NormalizeHEADmain

5 files changed, 17 insertions, 3373 deletions

diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..d7b82bc
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,4 @@
+*.txt text eol=lf
+*.htm text eol=lf
+*.html text eol=lf
+*.md text eol=lf
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..68361a7
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #60674 (https://www.gutenberg.org/ebooks/60674)
diff --git a/old/60674-8.txt b/old/60674-8.txt
deleted file mode 100644
index 9186a92..0000000
--- a/old/60674-8.txt
+++ /dev/null
@@ -1,3373 +0,0 @@
-The Project Gutenberg eBook, Den finska Sampo-myten, by C. A. (Carl Axel)
-Gottlund
-
-
-This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
-other parts of the world at no cost and with almost no restrictions 
-whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
-the Project Gutenberg License included with this eBook or online at 
-www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
-to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
-
-
-
-
-Title: Den finska Sampo-myten
-
-
-Author: C. A. (Carl Axel) Gottlund
-
-
-
-Release Date: November 11, 2019  [eBook #60674]
-
-Language: Swedish
-
-Character set encoding: ISO-8859-1
-
-
-***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN FINSKA SAMPO-MYTEN***
-
-
-E-text prepared by Jari Koivisto
-
-
-
-DEN FINSKA SAMPO-MYTEN
-
-närmare uttydd och förklarad af
-
-C. A. Gottlund
-
-Jemte anmärkningar om Myter i allmänhet,
-och angående de Finska i synnerhet.
-
-
-
-
-
-Helsingfors,
-Finska Litteratur-sällskapets tryckeri,
-1872.
-
-
-
-Förord.
-
-
-Då jag nyligen läs (läste) den af Doktor Donner sednast författade, och
-publicerade, afhandlingen -- kallad "_Der Mythus von Sampo_", intagen i
-10:de Bandet af Vetenskaps-societetens nu sednast utkomna akter; och
-hvaruti han, utom sina egna åsigter härom, omtalar, och uppräknar, de
-många och olikaslags förklaringar, hvilka en hop vetenskapsmän och
-fornforskare, såväl inrikes som utrikes, framställt angående den Finska
-_Sampo-myten_ -- kunde jag icke hålla mig med mindre jag då genast
-nedskref en liten till ämnet hörande uppsats; den jag införde i
-Skämttidningen i "Kurre" för den 8 Juli 1871, n:o 14, under rubrik:
-_Man måste skratta, om man vill eller icke_;[1] och hvaruti jag, som
-man säger -- "förde en munter stråke", med anledning af de många,
-och galna förklaringarne. Denna artikel slutade jag med följande
-rader: "_Mig synes att det vore bäst om de värda Sällskaperna_
-(neml. det begåfvade finska Litteratursällskapet, och den arma
-Fornminnesföreningen) _skulle, båda, slå sina kloka hufvuden
-tillsammans, och -- gemensamt, utfästa ett pris för den, som förmår
-tydligt och klart -- lösa, och förklara, Sampo. Men detta pris får icke
-nedsättas för lågt, utan måste tvärtom snarare uppskattas ganska högt
--- åtminstone minst till 5,000 mark, om det skall leda till
-ändamålet_".
-
-Men om än jag då (försatt i en glad sinnesstämning) härvid skämtade,
-finner jag likväl nu efteråt att framdeles någon af vännerna i viken --
-med anledning af dessa mina ord, kunde falla på den idén att vilja
-stämpla, eller karakterisera mig, såsom en i högsta måtto penningegirig
-och egennyttig varelse -- något hvarom jag dock knappast kan göra mig
-ett begrepp, eller hafva en föreställning. Och änskönt jag, i detta
-fall, redan tror mig förut -- vid flere än ett tillfälle, hafva
-ådagalagt fulla motsatsen, (jemf. t.ex. Läsn. för Finnar, sid. 301)[2]
-är det likväl för att äfven undvika sjelfva skenet häraf, som jag
-numera beslutit att utan någon såbeskaffad stimulus, eller utan någon
-behörig uppmuntran, härmedelst offentligen aflemna en förklaring öfver
-_Sampo-myten_; sådan den ännu icke af någon blifvit meddelad. Dock
-ifrån en viss annan synpunkt betraktadt, handlar jag likväl härvid
-måhända orätt; ty jag hade rätteligen aldrig härom bordt meddela någon
-upplysning, emedan det är att raktaf förstöra sjelfva myten, och dess
-andemening, eller dess -- imaginära värde. Ty sålunda finnes det numera
-icke mera någon _myt_. Detta insågo troligtvis äfven de Finska sagornes
-ättefäder, derföre vredo och vrängde de det arma och (härunder
-förtäckta) ursprungliga Finska ordet -- på alla möjliga sätt, ja -- på
-fem och femton fasoner, tilldess de deraf fingo de mytiska
-benämningarne _sammas, sampsa, och sampo_, deder ingen menniska numera
-kunde begripa, eller förstå. Och att förhållandet redan varit sådant i
-urminnes tider, hos den ursprungligen i Skandinavien bosatta Finska
-folkstammen -- d.v.s. att de icke mera kände den genuina betydelsen af
-ordet "sammas" -- finner man deraf att _sammas_, enligt deras
-uppfattning, hade både _fötter_ (efter den hade _tår_) och _vingar_
-(efter den kunde flyga). Sagan, och dikten, hade sålunda skapat den
-till ettslags _djur_, eller till en _fågel_, liksom man hos oss velat
-förvandla _sampo_ till en _qvarn_, till en _trolltrumma_, och Gud vet
-icke -- till hvad allt man velat omskapa den; dock -- med fördöljande
-af dess rätta, och naturliga, bemärkelse. Och då nu _Sampo_, enligt
-Kalevala, skulle "bortröfvas" ifrån Pohjola, skulle _Sammas_ deremot,
-enligt den Skandinaviska legenden, derstädes endast tagas till "fånga"
-(_sieltä soatiin sammas kiini_).
-
-Nu kan det visserligen vara detsamma, hvilkendera läsarten man här vill
-följa; men hufvudsaken blir likväl den, att visa det äfven Finnarne --
-på sin tid, och på sitt sätt, -- sökt att, från en verldsfilosofisk
-åsigt -- uppfatta, och förklara, menniskans ståndpunkt i verlden. Dock
-sättet, att härvid gå till väga, är ganska olika; såtillvida nemligen,
-att på ett vis framstår det klart och enkelt, vackert och högtidligt;
-i ett annat fall deremot företer det sig mörkt och oredigt, --
-jämmerligen sammankluddadt och ihop-fuskadt, (såsom t.ex. fallet är i
-det ryktbara och mångtbeprisade Kalevala). Emellertid tro vi oss här,
-hvad sampo beträffar, icke blott hafva löst den gordiska knuten
-(frågan) utan äfven -- hvad mera är -- afgjordt en annan vigtig
-magisterfråga; den nemligen -- på hvad tid ungefär Wäinämöinen tros
-kunna hafva lefvat? En fråga, hvilken vi snart -- i ett annat arbete,
-angående _de finska slägtnamnen_ -- närmare skola diskutera.
-
-Angående den af mig sid. 5 meddelta öfversättningen af den finska myten
-om _svalan_, kunde framdeles någon kanske, om ej just lägga mig det
-till last, så likväl anmärka -- det jag, ifrån den finska texten i
-Pieniä Runoja, här uteslutit den 2:dra och 4:de versen, eller orden
-_Päivälintu, yölipakko_, och _Päivän syksyisen sujahti_. I anledning
-häraf får jag upplysa att dessa strofer, som icke i det ringaste
-beröra, eller inverka på sjelfva innehållet af sången (eller myten)
-voro tillagde af mig sjelf, såsom en vanlig såkallad vers- eller
-satsfyllnad; hvarföre det således äfven tillkommer mig att dem här
-utesluta.
-
-       *       *       *       *       *
-
-        Tardi ingenii est rivulos consectari,
-        fontes rerum non videre.
-
-                                     Cicero.
-
-Då det blir fråga om att riktigt uppfatta, och att nöjaktigt kunna
-förklara denna myt, är det -- för att reda begreppet -- först
-nödvändigt att förklara hvad egentligen med en _myt_ menas, och --
-förstås.
-
-Enligt vår uppfattning af saken, förstås dermed vanligen ett (om vi så
-få säga) mera barnsligt och jollrande sätt, att -- liksom lekande --
-under skämt och glam -- och uti en viss slags högre poetisk hållning,
-medelst symboler, sinnebilder och allegorier, eller förmedelst
-liknelser, i form af fabler och sagor, söka för folket förklara, och
-för den större allmänheten belysa vissa hemlighetsfulla naturhändelser,
-eller mera djupa natursanningar, som man annars har svårt att förstå,
-och således än svårare -- att utlägga och förklara; och hvilka
-sanningar således härigenom komma att framställas under en viss magisk
-skepnad, eller att framhållas under en slags mytisk och mystisk form.
-Dock bör man härvid icke antaga formen att utgöra sjelfva verkligheten,
-eller hufvudsaken (sanningen), hvilken den sålunda endast betecknar.
-Vanligen utgör således föremålet för en myt -- en viss storartad
-handling, eller (rättare kanske sagdt) -- sjelfva resultatet deraf; den
-må då vara antingen af menniskor gjord, eller tillkommen genom naturens
-medverkan. Ja den behöfver icke ens vara åvägabragdt; den kan nemligen
-äfven uppfattas endast med tankarne, d.v.s. den kan vara diktad; och
-hvarvid de härvid omtalte, eller handlande _personerna_, såväl som
-tiden -- _när_, och stället -- _hvar_ det skett, i det hela endast är
-en småsak, eller en bisak,[3] och ungefär detsamma som att vid
-bedömandet t.ex. af en skrift -- vilja fästa vigt vid beskaffenheten af
-pappret, pennan och bläcket, m.m. hvilket i det hela spelar en alltför
-underordnad roll, för att härvid ens komma i fråga, emedan de alls icke
-verka på sjelfva innehållet deraf.[4]
-
-Det är vidare ganska naturligt, att af såbeskaffade myter -- hvilka
-således ofta derjemte innehålla, å ena sidan, en viss djupsinnig tanke,
-och (å andra sidan) en icke mindre djupsinnig lärdom -- af hvilka några
-måhända gå och gälla, ibland folket, nära nog såsom trosartiklar -- äro
-en del, med afseende å sin natur, mer eller mindre storartade och
-betydelsefulla, d.v.s. omfatta, och behandla mer eller mindre vigtiga
-natursanningar, eller -- naturfenomener.[5] Ibland de vigtigaste af
-såbeskaffade motiver, måste man t.ex. räkna sådana som söka förklara
-jordens, eller verldens -- skapelse, och menniskans såväl som de andra
-varelsernas tillkomst i verlden, m.m.[6] äfvensom de traditioner,
-och folksagor, hvilka söka att på ett sinligt sätt för oss förklara
-såväl sjelfva gudomen, i och för sig, som ock menniskan, eller
-mennisko-naturen, jemte deras förhållanden till hvarandra. (D.v.s.
-frågor som än i dag utgöra föremål -- å ena sidan, för alla slags
-religioners andliga uppfattning -- å andra sidan, för allehanda slags
-filosofiska systemers vetenskapliga bemödanden). Man finner derföre hos
-de flesta folkslag skilda, och varianta, berättelser angående dessa
-ämnen, hvilka berättelser -- så olika de sig emellan än synas vara --
-likväl torde äga åtskilliga beröringspunkter, hvarigenom de med
-hvarandra korrespondera, ja -- stundom kongruera; nemligen i så måtto,
-att de vid en närmare, eller vetenskaplig, forskning -- befinnas om ej
-ursprungligen härflytande från samma källa, så likväl sträfvande åt
-samma mål, och med hvarandra, mer eller mindre, befryndade -- ungefär
-på samma sätt som det ena språket äger många anknytningspunkter med det
-andra, utan att derföre dermed sammanhänga; hvilket åtminstone, enligt
-vår tanke, bevisar att dessa sammanträffningar äro att anses såsom
-produkter af samma faktorer, och utgöra resultater af samma motiver.
-Den som ej vill antaga, eller godkänna, denna förklaring -- kan gerna
-få anse dem såsom tillfälligheter, tillkomna af slumpen. Men äfven
-dessa herrar kunna icke förneka att dessa mytiska berättelser med
-hvarandra röja ett visst slags syskontycke, eller -- en viss sympati,
-d.v.s. att dem emellan skönjes, och förspörjes, -- en slags
-parallelism; hvilken de sålunda sjelfve icke engång kunna förklara.
-
-Äfven finner man att i dessa mytiska meddelanden stundom ingå alldeles
-heterogena och främmande artade ämnen, d.v.s. att skilda, och olika
-slags myter stundom ingå, sammanblandade med hvarandra, omvexla, och
-med hvarandra införlifvas; och det ofta af en tillfällig omständighet
-(t.ex. af en namnlikhet) eller till följd af referentens tanklöshet,
-eller okunnighet.[7]
-
-Den äldsta folkmyten, åtminstone ibland det Israelitiska folket, och
-som derigenom numera kommit att ingå i den kristna religionen, eller
-trosläran, är den af Moses (som lefde omkring 1,500 år före Frälsaren)
-i Genesis 2 kap. 17 versen anförda, och troligen redan då forntida
-vordna folkberättelsen angående "verldens skapelse"; hvaruti det, bland
-annat, heter -- att Herren tillsade Adam: "af kunskapens träd, på godt
-och ondt, skall du icke äta! För ty på hvad dag du deraf äter, skall du
-döden dö". Det är naturligt att denna framställning i gamla
-Testamentets skrifter, derigenom fått en viss religiös anstrykning
-(pregel) hvilket den, såsom det mig synes, i sjelfva verket icke har;
-hvarigenom den numera icke betraktas såsom en myt, eller som en
-folktradition, utan såsom en religiös dogm, innehållande Guds egna, af
-honom sjelf uttalade och oss uppenbarade ord.
-
-Väl känner jag icke närmare om, och huruvida, man allt intill vår eller
-intill den närvarande tiden -- behörigen reflekterat öfver
-beskaffenheten, och innehållet, af detta i sanning djupsinniga och
-tankedigra förbud; eller om man, såsom vanligt, härvid åtnöjt sig med
-att tanklöst, och ytligt, endast uppfatta det efter orden. Mig synes
-det åtminstone som det redan i sig sjelft skulle innehålla, och
-omfatta, en nog vigtig, eller hemlighetsfull, kabinettsfråga; hvilken,
-såsom sådan, icke är allom gifvet att lösa; och i hvilket fall den nog
-mycket liknar de forntida grekiska såbenämnde "orakelspråken"; hvilka
-kunde uttydas, och förklaras, på olika -- ofta hvarandra motsatta sätt.
-Redan denna dess tvetydiga, och mångsidiga karakter -- antyder, enligt
-min tanke, att denna af Moses oss först meddelade folkmyt, icke utgör,
-eller uttrycker, ett såkalladt "Guds ord", i den mening som vi nemligen
-vanligen uppfattat det; utan innefattar, och i sig innehåller en viss
-djupsinnig, och mångsidigt uttryckt, menniskotanke. I thy att det
-sålunda antydda förbudet, kan afse, eller såsom sådant tillämpas --
-antingen på trädet, såsom här utgörande meningens objekt, eller -- på
-menniskan, såsom utgörande dess subjekt; i hvilket fall resultatet,
-eller sjelfva andemeningen deraf blir ganska olika. I detta fall
-innebär redan ordet "äta", ensamt i sig -- en tvetydighet, såvida
-dermed kan hafvas afseende än på förfarandet, eller behandlingen af
-sjelfva objektet (d.v.s. på trädet neml. och dess frukter) än på
-inverkan och inflytandet häraf -- å subjektet, (d.v.s. på menniskan.)
-
-Våra prester förklara, enligt bibelns lära, att d.s.k. "syndafallet"
-egentligen inträffade derigenom att Adam och Eva, i detta fall, icke
-åtlydde Herran Guds bud och befallning; utan läto af ormen narra sig
-att smaka på den förbjudna frukten; hvarigenom d.s.k. "arfsynden"
-sålunda tillkom i verlden. Till hvars häfvande, och botande, d.v.s.
-till mennisko-slägtets rentvagning, och andliga pånytt-födelse, såväl
-den ena som den andra religionen blifvit instiftad och påfunnen. Och
-med denna tolkning, eller med denna förklaring af saken, hafva vi -- så
-framt jag icke misstager mig -- allt hitintills, d.v.s. nu redan i
-3,400 år, varit nöjde, och belåtne; utan att någon, mig veterligen,
-närmare förstått, eller förmått -- inse, och förklara, de djupa
-natursanningar, som derjemte, och under dessa få ord ligga liksom
-förborgade i sjelfva andemeningen af denna myt. Orsaken till denna
-hittillsvordne inskränkta åsigt i uppfattningen deraf, har troligen sin
-grund deri att den i sig sjelft fria, och till sin natur ljusa,
-menniskotanken -- som annars karakteriserar ett upplyst förstånd --
-hittills hållits liksom klafbunden, och fängslad, eller beherrskad af
-den ortodoxa religionens strängt stämplade pregel och insegel.
-
-Det torde derföre, och med anledning häraf, ej vara ur vägen att här,
-till en början, anmärka: att den (eller de) som först diktat, och
-ihopsatt, dessa slags mytiska meddelanden, ovilkorligen måste hafva
-varit ibland den tidens största snillen (tänkare, eller filosofer --
-allt huru man vill kalla dem)[8] och att sjelfva dikten, eller myten --
-hvilken, (såsom en parabel, eller symbol, d.v.s. såsom en allegori,
-under en förblommerad och ofta under en poetiserad form,) alltid
-baserar sig på en viss högre och teosofisk verlds-åsigt, och som
-sedermera fortlefvat under flere generationer, ja måhända under flere
-olika tidehvarf -- i likhet med såkallade folktraditioner i allmänhet
--- blifvit, under förloppet af flere sekler, och århundraden --
-behörigen (såsom man säger) sofrad, d.v.s. luttrad och renad från
-dervid vidhängande obehöriga appertinentier; hvarigenom det deri
-förvarade stoffet, eller immateriela ämnet, såsom utgörande sjelfva det
-andliga mytiska elementet, bibehållit sig under tidernas längd --
-oförändradt till sitt inre värde -- allt ända intill vår tid. Å andra
-sidan deremot, och i motsatt fall, är det lika naturligt att dessa
-myter, under tidernas längd, kunnat likaså ofta, och troligen ännu
-oftare, blifva på diverse olika sätt travesterade, vanställda och
-interpolerade, ja stundom härvid kunnat gå helt och hållet förlorade.
-Vidare torde det äfven, och i sammanhang härmed, kanske böra erinras --
-att det i allmänhet är högst få som egentligen på djupet, och i en
-högre mening, förmå riktigt uppfatta den, i sig sjelft, ofta enkla, men
-likväl djupsinniga mytens inre, och andliga, betydelse; ty de flesta,
-af oss menniskor, äro i detta fall, liksom i många andra, endast
-verldens barn, och i allmänhet -- endast begåfvade med en flyktig blick
-i andliga, eller öfversinliga ämnen; i det de äga, -- på sin höjd --
-blott en dunkel, eller medvetslös aning härom.
-
-Hvad nu vidkommer den i Bibeln omtalta legenden angående _Adam_, så
-innebär den ej blott att menniskan ursprungligen, och till sin natur,
-blifvit af Gud skapad så säll, och lycklig -- som möjligt, eller (efter
-orden) insatt i "paradiset", som det heter, d.v.s. i en planterad
-lustgård uti Eden; utan, hvad mera är -- det hon verkligen sjelf
-sålunda (enligt sitt begrepp) var lycklig, och det i ordets fulla
-bemärkelse; eller redan innehade (d.v.s. ägde) denna stora förmån,
-eller såtillsägandes gudagåfva (förmåga) -- i sin hand. Men felet var
-det, att hon sedermera förlorade densamma (jemte sin oskuld) ej så
-mycket kanske tillföljd af sin olydnad emot vår Herre, som icke mera
-måhända af orsak att hon var (hvad man säger) "oförmögen att bära sin
-lycka". Det är härvid nemligen, som enhvar kan finna, en väsendtlig
-skilnad emellan begreppet, att vara "olydig", och att vara
-"oförståndig", d.v.s. att icke inse sitt eget bästa, sitt eget väl. I
-förra fallet bestraffas man af andra; i sednare fallet -- bär man sjelf
-straffet inom sig; och är således visserligen, i hvardera fallet, sjelf
-orsaken till sin olycka; men -- på skilda, och väsendtligt olika vis.
-Hvarföre det ock, på grund häraf (enligt det gamla svenska ordstäfvet)
-än i dag heter: att vi äro sjelfve, enhvar, vår "_lyckas smed_".[9]
-
-Förklaringen, af den ifrågavarande myten, är dock icke härmed gjord! Då
-vi närmare nemligen öfverväga hvaruti det omtalta såväl förbudet som
-brottet -- egentligen bestod, nemligen att icke äta af kunskapens träd
-på godt och ondt, så innebär detta redan, till en början, enligt vår
-tanke, med andra ord: att vi icke skola grubla, och onödigtvis
-öfveranstränga vår tankeförmåga, med att forska i allt -- både i likt
-och olikt, d.v.s. att icke (efter vår åsigt) afgöra, och bedöma, hvad
-som är godt, eller ondt -- rätt, eller orätt! Och hvilket vår Herres
-förbud (sålunda nedlagdt i menniskotanken) på den låga punkt af
-förstånd, och kultur, hvarpå menniskan då (d.v.s. i tidens början)
-naturligtvis stod, dessutom var för hennes eget bästa troligen --
-absolut nödvändigt. Ty denna slags kunskap skulle hon nog sjelf
-småningom, och under tidens längd, genom egen erfarenhet förvärfva sig;
-utan att behöfva predestinera hvad som henne gagnar eller skadar.[10]
-Derjemte antyder denna myt -- i en viss annan, och högre mening -- att
-det ej tillkommer sinligheten (de sinliga lustarne och begären) att
-beröfva, eller förstöra, frukterna af kunskapens träd.
-
-Hvad vill nu detta säga? Jo detta vill, med andra ord, säga så mycket
--- att menniskan är född hvarken att känna och kunna, eller att veta
-och förstå allt; ty detta tillkommer endast Gud. Och ej nog dermed!
-Vidare: att detta begär efter en kunskap, som icke blifvit henne
-beskärd -- ofta mera måhända skadar än gagnar henne; och hvarigenom hon
-sjelf således dymedelst ej sällan tillskyndar sig sin egen ofärd, eller
-olycka. Detta förmenande, hvarigenom vi nemligen hindras att inhemta en
-djupare och mångsidig kunskap -- en åsigt hvaraf äfven inom den kristna
-religionen ännu röjes nog tydliga spår, isynnerhet i sjelfva Påveläran
--- tyckes sålunda helt och hållet motsäga vår, och vår tids, nuvarande
-filosofi; deruti just fulla motsatsen, eller kunskap och vetenskap (i
-allt möjligt) utgör målet för allt vårt sträfvande och eftertraktande.
