsbr�d �t dem,
+P� herreg�ln i byn beg�rdt.
+De sj�lfva l�nge bark f�rt�rt.
+
+Det b�rjar m�rkna mer och mer,
+D� han en ensam gosse ser,
+Som sitter stum p� drifvans rand
+Och andas i sin kalla hand;
+Vid kv�llens �n ej sl�ckta sken
+Han tycktes halft f�rstelnad ren.
+
+"Hvart leder, arma barn, din stig?
+Kom hem till oss att v�rma dig!"
+S� sagdt, han tog den frusna med
+Och hann omsider g�rdens led
+Och tr�dde in till stugans fest
+Med br�det och sin sp�da g�st.
+
+Vid muren satt hans dagars tr�st
+Med yngsta barnet vid sitt br�st:
+"Du dr�jt s� l�nge p� din f�rd,
+Kom hit och s�tt dig vid v�r h�rd
+Och du ocks�!"--S� �m, s� lugn
+Hon ledde gossen n�rmre ugn.
+
+Och snart vid hennes v�rd man fann,
+Hur brasan mera lifligt brann.
+Hon tycktes gl�mma bort sin n�d,
+Hon tog s� gladt sin makes br�d
+Och bar det fram till aftonvard
+Med litet mj�lk, i bunken spard.
+
+Fr�n halmen, glest p� golfvet bredd,
+Till festens m�ltid, sparsamt redd,
+De muntra barnen redan g�tt;
+Vid muren kvar blef g�sten blott.
+Hon tog den arma med sig d�
+Och f�rde honom fram ocks�.
+
+Och n�r en tacksam b�n var slut,
+Hon tog sitt br�d och delte ut.
+"V�lsignad �r den godes sk�nk",
+S� talte gossen p� sin b�nk,
+Och t�ren i hans �ga log,
+N�r han den bjudna skifvan tog.
+
+Hon ville dela, som hon delt;
+I hennes hand var br�det helt.
+F�rv�nad hon sitt �ga f�st
+P� fr�mlingen, sin sp�da g�st;
+Hon undrar och hon ser och ser;
+Han syntes ej densamma mer.
+
+Hans �ga brann som stj�rnan klart,
+Hans panna lyste underbart,
+Fr�n skuldran spridde sig hans dr�kt
+Som dimmorna f�r vindens fl�kt
+Och hastigt st�r en �ngel d�r,
+S� sk�n, som skaparns himmel �r.
+
+Ett saligare ljus gick opp,
+Hvart hj�rta slog af fr�jd och hopp,
+Det var en of�rg�tlig kv�ll
+Uti det goda folkets tj�ll;
+Och sk�nare var ingen fest,
+Ty �ngeln blef hos dem som g�st.
+
+       *       *       *
+
+Sen m�ngen vinter gjort sitt t�g,
+Jag kom en julkv�ll dit och s�g.
+De godas hydda fanns d�r �n
+Och deras soneson i den;
+Han hade b�rjat gr�na ren
+Och satt till bords vid brasans sken.
+
+Det var s� ljust, det var s� gladt
+Hans maka vid hans sida satt,
+Och barnaskaran rask och sk�n;
+Det var, som om de slutat b�n,
+Det var, som om de hade trott,
+Att i en helgedom de bott.
+
+Men h�gst vid bordet brann ett ljus,
+Det enda i de frommas hus;
+Dit st�lldes mj�lk och hvetebr�d,
+Men ingen nj�t dess �fverfl�d!
+Jag fr�gte, hvems den platsen var
+"Den gode �ngelns", gafs till svar.
+
+
+
+
+
+
+F�NRIK ST�LS S�GNER.
+
+En samling s�nger.
+
+
+
+
+F�rra samlingen.
+
+
+
+V�RT LAND.
+
+V�rt land, v�rt land, v�rt fosterland,
+Ljud h�gt, o dyra ord!
+Ej lyfts en h�jd mot himlens rand,
+Ej s�nks en dal, ej sk�ljs en strand,
+Mer �lskad �n v�r bygd i nord,
+�n v�ra f�ders jord.
+
+V�rt land �r fattigt, skall s� bli
+F�r den, som guld beg�r,
+En fr�mling far oss stolt f�rbi;
+Men detta landet �lska vi,
+F�r oss med moar, fj�ll och sk�r
+Ett guldland dock det �r.
+
+Vi �lska v�ra str�mmars brus
+Och v�ra b�ckars spr�ng,
+Den m�rka skogens dystra sus,
+V�r stj�rnenatt, v�rt sommarljus,
+Allt, allt, hvad h�r som syn, som s�ng
+V�rt hj�rta r�rt en g�ng.
+
+H�r striddes v�ra f�ders strid
+Med tanke, sv�rd och plog,
+H�r, h�r, i klar som mulen tid,
+Med lycka h�rd, med lycka blid,
+Det finska folkets hj�rta slog,
+H�r bars, hvad det f�rdrog.
+
+Hvem t�ljde v�l de striders tal,
+Som detta folk bestod,
+D� kriget r�t fr�n dal till dal,
+D� frosten kom med hungrens kval,
+Hvem m�tte allt dess spillda blod
+Och allt dess t�lamod?
+
+Och det var h�r, det blodet fl�t,
+Ja, h�r f�r oss det var,
+Och det var h�r, sin fr�jd det nj�t,
+Och det var h�r, sin suck det g�t,
+Det folk, som v�ra b�rdor bar
+L�ngt f�re v�ra dar.
+
+H�r �r oss ljuft, h�r �r oss godt,
+H�r �r oss allt besk�rdt;
+Hur �det kastar �n v�r lott,
+Ett land, ett fosterland vi f�tt,
+Hvad finns p� jorden mera v�rdt
+Att h�llas dyrt och k�rt?
+
+Och h�r och h�r �r detta land,
+V�rt �ga ser det h�r;
+Vi kunna str�cka ut v�r hand
+Och visa gladt p� sj� och strand
+Och s�ga: Se det landet d�r,
+V�rt fosterland det �r!
+
+Och f�rdes vi att bo i glans
+Bland guldmoln i det bl�,
+Och blef v�rt lif en stj�rnedans,
+D�r t�r ej g�ts, d�r suck ej fanns,
+Till detta arma land �nd�
+V�r l�ngtan skulle st�.
+
+O land, du tusen sj�ars land,
+D�r s�ng och trohet byggt,
+D�r lifvets hat oss gett en strand,
+V�r forntids land, v�r framtids land,
+Var f�r din fattigdom ej skyggt,
+Var fritt, var gladt, var tryggt!
+
+Din blomning, sluten �n i knopp,
+Skall mogna ur sitt tv�ng;
+Se, ur v�r k�rlek skall g� opp
+Ditt ljus, din glans, din fr�jd, ditt hopp,
+Och h�gre klinga skall en g�ng
+V�r fosterl�ndska s�ng.
+
+
+
+F�NRIK ST�L.
+
+Till flydda tider �terg�r
+Min tanke �n s� g�rna,
+Mig vinkar fr�n f�rflutna �r
+S� m�ngen v�nlig stj�rna.
+V�lan, hvem f�ljer nu mitt t�g
+Till N�sij�rvis dunkla v�g?
+
+Jag l�rde k�nna d�r en man,
+Soldat f�r l�nge sedan,
+Nu �gde f�nriks titel han,
+Men lyckan var i nedan.
+Gud vet det, hur han kom en dag
+Att bo i samma g�rd som jag.
+
+Jag s�g mig d� som en person
+Med f�, ja, inga brister,
+Jag var student, p� kondition,
+Och kallades, magister;
+Mitt "mensa" gaf mig �fverfl�d,
+Den gamle �t p� n�d sitt br�d.
+
+Jag r�kte "G�fle vapen" jag
+Och hade sj�skumspipa;
+Den gamle skar af blad sitt slag,
+D� han ej var i knipa;
+I s�dant fall blef mossa blott
+Hans n�tta masurhufvuds lott.
+
+O tid af guld, o lif blott t�ndt
+F�r n�jet och behagen,
+D� man �r ung och �r student
+Och har fullt opp f�r dagen
+Och ingen annan sorg f�rs�kt,
+�n att mustaschen v�xer tr�gt!
+
+Hvad visste jag af andras n�d,
+Jag blott min gl�dje k�nde;
+Min arm var stark, min kind var r�d,
+Och alla pulsar br�nde.
+Jag var s� yr, jag var s� ung,
+Och stolt som jag var ingen kung.
+
+Men f�nrik St�l satt utan knot
+F�rg�ten i sin koja;
+Han s�g sin r�k, han kn�t sin not
+Och l�t oss andra stoja.
+Vasserra, mot en s�dan en
+Hvad man sig tyckte vara re'n.
+
+Det var min h�ga lust att se
+Den kantiga figuren,
+Hans styfva skick, hans anlete,
+Hans rock, s� ovant skuren,
+Hans �rnen�sa mest �nd�
+Med brillor utan skalman p�.
+
+Jag gick till gubben ofta ned
+Att gunstigt gyckel drifva.
+Det var min fr�jd, n�r han blef vred
+Och kom sitt n�t att rifva,
+D� jag fick n�len ur hans hand
+Och kn�t en lycka falskt ibland.
+
+Han sprang d� ofta upp burdus
+Och dref mig utom knuten;
+Ett v�nligt ord, en doft kardus,
+Och fred var �ter sluten.
+Jag kom igen, som f�rr jag kom,
+Och gjorde samma narri om.
+
+Att �fven gubben haft sin dag,
+D� han var ung i v�rlden,
+Att han g�tt flere steg �n jag
+Och pr�fvat mer p� f�rden,
+Var jag f�r h�gl�rd att f�rst�,
+Det kom ej f�r min tanke d�;
+
+Ej att han st�tt med sv�rd i hand
+Och glad sitt hj�rtblod gifvit
+F�r detta samma f�sterland,
+Som nu s� k�rt mig blifvit.
+Jag var s� yr, jag var s� ung,
+Han f�nrik var, jag mer �n kung.
+
+Men hur det h�nde sig en g�ng,
+Fann jag mig m�tt af ruset.
+Det vinter var, min dag blef l�ng,
+Fast den var kort till ljuset;
+Det var s� ovant mot f�rut,
+Jag ville aldrig f� den slut.
+
+Jag tog den f�rsta bok, jag fann,
+Blott f�r att d�da tiden,
+Det var en skrift af on�mnd man
+Om sista finska striden;
+Den l�g d�r h�ftad, som p� n�d,
+Bland husets bundna bokf�rr�d.
+
+Jag tog den p� mitt rum och satt
+Och bl�ddrade i bladen,
+Jag vet ej, hur jag s� fick fatt
+P� Savolaks-brigaden,
+Jag l�ste en rad, l�ste tv�,
+Mitt hj�rta b�rjade att sl�.
+
+Jag s�g ett folk, som kunde allt,
+Blott ej sin �ra svika,
+Jag s�g en h�r, som fr�s och svalt
+Och segrade tillika;
+Mitt �ga fl�g fr�n blad till blad,
+Jag velat kyssa hvarje rad.
+
+I farans stund i stridens brun
+Hvad mod hos denna skara!
+Hur kunde, arma fosterland,
+Du dock s� �lskadt vara,
+En k�rlek f�, s� sk�n, s� stark,
+Af dem du n�rt med br�d af bark!
+
+Min tanke genom rymder lopp,
+Som f�rr den aldrig spanat,
+Ett lif gick f�r mitt hj�rta opp,
+Hvars tjusning det ej anat,
+Min dag fl�g som p� vingar bort
+O, hvad min bok mig syntes kort!
+
+Den sl�ts, och kv�llen likas�,
+Dock gl�dde �n min l�ga,
+Jag fann s� mycket �terst�
+Att forska om och fr�ga,
+S� m�nga dunkla f�rem�l.
+Jag gick till gamle f�nrik St�l.
+
+Han satt p� samma plats som f�rr
+Och samma syssla sk�tte.
+Jag s�g, att ren i stugans d�rr
+En missn�jd blick mig m�tte;
+Det var, som om han fr�gt d�r vid
+F�r man ej ens till natten frid?
+
+Men annat var det nu med mig
+Jag kom med �ndradt sinne:
+"Jag l�st om Finlands sista krig
+Och �fven jag �r finne.
+Min h�g blef t�nd att h�ra mer,
+Kanh�nda f�r jag det af er?"
+
+S� var min h�lsning gubben s�g
+F�rv�nad upp fr�n noten.
+En glans uti hans �ga l�g,
+Som om han st�tt f�r roten:
+"Jo, d�rom kan jag ge besked;
+Om herrn s� vill, ty jag var med."
+
+Jag satte mig p� s�ngens halm,
+Han b�rjade ber�tta
+Om Dunekers eld, om kapten Malm,
+Om m�ngen bragd f�r detta;
+Hans blick blef ljus, hans panna klar,
+Jag gl�mmer ej, hur sk�n han var.
+
+Han sett s� m�ngen blodig dag,
+S� m�nga faror delat,
+Ej segrar blott, men nederlag,
+Hvars s�r ej tid har helat;
+S� mycket, som ren v�rlden gl�mt,
+L�g i hans trogna minne g�mdt.
+
+Jag satt d�r tyst och h�rde p�,
+Och intet ord f�rspilldes,
+Och natten hunnit h�lft f�rg�,
+N�r jag fr�n honom skildes;
+Han f�ljde mig till tr�skelns rand
+Och tryckte gladt min bjudna hand.
+
+Sen s�gs han aldrig mera n�jd,
+Om han ej mig fick sk�da;
+Vi delte sorg, vi delte fr�jd,
+Vi r�kte vapnet b�da.
+Nu var han gammal, jag var ung,
+Jag blott student, han mer �n kung.
+
+De s�gner, h�r i s�ng jag satt,
+Fr�n gubbens l�pp de stamma,
+Jag h�rt dem m�ngen stilla natt
+Vid p�rtans matta flamma.
+De tala n�gra enkla ord,
+Tag mot dem, dyra fosterjord!
+
+
+
+MOLNETS BRODER.
+
+    Mer �n lefva, fann jag, var att �lska,
+    Mer �n �lska �r att d� som denne.
+
+H�gt i skogen l�g det ringa torpet,
+Djupt i �demarken, l�ngt fr�n v�gen,
+D�r sen h�sten krigets skiften r�dde.
+Ingen ov�n hade funnit st�llet,
+En fientlig fot ej trampat sp�ngen,
+Som dit ledde; bud om blod och strider
+Gaf blott korpen, ropande fr�n molnen,
+Eller gladan, som satt m�tt i granen,
+Eller vargen, som med blodigt byte
+S�kte hedens skymda klyftor �ter.
+
+Men i p�rtet vid det l�nga bordet
+Satt en l�rdagsafton sorgsen v�rden,
+Hvilande fr�n veckans vederm�dor.
+Kinden h�ll han tryggt mot handen lutad,
+Armen �ter fast mot bordets �nde,
+Men hans �ga s�g �t sidan stundom,
+H�ll sig ej med lugn i samma syfte:
+Ingen m�rkte detta af hans husfolk,
+Af de b�da, som i p�rtet voro,
+Ej hans fosterson, och ej hans dotter;
+Tysta, slutna af hvarandras armar,
+Hand i hand och hufvud s�nkt mot hufvud,
+Suto de i sorgl�s frid vid muren.
+
+Men den gamle br�t omsider tystnan;
+F�r den kloke blef hans mening tydlig,
+Fast han sj�ng blott som f�r eget n�je,
+S�som s�ngen f�ll och orden ville:
+
+"Bj�rnen", sj�ng han, "f�ds till skogens konung,
+Furan v�xer opp att pryda heden;
+M�nskobarnet, om till kraft och storhet,
+Om till fl�rd och stoft det f�ds, vet ingen.
+Gossen kom en vinterkv�ll i stugan,
+Ok�nd kom han, lik en otam f�gel
+Vilsefaren in i m�nskors boning;
+Hj�ssan lyste kal ur m�ssans r�mnor,
+T�n stack fram emellan sn�n p� foten,
+Barmen s�g man genom rifna tr�jan.
+Hvems och hvadan?--Fr�ga hvems och hvadan
+Af den rike, som har far och hembygd.
+N�gon vind l�r fr�n mitt hem v�l komma,
+Skyn i luften t�rs jag kalla broder,
+Men blott sn� �r jag p� nattens f�tter,
+Som han stampar af, i stugan kommen.--
+Sn�n fr�n nattens f�tter sm�lte icke,
+Molnets broder fl�g ej bort med vinden,
+Gossen dr�jde kvar och blef en yngling.
+Obem�rkt han sprang det f�rsta �ret,
+P� det andra h�gg han sveder redan;
+Men f�rr�n den fj�rde sommarn �ndats,
+Slog han bj�rnen, �fver hjorden fallen.
+Hvar �r nu hans rykte, k�rt f�r m�ngen,
+St�rre �n en man i nejden vunnit,
+Hvar �r fostrarns hopp? Den gamle sitter
+Tung i stugan, l�ngtar, fast f�rg�fves,
+Att ett enda ord om kriget h�ra.
+Om hans land �r b�rgadt eller fallet.
+�rnens spr�k forst�r han ej att tyda,
+Korpens rop han k�nner ej; en fr�mling
+F�r ej budskap opp till �demarken,
+Och den unge, som hans hj�lp bort vara,
+Lyss p� budskap nu fr�n kvinnohj�rtan."
+
+Som n�r sommarns hvirfvelvind en afton,
+D� naturen lik en s�ndag tiger,
+Kommer ensam, osedd, snabb som pilen
+Och sl�r ned i skogssj�ns famn, en planta
+R�r sig ej, ett barr ej, lugn st�r tallen,
+Lugn st�r blomman p� den branta stranden,
+Lugnt �r allt, och endast djupet sjuder;
+S�, d� s�ngen slog den unges sinne,
+Satt han stum, or�rlig, sluten, bortskymd,
+Men hvart ord dref bloden ur hans hj�rta.
+Kvar han satt hos flickan hela kv�llen,
+Gick till hvila, d� de andra gingo,
+Tycktes somna, f�rrn de andra somnat,
+Men l�ngt f�rr, �n n�gon annan vaknat,
+Ren vid f�rsta glimt af morgonrodnan,
+Sm�g han obem�rkt ur stugan ensam.
+
+Dager blef, och solen steg p� hvalfvet,
+Men blott tvenne v�cktes nu i torpet;
+Stugan reddes, morgonbr�det frambars,
+Men blott tvenne stego fram till bordet;
+Middag blef, och ingen tredje syntes.
+Utan moln var �n den gamles panna,
+Utan t�rar �n hans dotters �ga,
+Men till hvila, fast af s�ndan manad,
+Gick vid slutad m�ltid ingendera.
+N�r en stund f�rg�tt, s� l�ng som stunden,
+Innan stormskyn, sedd vid himlaranden,
+Kommer, brister, haglar och f�rskingras,
+H�jde ordet som till tr�st den gamle:
+"L�ng �r v�gen fram till byn, min dotter,
+Branter m�ta, b�ckar hindra, sp�ngar
+Finnas ej, och h�stregn fyller k�rren.
+Den, som vandrat dit vid morgonrodnan,
+�r v�l knappt, d� kv�llen stundar, hemma."
+S� den gamle. Utan akt p� talet
+Satt hans dotter, sluten lik en blomma,
+Som sin kalk vid nattens anbrott sluter;
+Hvad hon t�nkte, var f�r henne ensam.
+
+L�nge satt dock ej den �dla flickan,
+L�ngre ej, �n efter solens nedg�ng
+Plantan mattad v�ntar aftondaggen,
+F�rrn en t�r f�ll ned p� hennes kinder
+Och hon sj�ng med lutad panna sakta:
+"N�r ett hj�rta m�tt ett annat hj�rta,
+Ringa blir d�, hvad f�rut var mycket,
+Jord och himmel, hemland, fader, moder.
+Mer �n jorden sluts d� i ett famntag,
+Mer �n himlen ses d� i ett �ga,
+Mer �n moders r�d och faders vilja
+H�rs d� i en suck, som knappast h�res.
+Hvilken makt kan tjusa s� som k�rlek,
+Hvilken boja h�lla den, som �lskar?
+Sj�ar simmar han som anden �fver,
+M�ta fj�llar, f�r han �rnens vingar;
+L�ngt f�r middag �r han ren tillbaka,
+D�r han v�ntats f�rst till sena kv�llen."
+
+S�ngen hade knappt den gamle fattat,
+N�r, af vaknad sorg och oro slagen,
+Han gick ut att s�ka den f�rsvunne.
+Tyst ur stugan gick han, tyst p� stigen,
+Villsamt tecknad ut i �demarken;
+Solen stod ren skogens toppar n�ra,
+Innan n�rmsta g�rd han tr�ttad n�dde.
+
+Tom och �dslig, lik en tall p� heden,
+D�r en skogseld g�tt med h�rjning �fver,
+Syntes nu den fordom rika g�rden;
+Men i stugan satt v�rdinnan ensam,
+Mot sitt s�fda barn i vaggan lutad.
+
+Som en f�gel, d� han of�rmodadt
+H�r ett skott och kulans ljud f�rnimmer,
+Fasar, spritter, kastar ut sin vinge;
+S� fr�n stolen fl�g den unga kvinnan,
+D� hon h�rde d�rrens g�ng, men gl�dje
+Blef dock vid den gamles anblick fasan.
+Fram hon sprang och sl�t hans hand i sina,
+Stora t�rar sk�ljde hennes kinder.
+"Hell", hon sade, "hell dig, gamle fader,
+Dyr i sorgen till v�r boning kommen,
+Trefaldt hell den �dle, som du fostrat
+Till f�rtrycktas v�rn och armas bist�nd!
+Sitt och hvila dina tr�tta lemmar
+Och med gl�dje h�r, hvad jag f�rt�ljer:
+
+H�rdt var kriget ren fr�n h�stens b�rjan,
+Landet t�rdt af v�n och ov�n lika,
+Dock den vapenl�ses lif var fredadt;
+Men en dag har knappast �n f�rflutit,
+Sen en skara m�n fr�n n�rmsta socken
+F�ljde h�ren fienden till m�tes.
+Slaget h�lls, och segern svek de v�ra,
+F� af m�nga kommo undan d�den,
+Och som l�f i stormen spridda desse.
+Nu gick vreden strandl�s lik en v�rflod
+�fver nejden: v�rnl�s eller v�pnad,
+Man och kvinna, ingen s�g f�rskoning.
+Hit kom str�mmen ren vid morgonstunden,
+N�r till gudstj�nst ringdes f�rsta g�ngen,
+Och en v�g vek in till oss att h�rja.
+L�t mig ej vid j�mrens sagor dr�ja!
+Bunden l�g p� golfvet ren min make,
+Blod var gjutet, v�ldet r�dde, n�den
+Var som st�rst och ingen hj�lp att v�nta.
+Sj�lf af �tta armar gripen, slets jag,
+Som ett byte mellan rofdjur slites;
+D� kom r�ddarn, d� var hj�lpen n�rmast,
+Molnets broder br�t som storm i stugan,
+Och f�rtrycket vek, de fr�cka f�llo.
+H�r jag sitter nu i sk�flad boning,
+Mer �n sparfven under taket fattig,
+Mera glad dock �n i lyckans dagar
+Skall jag se den �dle, se min make,
+Om fr�n byn de utan skada komma,
+Dit de f�ljde fienden i sp�ren."
+
+N�r den gamle h�rt det sista ordet,
+Stod han upp, som om han hvilat l�nge,
+I h�ns blick var m�rkt af sorg och oro.
+F�f�ngt bedd att dr�ja, tog han v�gen
+Som till byn, den v�lbebodda, ledde.
+
+Solen skymdes ren af skogen fj�rran,
+N�r han, delad mellan hopp och �ngslan,
+Hann den g�rd, d�r kyrkans herde bodde.
+Sk�flad syntes nu den stora g�rden,
+Tom och �dslig, lik en afkl�dd holme,
+Sedd fr�n tr�skets is en vinterafton.
+Men i stugan satt vid muren ensam,
+Tr�tt af �r, den gamle knekten Klinga.
+
+Nu, n�r denne h�rde d�rren r�ras,
+S�g sin v�n fr�n forna dagar komma,
+Sprang han upp, fast lam af s�r och m�dor.
+"�n har dagen ljus f�r oss", han sade,
+"D� de unga trampa v�ra stigar,
+Kraft och mandom ej �r gl�md i landet.
+S�dan gudstj�nst har i dag h�r h�llits,
+Att ett barn, som h�rt den nu i vaggan,
+Skall f�rt�lja den f�r sina s�ner.
+Se, i roflust lik en skara vargar,
+Kom han, landets ov�n, segerdrucken,
+F�ljd af blod och h�rjning hit.--Det mindre
+Kan f�rtigas, om ock ej f�rg�tas;
+Men n�r troppen ren i blod sig m�ttat,
+Blott de v�rsta blifvit kvar p� st�llet,
+D� steg j�mmern �fver damm och br�ddar.
+Nu emellan tvenne ystra h�star
+Bands den �dle herden, dittills skonad,
+Att till fots den vilda ryttarn f�lja.
+Kort var domen, inom n�gra stunder
+Skulle handen domna, foten svika
+Och hans hvita lockar sopa stoftet.
+Ensam stod den gamle, upp mot himlen
+S�g hans �ga, som mot himlen sk�das,
+D� p� jorden allt �r natt och m�rker.
+Pris och �ra! D� var hj�lpen n�rmast;
+Han, som f�ddes lik en fl�kt p� heden,
+Molnets broder, se, en ljungeld vorden,
+Slog han ned, och krossad l�g f�rtryckarn.
+H�r jag lefvat nu med likars bist�nd,
+Som en rotl�s gran mot andra fallen,
+Tung f�r mig, en b�rda f�r min n�sta;
+Lifvets g�fva vill dock �n jag skatta,
+Om fr�n striden, n�ra kyrkan h�llen,
+�n med seger hem den �dle kommer."
+
+N�r den gamle h�rt det sista ordet,
+Gick han ut, som om fr�n gl�d han ilat;
+Aftonrodnan var dock bleknad redan,
+Innan kyrkobyn han hinna kunde.
+S� var byn att se i r�k och aska,
+Som ett stj�rnehvalf af skyar h�rjadt;
+S� l�g kyrkan bortom byn p� kullen,
+Som en ensam stj�rna mellan molnen;
+S� l�g tystnad �fver �de nejden,
+Som ett m�nsken �fver kala h�sten.
+
+Mellan fallna k�mpar, v�n och ov�n,
+Som en skugga �fver sk�rdad �ker
+Gick den gamle. �fverallt var d�den,
+Men af lif ej ens en suck att sp�rjas.
+F�rst vid slutet af den kr�kta g�ngen,
+Mellan �delagda g�rdar banad,
+Satt en yngling, snart f�rbl�dd, vid v�gen
+P� hans bleka kinder fl�g dock rodnad,
+Flyktigt som p� kv�llens silfverskyar,
+Och hans sl�ckta �ga t�ndes �ter,
+N�r han vaknad s�g den gamle nalkas.
+"Hell", han sade, "nu �r l�tt att bl�da,
+En bland m�nga, som det unnats tidigt
+Att f�r fosterlandet d� med seger.
+Hell dig, du som fostrat landets r�ddning,
+Trefaldt hell den �dle; som oss f�rde,
+Ensam m�ktig mer �n vi tillsamman!
+Se, med bruten styrka stod v�r skara,
+Skingrad som en hjord, den ingen leder,
+Ren till d�dens nesa hoppl�s korad.
+Ingen fanns, som ropte folket samman,
+Ingen gaf ett r�d och ingen lyddes,
+F�rrn han syntes, f�rrn ur �knens klyftor
+Tiggarsonen kom med kungapanna
+Och hans r�st, som lj�d till strid, f�rspordes;
+D� fl�g eld igenom hvarje hj�rta,
+Tvekan flydde, honom k�nde alla,
+Och med honom gick v�r tropp mot sv�rden,
+Som en stormvind in i vassen bryter.
+Se mot kyrkan! L�ngt som v�gen r�cker,
+Ligger landets ov�n, som p� �ngen
+Str� vid str�, d�r sk�rdarns lie framg�tt;
+D�r �r banan, som den �dle vandrat,
+Som min blick har f�ljt, sen foten svikit,
+Som min tanke f�ljer �n i d�den."
+Sagdt, och k�mpens �ga slocknar sakta.
+
+S� i stillhet sl�cktes dagen �fven;
+M�nen, nattens sol, den bleka, ensam
+Lyste vandrarns stig till kyrkog�rden.
+N�r den gamle inom muren tr�dde,
+Stod en m�nskoskara mellan korsen,
+Hemsk och tyst, som skaran s�fd d�runder.
+Ingen fanns, som gick ett steg till m�tes,
+Ingen, som ett ord till v�lkomst sade,
+Ingen fanns, som ens med blickar talte.
+N�r den gamle inom ringen tr�dde,
+L�g en yngling f�r hans f�tter slagen,
+L�tt, fast �fversk�ljd af blod, igenk�nd.
+Som en fura, mellan tallar fallen,
+�n i stoftet st�rst och utan like,
+L�g bland fiender, som stupat, hj�lten.
+Men med sammanknutna h�nder, m�ll�s,
+Som af �skan drabbad, stod den gamle,
+Och hans kind var hvit, hans l�ppar sk�lfde,
+Tills hans sorg fick ord och brast i klagan:
+"Nu �r �sen i min stuga bruten,
+Sk�rden p� min teg af hagel h�rjad,
+Nu �r grafven v�rd l�ngt mer �n g�rden.
+Ve mig, att jag s� skall se dig �ter,
+Du, min �lders st�d, min lefnads �ra,
+Sk�nk af himlen, nyss s� stor och h�rlig,
+Nu som sanden, d�r du hvilar, ringa."
+S� i �ngslan knappt den gamle klagat,
+N�r en r�st, som var hans dotters, h�rdes,
+Och hon talte, nyss till st�llet kommen:
+"K�r han var mig, mot mitt hj�rta sluten,
+Dyrbar mer �n annat allt i v�rlden,
+Dubbelt k�r �r mig dock nu den �dle,
+Kall mot jordens kalla sk�te sluten.
+Mer �n lefva, fann jag, var att �lska,
+Mer �n �lska �r att d� som denne."
+
+S� hon sade utan gr�t och j�mmer,
+Framgick stilla till den fallnes sida,
+B�jde kn� och tog sin duk och t�ckte
+Tyst och l�tt hans genomskjutna panna.
+Hemsk och tigande stod k�mpaskaran,
+Lik en skog, d�r ej en fl�kt sig r�rer;
+Tysta stodo nejdens kvinnor �fven,
+Komna dit att sk�da och att s�rja.
+Men den �dla flickan sade �ter:
+"Om dock n�gon ville h�mta vatten,
+Att jag kunde tv� hans anlet blodfritt,
+Stryka �n en g�ng hans lock med handen,
+Se hans �ga, ljuft �nnu i d�den;
+Visa ville jag med fr�jd f�r alla
+Molnets broder, den f�rl�tne tiggarn.
+Som stod upp och blef v�rt hemlands r�ddning."
+
+N�r den gamle s� sin dotter h�rde,
+S�g den �fvergifna vid sin sida,
+Tog med bruten r�st han �ter ordet
+"Ve dig, ve dig, du, min arma dotter!
+Gl�djens gl�dje, sorgens bot och l�ttnad,
+V�rn i n�den, fader, broder, make,
+Allt med honom �r f�r dig f�rloradt,
+Allt du mistat, intet st�r dig �ter."
+
+H�gt i j�mmer brast vid talet skaran,
+Ingen fanns, som stod med t�rl�st �ga;
+Men den �dla flickans t�rar gl�nste,
+Och hon tog den fallnes hand och sade:
+"Ej med klagan skall ditt minne firas,
+Ej likt dens, som g�r och snart skall gl�mmas;
+S� skall fosterlandet dig begr�ta,
+Som en afton gr�ter dagg om sommarn,
+Full af gl�dje, ljus och lugn och s�nger
+Och med famnen str�ckt mot morgonrodnan."
+
+
+
+
+VETERANEN.
+
+Han reste sig ansenlig
+I stugans skymda vr�,
+V�l var han b�jd af �ren,
+Men syntes h�g �nd�;
+F�r�ndrad var han mycket
+I detta �gonblick,
+En �del krigarh�llning
+L�g i hans hela skick.
+
+Rotfattig var han annars
+P� sina gamla dar;
+Fr�n forna tappra strider
+Han hade �rr blott kvar;
+Sen utan hem han irrat
+I m�nga �r f�rut,
+P� R�ik� torp han hamnat
+I Alavo till slut.
+
+Nu reste han sig pl�tsligt,
+Liksom ur slummer v�ckt,
+Begynte kasta af sig
+Sin slitna hvardagsdr�kt,
+Tog p� sin h�gtidskl�dnad,
+Bespard sen m�nga �r,
+Och str�k �t b�da sidor
+Sitt silfverhvita h�r.
+
+S� stod soldaten f�rdig
+Att ut ur stugan g�,
+Helt v�rdnadsv�rd att sk�da
+I dr�kten, gul och bl�,
+Med m�ssingsskodda hatten
+H�gt �fver hj�ssans rand,
+Och d�dens lugn i minen,
+Och vandringsstaf i hand.
+
+D�r ute lyste solen,
+Ej sedd p� m�nga dar,
+Den sjuttonde augusti
+Var sommarvarm och klar,
+Kring f�lt och sj� for vinden
+Med l�tta andedrag;
+Hvart ville gamla krigarn
+P� denna sk�na dag?
+
+Hvart �rnade han styra
+Sin vandring denna g�ng?
+Blef hemmet honom �dsligt,
+Hans plats i vr�n f�r tr�ng?
+Och denna h�gtidskl�dnad,
+Hvi tog han den upp�?
+Var det till Herrans tempel,
+Den gamle t�nkte g�?
+
+Det h�rdes ingen ringning
+Fr�n denna helgedom,
+Och murens port var sluten,
+Och kyrkan st�ngd och tom.
+Hvad skulle man ock g�ra
+Uti Guds hus i dag?
+Den sjuttonde augusti
+Var ingen helgedag.
+
+Dock i den gamles tycke
+H�lls gudstj�nst denna tid,
+Och h�lls den ej i kyrkan,
+S� h�lls den n�st invid;
+Ty kringom den p� h�jden,
+Fr�n mon till insj�ns strand,
+Stred Finlands k�mpaskara
+Just nu f�r kung och land.
+
+Den sjuttonde augusti
+Var sommarvarm och klar,
+Och f�r den forne krigarn
+En h�gtidsdag den var.
+Han gick rakt fram mot kullen,
+D�r Finlands fana h�jts,
+Han ville se Gud tj�nas
+I dag af Adlercreutz.
+
+Han ville h�ra klangen
+Af sv�rden �n en g�ng,
+Den v�lbekanta tonen
+Af f�ltkanonens s�ng,
+F�r minnet �terkalla
+Sin ungdoms kraft och mod
+Och se det nya sl�ktet,
+Hur det h�ll ut i blod.
+
+S� har man tydt hans mening;
+Kanske man den f�rst�tt.
+Dock s�g man ej hans tankar,
+Man s�g hans vandring blott.
+Han gick sin bana fram�t
+Helt lugnt, det m�rkte man,
+Och hann s� kyrkovallen,
+D�r striden hetast brann.
+
+D�r tog han plats vid v�gen
+Och satt och s�g upp�,
+Han s�g mot finska h�ren,
+Mot ryska likas�;
+Hvarhelst de skarpast m�ttes,
+D�r s�gs hans blick bli kvar,
+Och ofta som f�rklaradt
+Hans hela anlet var.
+
+Och blinda kulor hveno
+Kring honom hvarje stund,
+Och d�dens �dla sk�rdar,
+De f�llo i hans rund;
+Han gick dock ej fr�n st�llet,
+Hans lugn var lika gladt,
+Och ingen kula r�rde
+Den gamle, d�r han satt.
+
+Och i best�ndig v�xling,
+Allt efter lyckans lek,
+Omsl�ts han af en skara,
+Som frambr�t eller vek;
+Men hur ock striden hv�lfde,
+Fick gubben ost�rd bli,
+Och v�n och ov�n lika
+Gick v�rdande f�rbi.
+
+Men dagen led, och solen
+Vid v�sterns portar stod,
+D� segrade omsider
+Den finska h�rens mod,
+D� s�gs hvart hinder-brutet,
+Hvar fiende p� flykt,
+Och allt kring gamle krigarn
+Var �ter lugnt och tryggt.
+
+N�r d� den sista truppen
+Br�t ned fr�n kullens topp
+Och drog f�rbi soldaten,
+D� stod han h�grest opp:
+"I unga, tappra s�ner
+Utaf v�r fosterjord,
+Finns n�gon h�r, som aktar
+En gr�nad krigsmans ord?
+
+Stor tack vill han er s�ga
+F�r denna sk�na dag,
+Ty aldrig har han sk�dat
+Ett h�rligare slag.
+Gud vare pris och �ra,
+V�rt folk vet segra �n,
+�n lefver f�drens anda,
+�nnu har landet m�n."
+
+
+
+L�JTNANT ZID�N
+
+Det var den tappre l�jtnant Zid�n,
+Han hade sin egen sed,
+F�r fronten ville han g� allen:
+"Fram�t, mina vasagossar,
+Nu g�ller att hinna med!"
+
+Fr�mst ville han g� hvar fara emot
+Hans folk fick trampa hans str�t.
+Gud n�de den, som var tr�g p� fot,
+S� snart l�jtnanten ropat:
+"Hurra, mina m�n, fram�t!"
+
+S� l�rde han in p� eget vis
+Sin lilla k�cka hop,
+F�rdrog ej trassel och exercis:
+"T�tt efter i fj�ten, gossar",
+Det var hans kommandorop.
+
+Och fram�t s�g han, han s�g sig ej om,
+N�r s� mot faran det bar.
+Hur t�tt i sp�ren hans skara kom,
+Det brukte han s�llan varsna,
+F�rrn midt i striden han var.
+
+F�rst d�, n�r fiendens hop han n�tt
+Och b�rjat hugga och sl�,
+D� s�g han efter, hur flinkt de g�tt,
+Hans k�ra vasagossar,
+Hur n�ra de voro upp�.
+
+Och h�nde d�, att han kring sig fann
+Sin hela kompani,
+D� var allt pr�ktigt, d� ropte han:
+"Hurra, det var flink man�ver,
+Nu �ro vi herrar, vi."
+
+Men gick hans trupp, d� han sj�lf sprang fram,
+Och kom han i strid f�rrn den
+"Gud sig f�rbarme, en s�dan skam!
+Nu hafva de g�tt som paddor,
+Nu blefvo de efter igen."
+
+Han f�rde d� kriget f�rst br�t ut,
+En trupp af femtio man;
+Den hade smultit ihop till slut:
+Med tjugo vasagossar
+Stod nu i h�ren han.
+
+Men om med f�rre och om med fler,
+Det gaf han ej akt upp�,
+Han f�ljde sitt gamla krigsmaner:
+"T�tt efter i fj�ten, bussar,
+Nu g�ller det fart, l�t g�!"
+
+Det var i striden vid Virta bro
+Den sista, d�r han var med;
+P� �gonblicket s�gs allt bero,
+Fahlander, Malm och Duncker,
+De broto mot stranden ned.
+
+D�r stod Tutschkoff med ett tusen man.
+Sex hundra blot hade de.
+"I tre kolonner vi rycka fram",
+Skrek �fverste Fahlander,
+"Hvem hinner fr�mst af de tre?"
+
+De orden h�rde l�jtnant Zid�n,
+Vasserra, det m�rktes snart.
+"Fram�t", s� ropte han, "flinka ben,
+Hurra, mina vasagossar,
+Karl den, som i dag tar fart!"
+
+Det var visst icke den f�rsta g�ng,
+Han ropat till folket s�,
+Men aldrig hade i s�dant spr�ng,
+S� blindt han tillf�rne rusat
+Mot fiendens hop som d�.
+
+F�rrn n�gon annan till anfall kom,
+Tre djupa s�r han f�tt.
+D� br�ts hans kraft och han s�g sig om,
+S�g efter, hvad hj�lp han hade,
+Hur tappert hans bussar g�tt.
+
+Han sj�nk till jorden, han s�g och s�g;
+Det var som f�rtrolladt, nej!
+Hans gamla korpral vid hans sida l�g,
+Hans enda vasagosse,
+De �friga s�g han ej.
+
+Kolonnen kom, den kom helt n�r,
+Han f�ste p� den sin blick:
+"Mitt folk skall v�l finnas i hopen d�r?"
+F�rg�fves, h�ri s�g platt ingen,
+Hans t�lamod f�rgick.
+
+"Nu rycka de andra i seger fram,
+Och de mina synas ej �n.
+Gud sig f�rbarme, en s�dan skam!
+Nu hafva de g�tt som paddor,
+Nu blefvo de efter igen."
+
+Det h�rde hans gamla korporal,
+Slog d�ende �gat opp:
+"H�ll in, herr l�jtnant, med s�dant tal,
+Ej h�fs att om skam h�r orda,
+Ni f�rde en tapper tropp.
+
+Gud gifve, att alla som vi ryckt an,
+D� vore s� m�ngen ej f�lld.
+Nu hafva vi fallit till sista man,
+Ty den fr�msta var vasaflocken,
+Och p� oss gaf fienden eld.
+
+Ni s�g, herr l�jtnant, tillbaks ej mer,
+Sen ni ropat en g�ng fram�t;
+Men vi h�rde er r�st, och vi f�ljde er,
+Och f�rr blef ingen efter,
+�n han stupat p� �rans str�t."
+
+D� h�jde l�jtnanten �nnu sin arm,
+D�r p� blodiga sanden han satt,
+Hans anlet sken, hans s�rade barm
+Steg h�gt i d�dsminuten,
+Han sv�ngde sin slitna hatt:
+
+"Och f�llo de alla f�r �dla s�r,
+F�rrn n�gon dem sprang f�rbi,
+Och voro de fr�mst i sin l�jtnants sp�r,
+Hurra, det var flink man�ver,
+Nu d� vi som herrar, vi!"
+
+
+
+TORPFLICKAN.
+
+Och solen sj�nk, och kv�llen kom, den milda sommarkv�llen,
+Ett sken af mattad purpur g�ts kring bygderna och tj�llen,
+Fr�n dagens m�dor glad och tr�tt en skara landtm�n kom,
+De fyllt sitt v�rf, de v�nde nu till sina hyddor om.
+
+De fyllt sitt v�rf, de gjort sin sk�rd, en dyrbar sk�rd den g�ngen,
+En dj�rf, fientlig krigartrupp var nedgjord eller f�ngen,
+De dragit ut till kamp mot den vid morgonsolens sken,
+N�r allt i seger �ndadt var, d� var det afton ren.
+
+Helt n�ra f�ltet, d�r den st�tt, den l�nga, heta striden,
+Vid v�gen l�g ett litet torp, halft �de d� f�r tiden.
+P� stugans l�ga trappa satt en flicka tyst och s�g,
+Hur skaran kom och drog f�rbi i fridsamt �tert�g.
+
+Hon s�g som den, som s�ker, ser; hvem vet, p� hvad hon t�nkte?
+P� kinden rann en h�gre f�rg, �n aftonrodnan sk�nkte.
+Hon satt s� stilla, men s� varm, s� spanande �nd�,
+Att om hon lyssnat, som hon s�g, hon h�rt sitt hj�rta sl�.
+
+Men truppen gick sin bana fram, och flickan s�g den t�ga:
+Till hvarje led, till hvarje man hon blickade en fr�ga
+En fr�ga, b�fvande och skygg, en fr�ga utan r�st,
+Mer tyst �n sucken sj�lf, som sm�g ur hennes fulla br�st.
+
+N�r hela skaran g�tt f�rbi, de f�rsta som de sista,
+D� svek den arma flickans lugn, d� s�gs dess styrka brista;
+Hon gr�t ej h�gt, men pannan sj�nk mot hennes �ppna hand,
+Och stora t�rar sk�ljde ljuft den friska kindens brand.
+
+"Hvad �r att gr�ta? Fatta mod, �n st�r oss hoppet �ter,
+O dotter, h�r din moders r�st en f�f�ng t�r du gr�ter;
+Den, som ditt �ga s�kte nyss och nu ej �terfann,
+Han lefver �n, han t�nkt p� dig, och d�rf�r lefver han.
+
+Han t�nkt p� dig, han f�ljt mitt r�d att ej g� blindt mot faran,
+Det var mitt tysta afskedsord, d� han drog h�n med skaran.
+Af tv�ng han f�ljde truppen �t, hans h�g var ej att sl�ss,
+Jag vet, han ville icke d� fr�n lifvets fr�jd och oss."
+
+Och flickan s�g med b�fvan opp, ur sorgsna dr�mmar vaknad,
+Det var, som om en aning st�rt det stilla hj�rtats saknad.
+Hon dr�jde ej, hon s�g en g�ng dit�t, d�r striden brann,
+Och sm�g p� v�g och flydde tyst och skymdes och f�rsvann.
+
+En stund fl�t bort, en stund �nnu, det led mot natten redan,
+I skyn sam molnet silfverhvitt, men skymning l�g d�r nedan.
+"Hon dr�jer �n; o dotter, kom, din oro f�f�ng �r,
+I morgon, innan solen gryr, �r ren din brudgum h�r."
+
+Och dottren kom, med tysta fj�t hon nalkades sin moder
+Det blida �gat skymdes nu af inga t�refloder,
+Men hennes hand, till h�lsning r�ckt, var kall som nattens vind,
+Och hvitare �n f�stets sky var hennes svala kind.
+
+"Red mig en graf, o moder k�r, min lefnadsdag �r liden;
+Den man, som fick mitt hj�rtas tro, har flytt med skam ur striden,
+Har t�nkt p� mig, har t�nkt p� sig, har f�ljt ert varningsord
+Och svikit sina br�ders hopp och sina f�ders jord.
+
+N�r skaran kom, och han ej kom, begr�t jag nyss hans �de,
+Jag trodde, att han l�g som man p� f�ltet bland de d�de;
+Jag s�rjde, men min sorg var ljuf, den var ej bitter d�,
+Jag velat lefva tusen �r att honom s�rja f�.
+
+O moder, jag har s�kt bland lik till sista skymt af dagen,
+Men ingen af de slagna bar de k�ra anletsdragen.
+Nu vill jag icke dv�ljas mer p� denna svekets �,
+Han fanns ej bland de d�da d�r, och d�rf�r vill jag d�."
+
+
+
+SVEN DUFVA.
+
+Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och gr�,
+Var med �r �tti�tta ren och var ren gammal d�;
+Nu bodde p� sin torfva han och fick sitt br�d af den
+Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.
+
+Om gubben haft f�rst�nd, han sj�lf, att dela med sig af
+Tillr�ckligt �t en s�dan sv�rm, det vet man ej utaf;
+Dock visst l�r han de �ldre gets l�ngt mer, �n billigt var,
+Ty f�r den son, som sist blef f�dd, fanns knappt en smula kvar.
+
+Sven Dufva v�xte opp likv�l, blef axelbred och stark,
+Slet ondt p� �kern som en tr�l och br�t opp skog och mark,
+Var from och glad och villig st�ds, l�ngt mer �n m�ngen klok,
+Och kunde f�s att g�ra allt, men gjorde allt p� tok.
+
+"I Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig v�l bli?"
+S� talte gubben m�ngen g�ng allt i sitt bryderi.
+D� denna visa aldrig sl�ts, brast sonens t�lamod,
+Och Sven tog till att t�nka sj�lf, s� godt han det f�rstod.
+
+N�r d�rf�r sergeant Dufva kom en vacker dag igen
+Och kuttrade sin gamla ton: "Hvad skall du bli, o Sven?"
+S�gs gubben, ovan f�rr vid svar, bli helt f�rskr�ckt och flat,
+N�r Sven l�t upp sin breda n�bb och svarte: "Jo, soldat!"
+
+Den �ldrige sergeanten log f�raktligt dock till slut:
+"Du, slyngel, skulle f� gev�r och bli soldat, vet hut!"
+"Ja", mente gossen, "h�r g�r allt helt afvigt mig i hand;
+Kanske det mindre konstigt �r att d� f�r kung och land."
+
+Den gamle Dufva h�pnade och gr�t helt r�rd en t�r;
+Och Sven, han tog sin sack p� rygg och gick till n�rmsta k�r.
+M�lfyllig var han, frisk och sund, allt annat s�gs f�rbi,
+Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani.
+
+Nu skulle Dufva f� sig pli och l�ras exercis,
+Det var en lust att se d�rp�, det gick p� eget vis.
+Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek,
+Men hans rekryt f�rblef sig lik vid allvar som vid lek.
+
+Han var visst outtr�ttelig, om n�nsin n�gon ann',
+Han stampade, att marken skalf, och gick, s� svetten rann;
+Men roptes v�ndning �t ett h�ll, d� slog han bom p� bom
+Tog h�ger-om och v�nster-om, men st�ndigt rakt tv�rtom.
+
+Gev�r p� axel l�rde han, gev�r f�r fot ocks�,
+Att skyldra, f�lla bajonett, allt tycktes han f�rst�;
+Men roptes skyldra, f�llde han som oftast bajonett,
+Och skreks gev�r f�r fot, fl�g hans p� axeln lika l�tt.
+
+S� blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring,
+Enhvar, bef�l och manskap, log �t detta underting;
+Men han gick trygg sin j�mna g�ng, var t�lig som f�rut
+Och v�ntade p� b�ttre tid,--och s� br�t kriget ut.
+
+Nu skulle truppen bryta opp, d� blef o fr�ga st�lldt,
+Om Dufva kunde anses klok och tagas med i f�lt.
+Han l�t dem prata, stod helt lugn och redde saken s�:
+"Om jag ej f�r med andra g�, f�r jag v�l ensam g�."
+
+Gev�r och r�nsel fick han dock beh�lla, �fven han,
+Fick vara dr�ng d�r man h�ll rast, soldat, d�r striden brann;
+Men sl�ss och passa opp gick allt med samma j�mna st�t,
+Och aldrig blef han kallad r�dd, blott tokig mellan�t.
+
+P� �tert�g var Sandels stadd, och ryssen tr�ngde p�;
+Man drog sig undan steg f�r steg l�ngs stranden af en �.
+Ett stycke fram p� h�rens v�g gick �fver �n en sp�ng,
+D�r stod en liten f�rpost nu, knappt tjugu man en g�ng.
+
+Som den var s�nd i �ndam�l att bota v�gen blott,
+L�g den i ro, sen det var gjordt, l�ngt skild fr�n hugg och skott,
+Tog f�r sig i en bondg�rd d�r allt, hvad den kunde f�,
+Och l�t Sven Dufva passa opp, ty han var med ocks�.
+
+Men pl�tsligt blef det annat af, ty utf�r n�rmsta brant
+I sporrstreck, p� en l�ddrig h�st, kom Sandels' adjutant:
+"Till bryggan, gossar", ropte han, "f�r Guds skull, i gev�r!
+Man sport, att en fientlig trupp vill �fver �lfven d�r."
+
+"Och, herre", talte han till den, som f�rde folket an,
+"Rif bron, om ni det kan; om ej, s� sl�ss till sista man!
+Arm�n �r s�ld, om fienden h�r slipper i v�r rygg.
+Ni skall f� hj�lp, genralen sj�lf, han, ilar hit, var trygg!"
+
+Han fl�g tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned,
+N�r h�gt p� andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
+Den vidgades, den t�tnade, den lade an, det small;
+Dess allra f�rsta salfva ren blef �tta finnars fall.
+
+Det var ej godt att dr�ja mer, man sviktade enhvar.
+�nnu en �ska, och man s�g blott fem kamrater kvar.
+D� lydde alla, n�r det lj�d: "Gev�r i hand, retr�tt!"
+Sven Dufva blott tog miste han och f�llde bajonett.
+
+�n mer, hans sv�ngning till retr�tt gick ock besatt p� sned,
+Ty l�ngt ifr�n att dra sig bort, br�t han p� sp�ngen ned.
+D�r stod han axelbred och styf, helt lugn p� gammalt vis,
+Beredd att l�ra hvem som helst sin b�sta exercis.
+
+Det dr�jde heller l�nge ej, f�rrn han den visa fick,
+Ty bron s�gs fylld med fiender i samma �gonblick.
+De r�nde p�, man efter man, men �t enhvar, som kom,
+Gafs h�ger-om och v�nster-om, s� att han damp tv�rtom.
+
+Att st�rta denna j�tte ned var mer, �n arm f�rm�tt,
+Och st�ndigt var hans n�rmsta man hans skygd mot andras skott;
+Dock dj�rfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
+D� syntes Sandels med sin flock och s�g, hur Dufva slogs.
+
+"Bra, bra", han ropte, "bra, h�ll ut, min k�cka gosse du.
+Sl�pp ingen dj�fvul �fver bron, h�ll ut en stund �nnu!
+Det kan man kalla en soldat, s� skall en finne sl�ss.
+Fort, gossar, skynden till hans hj�lp! Den d�r har r�ddat oss."
+
+Tillintetgjordt fann fienden sitt anfall innan kort,
+Den ryska truppen v�nde om och drog sig l�ngsamt bort;
+N�r allt var lugnt, satt Sandels af och kom till stranden ned
+Och fr�gte, hvar den mannen fanns, som stod p� bron och stred.
+
+Man viste p� Sven Dufva d�. Han hade k�mpat ut,
+Han hade k�mpat som en man, och striden, den var slut;
+Han tycktes hafva lagt sig nu att hvila p� sin lek,
+V�l icke mera trygg �n f�rr, men mycket mera blek.
+
+Och Sandels b�jde d� sig ned och s�g den fallne an,
+Det var ej n�gon obekant, det var en v�lk�nd man;
+Men under hj�rtat, d�r han l�g, var gr�set f�rgadt r�dt,
+Hans br�st var tr�ffadt af ett skott, han hade ren f�rbl�dt.
+
+"Den kulan visste, hur den tog, det m�ste erk�ndt bli",
+S� talte generalen blott, "den visste mer �n vi;
+Den l�t hans panna bli i fred, ty den var klen och arm.
+Och h�ll sig till hvad b�ttre var, hans �dla, tappra barm."
+
+Och dessa ord, de spriddes sen i h�ren vidt och bredt,
+Och alla tyckte �fverallt, att Sandels talat r�tt.
+"Ty visst var tanken", mente man, "hos Dufva knapp till m�tt;
+Ett d�ligt hufvud hade han, men hj�rtat, det var godt."
+
+
+
+VON KONOW OCH HANS KORPORAL.
+
+"Och har jag icke dragit dig upp ur dyn
+Allt f�r det m�kret d�r kring ditt �gonbryn,
+Och har jag icke skaffat dig l�n och stat
+Och gjort dig till korpral fr�n gemen soldat?
+
+Och har du ej f�tt st� i hvarenda strid
+Som en kamrat och like mig n�rmst invid.
+Och har jag ej ber�mt dig som f�rm och rask?"
+S� talte Konow vredgad till korpral Brask.
+
+"Nu h�rs om dig ej annat �n klagom�l,
+Hvar m�nska talar om hur du blifvit b�l;
+Soldaten sl�r du, d�r han som b�st kl�r skott,
+Och g�r med tv� tuggbussar af h�gf�rd blott."
+
+Men Brask, han h�rde butter majorens tal:
+"V�l var jag intet f�rr och �r nu korpral,
+Men hvad jag �r, det blef jag f�r trofast mod
+Och drogs ej upp ur dy, herr major, men blod.
+
+Om jag sl�r till n�'n g�ng, �r ej ont d�ri,
+Jag g�r som m�ngen annan, jag g�r som ni,
+Och brukte herr majoren h�r ensam sl�,
+L�t jag de andra smeka och slog ocks�.
+
+Jag tuggar tvenne bussar, som hvar man ser,
+Det g�r jag allt f�r hedern att st� n�rmst er;
+Men �r det s�, att �ran er syns f�r klen,
+S� tar jag bort den andra och g�r med en."
+
+Och Konow sp�nde blicken, som han var van:
+"Du �r en pr�ktig pojke och stursk som fan,
+Blif, som du var, min n�rmaste man och kund,
+En s�dan har man gagn af i n�dens stund."
+
+Snart stod ett slag; d� br�t med sin j�garked
+Von Konow in i skogen, och Brask var med;
+Korpraln var m�rk att sk�da, och hans major,
+Han h�ngde nedra l�ppen och sk�t och svor.
+
+I fyra runda timmar han redan tr�tt,
+Och allt gick �n aff�ren p� samma s�tt.
+Han s�g f�r f�, som stupat d�r han gick fram,
+Och fienden kom unnan fr�n stan till stan.
+
+"F�rd�mdt", s� r�t han �ter, "det g�r ej bra,
+Jag ser, hur barken ryker fr�n tallarna,
+Men ryssen st�r bredvid dem; och han g�r fri,
+Hvar �r ert �ga, gossar, hur sikten I"
+
+Han fick knappt ur mustaschen sitt sista ord,
+N�r f�r en trumf af Brasken han damp till jord;
+Det var dock n�stan mera �n svar p� tal,
+Det hade han ej v�ntat af sin korpral.
+
+Upp sprang han, drog sin v�rja, af vrede blek:
+"Hvad har du underst�tt dig, krabat?" han skrek,
+"Nu skall dig dj�fvuln taga med hull och h�r,
+D� midt i v�rsta striden, din chef du sl�r."
+
+Men korpral Brask stod lugn i sitt gamla skick.
+"H�ll in er v�rja, herre, ett �gonblick,
+Tills jag f�tt m�ta honom hans sk�ppa full.
+Som h�ll p� er och sk�t, d� jag slog er kull."
+
+Med dessa ord han lade gev�ret an.
+I samma stund s�g Konow en sk�ggig man,
+Bakom en buske st�rta till marken ned,
+Knappt tjugu alnar l�ngt fr�n hans j�garked.
+
+"Och var det den, hvars kula mig pep f�rbi
+Det �gonblick, jag f�ll, m� vi v�nner bli.
+Ett tag som ditt, det kallar jag karlatag,
+Och aldrig l�r jag gl�mma det, t�nker jag."
+
+Nu lefver Brask hos Konow sen m�nga �r,
+Den ena g�r alltj�mt d�r den andra g�r.
+Som k�ra v�nner f�r man dem ofta se,
+Och n�stan lika ofta s� tr�ta de.
+
+
+
+DEN D�ENDE KRIGAREN.
+
+F�rsvunnen var en blodig dag,
+Det var p� Lemos strand,
+De slagnas sista andedrag
+Ren tystnat efter hand;
+Det m�rknade kring land och haf
+Och lugn var natten som en graf.
+
+Vid br�dden af den dunkla v�g,
+Som sk�dat dagens strid,
+En gammal krigare man s�g,
+En man fr�n H�glands tid;
+Hans panna l�g mot handen st�dd,
+Hans kind var blek, hans barm f�rbl�dd.
+
+Ej kom en v�n, som kunde f�
+Hans sista afskedsord,
+Ej var den jord, han bl�dde p�,
+En �lskad fosterjord.
+Hans hembygd Volgas b�lja skar;
+En hatad fr�mling h�r han var.
+
+Hans �ga lyftes opp ibland,
+Fast slocknande och matt.
+P� samma sl�tt, p� samma sand,
+Helt n�ra d�r han satt,
+En halft f�rstelnad yngling l�g;
+Han s�g p� honom, n�r han s�g.
+
+N�r kulan hven, n�r striden brann,
+N�r b�das blod rann varm,
+Med vredens eld de m�tt hvarann
+Och pr�fvat sv�rd och arm.
+Nu s�kte ej den unge strid,
+Nu h�ll den gamle k�mpen frid.
+
+Men natten skrider mer och mer,
+Man h�r ett �rslags sus,
+Och m�nen g�r ur moln och ger
+Den hemska nejden ljus;
+D� syns en julle t�tt vid strand,
+En ensam flicka ror i land.
+
+En fridl�s v�lnad lik, hon steg
+I sp�r, d�r d�den g�tt.
+Hon gick fr�n lik till lik och teg,
+Hon tycktes gr�ta blott.
+Med h�pnad hennes tysta t�g
+Den gamle, v�ckt ur dvalan, s�g.
+
+Dock mera mildt med hvar minut,
+F�r hvarje steg, hon tog,
+Och mera tankfullt �n f�rut
+Hans sorgsna �ga log.
+En aning grep hans hj�rta visst,
+Han tycktes veta, hvad hon mist.
+
+Han tycktes v�nta: och hon kom,
+Som om ett bud hon h�rt,
+S� tyst, s� lugnt, s� visst, som om
+En ande henne f�rt.
+Hon kom. Vid nattens bleka sken
+Hon s�g den fallne svensken ren.
+
+Hon s�g, och ropte h�gt hans namn,
+Det kom ej svar igen;
+Hon sj�nk emot hans �ppna famn,
+Men sl�ts ej mer af den.
+Hans genomstungna br�st var kallt,
+Och stumt var allt, f�rvissnadt allt.
+
+D�, s�ger s�ngm�n, f�ll en t�r
+Upp� den gamles kind,
+D� talte han ett ord, hvars sp�r
+F�rsvann i nattens vind,
+D� stod han upp, ett steg han tog
+Och hann till flickans fot och dog.
+
+Hvad sade v�l hans sorgsna blick,
+Hans ord, ej tydda �n?
+Den t�r, som ur hans �ga gick,
+Hvad mening l�g i den?
+Och n�r till flickans fot han hann
+Och f�ll och dog, hvad t�nkte han?
+
+Var det f�r hj�rtats frid kanske,
+Han h�jde �n sin r�st?
+Var det en b�n, han ville be
+Till ett f�rsonligt br�st?
+Begr�t han m�nskans h�rda lott
+Att pl�ga och att pl�gas blott?
+
+Han kom fr�n ett fientligt land
+En ov�ns sv�rd han bar;
+Dock fatta, broder, r�rd hans hand
+Och minns ej, hvad han var;
+O, blott p� lifvet h�mnden ser,
+Vid grafven hatar ingen mer.
+
+
+
+OTTO VON FIEANDT.
+
+Fr�n Kristina var en man,
+Otto Fieandt hette han,
+F�ddes �ldst bland br�der alla,
+D�raf l�rde han befalla;
+
+Var i kriget, det �r sant,
+Endast �fverstel�jtnant,
+Hade med arm�n f�tt vandra,
+Om han kunnat lyda andra.
+
+Men han gick sin egen stig,
+Bar sitt hufvud sj�lf f�r sig,
+Kunde under ingen vara,
+Fick ock d�rf�r egen skara.
+
+Nu s� h�r, hur han s�g ut:
+Kl�dd han gick i gr� syrtut,
+Den var sydd p� hemloft-skullen.
+Och af egna f�r var ullen.
+
+�fverst p� hans hj�ssa satt,
+Sliten blank, hans faders hatt,
+�rfd vid Villmanstrand p� n�set,
+D�r hans farfar bet i gr�set.
+
+L�gg d�rtill i vintertid
+F�rskinnsp�ls, helt kort, men vid
+Becks�msstofflor sist p� foten,
+S�dan red han framf�r roten.
+
+Hj�lte var han ej just s�,
+Att han nu dugt ses upp�;
+Andra tider, andra seder,
+Fieandt bar f�r djup sin heder.
+
+Bar sitt sv�rd som bihang blott,
+Gud vet, om han sk�t ett skott
+Under hela l�nga kriget;
+Visst �r, att det �r f�rtiget.
+
+J�rn och st�l och krut och bly
+D�rom fick hans trupp sig bry.
+Den h�ll primen, han h�ll basen,
+Gubbens vapen var karbasen.
+
+N�r han gick med den i hand,
+Kl�mde till f�r kung och land,
+Var han seg som gamla eken,
+Blef ej g�rna tr�tt af leken,
+
+Kunde sl�ss fast hela dan,
+Brydde sig om segern fan,
+Ville blott ge drift �t striden,
+D�rtill var hans kantschuk vriden.
+
+Finnen, visste han helt godt,
+�r f�r trygg f�r att ha br�dt,
+Ville d�rf�r hj�lpa arten,
+Icke modet, endast farten.
+
+Pipa skulle dock han ha,
+Eljest var det aldrig bra;
+Men med r�ken frisk i munnen
+Slogs han gladt, fast �fvervunnen.
+
+Ofta midt bland vapnens brak
+Tog han d�rf�r ny tobak,
+L�t sin n�rmsta busse bida
+Och sl� eld, f�rrn han fick strida.
+
+N�r han sen i hopen stod,
+�fversk�ljd af svett och blod,
+Gjorde med sin dagg f�rs�ken
+Och ur bottnets djup s�g r�ken.
+
+Fick sin trupp i ordning st�lld,
+Bajonetten vackert f�lld
+Och br�t in i v�rsta kl�mman,
+Var han som p� eget hemman.
+
+Talte finska som en tolk,
+Skrek som �t sitt arbetsfolk;
+En fick pris, en ann' en skrapa,
+Ingen fick st� lat och gapa.
+
+D�, s� s�ga �n hans m�n,
+Var ej godt f�r fienden,
+D� var gubben lik hin onde,
+Annars var han som en bonde.
+
+S�dan kom han med sin flock,
+Samma pipa, samma jack,
+Efter m�nga h�rda strider
+Fram till Karstula omsider.
+
+Hela finska h�rens hopp
+Hvilade p� denna tropp,
+Knappt tolf hundra man numera;
+Vlastoff kom med trefaldt flera.
+
+Hurtig lek det skulle bli,
+Fieandt stoppade uti,
+Pr�fvade sin dagg mot klacken
+Och begynte strax attacken.
+
+Sexton timmar h�ll han ut,
+D� fick gubben stryk till slut,
+M�ste dra sin trupp ur flamman
+Och ge dj�fvulen alltsamman.
+
+Det f�rt�ljs om honom d�,
+Att han rakt sl�t opp att sl�,
+Tryckte djupt sin hatt p� pannan
+Och blef spak som trots en annan.
+
+S� till M�tt�nen han red,
+S�g blott styft mot sadeln ned,
+H�ll sin h�gra hand vid brickan;
+Pipan, den l�g gl�md i fickan.
+
+Hvad han satt och t�nkte p�,
+Kunde ingen r�tt f�rst�,
+Med sig sj�lf blott h�ll han gille,
+L�t sitt folk g�, som det ville.
+
+N�r han kom till Lintulaks,
+Bad han om en halmk�rf strax,
+S�kte s�mn p� all sin m�da,
+Smakte ej en bit till f�da.
+
+S�dan sl�t han denna dag;
+N�sta morgon, tre vid lag,
+Sen han f�tt en smula blunda,
+Var han ren helt annorlunda.
+
+Var mest s�som vanligt f�rr,
+Tittade ur stugans d�rr,
+Lika skarp som f�rr i synen,
+Och drog valk vid �gonbrynen.
+
+Tog en p�rla, f�rrn han for,
+Sn�ste till sin yngre bror,
+Gaf vid �n en �rfil redan,
+R�kte friskt i Perho sedan.
+
+Gud vet eljest, hur det �r.
+V�l beh�fs i f�lt gev�r,
+Men att s�som Fieandt strida
+Kan v�l ocks� ha sin sida.
+
+D�rf�r s�ga ock hans m�n,
+N�r det v�ckes fr�ga �n
+Om de tusende besv�ren,
+Landets fall och hufvudh�ren:
+
+"Annorlunda kriget g�tt,
+Om en general man f�tt,
+Som f�rst�tt v�rdera tiden,
+Och som r�kt tobak i striden."
+
+
+
+SANDELS.
+
+Sandels, han satt i Pardala by,
+�t frukost i allsk�ns ro.
+"I dag, ett slaget, blir striden ny,
+Det skall g�lla vid Virta bro.--
+Herr pastor, jag l�tit kalla er hit.--
+Var god, foreller en bit!
+
+Jag t�nkt beh�lla er hos mig i dag,
+Det �r s� min �nskan och plikt:
+Ni k�nner trakten h�r b�ttre �n jag
+Och kan ge mig notiser af vikt.
+Var trygg, vi skola ej lukta blod.--
+Ett glas? Maderan �r god.
+
+Tutschkoff har s�ndt mig ett v�nligt bud,
+Att v�r vapenhvila �r slut.
+L�t maten smaka er! S�s, min Gud!
+D� vi �tit, rida vi ut.--
+Vi m�ste n�jas med hvad vi f�,--
+Kanske ni befaller marg�?"
+
+Det kom ett bud, ett ilbud kom:
+"Den �r bruen, v�r konvetion;
+Brusin har v�ndt med v�r f�rpost om,
+Man hinner ej rifva bron.
+V�rt ur var tolf, och vi f�ljde det,
+Men den ryska klockan �r ett."
+
+Sandels, han satt och smorde sitt kr�s,
+�t friskt, som �m intet h�ndt.
+"F�rs�k, herr pastor! En d�b p� g�s?
+Den �ter man excellent.
+Det �r Dolgoruki, som br�dskar igen;
+Ett glas till hans �ra, min v�n!"
+
+Men budet talte: "Herr general,
+F�r jag bringa tillbaka ett svar?"
+"Jo, s�g Fahlander, att bron �r smal
+Och att batterier han har.
+Han m� h�lla ut d�r en timme, en half.--
+Herr pastor, kotlett af kalf?"
+
+Ilbudet for, en sekund f�rlopp,
+Och en ryttare syntes igen:
+Som en blixt han spr�ngde till trappan opp,
+I ett spr�ng var han nere p� den;
+Hans yttre r�jde en ung l�jtnant,
+Det var Sandels' adjutant.
+
+Han skyndade in i salen, han stod
+F�r sin chef med l�gande blick.
+"Herr genral, det har flutit str�mmar af blod,
+Blod kostar hvar �gonblick.
+V�r h�r har mod, men den hade det mer
+P� en half mil n�rmare er."
+
+Sandels, han s�g p� den komne f�rstr�dt:
+"Bevars, ni �r varm som en ugn.
+Ni har s�kert ridit er hungrig och tr�tt,
+Kom, hvila en stund, var lugn.
+Man m�ste t�nka p� hunger och t�rst,
+Se h�r, genever till f�rst?"
+
+L�jtnanten dr�jde. "V�r kamp blir h�rd,
+Man forcerar med framg�ng bron,
+V�r f�rtrupp sviktar i Kauppila h�rd,
+D�r den trycks af en hel bataljon,
+Arm�n �r best�rt, allt �r p� sin hals;
+Hvad order ges, hvad befalls?"
+
+"Jo, att ni s�tter er vackert ned
+Och f�r er kuvert i skick;
+Och sen ni f�tt den, s� �t i fred,
+Och sen ni �tit, s� drick,
+Och sen ni druckit, s� �t �n mer,
+D�r har ni order, jag ber."
+
+Harm brann i den unga krigarens sj�l,
+Af dess flammor hans �ga sken.
+"General, jag �r skyldig er sanning, n�v�l,
+Ni f�raktas af hela arm�n.
+Hos hvarenda soldat en tanke jag fann,
+Att ni �r v�r fegaste man."
+
+Sandels, han f�llde sin gaffel, han teg,
+Brast �ndtligt i gapskratt ut.
+"Hur var det, herre, �r Sandels feg,
+S�ger man s�? �h hut!
+Min h�st, l�t sadla min �dla Bijou!
+Herr pastor ni f�ljer ej nu."
+
+Det var storm, det var brak, det var strid p� den strand,
+D�r den Sandelska h�ren var st�lld,
+I ett r�kmoln svepte sig vatten och land,
+Och ur molnet blixtrade eld,
+Som af �skor d�nade rymdens hvalf,
+Och den blodiga marken skalf.
+
+D�r stod vid sitt br�stv�rn Finlands tropp,
+S�g trotsigt faran emot;
+Men fr�n rote till rote en hviskning lopp,
+Man h�rde ett d�mpadt knot:
+"Han �r borta, han g�mmer sig undan igen,
+Generalen synes ej �n."
+
+Men han syntes, han kom. Vid sitt fr�msta standar
+P� redutten han stannade nu,
+Och hans �ga var lugnt och hans panna var klar
+Och han sken p� sin �dla Bijou,
+Och han satt or�rlig med tub i sin hand
+Och betraktade brygga och strand.
+
+Och han s�gs p� sin springare l�ngt ifr�n,
+Och som tusendes g�llde hans fall,
+Och f�rdubbladt h�rdes kanonernas d�n
+Fr�n fientliga strandens vall,
+Och det lj�d kring hans hj�ssa af kulor ett hvin
+Men han �ndrade icke en min.
+
+Och den tappre Fahlander, han dr�jde ej mer,
+Till sin chef p� redutten han red:
+"General, man har m�rkt er, man m�ttar p� er,
+Det g�ller ert lif, rid ned!"
+"Ned, ned, general, er fara �r v�r",
+Skrek stormande hela hans k�r.
+
+Sandels, han r�rde sig ej fr�n sin ort,
+Till sin �fverste talte han stolt:
+"�r det fruktan, det skriker, ert folk, s� f�rgjodt?
+Om det sviktar i dag, �r det s�ldt.
+Men v�lan, ett f�rs�k! Var beredd till aff�r,
+P� minuten �r fienden h�r."
+
+Den ringa hop, som vid Kauppila stod,
+Af tusen fiender tryckt,
+Den hade k�mpat med hj�ltemod,
+Men den nalkades nu i flykt.
+Den hann generalens batteri,
+Den st�rtade honom f�rbi.
+
+Han r�rde sig ej, stolt dr�jde han kvar,
+Som han sutit, satt han �nnu,
+Och hans �ga var lugnt, och hans panna var klar,
+Och han sken p� sin �dla Bijou,
+Och han m�tte den h�r, som i segrande lopp
+Mot hans eldar rusade opp.
+
+Och han s�g den komma, den kom helt n�r,
+Men p� faran ej akt han gaf,
+Och han s�ktes af d�dar fr�n tusen gev�r,
+Men han tycktes ej veta d�raf;
+Han s�g p� sitt ur, han bidde sin tid,
+Han satt som i djupaste frid.
+
+Men den kom, den minut, som han v�ntat, och nu
+Till sin �fverste spr�ngde han ned:
+"�r det f�rdigt, ert folk, �r det likt sig �nnu,
+Skall det veta att bryta ett led?
+Jag har l�tit de stormande yfvas; v�lan,
+Vr�k undan dem nu som en man!"
+
+Det var sagdt, det var nog, det beh�fdes ej mer,
+Det blef fr�jd, det blef jublande rop.
+Sex hundrade krigare stormade ner
+Mot den trotsande fiendens hop,
+Och den vr�ktes tillbaka, pluton f�r pluton,
+Tills den f�ll nedtrampad vid bron.
+
+Sandels, han kom till sin h�r i galopp,
+D�r vid stranden den segrande stod.
+D� hans hvita Bijou bland lederna lopp,
+I sin sn�glans purprad med blod,
+Och genralen med tjusningens eld i sin sj�l
+Gladt h�lsade trupp och bef�l;
+
+D� spordes ej mer ett smygande knot,
+En hviskning, bister och dof,
+Nej, ett jubel stormade honom emot,
+Och i jublet h�rdes hans lof,
+Och det roptes af r�ster till tusendetal:
+"Hurra f�r v�r tappra genral!"
+
+
+
+DE TV� DRAGONERNE.
+
+St�l s� hette en, den andra
+Gick i f�lt med namnet Lod;
+B�da liknade hvarandra
+S� i kraft som mod.
+Samma trakt vid Saimens str�nder
+Hade fostrat dem,
+Gnabbats hade de som fr�nder,
+Bott i samma hem.
+
+Och dragoner hade b�da
+Blifvit sen p� samma dag,
+Delat troget hvarje v�da
+I hvartenda slag,
+Gnabbats �n som stridskamrater,
+Huggits man mot man,
+Allt om �ran att i dater
+�fverg� hvarann.
+
+Snart i rykte framom alla
+I skvadronen stodo de;
+Ingen v�gade sig kalla
+B�ttre, tapprare.
+Till korpraler af bef�let
+Gjordes snart de tv�,
+Men emellan dem blef gr�let
+Icke slut �nd�.
+
+Hvad dem eggat som gemena,
+Samma t�flan fanns �n kvar,
+�nnu var alltj�mt den ena,
+Hvad den andra var.
+B�da stodo lika n�ra
+Ett gemensamt m�l:
+Hvar g�ng Lod blef n�mnd med �ra,
+N�mndes �fven St�l.
+
+Lyckan sv�ngde dock omsider,
+Att den ena seger vann:
+Lod gick fri i alla strider,
+St�l blef s�rad, han
+D�md till hvila p� det s�ttet,
+L�g han tyst och led,
+L�g som sjuk p� lasarettet,
+D� kamraten stred.
+
+L�nga m�nar af el�nde
+Hade sm�ningom dock flytt,
+Och den tappre �terv�nde
+Till sin trupp p� nytt;
+Men d� stod han fr�mst ej mera,
+Som han fordom stod;
+F�r hans likar g�llde flera,
+Och medalj bar Lod.
+
+St�l, han s�g kamratens lycka,
+H�rde, hur hans rykte steg;
+Hvad hans hj�rta kunde tycka,
+Spordes ej, han teg,
+L�t ett ord ej det f�rr�da,
+Ej ett anletsdrag.
+Nu p� str�ft�g hade b�da
+H�llit ut en dag.
+
+Gjordt var allt, som borde g�ras,
+Det blef tid att v�nda om.
+Pl�tsligt s�gs ett stoftmoln r�ras,
+En kosackhop kom.
+Lod tog ordet: "Sv�ng, ty faran
+Skall dock gagnl�s bli;
+Broder, fem man stark �r skaran,
+Tv� blott �ro vi."
+
+St�l, han log ett h�nfullt l�je
+"Du har talat klokt och r�tt;
+Bl�da f�r du, om vi dr�je,
+Hittills slapp du det.
+G�, jag m�ter ensam skocken,
+F�rrn den hinner oss,
+Du, som b�r medalj p� rocken,
+�r f�r god att sl�ss."
+
+Sagdt; sin sabel s�gs han skaka,
+Spr�ngde af med stolt f�rakt,
+Och han s�g sig ej tillbaka
+Sen sitt ord han sagt.
+P� den harm, kamraten r�jde,
+F�ga akt han gett';
+Om han f�ljde, om han dr�jde,
+Var f�r honom ett.
+
+K�mpa vill han, icke stanna,
+Fram till m�let b�r hans f�rd;
+St�ppens son med blodig panna
+Pr�fvar ren hans sv�rd;
+D�dsrop gny, pistoler knalla,
+V�n vill h�mnas v�n;
+Midt i skocken, h�gst bland alla,
+Syns dragonen �n.
+
+�ndtligt tycks dock lyckan svika;
+Segrarn segrar icke mer,
+H�st och ryttare tillika
+Hafva st�rtat ned.
+F�f�ngt �n i stoftet brottas
+K�mpens starka arm,
+Fyra blanka pikar m�ttas
+Mot den fallnes barm.
+
+Stum och bister hotar d�den,
+En sekund blott �frig �r;
+Finns ej mera hj�lp i n�den?
+V�nta, Lod �r d�r.
+Han har kommit, spr�ngd �r ringen,
+Sluten kring hans v�n;
+P� den fallne aktar ingen,
+Allt �r strid igen.
+
+En har stupat af de fyra,
+Se, d� s�ras �fven Lod;
+�gonblicken �ro dyra,
+Str�mvis spills hans blod;
+Styrkan ren hans arm f�rl�ter,
+Segerns hopp har flytt;
+D� �r St�l p� f�tter �ter
+Och i kamp p� nytt.
+
+Den blef kort, s� ryktet s�ger;
+Samma rykte n�mner om
+Att till Sandels i hans l�ger
+Lod om kv�llen kom.
+Lugnt med sin medalj i n�fven
+Steg dragonen in:
+"Gif �t St�l en penning �fven,
+Eller tag ock min!"
+
+
+
+GAMLE HURTIG.
+
+Aldrig brusto ord vid bivuaken,
+D�r den gamle Hurtig blott var med;
+Ofta satt han l�ngt p� natten vaken,
+Talande om krig och fred,
+T�nde j�mt sin korta pipa an
+Och f�rgat den �ter, b�st den brann.
+
+Tredje Gustaf var hans man. "Hvad strider
+H�ll ej han med Rysslands stolta fru?
+Mina v�nner, det var andra tider
+F�r soldaten d� �n nu;
+Kungen sj�lf stod med i r�k och blod
+Nu �r d�rtill en marskalk f�r god.
+
+Tron mig, om hans herrar blott ej vikit
+Fr�n hvad plikt och mod och �ra bj�d,
+Hade aldrig segern honom svikit;
+Nu blef trol�shet hans d�d;
+Det �r v�rldens tack, och den �r tung,
+Det var synd med s�dan st�tlig kung.
+
+N�r vid Anjala i upprorsskocken
+Han h�ll tal, hur mild var ej hans ton?
+Korpral Sv�rd n�p kungen tyst i rocken:
+'F�r jag svansa dit kanon?'
+'Nej, min gosse', svarte han helt blid,
+'L�t oss v�nta, det blir �n v�l tid.'"
+
+S� alltj�mt med s�gner, lika dessa
+Satt den gamle vid sin vaktelds gl�d,
+Gr�a lockar h�ljde ren hans hj�ssa,
+Men �nnu var kinden r�d;
+Yngre var han dock i Gustafs dar.
+Nu till Oravais han kommen var.
+
+Det var natten f�r det stora slaget,
+I den vilda skogen h�ll man hof.
+S�mn var s�llspord �fver hufvud taget,
+Men den gamle Hurtig sof;
+Han, som vakat f�rr till sista man
+Hade somnat nu f�rrn n�gon ann'.
+
+N�gon stund likv�l af kv�lln han sutit
+Lutad stilla mot en furas stam,
+T�ndt sin pipa och i klagan brutit
+Om hur kriget gick bakfram
+Hur han n�dgats t�nka ut ett s�tt
+Att f� slut en g�ng p� sin retr�tt.
+
+"Att g� undan", s� de fallit, orden,
+"Har man l�rt sig nog och l�r sig �n.
+Sprungit har man en g�ng f�rr mot norden
+Och �r nu p� spr�ng igen.
+Fly, det �r det usla hopp, man har,
+Och att en g�ng stanna, Gud vet hvar.
+
+Nu blir strid likv�l, s� snart det dagas,
+D� �r tid att b�rja annan sed.
+Den, som vill, m� h�rda ut att jagas,
+Hurtig kan ej mer d�rmed;
+Han har sakta b�rjat blygas ren
+Att ej hafva tr�ttnat l�ngesen.
+
+Jagas, br�der, skall ej gubben mera,
+Han har hunnit r�d p� gamla dar.
+B�sta konsten mot att retirera
+�r helt enkelt att st� kvar;
+Den, som l�rt sig denna konst en g�ng,
+Han kan ta farv�l af allt sitt spr�ng."
+
+Sen han sagt det, hade lugnt han knutit
+Sina armar �fver br�stet blott,
+Och mot tr�det, vid hvars stam han sutit,
+S�nkt sig tyst och somnat godt,
+Somnat utan sorg och hufvudbry
+P� sin sk�na konst att aldrig fly.
+
+N�sta afton hade Finlands skara
+K�mpat ut sin sista h�rda strid;
+Slut var kraften att v�rt land f�rsvara,
+Tiden var en sorgens tid;
+H�ren, krossad lik en bruten v�g,
+Hade b�rjat nu sitt �tert�g.
+
+Hvar den syntes, s�gs blott dyster sm�rta,
+H�rdes blott en klagan, djup och dof;
+Lugn fanns ej i n�got vaket hj�rta,
+Men den gamle Hurtig sof;
+D�r Kamenski slutligt spr�ngt hans led,
+Hade gr�a krigarn lagt sig ned.
+
+Och han sof, som om af Gustafs tider
+Hvarje minne l�ngesen han mist,
+Sof mer djupt fr�n marscher, spr�ng och strider
+�n vid bivuaken sist,
+Sof f�rutan sorg och hufvudbry
+P� sin sk�na konst att aldrig fly.
+
+
+
+KULNEFF.
+
+Och efter kv�llen r�cker till
+Och minnet ger oss gl�dje �n,
+Om Kulneff jag ber�tta vill,
+S�g, har du h�rt om den?
+Det var en �kta folkets man,
+B�d' d� och lefva kunde han,
+Den fr�mste, d�r det h�ggs och stacks,
+Den fr�mste, d�r det dracks.
+
+Att k�mpa, k�mpa n�tter, dar,
+Det var f�r honom tidsf�rdrif;
+Att falla endast blomman var
+Utaf en hj�ltes lif.
+Hvad vapen man i handen h�ll,
+Det var detsamma, blott man f�ll,
+I stridens eller lekens ras,
+Med sabel eller glas.
+
+Och �lska var hans hj�rtas lust,
+Och lika fritt som snabbt hans val:
+Han kom blott fr�n en blodig dust
+Och gaf helt f�rmt en bal;
+Och sen han l�gat natten ut,
+Tog han sin sk�nas sko till slut
+Och fyllde den ur n�rmsta b�l
+Och drack sin afskedssk�l.
+
+Du skulle sett hans anletsdrag!
+�n finns p� m�ngen hyddas v�gg
+Bland taflor en af eget slag,
+En bild af bara skagg;
+Du tr�der n�rmre, och du ser
+En mund som under sk�gget ler,
+En blick, helt �ppen, varm och mild,
+Det �r just Kulneffs bild.
+
+Dock fick man vara trygg och van
+F�r att ej blekna vid hans chock;
+Var man det minsta r�dd f�r fan,
+Var man f�r honom ock;
+Det var p� h�ll hans �syn blott,
+Som skr�mde mer �n pik och skott,
+Och hellre s�g man mot hans hugg
+�n mot hans svarta lugg.
+
+S� s�gs han, n�r han r�nde an
+Med sabeln lyft, i eggadt spr�ng
+Och s�dan var han, s�ger man,
+N�r han h�ll ro n�'n g�ng,
+N�r, med sin korta p�ls upp�,
+Fr�n g�rd till g�rd han syntes g�
+Och dr�jde kvar som v�n och g�st,
+Hvarhelst han tyckte b�st.
+
+�n talar m�ngen moder om
+Sin skr�ck, n�r utan krus och lof
+Rakt fram till vaggan Kulneff kom,
+D�r hennes �lskling sof.
+"Men", s�ger hon, "han kysste blott
+Mitt barn och log s� fint, s� godt,
+Som nu hans bild p� v�ggen d�r,
+Om blott man n�rmre �r."
+
+Visst �r, att i sitt r�tta ljus
+Var gubben Kulneff god som guld;
+Man klandrar, att han tog ett rus,
+Det var hans hj�rtas skuld;
+Och detta hj�rta bar han med,
+D� han h�ll frid, som d� han stred:
+Han kysste och han slog ihj�l
+Med samma varma sj�l.
+
+Det fanns i ryska h�ren namn,
+Som p� sitt blad historien skref,
+Som f�rdes hit i ryktets famn,
+L�ngt f�rr �n kriget blef.
+Barclay, Kamenski, Bagration,
+Dem k�nde hvarje Finlands son,
+Och skarpa strider bidde man,
+D�r dessa ryckte an.
+
+Men Kulneff visste ingen af,
+F�rrn krigets flamma h�r var t�nd;
+D� kom han s�som storm p� haf,
+Knappt anad f�rr �n k�nd,
+D� br�t han fram som blixt ur sky,
+S� v�ldig och likv�l s� ny,
+Och gl�mdes ej och k�ndes nog
+Fr�n f�rsta slag, han slog.
+
+Man hade k�mpat dagen ut,
+Och rysse liksom svensk, var tr�tt.
+Man trodde glad, att allt var slut
+Och sof helt lugnt och s�tt;
+Men b�st vid dr�mmens barm man l�g
+Och guld och gr�na skogar s�g,
+S� skrek en skyltvakt: "I gev�r!"
+Och d� var Kulneff d�r.
+
+Man f�ljde makligt en transport
+L�ngt skild fr�n ryska h�rens str�t,
+Man �t och drack af b�sta sort
+Och drack p� nytt och �t;
+Men pl�tsligt, midt i gl�djens stund,
+Kom Kulneff som en obedd kund.
+Det yrde opp ett moln af damm,
+Hans pikar gl�nste fram.
+
+Och satt man stadigt d� till h�st
+Och gjorde allt med b�sta flit,
+Kom gubben rakad fr�n v�r fest
+S� sk�ggig han kom dit;
+Men h�ll man mindre amper min,
+D� blef det han som drack v�r vin
+Och bj�d oss kvitta detta l�n
+Vid str�nderna af Don.
+
+Och var det varmt och var det kallt,
+I regn, i sn�, om dag, om natt,
+Allt syntes Kulneff �fveradlt
+Och gjorde spratt p� spratt;
+Och st�lldes h�r mot h�r till slag,
+Visst m�rkte man, hvar han tog tag,
+Den fria st�ppens k�cke son,
+Kamraten l�ngt ifr�n.
+
+Dock hade Finlands hela h�r
+Ej kunnat visa en soldat,
+Som ej h�ll gamle Kulneff k�r
+Som trots en stridskamrat.
+Och syntes blott hans k�nda drag,
+D� grinade af v�lbehag
+Mot bj�rnen fr�n kosackens land
+Hans bror fr�n Saimens strand.
+
+Och denne �ter s�g helt n�jd
+Mot ramar, hvilkas tag han r�nt,
+Och br�t han in, var det med fr�jd,
+Som om det m�dan l�nt.
+Det var en syn, som dugde se,
+N�r Kulneff togs med finnarne;
+De visste b�ra opp hvarann,
+De starke, de och han.
+
+Hans arm har domnat l�ngesen,
+Han f�ll i strid med sv�rd i hand,
+Hans �ra lefver kvar allen',
+Bestr�lande hans land;
+Och hvar hans namn du n�mnas h�r,
+H�r du "den tappre" n�mndt framf�r;
+Den tappre, hvilket h�rligt ord
+Af tacksam fosterjord!
+
+Hans klinga drogs mot oss, hans lans,
+Den gaf oss ofta djupa s�r,
+Dock �lska �fven vi hans glans,
+Som om han varit v�r;
+Ty hvad som mer �n alla band
+Af fana och af fosterland
+P� krigets ban f�rbr�drar oss,
+�r samma kraft att sl�ss.