-Dock kan å andra sidan icke nekas att liksom "för tidig lärdom" föga
-gagnar, så har "onödig nyfikenhet", och vetgirighet, ofta redan varit,
-och blir ofta ännu orsaken till mångens olycka och förderf, och det i
-dubbelt afseende; nemligen af det naturliga skäl, att man dervid ej
-sällan af oförstånd och obetänksamhet, eller af oförsigtighet, vågar
-mera än vederbör; och sålunda, onödigtvis, härvid uppoffrar sig sjelf;
-eller ock försummar man härvid hvad som, i materielt afseende närmast
-afser lifvets nödvändigaste behof; och hvartill slutligen vidare ännu
-kommer det historien, och erfarenheten, lärt oss det mången som med
-sina kunskaper, och sitt förstånd, i högre mening sökt upplysa och
-gagna sin samtid, sjelf deremot härvid fallit ett offer för den råa
-okunnigheten hos massan af folket. Med ett ord, denna myt substituerar
-i så måtto här sjelfva okunnigheten, såsom ett nödvändigt vilkor för
-menniskans sanna välgång och sällhet. Men å andra sidan åter kan den
-förtäckta meningen härunder vara motsatt, och den nemligen att vi ej
-böra af sinliga njutningar och begär -- och således icke heller af
-snikenhet och vinningslystnad -- förstöra, uppoffra, och omintetgöra
-frukterna af kunskap och vetenskap, såsom oss nemligen egnade för ett
-vida högre, och andligare, ändamål. d.v.s. med andra ord: att vi skola
-tillbörligen värdera frugterna af kunskapens träd, hvilket vi i så
-måtto skola anse, och betrakta, såsom heligt. Tag nu reda på oraklets
-språk! och -- hvilken regel man här skall följa, eller -- hvilkendera
-meningen är den rätta? Emellertid måste vi anmärka, att denna princip
--- att _icke äta (njuta) af kunskapens träd_ (som det heter) tyckes
-hafva utgjort den tidens filosofi, och -- så vidt oss historien, i
-detta fall, kan upplysa -- nu redan i flere tusen år hafva varit hela
-menniskoslägtets lefnadsprincip; hvilket bevisar att man (endast med
-högst få undantag) riktigt uppfattat, och troget följt, detta, i tidens
-början, gifna orakelspråk. Men hvilka undantag vi hufvudsakligen hafva
-att tacka för den vetenskapliga och sociala ståndpunkt, för den
-bildning, kultur och civilisation, vi nu innehafva. Hvarföre det synes
-oss som om detta omtalta förbud att odla vårt förstånd, ursprungligen
-icke hade utgått ifrån Gud, utan synes det mera hafva grundat sig på en
-af menniskorne sjelfva den tiden uppfattad teosofisk åsigt; och såsom
-sådan -- utgått om ej ifrån, så åtminstone -- enligt den allmänna
-folkopinionen;[11] och i hvilket fall äfven denna åsigt således
-baserade sig på en viss slags verldserfarenhet. I detta fall ser det
-sannerligen ut som förbudet att njuta af kunskapens frukter, verkligen
-skulle grunda sig på en lång praktisk erfarenhet; i hvilket fall dessa
-få rader innehålla ännu en ny, och stor sanning. Nemligen den, att ju
-mer menniskan, medelst kunskap, gjort _framsteg_ i bildning och kultur
--- dess mer har hon derigenom (å andra sidan) vanligen gjort _baksteg_
-i moraliskt hänseende -- med afseende å sedernas förfall. Ty der
-kunskap, och vetenskap, endast ytligt sysselsätta förståndet, utan att
-derjemte djupare hafva inträngt i sjelfva hjertat, eller i
-menniskosjälen -- der är det verkligen ofta fallet att lasterna, och
-brotten, derigenom finna ett rikare fält för sin verksamhet; såvida
-nemligen kunskapen i detta fall oftast, och vanligen, (å ena sidan)
-begagnas -- att uppskörta, och pungrycka, okunnigheten (å den andra). I
-detta fall förutsätter detta förbud icke, såsom man hittills trott, ett
-moment af sjelfva menniskans skapelsehistoria, utan baserar det sig på
-en lång tids, ja på flere seklers verldserfarenhet. Hvilket tydligt
-utvisar att donna myt, lika litet som de två följande (den Grekiska,
-och den Finska) innehåller Guds oss uppenbarade ord, utan är ett
-resultat af den djupaste eftertanke, empiri, och -- menniskofilosofi.
-
-Vidare lära vi af denna myt, att det egentligen var _gvinnan_, som --
-till följd af sin obetänksamma, svaga och lättrogna karakter -- först
-lyssnande med begärlighet till såkalladt oförståndigt prat (i det
-sqvallrandet, och slabbrandet, tyckes än i dag utgöra hennes svaga
-sida) hvarigenom hon slutligen lät öfvertala sig till hvad orätt var,
-och blef sålunda förförd af ormens list; utan att det dessutom äfven
-var hon, som sedermera, medelst denna sin öfvertalande förmåga,
-förledde sin man till affall. Månne vi icke härutinnan, ännu i denna
-dag, igenkänna qvinnans skaplynne och natur?[12] Och slutligen -- hvad
-blef väl följden af den förtärda frukten? Jo, att menniskan nu, bättre
-än förr, lärde känna sig sjelf, d.v.s. insåg sin egen skröplighet
-(nakenhet) svaghet och oförmåga; eller, som det i bibeln står: "då
-öppnades deras ögon, och de vordo varse -- att de voro nakne". Ja --
-hvilken djup filosofi finnes icke, såsom en skatt oss förbehållen,
-nedlagd och förborgad under dessa få ord -- i fabeln om "Kunskapens
-träd", och menniskans såkallade "fall" ehuru vi allt hitintills, d.v.s.
-på några tusen år -- icke måhända så noga härpå reflekterat, eller
-fullständigt, och såsom sig bör, förmått uppfatta dessa ord, d.v.s.
-icke lyckats att från sitt mörka schakt uppgräfva, och i dagern bringa,
-denna för oss förborgade skatt. Men det märkvärdigase likväl af allt,
-är att denna Judiska folkmyt -- ehuru under annan form, likväl under
-samma och nästan enahanda kategori, eller under analoga förhållanden --
-förekommer ej blott, och afspeglar sig i den äldsta Grekiska folksaga,
-utan framspirar äfven i fornfinnarnes mytika sagoberättelser; ehuru
-naturligtvis äfven der omklädd, och utsmyckad, under en annan
-drägt.[13] Och hvilket, liksom mycket annat (enligt vår tanke) bör
-bevisa, och häfda, den af oss mångengång redan förut framhållna
-sanningen angående d.s.k. Finska folkstammens forntida höga verldsålder
-(jemf. _Otava_ 1 D.s. 13 o. följ, samt Förklaringen öfver Tacitus, p.
-XX o. följ.)[14]
-
-Enligt bibelns lära var det således Eva, som -- lockad af ormens list
--- lät förleda sig att, till följd af den qvinliga svagheten, bryta
-emot Herrans bud, i det hon ej blott sjelf smakade på den förbjudna
-frukten, utan dertill äfven lockade och öfvertalte sin man.[15] På
-samma sätt hade nu Zeus (Deus) eller Jupiter, enligt den grekiska
-myten, förbjudit Pandora att öppna den i hennes vård, och förvar,
-anförtrodda asken (eller dosan) hvaruti -- till lycka för
-menniskoslägtet -- alla otyg, och olyckor, voro stängda, inneslutna och
-förborgade. Men äfven hon -- nyfiken, som hon gunås var, att erfara
-hvad dosan måntros i sig innehöll -- kunde icke hålla sig, med mindre
-hon icke deruti skulle kantänka endast som man säger -- litet titta.
-Och äfven om hon icke sjelf, i egen person, öppnade den, så tillät hon
-likväl icke blott, utan formligen dertill öfvertalte sin man,
-Epimetheus; och hvarvid alla dessa, der inneslutna, olyckor -- sålunda
-lössläppte -- flögo verlden rundtomkring, oss arma menniskor till evig
-sorg och skada. Endast genom lockets hastiga, och skyndsamma,
-tillskjutande -- lyckades det henne att på bottnet af dosan dock
-qvarhålla "hoppet", som sålunda ensamt deri qvarstannade; oss fattiga
-menniskobarn till en slags tröst, under alla våra sorger och
-bekymmer.[16] Det var således, äfven enligt denna myt, icke blott
-brottsligheten att "handla" emot Jupiters förbud, icke heller endast
-den "qvinliga svagheten", och ostadigheten, som här sålunda skulle
-bestraffas, och ådagaläggas; utan det var hufvudsakligen, och snarare
-begäret att "forska", d.v.s. att erfara och vilja veta allt, som -- i
-hvardera fallet -- var orsaken om ej till menniskans närvarande olycka
-(olyckliga belägenhet) så åtminstone till medvetandet deraf. Och Gud
-vet om icke häruti, ännu i denna stund, ligger -- på djupet förborgad
--- en stor sanning (d.v.s. en -- hemliget).[17] Mig synes det
-åtminstone såsom den, i sin stora okunnighet ännu stadda, råa och
-oupplysta menniskan, i detta afseende, på sätt och vis kan anses
-vara lyckligare[18] i så måtto att hon "icke känner" ens igen sig
-sjelf, eller sin egen belägenhet, och bestämmelse, d.v.s. är -- okunnig
-(i högre mening) om sin subjektiva ståndpunkt i verlden; i hvilket fall
-hon således t.ex., likt djuret, är omedveten om allt hvad som händer
-och sker i verlden, eller af hvad som händt, med mindre det icke
-tilldrager sig inför hennes ögon.
-
-Men innan vi nu gå längre, d.v.s. innan vi gå att närmare framhålla,
-och förklara, den finska folkmyten (i allmänhet) och den om Sampo
-(isynnerhet) så måste vi ännu en gång anmärka -- att det gäller om
-myter, hvad som i allmänhet gäller om folksägner, m.m. det vill säga
-att, ehuru de omfatta, eller behandla, samma ämne, de dock derföre icke
-alltid äro stöpte precis i samma form, utan förekomma de ofta hos samma
-folk, och på samma språk -- mer eller mindre travesterade i olika
-variationer. Vidare måste vi anmärka att de egentliga skalderna, liksom
-de genuina sagoförtäljarne, hålla sig alltid (åtminstone någotsånär)
-troget till sjelva ämnet, utan att deri inblanda främmande och
-heterogena saker; hvilket dock derföre icke hindrar dem, enhvar, att
-vid framställningen deraf -- stundom, om det så passar sig,
-improvisera, d.v.s. mer eller mindre troget, och fullständigt,
-återgifva detsamma; i thy att man äger, att åtminstone hvad formen
-eller hvad språket angår -- att förbättra, och försköna det, enligt
-hvad man tycker att saken fordrar. Hvaremot man ofta ibland de
-såkallade slarfsångarne, och sagoförkunnarne, finner en hop rabulister,
-eller jorfvare, skräflare, prällare och pratmakare, hvilka -- i detta
-fall, mindre grannlaga -- föga fästa sig vid innehållet, som icke mera
-vid omfånget af hvad de hafva att förtälja; och hvilka härvid gjort sig
-qvantiteten, och ej qvaliteten, till en hufvudsak; eller som, för att
-härutinnan kunna täfla med andra, söka att förlänga, eller att uttöja,
-såväl af hvad de hafva att sjunga, som af hvad de hafva att berätta --
-i det de deri ej blott inblanda allt möjligt, utan omblanda och
-tillskarfva det ena med det andra, och den ena sången ofta med den
-andra, antingen den passar i stycket eller icke; troende att
-förtjensten härvid ligger i förmågan att kunna fortfarande utmärka sig
-och excellera, eller att härmed kunna hålla ut längre än någon annan.
-Och för dessa slags virtuoser skall man vara på sin vakt, för att icke
-af dem blifva lurad, eller missledd på villovägar. D.v.s. man skall --
-vid afhörandet, och upptecknandet, af dessa slags fornqväden, och
-sagominnen, från folkets mun -- med urskiljning, och förstånd afhöra,
-och uppfatta, ämnet; hvarvid erfordras ej blott ett fint väderkorn,
-d.v.s. en fin smak, och ett fint gehör, eller såtillsägandes -- en djup
-blick, för att i detta afseende kunna uppfatta det sanna och det rätta,
-eller det verkliga förhållandet, d.v.s. för att kunna skilja det från
-den ofta dervid vidhängande slaggen. För att så mycket lättare kunna
-detta, tillkommer det Runosamlaren att, vid olika tillfälldn, låta
-skalden repetera samma sång, då det obehörigen tilllagda ordkramet
-vanligen omvexlar, och derigenom röjer sig sjelf. Och är det häruti som
-Lönnrot, till en början (enligt vår tanke) kanske felat. Dock kan detta
-fel icke tillräknas honom, så framt hans mening nemligen verkligen var
-att återgifva oss det, sådant han sjelf från folkets mun hade
-upptecknat det. Men han har, som oss synes, sjelf förgått sig derigenom
-att han -- i likhet med många af de nyssnämnda sånghanarne -- än
-ytterligare med hvarandra sökt amalgamera, och koncentrera, heterogena
-och olikartade ämnen; hvarigenom hans så mycket berömda och utskrikna
-"Kalevala", oaktadt dess många och verkligen vackra egenskaper, och
-stora förtjenster -- i det hela är förfelad, och icke kan undgå att af
-mig, såväl som af hvarje sakkännare, betraktas såsom ett i många
-afseenden misslyckadt fuskverk.[19] Hans högsta sträfvan, och
-hufvudändamål, var -- att, (enligt hvad han sjelf medger) uti en enda
-såkallad sångcykel förena, och innesluta, alla möjliga både af honom
-sjelf, och af andra, ihopsamlade och upptecknade gamla finska
-folksånger,[20] -- antingen det nu passade sig i stycket, eller icke.
-Afsigten var ögonskenligen den, att han ville af den forntida finska
-folkpoesin sålunda ihopbringa någonting, som ej blott i inre afseende
-(eller i poetiskt värde och hänseende) utan som äfven i yttre måtto
-(d.v.s. i vidd och storlek) kunde ej blott jemföras, eller mäta sig med
-_Iliaden_ eller _Odysséen_ (kanske med båda) utan -- om det gällde --
-äfven, i detta fall, uppväga sjelfva gubben Homerus. Ej nog dermed att
-han, för att vinna målet, ofta -- utan urskiljning -- intog i sin
-Kalevala dessa slags af våra folksångare, och skalder, redan förut nog
-mycket omtuggade och idislade, eller med hvarandra sammanvalkade
-qväden; han nödgades nu äfven sjelf -- för att få dem något så när att
-bättre hänga ihop -- än ytterligare ihopknåda och sammankafla dem; och
-hvilket Lönnrot numera (sedan jag anmärkt det)[21] äfven sjelf medger
-och offentligen erkänner; och hvarigenom det gamla godset ofta nog blir
-svårt att skilja från detta sitt omstöp. Derigenom har nu äfven händt
--- för att här ej tala om den villervalla, som i anledning häraf
-uppstått i mångt och mycket annat, och som gör att de flesta icke veta
-hvad som deraf hör till den finska folkpoesin, och hvad som icke hör
-dit -- att äfven framställningen af Sampo, i hans Kalevala, blifvit
-tecknad på ett sätt som ingen menniska begriper, och spelar der en
-vigtig roll, som ingen förstår sig uppå -- icke engång Lönnrot sjelf;
-(till ett bevis på naturen, och karakteren, af detta slags sångarspel),
-och som gifvit anledning till de galnaste, och befängdaste olika slags
-begrepp, och förklaringar; hvilka vi i korthet framställt i N:o 14 af
-skämttidningen "Kurre" för 1871, uti en uppsats under rubrik: "_Man
-måste skratta, om man vill eller icke_."[22]
-
-Efter dessa föregående anmärkningar, upprepa vi ännu en gång -- att
-samma tanke, eller idé, som karakteriserar såväl den Grekiska som
-Israelitiska folkberättelsen -- föresväfvar oss äfven här i den Finska
-folkmyten angående _Sampo_; ett namn, eller ett ord, hvars betydelse
-för oss, tills vidare, i det hela är likgiltigt, och numera åtminstone
-lika hemlighetsfullt som beskaffenheten, d.v.s. konstruktionen af
-"Pandoras ask", och inredningen af "Noachs ark", eller determinationen,
-och det vetenskapliga eller botaniska namnet på "kunskapens träd".[23]
-Emellertid voro vi de förste, som allraförst hörde, allraförst
-upptecknade, och först äfven omtalte myten om _Sammas_, d.v.s. om
-_Sampo_, sådan den förekom, förvarad af den Finska folkstammen i ett
-främmande land.[24]. Den lyder, ord för ord, i Svensk öfversättning,
-som följer:
-
-_Väinämöinen den gamle, och Jompainen den unga...[25] begåfvo sig
-fordom till Pohjalandet (Österbotten? Norrbotten?) för att förskaffa
-sig Sammas. Der fingo de tag i Sammas.... Man begaf sig till sjöss.
-Sade Jompainen, den unge -- till Väinämöinen, den gamle: "stäm nu redan
-upp din sång!"... "Det är förtidigt ännu att sjunga (sade Väinämöinen)
-ännu synas Pohjolas portar, stugu-ugnarne skymta"...[26] Flög så Sammas
-upp till skyn. Den unge Jompainen afhögg (härvid) med sitt svärd tvenne
-tår af Sammas. Den ena damp i hafvet, den andra föll (fick man tag i)
-på marken. Hvilken damp i hafvet, deraf uppstod saltet i hafvet;
-hvilken föll på marken, deraf uppkom gräset på marken. Om man hade
-bekommit flere, så skulle säden hafva vuxit, utan att behöfva
-sås_.[27]. Det var således äfven här _olydnaden_,[28] och den menskliga
-_dårskapen_, som behöfde tillrättavisas och bestraffas; hvilka laster
-(enligt den Finska myten) beröfvade menniskan himmelens välsignelse,
-och beredde om ej hennes egen ofärd, så åtminstone minskade den sällhet
-hon möjligen kunnat vinna. Men det var denna gång icke qvinnans fel;
-hvilken hos Finnarne, i allmänhet, och i synnerhet den tiden -- spelte
-en alltför obetydlig och underordnad roll;[29] det var ungdomens, den
-hetlefrade och uppbrusande ynglingens. Det är i detta afseende denna
-myt innebär, bland annat, en ny och ganska vacker lärdom -- hvilken,
-såsom sådan, knappt står att finnas i hela Kalevala, nemligen huruledes
-ungdomens olydnad, emot ålderdomen, bestraffar sig sjelf. Icke heller
-var det nu forskningslusten, nyfikenheten, och vetenskapsbegäret som
-skulle näpsas -- nej det skall Gud veta! Detta utgör icke Finnarnes
-svaga sida; hvarföre ock denna egenskap, eller denna böjelse, icke
-heller behöfde här framhållas och förevitas. Hvad deremot utmärker den
-Finska myten, så gäller förebråelsen denna gång -- en viss annan
-mensklig svaghet, och taktlöshet; nemligen den att man, i allmänhet --
-icke skall _skryta_, och _brösta sig_, eller "rosa, och prisa,
-marknaden", som man säger. Med anledning deraf att Jompainen nu sjelf
-uppstämde en segersång öfver det vunna bytet, heter det ej utan skäl --
-_ante victoriam noli cantare triumphum_, äfvensom _propria laus
-sordet_. En lärdom, hvilken vi än i dag måste inplanta hos våra yngre
-litteratörer och tidningsskribenter; nemligen den, att -- icke yfvas
-och förhäfva sig, hvilket endast bevisar oförstånd och egen okunnighet;
-ty ju mindre man begriper, desto mera tror man sig förstå (jag
-tager härpå sjelfva Universitetets Konsistorium, ej mindre än
-Litteratursällskapet, och Fornminnesföreningen, till vittne). Det
-förtjenar derföre kanske, med anledning häraf, att nämnas -- att det
-ännu i dag ingår i den genuint finska nationalkarakteren (hvad äfven
-Sampomyten här, medelst Väinämöinens varning, påpekar) nemligen en
-afgjord motvilja för allt hvad _smicker_ och _skryt_ heter, eller ett
-ogillande af allt slags beröm, angående såväl egna som andras
-förhållanden.[30]. Ja Finnarne gå så långt i sin förbehållsamhet, och
-tystlåtenhet, att de anse den som en _narr_, och förklara offentligen
-den för en dåre, som omtalar och berättar allt hvad han vet.[31]
-
-Alla dessa mytiska fabler -- hvilket är märkvärdigt nog -- gå således
-ut på att ådagalägga det menniskan sjelf ursprungligen varit (liksom
-hon ännu är) -- skulden till sin egen olycka; och föga torde någon
-hafva lust att vilja bestrida sanningen häraf. Ty liksom, enligt den
-bibliska legenden, _Adam och Eva_ ej blott sjelfve varit sälla och
-lyckliga, utan (genom dem) äfven hela menniskoslägtet, om de ej vidrört
-det i deras lustgård stående _Kunskapensträdet_, och liksom (enligt den
-Grekiska myten) _Pandora och Epimetheus_ voro orsaken till vår olycka,
-derigenom att de ej troget förvarade den i deras vård lemnade asken,
-hvaruti alla olyckor voro inneslutna, så blefvo nu äfven (enligt den
-Finska myten) _Väinämöinen och Jompainen_ skulden till menniskans
-ofärd, derigenom att de ej bättre förstodo att i sitt förvar bibehålla
-den, medelst Sampo, dem anförtrodda lyckan och sällheten. Eller, med
-andra ord, i ingen enda af dessa gamla folktraditioner lägges det
-skaparen till last, att hafva danat menniskan mindre lycklig, d.v.s.
-att hafva varit orsaken till menniskans olycka (qvod est observandum!)
-hvarföre skola vi då klaga på försynen?[32] Sedermera följer en viss
-annan serie, eller cykel, af myter -- som på sätt och vis går ut på att
-bevisa sjelfva motsatsen af de förra; eller enligt hvilka menniskan ej
-blott söker, utan verkligen och slutligen, till en del äfven lyckas att
-godtgöra denna sin förlust, d.v.s. att uppsöka, och på sätt och vis
-öfvervinna den sålunda förlorade sällheten och lyckan. Hvarigenom då?
-frågar läsaren. Jo -- genom kultur och bildning, d.v.s. genom hjertats
-förädling, medelst tankens odling, och förståndets utveckling. Således
--- genom samma "kunskapens träd", hvarigenom hon förra gången förlorade
-sin lycka. Men äfven här måste förhållandet framställas genom
-liknelser, och sinnebilder, (sinliga symboler) eller medelst mytiska
-fabler och sagor; hvilka i det hela äro en refräng, eller en omkastning
-af de förra. Eller då de förra myterna uttryckte, och innefattade --
-ett tänkespråk, som det tillhörde forntiden att bevittna, och besanna,
-så innehålla de sednare myterna deremot -- en sanning, som det tillhör
-oss, och vår tid, att lösa och effektuera.
-
-För att nu åter härvid följa med vår Bibel, som förvarar de Judiska och
-Israelitiska traditionerna, så omtalas (i 7:de Kap. af Genesis) huru
-det lyckades Noach (n.b. genom Guds tillstädjelse) att ifrån
-menniskoslägtets undergång, vid d.s.k. "syndafloden" (förut taltes det
-om "syndafallet", nu -- om "syndafloden"; detta är Rabbinernas, eller
-presternas språk) rädda sig, och sin familj (och derigenom äfven
-sjelfva den nuvarande stammen till menniskoslägtet) -- i en båt, eller
-medelst ett fartyg, d.v.s. i d.s.k. "arken".[33] I den Grekiska
-fabelläran omtalas likaledes, och i öfverensstämmelse härmed, att då
-Jupiter beslöt att förgöra menniskoslägtet, medelst en allmän
-öfversvämning, -- huruledes _Deukalion_, varnad härvid af sin fader,
-Prometheus, räddade sig, ensam, i ett skepp, jemte sin hustru,
-_Pyrrha_. Och likaså reproduceras samma idé, angående sättet att
-åvägabringa sin egen och andras lycka, då det omtalas -- ehuru scenen
-är förändrad, och föreställes i en vida sednare tid (ty myten känner ej
-till någon tid, eller tidsbestämmelse; den är i detta fall evig) --
-huruledes det lyckades den Thessaliska prinsen Jason -- i likhet med
-Aeneas, som bortförde Trojas "Palladium" -- att, med fartyget Argo, och
-sina såkallade "Argonauter", förmedelst en båtfärd -- från Jolcos i
-Grekeland, till Mingrelien i Asien, och der -- från templet i Colchis,
-bortröfva det derstädes förvarade "gyllene vädursskinnet"; hvarigenom
-han beredde sin, och sitt lands lycka. Och hvilket skinn dessutom der
-bevakades, uti Martis heliga lund, ej blott af en drake, utan jemväl af
-åtskilliga oxar. Något sådant (härmed analogt) föresväfvar eller
-förespeglas oss äfven vid beskrifningen om _Väinämöinens och
-Jompainens_ äfventyrliga sjöresa till Pohjola, för att derifrån
-bortföra _Sammas_.[34] Hvilket, om det hade lyckats, och hvilken om de,
-oskadad, hade fått behålla -- här tyckes motsvara hvad vi i allmänhet
-förstå med begreppet "lyckan." Ett begrepp, hvilket -- såsom sådant
-(enär det uppfattas olika af hvarje enskild menniska) annars svårligen
--- genom någon sinnebild, attribut, symbol, eller på något annat
-sinligt och åskådligt sätt -- låter sig tänkas, och föreställas. Och
-hvilket ord, till sin andliga betydelse, sålunda uppfattadt, sedermera
-naturligtvis kan, i skilda och olika fall, snart sagdt vid otaliga
-tillfällen -- förklaras, begagnas, och användas. Hvad särskildt ordet
-_Sammas_ vidkommer, synes oss detta (men ingalunda ordet _Sampo_)
-troligen vara det ursprungliga namnet, eller den genuint rätta
-benämningen; hvilket vi straxt litet längre fram skola närmare
-ådagalägga. Till denna slutsats skulle man kunna komma äfven derigenom
-att vi, i så måtto, härmedelst troligen räddat den sista spillran af
-ett dyrbart fornminne; som annars, och numera måhända -- vore totalt
-förgånget; nemligen sjelfva den rätta, och genuina, betydelsen af ordet
-_Sampo_; som annars, och med ledning af Kalevalarunorne -- omöjligen
-kan förstås. Det är troligen, och med anledning häraf, som Ganander, på
-grund af sin urkund, och enligt sin uppfattning af saken, (sid. 83)
-säger med stöd af en annan mytisk sång: "_Sämsä_ (eller _Samsa_) _en
-skogsplanterare, sådde alla backar, sandmoar och kärr, med träd-frön,
-som vennon härkä_ (således är här nu också fråga om en oxe) _upplöide.