+
+Hurra f�r Kulneff, f�r hans mod!
+Hans like skall ej hittas l�tt;
+Hvad mer, om �n han g�t v�rt blod,
+Det var hans krigarr�tt.
+Han var v�r fiende, v�lan,
+Vi voro fiender som han;
+Att han h�gg in med fr�jd som vi,
+Var det ett ondt d�ri?
+
+F�rhatlig �r den fege blott.
+�t honom ensam h�n och skam,
+Men hell enhvar, som tappert g�tt
+Sin krigarbana fram!
+Ett gladt hurra, ett h�gt hurra
+F�r hvarje man, som k�mpat bra,
+Hvadhelst han blef i lifvet �n,
+V�r ov�n eller v�n!
+
+
+
+KONUNGEN.
+
+Och konung Gustaf Adolf
+Stod upp uti sin sal,
+Br�t af sin l�nga tystnad,
+Tog ljud och h�ll ett tal.
+�h�rare f�r g�ngen
+Han hade summa tre:
+
+F�ltmarskalk Toll, gref Piper,
+Carl Lagerbring, blott de.
+Och konungen tog ordet
+Och talte allvarsam:
+"V�r finska h�r, Gud b�ttre,
+G�r bakl�ng's, icke fram.
+Det hopp, vi byggt p� Klingspor,
+Tycks ej fullbordadt bli,
+Och Sveaborg har fallit,
+Det st�det �r f�rbi.
+
+Vi trott allt i det l�ngsta
+P� uppenbarelsen,
+Men �rke�ngeln dr�jer,
+Han har ej vist sig �n.
+Emellertid f�rsp�rjes
+Allt n�rmre krigets brak;
+Det �r f�r oss som konung
+En h�gtbet�nklig sak.
+
+Och d�rf�r ha vi fattat
+V�rt kungliga beslut.
+En f�resats allvarlig
+Vi �rnat f�ra ut;
+Vi l�tit n�mmeligen
+Oss bringa hit i dag
+Den skrud, v�rt svenska lejon
+Vigt in vid Narvas slag.
+
+Kung Karl den tolftes handskar
+Vi vilja l�gga an;
+Det �r i dubbel mening,
+Som konung och som man.
+Vi vilja kring oss gjorda
+Den store hj�ltens sv�rd
+Och sl� som han med h�pnad
+En svag, f�rsoffad v�rld.
+
+Ni, Piper, skall oss hj�lpa
+Hans ena handske p�,
+Ni, Lagerbring, behandlar
+Hans andra likas�.
+F�ltmarskalk Toll, er �lder,
+Er �ra g�r er v�rd
+Att sp�nna kring v�r medja
+Hans segerkr�nta sv�rd."
+
+Och konung Gustaf Adolf,
+H�gtidlig lik en gud,
+St�d snart f�r allas blickar
+I Karl den tolftes skrud.
+Han var f�r stolt att tala
+I denna stund, han teg,
+Han gick ett hvarf i salen
+Med j�ttel�nga steg.
+
+N�r detta hvarf han slutat,
+Var �n en syn att se,
+Han r�ckte sv�rd och handskar
+Tillbaka �t de tre,
+S�g p� dem med en uppsyn,
+Som ej f�r sk�mt var gjord,
+Och t�cktes bryta tystnan
+P� nytt med dessa ord:
+
+"Nu, Lagerbring, bes�rjer
+Ni strax till h�ren bud.
+Att vi i n�der kl�dt oss
+I Karl den tolftes skrud:
+F�ltmarskalk Toll, gref Piper,
+Er b�da kallar jag
+Till vittnen af min handling
+P� denna stora dag."
+
+Hurvida finska kriget
+Ett annat skick han gaf
+Med denna stolta handling,
+Vet ej historien af;
+Men visst slog han med h�pna
+Sin v�rld d�r rundtomkring,
+Den gamle Toll, gref Piper
+Och �fven Lagerbring.
+
+
+
+F�LTMARSKALKEN.
+
+Gladt i Frantsila ett jubel
+Lj�d fr�n Cronstedts l�gerst�llen;
+Bud om Siikajokis seger
+Hade hunnit dit om kv�llen.
+Och man drack i spridda gillen
+F�r sitt fosterland, det k�ra,
+F�r dess f�rsta skymt af lycka,
+F�r dess �ndtligt fr�lsta �ra.
+
+Tvenne tappra veteraner,
+�fverstel�jtnanter b�da,
+Gamle Christiernin och Lode,
+Fick man d�r tillsamman sk�da.
+J�mlik dem, vid deras sida
+H�jde Aminoff sin hj�ssa,
+Och en ring af yngre k�mpar
+Hade slutit sig kring dessa.
+
+Och man spr�kade vid glaset,
+Talte fritt om hvarjehanda;
+I en s�dan krets beh�fde
+Ingen man sin tunga banda:
+Allt det svaga hos bef�let
+Kunde utan v�da klandras,
+Och bland stolta namn, som n�mndes
+Lj�d marskalkens framf�r andras.
+
+Aflecht han, som fr�mst i striden
+Sl�t vid Revolaks sin bana,
+Talte muntert: "Sk�l f�r Klingspor!
+Br�der, han har �ndrat vana;
+Lustigt skall det bli att sk�da
+Hur han lyfter nu sin panna;
+Sen han trafvat genom landet,
+Har han �ndtligt v�gat stanna."
+
+En af Cronstedts adjutanter,
+L�jtnant Reiher, f�ll i talet:
+"Den, som sagt, att Klingspor stannat,
+Han har talat f�rbannat galet,
+Adlercreutz det var och Hertzen,
+Som slog knut upp� v�r nesa;
+F�ltmarskalken var som vanligt,
+Ren f�r fan i v�ld p� resa."
+
+Major Furumarck tog ordet:
+"Det �r kungen som har felet;
+Hvarf�r har han satt i n�der
+Denna lumpna trumf i spelet?"
+Ladau sade: "Du �r j�fvig
+Att marskalkens v�rde m�ta;
+Du har hj�rta, han har mage,
+Du vet d�, och han blott �ta."
+
+Ehrnrooth talte: "L�t oss minnas,
+Hvar han lyst i sina dagar;
+Det �r ej i magasiner
+Man blir varm f�r �rans lagar.
+Klingspors hj�lteben har burit
+Uppf�r kommissariatet,
+Hvem vill undra, om han �lskar,
+Icke striden nu, men fatet?"
+
+Tigerstedt, den finske gossen,
+Han, som Aflechts �de hade,
+Bet tillhopa sina t�nder
+Och br�t ut i harm och sade:
+"Det �r sant, han �r en fr�mling,
+Har ej v�xt i v�ra dalar,
+Han f�rst�r ej v�ra seder,
+Ej det spr�k, v�r tunga talar;
+
+Men v�rt land, det har han sk�dat,
+Han har sett dess sk�r och �ar,
+Sett som vi fr�n v�ra h�jder
+Dessa tusen, tusen sj�ar,
+Utan Gud och utan hj�rta
+M�ste dock den m�nska vara,
+Som ej tjusas in i d�den
+Af att detta land f�rsvara."
+
+Christiernin s�g upp mot Lode:
+"H�r du, broder, p� de unga?
+Klingspor har som vanligt �ter
+R�kat ut f�r deras tunga.
+S�lla m� vi v�l oss prisa,
+Om vi falle, om vi bl�de;
+Det �r annat �n att drabbas
+Af v�r arma marskalks �de."
+
+Gamle Lode, barske herren,
+Hade sutit tyst vid talen;
+Nu blef gubben r�d i synen
+Och stod h�grest upp i salen,
+Drack sitt fyllda glas i botten,
+St�tte det med kraft i bordet,
+Fick sin hatt inunder armen
+Och tog harmfull s� till ordet:
+
+"Jag g�r bort fr�n detta gille,
+Andra m� h�r ha sin gamman.
+Klingspor f�r man h�ra klandras
+Hvar man helst m� r�ka samman.
+F�ltmarskalken, f�ltmarskalken,
+Annat finns ej i spr�kl�dan;
+Det �r skam, att tappra m�nner
+T�ckas tala om en s�dan."
+
+
+
+SVEABORG.
+
+Vi suto efter slutad dag
+Vid aftonbrasans sken,
+Den gamle f�nrik St�l och jag;
+Det var v�r vana ren.
+En stund fl�t bort vid glam och sk�mt;
+D� r�kte Sveaborg bli n�mndt.
+
+Jag n�mnde flyktigt blott dess namn,
+Men det blef allvar d�:
+"Har du sett �n i hafvets famn
+Med Ehrnsv�rds f�sten p�,
+Gibraltars like i v�r nord?"
+S� tog den gamle m�rk till ord.
+
+"Den blickar �fver haf och fj�rd
+Med �gon i granit,
+Den lyfter h�gt sitt Gustafssv�rd
+Och menar stolt: 'Kom hit!'
+Det sv�rdet s�nks ej f�r att sl�,
+Det blixtrar blott och krossar s�.
+
+L�t bli att trotsigt nalkas �n,
+D� kriget g�r sin rund,
+St�r icke drottningen af sj�n
+I hennes vredes stund;"
+Hon slungar mot dig d�dens bud
+I tusende kanoners ljud.
+
+Tillbakatr�ngd var Finlands tropp,
+Vid polens gr�ns den stod;
+Dock flammade �nnu v�rt hopp
+Dock gl�dde �n v�rt mod.
+Att bota allt ej troddes sv�rt
+S� l�nge Sveaborg var v�rt.
+
+Klar blef i hast hvar mulen blick,
+N�r detta namn blott lj�d,
+Allt knot var slut, all sorg f�rgick,
+Det fanns ej k�ld, ej n�d.
+Ny fart den finska bj�rnen tog
+Och skakade sin ram och slog.
+Men djupt ur m�ngen sluten barm
+En pressad suck sig br�t.
+
+P� drifvans b�dd hur m�ngen natt
+Jag h�rde detta ord
+Af gr�a k�mpen, d�r han satt,
+L�ngt skild fr�n hemmets jord;
+Det var hans eld, n�r det var kallt,
+I fj�rran bygd hans hem, hans allt.
+
+D� fl�g en hviskning oss f�rbi,
+Ett rykte s�der fr�n:
+Det talte om f�rr�deri,
+Om v�ra vapens h�n;
+Fr�n man till man, fr�n trakt till trakt
+Det m�ttes blott af stolt f�rakt.
+
+Ej gl�ms i tiders tid den dag,
+D� denna s�gn blef sann,
+D� likt ett dystert tord�nsslag
+Det s�kra bud oss hann,
+Att landets sista hopp g�tt ner
+Att Sveaborg var svenskt ej mer.
+
+Har hafvets bottenl�sa svall
+Det i sin afgrund s�nkt,
+Har himlens blixt, har �skans knall
+Dess fasta murar spr�ngt?
+Fanns ingen man p� vallen kvar?
+Det fr�gtes blott, det gafs ej svar.
+
+Men djupt ur m�ngen sluten barm
+En pressad suck sig br�t,
+Och m�ngen blick, p� t�rar arm,
+I strida floder fl�t;
+Det hade d�tt, ens fosterland,
+Man stod och gr�t vid grafvens rand.
+
+O lif! Den man, hvars skuld det var,
+Att denna t�rflod rann,
+En g�ng den sk�nsta lager skar,
+Som n�gon hj�lte vann:
+Den svenska flottans st�rsta glans
+Dess seger vid Svensksund, var hans.
+
+Dock om sitt ljus, sin glans en v�rld
+Utaf hans klinga f�tt,
+Om solar bleknat f�r hans sv�rd,
+Skall han f�raktas blott.
+Det blir hans l�n f�r hans bedrift
+P� klippan d�r med Ehrnsv�rds grift.
+
+Du �lskar, yngling, ton och s�ng,
+V�r forntid �lskar du;
+Kanh�nda sjunger du en g�ng,
+Hvad jag f�rt�ljer nu;
+D� gif hans svarta bragd sin dag,
+Det i sin afgrund s�nkt, dag,
+Men h�lj i natt hans namn som jag.
+
+F�rtig hans �tt, n�mn ej hans stam,
+Hv�lf ej p� den hans brott;
+M� ingen rodna f�r hans skam,
+Den drabbe honom blott.
+Den, som f�rr�dt sitt land, han har
+Ej �tt, ej stam, ej son, ej far.
+
+N�mn honom blott den falska arm,
+Man st�llt till Finlands st�d,
+N�mn honom blygd och h�n och harm
+Och skuld och straff och d�d.
+Det �r blott s�, han kallas b�r,
+Det �r att skona den, som h�r.
+
+Tag allt, hvad m�rker finns i graf,
+Och allt, hvad kval i lif,
+Och bilda dig ett namn d�raf
+Och det �t honom gif;
+Det skall dock v�cka mindre sorg
+�n det, han bar p� Sveaborg."
+
+
+
+D�BELN VID JUTAS.
+
+Herr prosten talte: "D�beln �r en hedning,
+F�rtappad �r han evigt, om han d�r.
+Jag kommer, varnar, bjuder tr�st och ledning,
+Och han, han ligger tyst en stund och h�r:
+D� reser han sig pl�tsligt upp i s�ngen:
+'Drif ut prelaten', ropar han �t dr�ngen,
+'Och akta dig, om han sl�pps in h�rn�st!'
+�r det ett spr�k af en, som nalkas d�den?
+Dock, han m� svara sj�lf f�r sina �den,
+Jag har gjort nog som m�nniska och pr�st."
+
+S� talte vid sitt middagsbord, det rika,
+Herr pastorn, d�r han satt i all sin st�t,
+Han talte s� och drog en suck tillika
+Och skar en bit af steken �n och �t.
+Men p� sin b�dd l�g D�beln t�rd af pl�gor,
+Hans barm s�gs k�mpa, �gat brann i l�gor,
+Och feberflammor f�rgade hans hy.
+I str�ckt�g nyss hans skaror norrut ilat,
+P� tvenne dygn, de sista, icke hvilat;
+Sj�lf var han kommen till Nykarleby.
+
+Han led af pulsens brand, men i sitt sinne,
+En eld, mer t�rande �n den, han bar;
+S�g man hans �ga, r�jde sig d�r inne
+En oro djupare, �n feberns var,
+Han r�knade hvar stund, som hann f�rlida,
+Han tycktes lyssna, v�nta, �ngsligt bida,
+Och ofta var hans blick p� d�rren f�st.
+Den uppl�ts, fl�rdl�s tr�dde genom salen
+En yngling fram till b�dden, till genralen;
+Och D�beln talte till sin unga g�st.
+
+"Herr doktor, fl�rd �r mycket, som vi dyrke,
+Och bland frit�nkare �r jag visst en;
+Tv� ting dock l�rt mig akta l�karns yrke:
+Min br�ckta panna och min v�n Bjerk�n.
+Hvad ni f�rordnat, har jag d�rf�r tagit,
+Har som ett barn h�r legat och f�rdragit
+Det batteri, ni radat p� mitt bord.
+Jag vet det v�l ni f�ljer konstens lagar:
+Men binda de mig h�r f�r timmar, dagar,
+S� bryt dem som en man, det �r mitt ord.
+
+Jag vill, jag skall bli frisk, det f�r ej prutas,
+Jag m�ste upp, om jag i grafven l�g.
+Lyss, h�r, ni h�r kanonerna vid Jutas;
+D�r afg�rs finska h�rens �tert�g.
+Jag m�ste dit, f�rr�n min trupp �r slagen.
+Skall v�gen sp�rras, Adlercreutz blir tagen?
+Hvad blir, du tappra h�r, ditt �de sen?
+Nej, doktor, nej, t�nk ut en sats, min herre,
+Som g�r mig f�r i morgon sjufaldt v�rre,
+Men hj�lper mig i dag p� mina ben!"
+
+Den unge l�karn h�rde mulen ordet,
+Dock pl�tsligt fick hans �dla anlet dag;
+Han s�nkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet
+Och str�k det tomt uti ett enda drag.
+"Nu, herr genral, g�r ej min konst er hinder."
+En h�gre rodnad fl�g p� D�belns kinder,
+Och upp han sprang, fast sviktande och svag:
+"Ha! Tack, min unge v�n, en kyss p� pannan!
+Ni har f�rst�tt mig, ni, som ingen annan;
+Ni �r en man, och s� �r �fven jag."
+
+Vid Jutas hade skotten tystnat alla,
+Sen d�den gjort d�r ren sin f�rsta sk�rd,
+Den finska truppen, f�rdig blott att falla.
+Ej segra mer, stod bruten, spridd och st�rd;
+Ett anfall var tillbakakastadt bara,
+Och Kosatschoffski ordnade sin skara,
+Beredd att allt f�rkrossa med ett nytt.
+En dyster stillhet r�dde under tiden,
+Som d� en �sksky, nyss fr�n hvalfvet skriden,
+St�r dubbelt hotfull �ter, d�r den flytt.
+
+Hvem skulle samla v�ra glesa leder,
+En �terstod fr�n dyra segrars dar?
+Af mod, af kraft, af guldren tro och heder
+Fanns nog, men ordnarn borta var.
+Den man, som t�ndt v�rt hopp i n�dens tider,
+Som f�rt i hundra blodigt sk�na strider
+Sin tappra bj�rneborgska sk�ra an,
+Han skulle nu ej se dess sista �den,
+Hans veteraners lugna g�ng mot d�den,
+Den skulle slumpen leda, icke han.
+
+Det gl�mmes ej, du var dock d�r tillst�des,
+Du, som s� ofta s�gs i stridens lek,
+Du, vid hvars namn det fosterland �n gl�des,
+Som djupt har s�rjt ditt �de, tappre _Eek_!
+Men du och dina �dla v�nner alla,
+I kunden k�mpa, icke s� befalla;
+Det var hans konst, den sjukes, endast hans.
+Du stod d�r, du, men stum, med klingan dragen,
+Kall bidde Kothen, sluten red Gr�nhagen,
+Blott Konow svor, och bister r�t von Schantz.
+
+Gif akt, tyst, h�r! Det lj�d hurra p� h�jden.
+En man till h�st syns nalkas. Hvem �r han?
+H�r, hvilken storm af rop! Hvad v�llar fr�jden,
+Som brusar jublande fr�n man till man?
+Hurra, hurra far �fver f�lt och kullar,
+Det slukar massor, vidgas, v�xer, rullar
+Som en lavin af r�ster ned mot dala.
+Ha, han har kommit, han och ingen annan,
+Den lilla mannen syns med band om pannan,
+Den �dla, tappra, varma generaln.
+
+Han bjuder tystnad. H�r hans r�st! Han ropar
+Till detta folk, som striden nyss f�rspred;
+Han rider fram, de sluta sig, hans hopar,
+Och det blir skick p� nytt fr�n led till led.
+I t�ta rader blixtra ren gev�ren,
+Den svartnade, i trasor kl�dda h�ren
+St�r ordnad, hotfull, fruktansv�rd igen;
+Den har ej mer blott d�den att f�rbida,
+Den t�nker segra nu, ej endast strida;
+En annan ande hvilar �fver den.
+
+Men D�beln reds fronten af sin skara,
+Sen han den �ter stark och tryggad fann,
+Hans skarpa �ga tycktes �fverfara
+Hvar trupp, hvar rote, hvarje enskild man.
+Det syntes klart f�r alla, svensk som finne,
+Att stora planer hv�lfdes i hans sinne,
+Och slukar han mer, �n han var van;
+Dock var han ovant mild ocks� den dagen,
+Och ofta ljusnade de bistra dragen
+Mot n�gon v�lk�nd, trumpen veteran.
+
+En s�dan stod d� i din trupp, von Kothen,
+Det var korpralen numro sju, Standar.
+Han stod med s�ndrig sko p� ena foten,
+Den andra foten bl�dde och var bar.
+D� D�beln hann den gamle, s�gs han stanna.
+Med blicken m�rk, med handen p� sin panna,
+Bes�g han stum den gr�a krigarns skick.
+"Du var dock med", s� talte han omsider,
+"P� Lappos sl�tt, vid Kauhajokis strider
+�r det den l�n, du f�r v�r seger fick?"
+
+"Herr general", s� svarte veteranen,
+"Se h�r �r det gev�r, ni sj�lf mig gaf.
+�nnu �r pipan utan fel, och hanen
+Ger eld som fordomdags, det �r nog af.
+Att jag �r d�ligt kl�dd, l�r ingen klandra;
+Man �r ej s�mre, d� man �r som andra,
+Och dr�kten �r ej mannen, vill jag tro.
+Skodd eller oskodd g�r till saken ringa;
+S�rj ni blott f�r att vi f� st�, ej springa,
+S� hj�lper nog sig foten utan sko."
+
+Och D�beln talte icke mer men h�jde
+Af aktning hatten vid den gamles ord.
+S� red han h�n till Brakels trupp; d�r dr�jde
+P� nytt han nu, han s�g trumslagar Nord.
+Det var en gubbe, k�nd sen �tti�tta;
+Nu var han stel i armen utan m�tta
+Och kunde f�ga mer en hvirfvel sl�;
+Men fast han s�llan sl�pptes till paraden,
+Stod han, d�r blod det g�llde, med i raden.
+Till honom talte generalen s�:
+
+"Kamrat, f�r du d� aldrig nog af slagen?
+Finns ingen yngre h�r till hands �n du?
+H�r har du st�tt och styfnat hela dagen,
+Hur vill du r�ra dina pinnar nu?"
+Den tappre h�rde halft f�rtrytsam orden:
+"Herr general, v�l �r jag gammal vorden,
+Och att som pojkar drilla blir mig sv�rt;
+Men att ha kraft armen, det �r summan.
+Skrik ni som Armfelt: 'Marsch, fram�t, r�r trumman!'
+Och Nord sl�r tr�gt sin hvirfvel, men sl�r h�rdt."
+
+Och Lappos hj�lte log och r�ckte handen
+�t mannen fr�n den tappre Armfelts dar.
+S� red han h�n och kom till �n, till stranden
+D�r Gyllenb�gels frik�r uppst�lld var.
+D�r stod en yngling, nyss fr�n plogen tagen;
+Genralen s�g de bleka anletsdragen,
+H�ll in sin h�st och r�t med vredgad ton:
+"Hvem �r du, bonde? S�g, hvad g�ller n�den?
+Har du ej l�rt dig �n f�rakta d�den,
+Din kind �r hvit som sn�, �r du pultron?"
+
+Men ynglingen steg fram och h�jde armen
+Och ref sin slitna gr�a tr�ja opp.
+D� lyste fram ett blottadt s�r ur barmen,
+Och frisk en str�m af blod i dagen lopp.
+"Det fick jag, herr genral, h�r nyss i striden.
+Jag bl�dt kanske f�r mycket under tiden,
+Och d�rf�r har min kind ej rodnad mer;
+Dock kan jag �n de tappres antal �ka,
+Jag l�g v�l fallen, men l�t mig f�rs�ka,
+Jag har f�tt kraft p� nytt, sen jag s�g er."
+
+D� br�t en t�r ur D�belns stolta �ga:
+"V�lan d�, �dla folk, till strid, till slag!
+Jag har sett nog, att tveka b�tar f�ga,
+V�r kamp blir sk�n, i dag �r D�belns dag.
+Spr�ng af, herr adjutant, v�r sk�rd �r mogen;
+Befall p� h�jd, p� sl�tt, l�ngs bort i skogen
+V�r hela front, att den sig fram�t r�r.
+Ej h�r, d�r borta m� vi pr�fva sv�rden:
+Med dessa trupper kan man trotsa v�rlden,
+Man v�ntar ej med dem attack, man g�r."
+
+L�ngs linjen h�rdes snart ett jubel skalla:
+"Fram�t, fram�t till seger eller d�d!"
+En �ska var, Standar, din r�st f�r alla,
+Och gamle Nord slog trumman, att det lj�d,
+Och ynglingen med barmen s�nderskjuten,
+Gick fram p� sl�tten, med hans blod begjuten,
+Och fr�mst red D�beln sj�lf med draget sv�rd.
+Och innan kv�llen hann sin skugga s�nda,
+Var ryska styrkan kastad �fver �nda,
+Och r�ddad Adlercreutz och fri hans f�rd.
+
+Och krigets skaror hade ren f�rsvunnit
+Ifr�n den nejd, d�r f�rst de m�tt hvarann;
+Men p� det f�lt, d�r striden hetast brunnit,
+Stod kvar i kv�llens sena frid en man.
+Invid hans sida var hans stridsh�st bunden.
+Han stod d�r ensam i den hemska runden
+Bland lik och spillror p� en blodst�nkt jord.
+L�ngt, l�ngt i fj�rran h�rdes segerfr�jden;
+Den bleka mannen s�g med lugn mot h�jden,
+Och fr�n hans l�ppar lj�do dessa ord:
+
+"En plikt �r fylld, de segra, mina leder;
+Ett v�rf �r �frigt, �fven det �r mitt,
+Frit�nkare jag n�mns, det �r min heder;
+Friboren �r jag, och jag t�nker fritt.
+Dock vet jag, att hvarthelst min tanke hunnit,
+Har ytterst dig den s�kt och dig blott funnit,
+Du, i hvars vilja lifvets banor g�.
+Det �r till dig jag blickar mot det h�ga;
+H�r, d�r blott d�den ser med slocknadt �ga,
+Kan utan vittnen jag dig tacka f�.
+
+Du sk�nkt mig �ter fosterland och v�nner
+Den stund, v�rt hopp var djupt i m�rker s�nkt;
+Du sk�dar allt, rannsaka, hvad jag k�nner,
+Och se, om jag vet skatta, hvad du sk�nkt!
+M� slafven f�r sin Gud i stoftet ligga;
+Jag kan ej krypa, har ej l�rt att tigga,
+Jag s�ker gunst ej och beg�r ej l�n.
+Jag vill blott glad inf�r ditt anlet stanna
+Med eldadt hj�rta och med uppr�tt panna,
+Det �r min manliga, min fria b�n.
+
+Du gaf mig kraft att stridens massor hv�lfva
+I omotst�ndlig fart fr�n trakt till trakt;
+Min kropp �r br�ckt, och mina lemmar sk�lfva,
+Hvad hade jag f�rm�tt af egen makt?
+Ja, jag har segrat. Kringhv�rfd, innesluten,
+Ser Finlands h�r en v�g till r�ddning bruten,
+En ban till bragder �ppnad genom mig
+Dock �r det du, blott du, som fr�lst oss alla,
+Min Gud, min broder, hur jag dig m� kalla,
+Du segergifvare, jag tackar dig."
+
+S� talte mannen, och hans �ga s�nktes,
+Han steg till h�st och syntes snart ej mer;
+Och dagen sl�ts, och nattens t�rar st�nktes
+P� d�dens skuggomh�ljda sk�rdar ner.
+O fosterland; hvem spanar dina �den?
+F�rborgadt �r, om lyckan eller n�den
+En g�ng skall r�jas i din framtids drag,
+Men hur du jublar d�, men hur du klagar,
+Skall st�ndigt dock bland dina sk�nsta dagar
+Du minnas denna, minnas D�belns dag.
+
+
+
+
+
+
+Senare samlingen.
+
+
+
+SOLDATGOSSEN.
+
+Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
+Vid femton �r gev�r han tog, vid sjutton var han man.
+Hans hela v�rld var �rans f�lt,
+D�r stod han glad, hvar han sig st�llt,
+I eld, i blod, i frost, i sv�lt;
+Han var min fader, han.
+
+Jag var ett barn, n�r han drog bort, sen fridens dag var slut,
+Dock minns jag �n hans stolta g�ng, jag minns den hvar minut,
+Hans hatt, hans plym, den bruna hyn
+Och skuggan fr�n hans �gonbryn:
+Nej, aldrig g�r det ur min syn,
+Hur h�rlig han s�g ut.
+
+Det h�rdes snart fr�n h�ga nord, n�r h�ren ryckte ned,
+Hur han var k�ck, hur han var stark, hur i hvar strid han stred.
+S� sad's, han f�tt medalj ocks�,
+Det spordes snart, att han f�tt tv�;
+Ack, t�nkte jag i hj�rtat d�,
+Den som fick vara med!
+
+Och vintern gick, och drifvan smalt, och det var lust och v�r,
+D� kom ett bud: "Din fader d�tt, han dog f�r �dla s�r."
+Jag t�nkte d�, jag vet ej hvad,
+Var stundom �ngslig, stundom glad;
+Men mor, hon gr�t tre dar � rad,
+S� blef hon lagd p� b�r.
+
+Min fader sl�t p� Lappos sl�tt, sin fana n�rmst invid;
+Det s�gs, det var den f�rsta g�ng, han blekna setts i strid!
+P� Uttis malm, f�r Gustafs land,
+Min farfar d�g med sv�rd i hand,
+Hans fader f�ll vid Villmanstrand,
+Han var fr�n Carols tid.
+
+S� var med dem, s� bl�dde de, s� har det st�ndigt g�tt;
+Ett h�rligt lif de lefvat dock, en h�rlig d�d de f�tt.
+Ack, hvem vill stappla tr�g och tung?
+Nej, g� i f�lt helt, varm och ung
+Och d� f�r �ra, land och kung,
+Se, det �r annan lott!
+
+Jag �r en fattig gosse jag, som �ter andras br�d,
+Jag har ej huld, jag har ej hem alltsen min faders d�d;
+Men klaga �r ej mitt behag,
+Jag v�xer h�gre dag fr�n dag,
+Jag �r en krigargosse, jag,
+F�r mig finns ingen n�d.
+
+Och lefver jag, tills jag blir stor och fyller femton �r,
+Till samma sv�lt, till samma kamp, till samma d�d jag g�r.
+D�r kulor hvina t�tast d�,
+D�r skall man finna mig ocks�,
+D�r vill ock jag f�rs�ka p�
+I mina f�ders sp�r.
+
+
+
+BJ�RNEBORGARENAS MARSCH.
+
+S�ner af ett folk, som bl�dt
+P� Narvas hed, p� Polens sand, p� Leipzigs sl�tter, L�tzens kullar,
+�n har Finlands kraft ej d�tt,
+�n kan med ov�ns blod ett f�lt h�r f�rgas r�dt!
+Bort, bort, hvila, rast och fred!
+En storm �r l�s, det ljungar eld och f�ltkanonens �ska rullar;
+Fram�t, fram�t led vid led!
+P� tappre m�n se tappre f�ders andar ned.
+  �dlaste m�l
+  Oss lyser p� v�r bana;
+  Skarpt �r v�rt st�l
+  Och bl�da �r v�r vana.
+  Alla, alla k�ckt fram�t!
+  H�r �r v�r sekelgamla frihets sk�na str�t.
+Lys h�gt, du segers�lla fana,
+Sliten af strider sen en gr�nad forntids dar,
+Fram, fram, v�rt �dla, h�rjade standar!
+�n finns en flik med Finlands gamla f�rger kvar.
+
+Aldrig skall v�r fosterjord
+Af v�ldets makt ur of�rbl�dda bataljoners armar ryckas;
+Aldrig ljuda skall det ord,
+Att Finlands folk f�rr�dt sin fria bygd i nord.
+Falla kan den tappre blott,
+Ej rygga f�r en faras hot, ej svika, b�jas och f�rtryckas.
+Falla, sk�na krigarlott,
+Blif v�r, sen f�r en seger �n vi k�mpa f�tt!
+  Vapen i hand
+  Och k�ckt v�r ov�n n�ra!
+  D� f�r v�rt land
+  �r lefva f�r v�r �ra.
+  Rastl�st fram fr�n strid till strid,
+  Ty nu �r stunden v�r och nu �r sk�rdens tid!
+Glesnade leder vittne b�ra
+H�rligt om mod och bragder, om v�rt lands f�rsvar.
+Fram, fram, v�rt �dla, trotsiga standar!
+Omkring dig �n din trogna finska vakt du har.
+
+
+
+F�NRIKENS MARKNADSMINNE.
+
+"Gode v�nner, m�n och kvinnor, finns h�r n�gon, som mig h�r,
+Som vill lyssna till en visa af en gammal granad�r?"
+S� begyntes s�ngen, yngling; ord f�r ord jag minns den �n;
+N�r jag sist var rest till staden, h�rde jag p� torget den.
+
+Det var marknad; folk och varor m�tte �gat, hvart man s�g,
+Folket var ej gladt att sk�da, och f�r k�p var ej min h�g.
+Sen jag tankl�s g�tt och vandrat, kom jag till ett h�rn till slut
+D�r en vagn i tr�ngseln stannat n�gra �gonblick f�rut.
+
+Om med afsikt s� den hejdats, om af tv�ng, det vet jag ej;
+Kusken h�ll, och framf�r spannet r�t �t hopen en lakej.
+Men i vagnen satt en herre, v�rdsl�st mot suffletten st�dd,
+Sobelbr�mad var hans kappa, och hans barm var stj�rnbestr�dd.
+
+Och jag s�g och s�g. Ett minne vaknade fr�n forna dar.
+Dessa anletsdrag jag sk�dat, t�nkte jag, men n�r och hvar?
+Jo, vid Lappo, jo, vid Salmis stod han bland de tappres tal
+Men han var kapten den tiden, nu �r han en h�g general.
+
+Och f�r�ndrad var han mycket, ej likv�l af �ren blott,
+Mer af denna stolta pr�gel, han p� lifvets h�jder f�tt.
+Var det h�gmod? Kanske icke; i hans min, hans skick, i allt
+L�g ett drag af lugn tillika, fast f�rn�mt och stelt och kallt.
+
+Gladt det var mig st�ds att r�ka en kamrat fr�n krigets tid,
+Men p� denne s�g jag bara, hj�rtat blef ej varmt d�rvid.
+Yfs, jag t�nkte, lys och str�la; f�rr var du bland oss ocks�,
+Mindre stolt, men b�ttre smyckad var du n�r du bl�dde d�.
+
+Nu lj�d s�ngen, skr�llde pl�tsligt orden, som jag n�mnde h�r,
+Genom marknadssorlet tr�ngde st�mman, darrande och sk�r:
+"Gode v�nner, m�n och kvinnor, finns h�r n�gon, som mig h�r,
+Som vill lyssna till en visa af en gammal granad�r?"
+
+Jag var en, som ville lyssna, en af granad�rens sort,
+Och jag v�nde mig i stillhet fr�n den h�ge herren bort,
+Styrde n�gra steg �t sidan genom tr�ngseln tyst min g�ng
+Och kom fram till gamle knekten, d�r han satt och sj�ng sin s�ng.
+
+H�grest, men med blottadt hufvud p� en trappas steg han satt,
+Med den v�nstra handen h�ll han �fver kn�t sin slitna hatt.
+Denna hand fanns kvar att str�ckas mot en unnad g�fva �n,
+Men den h�gra, den var borta; kriget hade sk�rdat den.
+
+Och han sj�ng f�r menigheten, hvem som ville h�ra p�.
+Skral var s�ngen, priset ringa, hans publik var likas�.
+N�rmast honom kring hans trappa stodo i f�rtroligt lag
+N�gra trasigt kl�dda pojkar och en glad student och jag,
+
+Men han sj�ng om h�ga minnen, dar, som str�lat l�ngesen,
+Hj�ltar, g�mda nu i grafven, bragder, halft f�rg�tna ren.
+Det var Finlands kamp, han sj�ng om, fosterlandets sista strid,
+V�ra segrars, v�ra sorgers och v�r �ras gyllne tid.
+
+"Jag har st�tt f�r kulor", sj�ng han, "uti sex och tretti slag,
+Kunnat t�la k�ld och hunger, kunnat vaka natt och dag;
+Jag har varit man i ledet, fast jag nu f�rskjuten �r,
+Har min b�ttre arm i Ume och den andra br�cklig h�r.
+
+Finns h�r bland ett yngre sl�kte n�gon enda, som var med,
+D� det lj�d: 'Till vapen, m�nner, det �r slut med landets fred!'
+D� fanns eld i mannasinnen, d� var allt p� annat vis,
+D� brann ocks� detta hj�rta, som r�tt nu �r kallt som is.
+
+Tavasthus, jag kan ej gl�mma, hur i m�nans sken du l�g,
+N�r fr�n Hattelmalas h�jder jag dig f�rsta g�ngen s�g!
+Sen var stunden, bister kv�llen, jag var tr�tt af dagens f�rd,
+Men jag s�kte nu ej hvila, t�nkte ej p� tak och h�rd;
+
+Nej, till dina f�lt och isar stod min l�ngtan denna g�ng,
+D�r fanns mer �n h�rd och flamma, mer �n hvila natten l�ng,
+D�r fanns Finlands h�r f�rsamlad, ung och modig, stark och fri
+Och p� oss s�g fosterlandet och p� fosterlandet vi.
+
+�ra �fver gamle Klercker, evig �ra kr�fver han!
+M�ngbepr�fvad, sjutti�rig, var han �n soldat och man.
+Ja, jag minns hans hvita hufvud, d�r bland rotarne han red
+Och med �gon som en faders s�g p� sina gossar ned.
+
+Med sex tusen s�ner kring sig, lika stark som fienden,
+Ville han med fr�jd och �ra g�ra front i lifvet �n.
+Tvekan fanns ej, fruktan fanns ej, allas l�ngtan var att sl�ss,
+Och vi litte p� hvarandra, vi p� honom, han p� oss.
+
+D� kom Klingspor, f�ltmarskalken, stolt som majest�tet sj�lft,
+Med tv� hakor och ett �ga och af hj�rta knappt en h�lft,
+D� kom Klingspor, tog bef�let med sin h�ga titels r�tt
+Och gaf order, han som Klercker, men hans order var retr�tt.
+
+Natt, p� drifvan genomvakad, stj�rnenatt vid Tavasthus,
+�n, sen m�nga �r f�rflutit, st�r du f�r mitt sinne ljus,
+Fast v�r trohet blef besviken, fast v�rt hopp blef slaget kull,
+Fast v�r seger blef en dr�m blott f�r en hj�rtl�s veklings skull.
+
+N�r skall han sitt d�d f�rklara, n�r skall han till ansvar st�
+F�r de steg, han tog tillbaka, d� han kunnat fram�t g�,
+F�r den nesa, som han f�ste p� v�rt rykte, p� v�rt mod,
+F�r de t�rar, dem vi g�to, d� vi bort f� gjuta blod?
+
+Sveko vi vid Siikajoki, n�r det �ndtligt g�llde sen,
+L�g vid Revolaks v�r styrka ej i armar, men i ben?
+Adlercreutz har kunnat svara, Cronstedt ock och andra fler
+Men de tappre, h�r jag, finnas, d�r de icke svara mer.
+
+Jag har n�mnt de stora b�da, �ra, �ra �fver dem!
+M�nga deras vederlikar g�tt som de till fridens hem.
+D�beln hvilar, Duneker hvilar; sp�rjs det nu om deras tid.
+F�r som h�r till vittne duga en f�rg�ten invalid.
+
+Hvarf�r fick jag icke falla, d�r s� m�ngen hj�lte f�ll,
+D�r den k�cka finska h�ren sina h�gtidsstunder h�ll,
+D�r v�r �ra lyste klarast, d�r v�r lycka blidast var,
+Under Siikajokis, Salmis, Alavos och Lappos dar.
+
+Ej jag tvungits d� att t�ga h�gt mot nordens sn� p� nytt,
+Ej att se v�r segergl�dje snart i m�rk f�rtviflan bytt,
+Ej att s�rja tusen br�der, bittert d�mda innan kort
+Att p� Torne�s isar stelna och vid Kalix sk�nkas bort.
+
+H�rda slut p� v�ra m�dor, tunga afsked fr�n v�rt land!
+Dock jag kom med n�gra andra �n till V�sterbottens strand.
+Sen jag d�r med trofast k�rlek bl�dt den svenska sanden r�d,
+Sitter nu jag h�r p� torgen, sjunger f�r en smula br�d.
+
+Gud bevare fosterlandet! Ringa �r allt annat sen;
+En soldat skall kunna mista lif och lycka, arm och ben.
+Gud bevare fosterlandet, det �r summan af min s�ng,
+S�, fast andra ord f�rbytas, slutar jag den hvarje g�ng."
+
+Och han uppstod, granad�ren, gick bland menigheten kring,
+Fick en slant af en och annan, af de fleste ingenting;
+Och s� kom han fram till vagnen, d�r den h�ge herren satt.
+B�jde djupt sitt gr�a hufvud och stack fram sin slitna hatt.
+
+H�ge herren, generalen, kl�dd i glitter, bj�fs och band,
+Blef d� m�rk och ryckte h�ftigt hatten ur soldatens hand,
+S�g p� honom, s�g p� folket, s�g och inom en minut
+L�g den gamles skatt af slantar slagen �fver torget ut.
+
+H�pen stod d�r granad�ren, men genralen tog till ord:
+"Jag har h�rt din s�ng, jag k�mpat s�som du f�r samma jord.
+Att jag �ger detta minne i min �lders h�st �nnu
+Ser du, jag ar stolt d�r�fver, mycket stoltare �n du.
+
+Det �r sant, att lyckan svek oss under m�ngen blodig dag,
+Det �r sant, att v�ra segrar byttes snart till nederlag.
+Men �dmjuka oss beh�fva vi f�r ingen man �nd�
+Och jag b�r min hatt p� hufvu't, b�r du, gubbe, din ocks�!"
+
+Sagdt; ett sken af h�g f�rklaring i hans anlet nu sig spred,
+Och han tryckte manligt hatten p� soldatens hj�ssa ned;
+Men han talte--hj�rtat brinner �n af gl�dje i mitt br�st,
+N�r jag t�nker p� hans uppsyn, n�r jag minns hans ord och r�st.
+
+"Oj�mnt falla �dets lotter, s� en h�gre vishet bj�d,
+Jag f�tt glans och rika h�fvor, du f�tt ringhet, du, och n�d;
+Men det b�sta ha vi lika, trohet, aldrig vilsef�rd,
+�ra, med v�rt blod beseglad, och v�rt hj�rtas vittnesb�rd.
+
+D�rf�r �ro vi kamrater, d�rf�r kom och s�tt dig h�r!
+Gladt vi dela m� det mindre, n�r det st�rre lika �r.
+Jag har guld, om du behagar, jag har tak och br�d f�r dig.
+Du m� ha din sena trefnad och din vackra s�ng f�r mig."
+
+Och i samma stund i vagnen satt den gamle granad�rn;
+Folket skilde sig med v�rdnad och gaf plats fr�n h�rn till h�rn,
+Och jag h�rde vagnens rullning, d�r den for l�ngs gatan ner,
+Men min blick var skum af t�rar, och jag s�g den snart ej mer.
+
+
+
+LOTTA SV�RD.
+
+�nnu s� h�nder det m�ngen stund,
+D� vid kv�llens trefliga h�rd
+Man tr�ffar fr�n kriget en gammal kund,
+Att man talar om Lotta Sv�rd.
+
+Hur trumpen kamraten f�rut man sett,
+F�r strax han ett blidare drag,
+Och de gr� mustascherna krusas l�tt
+Af leende v�lbehag.
+
+Han minns, hur ofta fr�n stridens ras,
+Fr�n segerns blodade f�lt
+Han kommit tr�ttad och t�mt sitt glas
+I Lottas br�ckliga t�lt
+
+Och han n�mner med gl�dje ett ord och par
+Om madammen och skrattar sm�tt;
+Men han mulnar ocks�, d� du ler till svar,
+Om ej l�jet �r gladt och godt.
+
+Ty en p�rla var hon p� krigets str�t,
+Och en �kta p�rla ocks�,
+Och n�got t�lte hon skrattas �t,
+Men mera hedras �nd�.
+
+Och var hon vacker, och var hon ung?
+Hon r�knade tjugu �r,
+Sen tredje Gustaf var Sveriges kung
+Och hon i sin lefnads v�r.
+
+F�rrn den �dle kungen i Finland stred,
+Hon blifvit en krigsmans brud;
+Och d� trumman r�rdes och Sv�rd drog med,
+S� f�ljde hon samma ljud.
+
+D� var hon vacker. En l�pp, en kind
+Som hennes s� sk�r knappt fanns,
+Och m�ngen krigare s�g sig blind
+P� de bruna �gonens glans.
+
+Men en v�r �r flyktig, en blomning kort,
+Och hennes, den blef ej l�ng:
+I trenne v�xlingar gick den bort,
+En tredjedel hvarje g�ng.
+
+En togs af den f�rsta vinterns k�ld,
+Sent mildrad och tidigt s�nd,
+Den andra blef f�rsta sommarens st�ld,
+Den vissnade solf�rbr�nd.
+
+En del, den tredje, som �terstod,
+Den h�ll hon ej mycket v�rd,
+Den l�t hon drunkna i t�rars flod,
+Sen han stupat i striden, Sv�rd.
+
+N�r det sista kriget med storm br�t ut
+Och hon syntes bland oss p� nytt,
+D� mindes hon knappast sin f�grings slut,
+S� l�ngesen hade den flytt.
+
+Men vacker �n, fast p� annat vis,
+F�r en krigsmans sinne hon var,
+Och ofta n�mndes hon �n med pris
+Som i blomningens b�sta dar,
+
+Fast de forna l�jenas h�gkvarter
+Nu hyste rynkor en flock
+Och �gat ensamt var brunt ej mer,
+Men hela anletet ock.
+
+Hon �lskade kriget, hvadhelst det gaf,
+Mot-, medg�ng, fr�jder, besv�r,
+Och de gr�a gossarne h�ll hon af,
+Och d�rf�r var hon oss k�r.
+
+Och om n�gon med Sv�rd vid hans fana st�tt,
+Var han s�ker att ej bli gl�md;
+�t s�dana m�tte hon fullare m�tt.
+Och, f�rdenskull blef hon ber�md.
+
+S� f�ljde hon trogen och k�ck arm�n,
+Hvarthelst p� sin marsch den kom
+Och d�r skotten sm�llde och kulan hven,
+D�r var hon ej l�ngt bakom.
+
+Ty de k�ra gossarnes unga mod,
+Det tyckte hon om att se,
+Och mente, hur n�ra hon striden stod,
+"Att hon ej var n�rmre �n de."
+
+Och om n�gon tr�ttnat i r�k och eld
+Eller f�tt sig ett �delt s�r,
+S� ville hon ha sin butik s� st�lld,
+Att han n�dde en styrket�r."
+
+Och den gr� butiken, den r�jde ocks�,
+Om akt p� dess flikar man gaf,
+Att den h�rb�rgerat en kula och tv�,
+Och de kunderna skr�t hon utaf.
+
+Nu lyssna v�nligt och h�r ett drag,
+Det sista af henne jag s�g.
+Vi slutat Oravais blodiga dag
+Och gjorda v�rt �tert�g.
+
+Med var hon, hade med m�da f�tt
+Ur striden sin enda skatt,
+Sitt t�lt, sin k�rra med k�ril och m�tt,
+Och sin gr�lle, bruten af spatt.
+
+Vi rastade. Lotta sk�tte sin sak,
+H�ll disk, som hon f�rr var van,
+Men g�mdt var t�ltet, hon valt till tak
+Nu endast en skyrest gran.
+
+Och sorgsen var hon, om �n hon bedrog
+Med ett l�je emellan�t;
+Hon s�rjde de tappres sorg, och hon log,
+Men den bruna kinden var v�t.
+
+D� kom till henne, d�r s� hon stod,
+En s�lle, en ung dragon:
+Hans blickar lyste af �fvermod,
+Och af spotskhet sv�llde hans ton:
+
+"H�ll i", s� skrek han, "f�r ingen bang,
+I afton vill jag best�,
+Ty silfver har jag, du h�r dess klang,
+Och v�nner kan jag mig f�!"
+
+Hon sk�t p� den stolte en vredgad blick:
+"Det �r v�l, jag k�nner dig nu.
+F�r en fattig moder i f�lt du gick,
+Men hur stridde i dag h�r du?
+
+I mitt t�lt d�r satt du f�rsagd och vek
+Och kved, att du s�rad var.
+Nu b�r du rosor, d� var blek,
+Och s�ret, hvar finns det, hvar?
+
+S�g ej, att din moder i grafven bor,
+Att f�r henne gev�r du ej tog;
+Si! Detta land �r din gamla mor,
+Det �r denna mor du bedrog.
+
+Och hade du skatter, din r�nsel full,
+Och ett haf att �sa dem fr�n,
+Vid Gud, en droppe f�r allt ditt gull
+Jag gaf ej en s�dan son."
+
+Hon kn�t vid sidan sin n�fve blott,
+Det var s� madammens maner
+Och den rike stormaren fann ej godt
+Att f�rs�ka n�rma sig mer.
+
+Men ett stycke borta vid v�gens rand
+D�r satt en yngling allen,
+P� honom s�nkte hon blicken ibland
+Med den blidaste stj�rnas sken.
+
+Det syntes, om n�rmre hans skick man s�g,
+D�r han satt med gev�ret st�dd,
+Att han f�ljt med m�da v�rt skyndade t�g
+Och att rocken var genombl�dd.
+
+P� honom s�g hon fr�n stund till stund
+S� moderligt varmt och rent,
+Som om varje glas, hon r�ckte en kund,
+Just varit �t honom ment.
+
+Men d� st�ndigt han sj�nk blott djupare ner
+I de sorgsna dr�mmarnas famn,
+D� tycktes hon ledsna att v�nta mer,
+Och hon n�mnde ynglingens namn.
+
+"Kom", s� hon sade med bruten r�st,
+"�n finns h�r en p�rla kvar,
+Kom hit, min gosse, ett glas ger tr�st,
+Vi beh�fva den nu enhvar.
+
+Du blygs? Hvad mera! Jag vet det nog,
+Att ej guld i din r�nsel du b�r;
+Fr�n ett torp i skogen till strids du drog,
+Och guld, det skar du ej h�r.
+
+Men d�r blod det g�llde, d�r var du ej s�mst,
+Det s�g jag p� Lappos sl�tt,
+Och vid Ruona stod du p� bryggan fr�mst,
+D� det stormades, minns du det?
+
+S�rj d�rf�r ej, om ett glas du tar,
+F�r betalningsn, den f�r g�;
+Ett glas f�r Lappo till godo du har
+Och f�r Ruona fullaste tv�.
+
+Och stod han, Sv�rd, vid gev�ret
+Med sin tappra, v�nliga sj�l
+Och hade dig sett, hur i dag igen
+Du bl�dde och slogs likv�l,
+
+D� stod du hos honom i denna stund
+Som en son hos sin k�ttsliga far,
+Och, s� sant jag lefver, p� jordens rund
+Fanns aldrig ett �dlare par."
+
+Soldaten kom, och hon fyllde sitt m�tt
+F�r den tappre till yttersta rand,
+Och det feltes ej stort, att till r�ga han f�tt
+Tv� t�rar till d�ribland.
+
+Det �r l�nge sedan jag henne s�g,
+Men hon bor i mitt minne dock,
+Och madammen kommer jag g�rna ih�g,
+Och hon kan f�rtj�na det ock.
+
+
+
+GUBBEN LODE.
+
+St�ndigt, f�rrn han gick att strida
+Och till anfall order gaf,
+S�gs den gamle Lode bida
+F�r sin front med hatten af.
+From och lugn med silfverh�ren,
+Stod han s� och bad en stund;
+B�ner alltfr�n barndoms�ren
+H�rdes �n fr�n gubbens mund.
+
+Hatten af i alla leder!
+Stilla andakt, helig frid!
+Kulor kommo, slogo neder
+�n i truppen, �n bredvid,
+M�ngen k�mpe bet i gr�set,
+Halt dock! Ingen storm f�rut,
+Innan "Fader v�r" var l�set
+Och v�lsignelsen till slut.
+
+F�rst n�r han sin b�n f�tt �nda,
+Sagt sitt amen h�gt och gladt,
+D� var gubben klar att v�nda,
+Slog p� hj�ssan ned sin hatt:
+"Komme nu all afgrunds skara
+Oss till m�tes p� v�r str�t,
+Gud �r med oss, ingen fara,
+Hurra gossar, raskt fram�t!"
+
+Och s� br�t han in i elden
+Med sin Gud och med sin tropp;
+Inga makter, inga v�lden
+Skakat nu hans modd och hopp.
+Lutad, men med kraft i armen,
+�msom yr och allvarsam,
+Sn� i locken, eld i barmen,
+S� gick gamle Lode fram.
+
+Folket sade: "Fyr och flamma!
+Nu �r gubben ung p� nytt;
+Forna junkern �r densamma,
+Bor i hj�rtat of�rbytt.
+T�nder i hans blickar blossen,
+Lyser oss till seger sk�n;
+Nu kan fan ej skr�mma gossen,
+Sen han bedt sin moders b�n."
+
+Blodig lek var bragt till �nda,
+Segern v�r v�l m�ngen g�ng;
+H�ren fick till ro sig v�nda
+Efter slutad b�n och s�ng.
+Tr�tta skaror s�kte t�lten,
+H�llo glade rast igen;
+Lode? Nej, han m�tte f�lten,
+Sp�kade kring nejden �n.
+
+Ensam gick han f�r det mesta,
+Utan buller, utan st�t;
+N�gra m�n blott, af hans b�sta,
+Fingo f�lja honom �t.
+Hvar han varit v�rst i kl�mma
+Under dagen tung och l�ng,
+D�r, d�r var hans tanke hemmat
+Dit�t styrde han sin g�ng.
+
+Hade han ej nog af striden?
+Var dess h�gkomst honom ljuf?
+Var, fast kampen var f�rliden.
+Han ej m�tt p� blod �nnu?
+Ville han betrakta d�den,
+Fr�jdas �t dess offers tal?
+Lode?--Nej, han s�kte n�den,
+Ville lindra likars kval.
+
+Hvar af lif en gnista r�jdes,
+Hvar en puls �n vaken fanns,
+D�r h�ll gubben rast, d�r dr�jdes,
+D�r f�rs�ktes v�rd och ans.
+Ingen fick i omsorg svika,
+Ingen v�lja k�nd och k�r,
+V�n och ov�n, allt var lika,
+Br�der voro alla d�r.
+
+M�ngen k�mpe, van att akta
+Lifvet blott som stundens l�n,
+Kunde st� och tyst betrakta
+Gubbens vandring l�ngt ifr�n,
+Gl�mma bivuakens n�je
+Blott f�r n�jet att en stund
+Le, men med sitt b�sta l�je,
+�t hans underliga rund.
+
+Och man sade: "Hugg och klappa
+Var hans rop i stridens ras;
+Nu s� f�r han g� och lappa
+Hvad han nyss h�r slog i kras.
+Dock,--det var ej gamle Lode,
+Som br�t leder och h�gg ned,
+Det var gubben ej, den gode,
+Det var pojken, som var vred."
+
+Pojke var han, men med heder,
+Pojken satt i hj�rtat lugnt;
+Gammal tro med gamla seder
+H�ll det hemmet varmt och ungt.
+Stilla allvar var hans yta;
+S�g man i hans blick likv�l,
+S�gs den som i speglar bryta
+Gl�djen i hans barnasj�l.
+
+Enkel skrud och enkel �ra
+Var hans fr�jd, kampanjen l�ng.
+Det blef fred. Han m�ste b�ra
+Band och stj�rnor sen n�'n g�ng.
+O, d� var det som om st�ten
+All hans v�r kylt af till h�st,
+Som om pojken, halft f�rgr�te
+Kl�mts och frusit i hans br�st.
+
+Kom han d� inf�r paraden
+Tv�r och tung i h�gtidsdr�kt,
+Stod hans manskap hela raden
+H�pet, som ur s�mnen v�ckt,
+Ingen skyldring gick med gamman,
+Ingen sv�ng f�rtj�nte ros,
+Tills han gaf dem allesamman
+Kort god dag och red sin kos.
+
+S�dant h�nde. Dock blott s�llan
+Blott en stor parad till lags.
+H�ll han �fning d�r emellan,
+Var han kl�dd som fordomdags,
+N�r han d� red fram f�r skocken
+Eja, det var s�mn ej d�;
+Gamla herrn och gamla rocken
+Dem f�rstod man sig upp�.
+
+Lif och kraft i hvar man�ver,
+Lust och fr�jd, hvarhelst han kom,
+Aldrig under, alltid �fver
+Hvad han trott sin skara om.
+Gubben fick ej annat g�ra
+�n att g� fr�n man till man,
+Nypa h�r en kund i �ra,
+D�r i sk�gget gladt en ann'.
+
+Folket sade sen: "Anamma!
+�n har gubbens v�r ej flytt
+Forna junkern �r densamma,
+Bor i hj�rtat of�rbytt.
+Tiden p� hans hj�ssa sn�gat,
+�r och m�dor b�jt hans kropp,
+Pojken log dock �n ur �gat,
+Sk�lmen kr�p ur g�mman opp."
+
+
+
+FR�MLINGENS SYN.
+
+Hvems �r palatset, som jag for f�rbi
+I kv�llens m�rker nyss? Hvem bor d�ri?
+S� graflikt hemskt det stannat i mitt minne:
+Det h�jde sig s� stolt bland nejdens hus,
+Men det var m�rkt och tomt och d�dt d�r inne,
+Blott ur ett rum, ett enda lyste ljus.
+
+Jag stannade en stund och s�g. Det var
+Palatsets stora sal, som lyste klar;
+Den l�g som �ppen f�r mitt sk�rpta �ga.
+Jag s�kte m�nniskor i salen, men
+Min v�ntan s�g sig fylld s� ganska f�ga,
+Blott tv� gestalter r�rde sig i den.
+
+En svartkl�dd kvinna, h�g, fast b�jd af �r,
+Med rika lockar af ett silfverh�r,
+Som f�ll p� skuldran ned, var en af dessa;
+En svartkl�dd man, den andra af de tv�,
+H�ll lugnt en kandelaber, och hans hj�ssa,
+�n buren uppr�tt, sken som sn� ocks�.
+
+Mitt �ga f�ljde dem. Det fanns en bild,
+En tafla f�st p� salens v�gg, och skild
+Fr�n den p� ringa afst�nd fanns en annan.
+N�r kvinnan n�dde dessa p� sin rund,
+D� h�jde fridsamt hon den s�nkta pannan
+Och s�g mot dem liksom i b�n en stund.
+
+Hvem var hon? En minut, och allt f�rgick:
+Hon hade vandrat. N�sta �gonblick
+S�gs ej ett ljus sig mer i slottet t�nda.
+Hvem var hon, s�g? En v�lnad utan ro?
+En enslig bilderdyrkerska kanh�nda.
+Fr�n andra l�nder och af annan tro?
+
+Nej, fr�mling, ingen v�lnad, ingen strid
+Du sk�dat,--allt var verklighet och frid.
+Dock, om i morgon du vid samma timma
+Vill f�lja v�gen, som till slottet b�r,
+Skall du som nyss se ljus i salen glimma
+Och se den gamla kvinnan �ter d�r.
+
+Sen l�nga tider ren, sen m�na �r
+Med samma tj�nare i samma sp�r
+Hon vandrar s� hvar g�ng till natt det stundar:
+Hon dr�jer en minut, sen syns hon g�;
+I n�sta stund hon hvilar ren och blundar,
+Och det �r fridens s�mn, hon sofver d�.
+
+De b�da bilderna, du kunde se,
+Tv� �dle br�der Ramsay voro de,
+I denna boning vuxna med hvaranda.
+Den ena stupade p� Lemos strand,
+Helt kort d�rp� vid Lappo f�ll den andra,
+Och b�da f�r ett �lskadt fosterland.
+
+Om dem vet s�gnen t�lja m�nga drag,
+Och Finlands skalder sjunga �n i dag,
+Hur gladt sitt unga hj�rteblod de bl�dde.
+De fingo segra i sin �lders v�r,
+De fingo falla f�r det land, dem f�dde,
+En tjugoett, den andra nitton �r.
+
+Men kvinnan, �dle fr�mling, som du s�g
+Med dyster undran, n�r i stilla t�g
+Hon l�ngsamt skred fr�n broder och till broder,
+Hon lefver nu af sina minnens skatt:
+Det var de b�da tappres gamla moder,
+Hon tillbad bilder ej,--hon tog god natt.
+
+
+
+F�NRIKENS H�LSNING.
+
+(Till Gregori Tigerstedt p� femtionde �rsdagen af striden vid Revolaks).
+
+"Har du p� lifvets stigar m�rkt n�'n g�ng
+Ibland de tusende, du d�r sett vandra,
+Hur af en ok�nd makt, ett inre tv�ng,
+En m�nniska kan dragas till den andra?
+Man ser ett anlete, en r�st man h�r,
+Och f�ngslas, gl�des, vet ej sj�lf hvarf�r.
+
+Det fanns vid Cronstedts skara f�rr en man,
+�nnu i minnet k�r f�r mig att sk�da;
+Jag var ren veteran, en yngling han,
+Men samma anda bodde i oss b�da.
+Jag gl�mmer mycket, gl�mmer l�tt, men nej!
+Gregori Tigerstedt jag gl�mmer ej.
+
+Det syntes p� hans blick, hans g�ng, p� allt,
+Att han var f�dd f�r sv�rdet, ej f�r trossen.
+En h�grest krigarbild, en sm�rt gestalt,
+Gick han sin bana fram, den raske gossen.
+Han var mitt �gas fr�jd fr�n dag till dag,
+Han k�nde icke mig, men honom jag.
+
+Jag minns hans st�mma: fostrad h�gt i nord,
+Lj�d den som nordan skarp inf�r plutonen;
+Till m�let bar som kulan hvart hans ord
+Och tr�ngde in, ty det var krut i tonen;
+Det l�g ett vittne ren i denna r�st,
+Att den var hemma fr�n ett trofast br�st.
+
+Och hvart det bar, hvadhelst han pr�fva fick,
+Vid hoppl�st �tert�g, af n�d och v�da,
+Brann samma eld i samma �ppna blick,
+S�gs samma lugn i samma anlet r�da;
+Det var, som om man l�st i brons d�ri:
+'�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi.'
+
+Ibland, n�r farten norr ut blef f�r stor
+Och m�ngen k�mpe gr�t af harm och sm�rta,
+D� bet han t�nderna ihop och svor,
+Men t�ren g�mde han uti sitt hj�rta;
+Blott pressadt fr�n hans l�ppar h�rde vi:
+'�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi.'
+
+Och dagen kom, hans festdag, d� v�r h�r
+Med �ra kunde veckla ut sin fana.
+Vid Revolaks lj�d ropet: 'I gev�r!'
+Och krigarn, jagad nyss, fick �ndra bana.
+En blixt af fr�jd fl�g genom m�nnens rund,
+Det var en stund, en of�rg�tlig stund.
+
+O hvilken syn! En h�r med slocknadt hopp
+Br�t fram att det vid stridens l�ga t�nda,
+En h�mmad str�m ur spr�ngda dammar lopp
+Att mot hvart hinder sina b�ljor v�nda,
+Ett folk, f�rnedradt till f�rtviflans rand,
+Stod upp att v�rna sina f�ders land.
+
+I ljus smalt rodnan bort kring �sterns berg,
+Och dagens str�lflod kom alltmera n�ra,
+D� tog omkring oss drifvan purpurf�rg,
+D�r grydde morgonrodnan af v�r �ra:
+Allt djupare, ju h�gre solen stod,
+Sken denna morgonrodnad,--den var blod.
+
+Men dagens f�rsta v�kt knappt �n f�rg�tt,
+N�r stridens sista flamma var f�rbrunnen
+Och Siikajokis unga seger f�tt
+En tvillingsbroder, lika sk�n befunnen.
+Ett jubel skallade fr�n led till led,
+Det var den h�lsning, som den mottogs med.
+
+Jag stod p� kampens kulle. Allt var lugnt,
+D�r vreden rasat nyss, nu r�dde friden:
+Man stred ej mer, man sof d�r djupt och tungt,
+Man sof den s�mn, som mer ej st�rs i tiden;
+Och fanns en vaken, var det blott en v�n,
+Som hos en v�n, som somnat, dr�jde �n.
+
+Jag hade s�kt, jag hade hittat r�tt,
+Jag f�tt en visshet, lika sv�r att sakna:
+Jag hade s�kt bland leden Tigerstedt,
+Men han fanns h�r, han fanns ej bland de vakna.
+I segerns stund, af stridens gl�dje varm,
+Han somnat h�r med genomstungen barm.
+
+Den tappre! Nyss likv�l jag honom s�g
+S� ung, s� k�ck, s� stark sin stormning v�ga
+Och rycka an i omotst�ndligt t�g
+Mot h�jda sv�rd och vilda eldgaps l�ga;
+Nu l�g han stel, p� samma drifva str�ckt,
+D�r nyss Bulatoffs eldar dj�rft han sl�ckt.
+
+Dock �n med lifvets f�rg ifr�n hans drag
+Ej pr�geln af hans lugna sj�l f�rsvunnit,
+Uti hans bleka anlet kunde jag
+�n se det trygga mod, jag f�rr d�r funnit;
+Jag m�ste t�nka, n�r jag s�g d�ri:
+'�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi.'
+
+Och se! �n var ej allt f�rbi. �nnu
+Han sparad blef f�r fosterlandets fana.
+Jag s�g ej honom sen. Kanh�nda du
+I lifvet m�ter honom p� din bana:
+D� h�lsa honom �n fr�n fordomdags,
+Fr�n St�l, fr�n bragderna, fr�n Revolaks."
+
+S� talte gamle St�l en g�ng om dig,
+Du k�mpe fr�n v�r �ras gyllne tider.
+Hans h�lsning har studenten g�mt hos sig,
+Tills gr�nad ren han b�r den fram omsider,
+Nu, n�r ett sekel hunnit halft f�rg�,
+Sen f�r din fosterjord du stridde d�.
+
+Tag denna h�lsning k�rt, det bor i den
+En h�lsning ock ifr�n det land, dig f�dde;
+Det r�knar lederna utaf de m�n,
+Som f�r dess tro, dess hopp, dess minne bl�dde.
+De glesnat mycket, desto mera har
+Det k�rlek f�r de f�, det �ger kvar.
+
+Det tackar dem f�r detta trogna mod,
+Som �n vid polens is ej sl�t att brinna,
+Det tackar dem f�r allt det �dla blod,
+De f�r dess framtids r�ddning l�tit rinna,
+Att genom dem dess l�sen kan f�rbli:
+"�n kommer dag, �n �r ej allt f�rbi."
+
+
+
+VON T�RNE.
+
+Jag minns v�l knappast, om jag talt tillf�rne
+Om mannen fr�n S:t Michel gamle T�rne?
+Bland gr�a hj�ltar n�mndes �fven han
+Och f�rde Savolaks vargering an.
+
+Von T�rne, vet du, var en �kta finne,
+En gammal, knotig bj�rk med masur inne,
+Det var ej l�tt att �fver honom r�,
+Det skulle vara hugg, som bet upp�.
+
+Han visste af det sj�lf och trodde g�rna,
+N�r folket sade, att han hade k�rna,
+Att gamle T�rne stod upp� sin kant
+B�d' som major och �fverstel�jtnant.
+
+Jag k�nde gubben under freden redan,
+D� var han rund och trygg som framgent sedan;
+En fr�mling kunnat tro sig se en stock,
+Som man kl�dt sporrar p� och krigsmansrock.
+
+Men i den stocken fanns ett hj�rta slutet,
+Ett hj�rta, fl�ckadt ej, ej heller brutet,
+Med starka pulsar och med eldadt blod,
+Ett k�rnfriskt mannahj�rta, fullt af mod.
+
+Och detta hj�rta slog f�r fosterbygden;
+Att veta akta den, se det var dygden.
+Hvarf�r? Jo, d�rp� gaf han det besked,
+Att den var hans och hans vargerings med.
+
+Jag minns, hur ofta, n�r han var bland k�nda,
+Det var hans lust att orda utan �nda
+Om detta land, "det b�sta rakt, som fanns",
+Och om dess folk, "ett s�dant folk som hans".
+
+Han stod d� g�rna bredbent midt i ringen,
+Det var hans sturska vana, efter ingen
+I vida v�rlden, liten eller stor,
+F�rneka dj�rfts, att han var finsk major.
+
+Som denna �ra h�ll han ingen annan,
+Med den i hugen lyfte stolt han pannan
+Och var beredd att g� fast mot en v�rld
+Med sin kohort, sin fullmakt och sitt sv�rd.
+
+Ibland likv�l, n�r han var r�tt i taget,
+Beskref han finnens enfald f�r gelaget,
+Hur �rlig m�ngen var, men dum ocks�.
+Han log hvar g�ng, ett j�ttel�je d�.
+
+Men kom en annan och f�rs�kte klandra--
+Pass! Det gick an f�r gubben, ej f�r andra.
+L�ngt f�rrn ber�ttarn hunnit �n till slut,
+Fick han tillbaka: "Herre, h�ll er trut!
+
+Jag fr�gar er, som �r s� stolt i orden,
+Hvar ni sett en nation p� vida jorden,
+Sett eller l�st om en i skrift, i bok.
+Mer �n den finska �del, k�ck och klok.
+
+F�rs�k att st� med den p� tj�nstens v�gnar
+Dar kulan hviner och d�r blod det regnar,
+Och svara, sen ni pr�fvat sj�lf och sett,
+Om finnen saknar eld och ej har vett!"
+
+Som han i freden var, var han i striden.
+Jag var furir vid gubbens trupp den tiden
+Och kunde n�mna m�nga andra drag,
+Men vill blott tala nu om Lappos dag.
+
+Vi voro s�nda d� att rensa skogen,
+Vi ville fram, hvar man var redobogen,
+Men gamle herrn fick lust att g�ra halt,
+"Emedan finnen sk�t s� skarpt och kallt".
+
+"Halt", skrek han, "gossar, tagen st�d af tr�den
+Och mejen skocken, som man mejar s�den;
+Skarpt korn, kall siktning! H�r f�r korpen stek,
+Det h�r blir en f�rd�rfvadt rolig lek."
+
+Han k�nde hvarje man i bataljonen
+Till namnet icke blott, men till personen,
+Gaf akt, s� l�ngt han s�g, p� en och hvar
+Och hade ord f�r alla som en far:
+
+"R�tt s�, Karl Hurtig, det var tr�ff, det skottet,
+Nu puffar aldrig mera den, som f�tt'et.
+Bra, korpral Flink, du skjuter som i fjol!
+Aj se, f�r tusan, d�r f�ll Per Pistol!
+
+N�, det var synd med stackars gossen k�cka,
+Hans gamla far skall f� mitt torp f�r Pecka."
+S� var hans spr�k, s� f�rde han bef�l,
+En finsk major till botten af sin sj�l.
+
+Det kom ett bud fr�n Adlercreutz: "Forcera!
+Fram�t med bataljonen, skydna mera!"
+Von T�rne h�rde ganska lugnt d�rp�.
+Beh�ll sin plats och svarte blott: "Jas�!"
+
+Nu kom det glada. Gubben stod vid fanan,
+Stod stolt och rund och bredbent efter vanan,
+Som om han �rnat st� till v�rldens slut
+Och ment �t sj�lfva kulan: "Stopp, vet hut!"
+
+Hvart ville budet med en slik ta v�gen?
+Den unge f�nriken var helt f�rl�gen;
+Han hade spr�ngt dit �fver sten och stock,
+Och allt stod gubben kvar mot order dock.
+
+"Ryck fram�t, herr major!"--"Tyst, herre, bara!
+Ni kan ju se det, h�r �r ingen fara."
+"Men generaln befallt."--"Ja, lefve han!
+Karl Adlercreutz, han �r en �rans man."
+
+Han sagt det knappt, n�r han fr�n n�rmsta tallen
+Fick sig en sats af splittrad bark mot skallen:
+"�h�, jag kunde v�nta s�dant h�r,
+Det �r en karl att sikta bra, den d�r.
+
+Det var s� n�r, att han mig tr�ffat hade;
+Nu f�r jag s�ga, som Hans Klinga sade,
+N�r kulan str�k f�rbi hans �gonbryn:
+'Den dj�fvuln aktar ju ej ens folks syn'."
+
+De orden hade st�ndigt gjort hans n�je,
+Nu log han ock p� nytt sitt stora l�je
+Och st�llde sig helt trygg, som nyss f�rut,
+Med hand i sidan och med benen ut.
+
+Gud vet, hur l�nge �n han dr�jt med slaget,
+Men b�st han stod d�r midt i sj�lfva taget,
+Paff, kom en kula, �ter och fl�g h�n
+Rakt genom porten mellan gubbens kn�n.
+
+Den gamle m�rkte fladdret i syrtuten,
+S�g ned, s�g p� den, den var genomskjuten,
+H�ll upp ett sk�rt, det andra likas�,--
+F�rd�mdt, det syntes h�l i b�da tv�.
+
+Nu blef han misslynt, tog sig vid sitt �ra:
+"H�r f�r Matts skr�ddare ett vackert g�ra!
+Men skynda, gosse, k�ra Janne, kom
+Och se, om det st�r b�ttre till bakom."
+
+Och Jan, hans gamla dr�ng, steg fram: "Ack. herre,
+Nu gick det tokigt, h�r �r sjufaldt v�rre,
+D�r framtill finns helst sk�rtet i beh�ll,
+Men h�r en trasa bara utan f�ll."
+
+D� blef von T�rne vred: "Nej, si en tocken,
+Som tar och skjuter platt f�rd�rfvad rocken,
+Som jag i dag b�r p� mig andra dan!
+Fram�t h�r, gossar! Fan skall ta den fan."
+
+
+
+DEN FEMTE JULI.
+
+"Nu lyser julisolen klart,
+Mitt sinne st�ms s� underbart
+I denna morgonstunden;
+Kom, yngling, om du vill som jag,
+Kom, l�t oss andas n�gra drag
+Af sommarluft i lunden;
+Det �r i dag en h�gtidsdag."
+
+Den gamle knekten talte s�,
+Sk�t n�tet bort, stod upp att g�
+Och tog mig tyst vid handen;
+Och genom byn vi f�ljdes �t
+Och �fver �ngens blomsterstr�t
+Till bl�a sj�n och stranden,
+I p�rlor kl�dd af daggens gr�t.
+
+O, hvilken himmel, hvilken jord!
+Den gamle talte ej ett ord,
+Han tycktes blott betrakta.
+En t�r f�ll � hans kind ibland
+Omsider tryckte han min hand
+Och log och sporde sakta:
+"S� kan man d� f�r detta land?"
+
+Jag teg. En blick ur hj�rtat var
+Mitt enda, l�ttf�rst�dda svar,
+Han s�kte ej ett annat.
+Och tystnad r�dde en minut,
+Han s�g kring nejden som f�rut
+Fr�n kullen, d�r vi stannat;
+D� tog han ord, d� brast han ut:
+
+"Ja, yngling, h�r fr�n denna strand
+Du ser ett stycke af det land
+Som fosterland du kallar:
+Sk�nt som vid Virdois sj�ar h�r
+�r det kring Saimens tusen sk�r
+D�r Vuoksens b�lja svallar,
+D�r Imatra i skum sig kl�r.
+
+Och stod du nu l�ngst upp i nord,
+Du s�g en lika h�rlig jord
+Ifr�n dess fj�llar h�ga;
+Och om den flacka kust du s�g,
+Som sk�ljs af Bottenhafvets v�g,
+L�g Finland f�r ditt �ga
+Och t�nde k�rlek i din h�g.
+
+Men vet du, hvad jag syftar p�
+Kan du den tysta t�r f�rst�,
+Som i mitt �ga sitter?
+Och denna dag, s�g, anar du,
+Hur den kan vara mig s� ljuf
+Och likafullt s� bitter?
+Det �r den femte juli nu.
+
+En dag gryr opp, en dag f�rg�r;
+Hur m�ngen l�mnar ens ett sp�r,
+N�r den fr�n oss �r tagen?
+Den femte juli, ack, den drog
+Ej sp�rl�st bort, jag minns den nog
+Sen sjutton �r den dagen.
+Det var den dag, d� Duncker dog.
+
+H�r fanns ett folk i Suomis land,
+Det finns �nnu: vid sorgens hand
+Det l�rt att b�ra �den,
+Det k�nner intet offer sv�rt,
+Dess mod �r tyst, dess lugn �r h�rdt,
+Dess trohet trotsar d�den,
+Det �r det folk, vi kallar v�rt.
+
+Du ser det i dess hvila, du,
+Det h�rjas ej, det st�rs ej nu,
+Dock kan f�r det du flamma;
+Jag s�g det i dess pr�fningstid,
+I frost, i sv�lt, i storm, i strid,
+Jag s�g det d� detsamma;
+Hvad, tror du, k�nde jag d�rvid?
+
+Jag s�g det bl�da dag fr�n dag,
+Jag segrar s�g och nederlag,
+Men ingen s�g jag svika;
+I bygder, d�r ej sol gick opp,
+Stod k�mpen �n med ish�ljd kropp
+Och nekade att vika,
+Fast utan hem och utan hopp.
+
+Hvad t�lamod, hvad mannamod,
+Hvad kraft i hug, hvad eld i blod,
+Hvad lugn i skiften alla,
+Hvad bragder kr�fdes ej af den,
+Som detta folk, som dessa m�n
+Sin hj�lte skulle kalla
+Och dyrka efter d�den �n?
+
+Men fr�ga, om du tr�ffar p�
+En veteran fr�n kriget d�,
+En af de tappras skara,
+Sp�rj, om han k�nde dock en man,
+Som priset �fver alla vann
+Och trofast skall han svara:
+'Ja, herre, Duncker hette han.'
+
+Och utan h�ga anors l�n
+Kom denne man, en hyddans son,
+Fr�n obem�rkta trakter
+Och vann en storbet, knappast dr�md,
+Blef landets stolthet, blef ber�md
+Som starkast bland dess vakter
+Och blir i Finlands tid ej gl�md.
+
+Och denna �ras rena glans,
+Hans k�rlek gjorde den till hans,
+Hans varma hj�rtas l�ga.
+Sin fosterjord han trohet svor,
+F�r den som f�r en brud, en mor
+Sitt allt han ville v�ga,
+Med denna k�rlek blef han stor.
+
+Han f�ll; och dock, hvad h�rlig lott
+Att d� som han, sen s� man f�tt
+Sitt lif med �ra h�lja!
+Det �r att trotsa gl�mskans sj�,
+Att lyftas som en gr�nkl�dd �
+Ur djupet af dess b�lja;
+Det �r att d�, och dock ej d�.
+
+Nu str�la blomsterprydt, o land,
+H�j �fverallt en l�frik strand
+Ur sommarvarma v�gen,
+L�t rodna dina fj�llars topp,
+L�t skimra dina str�mmars lopp
+Och sl� mot himlab�gen
+I glans ditt Saima-�ga opp!
+
+Att minnet, n�r p� denna dag
+Det n�mner Dunckers namn som jag,
+Kan stolt till dig sig v�nda
+Och s�ga: 'Se, s� h�rligt log
+Det land, som hj�ltens k�rlek tog;
+S�g, kan det hj�rtan t�nda?
+Det var f�r denna brud, han dog'."
+
+
+
+MUNTER.
+
+Vackert var det att betrakta
+Hj�lten Adlercreutz, genralen,
+Hur han kom s� tyst och sakta
+Till soldatens graf i dalen,
+Hur han stannade vid randen
+Och, med hatten s�nkt i handen,
+S�g den enkla b�dd fullbordas,
+D�r Hans Munter skulle jordas.
+
+Stor var eljest icke hopen,
+Honom f�ljde i det sista:
+Tv� soldater gr�fde gropen,
+Fyra stodo vid hans kista;
+Men till heders sen f�r resten,
+Utom generaln och pr�sten,
+Tre korpraler, pengar v�rde,
+Och furiren, jag,--den fj�rde.
+
+Annan st�t fanns ej att sk�da.
+Kl�dd i slitna krigarkl�der
+L�g han, Munter, i sin l�da
+Hopkl�md mellan fyra br�der,
+Trygg och n�jd att se i d�den,
+Som han var i alla �den,
+Samma k�mpe som i lifvet,
+Mindre f�rm blott, det �r gifvet.
+
+Nu, n�r skild fr�n strid och skiften
+Sitt kvarter han f�tt, soldaten,
+Framsteg korpral Buss p� griften
+Och h�ll) tal om stridskamraten.
+Hur han var till b�rd och minnen,
+Hj�rta, spr�k och kraft och sinnen
+Som en slant till krigsman slagen,--
+Allt drog gubben Buss i dagen.
+
+Det var konstl�st, men man r�rdes,
+Stod d�r kvar i tyst f�rbidan,
+Log, n�r Munters k�rnspr�k h�rdes,
+Str�k mustascherna �t sidan.--
+Vill du lyssna till hans saga?
+Den �r enkel och alldaga,
+Kan v�l m�dan knappt betala;
+H�r dock! Gamle Buss m� tala.
+
+"Krigsm�n! Nu �r Munter borta.
+K�nd och k�ck l�ngt mer �n m�ngen,
+Har han kommit nu till korta
+Och �t d�den gett sig f�ngen.
+Efter marscher, stormar, strider
+Har han nu gjort halt �msider,
+Lagt sig h�r till rast i backen
+Och v�ndt lugnt i v�dret klacken.
+
+Fr�ga oss, som n�rmst i elden
+F�tt med honom kulor smaka.
+Om han h�ll sig, d�r man st�llde'n,
+Eller ryggade tillbaka,
+Om i striderna och slagen
+Han fick hvitt i anletsdragen,
+Eller s�g mot d�dsminuten
+M�rkbrun, som af koppar gjuten.
+
+Till arm�n fr�n vilda skogen
+Kom han, styf till skick och later,
+Sina tappra f�der trogen,
+Allt fr�n hedenh�s soldater,
+Svarte kort och talte f�ga,
+Log med skalken i sitt �ga
+H�gst tre ord, sen stum som siken,
+Men p� hufvet slog han spiken.
+
+Liksom han, s� hela raden
+Af hans sl�kt g�tt fram i v�rlden,
+Bl�dt och d�tt i l�gsta graden,
+H�llit truten, talt med sv�rden.
+En g�ng som ett troll omsider
+Steg i Karl den tolftes tider
+�nda till furir en Munter;
+Sen dock bar p� nytt herunter.
+
+M�ngen, ej i tj�nsten �fvad,
+Sl�pper sent sitt hem ur minnet,
+H�nger n�bb och g�r bedr�fvad,
+Innan tiden st�lsatt sinnet.
+S�dan var ej Munters vana,
+Nej, till tredje Gustafs fana
+Kom han, rakt fr�n f�rsta dagen
+Som en slant till krigsman slagen;
+
+Drack af fr�jd, blef vild om kv�llen
+Och slog buckla p� gev�ret;
+N�sta morgon fick sig s�llen
+Litet fuktel f�r besv�ret.
+V�beln sade: 'Tag ej illa,
+S� �r tj�nsten, gubbe lilla!
+Har du mjuknat nu till b�rjan?'
+'Jo,' sad' Munter, 'tack f�r sm�rjan!'
+
+Nykter var han ock alltsedan,
+Hurtig, n�jd och of�rtruten,
+Fick i f�rsta dusten redan
+V�nstra skuldran genomskjuten.
+D�beln stod d� bland de sina,
+H�rde samma kula hvina:
+'Den gick n�ra, barn, hvem fick'en?'
+'Munter svarte: 'Jag var pricken.'
+
+Knappast l�kt p� nytt den g�ngen,
+Fick han �ter lyckan pr�fva,
+Fick, i en kosackhop f�ngen,
+Sina breda f�tter �fva;
+Tvangs att f�lja halfva milen
+St�ppens f�le, snabb som ilen,
+Tills af n�gra dj�rfva kunder
+Han blef fr�lst som af ett under.
+
+Svetten sv�llde i hans panna,
+Hj�rtat slog och barmen h�fdes,
+N�r han �ndtligt kom att stanna;--
+Dock god min beh�lls och kr�fdes.
+'Fick du trafva?' lj�do ropen
+Sk�mtsamt ur den ystra hopen,
+'Hur gick f�rden, hur var stigen?'
+Munter svarte: 'T�mmeligen.'
+
+Kort d�rp� blef Armfelt slagen;
+Munter, blodbest�nkt, ja, f�rgad,
+Stod sin fana n�rmst den dagen,
+Genom honom blef hon b�rgad.
+Nu, vasserra, �ndtligt fick han
+P� den fasta, gr�a brickan
+Sv�rdsmedaljens hederstecken;
+Munter sade lugnt: � n�cken!'
+
+Som han var i dessa strider,
+Lika n�jd och of�rf�rad
+Var han allt till sista tider,
+Endast mer bem�rkt och �rad,
+Var nu gr� i sk�gget vorden,
+Kanske �n mer karg p� orden,
+Men i eld och r�k och flamma
+In i d�den �n densamma.
+
+Sent p� ett bes�k i v�ras
+Kom hans mor till bivuaken;
+D� fick Munter lof att t�ras,
+N�r han s�g den gamla draken;
+Satt ock sedan l�ngt p� natten,
+Teg och log och s�g p� skatten.
+Detta m�te var det sista,
+Nu l�r gummans hj�rta brista.
+
+Aldrig nej, hvadhelst hon sade;
+Till hvart ord fr�n modrens tunga
+Endast ja och ja han hade,
+Tills hon �ndtligt h�rdes sjunga:
+'K�re son, var ej f�rv�gen!
+H�ll dig saktligt, g� ur v�gen,
+B�ttre fly �n illa f�kta!'
+D� sad' Munter: 'Pass, urs�kta!'
+
+Dock, hans kula, den var gjuten,
+H�r var gr�nsen, h�r fanns d�den,
+Sen han k�ck och of�rtruten
+F�ljt arm�n i alla �den.
+�n i g�r dock blef han funnen,
+Hurtig med tobak i munnen,
+Som piket hos generalen,
+D�r ett krigsr�d h�lls i salen.
+
+Nyss p� orderna vi l�ste,
+Hur, liksom att f�ra ordet,
+En granat kom in och fr�ste
+Mellan herrarne kring bordet.
+Munter, van att r�ra br�nder,
+Spottade i styfva h�nder
+Och fick gynnarn �fver nacken,
+Flink att skynda ut p� backen.
+
+D�rren hann han, klippte sedan
+Genom farstun ut i rycken,
+Stod s� n�r p� trappan redan,
+N�r granaten sprang i stycken.
+Det var Munters bragd den dagen.
+Nu s� l�g den tappre slagen,
+Dock, till modet �n beh�llen,
+Sad' han endast: 'Fan tog bollen.'
+
+�n i dag, n�r morgon grydde,
+H�ll han kvar af lif en gnista;
+Ingen klagan, h�llning prydde
+Veteranen i det sista.
+'Stackars gubbe, ena armen,
+Den �r borta, hela barmen
+Full med sk�rfvor af granaten
+Munter sad': 'Han sprack, den saten.'
+
+S�dan sl�t han, s�dan var han,
+Karl i b�rjan, karl i slutet,
+Tr�g i ord, men kvick i faran,
+Med om saken oafbrutet.
+Van att handla, ej att pr�la,
+Van att sakna, van att t�la,
+Var han man att allt f�rdraga,
+Allt, ja, utom ett--att klaga.
+
+Kunde v�rlden oss betala
+V�ra bistra dar och n�tter,
+�gde de ett spr�k att tala,
+Finlands genombl�dda sl�tter,
+Kunde h�rens fanor s�ga,
+Hvad en Munters likar v�ga,
+M�ngen med galon p� rocken
+Fick d� buga f�r en tocken.
+
+Ja, min gamla barm k�nns h�ja
+N�r jag honom minns i ledet;
+Skulle d�dens f�ror pl�jas,
+V�nner, det var h�st i redet;
+Aldrig �ngslig och f�rl�gen,
+Bara hejsan och ur v�gen,
+G�ngen j�mn och efter trumman,
+Fram�t, det var hufvudsumman.
+
+Och hur var han dock ej boren,
+V�nfast, trofast, lugn och stilla
+Som ett barn, fast gr� till h�ren,
+Ville han knappt ov�n illa.
+Fienden var f�r hans h�nder.
+Hvad tobaken f�r hans t�nder;
+B�gge sleto press och v�da,
+Dock som k�ra plantor b�da.
+
+Heder �fver honom, heder
+�fver krigarn, d�r han g�mmes!
+Mannamod och mannaseder
+Akte, att hans namn ej gl�mmes.
+Inga slafvar trampe kullen,
+D�r den tappre bor i mullen,
+Nej, en �tt af gamla stammen
+Skydde st�ndigt grafven. Amen!"
+
+N�r korpralen slutat hade
+Och steg ned fr�n vigda sanden,
+Tog genralen sj�lf en spade
+I den segervana handen.
+Det var han, som sist af alla
+Sakta l�t p� grafven falla
+Litet stoft af fosterjorden;
+Men han talte.--Gl�m ej orden!
+
+Hvad han sade, f�ll i tycket,
+V�ckte tankar m�ngahanda,
+Fast det ej var grant och mycket,
+Endast talt i Munters anda;
+Nog det var att vittne b�ra
+Om v�r trohet, om v�r �ra,
+Nog ocks� till krigarns minne;--
+Orden lydde: "Han var finne."
+
+
+
+VON ESSEN.
+
+Han stod p� sin farstutrappa
+Med m�ssa af krigarsnitt,
+Med sporrar och ryttarkappa;
+Han �rnade g�ra sin ridt.
+
+Han stod d�r sjutti�rig,
+En k�mpe till min och blick,
+Sm�rt, h�grest, silfverh�rig;
+D�r har du hans yttre skick.
+
+Men hvad v�llar hos gubben vreden?
+Han stampar helt vildt af harm.
+Vi lefva ju midt i freden,
+Hur g�r han s�dant alarm?
+
+Betrakta blott lugnt processen,
+S� farligt �r ej d�rmed;
+Du ser den gamle von Essen,
+Du ser hans vanliga sed.
+
+Nu ropar han. Lyss till orden,
+Nu ger han reson och sk�l:
+"Matts kusk, du mitt straff p� jorden,
+Dig borde jag rakt sl� ihj�l.
+
+Hur l�nge skall h�r jag bida
+Allt f�r din s�mnighets skull?
+Du k�nner, n�r jag vill rida,
+Du vet, n�r timmen �r full."
+
+Och kusken, han kom ur stallet
+Med skymmeln stolt att se;
+Att han sofvit, det var ej fallet,
+Han vaknat f�r fort kanske.
+
+Med hufvudet h�gt uppburet
+Framledde han hingsten stum.