-Han var Pellervoises son, och tänkte redan i sin tid på skogs och vilda
-träns plantering_."[35]
-
-Efter denna förklaring, som tillika derjemte (enligt hvad vi längre
-fram skola visa) innefattar den troligen rätta betydelsen af ordet
-_Sampo_ -- skola vi närmare öfvergå till diverse ställen der detta ord,
-eller der detta namn, förekommer omtalt i de finska Runosångerna. Den
-första som efter mig omtalar det, är Topelius, i sitt 6 år sednare
-d.v.s. i sitt 1823 utgifna 2:dra Häfte af "Vanhoja Runoja"; deri det
-uti en från Arkangelska guvernementet erhållen Runa, under rubrik:
-"Väinämöisen kaikenlaisia Toimmituksia" (sid. 15-18) förmäles huruledes
-smeden Ilmarinen -- enär Väinämöinen beklagade sig öfver Pohjola gumman
-Louhis till honom framställda begäran -- fabricerade, d.v.s. skaffade
-åt honom (med anledning af hans löfte till henne) en _Sampo_.[36] Men
-han hade knappt fullbordat den, eller fått den färdig, innan redan
-"Pohjan akka" hade anammat den i sitt förvar,[37] och inläst den bak
-lås och bom (bak 9 lås) i Pohjolas stenbacke; hvarifrån det dock
-slutligen lyckades Väinämöinen att utbekomma den, derigenom att han med
-sin sång insöfde allt hvad folk hette i Pohjola -- hvarefter han
-hemligen bortförde skatten (Sampo). Men på hemresan, öfver hafvet
-(sjön) -- åtföljd af sin dräng, "_Iki Liera Tieranpoika_" -- upphunnen,
-förföljd och antastad af Pohjan akka, hvilken -- sedan hon vaknat till
-följd af Tranans rop, och skrik, deröfver att myran stungit den i foten
--- nu satte efter honom med alla krafter; och då nu Väinämöinen härvid,
-förmedelst sin trollförmåga, gjorde att hennes fartyg förliste,
-förfärdigade hon sig i hast vingar af badqvastar, fullsatte med
-hundradetals beväpnade män, hvarmed hon förföljde honom. Men hvarvid
-Väinämöinen drog upp sitt svärd ifrån sjön, från relingen sin huggare,
-hvarmed han bankade henne på vingarne. Denna fantastlika framställning
-upplyser således ingenting närmare om Sampo, än att ordet der
-händelsevis endast omnämnes.[38]
-
-En variant af denna sång förekommer i Kalevala, fördelad först i 10 R.
-v. 419-428, och sedan i 42 och 43 R. der det i den första Runan omtalas
-huruledes, -- sedan Ilmarinen engång åstadkommit, eller fått Sampo i
-gång, -- den fabricerades, eller malade:
-
-    Jauhoi purnun puhtehessa,
-    yhön purnun syötäviä,
-    Toisen jauhoi myötäviä,
-    kolmannen kotipitoja (v. 419-422)
-
-eller hvarom det på ett annant ställe heter
-
-    Takoi sammon taitavasti,
-    laitahan on jauhomylly,
-    Toisehen on suolamylly,
-    rahamylly kolmantehen (v. 413-416).
-
-Man ser häraf att sedan den rätta, och ursprungliga, bemärkelsen af
-ordet Sampo, undgått skaldernas uppmärksamhet, och liksom försvunnit
-från folkets medvetande -- förblandade de här begreppet om det som
-skulle malas, med det som skulle mala; (något hvarpå man i folkdikten
-påträffar mångfaldiga slags exempel) och som gaf dem anledning att
-besjunga huruledes, och af hvem Sampo (qvarnen?) var fabricerad; men
-hvarvid sjelfva hufvudämnet (nemligen det som skulle malas) blef i
-brådskan bortglömdt; i det myten måhända röjt en viss inverkan af den
-skandinaviska dikten om Frodes qvarn; eller tvärtom måhända -- härleder
-sig denna, från den finska, helst namnet Frode tyckes vara lika nära
-beslägtadt med ordet _frö_, som _Sammas_ med ordet _siemen_.
-
-Väinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen[39] begåfvo sig (enligt denna
-sednare tradition) sjövägen till Pohjola, för att sedan Louhi icke i
-godo med Väinämöinen ville dela Sampo[40] -- med våld derifrån
-bortförde densamma. Till hvilket ändamål han icke blott med sina sånger
-insöfde befolkningen i Pohjola, utan öppnade han genom sångens
-trollmakt äfven portarne, eller dörrarne, till den stenbacke (eller det
-kopparberg) uti hvilket Sampo på 9 famnars djup, var inläst inom 9 lås
-och en hemlig rigel.[41] På Väinämöinens vink -- var Lemminkäinen
-genast till reds att bära bort Sampo; men för att upplöja, eller med
-plogen upprifva dess, på 9 famnars djup, i jorden ingrodda rötter,[42]
-nödgades han dertill begagna den stora Pohjola oxen (återigen gäller
-här fråga om en oxe!). Sedan de nu sålunda lyckats föra Sampo ombord,
-och begifvit sig till sjöss, var det denna gång den ostyriga
-Lemminkäinen som ej blott väckte fråga om att man borde uppstämma en
-segersång, utan formligen derpå påyrkade. Väinämöinen anmärkte väl att
-det var för tidigt, innan de fingo sina egna hemknutar i sigte;. men
-icke dess mindre började nu Lemminkäinen att sjunga, och det --
-högljudt; hvaraf tranan, skrämd, upphäfde ett förfärligt skri, dermed
-den uppväckte folket i Pohjola. Hvarvid Louhi, saknande sin Sampo,
-först sökte att medelst töcken och dimma, och sedan att med häftiga
-stormar och stark sjögång -- uppehålla, och förhindra, Väinämöinens
-hemresa. Förföljd af hafstrollet, och utsatt för starka orkaner och
-stormvindar, fällde Väinämöinen, i brådskan, sin kantele i sjön; som
-sålunda gick förlorad -- till en framtida fröjd, och förtjusning, för
-alla hafvets Tritoner och Najader. Emellertid ansatt af Louhi och dess
-följe, hvilken, med sitt välbemannade fartyg, sökte upphinna honom --
-framtrollade Väinämöinen, för att kunna undgå henne, ett grund midt i
-farleden, hvarpå Pohjola-fartyget strandade och -- förliste. Louhi lät
-dock häraf icke bekomma sig; utan hiskeligen fort bildade hon sig klor
-af lior och hackor, vid det hon gaf sig att flyga med halfva
-fartygsskrofvet, väl armeradt och bemannadt, för att förfölja
-Wäinämöinen; hvarvid icke allenas Lemminkäinen -- under det Ilmarinen,
-med sina böner, vände sig till Gud -- med sitt blottade svärd --
-klippte till sina förföljare, utan dervid äfven Wäinämöinen, med sin
-styråra[43] klappade örnen på tassarne; hvarvid alla dess klor
-krossades, så att endast lillfingret blef öfrigt. Och då nu Louhi, med
-det omtalta fingret skulle gripa efter Sampo, häfde hon den i sjön, och
-det midt på fjärden, hvarvid den gick i bitar, och föll i många
-stycken; af hvilka de större sjönko ned till hafsbottnet, tillföljd
-hvaraf skatter alltjemt, ännu fortfarande, stå att anträffas i hafvets
-djup. De mindre bitarne deremot drefvos af vågorne till stranden;[44]
-hvaröfver Wäinämöinen högeligen fägnade sig, i det han ytttrade:
-"derifrån förskrifver sig nu fröets (sädens) härkomst, och början till
-en beständig lycka, deraf härflyter plöjning, sådd och skörd, deraf
-månen att skina, och solen att lysa -- med ett ord, deraf komma lyckans
-dagar att sålunda randas för Suomis folk och landamären."[45] Det är
-således hoppet om årliga och lyckliga skördar, som (enligt den Finska
-myten) kommer fortfarande att fröjda och upplifva oss.
-
-Man ser således häraf att _Sampo_ ursprungligen är samma myt, som
-den vi redan, par decennier förut, framställt -- under namn af
-_Sammas_; endast med den skilnad att man, i förra fallet, mera
-sysselsätter sig med draperierna, eller ornamenterna, och
-förberedelserna till den ifrågavarande handlingen, vid det man litet
-närmare beskrifver Sampo -- hvem som nemligen åvägabragt den, huruledes
-och hvarest den tillskyndades, och åstadskoms, m.m. hvilket, i stället
-att upplysa saken, gör den tvärtom mera mörk och obegriplig; ty när
-skalderna riktigt klippa till med sina poesier, och fantasier, så blir
-tillslut af alltsammans stort ingenting annat qvar, än några granna
-fraser, deras rimmerier och ett uppkok af deras ordkram; hvarföre Sampo
-måste förefalla obegriplig för alla dem som ej ha förmåga att djupare
-blicka in i det hemlighetsfulla, som i allmänhet karakteriserar, och
-utmärker, det mytiska elementet.[46]
-
-För att bevisa det sednare, eller oförmågan såväl hos den närvarande
-tiden, som hos den närvarande generationen, att riktigt kunna inse och
-uppfatta situationen (lika litet som vi troligen hittills kunnat
-fullständigt uppfatta den bibliska legenden om "kunskapens träd") vilja
-vi här, i kronologisk ordning, genomgå de skilda förklaringarne
-häröfver, och det i största korthet; hvarvid vi skola följa Doktor
-Donuer troget i spåren. Hvilken sedan han anmärkt att Lönnrot redan
-1827, i sin disputation _de Wäinämöinen_, förklarat att Wäinämöinen i
-historiskt afseende varit den som lärt Finnarne att idka sjöfart, och
-åkerbruk; en förklaring, som äfven Gabr. Rein (i Morgonbladet 1832 N:o
-15, 16) godkänt; men hvilken förklaring vi deremot icke kunna gilla och
-acceptera -- omtalar han att i anledning häraf redan 1835, ibland våra
-Tidningsblad utvecklat sig en häftig polemik om hvilkendera
-uppfattningen vore den riktiga angående kampen emellan Pohjala och
-Kalevala[47] -- antingen den mytiska eller den historiska? För vår del
-tro vi att grundidén dertill visserligen ursprungligen hvilar på en
-mytisk bas, men att framställningen, eller teckningen deraf (d.v.s. att
-sjelfva koloriten) är måhända i sina detaljer -- historisk; i så måtto
-nemligen att den inför och upptager namnen på historiska personer, och
-placerar sjelfva tilldragelse-schenen i vår nord. Föröfrigt kunna vi
-icke inse att här gäller någon kamp, och strid, emellan mörkrets makter
-och ljusets, emellan den goda och onda principen. Icke heller inse vi
-det Wäinämöinen och Ilmarinen, näst Ukko, voro Finnarnes högsta Gudar
-(såsom några deribland Collan, Donner, m.fl. påstå). _Ukko_ är dessutom
-ej heller namnet på någon Gud, det är endast ett epitet som tillägges
-honom, och hvilket ord blifvit begagnadt stundom såsom ett pronominum,
-stundom såsom en apposition, i stället för begreppet Jumala.[48] Den af
-Förf, så högeligen berömda Collanska Tidningsartikeln (införd i
-Morgonbladet 1838, N:o 56-62) kunna vi deremot, för vår del, ingalunda
-gilla, och godkänna, och detta äfven -- i flere andra afseenden.
-
-Den första offentligen uttalta förklaringen öfver betydelsen af Sampo,
-är emellertid meddelad af en _anonym författare_ redan 1836 (således
-för 36 år sedan) uti en uppsats under rubrik: "Några ord om Kalevala"
-(intagen i Helsingfors Morgonblad 1836, N:o 95-96) deri det förklaras
-att med Sampo förstås ett _Musikaliskt Instrument_; men -- hurudant?
-nämnes der icke. Kuriöst nog nämner äfven Topelius -- i en not under
-företalet af den 1831 af honom utgifna 5:te Delen till sina "Vanhoja
-Runoja:" -- "Sampo kuuluu olevan rauvasta Kanteleen mukaan taottu
-_Soittokeino_." Men hvarifrån han fått denna uppenbarelse, säger han
-icke.
-
-Sedermera fantiserade _Fabian Collan_ -- i en vidlyftig uppsats under
-rubrik: "Wäinämöinen och Ilmarinen, näst Ukko, de högsta gudar hos de
-fordna Finnarne" (införd i Morgonbladet 1838, N:o 56-62) -- angående
-den förmenta striden emellan Pohjola och Kalevala, emellan ljusets makt
-och mörkrets. Vi finna icke det ringaste spår till en såbeskaffad
-strid. Ty såsom vänner, och bekanta, begåfvo sig Wäinämöinen, med
-konsorter, till Pohjola... och såsom sådane emottogos de äfven af
-Louhi; men då de om natten, under det de andra sofde, hemligen
-bortförde Sampo, blefvo de eftersatte, och på vägen upphunne; hvarvid
--- enär man med våld ville återtaga Sampo -- ett slagsmål, eller ett
-nappatag, visserligen uppstod, hvarvid bytet halades öfver bord,
-hvilket både var, och blef, resultatet af striden.
-
-Kort derpå förklarade Lönnrot sjelf (i Tidskriften Mehiläinen 1839, p.
-14, 18, och i Borgå Tidning 1839, N:o 96, samt i Helsingfors Morgonblad
-1839, N:o 54) det ordet Sampo vore en sammansättning, eller en version
-af de ryska orden _sam bog_ (sjelfva guden) och med anledning hvaraf
-han påstod att härmed betecknades den Finska _Jumalabilden_, som skulle
-skänka Finnarne all möjlig sällhet och lycka. En förklaring som Collan
-deremot, på af honom anfördt skäl, lifligt bekämpade i en uppsats,
-benämnd "Biarmaland och Pohjola" (i Morgonbladet 1839, N:o 53, 54) vid
-det han förmodade att dermed afsågs en _möbel_, en grant utstyrd
-_klädkista_ för Pohjolajungfruns räkning, sålunda benämnd med afseende
-å det "granna locket".
-
-_Robert Tengström_, som (i "Fosterländskt album" 1845, 1. p. 123, 189)
-vidt och bredt omtalar de hjeltesånger, eller det historiska epos, som,
-enligt hans tanke, framställes i Kalevala -- inlåter sig icke angående
-denna af honom såkallade _rika Talisman_, i någon närmare förklaring af
-Sampomyten.
-
-Af utlänningar har _Jakob Grimm_, uti en afhandling: "Über das
-finnische Epos" -- föredragen under en föreläsning, hållen vid
-Vetenskapsakademin i Berlin d. 13 Mars 1845, och aftryckt
-dersammastädes i Hoefersch Tidskrift 1. p. 38 o. ff. -- förklarat det
-han anser att Sampo icke kunde vara någon fantom, eller något
-inbillningskraftens foster, utan måste vara något allmänt kändt, och
-verkligt naturting, efter Louhi så bestämdt kunde göra anspråk derpå,
-och då Wäinämöinen utan svårighet gick in på att anskaffa det; hvarvid
-han gör oss uppmärksamme på den öfverensstämmelse som förefinnes
-emellan Sampo och _Frodes qvarn_, helst föreställningen om en
-såbeskaffad qvarn redan af gammalt förefinnes bland alla Tyska
-folkslag; utan att han dock närmare anger ursprunget dertill. Och i det
-han antyder att "kirjokansi" (det brokiga, sirliga, eller randiga
-locket) kunde ju beteckna en öfver Sampo utbredd _duk_, är han sjelf
-osäker om man ej med Sampo skall förstå den på horisonten uppgående
-gyllene _morgonrodnaden_, På ett annat ställe deremot (i sin
-"mythologie", p. 1229) erinrar han att i den Mongoliska sagan om trädet
-_Asambubararcha_, hvars i vattnet fallande frukter gifva ifrån sig
-ljudet _Sambu_, -- tyckes detta ord stå i något sammanhang med det
-Tibetanska ordet _Sangpa_ ("klingande helig") liksom sjelfva trädets
-namn är lånadt från det Sanskritiska ordet _Jambu_, och sjelfva
-fruktträdet heter _Eugenia Jambolana_.[49]
-
-Dessa Grimms yttranden hafva föranledt Norrmännen _Asbjörnsen_ och
-_Moe_ att, i deras 1852 utgifna "Norske Folkeeventyr" p. 488, anse
-berättelsen om Sampo vara beslägtad med den i Ringerige upptecknade
-Norrska sagan om _qvarnen_, som stod och malade _på hafsbottnet_.
-
-_Castrén_ underkastade de hittills gjorda försöken att uttyda Sampo en
-genomgående undersökning i sina "Föreläsningar öfver den Finska
-mytologin" (Helsingfors 1853) och uppställde en ny hypotes. Vid det han
--- med afseende å innehållet af Kalevalasångerna -- fann likadana
-hjeltedikter bland Ostiaker, Samojeder, Tartarer och andra närmare,
-eller fjermare, med Finnarne beslägtade folkstammar, vidblef han den
-åsigten att brudfärden till Pohjola till större delen baserade sig på
-en historisk grund.[50] Sampo var enligt Castréns åsigt, intet annat än
-en _Talisman_, för hvarje sorts jordisk lycka, sådan den än i denna dag
-här och der kan åvägabringas af Schamaner. Dock kan detta ju ej hindra
-att föreställningen om Sampo var kanske ett verkligen existerande
-föremål. Uti den 2:dra Delen af sina Resor och Forskningar (Helsingfors
-1855, p. 398) omtalar han sin stora öfverraskning, då han vid gränsen
-af China hörde af en Mongol -- att Buddhaisterna benämnde den äldsta
-kyrka till "Sampo", hvilket ord skulle betyda _en hemlig källa_; och
-enligt en annan förklaring i hans Finska mytologi (p. 272) betydde det
-_källan till allt godt_; en benämning, hvilken enligt hans tanke --
-förträffligt passade in på Finnarnes Sampo. Enligt denna hypotes är det
-nära till hands (säger han) att den Finska Sampo ursprungligen var
-en "kyrka", nemligen det enligt Isländska sagan så berömda
-_Jumalatemplet_; i hvilket fall den så ofta förekommande uppgiften
-angående dess "brokiga lock" kunde beteckna, eller afse, kyrkans
-"takbeteckning". Dock den omständigheten att Sampo var innesluten i ett
-kopparberg, och att den blott af tre karlar från Pohjola blef buren i
-båten, syntes Castrén (med afseende å denna hypotes) så i hög grad
-motbjudande, att han helt och hållet uppgaf, och förkastade, denna sin
-förra förklaring.
-
-Med afseende å den uppgiften att Ilmarinen, vid ena sidan af Sampo --
-smidde en "sädesqvarn", och vid den andra -- en "saltqvarn", samt vid
-den tredje -- en "penningqvarn", och vid betraktandet af det
-likljudande Svenska ordet stamp, ("stampqvarn", "hand-qvarn") så
-framdrager Castrén (i sin mytologi p. 272) den beröringspunkt som
-erbjuder sig med den förut redan omtalta sagan angående Konung Frodes
-_qvarngrotta_, hvilken kunde frambringa allt hvad den malande sjelf
-önskade. Också lät Konung Frode den mala åt sig guld, lycka och fred.
-Likväl blef han sjelf slutligen, allt detta oaktadt, öfverfallen,
-dödad, och Grottan, under mörkret en natt, bortröfvad af en hafskonung.
-Då denna nu lät mala salt, malade qvarnen så länge till dess skeppet
-blef fullt, och Grottan sjelf, liksom Sampo, nedsjönk i hafvet.[51] Vid
-det Castrén öfverlemnar lösningen af denna fråga till en framtida
-forskning, säger han: "skulle sagorna om grottan och Sampo verkligen
-behandla samma ämne, så har man en grund till den förmodan att Finnarne
-hafva lånat grunddragen till deras saga från sina Skandinaviska
-grannar, helst sagan om Sampo icke förekommer hos några andra Finska
-folkstammar;[52] hvaremot sagan om grottan skall vara ganska vidt
-kringspridd i Sverige, Norrige, Danmark och Tyskland."[53]
-
-_A. Schiefner_, i en uppsats om "Sampo-myten i det Finska Epos" (införd
-i S:t Peterburgska "Vetensk. Akademins Hist. Filos. Bulletiner" 1851,
-p. 71) citerar allt hvad Castrén härom skrifvit. I en sednare uppsats
-af honom -- "angående ordet Sampo, i det Finska Epos" (intagen i samma
-"Bulletiner" 1861, p. 497) frångår han sin förra åsigt, och det så
-mycket mer som man verkligen återfinner detta ord i Finskan och
-Estniskan under formen _tampu_. Ordet synes honom dessutom verkligen
-fattigt, och nog magert, att såsom underlag tjena för en poetisk
-uppfattning af naturen och d.s.k. undertinget. Dertill kommer ännu att
-då Sampo malar af sig sjelf (hvar står det skrifvet?) Så förliknar
-Schiefner den med den ryska sagan, deri en mängd saker förekomma,
-hvilka "af sig sjelfve" åt sin ägare förskaffa allt hvad han önskar.
-Han anför en saga från trakten af Ishafvet, eller Hvitahafvet, uti
-hvilken en bonde, som uppklättrade långsmed en genom himmelen växande
-kålstam -- såg en _handqvarn_ som malade färdigbakade kakor. En annan
-saga, från stora Ryssland, omtalar en tupp, som ihopkrattade på jorden
-en handqvarn o.s.v.; på grund hvaraf han antog, att första stafvelsen i
-ordet Sampo är det Ryska _sam_ (af sig sjelf). Likväl antager Schiefner
-med rätta det förklaringen af hela Sampomyten är att sökas i en
-uppenbarelse af den yttre naturen. Hufvudrollerna i Kalevala (säger
-han) äro ursprungligen elementargudar (?) hvilka förlora allt sitt
-värde, om de degraderas till blotta Hjeltar, (nånå! nånå!). Af den
-omständigheten att himmelen i Kalevala blifvit kallad "luftens lock"
-(siså! siså!) -- i det deri ofta blifvit taladt om det "brokiga taket"
-(åhå! åhå!) drager han den slutsats -- att man med det "brokiga
-locket", som qvarblef i Pohjola, betecknade den granna stjernhimmeln,
-som fortbestår här hela vintern, under det den glänsande stjernan på
-Pohjola firmamentet (d.v.s. solen) är periodiskt förborgad. Detta är nu
-hufvudkarakteren i Sampo-myten; hvari allraförst nemligen ingår
-betydelsen af ordet Sampo, i sig sjelft, och hvartill sedermera
-tillkommer föreställningen om en _qvarn_. Man finner hufvudsakligen
-samma uppfattning i en sednare afhandling af Schiefner "öfver det
-mytiska innehållet af de _Finska Fablerna_" (Bullet. de l'Acad. de S:t
-Petersb. 1855, p. 569) och "ang. den Estniska sagan om _Kalevipoeg_"
-(Bullet. 1860, p. 273). Hvarefter han resonerar om såväl solens som om
-månens fångenskap i Pohjola, hvarmed han liksom påminner om Sampo.
-
-Efter Schiefner uttala sig flere af Tysklands framstående sagoforskare,
-angående betydelsen af Sampo, i en mer eller mindre inskränkt
-anslutning till dessa hans åsigter. Så t.ex. _Mannhardt_, som i sina
-"Germanische Mythen" (Berlin 1858, p. 400) häruti tror sig igenfinna
-_molnet_; hvaremot A. _Kuhn_, fasthåller sig vid Schiefners
-uppfattning, det man härmed afsåg _solen_ (se "Die Herabkunft des
-Feuers und des Göttertranks". Berlin 1859, p. 114). _F.L. Schwartz_
-sökte åter i sin skrift "Der Ursprung der Mythologie" (Berlin 1860, p.
-117) att förlikna Sampo vid en gördel, d.v.s. vid en _regnbåge_;
-hvilken uppfattning han äfven i en sednare uppsats vidhåller, angående
-solen, månen och stjernorna, ett bidrag till mytologin och forntidens
-kulturhistorie (Berlin 1864, p. 104). Samma naturuppfattning delar
-äfven Professor _Jul. Caesar_, i Marburg, uti ett föredrag angående
-"Das finnische Volks-Epos Kalevala" (Stuttgart 1862) hvaruti han
-försäkrar det Kalevalas hjeltar vida tydligare än Hellenernas, eller
-sjelfva den Tyska folkdikten, bär stämpeln af ett gudaväsende, (?) som
-har sitt ursprung i naturen, -- en omständighet, (säger han) som hundra
-gånger faller oss i ögonen, lika klart som om de vore Hjeltar,
-underordnade de egentliga gudarne (p. 20-21), (?) K. _Simrock_ antager
-att erinringen om _Frodes qvarn_ är ihop-trängd i det finska Epos, och
-ligger till grund för Samposagan (se hans "Handbuch der Deutschen
-Mythologie". Bonn 1869, p. 317).
-
-Redan före de sistnämnde uttydningsförsöken, hade _Lönnrot_, i en
-uppsats, kallad "Tre ord om, och ur, Finska fornsånger" (intagen i
-"Litteraturblad för medborgerlig bildning" 1858) sammanställt de äldre
-åsigterna angående Sampo. Enligt dessa betecknade Sampo ett
-_musikaliskt instrument_, en _handqvarn_, Biarmernas _Jumalabild_, (i
-hvilket fall namnet är lånadt af det ryska _sam bog_, Gud sjelf), ett
-_handelsfartyg_, ett berömdt _Gudatempel_, så benämndt efter den äldsta
-kyrka hos Buddhaisterna, kallad _Sampo_ (_sang phu_ -- hemlig källa);
-och slutligen hade en gammal Runosångare ansett Sampo beteckna _hela
-landet_, hvilket blef eröfradt af Finnarnes stamfäder, och som tillika
-antog att det "brokiga locket" bemärkte den _stjernbeströdda himmelen_.
-Lönnrot förkastar nu de samteliga uttydningarne, och förklarar myten
-såsom en allegorisk framställning af _bildning och kultur_, hvartill
-menniskoslägtet funnit vägen genom uppfinningen af sjelfva sången.
-Ifrån denna tid kan det sägas -- att man sår och plöjer, erhåller
-näring, och har till föremål en beständig framgång. Med undantag häraf,
-svarar det emot en tid, på hvilken Kalevala-folket stod i jemnbredd med
-Pohjola. Vid beskrifningen af grundämnet, hvaraf Sampo var förfärdigad,
-så utmärker det allegoriskt de lägre lefnadsstadier, hvilka ett folk
-härvid har att genomgå, såsom t.ex. jagt, fiskafänge, boskapsskötsel,
-och slutligen åkerbruk och industri; hvilket blifvit framställdt
-förmedelst ett svanfjäder, fjället af en gös, en flinga ull, ett
-sädeskorn och biten af en skottspole.[54]
-
-Doktor _O. Donner_ anmärker härvid -- i en Akademisk Afhandling,
-angående "Indernas föreställningar om verldsskapelsen, jemförda med
-Finnarnes" (Helsingfors 1863) -- och det ej utan skäl, att så sinnrik
-denna kombination än synes vara (?) så är likväl begreppet om bildning
-och kultur, redan i sig sjelft, alltför abstrakt, för att -- utgången
-från folkmedvetandet, såsom medelpunkt -- kunna, omedelbart, frambringa
-någon verldsskapelse. Hvarefter följer ett långt referat af alla de
-ställen i Kalevala, der det, om än aldrig så litet, talas om detta
-"Wunderdinge", som Hr Donner här benämner Sampo; men hvilket allt vi
-här förbigå, såvida det icke närmare upplyser saken.
-
-Norrmannen Professor _J.A. Friis_ framträder sedan i ordningen, såsom
-en ny Profet, och tecknatydare, den der uttyder och förklarar
-betydelsen af ordet Sampo, i en Artikel under rubrik: "Lappalaisten
-noitarummusta ja Kalevalan Sammosta" (intagen i Kirjallinen
-Kuukauslehti 1868, N:o 1). Enligt hans mening skulle härmed afses en
-såkallad Lappsk _Trolltrumma_, hvilken af Lapparne åtminstone anses
-högst vigtig och dyrbar. Men Herr Professorn glömmer måhända, i sin
-ifver, att vi här icke hafva att göra med Lappar, utan med Finnar.[55]
-I det hela är denna såkallade "Trolltrumma" (säger han) hvilken såväl
-som behandlingen deraf, han närmare beskrifver -- ingenting annat än
-med diverse hieroglyfiska figurer utspökad, och af vidskepelsen helgad,
-och invigd, _Tamour de basque_, hvars värde blott uppskattas af
-Lapparne. Emellertid söker Friis -- med samma fyndighet, och
-vältalighet, som trots någon annan -- bevisa sitt påstående; och
-hvartill han, till en början, föreger det Sampo allsicke är något
-finskt ord, utan är lånadt ifrån främmande språk, hvarvid man
-förvandlat _t_ till _s_. Sålunda är det beslägtadt (säger han) med
-Persiska ordet _tambûr, tambûrák, tambûk, tamber_, med Armeniska ordet
-_thembug_, Kurdiska _tâmbur_, och Tscheremissiska _tümür_, samt på
-Ungerska _dob_. Är icke detta bevis nog! menar han. Eller -- hvad menar
-läsaren? Och ej nog härmed! Prof. Friis har ytterligare i sin 1870
-utgifna _Lappisk Mythologi, Eventyr og Folkesagn_, i en afhandlig
-kallad "Gobdas og Sampo", p. 47-52 vidblifvit denna sin förklaring,
-illustrerad med diverse plancher, föreställande den Lappska
-trolltrumman.
-
-Och såsom enslags ytterligare bekräftelse härpå, läser man af _D.E.D.
-Europaeus_, i hans "Nya betraktelser af Professor Friis' förklaring af
-Sampo" (införde i Finl. Allm. Tidning 1869, N:o 15) häröfver --
-särdeles beprisade loford. Det är om dessa bekräftelser, som Kurre
-säger -- "_Tappurainen Tuppuraisen takausmies_."
-
-Efter att hafva genomgått alla dessa filologiska, naturfilosofiska,
-etnografiska (och etnologiska) mytologiska och arkeologiska
-förklaringsgrunder, uppträder Doktor Donner slutligen sjelf här, ännu
-för andra eller tredje gången, och -- i en vidlyftig afhandling, kallad
-"der Mythus von Sampo", dedicerad till Professor Roth i Thüringer, och
-intagen i Vetensk. Societetens Akter -- meddelar en kort, men
-fullständig uppfattning af de skilda författarnes och Sampouttydarnes
-anförda skäl och grunder, jemte derpä byggda åsigter och förklaringar;
-hvilka alla han nu, i sin tur, bemöter och vederlägger. Och sävida nu
-de flesta författare hyllat sig till den åsigten att härmed betecknades
-antingen en handqvarn eller en trolltrumma, så söker förf, innan han
-framkommer med sina egna tankar, först vederlägga andras. Så t.ex.
-sedan han citerat allt hvad Friis anfört, anmärker han såsom någonting
-otänkbart, och således osannolikt, att några bitar af en trolltrumma,
-uppfiskade ifrån vattnet, eller förde af vågorne till stranden, och
-utplanterade af Wäinämöinen, kunde tillskynda skördar, glädje och
-lycka, åt hela landet; hvaremot Pohjola, som erhöll den granna
-botäckningen (locket) nödgades, med sorg och bekymmer, föra ett
-brödlöst lif.[56] Och dessutom, om frågan gäller en trolltrumma, hvaraf
-nästan hvarje Lappsk familj är försedd, så -- hvad hindrade väl
-Ilmarinen att förfärdiga sig en annan dylik, och likaså kostbar, som
-den han gjorde i Pohjola? Äfven förvarade Louhi icke den, enligt den
-allmänna plägseden i landet, uti ett visst afsides hörn uti kåtan, utan
-inläste hon den uti en stenbacke, eller i ett kopparberg. Också kan man
-icke inse, hvarföre ej Finnarne sågerna betecknade den med dess
-inhemska namn _govadas_, (på finska "Kuvakas") d.v.s. "den med bilder
-beprydda", eller med det finska namnet _rumpu_ (trumma); ty
-härledningen från de Persika orden tambur, m.fl. tyckes vara nog _longe
-petitum_. Hvad slutligen beträffar den af Maxenius meddelta uppgiften,
-det man fordomdags äfven i Savolaxs kulle, vid besvärjningar, hafva
-begagnat sig af en såbeskaffad trolltrumma, så verkar detta här icke på
-saken, eller hvarken förändrar, eller förklarar förhållandet;[57] ty är
-härigenom allsicke identiteten med Sampo ådagalagd. Slutligen anmärker
-Donner, och det ganska riktigt, att det väl vore möjligt att någon
-folkskald, i sednare tider, då den rätta betydelsen af Sampo försvunnit
-från folkets medvetande, i tankarne härvid kommit att fästa sig vid den
-Lappska trolltrumman, och sålunda låtit undfalla sig orden "det brokiga
-(randiga) locket". Vidare anmärker han det man icke har något exempel
-på att ett visst objekt, det må vara aldrig så dyrbart, kan blifva
-föremål för en folkdikt (ty prisar man icke, och besjunger, ett dödt
-ting) -- endast lefvande, och storartade, handlingar. Vi hafva i
-korthet genomgått författarens argumentationer, för att visa huru
-mycken möda och besvär Hr Donner gjort sig, icke blott för att uppsöka,
-och kunskapa, om allt hvad som blifvit skrifvit om Sampo, utan för att
-vederlägga en uppgift, som -- annars vederlägger sig sjelf.
-
-Hvad åter angår förklaringen att Sampo skulle beteckna en _hand_- eller
-_stampqvarn_, åberopas härvid Castréns omdöme (bör observeras att Dr
-Donner är en stor beundrare af Castrén) att nemligen vid öfvergången
-från en historisk betraktelse till en symbolisk -- skildringen af Sampo
-är så fantastisk, att äfven om den ursprungligen haft en historisk
-betydelse, finnes dock mycket deri, som måste uppfattas från en
-allegorisk sida, såframt nemligen dikten icke låter bokstafligen
-tillämpa sig på något i verlden existerande allmänt kändt ämne. Äfven
-Castrén anmärker att samtliga folkqväden, i flera afseenden, äro mer
-eller mindre grundade på bortglömda myter; men det symboliskt
-framställda föremålet hafva de dock, i sin föreställning, uppfattat
-sådant det ursprungligen förekommer i verlden. Så äfven här! Sagan om
-_Grottan_ hänger -- enligt en allmän hos alla Germaner (observeras att
-Finnarne äro -- inga Germaner) förekommande uppfattning -- tillsammans
-med den om _Solen_, tänkt nemligen under bilden, eller föreställningen
-af en qvarn (ett qvarnhjul) hvilken af sig sjelf malar och producerar,
-hela dagen; och hvars produkter blifva dessa gyllene skördar, ej olikt
-solens gyllene strålar. På detta sätt blir det förklarligt huruledes
-denna qvarn kunde mala (åstadkomma) lycka, fred, och allt hvad man
-önskade sig. Att den blifvit bortröfvad, och försänkt i hafvet, är
-blott en poetisk fras, som våra skalder äfven använda på solens
-nedgång. Redan Grimm yttrar tvifvelsmål huruvida Sampo, den der hvarje
-morgon malar silfver och guld, skall föreställa en bild af den på
-horisonten uppgående gyllene _morgonrodnaden_. De få rader i Kalevala,
-som behandla bilden af en malande qvarn, visa klart att denna
-föreställning icke ligger till grund för Sampodikten, utan är det
-möjligt ett lån från andra folkslags sagor, hvilka, till följd af deras
-gemensamma och ursprungliga betydelse -- blifvit sammanställda med
-Sampo, och derpå använda. Att den skulle mala af sig sjelft, spelar i
-Finska sagan ingen hufvudroll; och sjelfva dikten vinner genom
-åsidosättandet af denna bild.
-
-Hvad beträffar härledningen från det svenska ordet _stamp_, så anmärker
-Hr Donner att det redan förut blifvit antydt, att detta ord -- enligt
-de finska ljud- och språklagarne, öfvergående till finsk form -- skulle
-heta _samp_ (och icke _tamp_). Huruvida Finnarne sjelfve gjort sig
-någon föreställning om en af sig sjelf malande qvarn, eller lånat detta
-af sina grannar, är svårt att afgöra.[58] Man anträffar en sådan
-uppfattning ej blott hos Skandinaver och de Tyska folkslagen, utan
-äfven hos Ryssar, tillochmed var den hos Romarne känd. Äfven i den
-Mongoliska sagan om Gesar Chan, talas om ett gyllene berg, på hvilket
-stod en qvarn, som malade af sig sjelft (se Schmidt "die Thaten Bogda
-Gesser Chans", p. 97). Äfven i en Estnisk fabel ("Vaeselapsi käsikivi")
-förekommer berättelse om en handqvarn, som malade af sig sjelft;
-hvilken förborgad i en kista, gömd under jorden, derifrån blef af ett
-fader- och moderlöst barn bortförd, förmedelst en hvit häst (se
-Kreutzwald "Esti rahva jutud" p. 43). _Löwe_, vid sin öfversättning af
-denna fabel, tycker sig häruti finna en svag erinran om Sampo (Estn.
-Mährchen, s. 80).
-
-Härefter resonerar Förf, vidt och bredt om den kamp och strid, som
-enligt hans tanke (rättare -- enligt hans fantasi) blifvit förd emellan
-Pohjola och Kalevalafolket, angående solens och månens inneslutande i
-berget; men hvilket allt, såsom här icke hörande till saken, vi i
-tysthet förbigå -- såmycketmer som de finska fornsångerna ingenstädes
-tala om krig och strider -- åtminstone icke i den mening, som man i
-allmänhet uppfattar saken; och hvarvid han omtalar en af honom förmodad
-parallelism -- emellan den finska dikten om Sampo, och Indernas om
-_solen_, hvilka hvardera blefvo inneslutna i ett kopparberg, (som det
-heter); och hvarefter han kommer till det resultat, att Sampo och solen
-äro med hvarandra synonyma, och hvardera dikterna om dem således
-variationer af samma tema.[59] Och för att liksom bestyrka denna
-hypotes, omtalar han att äfven folkdikten om månförmörkelsen, d.v.s. om
-månens olika skiften och skepnader (faser) hos Finnarne, Mongolerne,
-Chinesarne, Inderna och Skandinaverna hafva med hvarandra någon slags
-öfverensstämmelse. (Naturligtvis! Efter saken här är densamma, måste
-äfven teckningen deraf i något afseende kongruera, och sammanstämma;
-och hvilket således äfven torde gälla om solen).
-
-Sedan Förf, sålunda omtalat allt hvad som blifvit sagdt och skrifvit om
-Sampo, hvarmed han förstår solen, kan han icke undgå att -- liksom mot
-sin vilja, och såsom för att komplettera samlingen -- omtala det en
-viss Lektor Gottlund anfört en tradition om Sampo, som (olyckligtvis!)
-afviker från alla de andras; och hvilken tradition han, såsom sådan,
-väl omnämner; men hvars af mig antydda förklaring hau icke ens anser
-värd att (liksom de andras) förtjena med ett ord omtalas.[60] Och för
-att nu så mycket mer nedsätta värdet, och betydelsen deraf, påstår
-Förf., att finnskogarnes befolkning förskrifver sig från 17:de seklet;
-ehuru jag solklart bevisat det Finnarne icke blott voro talrikt här å
-orterna kända redan 1520, utan äfven att det derjemte förefunnits der
-en qvarlefva af en forntida äldre finsk folkstam, som till större delen
-utdog vid digerdöden 1350 (se "Läsning för Finnar" sid. 113).
-Hvarefter, och ehuru Hr Donner medger det jag varit den första, som
-omtalat myten om Sampo,[61] han likväl placerat mig till den sista, af
-dem som derom haft något att förtälja. Derpå går förf. att förklara --
-det stammen, eller roten, till ordet Sampo, enär den icke står att
-finnas i främmande språk -- måste nödvändigt uppsökas i finskan;
-hvarföre ock han företager sig att uppsöka den, och tror sig äfven
-slutligen hafva funnit den i ordet sepal, sepel, seppele (som betyder
-"hals, halsring"); och nu bär det af till fjälls -- uppför berg och
-backor, förbi stockar och stenar. Men vi deremot stanna här, och lemna
-förf. fritt spelrum, till att fortsätta sina efterspaningar med
-afseende å stamordet till Sampo.[62]
-
-Man tycker väl att denna slags sampo-litteratur nu redan borde förslå.
-Men nej -- långt derifrån! Nu sednast uppträder Doktor J.W. Calamnius,
-och i en artikel, kallad: "Kalevalan sammosta" (införd i Kirjallinen
-Kuukauslehti 1872, n:o 4 och 5) uppträder äfven han nu sin tur, och i
-det han söker vederlägga Dr Donners argumenter, har han sjelf inga
-bättre att framställa än den af Friis antydda _trolltrumman_. Liksom
-Castrén och Donner, så önskar och hoppas nu äfven Calamnius, att
-framtida språk- och fornforskare måtte, bättre än han, lyckas att
-slutligen upplysa, och utreda, äfven denna mytiska gåta. Men hvarföre
-skola vi här just vänta allt af framtiden, då vi redan i vår tid hafva
-dem som härom kunna upplysa oss, blott vi förstå att lyssna till deras
-ord?
-
-Hvad blir nu således resultatet af allt detta?
-
-Jo, vi finna att de lärde, snart sagdt i alla länder, och det såväl
-inomlands som utomlands, sysselsatt sig med att taga reda på
-sampomyten; men hvarvid det gått, som det vanligtvis går -- när man ej
-tar gammalt och förståndigt folk till råds -- man har härvid endast
-gjort sig löjlig. Hvarvid (märkvärdigt nog,) ingen af dessa Herrar
-mytologer uppfattat, nej icke ens kunnat ana till denna sampomytens
-vackra andemening, angående orsaken till menniskans mindre lyckliga
-ställning; hvilket här dock tyckes utmärka sjelfva hufvudsaken, vid det
-de -- förirrat sig vid att förklara betydelsen af sampo. Det är mindre
-underligt om Ryssar, Tyskar, Svenskar och Norrmän, hvilka icke känna
-vårt språk, eller naturen af vår folkpoesi, mycket mindre således
-sjelfva vårt folks naturanlag och karaktersdrag -- härvid misslyckats,
-d.v.s. misstagit sig. Mera förvånande är det deremot att Finnarne
-sjelfva icke kunnat taga reda på en sak, som synes oss (i våra ögon) så
-enkel och klar som denna, d.v.s. -- som andemeningen, och betydelsen af
-sampomyten. I hvilket afseende ej blott universitets konsistorium,
-eller hela dess lärare-personal (d.v.s. de der Herrarne, som jemt
-och ständigt åberopat sina "lärda grader" -- se "Näsperlan",
-sid. 40) och d.s.k. Vetenskaps Societeten, utan äfven hela Finska
-Litteratur-sällskapet, med alla sina talrika rundtikring landet spridda
-medlemmar och korrespondenter, jemte Fornminnesföreningen, ja som --
-skam tillsägandes -- de båda stora snillena Lönnrot och Castrén (för
-att ej här tala om allt hvad "Fennomaner" heter) -- fåfängt i detta
-fall ansträngt alla sina krafter -- alla sina sträfvanden och
-bemödanden, för att lösa gåtan; och hvarvid de ifrigt stretat, och
-arbetat -- redan ett halft sekel, eller från och med 1818. Ja man
-skulle tro det vår Herre slagit sina barn med blindhet, enär de icke
-kunnat hvarken läsa, eller fatta, hvad jag redan längesedan, tid efter
-annan, vid tre olika tillfällen, på tre olika ställen, och på tre olika
-språk -- för dem tydligt framställt och förklarat.[63] Säg, hvad kan
-väl vara orsaken härtill?
-
-Jo, orsaken är -- 1:o för det jag icke hör tili "skrikarnes" klass,
-eller till Kalevaliternas läger; utan, tvärtom, mången gång kanske
-(liksom nu äfven här) litet öfverraskat, eller öfverflyglat, detsamma;
-och -- 2:o emedan man hittills allmänt trott, att myten här bestod i
-konsten, att taga reda på betydelsen, eller bemärkelsen, af ordet
-Sampo. Något som egentligen här alls icke kommer i fråga, lika litet
-som att examinera, eller att i vetenskapligt, d.v.s. -- i botaniskt
-afseende vilja determinera, och klassificera, _Kunskapens träd_ på godt
-och ondt, eller att söka utreda huruledes _Noachs ark_ var
-konstituerad, och Pandoras ask konstruerad, eller det gyllene
-vädursskinnet prepareradt, m.m. Hvarochen klok menniska måste väl veta,
-och inse, att allt det der icke här hör till saken, lika litet som
-namnen på de härvid agerande, eller figurerande, personerna; hvilka
-närsomhelst, och vid nästa scen, kunna ombytas, och -- hvilket
-erfarenheten äfven här visat -- af andra föreställas. Myten ligger här
-i sjelfva handlingen, och dess för hela menniskoslägtet djupa
-betydelse; således -- icke ensamt i sjelfva parabolen, i och för sig,
-eller i allegorin, utan i den derunder förvarade, och den derigenom
-påpekade -- sanningen.
-
-Vidare har felet legat deruti, att ingen af de der Herrarne mytologer
-varit hvad man kallar "skald", eller "poet". De hafva, tvärtom, alla
-varit idel prosaister, d.v.s. de hafva väl kanske någongång varit roade
-att höra sång, och musik, eller läsa verser och poesi; men de hafva
-derföre icke derpå förstått eller begripit sig. I stället att låta
-tanken ledigt sväfva, eller vagga sig fram (svaja) emellan de skilda,
-ofta (enligt det finska skaldemaneret) hvarandra olika bilderna, eller
-de sig emellan motsatta meningarne -- har man på hvarje ord tagit
-fasta, -- och ropat -- "banko"; hvaraf man ofta gjort sig de
-löjligaste, de mest befängda -- ja, jag må säga -- de galnaste begrepp
-och föreställningar. Å andra sidan åter, har man mångengång, i motsats
-häremot, i de skilda orden, (eller meningarne), sökt inlägga en viss
-högre, och djupare (andligare) betydelse, än hvad i dem förefinnes;
-hvarigenom man likaså förirrat och misstagit sig, i det man sålunda
-blifvit en -- andeskådare.[64] Alla myter äro, i det hela taget, mycket
-enkla till sitt innehåll, och korta (ehuru sinnrika, och mångtydiga) --
-till sitt omfång, liksom den i dem innefattade tanken, sanningen, eller
-lärdomen; och de behöfva derföre icke -- deduceras, och demonstreras.