+Blixt, dunder! Det �dla djuret
+Stod sk�lfvande, h�ljdt af skum.
+
+Han steg fr�n sin farstutrappa,
+Genraln, i sitt b�sta skick,
+Med sporrar och ryttarkappa;
+D� f�ll p� skymmeln hans blick.
+
+Han stod som af �skan slagen,
+Han trodde sitt �ga ej:
+"S�g, skurk, �r min syn bedragen,
+�r detta ditt verk? S�g nej!
+
+Men dukar du opp en fabel
+Och ljuger mig full h�r nu,
+S� g�r jag och tar min sabel
+Och klyfver ditt hufvud itu."
+
+Det var Matts kusk, soldaten,
+Han blef ej s� l�tt f�rsagd;
+V�l hade han gjort mandaten,
+Men svarade sj�lf f�r sin bragd.
+
+"Hur? Ljuga h�r?" stolt han sade,
+"En skam �r att misstros s�.
+V�l sv�rare skuld jag hade
+Och lj�g ej, herre, �nd�.
+
+H�r kom en kosack p� v�gen,
+Han skr�t med sin flinka rapp.
+Hvad? Skulle jag bli f�rl�gen?
+Jag red med honom i kapp."
+
+Von Essen, sjutti�rig,
+Med flammande eld i barm,
+Sm�rt, h�grest, silfverh�rig,
+Han hoppade h�gt af harm.
+
+"Bort", skrek han, "du fr�cka s�lle,
+Till stallet igen och minns
+Att h�mta i skymmelns st�lle
+Den gr�fsta piske, d�r finns!"
+
+Han var en man, soldaten,
+Som st�tt f�r kulor och d�d,
+Som tagit sin kost af staten;
+Nu �t han von Essens br�d
+
+Han gick helt stum och sluten,
+Men hans �ga, det brann i glans;
+Han gick och kom p� minuten,
+Med den gr�fsta piske, som fanns.
+
+Han r�ckte den �t sin herre:
+"Jag �r man i mitt led ocks�,
+Och sk�ts det, sk�t jag �n v�rre.
+Och stacks det, stack jag som tv�.
+
+Skall nu som en h�st jag smaka
+Er sn�rt, d� jag gjort som b�st,
+S� sparkar jag upp tillbaka,
+Och sparkar ock som en h�st!"
+
+Genralen, han h�rde hotet,
+Helt rak tillbaka han steg,
+Han tycktes ej ha emot'et,
+Han s�g p� mannen och teg.
+
+Och allt som han s�g, s� h�jde
+Han h�gre sin resliga kropp.
+Och allt som han teg och dr�jde,
+S� klarnade anletet opp.
+
+"Och h�r du", skrek han omsider,
+"Hvar fick du ett s�dant mod?
+Det d�r �r fr�n forna tider,
+Det d�r har vuxit i blod.
+
+Jag ser det ej f�rsta g�ngen
+I dag, jag har k�nt det f�rut.
+Jag s�g det hos m�ngen, m�ngen
+I sj�lfva hans d�dsminut.
+
+Jag sett det, d�r Finlands fana
+Gladt fl�ktat p� segrens f�lt,
+Jag sett det p� n�dens bana,
+I slagnas isade t�lt.
+
+Och skulle, n�r du dig skickar
+S� manligt som nu, min son,
+Och skulle, n�r s� du blickar,
+Jag ge dig �t piskens h�n;
+
+Vid himmelens Gud och Fader,
+D� vore jag aldrig v�rd
+Att n�mna de tappra rader,
+Bland hvilka jag h�jde mitt sv�rd.
+
+G�, s�k dig en v�n h�r n�ra,
+En duktig och stursk kamrat,
+Och drick ett glas for v�r �ra,
+H�r har du en blank dukat!
+
+Och tack f�r det vackra minne,
+Du v�ckt i mitt hj�rta, du,
+Och tack f�r ditt arga sinne,--
+Och drag �t helvete nu!"
+
+Han str�k sig om �gonbrynen,
+Det tycktes, hans blick var skum,
+Han sv�ngde sig, barsk i synen,
+Och gick tillbaks i sitt rum.
+
+Det var densamme bj�ssen,
+Jag minnes sen fordomdags,
+Det var densamme von Essen,
+Som stridde i Savolaks.
+
+F�rm var han, aldrig d�sig,
+Nu bar det �nd� till fj�lls.
+F�r k�lden han dragit p� sig
+Storstoflor och vargskinnsp�ls.
+
+N�r s� han gick mot faran,
+Som vanligt i fr�msta led,
+Och sj�nk i den brustna skaran,
+Hvar g�ng han sin fot stack ned,
+
+D� svettades gubbens panna,
+D� k�nde han tung sin plikt,
+D� m�ste han stundom stanna
+Inunder sin gr�sliga vikt.
+
+Men "Fram�t!" skrek han �t h�ren
+Med samma eld �nd�,
+"Och b�ren mig, gossar, b�ren,
+Ifall jag ej orkar g�!"
+
+Tre ting i lust och sm�rta,
+Dem �gde han, k�ck och god:
+Stolt sj�l och l�ttr�rdt hj�rta
+Och brinnande hetsigt blod.
+
+
+
+TROSSKUSKEN.
+
+Gamle Spelt, skall han s� helt f�rg�tas? Nej!
+Han var kusk vid trossen, h�gre var han ej,
+Hade som hans likar m�st i gl�mska falla,
+Om han ej f�tt namn som latast bland dem alla.
+
+Pengar v�rd var gubben ock att se upp�,
+Han och h�sten, som han k�rde, likas�.
+H�ll den ena sina steg med tv� ben dyra,
+Tycktes knappt ett pris f�rsl� f�r den med fyra.
+
+S�dan farten, s�dan var, ock rykt och ans,
+Lika tofvig gubbens lugg och h�stens svans.
+Gr�lle bar fr�n eget stall sitt damm i v�rlden
+Och sitt sot p� n�san Spelt fr�n egna h�rden.
+
+D�r de syntes s� alltj�mt i tr�ngen sist,
+�r det s�kert, att p� skratt var ingen brist;
+H�sten gick i s�mnen, gubben sof p� k�rran
+Hur den gamla h�lls p� lasset, vete Herran.
+
+Sakta bar likv�l det fram�t, sm�ningom,
+H�gre, h�gre upp mot nordens bygd man kom;
+Halfva �sterbotten snart han genomfarit,
+Var dock allt densamma, han i Nyland varit.
+
+Och p� lika s�tt gick �fven f�rden till,
+Samma skratt, hvar han for fram, hvar han h�ll still,
+Och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret,
+�n p� gubbens rygg och �n p� kreaturet.
+
+Ingen �ndring dock i skick och lugn och fart,
+Spelt, han var ohj�lplig, det var uppenbart;
+Ingen piske bet p� gubbens tj�nstekl�der,
+Och i tj�nsten bar ock Gr�lle barkadt l�der.
+
+S� omsider n�ddes Siikajokis strand,
+Blott en frusen flik fanns kvar af f�drens land,
+�fven denna skulle snart till byte l�mnas;
+Dock, en stark kan brytas, och en svag kan h�mnas.
+
+F�re kv�ll var vunnet h�rens f�rsta slag,
+Flyktens dag f�rvandlad till en segerdag,
+�tersvalla skulle en g�ng jagad b�lja,
+Str�mmen �ndras, den f�rf�ljde nu f�rf�lja.
+
+Snart ocks� fr�n man till man en maning lopp:
+"N�sta morgon allt i skick att bryta opp!
+H�r och tross skall innan natt i ordning lagas,
+Och med fr�jd mot s�der sen s� snart det dagas."
+
+Allt var ordnadt, det blef natt, man sof i fred;
+Endast unge f�nrik Blume sof ej med.
+Eld och ifver br�nde i hans tappra sinne,
+Stugan blef f�r kvaf, han fick ej ro d�r inne.
+
+Ut p� trappan kom han. M�rkt och tyst var allt,
+F�stets stilla stj�rnor lyste klart och kallt,
+Blott i �ster, mellan skogens toppar dragen,
+S�gs en blekr�d strimma gry, en rand af dagen.
+
+Ingen m�nska sk�njdes, lass och vagnar blott,
+Utan f�rspann, v�nda norr ut, som de st�tt:
+Allt var, som det varit, intet annorlunda;
+Samma f�rd som hittills tycktes �ter stunda.
+
+Samma f�rd?--Nej, n�got olikt fanns �nd�,
+Fast ej blicken strax i skuggan f�ll d�rp�:
+Just den sista k�rra, som �kt upp i ledet,
+Den stod omsv�ngd nu och hade h�st f�r redet.
+
+Och vid tygeln ren i skick en man sig st�llt,
+Blume trodde ej sitt �ga,--det var Spelt;
+Gamle Spelt, som nedb�jd genom landet farit,
+Var ett hufvud h�gre nu, �n f�rr han varit,
+
+Rak som trots en yngling bar han sina �r,
+Djupt p� skuldran f�ll hans vackra silfverh�r,
+Anletet, med kinden sl�t och n�san tvagen,
+Sken i m�rkret nu mer ljust �n f�rr om dagen.
+
+Unge Blume visste knappt att fatta sig:
+"Hvilket under, gubbe, har forvandlat dig?
+Du, mer lat och sotig f�rr �n likar andra,
+St�r nu putsad fr�mst och fr�mst beredd att vandra.
+
+Hvem har tv�tt ditt anlet rent fr�n sot och damm,
+Hvem har pressat i din gr�a lugg en kam,
+Hvem har f�tt dig v�ckt, det �r dock hufvudsaken,
+Du, som knappt p� sj�lfva dagen f�rr h�lls vaken?"
+
+"Unge herre", h�rdes lugnt den gamles svar,
+"L�ngsamt far man, n�r fr�n eget land man far.
+N�r man ser sitt folk med skam fly unnan bara,
+D� l�r b�ttre sofva �n att vaken vara.
+
+Hvarf�r skulle jag mitt gamla anlet tv�?
+Mera �ppen hade blygseln synts d�rp�.
+G�rna tog jag mot och t�lte spe och sn�sa;
+Sorg jag bar, och d�rf�r bar jag sotig n�sa.
+
+Nu �r allt f�r�ndradt, finska h�ren stridt,
+Finland ligger f�r oss �ppet himmelsvidt,
+Ingen fl�ck skall mer p� landets �ra stanna;
+Nu kan mannen visa ren och klar sin panna.
+
+Kalla folket upp, l�t r�ra trumman snart,
+Natten �r f�rliden, dagen lyser klart!
+F�rr s� var det br�dska, d� vi mest bort rasta;
+Adle, unge herre, nu �r tid att hasta!"
+
+
+
+VILHELM VON SCHWERIN.
+
+Och �fverstel�jtnant Drufva han stod
+Bekymrad nu:
+"H�r dugde ej att ha sprucket mod,
+Det brast itu.
+Nu ser jag fienden rycka an,
+M�ngdubbelt starkare kommer han,
+Och order har jag att stanna
+Och sl�ss till min sista man.
+
+Och hade jag helst vid kanonerna d�r
+En veteran,
+En man, som vant sig att bruka gev�r,
+En krutspr�ngd fan;
+Men nej, en yngling, spenslig och fin,
+En femton�ring, en gref Schwerin
+Skall svara f�r batteriet,
+Hvad h�ller en s�dan f�r min?"
+
+Han red till ynglingen h�n med hast,
+Sin hand han bj�d:
+"Min v�n, snart spelas h�r h�ga kast
+Om lif, om d�d,
+D�d, s�ker d�d, om ni st�r er sl�tt,
+Men lif kanske, om ni siktar r�tt.
+D�, lefva, det f�r ni, herre,
+Men vika, nej, pass f�r det!
+
+Jag ser er st� h�r s� sp�d och vek,
+I storm ett r�r;
+Ni har ej pr�fvat en s�dan lek,
+Min sorg det g�r.
+Den leken leks ej till tidsf�rdrif,
+S� k�nn p� hj�rtat och svar mig gif:
+Skall ni v�ga i dag, om det g�ller,
+Blankt offra ert unga lif?"
+
+"Herr �fverstl�jtnant, ni drar ert sv�rd
+Med �rbr�ckt hand
+Och v�gar dock bjuda ert lif som g�rd
+F�r kung och land;
+Jag har ett lif i sin styrkas v�r,
+Det bott i mitt hj�rta blott femton �r,
+S�g, skall jag ej v�ga det bjuda?
+Jag vill se, hvem min g�rd f�rsm�r!"
+
+Den gamle Drufva, han sp�nde sin blick:
+"Det d�r klang st�l!
+De orden, herre, de slogo ej klick,
+De r�kte m�l.
+S� m� jag kalla er vek ej mer,
+Men tacka Gud, att han gett mig er,
+Ty hj�rtat �r det, ej armen,
+Till slut dock, som kraften ger."
+
+Snart lj�do kanonerna, ynglingen stred
+Sin f�rsta strid.
+Hans folk, sv�rt h�rjadt, till flykt sig spred,
+Han sj�lf h�ll vid.
+Hans batteri var hans h�rd, hans hem,
+Han sk�tte dess eld, han tj�nte f�r fem.
+D�r kom en skara kosacker,
+Han svedde sk�gget p� dem.
+
+Han fick ett �gonblick rast, han sprang
+H�n till sitt folk,
+Hans ord br�t sinnen, hans st�mma klang,
+En vredens tolk.
+En stund blott �n, och sig allt f�rbytt,
+I strid var �ter hans trupp, som flytt,
+Han sj�lf vid den �lskade h�rden
+Och elden i fart p� nytt.
+
+Och Drufva, han s�g med f�rundran upp�,
+Fast l�ngt ifr�n:
+"Ett m�sterstycke jag kalla m�
+Slikt, l�rosp�n.
+Vinns s�dan �ra med f�rsta spr�ng,
+Hvad hinner han ej, om hans tid blir l�ng?
+Gud skydde den �dle gossen,
+Han f�r arm�er en g�ng."
+
+Men dagen sl�ts, och dess kamp br�ts af,
+D� kom Schwerin;
+Han st�tt mot svallet af stridens haf,
+Fast sp�d och fin.
+D� han kom med kanonerna �ter i hamn,
+D� ropade gr�nade k�mpar hans namn,
+Och vid h�gt hurra sl�t Drufva
+Den tappre i faderlig famn.
+
+Den unge hj�lten! Hans namn gick opp
+Med tidig glans.
+Ej s�gs en bana mer ljus af hopp,
+Mer sk�n �n hans.
+Hur blef den banan ej kort �nd�!
+Ett m�nhvarf hunnit ej halft f�rg�,
+N�r till n�rmaste grifthvalf v�gen
+Var m�ttet p� den ocks�.
+
+Dock �n ett minne �t s�gn och s�ng
+Han hunnit ge,
+En strid han k�mpat �nnu en g�ng,
+Den sk�naste,
+F�rrn d�den n�dde hans unga barm,
+F�rrn pulsen stelnat, som slog s� varm,
+F�rrn, f�f�ngt vinkad af bragden,
+L�g vissnad hans domnade arm.
+
+Det var, n�r Oravais blodiga dag
+Till sorg gick opp,
+N�r segern sj�lf blef ett nederlag,
+Som br�t v�rt hopp.
+D�, s�ger man, str�lade klarast hans mod,
+D� tr�ffade s�krast hans vingade lod,
+D� eldades varmast kanonen,
+N�r han st�nkte den r�d med sitt blod.
+
+D�, s�ger man, hade han dignat ned
+Till sist vid den,
+Men kringr�nd rest sig mot fiendens led
+Med sv�rdet �n
+Och ropat sin skara och ilat f�rut
+Och brutit sig bana och huggit sig ut
+Och fallit f�rst, n�r de sina
+Kringjublad han n�tt till slut.
+
+Han hade sitt sextonde �r ej n�tt,
+P� b�r ren lagd.
+L�ngt var det lif dock, han lefva f�tt,
+Om lif �r bragd.
+Ack, m�ngen gr�nat i �rans glans,
+Som f�st med gl�dje sin str�lande krans
+P� den femton�riges hj�ssa,
+Om i byte han vunnit hans.
+
+Han hade sitt sextonde �r ej n�tt,
+Ja, ung han dog;
+Dock s�rjde en bl�dande h�r hans lott,
+Sj�lf pr�fvad nog;
+Dock stod kring hans l�ger i tyst f�rbund
+Af krigets �dlaste k�mpar en rund,
+Och hvad f�r de tappre han varit,
+Det syntes i denna stund:
+
+Ej veklig klagan, blott saknad tung,
+Blott sorg var spord.
+Till hj�ltens �ra, som dog s� ung,
+Ej f�llo ord;
+Men Vegesack prisade lifvets v�r,
+Och Adlercreutz smekte den bleknades b�r,
+Och ur Drufva s�g man pressas
+Rart vin,--en stor, klar t�r.
+
+
+
+N:O FEMTON STOLT.
+
+Den sk�na dagen p� Lappos f�lt
+Var �ndad, och segerglad
+Red D�beln fram, d�r hans h�r sig st�llt,
+L�ngs hela dess stolta rad.
+
+Han tackade v�nligt hvar trupp d�rvid
+Med en krigares enkla ord
+F�r trofast heder, f�r manlig strid
+Och f�r k�rlek till fosterjord.
+
+Han n�dde sin yttersta flygel till slut
+Vid aftonens sista glans;
+Han tackade skaran d�r, som f�rut;
+Den f�rdes af kapten Schantz.
+
+Den glesnat mycket, han s�g det v�l,
+F�tt luckor i hvarje led;
+Snart f�ste dock annat genralens sj�l,
+Och nu ryckte han fram d�rmed.
+
+Man m�rkt vid talet fr�n stund till stund,
+Hur han blickat �t sidan ren
+P� en tiggarskepnad, en trasig kund,
+Som stod d�r tyst och allen.
+
+Nu gaf han mannen en vink: "Du, du
+D�r borta, kom hit, tag mod!
+Du var oss n�rmare dock �n nu
+I dag, d�r det g�llde blod.
+
+S�g, har du gl�mt, hur du tog dig gev�r
+Ur en fallen krigares hand
+Och skyndade efter min tappra h�r
+I stridens hetaste brand?
+
+D� vi d�ko i �kern, hann du oss opp
+Och d�k som de �frige med,
+D� den syntes �nyo, min segrande tropp,
+D� slogs du i fr�msta led.
+
+D� man stormade byn mot kanonerna �n
+Och jag kastade blicken dit,
+D� s�g jag din trasiga jacka igen
+F�rst uppe p� batterit.
+
+Det d�r var hurtigt: ett slikt f�rs�k
+Kan b�ras i ryktets famn;
+S� gala �ppet, min k�cka g�k,
+L�t h�ra till f�rst ditt namn?"
+
+"Hvad namn i v�rlden jag f�tt af pr�st,
+Har ingen sig f�stat vid;
+Men f�hund har man mig kallat mest
+I hela lefnads tid."
+
+"Bra! Kasta namnet tillbaks p� dem,
+Som gett det, och tr�stad var.
+Men s�g mig blott, hvar du har ditt hem
+Och hvar du har ditt f�rsvar!"
+
+Han viste p� v�gen vid kullens rand:
+"Mitt hem p� denna jag har;"
+Han viste sin knutna, v�ldiga hand:
+"Och h�r, h�r har jag f�rsvar."
+
+"Ditt hem g�r an, ditt f�rsvar �r godt;
+Ditt yrke, det �r dock, s�g,
+Att stj�la kyrkor, att snatta sm�tt
+Eller r�fva p� allm�n v�g?"
+
+"Och hade jag stulit stort eller sm�tt,
+Visst �gde ett �re jag dock;
+Och hade jag plundrat en tiggare blott,
+Visst bar jag en helare rock."
+
+D� str�lade D�beln af v�lbehag:
+"Von Schantz, herr kapten, h�r hit!
+Hvem var den tappraste man i dag,
+Som f�ll h�r i kompanit?
+
+L�t h�mta hans r�nsel, hans rock, hans hatt.
+Hans plit och gev�r ocks�:
+Hans �dla namn och hans krigarskatt,
+Den h�r skall i arf dem f�."
+
+Man kom med vapen och dr�kt i hast,
+De burits af femton, Stolt.
+Von D�beln log med ett �gonkast
+P� sin skyddlings trasiga kolt.
+
+"Stolts rock �r blodig, det fordras mod
+Att dra det plagget upp�;
+Men F�hund, ser jag, har tjockt af blod
+P� egna klutar ocks�.
+
+S� byt och kl�d dig i uniform
+F�r fronten h�r uppenbart!
+Du gick framf�r den vid dagens storm,
+Jag vill se dig inom den snart."
+
+Han bytte dr�kt, och hans kind, den brann,
+Sen han vapen och rustning f�tt;
+Och tyst kom D�beln och st�llde sin man
+I luckan, d�r Femton st�tt.
+
+"Och nu s� �r du en ung soldat
+Af �ktaste skrot och h�lt,
+Och nu s� �r du v�r krigskamrat
+Och numero femton, Stolt.
+
+S� var till mod och till hj�rtelag
+Densamma du var f�rut,
+Men n�mns du f�hund fr�n denna dag,
+S� drag din plit och s�g: "Hut!"
+
+Den nye krigarn, till denna stund
+Hans br�st h�jts lugnt som ett hvalf;
+Vid dessa ord fr�n genralens mund
+Man s�g dock, att djupt det skall.
+
+Han hade smakat ej ens som st�ld
+En fr�jd i sin lefnads dar;
+Hans t�rar, frusna i lifvets k�ld,
+Ej runnit, sen barn han var.
+
+Nu sken p� hans hj�rta f�r f�rsta g�ng
+En strimma af sol och v�r,
+Och ur smultna k�llor med hejdl�st spr�ng
+Framstr�mmade t�r p� t�r.
+
+"Och f�r jag vara i lust och n�d
+Soldat, bland de tappre en,
+S� s�g, n�r g�ller det kamp och d�d?
+Gud gifve i morgon ren!"
+
+
+
+BR�DERNA.
+
+Du n�mner m�rk en Wadenstjernas namn?
+Jag vet, du syftar p� en dyster s�gen:
+Hur, s�kande mot lifvets storm en hamn,
+Hans broder kom, men st�ttes fr�n hans famn
+I natt och dimmor �ter ut p� v�gen.
+
+Till Svansf�ns nejd n�'n g�ng din kosa st�ll;
+D�r syns en g�rd, som h�ga bj�rkar v�rna.
+Vid solljus middag eller kolsvart kv�ll
+Tr�d in i detta g�stfritt �ppna tj�ll,
+D�r bor den gamle, Johan Wadenstjerna.
+
+En enkel hj�rtlighet, en fl�rdl�s tro
+Fr�n f�rsta stund skall du hos honom r�ja
+Och k�nna dig s� v�l, s� full af ro,
+Som skulle i ditt eget hem du bo
+Och vid din egen faders sida dr�ja.
+
+N�mn endast ej ett namn, ett namn, som m�
+Om ock f�r evigt pl�nas, ur v�rt minne,
+S�g allt, och lugn han h�ra skall d�rp�,
+Men n�mn ej ordet Sveaborg, ty d�
+�r friden bruten och i storm hans sinne.
+
+Allt hvad hans hj�rta fordom tjustes af,
+Hans folk, hans land, dess trohet, kraft och heder,
+Allt, allt, hvad f�rr hans ande vingar gaf,
+F�r honom s�nkts i denna klippas graf,
+F�rkastadt, sk�ndadt, h�rjadt, trampadt neder.
+
+Och d�rf�r skakas han sen m�nga �r
+Af grafvens namn, hvar g�ng han det m�st h�ra,
+Och d�rf�r br�nner i hans sj�l dess s�r,
+Och d�rf�r reser sig af harm hans h�r,
+N�r ljudet Sveaborg blott n�r hans �ra.
+
+Det var en vinterafton, m�rk och sen.
+Den gamle, utan minnens skuld och utan
+En framtids fruktan, satt vid brasans sken
+Och h�rde lugn, hur stormen ute hven
+Och dref i bistra skurar sn� mot rutan.
+
+Han satt allena nu. Sin hand han r�ckt
+Nyss till god natt och l�mnat sina k�ra,
+N�r pl�tsligt han, ur hvilans dr�mmar v�ckt,
+S�g d�rren �ppnas och i sn�h�ljd dr�kt
+En vandrare hans bonings skygd beg�ra.
+
+Han s�g och s�g. En rysning genomfor
+Hans hj�rtas djup, n�r han den komne k�nde.
+Det var en fr�mling ej, det var hans bror,
+Af samma fader f�dd och samma mor,
+Den man, som till hans tj�ll i natten l�nde.
+
+Det var den broder, som i forna dar,
+D� i sin faders hem de v�xte b�da,
+Af syskonskaran honom k�rast var,
+Det var den ende, som han �gde kvar
+Och ej p� nitton �r f�tt �tersk�da.
+
+Dock, ingen skuldl�s fr�mling hade dr�jt
+S� l�gt vid d�rren, som den komne dr�jde,
+Och ingen ok�nd g�st s� stum sig b�jt,
+S� tveksam bidat, s�dan b�fvan r�jt,
+Som den en broder nu f�r broder r�jde.
+
+Ej ord, ej ljud. Minut upp� minut
+Liksom f�r d�da komma fick och vandra;
+Tills som i b�n s� stilla dock till slut
+Den bror, som kommit, syntes breda ut
+P� afst�nd sina armar mot den andra.
+
+Ett �gonblick var hj�rtats spr�k f�rst�dt
+Och tycktes Johan Wadenstjerna skaka,
+Det var en kort sekund; n�r den f�rg�tt,
+Han v�nde stel sig bort, med handen blott
+Den bjudna famnen visande tillbaka.
+
+D� lj�d omsider den f�rskjutnes r�st,
+Djup, hemsk och dyster som en suck ur grafven:
+"L�t isen sm�lta, broder, i ditt br�st,
+Gif ej f�rakt �t den, som s�ker tr�st,
+Och bryt ej �fver en f�rkrossad stafven.
+
+Ja, jag har felat. Mig ock �det f�dt
+Att b�ra nesans b�rda af den dagen,
+D� finska krigarn gaf sig, f�rrn han bl�dt,
+D� Sveas stolta borg, f�rrn kula st�tt
+Mot dess granitvall, fegt blef sk�nkt och tagen.
+
+Men var jag man att spr�nga pliktens damm
+Och rycka till mig h�ndelsernas roder,
+Var jag den starke, som bort tr�da fram?
+Dock, att jag det ej gjorde, �r min skam;
+S�g s�, men krossa mig med hat ej, broder!"
+
+Han sl�t, hans panna sj�nk, hans st�mma dog
+Uti en str�m af t�rar, bittra, strida.
+Han hade talat till en broder nog,
+Och nu med �ppen famn ett steg han tog
+Och tycktes af hans famn ett m�te bida.
+
+D� h�jdes v�ldsamt gamle Johans barm,
+En storm var l�s d�ri af harm och sm�rta;
+Men stum fr�n v�ggen ofvan stolens karm
+Han ryckte ned och h�ll med s�ker arm
+Till svar en sp�nd pistol mot brodress hj�rta.
+
+S� �r den hemska sagan om de tv�,
+Mer m�rk kanske, �n jag f�rm�tt den skildra;
+Har du, som h�rt med fasa nu d�rp�,
+F�r str�ngt den str�nge d�mt, s� h�r ocks�
+Ett ord af frid, som m� din dom f�rmildra.
+
+Det s�gs, sen brodren tr�stl�s vandrat, att
+Den h�rde brodren sina �gon t�ckte
+Och utan s�mn och utan hvila satt
+Och gr�t om kv�llen, gr�t den l�nga natt
+Och gr�t �n som ett barn, n�r morgon br�ckte.
+
+
+
+LANDSH�FDINGEN.
+
+Gror bragdens �ra blott p� stridens mark,
+D�r tappre krigarn fuktar den med blod,
+Kan ej den vapenl�se h�lsas stark
+Och visa hj�ltemod?
+
+I djupa Finland bortg�md fanns en man,
+En fridens man alltfr�n sin ungdom h�n;
+I fridens v�rf ren gr�nad, styrde han
+Som h�fding nu sitt l�n.
+
+Wibelius var hans namn, af anors glans
+Omstr�ladt ej, men v�rdnadsv�rdt �nd�,
+Ty namnets �ra var, att det var hans,
+Hans adel f�ll d�rp�.
+
+Han �gt sin manna�lders gyllne tid
+Af lugna m�dor; den fanns mer ej kvar.
+Nu var hans fosterland i kamp och strid,
+Och gammal sj�lf han var.
+
+Af h�rar omhv�rfd, sliten som ett rof
+Emellan v�n och ov�n v�xelvis,
+Fick han hvar stund f�r segrarens behof
+Ge frid och lugn till pris.
+
+Att v�rna r�tt, f�rmedla b�rdors last
+Han som en helig plikt sig f�resatt,
+Och d�rf�r var hans dag ock utan rast
+Och utan s�mn hans natt.
+
+S� satt en g�ng han p� sitt �mbetsrum,
+Blott han med tv� hans sekreterare;
+Han syntes bruten nu, hans l�pp var stum,
+Och tyste voro de.
+
+Han �nskat hvila, hvila en sekund;
+Det var f�r mycket. Salens d�rr slogs opp,
+Han s�g en krigare i samma stund,
+F�ljd af en v�pnad tropp.
+
+Den ryska h�rens �fvergeneral
+Var krigarn, ingen ringare person;
+Han kom, steg fram och h�ll helt kort ett tal
+Med hot i min och ton:
+
+"Herr h�fding, Finlands kamp har n�tt sitt slut,
+Oss tillh�r landet nu med vapnens r�tt;
+Dock k�mpa landets s�ner som f�rut
+I Sveriges h�r f�r det.
+
+V�lan, h�r �r er penna, s�tt er, skrif
+Ett kraftigt bud, en maning nu till dem:
+Att den skall tryggad bli till gods och lif,
+Som �terv�nder hem;
+
+Men att, om n�gon brottsligt h�ller vid
+Att strida mot sin herre och monark,
+Hans sl�kt skall jagas utan n�d och frid
+Ifr�n hans g�rd och mark.
+
+Har ni f�rst�tt min mening, ord f�r ord,
+S� skrif!" Han sl�t med trotsigt v�lbehag.
+D� stod Wibelius vid sitt domarbord,
+Och d�r l�g Sveriges lag.
+
+Han s�nkte tungt sin hand upp� dess p�rm,
+Hans blick, p� boken f�stad, lyste klar:
+"Herr general, h�r ser ni ett besk�rm
+F�r dem, ni hotat har.
+
+H�r �r v�r vapenl�sa trygghet �n,
+V�r lag, v�r stora skatt i lust i n�d;
+Er h�rskare har lofvat v�rda den,
+Den v�djar till hans st�d.
+
+I den sen sekler ren det stadgadt st�tt:
+Att, bryter en; all skuld �r endast hans,
+Att mannen b�ter ej f�r hustruns brott,
+Ej hustrun f�r sin mans.
+
+Om det �r brott att k�mpa f�r sitt land,
+Hvartill hvart �delt hj�rta svarar nej,
+S� utkr�f straff af m�n med sv�rd i hand,
+Af barn och kvinnor ej!
+
+Ni segrat, makten tillh�r er i dag,
+Jag �r beredd, g�r med mig hvad ni vill!
+Men lag skall �fverlefva mig, som jag
+L�ngt efter den blef till."
+
+Han talte s�. En b�fvan genomlopp
+De b�da unga m�nnerna i saln,
+Och nu han slog sitt klara �ga opp
+Och s�g p� generaln.
+
+Det bistra uttryck, krigarns anlet haft,
+Var borta, varmt han m�tte gubbens blick;
+Han tog hans hand och tryckte den med kraft
+Och b�jde sig och gick.
+
+Och nu, med h�ndren slutna som till b�n,
+Sj�nk h�fdingen i domars�tet ned;
+Han k�mpat ut, han nj�t sin segerl�n,
+En �fverjordisk fred.
+
+Och dessa vittnen tv�, som dr�jde kvar,
+De n�mnde ofta sen med eldad h�g
+Om en f�rklaring, stilla, underbar,
+Som i hans anlet l�g.
+
+Att detta sken var himmelskt sk�nt, d�rom
+Fanns blott en enda tanke hos de tv�;
+Men hvarifr�n det vackra ljuset kom,
+Blef olikt tydt �nd�.
+
+Den ena h�ll det f�r ett yttre l�n
+Af dagens sol, som lyste mild och klar;
+Den andra sade: "Det kom inifr�n
+Hans samvetes det var."
+
+
+
+ADLERCREUTZ.
+
+Hvem �r den h�ge mannen d�r p� �lfvens strand,
+Som sk�dar �fver fj�rdarna och f�lten?
+Hans skick, hans dr�kt, hans l�ppars trots, hans blickars brand
+Och sv�rdet st�lblankt i hans manligt knutna hand,
+Allt ger en bild af krigaren och hj�lten.
+Han st�r allena, ingen har han n�r,
+Minutligt blott man komma ser och vandra
+En ung soldat, som bud till honom b�r;
+Men framf�r honom och bakom st�r h�r mot h�r,
+Med blod och d�dar hotande hvarandra.
+
+Inf�r hans �ga ligger Siikajokis nejd
+S� vinter�dslig som ett lik p� b�ren,
+Och f�r hans tanke �n mer �dslig Finlands fejd
+Med �tert�g i blygd, med strid och �ra v�jd
+Och ryska h�rens jubelh�n i sp�ren.
+D�raf det m�rker, p� hans panna bor,
+Den skugga, som de �dla anletsdragen
+Har �fverh�ljt som med ett sorgens flor:
+Han ser sitt fosterland, en fattig, skyddl�s mor,
+Ett offer bli, p� s�ners mod bedragen.
+
+Den man, som detta sk�dar, sk�dar allt f�r�dt,
+Att svika pliktens bud var ej hans vana;
+Han �r en man s� trofast, n�got land har f�dt,
+En man, som pr�fvat faror, k�mpat, segrat, bl�dt
+Som yngling redan under �rans fana.
+Du ser ett sinne, som ej br�ckts, ej b�jts
+Af lust, af n�d, af l�ga eller h�ga,
+Du ser en ande, som i stormar h�jts,
+Du ser den tappraste bland tappre, Adlercreutz.--
+Han har de bilderna f�r sj�l och �ga.
+
+Och dock s� �r det han, just han, som nyss befallt
+Det dystra sorgespelet b�rjas �ter,
+En hoppl�s f�rd, en vandring utan rast och halt,
+En mistning steg f�r steg af hemland, �ra, allt;
+Hvad blott ett brustet hj�rta ej begr�ter.
+Ett verktyg f�r en annan viljas lag,
+Ej strid, men flykt han n�dgats anhefalla.
+Sin trogna h�r han ordnat ren till slag,
+Men nej, den f�r ej sl�ss, den m�ste fly i dag.
+Som den har gjort en dag f�rut och alla.
+
+Han ser dess slutna skaror l�sas �ter opp,
+I spillror s�ndras ordningen f�r striden.
+Han k�nner detta folk i hvar brigad, hvar tropp,
+Han lefvat deras lif, han hoppats deras hopp
+Ej blott i dag, men l�ngt f�rut i tiden.
+Han vet, att denna h�r ej likn�jd g�r
+De nesans steg; hans bud har f�reskrifvit,
+Att bitter harm f�rtynger hvarje sp�r,
+Han vet, att i hvart br�st bor fr�tande ett s�r,
+Mer kvalfullt, �n om d�dens hand det gifvit.
+
+O denna h�r! Han pr�fvat har dess kraft, dess mod
+I b�ttre dagar, l�ngesen f�rflutna,
+Han minns, hur glad f�r tredje Gustafs blick den stod
+Och gick i striden fram och tecknade med blod
+Sin bana mellan leder genombrutna.
+Ja, det �r samma h�r, han nu f�r an,
+F�ryngrad i en �tt, men ej en annan,
+Och d�rf�r vet han, hvad den vill och kan,
+Och d�rf�r, n�r han ser den rygga, m�rknar han
+Och s�nker som af blygd den stolta pannan.
+
+Ren har i vrede D�beln hunnit t�ga af,
+Sin tropp till f�rd syns Palmfelt sammantr�nga,
+Och Gripenberg har s�nkt sin segervana glaf.
+Hvar stund �r dyr. Med storm g�r �fver ist�ckt haf
+I massor fienden att v�gen st�nga.
+Or�rlig dock st�r Adlercreutz �n kvar,
+�nnu ett v�rf har han att �fvervaka:
+P� �lfvens is en bataljon han har;
+Den f�r han ej i g�ng, den st�r vid sitt standar
+Och viker ej ett enda steg tillbaka.
+
+Den man, som f�r den, tr�ttnat att med flykt och skam
+Ett slagf�lt st�ndigt byta mot ett annat,
+Hans �tert�g �r gjordt, och tyst och allvarsam
+St�r f�r sin front han nu, besluten att g� fram,
+Om ej, s� bli p� platsen, d�r han stannat.
+Ej vill han stelna bort i polens sn�,
+Ej, hellre stupa, v�rmd af stridens flamma,
+Ej vr�kas som ett flarn p� vredgad sj�,
+Nej, k�nna som en man och sedan manligt d�;
+Och truppen, som han f�r, den vill detsamma.
+
+Det �r von Hertzens trupp. Genralen k�nner den
+Och vill ej �fverge sitt folk i n�den:
+Hans egen hembygds hyddor fostrat dessa m�n,
+Han kallar, bjuder, ber; men nej, de dr�ja �n,
+De trotsa honom, som de trotsa d�den.
+Hvad under! Brusar han ej upp af harm
+Vid detta trots? O nej, han st�r betagen,
+Klar blir hans panna, blicken ljus och varm;
+Man ser, en eld �r l�s i djupet af hans barm,
+Och �terskenet syns i anletsdragen.
+
+Ett �gonblick, och se, hans eld har bredt sig ut,
+S� l�ngt ditt �ga hinner, sk�njes branden.
+Hans ilbud flyga, nya s�ndas hvar minut,
+Och skaror sv�nga om som skyndat bort f�rut,
+Och Hertzens bataljon har stormat stranden.
+Spr�ngdt �r hvart hinder f�r dess segerlopp,
+En m�ktig h�r i hj�rtat genombruten,
+Och �bos k�mpar skynda mot den opp,
+Och Gripenberg f�r fram sin tavasthuska tropp
+Med h�gt hurra, i t�ta leder sluten.
+
+Se dessa m�n! Von Essen dj�rf, vid sv�rdet van,
+Med Heideman och Ramsay vid sin sida,
+Se, hur i spr�ng de rusa fram p� blodad plan!
+Och Lange, Kihlstr�m, Bremer, Br�ijer, Nordensvan
+Och tusen �n, s�g, om de l�rt att strida?
+Nu �ndtligt l�sta ur ett hoppl�st tv�ng,
+Se de med tjusning �rans kransar viras,
+L�ng var f�rnedringen de burit, l�ng;
+Nu har f�r dem grytt opp en hedersdag en g�ng,
+Och med en bragd f�r sekler skall den firas.
+
+F�rg�fves tapper g�r sitt motst�nd �n en h�r,
+Som sj�lf till denna stund ej motst�nd pr�fvat.
+Rajevskis blixtar skr�mma ej: det namn, han b�r,
+S� sk�nt, s� fruktadt nyss, �r d�mdt att slockna h�r,
+Sin trollmakt afkl�dt och sin glans ber�fvadt.
+Dock �n en strid. Hans rader fly, men snart
+Med nya massor ses han spetsen bjuda,
+Och Finlands k�mpar hejda ren sin fart;
+D� h�rs i fj�rran �n, men hvar sekund mer klart,
+Den stolta Bj�rneborgska marschen ljuda.
+
+Han kommer, D�beln, p� sin vapenbroders bud,
+I str�ckt�g har han hunnit framom tiden.
+Ett jubel h�lsat ren hans k�nda toners ljud;
+Nu syns han.--Adlercreutz, som eldad af en gud;
+F�r vid hans sida hans kohort i striden.
+En stund blott flammar kampens l�ga �n;
+I n�sta stund d� �r den ren f�rbrunnen,
+Och Siikajokis f�lt �r v�r igen,
+Och flyktens nesa v�dd med blod fr�n tappre m�n,
+Och deras f�rsta, stora seger vunnen.
+
+Han, som en g�ng p� v�ra kala drifvor stod
+Och kunde f�r sitt land dock k�rlek b�ra,
+Han, som f�r detta land g�t gladt sitt varma blod,
+Han, som, d� allt gafs bort �n, �gde kraft och mod
+Att tr�da fram och r�dda Finlands �ra,
+Han hvilar nu. Den starke har f�tt frid,
+I Sveas trygga jord hans aska g�mmes,
+Och �fven d�r han k�mpat sk�nt en strid,
+Och ingen sk�dar �n en gryning af den tid,
+D� han af Sveas stolta folk f�rgl�mmes.
+
+Men om i hj�ltars land, i sena framtids �r,
+Hans bragder blekna bortf�r st�rre minnen,
+Om vid hans namn ej mer ett hj�rta eldadt sl�r
+Och enslig, obes�kt, med n�tta runor st�r
+Den graf, hvari han g�ms, den trogne finnen;
+D� har hans lof, hans �ra �n ej d�tt,
+D� skall hans ande ila �fver hafven
+Med stolthet till det land, som honom f�dt:
+H�r gl�ms han aldrig, h�r har f�r sitt folk han bl�dt,
+H�r skall han lefva, om ock d�r begrafven.
+
+
+
+
+
+
+LYRISKA DIKTER.
+
+
+F�RSTA DELEN.
+
+
+
+TILL FRANZ�N.
+
+H�jde du d� ren f�r sista g�ngen
+H�r en �lskad r�st,
+Du, som, l�rkan lik, fl�g bort med s�ngen
+Undan storm och h�st?
+
+Skall det land, som s�g din morgons blomma,
+S�g din middags guld,
+Icke �fven se din afton komma
+Solbelyst och huld?
+
+Gl�mmer du i Sveas blomsterdalar
+Fosterlandets skog
+Och vid s�ngerna af n�ktergalar,
+Huru vakan slog?
+
+Sen du for fr�n oss, har redan m�ngen
+Vinter setts f�rg�;
+Men fast v�ren kom och f�gels�ngen,
+Kom ej du �nd�.
+
+Ack, i dina forna lunder dr�mde
+Natten lika ljuf,
+Och den minsta blommas �ga g�mde
+Samma dagg �nnu,
+
+Som n�r fordom s�ll du gick p� stranden,
+D�r din hem�lf fl�t,
+T�nkte visor, s�g p� midnattsbranden
+Eller blommor br�t.
+
+N�r kring samma nejd det �ter v�ras
+Och dess prakt sl�r ut,
+Vore det ej ljuft �nnu att t�ras,
+D�r du sj�ng f�rut?
+
+Ja, fast Uhl�s gamla borg f�r�ddes,
+Fast du finner blott
+S�rjande ruiner, d�r du f�ddes,
+D�r din boning st�tt,
+
+Vore ju dock k�rt att g� och minnas,
+Hvar det fordom var,
+Hyddans st�lle och den s�ngarinnas,
+Som dess flaggst�ng bar.
+
+Vinden gnyr i Auras l�rosalar;
+Kom dock dit ocks�!
+M�ngen hugkomst d�r ur askan talar
+Till ditt br�st �nd�!
+
+Kom tillbaka till ett land, som famnar,
+Ack, s� g�rna dig!
+Hvar som helst i v�ra sk�r du hamnar,
+Blombestr�s din stig.
+
+Som en saknad v�rdag skola tj�llen
+H�lsa dig igen,
+Och hvart eko i de gr�a fj�llen
+Som en barndomsv�n.
+
+
+
+DEN GAMLES HEMKOMST.
+
+Flyttf�gel, lik, som efter vinterns dar bes�ker
+Sin insj� och sitt bo,
+Jag kommer nu till dig, min fosterdal, och s�ker
+Min flydda barndoms ro,
+
+Sen m�nga haf mig skilt ifr�n den k�ra stranden
+Och m�nga kulna �r,
+Sen m�ngen fr�jd jag njutit i de fj�rran landen
+Och gr�tit m�ngen t�r.
+
+H�r �r jag nu tillbaka.--Himmel! D�r st�r tj�llet,
+Som f�rr min vagga bar;
+D�r ser jag sundet, fj�rden, lunderna och fj�llet,
+Min v�rld i forna dar.
+
+Allt �r som f�rr. I samma gr�na skrud st� tr�den
+Med samma kronor p�,
+Och luftens rymder skalla �n af k�nda kv�den,
+Och skogens likas�.
+
+Och b�ljan leker �n med N�ckens blomsterskara,
+Som f�rr s� l�tt och ljuf,
+Och fr�n de dunkla holmarna h�rs eko svara
+Ungdomligt gladt �nnu.
+
+Allt �r som f�rr, men jag �r icke mer densamma,
+Du glada fosterdal!
+Min lust har slocknat l�ngesen som kindens flamma,
+Och pulsen klappar sval.
+
+Jag vet ej mer att skatta allt, hvad sk�nt du �ger,
+Och allt, hvad sk�nt du ger.
+Ack, hvad din b�ck mig hviskar, hvad din blomma s�ger,
+F�rst�r jag icke mer.
+
+D�dt �r mitt �ra f�r de gudars harpostr�ngar,
+Som spelte ur din v�g;
+Och �lfvorna, som dansade p� f�lt och �ngar,
+Jag mer ej �ters�g.
+
+Jag gick likv�l s� rik, s� rik fr�n dig, o hydda,
+Och s� f�rhoppningsfull!
+Mig f�ljde k�nslor, i din helga skugga grydda,
+Som lofte dar af gull.
+
+Mig f�ljde dina underfulla v�rars minne
+Och dina nejders frid
+Och dina goda andar, burna i mitt sinne
+Ifr�n min f�rsta tid.
+
+Och nu, hvad f�r jag �ter fr�n den vida v�rlden?
+En hj�ssa, tung af sn�,
+Ett hj�rta, sjukt af lidelserna, m�tt af fl�rden
+Och l�ngtande att d�.
+
+Jag fordrar d� ej mer, hvad jag f�rlorat, �ter
+Af dig, du hulda mor!
+En graf du blott mig unne, d�r din k�lla gr�ter
+Och d�r din poppel gror.
+
+S� f�r jag dr�mma vid din lugna barm och njuta
+Din trogna h�gnad �n
+Och lefva i de blommor, ur min aska skjuta,
+Ett oskuldslif igen.
+
+
+
+DET �DLAS SEGER.
+
+F�r det �dla, br�der, skall min lyra st�mmas.
+Hur det �dla segrar, fast dess framsteg h�mmas,
+Hur det trotsar ondskan, hur det kufvar makter,
+L�re du v�rlden, min heliga s�ng!
+
+Den f�rbl�dde tr�sta, om han slutat hoppas,
+S�g den b�jde slafven, att hans frihet knoppas,
+Och f�r h�rjarns h�rar och f�r v�ldets vakter
+Tolka, att h�mnaren nalkas en g�ng!
+
+Se, med stj�rnprydd mantel g�r den fr�cke bofven
+I en prakt, som f�ddes af de dolda rofven,
+Och af h�pnad tiger den f�rskr�ckta lagen,
+Trampad i stoft, d�r den v�ldige gick.
+
+Men han m�ter dygden med dess lugna panna,
+Och han ser dess �ga p� sitt �ga stanna,
+Och han st�r besegrad,--och af blygsel slagen,
+Sjunker till jorden hans skyggande blick.
+
+Se det gamla lejon, som en nejd f�r�der;
+D�r en hjord f�rskingras, d�r ett offer bl�der;
+�r det stolt i k�nslan af sitt herrav�lde,
+Tryggt af sin styrkas om�tliga skatt.
+
+Men det m�rker herden, som till hj�lp vill ila,
+Ser en h�gre st�mpel p� hans anlet hvila,
+Och med kufvad stolthet, sen sitt rof det f�llde,
+Flyr det att g�mmas af skogarnas natt.
+
+Men med sv�rd till spira och med blod till krona
+Bland f�rt�rda likar ses tyrannen trona;
+Och hans lag �r m�rker, hans befallning boja,
+D�d och f�rf�ran hans s�ndningebud.
+
+Och med bortgl�md adel, med f�rg�ten �ra
+Till hans f�tter slafvar sina r�kverk b�ra;
+Och af lejda skaror, som kring borgen stoja,
+Ropas han jublande ut som en gud.
+
+S�som kung st�r brottet, och det goda dv�ljes,
+Sanningen f�rtrampas, m�nskligheten s�ljes,
+Och den h�ga tanken blir en dv�rgv�xt blomma,
+Dignande under f�rr�darens hand.
+
+D� naturen suckar, d� dess tempel sk�ndtas,
+D� dess helga dagar till en natt f�rv�ndas,
+Hvar �r h�mnarn, br�der? N�r skall hj�lpen komma,
+Bringande frid �fver sk�flade land?
+
+Se, af v�ld ej krossadt och ej skr�mdt af glafvar,
+Hvilar �n det �dla mellan blod och grafvar,
+Och till gudabarnet stiga �nglar neder,
+Ammande slumrarn med frihet och ljus.
+
+Men hans styrka v�xer under milda h�nder,
+Och hans tankes gnista sig till flamma t�nder,
+Och han �ppnar �gat, och han sk�dar eder,
+Slafvar, tyranner, ruiner och grus!
+
+Se, d� flyr hans dvala, och hans vrede gl�der,
+Och hans hj�rta ropar om f�rtryckta br�der,
+Och han sl�r p� sk�lden, och han sv�r att fira
+Ljusets triumf med en fr�lsad natur.
+
+Och med kraft och v�rma han sin v�g betr�der
+Och lik dagens stj�rna sig i str�lar kl�der,
+Och mot vinternatten kring tyrannens spira
+S�nder han gl�dande pilarnas skur.
+
+Och d� faller h�rjarn, d� f�rjagas natten,
+Och en gryning flammar �fver land och vatten,
+Och mot morgonglansen af den nya dagen
+Skallar den heliga frihetens ord.
+
+Men det �dla stiger �fver gl�djens vimmel,
+Och det vidgas stilla till en molnfri himmel,
+Och, ej skymfad l�ngre, ej i fj�ttrar slagen,
+Bor i dess famn en v�lsignande jord.
+
+Och en tid skall komma, d� basunen ropar
+Och d� rymden samlar sina stj�rnehopar
+Och �t vanskligheten och �t kaos g�rdar
+V�lden, som fyllde det h�rliga bl�.
+
+Men fast solar ramla fr�n de fasta grunder
+Och fast jorden flyktar som en suck d�runder
+Och fast askan skingras af f�rg�tna v�rldar,
+Lefver och segrar det �dla �nd�.
+
+
+
+L�RKAN.
+
+  H�gre uppsteg dagen,
+  Gl�djen och behagen
+V�cktes ur sin l�nga vinterdvala;
+  V�rens krans blef bunden,
+  G�ken gol i lunden,
+Och kring hyddan fl�g min k�nda svala;
+  Luften lj�d och skogen,
+  Minsta f�gel trogen
+G�t i st�mmor sp�da hj�rtats brand.
+
+  Allas fr�jd jag h�rde;
+  Djupast dock mig r�rde
+L�rkans ljufva lott i himlarunden.
+  Varmast s�gs den �mma
+  Om sin k�rlek dr�mma
+Och om s�llheten af lifssekunden;
+  Hvarje ton, hon s�nde,
+  D�r till skyn hon l�nde,
+Tycktes klinga i mitt �ra s�:
+
+  Lycklig den, som inga
+  H�rda bojor tvinga
+Att den fria eterns rymd f�rsaka,
+  Som, f�r s�ngen buren,
+  St�ndigt ser naturen
+I gestalterne af v�r och maka!
+  S� jag kv�das h�rde;
+  Eko �terf�rde
+M�ngf�rdubblad hennes s�ng till mig.
+
+  Blott med solen f�lja
+  �fver land och b�lja
+�n till s�derns hem och �n till nordens;
+  Kyssas f�rst i dalen,
+  Sen i etersalen
+Sjunga k�nslans salighet och jordens;
+  Hvilken lott du njuter,
+  Hvilken fr�jd du sluter,
+L�rka, l�rka, i din lilla barm!
+
+
+
+MAJS�NG.
+
+Sk�na maj, v�lkommen
+Till var bygd igen!
+Sk�na maj, v�lkommen,
+V�ra lekars v�n!
+K�nslans gudaflamma
+V�cktes vid din ljusning;
+Jord och skyar stamma
+K�rlek och f�rtjusning;
+Sorgen flyr f�r v�ren,
+Gl�dje ler ur t�ren,
+Morgonrodnad ur bekymrens moln.
+
+Blomman l�g f�rkolnad
+Under frost och sn�;
+H�stens bleka v�lnad,
+Gick hon n�jd att d�.--
+Vintern, h�rjarns like,
+Som f�r�der nejden
+Och i sk�fladt rike
+Tronar efter fejden,
+Satt med isad glafven
+Segrande p� grafven,
+Dyster sj�lf och m�rk och kall som den.
+
+Inga str�lar s�nktes
+P� v�r morgon ner,
+Ingen daggt�r sk�nktes
+Nordens afton mer,
+Tills, af svanor dragen,
+Maj med blomsterhatten
+G�t sitt guld i dagen,
+Purpurkl�dde natten,
+Vinterns spira br�ckte
+Och ur lossadt h�kte
+kallade den v�va Flora fram.
+
+Nu ur lundens sk�te
+Och ur blommans knopp
+Stiga dig till m�te
+Glada offer opp;
+Blott ditt lof de susa,
+Dessa rosenh�ckar,
+Till din �ra brusa
+V�ra silfverb�ckar,
+Och med tacksam tunga
+Tusen f�glar sjunga
+Liksom vi: V�lkommen, sk�n maj!
+
+
+
+FLYTTF�GLARNE.
+
+I, flyktande g�ster p� fr�mmande strand,
+N�r s�ken I �ter ert f�dernesland?
+N�r sippan sig d�ljer
+I f�dernedalen
+Och b�cken besk�ljer
+Den gr�nskande alen,
+D� lyfta de vingen,
+D� komma de sm�;
+V�g visar dem ingen
+I villande bl�;
+De hitta �nd�.
+
+De finna s� s�kert den saknade nord,
+D�r v�ren dem v�ntar med hydda och bord,
+D�r k�llornas spenar
+De tr�tta f�rfriska
+Och vaggande grenar
+Om njutningar hviska,
+D�r hj�rtat f�r dr�mma
+Vid nattsolens g�ng
+Och k�rleken gl�mma
+Vid lekar och s�ng,
+Att v�gen var l�ng.
+
+De lyckliga glada, de bygga i ro
+Bland mossiga tallar sitt fredliga bo;
+Och stormarne, krigen,
+Bekymren och sorgen,
+De k�nna ej stigen
+Till v�rnl�sa borgen,
+D�r gl�djen beh�fver
+Blott maj dagens brand
+Och natten, som s�fver
+Med rosende hand
+De sp�da ibland.
+
+Du, flyktande ande p� fr�mmande strand,
+N�r s�ker du �ter ditt f�dernesland?
+N�r palmerna mogna
+I f�dernev�rlden,
+D� b�rjar du, trogna,
+Den fr�jdfulla f�rden,
+D� lyfter du vingen
+Som f�glarna sm�;
+V�g visar dig ingen
+I villande bl�;
+Du hittar �nd�.
+
+
+
+VALLGOSSEN.
+
+Hur sk�n bland �sterns skyar
+G�r dagen opp
+Och fyller f�lt och byar
+Med fr�jd och hopp!
+Ur skog och lundar skalla
+Blott gl�djeljud,
+Och luftens skaror alla
+Lofsjunga Gud.
+
+Och molnen purpurranda
+Sin bl�a gr�ns
+Och jordens f�gring blanda
+Med himmelens.
+Men k�llan st�r d�runder
+S� ren och ler
+Och lockar f�stets under
+I sk�tet ner.--
+
+Dig, gr�na �ng, jag s�ker
+�nnu en g�ng,
+D�r klara b�cken kr�ker
+Sitt muntra spr�ng.
+Invid den gamla stammen
+Min torfb�nk �r;
+Och getterna och lammen,
+De trifvas h�r.
+
+H�r, mellan l�fvens galler,
+�r ljuft att se,
+Hur morgondaggen faller
+P� blommorne.
+H�r �r det l�tt att h�ra
+De s�ngers tal,
+Dem milda vindar f�ra
+Fr�n dal till dal.
+
+H�r �r jag van att bida
+Mitt hj�rtas v�n;
+H�r sj�ng hon vid min sida
+Om k�rleken.
+O lyssnen, lamm! I k�nnen
+Den huldas r�st;
+Snart f�r jag sluta v�nnen
+Mot troget br�st.
+
+N�r solen b�rjat blicka
+Fr�n fj�llets h�jd,
+D� ser jag ren min flicka
+P� kullen r�jd.
+D� b�r hon ren i handen
+F�r mig en krans
+Af v�ppling, som vid stranden
+Den sk�nsta fanns.
+
+Och som jag hade vingar,
+Jag skyndar dit,
+Och snart jag henne bringar
+Med lammen hit;
+H�r s�tta vi oss b�da
+Och kyssas d�,
+Och skogens dufvor sk�da
+Med afund p�.
+
+Sen sjunger hon naturen;
+Och bygden h�r
+Min g�lla pipa, skuren
+Af vikens r�r.
+Och b�ljans tummel stillas
+Vid insj�ns strand,
+Och andras hjordar villas
+Till oss ibland.
+
+Hvad blef ej herden gifvet,
+Hvar finns ett namn,
+Som m�lar oskuldslifvet
+I dalens famn?
+V�r rikedom vi �ga
+I stillhet d�r,
+Och hjord och blommor s�ga,
+Hur stor den �r.
+
+Ja, �n d� nordan ryter
+P� blommans graf,
+Finns ingen il, som bryter
+Min gl�dje af.
+Jag s�ker vintertiden
+Mitt l�ga bo,
+Och k�rleken och friden
+D�r inne gro.
+
+Vid varma spiselhallen
+Jag sitter glad,
+Och hjorden st�r i stallen
+Med gr�s och blad.
+Jag sjunger blomsters�ngen
+I hyddans rund,
+Fast sommarn �r f�rg�ngen
+Och blommans stund.
+
+Ty k�lden kan v�l isa
+Min dal och h�jd,
+Men ej min enkla visa,
+Min rena fr�jd.
+Om stormar gny mot tj�llet,
+Det intet g�r,
+Blott lugnet bor i st�llet
+D�r innanf�r.
+
+Men v�ren kommer �ter,
+Sen vintern flytt,
+Och sippans �ga gr�ter
+Sin dagg p� nytt;
+D� g�r jag ut och vallar
+Min hjord igen,
+Och eko �terskallar
+Min st�mma �n.
+
+Dig, gr�na �ng, jag s�ker
+�nnu en g�ng,
+D�r klara b�cken kr�ker
+Sitt muntra spr�ng.
+Invid den gamla stammen
+Min torfb�nk �r;
+Och getterna och lammen,
+De trifvas h�r.
+
+
+
+MINA DAGAR.
+
+I dalens skygd, d�r l�rkans toner skalla,
+Jag sitter h�nryckt vid min flickas sida.
+Vid mina f�tter k�llans b�ljor svalla,
+Af blommor kyssta och af fl�ktar blida.
+Jag aldrig n�nsin manats ut att strida
+Mot dessa t�cken, dem vi sorger kalla,
+Och ingen annan vet min g�mda tufva
+�n v�nskapen, min flicka och min drufva.
+
+Jag ler, hon ler, min hulda dr�mda maka,
+Ty inga tomma kval vi skapa sj�lfva.
+Jag sjunger hennes namn, hon mitt tillbaka,
+Och lundens l�f vid v�r f�rtjusning sk�lfva,
+Och tusen fj�rlar blommans kyss f�rsaka,
+Att �fver oss en blomsterhimmel hv�lfva;
+Ack, sk�na v�rld, hur st�mmer ej naturen
+Med hvarje s�llhet, i v�rt hj�rta buren!
+
+Hvi skulle jag med inre missljud st�ra
+Den harmoni, som h�rskar i det hela?
+Blott rena toner genom alltet spela,
+Och rena m� mitt eko �terf�ra.
+Du, �mma flicka, skall min gl�dje dela,
+N�r v�ra samljud klinga i ditt �ra,
+Och, fastare i mina armar sluten,
+Till kyss f�rbyta lifvet och minuten.
+
+
+
+TILL EN F�GEL.
+
+S�g mig, du lilla f�gel,
+D�r mellan almens blad,
+Hur kan du st�ndigt sjunga
+Och st�ndigt vara glad?
+Jag h�r din r�st hvar morgon,
+Jag h�r den hvarje kv�ll,
+Men lika ren �r st�mman
+Och tonen lika s�ll.
+
+Ditt f�rr�d �r s� ringa,
+Din boning �r s� tr�ng,
+Dock ser du mot din hydda
+Och sjunger hvarje g�ng.
+Du samlar inga sk�rdar,
+Och inga kan du s�;
+Du vet ej morgondagen
+Och �r s� n�jd �nd�.
+
+Hur ges det icke m�ngen,
+Som gods och h�fvor f�tt,
+Som land och riken �ger
+Och bor i gyllne slott,
+Men h�lsar dock med suckar
+Och t�rbegjuten blick
+Den sol, hvars uppg�ngstimma
+Nu nyss din lofs�ng fick!
+
+Hur skulle icke m�nskan
+Din ringa lott f�rsm�,
+Och hon, den otacksamma,
+�r mindre n�jd �nd�.
+Ditt sp�da hj�rta krossa,
+Det stode henne fritt;
+Dock prisar du ditt �de,
+Och hon f�rbannar sitt.
+
+Hvi blickar hon mot h�jden
+S� knotande, s� kallt?
+Hvad �gde hon att fordra,
+D� skaparen gaf allt?
+D� jordens gl�dje ligger
+F�r hennes f�tter ner,
+Hvi ser hon stolt p� slafven
+Och suckar efter mer?
+
+Nej, sjung du, lilla f�gel,
+Om njutning hvarje g�ng,
+Och aldrig skall jag blanda
+En klagan med din s�ng.
+Kom, bygg ditt bo hvar sommar
+Invid mitt tj�ll �nnu
+Och l�r mig kv�ll och morgon
+Att vara s�ll som du.
+
+
+
+V�RMORGONEN.
+
+Se, hur h�rlig solen tr�der
+�fver �sterns b�ljor redan
+Och i guld och purpur kl�der
+Jorden, leende d�r nedan.
+Dimman skingras, k�lden flyktar,
+Och naturens dvala lyktar.
+
+L�rkan, nyss p� l�tta vingar
+Buren hit fr�n s�derns h�jder,
+Sjunger, d�r hon h�gt sig svingar,
+K�nslans hopp och v�rens fr�jder,
+Medan, sv�fvande mot jorden,
+Svaneflocken h�lsar norden.
+
+Fri och yster dansar v�gen
+Mellan tr�dens dunkla stammar.
+Ekorn skyndar, glad i h�gen
+Till sin mossbet�ckta kammar,
+Och d�r l�ngt i djupa skogen
+Kuttrar dufvan, �m och trogen.
+
+Vaggad blidt af morgontfl�kten,
+Gr�nskar nu p� �kern s�dden,
+Och i hvita vinterdr�kten
+Springer haren �fver brodden
+G�md bland buskar under granen,
+Sp�nner j�garn sakta hanen.
+
+Sparsamt n�rd af lundens kyla,
+Tindrar d�r en sjunken drifva,
+Medan ljusa bj�rkar skyla
+K�llans sorl och tufvans vifva,
+Och den nyss uppv�ckte N�cken
+R�r sin silfverstr�ng i b�cken.
+
+Sk�na v�r, hur l�nge rullar
+Ej din vagn kring s�derns str�nder,
+Innan till f�rg�tna kullar,
+Till v�r nord du �terv�nder,
+Och som v�r s� tacksam gl�der
+Ingen barm f�r dig i s�der!
+
+H�r du v�ra hymner skalla,
+H�r du, hvad han tyder, s�ngen:
+Att du kommer till oss alla
+S�som friheten till f�ngen,
+Att p� polens frusna drifva
+Finnas hj�rtan ock att lifva.
+
+Skynda att �t land och vatten
+V�fva nya h�gtidsskrudar,
+Locka fj�rlarne ur natten
+Och ur stoftet deras brudar,
+Och ur k�rleksfulla sinnen
+Jaga vinterns kulna minnen!
+
+
+
+TILL EN BLOMMA.
+
+Nyss sl�t du dvalan;--�gat, ej f�ngsladt mer,
+�n med s� hj�rtlig gl�dje mot h�jden ser,
+D�r morgonrodnan, af l�tta skyar buren,
+I famn af purpur sluter sin brud, naturen.
+
+Allt �r s� tyst i din rund, s� stilla �n;
+Af v�llust d� de ilar, som nalkas den.
+P� gyllne vingar fladdrar den dolda fl�rden;--
+S�g, lilla blomma, hur sk�n du finner v�rlden?
+
+Du kan ej ana �nnu vid fl�ktens lek,
+Vid fj�rilns hviskning och morgondaggens smek,
+Hur snart de yra v�nnernas hyllning slutas,
+Hur m�ngen sorgsen t�r p� din kind skall gjutas.
+
+O, hvarf�r gaf ej Han med sitt allmakts-blif
+En evig v�r �t din oskulds blomsterlif?
+Och hvarf�r f�r du ej se, s� ljuft bedragen,
+Mot middagssoln som mot gryningen af dagen?
+
+S� le, du lilla, �n i din oskuld d�r!
+Snart skall du finna, hur svekfull v�ren �r,
+Och t�nka r�rd p� den lyckliga minuten,
+D� �n du l�g och dr�mde, i knoppen sluten.
+
+
+
+F�GELBOET VID LANDSV�GEN.
+
+Lilla f�gel, hvarf�r byggde du
+Vid den stora v�gens larm din hydda?
+Var din djupa skog ej sval och ljuf,
+Stodo ej dess bj�rkar l�fbeprydda?
+Lyste icke morgonrodnan d�r
+Lika blid och tjusande som h�r?
+
+B�ckens tysta silfverb�lja sam
+I de l�ngt, l�ngt bort bel�gna dalar;
+H�r med buller �ker fl�rden fram
+Sina tunga, j�rnbesmidda salar.
+Lugn och stillhet var den g�mdas lott;
+Arma f�gel, h�r bor fruktan blott.
+
+Hvarf�r bytte du mot parkens doft
+Dammet kring den n�tta v�gens gr�nser?
+Hvarf�r �lska mer ett h�rjadt stoft
+�n den f�rgprakt, som i lunden gl�nser?
+Hvarf�r, f�r att sk�da v�rldens strid,
+Offra opp din obem�rkta frid?
+
+Synes dig ej dagen ofta l�ng,
+Innan nattens lugn ditt tj�ll bes�ker?
+Klappar ej ditt hj�rta m�ngen g�ng,
+N�r ett d�n sig n�rmar och f�r�ker?
+Lyfter du ej ofta nog f�rskr�ckt
+Vingen, �fver dina sp�da str�ckt?
+
+Bodde du i fj�rran lund �nd�!
+Ingen oro d�r ditt hj�rta r�jde,
+Ingen fruktan skr�mde d�r de sm�,
+Om du �fven n�'n g�ng borta dr�jde;
+Ty f�r dem naturens stillhet d�r
+Vore, hvad din l�tta vinge �r.
+
+F�gel, f�gel, n�r de sp�da snart
+B�rja sina fj�dersegel lyfta,
+Led d� utan tvekan deras fart
+Till en nejd, dit inga stigar syfta!
+Bygg och l�r dem bygga d�r i ro
+N�sta sommar hvar sitt lilla bo!
+
+
+
+SOMMARNATTEN.
+
+Himmel, hvilken afton, hvilken f�rd!
+Ser du holmens lilla blomsterv�rld?
+Goda Nana, i dess lunder
+Sjunga f�glar kv�llens under.
+Hvila rodden, l�t oss vagga
+Dit i land!
+Solen ler ju �n fr�n kullen,
+Vikens b�lja gungar jullen,
+Aftonvinden f�r v�r flagga
+Mot dess strand.
+H�r du de susande alarnes ljud?
+Ser du de gr�nskande �ngarnes skrud?
+Njutom fr�jden! Snart har tiden
+Satt f�r njutningen en gr�ns;
+Nana, snart �r k�rlekens
+Liksom sommarns stund f�rliden.
+
+Ren bland l�fven blickar torpet fram;
+Skynden, fl�ktar, f�ren dit v�r stam!
+Ser du gubben, goda Nana,
+Ren i d�rrn v�r kosa spana,
+Ser du flickan, hur den t�cka
+Vinkar d�r?
+Med sin smultronkorg i handen
+St�r hon leende p� stranden,
+Glad att f� �t Nana r�cka
+Sina b�r.
+Hulda, du t�ras! Hur helig, hur sk�n
+�r ej den hyllande k�rlekens l�n!
+Redan h�r som �ngel buren,
+Njut din afundsv�rda lott.
+O, hur s�ll �r m�nskan blott
+Med sitt hj�rta och naturen!
+
+Hvad ej praktens salar fostra opp,
+Lifvets fulla njutning, lifvets hopp,
+V�xer utan ans och blommar
+H�st och vinter, v�r och sommar
+I den fria bygdens runder,
+I dess tj�ll.
+Ser du anden, som f�r st�fven
+Flyr med ungarne i s�fven,
+Arm och blottad och d�runder
+Dock s� s�ll?
+Ej mot palatser, som skyarne n�,
+Bytte den irrande en af de sm�.
+Ej f�r guld, i r�ga br�ddadt,
+Ej om tusen slott hon s�g,
+�fverg�fve hon sin v�g
+Och sitt bo, i vassen b�ddadt.
+
+Kv�llens blyga �lskogsstj�rna du,
+Blicka v�nligt p� v�r landning nu!
+Jubla, lundens f�gelskara!
+L�t er s�ng en bruds�ng vara,
+Som tv� trogna hj�rtan viger
+Inf�r er!
+Solen sjunker bakom bergen,
+V�sterns himmel mister f�rgen,
+Men din f�rg, o Nana, stiger
+Mer och mer.
+Sent m� vi v�nda fr�n f�rden igen,
+Morgonens str�le h�r finne oss �n!
+L�tt �r hem och v�nner gl�mma,
+Flicka, i en �lsklings famn.
+H�r i dalens blomsterhamn
+L�t oss hvila ut och dr�mma!
+
+
+
+SVANEN.
+
+Fr�n molnens purpurst�nkta rand
+Sj�nk svanen, lugn och s�ll,
+Och satte sig vid �lfvens strand
+Och sj�ng en junikv�ll.
+
+Om nordens sk�nhet var hans s�ng,
+Hur glad dess himmel �r,
+Hur dagen gl�mmer, natten l�ng,
+Att g� till hvila d�r;
+
+Hur skuggan d�r �r djup och rik
+Inunder bj�rk och al,
+Hur guldbestr�lad hvarje vik
+Och hvarje b�lja sval.
+
+Hur ljuft, o�ndligt ljuft, det �r
+Att �ga d�r en v�n,
+Hur troheten �r hemf�dd d�r
+Och l�ngtar dit igen.
+
+S� lj�d fr�n v�g till v�g hans r�st,
+Hans enkla lofs�ng d�;
+Och snart han sm�g mot makans br�st
+Och tycktes kv�da s�:
+
+Hvad mer, om �n din lefnads dr�m
+Ej sekler t�lja f�r?
+Du �lskat har p� nordens str�m
+Och sjungit i dess v�r.
+
+
+
+TORPFLICKAN.
+
+S�rjen Kandals dotter, gr�na lunder!
+S�som edra blommors blida stunder
+Voro hennes glada stunder korta.
+S�rjen, gr�na lunder! Hon �r borta.
+
+Kan ej d�dens mulna �ngel skona?
+Skall naturen, att sitt fall f�rsona,
+�t en makt, som h�rjar och f�r�der,
+Offra allt det �dlaste, hon f�der?
+
+Kan v�l grafvens mossbet�ckta g�mma
+Gl�das �t det sk�na, �t det �mma?
+�lskas Kandals barn af d�dens salar
+Som af Lannas grottor, Vanhais dalar?
+
+O, du var s� sk�n, begr�tna flicka!
+Ingen yngling stannar mer att dricka
+Vid din bl�a k�lla, ty d�r inne
+Ser han blott din saknad och ditt minne.
+
+O, s� l�nge du bes�kte k�llan,
+Gl�mdes hennes t�cka str�nder s�llan.
+Ofta, af ett f�f�ngt hopp bedragen,
+Kunde herden d�r f�rdr�mma dagen.
+
+Tr�nans suckar, gl�djens g�lla st�mma
+Voro vid dess b�lja d� som hemma,
+Och s� l�ngt hon fl�t, den spegelklara,
+H�rdes s�ng och muntra fl�jter bara.
+
+Lyssnen icke, Lannas gr�a hallar!
+Kandals dotter g�r ej mer och vallar;
+F�f�ngt s�rja edra stumma eko
+Hennes toner, som f�r alltid veko.
+
+Tomt �r nu p� Vanhais betesmarker;
+Inga hjordar irra i dess parker;
+N�gon f�gel blott, som h�ken jagar,
+Flyger d�r fr�n tr�d till tr�d och klagar.
+
+Son af Vanhais, du, som fr�mst bland alla
+�lskades af detta nu s� kalla,
+Detta fordom, ack, s� varma hj�rta,
+S�g, hvar dv�ljs du ensam med din sm�rta?
+
+Tystnat har din yxa ren i skogen,
+Ty en flicka gick ej mer f�rtrogen
+Och besvarade din r�st fr�n hagen,
+D� du, lockande, h�ll opp med slagen.
+
+H�gt p� stranden ser man nu din julle,
+Liksom om du aldrig mera skulle
+Kasta ut f�r fj�rdens skaror n�ten,
+Af hvartenda �lskadt v�rf f�rg�ten.
+
+O, bland, kyrkog�rdens sorgsna pilar
+Slog du l�ger, d�r din flicka hvilar,
+Och d� dagen sl�cks och t�ndes �ter,
+Sitter du vid hennes graf och gr�ter.
+
+S�rjen Kandals dotter, gr�na lunder!
+S�som edra blommors blida stunder
+Voro hennes glada stunder korta.
+S�rjen, gr�na lunder! Hon �r borta.
+
+
+
+H�STAFTONEN.
+
+Hvi suckar du s� m�ngen timma,
+O, t�rda br�st?
+I nattens stund, d� blida stj�rnor glimma,
+Hvi bryter genom rymdens lugna dimma
+Din hemska klagor�st?
+
+Begr�ter du de snabba dagar
+P� lifvets �?
+�r det vid minnet af en v�r, du klagar?
+O, fasar du f�r stoftets milda lagar,
+Att blomma och att d�?
+
+Minns, f�geln sj�ng i ljusa salen,
+Han s�rjde ej.
+I skogens toppar tonar n�ktergalen;
+Dess harmonier, f�das de af kvalen
+Vid stundens flykt?--O nej!
+
+Och fj�riln fl�g i blomsterringen
+En sommardag;
+Om aftonen hans suckar h�rde ingen,
+Fast domnande han s�nkte tr�tta vingen
+Och lydde �dets lag.
+
+D� eken f�ll f�r tidens ilar,
+D� bergets h�ll,--
+Du d�re, vill du undfly d�dens pilar?
+Upp� den graf, d�r v�rldens forntid hvilar,
+F�rd�mer du din kv�ll?
+
+Hvem nedsteg att din lott behj�rta?
+Hvem l�ser dig
+Ifr�n f�rg�ngelsens och d�dens sm�rta?
+Din b�n �r blommans b�n, bedragna hj�rta:
+Se hennes stoft och tig!
+
+Och njut den nakna �knens manna,
+Minutens fr�jd,
+Och vandra fram�t med en molnfri panna!
+Du �r en fr�mling h�r, du f�r ej stanna
+F�rrn p� ditt Kanaans h�jd.
+
+D�r ofvan stj�rnorna du �ger
+Din r�tta hamn.
+O gl�ds, att allt, hvad vanskligheten s�ger,
+En dr�m blott �r, som sv�fvar kring ditt l�ger
+I evighetens famn!
+
+Ej skr�mme d� den dunkla glafven
+I �ngelns hand!
+Han krossar bojan blott, men icke slafven.
+F�rklarad skall du blicka ned p� grafven
+Fr�n ljusets fosterland.
+
+
+
+TR�ST.
+
+D�r f�rg�ten jag satt
+I min ensliga dal,
+S�g jag stj�rnornas tal,
+Hur de saliga g�
+�fver dimmor och natt,
+Hur de str�lande bo
+I det eviga bl�,
+Och d� flydde min ro,
+Och d� t�nkte jag s�:
+
+Hur o�ndlig, o Gud,
+�r din kraft, och hur rik!
+Blott ditt h�rskarebud,
+O, en vink af dig blott,
+Och jag, stj�rnorna lik,
+Genom rymderna g�tt,--
+Och nu suckar jag h�r!
+
+Och ditt v�lde best�r
+Med sin eviga lag,
+Och den krona, du b�r,
+Skall ej hvila en dag
+�fver gr�nande h�r.
+Och du sj�lf �r s� fri
+Som ditt h�rliga ljus,
+Och en v�rld �r ditt hus,
+Men du ryms ej d�ri,--
+Och ditt barn �r en slaf!
+
+Och du r�rs ej d�raf,
+Att ej spiror och guld,
+Att ej seger och ljus
+�r hans saliga lott,
+Men bekymmer och sorg,
+Men blott m�rker och grus
+�r det arf, som han f�tt
+Fr�n sin f�derneborg,--
+Och den �r dock s� full!
+
+Och ej mejas den s�d,
+Som ur intet du v�ckt
+P� om�tliga f�lt.
+Och ej murknar det tr�d,
+Som i kaos du st�llt,
+Fast det byter om dr�kt.
+Och din v�rld �r s� vid
+Och s� sk�n och s� s�ll,
+Och den m�ts ej af tid,
+Och dess str�lande dag
+Skall ej sk�da sin kv�ll,
+Men en bubbla �r jag!
+
+Och f�rm�ga jag fick
+Att beundra din prakt,
+Men ej mer, men ej mer,
+Men att fatta den ej.
+Och du lockar med makt
+Mot din himmel min blick,
+Och jag tr�ngtar och ser,--
+Men jag hinner den ej!
+
+S� jag t�nkte. D� stod
+Vid min sida en ros
+I den h�stliga vind,
+Och f�rspilld var dess blod
+Och dess f�gring sin kos
+Och f�rbleknad dess kind.
+
+Men en irrande fl�kt
+Kom fr�n kullen och slog
+Med sin vinge en g�ng
+Den f�rtynande blott,
+Och dess st�ngel blef br�ckt,
+Och hon b�jdes och dog.
+Och jag m�rkte upp�,
+Hur hon somnade godt,
+Fast dess slummer blef l�ng,--
+Och d� t�nkte jag s�:
+
+Se, hvi klagar v�l jag
+�fver v�ld, �fver v�ld
+I den Eviges lag?
+Som en fr�mling blott, st�lld
+I mitt jordiska fr�,
+Skall jag blomma i tv�ng,
+Men det tv�ng, jag bebor,
+�r det s�llaste tv�ng,
+Ty en g�ng skall det d�,--
+Och jag hoppas och tror.
+
+
+
+K�RLEKENS F�RBLINDANDE.
+
+Sp�d �nnu l�g k�rleksguden
+I den �mma modrens armar,
+Lik en stj�rna, som om kv�llen
+Du i k�llans sk�te s�g.
+Eterns silfverglans sig s�nkte
+Dagglik ned upp� hans panna,
+Och en evig f�rg af rosen
+I hans kinder g�mde sig,
+Medan l�ppen log, omfl�ktad
+Af Olympens nektar�ngor,
+Och de dr�mda segrars gl�dje
+Lekte oskuldsfull p� den.
+
+Paphos drottning, fr�jdbetagen,
+G�t en t�r i k�nslans fullhet
+Och i gossens spegel�ga
+S�g sitt anlete och log.
+"O", hon suckar, "m� best�ndigt
+Till ett minne af min s�llhet
+Samma bild i samma �ga
+Genom v�rlden f�lja dig."
+
+Nu, hvem undrar v�l, att Eros
+Sv�fvar ibland oss f�rblindad,
+Fast hans blick ej skyms af bindel,
+Ej af m�rkrets skuggor h�ljs?
+�fven ibland �knens t�rnen
+Ser han blott Olympens salar
+Och i trollets armar �fven
+Endast huldgudinnans bild.
+
+
+
+FLICKANS KLAGAN.
+
+Hj�rta, hj�rta, hade jag dig framf�r mig!
+L�ge du, oroliga, i min hand h�r,
+O, d� skulle hastigt min trogna omsorg
+    Bringa dig lugnet!
+
+Som en mor sitt barn, jag dig skulle gunga,
+F�ra, sakta vyssjande, fram och �ter,
+Tills du upph�rt klaga och n�jd din pl�ga
+    Gl�mde i s�mnen;
+
+Men nu bor du slutet i barmens f�ngsel,
+Otillg�ngligt st�ngdt f�r hvar v�nlig hyllning,
+Blott f�r honom blottadt, som oupph�rligt
+    Rubbar din hvila.
+
+
+
+TILL ORON.
+
+Ja, ljufva oro, l�ngta, o l�ngta �n!
+Af ingen gl�dje, vore den �n s� rik,
+Af ingen br�ddad njutning lugnad,
+Sucka mot s�llare fr�jder st�ndigt!
+
+Nyss var din �nskan endast en v�nlig blick
+Af t�rnans �ga;--nu, d� hon sk�nkte den,
+Stig h�gre och beg�r dess f�rst
+Himmelska kyssar och strid och tr�na.
+
+Och n�r p� purpurl�ppen ej blomstrar mer
+En enda ros, hvars nektar du icke s�g,
+S� skynda blott att nya sk�rdar
+Under den sv�llande sl�jan �tr�.
+
+Ja, hulda oro, h�rska med dubbel kraft
+I mina �dror; dikta vid hvarje ny
+Er�frad segerkrans en annan,
+Vinkande �dlare �n i fj�rran.
+
+Dig m� den slappa d�ren f�rbyta mot
+Ett lik af s�llhet, som han ben�mner frid,
+Och i sitt skal af lugn och dvala
+Kr�la, en mussla, p� �dets str�nder.
+
+Jag �lskar dig!--Hvem �r det, om icke du,
+Som tvungit mig att s�ka det �ppna haf
+Och med dess b�ljor, med dess stormar
+Jublande k�mpa om lifvets fr�jder?
+
+Du skall mig f�lja, saliga �ngel, du
+Skall egga mig att njuta min lefnads dag,
+Och n�r den sluts, skall du i grafven
+Jaga mig opp ur min domning �ter.
+
+Och ofvan solens bana och stj�rnornas
+Skall du mig f�lja,--skall i min himmel �n
+Vid salighetens t�mda mj�dhorn
+L�ra mig sk�nare v�rldar dr�mma.
+
+
+
+DEN �LSKANDE.
+
+Solen b�rgas, skymning nalkas,
+Nejderna af daggen svalkas,
+Rosenvingad sv�fvar kv�llen
+Till f�rtrogna dalar ner.
+S�rad af Cupidos pilar,
+I sitt �ppna f�nster hvilar
+Selma och fr�n tr�nga cellen
+Ut�t f�ltet ser.
+
+Intet ljud af �lskarn h�res,
+Intet v�nligt budskap f�res
+Till den �mma flickans �ra
+Om hans l�tta ankomst �n.--
+Ser hon, sm�ktande och trogen,
+Bort mot �ngen, bort mot skogen,
+Endast skuggor d�r sig r�ra,
+Flyktande igen.
+
+T�rar skymma hennes blickar,
+Hj�rtat klappar, pulsen pickar,
+Tysta suckar smyga sakta
+Fr�n dess l�ppar d� och d�.
+Men f�rg�fves,--svaret dr�jer;
+Hvad hon d�ljer, hvad hon r�jer,
+Endast sk�lmska fl�ktar akta
+Flyktigt d�rupp�.
+
+H�ret fladdrar, spridt i vinden,
+L�tta flammor f�rga kinden,
+Hvita skuldror sk�lfva nakna
+Under daggens kulna regn.
+Himlen m�rknar,--t�rnan fasar,
+Skurar smattra, stormen rasar.
+Grymme, skall hon l�nge sakna
+�n ditt varma h�gn?
+
+Hvar minut ett hopp f�r�der,
+Och hon fryser, och hon gl�der,
+Nu ett rof f�r k�nslans l�gor,
+Och f�r nattens vindar nu.
+Sl�jans skygd �r �fvergifvet,
+Ingen g�rdel f�ngslar lifvet,
+Fria svalla barmens v�gor;
+Yngling, hvar �r du?
+
+Men han kommer.--Jubla, t�rna!
+Lifligt, som en klarnad stj�rna.
+Br�t han fram ur parkens galler,
+Och mot dig hans kosa str�cks.--
+Redan st�r han s�ll vid m�let,
+Sakta rasslar nyckelh�let,
+F�nstret sluts, gardinen faller,
+Matta lampan sl�cks.
+
+
+
+TILL MIN SPARF.
+
+Dig sk�ter jag, min lilla sparf, s� g�rna
+Och r�knar v�l ibland
+Med t�rar i mitt �ga hvarje k�rna,
+Du plockar ur min hand.
+
+Jag �lskar dig, fast�n din fj�dersl�ja
+Af ingen f�gring ler;
+Jag k�nner dig, fast ej din n�bb kan r�ja
+Den ton, ditt inre ger.
+
+Din skrud �r m�rk som natten, och din tunga
+�r stum och tyst som den.
+Du kan ej glimma, och du kan ej sjunga,
+Du kan blott vara v�n.
+
+Dig kallar m�ngen ful och undrar �fver
+Att jag dig �ga vill;
+Men du �r �m och trogen,--hvad beh�fver,
+Hvad fordrar jag v�l till?
+
+D� andra g�cka dina enkla kl�der,
+Ser du p� mig s� huld,
+Och jag ej g�fve fr�n din kropp en fj�der
+F�r p�rlor och f�r guld.
+
+De prisa siskans driller, de behj�rta
+Kanarierns g�lla r�st;--
+Jag s�kte blott en varelse, ett hj�rta
+Att v�rma vid mitt br�st.
+
+Ej k�rleken vid ytans glitter dr�jer,
+Ej m�ttas han d�raf;
+Hans v�llust �r den tacksamhet, han h�jer,
+Den s�llhet, som han gaf.
+
+N�r du i menl�s gl�dje pickar stilla
+Den hand, du sitter p�,
+Bel�nar du ej d� min v�rd, du lilla,
+�r du ej vacker d�?
+
+F�rtroligt skall jag s�ka att bes�lla
+Din lefnads snabba v�r,
+Och n�r du d�r, skall p� din graf jag f�lla
+En blomma och en t�r.
+
+
+
+BEGRAFNINGEN.
+
+Tempeltornets dystra klockor h�rdes,
+Mot dess port en svartkl�dd skara r�rdes,
+Och en yngling, sk�rdad ifr�n v�ren,
+Buro de p� b�ren.
+
+Sakta s�nktes slumrarn ned i mullen,
+Fredligt rundades �nyo kullen,
+Och ett enkelt kors blef st�lldt af sorgen
+P� den trygga borgen.
+
+Nu, n�r lifvets sista g�rd var slutad,
+Br�t det tysta t�get opp,--men lutad
+Mot en alm, som sig i nejden h�jde,
+Kvar en flicka dr�jde.
+
+Och hon dr�jde d�r, tills allt blef �de;
+D� till grafven gick hon, till den d�de,
+Och en lilja, som hon bar i handen,
+Offrade �t sanden.
+
+Och den trogna satt och gr�t p� st�llet
+�n, n�r solen sjunkit bakom fj�llet
+Och den bleka, nattomh�ljda stj�rnan
+Uppgick �fver t�rnan.
+
+N�sta morgon blef hon �n d�r funnen,
+Men dess t�rek�lla var f�rrunnen,
+Och mot korset, som hon sl�t med armen,
+Slog ej mera barmen.
+
+
+
+TILL FRIGGA.
+
+Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod!
+Ej din p�rla jag s�kt, str�lande ocean!
+Friggas hj�rta mig lockar,
+R�jdt i t�rade �gats dagg.
+
+O, hur ringa f�r mig vore en gr�nsl�s v�rld,
+Med dess solar af guld, med dess demanters sken,
+Mot den v�rld, jag med henne
+H�nryckt g�mmer i sluten famn!
+
+Hvad af stoftet hon l�nt, hvad hon af himlen har,
+Kan jag skilja det mer, �n p� v�r sommarsky
+Hvad blott aftonen m�lar
+Eller morgonens blomsterhand?
+
+Tanke svindlar och syn, n�r i dess blick jag ser,
+Liksom s�ge jag ned i ett om�tligt djup,
+Tills jag spritter ur dvalan
+Vid en kyss af dess purpurmund.
+
+S�g, hvar fostrades du, leende �ngel; s�g,
+Tills du s�nkte dig ned och �t ditt rosentj�ll
+Gaf gestalten af Frigga,
+Att f�rsk�na min vandring h�r?
+
+Mulnar banan ibland, skjuter ett t�rne fram,
+Suckar anden en g�ng, tryckt af sin bojas ok,
+O, hur saligt att ila
+I den �lskades armar d�!
+
+Jorden smeker min fot, ljuf som en v�rvind d�r,
+Lifvets fj�ttrande tyngd l�tt som en bubbla k�nns,
+Och af svallande pulsar
+Vaggas sj�len till gudars ro.
+
+
+
+UNGDOMEN.
+
+Bland de makter, som p� jorden trona,
+B�r blott vanskligheten s�ker krona;
+D�den kan ej st�rtas, kan ej skona,
+Och hans lia rostar ej.
+
+Yngling, b�fvar du f�r h�rjarns spira,
+O, s� l�r att stundens h�gtid fira!
+Vet, en evighet af lif kan spira
+I ett enda �gonblick.
+
+Jord och himmel �ges af minuten,
+Jord och himmel kan i den bli njuten;
+H�g och rik och gr�nsl�s, fast f�rfluten,
+Kan den bli hos minnet kvar.
+
+Men ej tanken dock, af lagar bunden,
+K�nslan �r den makt, som adlar stunden,
+K�nslan ensam sk�rdar i sekunden
+Mer �n tusen sekler s�tt.
+
+Jubla, yngling! Gudal�net blommar
+�n i dina pulsars varma sommar;
+�n uti ditt hj�rtas helgedomar
+Lefver k�nslan stark och ung.
+
+Men de flykta, men de domna sakta,
+Dessa stunder, som din s�llhet vakta;
+�ldern nalkas, yngling, l�r att akta
+Sk�nkerna af lifvets v�r!
+
+Njut, s� l�nge �n din majdag varar!
+Ingen blomma h�stens stormil sparar,
+Ingen blid, f�rtrolig sol f�rklarar
+Vinterns l�nga, kulna natt.
+
+Hvarf�r skulle du i f�f�ng m�da.
+Gl�djens enda, korta dar f�r�da?
+Hvarf�r med ditt friska hj�rtblod f�da
+Slumpens och bekymrens nyck?
+
+K�rleken dig manar;--h�r du buden
+Af den sp�da, segerkr�nta guden?
+Ej blott t�rnan famnar du i bruden,
+Alla v�rldar famnar du.
+
+Rankan svajar, purpurdrufvan bl�der,
+Gl�dje blott i hennes nejder gl�der,
+Kungasalig vandrar tiggarn, br�der,
+Under rankans krona b�jd.
+
+�lska, yngling!--Hj�rtats l�gor svalkas;
+Drick!--En vinter utan drufvor nalkas;
+Lef och gl�ds och njut och le och skalkas!
+Frost och domning f�lja sen.
+
+
+
+DEN V�NTANDE.
+
+Hur l�ng ar v�gen? Kort f�r det friska sinnet,
+Men l�ng, ack, l�ng f�r det sjuka hj�rtats v�ntan.
+N�r skall hon komma, n�r skall den hulda sjunka
+S�ll i min svallande famn?
+
+Hit skall hon nalkas, valde hon �n att n�ta
+P� skogens sandiga stig den sp�da foten,
+Hit, om hon �lskat b�ljan och dj�rf i jullen
+Klyfver den spelande v�g.
+
+Fr�n uddens h�ll, i skygd af den kr�kta tallen,
+Vill jag en spanande blick i v�xling s�nka
+P� stigen �n och �n p� det spegellugna
+Sundets bestr�lade l�ngd.
+
+H�r vill jag lyssna;--tystnen, o s�ngarinnor
+I skogens toppar, er s�ng beg�r jag icke;
+Nej, blott ett sakta ljud af ett �rslag fj�rran
+Eller den �lskades steg.
+
+F�rg�fves! Ej ett bud fr�n den hulda stillar
+Mitt �ras l�ngtan; blott finkens driller domna
+I nejdens lugn, och stundom i ekos sk�te
+G�kens melodiska suck.
+
+Ser jag mot skogen, ser jag en hjord allenast
+Af r�dda f�r, som i damm tillbaka v�nda;
+Ser jag l�ngs b�ljan;--endast en skara m�sar
+Glimmar i aftonens brand.
+
+Men du, hvars �gas str�lar p� en g�ng famna
+Planetens segrande lopp, atomens dvala,
+S�g, f�rrn du sjunker, gl�dande sol, hvar �r hon?
+S�g, hvar den �lskade �r!
+
+F�rg�fves! Lik en kung, fr�n din h�ga bana
+Kringstr�r du h�fvor, men h�r ej barnens suckar;
+�t mig, som tigger endast ett svar om henne,
+Sk�nker du str�mmar af guld.
+
+Hvem skall jag fr�ga? M�nne den muntra l�rkan,
+Som nyss med b�rgade vingar sj�nk ur molnet?
+Hvad? Eller h�ken, d�r han med sp�nda segel
+Sk�ter sin luftiga jakt?
+
+Ack, hvarje pulsslag �ker mitt kval, min saknad;
+F�rr�diskt n�ra bedragna sinnen hoppet,
+Och hoppet �ter bl�ser med falska l�ppar
+L�ga i k�rlekens gl�d.
+
+Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen,
+Ej daggens yppiga skur mitt hj�rtas tr�nad,
+Ej nattens vind, som, susande kringom klippan,
+Smeker min kyliga lock.
+
+Till hvila g�r naturen, alltmer f�rbreder
+Den tysta skuggan sitt t�cke �fver jorden;
+I hvarje blomma sv�ller en stilla bruds�ng;
+Ensam f�rsm�ktar blott jag.
+
+
+
+F�RD FR�N �BO.
+
+Ren fladdrar seglet, jullen �r lossad ren.
+I styret fattar ynglingens s�kra hand,
+Och sk�n och rodnande i st�fven
+Sitter vid �ran en landtlig t�rna.
+
+Ej tyngs den lilla, vaggande b�ten mer
+Af mj�lk och frukter; st�fvorna t�mda st�,
+Och kram och h�gtidsdr�kter g�mmas
+Nu i den st�dade �ppelkorgen.
+
+Men aftonvinden lefver �nyo opp,
+Och Auras vimplar peka mot fj�rden h�n,
+Och seglet fylls, och afsked vinkas
+Gl�dtigt �t jullarnas m�ngd vid stranden.
+
+Och nu, o stad, farv�l, och ett l�ngt farv�l!
+Snart skall jag mer ej sk�da ditt stolta pr�l,
+Ej mera h�ra dina vagnars
+D�nande larm p� de fulla torgen;
+
+Men vandra ost�rd kring i en lugn natur
+Och se dess prakt, ej rubbad af m�nskohand,
+Och lyssna s�ll till bygdens tungor:
+F�glarne, eko och silfverb�cken.
+
+Ren �ppnar mot oss fj�rden en vidgad famn.
+P� afst�nd ser jag stranden af Runsala,
+D�r mellan sekelgamla ekar
+Nymferna v�rda Choraei k�lla.
+
+Frid med din aska, skald fr�n mitt fosterland!
+Som jag du ofta vaggat p� Auras v�g
+Och ofta, ofta l�ngtat �ter
+H�n till din dal och dess gr�na vakter.
+
+Men kosan styrs mot �ster;--den l�nga sj�n
+St�r som en �ndl�s spegel f�r �gat fram,
+Och hvita s�som svanor klyfva
+Segel vid segel dess blanka yta.
+
+Men solen sjunker, vindarne tyna af,
+I skogen somna ljuden af f�glarne;
+Blott h�r och d�r en bygdens t�rna
+Lyfter sin �re och ler och sjunger.
+
+Men lifvets glada dr�m vid naturens barm
+Och hj�rtats l�ngtan och t�rnans blyga kval
+Och hoppets fr�jd och minnets v�llust
+Sv�fva i tonernas famn kring sunden.
+
+Det m�rknar ej, det ljusnar ej,--h�rligt hv�lfs
+En natt af silfver, bytt mot en dag af guld,
+Kring jullen, d�r den sakta nalkas
+Fj�rden, som klyfves af Lemos udde.
+
+Med fr�jd och vemod ser jag de nejder nu,
+D�r du, begr�tne yngling, din lager br�t,
+D�r, Ramsay, du kring skyddad fana
+Samlade flyende k�mpar �ter.
+
+Med vemod, n�r jag t�nker: du togs s� ung
+Fr�n hoppets sk�na v�rld, fr�n ditt k�mpalif;
+Med fr�jd dock, n�r jag t�nker: hj�lten
+Bl�dde f�r �ran och fosterlandet.
+
+�nnu med v�rdnad tycker sig sk�rens son
+I skumma n�tter sk�da din v�lnad d�r
+Och, allt som strandens granar susa,
+H�ra din manande h�rskarst�mma.
+
+S� styrs bland lugna minnen v�r glada f�rd,
+Tills Vapparns vida fj�rd �r tillryggalagd
+Och sundet med sitt tempel fj�rran
+Bjuder oss in i sitt tr�nga sk�te.
+
+D�r ser jag kullens gr�nskande bj�rkar ren;--
+Min s�llhets stumma vittnen, jag h�lsar er
+Och dig, o hydda, byggd p� stranden,
+�rnad �t mig f�r den korta sommarn.
+
+Mottag mig nu och l�t mig en vingad stund
+Bland s�mn och dr�mmar bo i din stilla famn!
+N�r f�rsta morgonstr�len gl�der,
+V�ntar mig Frigga p� kullen redan.
+
+
+
+HVAD JAG �R S�LL!
+
+Hvad jag �r s�ll!--I lifvets morgontimmar
+Kring hoppets blanka sj�ar sv�fvar jag,
+Lik seglaren, som i sin julle stimmar
+P� vikens spegellugn en sommardag;
+Hvarthelst han ser, en l�fprydd kulle sk�lfver,
+En blomrik tafla tindrar f�r hans syn,
+Och str�lfull himlen sig d�r ofvan hv�lfver,
+Och str�lfull ler den under vattnets bryn.
+
+Hvad jag �r s�ll!--St� icke jordens l�nder,
+En gr�nsl�s bana, �ppen f�r min g�ng?
+Har jag ej skatter nog i mina h�nder,
+Min st�mda lyra och min glada s�ng?
+Har jag ej spr�k, som talar till en annan,
+Om �n bland s�derns nakna barn jag gick:
+Det friska lugnet p� den ljusa pannan
+Och k�rlek i det fria �gats blick?
+
+Hvad jag �r s�ll!--I tusen former dansar
+Det sk�na idealet kring min stig,
+Och �ran st�r vid v�gens slut med kransar
+Och vinkar leende och kallar mig.
+Od�dlighetens lugna sol f�rgyller
+Det m�l, jag s�ker, tr�nande och varm,
+Och ingen l�g, f�raktlig tvekan fyller
+Min dj�rfva, stolta, ungdomsfriska barm.
+
+Hvad jag �r s�ll!--En trogen flicka delar
+Min �mhet, mina minnen och mitt hopp.
+Finns n�gon fr�jd, som i min lycka felar,
+Den s�ker jag i hennes armar opp.
+F�r hennes blickars oskuldsfulla v�rma
+Uppblomstrar h�rligt mina k�nslors v�r,
+Och s�som fj�rlar hennes kyssar sv�rma
+Omkring det eden, i mitt hj�rta r�r.
+
+Hvad jag �r s�ll!--N�r lifvets morgon viker,
+St�r mig dock lyrans milda tr�st igen.
+Hvad jag �r s�ll!--N�r �fven lyran sviker,
+Har jag kanske ett namn till tr�st f�r den.
+Men om af ryktets tunga jag f�rgl�mmes,
+�r mig likv�l min hulda flicka kvar;
+Och om ock hon f�r mina blickar g�mmes,
+Har jag dock minnet �n af hvad jag var.
+
+
+
+M�TET.
+
+Hon stod vid hasselh�ckens d�rr,
+Den flicka, som jag �lskar mest,
+Och hennes blick, s� yster f�rr,
+Var nu med stilla vemod f�st
+P� tufvan, d�r f�rleden kv�ll
+Hon vid min sida satt s� s�ll.
+
+En t�rbegjuten ros hon bar,
+Ett minne, som jag sk�nkte d�r.
+Hon trodde, att jag fj�rran var,
+Och jag var henne dock s� n�r;
+I n�rmsta buske g�md jag l�g
+Och t�rades och s�g och s�g.
+
+D�r stod en bj�rk fr�n fordomtid
+Och gr�nskade och v�xte fritt;
+Den bar min flickas namn,--bredvid
+Bar den i ljusa barken mitt.
+T�tt till hvarann jag b�da skar
+En afton, d� jag ensam var.
+
+Det var s� k�rt f�r hennes h�g
+Att se dem vara dag fr�n dag.--
+Nu stod hon suckande och s�g
+Den flydda v�nnens k�nda drag
+Och skref, en sorgsen vers dit ner
+Ur Ingborgs klagan af Tegn�r.
+
+Och jag blef tyst och g�md �nd�
+Och l�t min flicka pl�ga sig.
+Det var s� ljuft att t�nka p�
+De kval, den hulda led f�r mig;
+Blott d�rf�r var jag otacksam
+Och skyndade ej genast fram.
+
+Men fj�riln fl�g till blommans knopp,
+Och blomman gaf sin purpurmund;
+Och trasten sj�ng i bj�rkens topp,
+Och hennes make kom p� stund;
+D� n�mnde jag min flickas namn,
+Sprang opp och fl�g i hennes famn.
+
+
+
+TILL EN FLICKA.
+
+Flicka, s�g hvad magiskt tv�ng det �r,
+Som mig st�ndigt till ditt hj�rta jagar?
+S�g mig, hvarf�r l�ngtar jag att d�r,
+Endast d�r f�rdr�mma mina dagar?
+
+Hvarf�r �r den sk�na helgedom,
+D�r naturen som pr�stinna dr�jer,
+F�r min blick s� stel, s� gl�djetom,
+Om ej dig jag bland dess under r�jer?
+
+S�som jag i stoftets bojor sn�rd,
+S�som jag ett rof f�r �dets b�lja,
+�r f�r mig du mera �n en v�rld,
+Fast den minsta buske kan dig d�lja.
+
+Hulda, l�nge, innan dig, jag s�g,
+Var jag �lskad, �lskande tillbaka;
+Ofvan molnen, d�r mitt hemland l�g,
+�gde jag f�rut en dyrkad maka.
+
+Rikare var hennes barm �n din,
+Hennes kyss var mera full att njuta;
+Vid som himlen var dess famn, och min
+Var dock ej f�r tr�ng att henne sluta.
+
+O, hur m�nstrar jag ej m�ngen g�ng
+Dessa minnen ifr�n fadershuset!
+Hvad jag �lskat s�som fri en g�ng,
+�lskar jag �nnu, fast smidd vid gruset.
+
+Flicka, ej din tjusande gestalt,
+F�rgen ej p� dina rosenkinder,
+Nej, en k�rlek till det stora allt
+�r den makt, som vid din famn mig binder.
+
+Jord och himmel �ger jag i dig,
+Kan i dig blott till mitt hj�rta pressa;
+Undra d�rf�r ej, att du f�r mig
+�r s� dyr, s� dyr som b�da dessa.
+
+
+
+DEN TILLFRISKNANDE.
+
+O, l�t mig sitta tyst p� din b�dd och sk�da,
+Hur v�ren sakta spirar ur vinterns dvala
+Och purpursmyckad, blomsterbekransad �ter
+Lofvar mig gladare dar.
+
+Jag satt ej l�ngesen vid din sida, flicka;
+Din hy var h�rjad d� och ditt �ga mulnadt,
+Och d�dens blekhet l�g som en dyster drifva
+�fver ditt anlete bredd.
+
+Nu har han flyktat. Leende str�lar �ter
+Mot mig din hulda blick som en klarnad majsol,
+Och p� de blida kindernas v�rma sv�lla
+Rosor och liljor igen.
+
+Och alla l�jen, alla de sm� kariter,
+Som skr�mda fl�go unnan den kulnes spira,
+F�rsamlas �ter, �n kring din ljusa panna,
+�n kring din yppiga mun.
+
+De t�ckas lekar vill jag en stund betrakta,
+Hur, fj�rillikt, de hylla hvar nyf�dd sk�nhet,
+Tills sj�lf med fj�rilns mod jag mig lifligt s�nker
+Ned f�r att leka bland dem.
+
+F�r hvarje t�r, jag g�t p� din vinter, flicka,
+Skall d� din v�r mig sk�nka en vacker blomma;
+F�r hvarje suck, din bleknade l�pp mig kostat,
+Ger mig den friska en kyss.
+
+
+
+VAGGS�NG F�R MITT HJ�RTA.
+
+Sof, oroliga hj�rta, sof,
+Gl�m, hvad v�rlden har ljuft och ledt!
+Intet hopp din frid f�rst�re,
+Inga dr�mmar din hvila!
+
+Hvarf�r ser du mot dagen �n?
+S�g, hvad v�ntar du mer af den?
+F�r de djupa s�r kanh�nda
+N�gon helande blomma?
+
+Arma hj�rta, slut �gat till!
+Dagens rosor du pr�fvat nog;
+Blott i s�mnens dunkla lustg�rd
+Gror den st�ngel, dig l�ker.
+
+Sof, som liljan, hon slumrar bort,
+Flyktigt bruten af h�stens vind.
+Sof, som hinden, tyngd af pilar,
+Somnar in och f�rbl�der.
+
+Hvarf�r s�rja f�rflutna dar?
+Hvarf�r minnas, att s�llt du var?
+En g�ng m�ste v�ren vissna,
+En g�ng gl�djen, o hj�rta!
+
+�fven du har din majdag sett;
+Hvad, fast icke den evig blef!
+S�k blott ej dess milda l�ga
+�n bland vintriga skuggor!
+
+Minns du s�llhetens stunder �n?
+Lunden gr�nskade, f�geln sj�ng,
+Och ditt k�rleksfulla tempel
+Var den doftande kullen.
+
+Minns du famnen, som sl�t dig d�r?
+Minns du hj�rtat, som s�kte dig?
+Minns du �n den kyssbet�ckta
+L�ppens domnande eder?
+
+D�, n�r �ga i �ga s�g,
+K�nsla speglad i k�nsla l�g,
+D� var tid att vaka, hj�rta,
+Nu att slumra och gl�mma.
+
+Sof, oroliga hj�rta, sof,
+Gl�m, hvad v�rlden har ljuft och ledt!
+Intet hopp din frid f�rst�re,
+Inga dr�mmar din hvila!
+
+
+
+BARNDOMSMINNEN.
+
+Jag minns en tid, jag minns den hvar minut,
+D� lifvets maj p� mina kinder gl�dde
+Och i min sp�da barm en ros slog ut,
+Hvars f�gring inga stormar �n f�r�dde.
+
+Hur s�ll jag lefde i min oskuld d�,
+Lik morgonstundens f�rsta fl�kt i dalen!
+Min fr�jd var ren som ljuset i det bl�,
+Och l�tta s�som daggens p�rlor kvalen.
+
+D� tycktes gl�djen bo i hvar gestalt
+Och jorden le, liksom af �nglar buren,
+Och vindens susning, b�ckens s�ng och allt
+Var barn som jag och lekte med naturen.
+
+Men snart du flydde, sk�na barndomsv�r,
+Att aldrig v�rma detta hj�rta mera.
+Ack, lundens f�gring knoppas �r fr�n �r,
+Men lifvets blomma en g�ng och ej flera.
+
+F�rg�fves, sen dess, purpur tynat af,
+Du vattnar hennes rot med t�refloder;
+De bleka bladen s�ka blott en graf,
+Och st�ngeln sjunker mot sin kalla moder.
+
+O, snart ju ila dessa stunder bort,
+Som offras h�r �t str�fvandet och hoppet!
+D� m�nskans bana m�ttes ut s� kort,
+Hvi skall dess gl�dje vissna under loppet?
+
+Mot dig jag blickar, tid, som har f�rg�tt,
+Som seglarn p� sin s�rjda strand tillbaka;
+Ack, le och njuta, det var barnets lott,
+Och ynglingens �r strida, och f�rsaka.
+
+Hvad �r den v�rld, som ljusnar f�r mitt hopp,
+Den palm, hvarom min dj�rfva aning talar,
+Emot den hydda, d�r jag v�xte opp,
+Och kransarna uti min barndoms dalar!
+
+Dock klagar icke jag.--Den fr�jd, som var,
+Skall hj�rtats dufvobud ej �terfinna;
+Blott, ljufva minne af f�rflutna dar,
+Blif du min trogna f�ljeslagarinna.
+
+Kanske �nnu vid v�gens slut en v�n
+F�r den af b�rdor tyngda vandrarn �mmar,
+Kanske att �lderdomen ger igen
+Min forna frid och mina barndomsdr�mmar.
+
+N�r, b�jd mot stafven i min matta hand,
+Jag ser det rum, d�r inga sorger agga,
+D� skall jag stappla n�jd till grafvens rand
+Som fordom m�ngen afton till min vagga.
+
+
+
+VID EN V�NS D�D.
+
+F�rg�nglig var d� den s�lla lott,
+Mig brydde;
+Lik v�rdagsfl�kten den smekte blott
+Och flydde.
+Ack, ljuft jag dr�mde,
+Jag mig f�rgl�mde;
+Men snart kom den, som min gl�dje g�mde
+    I grafven.
+
+Hur k�rt, hur �mt jag �n n�mner dig,
+Du flydda,
+Du h�r mig ej, du ej �ppnar mig
+Din hydda;
+Min t�r ej r�cker,
+Min suck ej v�cker
+Det br�st, som stoftet och natten t�cker
+    I grafven.
+
+Dock, �mma v�n, fast f�r �dets slag
+Jag dignar,
+Min sorg �r ljuf, och min sm�rta jag
+V�lsignar;
+Ty du har vunnit
+Och friden hunnit:
+Det lugn, jag mist, du f�rdubbladt funnit
+    I grafven.
+
+Ja, lycklig du, som din staf har f�llt
+Och somnat;
+P� jorden �r blott det hj�rta s�llt,
+Som domnat.
+Mot �det, tiden,
+Mot stormen, striden,
+Hur lugn �r hvilan, hur djup �r friden
+    I grafven!
+
+Sof, s�lla ande, fr�n fl�rden skild
+Och kvalen,
+Sof s�tt som daggen, om kv�llen spilld
+I dalen;
+Tills gryningsstunden
+Bestr�lar runden
+Och v�cker slumrarn ur morgonblunden
+    I grafven.
+
+Det fr� till lif, som i m�nskan g�ms
+Af ljuset,
+I m�rkrets fj�ttrar ej evigt gl�ms
+I gruset.
+Hvad d�den f�ller,
+Han �terst�ller,
+Och knoppen blott, hvarur blomman v�ller,
+    �r grafven.
+
+
+
+�FVER ETT SOVANDE BARN.
+
+Hur s�ll i vaggans famn du hvilar �n,
+Hur obekant med villorna och fl�rden!
+Din b�dd--af modershand bereddes den,
+Din ro--af syskon fr�n den h�gre v�lden.
+
+Som morgonlugnet kring en k�llas bl�,
+S� frid din lefnads oskuldsb�lja s�fver;
+Ty tidens vinge slog ej �n d�rp�,
+Och �det gick ej �n med storm d�r�fver.
+
+Du ler:--o, r�jdes dock en g�ng f�r mig
+Den bild, som leker i ditt slutna �ga!
+Det �r ej jorden �n; som tjusar dig,
+Det �r ett minne fr�n det fj�rran h�ga.
+
+Sof, sp�da barn! Hur ljuf �r ej din lott,
+Med blommans lif att hj�rtats lif f�rena!
+I dina blickar h�rske slummern blott
+Och dr�mmens �ngel i din barm allena!
+
+
+
+P� ETT BARNS GRAF.
+
+Hvem m�tte ut din strid s� kort,
+S�g, sp�da barn, som slumrat bort
+Fr�n jordens fr�jd och sm�rta?
+Dess v�r du endast sk�da fick,
+Dock bodde t�rar i din blick
+Och oro i ditt hj�rta.
+Nu �r ditt lugn dig �terst�lldt,
+Nu sofver du s� djupt, s� s�llt,
+Som under sn� och ilar
+Den fallna blomman hvilar.
+
+Den lott �r ljuf, den seger sk�n,
+Att ren till dagens fulla l�n
+F�r morgonv�kten f�llas.
+Ack, m�ngen gick i sorgens dal,
+Som s�g det gry, betryckt af kval,
+Och fridl�s s�g det kv�llas,
+Men kom ej s�som du likv�l
+Med ren och obefl�ckad sj�l
+Vid Herrens vink ur kvalmen
+Till skuggan och till palmen.
+
+
+
+LIF OCH D�D.
+
+Lifvets �ngel satt p� skaparns h�gra arm,
+Nedanf�r l�g jorden i sin barndom �n;
+Och den H�gste s�g ifr�n sin h�jd med harm
+Ren den f�rsta synd, som v�xte opp p� den.
+
+Flyg, s� sade Gud till lifvets �ngel d�,
+Straffande till jordens skuldbeh�ljda dal!
+Ingen fr�jd skall evigt blomma mer d�rp�,
+Intet v�sen fly f�rg�nglighetens kval.
+
+Och Guds s�ndebud fl�g ned till syndens land,
+Svingande sin lia, som hans herre bj�d;
+Och n�r stoftets son s�g sp�ren af hans hand,
+N�mnde han f�rskr�ckt den ljusa �ngeln _D�d_.
+
+Och den h�ge sk�rdarn skonar ej.--Hans glaf
+Krossar �rtens ringhet, krossar ekens prakt.
+H�g och l�g och rik och fattig, kung och slaf,
+Alla b�fva f�r hans allvar, f�r hans makt.
+
+Men utaf de offer, som han f�ller h�r,
+Samlar han det �dla, som l�g g�mdt i dem,
+Skiljer det fr�n grusets smitta blott och b�r
+Allt f�rsonadt �ter till sin Gud, sitt hem.
+
+
+
+TILL DEN �LDERSTEGNE.
+
+S�rjer du en tid, som �r f�rfluten,
+�dle gamle, d�r du tyst och sluten
+Skrider fram i �lderns kulna dal?
+T�nker du med saknad p� de stunder,
+D� du n�rde k�nslans rika under
+Och den ungdomsvarma pulsen sv�llde
+�n af salighet och �n af kval?
+
+Ingen v�llust spirar p� din bana
+K�rlekens och �rans dj�rfva f�na
+Svajar fj�rran fr�n din �de stig;
+N�jets blida, balsamfyllda fl�ktar,
+Flickans rosor och pokalens nektar
+Lifva sjuklingen och lifva slafven,
+Ack, men lifva icke mera dig.
+
+L�na dig f�r m�dorna och striden
+Dessa lemmar, st�mplade af tiden,
+Denna l�ngtan, som sitt m�l ej hann?
+Eller g�mmer det f�r�dda tj�llet
+N�gon njutning, n�gon skatt i st�llet
+F�r den gl�dje, som kom in med v�ren
+Och som g�ckande med den f�rsvann?
+
+Ja, i djupet af ditt inre v�cktes
+F�r hvar tr�nad, som af tiden sl�cktes,
+H�gre n�jen, renare beg�r.
+Ack, vi sk�da blott din yttre sl�ja,
+Blott de f�ror, som din panna pl�ja,
+Icke fridens �ngel i ditt hj�rta,
+Ej det eden, som han skapat d�r.
+
+Se, n�r dagens purpurl�gor glimma,
+Tjusar �n en guldbestr�lad dimma,
+�n en blomma, i sin knoppning r�jd.
+F�rst n�r solens milda flamma b�rgas,
+Flyr det bl�ndsken, hvaraf gruset f�rgas,
+Och i of�rg�nglig sk�nhet tindrar
+D� det stj�rnbestr�dda f�stets h�jd.
+
+S�, n�r �lderns l�nga afton skymmer,
+Flykta sj�lens jordiska bekymmer,
+Och dess himmel g�r f�rklarad opp.
+�r det sv�rt att lifvets dag f�rsaka,
+Kan du �nska dig dess glans tillbaka,
+D� din kv�ll �r ljus som stj�rnerymden
+Och om�tligt s�som den ditt hopp?
+
+Allt, hvad fordom du som ljufvast t�nkte,
+Allt, hvad str�fvandet och lyckan sk�nkte,
+St�r ett bleknadt intet f�r din syn,
+Som f�r vandraren p� Alpens h�jder
+Dalens dofter, fj�rilar och fr�jder,
+N�r han fj�llets fria hj�ssa hunnit
+Och af eter svalkas ofvan skyn.
+
+O, hvad �r den s�llhet, h�r vi s�ke?
+Blott ett blomstersmyckadt troll, ett sp�ke,
+Ur sin natt af fantasin befalldt.
+Tr�nfull str�ckes famnen till dess m�te,
+Jublande vi sjunka i dess sk�te,
+Men som r�k omsluter oss fantomet,
+Fridl�st, mulnadt, gycklande och kallt.
+
+Lycklig du, som fl�rden mer ej d�rar;
+L�gnerna af jordens falska v�rar
+Har du l�rt att fatta med f�rakt.
+Inga skiften n� ditt trygga l�ger,
+Hvad du hoppas, hvad du s�kt och �ger,
+Fostras ej i d�dlighetens parker
+Och f�rvissnar ej med deras prakt.
+
+Skygd mot villorna och mot passionen
+Och ett minne, huldt som harpotonen,
+Och en graf, som vinkar och som ler,
+Och en r�st, som bakom grafven talar,
+Kallar, bjuder, tr�star och hugsvalar:
+D�r den s�llhet, som du eftertraktar
+Och som �ldrens stilla bana ter.
+
+Hell dig! Undan stormarna och �ren,
+H�g och segrande i silfverh�ren,
+Vandrar du mot evighetens rand,
+Seglarn lik, som, ren af lugnet vaggad,
+Ser p� afst�nd oceanen fradgad
+Och med gl�djens hvita vimpel h�lsar
+Str�nderna utaf sitt fosterland.
+
+
+
+BARDEN.
+
+I dalens famn f�rfl�t hans barndomstid,
+Hans lif var lugnt som k�llan vid hans hydda.
+Hvar nyf�dd dag kom rik af hopp och frid,
+Och ingen oro tog han fr�n den flydda.
+
+Han sj�lf ej dr�mde om sin framtid �n,
+Och ingen anade hans kall med �ren.
+Hans v�rld var tr�ng; dock storhet fanns i den,
+Och sk�nhet v�cktes �fven d�r af v�ren.
+
+Och obekant och sluten i sig sj�lf,
+Men med en j�ttelik natur f�rtrogen,
+Han l�rde kraftens spr�k af bygdens �lf
+Och saknadens af b�ckarna och skogen.
+
+D�r s�g han klippan trygg bland stormar st�,
+En bild af mannens mod, en bild af hj�lten,
+D�r lyste kvinnans sj�l ur himlens bl�,
+Och k�rlek slog i blommor ut p� f�lten.
+
+S� ammades han opp, hans h�g blef stor,
+Hans barm bekant med fr�jderna och kvalen;
+Han tog farv�l af hydda och af mor
+Och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen.
+
+Och genom v�rlden drog han med sin s�ng,
+Till hvarje slott, till hvarje koja bjuden.
+Han sj�ng,--och slafvar gl�mde bojans tv�ng,
+Och kungapannor klarnade vid ljuden.
+
+Och stod han h�g i borgens rund ibland,
+F�rm�lande en dj�rf bedrift med tonen,
+D� lyste drottens blick som stj�rnans brand
+Och riddarsk�ldar d�nade kring tronen.
+
+Och t�rnan satt och h�rde p� hans r�st
+Med �gon, p� den stolta skaran v�nda,
+Och hennes kind blef r�d, och hennes br�st
+Bestormades af k�nslor, f�rr ej k�nda.
+
+S� sj�ng, s� lefde han i lifvets v�r,
+Och s� i lifvets sk�na sommarstunder,
+Tills tiden kom med vinter till hans h�r
+Och �ldern blekte kindens ros d�runder.
+
+D� gick han �ter till sitt hem och tog
+�nnu en g�ng sin lyra d�r i handen
+Och grep en djup ackord p� den--och dog
+Och gaf �t andens fosterbygder anden.
+
+Nu grusas v�rden �fver bardens graf,
+I sekler ren hans aska bott d�r inne;
+Men s�ngen flyger �fver land och haf,
+Och hj�rtan gl�da vid den �dles minne.
+
+
+
+TILL TR�NADEN.
+
+F�r jordens gudar h�jer jag ej s�ngen;
+Jag bringar offret af min lyras r�st
+�t tr�naden, �t den f�rgr�tne f�ngen,
+Som g�md och ok�nd ammas i mitt br�st.
+
+D�r mellan lifvets sorger bor den h�ga
+Med dunkla forntidsminnen i sin barm,
+Och t�rar sv�lla i hans mulna �ga,
+Och tomhet famnas af hans str�ckta arm.
+
+O, hvarf�r kan jag ej hans dar bes�lla,
+Ej finna svalka f�r hans hj�rtas brand!
+Hvad vinge b�r mig opp till ljusets k�lla
+Och ger �t fr�mlingen ett fosterland?
+
+Ack! Evighetens h�fvor blott f�rsona
+Den stoltes kvalfullt l�gande beg�r,
+Och s�som konungen sin stela krona
+F�raktar �ngeln hvarje njutning h�r.
+
+Och d�rf�r ser han, hvar g�ng �stern randas,
+Med t�rar opp mot en f�rhatad dag,
+Och d�rf�r m�ter han hvar stund, jag andas,
+Och r�knar dyster hvarje hj�rtats slag.
+
+Haf, t�lamod, du g�st fr�n h�gre trakter!
+Din pr�fvotid �r h�rd, men icke l�ng;
+Det blir en natt, som s�fver dina vakter
+Och f�r dig sakta ur din bojas tv�ng.
+
+Snart skall du, sj�lf befriad lyfta vingen
+Och fly fr�n jorden, en f�rklarad hamn,
+Och ofvan stj�rnorna och ofvan tingen
+Din himmel n� i fosterlandets famn.
+
+
+
+
+IDYLL OCH EPIGRAM
+
+
+1.
+
+Flickan kom ifr�n sin �lsklings m�te,
+Kom med r�da h�nder. Modren sade:
+"Hvaraf rodna dina h�nder, flicka?"
+Flickan sade: "Jag har plockat rosor
+Och p� t�rnen stungit mina h�nder."
+�ter kom hon fr�n sin �lsklings m�te,
+Kom med r�da l�ppar.--Modren sade:
+"Hvaraf rodna dina l�ppar, flicka?"
+Flickan sade: "Jag har �tit hallon
+Och med saften m�lat mina l�ppar."
+�ter kom hon fr�n sin �lsklings m�te,
+Kom med bleka kinder.--Modren sade:
+"Hvaraf blekna dina kinder, flicka?"
+Flickan sade: "Red en graf, o moder!
+G�m mig d�r och st�ll ett kors d�r�fver
+Och p� korset rista, som jag s�ger:
+En g�ng kom hon hem med r�da h�nder,
+Ty de rodnat mellan �lskarns h�nder.
+En g�ng kom hon hem med r�da l�ppar,
+Ty de rodnat under �lskarns l�ppar.
+Senast kom hon hem med bleka kinder.
+Ty de bleknat genom �lskarns otro."
+
+
+2.
+
+F�rst g� b�ckens f�rsta bubblor s�nder,
+F�rst f�rvissna v�rens f�rsta blommor;
+Men din f�rsta k�rlek, unga hj�rta,
+�fverlefver l�nge hvarje annan.
+
+
+3.
+
+Om sin lycka talade en f�stman:
+"N�sta s�ndag lyses sista g�ngen,
+N�sta m�ndag skall mitt br�llop firas,
+N�sta torsdag f�r jag hem min f�stm�."
+S�ndag kom,--det lystes sista g�ngen,
+M�ndag kom,--och firadt blef hans br�llop,
+Torsdag kom,--och hemkom-�l blef b�llet,
+Men ett hemkom-�l med sorg och t�rar,
+Ty till grafvens hem han f�rde bruden.
+
+
+4.
+
+Gossen hann till femton �r--och trodde
+Ej �nnu, att k�rlek fams i v�rlden,
+Och han lefde fem �r till--och trodde
+Ej �nd�, att k�rlek fanns i v�rlden.
+Kom s� of�rt�nkt en bildsk�n flicka,
+Som p� n�gra timmar honom l�rde,
+Hvad han under tjugu �r ej fattat.
+
+
+5.
+
+Tvenne myrtnar st� i Lauras f�nster;
+Till den ena b�r hon vatten st�ndigt,
+Men den andra torkar bort i krukan.
+Hvarf�r v�rdas en och gl�ms den andra?
+Ty hon fick dem ej af en och samma,
+Men den ena af sin unga �lskling
+Och den andra af sin man, den gamle.
+
+
+6.
+
+N�r den sk�na maj med sippor kommit,
+Kransa t�rnor sina bruna lockar,
+Skyndande till ringdans kring sin majst�ng.
+Under dansen �ro alla glada.
+Glad �r den, som b�r ett vackert smycke,
+Glad �r den, hvars blomsterkrans �r lyckad,
+Glad �r den, som k�nner kinden rodna.
+Fr�gar du, hvem gladast �r af alla?
+Den, som ser sin f�stman med i ringen.
+
+
+7.
+
+Tvenne popplar susa �fver grafven,
+D�r en trogen ynglings aska g�mmes,
+Satta fordom af hans flickas h�nder.
+Nu i poppelskuggan springa barnen,
+Som hon fostrat med en annan make
+Jaga fj�rilar och plocka blommor.
+
+
+8.
+
+Mellan friska blomster genom lunden
+Gick den goda flickan helt allena,
+Och hon br�t en nyf�dd ros och sade:
+"Sk�na blomma, om du vingar �gde,
+Skulle jag dig s�nda till min �lskling,
+Sen jag f�stat tvenne l�tta budskap,
+Ett vid h�gra vingen, ett vid v�nstra,
+Ena: att han dig dock skulle kyssa,
+Och det andra: s�nda dig tillbaka."
+
+
+9.
+
+I sin f�stmans armar gr�t en flicka
+Och beklagade sitt h�rda �de:
+"Under sista natten, gode yngling,
+Brann min hydda, brunno mina hjordar,
+Allt, ack, allt, hvad jag i v�rlden �gde "
+Gossen gladdes i sin sj�l och t�nkte:
+"Har den trogna flickans hydda brunnit,
+Dubbelt skall hon d� min hydda �lska;
+Hafva hennes m�nga hjordar brunnit,
+Dubbelt skall hon f�gnas d� af mina;
+Har hon mistat annat allt i v�rlden,
+Dubbelt, dubbelt �r jag  henne dyrbar."
+
+
+10.
+
+Tvenne finkar byggde bo i parken.
+Under v�ren sj�ng best�ndigt hanen,
+Under sommarn b�rjade han tystna,
+Och om h�sten tiger han alldeles.
+Hvarf�r?--Ty s� l�nge v�ren r�ckte,
+T�nkte han p� maka blott och k�rlek;
+Men med sommarn nalkades bekymmer
+Om hans bo och om hans sp�da ungar,
+Och med h�sten kommo kulna dagar
+Och en l�ngtan blott att flytta h�dan.
+
+
+11.
+
+Fj�rlar, I v�rens barn,
+Leende blommor, I,
+Buskar och gr�na tr�n,
+Vissnen, o vissnen snart!
+Bilder af ungdomen,
+Bilder af k�rleken,
+Vissnen, o vissnen snart!
+S�ld �t den gamles famn,
+F�r jag ej �lska er.
+
+
+12.
+
+"V�ren flyktar hastigt,
+Hastigare sommarn,
+H�sten dr�jer l�nge,
+Vintern �nnu l�ngre.
+Snart, i sk�na kinder,
+Skolen I f�rvissna
+Och ej knoppas mera."
+Gossen svarte �ter:
+"An i h�stens dagar
+Gl�da v�rens minnen,
+�n i vinterns dagar
+R�cka sommarns sk�rdar:
+Fritt m� v�ren flykta,
+Fritt m� kinden vissna,
+L�t oss nu blott �lska,
+L�t oss nu blott kyssas!"
+
+
+13.
+
+Lutad mot g�rdet stod
+Gossen vid flickans arm,
+S�g �fver slagen �ng:
+"Sommarens tid har flytt,
+Blommorna vissnat ren;
+Sk�n �r din kind likv�l,
+Rosor och liljor d�r
+Blomstra som f�rr �nnu."
+V�ren kom �ter; d�
+Stod han allena d�r.
+Flickan var borta,--l�g
+Vissnad i jordens famn;
+�ngen var gr�n igen,
+Leende, blomsterrik.
+
+
+14.
+
+Minna satt i lunden
+Och p� kransen s�g,
+Som, af rosor bunden,
+I dess sk�te l�g,
+Och en t�r f�ll neder
+Upp� blomstren d�,
+Men till kransen beder
+�mma flickan s�:
+"Sk�na, f�r du stanna
+P� min ynglings h�r,
+Dofta kring hans panna
+K�rlek blott och v�r!
+Nekar han dig dr�ja
+P� det ljusa h�r,
+O, d� m� du r�ja
+Minnas g�mda t�r!"
+
+
+15.
+
+Ack, natur, hur har jag kunnat
+F�rol�mpa dig?
+Andra har du f�gring unnat,
+Ingen f�gring mig.
+Ofta vid den slutna ringen
+Jag f�rskjuten st�r;
+P� den fula blickar ingen,
+Ingen v�n jag f�r;
+Och mitt hj�rta sl�r som andra,
+�lskar s�som de:
+Hvarf�r skall jag ensam vandra
+Och f�rsm�dd mig se?
+
+
+16.
+
+Trenne r�d gaf modren �t sin dotter:
+Att ej sucka, att ej missn�jd vara
+Och att icke kyssa n�gon gosse.--
+Moder, om din dotter icke felar,
+Icke felar mot det sista r�det,
+Skall hon fela mot de f�rsta b�da.
+
+
+17.
+
+Flickan knyter i Johanne-natten
+Kring den gr�na broddens sp�da st�nglar
+Silkestr�dar utaf skilda f�rger;
+Men p� morgonstunden g�r hon sedan
+Dit att leta ut sin framtids �den.
+
+Nu, s� h�r, hur flickan d�r beter sig:
+Har den svarta, sorgens st�ngel, vuxit,
+Talar hon och s�rjer med de andra.
+Har den r�da, gl�djens st�ngel, vuxit,
+Talar hon och fr�jdas med de andra.
+Har den gr�na, k�rleksst�ngeln, vuxit,
+Tiger hon och fr�jdas i sitt hj�rta.
+
+
+18.
+
+Till en k�lla talte gossen vredgad:
+"K�lla, �ngens �ga, onda k�lla!
+Tusen g�nger har min flicka redan
+peglat i din bl�a famn sitt anlet;
+Men du v�rdar ej den hulda bilden,
+Du f�rvarar ej min flickas anlet.
+N�r hon bortg�tt, flyktar �fven bilden,
+Och jag s�ker den f�rg�fves sedan.
+Skall jag straffa dig, du onda k�lla,
+Grumla opp din b�lja, dika ut dig
+Och f�rtrampa dina blomsterbr�ddar?"
+
+K�llan �ter bad en b�n och sade:
+"Gosse, hvarf�r skulle du mig straffa,
+Grumla opp min b�lja, dika ut mig
+Och f�rtrampa mina blomsterbr�ddar?
+Jag �r ju en vattnets dotter endast,
+Har ej blod och har ej varma pulsar,
+�lskar ej och �lskas ej tillbaka.
+V�rre �r att i ditt eget hj�rta,
+I ditt eget hj�rtas varma k�lla
+Flickans minne s�llan varar l�ngre,
+�n hon st�r i f�gring f�r ditt �ga."
+
+
+19.
+
+Dottren sade till sin gamla moder:
+"F�r ej nu i h�st mitt br�llop firas?"
+Modren sade: "L�t det bli till v�ren:
+V�ren, dotter, passar b�st f�r br�llop,
+�fven f�geln bygger bo om v�ren."
+Dottren sade: "Hvarf�r bli till v�ren?
+Hvarf�r passar v�ren b�st f�r br�llop,
+Hvad, om f�geln bygger bo om v�ren?
+Hvarje �rstid, goda moder, passar
+Ju f�r den, som hvarje �rstid �lskar."
+
+
+20.
+
+Edvard talade till morgonstj�rnan:
+"Hulda morgonstj�rna, himlens dotter,
+S�g, hvad g�r Amanda, n�r hon uppst�tt
+Och kring skuldran kastat l�tta sl�jan?"
+Morgonstj�rnan svarade och sade:
+"Goda gosse, n�r Amanda uppst�tt
+Och kring skuldran kastat sl�jan, g�r hon
+Till sitt f�nster, ser p� mig och t�ras,
+Och sen v�nder hon sin blick mot v�ster."
+Edvard �ter talade och sade:
+"Godt �r, att hon ser p� morgonstj�rnan,
+Det bevisar hennes hj�rtas renhet;
+Godt �r, att hon ser p� den med t�rar,
+Det bevisar hennes hj�rtas vekhet;
+Men det b�sta, att hon ser mot v�ster,
+Ty i v�ster ligger Edvards hydda."
+
+
+21.
+
+Gossen sade till sin flicka:
+"Du flyr unnan, goda flicka,
+Hvarje g�ng jag vill dig f�nga;
+Men dock s�g, s�g, fann du n�nsin
+N�gon trygg och s�ker fristad,
+F�rr�n i min famn du flydde?"
+
+
+22.
+
+Till en bondes koja kom en krigsman,
+Tung af �r och vandrande p� tr�dben.
+Bonden fyllde lugnt ett glas f�r honom,
+Bj�d och talte till den gamle knekten:
+"Fader, s�g, hur var det dig till sinnes,
+N�r i striden fiender dig omhv�rft,
+Skotten knallade och kulor hveno?"
+Gamle knekten tog sitt glas och sade:
+"S�som dig, n�r n�gon g�ng om h�sten
+Hagel kring dig hvina, blixtar ljunga
+Och du b�rgar tegen f�r de dina."
+
+
+23.
+
+Vid en flickas f�nster stod en gosse
+Trenne l�nga kv�llar p� hvarandra,
+Klappade och bad att dock bli insl�ppt.
+F�rsta kv�llen fick han hot och bannor,
+Andra kv�llen fick han ord och b�ner,
+Tredje kv�llen fick han f�nstret �ppnadt.
+
+
+24.
+
+Under strandens granar lekte gossen
+Vid en vik af den besjungna Saimen.
+Honom s�g ur b�ljans salar N�cken,
+S�g med k�rlek p� den Sk�na gossen,
+�nskande att honom till sig locka.
+D� som gubbe steg han f�rst p� stranden,
+Men den muntra gossen flydde honom;
+Och som yngling steg han sen p� stranden,
+Men den muntra gossen bidde icke;
+Sist, f�rvandlad till en yster f�le,
+Steg han opp och hoppade bland tr�den.
+Nu, n�r gossen s�g den muntra f�len,
+Gick han sakta lockande till honom,
+Grep i hast hans man och sprang p� ryggen,
+Lysten att en gl�dtig ridt f�rs�ka;
+
+Men i samma �gonblick till djupet
+Flydde N�cken med sitt sk�na byte.
+Kom s� gossens moder ned till stranden,
+S�kande sitt barn med sorg och t�rar.
+Henne s�g ur b�ljans salar N�cken,
+S�g med k�rlek p� den sk�na kvinnan,
+�nskande att henne till sig locka.
+D� som gubbe steg han f�rst p� stranden,
+Men den sorgsna kvinnan flydde honom;
+Och som yngling steg han sen p� stranden,
+Men den sorgsna kvinnan bidde icke;
+Sist, f�rvandlad till den muntra gossen,
+L�g han glad och vaggade p� v�gen.
+Nu, n�r modren s�g sin son, den s�rjde,
+Sprang hon ut i b�ljan i hans armar,
+Lysten att ur v�dan honom r�dda;
+Men i samma �gonblick till djupet
+Flydde N�cken med sitt sk�na byte.
+
+
+25.
+
+H�gt bland Saarij�rvis moar bodde
+Bonden Pavo p� ett frostigt hemman,
+Sk�tande dess jord med tr�gna armar:
+Men af Herren v�ntade han v�xten.
+Och han bodde d�r med barn och maka,
+�t i svett sitt knappa br�d med dessa,
+Gr�fde diken, pl�jde opp och s�dde.
+V�ren kom, och drifvan smalt af tegen,
+Och med den fl�t h�lften bort af brodden;
+Sommarn kom, och fram br�t hagelskuren,
+Och af den slogs h�lften ned af axen;
+H�sten kom, och k�lden tog hvad �frigt.
+Pavos maka slet sitt h�r och sade:
+"Pavo, Pavo, olycksf�dde gubbe,
+Tagom stafven! Gud har oss f�rskjutit;
+Sv�rt �r tigga, men att sv�lta v�rre."
+Pavo tog sin hustrus hand och sade:
+"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter.
+Blanda du till h�lften bark i br�det,
+Jag skall gr�fva dubbelt flera diken,
+Men af Herren vill jag v�nta v�xten."
+Hustrun lade h�lften bark i br�det,
+Gubben gr�fde dubbelt flera diken,
+S�lde f�ren, k�pte r�g och s�dde.
+V�ren kom, och drifvan smalt af tegen,
+Men med den fl�t intet bort af brodden;
+Sommarn kom, och fram br�t hagelskuren,
+Men af den slogs h�lften ned af axen;
+H�sten kom, och k�lden tog hvad �frigt.
+Pavos maka slog sitt br�st och sade:
+"Pavo, Pavo, olycksf�dde gubbe,
+L�t oss d�, ty Gud har oss f�rskjutit!
+Sv�r �r d�den, men att lefva v�rre."
+Pavo tog sin hustrus hand och sade:
+"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter.
+Blanda du till dubbelt bark i br�det,
+Jag vill gr�fva dubbelt st�rre diken,
+Men af Herren vill jag v�nta v�xten."
+Hustrun lade dubbelt bark i br�det,
+Gubben gr�fde dubbelt st�rre diken,
+S�lde korna, k�pte r�g och s�dde.
+V�ren kom, och drifvan smalt af tegen,
+Men med den fl�t intet bort af brodden;
+Sommarn kom, och fram br�t hagelskuren,
+Men af den slogs intet ned af axen;
+H�sten kom, och k�lden, l�ngt fr�n �kern,
+L�t den st� i guld och v�nta sk�rdarn.
+D� f�ll Pavo p� sitt kn� och sade:
+"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter."
+Och hans maka f�ll p� kn� och sade:
+"Herren pr�fvar blott, han ej f�rskjuter."
+Men med gl�dje sade hon till gubben:
+"Pavo, Pavo, tag med fr�jd till sk�ran;
+Nu �r tid att lefva glada dagar,
+Nu �r tid att kasta barken unnan
+Och att baka br�d af r�g allena."
+Pavo tog sin hustrus hand och sade:
+"Kvinna, kvinna, den blott t�r att pr�fvas,
+Som en n�dst�lld n�sta ej f�rskjuter;
+Blanda du till h�lften bark i br�det,
+Ty f�rfrusen st�r v�r grannes �ker."
+
+
+26.
+
+Flickan �gde af sin mor ett minne,
+�gde ett med p�rlor och demanter
+Smyckadt sp�nne af om�tligt v�rde.
+Kommo tvenne f�stm�n d� till henne.
+Stolt och rik och m�ktig var den ena,
+Men han friade till flickans sp�nne.
+Och den andra, han var blyg och fattig,
+Men han friade till flickans hj�rta.
+Nu till dottren talte hennes styfmor:
+"Tag den rike och f�rskjut den arme!
+Sk�nt �r guldet dock mot fattigdomen."
+Flickan gr�t och v�grade f�rg�fves.
+Men den dag, d� lysning skulle tagas,
+Fanns ej flickan mer i modrens salar,
+Ej p� g�rden, ej bland parkens stammar,
+Men hon fanns p� stranden invid, hafvet.
+Dit kom hennes mor och hennes f�stman,
+Talande med v�nlig r�st till flickan:
+"F�lj oss opp till g�stabud och gl�dje,
+Ty din lysning skall i dag bes�rjas."
+D� tog flickan ur sin g�rdel sp�nnet,
+Tog det i sin hvita hand och sade:
+"Se, den litet har, �r n�jd med litet;
+Men den mycket �ger, fordrar mera.
+Tusen �r och tusen ren har hafvet
+Slukat h�fvor och f�rv�rfvat skatter,
+Och det fordrar �n mitt gyllne smycke."
+S� hon sade och l�ngt h�n fr�n stranden
+Kastade sitt sp�nne ut i hafvet.
+Men den rike gick f�rgrymmad d�dan,
+Och f�rgrymmad ropte flickans styfmor:
+"Olycksaliga, hur har du handlat?
+Ingen h�ghet har du mer att v�nta,
+Intet guld skall skimra i din boning,
+Och ditt sp�nne ser du aldrig �ter."
+Men den �dla flickan log och sade:
+"Hvad �r h�ghet mot min framtids lycka,
+Hvad �r guld emot ett lif med k�rlek,
+Hvad �r sp�nnet mot min ynglings hj�rta?"
+
+
+27.
+
+Stor var tavastl�ndarn Ojan Pavo,
+Stor och v�ldig ibland Finlands s�ner,
+Stadig som en granbevuxen klippa,
+Dj�rf och snabb och kraftig som en stormvind.
+Tallar hade han med r�tter uppryckt.
+Kufvat bj�rnar med sin blotta armkraft,
+Lyftat h�star �fver h�ga g�rden
+Och som str�n f�rm�tne m�nner nedb�jt.
+
+Och nu stod den starke Ojan Pavo
+Stolt och v�ldig upp� lagmanstinget:
+Midt p� g�rden stod han ibland folket
+Som den h�ga furan ibland sm�skog.
+Men han hof sin st�mma opp och sade:
+"Finns h�r en af kvinna f�dd och ammad,
+Som f�rm�r att h�lla mig p� st�llet,
+Blott ett �gonblick p� samma st�lle,
+Den m� taga strax mitt rika hemman,
+Den m� vinna mina silfverskatter,
+Den m� �ga mina m�nga hjordar,
+Och med kropp och sj�l �r jag dess egen."
+S� till folket talte Ojan Pavo.
+Men f�rskr�ckte stodo bygdens dr�ngar,
+Tigande i nejden af den stolte,
+Och d�r tr�dde ingen fram till honom.
+
+Och med undran och med k�rlek s�go
+Bygdens flickor p� den unga k�mpen;
+Ty han stod, den starke Ojan Pavo,
+Som den h�ga furan ibland sm�skog,
+Och hans �ga brann som himlens stj�rna,
+Och hans panna lyste klar som dagen,
+Och hans gula h�r f�ll p� hans skuldror
+Som ett solgl�nst str�mfall �fver fj�llet.
+
+Men ur kvinnohopen framsteg Anna,
+Hon, den sk�naste af bygdens flickor,
+Vacker som en morgon till att p�se.
+Och hon framsteg raskt till Ojan Pavo,
+Slog omkring hans hals de mjuka armar,
+N�rmade sitt hj�rta till hans hj�rta,
+Pressade hans kind mot sina kinder,
+Och s� bj�d hon honom slita l�s sig.
+
+Men den starke gossen stod besegrad,
+Kunde icke r�ra sig af st�llet,
+Utan sade sviktande till flickan:
+"Anna, Anna, jag har tappat vadet.
+Du m� taga strax mitt rika hemman,
+Du m� vinna mina silfverskatter,
+Du m� �ga mina m�nga hjordar,
+Och med kropp och sj�l �r jag din egen."
+
+
+
+
+SVARTSJUKANS N�TTER.
+
+
+F�RSTA NATTEN.
+
+O du, som sjunker stum och sluten ned
+Ur molnens rymd p� svarta vingar,
+F�rnim den sorgsnes klagan, milda natt,
+F�rnim den olycksaliges f�rtviflan!--
+Hvems �r den r�st, ur klippans refvor irrar,
+Lik flodens brusning, lik en suck af hafvet,
+Ditt tysta, vemodsfria t�g till m�tes?
+Hvems �r den st�mma, som med ugglans l�ten
+Till en f�rvirrad harmoni sig parar,
+Beskrattande med �terbrutna ljud
+Din frid, din stillhet, dina vallmodofter?
+Det �r den sorgsnes klagan, milda natt,
+Det �r den olycksaliges f�rtviflan.
+
+Jag t�nkte en g�ng i en b�ttre stund:
+"F�rnuftet m�ste blifva fridens h�rold
+Till upprorshopen i min vilda barm."
+Och se, f�rnuftet sm�g sig b�fvande
+Med palmbev�pnad hand p� �de stigar
+Och kom till kvalens slutna borg, till hj�rtat,
+Och klappade p� borgens port och sade:
+"I, stormande passioner! Hvarf�r fylla
+Med �del�ggelse och krig de rum,
+D�r f�rr I offraden �t mig och lugnet?
+Bek�nnen �n mitt �fverv�lde, hvilen
+Som oskuldsfulla barn i mitt besk�rm,
+Och lydnaden skall �terbringa lugnet,
+Och lugnet f�ljes blott af goda �nglar.
+Se, hvarf�r striden, hvarf�r rasen I?
+En kvinnas rika blomsterg�rdar m�tta
+En annan fj�rils honingslust;--f�r er
+St� ej de fulla blomstrens kalkar �ppna;
+Men hvarf�r sv�rma st�ndigt kring densamma?
+Hvad en er nekar, skall en annan sk�nka,
+Och lika nektar dricks ur lika blommor.
+S� talade, vid borgens port, f�rnuftet.
+
+D� l�g bland s�fda s�ner innanf�r
+Svartsjukan, k�rlekens och hatets dotter.
+I fridl�s dvala l�g hon d�r och s�g
+Ur egen m�rg en otillr�cklig n�ring
+Och sk�rpte sin f�r dagen skygga blick
+Och spetsade sitt �ra under s�mnen.
+S� h�rde hon f�rnuftets tal vid porten;
+F�rsvunnen var i blinken hennes hvila.
+I h�mndfull harm spratt furien opp och tog
+Ur sm�rtans koger ett f�rgiftade svar;
+Men hvarje pil, som fl�g fr�n tungans b�ge,
+F�ll krossad mot f�rvridna l�ppar ned,
+Tills raseriet, d�mdt inom dess barm,
+Br�t fram uti ett h�nskratts fulla str�mmar.
+
+Ur dvalan v�cktes syskonskaran nu:
+Den bleka pl�gan och det hemska kvalet
+Och tr�naden, som t�rs af evig hunger,
+Och afunden, som andas pest, och vreden,
+Som fr�jdas af sin blodbest�nkta dolk.
+De v�cktes alla, och i modrens sp�r
+Framilade den k�cka legionen
+Och br�t med jubelskri till fejd.--
+Och nu, du milda gnista, l�n af Gud,
+Du ljusa �ngel, som lik solen gl�dde
+Min lefnads v�r, f�rnuft, hvad �r din lott?
+Att kufvadt dv�ljas mellan m�rkrets andar
+I grottorna af mitt f�rt�rda hj�rta,
+Att somna in vid dina b�dlars skr�l
+Och vakna opp vid dina kedjors slammer.
+
+Jag sade: "Jag vill anf�rtro �t dagen
+Mitt hj�rtas �demark att vederkvickas.
+Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp
+Och �rtens sp�da fr� ur grusets sk�te,
+Den h�ga, str�lbekl�dda Gud, som sprider
+Sitt lif, sin v�llust i en d�d natur
+Och tvingar stoftets alla myriader
+Att jubla kring sitt glimmande triumft�g,
+Den Gud, som h�gnade min barndoms blomning,
+Skall ej f�rskjuta mig." S� sade jag
+Och h�jde min f�rgr�tna blick mot �ster.
+
+D� blef det ljust kring �sterns rand, och solen
+Steg opp och st�nkte som en mogen drufva
+Kring himmel, jord och haf sin purpursaft.
+Och etern drack--och str�lade af fr�jd,
+Och b�ljan drack--och sk�lfde af f�rtjusning,
+Och jorden drack--och kullar, berg och dalar
+Berusades af drufvans blod och gl�dde
+Och v�ckte sina tusen s�fda barn
+Att t�mma morgonens och lifvets fullhet.
+
+Af jubel lj�do nejdens alla eko;
+Kring f�ltet sprungo hjordarna, mot skyn
+Fl�g f�geln med sin tungas glada offer,
+Och m�nniskan, den s�llaste af alla,
+Gick majest�tlig fram med kn�ppta h�nder
+Att digna ned af andakt inf�r Gud.
+D� s�g jag i mitt br�st och s�kte blott
+En suck att blanda i naturens gl�dje
+Och fann mitt hj�rta mera tomt �n d�dens.
+Med brusten blick, af fasa �fversv�mmad,
+Jag ilade till mina kulor �ter,
+Lik en f�rirrad natt i dagens famn,
+Lik molnets skugga, som med oro flyr,
+Af sj� och land, af h�jd och djup f�rskjuten.
+
+Hvem h�r mig, hvem behj�rtar mina ord?
+F�r hvem skall jag mitt �de uppenbara?
+Den stela klippan r�rs ej af mitt kval,
+Och natten �ger f�r mitt spr�k ej �ra.
+En vallfart g�r jag till den nejd, d�r f�rr
+Min rika ungdoms gyllne dar f�rdr�mdes.
+Hvad �ger jag p� dessa st�llen mer?
+En v�lnad lik, jag g�r bland grafvar h�r
+Och v�lnader utaf min lefnads lycka.
+H�r st�r dock hyddan, af sin h�ngbj�rk �n
+Och sina gr�na pilar �fverskyggad;
+Den var ej fordom fr�mmande som nu.
+P� denna b�dd af blommor satt jag ofta
+Vid Minnas sida, m�lande f�r henne
+V�r framtid, full af k�rlek och af ljus.
+Och lutad mot min skuldra s�g hon d�
+Med barnslig v�llust mot den sk�na taflan;
+Och hvarje oro, om den fanns n�'n g�ng,
+Och hvarje tvekan var s� l�tt f�rskingrad;
+Ty brudgum lofte alltid g�kens st�mma,--
+Och lycka v�pplingens orakelspr�k;
+Och hon var n�jd igen; hvem denne brudgum,
+Hvad denna lycka var, f�rstod hon v�l.
+O Minna, skogsprofetens l�fte svek;
+Men �dets profetior voro sanna.
+H�r ser jag aspen; b�r den �n mitt namn,
+I bredd med hennes, i den gr�na barken?
+H�r v�ra popplar; sina rika grenar
+De slingra kring hvarandra �n som f�rr.
+Den ena skall beteckna mig, den andra
+Beteckna Minna;--afgrundslika l�gn!
+
+Men jag vill vandra l�ngre, jag vill se
+Det st�lle, d�r jag tog farv�l af Minna,
+D� hon gick hem att i sin jungfrubur
+F�rgr�ta tiden af min bortavaro.
+Och jag fl�g ut i v�rlden, full af mod,
+Med hj�rta gl�dande af k�rlekens
+Och af den anade bedriftens s�llhet.
+H�r sorlar k�llan, p� hvars strand vi stodo,
+Och morgonsolen gick f�rklarad opp;
+"Se", sade Minna, "g� som den s� ljus,
+S� s�ll, s� stark din bana genom v�rlden
+Och kom med lugn och v�rma s�som den
+Till v�ra dalar, till din Minna �ter."
+En kyss blott var mitt svar; men mer �n l�ften
+Och mer �n eder sade den.
+
+                          Och nu,
+Se, h�r �r h�cken, sammanv�fd af r�nnar
+Och af syrener; h�r var m�te aftaldt.
+H�r satt jag, �terkommen, pulsen slog
+Af hopp och v�ntan. M�nga farors sk�rdar
+Och m�nga segrars �ra, men det b�sta,
+En pr�fvad trohets guld, det var den skatt,
+Jag bar till v�lkomstg�fva �t min brud.
+H�r satt jag, s�g med l�ngtan �fver �ngen
+Och s�g och s�g igen;--och Minna kom,
+Men vid en makes arm.--F�rg�fves, natt,
+F�rbreder du ditt t�cke �fver nejden;
+Du har ej m�rker nog; jag ser �nnu
+Den fasansfulla synen, ser dem komma,
+Ser honom, med den stela, trygga g�ngen,
+Och Minna vid hans sida, med f�rgr�ten blick
+Och bleka kinder, h�rjade af t�rar;
+Ser Minna stappla vid hans sida, lik
+Den halft f�rbl�dda hinden, som vid foten
+Af altaret mot offerpr�stens st�l
+Med vemod blickar opp och tigger d�den.
+O, h�ge Gud! Har icke m�nskohj�rtat
+Sin k�rlek och sin himmel s�som du?
+�r det s� ringa, att en hand af stoft
+Kan straffl�st plundra i dess helgedomar?
+Dock, p� min fr�ga svarar blott det skedda
+Ett iskallt ja, och m�ngf�rdubbladt ljuder
+Detsamma �ter ur min egen barm.
+Nej, jag vill icke l�ngre dr�ja h�r.
+Till mina klippor, h�rda som mitt �de,
+Vill jag tillbaka v�nda; intet lif
+Skr�ms d�r af mina suckar, ingen �rt
+F�rtvinar d�r af mina t�refloder,
+Och minnen af min sorg blott finnas d�r.
+I solhvarf ren jag lefvat ibland dem
+Och l�ngtar �ter till min sj�ls f�rtrogna.
+
+S� l�ngt har det d� kommit! O, f�rut,
+I v�rens, k�rlekens och Minnas famn,
+Hvem hade trott, att �demarkens klyftor
+En saknad fristad blefve mig en g�ng?
+Ej sl�r ett hj�rta i mitt grannskap roligt.
+Den tr�tta vandrarn, br�nd af solen, gl�mmer
+Sin b�rdas tyngd, d� han mig ser, och flyr
+Med vingad fot min anblick; sj�lfva gl�djen,
+S� h�gljudd annars, st�mmer ned sin r�st
+Till stilla b�ner, d� min nejd hon nalkas;
+Och f�rst i fj�rran, sen hon g�tt f�rbi,
+F�r hon sin s�ng och sina l�jen �ter.
+F�rut, hur annorlunda var ej allt!
+Glad som en efterl�ngtad majdag kom
+Jag d� till oskuldens och fr�jdens lekar,
+Och hvar som helst jag gick vid Minnas arm,
+I f�ltets dager eller parkens skymning,
+F�rsamlades af bygdens muntra barn
+En menl�s skara, som sin ringdans kn�t
+Omkring v�r k�rlek, eller vid v�r lycka
+Sin egen, anspr�ksl�sa lycka band.
+Skall ej en g�ng ett skuggspel af hvad d�
+Var verkligt unnas mig �nnu af lifvet?
+�r banan m�rk, s� l�ngt den �n m� str�ckas?
+Jag fr�gar hoppet, som i storm och natt
+S� ofta tr�ttat sina vingar redan
+Och �terkommit tr�stl�st, som det for.
+
+O, h�ge allmakt, brutit har ditt barn;
+L�t straffets �skor �fver m�nskan ljunga!
+Hon br�t f�r jordens sk�nker; tag, hvad jorden gaf,
+Tag maktens, rikedomens, �rans skatter,
+L�t henne sucka under vederm�dor,
+Ur klippan tvingande sitt t�rbest�nkta br�d,
+Tag h�lsans kraft ur hennes nerver, l�t
+Den svaga kr�la som en mask f�r pl�gan;
+Men, Helige, det enda �dla, som
+Hon b�rgade af en f�rlorad adel,
+Den k�nsla, i hvars famn hon st�r f�r dig
+S� h�g som mellan paradisets frukttr�n,
+S� ren som i dess gyllne dagars glans,
+Tag denna ej, tag hennes k�rlek ej!
+Hvad har hon kvar, om den f�rloras?--Dock,
+Hvad �ro mina b�ner, hvad min klagan?
+St�r icke djupt och outpl�nligt ren
+Min dom i �dets koppartafla skuren?
+Hvad hoppas jag, hvad s�ker, hvad beg�r jag,
+Hvad kan jag f�, hvad kan jag mista mer?
+Nej, gamen, som f�rt�r min barm, skall jag,
+Prometheus lik, i evigheter n�ra.
+Min varelse, ej helad, ej f�rst�rd,
+Skall st�ndigt spinna sina egna marter,
+Och som en h�ndikt �fver m�nskligheten
+Skall jag af dagens ljus, af nattens stj�rnblick skys.
+
+Men se, h�r �r jag �ter vid mitt hem!
+H�r �r den kulna grottan; o, som nu
+S� dyrbar har den aldrig f�rr mig varit.
+D�r skall jag hvila lemmar, som af tr�tthet
+Och strider digna. Sluten i dess famn,
+P� dess granitb�dd skall jag, g�md f�r v�rlden,
+Hvars sk�nhet kv�ljer och f�rskr�cker mig,
+Kanske en stund af s�mnens ro bes�kas,
+Ett �gonblick f� gl�mma bort mig sj�lf.
+
+Dock om, �nnu p� veka svandun vaken,
+Vid Minnas sida hennes make hvilar,
+S� l�mna mitt f�rgr�tna �ga, s�mn!
+L�t mig i v�kter p� ett fridl�st l�ger
+Med �ppen blick mot grottans m�rker stirra,
+Men flyg till honom, kv�f hans k�nslors svall
+Och tvinga honom att sin himmel gl�mma!
+
+
+
+ANDRA NATTEN.
+
+F�rskjuten, g�ckad, tr�nande och fridl�s
+Gick vandraren i sekell�nga �r
+Sin tunga stig igenom �de l�nder.
+Ej bj�d en trofast famn vid dagens slut
+Ett fredligt l�ger �t hans tr�tta lemmar,
+Ej r�ckte n�gon v�nlig hand en dryck
+Af k�llans svalka �t hans heta l�ppar,
+Och ingen pannas hv�lfda himmel �gde
+Tv� milda stj�rnor f�r hans hj�rtas natt.
+N�r morgonen, det glada sinnets �lskling,
+Sin purpurhy i �sterns b�ljor tv�dde,
+D� steg han med f�rkrossad h�g fr�n b�dden
+Och s�g ur t�rar mot en tr�ttsam dag;
+N�r kv�llen, kvalda hj�rtans tr�starinna,
+Vid v�sterns guldport log bland s�mn och dr�mmar,
+D� sj�nk han mattad p� en s�mnl�s b�dd
+Och s�g emot en �dslig natt ur t�rar.
+
+En afton stod han stum vid oceanen
+Och styrde tr�nfull sina blickars vingar
+Mot sitt af kv�llens sol belysta hem;
+Men, like tr�tta f�glar, f�llo alla
+F�rlorade i b�ljans vida graf,
+Och deras liks�ng var den suck, dem gafs
+Till trogen f�ljeslagare p� v�gen.
+
+D� v�xte, likt den unga svanen, opp
+Ett sn�hvitt segel, glimmande i �ster;
+Och inom n�gra korta stunder sam
+Det vimpelprydda skeppet vid hans udde.
+Vid stranden l�g en planka;--med en b�n
+Till b�ljans makter slog han sina armar,
+En gl�djedrucken �lskling lik, om den
+Och st�rtade sig dj�rf i v�gens b�dd,
+Sitt hemland och sitt s�lla hopp till m�tes.--
+En �del hand fr�n skeppet r�ckte mildt
+Den tr�ttade sin hj�lp.--Och nattens d�ttrar,
+Den tysta s�mnen och den l�tta dr�mmen,
+Begrofvo snart hans lidande i frid.
+N�r nu med rosenl�ppar morgonrodnan
+Beb�dade naturens v�llust, dagen,
+Slog vandrarn opp sin blick och s�g omkring sig--
+Och s�g sin hembygds l�nge s�rjda kust,
+Och s�g dess gr�na, tr�dbevuxna kullar,
+Och s�g dess blomsterkl�dda h�ckars g�ng.
+P� stranden k�nde han sin hydda, k�nde
+Dess glada f�glars morgonb�n;--berusad
+Ur fr�jdens �fverfyllda nektarkalk,
+F�ll han i salig yra p� sitt anlet,
+V�lsignande det lif, han nyss f�rbannat,
+Den jord, han kallat sm�rtans afgrund nyss.
+Och som han sl�t sin b�n, d� sprang bland l�fven
+Hans barndomsv�n, hans trogna flicka fram
+Och f�ll f�rlorad i sin �lsklings armar,
+Besk�ljande hans kinders milda brand
+Med �terseendets och gl�djens t�rar.--
+
+Men, sorgens son, s�g, hvarf�r dr�jer nu,
+Din sj�l vid glada bilder?--Hvarf�r talar
+Din r�st om m�nskos�llhet nu, f�rut
+Blott van att ensam klaga och f�rd�ma?
+
+Ha, �fven jag var s�ll en stund,--en stund,
+Ej dyrk�pt nog f�r tusen seklers marter!
+Ha, jag var s�ll!--Se, solen hunnit ren
+Till andra rymder jaga nattens skuggor,
+Och daggens droppar sl�cka icke mer
+Den tr�nadsmatta blommans t�rst, och jorden
+St�r sk�lfvande i ljus och dag och ler
+�t villan och fantomerna af m�rkret;
+Men f�r mitt �ga st�r dock nattens dr�m,
+S� sk�n, s� magiskt klar �nnu, och k�mpar
+Mot verklighetens str�lar segerrikt,
+Som m�nans skimmer emot stj�rnornas.
+
+O dr�m, o himmelskt ljufva dr�m! Om dig
+Skall jag f�r nejdens kala fj�llar tala,
+Tills deras missljud-vanda eko gl�mma
+De rop af sm�rta, dem de h�rt af mig,
+Och v�nja sig att af sig sj�lfva stamma
+Den h�pne vandrarn gl�dje blott till m�tes.--
+S� sakta d�, o skog, din tysta susning!
+Och h�mma, b�ck, ditt muntra spr�ng en stund!
+Och, klippor, h�jen edra gr�a hj�ssor!
+Och, nejdens alla andar, h�ren--h�ren!
+
+Det var en kv�ll, en nordisk sommarkv�ll,
+En kv�ll, d� solen icke g�r till hvila
+Vid jordens barm, men kysser henne blott
+Och skyndar �ter opp till dagens fr�jder;
+Det var en kv�ll,--den vida v�stern l�g
+Och dvaldes i ett haf af guld och saffran,
+Och �fver �sterns gr�na kullar summo,
+Likt roseng�rdar i det stilla bl�,
+De sk�ra, purpurst�nkta molnens flockar.
+I dagg och v�llust l�g naturen stum,
+Och jag,--jag vandrade bland hennes under,
+Stum s�som hon. Jag k�nde ingen sorg,
+Men medvetsl�st uti mitt hj�rta bodde
+Ett stilla kval �nd�, som j�garns lod
+I �rnens s�nderskjutna sida dr�jer.
+Men n�r han sitter sen p� klippans spets
+Och m�nger dagens str�lar d�r med blod,
+D� k�nner han uti sin barm en pl�ga,
+Men vet ej, hvarifr�n den kom och n�r
+Den slutas; s� med vemod, som jag ej
+Begrep, en g�ta f�r mig sj�lf, jag gick
+P� f�ltets f�gring, vacklande och sluten,
+N�r hastigt, fj�rran fr�n ett sakta ljud,
+Som af en lutas l�tt ber�rda str�ngar,
+I samklang d�ende, mitt �ra hann.
+Jag lyssnade.--�nnu en ton, �nnu
+En suck af andarne i lutans boja,
+Och sen ett lugn, en stillhet �fverallt.
+Likt lugnet p� den kv�llbelysta fj�rden,
+N�r sista fl�kten g�tt med stim d�r�fver
+Och vattnets dallring byts till spegelglans:--
+P� en g�ng skingrades min sm�rta nu,
+Och jag var l�tt till mods igen som blomman,
+N�r f�stets k�llor fl�dat ut och hvalfvet
+�nyo mot den t�rbest�nkta klarnar;
+Men medvetsl�s som blommans var min fr�jd.
+
+En sorgl�s tr�nad dref mig mot den nejd,
+Ifr�n hvars famn de milda ljuden kommo.
+Jag skyndade, som lyft af vingar, dit
+Och lyssnade, och lyssnade �nyo.
+
+S� kom jag till en park, d�r stam vid stam
+Mot ljusets pilar h�jde gr�na sk�ldar
+Och ingen fl�kt af aftonvinden hann
+Den friska helgedomens svala skymning.
+Det syntes icke m�nskosp�r i den,
+Ej sp�r af dessa fr�cka sk�flarh�nder,
+Som s�tta konstens stela krona opp
+Upp� ruiner af naturens f�gring.
+I blomning stod d�r hvarje �rt p� marken,
+I sommarskrud stod hvarje tr�d;--en flock
+Af luftens fj�derkl�dda barn allenast
+Satt dr�mmande emellan l�fven d�r,
+Och s�ngen slumrade p� deras tungor.
+Jag stannade, jag visste icke mer
+Af n�gon lidelse, af n�gon tanke;
+Mitt v�sen var, som skeppet �r p� hafvet,
+N�r ingen svallv�g mot dess sida sl�r
+Och ingen vind dess slappa segel fyller.
+
+Men nu--nu klang en himmelsk ton igen,
+Och pl�tsligt lj�do lutans alla str�ngar
+En rik, h�gtidlig harmoni, som snart
+Melodiskt fylldes af en kvinnost�mma.
+
+Hvad nyss var s�nkt i s�mn, spratt opp p� nytt:
+Hvar f�gel �ppnade sin n�bb till s�ng,
+Hvart l�f i parken sk�lfde, och ett regn
+Af dagg f�ll dallrande af hvarje blomma.
+Och jag, jag h�rde r�sten mig s� n�ra
+Och k�nde den,--och det var Minnas r�st.
+
+Men stod du en g�ng, svept i dimmans flor,
+P� kullens spets, af v�rens morgon famnad,
+Och drack en rosen�nga, fast du ej
+De r�da sk�lar s�g, hvarur den fl�dde,
+Och badade i v�rma dina lemmar,
+Fast v�rmans k�lla doldes f�r din blick,
+Och s�g du d� en flyktig storm f�rjaga
+Den l�tta dimman, s�g du berg och dal
+F�rtroligt tr�da fram ur forml�sheten,
+Och s�g du d� med klara �gon glad
+De v�nner, som din v�llust nyss beredde;
+D� vet du, hvad jag var och hvad jag blef
+Det �gonblick, jag Minnas st�mma h�rde.
+Ty hvad jag lidit, hvad i l�nga �r
+Jag njutit s�som ljuft och t�nkt som s�llt,
+Stod i f�rklarad glans inf�r min sj�l,
+Och k�rleken gick som en sol d�r�fver.
+F�rbannad fr�n mitt hj�rtas ljusa eden
+Var dock en enda tanke,--var dock den:
+Att Minna, Minna �gdes af en annan.
+Jag k�nde blott min s�llhet, visste blott,
+Att hon och jag i v�rlden fanns--ej annat,
+N�r jag i jublande f�rtjusning sprang
+Den korta v�g, som skilde oss �nnu,
+Och f�ll p� b�jda kn�n vid hennes f�tter.
+
+Men hon, ej skr�md, ej �fverraskad, s�g
+S� �mt f�rtroligt leende p� mig,
+Som om jag l�nge st�tt hos henne redan;
+Hon s�g, som barnet p� sin �ngel ser,
+N�r modren b�ddat vaggan mjuk och dr�mmen
+D� genast leder fram den v�lbekante.
+
+Ej lj�d dock lutan mer. Det byttes ej
+Ett brutet ord, en vingad suck af oss;
+Men p� den l�tta brygga, b�gges blickar
+Emellan v�ra hj�rtans himlar slogo,
+Gick k�rleken, i tusen former kl�dd,
+Att v�xla njutningar och v�xla boning.
+
+Tills, famn ej mera skild fr�n famn, och mun
+Ej st�ngd fr�n mun, jag l�g i hennes armar
+Och k�nde svallningen af hennes barm
+Och drack dess t�rbest�nkta kinders dagg
+Och domnade af v�llust bort--och v�cktes.
+
+Men, l�gn af s�llhet, h�ll mig evigt dock,
+Ack, evigt i din hulda boja f�ngen!
+Jag tigger ej af verklighetens n�d
+En fr�jd, som multnar under �garns h�nder.
+Med fantasiens skuggspel �r jag n�jd,
+Blott den best�ndigt f�r mitt �ga ter
+Den stund, d� jag var s�ll, fast�n bedragen.
+
+D� skall jag �n, n�r Minnas v�r f�rg�tt
+Och hennes kinder inga rosor b�ra,
+Se henne ung och salig i min famn.
+D� skall jag �n, n�r mina dagar flytt
+Och kullen hvilar gr�n upp� mitt stoft,
+Men stj�rnorna min fria ande b�rgat,
+D� skall jag �n fr�n v�rldens sk�na ljus,
+Fr�n Gud, fr�n himlar och fr�n �nglar g�
+Att dr�mma mig vid Minnas purpurl�ppar.
+
+
+
+TREDJE NATTEN.
+
+I �ster stiga svarta skyar opp,
+Beb�dande en l�ng och stormig natt.
+L�ngt h�n i v�ster, bortom sund och uddar,
+Sj�nk solen tr�ttad nyss i hafvets famn
+Och sl�ckte lugnt sin fackla.
+Hur v�xlar allt! Den dag, som hv�lfde nyss
+Sin rika blomning �fver tusen l�nder,
+St�r vissnad ren, och m�rka skuggor t�ra
+P� bladens sista, matta purpur nu.
+Det lugn, som bredde l�tta vingar �fver
+Den glada nejdens land och vatten, flyr
+F�r stormens �rtflykt, hotande i fj�rran,
+Och intet �r af allt, som varit nyss.--
+En bild utaf naturens stora lif
+�r lifvet i en m�nskobarm; f�r b�da
+St�r samma eviga och h�ga lag:
+F�rvandling �r dess bokstaf, lif dess anda.
+Lycksaligt �r det hj�rta dock att prisas,
+Hvars dag ej till en stormig natt f�rbyts,
+Men till en natt af frost och is och dvala;
+Ty domnadt m�rker det ej d� f�rlusten
+Och v�cks af n�sta morgon, men ej mer
+Till en f�rg�nglig dag.
+
+                        Det bodde nyss
+En himmelsk frid i mitt f�rt�rda hj�rta,
+Och gl�djen spridde d�r sitt ljus �nnu,
+Lik h�stens sena sol, som n�gon g�ng,
+Minutligt, �delagda f�lt f�rgyller;
+Men plantor, ack, som vissnat l�ngesedan,
+Begynna �ter blicka opp, bedragna
+Utaf en h�rmad v�r, tills snart ett moln
+F�rskingrar deras hopp och haglar ner
+En skur af stela d�dar p� de sp�da.
+S�, milda k�nslor, I, som skjutit �ter
+En dv�rglik grodd i den betrycktes barm,
+Skall snart kanske ert matta lif f�rst�ras.
+En dyster aning sveper ren sitt flor
+Omkring er himmel;--ack, om n�gra stunder
+�r allt m�h�nda m�rkt igen som f�rr!
+
+Men tyst, en s�ng!--Hvad m�nskligt v�sen dv�ljs
+Som jag bland klyftorna, i �de skogen?
+En gl�dtig s�ng! Kanske af en f�rvillad,
+Som �terfunnit stigen till sitt hem
+Och skyndar jublande till barn och maka.
+Den s�lle! Regnet faller kyligt ren,
+Och natten andas kallt; men ack, hur l�tt
+Skall icke f�rdens l�nga m�da gl�mmas
+I hvilob�dden af en �lskad famn!
+D�r syns ju gl�djes�ngerskan!--Men ack,
+Hvad strid emellan hennes s�ng och v�sen!
+Lik b�cken, som sin muntra st�mma h�jer,
+Fast�n den bruten mellan klippor g�r,
+S� tycks ock hon, p� lifvets fr�jd bedragen,
+F�rvirrad, krossad, sjunga s�llhet �n.
+Se denna glesa krans af vissna rosor,
+Som f�ngslar hennes spridda h�r;--hvar fl�kt
+Sl�r bort ett gulnadt blad af dem, liksom
+Ett oblidt �des l�tta vindar slita
+F�rhoppningar ur en f�rkrossad barm.
+Se hennes anlet, likt en h�stlig k�lla,
+Af stormar grumlad, �fverh�ljd med spillror
+Af en f�rh�rjad blomsterv�rld; �nnu
+�r himlen dock ej jagad ur dess spegel.
+S� hvilar �fven d�r i hennes anlet
+Ibland f�rst�rda drag en st�mpel �n,
+Som �r mig k�nd, som jag f�rut har �lskat.--
+Kom n�rmre, vilda t�rna! Minna blickar
+Sin k�rlek �n ur ditt f�rgr�tna �ga;
+P� dina kinder syns en skymt �nnu
+Af roseng�rdarna p� Minnas kinder,
+Fast sorgen bredt sin vinter �fver dem;
+H�g hv�lfs din panna s�som Minnas panna,
+Din r�st �r hennes, och din barm �r hennes;
+Kom, l�t mig k�nna, om ditt hj�rta sl�r
+S� h�gt, s� brinnande som hennes hj�rta.
+Kom, kom!--
+
+           Ha, milda himmel, det �r hon!
+I pulsar, svallen vildare �n hafvet,
+Att fasan ej m� isa edra b�ljor!
+Ja, det �r hon! F�rnuft, sl�ck ut din lampa,
+Den lyser opp en afgrund!--Samla, natt,
+Fr�n halfva v�rlden hit ditt m�rker, fallen,
+I klyftor, �fver oss och oss begrafven!--
+Vansinniga! I denna fasans nejd,
+I denna stund af skymning och af hvila,
+D� sorgen sofver och d� gl�djen dr�mmer,
+Hvem s�ker du?
+
+HON.
+               Ha, ja, hvem s�ker jag?
+Jag s�ker h�r min �lskling, och han svarar
+Fr�n alla gr�a klippor, d� jag sjunger.
+H�r, h�r! En st�mma d�r, en d�r, en d�r,
+Den sista �r s� l�ngt, s� l�ngt, att jag
+Ej hinner honom mer, sen dit han flydde.
+H�r, h�r! Nu �r han �ter n�ra,--nu
+D�r l�ngre,--nu s� l�ngt, att knappt han h�res.
+O, ve! Hvi flyr han? Hvad har jag v�l brutit?
+Och har jag brutit, vill jag allt f�rsona.
+
+HAN.
+Du gr�ter: gr�t ej, kvinna! L�t din t�r
+Ej fruktl�st falla vid ditt �des f�tter;
+Det ser �nd� ifr�n sin h�jd p� dig,
+Som solen p� den lilja, han f�rbr�nner.
+Var glad, din �lskling kommer d� igen;
+Nu vill han icke komma, d� du gr�ter.
+
+HON.
+D� skall jag le. Jag log nu nyss ocks�
+Och sj�ng af gl�dje, ty han var s� n�ra.
+Han svarade fr�n denna h�ll. Hvar �r han nu?
+Jag kom och fann blott dig,--men s�g du honom?
+Och �gde han en v�nlig h�lsning ej
+Att l�mna kvar �t mig, f�rr�n han flydde?
+
+HAN.
+Han sade, att d� n�sta morgon gryr,
+�r han tillbaka hos sin trogna flicka
+Och skiljs ej mer.
+
+HON.
+              Du arma blomma, som jag plockat
+F�r honom, f�r att gl�da honom, ack!
+Till n�sta morgon lefver du ej mer.
+Du m�ste vissna, natten �r f�r l�ng.
+Men, gode fr�mling, tag den sp�da blomman, du;
+Jag kan ej v�nta, jag vill s�ka honom.
+Om han mig flyr och jag �r d�r i fj�rran,
+D� han �r h�r, s� r�ck �t honom blomman!
+S�g, att som hon f�rvissnar under natten,
+Skall jag v�l vissna, innan morgon gryr;
+S�g honom, att han icke borde fly,
+Att jag ej minns, hur l�nge jag har irrat
+Uti hans sp�r f�rg�fves, ja, f�rg�fves.
+Min tunga br�nner, mina f�tter bl�da,
+Jag dignar ofta, d� han �r som n�rmast,
+Och dr�mmer under dvalan, att min barm
+�r full af t�rnen, att mitt hj�rta stinges
+Vid hvarje slag.--Det �r en dr�m.--
+
+HAN.
+                                   H�ll opp!
+
+HON.
+Den vederkvicker mig likv�l, och snart
+�r dvalan slut.
+
+HAN.
+                H�ll opp! Du talat nog
+Att jaga lugnet bort fr�n himlens salar.
+Slit ej mitt hj�rta s�nder; det �r sjukt
+Som ditt.
+
+HON.
+          Som mitt? O, d� beh�fves tr�st!
+Men s�g, hvar skall jag h�mta den ifr�n?
+Den har jag s�kt, som molnet i sin irring
+En fristad s�ker, s�som vattenf�geln
+I vassens m�rker letar sina ungar,
+Som bl�da ren i j�garns hand. O, tr�st
+Har icke jag, du arme like! Fick den
+Af m�nskor ej, af himlen ej, af jorden ej.
+Jag har en saga; vill du h�ra den,
+S� underlig och dock s� sann? Jag s�g den sj�lf.
+F�rst skall du gr�ta, sedan skall du skratta,
+Och om du skrattar, vill jag skratta �fven.
+Man sade mig, att k�rleken ej var
+F�r jorden skapad, att ett brott det vore
+Att klaga, d� dess planta vissnar h�r.
+Men jag gick ut med hj�rta, fullt af hopp,
+Och t�nkte s�ka opp en lycklig k�rlek.
+Jag ville se, om ej ett st�lle fanns,
+D�r tvenne trogna kunde lefva s�lla.
+Och ren i n�rmsta skog s�g jag ett par
+Af turturdufvor. I den glesa toppen
+Af ett f�rtorkadt tr�d de suto b�da
+Med n�bb vid n�bb, men rundtomkring var lugn.
+Jag stannade; f�r mig var sk�despelet
+S� outs�gligt ljuft. En gl�djet�r
+Steg i mitt �ga, men den hann knappt falla,
+F�rr�n en h�k kom obem�rkt och tog
+Den ena dufvan;--under klagoljud
+F�rsvann den andra b�fvande bland tr�den.
+Med sm�rta s�g jag efter h�ken,--han
+Fl�g med sitt byte till ett annat tr�d.
+D�r satt hans maka, b�gge delte dufvan,
+Och sen de m�ttats, smekte de hvarandra;
+Och jag blef tr�stad �ter, ty jag s�g,
+Att k�rlek fanns, och allt var lugnt kring den.
+D� lj�d ett skott,--den ena h�ken f�ll,
+Den andra flydde b�fvande i skogen.
+Med vrede slog jag ned min blick och t�nkte:
+"H�r m�rdas k�rleken; det finns likv�l
+En ort, d�r idel goda hj�rtan klappa,
+D�r skall jag finna, hvad jag s�ker, d�r
+F�rf�ljs ej k�rleken, men ler och skyddas."
+S� t�nkte jag och l�ttade min fot
+Att vandra d�dan;--under foten, se,
+L�g en f�rtrampad fj�ril, �n i d�den
+Vid blomman f�st, som han i lifvet �lskat.