-Åtminstone uppfattade jag genast -- då jag hörde sammas-myten --
-meningen, sådan jag äfven då framställde den; utan att jag sedermera,
-liksom alla de andra mytologisterna, på dessa nu förlidna 55 år -- sett
-mig befogad att, i något afseende, förändra mina åsigter, eller att med
-ett enda ord rätta hvad jag då sade. Hvems ögon härvid varit de
-klaraste, och hvems tankar de redigaste -- må läsaren afgöra, och --
-efterverlden bedöma. Häraf ser man likväl, till en början, hvad mycket
-bråk och besvär, och hvilket onödigt väsende och buller -- de der lärda
-Herrarne ofta göra sig, eller ställa till, och det om en ringa sak, som
-de icke ens begripa, eller förstå sig uppå; men den de dock upphöja
-till skyarne.[65]
-
-Nå ser man icke någonting mera? (frågar Läsarn). Ja, man ser här ett
-exempel, bland många andra, på hvad jag redan ofta förklarat, nemligen
-att så kallade lärda och vetenskapliga sällskaper ofta kunna förliknas
-vid vissa såkallade "_lyktgubbar_", som visserligen i mörkret prunka
-för mängdens ögon, med ett slags lånadt sken, som -- i det hela -- föga
-gagnar till något; eller utgöra de ettslags kotterier, och lärda skrån,
-som (att sluta efter ett visst universitets beteende) -- i många fall,
-i det hela, mera skada, än gagna, vetenskaperna. Hvaremot uti den
-individuela, enskildta, förmågan och intelligensen -- ofta ligger
-nedlagd, och förborgad, en skatt, som mångengång vida öfverväger alla
-mängdens pund och förtjenster. -- Om man såvisst blott skulle förstå
-sig -- att, såsom sig bör, deraf begagna sig![66]
-
-Nå lär man sig då häraf icke -- någonting mera?
-
-Jo man finner att liksom alla de der Herrarne, med sina många "lärda
-grader", nu en tid bortåt, d.v.s. i mera än 50 år, nära nog farit fram
-som narrar, eller -- alla, efter hvarandra -- ridit ranka på ordet
-_sampo_, utan att se och höra hvad förståndigt folk haft dem att
-förkunna, likaså hafva de, likt Arons prester -- (nästan i lika lång
-tid) -- uti _Kalevala_ tillbett, och dyrkat, -- den "gyllene kalfven".
-
-Och då man äfven i detta fall sökt upplysa dem om sitt stora misstag,
-har man i stället att omfatta oss med tacksamhet och kärlek -- endast
-visat oss tänderna. Nå må då så vara! Mycket af hvad vi, i så måtto,
-kunnat meddela det finska samhället, och vårt fädernesland -- skall
-härefter troligen ingen annan förmå. Finnarne hafva således att i detta
-fall -- liksom i så många andra -- endast att skylla sig sjelfva för
-följderna; en lärdom, som de nu dessutom här fått inhemta, genom den af
-oss dem meddelta förklaringen öfver sampo-myten. Också sluta vi derföre
-här, med samma strof som vi börjat:
-
-    ridiculum est rivulos consectari,
-    fontes verum -- non videre.
-
-
-
-
-Hänvisningar:
-
-
-[1] Oberäknadt de många tryckfel, som härvid måste läggas antingen den
-värda Tidningsredaktionen, eller sjelfva boktryckeriet -- till last,
-vet jag icke till hvems förtjenst jag skall räkna (såvida jag neml.
-icke vill tro att det skett i uppsåt, eller med full afsigt) att de fem
-första, eller öfversta, raderna å 3:dje spalten blifvit -- (troligen
-vid någonslags ombrytning) -- huller om buller omkastade med hvarandra;
-hvarigenom man omöjligt kan gissa sig till sjelfva meningen, eller
-deraf få något sammanhang. Den i följande Nummer, efter fjorton dagars
-tid -- meddelta rättelsen, kommer i detta fall nog mycket -- _post
-festum_.
-
-[2] Dock om jag äfven här skall dokumentera denna min liknöjdhet i
-pekuniärt afseende, med något exempel, må jag t.ex. nämna, -- att 1814,
-under min vistelse, såsom student i Åbo, ville min derboende köttsliga
-morbror, Prokuratorn _Orrhjelm_ (såsom ogift) nödvändigt adoptera mig
-till sin son; hvarigenom jag ej blott blifvit hans universal-arfvinge,
-utan dessutom fått Adel- och Riddarskapet på köpet. Men jag tackade så
-mycket för äran, och förklarade -- det jag ansåg mitt namn fullkomligen
-likaså godt som hans. (Han dog sedermera den 2 December 1816, vid 54
-års ålder).
-
-[3] Hvad som i detta fall gäller angående de finska myterna, tro vi
-äfven vara fallet med myter i allmänhet, d.v.s. att vissa ursprungligen
-historiska personer, eller åtminstone deras namn -- blifvit begagnade,
-såsom underlag, vid de mytiska sagoberättelserna, hvilka ofta omfatta
-såkallade gudahändelser, eller så tillsägandes himmelska historier; de
-der, efter döden, föreställas hafva passerat menniskor emellan, eller
-emellan gudarne i himmelen. Och detta förklarar tillräckligen orsaken,
-hvarföre ej blott hos olika folkslag, men ofta äfven hos samma nation
--- i ursprungligen samma myt spela (i samma roll) och uppträda skilda,
-eller olika namn (personer). Å andra sidan deremot kan också stundom
-likaså hända att verkligen historiska personer, och deras handlingar,
-(såsom, i sitt slag, såtillsägandes storartade) -- till följd af ett
-dervid fästadt visst historiskt, eller vetenskapligt värde, eller på
-grund af ett vid dem fästadt allmänt nationelt intresse -- någongång
-kunnat med tiden få en viss hög, och mytisk, betydelse.
-
-[4] Då man, från en mytologisk synpunkt betraktadt -- endast har för
-sig en sinnebild (d.v.s. en symbol) hvarigenom man i det ändliga
-uppfattar det oändliga, så har man deremot, ifrån religionens synpunkt
-att göra med en tankebild (d.v.s. med en dogm) i hvilken man, tvärtom
--- ser det oändliga uppenbaradt i det ändliga. Begge dessa synpunkter
-bilda en bas, som utgör grunden för filosofins spekulationer.
-
-[5] Anledningen, och orsaken, till uppkomsten af dessa slags såkallade
-_myter_, synes oss annars (om man betraktar saken från en viss annan
-sida) hafva varit den, att menniskoslägtets intelligentaste förmågor,
-fordomdags -- till följd antingen af folkets råhet och okunnighet,
-eller misstroende och illiberalitet, icke velat, ja -- icke ens vågat
-för dem framställa vissa större natursanningar (såsom stridande måhända
-emot deras förut fattade begrepp och fördomar) annorlunda än förtäckta
-under en viss mytisk slöja, och betäckta med en viss dunkel skymning.
-Det är denna slags hemlighetsfullhet, som i allmänhet karakteriserar
-all forntidens kunskap, meddelad på något sätt den större hopen; och
-som utmärker sig likaså ej mindre i de såkallade "orakelsvaren", än
-framlyser i sjelfva schamanernas beteenden. Mången af oss har
-emellertid, måhända af oförstånd, trott att sjelfva myterna fordomdags
-verkligen utgjorde vissa religiösa dogmer eller trosartiklar, och anser
-de deri omnämnda eller framträdande personer, hafva varit folkets
-gudar, eller afgudar, dem man dyrkat och tillbett. Vi äro åtminstone
-icke af den meningen; men väl medge vi deremot att de, i en sednare tid
--- till följd af skaldernas fantasier, och på grund af målarnes och
-skulptörernas bearbetningar -- personifierade, och såsom mer eller
-mindre fulländade konstverk exeqverade -- möjligen sålunda kunnat
-blifva föremål för någon kult. Det var af denna orsak jag också,
-redan såsom yngling, år 1817, fann mig befogad att (i Svenska
-Litteratur-Tidningen) spränga hela Gananders _Mythologia Fennica_ -- i
-luften; utan att någon sedermera uppstått för att vederlägga mig, eller
-för att taga de "Finska gudarne" i försvar. Endast Castrén har sökt att
-ihopsamla spillrorna häraf, för att, om möjligt, deraf bilda något
-helt; men vi veta allaredan till hvad resultat han kommit.
-
-[6] Så t.ex. är det allmänt bekant (enligt de fordna Egyptiernas lära)
-att _Phtas_ (anden) formade af _Athor_ (materien) _Neitha_ (den aflande
-och födande naturen) till ett _ägg_; utur hvilket ägg _Cneph_ framgick,
-och bildade sedermera det synliga universum, d.v.s. hela verlden. Äfven
-enligt Hinduernas traditioner, kända redan 16.000 år före Frälsarens
-tid (?!) framställes äfvenså _Haranguerbehah_, alstringsprincipen,
-eller den första materien genomträngd af längtan efter form, d.v.s.
-sjelfva verldskraften i de gröfre elementerna -- under formen af ett
-_ägg_; uppkommet derigenom att _Nàra-yàna_ (den högsta anden) inkastade
-ett frö i vattnet, hvaraf efter 1,000 år blef ett stort ägg, hvars
-förträffliga egenskaper beprisas uti 12,200 verser; och uti hvilket ägg
-han sjelf inträngde; och hvarur _Purusha_ eller _Brahma_, verldens
-skapare, slutligen utgick. Härom heter det vidare: "efter ett år sprack
-detta, i vattnet flytande, ägg i tvenne delar. Den ena hälften af
-skalet, som var af guld, blef himmelen; den andra, af silfver, bildade
-jorden. Men af äggets innanmäten uppstodo, eller skapades, bergen,
-floderna, verldshafvet, skyar och blixtar, samt slutligen -- solen
-(eller, enligt, en annan legend, luften och himmelen, med dess 8
-väderstreck)." Äfven af dessa myter träffa vi ej blott spår, utan en
-analog och dessutom en slags mera fullständigt hållen framställning i
-Finnarnes gamla folktraditioner (till ett bevis af deras höga ålder)
-hvaraf man finner exempel ej blott i _Pieniä Runoja_, 1 H. n:o V, utan
-äfven i _Topelii Suomen kansan vanhoja Runoja_, 1 II. p. 25. Enligt den
-sednare traditionen bildades såväl himmelen som jorden -- af ett
-Knipägg (jemf. Kal. 1 B. v. 179, o. följ.) eller af ett Örnägg, (enligt
-1:sta Runan v. 270-315, i den första editionen af Kalevala). Enligt den
-förstnämnde traditionen deremot uppstodo hvalar, själar, och allehanda
-slags hafsdjur -- af ett Svalägg.[A]
-
-  [A] Då mig veterligen intet annat spur numera återstår, eller
-  förefinnes, af denna gamla finska folkmyt om _fartyget och svalan_ --
-  såsom ett reminiscens af den bibliska legenden om _Noachs ark_, och
-  den derifrån utflugna _dufvan_ -- sammangjuten nemligen med den
-  Egyptiska traditionen om _verldsägget_, eller om verldens uppkomst
-  af ett _ägg_ -- än den lilla versstump jag redan 1811 icke blott
-  hörde citeras, utan äfven upptecknade af dåvarande adjunkten i
-  Jockas, sedermera Pastorn i Jorois, -- Gustaf Winter, så anser jag
-  den, såsom sådan, i sanning förtjena att här meddelas äfven på
-  Svenska. Den lyder, som följer:
-
-      Lilla svalan, dagens fågel.
-      Flög en sommardag, och flängde;
-      Sökte land -- att der få sofva.
-      Och en park -- att der sig hvila,
-      Och ett fält, att -- bo der bygga.
-      Och ett hult, att -- ägg der lägga.
-      Fann ej land, att der få hvila.
-      Ej ett hult, alt deri värpa.
-      Ej en skog, att -- der förbida.
-      Ej ett fält, att -- bo der bygga.
-      Flög så upp på höga fjället.
-      Såg ett fartyg ut på fjärden.
-      Seglande med röda master. --
-      Flög dit --under skeppets däckbord.
-      Göt sig der ett bo af koppar,
-      Och deri ett guldägg lade --
-      Kom så vinden -- ifrån hafvet,
-      Krängde fartyget på sida.
-      Ägget trillade i hafvet. --
-      Deraf uppstod fisk i hafvet,
-      Deraf blefvo skälar skapta,
-      Många svarta (neml. djur) hafvet hysar
-      Dock ej skälar äro alla.
-
-  (En variant af samma visa upptecknade jag dessutom sedermera af
-  flickan Anna Pekurinen i Jockas). (Verte)
-
-  Äfven i flere andra afseenden anträffa vi stundom, i vära
-  fornsånger, en viss speciel och högst öfverraskande likhet, eller
-  öfverensstämmelse, med de gamla Egyptiernas dogmer och vishetslära.
-  Så t.ex. omtalas, i 14:de och 15:de Runan af Kalevala, huruledes
-  _Lemminkäinen_ -- då han vid stranden af "Tuonelan joki" (floden
-  Styx?) lurade på att få skjuta en svana -- försåtligen öfverfölls af
-  den blinda Pohjola gubben, som der låg och vaktade på honom, dödade
-  honom, och vräkte hans kropp i vattnet; der Tuonen poika, med sitt
-  svärd, sönderhögg den i flere delar, och kringströdde dem i
-  floden;[a]
-
-    [a] En scen, ej mycket olik den som i 1:sta Runan (uti den första
-    upplagan af Kalevala) deremot lämpas på Wäinämöinen (försåtligen
-    skjuten af _Lappalainen_); eller som det i 6:te Runan af andra
-    upplagan, heter -- af _Joukkahainen_.
-
-    Jag intog, som sagdt, denna lilla sång i _Pieniä runoja_: hvarifrån
-    den, jemte många andra, aftrycktes först i v. _Schröters Finnische
-    Runen_, och sedan i _Lönnrots Kanteletar_. Annars, hvad dessa
-    Pieniä Runoja beträffar, bör jag kanske upplysa, att då jag om
-    sommaren 1817 tänkte besöka de svenska _Finnmarkerna_, ville jag --
-    såsom en slags välfägnad (tuomisia) från deras fordna hemland --
-    undfägna dessa våra gamla stamförvandter med åtskilliga af våra
-    nutida finska folksånger; men af orsak att det akademiska
-    boktryckeriet i Upsala nu, vid slutet af vårterminen, var --
-    (tillföljd af den då förestående Doktorspromotionen) -- öfverhopadt
-    af arbete -- stod ingen sättare för mig der att erhållas. Långt
-    ifrån att häraf afskräckas -- hittade jag på råd, i det jag sjelf
-    grep mig verket an. Jag öfvade mig nemligen i konsten att sätta.
-    Sålunda satte jag 1817 sjelf det första häftet af dessa sånger
-    (hvilket nogsamt skönjes af de många deri förekommande både språk-
-    och tryckfel); men hann dock, detta oaktadt, icke före afresan få
-    dem tryckta; hvilket, af sådan orsak, måste uppskjutas; och ej
-    skedde förr än efter hemkomsten 1818. Likaså satte jag sjclf 1821
-    (redan hemmastadd i konsten) äfven det andra häftet, och hann äfven
-    då, före min afresa, få det tryckt; hvaraf jag på finnskogarne
-    samma år gratis utdelade 1,000 exemplar. Dessa sånger voro dock
-    alla af våra allmänna nutida _folkvisor_. Ty jag hade (af skäl som
-    jag anfört i _Läsning för Finnar_, 1 H. sid. 329) tagit för princip
-    att icke i tryck meddela något af våra gamla mytiska, eller af våra
-    forntida folkqväden, innan man deraf fått en komplett samling.
-    Detta hindrade dock icke att vissa från de forntida Runorne
-    lösbrytna delar, eller episoder, behandlade såsom sjelfständiga
-    folkvisor, ingingo i det dagliga sångarlifvet; och hvilket t.ex.
-    här var fallet med "Peäskyläinen päivälintu", och "Kulervo Kalevan
-    poika", m.fl. af hvilka den sednare derjemte isynnerhet röjer en
-    sann uppfattning af den finska folkkarakteren -- sådan, den visar
-    sig i folklynnet.
-
-  äfvensom huruledes sedermera Lemminkäinens moder, efter många sorger
-  och bekymmer, slutligen -- medelst en räfsa -- lyckades att ifrån
-  vattnet uppfiska de skilda bitarne af hans kropp, dem hon, så godt
-  hon kunde, jemkade tillsammans; hvarefter hon först bad _Suonetar_
-  (ådrornes och senornes patronessa) och sedermera _Ilman impi_
-  (luftens tärna) att ordna allt på sitt ställe, och att med _utuinen
-  neula_ (dunste-nålen?) ihopsömma de skilda delarne deraf; hvarvid hon
-  slutligen bönföll hos Herren sjelf (itek ilmoinen Jumala) att rangera
-  allt till det bästa; sålunda återbragte hon nu sin son ej blott till
-  lifs, utan äfven till sin förra skapnad och gestalt. Härvid kan man
-  ej underlåta att, angående Egyptiernas lära, erinra sig det äfven
-  _Osiris_ -- som var son (eller, enligt andras förmenande, än bror, än
-  man) till gudinnan _Isis_ -- blef af _Typhon_ lönskt öfverfallen, och
-  dödad -- hans kropp sönderhuggen, och de skilda delarne deraf -- i
-  alla Egyptens landskapet kringspridda. Dem uppsöker nu Isis, med
-  längtande ifver; och när de alla äro funna, skall Osiris åter ifrån
-  de döda -- lefvandes uppstå; och då skall det varda slut på det ondas
-  välde här i verlden. (Detta skimrar, eller hägrar, ju liksom litet åt
-  den kristna religionsdogmen, angående Christi uppståndelse ifrån de
-  döda). Kan nu en sådan likstämmighet endast vara slumpens verk? Vi
-  tro att dertill måste finnas någonslags historisk, eller mytologisk
-  anledning.
-
-  Ej nog härmed! Vi tro oss, om så höfves, (utom många andra
-  intressanta saker) lagligen -- och det ännu i våra närvarande tider
-  -- kunna utreda, och bestyrka, att det fordomdags funnits, äfven i
-  vetenskapligt afseende, en viss direkt ledtråd emellan åtskilliga af
-  Finlands invånare och Egyptens såkallade "lärde". Ty ibland de här
-  anträffade 87 såkallade "Runstafvar", hvilka jag ej allenast
-  studerat, och närmare undersökt, utan äfven formligen aftecknat, har
-  jag (enligt hvad som blifvit anmärkt "Läsning för Finnar" 1 H. p. 55,
-  56, 66, o. följ.) funnit, ibland annat, ej blott i hurudan
-  förskräcklig villervalla med afseende å tideräkningen, eller huru
-  många olikaslags årsberäkningar, m.m. man fordomdags äfven följt här
-  i landet (liksom troligen i alla andra länder) nemligen ibland en
-  klass af mera kunniga och vetgiriga individer (ty de flesta voro väl
-  då, liksom nu, i detta afseende temmeligen liknöjda, och troligen
-  mindre vetande) utan tror jag mig äfven, med anledning häraf, att --
-  åtminstone något så när -- i detta afseende känna de olikaslags tids-
-  och årsberäkningar, som, under olika epoker, blifvit begagnade, och
-  följde, äfven hos andra af Europas såväl som Asiens och Afrikas olika
-  folkslag, och nationer. Hvarvid jag t.ex. nu endast här, och i
-  förbigående, vill omnämna -- att Egyptierna, mig veterligen, är det
-  enda folkslag, som under Nabonassars eller egentligen under
-  Nebukadnezars tid (år 747 före Christi födelse) begynte att räkna
-  sitt år från den 26:te Februari (nota bene -- enligt vår nuvarande
-  tideräkning) och hvilken dag således då var deras nyårsdag. Denna
-  beräkning följdes, och begagnades, sedermera länge af deras vise, och
-  lärde. Med anledning häraf, och för att nu återkomma till Finnarne,
-  så erhöll jag, bland annat, den 4:de Mars 1862 af Grefve Aug. Armfelt
-  till Wiurula (i Halikko socken) en Runstaf, som börjar nyåret precist
-  med den 26:te Februari; och hvilken, förvarad i min Runstafssamling
-  under n:o 52 -- när som helst står, af sakkännare och vetenskapsmän,
-  att undersökas och beskådas. Men vi hafva ju numera (mig veterligen)
-  ingen enda här i landet som tyckes förstå sig på denna slags forntida
-  litteratur.
-
-  Våra fornforskare, och fornminnesföreningar, äro i detta fall
-  oefterrätteliga (jemf. _Läsning för Finnar_, 1 II. sidd. 21, 51).
-  Detta anser jag emellertid vara ett talande bevis derpå att
-  ursprungligen Egyptiska kalenderstafvar fordom äfven blifvit
-  begagnade i Finland; hvaraf originalerna hitkommit till norden --
-  måhända redan under vikingatiden, om ock härstädes sedermera tid
-  efter annan litet modellerade. Eller månne man väl äfven här kanske
-  vill räkna detta _factum compertum_ endast såsom en tillfällighet,
-  eller såsom -- slumpens verk? Ty det torde väl icke här behöfva
-  erinras att dessa många fordomdags allmänt i d.s.k. "gamla verlden"
-  begagnade, och sig emellan olikaslags, beständigt brukbara, såväl
-  ben- som träkalendrar -- icke äro en uppfinning, eller en produkt, af
-  den enskildla fliten och omtankan; utan att de ursprungligen alla
-  förskrifva sig ej blott från ganska olika håll (folkslag, och
-  nationer) äfven som från olika tidsåldrar och epoker; och att sjelfva
-  originalerna, eller de första typerna till dem, blifvit -- isynnerhet
-  med afseende å års- och tidberäkningen, och således äfven med
-  hänseende till bestämmelsen af sjelfva nyårsdagen -- uttänkte,
-  utfunderade, och uppgjorde (förfärdigade) af de tidernas (inom olika
-  folkslag) mest utmärkta astronomer och mathematici; ehuru de
-  visserligen sedermera, och under tidernas längd, tillföljd af enskild
-  slöjdfärdighet, blifvit oräkneliga gånger, och tid efter annan, i
-  skilda länder eftergjorda och afkopierade, och det ofta till och med
-  -- af gemene man. Likaså hafva vi af asiatiska Prim- eller Runstafvar
-  -- t.ex. en (neml. n:o 6) som följer Seleucidernas tideräkning,
-  hvilken begagnades af flere orientaliska folkslag, och som börjar
-  året från d. 1 Oktober (hvilken dag var deras nyårsdag) och sålunda
-  vidtog 312 år före Chr. eller från den dag deras välde blef befästadt
-  i Babylon. Ty såsom bekant är, blef Alexander den Stores fältherre
-  Seleucus Nicator konung i Babylon (312-281 f.Chr.); och måhända
-  ligger nu häri orsaken hvarföre "Hyres-året" ännu beräknas hos oss,
-  från d. 1 Oktober? Likaså hafva vi en Runstaf (n:o 63) som börjar
-  året med den 1 November, eller från samma tid som d.s.k. "lego-året"
-  hos oss; hvartill troligtvis måste finnas någon historisk anledning,
-  den vi icke känna. Dock det veta vi att ej blott Tschuvascherna utan
-  äfven att Kamtshadalerna, enligt uppgift, börja sitt år med November
-  månad (se _Schiefners_ "Das dreizehnmonatlicbe Jahr und die
-  Monatsnamen der sibirischen Völker" sidd. 326, 331).