+Han var f�rtrampad af min fot, af mig,
+Hur underligt, af mig, som velat k�pa
+Med eget lif hans lif tillbaka,--skratta!--
+Du skrattar ej,--af mig var k�rleken
+F�rtrampad,--och du skrattar ej?--
+
+HAN.
+                                   O, kvinna!
+F�rtviflan skrattar s�som du, f�rtvifla ej!
+Din fj�rils d�d var k�rlekens triumf;
+Han dog gemensamt med sin �lskarinna,
+Han dog f�r dig, som ville honom godt.
+Ser du, i lifvets �knar g�r en �ngel,
+Han �lskar k�rleken som du, han rycker
+Ocks� en maka ofta fr�n en maka,
+Men ej med h�kens roflust, ej med j�garns,
+Ej tankl�st, s�som de; med �mhet blickar
+Han p� den ena, d� han tar den andra.
+Han t�nker: "Sen du gr�tit n�gra stunder,
+Du efterblefne, skall jag dig ej gl�mma
+I t�redalen, d�r du ensam g�r."--
+Vet du, hvem �ngeln �r? Han heter D�d;
+Hans g�rning liknar din, ty han �r god som du.
+
+HON.
+O, du �r sj�lf den milda �ngeln, s�nd
+Ej att beg�ra tr�st, men sk�nka tr�st.
+F�rt�lj din vackra saga �n om D�den,
+Hur �mt han �lskar--allt och allt f�rlossar!
+F�rt�lj det �n, och jag vill b�ja ned
+Mitt matta hufvud p� ditt kn� och lyssna.
+Och n�r jag lyssnat och mitt �ga sluts,
+S� h�ll dig f�rdig med din g�mda lia
+Och f�r den bleka liljan opp till Gud.
+
+HAN.
+Att evigt blomma och att evigt �lska.
+
+HON.
+Att sitta vid den H�gstes fot och gr�ta,
+Tills Han, bevekt af mina t�rar, s�nder
+Dig ned att h�mta den, som nu mig flyr.
+
+HAN.
+O, d� du hamnat, hamnar han ocks�!
+Han skall v�l s�ka sj�lf den goda �ngeln,
+Som honom f�r till dig. Till dess f�rgl�m,
+Hvad jorden brutit, hvad du lidit d�r!
+Sof bort din sm�rta, sorgens tr�tta dotter,
+Och dr�m, hur lyckan st�r vid grafvens rand
+Och tigger f�r sitt rika fullhorn �n
+Den sk�na skatt, hon n�dgas sakna: friden.
+
+HON.
+Och huru D�den fattar lyckans hand
+Och f�r den blinda som en trogen v�n
+Tillbaka genom v�rlden, genom tiden,
+Och fyller bristen, d� hon gett, och s�r
+F�rsoning i de fel, som hon beg�r.
+S� vill jag dr�mma p� ditt kn�, du gode,
+Du ende, som ej skymfade den svaga,
+Ej �terst�tte utan skydd och tr�st
+Den skyddbeg�rande, den �fvergifna.
+Ja, jag vill dr�mma lugnt upp� ditt kn�,
+S� lugnt som stj�rnan i en sommarhimmel,
+Som hj�rtat dr�mmer i sin barndomsv�rld.
+Din l�n �r f�rdig: du �r D�dens �ngel,
+Och du beh�fver skatter f�r att �lskas
+Af jordens barn; tag hvarje t�r, jag gr�tit,
+Tag alla suckar, dem jag gjutit har,
+De �ro p�rlor nu och diamanter,
+Som m�ta dig, hvarthelst du styr din f�rd.
+Men d�r en fridl�s �nka klagar sen
+Bland bleka barn, som ropa efter br�d,
+Och d�r kring b�rens rand sig n�den l�grat,
+D�r str� dem ut, och jag vill sk�da d�
+V�lsignande fr�n himlens sal d�rp�.
+Men d�r du ser en tr�stl�s k�rlek kr�fva
+Af jord och himmel en f�rlorad s�llhet,
+D�r str� ej guld, ej diamanter ut,
+Men h�j din lie, sk�rda!--
+
+HAN.
+                          S�mn, o s�mn,
+Du svala dagg f�r hj�rtats sjuka blomma,
+Du blida, som p� dr�mmens vingar b�r
+Den kvalda anden ur sin f�ngaboning
+Och l�ter honom n�gra stunder fri
+I evighetens etersalar andas!
+Kom, s�nk dig ned till oskulden, fast�n
+Dess b�dd af klippans kulna mossa reddes
+Och fast hon lutar hj�ssan mot en famn,
+D�r alla lifvets vilda sorger storma!
+
+Hon sofver ren--min b�n �r h�rd--, hon sofver.
+Se, �fverst�ndna �ro dagens m�dor,
+Och pl�gor, hopade af l�nga �r,
+Uti ett enda �gonblick f�rg�tna.
+Hur lugn �r ej den godas s�mn,--som kv�llen,
+N�r dagens stormar rasat ut, f�rklaras
+Dess sorgebleka anlet mer och mer;
+Och dessa tecken, hvarmed �det st�mplar
+Sitt herrav�lde in p� slafvens panna,
+De j�mnas �ter, och befrielsen
+Bor, typiskt r�jd, hos slumrarinnan redan.
+Ja, s�ll �r du, som sofver och som gl�mmer;
+Ej tr�nga v�rldens dystra bilder nu
+Igenom dina blickars slutna portar,
+Och lifvets djupa afgrund h�ljs af natt.
+
+H�rdt har hon k�mpat, mycket har hon lidit,
+Dess barm �r s�rad och dess pulsar t�mda,
+Och hon f�rf�ljs �nnu. En flykting �r
+Dess tanke, utan riktning, utan hem;
+Dock jagas �fven han af sorgens h�rar,
+Hvarthelst han irrar, s�kande en fristad,
+Och ej en g�ng i din f�rst�rda borg,
+O vanvett, l�ter du den kvalde dv�ljas.
+Blott s�mnen �r de �fvergifnas v�n.
+
+Du dyra varelse! Jag klagar ej,
+Att sinnlighetens lampa, att f�rnuftet
+Blott fl�mtande, med halfsl�ckt l�ga brinner
+Inom din hydda, rest af jordens stoft;
+Men att, hvarthelst dess matta str�le faller,
+En t�r skall r�jas och en j�mmer sk�das,--
+Se d�r min pl�ga! Litet nog �nd�
+Betalar sj�lens gudaeld h�r nere
+De offer, som den kr�fver af v�r frid.
+Ty hvad �r m�nskan med sin dubbla lott
+Af jordiskt m�rker och af himmelskt ljus?
+En dyster natt omkring en enda stj�rna.
+F�rg�fves bryter hennes bleka sken
+Igenom sl�jorna af moln och dimmor;
+Hon dagar ingen rymd, hon tr�nger ej
+Med str�lfull fackla genom skuggans g�rdar,
+Och stormen bryter segrande likv�l
+Med h�rskarst�mma genom nattens famn,
+Och b�ljor sucka mellan �de str�nder.
+Det finnes stunder dock, d� �gat, gl�mskt
+Af skymningen, af fasorna och striden,
+Med barnslig v�llust ser p� stj�rnan blott;
+Och dessa stunder v�rdar, svagheten
+Som sina ljusa stunder, �lskar dem
+Som gl�djens l�tta �gonblick af lifvet;
+Men kraften, men det starka hj�rtat �ter
+F�rbannar dem som foster af en afgrund,
+F�rr�diskt lockande ett fridl�st hopp,
+Blott f�r att visa, hur dess vingar domna,
+F�rs�tligt talande om ljus och frid
+F�r tanken, som i villans �knar famlar.
+
+S� hvila ut till morgondagens m�dor,
+Du �dets korsbelastade slafvinna,
+Och gl�m, s� l�nge du kan gl�mma �n!
+�t mig har natten ingen s�mn att sk�nka,
+Min hvila �r en vanmakt blott att b�ra
+Det lidande, som samlas �fver mig.
+Men jag vill sitta och ditt lugn likv�l
+Med gl�djeblandadt vemod �n betrakta,
+Som sorgen sitter vid en �lskad graf
+Och gl�ds �t blomman, som g�tt opp d�r�fver.
+
+
+
+
+FJ�RDE NATTEN.
+
+Hon �r f�rsvunnen,--ja, hon �r f�rsvunnen!
+Det enda minne, jag af henne fick,
+�r sp�ret p� det daggbest�nkta gr�set
+Och kvistarna, som darra �n, d�r hon
+Gick stilla fram emellan skogens stammar.
+Ja, hon �r borta! Som en aftonrodnad
+F�rsvann hon bakom klyftorna och tr�den,
+Och ensam st�r jag kvar--en dyster natt.
+
+O, jag var s�ll �nd�! Jag sl�t den hulda
+Emot mitt hj�rta, och jag led allena,
+Och hon var trygg i s�mnen som ett barn.
+En h�r af minnen fr�n f�rflutna tider
+Slog opp sin sk�deplats kring slumrarinnan
+Och spelte genom m�rkrets glesa flor
+I v�xlande gestalter f�r mitt �ga.
+D�r s�g jag er, o mina barndomsdagar,
+Med edra klara solar och ert lugn,
+D� tanken �n ej visste af sig sj�lf,
+Ej flugit ut �nnu att f�f�ngt s�ka,
+Lik Noachs dufva, n�gon gr�nkl�dd strand,
+Men gungade i dr�mmens trygga ark
+P� lifvets vida, bottenl�sa b�lja.
+Dig s�g jag �fven, lund, d�r jag en g�ng
+F�r Minna blottade mitt hj�rtas l�gor,
+D�r l�ttbevingad, svalan lik, som sv�fvar
+Mot v�rens famn ur sundets purpurv�g,
+Bek�nnelsen fl�g �fver hennes l�ppar
+Och hennes blickar gr�to p�rlor till
+En krona �t min segrande f�rhoppning.
+Dig �ters�g jag, djup af s�llhet, stund
+Och evighet tillika, d� min kyss
+F�r f�rsta g�ngen i den svala kv�llen,
+Vid lunders susning och vid f�glars s�ng,
+P� hennes l�ppars v�llustb�dd f�rsof sig.
+Och er och er, o eder, tusen g�nger
+Besvurna och igen besvurna, s�g jag,
+Ej l�tta och f�rhoppningsfulla nu
+Som fordom, men allvarliga och dystra,
+P� tidens vingar pekande och p�
+Det m�rka �dets j�rnhand, d�r den tung
+L�g v�rdsl�st hvilande p� brutna fj�ttrar.--
+S� s�g jag �n med vemod, �n med gl�dje,
+De dunkla hamnarna af forna fr�jder,
+�n bedjande f�r nattens flykt, och �n
+Att solen evigt ville borta dr�ja.
+
+Men bergens toppar klarnade i v�ster,
+Och snart mot dalen i en l�ngsam str�m
+Fl�t ljuset neder fr�n f�rgyllda fj�llar,
+Och dagen frambr�t, och hans str�lar f�llo
+P� Minnas bleka kinder ren.
+D� slog hon opp sitt �ga, s�g mig an
+Med blickar, ej f�rsl�ade som nyss,
+Men skarpa, genomtr�ngande som pilar:
+"Du �r det, jag har funnit dig; min dr�m,
+Min sv�ra dr�m �r slut."--Med dessa ord
+Uppstod hon hastigt, gr�t en t�r f�rstulet
+Och tog min hand och talte himmelskt lugn:
+"Se, pl�gans spjut �r krossadt, t�ckelset
+�r fr�n mitt �ga fallet; jag har funnit
+Det jag har s�kt, och hj�rtat vill ej mer.
+Hvad jorden �ger, hennes fr�jd och sm�rta,
+Har jag i br�ddadt m�tt t�mt ut, och mer
+Har hennes tr�nga f�rr�d ej att sk�nka.
+Jag vandrar nu, dit du ej f�lja f�r;
+Men snart jag vandrar l�ngre bort, och d�
+V�lkommen efter!
+Som jag skall du kanh�nda l�nge dr�mma,
+Att du f�rg�fves s�ker h�r din s�llhet,
+Och s�som jag skall �fven du en g�ng,
+Med hj�rtat lugnadt och med sj�len ljus,
+F�rv�nad vakna, sluten i dess armar;
+Till dess farv�l!"--Hon kramade min hand
+Och v�nde stilla mot den smala stigen
+Och b�rjade med l�ngsam g�ng sin f�rd.
+Min famn stod �ppen, och mitt �ga bj�d,
+I t�flan med min tunga, henne �ter;
+Hon s�g min t�r ej, och min b�n dog bort,
+F�rg�fves klappande p� hennes hj�rta.
+Sin bana gick hon, obeveklig, kall,
+Den bleka m�nen lik p� vinterns himmel.
+Jag skyndade i hennes sp�r, jag ville
+I mina armar sluta �n en g�ng
+Den afgud, som mitt hj�rta evigt famnar.
+Jag nalkades,--hon s�g tillbaka d�
+Och h�jde hotfullt varnande sin hand;
+F�risad stod jag kvar p� hennes bud,
+En blodl�s bild, ur marmorns klyfta huggen,
+Lik s�ngaren i Plutos dunkla borg,
+D� natten tog hans Eurydice �ter.
+Or�rlig var min fot vid marken h�ftad,
+Mitt br�st var l�nge utan suck och st�mma,
+Tills jag omsider s�g, hur mer och mer
+Den �lskade i skogens djup f�rsvann.
+D� fick jag klagor�stens g�fva �ter
+Och ropade med hemsk f�rtviflan: Minna!
+Men blott ur bergens sorgsna grottor kom
+I l�nga suckar �tersvaret: Minna.
+
+Hon vandrar!--Hj�rta, fr�gar du hvarth�n?
+Hvarth�n, om icke till sitt hem, sin make;
+Ty hvarje �delt sinne b�r sitt tv�ng
+Och smider pliktens kopparkedjor starka.
+V�lan, hon g�r tillbaka till de sina,
+Med k�nslan kufvad af f�rnuftets bojor.
+Hon f�r ej minnas, vill ej minnas mig;
+Och snart skall vanan, som det tunga l�ttar
+Och det f�rhatliga g�r ljuft och �lskadt,
+Med milda h�nder blomsterh�lja t�rnen
+Af hennes olycksaliga f�rbund.
+N�r d� med fridens gryning i dess sj�l
+Dess bleka kinders nya gryning b�rjar,
+Hvem �r den lycklige, hvars kyssar f�
+Ur deras morgonrodnad purpurn suga?
+Och n�r ifr�n den friska barmens skatter
+Hon sl�jan kastat och det rum betr�der,
+D�r, lyst af lampan eller stj�rnan blott,
+F�rs�tligt yppig h�gtidsb�dden sv�ller,
+Hvem f�ljer gl�djerusig hennes steg
+Och m�ter, tr�nande, sekundens dr�jsm�l?--
+Ha! Icke den, som ensam irrar h�r
+Och dricker nattens kulna dagg och s�ker
+En mossbevuxen klippas l�ger,--n�jd,
+Om han p� den kan f�r en stund f�rgl�mma,
+Hvad han har varit, hvad han �r och blir.
+Hvad hvisken I uti mitt �ra �ter,
+Dagskygga sp�ken, barn af m�rkrets v�rld?
+Hvad br�t v�l Minnas make?--Dock, hur ljuft
+Att se det blod vid dolkens sidor stelna,
+Som brunnit nog vid Minnas sida ren!
+Fly, afgrundstanke! Vill du locka bort
+Ur sj�lens famn dess enda skatt, den �ngel,
+Som ensam blef den �fvergifne trogen
+Och stundom talar om ett annat land,
+D�r Minnas k�rlek m�ter mig p� stranden?
+Nej, han skall lefva, om han kunde �n
+Med tusen sinnen frossa af sin lycka,
+Och ur min s�llhets aska skall jag b�rga dock
+En m�jlighet af Minnas �terk�rlek.
+
+Man talar om hur d�dens lugn �r djupt,
+Hur bojan faller af den tyngda anden
+Den stund, d� hj�rtat sl�r sitt sista timslag
+Och mer ej m�ter f�ngenskapens tid.
+Och det �r sant, att ingen stormil skakar
+Det tj�ll, som byggs �t slumrarn under kullen,
+Att ingen sm�rta f�des af den barm,
+Som stilla under mossans djup f�rmultnar;
+Men anden, anden, �r han fri?--O nej!
+Han �r ej fri i eterns ljushaf, d�r
+Bevingad mellan stj�rnorna han sv�fvar;
+Han �r ej fri i evighetens famn,
+I himlens salar �r han slaf �nnu;
+Han b�r sin boja i sig sj�lf, s� l�nge
+Han b�r ett minne �n af tidens k�rlek,
+Och denna k�rlek �r ej skakad af
+S� l�tt, som grusets sk�ra fj�ttrar br�ckas.
+Se, klippan stiger brant mot molnets rand;
+En f�rd till toppen och ett spr�ng fr�n den,
+Hvad ringa pris f�r s�llheten och friden,
+Om dessa kunde k�pas d�rmed blott!
+I tusen skilda dr�kter vinkar d�den,
+S� blid, s� litet skr�mmande i hvarje.
+Jag kunde st�rta i dess �ppna famn
+S� glad som svanen i det klara sundet,
+Och dr�jer dock--o, hvarf�r dr�jer jag?
+Ha! Blefve anden friad genom d�den
+Och ren fr�n hvarje jordiskt minnes smitta,
+En suck, en enda klagan skulle d�
+Ej mera flyga �fver mina l�ppar.
+Nej, blomsterkransa skulle jag min panna,
+Till fj�llets spetsar ett triumft�g g�ra,
+Och under gl�djes�nger ville jag
+Mig segrande i djupets kaos st�rta;
+Men nu, hvad vore d�dens frukt? Ett lif
+Blott mera m�ktigt att sitt kval begripa.
+
+O. ingen himmel vore h�rlig nog
+Att locka dig fr�n jordens dalar, ande,
+S� l�nge Minnas hj�rta klappar d�r!
+Vid henne skulle du din frihet f�ngsla,
+Oemotst�ndligt till din afgrund dragen,
+Lik f�geln, som, af ormens blickar sn�rd,
+Med �ppna �gon i hans eldgap flyger.
+Du skulle fly till Minnas famn och d�r
+Ett vittne bli till sinnlighetens segrar,
+D� hon, lik fablernas menad, berusad
+Af v�llustb�garns gift, f�rgl�mt sig sj�lf
+Och jublande i nattens stund p� ett
+F�rhatadt altar k�rleksoffer t�nder!
+Nej, b�ttre vore, att i klippans barm
+Ett evigt f�ngelse f�r dig bereddes,
+Dit ingen skymt af jordens bilder hann
+Och intet ord af hoppets falska l�ften.
+S� �ger d� ej en g�ng du, den hela
+F�rbl�dda jordens sista, glada tr�st,
+Du fristad, vid hvars portar slafven l�gger
+Sin b�rda ned och konungen sin krona,
+Du fridens tempel f�r en v�rld, du hamn,
+Dit lifvets alla tr�tta segel str�fva,
+S� �ger d� ej en g�ng du, o graf,
+Ett l�kemedel f�r mitt arma hj�rta!
+V�lan, jag vill f�rdubbla mina kval,
+Vill sj�lfmant samla sm�rtans alla vapen
+Och trycka dem s� flitigt i min barm,
+Att s�r p� s�r m� regna och �t mig
+Ett �gonblick ej gifvas f�r att k�nna
+Det enas pl�gor, f�rrn det andra drabbat.
+S� skall den dvala jagas bort, som lik
+Det lugn, som mellan �skans knallar r�der,
+Ibland f�rbredes i min sj�l och ger
+�t kvalets viggar blott en �kad fasa.
+Med sorgens �fverm�tt skall sorgen kv�fvas,
+Och dessa afgrundsdolkar skola dock
+En g�ng f�rsl�as, d� de st�ndigt brukas.
+
+Se opp, mitt �ga, tanke, sp�nn din flykt
+Och hj�lp mitt �des bristande f�rm�ga
+Att m�la bilder p� min k�rleks duk,
+F�rf�rligare �n de redan sporda!
+Full�nda teckningen af denna tafla,
+D�r Minna v�ckts af morgonsolens str�lar
+Och lyftat sakta opp ur vaggans b�dd
+Ett barn, som vid dess sk�te ler i s�mnen.
+Med sk�rad pensel m�la hennes �gon,
+Som tvenne himlar, lugna, klara, bl�,
+Med gr�nsl�s �mhet famnande den sp�da.
+Och hennes anlet, l�t det h�lft f�rklaras
+Af dagens ljus och h�lft af modersgl�djens,
+Och att det s�llare m� r�jas �n,
+L�t n�gra t�rar i dess s�llhet irra!
+Men gif den sp�da �ngeln inga drag,
+Som likna mina. Nej! En annan gaf
+�t Minna hennes sk�na skatt, en annan
+Skall hon i honom �lska, vid en annan
+Igenom honom bindas, och �t mig
+Skall ingen fl�kt af hennes �mhet �gnas.
+S� �r den f�rsta taflan f�rdig. Nu,
+G� till den andra, m�la d�r en park
+Med l�f och skuggor omkring Minnas boning.
+I parken bilda henne, vid dess barm
+L�t barnet dricka ur sin n�ringsk�lla,
+Och d�r framf�re teckna sen en man,
+Som ser med lutadt hufvud ned p� gruppen.
+�t Minna gif ett uttryck, som om lunden
+Med l�fvens tusen tungor, som om vinden
+Ur hvarje fl�kt, ur hvarje str�le dagen
+Till henne skulle hviska: "Du �r mor!"
+L�t k�lden sm�lta p� dess makes panna,
+Gif fadersk�nslor �t hans marmoranlet
+Och l�t hans blickar r�ja, att han d�
+Begriper v�rdet af sin stulna lycka.
+Mig m� din pensel v�rdsl�st kasta ut
+Bland klipporna, som trona d�r i fj�rran.
+Led n�gra forsar dit, som �fverr�sta
+Min klagan, om jag klagar, och ett vindkast,
+Som sliter t�rarna ifr�n min kind,
+Att ingen d�dlig anar, hvad jag lider!
+S� �r den andra taflan sk�n.--Och nu!
+Tag mera m�rka f�rger, g�r en natt,
+Som dyster hv�lfver sig kring moln och stormar.
+I Minnas sofrum s�tt en halfsl�ckt lampa,
+L�t s�mnen vinka och paulunen sv�lla,
+L�t--nej, full�nda ej din afgrundstanke, nej!
+L�t tvenne stj�rnor mot hvarandra irra
+Och krossade fr�n sina banor ramla
+Och v�rlden lossas fr�n sin fasta grundval
+Och jord och himmel i en suck f�rg�s!
+
+
+
+FEMTE NATTEN.
+
+Frid, milda afton! Jord och himmel, frid!
+En lifstidsf�nge lik, som blef ben�dad
+Och kom ur tornets natt; ur j�rn och boja
+I dagens vida tempel ut igen,
+D�r solen brann, d�r luften lj�d och f�ltet
+I l�f och blommor mot hans anblick tr�dde
+Och hvarje bana var f�rutan gr�ns
+Och hvarje s�llhet s�som himlen �ppen:
+Lik honom, endast mera s�ll, st�r jag
+Ibland passionens s�nderbrutna l�nkar.
+P� detta spegelklara haf af frid
+Vill hj�rtat b�fva, o, och kan det icke!
+Och tanken skakar tveksamt sina vingar
+Och vill ej tro sin frihet, och likv�l
+F�r hvarje vingslag honom �fver molnen.
+Hur sk�nt jag lefver, o, hur l�tt jag andas!
+Hur h�rlig str�lar kv�llen f�r mitt �ga,
+Och hoppet vet dock af en b�ttre morgon.
+En k�rleksb�dd �r jordens gr�na matta,
+Och s�mnen �r dock mera ljuf d�runder;
+Hur saligt allt!--Jag st�r p� Minnas graf.
+Jag st�r p� Minnas graf!--O, det �r ljuft
+Att t�nka, hur hon hvilar lugnt h�r nere
+Och hur jag sj�lf skall snart f� hvila lugnt.
+Hur obetydlig var ej denna skatt,
+Som sk�flades af oinvigda h�nder!
+Hvad �gde icke Minna kvar f�r mig?
+Den sj�l, som l�g od�dlig i dess �ga,
+Den sk�nhet, som i hvarje fiber brann,
+I tiden t�nd, men t�nd f�r evigheten,
+Den var f�r mig; f�r hennes make var
+Ej annat �n det stoft, d�r masken nu,
+Som han, sin medvetsl�sa h�gtid firar.
+
+Du sofver, Minna? Nej, du sofver ej!--
+Ditt hj�rta sofver, men din ande vakar,
+Din skuggbild �r det, som s� k�rligt ser
+Ur hvarje blommas daggbest�nkta �ga;
+Med f�gels�ngen, som ur parken skallar,
+Melodiskt blandad, n�r din r�st mitt �ra:
+En hviskning s�nder du i hvarje fl�kt,
+Ett budskap med hvar sky, d�r oppe t�gar;
+Och jag f�rst�r din vink och lyder den.
+
+O, hvad �r sorgen, p� hvars altar vi,
+Nattvandrande i stoftets dalar, offra?
+Och denna h�r af m�dor och bekymmer
+Och kval och fasor, som f�rt�ra sinnet,
+Hvad �ro de?--En tropp af skuggor blott,
+Fantomer, verkliga f�r tankens �ga,
+S� l�nge han i m�rkrets rike dv�ljs,
+Men tomma, utan varelse och kraft,
+S� snart han m�ktar sig mot ljuset svinga.
+Ej utom grusets r�cka �dets gr�nser;
+Och m�nniskan, som �r p� jorden jord,
+�r himmel genast, d� hon �r d�r oppe.
+Hur ser jag icke nu med �mkan neder
+P� er, o n�tter, som jag genomvakat,
+P� er, o dagar, som jag gr�tit bort!
+Jag kan knappt mera fatta dessa sm�
+Bekymmer, som mig syntes d� s� stora;
+Ty i min k�rleks rika helgedom
+
+Hur lydde Minnas sista ord till mig?
+"Som jag skall du kanh�nda l�nge dr�mma,
+Att du f�rg�fves s�ker h�r din s�llhet,
+Och s�som jag skall �fven du en g�ng,
+Med hj�rtat lugnadt och med sj�len ljus,
+F�rv�nad vakna, sluten i dess armar."
+O, nu f�rst�r jag hennes mening klart!
+Min pl�ga var en dr�m,--det verkliga
+�r icke f�dt och skiftar ej med stunden.
+Ett enda var dock sant; det var min k�rlek;
+Jag sof uti dess famn,--nu �r jag vaken.
+Jag s�g i s�mnen sp�ken, natt och fasor;
+Nu ser jag Minna, himlarna och Gud.
+O k�rlek, huru sk�n �r icke du
+Emot den Amor med f�rgiftadt koger,
+Som dikten m�lar och passionen tror!
+Du st�r f�rklarad f�r mitt �ga nu;
+Jag ser din b�ge riktad, men den �r
+Den �ppna famn, du str�cker ut mot v�rlden;
+Och dina pilar k�nner jag--de bildas
+Af oskuld, salighet och ljus.
+Det var en stund--jag s�g dig d� i samma
+Gestalt som nu,--det var den f�rsta g�ngen,
+Jag dig f�rklarad s�g i Minnas blick.
+Dig sl�t jag d� med henne mot mitt hj�rta;
+Men blott en stund, sen fann jag dig ej mer.
+Mitt ljus var slocknadt, i min sj�l var skymning,
+Och f�r s�mnvandrarn genom lifvets natt
+Sj�ng sinnligheten en f�rr�disk vaggs�ng.
+O, endast tvenne flyktiga minuter,
+O, af det l�nga lifvet endast tvenne
+�r m�nniskan ur stoftets dvala v�ckt
+Och kan mot andev�rldens v�llust sk�da;
+Och dessa gry med hennes f�rsta k�rlek
+Och hennes sista stund!--Som barnet hvilar
+Med slutna �gon vid sin moders barm,
+S� hvilar m�nniskan i evighetens.
+En g�ng vid modrens kyss sl�r barnet opp
+Sin blick och ler och somnar in �nyo;
+Och det �r bilden af v�r f�rsta k�rlek.
+Men dr�mmar smyga till den sp�das sinnen,
+Oroande, f�rs�tliga och grymma,
+Som st�ra pulsens g�ng och hj�rtats frid;
+Och slumrarn kvider d�, och t�rar tr�nga
+Igenom �gonlockens tr�nga galler,
+Och modren sluter honom n�rmare
+Och n�rmare emot sitt br�st, till dess
+Han vaknar, ser f�rv�nad opp och k�nner
+Den hulda snart och ler igen och str�cker
+De sp�da armarna med fr�jd mot henne;
+Och det �r bilden af v�r sista stund.
+Men icke alltid pl�gas slumrarn dock
+Af sv�ra syner; ty minuter gifvas,
+N�r leende i n�gon jordisk form
+Hans b�ttre lif f�r honom uppenbaras,
+Fast bilden �r f�rg�nglig som hans dr�m.
+Hvad var min kyss, som outsl�cklig brann
+P� Minnas rosenl�ppar? Hvad den s�llhet,
+Som brusade igenom mina �dror
+Hvar g�ng, jag henne tryckte mot min barm?
+Hvad var det ljus, som h�rligare d�
+Fr�n dagens gyllne k�lla tycktes fl�da?
+Den sk�nhet hvad, som d� uti min sj�l
+S� yppigt ur naturens fullhorn t�mdes?
+Hvad voro de? Blott dr�mmar,--ack, men dr�mmar,
+I hvilkas skuggdrag dock en v�nlig skymt
+Af evighet och himmel l�g f�rklarad.
+
+Jag st�r p� Minnas graf och t�nker �n
+P� forna s�lla dar. Och hvarf�r skulle
+Jag er f�rjaga, mina fr�jders minnen?
+�r icke lifvets b�sta fr�jd �nd�
+I d�dens stilla g�rdar s�som hemma?
+V�lkomna, bilder fr�n min ungdomsv�rld,
+F�rtroliga gestalter, utan omsorg
+Och utan strid, med hj�rtan, fulla blott
+Af stundens sk�nker, och med �gon, blinda
+F�r hvad en framtid i sitt sk�te bar!
+V�lkomna! H�r vid grafvens rand �r st�llet,
+D�r oskuldsdr�mmar obesvikna dr�mmas
+Och sorgl�sheten f�r en dag, som gryr,
+Ej vid dess skiften f�r med marter g�ldas.
+H�r �r ert r�tta hemvist, h�r �r ljuft
+Att se er �ter, och jag vill besv�rja
+Ur mullens djup den tysta slumrarinnan
+Och �n en g�ng med er och henne g�
+Min gr�na, rika barndomsdal igenom.
+
+Men tiden flyr, och afskedsstunden nalkas,
+Ett afsked, d�r om �terkomst ej talas,
+Men intet hj�rta l�mnas tr�stl�st kvar.
+Jag flyr nu fr�n ett land, d�r jag en fr�mling var,
+Och mot mitt sk�na hemland syftar f�rden.
+Och m�ngen fr�jd blef denna kust mig skyldig;
+Ack, m�ngen lofvad fr�jd, men ingen t�r
+Af pr�fningarnas gift, af sorgens galla.
+Dock dr�jer jag med fuktadt �ga �n
+Upp� den kulna, t�rnes�dda stranden.
+Af afskedsstunden adlas allt till dyrbart,
+Och �mt f�rsonad blickar jag farv�l
+�t hvad jag nu f�r alltid �fvergifver.
+O, det �r l�tt att of�rr�tter gl�mma,
+D� man �r �fver lidandet och sorgen,
+Och ingen bitter tanke tar man med
+Till k�rlekens och fridens ljusa fester.
+Farv�l, du h�ga drott, som evigt ung
+Din eldvagn genom eterns rymder �ker,
+Du milda sol, farv�l! F�r hvarje g�ng
+Jag jublande p� ditt triumft�g sk�dat,
+F�r hvarje g�ng jag i ditt varma ljus
+Tyckt fosterlandets klara dagar skimra,
+F�r hvarje fr�jd, som i ditt h�gn slog ut,
+F�r hvarje k�nsla, som din l�ga mognat,
+F�r ljusets och f�r lifvets b�sta g�fvor,
+Haf tack, haf hj�rtlig tack!--Snart skall jag mer
+Ej se din morgonrodnad gry, ej h�ra
+De hymners ljud, som f�lja dina sp�r;
+Men du, ej tr�tt, ej �ldrad, skall �nnu
+Ditt friska spann igenom v�rlden jaga
+Och m�ta sekler �t f�rg�ngelsen
+Och lugnt utur f�rg�tna sl�kters mull
+Till blomning �ter nya sl�kter v�cka,
+Till dess du �fven en g�ng, m�tt af �r,
+Ur redet l�ser dina gyllne f�lar
+Och l�gger ner ditt rika l�n hos Gud.
+Till dess farv�l!--Och du, o sk�na dal,
+Som i din blomsterfamn mig tog den stund,
+Jag kom som g�st till obekanta l�nder,
+Du, bland hvars lunders sus och k�llors sorl
+Jag mig s� ofta i mitt hemland dr�mde,
+Farv�l, farv�l! F�r mig skall icke mer
+Din majdag gry och dina blommor knoppas.
+Men tag en annan i mitt st�lle d�,
+En annan, irrande som jag i gruset,
+Tag honom till ditt sk�tebarn som mig
+Och skrif f�r honom med hvar nyf�dd v�r
+Din blomsterskrift om b�ttre regioner.
+Och er, och er, o millioner hj�rtan,
+Som blifven h�r att gl�djas och att lida,
+�t er en afskedssuck, ett �mt farv�l!
+F�r er �r pr�fningen ej slutad �n,
+Men m�nga h�rda strider obest�ndna.
+O, klagen ej, fast�n ej hvarje fr�,
+Som hoppet dj�rft i �dets drifhus kastar,
+En gr�nkl�dd st�ngel skjuter opp och b�r
+Lycksalighetens himlaburna frukter!
+F�r dem �r tidens sol f�r kall �nd�.
+Men om, af bittra sorgers t�rregn ammad,
+En jordisk s�llhet slutligt gror f�r er
+Och �fven den af kulna stormar sk�rdas,
+S� klagen ej �nd�, ty med sin v�llust
+Och med sitt kval �r lifvet dock en dr�m!
+Och nu, och nu �r intet mera kvar!
+H�ll famnen �ppen, Minna, d�r du glad
+Ur �nglars krets mot min f�rvandling sk�dar;
+H�ll famnen �ppen,--om ett �gonblick
+�r jag hos dig, i dina armar redan!--
+
+
+
+
+ANDRA DELEN.
+
+
+
+TJ�NSTEFLICKAN.
+
+Om ren vid helga klockors ljud
+Jag stode i min h�gtidsskrud
+Och s�ge natt och dimmor fly
+Och s�ndans sk�na morgon gry!
+
+F�rbi �r veckans m�da d�;
+Till ottes�ngen f�r jag g�
+Och tr�ffa n�ra kyrkan den,
+Som saknat veckan ut sin v�n.
+
+Han st�r v�l d� p� f�rhand ren
+P� kyrkobackens brant allen
+Och blickar �fver tr�skets l�ngd
+P� sl�dornas och folkets m�ngd.
+
+Och jag �r den, som efters�ks,
+Och t�get nalkas, skaran �ks,
+Och pl�tsligt syns jag d�ribland
+Och r�cker honom gladt min hand.
+
+Nu, muntra syrsa, sjung din s�ng,
+Tills p�rtan brunnit ut en g�ng
+Och jag f�r g� till s�ngs igen
+Och dr�mma om mitt hj�rtas v�n.
+
+Jag sitter h�r och spinner nu,
+Och rullan �r ej half �nnu;
+Och Gud vet, n�r jag spunnit ut
+Och n�r den l�nga kv�lln tar slut!
+
+
+
+BONDGOSSEN.
+
+Jag huggit, tills min kraft f�rg�tt,
+Och hugger om igen,
+Och yxans st�l �r hvasst och godt,
+Men furan st�r dock �n.
+Min arm var en g�ng tung och stark;
+Nu �r den mer ej s�,
+Sen vintern om jag �tit bark
+Och druckit vatten p�.
+
+Ifall min tj�nst jag bytte om
+Och b�ttre f�r mig s�g,
+Jag kanske till en herre kom,
+Som hade br�d af r�g.
+Kanske i n�rmsta stad jag fann
+En l�n f�r tro och flit.--
+Jag t�nker ofta s� och kan
+Dock icke l�ngta dit.
+
+St�r fj�llet d�r med l�fprydd topp
+Och ser i sj�n sin bild?
+G�r solen d�r s� h�rlig opp,
+Och g�r den ner s� mild?
+
+Finns d�r en dal, som blomdoft str�r,
+En mo, som tallar b�r?
+Och hon, hvars vallhorn nu jag h�r,
+Skall hon v�l finnas d�r?
+
+F�rbi far molnet utan skygd,
+Till vindens tidsf�rdrif;--
+Och utan v�n och fosterbygd
+Hvad �r ett m�nskolif?
+
+Kanske att Gud h�r folkets r�st
+Och lindrar landets n�d;
+Kanske en b�ttre sk�rd i h�st
+Oss ger ett b�ttre br�d.
+
+
+
+RODDAREN.
+
+Sjung, arma gosse, sjung!
+Din rodd blir annars tung,
+Din hand vid �ran domnar snart,
+Och hvem skall sen ge b�ten fart?
+
+En v�g ej r�r sig mer,
+Af sol och dag jag ser
+En strimma blott vid v�sterns bryn,
+Och m�rk i fj�rdens djup �r skyn.
+
+S�g, arma gosse, s�g:
+Hvart skyndar du din v�g,
+Allena, str�fvande och tr�tt,
+D� natten sj�lf har somnat s�tt?
+
+�r det en f�geltropp,
+Du skr�mt vid stranden opp,
+�r det en lom, �r det en and,
+Du jagar nu fr�n strand till strand?
+
+Du, som fr�n skog och fj�ll
+Mig fr�gat m�ngen kv�ll,
+Mig fr�gat f�rr, mig fr�gar �n
+H�r, eko, h�r mitt svar igen:
+
+Jag ingen f�geltropp
+Har skr�mt vid stranden opp,
+Det �r ej lom, det �r ej and,
+Jag jagar nu fr�n strand till strand;
+
+Min tanke jagar jag:
+Hvartenda �retag,
+Hur l�tt det �r, hur svagt det �r,
+Mig n�rmre till min tanke b�r.
+
+D�r r�ken stiger opp
+Mot klippans bl�a topp,
+D�r hyddan syns vid tr�skets slut,
+Dit har min tanke rymt f�rut.
+
+D�r skall jag finna den,
+F�rrn det blir dag igen,
+N�r b�ten hunnit strand och hamn,
+Och jag min trogna flickas famn.
+
+
+
+TALLTRASTEN.
+
+Det �r s� l�tt man r�rs och andas ren;
+Ej mer en br�nnhet sol med stupadt sken!
+Af sommardagen finns ej �frigt mer
+�n v�sterns glans, som genom lunden ser,
+Och vindens fl�kt, som, redan matt och sval,
+Skall domna snart p� blomstren i v�r dal.
+
+Blott du, den silfverklara kv�llens v�n,
+O talltrast, bryter nejdens tystnad �n!
+�r dagen eldig och �r natten ljuf,
+Af b�da diktens f�rger l�nar du
+Och m�lar i en of�rg�nglig s�ng
+Din trohets h�gtid s�som v�ren l�ng.
+
+Du har som jag en v�n att tolka f�r
+Den fr�jd, det kval, ditt veka hj�rta r�r.
+Har jag som du en st�mmas v�lljud f�tt,
+Ett spr�k s� innerligt, s� l�tt f�rst�dt?
+O, kan jag s�ga, hur jag �lskar nu,
+Och kan jag en g�ng �lska �mt som du!
+
+Lycksalig den, som vid naturens br�st
+Fr�n henne h�mtar k�rlek, ord och r�st,
+Som, irrande, sitt modersm�l ej gl�mt!
+Han dr�mmer blott och s�ger, hvad han dr�mt,
+Men medvetsl�s och utan reglors tv�ng
+Han dr�mmer vishet och han talar s�ng.
+
+Jag vill dig h�ra, skald, vid skogens bryn,
+Tills sista purpurn flytt fr�n aftonskyn
+Och nattens fackla t�ndt sitt bleka sken.
+Vid hyddan m�ts jag af min flicka sen,
+Och skall jag tolka, hur jag dig f�rst�tt,
+Ej ord jag brukar, utan kyssar blott.
+
+
+
+J�GARGOSSEN.
+
+P� marken vistas f�geln blott,
+Och l�fven skymma �n;
+Jag har ej gjort ett enda skott,
+Och det blir kv�ll igen.
+
+Om vintern komme hit en g�ng
+Med drifvor i sitt fj�t,
+Jag s�ge b�ttre ripans g�ng,
+Och orren h�lle tr�'t.
+
+Om luften ville blifva sval
+Och l�fven falla sen,
+Jag s�g kanske i n�sta dal
+En flock af j�rpar ren.
+
+Dock snart skall ripans sp�r sig te,
+Och j�rpens skygd f�rg�;
+Men den, som helst jag ville se,
+Skall jag ej se �nd�.
+
+Jag blickar h�r,--hon blickar d�r,
+Men ack, vi m�tas ej!
+Jag kunde st�, d�r blicken �r,
+Och s�ge henne ej.
+
+Emellan oss �r sj�, �r fj�ll,
+�r mo med furu p�,
+Emellan oss �r dag och kv�ll
+Och kanske natt ocks�.
+
+
+
+MORGONEN.
+
+Solen n�gra purpurdroppar
+Ren p� �sterns skyar st�nkt,
+Och p� buskar, blad och knoppar
+Daggens p�rleskur sig s�nkt.
+
+Skogens alla f�glar svinga
+Jublande fr�n topp till topp,
+Tusen gl�djeljud f�rklinga,
+Tusen st�mmas �ter opp.
+
+Fj�rden krusas, b�ljan randas,
+Lunden r�rs af fl�kt p� fl�kt,
+Lif och blomsterdofter blandas
+I hvarenda andedr�kt.
+
+�ngel fr�n det fj�rran h�ga,
+Hvarje v�sens blida v�n,
+Gryning, har ett mulnadt �ga
+M�tt din ljusa anblick �n?
+
+Skingrad �r bekymrens dimma,
+Tankens dystra moln f�rg�tt;
+Dagen i sin barndomstimma
+�lskar barndomsk�nslor blott.
+
+Ingen lider, ingen saknar;
+Allt �r gl�dje, frid och hopp.
+Med naturens morgon vaknar
+Hvarje hj�rtas morgon opp.
+
+
+
+KYSSEN.
+
+Jag kysser dig och ledsnar ej,
+Och skall jag n�nsin ledsna? Nej!
+Nu, goda flicka, svara mig,
+Hvad s�llhet kyssen sk�nker dig!
+
+Du �lskar den s�v�l som jag;
+Nu s�g, hvad utg�r dess behag?
+Jag fr�gar nu, jag fr�gte nyss
+Och f�r till svar blott kyss p� kyss.
+
+Om i min l�pp man boning g�mt,
+Du kysste den ej mera �mt;
+Om galla vore st�nkt d�rp�,
+Du kysste lika �mt �nd�.
+
+Se till, hvad f�reb�r du v�l,
+Om n�gon fr�gar efter sk�l,
+Nej! Om n�gon oblygt kommer nu
+Och fr�gar: Hvarf�r kysses du?
+
+Och folket d�mer str�ngt, min v�n,
+Hvad skall det s�ga d� om den,
+Som annat ej �n kyssa g�r
+Och sj�lf ej en g�ng vet hvarf�r?
+
+F�r min del jag ej hittat p�,
+Hvad godt i kyssen finnas m�;
+Men jag vill d�, om jag en stund
+Skall st�ngas fr�n din purpurmund.
+
+
+
+DEN �NGRANDE.
+
+G�m, poppelskugga, i ditt trogna sk�te
+De ord, han sade vid v�rt sista m�te!
+Hans dj�rfva b�n, hans vrede och hans oro
+F�r mig, f�r tystnaden och dig blott voro.
+
+Ty solen sjunkit redan fr�n det h�ga,
+Och ingen stj�rna �ppnat �n sitt �ga,
+Och ingen vaken vind fanns mer i nejden,
+N�r om min afskedskyss han t�nde fejden.
+
+F�r dig blott kan jag yppa, hvad jag k�nde,
+Hur hvarje suck, hvar t�r, han g�t, mig br�nde,
+Hur gladt jag honom tusen kyssar unnat,
+Om flickan v�gat ge och blygseln kunnat.
+
+S�g honom du, om n�gon g�ng han nalkas
+Att dr�mma bort en stund hos dig och svalkas,
+S�g honom d�, ifall ett spr�k du �ger,
+De tysta ord, jag nu med b�fvan s�ger:
+
+"Gl�m, goda gosse, hvad dig kr�nkt och sm�rtat!
+Den k�ld, hon hycklar, �r dock l�ngt fr�n hj�rtat.
+F�rt�rnas ej, fast henne h�rd du tycker,
+Och tr�ttna ej vid hennes blyga nycker!"
+
+
+
+DET VAR D�.
+
+H�gre mot sanden
+Svallar den vreda sj�n,
+Bj�rken p� stranden
+Susar ej mera gr�n;
+Marken �r stel af sn�n.
+
+Du, som med v�ren
+Flydde fr�n dal och v�n,
+Bragte dig t�ren
+Blott f�r en stund igen,
+Ville jag s�ga �n:
+
+"Sk�da kring runden,
+Flicka, en g�ng �nnu!
+Minns du, hur lunden
+Fordom var gr�n och ljuf?
+Se, hvad den blifvit nu!"
+
+Sen, d� hon flydde,
+Skulle hon s�ga s�:
+"Sk�nare grydde
+Ynglingens kind ocks�;
+Men det var d�,--ja, d�!"
+
+
+
+SJ�MANSFLICKAN.
+
+Vinden bl�ser opp i hast,
+Segel fylla st�ng och mast,
+Skeppet styr till fj�rran l�nder,
+Gud vet, n�r det �terv�nder!
+
+Du, som far d�r, �ger du
+N�gon blick f�r mig �nnu?
+O, jag s�g dig �n kanh�nda,
+Om min gr�t blott toge �nda.
+
+Vore jag, hvad f�geln �r,
+Vingad, s�som m�sen d�r,
+F�ljde jag dig glad p� f�rden
+Till den obekanta v�rlden!
+
+Kom best�ndigt, dit du kom,
+V�nde, n�r du v�nde om,
+Spelte med min l�tta vinge
+Och din blick i flykten finge.
+
+Men den arma flickans lott
+�r att fl�kta afsked blott
+Med en t�rfull duk i handen,
+Vingl�s l�mnad kvar p� stranden
+
+L�ngt ifr�n att f�lja f�,
+M�ste jag tillbaka g�,
+Innan kv�llen komma hunnit,
+Innan seglet �n f�rsvunnit;
+
+M�ste jaga ur mitt br�st
+Saknaden, som �r min tr�st,
+Torka v�l fr�n kinden t�ren,
+Att min mor ej m�rker sp�ren.
+
+
+
+H�LSNINGEN.
+
+F�stet klarnar opp, den dunkla skuren
+L�mnar rum f�r aftonsolens sken,
+Och p� fj�rden, af en svallsj� buren,
+Vaggas dagens storm och sofver ren.
+
+Hon, som saknat mig p� m�nga dagar,
+Ser ej �n min julle styra dit;
+Kanske st�r hon nu vid sj�n och klagar
+Och med t�radt �ga blickar hit.
+
+Ej ett vindkast fyller dock mitt segel,
+Och det vill ej skrida, om jag ror,
+Och s� l�ngt, l�ngt bortom fj�rdens spegel,
+Skymtar udden, d�r den hulda bor.
+
+Svala, du, som r�r s� g�rna vingen,
+Med ett tr�stens bud till henne flyg!
+P� dess skuldra sitt och, sedd af ingen,
+Dessa ord i hennes �ra smyg:
+
+Goda flicka, om din v�n du saknar,
+H�r hans trogna h�lsning genom mig!
+N�sta morgon, endast vinden vaknar,
+Lossar han sin b�t och s�ker dig.
+
+L�ng �r v�gen, och han sj�lf beh�fver
+Vindens hj�lp att klyfva fj�rd och sund;
+Men, hur lugnt det �r, som jag d�r�fver
+Sv�fvar l�tt hans tanke hvarje stund.
+
+N�gra f�gelljud i skogen v�ckta,
+Blott en k�llas sus bland strandens fj�ll,
+Blott en myggsv�rms l�tta vingslag fl�kta
+Den med blixtens snabbhet till ditt tj�ll.
+
+
+
+AKTA, D� �R GUDEN N�RA!
+
+Sk�na flicka, yra flicka,
+V�nta n�gra v�rar bara,
+Och du skall s� fritt ej blicka,
+Och du skall s� yr ej vara.
+
+Fjorton �r blott gl�dje amma;
+Femton �r och sexton stunda,
+Guden kommer med sin flamma,
+Och det blir helt annorlunda.
+
+Blott en gnista af hans l�ga
+Tusen sorgsna tankar f�der,
+Blott en fl�kt ifr�n hans b�ga,
+Och det friska hj�rtat bl�der.
+
+Flicka, �n mot pilens sm�rta
+Ingen sorgfull vakt beh�fves;
+Guden nalkas ej ett hj�rta,
+Medan �n dess aning s�fves.
+
+Men n�r friden byts i saknad,
+Saknan i beg�r, som t�ra,
+Akta, d� �r slumrarn vaknad,
+Akta, d� �r guden n�ra!
+
+Lugnet st�res, gl�djen smittas,
+Inga fr�jder lyda valet,
+Och i �gats spegel hittas,
+Mellan hopp och l�jen, kvalet.
+
+
+
+SERENAD.
+
+Ren sl�ckt �r lampan i min flickas kammar,
+Ett blekr�dt m�nsken blott p� rutan flammar,
+Och genom sl�jan, f�st f�r den, jag ser
+Den sk�nas bild ej mer.
+
+Snart skall hon b�ddens trygga fristad hinna;
+Sen, blyga Cynthia, blif min spejarinna
+Och yppa v�nligt, hvad du sk�da f�tt,
+F�r mig och natten blott!
+
+Om med en blick, d�r himlen str�lar �ter,
+Hon sammanknyter h�nderna och gr�ter
+Och talar ord, som blott en �ngel h�r,
+Sin aftonb�n hon g�r.
+
+Men om den h�ljda barmen r�rs och b�fvar,
+Ett leende p� rosenl�ppen sv�fvar
+Och kindens l�ga sakta t�nder sig,
+D� dr�mmer hon om mig.
+
+
+
+F�RST�LLNINGEN.
+
+Alla k�nna fr�jd och sm�rta,
+Fast ej alla det f�rklara;
+Hvarje flicka har ett hj�rta,
+Fast hon l�tsar utan vara.
+
+F�r de n�jen, gudar skicka,
+Kan sig ingen d�dlig akta;
+Kyssar �lskar hvarje flicka,
+Fast hon l�tsar dem f�rakta.
+
+Yngling, �lska, brinn och l�ga,
+Och med k�ld skall du bel�nas,
+Men ett likn�jdt steg blott v�ga,
+Och ditt kval skall bli din sk�nas;
+
+Och dess f�f�ngt dolda sm�rta
+Skall i min, i r�st f�rklara:
+"Hvarje flicka har ett hj�rta,
+Fast hon l�tsar utan vara."
+
+Fordra tusen kyssar,--alla
+Skall med hyckladt tv�ng hon unna;
+Fordra ingen,--och den kalla
+Skall ej en f�rsaka kunna,
+
+Skall ur t�rar ofta blicka,
+Skall i suckar hviska sakta:
+"Kyssar �lskar hvarje flicka,
+Fast hon l�tsar dem f�rakta."
+
+
+
+FJ�RILN OCH ROSEN.
+
+Rosen lutar, blek om kinden,
+Hennes tid �r all;
+Fj�riln domnar under vinden,
+Under skurens svall.
+N�r skall fj�riln f� tillbaka
+Sina lekar och sin maka?
+N�r f�rl�ter
+Dvalan �ter
+Rosens matta �gonlock?
+
+Barn af sommarn, lefde b�da
+Lyckliga som den;
+Inga skiften, ingen v�da
+St�rde gl�djen �n.
+Af hvarandras kyssar s�lla,
+Utan skuld att vederg�lla,
+Utan oro
+B�da voro,
+Och de m�ste st�ras dock!
+
+Hur de dr�ja, hur de bida,
+Aldrig v�ckas de;
+K�rleken vid v�rens sida
+Kan ej lif dem ge;
+Men p� kullen, d�r de b�rgas,
+Nya, sk�na rosor f�rgas,
+Och i doftet
+�fver stoftet
+Sv�rmar nya fj�rlars flock.
+
+
+
+F�GELF�NGARN.
+
+Jag vandrar fram p� skogens ban
+Och blickar opp i tall och gran,
+Och ofta nog jag f�glar ser,
+Men ingen flyger ner.
+
+Och hvar och en tycks fly den str�t,
+D�r jag har utsatt mitt f�rs�t,
+Och lika tomh�ndt, som jag kom,
+Jag m�ste v�nda om.
+
+Jag borde se med sorg och �ngst
+P� min bedragna f�gelf�ngst,
+Men huru felt det �n m� sl�,
+�r jag f�rn�jd �nd�.
+
+Jag har en snara kvar till slut
+Som aldrig l�mnats tom f�rut,
+Dit f�geln, lika g�rna g�r,
+Som jag densamma f�r.
+
+Och n�r jag kommer hem igen
+Jag gillrar �n i afton den:
+Och flicka lyder f�gelns namn
+Och snaran �r min famn.
+
+
+
+TILL AFTONSTJ�RNAN.
+
+Stj�rna, kv�llens dotter, du,
+S�g mig, hvad du sk�dar nu?
+Ser du fr�n din trygga borg
+Mer af gl�dje eller sorg?
+
+Kanske p� ett stormigt haf
+Seglarn nu fr�n b�ljans graf
+�n med fruktan, �n med hopp
+Blickar mot din ledning opp.
+
+Kanske i en bortgl�md dal,
+Ensamt l�mnadt med sitt kval,
+S�ker nu ett krossadt br�st.
+I ditt milda �ga tr�st.
+
+Kanske att p� dig som b�st
+N�gon trogen flicka f�st
+Sina blickar, och beg�r
+Att sin �lsklings m�ta d�r.
+
+Ser du seglarns kosa st�rd,
+L�t den bli till r�tta f�rd!
+Ser du sorgen, kvald och gl�md,
+H�ll din ljusa tr�st ej g�md!
+
+Men om du min flicka ser,
+S�nd en v�nlig str�le ner,
+Sen du skrifvit i dess sken,
+Att jag v�ntar l�ngesen.
+
+
+
+DEN D�ENDE.
+
+Den l�nga natten g�tt till �nda snart:
+Blir icke hvalfvet redan ljust och klart,
+Och f�r ej tr�skets sn� ett h�gre sken?
+Var det ej orrens rop, s�m h�rdes ren?
+
+N�r morgonsolen gl�der innan kort
+Och sn�n p� taket b�rjar sm�lta bort,
+Och droppa efter droppa ren jag ser
+F�rbi den �ppna gluggen falla ner,
+
+Och syrsan tystnat inne, och jag h�r
+Den muntra sparfven kvittra utanf�r,
+D� h�llen mig en annan s�ng beredd,
+En k�rfve halm, p� stugans trappa bredd.
+
+Ty jag vill ledas dit och hvila d�r
+Och se, hur sk�n och glad naturen �r,
+Och fr�jdas �n en g�ng �t land och sj�
+Och sen i v�ren, d�r jag lefvat, d�.
+
+
+
+YNGLINGEN.
+
+Vind, som mig smeker och l�mnar,
+S�g, hvart din kosa du �mnar,
+Skyndande, flyktig och snar,
+S�g mig, hvar hamnar du,--hvar?
+
+B�lja, som gungar min julle,
+Skulle jag f�lja dig,--skulle
+�rorna lyda ditt drag,
+Svara, hvar hamnade jag?
+
+Tankar, otaliga tankar,
+S�gen, hvar kasten I ankar?
+Barn af en �dlare v�rld,
+Ges det ett m�l f�r er f�rd?
+
+
+
+TILL EN ROS.
+
+Slumrarinna i den slutna knoppen,
+Vakna snart och gl�d din fosterdal,
+M�tt af fj�rilns kyss och smekt af droppen,
+Som fr�n himlen faller mild och sval.
+
+Skynda, skynda! Allt, af stunden gifvet,
+Varar blott s� l�nge stunden r�r.
+Skynda, skynda!--Gl�djen �r som lifvet,
+Lifvet �ter som en flyktig v�r.
+
+�lska, njut och l�ga, sk�na blomma,
+Vecklad ut i f�gring mer och mer!
+Innan h�sten m� en �ngel komma;
+Som dig bryter och �t himlen ger.
+
+
+
+DEN SK�NA.
+
+Allt �r godt, hvad jag vill g�ra,
+Allt �r l�tt, hvad jag beg�r,
+Alla hviska i mitt �ra,
+Huru sk�n jag �r.
+
+En ber�mmer �gats l�ga,--
+V�xten en, en annan hyn;--
+F�r jag ej min spegel fr�ga
+Eller tro min syn?
+
+Tittar jag i spegeln bara,
+Ser jag sj�lf dock mycket mer,
+�n min hela friarskara
+P� en afton ser.
+
+Ljuft det vore att ber�mmas,
+Fast ber�mmet �r en vind,
+Skulle ej mitt hj�rta gl�mmas
+F�r min vackra kind.
+
+Men f�r den blott ord man �ger,
+Blott f�r den �r k�nslan gjord;
+Ingen till mitthj�rta s�ger
+Ett f�rtroligt ord.
+
+
+
+VID EN K�LLA.
+
+Jag sitter, k�lla, vid din rand
+Och ser p� molnens t�g,
+Hur, ledda af en osedd hand,
+De v�xla i din v�g.
+
+D�r kom en sky, den log s� r�d,
+Som rosenknoppen ler.
+Farv�l! Hur snart farv�l den bj�d,
+F�r att ej komma mer.
+
+Dock, d�r en annan mera klar
+Och str�lande igen!
+Ack, lika flyktig, lika snar,
+F�rsvinner �fven den.
+
+Nu �ter en!--Den vill ej fly,
+Den vandrar tungt sin stig;
+Men, k�lla, m�rk �r denna sky,
+Och den f�rm�rkar dig.
+
+Jag t�nker, n�r jag ser dig s�,
+Upp� min egen sj�l:
+Hur m�ngen gyllne sky ocks�
+Har bjudit den farv�l,
+
+Hur m�ngen, tung och dyster, spred
+Sin djupa natt i den
+Och kom s� hastigt, ack, men skred
+S� l�ngsamt bort igen!
+
+Men hur de kommit, hur de g�tt,
+Jag k�nt dem ganska v�l:
+De varit tomma skyar blott
+I spegeln af min sj�l.
+
+Och spegelns ljus och m�rker skall
+Likv�l af dem bero!--
+O k�lla, n�r blir leken all,
+N�r f�r din b�lja ro?
+
+
+
+DEN SJUTTON�RIGA.
+
+Jag vet ej, hvad jag hoppas,
+Och hoppas likafullt;
+Mitt hj�rta k�nns s� �dsligt,
+Och �r �nd� s� fullt.
+Hvart syftar denna oro,
+Som ej ett m�l kan n�?
+Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
+Hvad t�nker jag upp�?
+
+Vid s�mmen hela dagen
+Jag sitter som en tr�l;
+Jag tycks arbeta flitigt,
+Det lider ej likv�l.
+Mot handen sjunker pannan,
+Och n�len gl�mmes d�.
+Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
+Hvad t�nker jag upp�?
+
+Jag mente: v�ren kommer,
+Naturens dr�kt blir ny;
+D� skall min h�g f�r�ndras
+Och mitt bekymmer fly.
+Och v�ren kom och sommarn,
+Jag blef mig lik �nd�.
+Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
+Hvad t�nker jag upp�?
+
+Jag �lskar ej som fordom
+Min sk�na nejds behag;
+Ju mera dagen klarnar,
+Dess mera mulnar jag.
+Hur skall min oro skingras,
+Och n�r min sorg f�rg�?
+Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
+Hvad t�nker jag upp�?
+
+O, den som finge hvila
+I d�dens lugna bo!
+Kanske att blott i grafven
+Ett hj�rta finner ro.
+Men dock, hur tungt att redan
+Fr�n sol och v�nner g�!
+Hvad �nskar jag, hvad vill jag,
+Hvad t�nker jag upp�?
+
+
+
+
+H�MNDEN.
+
+Sk�nt i loppet str�lar b�cken,
+�n af silfver, �n af guld,
+Och i sommarhettan h�cken
+St�r med matta rosor full.
+
+B�ckens svala b�lja lockat
+Alla nejdens flickor dit,
+Och d�r h�ckens l�f sig skockat,
+Ler en gosse, g�md med flit.
+
+Intet �ga m�rker faran,
+Ingen tunga binds af den,
+Och �t l�jet skattar skaran
+Tusen yra offer �n.
+
+"T�nk, om n�gon skulle h�ra
+V�ra lekar och v�rt glam!"
+"T�nk, om h�cken hade �ra",
+Svarar gossen och st�r fram.
+
+"Han skall f�ngas, han skall jagas!"
+Och han jagas, f�rrn han rymt.
+"Han skall bindas, han skall agas."
+Och han binds och agas, grymt.
+
+Gissa, hvaraf bojan gjordes!
+Bojan gjord af blommor var.
+Gissa, hvari straffet spordes!
+I en kyss af en och hvar.
+
+
+
+BLOMMANS LOTT.
+
+Bland sommardagens barn en ros jag s�g
+I f�rsta stunden af dess blomningstid.
+Med purprad kind i knoppens famn hon l�g
+Och dr�mde blott sin oskuld och sin frid.
+
+"Du sk�na blomma, vakna, blicka opp
+Och l�r att lifvets b�sta lott f�rst�!"
+S� sade, fladdrande kring blad och knopp,
+Den yra, guldbest�nkta fj�riln d�.
+
+"Se, m�rkt och fattigt �r ditt tr�nga hus,
+Och utan njutning sl�r ditt hj�rta d�r;
+H�r lefver gl�djen, gl�der dagens ljus,
+Och k�rleken och kyssen v�ntar h�r."
+
+Af talet r�rdes lilla blommans sj�l;
+Sin mund hon bj�d �t smickrarn innan kort,
+Och fj�riln kysste, hviskade farv�l
+Och fl�g till nya rosenknoppar bort.
+
+
+
+HVEM STYRDE HIT DIN V�G?
+
+L�ngt bortom fj�rdens v�g,
+L�ngt bortom fj�llets topp
+Du ensam dagen s�g
+Och v�xte ensam opp.
+
+Jag saknade ej dig,
+Jag s�kte ej din str�t,
+Jag visste ej en stig,
+Som skulle ledt dit�t.
+
+Jag k�nde ej din far,
+Jag k�nde ej din mor,
+Jag s�g ej, hvar du var,
+Jag s�g ej, hvart du for.
+
+Liksom den b�ck, d�r rann,
+F�r den, som rinner h�r,
+Vi voro f�r hvarann,
+S� l�nge du var d�r;
+
+Tv� plantor, mellan dem
+En �ng i blomning st�r,
+Tv� f�glar, som f�tt hem
+I skilda lunders sn�r.
+
+O, andra nejders son!
+Hvi fl�g du d�dan, s�g?
+O, f�gel l�ngt ifr�n!
+Hvem styrde hit din v�g?
+
+Till hj�rtat, som var kallt,
+S�g, hur du l�gor bar?--
+Hur kunde du bli allt
+F�r den, du intet var?
+
+
+
+BRUDEN.
+
+Om jag s�g dig, om jag s�g dig redan
+Styra framom uddens bj�rkar d�r,
+S�g ett segel f�rst och k�nde sedan
+Purpurduken, som din flagga �r!
+
+Och du kom med n�gra glada rader,
+Af din syster skrifna, n�r du for,
+Och du kom med "ja" ifr�n din fader
+Och en moderskyss ifr�n din mor!
+
+Hvarf�r skjuta opp v�r lycka? �ren
+Hinna v�l med guld och h�fvor �n.
+K�rleken har blommans art, och v�ren,
+Endast v�ren �r en tid f�r den.
+
+Skyndom! Ljus �r kullen, gr�n �r dalen,
+D�r, som f�gelns s�llhet, v�r kan gro.
+Fast i toppen af den br�nda alen
+Skulle jag med dig lycksalig bo.
+
+
+
+SAKNADEN.
+
+I skogen finns ej mer en gren,
+Som l�f och f�gring b�r.
+F�rbi �r sommarn l�ngesen
+Och endast vinter h�r.
+
+Ja, ute ser jag vinter blott
+Och inne likas�;
+Och om till v�rldens slut jag g�tt,
+Jag s�ge den �nd�.
+
+Blef lunden gr�n; blef nejden varm,
+Blef dagen ljus och klar,
+L�g k�lden i min egen barm
+Dock lika �dslig kvar.
+
+O, du mitt �gas fr�jd och v�r,
+Jag dig ej �terser,
+O, du mitt hj�rtas sol, du g�r
+Ej opp ur grafven mer.
+
+Min sj�l var din, min k�nsla din,
+Ditt lif var lif f�r mig.
+Jag har blott saknan kvar som min,
+Det andra for med dig.
+
+Mitt b�sta �r att tyst vid h�lln
+F� minnas flydda dar,
+D� brasan brinner ned och kv�lln
+Ej flere sl�jder har.
+
+
+
+V�RVISA.
+
+De komma, de komma,
+De vingade skaror, som flytt,
+Till lunder, som blomma,
+Till sj�ar, som ljummas p� nytt.
+
+D�r stormarna ilat,
+H�rs s�ngen melodisk och ljuf,
+D�r drifvan har hvilat,
+Bor gl�djen och sk�nheten nu.
+
+Blott k�rleken f�ster
+En flykting fr�n skyarnas rand,
+Och himmelens g�ster
+Bes�ka blott leende land.
+
+Mitt hj�rta skall blomma,
+Min k�nsla skall ljummas p� nytt;
+Kanh�nda de komma,
+De vingade �nglar, som flytt.
+
+
+
+
+IDYLL OCH EPIGRAM.
+
+
+
+DE F�NGNA.
+
+P� den r�da �lfvens botten
+Fiskade en gosse p�rlor,
+Fann en p�rla, bl� som himlen,
+Och som himlens stj�rna rundad.
+Men en flicka l�g i p�rlan,
+Och hon bad en b�n och sade:
+"Offra upp din p�rla, gosse,
+Bryt mitt f�ngsel, l�t mig fara,
+Och en tacksam blick i st�llet
+Vill jag f�r min frihet sk�nka."
+
+"Nej, vid Gud, min goda flicka,
+P�rlan �r f�r mycket dyrbar;
+B�r blott stilla du din boja,
+M�ngen bar en vida v�rre."
+Flickan br�ckte sakta skalet;
+Morgonrodnan lik i f�gring,
+Sk�t hon upp vid gossens sida;
+Gyllne lockar skylde pannan,
+Rosens hy p� kinden gl�dde.--
+Stum, i hennes sk�nhet f�ngen,
+Stod i trenne timmar gossen.
+N�r den tredje timman slagit,
+Bad han tyst en b�n och sade:
+"Offra upp din sk�nhet, flicka,
+Bryt mitt f�ngsel, l�t mig fara,
+Och en tacksam t�r i st�llet
+Vill jag f�r min frihet sk�nka."
+
+"Nej, vid Gud, du goda gosse,
+P�rlan �r f�r mycket dyrbar.
+B�r blott stilla du din boja,
+M�ngen bar en vida v�rre."
+
+
+
+DEN TIDIGA SORGEN.
+
+Rosen br�t du f�r din glada syster,
+Vallmon h�ll du sj�lf.
+Rosen, flicka, tyder lif och k�rlek,
+Vallmon k�ld och d�d.
+Anar du ej hj�rtats fr�jder,--eller,
+Bleka �ngel, s�g,
+�ger du vid femton �r ett �de
+Att beteckna ren?
+
+
+
+FLICKANS �RSTIDER.
+
+Flickan gick en vintermorgon
+I den rimbestr�dda lunden,
+S�g en vissnad ros och talte:
+"S�rj ej, s�rj ej, arma blomma,
+Att din sk�na tid f�rflutit!
+Du har lefvat, du har njutit,
+Du har �gt din v�r och gl�dje,
+Innan vinterns k�ld dig n�dde.
+V�rre �de har mitt hj�rta,
+Har p� en g�ng v�r och vinter:
+Gossens �ga �r dess v�rdag,
+Och min moders �r dess vinter."
+
+
+
+LIKHET.
+
+Hur m�nga v�gor bo p� fj�rden,
+Hur m�nga tankar i mitt hj�rta?
+De tyckas fly--och dr�ja kvar dock,
+De tyckas d�--och f�das �ter,
+S� skilda, och �nd� s� lika,
+S� m�nga, och �nd� desamma!--
+Ur samma sj�, af samma vindar
+De h�jas alla,
+Ur samma br�st de h�jas alla
+Af samma k�rlek.
+
+
+
+F�GELN.
+
+�ppet �r min flickas f�nster;
+Vore jag en ok�nd f�gel,
+In till henne strax jag fl�ge.
+Mig i bur hon skulle s�tta,
+Fylla glaset d�r med vatten,
+Fylla l�dan d�r med hampfr�.
+Men jag ville s�ga henne:
+"Flicka, bort med fr� och vatten!
+Vet, din lilla muntra f�gel
+Dricker endast �mma t�rar,
+Lefver blott af smek och kyssar."
+
+
+
+DEN F�RSTA KYSSEN.
+
+P� silfvermolnets kant satt aftonstj�rnan,
+Fr�n lundens skymning fr�gte henne t�rnan:
+"S�g, aftonstj�rna, hvad i himlen t�nkes,
+N�r f�rsta kyssen �t en �lskling sk�nkes?"
+Och himlens blyga dotter h�rdes svara:
+"P� jorden blickar ljusets �nglaskara
+Och ser sin egen s�llhet speglad �ter;
+Blott d�den v�nder �gat bort--och gr�ter."
+
+
+
+FLYG EJ UNNAN.
+
+Vill du veta, sk�lmska flicka,
+Hur om h�sten vakor f�ngas?
+Jag skall vara f�gelf�ngarn,
+Du skall l�tsa vara vaka.
+
+M�rk; hur f�gelf�ngarn talar:
+"Flyg ej unnan, sk�na vaka,
+Sitt p� klasen trygg och stilla,
+Snaran g�r dig ingen skada,
+
+Snaran vill din hals blott smeka."
+Ha, din skalk, du l�t dig f�nga;
+Kyss mig nu, s� skall du slippa!
+
+
+
+KYSSENS HOPP.
+
+D�r jag satt i dr�mmar vid en k�lla,
+H�rde jag en kyss, p� mina l�ppar
+Sakta tala till en annan detta:
+"Se, hon kommer, se, den blyga flickan
+Kommer redan; inom n�gra stunder
+Sitter jag p� hennes rosenl�ppar,
+Och hon b�r mig troget hela dagen,
+N�nns ej smaka p� ett enda smultron,
+Att ej blanda mig med smultronsaften,
+N�nns ej dricka ur den klara k�llan,
+Att ej krossa mig mot glasets br�ddar,
+N�nns ej hviska ens ett ord om k�rlek,
+Att ej fl�kta mig fr�n rosenl�ppen."
+
+
+
+K�RLEKEN.
+
+Bannande sin dotter, talte modren:
+"Flicka, jag f�r k�rleken dig varnat,
+Och jag finner, att jag varnat f�f�ngt"
+Dottren sade: "Var ej oblid, moder!
+St�ngde jag mig in, att undfly honom,
+Fl�g han med hvart solgrand in i rummet;
+Gick jag �ter ut och rymde unnan,
+H�rde jag hans suck i hvarje vindfl�kt;
+Sl�t jag b�de �gon till och �ron,
+Sprang han sk�lmsk uti mitt eget hj�rta."
+
+
+
+SKILLNADEN.
+
+Hur jag satt, med pannan s�nkt mot armen,
+S�g en munter sparf fr�n f�nsterkarmen,
+Pickade p� rutan l�tt och sad':
+"Gosse, hvarf�r s�rja d�r, var glad!
+Med ett fr�, som v�ren r�jt p� vallen,
+Med en droppe regn, ur drifvan fallen,
+Och en ton af k�rlek fr�n min brud
+�r jag rik och n�jd och s�ll som Gud!"
+"Arma sparf, men har jag vingar, svara,
+Att som du fr�n jord till himmel fara?
+Har som du jag f�r min k�rlek ljud,
+Och, af allt det v�rsta,--har jag brud?"
+
+
+
+DR�MMEN.
+
+Tr�ttad lade jag mig ned p� b�dden,
+Att i s�mnen gl�mma sorg och saknad;
+Men en dr�m sig sm�g till hufvudg�rden,
+Hviskande uti mitt �ra detta:
+"Vakna, hon �r h�r, den sk�na flickan;
+Blicka opp, att hennes kyss emotta!"
+
+Och jag sl�r med gl�dje opp mitt �ga;
+Hvar �r dr�mmen? Som en r�k f�rsvunnen.
+Hvar �r flickan? Bortom land och sj�ar.
+Hvar �r kyssen? Ack, blott i min l�ngtan!
+
+
+
+DEN F�RSM�DDA.
+
+Ax vid ax p� �kern vagga,
+Korn vid korn i axen g�mmas;
+S� hvart flyktigt ord, du f�llde,
+V�xer i mitt trogna hj�rta.
+Grymma, otacksamma gosse,
+Odlarn g�r att b�rga tegen,
+Men du s�r blott, du, och sk�rden
+L�mnar du �t himlens f�glar,
+L�mnar du �t sn� och vindar.
+
+
+
+BLOMSTERHANDLAREN.
+
+Fyra�rig satt vid stranden
+Med sin �ldsta syster gossen,
+Skar af flarn ett skepp med segel,
+Lastade med blommor skeppet,
+V�rfde myror till bes�ttning
+Och till myrkaptenen sade:
+"Segla nu, du k�cka sj�man,
+Segla nu och kom tillbaka!
+S�lj min last p� andra stranden
+�n f�r guld och �n f�r p�rlor,
+�n f�r andra granna lekverk!"
+
+Systern str�k hans ljusa lockar,
+Drog en suck och talte detta:
+"Fyra�rig nu, du s�ljer
+Strandens menl�st t�cka blommor.
+En g�ng tjugufyra�rig,
+T�r du s�lja trogna hj�rtan
+�n f�r guld och �n f�r p�rlor,
+�n f�r andra granna lekverk."
+
+
+
+SORG OCH GL�DJE.
+
+Sorg och gl�dje b�da
+Bodde i mitt hj�rta,
+Sorg i ena kammarn,
+Gl�dje i den andra.
+Of�rsonligt skilda,
+R�dde �n den ena,
+
+�n den andra ensam.
+Sen den enda kom dit,
+L�r hon �ppnat d�rren
+Och f�renat b�da,
+Ty min sorg �r s�llhet
+Och min gl�dje vemod.
+
+
+
+FJ�RILPOSTEN.
+
+I det �ppna lusthusf�nstret
+Satt en sommarmorgon flickan;
+Men fr�n blommorna i nejden
+Kom en guldbevingad fj�ril
+Och p� flickans lock sig satte.
+Genast sl�t hon f�nstret, fasttog
+Och f�rs�kte t�mja fj�riln:
+"Flyg ej bort, du sk�na f�nge,
+Gl�ds �t kyssen; njut af smeket
+Och blif stilla kvar p� handen!"
+F�f�ngt! Hvarje g�ng han sl�ptes
+Fl�g han fladdrande p� rutan.
+�ndtligt, r�rd af fj�rilns oro,
+�ppnade den sk�na f�nstret:
+"Flyg d�, otacksamma, flyg
+Med ett bud till dina likar:
+Bjud dem ej s� g�rna komma,
+D� de aldrig dr�ja g�rna."
+
+
+
+GRUMLA ICKE FLICKANS SJ�L!
+
+Flickan satt vid b�ckens strand,
+Tv�dde sina f�tter d�r;
+Sj�ng en f�gel ofvanf�r:
+"Flicka, grumla b�cken ej,
+Himlen syns ej mer i den!"
+Flickan slog sitt �ga opp,
+Talade med t�rad blick:
+"S�rj ej �fver b�cken, du,
+B�cken klarnar snart igen.
+N�r du s�g mig st� en g�ng
+Vid en ynglings sida h�r,
+Du till honom tala bort:
+Grumla icke flickans sj�l,
+Aldrig skall den klarna sen,
+Aldrig spegla himlen mer!"
+
+
+
+SOMMARNATTEN.
+
+P� den lugna skogssj�ns vatten
+Satt jag hela sommarnatten
+Och f�r b�ljans tropp ur b�ten
+Sl�ngde tankl�s ut f�rs�ten.
+Men en talltrast sj�ng p� stranden,
+Att han kunnat mista anden,
+Tills jag halft f�rt�rnad sade:
+"B�ttre, om din n�bb du lade
+Under vingen och till dagen
+Sparde tonerna och slagen."
+Men den dj�rfve h�rdes svara:
+"Gosse, l�t ditt metsp� vara.
+S�g du opp kring land och vatten,
+Kanske sj�ng du sj�lf om natten."
+Och jag lyfte opp mitt �ga,
+Ljus var jorden, ljust det h�ga,
+Och fr�n himlen, stranden, v�gen
+Kom min flicka mig i h�gen,
+Och som f�geln sp�tt i lunden,
+Sj�ng jag denna s�ng p� stunden.
+
+
+
+FRIDEN.
+
+Ofta s�ger mig min moder:
+"Barn, du �ger tv� klenoder,
+G�m dem f�r den onda tiden,
+V�rda oskulden och friden!"
+Moder, friden �r f�rsvunnen;
+Skall den blifva �terfunnen,
+Bjud ej, att jag honom gl�mmer,
+Som den tagit, som den g�mmer;
+Blott med honom, som hans maka,
+Kan jag f� min frid tillbaka.
+
+
+
+DEN F�R�NDRADE.
+
+Fordom fick jag bannor hela dagen;
+�n satt spensen v�rdsl�st, �n satt kragen,
+�n var h�ret f�stadt opp mot regeln,
+Aldrig h�lls jag l�nge nog vid spegeln.
+Nu har allt f�rbytt sig! "S�g, hur �r dig,
+Flicka, d� du aldrig vill bli f�rdig?
+Hur du st�dar dig! Det �r f�rskr�ckligt!
+Har du �n ej speglat dig tillr�ckligt?"
+�r mitt arma sinne d� f�rtrolladt?
+Hvem kan v�l en s�dan v�xling v�llat?
+"Ingen", svarar tyst mitt hj�rta, "ingen,
+Om ej ynglingen, kanske, och ringen."
+
+
+
+DEN L�NGA DAGEN.
+
+F�rr, n�r min v�n var h�r,
+Var mig en v�rdag kort;
+Nu, d� han borta �r,
+�r mig en h�stdag l�ng.
+"Ack, hvad den dagen flyr!"
+
+S�ga de andra nu.
+Jag: "Hvad den l�ngsamma �r!
+O, att den ville fly!
+Kommer ej kv�llen snart,
+Kommer ej nattens ro?"
+
+
+
+BEHAGEN.
+
+Jag blickar p� t�rnornas skara,
+Jag spanar och spanar best�ndigt;
+Den sk�naste ville jag v�lja
+Och sviktar dock st�ndigt i valet.
+Den ena har klarare �gon,
+Den andra har friskare kinder,
+
+Den tredje har fullare l�ppar,
+Den fj�rde har varmare hj�rta.--
+S� finns ej en enda, som saknar
+Ett n�got, som f�ngslar mitt sinne.
+Jag kan ej en enda f�rskjuta;
+O, finge jag kyssa dem alla!
+
+
+
+AMOR.
+
+Ej han s�rade mitt hj�rta,
+Ej, som d�da b�cker l�ra,
+Sm�g han fram med pil och b�ge.
+All hans list var blott hans oskuld,
+Sk�nhet var hans enda vapen.
+"S�ta gosse, vill du komma,
+�r mitt hj�rta varmt och �ppet."
+Och han lydde strax,--och sedan
+Lika m�n, som han att dr�ja,
+�r jag sj�lf att �ga honom.
+
+
+
+DEN L�TTB�JDE.
+
+D�r jag band p� �kern gyllne k�rfvar,
+Stod den unge Adolf vid min sida,
+Sk�ran h�ll han i sin hand, p� renen
+L�g, emot en stubbe st�dd, hans b�ssa.
+Men i tr�sket, nedanf�r bel�get,
+Skrek i vassen n�ra stranden artan.
+
+Stram till b�ssan sprang den k�cke gossen;
+Men jag fattade hans arm och sade:
+"L�t den stackars artan vara, Adolf,
+L�t f�r min skull den f� vara ost�rd!"
+Genast st�llde han sin b�ssa unnan
+Och tog gladt som nyss till sk�ran �ter.
+
+Men jag t�nker ofta i mitt sinne:
+"Underlig �r dock den vackra Adolf;
+F�r ett v�nligt ord fr�n mina l�ppar
+L�mnar han, hvad mest hans hj�rta fr�jdat;
+F�r en hj�rtlig blick af mina �gon
+G�r han g�rna, hvad h�n skytt tillf�rne;
+F�r en v�nlig kyss, ett hj�rtligt famntag
+Tror jag att han kunde g� i elden."
+
+
+
+DEN ENA STUNDEN.
+
+Allena var jag,
+Han kom allena;
+F�rbi min bana
+Hans bana ledde,
+Pan dr�jde icke,
+Men t�nkte dr�ja,
+Han talte icke,
+Men �gat talte.--
+Du obekante,
+Du v�lbekante!
+En dag f�rsvinner,
+Ett �r f�rflyter,
+Det ena minnet
+Det andra jagar;
+Den korta stunden
+Blef hos mig evigt,
+Den bittra stunden,
+Den ljufva stunden.
+
+
+
+T�RNET.
+
+T�rne, du min syskonplanta,
+Svept i vinterns is, f�rsm�s du,
+H�ljd af taggar, hatas du.
+Men jag t�nker: "Kommer v�ren,
+Sl�r du ut i blad och rosor,
+Och en v�xt finns ej p� jorden,
+Ljuf och �lskad s�som du.
+
+O, hur m�ngen t�rnest�ngel
+St�r ej naken i naturen,
+Som beh�fde k�rlek blott,
+Blott en solblick af ett hj�rta,
+F�r att kl�da sig i rosor
+Och hvart v�sens gl�dje bli."
+
+
+
+TRE OCH TRE.
+
+Fr�n det h�ga tornet s�go
+Trenne flickor ut mot hafvet;
+Trenne segel syntes nalkas,
+Och den �ldsta systern talar:
+"Systrar, sen v�r faders fartyg
+Kommande fr�n fj�rran l�nder!
+Trenne systrar h�r vi �ro,
+Tre kaptener styra skeppen;
+Den, som f�rst i hamnen hinner,
+Han skall f� min krans af rosor,
+Om han �r med den bel�ten."
+Och den andra systern talar:
+"Den, som styr d�rn�st i hamnen,
+Vill min blombukett jag sk�nka,
+Om han �r med den bel�ten."
+Och den tredje systern talar:
+"Den, som kommer sist i hamnen,
+Han skall f� mitt glada famntag,
+Om han �r den vackre August."
+
+
+
+MORDEN.
+
+L�fven de falla,
+Sj�arna frysa.--
+Flyttande svanor,
+Seglen, o seglen
+Sorgsna till s�dern,
+S�ken dess n�dspis,
+L�ngtande �ter,
+Pl�jen dess sj�ar,
+Saknande v�ra!
+
+D� skall ett �ga
+Se er fr�n palmens
+Skugga och tala:
+"Tynande svanor,
+Hvilken f�rtrollning
+Hvilar p� norden?
+Den, som fr�n s�dern
+L�ngtar, hans l�ngtan
+S�ker en himmel."
+
+
+
+DEN S�LLSYNTA F�GELN.
+
+N�r om kv�llen han i stugan inkom,
+Bannade sin son den gamla modren:
+"Son, du g�r hvar dag till dina snaror,
+Och hvar dag du kommer tomh�ndt �ter:
+V�rdsl�s �r du eller of�rst�ndig,
+Efter andra f� och du blir utan."
+
+Henne svarade den yra gossen:
+"Hvad, om �n ej lyckan �r densamma,
+D� vi ej f�r samma f�glar gillra.
+Bortom mon d�r, vid det lilla torpet,
+Vistas, gamla mor, en s�llsynt f�gel;
+Under h�sten har p� den jag lurat,
+
+Under vintern har jag nu den f�ngat,
+Men till v�ren vill jag f�ra hem den.
+Underlig �r f�geln d�r; den �ger
+Icke vingar, men en famn i st�llet,
+Icke dun, men silkeslena lockar,
+Icke n�bb, men tvenne runda l�ppar."
+
+
+
+VILL DU BYTA �DE?
+
+Vuxen upp p� stranden
+Af en b�ck, som svallar,
+Sk�ljd af hvarje hvirfvel,
+Hvilket lif af oro
+Lefver du, o blomma!
+
+Blomman h�rdes svara:
+"Om mig str�mmen skonar,
+Om mig str�mmen h�rjar,
+�r dock all min oro
+Blott en flyktig sommars.
+Vill du byta �de,
+Flicka, sk�ljd af str�mmen
+I en ynglings hj�rta?"
+
+
+
+HENNES BUDSKAP.
+
+Kom, du sorgsna nordan!
+Hvarje g�ng, du kommer,
+B�r du bud fr�n henne.
+Kommer du i fl�kten,
+B�r du hennes suckar;
+Kommer du i ilen,
+B�r du hennes klagan;
+Kommer du i stormen,
+B�r du hennes verop:
+"Ve mig, edsf�rg�tna,
+Ve mig, ensam blefna!
+Ur den gamles armar,
+Fr�n hans kalla kyssar,
+O, hvem f�r mig �ter
+Till min varma yngling,
+Till min f�rsta k�rlek!"
+
+
+
+SIPPAN.
+
+Sippa, v�rens f�rsta blomma,
+Om jag br�t dig, om jag gaf dig
+�t den �lskade, den kalla!
+Br�t jag dig, jag skulle ge dig,
+Gaf jag dig, jag skulle s�ga:
+"N�ra drifvans kant, o flicka,
+V�xte v�rens f�rsta blomma,
+Som vid isen af ditt hj�rta
+Blommar opp min trogna k�rlek,
+B�fvande f�r vinterkylan,
+Men ej kv�fd af den, ej sk�rdad."
+
+
+
+M�TET.
+
+Flickan satt en sommarafton,
+Speglande sig sj�lf i k�llan:
+"Gode Gud, hvad jag �r vacker!
+Men hvad b�tar mig min f�ring,
+D� den yngling, som jag �lskar,
+Icke ser mig, icke h�r mig?
+Ros, som blommar vid min sida,
+Tag du mina l�ppars rodnad!
+Purpurst�nkta moln i luften,
+Tag du mina kinders purpur!
+Bleka stj�rna ofvan molnet,
+Tag du mina �gons klarhet!
+Sist, o graf, tag hvad som l�mnas!"
+
+Detta har den sk�lmska gossen
+Lyssnat till i n�rmsta buske,
+Och han springer fram till henne,
+Just den s�kte, just den funne.
+Men han kysste hennes l�ppar:
+"Nu tog rosen l�ppens rodnad!"
+Och han sm�g sin kind till hennes:
+"Nu tog molnet kindens purpur!"
+Och han s�g i hennes �ga:
+"Nu tog stj�rnan �gats klarhet!"
+Och han slog sin famn kring henne:
+"Nu tog grafven, hvad som l�mnats;
+Ty, o flicka, det �r grafven,
+Hvarur ingen mera slipper."
+
+
+
+L�JET.
+
+L�jet var utan hem,
+Irrade modf�lldt kring,
+Kom till den h�ges mund:
+"F�r jag min boning h�r?"
+"Stoltheten bor h�r ren!"
+
+L�jet var utan hem,
+Irrade modf�lldt kring,
+Kom till den l�rdes mund:
+"F�r jag min boning h�r?"
+"Allvaret bor h�r ren!"
+
+L�jet var utan hem,
+Irrade modf�lldt kring,
+Kom till min flickas mund:
+"F�r jag min boning h�r?"
+"K�rleken bor h�r ren,
+Kyssen �r kommen nyss,
+Dig har man saknat blott."
+
+
+
+T�RARNA.
+
+Ren �fver skogens toppar solen stigit
+Och spridt sin gl�d i dalens dagg, d�r flickan
+Med gl�djet�rad blick sin �lskling mottog.
+Han s�g i hennes �ga, log och talte:
+"Du gr�t i aftse, n�r jag gick; jag kommer
+Och ser dig gr�ta �ter, goda flicka,
+N�mn mig en skillnad mellan dessa t�rar!"
+"En lika skillnad", sade sakta flickan,
+"Som mellan kv�llens dagg och morgondaggen,
+Den ena lyser solen opp och skingrar,
+Den andra kvarblir mulen hela natten."
+
+
+
+EROS' F�RVANDLING.
+
+"Eros, stygga gosse", sade Pallas,
+"F�r din lust att alla hj�rtan s�ra
+Borde du f�rvandlas till ett rofdjur,
+Till en gam med kr�kta klor och vingar,
+Att f�rg�fves jaga f�gelskaran."
+Eros log och sade blott: "F�rs�k det!
+Sen till gam du Amor har f�rvandlat,
+Vilja alla f�glar s�nderrifvas."
+
+
+
+
+TREDJE DELEN.
+
+
+
+LYCKAN.
+
+Lycka, leende gudinna,
+F�dd att g�ra stunden ljuf,
+Ej som jordens h�rskarinna
+Af min lyra h�lsas du.
+Utan makt och utan krona,
+Utan segrar, utan brott
+Vill du endast mildt f�rsona
+M�nskan h�r med grusets lott.