-
-  Ja vi böra kanske icke förtiga att vi i detta afseende (nemligen med
-  hänseende till åtskilliga mytiska begrepp, och föreställningar) --
-  funnit vissa _loca parallela_ emellan Finnarne och invånarne till och
-  med i Japan, för att här ej tala i sådant afseende -- om andra oss
-  vida närmare belägna folkslag. I anledning hvaraf det synes som vissa
-  gemensamma såkallade andliga eller intellektuela svallvågor, i detta
-  afseende, fordomdags hade gått genom hela menniskoslägtet. Och liksom
-  vi här visat att de olika folkstammarne stundom tyckes hafva
-  korresponderat med hvarandra i afseende å sina myter och trosdogmer,
-  så hafva vi redan för 21 år sedan bevisat att sjelfva ordet, som
-  utmärker begreppet Gud, hos alla jordens olika folkslag -- såväl med
-  afseende å sin form, som med hänseende till sin betydelse --
-  ännu röjer, och antyder, spår till någotslags såtillsägandes
-  slägtskapstycke, eller ett gemensamt ursprung (se _Jumalasta, ja
-  hänen monenaisesta nimittämisestä moailman erinäisillä kielillä &c._)
-  såsom vi ock för 18 år sedan faktiskt utredt att bland sjelfva
-  stamorden i alla verldens många och olika artade språk och tungomål
-  -- finnas flere fasta, och vigtiga, beröringspunkter, som antyda ett
-  gemensamt ursprung (se _De Finska stamordens uppkomst &c._). Hvartill
-  slutligen kommer, att vi, enligt ett redan färdigt skrifvet arbete i
-  manuskript, framdeles åtaga oss att bevisa, och ådagalägga, att
-  ibland de många olika folkslagens skilda plägseder och bruk,
-  rundtikring hela verlden -- finner man likaledes mycket som
-  karakteriserar om ej en gemensam upprinnelse, så åtminstone en viss
-  anmärkningsvärd öfverensstämmelse. Månne man icke häraf (d.v.s. af
-  alla dessa sammanlagda omständigheter) kunde, i antropologiskt
-  afseende, draga vissa vigtiga och intressanta -- slutsatser? Och
-  hvilka lyckas, i vetenskapligt afseende, besanna bibelns lära
-  angående menniskoslägtets gemensamma ursprung från samma stam, d.v.s.
-  att menniskorna icke ursprungligen af sig sjelfva uppvuxit på olika
-  ställen, liksom svampar, ur jorden -- en åsigt hvilken många af de
-  naturkunnige tyckes hylla.
-
-[7] Så t.ex. sammanträffar Wäinämöinen (enligt sista gången i Kalevala)
-med Jungfru Maria, och kommer med henne i delo. Många andra
-interpoleringar här att förtiga.
-
-[8] Sanningen häraf skönjes redan deraf att dessa menniskoslägtets
-fabler, med oförminskad glans och auktoritet, redan existerat, och
-florerat -- i flere tusen år, såsom utmärkande Guds egna ord. Då nu så
-tankedigra grundsatser, och djupsinniga kosmologiska och teosofiska
-åsigter, redan den tiden kunnat utveckla sig, och göra sig gällande,
-genom att koncentreras i gamla såkallade folksägner, eller legender, så
-anse vi detta för ett talande bevis derpå att menniskoslägtet existerat
-här på jorden, redan kanske flere tusen år dessförinnan, d.v.s. förr än
-dessa djupsinniga och tankedigra folktraditioner hunnit bilda och
-uttala sig. På samma sätt hafva vi, på ett annat ställe, bevist -- att
-det ovilkorligen erfordrats tusental af år, förrän menniskan -- vid
-skapelsen, i likhet med djuren, endast begåfvad med ett enformigt ljud,
-eller läte, derutaf småningom kunnat utveckla först ett artikulieradt,
-och sedan ett kultiveradt språk -- först nemligen i tal, och sedan
-bevars -- i skrift.
-
-[9] Vi fästa oss vid det i svenska språket här begagnade ordet _smed_;
-hvilket ej blott tyckes utmärka en arkaism, utan äfven synes antyda en
-exotism, d.v.s. en ordagrann öfversättning ifrån Finskan, der ordet
-_seppä_ (smed) användes, och begagnas, i alla möjliga ordvändningar,
-t.ex. _puuseppä, sanan seppä, virren seppä, runoseppä_, m.fl. Och
-hvilket bruk förekommer oftare användt af svenskarne i gamla tider.
-
-[10] Denna slags prestig karakteriserar, och tillkommer, endast
-vidskepelsen och vantron. Såsom sådan röjer den sig t.ex. i Judarnes
-föreställning af hvad som, af slagtadt kött -- gagnar, eller -- skadar;
-d.v.s. hvad som enligt deras förmenande är _koscher_ (d.v.s.
-"_heligt_", eller utan vank) och hvad som är _treife_ (eller "oheligt",
-d.v.s. hvad som har vank).
-
-[11] Att det Finska folklynnet likväl icke gillat, mycket mindre
-baserat sig pä ett såbeskaffadt system, kan bevisas af flere deras,
-i form af ordspråk, uttalade gamla folkfilosofemer, t.ex.
-
-    Ei oppi ojahan koatak,
-    Vaiva tapoja pahennak.
-            --
-    Opiksemme ikä pitkä,
-    Viisauveksi vaiva kaikki.
-            --
-    Ei luulo ole tieton vertainen m.fl.
-
-[12] Ej underligt derföre om äfven Finnarnes åsigt angående qvinnans
-ofelbarhet, och kapacitet, icke öfverensstämmer med nutidens, i detta
-afseende -- högt uppjagade begrepp; ty de förklarade kort om godt:
-
-    Ei piikaisuus menesty asioissa,
-
-d.v.s. alt "qvinnan duger icke att utföra, eller att uppgöra, affärer".
-Ja de gingo så långt att de sade:
-
-    Ei piikaisuus muussa kelpa kuin kirpuja käsittäissä; -- och
-    Pois tunkiot tuasta, pois tyttäret talosta; -- eller
-    Naura hyvälle, naura pahalle, naura naisen kuolemalle.
-
-Finnarne voro dessutom icke de enda, som i detta fall misskände
-qvinnans sanna värde (jemf. Otava 1 D. sidd. 174 o. följ:) Äfven andra
-forntida folkslag hafva gjort detsamma. Ja några hafva härvid gått så
-långt, att de till och med satt i fråga -- huruvida qvinnan borde
-tillerkännas äga menniskovärde? (Jemf. t.ex. hvad Albertus Magnus härom
-skrifver i en enkom angående denna fråga utgifven afhandling -- _De
-secretis mulierum_; och hvarmed man vidare kan jemföra -- _Disp. qua
-probatur mulieres homines non esse_. Parisiæ 1593. 12:o). Å andra sidan
-åter har man, i våra dagar, gått lika långt -- i en motsatt åsigt; i
-det man tror att qvinnan numera duger till allt. Vi hylla den gamla
-satsen -- _ne sutor ultra crepidam_! Och tro att Finnarne tänka
-detsamma, då de säga:
-
-    Ei ouk lapsessa laulajata,
-    Kuola suussa soittajata.
-
-[13] Dessa myter antyda alla, från hvilken sida man än vill betrakta
-dem, att menniskan nemligen sjelf är orsaken till sin olycka -- en
-sanning, som ingen kan bestrida; ehuru få torde, af egen erfarenhet,
-hafva insett det.
-
-[14] Dock ej nog dermed, att den Israelitiska folksagan, liksom den
-Grekiska, antyder menniskan såsom orsak till sin egen olycka
--- äfven uti de Finska folktraditionerna uppdykar samma idé, och det
-under en högst egen, och originel, form; till ett bevis, å ena sidan,
-att den icke är lånad ifrån Judarne, -- än mindre ifrån Grekerne, och
-likaså, å andra sidan, att den daterar, eller förskrifver sig, ungefär
-från samma tid, eller verldsålder, som de båda förenämnde; och således
-utgör den ett ursprungligen talande bevis af den tidens kanske nog
-allmänna teosofiska verldsåsigter. Vi förvara, bland våra fornminnen,
-äfven flere andra mytiska sagominnen af de i gamla Testamentet
-förekommande urkunder, såsom t.ex. berättelsen om "Noachs ark", och
-huru Profeten Jona uppslukades af "fisken" -- ej olikt _Wäinämöinen_ i
-buken på _Antero Vipuinen_. Äfven historien om den i bibeln omtalta
-stora "_Kurbitsen_". (lik asken _Uggdrasil_) tyckes hafva nog mycket
-syskontycke med den af Topelius (i 4 D. p. 15) omtalta jättestora eken,
-hvars topp nådde till himmelen, och hvars löfrika qvistar utsträckte
-sig åt alla väderstreck; eller med den af Wäinämöinen framtrollade
-himmelshöga _granen_ (Kal. 10 R. v. 31-39) m.fl. Men hvilka
-folkberättelser likväl hos oss äro så sjelfständigt hållna originaler,
-att man deraf nog kan se det Finnarnes stamfäder ej blott måste hafva
-varit jemnåriga, och samtidiga, med d.s.k. "Guds barn", utan äfven med
-dem stått i närmare kontakt; utan att derföre just vilja antaga det af
-Rudbeck och några lärde (med stöd af 13 Kap. vers. 40-46 i Esrae 14:de
-Bok.) anförda beviset, det Finnarne skola härstamma af de tvenne under
-Konung Hoseas tid af Salmanassar i d.s.k. Assyriska fångenskapen
-bortförda Israels slägter, hvilka skilde sig ifrån de öfriga af sin
-stam, och, vandrande öfver Euphrat, sträckte sitt tåg upp emot norden,
-(jemf. Förkl. öfver Tacitus, sid. XVI, "De finska stamordens uppkomst",
-sid. 11, och Åbo Tidningar 1774, p. 97, och 1772, p. 148, 153), tro vi
-oss dock framdeles, och vid ett annat tillfälle, kunna bevisa det våra
-stamfäder med dem till och med stått i nära skyldskaps- eller
-familjeförhållanden. Ty väl veta vi att ordet, eller att namnet _Finne_
-(d.v.s. att det nuvarande finska folknamnet,) såsom sådant, först
-blifvit nämndt, eller historiskt bekant, genom Tacitus, som lefde
-omkring 90 år efter Frälsarens tid, liksom det Lappska folket, och det
-Lappska namnet först förekommer omnämndt hos Saxo, i 12:te seklet, och
-i Fundin Noregur; men ingen torde väl derföre vilja påstå det ej
-hvardera af dessa folkslag -- Finnar såväl som Lappar (ehuru,
-naturligtvis, under andra och för oss numera okända, eller främmande
-namn) -- redan funnits till, och fortlefvat i tal af flere sekler
-dessförinnan, eller innan deras namn omtalas i historien. Ty historien
-sjelf är ju ett barn af sednare tider. Ja huru många ej mindre riken än
-folkslag, hafva icke efter hvarandra existerat, florerat, och
-kullbytterat? af hvars namn vi icke äga ens det ringaste spår. Också
-vet man att Finnarne, jemte flere andra med dem närmare eller fjermare
-beslägtade nationer, troligen länge inbegrepos bland d.s.k. Scythiska
-folkslagen, äfvensom de ansågos vara nära beslägtade med de forntida
-Partherna. En väl ackrediterad svensk häfdatecknare säger: "Finnarne
-hafva alltid varit ett bland de mest utbredda folk i verlden (?). De
-hafva bebott hela den ofantliga jordrymden från vesterhafvets kuster --
-till de Uralska bergen (?) inom hvilken landsträcka, med tidens
-fortgång, en mängd andra folk inträngde. Det är derföre ovedersägligt
-att Finnarne äro norra Europas stamfolk... Särskilda folkslag af Finsk
-stam hafva uppehållit sig vid Chinas gränsor, vid Wolga, och på den tid
-då de stora folkvandringarna inträffade -- vid Svarta hafvet". (se
-Iduna IV H. p. 102, 103). Och vi kunna härvid tillägga att det
-närvarande, storartade, Ryska riket hufvudsakligen består af finska och
-tartariska folkstammar, hvilka blifvit med hvarandra amalgamerade, och
-mer eller mindre koncentrerade. Anmärkningsvärdt är det äfvenså att det
-Finska folket af Ryssarne ännu allmänt benämnes _Tschuder_ -- ett namn
-som Finnarne sjelfve deremot icke vidkännas; men hvilket nog mycket
-liknar, och påminner oss om ordet _Judar_, liksom det (å andra sidan)
-torde vara ett reminiscens af det fordna folknamnet _Scyter_. Men
-underligt är det! Vi komma troligen framdeles, i ett visst annat
-vetenskapligt arbete, att bevisa huru nära Finnarne torde, i detta
-fall, komma att stå till gamla Testamentets heliga såkallade
-"urkunder".
-
-[15] Det henne härföre ådömda straffet, synes mången kanske nog
-strängt, enär förbudet var meddeladt _Adam_, och icke _Eva_; som
-måhända derom kunnat vara i okunnighet.
-
-[16] I likhet med denna tröst lemnar äfven den Judiska myten oss det
-hopp att "qvinnans säd, i sinom tid" skulle söndertrampa ormens hufvud,
-hvilka ord i allmänhet blifvit tillämpade på Frälsarens tillkomst i
-verlden. Mig synes det dock såsom denna spådom mindre väl lämpade sig
-på Frälsarens person. Ty har icke det _onda_ (lasterna, och brotten, i
-verlden) genom hans ankomst -- försvunnit, eller blifvit förqväft och
-undertryckt; fastmera synes det mig, som man med orden "_qvinnans säd_"
-hade afseende på sjelfva menniskoslägtet, hvars mål, och sträfvande,
-det är (och alltid måste bli) att, med tiden, småningom, bringas till
-den ståndpunkt, att det _goda_, öfverallt i verlden, öfverväger, och
-besegrar, det _onda_; hvilket torde inträffa (om ej förr) så då det,
-ofta omtalta, tusenåriga riket randas. Äfven i den Finska myten lemnas
-oss här ett _hopp_, ehuru mera naturligt, och -- af annan art, såvida
-det alltid står oss till buds.
-
-[17] Ja redan vid den ytligaste betraktelse af saken, skola vi
-troligtvis finna att alla stora tänkare och vetenskapsmän (d.v.s.
-menniskoslägtets andliga representanter, och ljusare förmågor)
-fordomdags ofta blifvit (liksom Frälsaren) af sin omgifning
-misshandlade, och mångengång om lifvet bragta; och äfven i sednare
-tider hafva de -- såframt deras tillgöranden ej medföra timliga
-fördelar -- vanligen blifvit af sina samtida nedsatta och föraktade.
-Också är detta ganska naturligt! Ty de hafva icke förstått sig på
-(eller brytt sig om) att eftertrakta (och skörda) timlig vinst. Först i
-en sednare framtid skall man troligen prisa, och berömma, deras
-intelligenta förtjenster; hvilka då, om ej förr, skola inses och
-erkännas, och det i samma mån som minnet af våra nutida storheter,
-digniteter och heroer -- nesjunka i glömskans natt, och -- i ett evigt
-möker.
-
-[18] Huruvida hon verkligen är det (neml. lycklig) blir en annan fråga,
-hvilken vi icke här vilja afgöra. Så mycket kunna vi dock säga, att i
-den mån menniskan vet allt, känner allt, och förstår allt, så äger hon
-derigenom egenskaper, som mer, eller mindre -- åtminstone i ett visst
-afseende -- närma henne till hvad som karakteriserar (enligt vårt
-begrepp) Gud sjelf.
-
-Ej nog dermed att hela verlden (i sinligt afseende) synes vara skapad
-oss till tjenst och fromma; i thy att ej blott växtrikets och
-djurrikets rikedomar, utan tillochmed jordens och mineralrikets
-skatter, tyckas vara oss enkom egnade till fromma och fördel. Huru
-mycket större, och rikare, måste icke då de oss beskärda skatterna vara
-inom _andans rike_ -- om blott vi förstå att begagna dem; d.v.s. inom
-förståndets sfer, i tankarnes verld? Det är i sanning redan, i detta
-fall, något högst eget, för att ej säga märkvärdigt, att vi kunna t.ex.
-ostörda, och i all trankilitet, sitta på vår kammare och (t.ex. blott
-genom den simpla tidningslitteraturen) dagligen hafva reda, åtminstone
-någotsånär, på allt det vigtigaste af hvad som händer, och passerar, på
-hvarje skild punkt af jorden -- isynnerhet i politiskt afseende. Ja det
-gränsar nästan till det otroliga, och vidunderliga, att menniskoslägtet
--- och det nu endast under vår korta lifstid -- lärt sig att, medelst
-ångans kraft, ganska snabbt och beqvämt, färdas både öfver land och
-vatten, och till följd hvaraf man nu kan, inom den korta tiden af 80
-dagar (?) göra en resa rundtikring hela jordklotet; och är det med
-samma kraft man förstått sig att sätta alla möjliga slags maschiner i
-gång; hvarigenom menniskan icke numera slafviskt behöfver arbeta "i
-sitt anletes svett" såsom det står i bibeln att läsa. Å andra sidan
-åter hafva menniskorna likaså lärt sig att, medelst elektricitetens
-hjelp, inom några få minuter, utbyta tankar och idéer med hvarandra --
-ofta på ett afstånd af flere hundra, ja af flere tusen mil, och det
-utan att hvarken se, höra, eller känna hvarandra; och sålunda från den
-ena verldsdelen till den andra -- likt såkallade andliga väsenden --
-meddela hvarandra sina tankar och önskningar. Likaså hafva vi lärt oss
-att medelst gasens makt flyga genom luftens högre regioner -- öfver haf
-och land; och att med tillhjelp endast af dagens ljus -- troget teckna,
-och afkopiera, alla de föremål vi älska och önska, m.m. Då man nu, inom
-en enda menniskoålder, genom ett klokt begagnande af kunskapens och
-vetenskapens resultater (frukter) förmått åstadkomma så mäktiga och
-öfvernaturliga saker -- mycket annat att förtiga -- hvad skall icke då
-i en framtid blifva fallet, efter flere såbeskaffade menniskoåldrar?
-blott man befriades från den dynastiska militärismen, den presterliga
-katolicismen, och den tjenstemanna och embetsmanna despotismen, som --
-näst penningen, egennyttan, och vinningslystnaden -- nu regerar, och
-dominerar, verlden. Säg sedan om förståndet, d.v.s. om denna Guds gåfva
--- duger någonting till! Skada blott att denna förståndets verksamhet
-hittills endast, och hufvudsakligen, blifvit egnad -- till gagn, och
-fromma, för en hop verldsliga, och timliga, ändamål; och så litet deraf
-deremot afsedt, eller användt, till hvad det egentligen varit ämnadt,
-nemligen till att höja oss -- inom tankarnes verld.
-
-[19] Det gör mig verkligen ondt, att då alla andra -- både när och
-fjärran -- rosat, och prisat, ej mindre Kalevala än dess utgifvare (och
-hvaruti jag till en stor del äfven instämt, eller förenat mig) -- det
-jag just skall vara den enda, som framhållit dess många fel, och
-brister (jemf. _Läsning för Finnar_, 1 II. p. 326 o. följ.). Icke
-derföre att äfven jag, för min del, högaktar Lönnrots i många afseenden
-verkligen stora och fosterländska förtjenster, hans berömvärda flit och
-verksamhet, äfvensom jag i många afseenden beundrar hans litterära
-sträfvanden och verksamma förmåga (änskönt jag visserligen, såväl med
-afseende å språk som sak, hyser andra åsigter) men allt detta oaktadt
--- jag måste ju säga sanningen -- kan jag icke undgå att anse, och
-betrakta, resultatet deraf, d.v.s. hans Kalevala, för ett hobbelbobbel,
-eller för ett sammelsurium, sammanföst af de mest olikartade ämnen.
-Också tror jag det han förfarit oändligt klokare, om han -- i stället
-att lemna oss detta af honom fabricerade konstverk, under namn af ett
-finskt nationalepos -- hellre följt en annan princip, och behandlat,
-skildt, hvarje sak för sig; då troligen läsaren sjelf kunnat uppfatta i
-hvad sammanhang dessa sånger möjligen stå till hvarandra. Men måhända
-är jag sjelf kanske orsaken till detta misslyckade försök, hvartill jag
-på sätt och vis gaf honom klaven redan 18 år före än Kalevala såg dagen
-(jemf. _De Finska stamordens uppkomst_, sid 7, not d) då jag nemligen
-föreslog, att man af dessa gamla Finska folksånger kunde sammanbringa
-något stort och egendomligt -- sammangjutet helt; men konsten att göra
-det -- beskref jag icke. Detta omtalar jag först 40 år sednare, i Läsn.
-för Finn. 1 H. sid. 329. För att nu på sätt och vis ej blott godtgöra
-detta mitt fel, utan för att derjemte äfven närmare fixera sjelfva
-värdet af Kalevala, erbjöd jag mig -- i en skrifvelse till Konsistorium
-af d. 1 April 1843 -- att, emot garanti af tryckningskostnaderna --
-deröfver utgifva en sakrik och fullständig kritik, eller recension; men
-i stället att med största tacksamhet emottaga detta mitt anbud,
-förkastades det -- liksom många andra af mina vetenskapliga sträfvanden
--- enhälligt af konsistorium (se Läsn. f. Finnar, sid XIV) hvars
-medlemmar derjemte voro ledamöter i det Finska litteratursällskapet,
-hvilket bekostat tryckningen, och utgifvandet af Kalevala. Men kanske
-var det så godt, och måhända bäst att det gick som det gick. Äfven det
-Spanska folket, ja hela den Spanska nationen, fröjdade sig en lång lid,
-och det af hjertans grund, i det det högeligen skröt och yfvades
-deröfver att Spanien ägde, och bland sina kronojuveler, på det kongliga
-slottet, förvarade den största diamant, som verlden kände -- till dess
-en viss vetenskapsman engång fick det infallet att närmare undersöka
-densamma, hvarvid bedrägeriet blef upptäckt; ty befanns det då att den
-endast var, och utgjorde -- ett falsifikat; och nu blef den allmänna
-sorgen, och dito förargelsen -- så stor, att ingen ens numera talte,
-eller nämnde ett ord, om den rara diamanten. Ja kanske hade det gått på
-samma sätt med Finnarne, och deras vänner, fennomanerna, om
-förhållandet med Kalevala blifvit närmare undersökt. Emellertid synes
-äfven Litteratursällskapet småningom börja inse sanningen af hvad jag
-sagt, enär det numera beslutit sig att trycka dessa forntida sånger
-skildt, en hvar för sig; och i sådan afsigt i år utsändt ej mindre än
-tre Runo-samlare till Karelen.
-
-[20] Detta vare nu sagdt, och gäller det specielt blott om _Kalevala_.
-Deremot har Lönnrot i sin _Kanteletar_, liksom i sin _Kantele_, med
-afseende å sednare tiders Finska folksånger -- följt en helt annan, och
-motsatt, d.v.s. en, som mig synes, sundare princip; nemligen den att
-oförändrade, och osammanblandade, meddela dem sådane som de äro, och
-sådane som han från folkets mun upptecknat dem. Ehuru han visserligen
--- äfven härvid (vid tryckningen af dem) begagnade sig af sin obetagna
-rätt att stundom, och då han tyckte att det så passade sig -- i dem
-tillskarfva, och inflicka, långa stumpar från andra, men med dem
-närskylde och harmonierande verser; hvilket bäst skönjes vid jemförelse
-af hans till Litteratursällskapet insända originalmanuskript, med det
-han sedermera, och kort derpå begagnade vid sjelfva tryckningen.
-
-[21] Se _Suomi_ 1847, n:o 24, sid 95. Samma princip, att rådda ihop
-allt möjligt, har Lönnrot äfven följt i sina 1842 utgifna _Suomen
-kansan sananlaskuja_; der han bland en hop finska sedespråk och ordstäf
--- intagit en gräselig mängd dumma eller stumma, d.v.s. toma glosor,
-och såkallade infall och glåpord, de der kantänka skola passera i
-stället för en sorts "bonmot"; och hvarvid meningen endast tyckes hafva
-varit att få boken att svälla, på innehållets bekostnad. Sålunda har
-han uppjagat antalet, af dessa såkallade ordstäf -- till 7,077; då vi
-deremot -- som härvid följt en helt annan, och motsatt, princip -- i
-detta afseende åtnöjt oss med 1,139. Och om det, å ena sidan, förundrar
-oss -- att Lönnrot, detta oaktadt, härvid icke begagnat sig af flere
-utmärkt vackra, och sinnrika, af oss i 1:sta delen af _Otava_ anförda
-Finska ordspråk, så förundrar det oss icke mindre (å andra sidan) att
-Litteratursällskapet, utan närmare pröfning, och granskning --
-påkostade tryckningen af en såbeskaffad upplaga, som den omnämnda.