+
+Hell dig! Intet hj�rta bl�der
+Under v�rden af din hand.
+Br�der leder du till br�der
+�fver �knar, fj�llar, land,
+Fl�ktar vind i l�ngtans segel,
+L�nar varma hj�rtans tro
+Och, fast skugglikt, i din spegel
+Visar h�gre v�rldars ro.
+
+Hvarf�r skall du trol�s kallas,
+Om n�'n g�ng du svek ocks�?
+Kunde blott du vara allas,
+S�kert gl�mdes ingen d�.
+Nu, hur ville du f�rena
+Allt, som brustit i sitt fall?
+�fvergifvas skall den ena,
+Om den andra gynnas skall.
+
+Ljusets lott och fridens g�fva,
+Gl�djen, hoppet, k�rleken,
+Allt, hvad lifvet b�st kan lofva,
+�gde jag och �ger �n;
+Dig blott har jag sett f�rsvinna,
+Hvarje g�ng jag s�kt dig n�;
+Milda, svaga stoftgudinna,
+Le en g�ng mot mig ocks�!
+
+
+
+HJ�RTATS MORGON.
+
+M�rker r�dde i mitt sinne,
+Kallt mitt arma hj�rta k�ndes,
+Innan k�rleken d�r inne
+Af en v�nlig �ngel t�ndes.
+
+Ser du solen efter natten
+Str�lande p� f�stet t�ga,
+Dimmor skingras, land och vatten
+I ett helgonskimmer l�ga,
+
+Ser du bilden af mitt hj�rta;
+S� dess f�rsta morgon grydde,
+S� med fruktan, tomhet, sm�rta
+Skuggan fr�n dess v�rldar flydde.
+
+Sol, som lifvets natt f�rjagar,
+K�rlek, om ett br�st du gl�mmer,
+Hvartill dessa mulna dagar,
+Som man utan dig f�rdr�mmer,
+
+Dessa dagar evigt like,
+Dessa hoppl�st l�nga stunder,
+Detta lif i d�dens rike
+Utan ljus och utan under!
+
+
+
+DEN TVIFLANDE.
+
+O, hade jag ett �gonpar
+L�ngt skarpare, �n falken har,
+En blick, som s�g, ej st�ngd, ej skymd,
+Igenom h�jd och djup och rymd,
+
+Ej p�rlan, st�rst i hafvets skatt,
+Juvelen, g�md i jordens natt,
+Ej guldets sp�r i klyftans vr�
+Mitt �ga skulle s�ka d�;
+
+Min blick p� hennes hj�rta l�g,
+Den falska flickan genoms�g,
+Den falska, som mig g�ckar nu,
+�n stel och h�rd, �n vek och ljuf.
+
+�r k�ld kanske i hennes barm,
+D� hennes blick �r blid och varm?
+�r k�rlek g�md i djupet d�r,
+D� hennes blick mest kulen �r?
+
+F�r b�nens suck g�r himlen opp,
+F�r sorgen sj�lf har jorden hopp;
+F�r mig det blef min k�rleks lott
+Att tvifla och att tr�na blott.
+
+
+
+BRUDEN.
+
+Kom, gode fr�mling, s�tt dig ned
+Och hylla vid mitt tj�ll,
+St�r ej den tysta nejdens fred
+I denna lugna kv�ll!
+F�r sorgen ljuf dess stillhet �r,
+Ett brustet hj�rta vakar h�r.
+
+Se, d�r vid fj�rdens nakna strand
+En flicka sk�dar du;
+Med pannan lutad mot sin hand
+Hon sitter ensam nu;
+Hon blickar stum mot land och sj�,
+Och hvit �r hennes kind som sn�.
+
+O, m�ngen dag, o, m�ngen natt
+Hon synts, d�r nu hon �r.
+I g�r vid samma v�g hon satt,
+I morgon finns hon d�r.
+Hon gr�t n�'n g�ng en t�r f�rut,
+Men l�ngesen hon gr�tit ut.
+
+N�r kv�llen kommer mild och klar,
+N�r fl�kten gjort sitt t�g
+Och fj�rden, lik en spegel, har
+En himmel i sin v�g,
+D� s�nker hon mot djupet ner
+Sin stela blick och ser och ser.
+
+Ibland, d� vinden �ter v�cks
+Och b�ljans yta r�rs
+Och glansen rubbas, spegeln br�cks
+Och djupets himmel st�rs,
+Hon lyfter tyst sitt �ga opp
+Och ser mot skyn, fast utan hopp.
+
+Hon satt en g�ng p� samma strand
+Och s�g mot samma fj�rd.
+Hon s�g sin �lskling l�mna land
+Och styra hit sin f�rd.
+Vid klippan d�r blef sj�n hans graf,
+Ej ens hans lik den �tergaf.
+
+Och d�rf�r hennes hemska ro,
+O fr�mling, ej f�rstr�!
+L�t hennes sorgsna blick f� bo
+I djupet af sin sj�.
+Det �r det enda, hon har kvar
+Af all den gl�dje, fordom var!
+
+
+
+S�NDASSK�RDEN.
+
+H�gt str�lar morgonsolen ren,
+Naturen kl�ds i ljusets sken,
+Af f�gels�nger ljuder skyn,
+Och ingen r�rs dock �n i byn.
+
+Hur kan v�l odlarn hvila �n?
+�r icke dagen ljus igen
+Och �kern gul och tegen full?
+Hvad g�r, att han f�rsm�r dess gull?
+
+Dock se, han �ppnar ren sitt tj�ll.
+Hur lugn �r ej hans blick, hur s�ll!
+Hvar jordisk omsorg, tung och kvaf,
+Han, som en kl�dnad kastat af.
+
+Och obev�pnad �r hans arm
+Och fri hans skuldra, l�tt hans barm,
+Och ingen lie r�ras f�r,
+Fast sk�rdens h�gtid f�rest�r.
+
+Men festens timma sl�r till slut;
+D� kallas barn och maka ut,
+Och med de sina, from och r�rd,
+Han vandrar nu till dagens sk�rd.
+
+Och glad han blickar opp och ser,
+Hur skaror samlas mer och mer,
+Hur k�nd och ok�nd styr sitt steg
+Till samma m�l, till samma teg,
+
+Dit, d�r de ljusa murar st�
+Med fridens helga kors upp�,
+Dit, d�r den gyllne tegen �r,
+Som evighetens sk�rdar b�r.
+
+
+
+DEN GAMLE.
+
+En konung syns den gamle mig
+Vid slutet af sin lefnads stig,
+Vid m�let f�r sin l�nga f�rd,
+S� segerrik, s� afundsv�rd.
+
+Hvar storm af tiden ren sig lagt,
+Hvar granne v�rdar glad hans makt,
+Och villan dj�rf, passionen yr
+L�ngt fr�n hans tysta rike flyr.
+
+Hans folk en fridsam skara �r
+Af milda, slumrande beg�r,
+Af minnen, som f�rblifvit kvar
+Fr�n forna, ljuft f�rflutna dar.
+
+Hans spira �r hans vandringsstaf.
+Hans borg, hans fasta borg en graf,
+Hans kungaglans af lugn best�r,
+Och krona �r hans silfverh�r.
+
+
+
+BLOMMAN.
+
+N�r sig v�ren �ter f�der,
+Klar och ljuf,
+Dagen ler och solen gl�der,--
+Vaknar du,
+F�ster vid din veka st�ngel
+Blad och knopp,
+Och fr�n gruset som en �ngel
+Lyftes opp.
+
+Med din doft kring rymden ilar
+Fl�kten glad,
+Fj�rilns gyllne vinge hvilar
+P� ditt blad.
+Ingen oren v�gar kinden
+Kyssar ge,
+Daggen, ljuset, fj�riln, vinden.
+De, blott de.
+
+N�r, likt plantan i sin sommar,
+Sk�n och blid,
+Allt det ljufva f�ds och blommar
+Utan strid,
+Hvarf�r g�r h�r sorg och fara
+Hand i hand,
+Hvarf�r f�r ej jorden vara
+Fridens land?
+
+
+
+H�STS�NG.
+
+L�fven gulna,
+Tr�den kl�das af,
+Och novemberdagar mulna
+�fver blomstrens graf;
+Drifvan deras kronor grusat,
+Blott i hj�rtan, som de tjusat,
+Medan sommarns sol dem v�rmde �n,
+Lefva de som minnen opp igen.
+
+Rosen blommar
+N�gra korta dar;
+Dr�jer mer �n rosens sommar
+M�nsko-blommans kvar?
+Sk�n hon skjuter opp och pr�lar,
+Kinden gl�der, �gat str�lar,
+Men en fl�kt vid hennes st�ngel r�r,
+Och hon bleknar, lutar, vissnar, d�r.
+
+Du, som v�ckte
+Mig ur jordens grus,
+L�t mig bland ditt blomstersl�kte
+Spira ren och ljus,
+Att, d� sommarns sol mig gl�mmer,
+N�gon �ngel v�nligt g�mmer
+Bland de minnen, han fr�n jorden b�r,
+Minnet af min tysta blomning h�r!
+
+
+
+DEN HEMKOMMANDE.
+
+Ensliga sken,
+Flamma, som stj�rnornas ren,
+Ljus fr�n min f�derneh�rd,
+Tindrar i natten du �n?
+Glada, f�rtroliga v�rld,
+V�ntar du vandrarn igen?
+
+Dagen �r all,
+M�rk �r min bana och kall,
+Dyster i skogarna h�r
+Vintern, den isiga, r�r;
+Ljus, d�r du tindrar, o d�r
+Finner jag k�rlek och v�r.
+
+Skynda din g�ng,
+Lycklige! Kanske en g�ng
+Kommer du �ter och ser
+Stum mot ditt f�dernetj�ll;
+Ljus �r din hydda ej mer,
+Kulen och �dslig din kv�ll.
+
+
+
+MITT LIF.
+
+Strid p� br�dden af en graf,
+Segling p� ett vredgadt haf,
+Str�fvan p� en stigl�s stig,
+O mitt lif, jag n�mner dig.
+
+L�ngtan fyllde seglarns h�g,
+Hafvet f�r hans �ga l�g:
+"O, d�r bortom purpurskyn
+Vill jag se en h�gre syn,
+
+Vill jag n� en b�ttre strand,
+Ljusets, fridens, gl�djens land."
+Seglet sv�llde, hoppet log,
+Mot det vida skeppet drog.
+
+Strid p� br�dden af en graf,
+Segling p� ett vredgadt haf,
+Str�fvan p� en stigl�s stig,
+O mitt lif, jag n�mner dig.
+
+Hvar �r hamnen, lugn och klar,
+Hj�rtats frid fr�n forna dar?
+Hvar �r hoppets guldkust g�md,
+Aldrig n�dd och aldrig gl�md?
+
+V�gen seglarns kosa st�r,
+Stormar hvina ofvanf�r;
+Ack, �nnu st�r purpurskyn
+Lika fj�rran f�r hans syn.
+
+
+
+TANKEN.
+
+Tanke, se, hur f�geln svingar
+Under molnet l�tt och fri;
+�fven du har dina vingar
+Och din rymd att flyga i.
+
+Klaga ej, att du vid gruset
+Som en f�nge binds �nnu;
+L�tt som f�geln, snabb som ljuset,
+Mer �n b�da fri �r du.
+
+�r det gladt p� jorden, hvila
+Bland dess fr�jder glad ocks�;
+�r det sorgligt, ila, ila
+Bort till h�gre v�rldar d�.
+
+
+
+DEN �FVERGIFNA.
+
+L�f och �rter och blommor sm�,
+Ljusa liljor med dagg upp�,
+Purpurros, som s� v�nligt ler,
+Jag vill v�lja till brudkrans er.
+Minnesblomma vid b�ljan klar,
+Inga t�rnen din st�ngel har.
+O, hur liknar dig icke den,
+Som gror upp i min barm igen,
+Som har taggar p� hvarje skott
+Och som s�rar mitt hj�rta blott.
+
+Sjungen, b�ckar, min br�llopss�ng!
+Ljufva k�llor och vattenspr�ng,
+Sjungen gladt om en framtids dar,
+Att jag gl�mmer den tid, som var,
+Gl�mmer lifvet med kval och lek,
+Gl�mmer den, som min trohet svek!
+Sjungen, b�ckar, min br�llopss�ng!
+Ljufva k�llor och vattenspr�ng,
+Sjungen �mt ur min egen sj�l
+�t den falske ett l�ngt farv�l!
+
+Jag vill v�lja till v�n en ann',
+Som ej sviker s� l�tt som han,
+Som ej kysser mig v�ren ut
+Och f�rsvinner, d� den �r slut.
+Kom, o d�d, och mitt hj�rta tag,
+L�t det hvila vid ditt i dag!
+Fast din brud �r af t�rar blind,
+Fast din flicka har mulen kind,
+Fast din ros icke mer �r r�d,
+Kom, o d�d, kom, o ljufva d�d!
+
+
+
+H�STKV�LLEN.
+
+Hur blekt �r allt, hur h�rjadt, vissnadt, d�dt!
+Hvar �r den blomning nu, som sommarn f�dt?
+I dalen domnar allt, i skogen tiges,
+Och till en graf den skumma jorden viges.
+
+Dock, �gat lyftes s�llt fr�n grafven opp,
+En h�gre v�rld har grytt f�r hj�rtats hopp,
+I jordens skymning klarna stj�rnelanden,
+Och of�rg�ngligt ler ett hem mot anden.
+
+S� dr�mmer jag i h�stens kv�ll och ser,
+Hur l�fvet faller stelt fr�n bj�rken ner,
+En naken strand i vikens djup sig speglar
+Och �fver m�nen silfvermolnet seglar.
+
+
+
+DEN V�NTADE.
+
+I sitt hush�ll �r min mor,
+Vid sin s�m min syster �r,
+Och min bror far ut p� jakt;
+Sj�lf med handen under kind
+Sitter jag och dr�mmer h�r.
+O, min �lskling, hvar �r du,
+Icke spord och icke k�nd,
+Saknad blott och v�ntad blott?
+
+
+
+F�F�NG �NSKAN.
+
+Otaliga v�gor vandra
+P� hafvets gl�nsande ban.
+O, vore jag bland de andra
+En b�lja isocean,
+S� likn�jd djupt i mitt sinne,
+S� sorgl�st kylig och klar,
+S� utan ett enda minne
+Fr�n flydda, s�llare dar!
+
+Dock, skulle en v�g jag vara,
+Densamme jag vore v�l d�.
+H�r g�r jag ju bland en skara
+Af svala v�gor ocks�.
+De sk�mta med fr�jd och sm�rta,
+P� lek de t�ras och le,
+Blott jag har mitt brinnande hj�rta;
+O, vore jag utan som de!
+
+
+
+MINNET.
+
+�ter ett bes�k i ensligheten
+Af f�rsvunna, dyra, s�rjda v�nner,
+Af gestalter fr�n min lyckas dagar,
+Sj�n vid hyddan, hyddan, skogen, bergen,
+Mina lekar, mina fr�jder, dr�mmar
+Och min f�rsta k�rleks blomstersuckar!
+
+O, jag t�nker p� naturens godhet
+Att i saknaden oss unna minnet,
+Som ett fordoms ljufva, svala lycka
+Lik en morgondagg p� hj�rtat h�ller
+�n, n�r solen br�nner middagstiden.
+
+
+
+M�LAREN.
+
+Du �nskat dig ett rum i mina s�nger,
+Du bedt mig, goda flicka, tusen g�nger,
+Med diktens f�rger n�gon ledig dag
+F�rs�ka teckna dina anletsdrag.
+
+V�lan! Min pensel skall jag mer ej spara;
+V�lj du en stund blott och f�rs�k att vara
+Till min, till skick, till lynne och gestalt,
+Som jag som konstn�r nu f�rordnar allt.
+
+Sk�n skall du vara: sk�nheten allena
+�r v�rd att sig med konstens sj�l f�rena;
+Men sk�n �r flickan, d� hon gl�ds och ler;--
+Blif d�rf�r glad, d� du mig komma ser!
+
+�m skall du vara: sk�nheten �r mycket,
+Men hj�rtat ensamt ger det goda tycket;--
+F�st d�rf�r st�ndigt, blott f�r tyckets skull,
+P� mig en blick, af eld och k�rlek full!
+
+Och godhet, godhet m�ste taflan r�ja,
+En lust att sk�nka, tr�sta och f�rn�ja;--
+Gl�m d�rf�r ej att hvarje ledig stund
+Till kyssar r�cka fram din purpurmund!
+
+�m, sk�n och god, hur skall din bild ej str�la!
+Dock litet partiskt b�r ock m�larn m�la,--
+Och d�rf�r s�g, hvar g�ng jag penseln f�r,
+Att du f�r evigt, evigt mig tillh�r!
+
+
+
+DE TV�.
+
+I palatsets salar glimma
+Tusen lampor, sollikt klara,
+Och i ljusets str�mmar simma
+Dofter, fina, underbara.
+
+Allt �r ordnadt. G�ster komma,
+Svindlande p� lyckans branter;
+H�star vissna, v�rar blomma
+Mellan guld och diamanter.
+
+Nu blir tyst, helt tyst f�r stunden,
+Som till andakt allt sig skickar.
+Festens hj�lte st�r i runden,
+Ren ett m�l f�r allas blickar.
+
+Han �r brudgum. Ordnar smycka,
+Stj�rnor tynga h�gtidsskruden.
+Med en himmel full af lycka
+V�ntar han den sk�na bruden.
+
+Och hon kommer. Af sin fader
+�mt ledsagad, ses hon skrida
+Mellan h�ga g�sters rader
+Till sin h�ge brudgums sida.
+
+�r hon lycklig, kan hon sakna
+N�gon s�llhet �n p� jorden?
+Kan v�l mer en �nskan vakna,
+Som ej ren �r uppfylld vorden?
+
+Ack, hon st�r d�r blek i glansen,
+Den hon tyckes varsna f�ga;
+Locken darrar under kransen,
+T�rar skymma hennes �ga.
+
+Vigselns fr�ga, f�rel�sen,
+H�rs blott l�ppens ja besvara;
+Med sin tanke, med sitt v�sen
+Tycks hon fj�rran, fj�rran vara.
+
+Utanf�r palatset svallar
+Mot en �dslig klippstrand hafvet;
+Fj�llet med sin krans af tallar
+�r i m�rker ren begrafvet.
+
+P� den skumomst�nkta h�llen
+Kan du dock en v�lnad r�ja.
+Ensam i den kulna kv�llen
+Ses en yngling �n d�r dr�ja.
+
+H�sten sina stormmoln skockar,
+Men han syns dock icke vika.
+Daggen stelnar i hans lockar,
+Men f�r honom �r det lika.
+
+Hafvets hvita br�nning str�mmar
+Mot hans skuldra �fver fj�llet.
+O, han g�tt med sina dr�mmar,
+Blott hans skugga �r p� st�llet.
+
+O, n�r hj�rta �r som hj�rta,
+Hvilken enhet mellan tvenne!
+Honom se i nattens sv�rta,
+I palatsets str�lglans henne.
+
+Nattens m�rker, dagens flamma,
+Allt det bittra, allt det glada,
+Blir det icke allt detsamma,
+O, n�r lifvets rot f�tt skada!
+
+
+
+I EN UNG FLICKAS MINNESBOK.
+
+Varm p� f�stet lyste v�rens sol,
+�fver f�lten dagg och fj�rlar bl�nkte,
+Och p� �ngen stod en ung viol.
+Vet du, hvad den t�cka blomman t�nkte?
+
+Jo, hon t�nkte: O, hur ljuft att h�r
+Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta!
+Du, som mig i ljus och f�rger kl�r,
+L�t min blomning aldrig, aldrig sluta!
+
+S� hon bad. Var det en f�f�ng b�n?
+Var det fr�jd, hon s�kte, eller sm�rta?
+Bad hon om att vara ung och sk�n
+Till sin kind blott eller till sitt hj�rta?
+
+Bed som blomman, blomma du j�mv�l!
+Lif och tjusning �lskar lifvets �ngel.
+Bed som hon, men f�r din blomstersj�l,
+Ty f�rg�nglig �r din blomsterst�ngel.
+
+
+
+(Vid teologie doktorspromotionen 1857).
+
+N�r ynglingen sin h�lsning bringar er,
+I sj�len eldad, kransad gladt om pannan,
+�t edra kinders f�rg han priset ger,
+Han hyllar blomningen; v�r hyllning �r en annan.
+Vi �lska lifvets v�rglans, �fven vi,
+Men den, som varar �n, sen v�rar g�tt f�rbi.
+
+Vi hunnit pr�fva �ren mer �n han;
+Ack, hvad de sk�nka, v�xlar om likt vinden.
+P� �ngen bleknar blomman, b�st hon brann;
+En annan lott �n hon har blomman ej p� kinden. .
+Hvem �lskar henne ej, den dag hon ler?
+Men det blir �n en dag, d� syns hon icke mer.
+
+En blomma finns, den vi v�r hyllning ge,
+En h�lso�rt f�r gl�djen som f�r sm�rtan.
+Den heter k�rlek. Blyg, ej skimrande,
+Den fostras t�lig, g�md i edra varma hj�rtan.
+F�rst d�r den hela kan, den blickar fram,
+I svaghet full af kraft och ljuf, fast allvarsam.
+
+F�r fr�jd och tr�st fr�n vaggan till v�r graf,
+Fr�n dar, som farit h�n, till dar, som komma,
+F�r alla t�rar, dem hon torkat af,
+V�r hyllning �gna vi �t denna g�mda blomma.
+Hon runnit upp ur evighetens fr�,
+O, l�ten henne h�r ej blekna, vissna, d�!
+
+
+
+
+LEGENDER.
+
+
+
+KYRKAN.
+
+H�rda skiften, bittra pr�fningstider
+Bragt fr�n eget hemman, gods och v�lst�nd
+Djupt i n�d och armod bonden Onni.
+�ren h�rjat sist, hvad �det skonat.
+Fem och sjutti vintrar t�ckt hans hufvud
+Med en sn�, som ingen sommar sm�lter.
+Ett blott �gde han af allt, hvad fordom
+Gjort hans gl�dje, ett blott, sin f�rtr�stan
+P� den Gud, som medg�ng s�ndt och motg�ng;
+Och han bodde nu, till d�rrn f�rvisad,
+G�md, f�rbisedd, p� en annans hemman,
+Af sin sockens mildhet underh�llen.
+
+Men midsommardagen grydde, folket
+Vaknade i stugan; �ldre, yngre
+Kl�dde sig i h�gtidsdr�kter, alla
+Ville skynda nu till Herrans tempel.
+Hos den gamle v�cktes samma l�ngtan,
+Och han gick till v�rden fram och talte:
+"L�t mig f�lja dig i dag till kyrkan,
+K�re broder! V�ren ut jag sutit,
+Full af kr�mpor, i mitt h�rn vid muren
+Och ej h�rt Guds ord p� halfva �ret."
+
+V�rden viste ut mot tr�sket. Tjocknad
+L�g en hvitgr� dimma �n d�r�fver,
+Och ej strand, ej v�g, ej holmar syntes.
+"Vill du sj�lf f�rs�ka hitta v�gen",
+Sade han, "med b�t far ingen annan;
+Men till fots �r f�rden l�ng kring viken,
+Och f�r dig finns nu ej h�st i g�rden."
+
+N�r den gamle h�rt det h�rda ordet,
+Gick han tyst till stranden, l�ste b�ten
+Och begynte ro i gr�a dimman.
+"Den, som leder fiskens str�t i hafvet,
+F�gelns str�t i luften, att de komma
+Dit Hans lag dem kallar, Han skall foga,
+Att ock jag i dag Hans kyrka finner."
+
+Stunder fl�to bort, blott sj� och t�cken
+S�g den gamle, fr�n sin kosa vilsnad,
+Och hans kraft begynte svika; tyngre
+K�ndes rodden ren och handen domnad.
+N�r i morgonlugnet �fver fj�rden
+F�rsta g�ngens ringning lj�d och klangen
+Hann hans �ra, var den dof och mattad,
+Och han fann sig l�ngt fr�n kyrkan, l�ngre,
+�n n�r f�rst han lade ut fr�n hemmet.
+Och det ringdes andra, tredje g�ngen,
+Och fr�n fj�rran �n blott kommo ljuden.
+Och mot h�jden hof den gamle �gat,
+S�g mot gr�a skyn som med en fr�ga,
+Utan kraft och r�d och hopp och bana.
+
+Men i samma stund i sakta skridning
+St�tte b�ten mot en h�ll, och dunkelt
+Ofvan h�llen skymtade ur t�cknet
+Fram en strand och bj�d den gamle hvila.
+Opp han steg p� stranden, s�g omkring sig,
+K�nde st�llet, k�nde �n i tr�sket,
+D�r som ung han landat tusen g�nger,
+Och han satte sig p� kala berget
+Tankfull ned, och m�rker r�dde, mulen
+Var hans sj�l, och mulen jord och himmel.
+
+Men det ringdes samman.--Var i h�gre
+Makters v�rd den gamle?--N�r han hoppl�s
+Nu mot f�stet h�jde �gat, syntes
+Klar en h�gbl� rand emellan molnen,
+Ljusets f�rebud. I kyrkan skulle
+S�ngen b�rjas; p� den �de holmen
+Drog ock nu den f�rsta vindfl�kt andan
+Mellan l�fven, och den f�rsta l�rkan
+Fl�g, af dagern v�ckt, mot skyn. F�rsvunnen
+Var naturens dvala snart. P� toner
+F�ljde toner nu, och nya st�mmor
+Vaknade i dal, i h�jd. Ett jubel
+Lj�d bland luftens dimmor, lj�d bland tr�den
+Kring den gamle, och han sj�lf, af s�ngens
+Gl�dje gripen, gl�mde n�d och sorger
+Och f�ll in med ord. Den sk�na psalmen,
+Sommarns psalm, "Den blomstertid nu kommer",
+Lj�d i stilla darrning fr�n hans l�ppar.
+
+Och den blomstertid var kommen. Sommarn,
+Som han sj�ng om, var af inga murar
+Utom honom st�ngd. Dess �rtes�ngar
+V�xte f�r hans fot, dess f�gels�nger
+H�rde han; och Kristus, som han n�mnde
+Sarons blomster, gr�na dalens lilja,
+Kom som blomster och som lilja, v�rmde,
+Som han bad, i hvarje fl�kt hans sinne.
+
+N�r han slutat psalmen, hade h�jden
+Klarnat redan, blott kring l�gre rymder
+L�g ett t�cken �n. D� steg ur �sterns
+Molnb�dd solen opp och g�t en str�lflod
+�fver landets, �fver vattnets dimma.
+Tystare blef rymden, luftens skaror
+S�kte hvila, hvarje v�sen tycktes.
+Vilja endast sk�da nu, ej sjunga;
+Och den gamle f�ljde med sitt �ga,
+Stum af andakt, ljusets v�g.--Hvad dunkelt
+Syntes nyss, var n�sta stund f�rklaradt.
+Udde efter udde d�k ur dimman,
+� vid � stod fram; en v�rld af f�gring
+V�xte sakta opp ur skuggans tomhet,
+Tog begr�nsning, f�rger, glans.
+
+                                F�rliden
+L�ngesen var morgonstunden redan,
+N�r, med klarnad blick, med molnfri panna,
+R�rd och tacksam, fr�n sin plats den gamle
+Reste sig och gick till jullen �ter.
+
+Men han s�g till afsked �n tillbaka
+Upp mot stranden. "Nu, Guds frid med eder",
+S� han h�rdes s�ga, "f�glar alla,
+Unga br�der, systrar, Guds f�rsamling,
+Som med mig i dag i samma kyrka
+Honom prisat och Hans �ra sjungit.
+Och haf tack, du tolk af himlens l�ror,
+Klara sol, som nu f�r oss predikat,
+B�jt v�rt hj�rta att Hans godhet k�nna
+Och lagt ut Hans verk f�r v�ra �gon."
+
+
+
+DOPET.
+
+I en grotta vid Arabiens �ken
+Bodde eremiten Eukaristos.
+Mild mot alla, vis och m�ngerfaren,
+S�ktes han af nejdens folk ej s�llan,
+N�r bekymmer tryckte n�gons sinne.
+En g�ng kom en kvinna till hans boning,
+B�rande ett nyss f�dt barn p� armen;
+
+Blek var hon, och blekare var barnet.
+"Fader", sade hon, "hvar skall jag finna
+Tr�st? Se, detta barn har d�tt, och dopets
+Helga vatten har ej r�rt dess hufvud.
+Ve, f�rtappadt �r det, skall v�l aldrig
+�ga arfvedel i Kristi rike."
+
+Straffande tog eremiten ordet:
+"Hvarf�r, kvinna, har du l�tit barnet
+D� f�rutan dop, om ock blott n�ddop?"
+
+Men den arma modren brast i j�mmer:
+"Fader", sade hon, "i �knen f�dde
+Jag mitt barn, d�r fanns ej vatten; solen
+Br�nde ofvan mig och sanden under;
+T�rar blott och suckar d�r jag �gde."
+
+D� blef gubben r�rd och f�ll i tankar,
+Eftersinnade en stund och h�jde
+Handen �fver gr�a �gonbrynen.
+Slutligt var hans mening fast och mogen,
+Och han talte, full af frid och saktmod:
+"Vattnet g�r det visserligen icke,
+Utan anden, som �r med i vattnet.
+Kvinna, tr�sta dig, ditt barn �r fr�lsadt!
+Herrans ande har i br�nda �knen
+D�pt det med din suck och dina t�rar."
+
+
+
+B�NEN.
+
+En g�ng, n�r i fromma, glada samtal
+Vid sitt middagsbord den gamle Luther
+Satt som vanligt bland f�rtrogna v�nner,
+Talte en af dessa s� med klagan:
+"Sv�r och ond att lefva i �r v�rlden,
+Full af vansklig id och jordisk omsorg;
+Intet under d�rf�r, att s� m�ngen
+S�kt i klostrens lugn en saknad stillhet.
+�fven mig de pl�ga, dessa oljud
+Af en outtr�ttlig v�rldslig str�fvan.
+I mitt grannskap bultas, smids och hamras
+Oupph�rligt hela dagen genom,
+Och hur tidigt �n jag vaknar, st�ra
+D�n och hammarslag min morgonandakt."
+
+Luther log och sade: "Hvarf�r st�ras?
+T�nk l�ngt hellre: 'Jag har sofvit l�nge;
+H�r min fromma granne, hur han redan
+Hunnit stiga upp och b�rja b�nen';
+Ty en b�n, min v�n, �r flit och arbet.
+Sannerligen, n�r den svarte smeden
+Vaknar upp och t�nker: 'Gud har gett mig
+�ter dag och krafter att arbeta',
+Och med hurtigt mod begynner smidet,
+�r hans tr�tta fl�mtning f�r v�r Herre
+Icke mindre k�r �n dina suckar,
+Och p� himlens portar sl�r hans sl�gga
+Kanske starkare �n dina b�ner."
+
+
+
+KRYSANTOS.
+
+I den kristna kyrkans f�rsta tider,
+N�r i ljuset fr�n den nya v�rlden
+Jorden bleknade och m�ngen trogen
+V�nde bort fr�n den med rysning �gat,
+Bodde i Aten en man, Krysantos.
+Tidigt, innan �n den bruna locken
+Vissnat p� hans hj�ssa, kinden mistat
+V�rens blomning, h�ga pannan f�rats,
+Hade ordet hunnit till hans �ra
+Och hans hj�rta �ppnats gladt f�r Kristus.
+Men hos honom f�ddes med hans nya
+F�delse ej fasa f�r hvad fordom
+Han i lifvet aktat k�rt och heligt.
+Aldrig kunde han f�rm�s att hata
+Denna jord, d�r Hellas fanns, hans sk�na,
+Varma fosterland; hans tjusning st�ndigt
+Var Aten, den ljusa tempelstaden,
+Och hans sinne sm�lte �n i v�llust
+F�r hvartenda ljud af modersm�let,
+Den hellenska tungans harpotoner.
+N�r hans trosf�rvanter, dystra, slutna,
+S�kte skogars tystnad och i bergens
+Kulna, m�rka, skymda grottor fj�rran
+G�mde sig f�r frestelsen och v�rlden,
+Gick han ljus, en afbild af den f�rsta
+Dag han sk�dat, uppr�tt, silfverh�rig,
+Fridsam, t�lig midt i lifvets vimmel,
+H�rde mannens spr�k och barnets joller,
+Stod p� torgen lyssnande, n�r talarn
+L�t sin st�mmas �ska skaka folket,
+Deltog i beslut och bar till urnan
+Sin voteringssk�rf som hvarje annan.
+Stundom �ter, n�r, p� dagens m�dor
+Och bekymmer m�tt, han s�kte lugnet
+Och i b�nens djup hans ande svanlik
+Ville sk�lja jordens stoft fr�n vingen,
+S�kte han ej m�rka �knars kulor;
+Nej, d�r klarast salaminska sundet
+Log mot lummig strand, bland pinier, lagrar,
+S�gs han vandra, njuta skuggans svalhet,
+Andas v�llukt, blicka h�n mot hafvet,
+Medan solen sj�nk och b�ljan lugnad
+Speglade en rosig aftonhimmel.
+
+S� han lefvat, s� han lefde, s�dan
+Satt en kv�ll p� Sunions topp den gamle.
+P� hans kn� l�g sluten nu en rulle
+Af Sofokles, hedningen, den store,
+�dle s�ngarn, och p� rullen ytterst
+L�stes tecknadt: "Oidipus Kolonus".
+
+Nyss han slutat dramen, f�r hans minne
+Dr�jde �n dess bilder, och hans blickar
+Sv�fvade kring den besjungna nejden.
+"O Kolonos", sj�ng han efter skalden,
+"Bygd, bland jordens alla bygder sk�nast,
+Ljusa, glada, skimrande Kolonos,
+D�r, med lundars gr�na skygd f�rtrogen,
+N�ktergalen g�ll i toner prisar
+Murgr�nsrankans dunkla rodnad, gudens
+Helga tr�d, det b�ruppfyllda, svala,
+Stormf�rskonta, d�r bland gudaburna
+Fostrarinnor Dionysos sv�rmar,
+I gudinnors lockar sedd, narcissen
+Gror med himmelsk dagg p� bladens f�gring,
+Krokos gulnar, k�llor s�mnl�st sk�nka
+Klara b�ckar n�ring och i s�ngm�rs
+Krets med guldt�m �ker Afrodite!"
+
+S� med hednisk f�rg, men kristlig v�rma
+M�lande sin s�lla hembygds f�gring,
+Sj�ng, af hednas�ngarn v�ckt, atenarn,
+N�r en yngling, tidigt som Krysantos
+Genomtr�ngd af korsets helga l�ra,
+Nalkades med l�ngsam g�ng den gamle.
+Stannande framf�r hans f�tter, stod han
+Stum med �fver br�stet knutna armar;
+I hans anlet syntes skuggor skifta
+Mellan sorg och vrede, harm och �mkan,
+Och hans blick l�g s�nkt p� pergamentet.
+
+L�nge stod han tankfull, dock omsider
+Br�t han tystnan. "Gubbe", s� han sade,
+"Blef ej �fven du en g�ng till ljusets
+Helga rike kallad, tr�ngde icke
+N�dens varma str�lar till ditt hj�rta--
+S� jag sport--; och dock, hur �r din vandel?
+D�r, hvar dagens barn i f�f�ng str�fvan
+Tr�la, fika, storma och f�rsvinna,
+D�r med praktsymboler, �n af purpur
+P� en v�rfrisk kind och �n af l�jen
+Kring en l�pp, som mognar, afgrundsfursten
+Tecknat an de sina, d�r, o gamle,
+Tr�ngs du, lefver du och har din gl�dje.
+S�llan ses du ensam, och om s�dant
+N�'n g�ng h�nder, �r det ej F�rsonarn
+Som du ropar an, all v�rldens Herre;
+Nej, berusad af en giftfylld saga,
+En f�rf�risk s�ng, med l�ppar, blekta
+Ren af d�dens h�lsningskyss, du stammar
+Afrodites namn och Dionysos'.
+Hvad blir slutet? Rysligt, rysligt, gamle,
+Skall du plikta f�r din brutna trohet,
+Du i n�df�rbundet en g�ng slutne.
+Ryslig, ryslig blir i svafvell�gor
+�n din lott, n�r, utan hopp f�rtappad,
+Gr�tande, du ej en t�r kan gr�ta
+�t din t�rst och svagt med vissnad tunga
+Evigt f�f�ngt till ditt bist�nd kallar
+Dina v�senl�sa fabelgudar."
+
+S� han sade. Lugnt som kv�llens anlet
+Var den gamles, och den h�jda blicken
+S�g bestraffarn an: "Frid, str�nga yngling!"
+Talte han, "din tro �r stark, jag �lskar
+Den, som tror. Dock svara: kan ditt unga,
+Bruna �ga genomsk�da hj�rtan
+Och rannsaka njurar, n�r du d�mer?
+D�m ej, och du d�ms ej, s�ger Herren.
+From, f�rdragsam, fridsam, glad och trogen
+G�r sin g�ng i m�starns sp�r en kristen;
+Full af k�rlek �r hans tro, och, yngling,
+K�rleken �r hofsam, mild och t�lig,
+Yfves icke, stormar icke, t�nker
+Icke argt och vet ej af att vredgas.
+K�rleken f�rdrager allt, han tror allt,
+Hoppas allt och lider allt och v�nder
+Aldrig �ter. Yngling, om du hade
+Tro att flytta berg och lyfta dalar,
+Utan k�rlek vore du en skugga."
+
+Sagdt. Och v�nligt r�ckande den unge
+Handen, drog han honom till sin sida,
+Och p� samma h�ll nu suto b�da.
+
+Dagen framled, mattare i v�ster
+Gl�dde solen, vinden s�kte hvila,
+Kv�llens frid sj�nk ned fr�n Greklands himmel.
+
+Men f�r dessa taflor hade gubben
+Nu ej �ga; ynglingen allenast
+F�ngslade hans syn och tanke. L�nge
+Satt han tyst, omsider s� han talte:
+"Vackra yngling, om den gamles varning
+Icke kr�nkt ditt sinne, l�t mig g�ra
+Dig en fr�ga �n, kanh�nda tvenne.
+N�r jag ser ovalen af ditt anlet,
+Pannans, n�sans stolta, raka tycke
+Och ditt spr�k f�rnimmer, halft i attisk,
+Halft i jonisk brytning, ljuft i b�da,
+Ljuft �nnu i ton, d� du f�rd�mer,
+Vet jag, att hellen du �r. Men s�g mig,
+Hvilken trakt dig fostrat? Kanske n�gon
+Af Arkipelagens sk�na �ar
+S�g dig f�das, Paros, Samos, Naxos,
+Mitylene? Kanske s�g du dagen
+P� det rika Asiens kust? En lycklig
+Fader lyfte dig, hvarhelst du f�ddes,
+P� sin arm och dr�mde s�lla dr�mmar."
+
+"Delos", svarte ynglingen med mildrad
+St�mma nu, "det hafomflutna Delos
+Var mitt hemland, Kallinikos hette
+Den, som en g�ng jordiskt var min fader,
+Nu en annan jag i himlen funnit."
+
+"Kallinikos", talte gubben �ter,
+"Ej ett ok�ndt namn du n�mnt; min g�stv�n
+Var i forna dagar han p� Delos.
+O, jag minns �nnu den m�ngbesjungna,
+Gr�na �n, af sagans alla gudar
+S�kt och �lskad, Artemis', Apollons
+Fosterhem, jag minns dess h�ga kullar,
+Skuggade af cedrar och cypresser,
+Och dess dalar,--skall jag n�mna dalen,
+Nyktos dal, �t citterguden helgad?
+M�nga l�nder har jag sett, fr�n Pelops'
+Half� vandrat till Tessalien, vistats
+P� hellenerhafvens alla �ar;
+Ingen nejd dock tjust mig s�, som dalen
+D�r p� Delos med sin lund, sitt tempel,
+Och vid denna l�g din faders boning.
+Yngling, n�r s� mycket sk�nt du sk�dat
+Fr�n din lefnads f�rsta morgon, svara,
+�ger jorden endast svarta bilder
+F�r din sj�l, s�g, bor ej i ditt hj�rtas
+Djup ett enda minne, t�ldt och sparadt,
+Fr�n den tid, d� dr�mlik �n i oskuld
+Du bland Nyktosdalens blommor lekte?"
+
+S� han sade. P� den unges sk�ra,
+Marmorhvita kinder s�gs en flamma
+Svagt och flyktigt tindra opp och blekna.
+Men den gamle fortfor: "Jag har lyssnat
+Till en s�gn en g�ng, Arkipelagens
+�ar tro den redan, snart kanh�nda
+Skall den spridas �fver fasta landet.
+S� f�rt�ljer den: P� Delos f�ddes
+Marmaryne. Tvenne lustrers somrar
+Knappt hon sk�dat; n�r hos nejdens alla
+Ynglingar beg�rens eld hon t�nde.
+Men �t ingen sinnlig tr�nad ville
+Hon sitt rena v�sen �fverl�ta,
+Blott Apollon valde hon till �lskling,
+Och i Nyktosdalen, ren och trogen,
+Blef hon gudens blomsterv�rdarinna.
+Kv�ll och morgon, stundom hela dagen
+S�gs hon d�r bland blommorna,--en �ldre
+Syster lik, s� blid och s� f�rtrolig,
+Vattna, st�da, ordna och plantera.
+Men ej handens ensamt var den sk�tsel,
+Hon dem sk�nkte; ofta lutad l�nge
+Med sitt �ga �fver blommans �ga,
+L�t hon s� sin andes l�ga drickas
+Af den sp�das blick och plantans dunkla,
+Tysta stoft af hennes sj�l besj�las.
+Sj�lf tillbaka tog hon �t sin ande
+Kropp af blomstren, kl�dde minsta tanke
+I en skrud af dagg och doft och f�rger,
+Bytte s� med markens d�ttrar g�fvor,
+Gaf och tog i outt�mlig k�rlek.
+D�r, i denna fristad, st�ngd f�r m�ngden,
+Fick ibland en yngling ljuft f�rdr�mma
+Dagens stunder, lefva med det vackra
+Blomsterfolket och dess v�rdarinna.
+Men om honom talar sagan �ter:
+N�r med hj�rtat fullt af aldrig yppad,
+Namnl�s k�rlek han bland Marmarynes
+Blommor gick och hon i templet dr�jde,
+S�g han henne, fast hon sj�lf var borta,
+S�llt i hvar gestalt, i hvarje v�sen
+Af den skapelse, hon v�ckt och v�rdat.
+Rosen rodnade med hennes rodnad,
+Liljan s�g med hennes blick, i tr�dets
+Susning h�rdes endast hennes st�mma,
+Och i tusen skilda former lefde
+F�r hans fromma k�rlek hon allena.
+�ter, n�r fr�n blommorna till henne
+N�gon g�ng han fick sitt �ga h�ja
+Och i samtal, s�som str�ngars rena,
+F�nga hennes ord, d� var det honom,
+Som om allt, hvad fint i parkens rosor
+Gl�dt och rodnat, hennes kinder eldat,
+Alla liljors str�lar sammangjutit
+Hennes blick, och hela blomsterg�rden
+Mer f�rklarad blott, st�tt fram med henne.--
+S� f�rt�ljs det. Jag har sport och fr�gat,
+Hvem han varit, ynglingen fr�n Delos;--
+Kallinikos' son, s� har man svarat."
+
+P� den unges kinder syntes stora
+T�rar nu. "O fader", s� han sade,
+"N�mn ej namn, som l�ngst af jordens toner
+Susat i mitt �ra, jag har gl�mt dem;
+L�t mig gl�mma, l�t mig hata minnet
+Af mitt tomma nattlifs skugg-gestalter."
+
+Men den gamle talte, full af allvar:
+"Yngling, hata ej din ungdoms skola,
+Nyktosdalen och dess minnen icke!
+H�ga l�ror skrefvos f�r ditt hj�rta
+D�r i bilder, dunkla, sp�da, svaga.
+Se dig kring i v�rlden! O, hvad ser du?
+�fverallt F�rsonarns blomsterrike.
+M�rkt f�r den, som blindt till honom stormar,
+�r det klart och �ppet f�r det �ga,
+Som i k�rlek stilla h�jts mot honom.
+Yngling, v�rd att sk�da �r hans blomg�rd.
+Solar s�r han d�r, och stj�rnor str�r han
+Kring som liljor, v�rdar stora l�nder,
+St�der folkslag, h�r ocks� den minsta
+M�nskoblommas suck och, mildt till alla
+Lutad, l�ter dem sin k�rlek dricka.
+G�, som f�rr till Marmarynes blommor,
+Ut i v�rlden gladt och utan b�fvan,
+Det �r Herrans blomg�rd, du bes�ker.
+Bor blott i ditt hj�rta Kristi k�rlek,
+Blyg, ej rusig, skall du finna saligt,
+Hur i allt Han skymtar fram, hur solen
+Lyser med Hans ljus, hur stj�rnan tindrar
+Med Hans klarhet, lifvets sorl och vimmel
+Af Hans milda st�mma genomljudes.
+N�r du sett det, g� till Honom �ter
+I Hans ord, och se, Hans ord skall vara,
+Som om allt det ljus, som fr�n Hans himmel
+Str�lat ned, Hans varma sol, Hans stj�rnors
+Milda h�r, Hans m�nsko�tter, hela
+Detta underbara blomsterrike,
+Mer f�rklaradt blott, d�r inne bodde."
+
+
+
+
+ETT LITET �DE.
+
+
+
+1.
+
+�R S� ARM DU, SOM MAN S�GER?
+
+Fattig kallar man din moder,
+Fattigt, sp�da barn, du kallas.
+�r du fattig, lilla �lskling,
+Ar s� arm du, som man s�ger?
+
+Utanf�r din moders stuga
+Blomstra �ngar, gr�nska lundar;
+Hvarje �ng har silfverb�ckar,
+Hvarje lund i sj�ar speglas,
+�fver alla skiner solen,
+Gjuter gifmildt gyllne dagen.
+
+�r du fattig, lilla �lskling,
+�r s� arm du, som man s�ger?
+
+N�r du h�r din moder sjunga,
+Slutas sakta �gonlocken,
+G�mma skalen sj�lens p�rlor;
+N�r de g�mmas, kommer s�mnen,
+S�mnen f�ljs af dr�mmens �ngel,
+Dr�mmens �ngel tar dig stilla,
+Lyfter dig p� mjuka vingen,
+F�r dig ut p� blomster�ngar
+Att i frid bland blommor blomma,
+F�r bland f�glar dig i lunden
+Att ditt br�st med s�nger fylla,
+Tv�r din sj�l i sj�ars renhet,
+L�ter dig i solljus bada.
+
+�r du fattig, lilla �lskling,
+�r s� arm du, som man s�ger?
+
+N�r du �ppnar �gat �ter,
+�r du i din moders armar,
+K�nner i ditt sp�da sinne,
+T�nker som en dunkel tanke:
+"Ljuft det var p� blomster�ngen,
+Gladt bland f�glarne i lunden,
+Godt det var bland klara v�gor,
+Varmt i solens ljus att bada,
+B�st dock �r i denna famnen."
+
+
+
+2.
+
+EGEN MODER G�MS I MULLEN.
+
+I mitt hem en styfmor r�der,
+Egen moder g�ms i mullen.
+Och jag hastar �fver hagen,
+Skyndar stilla till den s�rjda,
+Ginar �fver g�rdet stundom.
+Men den fr�mmande f�rt�rnas,
+Hviskar, hv�sande af vrede:
+"Denna flicka g�r p� gr�set,
+Krossar kl�fvern d�r p� �ngen."
+
+Fader, h�r ej h�rda orden!
+L�tt �r flickans fot i loppet,
+St�r ej m�nga str�n i farten.
+Jungfrun har ej h�rda sulor,
+Trampar ej med tunga klackar.
+Oskodd l�per hon p� lindan,
+Flyr med blottad fot p� f�ltet,
+Far, som fl�kten far p� �ngen,
+Skyndar s�som skuggan �fver.
+
+Skulle ock ett blad bli brutet,
+N�got gr�sstr� nedertryckas,
+Hj�rtats sorg f�rtynga stegen,
+Gr�nskar snart en grodd �nyo,
+Fostras flere blad i st�llet
+Af den dagg, mitt �ga gjuter,
+Dessa bl�a stj�rnors t�rar.
+
+
+
+3. S� JAG F�RDAS SJ�LF MOT FJ�RRAN.
+
+Hvarf�r suckar b�ckens b�lja,
+Klagar sakta under f�rden,
+Far i krokar �fver f�ltet,
+B�jer bukter �fver �ngen,
+Viker af fr�n v�gen ofta,
+F�rdas blott ett stycke fram�t,
+Slingrar n�sta stund tillbaka?
+
+S� jag f�rdas sj�lf mot fj�rran,
+G�r mot obekanta �den,
+Tar ett steg och ser tillbaka,
+Vandrar fram och v�nder �ter,
+Vill �nnu se hemmets h�jder,
+R�ken fr�n min faders boning.
+
+
+
+4.
+
+S�DAN V�RD BLOTT FINNER FLICKAN.
+
+Icke �ger jag som andra
+Fader, som vid namn mig n�mner,
+Moder, som sitt guld mig kallar,
+Broder, att min b�rda b�ra,
+Syster, att mig stundom smeka.
+
+D�r jag andras hjordar vallar,
+H�gt p� berget, djupt i skogen,
+Dagen ut p� fria f�ltet,
+D�r �r sk�ggig gran min fader,
+Bj�rken, b�jd af �r, min moder,
+Broder �r mig bruna trasten,
+Markens bleka lilja syster.
+
+N�r den kalla skuren str�mmar,
+F�r jag stundom skygd af granen,
+N�r mig solens str�le br�nner,
+Bjuder bj�rken stundom skugga;
+N�r jag sorgsen st�r p� f�ltet,
+Tr�star med en ton mig trasten,
+Med en blick ibland en blomma.
+S�dan v�rd blott finner flickan,
+Annan gl�dje ej den arma.
+
+
+
+5.
+
+FLICKA, K�RLEKEN �R V�LDIG.
+
+Ofta i min barndoms dagar
+H�rde jag min moder s�ga:
+"Flicka, k�rleken �r v�ldig,
+M�ktar mer �n allt p� jorden."
+S� hon talte till min varning,
+Att sitt gyllne �pple skydda.
+Moder, o att sant du talat!
+
+Ofta st�r jag nu p� stranden,
+D�r min �lskling fr�n mig skildes.
+D�n han far dit bortom molnen,
+Som vid hafvets rand sig h�ja.
+
+N�r jag ser, hur fj�rden fradgas,
+Ser, hur b�ljan sl�r mot stranden,
+L�gger jag min hand p� v�gen,
+Doppar fingrets spets i djupet:
+Sakta, sakta, vilda b�lja,
+Somna, l�t de andra sofva!
+
+M�nne v�gen v�l, som svallar
+Hotande mot skeppets sida,
+D�r han fj�rran far, den dyre,
+M�nne hafvets vilda dotter,
+Fast s� l�ngt fr�n mig hon rasar,
+Ej mitt s�fningsord f�rnimmer,
+Af min l�tta hand ej lugnas,
+Efter k�rleken �r v�ldig,
+M�ktar mer �n allt p� jorden?
+
+Ofta, n�r i furans krona
+Fl�ktar fara, vindar hvina,
+S�nder jag fr�n denna klippa
+Tyst min tysta suck att flyga:
+O min ende, kom tillbaka!
+
+Kanske, fast s� svagt den ljuder
+Har likv�l den starka vingar,
+Kan som svalan klyfva vinden,
+Genom rymder n� min �lskling
+Efter k�rleken �r v�ldig,
+M�ktar mer �n allt p� jorden.
+
+
+
+6.
+
+HUNDRA V�GAR HAR MIN TANKE.
+
+Store skapare, f�rl�t det,
+Se ej, gode Gud, med vrede,
+Att s� ofta i ditt tempel
+Jag p� honom �fven t�nker!
+Hundra v�gar har min tanke,
+Tusen att till honom hinna.
+Blott det s�msta leder bort�t,
+Allt det b�ttre f�r till honom.
+Kort fr�n dagens ljus �r' v�gen;
+Gen fr�n nattens stj�rnskara,
+Hvarje blomma stakar stigen,
+Hvarje tr�d �r v�gam�rke.
+Men n�r dig min tanke hunnit,
+�r den n�stan ren hos honom.
+
+
+
+7.
+
+HVILKEN S�LLHET SK�N ATT SYNAS!
+
+Hvilken fr�jd att vara vacker,
+Hvilken s�llhet sk�n att synas!
+Vore jag s� m�rk som m�ngen,
+Ful som flere andra flickor,
+Fick jag ej i k�llor sk�da,
+Ej i b�ckar se mitt anlet;
+K�llans sk�nhet kunde st�ras,
+B�ckens silfver sotbesmittas;
+Tordes knappt p� �ngen tr�da,
+Att ej blomstren skulle skr�mmas,
+Blomma hviska tyst till blomma:
+"�r det n�sslan, �r det tisteln,
+Kanske kardborrn sj�lf, som kommer?"
+
+
+
+8.
+
+TALA, TALA TYCKTES ALLA.
+
+Hvem har nu gett vett �t vinden,
+Gett �t luften ledig tunga,
+R�st och spr�k �t g�rdens r�nnar
+Och �t sp�da f�gelskaran?
+
+F�rr, n�r fr�n min b�dd hvar morgon
+Jag p� loftets trappa tr�dde,
+Visste vinden blott att smeka,
+R�nnen blott att susa stilla,
+Kvittra blott f�rstod hvar f�gel.
+
+Nu, n�r sist jag kom p� g�rden
+Fr�n mitt olyckss�lla l�ger,
+Tala, tala tycktes alla,
+Vinden hviska: "Arma flicka!"
+Fl�kten susa: "Fallna flicka!"
+R�nnen sucka: "Svikna flicka!"
+Svalan sj�ng: "Hvar �r din stolthet?"
+Sparfven: "Hvar �r nu din gl�dje?"
+
+
+
+9.
+
+MEN MIN F�GEL M�RKS DOCK ICKE.
+
+Svanen speglas ren i sundet,
+Knipans hvita vingar hvina,
+L�rkan h�res h�gt i h�jden,
+Spofvens rop kring k�rret rullar,
+V�ren samlar sina skaror,
+F�r sin f�gelflock tillbaka,
+V�ntar dem med sol och v�rma,
+Lockar dem med l�nga dagar.
+
+Och jag, arma flicka, fiker,
+S�ker skingra saknans m�rker,
+V�rda v�rmen i mitt sinne,
+Vill som v�ren v�nlig vara,
+Synas ljus som sommardagen.
+Och jag gl�ds, fast sorgen gnager,
+Ler, fast t�ren tr�ngs i �gat,
+Men min f�gel m�rks dock icke.
+
+
+
+10.
+
+SEN HAR JAG EJ FR�GAT MERA.
+
+Hvarf�r �r s� flyktig v�ren,
+Hvarf�r dr�jer sommarn icke?
+S� jag t�nkte fordom ofta,
+Fr�gte, utan svar, af m�ngen.
+
+Sen den �lskade mig svikit,
+Sen till k�ld hans v�rma blifvit,
+All hans sommar blifvit vinter,
+Sen har jag ej fr�gat mera,
+K�nt blott djupt uti mitt sinne,
+Att det sk�na �r f�rg�ngligt,
+Att det ljufva icke dr�jer.
+
+
+
+
+
+
+�FVERS�TTNINGAR OCH BEARBETNINGAR.
+
+
+SERVISKA FOLKS�NGER.
+
+
+
+F�RORD.
+
+Den f�rsvenskning af serviska folks�nger, som h�r l�mnas i allm�nhetens
+h�nder, �r gjord efter hr P. von Goetzes i S:t Petersburg �r 1827
+utkomna tyska �fvers�ttning af desamma. Det f�retal, hvarmed han
+beledsagat sitt arbete, lyder i utdrag s�:
+
+"Serviska nationen intog i forna tider en icke obetydlig plats bland de
+slaviska stammarna. Ganska ofta k�mpade den segerrikt mot Byzanz, och
+blott en f�rtidig d�d hindrade tsaren Stephan Duschan (1358) att er�fra
+den grekiska kejsarekronan. I femtonde �rhundradet gick Serviens
+politiska sj�lfst�ndighet under, och landet erk�nner fr�n denna tid
+turkarnas �fverherrskap. Begripligtvis kunde d�rf�re de lyckliga anlag,
+hvarmed detta folk af naturen �r beg�fvadt, icke hinna utveckla sig till
+en full�ndad bildning. Men undan olyckorna och f�rtrycket har denna
+nation likv�l lyckats r�dda sina s�nger och deras outt�mliga k�lla. Och
+just den omst�ndighet, att Servien icke �ger n�gon annan litteratur �n
+sina s�nger, ger desamma ett s�rdeles intresse i historikerns och
+m�nniskoforskarens �gon.
+
+�ren 1814 och 1815 �ppnade hr D. Wuk Stephanovitch Karadschitch genom
+sina i Wien i 2:ne delar utgifna _Narodne Srpske piesme_ f�r
+folkpoesiens v�nner en rik skatt af serviska s�nger. Af detta verk
+utkom den andra betydligt f�r�kade upplagan i Leipzig 1823 och 1824
+i tre delar.
+
+Hr W. St. Karadschitch indelar de serviska folks�ngerna i
+fruntimmerss�nger (k�rleksvisor, romanser, sm� poetiska ber�ttelser
+och skildringar, br�llopskv�den, lekar m.m.), till st�rsta delen
+f�rfattade af fruntimmer, och hj�ltes�nger. Till de senare h�ra i denna
+samling blott fyra stycken: Blodh�mnden, Jakschitcherne, Skadars
+grundl�ggning och Slaget p� F�gelf�ltet. De pl�ga afsjungas af m�nner,
+ofta af blinda gubbar, vid gusle, ett entonigt instrument, med en enda
+af tagel tvinnad str�ng besp�ndt.
+
+Originalets versm�tt �r �fverallt bibeh�llet, ehuru med en och annan
+obetydlig f�r�ndring."
+
+Hvad min �tg�rd vid dessa s�ngers f�rsvenskning ang�r, har jag, s�som
+obekant med serviska spr�ket, s�kt g� den tyska �fvers�ttaren i sp�ren,
+s� n�ra jag kunnat; och d� hr von Goetze, som han sj�lf f�rs�krar, �fven
+varit m�n om att troget f�lja originalet, kan jag hoppas, att min
+bearbetning ej heller skall s�rdeles afvika ifr�n detsamma.
+
+N�gra f� mindre stycken har jag uteslutit, troligen till ingen
+betydligare skada f�r samlingen. De h�r upptagna beh�fva intet
+f�respr�k. Jag �r s�ker om att ganska f� skola l�sa dem utan att
+tr�ffas af den naiva t�ckhet, som spelar i de sm� s�ngerna, som b�rja
+samlingen, och h�nf�ras af den rena episka sk�nhet, som h�rskar i de
+fyra st�rre, hvilka sluta densamma.
+
+Helsingfors den 6 december 1830.
+
+
+
+TREFALDIG SORG.
+
+N�ktergalen lilla
+Sjunger fr�jd �t alla;
+Blott �t mig, den arme,
+Trefaldt sorg han sjungit.
+Och den f�rsta sorgen
+Sj�ng han f�r mitt hj�rta:
+Att min moder hittills
+Mig min brud f�rv�grat.
+Och den andra sorgen
+Sj�ng han f�r mitt hj�rta:
+Att min flinka skymmel
+Under mig ej dansar.
+Och den tredje sorgen
+Sj�ng han f�r mitt hj�rta:
+Att min trogna flicka
+Har p� mig f�rt�rnats.
+
+Nu en graf mig reden
+P� det flacka f�ltet,
+Tvenne spjut till bredden
+Och till l�ngden fyra.
+M� en rosenbuske
+Vid mitt hufvud s�ttas,
+Och till mina f�tter
+M� en k�lla ledas.
+Yngling eller flicka
+Sig en blomma plocke,
+Och den gamle svalke
+T�rstens brand i k�llan.
+
+
+
+�FVER KLIPPOR, �FVER FLODER FINNER K�RLEK V�G.
+
+M�nen lyser silfverklar om kv�llen,
+Blickande upp� den gr�na �ngen,
+D�r tv� k�cka herre-h�star beta:
+Dem bevaka tvenne �dla herrar,
+Ban Stefano, kapetan[3] Johannes.
+
+Till Johannes talar Ban Stefano:
+"Broder, se hur h�rlig m�nen lyser!
+S�ll, o broder, s�ll �r den att prisas,
+Hvilkens flicka ej s� fj�rran dv�ljes;
+Men min �lskarinna dv�ljes fj�rran.
+B�r jag henne drufvor i min br�stduk,
+M�gla skola de p� l�nga v�gen,
+Eller p� min hemf�rd saknans t�rar
+Fr�ta opp min n�sduk intill bitar."
+
+Honom svarar kapetan Johannes:
+"Fj�rran dv�ljs ocks� min �lskarinna;
+Men s� snart jag saknar henne, fr�gar
+Icke jag: �r klar, �r mulen natten?
+Ej min hingst: om vada finns i str�mmen;
+�fver f�lt--och ej ett sp�r oss r�jer,
+�fver str�m--och ej en b�lja plaskar."
+
+
+
+VINTER I HJ�RTAT.
+
+Sn� f�ll neder p� Sankt G�rans-dagen;
+F�geln genomfl�ge ej dess flingor.
+Flickan trampar drifvan, bar om foten,
+Efter henne b�r dess broder skorna.
+"K�nnes ej i dina f�tter vintern?"
+"Ej i mina f�tter k�nnes vintern,
+Vintern k�nner jag uti mitt hj�rta;
+Dock fr�n sn�n �r vintern ej d�r inne,
+Vintern d�r �r kommen fr�n min moder,
+Som mig ger �t den, som jag ej �lskar."
+
+
+
+TILL EN ROS.
+
+O, du min k�lla sval,
+O, du min ros s� r�d,
+Ros, som s� snart slog ut!
+Hvem skall jag ge dig �t?
+M�nne �t moder min?
+Har ju ej moder mer.
+M�nne �t syster d�?
+Fj�rran hos maken hon.
+M�nne �t broder d�?
+Drog ju i h�rnad han.
+M�nn' �t min �lskling d�?
+O, han �r l�ngt fr�n mig,
+Bakom tre skogars l�f,
+Bakom tre str�mmars v�g!
+
+
+
+�LSKARENS H�ST.
+
+D�r vi voro �fver natten inne,
+H�llo vi en kostlig aftonm�ltid,
+S�go d�r en flicka sk�n till undran;
+P�rltulpaner kr�nte hennes tinning.
+
+Henne gaf jag d� min h�st att ledas,
+Och hon talte sakta s� till h�sten:
+"R�da f�le med den gyllne manen,
+S�g mig, har din herre gift sig redan?"
+Gn�ggande besvarar henne h�sten:
+"Nej, vid Gud, du undersk�na flicka! O
+�nnu har min herre icke gift sig,
+Utan t�nker ta dig, hem mot h�sten."
+
+Och till h�sten s�ger flickan detta:
+"Om jag visste, att du sanning talat,
+Ville jag sl� s�nder mina sp�nnen
+Och dem g�rna vid ditt betsel smida,
+Ville det besl� med idel silfver
+Och det med min halsked sen f�rgylla."
+
+
+
+HJORTEN OCH VILAN.[4]
+
+Hjorten betar upp� bergets �sar,
+Betar en dag, sjuknar in den andra
+Och begynner klaga h�gt den tredje.
+
+Vila ifr�n berget fr�gar hjorten:
+"O, du hjort, du djur fr�n bergets skogar,
+S�g mig, hvilket bittert kval dig pl�gar,
+D� du, betande p� bergets �sar,
+Betar en dag, sjuknar in den andra
+Och begynner klaga h�gt den tredje?"
+
+Sakta[5] talar hjorten d� till Vila:
+"Goda syster, Vila ifr�n berget,
+Stort i sanning �r det kval, mig pl�gar.
+Se, till s�llskap h�r en hind jag �gde,
+Och hon gick att dricka ner f�r berget,
+Gick dit ner och har ej �terkommit.
+Om hon sen har irrat sig om v�gen?
+Eller af en j�gare �r f�ngad?
+Eller helt och h�llet mig f�rg�tit
+Och en annan hjort sig valt till �lskling?--
+Om, s� sant, hon irrat sig om v�gen,
+Gifve Gud, att hon mig �terfunne!
+Om en j�gare har f�ngat henne,
+M� han sj�lf en lott lik min f� pr�fva!
+Men om mig hon helt och h�llet l�mnat
+Och en annan hjort sig valt till �lskling,
+Gifve henne Gud i j�garns h�nder!"
+
+
+
+BROR OCH SYSTER.
+
+Skogen har nyss f�tt l�f,
+Syster och bror �r d�r.
+Systern till brodern s�:
+"Hvi ej bes�ka mig?"
+"Syster, jag komme v�l,
+Sl�ppte den fr�mmande,
+Sl�ppte den hulda mig.
+Sadlar jag f�len, d�
+Sadlar min flicka af;
+Gjordar jag sv�rdet om,
+L�ser hon sv�rdet opp:
+'Gode, hvart nu, hvart nu?
+Vidt �r dock f�ltet str�ckt,
+Djupt �r det dystra k�rr,
+Gode, bli h�r, bli h�r'!"
+
+
+
+DEN OMT�NKSAMMA.
+
+T�ta skurar f�llo ned om kv�llen,
+Och mot natten h�ljde rimfrost f�lten.
+Jag gick ut att s�ka den, jag �lskar,
+Och s� kom jag till den gr�na �ngen.
+Men p� �ngen fann jag d� hans mantel,
+P� hans mantel l�g hans siden-br�stlapp,
+P� hans br�stlapp silfvertamburinen,
+Och d�runder sen ett gulgr�nt �ppel.
+
+Allehanda vid mig sj�lf jag t�nkte:
+Om jag dock hans mantel med mig toge?
+Nej, den gode kunde sig f�rkyla.
+Om jag dock hans siden-br�stlapp toge?
+Nej, jag gaf den sj�lf ju till ett minne.
+Om jag kanske toge tamburinen?
+Nej, den sk�nkte honom mina br�der.
+
+S� i valet f�ll mig in en tanke:
+Att uti det gr�na �pplet bita,
+Att blott bita i--ej �ta opp det,
+Att han m�rka skulle, att hans flicka,
+Just hans egen flicka honom s�kte.
+
+
+
+SKILSM�SSAN.
+
+Kring det hvita f�stet Buda[6]
+Slingrat sig en mj�llhvit ranka.
+Ingen mj�llhvit ranka var det,
+F�stman var det och hans f�stm�,
+Som hvarandra tidigt funnit
+Och i otid skiljas skulle.
+
+Flickan s� vid afskedsstunden:
+"Gode �lskling, n�r du f�rdas,
+Kommer du till st�ngda g�rdar,
+D�r de r�da rosor blomma:
+Bryt dig n�gra rosenst�nglar,
+L�gg dem vid din barm p� hj�rtat:
+S�som dessa rosor vissna,
+Vissnar ock f�r dig mitt hj�rta."
+
+Gossen s� vid afskedsstunden:
+"Goda, n�r du �terv�nder,
+Kommer du till skogen gr�na,
+D�r den svala brunnen v�ller;
+Marmorsten vid brunnen ligger,
+Silfverb�gare p� stenen
+Och i b�garen en sn�boll;
+L�gg den vid din barm p� hj�rtat:
+S�som denna sn�boll sm�lter,
+Sm�lter ock f�r dig mitt hj�rta."
+
+
+
+DEN SERVISKA JUNGFRUN.
+
+L�nga h�r upp� Militzas �gon
+�fverskuggade dess r�da kinder,
+R�da kinder och dess hvita anlet.
+Ren tre runda �r jag sett p� henne,
+Men dock aldrig lyckats se dess �ga,
+Svarta �ga och dess hvita anlet.
+
+Och jag samlade en jungfruskara,
+Och bland skaran Militza, den unga,
+Att m�h�nda lyckas se dess �ga.
+
+Nu, n�r ringen dansade p� f�ltet,
+Var det klart, men hastigt blef det mulet,
+Och fr�n molnen fl�go blixtens viggar;
+Alla flickor s�go upp mot himlen,
+Militza den unga s�g dock icke;
+Men blott _f�r_ sig p� den gr�na marken.
+
+Sakta hviska flickorna till henne:
+"Militza, du underliga flicka,
+�r du oklok eller �fverklok h�r?
+St�ndigt ser du p� den gr�na marken,
+Och du blickar ej med oss mot molnen,
+D�r de gyllne blixtrar �terstr�la."
+Dem besvarar Militza den unga:
+"Oklok ej och �fverklok ej heller,
+Ingen Vila, att jag moln m� samla,
+Flicka �r jag,--att jag m� _se f�r_ mig."
+
+
+
+VIOLEN.
+
+V�l jag dig br�t, viol,
+Men �t hvem ger jag dig?
+M�nne �t Ali bej?
+Ali, den stolte man,
+�lskar violer ej,
+Rosor blott, nejlikor.
+
+
+
+DU �R MIN EGEN.
+
+Du, min flicka, du, mitt hj�rta,
+Ville du min maka blifva?
+
+"O hur d�rligt, dj�rfva gosse!
+S�dant skall v�l aldrig h�nda;
+Hellre st�r jag i ett v�rdshus,
+Till en blank pokal f�rvandlad,
+�n jag dig till make tager."
+
+Och jag blir den unga v�rden,
+Och s� �r du likafullt min.
+
+"O hur d�rligt, dj�rfva gosse!
+S�dant skall v�l aldrig h�nda;
+Hellre vill i �kerstubben
+Jag f�rbytt till vaktel smyga,
+�n jag dig till make tager."
+
+Och jag blir den k�cka j�garn,
+Och s� �r du likafullt min.
+
+"O hur d�rligt, dj�rfva gosse!
+S�dant skall v�l aldrig h�nda;
+Hellre vill som silfverfisk jag
+Ned till hafvets botten dyka,
+�n jag dig till make tager."
+
+Och som n�t jag dykar efter,
+Och s� �r du likafullt min.
+Ila hit�t, ila dit�t,
+Du �r h�r min, du �r d�r min.
+Hvart som helst du m� ta v�gen
+Hur som helst--du �r min egen.
+
+
+
+DEN �LSKADE OCH DEN F�RSM�DDA.
+
+l det friska gr�set bette skymmeln,
+Betar d�r en stund och d�rp� h�r han,
+Huru flickan beder till sin moder:
+"Gif mig ej �t den, jag ej kan �lska!
+B�ttre, med sin �lskling stigl�s irra,
+Sl�n f�rt�ra och ur l�f blott dricka,
+Kulen sten till hvilokudde �ga,
+�n med denne i palatser vandra,
+Socker �ta och p� siden slumra."
+
+
+
+F�RBANNELSEN.
+
+Rosor samlade en flicka
+Och i slummer f�ll.
+Kom en pilt och v�ckte henne
+Skakande ur s�mn:
+"Vakna opp, du hulda sk�na,
+Sof ej roligt mer!
+Se, de friska rosor vissna
+Vid ditt hj�rta ren;
+Den, f�r hvilken du den plockar,
+Har en annan k�r."--
+
+"�lskar han en annan,--tillgift
+M� hans k�rlek f�.
+Dock en �skvigg, klara himmel,
+Mot f�rr�darn s�nd!"
+
+
+
+DEN BEKYMRADE.
+
+Hvar, du vida himmel,
+�r v�l nu min �lskling?
+�r han p� en resa?
+Sitter han vid b�garn?
+�r han p� en resa,
+M� han resa lyckligt;
+Sitter han vid b�garn,
+Smake honom vinet;
+�lskar han en annan,
+M� det honom tillges;
+M� af mig det tillges;
+Gud dock hinne honom.
+
+
+
+HVAD VILL JAG?
+
+S�g dock, hvad vill jag?
+S�mnl�s �r natten,
+Oro och sm�rta,
+Kval i mitt hj�rta,--
+D� blott, ja, d� blott
+Vill jag f�r dig.
+
+
+
+HERTIG STEFANS F�STM�.
+
+Stj�rnan h�lsar m�n med brodernamnet:
+"Vandringsstj�rna, inf�r Gud min broder!
+N�r, fr�n �ster t�gande mot v�ster,
+Du f�rbi Herzegovina f�rdas,
+Ser du v�l som oftast hertig Stefan?
+S�g mig, st� hans hvita borgar �ppna
+Och p� g�rden sadlade hans h�star,
+Reder han sig till att h�mta f�stm�n?
+
+Sakta svarar vandringsstj�rnan detta:
+"V�l, fr�n �ster t�gande mot v�ster,
+F�rdas jag f�rbi Herzegovina
+Och har sk�dat �fven hertigsborgen.
+�ppna �ro v�l hans hvita borgar,
+Sadlade p� g�rden st� hans h�star,
+H�mta �rnar han sin �lskarinna,
+Icke dig dock, utan n�gon annan.
+Dig f�rtala tre f�rsm�dda f�stm�n.
+Ena s�ger, att din stam �r ringa;
+Huggormsvresig kallar dig den andra,
+Och den tredje dr�msker och f�rsufven."
+
+D� f�rd�mer dem den vreda jungfrun:
+"Den, som s�ger, att min stam �r ringa,
+Sk�de aldrig frukter af sin egen!
+Den, mig �ter kallar huggormsvresig,
+Kring hans hj�rta m� sig ormar linda,
+Vistas i hans lockar �fver sommarn
+Och uti hans sk�te �fver vintern!
+Den, mig dr�msker kallar och f�rsufven,
+Skall i nio �r, vid sjukb�dd bunden,
+Tynande af ingen s�mn f�rfriskas."
+
+
+
+DONAU GRUMLIG.
+
+Donau, Donau, lugna vatten,
+Hvi s� grumlig �r din b�lja?
+Skulle n�gon hjort kanh�nda
+Med sitt horn din botten rubbat?
+Har kanske voivod Mirtsch�ta
+Med sitt spjut r�rt opp din botten?
+
+"Ingen hjort min botten grumlat,
+Ej voivod Mirtsch�ta heller,
+Nej, de ystra flickor bara,
+Hvilka hvarje morgon komma
+F�r att plocka vattenliljor
+Och att tv�tta sina kinder."
+
+
+
+�RNEN OCH UGGLAN.
+
+Ugglan satt upp� en gren af boken,
+Men i granen bredevid satt �rnen.
+Sakta talte ugglan d� till �rnen:
+"Bort dock, �rn! Hvad sneglar du hit �fver?
+Underligt �r nu f�r tiden folket,
+Kunde s�ga: Ugglan �lskar �rnen."
+�rnen �ter svarar henne detta:
+"Packa dig, du gr�a, plumpa uggla!
+Ej �t dig best�s en s�dan herre."
+
+
+
+DEN SK�NASTE.
+
+Invid hafvet stod en guldcitron och skr�t:
+"Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
+Detta har ett gulgr�nt �pple lyssnat till:
+"Ringa �r ditt pris, du strandens guldcitron,
+Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
+Detta har oslagna �ngen lyssnat till:
+"Gr�na �pple, ringa endast �r ditt pris,
+Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
+Detta har oskurna kornet lyssnat till:
+"Ringa �r ditt pris dock, du oslagna �ng,
+Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag."
+Detta har okyssta flickan lyssnat till:
+"Ringa �r ditt pris dock, du oskurna korn,
+Nu �r ingen h�r s� sk�n s� sk�n som jag."
+Detta har den muntra gossen lyssnat till:
+"Ringa �r, I alla, dock ert pris mot mitt,
+Nu �r ingen h�r s� sk�n, s� sk�n som jag.
+Plocka vill jag dig, du strandens guldcitron,
+Skaka ned fr�n tr�det, gr�na �pple, dig,
+Sl� och b�rga vill jag dig, oslagna �ng,
+Sk�rda �ter vill jag dig, oskurna korn,
+Sen, okyssta flicka, vill jag kyssa dig."
+
+
+
+STUM K�RLEK.
+
+Flacka f�lt, hur djupt du mig bedr�fvar!
+O, min �lskling skildes h�r ifr�n mig,
+Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!"
+Tryckte blott sin m�ssa ned p� pannan,
+Slog till jorden sina svarta �gon
+Och mot barmen f�rde h�gra handen.
+
+Att han tryckte m�ssan ned p� pannan,
+D�rmed sade han: "Gud med dig, dyra!"
+Att han slog till jorden sina �gon,
+D�rmed mentes: "Mer �n �gat dyra!"
+Att han f�rde handen mot sitt hj�rta,
+Sade: "Aldrig skall jag dig f�rg�ta."
+
+
+
+PR�FNINGEN.
+
+S�g dock, hvad d�n kringskallar i nejden?
+Ljuda d� klockor? Gala d� hanar?
+Klockor ej ljuda, hanar ej gala,
+Bud till sin broder s�nder en syster:
+"Broder, jag �r af turkarna tagen,
+K�p mig d� fri ur turkarnas h�nder!
+Summan �r ringa, den de beg�ra:
+Guld blott tre litrar,[7] p�rlor tv� s�ckar."
+Henne till svar dock skickade brodren:
+"Tarfvar mitt guld till tygel �t h�sten,
+Att han m� pr�la, n�r jag p� ridt far;
+P�rlor beh�fver jag f�r min flicka,
+Att hon �r sk�n, n�r henne jag kysser."
+
+D�rp� ett budskap skickade systern:
+"�r dock alls icke turkisk slafvinna,
+Nej, jag �r sultaninna, min broder."
+
+
+
+F�STM�NS DR�M.
+
+N�ra trappan skodde Johan f�len,
+Och ur f�nstret s�g d�rp� hans f�stm�,
+S�g och str�dde rosor ned p� honom,
+Str�dde rosor ned och talte sakta:
+"Dyre �lskling, gjorda t�tt omkring dig,
+Att en ros ej tappas mellan g�rdeln,
+Att en annan ej din f�stm� r�fvar.
+Ty jag s�g i dr�mmen stora under:
+Ensam gick din h�st att s�ka svalka,
+Och din m�ssa rullade p� marken,
+Och p� v�gen str�ddes dina pilar."
+
+Sakta talar Johan till sin f�stm�:
+"�lska, �lska mig blott du, mitt hj�rta,
+Sen du mig begynte �lska,--sj�lfmant
+Har all lycka kommit mig till m�tes,
+S� p� resor som vid k�p och byte."
+
+
+
+DEN NYGIFTA.
+
+Vatten �ser g�rdagsbruden,
+Och, ut�fver k�llan lutad,
+Talar vid sig sj�lf hon detta:
+"Ve mig, arma, ve mig, sk�na!
+Bure �n jag gr�na kransen,
+Vore jag l�ngt mera vacker;
+Skulle d� en herde �lska,
+Konstantin, den unga herden,
+Som d�r t�gar framf�r lammen
+S�som m�nen framf�r stj�rnor."
+
+
+
+FLICKAN OCH VILA.
+
+Regn f�ll neder s�som honingsdagg,
+Och i hyddan stod bekymrad m�n:
+"Ute blir v�l nu min �lskling v�t;
+Stolt uti sin k�rsb�rsbruna rock,
+Under rocken kl�dd i sammetsdr�kt,
+Med en sidenskjorta under den
+Och ett ur af guld uti sin barm
+Sitter han upp� sin sk�na h�st."
+
+Vila svarar ifr�n skogen s�:
+"Unga flicka, obekymrad var!
+Sj�lf jag slagit opp ett sident�lt,
+Och i t�ltet slumrar �lskarn nu,
+�fverskyggad af en sobelpels,
+Och med hufvu't svept i gyllne tyg."
+
+
+
+DEN F�RSIKTIGA.
+
+Du, min flicka, du, min r�da blomma,
+Aldrig satt �nnu och aldrig omsatt,
+Ej med svala fl�den �n begjuten,
+�n ej plockad, �n f�r ingen doftfull,
+Aldrig kysst �nnu och aldrig famnad,
+Sk�na, finge jag en g�ng dig kyssa!
+
+"Finge det, du gode, efter �nskan,
+St�tte endast till din �ng min tr�dg�rd:
+Komma skulle jag att blommor vattna,
+Du att f�ra h�starna p� bete:
+Kunde d� mig kyssa efter �nskan,
+Borde blott ej bita mig i kinden,
+Att min mor ej finge sk�da m�rken."
+
+
+
+DEN UNGA MAKAN.
+
+D� jag �n var hemma hos min moder,
+Gaf hon mig r�tt vackra r�d att f�lja:
+F�rsta r�det: att r�dt vin ej dricka,
+Andra: att ej b�ra gr�na kransar,
+Sista: att ej �lska n�gon yngling.
+
+Men jag arma t�nker vid mig sj�lf h�r:
+"Ges dock utan vin en fyllig kind ej,
+Utan gr�na kransar ingen gl�dje,
+Ges dock utan yngling ingen k�rlek."
+
+
+
+TILL SANKT G�RAN.
+
+Flickan beder p� Sankt G�rans-dagen:
+"O Sankt G�ran, n�r h�rn�st du kommer,
+Finn mig mer ej hos min mor, men finn mig
+Hos en make eller ock i grafven!
+F�rr dock hos en make �n i grafven!"
+
+
+
+DOMEN.
+
+Blommor s�dde trenne t�cka flickor,
+Kyndel upp� berg, i dalen mynta.
+Och en yster gosse kommer dristigt
+Och af blommorna en knippa plockar.
+Hemligt gillra flickorna dock snaror,
+Och den yra, k�cka gossen f�ngas.
+
+Ena s�: "I l�gorna med honom!"
+Andra s�: "Ur landet skall han jagas!"
+Tredje s�: "Nej, nej, han m�ste h�ngas!"
+
+Och den ystra gossen talar �ter:
+"�r ej guld, att man mig sm�lta skulle,
+�r ej sk�lm, att ut ur landet jagas,
+Gosse �r jag, och jag m�ste h�ngas
+Vid det olyckstr�det--kvinnohalsen."
+
+
+
+DEN VALACKISKA FLICKAN.
+
+P� den vilda h�sten red jag,
+Och den bar mig till valackskan.
+Trenne d�ttrar har valackskan;
+Men den ena bannar modren:
+
+"Stygga Nera, s�g, hvar var du?"
+"Banna icke, goda moder!
+N�ra Donau har jag varit,
+Och har sett d�r unga tyskar.
+
+�t den ena, som jag s�g d�r,
+Ville han min sv�ger blifva,
+G�fve jag den finsta skjorta,
+Att han till sin d�d den bure.
+
+�t den andra, som jag s�g d�r,
+Ville han min brudsven blifva,
+G�fve jag ett virkadt gulltyg,
+Att han till sin d�d det bure.
+
+�t den tredje, som jag s�g d�r,
+Ville han min f�stman blifva,
+G�fve jag tv� svarta �gon,
+Att han till sin d�d dem kysste."
+
+
+
+DEN B�NH�RDE.
+
+Ber till Gud den unga gossen:
+"Gif, o Gud, �t mig ett gullhorn,
+Gyllne horn med silfver�ndar,
+Att jag granens bark m� borra
+F�r att se, hvad finns i granen."
+
+Gaf �t honom Gud ett gullhorn,
+Gyllne horn med silfver�ndar;
+Och han borrar nu i granen,
+Finner d�r en vacker flicka,
+Hvilken lyser sk�n som solen.
+Talar d� till henne gossen:
+"H�r mig du, min unga flicka!
+Friar jag, man ger dig icke;
+Lockar jag, du f�ljer icke;
+Ville r�fva dig--och kan ej."
+
+Och den unga flickan talar:
+"Fria ej,--man ger mig icke;
+R�fva ej,--du �r f�rlorad;
+Ty jag �ger nio br�der,
+Syskonbarn till lika antal.
+Sv�nga de sig opp p� h�star,
+Gjorda om sig skarpa sablar,
+Sneda sina vargskinnsm�ssor,
+�r det fasligt att dem �se,
+�nnu mera att dem bida.
+Synd det vore att f�rloras,
+Skam det vore att fly undan.
+Nej, men locka,--m�nn' jag f�ljer."
+
+
+
+FLICKAN I D�RREN.
+
+P� sitt str�ckta vingepar
+Sv�fvar h�gt i skyn en falk,
+Och hans blick, mot jorden v�nd,
+Hvilar nu upp� en d�rr.
+Men i d�rrn en flicka st�r,
+Tv�r sitt hvita anlete,
+Sl�tar sina �gonbryn.
+Bl�ndande �r hennes hals,
+S�som sn�n p� bergen �r.
+N�ra till en gosse st�r,
+Talar s� med sakta r�st:
+"O, min sk�na flicka, du!
+Knyt din halsduk b�ttre till;
+Jag f�rblindas af din glans,
+Och mitt hj�rta svider ren."
+
+
+
+MANNATROHET.
+
+Minns du, n�r vi b�rjade att �lska,
+Satt du en g�ng i min famn, du goda,
+Gr�t s� bittert, snyftade och sade:
+"Straffe Gud af mina syskont�rnor
+Hvar och en, som tror en ynglings lofven!
+Ty som himlen f�rst �r klar och h�rlig,
+Men dock snart af skyar �fverdrages,
+S� omv�xlar gossens trohet �fven.
+Kysser han,--d� skall man bli hans maka;
+Har han kysst,--d� skall till h�sten v�ntas.
+Kommer h�sten en g�ng,--kommer vintern,
+Och han friar ren till andra flickor."
+
+
+
+FLICKANS ANLETE.
+
+Flickan stod p� bergets kulle,
+�fver hvilken mildt ett skimmer
+Spreds fr�n hennes sk�na anlet.
+
+Vid sig sj�lf d� talte flickan:
+"Anlet du, som g�r min oro!
+Om jag visste, ljusa anlet,
+Att �t vissna gubbens kyssar
+Dig ett oblidt �de �rnat,
+Ville jag i gr�na skogar
+Strax all bitter mal�rt plocka,
+I dess bittra saft dig bada,
+Att den gamles kyss f�rbittra.
+Visste jag dock, ljusa anlet,
+Att �t unga makens kyssar
+Dig ett h�rligt �de �rnat,
+Ville jag i gr�na g�rdar
+Alla r�da rosor plocka
+Och i deras ljufva vatten
+Dig, du ljusa anlet, bada,
+Att du ljufligt skulle mot den
+Unga makens kyssar dofta."
+
+
+
+FISKEN.
+
+Flickan hon satt p� hafvets strand,
+Talade i sitt sinne s�:
+"O, du min gode Gud, �nd�!
+Finns v�l, hvad bredare �r �n haf?
+Eller hvad vidare �r �n f�lt?
+Eller hvad snabbare �r �n h�st?
+Hvad �r v�l mera �n boning s�tt,
+Eller hvad �fverg�r broderkyss?
+
+Tittar ur v�gen en liten fisk:
+"Fjolliga flicka, hvad t�nker du?
+Himmel l�ngt bredare �r �n haf,
+Haf ju l�ngt vidare �r �n f�lt,
+�ga ju snabbare �r �n h�st,
+Socker �fverg�r honing--och
+�lskarekyssen en broderkyss."
+
+
+
+B�TTRE GAMMALT GULD �N NYSMIDT SILFVER.
+
+Skugga s�kande, f�r att sig svalka,
+Fl�g en falk ut�fver Sarajevo,[8]
+S�g en fura midt i Sarajevo
+Och inunder den en kylig k�lla;
+N�ra k�llan s�g han �nkan Nypon
+Och med henne jungfrun, hvita Rosa.
+
+Falken b�rjade att eftersinna,
+Om han skulle kyssa �nkan Nypon,
+Eller hellre jungfrun, hvita Rosa.
+
+S� i valet kom han till beslutet,
+Och han talte sakta i sitt sinne:
+"B�ttre guld, om �fven n�tt det vore,
+�n som silfver �r, ehuru nysmidt;"
+Och han kysser muntert �nkan Nypon.
+
+Men f�rt�rnad ropar jungfru Rosa:
+"Sarajevo, blomstra utan frukter![9]
+�r det sed, som nu i dig f�tt insteg,
+Det, att unga gossar �lska �nkor,
+Gamla gubbar �ter unga flickor?"
+
+
+
+H�STEN VILL EJ DRICKA.
+
+O du flicka, gyllne peruns-blomma!
+Har du vattnat ren min skymmel?--
+                              "Vattnat
+Har jag v�l; men han vill ej fr�n vattnet,
+Utan sk�dar mot den strand af Sava,
+Hvarest flickor binda blomsterkransar
+Och de gula viner hj�ltar dricka."
+
+
+
+ALI-AGAS MAKA.
+
+Undersk�n �r visst Al-Agas maka.
+S�dan sk�nhet finns ej mer i Bosna,
+Hela Bosna och Herzegovina;
+Dock, hvad b�tar henne denna sk�nhet,
+D� p� henne Agas blick ej hvilar?
+Aga �lskar Omars hulda flicka,
+Som i jungfruburen vuxit ensam,
+Sk�dat icke sol och icke stj�rnor,
+Aldrig �n f�tt se, hur kornet v�xer,
+Kornet v�xer, och den r�da drufvan.
+
+
+
+D�R BASILIKA JAG S�DDE, SKJUTER MAL�RT OPP.
+
+Flickan �terger sin �lskling
+Hans f�rlofningsring.
+"Tag den �ter! Fader, moder,
+Som ej hylla dig,--
+Fader, moder, bror och syster,
+Alla neka mig.
+Skona du din arma flickas
+Oangripna namn!
+Den f�rl�tnas �de �ger
+Nog sin tyngd �nd�.
+D�r basilika jag s�dde,
+Skjuter mal�rt opp,
+Mal�rt, denna bittra blomma,
+Denna k�rfva �rt.
+Binden mina br�llopsg�sters
+Smycken d�rutaf,
+N�r de snart mig d�d ledsaga
+Till den kulna graf."
+
+
+
+SMILJANA.
+
+Blommor plockar utmed �n Smiljana,
+Samlar flitigt dem i famn och f�rkl�d',
+Binder sen af dem tre blomsterkransar.
+Ena kransen f�r sig sj�lf hon sparar,
+�t sin lekv�n sk�nker hon den andra;
+Men den tredje l�gger hon p� b�ljan
+Och med tysta ord ledsagar denna:
+"Simma, simma, gr�na krans, med v�gen,
+Simma h�n till Georgs port och bringa
+Detta budskap till hans goda moder:
+'Vill du, moder, gifta bort din Georg,
+Gif ej honom �t den unga �nkan,
+�t den sk�na flickan unna honom!'"
+
+
+
+�NSKNINGARNA.
+
+Ranko sof i poppelskuggan,
+Kommo dit tre flickor, talte
+Under f�rden med hvarandra
+Om hvad hvarje helst beg�rde.
+
+Och den f�rsta flickan talar:
+"Helst jag �nskar mig en gullring."
+Och den andra flickan talar:
+"Helst jag �nskar mig en g�rdel."
+Och den yngsta flickan talar:
+"Helst jag ville �ga Ranko.
+L�tt kan dock en ring bli bruten,
+L�tt en g�rdel s�nderrifvas,
+Men min Ranko,--han f�rblir min."
+
+
+
+�NSKAN.
+
+Om en k�lla sval jag vore,
+V�l jag visste, hvar jag v�llde;
+Nere vid min �lsklings f�nster,
+D�r han af och p� sig kl�der,
+Att sin t�rst han m�tte sl�cka
+Och sig svalka med min b�lja.
+
+
+
+FLICKORNAS F�RBANNELSER.
+
+Konda dog, hans moders enda s�llhet,
+L�mnande sin mor det kval att honom
+Fj�rran fr�n sin boning ge �t jorden.
+Hon begrof den k�re i sin tr�dg�rd
+Under gyllne pomeranstr�ns skugga.
+
+Hvarje morgon g�r hon sen till grafven:
+"Konda, Konda! Svara, trycker jorden,
+Eller trycka dig din kistas br�der?"
+
+Och ur djupet ljuder svaret �ter:
+"Icke jorden trycker mig, o moder!
+Icke trycka kistans br�der heller,
+Nej, f�rbannelser af flickor endast.
+N�r de sucka, ges i himlen gensvar,
+N�r de banna, sk�lfver jordens grundval,
+N�r de gr�ta, m�ste Gud bevekas."
+
+
+
+DEN SK�NA ILIJA.
+
+Sakta p� Donau vaggar en julle,
+B�r p� dess v�g den sk�na Ilija.
+Falken p� h�gra handen han h�ller;
+Sorgsen i h�gen, ger han den n�ring,
+Gjutande t�rar, ger han den dricka.
+
+Lutad till falken, hviskar han detta:
+"F�gel, min falk! Ej vill jag dig n�ra,
+N�ra med lika kost som min egen,
+Vattna med samma dryck, som jag sj�lf har.
+Sorgsen i h�gen, ger jag dig n�ring,
+Gjutande t�rar, ger jag dig dricka,
+Men till en jakt ej vill jag dig styrka,--
+Styrka jag vill dig, att du m� flyga,
+Flyga som budskap hem till min maka,
+Se, om den hulda lycklig och frisk �r,
+Se, om hon redan f�dt mig en gosse."
+
+Under hans vinge bindes ett bref sen:
+"Ila och s�nk dig neder vid f�nstret,
+Neder p� rosenbusken den r�da,
+N�ra till f�nstret sitter den hulda,
+Sitter och stickar d�r vid sin b�ge.
+H�lsa den goda v�nligt ifr�n mig,
+S�g: 'Med Ilija var jag i g�r �n,
+T�mde i g�r �n vin med min herre'."
+
+Snart vid Ilijas boning var falken.
+Brefvet d� l�ste �lskade makan,
+Och s�som svar hon talte till falken:
+"H�lsa fr�n mig den sk�na Ilija,
+Bed, att han ej uppskjuter sin hemf�rd.
+Doftande rosor blomma i tr�dg�ln;
+Ack, men med hvem, med hvem dem plocka?
+Muntert p� g�rden ropar d�r falken,
+Ack, men hvem lockas med mig att jaga?"
+
+
+
+DE �LSKANDES GRAF.
+
+Tvenne unga �lskade hvarandra,
+Tv�dde b�da sig i samma vatten,
+Torkade med samma duk sig b�da.
+Ingen visste d�rom f�rsta �ret,
+Men p� andra blef det k�ndt f�r alla,
+K�ndt ocks� f�r fader och f�r moder.
+Modren hindrar dock de trognas k�rlek
+Och den �lskande fr�n �lskarn skiljer.
+
+Genom stj�rnan s�nde gossen budskap:
+"D�, min �lskade, om l�rdagskv�llen,
+Jag vill d� med s�ndags-morgonrodnan."
+S� besl�ts det, s� det skedde �fven.
+L�rdagskv�llen dog den trogna flickan,
+Hennes �lskling dog med morgonrodnan.
+Man begrof dem b�da med hvarandra,
+Hand i hand i jordens sk�te s�nkta,
+Och i h�ndren lades gr�na �pplen.[10]
+
+N�gra m�nar,--och fr�n gossens l�ger
+Reste sig en lummig gran i h�jden,
+Och fr�n flickans sk�t en rosenbuske.
+Men kring granen slingrade sig rosen
+Som ett sidenband kring eterneller.
+
+
+
+FLICKAN VID ZETINJA.
+
+Vid Zetinjas djupa, svala b�lja
+Satt i dryckeslag en skara hj�ltar,
+Och en vacker flicka bj�d dem vin d�r.
+Men n�r b�garn hon �t n�gon r�cker,
+Fattar han, i st�llet f�r pokalen,
+Hennes hvita hand att henne famna.
+Flickan �ter str�fvar mot och talar:
+"N�, i sanning, mina tappra hj�ltar,
+Allas eder tj�narinna �r jag;
+Men �t en blott kan jag f�stm� vara,
+Blott �t den, som i sin vapenrustning,
+Med sin divansmantel d�rut�fver,
+Fr�n den ena stranden till den andra
+Genomsimma kan Zetinjas v�gor.--
+Dennes trogna f�stm� vill jag blifva."
+
+Dock med neds�nkt hufvud ser hvar hj�lte
+Tigande emot den svarta marken,
+Utom en, den k�cka Radoitza.
+Hurtigt opp ifr�n sin plats han springer,
+Gjordar om sig sina blanka vapen,
+Sveper sig i m�ngahanda dr�kter,
+Kastar �fver dem sin divansmantel,
+Och s� st�rtar han sig ned i b�ljan.
+Snart fr�n ena stranden till den andra
+Har den dj�rfve simmarn redan hunnit;
+Dock n�r d�dan han sin hemf�rd b�rjar,
+Dykar han i b�ljan of�rmodadt,
+Icke s�, att krafter honom felats,
+Men att pr�fva �lskarinnan endast,
+Om han skulle f� en trogen maka.
+Hur han sjunker, m�rker d� den k�ra,
+Ser det, ilar, kastar sig i str�mmen.
+Hastigt stiger ynglingen ur djupet
+Och med kraft den dunkla v�gen klyfver,
+Tills han hunnit till sin �lskarinna.
+Och han fattar hennes hvita h�nder
+Och den hulda till sin boning leder.
+
+
+
+DEN SKR�MDA.
+
+Maras h�r uppfl�tar modren,
+Fem- och niodelt i v�xling,
+Och hon talar, �mt bekymrad:
+"Om du f�rdas ner till f�ltet,
+Till en ringdans d�r p� f�ltet,
+M� du ej med Tomas dansa;
+Tomas �r en yster s�lle,
+Se, och du en ogift flicka."
+
+Mara lyder ej sin moder,
+Utan vandrar ner till f�ltet,
+Till en ringdans d�r p� f�ltet,
+Och hon sv�nger om med Tomas.
+
+Tomas, dansande med ringen,
+Ger en vink �t sina svenner,
+Att de skulle h�mta h�star,
+H�mta dit hans fux och skymmel.
+Svennerna f�rstodo genast,
+F�rde f�larna till ringen,
+F�rde dit hans fux och skymmel.
+
+Tomas hoppar opp p� fuxen,
+Lyfter Mara opp p� skymmeln,
+Och de flyga genom lunden,
+S�som stj�rnor fly p� himlen.
+
+Ren var f�ltet lagdt till rygga,
+Och till Mara talar Tomas:
+"Ser du d�r den murkna l�nnen?
+M�rk, i den vill jag dig h�nga;
+Kr�kan skall ditt �ga hacka,
+�rnen sl� dig med sin vinge."
+
+Mara b�rjade att snyfta:
+"Ve mig, ve mig! Gud f�rskone!
+S� det h�nde hvarje flicka,
+Som sin moders r�d ej f�ljer!"
+Tomas ler och tr�star henne:
+"Frukta icke, hulda Mara!
+Ingen murken l�nn d�r synes,
+Nej, min hvita g�rd allenast.
+Min du �r, min boning st�dar
+Du fr�n denna stund som maka."
+
+
+
+DE SVARTA �GONEN.
+
+Modren bannade sin Jovo:
+"Son, hvar h�ll du hus i aftse?"
+
+"Bana icke, gamla moder!
+Hos tre sk�na flickor var jag.
+En var h�g och sm�rt till v�xten,
+En var r�d och hvit om kinden,
+En bar �gon, lika natten.
+Af den h�ga, af den sm�rta,
+Pl�gas, moder, nu mitt hufvud;
+Och af den med r�da kindren
+Pl�gas nu mitt br�st, o moder;
+Men af den med svarta �gon,
+Gamla moder, tar jag d�den.
+L�gg mig p� en b�r och f�r mig
+Till den huldas tj�ll, att hennes
+Svarta �gon m� mig sk�da."
+
+Sagdt; och honom l�mnar lifvet.
+P� en b�r han l�ggs af modren
+Och till flickans boning bringas.
+Hon med svarta �gon ser det.
+
+Och hon talar till sin moder:
+"L�t mig d�, min gamla moder!
+L�gg mig sen p� b�ren, l�gg mig
+N�ra till den s�rjda d�da!
+Sen en graf oss red och s�nk oss
+Hand i hand i den till hvila.
+
+
+
+V�RA M�DRAR B�RA SKULDEN.
+
+Bakom Savas v�g p� stranden
+Leder ynglingen sin f�le.
+M�ssan i sin hand han h�ller
+Och befuktar den med t�rar.
+Och han bannar hvirfvelv�gen:
+"M�tte Gud dig straffa, Sava!
+Hvarken kan jag genomvada,
+Eller kan jag simma �fver
+F�r att d�r min flicka kyssa."
+
+Och den sk�na flickan svarar:
+"Nej, vid Gud, du gode yngling!
+Vredgas ej p� Savastr�mmen,
+Sava �r dig ej fientlig;
+Nej, fientlig �r din moder,
+Din mot dig, som min mot mig �r.
+Din vill, att du ren med v�ren
+Hem skall f�ra den, du �lskar,
+Min st�r fast d�ri, att dottren
+Skall till h�sten vara ogift."
+
+
+
+SUCK.
+
+Dunkla skogspark, hvad din skugga svalkar!
+Hj�rta, hj�rta, hur du �r bedr�fvadt!
+Dig s� n�ra ser du den, du �lskar,
+Dig s� n�r--och f�r ej kyssa honom!
+
+
+
+MOR, SYSTER OCH MAKA.
+
+H�gt upp� ett v�rdtorn vandrar Jovo;
+Under honom br�cks det murkna timret,
+Och i fallet bryter Jovo benet.
+Genast blir en l�karinna kallad,
+Ifr�n bergets t�ta skog, en Vila.
+
+Mycket fordrar Vila f�r sin l�kdom:
+Af hans mor den hvita h�gra handen,
+Af hans syster hennes lockars fl�ta,
+Och ett p�rlehalsband af hans maka.
+
+Modren gaf sin h�gra hand f�r honom,
+Systern sk�nkte sina lockars fl�ta,
+Men hans maka ej sitt p�rlehalsband.
+"Nej, jag ger, vid Gud, ej bort mitt p�rlband,
+Som jag sj�lf ifr�n min fader medf�rt."
+
+D� f�rgrymmas Vila ifr�n berget
+Och f�rgiftar d�dligt Jovos skada.
+Jovo d�r,--ve, ve dig, arma moder!
+
+Trenne sorgef�glar[12] klaga sedan:
+Ena klagar utan uppeh�llan,
+Sent och tidigt klagar blott den andra,
+Och den tredje, n�r det s� sig faller.
+
+Den, som klagar utan uppeh�llan,
+�r den d�des olycksburna moder;
+�ter den, som klagar sent och tidigt,
+�r den d�des sorgebundna syster;
+Den, som klagar, n�r det s� sig faller,
+�r den d�des ungdomsfriska maka.
+
+
+
+H�XERIET.
+
+H�rligt var att se, hur inp� kv�llen
+Hj�lteskaran drack det gula vinet.
+Med befann sig ock den veka Stojan,
+Drack ej vin och br�nnvin icke heller,
+Utan kaffe blott ur gyllne sk�lar.
+N�gra flickor vandrade l�ngs stranden,
+Och bland dessa Ivans sk�na syster.
+N�r den veka Stojan henne m�rker,
+T�nds hans br�st af k�rlek,--och �t t�rnan
+Kastar han ett �pple och ett kvitten.[13]
+Men f�rtrytsam sl�ngde Ivans syster
+Genast bort fr�n sig hans gula kvitten,
+Och med foten st�tte �pplet unnan.
+P� den gr�na marken f�ll hans kvitten,
+�pplet �ter i den svala b�ljan.
+N�r den veka Stojan m�rkte detta,
+Blef han strax s� m�rk, s� vild till sinnes.
+D�dan skyndar han med snabba f�tter
+Och sitt hem, sin hvita boning uppn�r.
+Papper tar han genast fram och skriftyg,
+Att f�rtrolla Ivans sk�na syster.
+Och han sammans�tter fyra trollbref;
+Skrifver ett och kastar det i elden:
+"Eld, f�rbr�nn, f�rbr�nn ej brefvets trollkraft,
+T�nd blott, t�nd blott Angelijas hj�rta!"
+Skrifver �n ett,--kastar det i b�ljan:
+"B�lja, ryck ej med dig brefvets trollkraft,
+Bortryck, bortryck Angelijas hj�rta!"
+Skrifver �n ett--kastar det i luften:
+"Vindar, f�ren ej bort brefvets trollkraft,
+F�ren, f�ren Angelijas hj�rta!"
+Ett han g�mmer under hufvudkudden:
+"Hvila icke kraftl�st d�r, o trollbref;
+Tills att Angelija med dig hvilar!"
+
+M�rk! Och inom n�gra korta stunder
+Ljuder d�r ett klappande p� porten:
+"�ppna porten, om du Gud bek�nner,
+�ppna porten, mig f�rt�ra l�gor!"
+Stojan tiger och vill �n ej svara,
+H�gre klappar �ter Ivans syster:
+"Opp, mig rycka floder med sig h�dan,
+Opp med porten, om du Gud bek�nner!
+Snart till molnen h�jes jag af vindar."
+
+Hastigt springer d� den veka Stojan,
+L�ter upp den vida buxbomsporten
+Och ledsagar henne in med gl�dje.
+
+
+
+PRINS MUSTAFAS SJUKDOM.
+
+F�r att bada g�r en skara turkar,
+Och turkinnor komma fr�n att bada,
+M�nnerna med Mustapha i spetsen,
+Kvinnorna med Mehmed paschas maka.
+Sk�n �r Mustapha, sultanens �ttling,
+Mera sk�n dock Mehmed paschas maka.
+Och f�rtrollerskan �r icke sk�n blott,
+Men tillika s� f�rs�tligt smyckad.
+Genast sjuknar prinsen in af k�rlek,
+T�nd af Mehmed passhas sk�na maka,
+G�r ren pl�gad till det hvita slottet
+Och p� veka dynor d�r sig l�gger.
+Alla fruar efter, rang och ordning
+Komma att prins Mustapha bes�ka,
+Borta blir blott Mehmed paschas maka.
+
+Sultaninnan s�nder bud till henne:
+"�dla fru, gem�l till Mehmed pascha,
+Aktar du dig mer �n sultaninnan?
+Mustapha, min son, p� sjukb�dd ligger;
+Alla fruar gjort bes�k hos honom,
+Du allena, du f�rsm�r att komma."
+Mehmeds maka mottar denna h�lsning,
+Vecklar sina �rmar opp i blinken
+Och bereder l�tta sjukb�dds-r�tter:
+Gr�dda rosenr�d p� gyllne tallrik,
+Ljusgult serde uti silfversk�lar,
+V�rens k�rsb�r, syltade med honing,
+Persikor med morgondagg best�nkta,
+Hafsstrandsfikon och mostarska drufvor;
+Kl�r sig sen i kosteliga kl�der
+Och beger sig s� p� f�rd till slottet.
+Snart palatsets g�ngar hon betr�der.
+Oanm�ld och h�lsande p� ingen,
+Sakta till den sjukes rum hon skrider;
+Och hon s�tter sig vid hufvudg�rden,
+Tar ett virkadt guldtyg fram och fl�ktar
+Svalka �t hans feberheta panna.
+Men, till sultaninnan v�nd, hon talar:
+"S�dan sjukdom som den tappre prinsens
+�nskar jag att m� min broder tr�ffa,
+Ja, mig sj�lf som Mehmed paschas maka;
+Ty en k�rleksyrsel �r ej sjukdom."
+N�r prins Mustapha f�rnummit detta,
+St�r han opp p� snabba f�tter genast,
+Riglar alla d�rrar och beh�ller
+Mehmeds maka kvar tre runda dagar.--
+Men p� morgonstunden af den fj�rde
+Med ett artigt bref uppvaktar paschan:
+"O sultan, min store, dyre herre!
+Fr�n min boning har en dufva bortrymt,
+Till ditt slott hon flugit,--l�sgif henne,
+L�sgif henne, om du Gud bek�nner!"
+D�rp� f�r han fr�n sultan det svaret:
+"Mehmed, trogna slaf, jag har en falk h�r,
+En ot�mjelig och vildsint f�gel,
+Som ej sl�pper, hvad han en g�ng f�ngat."
+
+
+
+SK�RDEFLICKAN.
+
+K�rfvar, sk�rdade med silfversk�ra,
+Samlar hop med gullprydd hand Lepota.
+Dock, n�r middagssolen b�rjat gl�da,
+Sjunger f�r sig sj�lf hon sakta detta:
+"Den, som sammanbinder mina k�rfvar,
+Vill jag strax mitt hvita anlet sk�nka.
+Den, mig vatten ifr�n k�llan h�mtar,
+Vill jag sk�nka mina svarta �gon.
+Den, som bygger mig en skuggrik l�fsal,
+Honom vill jag bli en trogen maka."
+Sjunger s� och tror sig h�rd af ingen.
+
+Lyssnat har likv�l den unga herden,
+Och han binder k�rfvarna tillsamman,
+Bygger opp af hassel strax en l�fsal,
+H�mtar vatten fr�n den svala k�llan,
+Bjuder det och talar till den sk�na:
+"Nu, Lepota, uppfyll, hvad du lofvat!"
+
+Skalk var sk�rdeflickan dock och l�ste
+Sig med n�gra sk�lmska ord fr�n l�ftet:
+"L�t mig bli i frid, du unga herde!
+Medan du band samman mina k�rfvar,
+Bette dina lamm i �kerstubben.
+D� du bragte mig fr�n k�llan vatten,
+Har du med en dryck dig sj�lf f�rfriskat;
+Och i skuggan, som du mig beredde,
+Har du �fven sj�lf ju funnit svalka."
+
+
+
+BR�LLOPSS�NGEN.[14]
+
+
+I.
+
+Sk�n att sk�da under aftonsolen,
+Satt vid sidan af sin ledsven bruden,
+Under kransen tittande p� �lskarn.
+
+Och till flickan talte hennes brudgum:
+"Hvarf�r ser du p� mig, hulda flicka?"
+"Jag betraktar dig i v�ntan endast,
+Att du ville ge mig n�gra l�ror,
+Hur jag vore b�st din mor till n�jes."
+
+"L�tt det blir dig att min mor behaga:
+Sent till s�ngs och tidigt opp fr�n b�dden,
+Sopa rummen, skaffa k�ket vatten,
+Sedan kamma dina blonda lockar."
+
+
+II.
+
+Malmkanoner gifva d�n fr�n skansen,
+G�sterna f�rsamlas ren hos bruden,
+Och man �rnar b�rja br�llopst�get.
+Bruden har i g�r ren uts�tt blommor,
+Blommor p� sin hulda makes lycka.
+Ville lyckan gynna hennes make,
+Borde blomstren gro om kv�llen redan,
+Sammanb�ja st�nglarna om natten
+Och om morgonen buketter bilda.
+Lyckan var den hulda maken gynnsam;
+Blomstren grodde opp om kv�llen redan,
+Sammanb�jde st�nglarna om natten,
+Bildade med morgonen buketter.
+P� sin lott fick hvarje g�st en blomkvast,
+Brudgummen fick sj�lf den hulda bruden,
+Hennes ledare fick ensam ingen.
+Dock, till honom lutad, hviskar bruden:
+"Vredgas ej, min ledare; en blomkvist
+Mera sk�n och rik f�r dig jag sparar.
+Gissa hvilken?--Jo, min unga lekv�n."
+
+
+
+BLODH�MNDEN.
+
+Hvems �r klagoskrit d�r i Banjani?
+M�nne Vilans? M�nn' den onda ormens?
+Ropte Vila, komme det fr�n berget,
+Ropte ormen, komme det fr�n klyftan.
+Vilan ej och ej den onda ormen,
+Batritch Perovitsch �r den, som klagar
+Under Osmans, Tchorovitschens, h�nder.
+Honom han besv�r vid brodernamnet:
+"Sl�pp mig, Osman Tchorovitsch, min broder,
+Skona lifvet, du i Gud min broder!
+Tag i l�sen hundrade dukater;
+Mina br�der sju; sju Perovitscher,
+Gifva g�rna dig sju damaskener;
+Deras makar sk�nka dig sju kransar
+Och min broder Raduls maka, Zvjeta,
+Sina kransar och sitt �ras smycke.
+Men min moder ger en ung slafvinna,
+Ger dig m�nga kosteliga kl�der,
+Och min fader, Pero Vutschitschevitsch,
+Skall f�r�ra dig sin egen lifh�st
+Och d�r�fver hundrade dukater."
+Ren vill denna unna honom lifvet,
+N�r, af onda makter f�rd till st�llet,
+Panto fr�n Tupan d�r syns och talar:
+"Muselman, du Tchoros �ttling, Osman!
+Sl�pp ej Perovitschen Batritch undan.
+Bjuder han dig �n om�tlig l�sg�ld,
+Se, af turkarna skall han den pressa.
+Vill han gifva dig sju damaskener,
+Skall han �fven dem af turkar r�fva.
+Vill han kransar gifva dig och smycken,
+Skall han f�nga v�ra br�ders makar
+Och af dessa smycken ta och kransar.
+Lofvar han �t dig en ung slafvinna,
+Torde han min egen dotter r�fva
+Och dig henne s�som l�sen bjuda.
+Och den lifh�st, han dig vill f�r�ra,
+�r ju af Banjanis ras till skit dock."
+
+Panto s� och sv�nger sig ur sadeln.
+L�ga blixtrar ur hans studsarmynning,
+Och han tr�ffas, Perovitschen Batritch,
+Genom g�rdeln, och hans mund f�rstummas.
+D�d han sjunker mot den gr�na marken,
+Och fr�n kroppen sk�r hans hufvud Osman.
+
+Och det kommer budskap till Saljuto,
+Till den slagnes �lderstegne fader.
+
+G�ken gr�a klagar i Saljuto,
+Ropar midt i vintern ut sin klagan,
+Som om ingen �rstid �gnats honom.
+G�ken gr� �r icke den, som klagar;
+Nej, d�r klagar Pero Vutschitschevitsch,
+Perovitschen Batritchs gamla fader:
+"Ve mig, ve mig, ve till domedagen,
+Ty af s�ner, som mig efterlefva,
+H�mnas ingen v�l hans mord, den dyres!"
+
+Honom tr�star Perovitschen Radul:
+"Slikt m� ej ditt gr�a hufvud �ngsla.
+V�nta endast till Sankt G�rans-dagen,
+Tills med l�f sig berg och kullar kl�da
+Och det flacka f�lt med gr�s och blommor;
+D� vill jag kamraterne f�rsamla
+Och med dessa till Banjani draga
+F�r att h�mnas Batritchs mord, min broders."
+Men ren nalkades Sankt G�rans-dagen,
+Ren med l�f bekl�ddes berg och kullar,
+Gr�s och blommor t�ckte redan f�lten,
+Och kamraterne tillsamman kommit.
+
+Till Banjani drar med dessa Radul
+Och tar af till bergets skog vid Utes.
+
+Trenne runda dagar d�r de bida,
+�ndl�st spanande mot Gatzkos sl�tter,
+Tills p� h�ll en turk till h�st sig visar,
+Just den s�kte, Tchorovitschen Osman.
+Radul s� till sina k�mpar genast:
+"Br�der, sen I d�r den bofven Osman?
+Huken eder ner mot gr�na marken;
+Men jag sj�lf vill st�lla mig i v�gen
+F�r att v�nta Tchorovitschen Osman.
+Ej f�r edra damaskenerklingor
+Skall han falla, den f�rd�mda turken,
+Om mig Gud den lycka v�rdes unna
+Att med mina h�nder gripa honom!
+Men om jag ej lyckas honom gripa,
+D�--l�gg an, hvem som af kvinna f�dd �r!"
+K�mparne sig huka ner i gr�set;
+Radul �ter st�ller sig i v�gen.
+Och n�r turken nu till st�llet hunnit,
+Springer Radul fram att gripa honom,
+Fattar h�stens tygel med sin ena,
+Turken med sin andra hand i brickan
+Och till marken rycker honom neder.
+K�ckt till bist�nd hans kamrater ila,
+Och de f�nga lefvande Osmanen.
+
+Honom ber vid brodernamnet Osman:
+"Sl�pp mig, Radul Perovitsch, min broder,
+Skona lifvet, du i Gud min broder!
+Tag i l�sen tusende dukater!
+Tjugu br�der, tjugu Tchorovitscher,
+Gifva g�rna tjugu damaskener,
+Och de Tchorovitschers �dla makar
+Sina lockars kosteliga smycken.
+Deras gyllne keder jag dig bjuder,
+Af dukater och af p�rlor tunga.
+Men jag sj�lf vill ge dig min araber,
+H�grest, att en slik ej finns i Bosna,
+Hela Bosna och Herzegovina,
+Med hans t�m och silfvertunga sadel,
+Allt till svansen �fvert�ckt med sammet;
+Hvarje buckla �r med loskinn kantad
+Och med guld och silfver smyckad rikligt."
+D�f f�r detta, svarar Perovitschen:
+"Turk, du Osman Tchorovitsch! En dyrbar
+L�seg�ld bj�d dig min broder �fven,
+Men f�rg�fves!--Utan skoning skilde
+Du hans blonda hufvud ifr�n kroppen."
+Och han drager fram. sin knif ur g�rdeln
+Och fr�n kroppen skiljer Osmans hufvud.
+Tar hans hufvud, tar sin �v�ns' vapen
+Och arabern, turkens h�ga stridsh�st,
+Och beger sig hem med sina v�nner.
+
+Men i Montenegro-bergens grannskap,
+Fr�n den lilla byn d�r, fr�n Saljuto,
+Till hans m�te g�r den gamla fadren,
+Str�cker famnen och hans anlet kysser.
+Radul kysser gubbens hand och kl�df�ll
+Och f�r honom turkens hufvud kastar.
+Och d� ropar Pero Vutschitschevitsch:
+"Hell mig nu och intill domedagen,
+D� mig unnats denna stund att sk�da,
+N�r min dyre son �r h�mnad vorden!"
+Gubben s�,--och honom l�mnar lifvet.
+D�d han ligger; frid med honom!--Herren
+Tage honom upp till paradiset
+Och v�lsigne h�gnande oss alla!
+
+
+
+DE B�GGE JAKSCHITCHERNE.
+
+M�nen f�rebr�dde morgonstj�rnan:
+"Morgonstj�rna, s�g, hvar har du varit,
+Hvarest jollrat bort den sk�na tiden,
+D� man dig ej sett p� trenne dagar?"
+Honom svarar �ter morgonstj�rnan:
+Hvarest varit? Hvar f�rjollrat tiden?
+Ofvan Belgrads hvita f�ste stod jag
+Och betraktade ett s�llsamt under:
+Hur tv� br�der delte fadersarfvet,
+Jakschitch Dmitar och Jakschitch Bogdane.
+Ren i godo �fverens de kommit,
+Ren de hade delat fadersarfvet:
+Dmitar �rfde Valakit och Moldau
+Och Banatet odelt intill Donau.
+Bogdan fick det flacka landet Sirmien,
+L�ngs �t Savastr�mmen alla �ngar
+Och till staden Ushitz hela Servien.
+Dmitar tog den nedre deln af staden
+Med ett torn, Neboischa, n�ra Donau.
+Bogdan tog den �fre deln af staden
+J�mte kyrkan Rushitza i midten.
+
+Om en ringa sak blott blef man osams,
+Om ett intet, knappast v�rdt att n�mnas,
+Om en falk och om en svartbrun f�le.
+Dmitar, st�dd upp� sin r�tt som f�rstf�dd,
+Fordrar falken utom lott och rappen;
+Bogdan sk�nker honom ingendera.
+
+N�sta morgon, n�r det �n knappt dagats,
+Svingar Dmitar sig p� rappen h�ga
+Och tar med ocks� den gr�a falken
+F�r att jaga uti bergets skogar.
+
+Angelija, sin gem�l, han ropar:
+"Angelija, du min trogna maka,
+Mottag detta gift och ge �t Bogdan!
+Dock, ifall du ej min �nskan fullg�r,
+V�nta mig ej mer i hvita borgen."
+
+N�r den trogna makan slikt f�rnummit,
+G�r hon med sig sj�lf till r�ds bekymrad,
+Pr�fvar, t�nker och sig sj�lf tilltalar:
+"Gr�a g�k, hvad skall v�l blifva af dig?
+Om min makes broder jag f�rgifver,
+�r det mig en synd inf�r v�r Herre,
+�r det inf�r m�nskor skam och nesa.
+Stor och liten skulle om mig s�ga:
+'Sk�den, sk�den d�r den olycksburna,
+Som sin egen sv�ger har f�rgifvit!'
+Ger jag �ter icke gift �t honom,
+F�r jag mer ej v�nta hem min make."
+
+T�nkte s� och fattade beslutet:
+Neder steg hon i den dunkla k�llarn,
+Framtog br�llopsb�garen, den vigda,
+Smidd af idel guld i drifvet arbet
+Och ett minne af den dyre fadren.
+B�garen med gullgult vin till randen
+Fyller hon och framb�r till sin sv�ger,
+Kysser honom sen p� hand och kl�df�ll
+Och, mot jorden b�jd f�r honom, talar:
+"Dig, min gode sv�ger, vill jag sk�nka
+Denna guldpokal med vin till randen;
+Sk�nk mig falken du, och sk�nk mig rappen!"
+Och Bogdan, bevekt af hennes b�ner,
+Sk�nkte henne falken strax och rappen.
+
+Dmitar jagar dagen om i skogen,
+Lyckas dock ej jaga opp ett villbr�d,
+Tills att �det sent p� kv�llen honom
+Till den s�fbekr�nta skogssj�n leder,
+D�r en guldbevingad and byggt n�ste.
+Dmitar l�ter gr�a falken stiga,
+Att p� anden skjuta ned i s�fven;
+Se, men knappt ber�rd utaf hans vinge,
+Har hon redan �fvervunnit falken
+Och hans h�gra vinge s�nderkrossat.
+
+Nu, n�r Jakschitch Dmitar detta m�rkte,
+Kl�dde han sin furstedr�kt utaf sig,
+Sam till ort och st�lle h�n i s�fven
+Och tog opp d�rur den gr�a falken;
+Och han fr�gte s� den gr�a falken:
+"S�g, min falk, hur �r du nu till sinnes,
+Hur till sinnes nu f�rutan vinge?"
+Falken h�mtar andan djupt och s�ger:
+"S� till mods �r jag f�rutan vinge,
+Som en broder �r f�rutan broder."
+
+D� bet�nkte pl�tsligt Jakschitch Dmitar,
+Att hans maka redde gift f�r brodren,
+Och han svingar sig p� rappen h�ga
+Och mot Belgrad spr�nger fram som ilen,
+Att sin bror vid lif kanh�nda hinna.
+Som han nu var bryggan Tschekmek n�ra,
+Sporrar han sin h�st att fly d�r�fver;
+Men med brak ger bryggans hv�lfning efter,
+Och i fallet bryter h�sten benet.
+
+N�r sig Dmitar ser i denna v�da,
+L�ser han af h�sten genast sadeln,
+F�ster den vid fj�derprydda klubban
+Och beger sig raskt till fots till slottet.
+Och han kallar strax den trogna makan:
+"Angelija, du min trogna maka!
+Kanske har du ej min bror f�rgiftat?"
+Och hon svarar gladt sin make detta:
+"Nej, f�rgiftat har jag ej din broder;
+Med din broder har jag dig f�rsonat."
+
+
+
+SKADARS GRUNDL�GGNING.
+
+Trenne br�der grundade ett f�ste,
+Trenne br�der, tre Merljavtschevitscher.
+Vukaschin var konung och den �ldste,
+Och den andra var voivod Ugljescha,
+Gojko Merljavtschevitsch var den yngste.
+Desse bygga vid Bojana Skadar,[15]
+Bygga ren tre runda �r med ifver,
+Ren tre �r, med m�stare tre hundra,
+Och f�rm� dock ej att l�gga grunden,
+Mycket mindre att uppresa f�stet.
+Hvad om dagen m�staren uppf�rt,
+Rycker �ter Vila ned om natten.
+
+N�r det fj�rde �ret ren begynner,
+Ropar Vila ned fr�n bergets skogar:
+"Allt f�rg�fves! Vukaschin, o konung,
+F�f�ngt, f�f�ngt du ditt gods f�rspiller;
+Grunden �r du ej i st�nd att l�gga,
+Mycket mindre att uppresa f�stet,
+Om du ej tv� namn af lika tonljud,
+Icke Stojan och Stojana finner,
+Men de b�da dock f�rtrogna syskon,
+Att dem mura in i tornets grundval.
+S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
+S�, blott s�, f�rm�r du resa borgen."
+
+N�r kung Vukaschin f�rnummit detta,
+Dessimir, sin trogna sven, han kallar:
+"Dessimir, min son, af hj�rtat k�re!
+Du, till denna dag min trogna sven blott,
+Men fr�n denna som min son v�rderad!
+Sp�nn i blinken h�starne f�r vagnen,
+Tag d�r in sex b�rdor guld, och s�leds
+Genomt�gande den ljusa v�rlden,
+S�k mig tvenne namn af lika tonljud,
+S�k, o son, en Stojan och Stojana,
+Men de b�da dock f�rtrogna syskon.
+R�fva eller k�p dig dem f�r guldet,
+Bringa dem till Skadar till Bojana,
+F�r att muras in i tornets grundval.
+S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
+S�, blott s�, f�rm� vi resa borgen."
+
+Dessimir f�rnam sin kungs befallning,
+Sp�nde genast h�starne f�r vagnen,
+Tog d�r in sex b�rdor guld, och s�leds
+Genomt�gande den ljusa v�rlden,
+S�kte han tv� namn af lika tonljud,
+�fverallt en Stojan och Stojana.
+Och han s�kte dem tre runda �r ren;
+Fann dock ej de namn af lika tonljud,
+Ingenst�des Stojan och Stojana.
+S� tillbaka han till Skadar v�nder,
+Ger �t kungen vagn och h�star �ter,
+Ger �t honom guld, sex b�rdor, �ter:
+"Konung, h�r jag h�mtar vagn och h�star,
+H�r jag h�mtar guld, sex b�rdor, �ter,
+Ty jag fann ej Stojan och Stojana,
+Ej de b�da namn af lika tonljud."
+
+N�r kung Vukaschin f�rnummit detta,
+L�t han kalla dit byggm�starn Rado,
+Rado �ter murare tre hundra,
+F�r att bygga Skadar vid Bojana.
+Men hvad kungen byggt, f�r�der Vila;
+Ej tillst�djer hon att l�gga grunden,
+Mycket mindre att uppresa f�stet.
+�ter ropar Vila ifr�n berget:
+"H�ll, kung Vukaschin, f�rnim min varning!
+F�f�ngt, f�f�ngt du ditt gods f�rspiller;
+Grunden �r du ej i st�nd att l�gga,
+Mycket mindre att uppresa f�stet.
+Dock, f�rnim mig! Br�der tre I �ren,
+Hvar af er en trogen maka �ger;
+Den, som g�r i morgon till Bojana
+Och �t arbetsfolket bringar maten,
+Henne muren in i tornets grundval.
+S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
+S�, blott s�, f�rm�n I resa borgen."
+
+N�r kung Vukaschin f�rnummit detta,
+L�t han kalla sina b�gge br�der:
+"H�ren mig, I �lskelige br�der!
+Ifr�n bergets skog f�rkunnar Vila,
+Att vi f�f�ngt h�r v�rt gods f�rspilla,
+Att oss ej besk�rs att l�gga grundvaln,
+Mycket mindre att uppresa f�stet.
+Men fr�n berget talar Vila �ter,
+Att vi tre Merljavtschevitscher �ro,
+Att enhvar sin trogna maka �ger;
+Den, som g�r i morgon till Bojana
+Och �t arbetsfolket bringar maten,
+Henne m� vi mura in i grundvaln.
+S�, blott s�, skall fundamentet tryggas,
+S�, blott s�, f�rm� vi resa borgen.
+Men, o br�der, sv�rjen mig vid Gud, att
+Ingen yppar detta f�r sin maka,
+Utan att vi l�ta �det foga,
+Hvem i morgon g� skall till Bojana."
+Och vid Gud besvuro br�dren l�ftet
+Att f�r makarna ej yppa detta.
+
+Men n�r dagen nu till nedg�ng lutar,
+Vandra de till sina hvita borgar,
+D�r en h�rlig aftonm�ltid h�lles;
+Vandra sedan in i sina sofrum.
+Se dock! Under �r det att ber�tta;
+Konung Vukaschin f�rg�ter eden.
+Han, den f�rste, s�ger �t sin maka:
+"Akta dig, o du, min trogna maka!
+G� i morgon icke till Bojana,
+F�r ej maten du �t arbetsfolket,
+Ty best�lldt det vore med ditt lif d�,
+In i grundvaln skulle man dig mura."
+
+Eden �fvertr�dde ock Ugljescha,
+Och han talte till sin trogna maka:
+"L�t mig varna dig, min trogna maka!
+G� i morgon icke till Bojana,
+F�r ej maten du �t arbetsfolket,
+Ty ditt unga lif, det vore spilldt d�,
+In i grundvaln skulle man dig mura."
+
+Blott den unga Gojko v�rdar eden
+Och f�rtror sin maka ingen varning.
+N�sta dag vid morgonrodnans br�ckning
+T�ga dessa tre Merljavtschevitscher
+Till det fasta verket vid Bojana.
+
+Ren var tid att dit f�rskaffa maten,
+Och p� drottningen f�ll turn f�r dagen.
+Men hon dr�jer, g�r till sv�gerns maka,
+Till sin sv�gerska, Ugljeschas maka:
+"H�r, du goda sv�gerska, min �nskan!
+Litet ondt har jag i dag i hufvut;
+Hell dig, du, som frisk �r!--Men jag kan ej;
+Bringa maten du �t arbetsfolket!"
+Henne svarar s� Ugljeschas maka:
+"O min sv�gerska, min �dla drottning!
+Litet ondt har jag i dag i handen;
+Blifve du vid h�lsa, men jag kan ej.
+Tala dock med sv�gerskan den unga!"
+
+Och hon gick till sv�gerskan den unga:
+"Sv�gerska, du Gojkos unga maka!
+Litet ondt har jag i dag i hufvut;
+Hell dig, dit, som frisk �r!--Men jag kap ej;
+Bringa maten du �t arbetsfolket!"
+Henne svarar Gojkos unga maka:
+"�dla drottning, du min goda moder!
+Gladt och g�rna ville jag dig lyda;
+Men mitt barn �r �nnu icke badadt
+Och dess hvita linne icke tv�ttadt."
+Drottningen till svar �t henne �ter:
+"Goda sv�gerska, begif dig bara,
+Bringa maten du �t arbetsfolket!
+Jag vill sj�lf det hvita linnet tv�tta,
+Sj�lf ditt sp�da barn, du goda, bada."--
+
+Och hon tiger, Gojkos unga maka,
+Och �t arbetsfolket bringar maten.
+
+N�r hon nu var kommen till Bojana,
+Ser sin maka Gojko Merljavtschevitsch.
+Djupt af sm�rta grips den unge hj�lten,
+Djupt af sm�rta l�r hans trogna makas
+Och hans sp�da barns skull, i sin vagga
+Moderl�st och blott en m�nad gammalt.
+T�restr�mmar fl�da p� hans kinder.
+Och den sm�rta makan vid hans anblick
+Nalkas blygsamt sin gem�l och herre,
+Nalkas blyg och fr�gar honom sakta:
+"Gode herre, s�g, hvad har dig drabbat
+Nu, d� t�rar str�mma dig p� kinden?"
+
+Henne svarar Gojko Merljavtschevitsch:
+"Ondt, f�r mycket ondt, min trogna maka!
+Ack, ett gyllne �pple,[11] som jag �gde,
+F�ll i dag uti Bojanas b�lja;
+Detta s�rjer jag och kan ej tr�stas."
+Och den sm�rta makan, som ej anar
+N�got v�rre, svarar s� gem�len:
+"Bed till Gud om h�lsa blott,--ett �pple,
+Mera sk�nt �nnu, kan du dig gjuta."
+H�ftigare blott blef hj�ltens sm�rta;
+Och �t sidan v�nde han sitt anlet
+F�r att icke se sin hulda maka.
+
+N�rmre tr�der sv�gerparet redan
+Fram till Gojkos ungdomssk�na maka,
+Fatta henne vid de hvita h�ndren
+Och till borgens grundval f�ra henne.
+Och de vinka dit byggm�starn Rado;
+Murarena kallar �ter Rada
+Men den unga, sm�rta kvinnan sm�ler,
+Aktande det allt som sk�mt och lek blott.
+
+Och att l�gga borgens grundval ila
+De tre hundra murare till verket
+Och kring henne st�lla sten och bj�lkar.
+Upp till kn�t ren �r hon innesluten;
+Och den unga, sm�rta kvinnan sm�ler,
+Aktande �nnu det allt som sk�mt blott.
+
+Of�rtrutet murar framgent skaran
+Och kring henne hopar sten och bj�lkar.
+Upp till g�rdeln innesluts hon redan
+Och betryckes tungt af sten och bj�lkar.
+
+�ndtligt m�rkande, hvad henne �rnas,
+Kvidande, som ormen krossad hv�ser,[16]
+Ber hon sina sv�grar om f�rbarmning:
+"T�len ej, om I en Gud bek�nnen,
+Att s� ung jag muras in i grundvaln!"
+Detta ropar hon till sina sv�grar;
+Men sitt anlet v�nda de fr�n henne.
+
+D� med kufvad skam och tadelfruktan
+Ber hon slutligt till sin egen make:[17]
+"T�l det ej, min dyre man och herre,
+Att s� ung jag muras in i grundvaln!
+L�t mig fara till min gamla moder!
+Guld i �fverfl�d min moder �ger,
+K�per nog en slaf och en slafvinna,
+Att dem mura in i tornets grundval."
+S� hon beder; men hon ber f�rg�fves.
+Och n�r nu den sm�rta sk�na m�rker,
+Att hon sl�ser f�f�ngt sina b�ner,
+V�nder hon sig till byggm�starn Rado:
+"M�star Rado, inf�r Gud min broder!
+L�mna vid min barm ett litet f�nster,
+L�t min hvita barm st� fri och �ppen,
+Att, ifall mitt spenbarn Jovo kommer,
+Om han kommer, jag m� n�ra honom!"
+Bifall ger, f�r brodernamnet, Rado,
+L�mnar vid dess barm ett litet f�nster,
+Till den hvita barmen �ppen tillg�ng,
+Att, ifall dess spenbarn Jovo komme,
+Om han komme, hon m� n�ra honom.
+Och hon ber �nnu, den �fvergifna:
+"M�star Rado, inf�r Gud min broder!
+L�mna ock ett f�nster vid mitt �ga,
+Att jag m�tte se mot hvita borgen,
+N�r de f�ra hit mitt spenbarn Jovo
+Och n�r hem de f�ra honom �ter!"
+
+�fven detta unnar m�starn henne,
+L�mnar vid dess �ga ock ett f�nster,
+Att hon m�tte se mot hvita borgen,
+N�r de h�mta hennes spenbarn Jovo
+Och n�r bort de f�ra honom �ter.
+Och s� blir hon murad in i grundvaln.
+I sin vagga h�mtas henne barnet,
+Och hon ger det n�ring hela veckan;
+D� omsider sviker henne m�let.
+Men �t barnet fl�der f�da st�ndigt,
+Och det n�rs vid barmen hela �ret.
+
+�n i denna stund sker samma under.
+�nnu fl�der mj�lk d�r och f�r svaga
+M�drars n�ringstomma spenar l�kdom.
+
+
+
+SLAGET P� F�GELF�LTET.[18]
+
+Tsar Lasar satt vid sin aftonm�ltid,
+Vid hans sida Militza, tsarinnan.
+Till gem�len talar hon, den h�ge:
+"Tsar Lasar, du Serviens gyllne-krona!
+Gryr det, drar du ut till F�gelf�ltet
+Och tar med dig svenner och voivoder.
+Mig blir ingen man i slottet �frig,
+Ingen, som till dig till F�gelf�ltet
+B�r mitt bref och h�mtar svar tillbaka.
+Ocks� mina dyra br�der alla,
+Nio Jugovitscher, tar du med dig.
+L�mna hemma dock en enda broder,
+En blott, vid hvars lif jag kunde sv�rja."
+Henne svarar �ter Serviens furste:
+"Militza, min goda, dyra maka!
+N�mn mig, hvem det �r af dina br�der,
+Som du allra helst hos dig beh�lle."
+"L�t mig Boschko Jugovitsch beh�lla!"
+�ter talar Serviens furste detta:
+"Militza, min goda, dyra maka!
+N�r i morgon dagen b�rjar klarna,
+Solen tr�da fram vid horisonten
+Och n�r d� v�rt f�stes portar �ppnas,
+S� begif dig fram till f�stningsporten,
+Hvarur h�rens slutna leder t�ga,
+Alla ryttare med tunga pikar
+Och i spetsen Jugovitschen Boschko,
+B�rande f�r h�ren korsets fana.
+Honom min v�lsignelse och h�lsning!
+Fanan m� han ge �t hvem han lyster
+Och hos dig f�rblifva kvar i slottet."
+N�r den ljusa dagen nu var kommen
+Och till f�stet portarna man �ppnat,
+Ut beger sig Militza, tsarinnan,
+Och hon stannar v�ntande vid porten.
+
+H�ren bryter opp i slutna leder,
+Alla ryttare med tunga pikar
+Och i spetsen Jugovitschen Boschko,
+B�rande f�r h�ren korsets fana.
+Guldbet�ckt �r �fverallt hans f�le,
+Fanan svajar fladdrande kring honom
+Och bet�cker honom ner till sadeln.
+Men p� fanan syns ett gyllne �ppel,
+Utur �pplet gyllne kors sig tr�nga,
+Och fr�n korsen sv�fva sen i vaggning
+Gyllne tofsar ned p� Boschkos skuldror.
+Fram hon tr�der, Militza, tsarinnan,
+Nalkas honom, fattar h�stens tygel
+Och, med armen slingrad kringom brodren,
+Talar sen till honom sakta detta:
+"Boschko Jugovitsch, min gode broder!
+Mig f�runnad �r du nu af tsaren,
+Att du ej m� dra till F�gelf�ltet.
+Sin v�lsignelse till dig han s�nder.
+Gif din fana hvem du vill att b�ras
+Och hos mig i Kruschevatz bli hemma,
+Att en bror att sv�rja vid jag �ge."
+Henne Boschko Jugovitsch till svar dock:
+"Vandra du till hvita borgen �ter!
+Jag, min syster, m� ej dv�ljas hemma.
+Fanan ger jag ej ur mina h�nder,
+Bj�ds mig Kruschevatz till l�n af tsaren.
+Aldrig skola v�ra k�mpar s�ga:
+'Sen den fega Jugovitschen Boschko,
+Som ej ville dra till F�gelf�ltet,
+Icke bl�da f�r det helga korset,
+Som ej ville d� f�r kristendomen'."
+Talar s� och spr�nger ut ur porten.
+Se, d� nalkas gamla Jug Bogdane,
+Och sju Jugovitscher f�lja honom.
+Alla sju hon ropar p� i ordning,
+Men af broderskaran svarar ingen.
+Framgent st�r hon v�ntande vid v�gen;--
+Se, d� nalkas Jugovitschen Voino,
+Leder tsarens praktbekl�dda h�star,
+�fverallt med idel guld bet�ckta.
+Och hon fattar skymmeln vid hans tygel
+Och, med armen slingrad kringom brodren,
+Hviskar sen till Voino sakta detta:
+"Voino Jugovitsch, min gode broder!
+Mig f�runnad �r du nu af tsaren;
+Sin v�lsignelse till dig han s�nder.
+Gif hans h�star hvem du vill att f�ras
+Och hos mig i Kruschevatz bli hemma,
+Att en bror att sv�rja vid jag �ge."
+Henne svarar Jugovitschen Voino:
+"Vandra du till hvita borgen �ter!
+Krigarn anst�r ej att g� tillbaka
+Och att �fvergifva tsarens h�star,
+Visste han sig �n best�md �t d�den.
+L�t mig draga h�n till striden, syster!
+Bl�da vill jag f�r det helga korset,
+Vill f�r l�ran d� med mina br�der."
+Talar s� och spr�nger ut ur porten.
+
+N�r tsarinnan nu allt detta utst�tt,
+Sj�nk hon neder p� den kulna h�llen,
+Sj�nk,--och lifvet tycktes l�mnat henne.
+Se, d� nalkas tsar Lasar, den h�ge,
+Och n�r blek hon ligger f�r hans �ga,
+Str�mma t�rar ned upp� hans kinder.
+Emot h�ger ser han och mot v�nster
+Och sin tj�nare Goluban kallar:
+"O, min trogne tj�nare Goluban!
+Sv�ng dig af den svanlikt hvita h�sten,
+Tag furstinnan vid den mj�lla handen
+Och till hvita borgen hemf�r henne;
+Men med Gud vill jag dig hafva unnat
+Att ej draga ut till F�gelf�ltet,
+Utan hemma bli i hvita borgen."
+N�r den trogne tj�narn afh�rt detta,
+Rinna t�rar p� hans hvita anlet.
+Men han lyder, hoppar ned af h�sten,
+Tar tsarinnan vid den hvita handen
+Och den sm�rta �terf�r till borgen.
+Men sitt hj�rtas tv�ng kan han ej motst�,
+Och det drifver honom h�n till striden.
+H�sten n�r han �ter, sitter opp, och
+S� i sporrstreck h�n till F�gelf�ltet.
+
+N�r den n�sta dagens morgon grydde,
+Kommo flygande tv� svarta korpar.
+Komne fr�n det vida F�gelf�ltet,
+S�nkande sig ned p� hvita tornet,
+P� den h�ge tsarens hvita borgtorn,
+Kraxar ena, och den andra talar:
+"�r, m� tro, det h�r nu furst Lasars torn,
+Och �r ingen inne d�r i tornet?"
+Men d�r innanf�re svarar ingen,
+Innan Militza, tsarinnan, h�r dem.
+Ur det hvita tornet fram hon tr�der,
+H�lsande det svarta paret s�leds:
+"Signe Gud er b�da, svarta korpar!
+Hvarifr�n s� dags p� morgonstunden?
+Kommen I kanske fr�n F�gelf�ltet?
+S�gen I hvar d�r tv� starka h�rar?
+Kommo k�mparna i handgem�ng ren?
+Och af h�rarna fick seger hvilken?"
+Henne svarar s� det svarta paret:
+"F�r din h�lsning haf v�r tack, tsarinna!
+S� dags komma vi fr�n F�gelf�ltet,
+Och vi s�go d�r tv� starka h�rar,
+Som i g�r ren m�tt sig med hvarandra.
+B�gges furstar hafva fallit d�de;
+F� af turkar hafva r�ddat lifvet,
+Och af servier hvad �n �r �frigt
+Ligger d�r med d�dss�r och f�rbl�der."
+Medan korparna �n tala detta,
+Kommer tj�narn Milutin till h�st dit;
+I sin v�nstra hand den h�gra b�r han,
+Sjutton s�r bet�cka k�mpens lemmar,
+Och hans h�st �r �fversk�ljd af bloden.
+Emot honom ropar skr�md tsarinnan:
+"Ve, hvad har dig drabbat, arme k�mpe!
+Tsaren, s�g, blef han f�rr�dd i striden?"
+Tj�naren till svar �t henne detta:
+"H�rskarinna, hj�lp mig ned af h�sten,
+Svalka sen mitt hufvud med friskt vatten
+Och med vin befukta mina lemmar;
+Jag �r mattad af de djupa s�ren."
+Och tsarinnan hj�lper honom neder,
+Svalkar sen hans hufvud med friskt vatten,
+Och med vin befuktar hon hans lemmar;
+Och omsider fr�gar h�rskarinnan:
+"S�g, hur aflopp det p� F�gelf�ltet?
+Huru stupade den h�ge tsaren?
+S�g, hur f�ll den gamle Jug, min fader?
+Mina br�der, nio Jugovitscher,
+Och min m�g, voivoden Milosch, huru?
+�n Vuk Brankovitsch, min andra m�g, hur?
+Och hur f�ll han, Banes son, Strainja?"
+D� begynner tj�naren ber�tta:
+"Alla f�llo de i striden d�de.
+D�r han stupade, den h�ge tsaren,--
+M�nga kastspjut ligga d�r i spillror,
+Turkiska och serviska i blandning;
+Serviska de flesta d�r dock �ro,
+Sl�ngda alla, alla att beskydda
+V�r beh�rskare, den h�ge tsaren.
+Jug den gamle ren i fr�msta ledet
+F�ll den f�rsta, innan striden b�rjat.
+�tta Jugovitscher �ro fallna.
+Broder ville icke l�mna broder,
+Ej s� l�nge lif i n�gon r�rdes.
+Sist var �frig �n din broder Boschko.
+�fver f�ltet fladdrade hans fana,
+Framf�r sig han dref af turkar skaror,
+S�som falken jagar dufvosv�rmar.
+Vadande till kn�t i ov�nsblodet,
+Sj�nk i d�den Banes son, Strainja.
+Milosch, o furstinna, Milosch stupat:
+Vid Zetinjas kulna b�lja f�ll han,
+D�r en skara turkar funno d�den.
+Milosch d�dade sultanen Murat,
+Slog med egen hand tolf tusen turkar;
+Honom hell, och hell den, honom burit!
+Lefva skall hans namn bland Serviens s�ner,
+Evigt lefva uti s�ng och saga,
+Tills att v�rld och F�gelf�lt g�tt under.
+Fr�gar du ocks� om Vuk den vilde?
+Honom ve, och ve den, honom burit!
+Honom ve, och ve hans stam och sl�kte!
+Han f�rr�dde tsaren under striden,
+Han f�rr�dde,--med tolf tusen h�star
+�fverlopp till fienderna bofven."
+
+
+
+
+KLAGOS�NG.
+
+
+
+�FVER HASSAN AGAS �DLA MAKA.
+
+(En servisk folks�ng.)
+
+S�g, hvad hvitt syns d�r i djupa skogen?
+Ser man sn� d�r, eller ser man svanor?
+Vore sn� d�r, hade den v�l smultit;
+Vore svanor, hade ren de flugit.
+Icke sn� och icke heller svanor;
+Nej, blott Hassan Agas t�lt d�r gl�nsa;
+Sj�lf i ett af dem han ligger s�rad.
+
+Han bes�kes af sin mor och syster;
+Blygsamt dr�jer hans gem�l att komma.
+
+N�r hans s�r omsider b�rjat l�kas,
+L�t han s�ga till sin trogna maka:
+"V�nta mig ej mera i palatset,
+I palatset och ibland de mina!"
+
+N�r hans maka h�rt de h�rda orden,
+Stod den trogna krossad under sm�rtan,
+H�rde h�star stampa invid porten,
+Trodde Hassan, hennes make, komma
+Och till tornet sprang, att ned sig st�rta.
+Henne f�lja tvenne hulda d�ttrar,
+Ropa �ngsligt, badande i t�rar:
+"Ej det �r v�r fader Hassans h�star,
+Blott din broder Pintorovitsch kommit."
+
+Hassans maka v�nder d� tillbaka,
+Sl�r med klagan kring sin broder famnen:
+"Se, o broder, h�r din systers nesa!
+Jag, en mor till dessa fem, f�rskjutas."
+
+Brodren svarar intet, ur sin ficka
+Drar han skiljobrefvet, redan f�rdigt,
+I en duk af h�gr�dt siden veckladt:
+"Hon m� fara till sin moders boning,
+Ledig att sig sk�nka �t en annan."
+Modren, d� hon s�g det bittra brefvet,
+Kysste sina b�da s�ners pannor,
+Kysste sina b�da d�ttrars kinder;
+Ack, men fr�n sitt sp�da barn i vaggan
+Kan hon sig i sm�rtans stund ej slita.
+Brodren rycker henne bort, den h�rde,
+S�tter henne p� den k�cka h�sten
+Och far bort med den f�rsagda kvinnan,
+Rakt till deras faders h�ga boning.
+
+Kort var tiden, �n ej �tta dagar,
+Ganska kort, f�rrn ren den hulda kvinnan,
+Ren den hulda under �nkesorgen
+Blef beg�rd af flere stora herrar;
+Och den st�rsta var Imoskis Kadi.
+Och hon bad i t�rar till sin broder:
+"Ack, jag ber dig vid ditt lif, min broder,
+Gif mig ingen annan mer till maka,
+Att mitt hj�rta ej m� krossas sedan
+Af de dyra, arma barnens anblick."
+
+Brodren, ej bevekt af hennes b�ner,
+F�ster henne vid Imoskis Kadi.
+Men hon beder honom oupph�rligt:
+"Skicka helst en liten lapp, o broder,
+Med de orden till Imoskis Kadi:
+'V�nligt h�lsar dig den unga �nkan,
+L�ter �dmjukt be dig h�rigenom,
+Att, om svater en g�ng hit dig f�lja,
+Du m� h�mta mig en rymlig sl�ja,
+Att vid Hassans hus jag mig m� h�lja
+Och ej sk�da mina arma barn d�r'."
+
+Knappt fick Kadi detta bref om h�nder,
+N�r han samlar alla sina svater
+Och bereder sig till f�rd till bruden
+Och tar med sig den beg�rda sl�jan.
+Lyckligt hunno de furstinnans boning,
+Lyckligt f�ljde hon dem ut fr�n denna;
+Men n�r Hassans hus de n�dde, s�go
+Barnen uppifr�n sin mor och ropte:
+"Kom, ack, kom till dina barn tillbaka,
+�t med oss ditt br�d i egna salar!"
+
+Hassans maka h�rde sorgsen detta,
+V�nde sig till svaternas f�rn�mste:
+"L�t, o broder, svater h�r och h�star
+Stanna litet vid den k�ra porten,
+Medan mina sm� en sk�nk jag bringar."
+
+Och de h�llo vid den k�ra porten,
+Och hon gaf de arma barnen sk�nker:
+Guldbesydda skor �t sina gossar,
+Sina flickor l�nga, rika dr�kter,
+�t sitt spenbarn i f�rl�tna vaggan
+Gaf hon f�r en framtids dar en tr�ja.
+
+G�md s�g fadren, Hassan Aga, detta,
+Ropte sorgligt till de dyra barnen:
+"Dyra, arma barn, till mig er v�nden,
+Ty er moders barm �r j�rnh�rd vorden,
+�r f�rsp�rrad nu och kan ej r�ras."
+
+N�r som Hassans maka h�rde detta,
+F�ll f�rbleknad hon p� st�llet neder;
+Lifvet fl�g ur det bekl�mda hj�rtat,
+N�r af egna barn hon s�g sig undflys.
+
+
+
+RADOSLAUS.
+
+(En servisk folks�ng).
+
+Knappt �nnu p� himlen morgonrodnan,
+Knappt p� himlen morgonstj�rnan lyste,
+N�r f�r konung Radoslaus i s�mnen
+Sj�ng en svala. S� f�r honom sj�ng hon:
+
+"Upp, o konung! Oblidt var ditt �de,
+D� du h�r dig lade ned att sofva.
+Och du slumrar trygg till morgonv�kten?
+Se, fr�n dig har Lika ren gjort affall
+J�mte Korbau och det flacka Kotar,
+Fr�n Cettines str�nder allt till hafvet."
+
+Knappt f�rnummit hade Radoslaus
+Denna st�mma, n�r sin son han ropte:
+"Upp, min k�re son, och l�t oss b�da
+Snabbt fr�n alla sidor samla h�rar!
+Se, fr�n oss har Lika ren gjort affall
+J�mte Korbau och det flacka Kotar,
+Fr�n Cettines str�nder allt till hafvet."
+
+Knappt f�rnummit hade Ciaslaus
+Denna fadrens maning, n�r han skyndsamt
+Samlar stora h�rar, hurtigt fotfolk,
+Och Dalmatiens snabba ryttarskaror.
+
+Men ett �delt r�d gaf fadren honom:
+"Ciaslaus, medtag h�rens k�rna
+Och g� modigt mot Kroatiens s�ner!
+�r dig himmelen och lyckan gynnsam,
+S� att banen Selimir blir slagen,
+Br�nn d� inga st�der, inga byar,
+Och f�rs�lj ej dina f�ngna slafvar!
+T�mj allenast Korbau, du, och Lika,
+Detta land, din �dla moders hemland;
+Jag vill draga mot det flacka Kotar,
+Fr�n Cettines str�nder allt till hafvet,
+Vill det kufva blott och ej f�r�da."
+
+S� de b�da konungsliga hj�ltar
+Skiljas �t, och deras b�da h�rar
+T�ga muntra af med s�ng i t�flan,
+Sk�mta gladt och dricka under ridten.
+
+L�nge var det ej, f�rrn banens krigsh�r,
+Selimirs, liksom en vind f�rspriddes;
+Men, med gl�mska af sin fars f�rmaning,
+Nederbr�nde Ciaslaus st�der,
+Tog med plundring rika slott, l�t grufligt
+Stor och liten �fver klingan springa
+Och som sk�nker delte �t sin krigsh�r
+f�ngna slavar.
+
+               Konung Radoslaus
+Snart och villigt f�tt det flacka Kotar
+Under spiran �ter; men, o �de!
+Nu mot honom resa sig hans h�rar,
+D�rf�r att ej han som Ciaslaus
+Gett dem lof att rika slott f�r�da,
+�da altaren och kyrkor, icke
+Gett dem lof att sk�nda Kotars d�ttrar
+Och de arma slafvarna f�rs�lja.
+Vrede taga de fr�n honom kronan
+Och till konung Ciaslaus v�lja.
+Och han �r knappt konung, n�r han hastigt
+L�t fr�n solens uppg�ng till dess nedg�ng,
+Fr�n dess nedg�ng till dess uppg�ng, ropa:
+"Den, som h�mtar mig min fader f�ngen
+Eller mig hans gr�a hufvud h�mtar,
+Skall den andra varda i mitt rike."
+
+Milutin, en slaf, har knappt f�rnummit
+Dessa ord, n�r han tolf k�mpar samlar
+Och kring Kotars flacka nejder s�ker
+Konung Radoslaus, att honom f�ngen
+Eller ock hans gr�a hufvud h�mta.
+
+Men en �del klippgudinna h�jer,
+Bebi h�jer fr�n den h�ga toppen
+S� sin st�mma: "Akta, Radoslaus!
+Oblidt �r det �de, som dig hitf�rt;
+N�ra st� tolf knektar att dig f�nga,
+Slafven Milutin f�r dem i spetsen.
+Gamle fader, ack, ett oblidt �de
+Hv�lfde stunden, d� din son du f�dde,
+Som ditt gr�a hufvud eftertraktar."
+
+Full af sm�rta lyssnar Radoslaus
+Till beskyddarinnans ord och flyktar
+Strax fr�n sl�tten, flyktar bort mot hafvet,
+Att sig r�dda bland dess bl�a v�gor.
+Och han st�rtar sig i b�ljans sk�te,
+Hinner �ndtligt till en kulen klippa,
+Kl�ttrar upp, och, himmel! utan fasa
+Hvem f�rm�tt den gamles straffdom h�ra
+Midt i hafvet, p� den kulna klippan:
+
+"Ciaslaus, o min son, min �lskling,
+Som s� l�nge jag af himlen tiggde
+Och som, �ndtligt mig af himlen unnad,
+Grymt din faders hufvud eftertraktar,
+O, vik fr�n mig, o, vik fj�rran fr�n mig!
+Du, min son, min innerligen k�re!
+G�, att hafvets djup dig sluka m�tte,
+Som det mig i detta nu skall sluka
+Fr�n den kulna klippan. M�rkne, m�rkne
+�fver dig den ljusa solen! �ppne
+Himlen sig med vredens blixt och dunder,
+Och f�rbittrad gifve jorden �ter
+Dina g�mda ben! En son, en sonson
+Efterl�mne aldrig du! M� lyckan
+Svika dig i krigets kamp, din maka
+Snart bli n�dgad att en sorgdr�kt b�ra,
+Och din sv�rfar ensam efterlefva!
+M� Dalmatien sin r�da drufva
+Och sitt hvita korn dig aldrig gifva,
+Dig, gudl�se son, som kan din gamle
+Faders, Radoslaus', d�d beg�ra!"
+
+Medan s� �nnu den kvalde klagar
+Och med t�rar tv�r den kulna klippan,
+Kom ett litet skepp med fulla segel,
+F�rdt af Latiens �dla s�ner. T�rad
+Ropar dem den gamle an och ber dem,
+Ber vid himlen, m�nens ljus och solens,
+Taga honom opp ombord och bringa
+Fram till Latiens strand. Och Latiens s�ner
+Buro i sin barm ett �delt hj�rta,
+�delt hj�rta och f�r himlen fruktan.
+Upp de togo kungen p� sitt fartyg,
+Bragte honom till sitt land. Den gamle
+Radoslaus for till Rom och upptogs
+V�nligt d�r och hade gift �nyo,
+Sen en son, som Petrimir sig n�mnde
+Och, med �delt romerskt blod f�renad,
+F�dde Paulimir, Slavoniens konung.
+
+
+
+DEN VACKRA TOLKEN.
+
+(Servisk folks�ng).
+
+Upp mot Gravo drog han, paschan Mustaj,
+Och omkring den h�ga muren f�llo
+M�nga af hans k�mpar. Nu om kv�llen,
+N�r i h�rskarns �fver Gravo boning,
+I Nikolos, turkar h�llo m�ltid,
+B�do de om vatten. Ingen annan
+�n Nikolos dotter k�nde spr�ket;
+Men den sk�na ropte till sin moder:
+"Skynda, goda moder, opp p� f�ttren;
+Dessa turkar vilja hafva vatten."
+
+Modren uppsteg straxt och kom med vatten.
+Alla drucko; blott den unga Muza
+Drack ej, utan bad en b�n till modren:
+"�dla fru, med er m� himlen vara,
+Men f�runna mig er sk�na dotter
+Till en trogen maka!" "Sk�mta icke,
+Paschans krigare", h�rs modren svara,
+"L�ngesedan �r min dotter lofvad
+Zekulo, den stolte Jankos sl�kting.
+Henne sk�nkte han af h�gr�dt siden
+Trenne �fverm�ttan granna dr�kter,
+Tre agraffer utaf guld och trenne
+Diamanter af en s�dan klarhet,
+Att vid skenet man kan spisa kv�llsvard,
+Kan vid midnatt, som om middag vore,
+Tio h�star sko. F�rdenskull, k�mpe,
+Kan �t dig ej flickan ges till maka."
+
+Sorgsen satt vid hennes v�gran gossen,
+Talte ej ett ord och sl�t om natten
+Ej sitt �ga; men vid dagens ankomst
+Sprang han opp p� sina k�cka f�tter,
+Gick till paschans t�lt och talte detta:
+"H�ge pascha, ibland alla sk�na,
+Som ditt vida rike �t dig skattar,
+Finns af himmelsk sk�nhet h�r en flicka,
+Kunnig i v�rt spr�k, Nikolos dotter,
+Hans, som kallas herre �fver Gravo."
+
+Paschan l�ter kalla grefven. V�nligt
+Talar han till honom: "�r det sanning,
+Som af ryktet s�ges, att din dotter
+Vore �fverm�ttan sk�n och �lskv�rd?
+Vill du gifva henne mig till maka?"
+
+Of�r�ndrad svarar �ter fadren:
+"Sk�n och huld och �lskv�rd �r min dotter,
+Men f�r l�nge sen som brud f�rlofvad.
+Zekulo, den stolte Jankos sl�kting,
+Sk�nkte henne trenne sidendr�kter,
+Tre agraffer utaf guld och trenne
+Diamanter."
+
+           V�nligt talar paschan:
+"Om s� �r, v�lan, min v�n, Nikolo!
+L�t den sk�na flickan med sin brudgum
+Komma till mig, att hon m� f�rklara,
+Hvem af b�da hon vill v�lja."
+
+                             Sm�rta
+Intog grefven, d� han h�rde detta.
+Kommen hem, ett bref han s�nder genast
+Till Zekulo, till voivodens sl�kting.
+"Zekulo, din sk�na brud vill paschan
+S�ka r�fva fr�n dig; d�rf�r skynda,
+Kom blott till min boning, och vi t�ga
+B�gge sen till paschans t�lt. I morgon
+M�ste flickan s�ga, hvem hon v�ljer."
+
+Ynglingen har knappast l�sit brefvet,
+N�r sin h�st, den snabbaste, han sadlar,
+Med sig tar tre hundrade vasaller
+Och om kv�llen sent till grefven kommer.
+Knappt f�rlidna voro natt och gryning,
+N�r till paschan brud och brudgum t�ga.
+Och de nalkas honom, och med ljufva
+Ord begynner turken: "Sk�na flicka,
+V�lj och s�g, med hvem du �nskar f�lja,
+F�lja med Zekulo, eller maka
+�t en pascha bli?"
+
+                  Och flickan �ter
+(S� af modren var hon undervisad)
+Svarar hastigt: P� det gr�na gr�set
+Vill jag hellre st� med dig, o herre,
+�n med Zekulo p� h�gr�dt siden."
+
+Vredgad h�jer Zekulo sin st�mma:
+"�r d� detta nu din tro och k�rlek,
+Som �t mig du vid din Gud har svurit?
+Fort, du falska, gif mig blott tillbaka
+Mina sk�nker, f�lj sen, hvem du lyster.
+R�ck blott ut din hand!" Bedragen r�ckte
+Hon den ut att �terge hans sk�nker;
+Men en giftig huggorm bet den genast.
+Zekulo drog ut sin hvassa sabel,
+Afh�gg hennes h�gra hand, den fala,
+Och till paschan sade: "Gl�d dig, herre!
+Denna h�gra hand var min besittning,
+Tag hvad �frigt �r, och sitt ha b�da!"
+
+Harmfull ropar paschan: "Dj�rfva yngling,
+Och du v�gar s�dant i min divan?
+�r du modig s�som dristig, yngling,
+Upp, och ut till tvekamp d�!" Zekulo
+Tog med gl�dje upp hans maning. B�da
+Redo med sitt s�llskap ut p� f�ltet.
+Lyckan var likv�l mot paschan oblid,
+Och Zekulo med sin hvassa klinga
+Klyfver man och sadel. S� bekom dig
+Ditt f�rr�deri, bedragna flicka!
+
+
+
+FLICKANS KLAGAN.
+
+(En finsk runa).[19]
+
+Aldrig g� de ur mitt sinne,
+Ur mitt minne pl�nas aldrig
+Dessa hulda, ljufva dagar,
+D� jag sj�ng, ett barn till �lder,
+Kvittrade som liten flicka
+Med den muntra f�gelns gl�dje,
+L�rkans gl�dje, som med vingen
+N�ra molnens barm i h�jden
+Fri och l�tt och sorgl�s leker.
+
+Hj�rtat fritt ifr�n bekymmer,
+Fl�g jag f�rr, som vinden flyger,
+F�rdes, som en gnista f�res,
+For, som l�fvet far i lunden,
+S�som fj�riln �fver lindan,
+Drack mig m�tt af ljufva safter
+Fr�n den gyllne blommans kalkar,
+Som af silfver �fverst�nktes.
+
+Fr�mmande f�r alla sorger,
+Satt jag, gl�djens bild, p� f�ltet,
+Satt med honings-h�g p� tufvan,
+Satt, en blomma lik, p� lindan,
+Lekande, f�rtroligt sluten
+Till den muntra syskonringen,
+Sakta smekt af v�drets ande,
+N�r han kom med blomsterdofter
+Fr�n det honingsrika landet.
+
+Hvilans afbild, sen p� b�dden
+Sof jag, lik en liten f�gel,
+Och det blida lugnet redde
+Vid min sida sig ett l�ger,
+St�rde ej min s�mn med hotet
+Om en nyt�nd dags bekymmer,
+Om de sorger, hvilka pl�ga
+Nu mitt sakta t�rda hj�rta.
+
+Hvarken vet jag eller kan jag
+R�tt och tydligt uppenbara,
+Hvad som rann uti mitt sinne,
+Hvad som drabbade mitt hufvud,
+Denna underliga tanke,
+Som uti mitt bj�rta t�ndes,
+Som, f�rut ej k�nd, mig n�dde,
+Efter det min moder sagt mig,
+Sen hon sagt: "Min lilla dotter,
+Snart du redan femton v�rar
+L�mnat efter dig i sp�ren."--
+J�mte mina br�st, som stego,
+Steg en ok�nd eld i hj�rtat,
+J�mte mina br�st, som sv�llde,
+Sv�llde oron under duken
+1 den ovant h�jda barmen.
+
+Ledsamt �r det nu i stugan.
+Tungt �r sinnet nu p� f�ltet,
+Lugn finns icke mer i lunden,
+Trefnad icke mer i skuggan
+Under tr�dens m�rka grenar.
+Oron tvingar mig till hvilan,
+Oron st�r mig under s�mnen,
+Oron v�cker mig till ljuset,
+Till den nya dagens m�te.
+Nu det brinner i mitt hj�rta,
+I den skymda g�mman brinner
+Hoppets eld, den of�rst�dda,
+Den besynnerliga elden,
+Hvilken jag ej vet att sl�cka,
+Icke hj�rta har att kv�fva.--
+Dit de ila skyndsamt alla,
+Alla ord ifr�n min tunga,
+N�r jag ej af n�gon h�res;
+Dit min hj�rnas alla tankar,
+Dit mitt hj�rtas lugn och hvila,
+Dit till hoppets dunkla v�gar,
+Aningarnas tr�nga v�gar,
+Sorgefulla f�r mitt hj�rta,
+Gl�djefulla f�r mitt hj�rta.
+Af de �nskningar, jag hyser,
+�r blott en best�ndigt viktig,
+Bland behofver, dem jag k�nner,
+K�nner hj�rtat ett allena;
+Sorgefullt det �r f�r hj�rtat,
+Gl�djefullt det �r f�r hj�rtat.
+
+
+
+DEN BLODIGA SONEN.[20]
+
+Hvadan kommer, hvadan kommer
+Du, min k�cke son?"
+"Ned fr�n stranden, ned fr�n stranden,
+O min moder k�r!"
+
+"S�g, hvad har du gjort vid stranden,
+Du, min k�cke son?"
+"Mina h�star d�r jag vattnat,
+O min moder k�r!"
+
+"Hvem har mullbest�nkt din tr�ja,
+Du, min k�cke son?"
+"H�stens hofvar, h�stens hofvar,
+O min moder k�r!"
+
+"Hvaraf �r ditt sv�rd s� blodigt,
+Du, min k�cke son?"
+"Bloden �r min enda broders,
+O min moder k�r!"
+
+"S�g, hvart �rnar nu du f�rdas,
+Du, min k�cke son?"
+"L�ngt, l�ngt h�n till andra l�nder,
+O min moder k�r!"
+
+"L�mnar du din gamle fader,
+Du, mils k�cke son?"
+"M� han hugga ved i skogen,
+Aldrig �nska se mig �ter,
+O min moder k�r!"
+
+"L�mnar du din gamla moder,
+Du, min k�cke son?"
+"M� hon sitta g�md och spinna,
+Aldrig �nska se mig �ter,
+O min moder k�r!"
+
+"L�mnar du din unga maka
+Du, min k�cke son?"
+"M� hon pryda sig f�r andra,
+Aldrig �nska se mig �ter,
+O min moder k�r!"
+
+"L�mnar du din son, den sp�de,
+Du, min k�cke son?"
+"M� han g� till skol'n att agas,
+O min moder k�r!"
+
+"L�mnar du din sp�da dotter,
+Du, min k�cke son?"
+"M� hon s�ka b�r i skogen,
+Aldrig �nska se mig �ter,
+O min moder k�r!"
+
+"S�g, n�r kommer du tillbaka,
+Du, min k�cke son?"
+"N�r i norr sig dagen t�nder,
+O min moder k�r!"
+
+"N�r kan dag i norr sig t�nda,
+Du, min k�cke son?"
+"N�r som sten p� v�gen sv�fvar,
+O min moder k�r!"
+
+"N�r kan sten p� v�gen sv�fva,
+Du, min k�cke son?"
+"N�r som dun till botten sjunker,
+O min moder k�r!"
+
+"N�r kan dun till botten sjunka,
+Du, min k�cke son?"
+"N�r till doms vi samlas alla,
+O min moder k�r!"
+
+
+
+FINSKA RUNOR.
+
+
+I.
+
+S�som barn jag gick att valla,
+Sp�d �nnu, att drifva f�ren,
+H�g som fadrens kn� till v�xten,
+L�ng s�som min moders sl�nda.
+Guld jag f�ste p� min tinning,
+Bl�a tr�dar kring mitt anlet,
+Kring mitt hufvud silfverbindeln.
+Kom en r�fvare fr�n skogen,
+En fientlig man fr�n sn�ret;
+Guldet tog han fr�n min tinning,
+Bl�a garnet fr�n mitt anlet,
+Fr�n mitt hufvud silfverbindeln.
+T�r�gd kom jag hem tillbaka,
+Och min far mig s�g fr�n f�nstret.
+"Torka t�ren bort, min flicka,
+Kom i boden utan smycken;
+D�r finns kista upp� kista,
+F�st p� dig af allt det b�sta.
+M�ngen f�stman fr�gar sedan:
+'Hvems �r flickan, hvems �r jungfrun,
+Hvems den undersk�na bruden?
+O, att jag den sk�na finge!
+N�r hon framgick, bl�nkte klacken,
+Stod hon stilla, lyste v�ggen,
+Satt hon, spratt af gl�dje jorden'."
+
+
+II.
+
+G�k, min �lskling, l�t dig h�ra,
+Vidga strupen, brun som sanden,
+H�j ditt br�st, som b�nan brokigt,
+Ljufva g�st fr�n s�dern, svara:
+G�r en vecka jag i lockar,
+Utan hufva huru l�nge?
+M�nne ett �r, m�nne tvenne,
+M�nne hela lifvet genom
+Eller knappt ett �r kanh�nda?
+
+
+
+VID IKORN-SKYTTE.
+
+Skogens blomma, markens f�gnad,
+Som p� grenen har din boning
+Och p� kvisten har din gunga,
+Gnaga tr�det, bit p� kotten,
+Medan jag min b�ge sp�nner
+Och iordningst�ller pilen.
+
+
+
+B�RJAN AF KALEVALA.
+
+Nu mig g�res lust i h�gen,
+I mitt hufvud bor en tanke,
+Lust jag har att b�rja runor,
+Laga mig tillreds att sjunga.
+
+Du, min v�n, min gode broder,
+�dle spr�k-kamrat, ej ofta
+H�nder, att vi h�r f�renas,
+B�rja samtal med hvarandra,
+H�r i dessa �de trakter,
+Dessa sorgsna nordanl�nder.
+L�gg d� hand i hand och foga
+Hake i den andra haken
+F�r att sjunga goda kv�den,
+Sk�na ord tillhopa s�tta,
+Att de �dle dem m� h�ra,
+S�ngens v�nner dem f�rnimma
+Bland den ungdom, nu h�r uppg�r,
+Bland den skara, som h�r v�xer,
+Dessa ord, som g�fva f�ngna,
+Dessa ljufva s�nger, tagna
+Fr�n den gamle V�in�s b�lte,
+Under Ilmarinens �ssja,
+Ned fr�n Kaukomielis sv�rdsudd,
+Joukahainens b�ges bana,
+Fr�n det innersta af Pohja
+Och fr�n Kalevalas moar.
+
+Dessa sj�ng min fader fordom,
+D� till yxan skaft han t�ljde,
+Dessa l�rde mig min moder,
+Under det hon vred sin sl�nda,
+Bringade sin ten i rullning.
+�nnu andra ord det finnes,
+Dem jag f�ngat, dem jag l�rt mig,
+Plockat opp vid v�gens sidor,
+Dem jag brutit har fr�n ljungen,
+Rifvit l�s fr�n skogens ruskor,
+Fr�n de sp�da skotten dragit,
+Under det jag gick att valla,
+Gick som barn att vakta hjorden,
+Efter Muurikki, den svarta,
+Den med fl�ckar m�rkta Kimmo.
+
+Hundra ord jag h�mtat d�dan,
+Tusen �mnen f�r att sjunga;
+S�ngerna uti ett nystan,
+I en bunt jag sammanhv�lfde,
+Lade nystanet p� k�lken,
+Bunten i min lilla sl�de.
+L�nge har min s�ng i k�lden,
+L�nge i det dolda varit;
+Nu jag vill ur kylan s�ngen,
+Visorna ur k�lden h�mta
+Hit till h�rnet af v�r j�rnb�nk,
+�ndan af den fasta plankan,
+Under dessa sk�na sparrar,
+Denna vidtber�mda tak�s,
+Lossande mitt nystans �nda,
+Knuten l�sande af bunten.
+
+S� en vacker s�ng jag sjunger,
+L�ter v�l en h�rlig ljuda,
+Sen jag r�gens k�rna njutit
+Och med kornet mig f�rfriskat.
+Om ej �l f�r handen finnes,
+Om ej spis�l mer �r �frigt,
+Sjunger jag med torra l�ppar,
+Drillar vid en droppe vatten,
+Att den sk�na kv�llen �nda,
+Aftonskymningen f�rjaga,
+Kanske n�sta morgon m�ta,
+N�sta gryning �n f�rljufva.
+
+
+
+SICILIANSK S�NG.[21]
+
+S�g mig, sp�da bi, o s�g mig,
+Hvart du skyndar nu s� tidigt.
+�n p� ingen bergspets gjuter
+Morgonrodnaden sin str�le.
+
+�fverallt p� �ngens �rter
+Dallrar daggen �n fr�n natten;
+Akta dig, att den ej skadar
+Dina gullbest�nkta vingar.
+
+Ser du, alla blommor slumra
+�n i sina gr�na knoppar,
+Luta �n i dr�mmar hufvut
+T�tt mot sina veka b�ddar.
+
+Men du lyfter k�ck din vinge,
+M�ter utan rast din bana:
+S�g mig, sp�da bi, o s�g mig,
+Hvart du syftar, hvart s� tidigt.
+
+Vill du honing? Icke annat!
+Hvila d� din l�tta vinge;
+Jag vill visa dig ett st�lle,
+D�r du st�ndigt finner honing.
+
+K�nner du min hulda Nice,
+Nice med de sk�na �gon?
+Hennes l�ppar andas s�tma,
+Outt�mlig s�tma, st�ndigt.
+
+P� dess sk�na rosenl�ppar,
+P� min trogna flickas l�ppar,
+D�r finns honing, ljuflig honing,
+Skynda dit och suga, suga!
+
+
+
+DEN TROGNA FLICKAN.
+
+(Skottl�ndsk visa).
+
+Falskt eller r�tt, man s�ger l�tt:
+"En kvinnas tro �r fal;
+Hon snart bedrar och l�mnar kvar
+�t k�rlek endast kval."
+Det s�ges s�. Nu lyssnen p�
+Hvad om en flicka h�r,
+Som ej f�r lek sin trohet svek,
+Till att f�rt�ljas �r.
+
+Till hennes tj�ll en mulen kv�ll
+Dess �lskling sm�g p� t�.
+"L�t d�rren opp, l�t skyndsamt opp,
+F�rrn n�gon vakna m�."
+Och d�rrn gick opp, gick skyndsamt opp:
+"Jag snart ifr�n dig drar,
+Till d�den f�lld af dom och v�ld,
+Jag nu blott afsked tar.
+
+Jag m�ste h�n, bland skogens tr�n
+Kan jag en fristad f�."
+"O nej, o nej, allena ej,
+Men jag vill med dig g�.
+Hvad �r all fr�jd, i lifvet
+Som bubblan den f�rg�tt.
+O �lskling, nej, allena ej,
+Oss skiljer d�den blott."
+
+"Nej, stanna kvar, d�r f�rr var,
+Du kan ej f�lja mig!
+Hur skall det bli att lefva i
+En �de skog f�r dig?
+Bland sn�r och ris, bland frost och is,
+Bland hunger, kval och strid;
+Nej, hulda, nej, du f�ljer ej.
+Blif kvar och lef i frid!"
+
+"Nej, gode, nej, g� ensam ej,
+Jag dig med t�rar ber.
+F�rl�ten, o, hvar f�r jag ro,
+Hvad �r mig lifvet mer?
+Bland sn�r och ris, bland frost och is,
+Bland hunger, kval och strid,
+H�r vid ditt br�st jag har min tr�st,
+Min v�rma och min frid."
+
+"Ack, hulda, nej, du f�r det ej,
+Blif h�r, ej mera min!
+Hvar sorg, s� vild, g�r tiden mild;
+Han mildrar �fven din.
+Hvad skall v�r stad, dess tungor hvad
+Ej hv�ssa skarpt som sv�rd,
+Att hugga ned ditt rykte med,
+Sen man f�rsport din f�rd?"
+
+"Nej, gode, nej, s�g s�dant ej;
+Mig tr�star ingen tid;
+Med hvarje dag, blott mera svag,
+Skall jag best� min strid.
+Hvad r�r v�r stad, dess tungor hvad
+Min sm�lek eller dygd?
+Kom, gode, h�n till skogens tr�n,
+Och d�r vi finna skygd."
+
+"Se skogen, den �r hemsk, min v�n,
+Och farlig likas�;
+Ser du min hand p� b�gens band,
+Skall du ej b�fva d�?
+Och gripes jag, fast vek och svag,
+Min lott du dela f�r.
+P� �r af n�d blir slutet d�d;
+Nej, dr�j, jag ensam g�r!"
+
+"Nej, gode, nej! Ger k�rlek ej
+I farans stund oss mod?
+Af kvinna kan den g�ra man,
+Af svaghet hj�ltemod.
+Ser jag din hand p� b�gens band,
+Skall jag ditt �ga bli,
+Och s� mot n�d och s� mot d�d
+F�rente k�mpa vi."
+
+"Se, skogens famn �r blott en hamn
+F�r vilddjur och f�r brott;
+P� ditt gemak blir molnet tak,
+Och skyl ge l�fven blott.
+Din kammar d�r en h�la �r,
+Din b�dd blir sn� och is,
+Till vin du f�r en vattent�r
+Och hunger blott till spis."
+
+"Nej, skogens famn skall bli en hamn
+F�r friheten och dig;
+I ditt f�rvar mitt tak jag har,
+Och hydda �r du mig.
+Din starka hand skall l�gga band
+P� r�fvare och djur,
+Och hvad vi mer beh�fva, ger
+En k�rleksrik natur."
+
+"O nej, o nej, du f�r det ej!
+Din kind skall blekna d�r,
+Din l�tta dr�kt mot storm och fl�kt
+Ej n�got v�rn besk�r.
+Ej moders r�st, ej systrars tr�st
+Skall finna dina sp�r.--
+En kvinnas barm blir kall som varm;
+Farv�l! Jag ensam g�r."
+
+"Farv�l, min mor! Din dotter for
+Med den, hon trohet svor.
+Farv�l! Ej mer, o systrar, er
+I hemmets sal jag ser.--
+Se dagens sken! Det ljusnar ren:
+Upp, �lskling, l�t oss fly;
+Hvad r�r mig v�rld, hvad mod och fl�rd,
+Hvad r�r mig kind och hy!"
+
+"V�lan, s� st�, hur fast du m�;
+Men h�r ett ord �nnu:
+I skogen d�r en flicka �r,
+Som b�ttre �r �n du.
+Den gamlas lag f�raktar jag,
+Den nya �r mig k�r.
+Jag s�ker frid, ej kvinnostrid,
+Du kan ej vara d�r."
+
+"L�t vara s�, en flicka m�
+I gr�na skogen bo:
+Ock henne vill jag h�ra till
+Med �mhet och med tro,
+Vill �lska dig och �fva mig
+I t�lamod och fog
+Och tj�na den, du tar till v�n,
+Om hundrade du tog."
+
+"Mitt enda v�l, du trogna sj�l,
+Hvem finner fl�ck hos dig?
+Ej s�g jag en som du s� ren,
+S� k�r var ingen mig.
+Var lugn och glad; hvad nyss jag sad',
+Var blott en dikt, ej mer;
+Ett grefligt namn, en skuldfri famn
+Jag �t din k�rlek ger."
+
+"Hvemhelst du �r, den du har k�r,
+�r som en drottning spord.
+Hvad �r s� halt, s� l�tt, s� falt
+Som falska m�nners ord?
+Din tro best�r. I k�nslans v�r
+Min k�rlek nu du har,
+Och samma v�n i h�sten �n
+Skall du i mig ha kvar."