-Denna Lönnrots mani, att fösa ihop likt och olikt, har nu sednast äfven
-uppenbarat sig uti hans under tryckning varande Finska Lexikon; hvaruti
-han, i stället att från språket rensa, och behörigen utgallra, en mängd
-från svenskan, eller ryskan (af okunnighet och tanklöshet) någongång
-obehörigt lånade, eller begagnade, ord -- tvärtom skyndat sig att såsom
-godkänd Finska upptaga, och godkänna, hvarje hänsynslös barbarism. Han
-hade åtminstone då, i detta fall, bordt utmärka dem, med en skild stil,
-för att antyda deras art. Då jag redan såsom student i Upsala, af
-kärlek för sanningen, vågade offentligen förevita Rikets historiografi
-Kanslirådet _Hallenberg_, det han -- i sina anmärkningar emot
-Lagerbring, -- visat en okunnighet i Sveriges Historia och Geografi,
-den vi knappt hade förmodat (se Förkl. öfver Tacitus, p. 122, 94); och
-likaså tvekade jag icke, att -- af samma skäl -- offentligen skrupensa
-upp ej mindre Doktor _Fant_, för hvad han (i sin svenska historia)
-tanklöst ihopråddat angående Pytheas och hans beskrifning om Thule, än
-ock hvad Professor _Geijer_ (i sina Svea Rikes Häfder) ihopfuskat
-angående samma ämne (loc. cit. p. 90-92) utan att här tala om de
-anmärkningar jag (i Läsning för Finnar 1 H. p. 159-172) likaså tillåtit
-mig att offentligen uttala emot den Norrska Historieskrifvaren
-Professor _Munchs_ fantasmagorier angående Finland; och det utan att
-någon af dessa Herrar haft ett ord att anföra till sin ursäkt, mycket
-mindre -- till sitt försvar; ja då jag likaså, för dess ovärdiga och
-oförsvarliga beteende, -- offentligen vågat blottställa ej mindre
-Kongl. General Postkontoret i Stockholm (se Tidning för Bondeståndet
-1834, n:o 6) än Jägmästeristaten i Wermland (Mnemosyne 1821, sid. 287,
-och Läsning för Finnar sid. 336) och icke nog med hvad jag i mångt och
-mycket anmärkt angående sjelfva Universitetet, utan liksom jag var
-djerf nog att vara den första, som icke blott framkom med den tanken,
-och förslaget, utan -- hvad mera var -- äfven sjelf vidtog initiativet,
-att från sin förnedring upphöja det Finska modersmålet -- till landets,
-och folkets, allmänna och gemensamma både national- och kurialspräk,
-och det såväl med afseende å konst som litteratur -- så vågade jag nu
-äfven, hvad ingen annan i Finland vågat (icke ens någon inom
-styrelseverket) -- ja jag icke blott vågade, utan det äfven lyckades
-mig att den 27 Febr. 1860 (medelst, och genom Grefve Berg) förmå H.M.
-Kejsar Nikolai I att nådigst återtaga, och upphäfva sitt den 8 Aug.
-1850 utfärdade Förbud emot Finska språkets begagnande i tryck (se
-_Gottlundin Runoilemisia_, 1 H. sid. IX, X) på grund hvaraf icke blott
-mitt 1850 utgifna Specimen för Finska Professionen blef -- såsom
-författadt på _Finska_ -- kasseradt, utan till följd hvaraf jag, under
-flere års tid, äfven förbjöds att utgifva mina _Finska öfversättningar_
-af Fredmans Sånger och Epistlar; med kännodomen af allt detta, så --
-hvi skulle jag då icke våga, att -- i vetenskapligt afseende, granska,
-och bedöma, våra egna landsmäns litterära produkter? i synnerhet som
-det sker _sine ira et studio_.
-
-[22] Ja, det är ju ganska naturligt, att förhållandet icke kunde blifva
-annorlunda än hvad det blef; då han härvid nemligen utgick, på en gång,
-från tvenne olika, hvarandra motsatta, principer. Med ett ord, han
-ville på en gång vara -- både Gud, och menniska. Eller, med andra ord,
-han ville visserligen, så vidt möjligt -- i sin renhet bibehålla det
-mytiska elementet i de gamla fornsångerna, men han ville tillika, och
-derjemte, modellera och sammangjuta dem med hvarandra, med att
-sammanstöpa dessa olika sånger till ett helt, eller till en såkallad --
-_Kalevalad_; något som ingalunda var så lätt, emedan dertill fordrades
-ej blott _snille_, (hvilket Lönnrot ej besitter) utan derjemte äfven
-att sjelf vara en _skald_ -- något som icke heller är allom gifvet. Det
-var således att förutse -- det den ena principen här måste uppväga,
-eller duka under för den andra; eller -- hvad som värre var -- de
-undergräfde hvardera (båda) härvid hvarandra. Då jag i Svensk
-Litteratur-Tidning för d. 21 Juni 1817, n:o 25, p. 394, 398, förordade
-saken, var meningen icke att man härvid skulle följa tvenne maximer på
-en gång -- en idé, som Lönnrot, i företalet till första upplagan af
-Kalevala -- sjelf säger sig hafva hittat uppå. Utan att derföre vilja
-nedsätta, eller förklena, hvarken hans förmåga, eller hans talang --
-antyder, och påpekar jag endast här sjelfva det omöjliga, med
-tillkännagifvande att Mästaren, den gången, således -- icke var hemma.
-[23] Det är ju ganska naturligt, och utgör dessutom här ett ovilkorligt
-vilkor för begreppet af en myt, att sjelfva betydelsen af ordet _Sampo_
-(eller _Sammas_) måste vara lika hemlighetsfull som oförklarlig; ty --,
-deruti ligger just det fina i saken. Och annars vore det ju ingen myt.
-Det är nemligen just meningen, att liksom de forntida orakelsvaren voro
-med flit beräknade för att icke af alla kunna uppfattas, och begripas
--- ty hvad Gudarne tala, kunna naturligtvis menniskorna icke förstå,
-utan möjligtvis endast (med afseende å sin mera djupa och andliga,
-betydelse) liksom dunkelt ana, eller -- gissa sig till; och äfven detta
-endast af dem, som enkom blifvit härtill uppfostrade, eller invigde --
-så skulle nu äfven sjelfva myten vanhelgas, och profaneras, om den af
-den större allmänheten, eller af en och hvar genast skulle kunna lösas
-och till bokstafven förklaras; ty den skulle derigenom ju, på sätt och
-vis, förlora sin mytiska (magiska) karakter, eller sin andliga natur.
-Myten är i detta fall att betraktas såsom ett trollord, eller såsom
-en trollformel, hvilken väl af alla kanske kan reciteras och
-efterpladdras, men derföre icke af alla kan förstås, eller behörigen
-begagnas och användas. Hemlighetsfullhet är här hufvudsaken. (Också
-till och med sjelfva trollena äro, i detta fall, raktaf förlorade, om
-man endast lyckas få veta deras namn). Och hvad myten Sampo t.ex. än i
-dag är, i en större skala, för sjelfva folket, och för hela den Finska
-nationen, det är amuletten, och talismanen, deremot -- i en mindre
-skala, (d.v.s. af en mindre betydelse) för den enskildta personen,
-eller för familjen. Det hörde dessutom till sjelfva lefnadsprincipen,
-eller till forntidens filosofi, att all visdom skulle hållas hemlig och
-förborgad, eller förvaras såsom ett dyrbart arcanum, antingen
-anförtrodt att enkom bevaras -- på vissa såkallade heliga ställen,
-eller för att vårdas, och idkas -- inom vissa folkklasser eller
-prestkaster. Ibland sådana kunna vi räkna de Keltiska druiderna, de
-Egyptiska astrologerna och tecknatydarne, de Persiske och Mediske
-magerna, m.fl. -- ej förglömmandes de Finska hexmästarne och
-trollkarlarne, nekromanterna, och andebesvärjarne.
-
-[24] Det var den 30 Augusti 1817, som jag af en gammal Finn-käring,
-benämnd Maja Henriksdotter Turpiainen, uti sjelfva Säfsen sockens
-kyrkoby, i Westra Dalarne, uti Konungariket Sverige -- ej blott hörde,
-utan äfven upptecknade, denna högst intressanta myt; ty befolkningen af
-denna socken bestod ännu då af idel Finnar, af hvilka -- endast de
-äldre talte obehindradt sitt Finska modersmål, och det äfven i sjelfva
-kyrkobyn; ett språk hvilket den uppväxande generationen redan höll på
-att förgäta. Utom mig hade således denna myt aldrig kommit till vår
-kunskap; liksom den, utom mig, troligen aldrig erhållit sin förklaring.
-Jag omtalte denna myt, och införde den (jemte en latinsk öfversättning
-deraf) på originalspråket, med bifogad förklaring, i min 1818 i Upsala
-utgifna Dissertation _De proverbiis Fennicis_. sid. 10. Gumman
-berättade för mig dessutom, äfven bland annat, en historia om "Kalevan
-tytär", nästan med samma ord som den finnes anförd af Ganander, i hans
-_Mythologia Fennica_, sid. 30. Denna tradition tyckes äfven hafva
-fortplantat sig ej blott till den Svenska allmogen (jemf. Rich. Dybecks
-"Runa", 2:dra Häft. Stockh. 1842, sid. 3) utan förekommer spår deraf
-äfven bland den Danska (enligt Sjöborgs "Nomenklatur för nordiska
-fornlemningar" 1815, sid. 84).
-
-[25] Här afslöjas således redan i början (det olika) förhållandet --
-emellan ungdom och ålderdom. Namnet _Jompainen_ motsvarar här det hos
-Ganander förekommande namnet _Joukkavainen_, eller som det i Kalevala
-heter, _Joukahainen_, och stundom af Topelius deremot betecknas med
-_Joukamoinen_. (Vanhoja Runoja I. D. p. 20).
-
-[26] Icke dessmindre, och oaktadt Väinämöinen nekade det, begynte nu
-Jompainen att sjunga (ehuru detta utgör en lakun i den fragmentariskt
-meddelade berättelsen). Det var således här icke fråga hvarken om Guds,
-eller om Jupiters förbud; utan det gällde här endast gubben
-Väinämöinens varningar. Likväl tyckes han här vara substituerad i
-stället för någondera af de förra; och detta redan troligen af orsak
-att den Finska mytens verldsålder torde motsvara de båda andras, och
-att Finnarne icke kände några andra, och äldre gudanamn, och
-gudamakter, än deras _Jumala_; hvilket i så måtto antyder namnets
-Väinämöinen ålder, och tjenar -- liksom mycket annat -- till bevis det
-Finnarne icke varit såkallade afgudadyrkare (jemf. Sv. Litter. Tidning
-1817, p. 348, o. följ.), hvartill kristendomens apostlar, och inhemska
-skrifställare, sökt stämpla dem.
-
-[27] Detta ställe bevisar således att Finnarne, redan då denna myt
-diktades, idkade åkerbruk, och voro således ett agrikulturfolk; utan
-att deraf dock följer (enligt hvad 2:dra Runan i Kalevala förmäler, och
-hvad Lönnrot och Akiander antagit) att Väinämöinen skulle hafva lärt
-Finnarne det. Märkvärdigt är det likväl, att äfven spår af denna
-mytiska legend förespegla oss, eller på sätt och vis skönjas och
-återfinnas i de äldsta Grekiska folkurkunder; ehuru på helt annat sätt
-förklarade och travesterade; dervid man likaså söker att på engång
-utreda orsaken till jordens fruktbarhet, och hafvets rikedomar. Ty
-enligt de mytiska folksagor, som blifvit samlade af Hesiodus från
-Askra, så hade _Kronos_ (tiden) -- då dess fader, _Uranos_ (himmelen)
-framledd af natten till jordens brudsäng, utsträckte sina armar för att
-omfamna henne -- framilat från ett bakhåll, och med en skära bortmejat
-sin faders prokreations-organer. Hvarvid det heter: att -- blodet
-strömmade ur såret, och af de droppar som föllo på jorden, föddes
-Erynner och Giganter; men af de som föllo i hafvet, och der upplöste
-sig till skum, framgick den högsta skönhetens ideal, den förtjusande
-_Aphrodite_ (Venus). Äfven åtskilligt annat i våra poetiska fornhäfder,
-tyckes antyda ställen som anträffas sympatiserande med Grekernas myter.
-Så t.ex. när vi sjunga om Tuonelan joki, och säga _Tuonelan tyttäret
-toruuvat, manalan lapset riitelöövät_, eller _Tuos venettä Tuonen
-tytti, lautoa manalan lapsi_. (Topel. 3, p. 20 m.m.) hvem påminner sig
-icke härvid floden Styx (Lethe?) och _Parkerna_ (motsvarande de
-Skandinaviska _Nornorne_). Och _Manalan Matti_, eller _Tuonen
-Tuomas_, är ju _Charon_ sjelf, vet jag. Ja till och med _Cerberus_
-(Skandinavernas _Garmer_) har man härvid icke förglömt, och hvarom det
-heter: _Kuin ei sua koirat kuuluu, eikä haukkujat havannu_ (Topel. 1 p.
-8.)
-
-Enär Sampo är den vackraste perlan i Kalevala, och såvida beskrifningen
-der är mycket vilseledande, och dessutom såtillvida är defekt, att der
-saknas -- sjelfva glanspunkten, eller hufvudeffekten, och derigenom
-äfven bestämmandet af mytens relativa värde, så tro vi oss göra läsaren
-en tjenst, om vi meddela den äfven in originali, sådan vi 1817
-upptecknade den i Dalarne. Den lyder:
-
-_"Vanha Väinämöinen ja Nuori Jompainen... Lähettiin Pohjan maalle
-_Sammasta_ hakemaan... Sieltä soatin _Sammas_ kiini -- Lähettiin
-merelle. Sanoi nuori Jompainen vanhallen Väinämöisellen: alotak jo
-virteis!... 'Viel' on virsillen varainen! vielä Pohjolan portit näkyy,
-Tuvan-uunit kuumottaa'... Lensipa Sammas pilveen. Löi nuori Jompainen
-miekalla kaksi varvasta Sammalta poikki. Yksi lensi mereen -- toinen
-soatiin moalle. Joka lensi mereen, siitä tuli suolat mereen; Joka
-soatiin moalle, siitä tuli heinät moalle. Kuin ois usseimmat saanut,
-niin ois viljat tullut ilman kylvämätäk."_ Talesättet "lähettiin" (i
-_impersonale_) i stället för "läksivät" (_personale_) tyckes redan vara
-en forntida arkaism, som numera endast begagnas af de i Twerska
-Guvernementet, i Ryssland, boende Karelare, (jemf. Otava II Del. p.
-256-258). Denna myt är således hållen i en vida äldre, och i en vida
-ädlare och enklare stil, än den som förekommer i Kalevala. Ty hvarken
-beskrifves här, onödigtvis, huru Sammas tillkommit, eller tillgången
-vid dess bortröfvande, och förföljande, m.m. och hvilket allt här icke
-hör till saken, såsom förskrifvande sig från andra härmed måhända
-sammanhängande sagominnen. Allt nog, då man hade, och förvarade. Sammas
--- var man lycklig; men då man förlorade den, var fallet -- icke mera
-detsamma.
-
-[28] Om man nogare härvid reflekterar, skall man -- vid en djupare
-blick, såväl af den enskildla menniskans, som af de skilda folkslagens
-olika öden -- troligen inse, och finna, att det egentligen, och
-hufvudsakligen är _olydnaden_ här i verlden, som ej blott är (och
-utgör) det största _brott_; utan hvilket brott, såsom sådant -- äfven
-medför, och påkallar, det -- största _straff_.
-
-[29] Utan att härpå behöfva åberopa flere bevis, af hvilka vi äga
-ganska många, torde det göra tillfyllest att endast, i detta fall,
-åberopa ett, nemligen:
-
-     Kuin on peukalo urosta, niin on naista naukiampi.
-
-[30] Det Finska folkets karakter, och tänkesätt, i detta fall --
-skönjes kanske bäst af följande ordstäf, och tänkespråk:
-
-    Hullu omansak laittaa, toinen hullu _kiitteä_.
-    Moni laitos kiitollinen, moni kiitos laitollinen.
-    Hullu tyhmää kiitteä, viisas hyveä ylistää.
-    Hullu kiitteä vaimoansak, epätieto lapsiansak.
-    Hullu kiitteä hevoistansak, mielipuoli naistensak.
-
-Och såsom en slags förklaring på texten, heter det derföre:
-
-    Hullulla hyvä hevoinen, sitä kaikki ajelloo;
-    Vaivaisella vaimo kaunis, sitä kaikki kaulailoo,
-
-eller --
-
-    Vaivaisella vaimo kaunis, hullulla hyvä hevoinen,
-    Herrasmiehen noapurissa. (Detta deras begrepp om "Herrasmies!")
-
-Derföre kunna vi, med anledning häraf, icke undgå att ännu engång
-anmärka, att den ton som nuförtiden ofta föres inom den Finska
-Tidningspressen, nemligen att prisa och berömma allt möjligt strunt --
-ofta de obetydligaste småsaker, eller att sålunda, utan närmare
-granskning, och pröfning, upphöja vissa idéer, vissa saker, och vissa
-personer, för att derigenom såsom på sätt och vis förguda sig sjelf,
-såsom t.ex. lofsångerna öfver Kalevala, Castrén, Runeberg, Topelius
-m.fl. och isynnerhet hvad den Finska armén, eller 1808 års "krigare"
-beträffar (hvaraf vi nyligen, i Bihanget till Hufvudstadsbladet för d.
-26 Aug. 1871, hade ett talande exempel) är något som ingalunda
-öfverensstämmer med den genuint Finska folkkarakteren, -- ja det är, i
-detta afseende, fullkomligt antinationelt. Detta hör i så måtto till
-den moderna franska smaken, hvilken för några decennier sedan äfven var
-på vägen att antaga en Svensk typ, då man alltjemt sjöng om "nordens
-_Carlar_" och "_Jernbärar-landet_." Mig förefaller åtminstone detta
-slags skrik, denna lättsinnighet, detta sockerströdda smicker -- högst
-vedervärdigt: hvaraf vi helt nyligen, äfvenså i Hufvudstadsbladet, hade
-ett annat likaså lysande exempel, i de högtrafvande och pompösa
-såkallade "_Imatra-brefven_" (i N:o 191-193) -- så mycket mer
-vämjeliga, enär man vet att de voro motiverade endast af egennytta och
-slemvinning. Hvem som vi ursprungligen har att tacka för denna
-omstöpning i smaken -- från det lugna, allvarsamma och värdiga -- till
-det ytliga, det flygtiga och flärdfulla, så är det (_ni fallor_)
-redaktionen af dåvordne "Helsingfors Tidning", som ofta -- med en lätt
-och stundom med en flytande penna, målade för oss i rosenskimmer de
-lumpnaste småsaker, och bagateller; men var sjelf deremot oförmögen att
-på djupet inse, mycket mindre omfatta landets, och nationens vigtigare
-angelägenheter, eller mera storartade värf. En annan, nästan lika dålig
-smak, och en lika antinationel plägsed, har genom Tidningarne inrotat
-sig hos oss, nemligen -- att löpa och lyssna, eller springa efter
-dagens nyheter och sqvaller; hvarvid vi ofta förlora ej blott en
-dyrbar tid, utan försumma och förakta vigtigare, och nyttigare,
-sysselsättningar. Ja om vi närmare granska dessa Tidningar, skola vi
-troligen finna att det andliga, eller vetenskapliga elementet, d.v.s.
-ändamälet -- att väcka, lifva, och sysselsätta tanken, och att
-derigenom förädla vår själs- eller föröka vår kunskapsförmåga, är i det
-hela ganska ringa, jemförd med det timliga, eller materiela, som går ut
-på att medelst omvexlande af ett tvetydigt nöje, dymedelst inbringa
-redaktionen en säkrare inkomst; i hvilket afseende den förra åsigten
-således måste gifva vika, och uppoffras för den sednare. Båda ändamålen
-böra, och kunna, förenas; men så att det förra likväl blir det
-öfvervägande.
-
-[31] För att äfven, i detta fall, styrka sanningen af hvad vi här
-anfört, må tjena följande Finska folktilosofemer:
-
-    _Mykkä_ viisas, hullu väkevä.
-    Hullu virren _tyyni_ lauloi, mielitöin pani lopullen.
-    Hullu _koko virttänsäk_ laulaa, hullu kaiken taitonsak ilmoittaa;
-
--- äfven:
-
-    Puhuk miestä kaiken päivän, elä nimensäk ilmoita.
-
-Med hvilka sistnämnde ord menas -- att man icke skall visa sig
-angelägen om -- att veta hvem han är; såvida det här nemligen gäller
-saken, och icke -- personen.
-
-[32] Tvärtom är det med den största tacksamhet, vi böra erkänna Guds
-emot oss -- städse visade kärlek och godhet.
-
-[33] Kuriöst nog, igenfinner man spåren äfven af denna myt -- i våra
-gamla folksånger; ehuru naturligtvis helt och hållet på sitt sätt
-idealiserade. Så t.ex. liksom _Noach_ och _Deukalion_, på sin tid,
-ensam gungade på vågen, så flöt nu äfven _Väinämöinen_, nästan
-medvetslös, helt ensam (i sin båt, eller -- utan en sådan; ty
-berättelserna variera) på det stora verldshafvet (se Topelii _Vanhoja
-Runoja_, 1 D. p. 25, och början af 1:sta Runan i _Kalevala_). Och
-liksom Noach flere gånger, ifrån sitt fartyg, utsände sina dufvor, för
-att kunskapa om det någorstädes var land tillfinnandes, så flög (enligt
-den Finska myten) _svalan_, eller -- enligt en annan läsart --
-_Knipan_, (och -- enligt en tredje tradition -- _Örnen_) och sökte land
-länge och väl förgäfves, utan att dock finna det; hvarföre den (svalan
-nemligen) slutligen flög till det på hafvet svajande fartyget, under
-hvars däck den byggde sitt bo, och värpte ett ägg, (se _Pieniä Runoja_
-1 D. N:o V). I sammanhang härmed tillskarfvas nu en annan österländsk
-myt, hvilken omtalar att ägget föll i sjön, och gick sönder; hvarvid af
-den nedre delen formades jordklotet -- af den öfre delen bildade sig
-himlahvalfvet, och af de öfriga små äggsmulorne -- stjernorne, på
-himmelen. Hvad som utgjorde hvitan af ägget -- blef härvid till att
-lysa som solen; hvad som var gulan i ägget -- blef till att skina såsom
-månen o.s.v. Man återfinner således här såväl den Indiska som den
-Egyptiska myten om verldsägget, eller som det heter -- om verldens
-tillkomst ur ägget; hvarmed den Finska myten har många ömsesidiga
-anknytningspunkter. Det är annars icke utan att man finner en viss
-likstämmighet emellan Väinämöinens flytande på hafvet, och den Indiska
-myten om Vischnu, slumrande i ormen Anantas sköte; hvilket framstäldt i
-teckning (se Fr. Majers Mythol. Lexicon 1 D. pl. 2) företer en trogen
-bild af ett forntida drakskepp. Vi omnämna det här, endast för att
-bestyrka -- det forntidens folk slodo, äfven med hänseende till sina
-myter, i beröring med hvarandra, liksom de gjorde det med afseende å
-sjelfva språket. (Jemf. _De Finska stamordens uppkomst_).
-
-[34] Detta tyckes äfven _M.O. Alcenius_ hafva observerat, och anmärkt.
-En såbeskaffad parallelismus, emellan de Grekiska och Finska myterna,
-finna vi flerstädes; så t.ex. då Pohjan neiti ej blott (enligt 8 R. v.