+
+
+
+CHEVY-JAKTEN.
+
+(Efter Herders tyska bearbetning af det engelska originalet.)
+
+
+I.
+
+Lord Percy fr�n Northumberland,
+En ed han svurit har:
+P� Chiviats berg att jaga
+I trenne runda dar,
+Till trots f�r riddar Douglas
+Och hvem med honom var.
+
+"De b�sta hjortar p� Chiviat
+Skall jag f�lla och f�ra bort."
+"Vid Gud!" sad' riddar Douglas,
+"Hans v�g skall blifva kort."
+
+Och Percy ifr�n Bambrow kom
+Med en skara, stolt att se;
+V�l femton hundrade skyttar
+Fr�n landam�ren tre.
+
+Med m�ndags morgon b�rjar han
+P� Chiviats berg sin jakt.
+Hvart spenbarn k�nner den med sorg,
+Det blef en blodig jakt.
+
+Och kopplen drefvo skogen kring,
+Och villebr�det sprang,
+Och skyttar hukade sig ned
+Vid breda b�gars klang.
+
+Och hjortar str�ko genom skog,
+Nu d�r, nu �ter h�r,
+Och hundar s�kte i ris och sn�r
+Att finna rofvet d�r.
+
+Med m�ndags morgon Percys m�n
+P� Chiviats berg sig st�llt.
+En timme efter middag ren
+De hundra hjortar f�llt.
+
+De bl�ste d�d kring f�ltet nu
+Och drogo djuren hop.
+Till nederlaget Percy kom
+Och s�g de slagnas hop.
+
+Han sade: "Douglas lofte s�
+Att tala med mig i dag;
+Dock, att han ej komma skulle,
+Vid Gud, det visste v�l jag."
+
+En squire ifr�n Northumberland,
+Han ser till slut dock d�r:
+Fram t�gar riddar Douglas,
+Med honom en v�ldig h�r,
+
+Med hilleb�rder, spjut och sv�rd,
+Att sk�das vidt och bredt;
+Ej b�ttre m�n till br�st och arm
+Har kristenheten sett.
+
+Tv� tusen spjutbev�pnade
+Af obefl�ckad frejd,
+L�ngs Twide burna alla
+I Tiwedalens nejd.
+
+"L�t af fr�n djuren", Percy sad',
+"Enhvar sin b�ge tag;
+Ej mer han haft den n�dig
+Alltfr�n sin f�dslodag."
+
+Till h�st den starke Douglas drog,
+Framf�r sin krigsh�r han;
+Hans rustning bl�nkte s�som gl�d,
+Ej fanns hans �fverman.
+
+"S�g", sade han, "hvad folk �r ni,
+Och hvem �r den, er f�r?
+Hvem gaf er lof att jaga
+I park, som mig tillh�r?"
+
+Den f�rsta man, som gaf ett svar,
+Lord Percy sj�lf var den:
+"Hvad folk, det s�ga icke vi,
+Ej heller hvilkens m�n;
+Men vi jaga h�r i parken;
+Vill du det hindra �n?
+
+De b�sta hjortar i Chiviat
+Vi skjutit och f�ra bort."
+"Vid Gud", sad' riddar Douglas,
+"Er v�g skall blifva kort."
+
+Den �dle Douglas talade
+Till Percy �ter s�:
+"Att d�da m�n f�rutan skuld,
+Det vore synd �nd�;
+
+Men, Percy, du �r lord af land,
+Och jag af st�nd som du;
+Vi l�ta folket st� bredvid
+Och sl�ss, vi b�da, nu?"
+
+"V�l, straffe Gud", s� Percy sad',
+"Hvem som det neka vill.
+Det skall du, k�cke Douglas,
+Min sj�l, ej vittna till.
+
+I England, Skottland, Frankerik
+Har ingen kvinna f�dt
+Den, jag med Gud och lycka
+Ej gladt i striden m�tt."
+
+En squire ifr�n Northumberland,
+Withrington, tr�dde fram:
+"Skall slikt i England t�ljas f�r
+Kung Henrik, till v�r skam?
+
+I �ren rike lorder tv�,
+En fattig squire �r jag,
+Och skulle se de �dle sl�ss
+Och icke dela slag?
+Nej, tryta mig ej vapen blott,
+Ej tryter hj�rtelag."
+
+En dag, en dag, en fasans dag,
+En blodig dag blef den.
+Min f�rsta s�ng �r slutad.
+Jag sjunger mera �n.
+
+
+
+CHEVY-JAKTEN.
+
+
+II.
+
+Nu Englands s�ner b�gen sp�nt
+Med hj�rta och med mod.
+Den f�rsta sv�rm, de sk�to af,
+G�t fjorton skottars blod.
+
+Gref Douglas sj�lf f�r skottarna
+I spetsen tappert stred;
+Vid Gud, det vistes �fverallt,
+D�r han s�r och j�mmer spred.
+
+Gref Douglas som en b�ld genral
+Tredelte nu sin h�r.
+Fr�n trenne sidor br�t den in.
+Med v�ldiga gev�r.
+
+Och m�nga djupa s�r det gafs
+�t v�ra skyttars hop,
+Och m�ngen �del hj�lte f�ll,
+Visst ej med gl�djerop.
+
+Hvar engelsman l�t b�gen bli
+Och drog sitt sv�rd alltren;
+En fasans syn det var att se
+P� hj�lmarna dess sken.
+
+Ej pansar h�rd, ej pr�ktig hj�lm,
+Mot v�ra glafvar h�ll;
+Och m�ngen, som var k�ck och stor,
+Till de v�ras f�tter f�ll.
+
+Till slut med Douglas Percy kom
+Att pr�fva sv�rdens bett.
+De h�ggo friskt med Marylands-st�l,
+F�r b�gge blef det hett.
+
+Som blixt p� blixt de g�vo slag,
+De b�da m�n af mod,
+Tills blod ur deras hj�lmar sprang,
+Som om det regnat blod.
+
+"H�ll upp, o Percy", Douglas sad',
+"Mitt fasta l�fte h�r:
+Till konung James i Skottland
+Jag dig som grefve f�r.
+
+Din l�sen skall du hafva fri,
+S� tag min lofven nu;
+F�rty af alla, som jag slog,
+Den tappraste �r du."
+
+"Nej", sade grefve Percy, nej!
+Mitt f�rsta ord det var,
+Att jag f�r ingen viker,
+Som kvinna burit har."
+
+Och se, d� kom med fart en pil,
+S�nd af en v�ldig arm;
+Gref Douglas har den tr�ffat
+I djupet af hans barm.
+
+I lefver och i lunga in
+Den skarpa pilen skar.
+Ej m�nga ord han talte sen
+I sina lefnadsdar:
+"G� p�, g� p�, mitt tappra folk!
+Med mig det varit har."
+
+Gref Percy, st�dd emot sitt sv�rd,
+S�g Douglas blekna d�;
+Han tog den d�des hand och sad':
+"Ve, att jag ser dig s�.
+
+Att r�dda dig, jag delte gladt
+P� trenne �r mitt land;
+Ty b�ttre arm och hj�rta har
+Ej hela nordens land."
+
+Det s�g en skottl�ndsk riddare,
+Montgomri hette han;
+Han s�g gref Douglas falla
+Och lade spjutet an.
+
+Han jagar fram p� en korsar
+Emellan hundra skott,
+Han stannar ej, han dr�jer ej,
+Han s�ker Percy blott.
+
+Han m�ttar emot Percy lord
+En st�t, som drabbar sv�r.
+Hans s�kra j�rn, hans starka spjut
+Igenom Percy g�r.
+
+P� motsatt sida lansens udd,
+En aln i l�ngd, man ser:
+Tv� m�n som de, som f�llo h�r,
+Har icke jorden mer.
+
+En b�gskytt fr�n Northumberland
+S�g Percy falla blek,
+Han bar en b�ge i sin hand,
+Som honom aldrig svek.
+
+En pil han tog; en aln i l�ngd,
+Och hv�sste uddens st�l,
+Ett skott han mot Montgomri sk�t,
+Visst ej p� lek hans m�l.
+
+Den pil, han mot Montgomri s�ndt,
+I m�let snart den stod.
+Dess svanspennor dr�nkte sig
+Allt i hans hj�rteblod.
+
+Ej fanns d�r en, som ville fly,
+Enhvar blott strida kan.
+Med s�nderhuggna sv�rd �nnu
+De drabba mot hvarann.
+
+En timme f�re vesper br�t
+P� Chiviat striden ut;
+N�r klockan lj�d till aftonb�n,
+Var fj�rran �n dess slut.
+
+De r�ckte f�rst hvarandra hand
+Vid m�nens dr�jda sken;
+De hj�lpte upp hvarann, men st�
+F�rm�dde f� allen!
+
+Till England kommo femtitv�,
+Af femton hundra, hem;
+Till Skottland, af tv� tusende,
+De kommo femtifem.
+
+De andra l�go d�de d�r
+Eller kunde ej st� opp.
+Hvart spenbarn k�nner �n med sorg
+Det blodiga f�rlopp.
+
+D�d l�g d�r med lord Percy sj�lf
+Johan af Aggerston,
+Den snabbe Roger Hartley,
+Vilhelm, den dj�rfve Heron.
+
+Georg, den tappre Lovli,
+En riddare af namn,
+Och Raff, den rike Rugbi,
+De l�go d�r famn vid famn.
+
+Om Withrington det g�r mig ondt,
+Han var s� k�ck och dj�rf;
+N�r f�tterna han mist, p� kn�
+Han spridde �n f�rd�rf.
+
+D�r l�g med grefve Douglas d�d
+Hew af Montgomri, sir;
+Den tappre David Lewdal,
+Hans systerson, l�g d�r.
+
+Med honom Karl af Murrey,
+Som ingen fotbredd vek,
+Hew Maxwel, ock en lord af land,
+Med Douglas l�g d�r blek.
+
+Vid gryningen man bar dem bort
+P� bj�rk och hasseltr�n,
+Och m�ngen �nka kom med sorg
+Och bar sin make d�n.
+
+O Tiwedal, du klaga m�,
+Northumberland, ej le!
+Tv� m�n som de, som f�llo h�r,
+Skall mer er gr�ns ej se.
+
+Det kom ett bud till Edinburgh,
+D�r Skottlands konung satt:
+"Din grefve Douglas slagen �r
+Och d�d vid Chiviat."
+
+Af sorg han sina h�nder vred
+Och ropte: "Ve, o ve!
+En s�dan man skall jag ej mer
+I hela Skottland se."
+
+Det kom ett bud till London ock,
+D�r konung Henrik satt:
+"Din grefve Percy slagen �r,
+Och d�d vid Chiviat."
+
+"Gud vare med hans sj�l i n�d!"
+F�ll konung Henrik i,
+"V�l hundrade hans likar
+I landet �ga vi.
+Men, Percy, lefver jag, s� sant,
+Skall du ock h�mnad bli."
+
+Och som v�r �dle konung svor
+Och kungaeden bj�d;
+S� stridde han vid Humbledown,
+Att h�mnas Percys d�d.
+
+D�r, �dle skottar trettisex,
+P� samma dag enhvar,
+Vid Glendal under vapenbrak
+P� f�ltet blefvo kvar.
+
+Allt s�dan var nu Chevy jakt,
+Ett s�dant slut tog den.
+Vid Otterborn, hvar slaget stod,
+De gamle visa �n.
+
+
+
+SANKT GEORGS RIDDARE.
+
+Romans of Uhland.
+
+
+I.
+
+G�llt trumpetens toner skalla
+Vid Sankt Stefan af Gormaz,
+D�r den tappre gref Fernandez
+Af Kastilien l�ger har.
+Och de morers kung, Almansor,
+Rycker med en h�rsmakt an,
+Fr�n Kordova har han t�gat
+Att bestorma denna stad.
+Ren Kastiliens riddarskara
+Sig till h�st bev�pnad satt,
+Och den tappre grefven rider
+M�nstrande fr�n rad till rad:
+"Paskal Vivas, Paskal Vivas,
+Du v�r riddar�ras glans,
+Hvarje k�mpe ren sig v�pnat;
+Du blott finns ej p� din plats!
+Du, till h�st den fr�msta fordom,
+Fordom fr�mst i hvarje slag,
+H�r du nu mitt h�rbud icke,
+Icke krigstrumpetens klang?
+Skall man i den kristna h�ren
+Sakna dig p� stridens dag,
+Skall din �ra nu f�rblekna
+Och din lager falla af?"
+
+Paskal Vivas h�r ej orden,
+Djupt i skogen vistas han,
+D�r p� toppen af en kulle
+Ett kapell Sankt Georg har.
+Bunden st�r hans h�st vid porten,
+Med hans vapenskrud och lans,
+Och vid altaret det helga
+Sj�lf den tappre kn�b�jt har.
+I sin andakt djupt f�rsjunken,
+H�r han icke stridens larm,
+Som blott doft, likt vinden, susar
+Genom skog och �demark,
+H�r ej h�stens muntra gn�ggning,
+Icke vapnens dofva klang.
+Men hans skyddsgud vakar trogen,
+Men Sankt Georg sk�dar allt:
+Ur sin sky han stiger neder
+Och hans vapenrustning tar,
+Kastar sig p� riddarns f�le
+Och till striden styr sin fart.
+Ingen s�som himlens hj�lte,
+Blixtens broder, storma kan,
+Morerna p� flykt han jagar
+Och Almansors fana tar.
+
+Ren vid altaret sin andakt
+Paskal Vivas slutat har,
+Tr�der ur kapellet �ter,
+Finner vapenskrud och lans,
+Rider tankfull h�n mot l�gret,
+Vet ej, hvaraf komma kan,
+Att trumpeter honom h�lsa
+Under segers�ngens klang:
+"Paskal Vivas, Paskal Vivas,
+Du v�r riddar�ras glans,
+Hell dig, h�ge segerhj�lte,
+Som Almansors fana vann!
+Hvilka blodbest�nkta vapen,
+Splittrade af styng och slag!
+Hur med s�r bet�ckt din f�le,
+Som i striden dj�rf dig bar!"
+
+Paskal Vivas s�ker f�f�ngt
+Deras jubel b�ja af;
+�dmjukt s�nker han sitt hufvud,
+Stum mot himlen pekar han.
+
+
+II.
+
+I sin tr�dg�rds aftonskymning
+Gick grefvinnan Julia.
+Fatiman, Almansors �ttling,
+D�r den sk�na f�ngat har,
+Flyktar med sitt ljufva byte
+Genom skogar natt och dag,
+Tio vapenkl�dda morer
+F�lja honom �t som vakt.
+Vid den tredje morgonrodnan
+Hinner han den tysta park,
+D�r p� toppen af en kulle
+Sitt kapell Sankt Georg har.
+Ren p� afst�nd ser grefvinnan
+Upp mot helgonbildens drag,
+Som, i marmor huggen, tronar
+�fver kyrkoportens hvalf,
+S�dan han i drakens strupe
+St�ter segrande sin lans,
+Medan, vid en klippa bunden,
+Konungsdottren ser hans kamp,
+Gr�tande, af sorg f�rkrossad,
+Ber grefvinnan Julia:
+"O, Sankt Georg, helga k�mpe,
+Fr�ls mig du ur drakens makt!"
+
+Se, hvem skyndar fr�n kapellet,
+P� en sn�hvit f�le fram?
+Gyllne locken fladdrar, vinden
+B�r den r�da mantelns svall.
+M�ktigt har sitt spjut han svingat;
+Tr�ffad, r�fvarn Fatiman
+Sjunker dignande till jorden
+S�som draken fordomdags.
+Och hans tio morer fattas
+Af en vild f�rf�ran snart,
+Kasta sk�ld och lans och flykta
+�fver berg och sl�tt och dal.
+Men p� kn� grefvinnan sjunkit,
+Bl�ndad af den h�ges glans,
+"O, Sankt Georg, helga k�mpe,
+Tusen g�nger haf min tack!"
+N�r hon �ter h�jer �gat,
+Hj�lten ren f�rsvunnit har,
+Och blott dunkelt g�r en s�gen;
+Att det Paskal Vivas var.
+
+
+
+VAGGVISA.
+
+Fr�n tyskan.
+
+Sof, du min lilla, min �lskling �r du;
+G�m dina �gons sm� p�rlor �nnu!
+Allt �r s� tyst, som i grafven det �r;
+Sof, och hvar fluga bortfl�ktar jag h�r.
+
+�nnu, mitt barn, �r din gyllene tid;
+Sedan, ack, gryr den v�l aldrig s� blid.
+N�r kring ditt l�ger bekymren sig st�llt,
+Slumrar du lilla ej mera s� s�llt.
+
+�nglar fr�n himmelen, t�cka som du,
+Sv�fva kring vaggan och le mot dig nu.
+O, de bes�ka dig sedan ocks�,
+Men f�r att aftorka t�rar blott d�.
+
+Sof, du min lilla; och m�rknar det �n,
+Tr�ttnar ej mamma att vagga sin v�n.
+Sent eller tidigt,--i moderlig barm
+Vakar dock k�rleken trogen och varm.
+
+
+
+SERENADEN.
+
+Af Uhland.
+
+Hvad milda toner v�cka mig
+Ur hvilans korta blund?
+O moder, hvadan komma de
+I denna sena stund?
+
+"Jag varsnar intet. Somna tyst,
+O, blifve slumren ljuf!
+Mitt arma, sjuka barn, dig ges
+Ej serenader nu."
+
+Fr�n jorden komma ej de ljud,
+Som h�lsa mig s� gladt;
+Nej, det �r �nglaskarans s�ng,--
+Min moder, o god natt!
+
+
+
+DEN HELIGA AGNES.[22]
+
+Blott tretton �r den �dla Agnes hunnit, n�r
+Hon d�den undgick och det sanna lifvet vann.
+Sk�n till sitt yttre var hon; hennes like fanns
+Bland hufvudstadens d�ttrar ej; dock sk�nare
+Var hennes sj�l, af himmelsk k�rlek genomtr�ngd.
+H�gboren, adlad redan af sitt sinnelag,
+Till kroppen vek, till sj�len stark hon var, ett barn
+Till �r, men som en mogen kvinna klok.
+
+Och tretton �r den �dla flickan hunnit blott
+Och gick i skola �n, n�r Titus Lucius,
+Den yppersta af hufvudstadens ynglingar,
+Prokonsulns son, f�r henne ren af k�rlek brann.
+Juveler, p�rlor, kosteliga dr�kter, guld,
+Sin faders alla skatter han till brudsk�nk bj�d;
+Men stilla talte flickan blott till ynglingen;
+"Beg�r mig ej, jag kan dock aldrig blifva din,
+En annan tillh�r jag och �r f�rlofvad ren."
+
+I spotsk f�rundran svarar denne: "Du, s� ung,
+S� sp�d �nnu, hur vore du f�rlofvad ren?
+Hvem ville of�rv�get v�ga t�fla h�r
+Med mig, en son af landets h�gste styresman,
+Hvem �r f�rm�ten nog att vilja m�ta sig
+Med mig i sk�nhet, adel, makt och rikedom?"
+
+Men Agnes log och utbrast i sin �lsklings lof:
+"Sk�n �r min �lskling mer �n alla sk�na h�r,
+Hans glans beundra solen, m�nen, stj�rnorna;
+En fl�kt blott af hans andedr�kt ger sjuka lif,
+Ett l�je p� hans l�ppar v�cker d�da opp.
+Af adel �r min �lskling mer �n �dla h�r;
+Hans fader tog ej kvinna, och hans moder har,
+Jungfruligt h�g och ren, ej vetat af en man,
+Och d�rf�r lyda honom villigt andarne.
+Och m�ktig mer �n jordens store �r min v�n,
+Blott stoft mot honom �ro folkens h�rskare.
+Han rullar himlen som en kl�dnad hop, han sl�r
+Mot bergen, och de spruta r�k och l�gor fram,
+Han hotar v�gen, och den sjunker kufvad ned,
+Han n�pser stormen, och orkanen blir en suck.
+N�mn mig ej andra rika, blott min v�n �r rik;
+Hans �ro jordens skatter, hafvets skatter hans,
+Hans schaktets guld, hans p�rlorna i flodens djup,
+Och alla Orientens �dla stenar hans.
+N�mn mig ej k�rlek, k�rlek k�nner blott min v�n;
+Mer eldigt �n en jordisk v�n han �lskar mig,
+Och f�r sin �lskarinna har han offrat allt,
+Sin faders famn, sin himmels ljusa fr�jd; sin jords,
+Sin ungdoms blomning, ja, sitt lif, allt, allt han gaf,
+I bitter d�d f�rbl�dd f�r mig, sin dyra brud."
+
+S� talte jungfrun, och med h�gre gl�d �nnu
+Ber�mde h�nryckt hon sin brudgums g�fvor sen:
+"O se! Mig har min �lskling f�st med gyllne ring,
+Har kl�dt mig rikt, att ingen konungsdotter b�r
+En br�llopsdr�kt som min, s� himmelskt str�lande.
+Med p�rlor har han prydt min hals; juveler st�nkt
+P� mina armars smycken och omkring mitt h�r
+En brudkrans virat, h�rlig, of�rvissnelig.
+Har kinden gl�d, �r det hans kyss, som t�nder den,
+Har �gat eld, �r det min k�rleks l�ga blott.
+Berusad af din sk�nhet, o min �lskade,
+F�rsm�ktar jag, min tr�nads flamma br�nner mig.
+Kom, saknade, den sjuka bruden v�ntar ren;
+Kom, l�t mig hvila vid din barm och l�ngsamt d�r
+Min sj�l dig offra i en s�ll, fast kvalfull kyss!"
+
+S� prisade den �dla nu sin �lskare.
+Men hem gick sorgsen ynglingen. Af stumma kval
+Hans h�lsa t�rdes, och hans ungdomsf�rg f�rsvann.
+Bekymrad l�t hans fader kalla l�kare,
+Och af den sjukes vilda puls, hans tysta t�r,
+Hans kv�fda suck f�rr�ddes snart hans hemlighet.
+
+D� stod den sorgsne fadren upp. I skyndsam f�rd
+Till Agnes gick han, af f�rtrogna v�nner f�ljd,
+Och bad f�r sonens k�rlek om f�rbarmande.
+Men stilla svarade den �dla flickan s�:
+"Tilltro mig ej en k�nsla, som ej h�fves mig,
+Som med en annan l�ngesen f�rlofvad �r."
+
+Och Lucius Verus v�nde sig till v�nnerna:
+"S� ung, s� sp�d, och ren en annans!" sade han.
+"Hvem �r han, hvar att finna, att med hotelser,
+Med l�ften eller kval jag honom tvinga kan
+Att den beundransv�rda flickan �fverge?"
+
+N�r ingen nu f�rm�dde n�mna �lskarns namn,
+Framstod Rutilius, prokonsulns skrifvare,
+De kristnas h�tske ov�n, och begynte spotskt:
+"Ej f�rsta g�ngen h�r jag ord som hennes nu,
+Jag h�rt dem hvarje g�ng, jag �fver kristna d�mt.
+Vid Herkules, hon �r af denna blinda sekt,
+Som m�nskor hata, som de s�lla gudar sky.
+Och vilsef�rd af Galileens sv�rmare,
+Har den p� korset d�de hon till �lskling valt."
+
+N�r nu prokonsuln s�dant h�rde, tr�der han
+F�rgrymmad till sin domarstol, befallande
+Liktorerna f�r honom f�ra jungfrun fram.
+Och Agnes f�ljer de med bilor v�pnade
+Och stannar of�rf�rad inf�r domaren.
+Med knappt f�rborgad vrede b�rjar denne d�:
+"En evig oskuld, h�r jag, svor din �lskling du,
+Vet, evig oskuld �r hos oss vestalens ed.
+Beslut dig d� att till din lefnads sista stund
+P� Vestas altar v�rda hennes helga eld.
+Om ej, s� vet, att till ett otuktsn�ste h�r
+Du f�ras skall, f�r folkets afskum d�r ett rof,
+Ett nesligt offer f�r den s�mstes vilda lust."
+
+Med �delt saktmod svarar honom jungfrun d�:
+"Gud tj�nar jag och Kristus, den han skickat har,
+Och bringar v�senl�sa gudar ingen g�rd,
+R�ds heller ej att tr�da in i lastens rum,
+Ty �fven d�r �r Herrans �ngel n�ra mig
+Och aktar kvinnan, att hon ej osk�rad blir."
+Nu bj�d prokonsuln rycka hennes kl�der af
+Och st�lla henne blottad fram f�r m�ngdens blick.
+D� f�ll fr�n hennes hj�ssa till sandalerna
+En flod af ljusa lockar ned och h�ljde rikt
+Den �dlas lemmar i en fotsid dr�kt af guld.
+Nu bj�d han henne f�ras till ett gl�djehus
+Till nesligt offer f�r den s�mstes vilda lust;
+Men se, o�ndlig klarhet fyllde syndens hem,
+Och str�lande af himmelsk glans stod jungfrun d�r,
+I sn�hvit dr�kt af l�tta �nglah�nder kl�dd.
+Best�rta flydde lustans andar, synden vek,
+Ett kyskhets tempel var det rum, d�r lasten bott.--
+
+Men till sin son gick Lucius Verus, n�mnde om
+Hvar Agnes var och manade den sjuke gladt
+Att skynda och i hennes famn sitt kval f�rstr�.
+Och upp stod ynglingen och gick, af v�nner f�ljd,
+Till otuktshemmet, att sin l�ga sl�cka d�r.
+Han fann det fullt af klarhet, s�g en himmelsk glans
+Omsluta jungfrun, d�r hon stod i sn�hvit skrud,
+Af sk�nhet str�lande, f�rklarad, helgonh�g.
+Dock s�kte han att egga sina v�nners flock
+Att nalkas skenet och att st�ra jungfruns frid.
+"De nalkades, de stannade. En snabb minut,
+Och gripna af demonisk fasa, flydde de.
+
+Men Lucius Titus, eggad af beg�rets makt,
+Af jungfruns sk�nhet, tadlar deras feghet spotskt,
+G�r fram och �rnar v�ga helger�net sj�lf
+Och faller s�som d�d vid flickans f�tter ned.
+
+D� kom hans fader, skr�md af dystra budskap, dit
+Och s�g och b�jde kn� vid skenets rand och bad:
+"F�rbarma dig, du heliga, f�rbarma dig,
+Och �tergif af n�d �t mig min enda son!"
+Och Agnes, l�tt f�rsonad, bad till Gud om n�d
+F�r ynglingen, och han stod upp och lofsj�ng Gud.
+Bevekt h�raf, besl�t den r�rde fadren d�
+Att h�fva domens kraft och gifva flickan l�s;
+D� stormade, af hednapr�ster eggadt, dit
+I vilda skaror folket, och man h�rde rop:
+"Bort, bort med denna, bort med gudah�derskan,
+Som kr�nkt det heliga och fr�ck med trolldomskonst
+F�rbl�ndat v�ra s�ner, bort, att gudarne
+I vrede ej f�rg�ra oss och v�ra barn!"
+F�rg�fves s�kte Verus att mot folkets v�ld
+Den dyre sonens r�ddarinna ge beskydd.
+Med kejsarns vrede hotad, vek han sorgsen bort,
+Och i hans st�lle lofvade Rutilius
+Med flickans marterd�d f�rsona gudarne.
+
+S� b�rjades den helga Agnes' lidande.
+En ugn blef eldad; djupt ur h�rdens vida svalg
+Br�t flamman hv�sande med r�da tungor ut.
+Dit i den vilda brandens afgrundsl�gor bj�d
+Tyrannen sina b�dlar kasta flickan in.
+Hon kastades i l�gan; l�gan slocknade,
+I ugnens gl�d befann den �dla flickan sig
+S� v�l som i en skuggrik l�fsals svala h�gn.
+
+En vagga, smidd af j�rn, blef gl�dgad hvit i eld,
+Och p� dess b�dd, af sm�ltande metall beredd,
+Befallte d� tyrannen flickan l�gga sig.
+Hon lydde, prisade sin Gud och talte glad:
+"S� f�r jag �ter blifva, hvad jag fordom var,
+Ett barn, och barn ju h�rer himmelriket till."
+S� sade hon och str�ckte sig p� b�dden ut
+Och f�ll, af �nglar svalkad, i en stilla s�mn.
+
+D� bj�d tyrannen, att hon skulle v�ckas opp
+Och djupt begrafvas i en gl�d af r�da kol;
+Men ej p� kol, p� rosor s�gs hon hvila nu.
+
+Ur st�nd att genom eld betvinga jungfruns makt,
+Befallte h�rskarn, att fr�n klippans h�ga spets
+I hvirfveln af en str�m hon skulle st�rtas ned.
+Hon st�rtades; men fridsamt f�rde v�gorna
+Den �dla flickan h�n till gr�nkl�dd strand igen.
+D� l�t tyrannen hetsa tigrar, panterdjur
+Och hungert�rda lejon mot den heliga;
+Men se, som spaka hundar sm�go kufvade
+De vilda djuren sig till hennes f�tter d�.
+D� talte Afer, en af landets domare:
+"Med sv�rd f�rg�r den stolta; endast sv�rdets kraft
+Kan kufva kristne, hvad ej eld, ej b�lja kan!"
+Och s� blef stadgadt, att hon skulle d� f�r sv�rd.
+
+Men Agnes, anande att stunden kommen var,
+S�g opp, s�g himlens portar �ppnas, s�g i ljus
+Sin �lskling sittande p� Fadrens h�gra hand.
+Med palmer och med segerkronor vinkad upp
+Af himlens skaror, full af l�ngtan, brudligt s�ll,
+Hon b�jde kn� och blottade sin hvita hals,
+Och l�tt, liksom en blommas, hennes hufvud f�ll.
+
+S� blef i blod fullkomnad nu f�rsonarns brud;
+Blod helgar, endast blod beseglar k�rleken.
+
+
+
+STENARNAS AMEN.
+
+Fast blind af �lderdom, for Beda fort
+Att lifvets evangelium f�rkunna.
+Fr�n stad till stad, fr�n by till by han gick,
+Den fromme gubben, vid ledsagarns hand,
+Predikande med ynglingsv�rma ordet.
+S� af sin gosse leddes han en g�ng
+Ned till en dal, med stenar �fvers�dd.
+Och yr, l�ngt mer �n elak, talte gossen:
+"H�r, fromme fader, m�nga m�nniskor
+Sig samlat h�r och v�nta p� predikan."
+
+Den blinde gubben stiger genast opp,
+Tar text, f�rklarar den, till�mpar den,
+F�rmanar, varnar, tr�star och bestraffar
+S� varmt, att p� hans silfvergr�a sk�gg
+I fl�den milda t�rar f�llo neder.
+N�r sen till ett beslut, som �fligt var,
+Sitt "Fader v�r" han bad och talte ut:
+"Ditt riket �r och makten, h�rligheten,
+Fr�n evighet till evighet",--d� lj�d
+I dalen tusenst�mmigt: "Amen, amen."
+
+F�rskr�ckt och slagen b�jer gossen kn�
+Och biktar f�r den helige sin skuld.
+
+D� talte gubben: "Barn, har du ej l�sit:
+Om m�nskor tiga, skola stenar tala?
+Lek icke mer, o son, med Herrans ord!
+Skarpt �r det, lefvande, det biter djupt,
+Mer �n ett tveeggs-sv�rd. Och skulle �n
+En m�nskas hj�rta, trotsande, f�rstenas,
+Skall det i stenar v�cka m�nskohj�rtan."
+
+
+
+DEN HELIGE HILARII S�TE.
+
+Den sig f�rnedrar, han skall upph�jd bli,
+Och den sig sj�lf upph�jer, skall f�rnedras.
+
+Den fromme biskopen Hilarius
+Drog h�n till Rom till ett konsilium,
+Okallad, blott att k�tteri bek�mpa.
+F�rsamlade han fann d�r alla f�der.
+Roms biskop, Leo, satt p� tronen h�g,
+P� stolar rundtomkring de andra suto:
+F�r fr�mlingen fanns intet s�te �frigt,
+Och ingen ville afst� honom sitt.
+D� talte mildt den gamle: "�fverallt
+�r jorden Herrans", och han satte sig
+Upp� den l�ga, bara marken neder.
+Dock hastigt h�jdes jorden under honom,
+Och h�gre satt den gudakorade
+�n biskop Leo sj�lf och alla andra.
+
+Den sig f�rnedrar, han skall upph�jd bli,
+Och den sig sj�lf upph�jer, skall f�rnedras.
+
+
+
+KUNIGUNDAS HANDSKE.
+
+Kejsar Henriks maka inf�r v�rlden,
+Syster inf�r himlen, Kunigunda,
+Brukte, n�r hon efter l�sen text
+F�r att offra tr�dde till altaret,
+V�rdnadsfullt sin handske draga af.
+En g�ng, n�r hon nalkades altaret,
+Fanns af t�rnor ingen n�ra till
+F�r att motta handsken. Dock furstinnan
+Kastade den sorgl�st fr�n sig blott.
+Pl�tsligt br�t en str�le d� af solen
+Genom murens r�mna in och h�ll
+Sv�fvande den �dla kvinnans handske,
+Tills sitt fromma offer hon fullbordat.
+
+Villigt tj�na elementerna
+Ej blott Herren, men hans helgon �fven.
+
+
+
+SANKT JODOCOS.
+
+Sin tj�nares uppriktighet att pr�fva,
+Kom Herren en g�ng i en torftig skepnad
+F�r Sankt Jodocos' d�rr och bad om br�d.
+
+"Gif honom, gode munsk�nk!" sad' Jodocos.
+Men denne sade: "Blott ett br�d �r �frigt
+F�r dig, f�r mig och f�r v�r trogna hund."
+
+"Gif!" sade priorn, "Gud skall oss ej gl�mma."
+D� tog hans munsk�nk knifven, m�tte ut
+Med noggrann flit och skar sitt ena br�d
+1 fyra lika delar. En han r�ckte
+�t tiggaren och talte mulen s�:
+"F�r dig, f�r mig, f�r priorn och f�r hunden."
+Jodocos log, och tiggarn gick sin v�g.
+
+En stund, och till sitt skick �n mera torftig
+Kom Herren �ter och beg�rde br�d.
+"Gif", sad' Jodocos, "gif min del �t honom,
+R�d finner Herren nog." Och tj�narn gaf.
+
+En stund, och Herren kom f�r tredje g�ngen,
+�n mer f�rhungrad, och beg�rde br�d.
+"Gif", sad' Jodocos, gif din del �t honom,
+R�d finner Herren nog." Och tj�narn gaf.
+
+En stund, och blind, lam, naken syntes Herren
+F�r fj�rde g�ngen �n och tiggde br�d.
+"Gif", sad' Jodocos, honom hundens del;
+R�d finner Herren, han, som korpar m�ttar."
+Och tj�narn gaf, och tiggarn gick sin v�g.
+Och se, en r�st blef spord: "Stor �r din tro,
+Du �dle son utaf din m�stare,
+Och som du tror, s� skall dig vederfaras."
+
+Till f�nstret tr�dde tj�naren, och se,
+D� hamnade i nejden fyra skepp,
+Med frukter lastade och br�d och olja.
+Glad skyndade till stranden tj�narn d�,
+Fann inga m�nniskor p� skeppen, s�g
+En sn�hvit flagga blott f�r vinden fladdra
+Och dessa ord p� den i guldskrift: "Jag,
+Som korpar m�ttar, s�nder fyra skepp
+�t priorn, som i dag mig fyrfaldt m�ttat,
+Ett honom, ett hans munsk�nk, ett hans hund,
+Det fj�rde �rnar s�ndarn sina arma."
+
+
+
+
+
+
+DEN GAMLE TR�DG�RDSM�STARENS BREF
+
+
+
+
+F�rsta brefvet.
+
+
+D. 2O juni --36.
+
+Medan min gamle tj�nare vattnar blomsterparterren och kammar masken af
+frukttr�den, begagnar jag den vackra aftonstunden f�r att efter min
+herres �nskan och min �rliga vana skrifva n�gra rader med h�lsningar
+fr�n oss och tr�dg�rden. Jag s�ger �n en g�ng, hvad jag f�rut sagt, att
+jag icke f�rst�r, hvarf�re min herre ofta skrifver mig till med �nskan
+att f� svar, d� allt, hvad jag har att ber�tta, r�r en liten fl�ck, som
+jag med svett och k�rlek upptagit, och tre, fyra afskilda personer,
+hvilkas lif f�rflyter inom den utan stora f�r�ndringar och skiften, som
+kunde vara n�jsamma att h�ra. Dock har jag fattat f�rtroende f�r er, min
+herre, alltsedan er korta vistelse hos mig, d� jag ofta s�g i edra
+�gon, att mina blommor voro er k�ra, och jag �r viss, att n�got band
+knyter oss vid hvarandra. Jag vill d� �ter b�rja utan bryderi och f�r
+blott be er urs�kta, om min f�gnad, �fver hvarje ringa sak inom min
+v�rld narrar mig, att blifva f�r vidlyftig och tr�tta.
+
+Gud ske lof, p� tjugu �r eller �nda sen �ret f�rr�n jag blef min egen
+har jag ej sett en vackrare v�r �n denna. April var v�l stormig och
+regnig, och maj hade med k�ld, s� att jag till och med n�dgades t�cka
+drifb�nkarne midt om dagen; men s� �ndrades �ter v�dret mot slutet af
+m�naden, och det �r f�runderligt att se, huru allt nu trifves och
+hinner fram�t.
+
+Nu vore det tid att bes�ka oss f�r er, som �lskar v�ren och det, som �r
+i sin v�xt. Nu st� mina parker h�r och alla holmar och str�nder kring
+sj�n gr�na. Tulpanerna hafva l�nge blomstrat, likas� narcisserna.
+�ppel- och p�rontr�den hvitna af blommor, och kring allt detta binda sig
+s�som bl�a b�lten syrenh�ckarne.--Hvarf�r skulle jag ej hylla
+syrenerna? De taga f�r mycket rum, s�ger ni, och gifva ingen frukt! Det
+m�rkes, att sommaren var l�ngre hunnen, d� ni var h�r. Kom nu, s� skall
+ni s�ga annat. F�r min del �lskar jag dem fr�n barndomen. Deras friskhet
+f�gnar mig, och deras f�gring blomningstiden �r en frukt f�r min sj�l.
+Men l�t oss l�mna v�ra olika tankar i sitt v�rde, Jag vill nu hellre
+n�mna n�gra ord om de anordningar jag gjort, sedan ni var h�r, till
+en del efter edra egna r�d och lutkast. Jag �r v�l icke mycket b�jd
+f�r f�r�ndringar, men dels har jag velat g�ra er ett n�je, dels hafva
+omst�ndigheter, dem jag l�ngre fram skall antyda, tvungit mig att g�
+ifr�n mina vanor.
+
+Vet ni, att ert utkast till det lilla templet p� k�rsb�rsholmen tar sig
+f�rtr�ffligt ut i utf�randet, i synnerhet fr�n Rosas f�nster, hvarifr�n
+man genom hela l�ngden af poppelall�n ser det h�ja sig som en stor
+n�ckblomma ur sj�n. Jag blef mer och mer bel�ten med er, ju l�ngre
+arbetet framskred. En vacker b�rjan �r gjord med vidgandet af utrymmet
+f�r k�ksv�xterne, s� att jag nu kunnat intaga f�r fruktplanteringarna
+hela trakten fr�n den gamla k�rsb�rsskogen till sj�n. Ymparne lofva
+godt, om jag blott f�rm�r h�lla masken borta. Min gamle Anders har de
+sista dagarne f�tt ha bestyret h�rmed. �nnu visar blott h�r och d�r ett
+h�rjadt blad eller en hoprullad l�fknippe, men jag minns med fasa de
+�r, d� midt under blomningens och fullhetens tid f�r�delsen kom och
+h�rjade gr�nskan och glansen, �fverdrog med hvit svepning de afkl�dda
+kvistarna och l�t tr�den f�rsofva sina sk�naste dagar och s�som stela
+vintersp�ken bortskr�mma all gl�dje af sommarn. Jag dr�jer og�rna med
+minnet h�rvid, ty af allt i naturen �r mig intet s� f�rf�rligt som
+�synen af lefvande, oskyldiga v�sendens l�ngsamma aftyning och
+f�rtidiga d�d f�r den fr�tande tanden af en mask, som de sj�lfve
+medvetsl�st skydda och n�ra. Ack hvad vore v�l lifvet utan k�rlek till
+sitt stoft, hvad �r v�l plantan, om den icke f�tt och gladt b�r sina
+f�rg�ngliga blommor, och blad?
+
+Den t�cka l�fsaln af alar, som ni inredde vid stranden, dit jag nu
+str�ckt fruktplanteringen,--jag gl�mde att s�ga er det--har jag ej haft
+hj�rta att rubba. Den st�r �nnu midtibland �ppel- och p�rontr�n som ett
+k�rt minne af er. Rosa syr ibland d�r inne och ber�mmer anblicken af den
+h�ga kullen och kyrkan p� andra sidan om sj�n. F�r min del tycker
+jag mindre om detta st�lle, f�r det sv�ra stengrundet d�r utanf�r, och
+det best�ndiga skr�let af m�sar, som alltid �ro vana att vistas d�r.
+Det �r f�runderligt, huru l�tt jag st�rs af minsta oljud. Kanske kommer
+denna min ot�lighet d�raf, att jag lefver hela min tid bland dessa
+fromma och tysta v�senden, hvilkas h�gsta skr�l �r en sakta hviskning,
+d� vinden r�r deras sviktande grenar och blad.
+
+Vet ni, min herre, ibland ledsamheter, f�r hvilka icke en g�ng vi h�r
+�ro frikallade, h�nde oss f�r n�gra dagar sedan en af s�rdeles
+m�rkv�rdighet. Det hade varit klart hela morgonen, och v�dret var
+vackert, utom det att luften var ovanligt kvalmig. L�ngre in p�
+f�rmiddagen b�rjade moln samla sig och �ska h�ras. Snart m�rknade
+himlahvalfvet helt och h�llet, flere st�rtskurar f�ljde hvarandra, och
+ljungeldarne blefvo t�tare, verkeligen s�llsynt t�ta. Vi suto just och
+�to v�r frukost, jag och Rosa, d� den gamle tj�naren kom in. Jag
+f�rg�ter aldrig hans f�rst�rda utseende. Han hade, s�som jag sedan
+h�rde, l�nge envisats med att t�cka melonb�nkarne och, d� regnet blef
+v�ldsammare, s�kt skygd under en af de st�rre r�nnarna vid udden. Hvad
+skydd skulle dock den kunna ge mot ett s�dant ov�der? Hans gamla
+halmhatt h�ngde som en v�tduk i hans hand, d� han kom in, sommarrocken
+sl�t sig som ett k�lblad till hans lemmar, h�ret l�g spridt och drypande
+kring anletet, och hans h�lsning bestod i ett pustande utan ord. De
+f�rsta �gonblicken kunde jag ej l�ta bli att le, men detta f�rt�rnade
+honom s�, att han fick sin tunga l�s.
+
+"Ja, ja", sade han, "det �r l�tt att skratta, men nu �r det slut!"
+
+"N�, min v�n", sade jag och h�ll mig allvarsam, "tag blott torra kl�der
+p� dig, s� kommer du v�l i skick igen."
+
+"Hvem bryr sig om mig?" inf�ll han med stigande f�rtrytelse; "jag s�ger,
+att det �r slut med mamsell Rosa, Gud hj�lpe mig, gamle man! Ja, d�r
+sitter hon nu ung och r�d, men n�sta �r �r det v�l annorlunda."
+
+"Hvad �r detta f�r en sp�dom, Anders", sade jag och steg opp, "hvad
+fattas dig?"
+
+Och nu kom han �ndteligen fram med saken. �skan hade slagit ned p� Rosas
+alm, det sk�na tr�det, som ni minns stod just vid h�rnet af byggningen
+till v�nster, d� man kom in fr�n landsidan, hade splittrat s�nder
+grenarne och br�ckt stammen vid roten. Ni kan f�rest�lla er min
+ledsnad. Det hade verkeligen n�gonting ovanligt med sig, detta tr�d. S�
+ungt �nnu, och �nd� s� yppigt! Stammen s� rak och h�g, och kronan
+sen--kommer ni ih�g, att vi just anm�rkte, hur regelbundet den fyllde
+sig? Anders har jag s�kt tr�sta, s� godt jag kunnat. Han tycks
+sannerligen vara mera bekymrad �fver Rosa �n �fver tr�det, Rosa
+sj�lf sk�mtar ofta med honom �fver hans lustiga f�rskr�ckelse; men den
+gamle mannen skakar �nnu alltid bet�nksamt p� hufvudet, s� ofta det
+blir fr�ga h�rom. Det �r skada, att han utsatt en s� l�ng tid f�r sin
+sp�dom, ty nu kommer han v�l att �nda in p� n�sta sommar f�rbli vid sin
+villfarelse.
+
+Men �nnu en ledsamhet. Jag ser snart ingen annan utv�g �n att flytta
+planket, som skiljer min lilla half� fr�n den �friga v�rlden, l�ngre in
+mot �sidan af n�set, emedan den stora v�gen, som nu l�per t�tt f�rbi det
+p� landsidan, st�r mig med sitt damm och sin st�ndiga oro. Jag vet icke,
+men jag tycker, att de resandes antal �kas �r fr�n �r. Hvar morgon �r
+jag tvungen att damma och ansa v�xterne i trakten af staketet och f�r
+lof att uppeh�lla mig p� detta st�lle l�ngre �n p� n�got annat i
+tr�dg�rden. Ofta h�nder det d�, att en obekant hejdar h�starna, d� han
+blir mig varse, och beg�r att f� stiga in och bese mina anl�ggningar;
+och ehuru jag g�rna unnar hvar och en det ringa n�je, han kan hafva af
+dem, �ro mig dock dessa bes�k ej s�llan ol�gliga. Detta �r likv�l icke,
+hvad som mest besv�rar mig. L�ngt mera st�rande �r mig anblicken af
+n�gra bland mina grannar, hvilka dageligen, just p� morgonstunderna,
+g�ra sina promenader h�r f�rbi. Jag vore frestad att tro, att samma
+mask, som de senare �ren skonat frukttr�den, nu flyttat sig �fver p�
+m�nniskorna. Min herre, h�r lefver en sekt af gudaktiga, tysta, hemska
+varelser, som r�kna det f�r sin seger att f�rkasta jordlifvets fr�jder
+och som betalat, hvad de anse f�r sin h�gre skatt, med kindernas
+daggf�rg och �gats eld. Hvilket ombyte att fr�n mina friska, glada
+blommor se ut p� dem! Jag kommer st�ndigt fr�n s�dana m�ten med en
+nedslagenhet, en tryckande k�nsla, som f�ljer mig hela dagen, och
+ofrivilligt hvilar jag med min tanke p� det bekymmer, jag skulle k�nna,
+om jag vore en dessa m�nniskoblommors h�gre broder och hade dem under
+min v�rd, s�som jag h�r har stoftblommorna i min tr�dg�rd.
+
+Och nu slutar jag mitt l�nga bref med de varmaste h�lsningar fr�n Rosa.
+Hon ber fr�ga, huru blomsterl�karna, som hon senast s�nde till er
+dotter, vilja trifvas och g�. Till h�sten lofvar hon ett parti andra.
+Kanske g�r hon dem d� s�llskap sj�lf, om ni till�ter. Hon beh�fver se
+sig litet omkring i v�rlden; hon �r redan sexton �r. O, min herre, hon
+var ett barn blott, d� ni var h�r; nu �r hon fullvuxen, och hvarf�r
+skulle jag frukta att med gl�dje s�ga, huru sk�n hon �r? Hvad har jag
+dock sj�lf kunnat utr�tta till hennes bildning, jag h�r i mitt dammiga
+f�rkl�de, med h�nderna m�rka af stoft och hufvudet fullt af bekymmer f�r
+mina �rter och tr�n? Hennes mor har l�nge hvilat i grafven, och jag har
+blott kunnat se hennes tillv�xt och gl�djas. Sj�lf har hon vuxit upp
+utan ledning af en m�nsklig hand, med den bl�a himmelen till far och
+hemmets lugna blomsterv�rld till moder. Jag vet ej, hvarf�re jag med
+s�dan k�rlek dr�jer vid tanken p� henne nu. Kanske �ker saknaden min
+svaghet f�r henne, ty f�r n�rvarande �r hon sedan n�gra dagar borta
+hemifr�n. Hon kommer nu att vistas oafbrutet hos en sl�ktinge, till dess
+hon blifvit f�rberedd till sin f�rsta nattvardsg�ng. Efter tre veckor
+v�ntar jag henne tillbaka.--
+
+Jag kan ej utan blygsel l�sa igenom mitt l�nga bref, som s� litet
+inneh�ller. F�rl�t er gamla v�n, min herre, han ger s� godt han har och
+urs�ktar sig d�rmed, att han uppfyller er egen beg�ran. F�rblifver etc.
+
+
+
+
+Andra brefvet.
+
+
+D. 16 aug. --36.
+
+Jag har sett dem, sett dem med �ngslan, kanske med en dyster aning. Jag
+har sett dem, dessa m�rka skepnader med f�rgl�s hy och halfsl�ckta �gon.
+O, min herre, tysta �skmoln hafva l�nge vandrat f�rbi randen af min
+fristad; nu har en �skstr�le brutit fram ur dem, och min lefnads b�sta
+lycka �r tr�ffad och bruten. Kanske f�r alltid?--Jag--hoppas �nnu.
+
+Det var en morgon. Rosa var hemkommen dagen f�rut. Morgonen �r min
+gl�dje. Jag var oppe med solen, arbetet gick med fart, och mitt sinne
+bar s�som blomstren sin morgondagg �nnu. Har ni m�rkt, hur man �r till
+mods, herre, d� ens hj�rta liksom biet tar blott honing ur allt?
+
+Jag hade agat n�gra ympar och kom till alh�cken vid stranden; d� satt
+Rosa d�r.
+
+"Rosa, se Rosa!" sade jag. Hon steg upp och h�lsade god morgon. Jag
+ville f�gna henne med en syssels�ttning. "Kom, Rosa", sade jag, "vi
+skola vattna blomsterparterren; det ser ut att bli en varm dag." Jag
+ville g� i detsamma, men jag m�rkte, att Rosa dr�jde. D� jag v�nde mig
+om, m�tte mitt �ga hennes. En outs�glig �mhet l�g i hennes blick, mulen,
+skr�mmande, pl�gsam, ty den mildrades ej af gl�dje nu. Men v�ra �gon
+dr�jde l�nge i hvarandra, och jag s�g, ryste och teg. D� b�rjade
+_hennes_ k�mpa mot gr�t, och t�rarne segrade och br�to sina dammar, och
+hon f�ll mig om halsen, och jag h�rde henne sucka: "O, min far, min far,
+att ni �nd� skall vara s� f�rlorad!"
+
+En ljungeld af aning genomfor mig, men jag kufvade mig sj�lf och
+f�rs�kte att vara lugn. "Du �r sjuk, mitt goda barn", sade jag, "kom,
+jag vill ledsaga dig in att hvila!"
+
+Men Rosa tog ett steg tillbaka. "Sjuk?" sade hon, med en ton emellan
+stolthet och sorg, "jag har varit sjuk, men blifvit frisk �ter. Jag har
+som ni begrafvit mitt b�ttre lif i ett stoft, som skimrar i dag och
+f�rsvinner i morgon; nu har jag l�rt att lefva ett lif, som inga skiften
+k�nner. Min far, har ni n�gonsin t�nkt p� Gud?"
+
+Jag s�g, hvad jag f�rlorat, min sj�l f�rm�rkades, och jag blef vred.
+"G�m dig f�r dagen, maskstungna blomma", sade jag, "du andas smitta
+�fver mina oskyldiga barn och skr�mmer morgonens �nglar fr�n parken."
+Jag hann ej bli mild, innan Rosa lydde och gick. Men d� hon skred
+f�rbi, s�g jag henne gripa mig med en blick, s�som om hon velat rycka
+mig in i sitt hj�rta. Hon gick sakta den l�nga g�ngen utf�re och
+f�rsvann bakom poppelh�ckarne. D� b�jde jag kn�, beg�rde mitt barn
+tillbaka af Gud och gr�t. Min herre, friden kom �ter och saktmodet, och
+jag f�ljde Rosas sp�r. D� jag hunnit d�rren till hennes kammare, h�rde
+jag hennes r�st. Det var r�sten af en bedjande, men den var l�g, och
+en fl�kt susade i almens krona vid trappan. En stund f�rgick, vinden
+h�ll andan, och jag h�rde ord: "Han, han kan blifva dig ett verktyg; jag
+�r blott en svag kvinna. Tag honom upp i ditt ljus, om du ock skall
+kasta mig i min natt tillbaka."
+
+Mitt hj�rta ville sm�lta af k�rlek och sorg. Jag �ppnade d�rren tyst,
+helt tyst, och steg in. Rosa hade m�rkt det, och hon kom mot mig, leende
+som en �ngel. "Jag har bedt f�r dig, min far", voro hennes ord, "och jag
+har blifvit b�nh�rd, ty du kommer in till mig och �r mild." Jag sl�t
+henne i min famn och kysste hennes panna. Men jag ville icke st�ra oss med
+ord, utan teg och gick �ter ut till mitt arbete att s�ka tr�st.
+
+Middagstimmen tr�ffades vi som vanligt. Vid bordet f�rekom ej ett ord
+om morgonupptr�det. Jag ville undvika och gl�mma. Rosa talte mycket om
+sin sl�ktinge och sin vistelse hos henne; med hvilken �mhet hon blifvit
+bem�tt, huru mycket hon f�tt l�ra af henne och de �dla m�nniskor, som
+hon hos henne sett och l�rt k�nna, huru viktigt det vore �fven f�r mig--
+h�r tystnade hon och fullf�ljde icke sin mening. Ve, ve, min herre, att
+jag s� litet sett ut�t fr�n min blomsterg�rd och s� litet l�rt k�nna
+m�nniskorna och v�rlden! Ni f�rst�r allt. Jag skickade min blomma bort
+f�r att uppammas i ljus, och man har planterat henne i eld. Ingen
+v�ldsamhet likv�l; jag kufvade mig, och Rosas ord fingo ingen tydning.
+Hela den �friga tiden var hon stillare och log stundom ett leende, som
+p�minte mig om f�rr. Men midtibland de ljusa skiftningarna i hennes
+anlete s�g jag nu f�r f�rsta g�ngen ett drag, som blott s�llan
+bortblandades och aldrig f�rsvann, ett drag af lidande och f�rvissning,
+likt den f�rsta skugga, som mulnar p� den hvita liljans blad och ej en
+g�ng i skimret af solstr�lar upph�r att f�rr�da, att blomningen n�r sitt
+slut.
+
+P� eftermiddagen s�g jag icke Rosa, men mot kv�llen l�t jag kalla henne
+ned i tr�dg�rden. Hon kom, jag tog henne vid min arm, och vi spatserade
+i all�erna, till det mesta tigande. V�l var det min afsikt att tala, men
+aftonen var f�r sk�n och mitt hj�rta f�r fullt. Slutligt kommo vi ned
+till stranden. F�r ett �r sedan hade jag en dylik kv�ll st�tt med Rosa
+p� samma st�lle. Allt var lika som d�; blott hon----men jag s�g �fven nu
+p� hennes anlet en blink af gl�dje, d� hon kom ut fr�n den skymda
+g�ngen, och den stora, klara sj�n med dess str�nder och holmar och den
+sjunkande solen och det gyllne himlahvalfvet �ppnade sig f�r hennes
+anblick. "Det var h�r", sade jag �t Rosa, "du en g�ng gjorde mig en
+fr�ga, som �nnu g�r mig glad, fast mycket f�r�ndrat sig."
+
+"Hvad fr�gte jag d�?" sade hon och s�g mig an med f�rundran.
+
+"Litet, ganska litet; det var knappt en fr�ga, det var en suck, en kort
+b�n. Men du hvilade h�r efter att hela dagen hafva sysslat med blomstren
+i tr�dg�rden. Sj�lf satt jag n�ra intill och s�g �n p� nejden och �n p�
+dig, ty ni liknade hvarandra d� mera �n nu, och likheten gjorde mig
+lycklig. N�r d� hvarje fl�kt lagt sig, och sj�n speglade jorden och
+skyn, och skyn som en spegel �terstr�lade jordens alla blomsterf�rger,
+och solen i famnen af sitt ljus omsl�t allt detta, d� log du och fr�gte
+mig, hvilkendera var vackrare, jorden eller himmelen. Det var din
+himmelska och oskyldiga fr�ga, mitt barn, och jag minns den �n."--Jag
+var r�rd och trodde mig hafva tr�ffat Rosas hj�rta; men hon tog min hand
+och sade lugnt: "De voro mina ord i s�mnen, min far, gl�m dem, sedan jag
+vaknat."
+
+�nnu en g�ng br�t jag tystnaden och fortfor: "Icke ord 1 s�mnen; Rosa; en
+lofs�ng var det, s�dan som �nglar sjunga, ty �nglars gudstj�nst �r en
+gl�dje �fver n�gonting sk�nt och sant. D� kunde din k�nsla fatta
+sk�nheten �nnu, och sanningen l�g klar f�r dina �gon, ty den str�lade
+emot dig fr�n skaparens hela v�rld, och jorden var dig d� ljuf s�som
+himmelen. Hvad �ger du nu i st�llet f�r hvad du f�rlorat och
+f�rskjutit?"--
+
+Men mitt barn svarade mig med den bittra fr�gan: "F�r sk�nheten af en
+fallen jord och f�r sanningen af ett f�rg�ngligt grus?"--
+
+"F�r friden i din sj�l", fortfor jag utan h�ftighet, "f�r oskulden i
+ditt bj�rta och f�r k�rleken till en mild natur?"
+
+"Sorgen", sade hon, "�fver hvad jag d� var, och hoppet att dock icke
+blifva f�rtappad."
+
+"S�g", fortfor jag och uppflammade, "skenbilden af en afgud; som din
+egen tanke fostrat, som f�rtrampat blomningen af din ungdom och sp�klik
+visar p� din framtid s�som p� en graf, en afgud, som pekar p� den Eviges
+ljusa v�rld, hans gr�nskande jord, hans milda himmel, p� allt hvad som
+�r heligt och dyrt, dina egna blomsterlemmar, ditt hj�rtas frid och din
+faders gr�a hj�ssa, och, s�ger hotande och kulen: Se, allt detta �r
+intet, f�rneka, f�rkasta, f�rakta det, om du vill tillh�ra mig, mig,
+f�r hvilken det, som gl�der, �lskar, andas, lefver, �r en fasa och
+hvars rike �r den eviga tomheten, d�r intet v�sende lifvar sitt stoft,
+ingen kraft jublar i seger, ingen svaghet gr�ter i k�rlekens n�d."
+
+Jag talte med eld, ty sanningen t�nde sig till l�ga i min sj�l, och mitt
+barn gick vilse i natten och skulle lysas tillbaka. O, min b�ste, hvad
+skulle jag f�retaga? Rosa gr�t och bad f�rl�telsens Herre icke h�ra mina
+ord.--
+
+Aldrig har det kostat mig mer att segra �fver mig sj�lf, �n det kostade
+mig d�. K�rleken bistod mig, och jag beh�ll segern. Jag kufvade min
+vrede--nej, icke min vrede--min f�rtviflan och sanningens klarhet kom
+fridsamt tillbaka i min sj�l.
+
+Vid foten af det tr�d, i hvars skugga vi stodo, v�xte i sin oskuld en
+sk�n, sp�d, hvit lilja, nyss utflyttad ur sitt drifhus f�r att ammas af
+den friska sommarv�rmen och i frihet genomblomstra sitt lif. Blott en
+dag hade den sk�na blomman sk�dat fram ur sin knopp, och �fver sitt
+anlete bar hon �nnu detta skimmer, som tyckes tveka, om det skall h�ra
+till jorden eller himmelen, och som g�r det om�jligt f�r �gat att
+best�mma, hvar bladet upph�r och hvar f�rgen, daggen, luften, ljuset
+tager vid. Jag offrade henne f�r mitt barn, ryckte henne opp ur mullen
+och skuggan, bortbl�ste stoftet fr�n hennes rot och f�ste henne p� en
+kvist af tr�det, med den veka kronan v�nd mot solens ohejdade str�lar.
+Jag tog Rosas arm, vi gjorde tysta en vandring kring parken och kommo
+till v�rt f�rra st�lle tillbaka.
+
+Blomman hade b�rjat gulna redan; borta var den sk�na glansen fr�n hennes
+hy, och bladen l�go vissnade i solens ljus. "Se", sade jag �t Rosa, "nyss
+v�xte denna blomma l�gt och str�ckte sin rot ned i jorden. Och skuggan
+h�ljde hennes lif, och stoftet r�rde hennes stoft; men bar hon ej mera
+af himmelen i sitt v�sende d�, �n hon nu b�r, och var hon icke min
+gl�dje d�, i st�llet f�r att hon nu �r min sorg? Om hon nu med egen makt
+l�sryckt sig fr�n den plats, min k�rlek anvist henne, och f�r att snart
+renas till idel sk�rhet skilt sig fr�n gruset och lyftat sig opp i
+solens eld, skulle jag d�rf�re �lska henne? Skulle jag icke s�ga: D�,
+f�vitska blomma, ty du kan icke lefva s�!"
+
+"Att d�", sade Rosa leende, "�r det ett ondt att d�?"
+
+"Att d�", sade jag, "�r att f�das till lif, att d� �r ock att f�das till
+f�rst�ring. O, min Rosa, att d� s�som denna lilja i g�r dog knopplifvets
+d�d f�r att i dag utbreda sin silfverhvita krona, det �r att d� f�r att
+lefva i rikare f�gring och gl�djas i en ljusare v�rld. En s�dan d�d
+dog liljan, d� hon br�t sitt f�ngelse, och hon dog den icke d�rf�re, att
+hon vissnat i sin knopp, utan d�rf�re, att hon i sitt dunkla hem frisk
+och trogen v�rdat sina blad, tills naturen fann dem mogna att m�ta
+dagen. S� d�r den, som d�r f�r att lefva. Han br�dst�rtar icke ur sin
+knopp, utan han fyller den med sk�nhet och lif, och sedan bortkastar
+han icke sina blad, utan han utbreder dem i gl�dje och ljus."
+
+S� talte jag. En stund f�rfl�t i tystnad. Allt var lugnt, h�gtidligt,
+v�ntande. Jag hoppades.--Det �r rysligt, min herre, och jag fasar f�r
+att n�mna det. Mitt barn besvor mitt fadershj�rta att icke f�rf�ra
+hennes svaga, v�rnl�sa sj�l.
+
+Dagar, veckor hafva f�rflutit, sedan detta upptr�de. Rosa vissnar. Mer
+och mer klar blir mig nu den l�ra, hvars gift hon insupit, denna varma
+hj�rtans m�rdande f�rvillelse att f�rsm� saktmodets frid och att
+f�rbr�nna sig sj�lfva f�r att icke kunna klappa i svaghet mer. �r det d�
+icke i svaghet och stoft all h�rlighet f�rklarar sig och lefver, s�som
+solen lefver med tusen f�rger i plantornas f�rg�ngliga �tt? Hvarf�r d�
+f�rst�ra en boning, d�r h�rligheten kan lefva i glans och frid? Det �r
+od�dlighetens lif de s�ka, och de kalla sitt jordiska lif en d�d. O,
+min herre, n�r har ni v�ntat blomning af en v�xt, som vissnat i sitt
+fr�? Ni tror p� en od�dlighet! �r det d�rf�re, att jorden �r s� m�rk och
+lifvet h�r ett intet? Nej, nej, d�rf�r v�ntar jag en himmelsk v�rld, ett
+h�gre lif, att denna jord �r s� sk�n, detta lif, oaktadt sina sorger, s�
+heligt och s� ljuft.
+
+Jag slutar nu: Hvad skall jag hoppas f�r mitt barn? Har ni ett r�d att
+ge, s� dr�j ej. H�sten kommer, och frukterna mogna, har jag sett i
+f�rbig�ende. Skicka mig en bok, hvari man t�nkt med frid p� n�got grand
+af det underbara lifvet. Farv�l!
+
+
+
+
+Tredje brefvet
+
+
+D. 20 juni --37.
+
+Min herre, jag skickar er h�r en dagbok, f�rd under Rosas sjukdom. Ett
+och annat fragment ur mina anteckningar torde l�ta en ana de f�rh�llanden,
+som �gt rum och dem jag icke nu kan �ter upprepa.
+
+----Den 1 januari --37. Falska, blinda l�ra, att f�rkasta oskuldens
+jordiska gl�dje! Hvad �r d� denna gl�dje annat �n njutningen af det
+himmelska, som genomstr�mmar allt? Gift! N�r dricker biet gift!--
+
+Gif mitt �ga ljus, att jag m� kunna betrakta m�nskligheten s�som jag
+betraktar ett anlete, och visa mig ett enda drag, som icke kufvas af
+oskuldens v�lde och �kar dess lefvande behag. O, talande bilder af det
+stora med edra f�rger och skuggor, o, mina f�raktade blommor, af er har
+jag dock l�rt, att lifvet skapar sin sk�nhet af m�rker och ljus.--
+
+Fullkomlighet. F�f�ngt s�ger man: Det fullkomliga skall blifva.
+Fullkomlighet finnes i hvarje punkt af tiden, och till denna
+fullkomlighet h�r sj�lfva det ofullkomliga �ga, som icke ser den.
+
+Den 7 februari. Midnatt. Rosa vakar. P� den hvita drifvan ser jag skenet
+af ljus fr�n hennes f�nster. Sj�lf har jag t�ndt min lampa i brist af s�mn.
+O, str�lar p� drifvan, vittnen om en ljus k�lla, ur hvilken I utg�tt, i
+er har jag under natten �lskat att se bilder af m�nskligheten, denna heliga
+str�lflod fr�n Gud. Rosa, mitt f�rvillade barn, klandra ej str�len,
+d�rf�re att den g�tt s� l�ngt bort fr�n ljuset; ju klarare den �r, desto
+l�ngre hinner den och ju l�ngre den hinner, ett desto klarare ursprung
+r�jer den. L�t oss str�la h�r af k�rlek och tro, s� skall natten omkring
+blifva dag, l�t oss icke b�fvande kasta oss in i v�r k�lla tillbaka, det �r
+att neka henne att �ga str�lar, det �r att neka henne att vara ljus.
+
+Den 17 mars. F�rsta v�rdag. Solen �tertar sitt v�lde. Luften �r
+genomandad af lif, den har vaknat ur sin dunkla vinters�mn, och snart
+skall jorden vakna. Rosa har l�mnat sitt rum f�r f�rsta g�ngen sedan
+l�nge. Hon har sutit en stund p� trappan, h�rt sparfven kvittra och sett
+de tindrande dropparna falla fr�n taket. Jag s�g hennes blick str�la,
+jag h�rde henne andas med djupa, t�rstande drag, och jag tror, att hon
+en minut s�kte Gud �fven i hans morgonglada v�rld. O, sj�lfva fr�jden,
+som lyfter andras sinne mot skyn, �r f�r tung f�r hennes, den minsta
+dryck ur naturens h�lsob�gare uppl�ser hennes v�sende. Mattad, n�stan
+vanm�ktig, har hon blifvit �terf�rd p� sitt rum. Huru skall allt detta
+slutas?
+
+Den 17 april. Blommor redan! Ett glas med sippor st�r p� Rosas bord.
+F�runderligt, ju mer hon vissnar sj�lf, desto mer tycks hon �ter b�rja
+�lska friskheten och lifvet. �r det afskedsstunden, som nalkas och g�r
+det f�rsm�dda dyrbart igen?
+
+Den 25 april. Fj�rden �r �ppen, isen borta. I solg�ngen syntes en tropp
+svanor gl�nsa p� den klara sj�n. De hafva redan lyftat sina vingar och
+flyttat. Det sk�naste blir icke v�r hvardagsg�st, det sk�naste �r en
+resande, som blott bes�ker.
+
+Den 1 maj... Hon vill h�n, hon vill skiljas. Hvad s�ker hon? Hvart skall
+hon fly? Under jorden bortom, som, �fver v�rldars v�rldar, hvad skall
+hon finna annat, �n hvad hon f�rskjutit h�r: en skapelse och en Gud?
+�gde jag konstens g�fva, skulle jag sitta vid en sjukb�dd och m�la f�r
+den d�ende ljufva minnen. Jag skulle visa honom jorden i sitt
+helgonskimmer, jag skulle l�ta �rets v�xlande tider kretsa i sk�nhet
+f�rbi hans �ga, jag skulle �terkalla i hans inbillning hans barndoms,
+hans ungdoms, hans manna�lders fr�jder, alla de blickar af k�rlek, han
+m�tt, alla de segrar, han sett det goda vinna, och s� skapa kring honom
+en sommarv�rld af ord. I den skulle han slumra in, s�som man somnar en
+molnfri sommarkv�ll, glad: af den dag, som varit, och v�ntande en
+morgon med sol och gl�dje.
+
+Den 28 maj. Att komma hit, att tr�nga sig till hennes b�dd f�r att
+tr�sta! Bort, bort, m�rka sp�ken, jag k�nner er tr�st!--Det �dlaste,
+sannaste, heligaste �r i f�rledarens hand medlet. Icke genom det onda,
+genom det b�sta sn�rjes hj�rtat. Jag vill teckna en af v�garne; de �ro
+tusende: I hyddan r�r sig bland f�r�ldrar och syskon den oskyldiga
+flickan och minnes under glada m�dor endast dem. S� f�rsvinner dagen,
+och kv�llen kommer, och �fver den stilla nejden uppg� stj�rnor i glans.
+En ny v�rld, full af andakt och frid, mognar d�r ute. D� nalkas
+f�rledaren. Kom, oskyldiga, s�ger han, att du icke m� begrafvas i dina
+sm� omsorgers stoft, utan l�ra dig lefva ett h�gre lif. Och hon f�ljer,
+och d� hon tr�der ut ur hyddan, h�jer sig m�nen �fver bergen och g�r
+hennes bygd dubbelt sk�n. Hennes sinnen st�mmas, hennes hj�rta vidgar
+sig af fr�jd. Se, s�ger hennes ledsagare, �r icke detta v�rdt en blick?
+Och hon ser, att han talar sant. D� g�r han sin r�st djupare och
+bestraffar hennes forna k�ld, att hon f�rsofvit sin andakt, att hon icke
+ofta s�kt en stund, herrlig s�som den, hon sk�dar nu. Hon skr�mmes, ty
+hennes hj�rta �r fullt af tjusning, och hon ser, hvad hon f�rsakat. Och
+det lif, du nu lefver, hviskar f�rledaren, och de k�nslor, af hvilka du
+genomstr�mmas, hvem delar dem? H�j ditt �ga och se, om bland tusende
+varelser, son omgifva oss, n�gon enda lyfter sig upp ur sitt hvardagslif
+f�r att Iefva s�som vi. Ser du n�gon enda vid v�r sida? Och hon blickar
+omkring sig och ser ingen. D� m�rknar f�r henne jorden, och
+m�nskligheten blir f�r henne en b�ljande ocean utan sj�l, och hon faller
+till f�rledarens br�st och s�ger: Vi st� p� en klippa i hafvet, �fvergif
+mig icke, jag �r ensam, om jag icke �ger dig!--F�vitska! Hvarf�r sade du
+icke: Ja, den v�rld, du �ppnat f�r mig, �r helig och sk�n, men min hydda
+�r �fven en helig v�rld, mina syskons �gon �ro �fven klara, ljufva
+stj�rnor, och i mina f�r�ldrars famn lefver jag rikt s�som h�r; l�r mig
+att �lska, icke att f�rakta!----
+
+Den 1 juni. Hela dagen blott om sin mor! Med str�lande �gon,
+genomskinlig, n�stan f�rklarad, blott om sin mor! Hon var dock ett
+barn, ett sp�dt barn n�r hon miste en dyra, och dock minns hon allt.
+"Var hon icke s�dan? Gick hon icke fridsam och lugn bland dina blommor,
+sk�tte dem och sk�tte dig och mig? Fr�gor p� fr�gor! O, hon minnes med
+k�rlek sin mor, och hon gl�des �t att hon lefvat, som hon lefde. Hon �r
+r�ddad! V�gar jag tro, att hon----Jag kallas in till henne----
+
+T�lamod, f�rsakelse, hopp! Vi tr�ffas ju �ter!
+
+       *       *       *       *       *
+
+P.S. Tillst�ndet h�r ser ni af medf�ljande annons, den jag ber er
+hafva godheten l�ta inf�ra i n�gon tidning.
+
+Hon hvilar nu p� andra sidan sj�n. Den klara fj�rden, som f�rut varit
+min f�gnad, �r nu en svart, dyster graf, �fver hvilken mitt �ga s�llan
+v�gar s�nda en blick.
+
+Dagarna �ro tr�ga och enformiga. P� skymningen f�r jag v�nta n�stan fr�n
+midnatt till midnatt, det �r �rstidens skuld, och med skymningen kommer
+icke alltid s�mnen.
+
+Sedan ett �r tillbaka har jag mer och mer m�rkt, att jag blir gammal,
+och med �ren aftaga krafterna, min herre, och med krafterna lynnet, det
+�r s� naturens g�ng.
+
+Min gamle tj�nare �ldras liksom jag. F�r ett par dagar sedan kom jag i
+tr�dg�rden. Han vattnade parterren, men utan omsorg, v�rdsl�st, vresigt,
+s� att han till och med st�tte blommorna med kannan. Jag f�rebr�dde
+honom det. "N�v�l", sade han, "f�r hvem v�rda vi dem?" Den gamle mannen
+b�rjade gr�ta bittert, och jag l�mnade honom och gick bort.
+
+K�nner ni n�gon god, v�rnl�s flicka om sjutton �r, som ville �ga en far?
+Likheten! I ungdomen likna m�nniskorna hvarandra, den ena flickan har
+alltid n�got af den andras sj�l.
+
+F�rl�t, min herre, att mitt bref blir kort. Det kostar mig mycket att
+h�lla mina tankar tillsamman.--�nnu en g�ng: f�r ert deltagande hj�rta
+meds�nder jag min dagbok, hvari jag antecknat ett och annat under
+senaste tid. D� den �ters�ndes, v�ntar jag ett v�lkommet bref. Farv�l!
+
+
+
+
+
+
+F�STNINGSF�NGARNE
+
+Skizz
+
+
+Vid en nordlig vik af Saimen ligger den lilla staden Nyslott och n�ra
+d�rinvid, p� andra sidan af ett smalt sund, en ur�ldrig f�stning med
+h�ga murar och n�gra runda torn. I fredliga tider har denna fasta plats
+begagnats s�som f�ngelse f�r brottslingar, dubbelt sorglig f�r de
+olycklige b�de genom sin egen dysterhet och sina omgifningars sk�nhet.
+Huru m�ngen l�ngtansfull blick m�ste icke fr�n dessa grafvar f�r
+lefvande hafva sv�fvat ut �fver Saimens solbelysta v�gor, blott f�r
+att l�ta ett f�rvildadt eller brutet hj�rta s� mycket lifligare k�nna
+bitterheten af f�ngelsets kvalm och bojans tyngd.
+
+I ett af dessa torn, i ett rum, hvarest tolf till femton f�ngar suto
+insp�rrade, intr�ffade under en sommarkv�ll, just d� den nedg�ende
+solen b�rjade kasta sina str�lar in genom det tr�nga f�nstret, ett
+f�rh�llande, som p� detta st�lle var ovanligt. Allt sj�lfsv�ldigt sorl
+hade n�mligen upph�rt f�r en stund. De fleste af inv�narne i den tr�nga
+cellen lyssnade uppm�rksamt p� en sjutton�rig yngling, som beskref sina
+�den, och hos de f� �frige, som �nnu tr�ngde sina bleka anleten mot
+gallren i det �ppna f�nstret och icke f�ngslats af ber�ttelsen, �terh�ll
+aftonens sk�nhet och kanske sorgen, v�ckt af denna, hvarje utbrott af
+vildare sinnesr�relser.
+
+Besynnerligt nog hade denna stillhet intr�ffat tv�rtemot hvad man fr�n
+b�rjan afsett.
+
+F�rh�llandet var s�dant: man hade �rnat tillst�lla en af de vanliga
+aftonlekarne, en juridisk rannsakning, och i denna afsikt inf�r en
+gr�h�rig gubbe, som, fastsmidd vid v�ggen, f�r sin st�ndiga och
+gravitetiska sittning f�tt namn af lagman, framf�rt den unga gossen.
+Processen fortgick. I b�rjan var allt yra och f�rh�rdelse. Sj�lfva
+ynglingen, ehuru nyss h�ktad, hade redan hunnit bli tillr�ckligt in�fvad
+i st�llets ton f�r att upptr�da med beh�rigt iakttagande af det f�r
+tillf�llet skickliga. Men d� han, p� den v�rde domarens anmaning att
+uppriktigt bek�nna allt och s�lunda g�ra sig v�rd lagens mildhet,
+f�rs�kt hopsmida en historie om sina �fventyr, hade han svikits af
+uppfinningsg�fvan och sm�ningom tagit sin tillflykt till verkligheten
+f�r att ers�tta det bristande i dikten. Denna verklighet var dock f�r
+mycket sorglig. �terkallad i minnet, f�ngade den sm�ningom ynglingens
+hela tanke, och af lek blef allvar. P� sj�lfva de vilda �h�rarene
+verkade den f�r�ndring, gossens v�sende undergick, och de blefvo
+uppm�rksamma. Kanske fanns n�gon bland dem, hvars hj�rta f�r en stund
+veknade som hans.
+
+"Och du bar d� tio �r?" fr�gade domaren vid en punkt i ynglingens
+ber�ttelse.
+
+"Jag var d� tio �r och vallade min morfaders kor p� stranden gentemot
+Pungaharju �s."
+
+"Fick gossen l�ra n�gra dygder i l�ro�ldern?" sporde vidare den gamle
+med l�jlig viktighet och v�ckte �nnu en kor af skratt.
+
+Men den unge svarade dr�mmande: "Jag l�rde mig simma som en and, och d�
+jag fl�t �fver den klara sj�n, l�mnade jag kreaturen p� stranden, sam
+till �sen och sprang d�r, naken som ett vilddjur, under varma
+sommardagar i solskenet."
+
+Den gamle s�g ned p� sina kedjor, s�g upp p� de svarta v�ggarne. Ett
+vansinnigt uttryck af sm�rta fl�g �fver det nyss s� pomp�sa anletet, och
+hans t�nder gnisslade ett �gonblick mot hvarandra. Bilden af den nakna
+gossen i sommarsolskenet p� Pungaharju �s hade f�r mycket br�nnande
+str�lat in i lifstidsf�ngens hj�rta. Och s� sade han: "Ber�tta, gosse,
+hur du sprang d�r vild."
+
+Men denne f�ljde redan sin egen f�rest�llning och fortfor: "D� b�rjade
+den m�rke att visa sig."--
+
+"Dj�fvulen?" fr�gade en m�ngd r�ster, och nyfikna �gon f�llo p�
+ber�ttaren.
+
+"En s�gen gick i byn", sade denne, "att den gamle Metar-Johan ibland i
+solg�ngen sett fr�n fj�rden en gr� man p� h�jden af �sen. En stormig
+afton fl�t metarens b�t, tom och kullstj�lpt, till stranden; d� sades
+det, att den m�rke mannen gjort detta verk. Men jag var en vild unge,
+hatade att lefva och fruktade intet: Tv� g�nger sprang jag undan, d�
+den m�rke kom; men den tredje g�ngen blef jag kvar och bidde honom."
+
+"Och hvad gjorde han �t dig, d� han fick tag p� dig?"
+
+"Han kysste min panna och gr�t. S� gjorde han f�rst. Sedan s�g han p�
+mig och fr�gade: 'Har du f�rr�dt mig redan och talat ut, hvad du sett?'
+Vet n�dige herr lagman, hur han s�g ut, d� han sade detta? S� var han
+till utseende som Saimavesi en bl� h�stnatt, d� m�rker och stj�rnor
+ligga i djupet, f�rskr�cklig och mild."
+
+"Aktning f�r r�tten, gosse!" sade denne. "Stilla med bl�a n�tter och
+stj�rnor i Saimadjupet; s�dana ord passa icke h�r."
+
+"Men d� jag sade honom", fortfor ynglingen, "att jag f�r ingen v�gade
+yppa, att jag varit p� �sen, for m�rkret bort fr�n djupet, och det blef
+dager. Denna g�ng voro vi l�nge tillsammans, ock sedan tr�ffades vi
+dageligen. Jag satt d� p� h�jderna och s�g �fver vattnen, och han satt
+n�ra invid och s�g p� mig, och hans �ga var gladt och troget som en
+hunds. Stundom gaf han mig silfver och l�rde mig att om n�tterna taga
+mig h�st och rida till staden. D�dan h�mtade jag allehanda �t honom
+och mig. S� led sommarn fram�t, och det blef en m�rkare tid. En morgon,
+d� jag steg opp, h�rde jag g�rdsfolket s�ga, att en man visat sig om
+natten med eld vid v�r stuga, men sl�ckt elden och skyndat bort, d�
+hundarne b�rjat anf�kta honom. Min morf�der var gammal och n�stan blind;
+men han var nu vild af vrede �fver den obekante mannen med elden. Han
+kallade mig mordbr�nnarunge och sparkade mig ut ur stugan till att
+b�rja min vallg�ng. Denna dag kom jag sent p� �sen, emedan vattnet var
+kallt och jag v�ntade, tills solen var h�gt uppe. Men d� jag tr�ffade
+den m�rke, gingo vi l�ngs v�gen p� kammen af �sen, tills milen b�rjade
+fyllas och den tog slut. Ibland stannade vi en stund och s�go mellan
+bj�rkarna vid v�gen och �fver strandgranarnas toppar ut mot fj�rdarna.
+Och det var den m�rkes n�je att se, huru jag med en kastad sten n�dde
+l�ngt ut i vattnet p� b�da sidor om oss. Men d� vi hunno �ndan af �sen,
+satte den m�rke sig ned p� marken och tog min hand och n�dgade mig att
+sitta. Och d� vi sutit en stund i tystnad, b�rjade hans �gon str�la,
+och han fr�gade och sade: 'Vet du, barn, hur ett sinne �r, som �lskar?'
+
+Men jag visste det icke, utan teg.
+
+D� utstr�ckte han handen och f�rde den l�ngsamt rundtomkring �fver de
+blanka sj�arna. Men han sade:
+
+'S�dant �r det.'
+
+Efter en stund for han fort: 'Ve, ve, ett s�dant har du ej sett! En g�ng
+l�g du vid ett br�st, d�r du kunnat se det, men d� var ditt �ga skumt
+�nnu. Ve �fver honom, som skilde dig fr�n br�stet; hj�lp mig, gosse, att
+f�rbanna honom.' Och jag hj�lpte och n�mnde den, som jag var l�rd att
+f�rbanna. Ve min fader, sade jag, r�fvaren, m�rdaren, mordbr�nnaren! D�
+tog den m�rke mannen mig �fver min nacke och ville kv�fva mig med sin
+h�rda hand. 'Bed f�r din fader", ropte han, "m�rdaren, r�fvaren,
+mordbr�nnaren.'
+
+Jag blef skr�md, n�dige herr lagman, och ville rymma undan men d� reste
+han sig opp, tog mig p� sin arm och tryckte mig h�rdt till sitt br�st;
+men detta var icke i vrede, och s� v�l har jag aldrig varit till i
+v�rlden, som jag var d�. N�r jag s�lunda satt p� hans arm, viste han
+�ter med handen ut mot nejderna och sade: 'Mer �n detta har man r�fvat
+ifr�n dig. Du har haft en moder, du som andra; hvar �r hon? D� vinter
+blir, vissnar stranden och stelna sj�arna, men en moders sinne hade
+varit dig varmt in i d�den.' Jag b�rjade gr�ta. Det var f�rsta g�ngen,
+som jag h�rde en m�nniskas milda ord. Och den m�rke fortfor: 'Br�d
+har du f�tt i v�rlden, men icke k�rlek, och hugg och h�rda ord, men
+icke undervisning. L�rd har du blifvit att f�rbanna din fader och v�rda
+den, som krossat din moders hj�rta. Vill du h�mnas?' N�dige herr
+lagman, kan jag nu sluta?"
+
+"Tr�ttnar du", sade den gamle med ett �dsligt leende, "s� hvila, och jag
+vill hj�lpa dig. Samma kv�ll flydde h�mndeanden fr�n Pungaharju �s af
+fruktan att ertappas d�r. Samma natt hyllade han p� fasta landets
+h�gsta kulle och s�g genom m�rkret din morfars g�rd; och hans �gon
+tillsl�tos icke f�rr, �n han s�g den g� upp i l�gor."
+
+"Och hvems verk var branden?" fr�gade ynglingen.
+
+"G�rden", sade den gamle, "t�nde en tio�rig gosse, som var en
+mordbr�nnares son."
+
+"Ja, jag", sade ynglingen lugnt. Det blef en l�ng tystnad
+
+"S� var den rike blifven en tiggare", fortfor domaren, "hur han kom undan
+elden, vet ingen."
+
+"En vet det", ropade den unge f�ngen, "den, som gl�md h�mnden, d� han
+s�g hans hvita h�r."
+
+
+
+
+ANM�RKNINGAR.
+
+
+[1] F�revarande uppsats st�der sig fr�mst p� Str�mborgs "Biografiska
+anteckningar" och C.G. Estlanders "Runebergs skaldskap", hvaraf h�r och
+d�r �fven enskilda uttryck f�tt i framst�llningen inflyta, ehuru i en
+sammandragen form, som gjort ett citerande ol�mpligt.
+
+[2] Bel�nt med mindre guldpenningen af Svenska akademien 1831.
+
+[3] _Kapetan_, �rftlig hufvudman f�r en krets.
+
+[4] _Vila_, en f�artad bergkvinna, �n v�nligt umg�ngsam mot m�nniskor
+och djur, �n �ter h�mndgirig och fientligt sinnad. Hon �r ung och sk�n,
+kl�dd i hvit dr�kt, med l�sta, i vinden fladdrande lockar. Vilorna b�ra
+b�ge och koger och �fva sina ringdansar helst vid skogomgifna
+bergk�llor. Ve den m�nniska, som op�kallad nalkas dem; dess lott �r
+oftast d�den.
+
+[5] Att tala sakta bjuder, enligt servisk sed, den goda tonen.
+
+[6] _Ofen_ i Ungern.
+
+[7] En litra guld g�r n�ra hundrade dukater.
+
+[8] _Bosna Seraj_ i Bosnien.
+
+[9] F�rbannelse-formel.
+
+[10] Symboler af k�rlek.
+
+[11] �ppel, jabuka, feminint i serviskan.
+
+[12] Trenne sorgef�glar etc. Originalet har g�kar, kilkavitza. Denna
+f�gel brukas oftast att f�rest�lla en klagande.
+
+[13] Kastade ett �pple och ett kvitten. Tillkastandet af en frukt �r
+hos servierne likasom hos nygrekerne en k�rleksf�rklaring och ett
+�ktenskapstillbud.
+
+[14] S�dana s�nger pl�ga vid br�llop i Servien afsjungas i kor af
+g�sterna. Hufvudpersonalen vid dessa h�gtidligheter utg�res, ober�knade
+kontrahenterna med deras f�r�ldrar och anh�riga, af den �ldsta bland
+g�sterna (Stari Svat) j�mte brudgummens dopvittne, hvilka b�da anf�ra
+br�llopst�get och �ro de fr�msta vittnen vid f�rm�lningen. Brudens
+ledare (Djever) �r �fven en viktig person. D�rtill v�ljes efter regeln
+brudgummens bror eller n�gon annan hans n�ra anf�rvant. Brudledaren
+�ligger att st�ndigt f�lja bruden, h�lla hennes h�st under f�rden samt
+dag och natt vakta henne, tills han hemf�rt henne till dess blifvande
+make.
+
+[15] Skadar; Skutari i Albanien, nu s�te f�r en pascha.
+
+[16] Kvidande, som ormen krossad hv�ser. En ofta �terkommande bild att
+beteckna vrede och f�rtviflan, utan att d�rmed ett vidrigt bibegrepp
+vore f�rbundet.
+
+[17] D� med kufvad skam etc. Hon felade efter servisk �sikt mot
+anst�ndigheten, i det hon v�nde sig med b�n om hj�lp till sin egen make.
+
+[18] F�gelf�ltet, p� serviska K�ssovo (p�lje), egentligen trastf�ltet,
+�r en vidstr�ckt flacka i s�dra Servien. Den slaktning, som �r 1389 d�r
+f�ref�ll, skakade f�r best�ndigt Serviens sj�lfst�ndighet. P� denna
+batalj f�rlorade Serviens sista tsar, Lasar, den historien skildrar som
+en from, v�lvillig och tapper furste, lifvet.
+
+[19] Bland de talrika s�nger, som utg�ra finska poesiens stolthet och
+�ra, torde v�l denna runa med allt sk�l kunna f�ras. Jag har vid
+�fverflyttandet af detta h�rliga stycke till svenskan r�nt samma k�nslor
+som den, hvilken s�ker upptaga och omplantera en blommande v�xt ur en
+jordm�n i en annan. I hvarje stund har jag fruktat att skada de veka
+r�tterna, att jag s� m� s�ga, och de sk�na bladen, och misstr�star om
+att hafva kunnat freda dem fr�n alltf�r f�rst�rande sp�r af min hand.
+
+[20] Se Schr�ters _Finnische Runen_.
+
+[21] Efter Herders bearbetning.
+
+[22] Denna legend och de fyra n�stf�ljande �ro bearbetade efter
+Kosegarten.
+
+
+
+
+
+End of Project Gutenberg's Samlade arbeten I, by Johan Ludvig Runeberg
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK SAMLADE ARBETEN I ***
+
+***** This file should be named 13100-8.txt or 13100-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/1/3/1/0/13100/
+
+Produced by Tapio Riikonen
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/old/13100-8.zip b/old/13100-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..6c7f9a9
--- /dev/null
+++ b/old/13100-8.zip