-121-132) innan hon samtycker till Väinämöinens begäran -- pålägger
-honom att fullborda vissa storverk, och idrotter; liksom hennes moder,
-i samma afsigt (enligt 19 R. v. 15-344) pålade det Ilmarinen, som
-härvid i hemlighet af flickan blef underrättad huru han borde bete sig
--- så igenfinna vi presis enahanda historier om Jason, som -- då han af
-Æetes ålades att fullgöra såbeskaffade dater -- blef i hemlighet, genom
-dottern Medeas trollkonster, förhjelpt att fullgöra dem.
-
-[35] Denna sin uppgift grundar Ganander pä följande strof, frän en
-gammal Runa:
-
-    Sämpsä, poika Pellervoinen,
-    Otti viisiä "jyviä" --
-    Seihtemiä "siemeniä" --
-    Lähti maita kylvämääm,
-    Saloja tikittämään.
-    Suot kylvi -- kanarvat kasvoi,
-    Norot kylvi -- nousi koivut,
-    Mäet kylvi, nousi männyt. --
-    Kylvi kummut kuusikoiksi,
-    Karankot -- kataikoksi...
-
-Dessa verser anträffas yttermera varierade, spalierade, och behörigen
-interpolerade i Kalevala Run. 2 v. 13-42; der, i stället för _Sämpsä_,
-läses _Sampsa_; ty vokalerna a och ä variera i finskan ofta med
-hvarandra. Häraf har man emellertid tagit sig anledning att i Kal. 16
-R. v. 14 o. ff. dikta det Väinämöinen sände Sampsa att söka åt sig
-skeppsvirke (laivapuita). Enligt Ganander besjunger således skalden,
-och förklarar här orsaken till, och äfven tillgången vid jordens första
-fruktbarhet, och vegetation (ett ämne, hvilket äfven Sammas-myten
-omtalar) ett annars -- nog djupsinnigt och naturfilosofiskt ämne för --
-en folktradition. Ett ämne, hvilket här påsättochvis ingår endast
-såsorn en episod i sjelfva myten om Sampo, eller Sammas; men utgör
-ingalunda dess betecknade eller filosofiska verldsåsigt. Annars hvad
-sjelva betydelsen af det härvid använda ordet _Sammas_ (eller _Sampo_)
-vidkommer, så skola vi nu ej derom tvista, eller bekymra oss. Det kan
-tillsvidare få betyda, och beteckna, allt möjligt, och hvad helst man
-vill, ty derpå ligger här (till en början) ingen vigt. Det är endast
-sjelfva handlingen som här är fråga om, och som utgör sjelfva
-hufvudsaken; och ej de handlande personerna, ej sakerna, som här
-omtalas, ja -- ej ens de skilda orden, som deri ingå, eller härvid
-blifvit begagnade. Ty detta åter utgör en helt och hållet skild fråga,
-i och för sig, som med den förra (d.v.s. med sjelfva handlingen)
-egentligen har ingenting att skaffa. Ty väl slår den sednare frågan här
-ställd i ett sammanhang med den förra; men är deraf dock i det hela
-laget, eller i ett visst annat afseende -- oberoende. Vi hafva
-tiliförene redan förklarat karakteren af denna myt, och bevisat att
-sjelfva andemeningen deraf är, att visa -- det menniskan sjelf är
-orsaken till sin olycka, d.v.s. till det mer eller mindre lyckliga
-tillstånd, hvaruti hon vanligen befinner sig; och detta förnämligast
-genom sin olydnad. Här återfinna vi således ej mindre den Grekiska än
-den bibliska traditionen om Pandora och Eva. Men härvid tillkommer nu
-(enligt den Finska myten) såsom ett nytt skäl till menniskans olycka --
-icke sä mycket den sinliga eller köttsliga lusten, eller d.s.k.
-begärelsen att olagligen vilja tillegna sig andras egendom -- hvilket
-då det sker medelst rof, eller såkallade vikingatäg (enligt
-Skandinavernas åsigt) ansågs, tvärtom, för en ridderlighet; men
-ingalunda så, om det sker medelst ett otillåtligt tillgripande af hvad
-som tillhör en annan -- och hvilket i det hela är oförenligt med den
-Finska karakteren, som i detta fall uttalar sig ganska vackert i det
-finska folkfilosofemet: _toista toisen vehnenen, toista toisen
-vehkanenkin_. Och att häröfver således _skryta_, eller _brösta sig_, är
-oförståndigt, ja otillständigt, och anstår derföre ingen hederlig man.
-Hvarföre ock följden icke uteblir; ty på brottet följer alltid
-straffet. Vidare lär man sig af denna myt, att menniskan sällan är nöjd
--- med sin lott, eller med hvad hon har och äger; utan önskar sig
-alltid -- något bättre; ty det heter ju:
-
-    Kuin oisi usseemmat soanut!
-
-Eller som Svensken säger: _mera vill -- mera ha_. Och äfven denna
-menniskans egenskap är -- lika naturlig, som lofvärd; hvilken, om den å
-ena sidan oroar henne, och ger henne bekymmer -- bålar den henne (å
-andra sidan) och för henne ett steg framåt; hvilket här är en ny, och
-ganska lärorikt framhållen sanning. Och således om naturen än sparsamt
-här utdelat sina gåfvor, d.v.s. begåfvat oss (eller vårt land) endast
-med små smulor af sina rika håfvor, så böra vi derföre dock icke klaga,
-och vara missnöjda, utan böra vi vara nöjde och belåtne; emedan de --
-genom vår flit, och vårt arbete -- riktigt använda, kunna mångdubblas;
-och derigenom bereda en rik välsignelse öfver vårt fattiga land. (Kal.
-38 Run. p. 300-314). Sådan är nu i allmänhet, enligt vår mening,
-uppfattnigen och tendensen af den här ifrågavarande Sampomyten. Och vi
-tro att den, såsom sådan, skall försvara sin plats.
-
-Hvad sedermera vidkommer de båda, skilda, härvid begagnade orden -- så
-är det naturligt att äfven de icke kunna vara utan sin i detta afseende
-egna, och synnerliga, betydelse. Hvad således nu till en början först
-vidkommer det här förekommande ordet _Sammas_ (hvilket ingalunda är ett
-diminutivum af ordet _Sampo_; såsom Dr Donner behagat förklara det) så
-anse vi det vara bildadt af, eller rättare sagdt -- en variation, eller
-en skild läsart af det Finska ordet _saamas_ (eller _saamasi_) eller
-rättare sagdt, det är samma ord, ehuru -- olika prononceradt, enligt
-hvad saken och verssatsen fordrar; derigenom att, i det sednare ordet,
-det dubbla a blifvit förenkladt; emot det att det enkla m deremot, i
-det föregående ordet, blifvit fördubbladt. (På samma sätt, och af
-enahanda anledning, har man i vestra Finland, t.ex. af förnamnet
-_Tuomas_, bildat namnet _Tommi_). Måhända har detta skett endast för
-att mera intonera, eller att här på stället gifva en större vigt, och
-betydelse, åt sjelfva ordets egentliga bemärkelse; d.v.s. för att äfven
-i formelt afseende, sålunda på något sätt utmärka detsamma, med
-hänseende å sin betydelse, från det dermed liktydiga ordet _saamas_
-(eller _soamasi_) -- bildadt af ordet saama och pronominalsuffixen si.
-Och hvilket ordagrant betyder _"ditt byte", din inkomst, "din fångst",
-d.v.s. "hvad du fått, eller erhållit"_. I hvilket fall det således,
-såsom ett supinum, eller substantivum, bildadt af verbum _saan_ (och
-det -- äfven enligt en annan etymologisk förklaring, hvilken vi straxt
-skola anföra) t.ex. kan betyda "din skatt", på samma sätt som _juomas,
-juomasi_ (af _juon_) betyder "din dryck", och _tuomas, tuomasi_ (af
-_tuon_) "_hvad du hemtat_"; -- helst Finskan icke har något annat
-motsvarande ord som betyder _skatt_, än _vero_, som egentligen betyder
-_ränta, procent_. Härvid är dock den skilnad att _saamas_ betyder en
-_skatt_, eller en _skörd_, en _inkomst_, m.m. som redan är inbergad,
-hvaremot _saatava_ (bildadt af samma stamord) betecknar en _dito_ som
-bör stå att fås, och hvilken man således icke ännu erhållit.
-
-Ordet _Sampsa_ åter, som ursprungligen här förmodligen ägt samma
-betydelse, är troligen uppkommet deraf, att anhangspartikeln _pa_, för
-mera eftertryck, blifvit ordet tillagdt; hvaraf man således erhållit
-ordet _sammaspa_. Och då nu detta långa och trestafviga ord, eller då
-detta daktylon (hvaruti bokstafven p numera ingått) sedermera skulle, i
-och för meterns skull -- såsom en spondé, eller en troché -- inpassas i
-versen, måste det åter (med bibehållande af denna particula enclitica
-_pa_) stympas, eller förenklas till ett tvåstafvigt ord; hvilket icke
-kunde ske annorlunda än derigenom att bokstafven p nu, enligt det
-allmänna bruket, efter språklagen, flyttades -- från slutet af ordet,
-och ställdes midt uti detsamma; hvarigenom skulle uppstå det
-kakofonetiska ordet _sampas_; hvilket på grund af de språk- och
-ljudlagar, som blifvit anförda i "Forskningar uti sjelfva
-grundelementerna af det Finska språkets grammatik" (sid 36) -- i
-poetiskt afseende, och för större emfoni, blifvit utbytt -- ena gången
-emot ordet _sampsa_, och -- andra gången emot ordet _sampo_ (ett ord af
-samma form som _lempo_). Följden häraf blir således att alla tre orden,
-_sampsa, sampo, och sammas_, beteckna en och samma sak, och utgöra
-sålunda ett och samma ord. (Castréns förklaring det ordet _sampsa_ är
-en förvrängning af det ryska dopnamnet _Samson_, lemna vi för öfrigt i
-sitt -- välförtjenta värde). Den som icke åtnöjer sig med denna
-förklaring, utan påstår att ordet sammas sjelf är ett stamord, må
-derföre åtnöja sig här med en annan. Liksom ordet _hammas_ (tand) har i
-genetivus _hampaan_, och liksom _lammas_ (får) har i genetiven
-_lampaan_, så måste nu äfven _sammas_ rätteligen ha i genet. _sampaan_.
-Vi finna således huru, och på hvad sätt _p_ ljudet, i analogi med
-språkets lagar, kommit att ingå i detta ord; och sedan det engång väl
-kommit dit, är det ej så lätt att få det derifrån. Sålunda hafva vi
-t.ex. namnet _sampa-linna_, nära Abo, der bokstafven _p_ förekommer
-äfven i nominativus. Vida vigtigare skulle jag anse den omständigheten
-förtjena att uppmärksammas -- att _sammas_ är ett ord som icke,
-åtminstone i denna bemärkelse -- numera, återfinnes i vårt språk här i
-landet; hvilket är fallet -- äfven med många andra ord, som -- under
-tidens längd, derifrån försvunnit (och detsamma gäller äfven om namnet
-_Jompainen_, hvaraf i Finland icke återstår något minne). Det måste
-derföre antingen vara lånadt från ett annat språk, eller ock utgör det
-en arkaism, d.v.s. ett föråldradt talesätt, som numera från språket
-redan dött ut, och försvunnit. Att det för språket fordom åtminstone
-icke varit främmande, bevisas deraf att det var kändt, och ännu
-begagnades på de Svenska Finnskogarne, utan att ordet derföre
-förefinnes i något annat språk. Att det måste vara en arkaism, skönjes
-äfven deraf, att redan Sturleson (född 1179) på flere ställen omtalar
-det Finnar, ännu på hans tid, bebodde de Skandinaviska skogsbygderna;
-hvilka Finnar dock vid digerdöden 1350, nästan totalt utdogo, men
-hvilka dock i språket qvarlenmat några spår af sin tillvaro; och
-hvilket ännu skönjes hos den närvarande generationen. Så t.ex. heter
-moder på de Svenska och Norrska Finnskogarne öfverallt på Finska
-_munna_ -- ett ord hvilket icke numera någorstädes återfinnes i vårt
-Finska språk. Blott på ett ställe, i en gammal runa, förekommer hos
-Ganander (sidan 60) ordet _munnu_ såsom betecknande ett qvinnonamn --
-till ett bevis att det fordom åtminstone funnits i språket, ehuru det
-numera ej förekommer i något lexikon. Och likaså heter ordet flicka
-öfverallt på Finnskogarne, å Finska, _muksa_ -- ett ord hvilket
-likaledes ej mera i vårt språk återfinnes; men hvaraf spår dock
-förekommer i Tschudiska ordet _mutsa_, och i Olonesiska ordet _mutsoi_
-(som betyder _brud, ungmor_). Äfven på Baskiska (som talas i den
-Spanska provinsen Biscaya) heter flicka _moza_. Ett ord hvaraf annars
-åtskilliga ättlingar, och samslägtingar, förekomma på många -- äfven
-vidtaflägsna språk och tungomål. Så t.ex. ordet _mus'a_, som på
-Mandingo språket i Afrika betyder "hustru", och detsamma betyder
-_musee_, på Jalunka, och _mussu_, på Socko-språket (som, är en dialekt
-af Mandingo) äfvensom _massari_ på Beetjuana spr. m.fl. och hvilka ord
-tillhöra samma ordklass som det Latinska ordet _musa_, och det Engelska
-_miss_; och äro på långt håll beslägtade med Svenska ordet _mö_, det ny
-Persiska _made_, och det Tyska _magd_, m.fl. A andra språk deremot får
-samma ordklass en i detta afseende motsatt bemärkelse, såsom fallet är
-t.ex. med _musch_ på Ryska, _mies_ på Finska, och _mas_ på Latin;
-hvilka ord alla deremot betyda man.
-
-Men utan att här numera tala hvarken om Olof Trälälja eller om
-Birkebeningarne, m.fl. kunna vi ej blott i filologiskt utan äfven i
-etnologiskt afseende -- bevisa dessa forntida Finnars tillvaro; ty utan
-att fästa oss dervid att sjelfva namnet _Wermland_ (det skrefs i äldre
-tider _Warmaland_) af många anses hafva uppkommit af Finska ordet
-_voara-maa_, äfvensom att _Ölmähärad_ (hvilket i gamla pergamentsbref
-skrifves _Ylmähärad_) fått sitt namn af finska ordet _ylämaa_, eller
-att sjön _Kymmen_ ännu i dag, oförändradt, bibehållit sitt Finska namn
-(myckel annat att förtiga) så vilja vi nu här t.ex. blott anföra att
-det finnes en stor och folkrik by, invid Klarelfven, i norra delen af
-Dalby, i Ekshärads socken, bärande det Finska namnet _Höljys_ (ett namn
-som påminner om byn _Höljö_ i Nurmis socken, och om byn _Höljäkkä_ i
-Pielis socken) och hvilken by i urminnes tider, d.v.s. i flere hundra
-år -- ägt en helt och hållet Svensk befolkning; men hvars invånare, det
-oaktadt -- än i denna dag, af de andra sockneboarne -- allmänt kallas
-"Höljys Finnarne". Också var det i denna by, hvilken endast ligger
-några mil från byn Aspeberget på finnskogen, som kyrkan förlades till
-den nu sednast -- till följd af min framställning -- härstädes bildade,
-såkallade "Norra Finnskoga Församling". Hvad som blifvit sagdt om
-Höljys, gäller äfven om Treskog, en ännu större svensk by, inom
-Gunnarskogs socken. Vare detta, i förbigående sagdt om de fordom här
-boende primitiva, eller ursprungliga Finnarne, af hvilka vi ännu kunna
-spörja spår i sjelfva det här än i dag begagnade Finska språket.
-
-Vi hafva nu således, genom våra vandringar år 1817 på Finnskogarne i
-Dalarne, sålunda lyckats att få reda på den genuina betydelsen af ordet
-_sampo_, hvarom de "lärde", i mera än i 50 års tid tvistat, och hyst
-olika tankar, ja -- utbytt de löjligaste meningar, utan alt ens kunna
-ana till det rätta förhållandet. Om man nu således antager, hvad af
-många redan förut blifvit framhållit, nemligen att en del af den vid
-floden Dvina fordom boende finska folkstammen (känd, i de skandinaviska
-sagorne, under namn af Biarmer) fordomdags troligen äfven erlagt någon
-slags _skatt_ till "Pohjola", eller till dem af sina stamförvandter,
-hvilka boende mera nordligt kring sjelfva flodmynningen, och invid
-hafskusten, der de (enligt Sturleson) i ett tempel enkom vårdade, och
-förvarade, den beryktade Jumalabilden -- så är det mer än troligt, att
-denna skatt bestod i säd (hvaraf folket skulle lefva, och hvilket ännu
-i dag utgör folkets vigtigaste lefnadsvilkor). 1 detta fall hafva vi
-genast till hands en annan, och en ny, förklaring af ordet sampo, som
-än närmare bekräftar den förra, och nogare bestämmer hvaruti denna
-skatt egentligen bestod. Också heter det derföre ej förroskull om
-Wäinämöinen, då han seglade till Pohjola:
-
-    Tuopi laivalla eloa,
-    Aluksella aartehia. (Kal. 18 R. v. 619, 620)
-
-Det heter derföre i en gammal Runa (införd i Mehiläinen 1836, Toukok.)
-om Tuiretuinens son, då han for till Pohjola, att han _läksi viemään
-vetoja, moarahoja maksamahan_ (åter ett nytt ord på begreppet "skatt").
-
-Vi kunna härvid icke undgå att i förbigående anmärka det
-slägtskapsförhållande, som i detta fall synes (ehuru på längre håll)
-förete sig emellan ordet _sammas_ och det finska ordet _siemen_ (frö.
-korn, säd, eller egentligen -- utsäde) och hvilket ord återfinnes i
-många ej blott med Finskan beslägtade tungomål, utan äfven i andra, och
-forntida, språk. Så t.ex. utan att här tala om det latinska liktydande
-ordet _semen_, och dess ättlingar (såsom t.ex. _seme_, på Italienska,
-och _semicute_, på Spanska, m.fl.) deriverade kanske, eller åtminstone
-beslägtade med ordet _serere_ (så) så heter säd äfven på Ryska _sämja_
--- på Jakutiska (vid Kolyma floden) _samen_ -- på Sanskrit, _sumana_,
-o.s.v. hvaremot _same_, och _sämen_, på såväl forntida som nutida
-Teutoniska egentligen betyder _säden_ hos djuren, och är ursprungligen
-samma ord som _sajo_, på Lappska -- _saad_ på Irländska -- _saed_, på
-Anglosaxiska -- _sal_ på Alemanniska -- _saat_ på Tyska, och -- _säd_
-på Svenska. Med anledning häraf skulle man kanske kunna tillägga ordet
-_sampo_ (sammas) en alldeles ny förklaring, eller en betydelse, som
-dock derföre icke motsäger, men snarare bekräftar, och öfverensstämmer
-med den förra. Då ordet _ruis_ (genet. _rukiin_) som motsvarar
-begreppet "råg", icke tyckes vara genuint finskt, är det nog möjligt
-att _råg_, liksom _säd_, i allmänhet i de uräldsta tiderna betecknades
-med ordet _siemenet_, som numera betyder "utsäde". Åtminstone
-betecknades så den råg, som skall sås, och hvarom här tyckes vara i
-fråga; och derföre om, som sagdt, _sampsa_ är _Pellervoinens_ son, så
-vill detta, med andra ord, icke säga annat än att _utsädet_ hör
-_åkerbruket_ till (_pellon siemenet_). Att folkpoesin äfven gör den
-döda naturen till -- både lefvande, och talande, är ju redan, af
-gammalt en erkänd sak. Om sådant varit förhållandet, och om (t.ex. till
-följd af missväxt) hungersnöd, eller brist på säd (utsäde) inträffat i
-Pohjola, efter Louhi (enligt Kalevala runorne) genom Wäinämöinen, gaf
-Ilmarinen i uppdrag att anskaffa nysäd, utsäde, eller en slags ny skatt
-(_uusi sampo_) -- han, som (att redan sluta efter namnet,) var luftens,
-klimatets och väderlekens Herre, och på hvilken det således berodde att
-befordra årsväxten, och som dessutom tyckes hafva varit en alltigenom
-verksam, driftig och inflytelserik personage, för att ej säga en mycket
-konstförfaren man -- så var det allsicke underligt om dertill
-erfordrades ej allenast mycken tid, utan om detta medförde honom mycket
-bråk och besvär, många lidelser och förargelser, hvilket skalden här (i
-10 R. v. 320-416) poetiskt tyckes vilja påpeka, och afmåla, genom de
-många olikaslags former, och skepnader, som härvid visade sig för hans
-rika fantasier, och bemödanden; och hvarvid allt måste åstadkommas
-genom trollkraftens allmakt, såsom utmärkande den tidens högsta kunskap
-och visdom. Dessutom då Ilmarinen (enligt hvad redan sjelfva namnet
-utvisar) var luftens och väderlekens representant, så var ju ingenting
-naturligare än att man skulle vända sig till honom, med böner om en
-lycklig skörd, eller nysäd (_uusi sampo_). Att han sedermera, i
-menniskoskapnad, deltager i de andras vikingafärd -- är ingenting
-ovanligt, och antyder blott att en ny mytisk dikt här blifvit
-tillskarfvad den förra. Lika troligt, och lätt förklarligt, är det
-äfven att (t.ex. vid ett missväxt- eller hungersår) sådane äfventyrare
-som Lämminkäinen, och hans sällskap, ansett sig berättigade att till
-föda, eller utsäde, få dela med Louhi det sädesförråd, hvartill de i
-tiden måhända varit henne, på sätt och vis, behjelplige att inbringa
-och ihopsamla, eller -- att återbörda den skatt man gifvit henne i goda
-dagar. Åtminstone kunde Wäinämöinen hafva skäl att få häraf en andel,
-såsom den hvilken, genom Ilmarinen, förskaffat henne den. Och då hon nu
-härpå icke ville ingå, är det likaså icke att förundras, om de vågade
-på kuppen att om natten (d.v.s. sedan alla andra insomnat) inbryta sig
-i hennes sädesmagasin, för att derifrån bortföra d.s.k. "skatten",
-eller tulla hennes sädesförråd; hvarvid det i sanning icke fordrades
-någon konst att bära säckarne (eller säcken) i båten. Detta minskar
-derföre icke, eller nedsätter, Wäinämöinens popularitet -- enär han
-hade förutsagt henne detta. Det var snarare här -- en bragd, en ny
-idrott, eller en bedrift han ville utföra. Men eftersatt, och upphunnen
-på vägen, uppstod det naturligtvis en häftig strid, om _mitt_ -- och
-_ditt_. Hvarvid, enär de härom handskades, större delen af säden
-halades öfver bord, och folades i sjön, d.v.s. for åt fanders, och
-försvann i vågorna; men hvarvid dammet och stoftet deraf steg med
-vinden -- upp mot skyn, under det de tyngre kornen sjönko ned till
-bottnet, och de lättare drefvo med vågorne till land; och hvarefter
-Louhi återvände endast med den toma säcken.
-
-    Kantoi kannen Pohjolahan, sai rivan Sariolahan,
-
-Härvid bör observeras att ordet _kansi_, här på stället, icke torde
-betyda "lock"; utan deriveradt troligen af ordet kannan (jag bär)
-betecknar det något hvarmed, eller hvaruti, något bäres. Och således
-här på stället kan betyda _säkki_ eller _pussi_ -- ord hvilka,
-hvardera, icke äro ursprungligen finska; och för hvilkas begagnande det
-således ursprungligen måste hafva funnits något genuint finskt ord,
-motsvarande det ungefär, af samma skäl, dermed beslägtade ordet
-_kontti_, som troligen äfvenså torde vara deriveradt af ordet _kannan_.
-Hvad åter det andra fyllnadsordet _rivan_ beträffar, så är det ej blott
-lika möjligt, utan äfven lika troligt, att man här begagnat sig af det
-svenska ordet _rifva_, som att derivera det från det Finska ordet
-_ripa_ (handtag). Ty har man flere såbeskaffade exempel, der radikala
-svenska ord blifvit i sednare tider infuskade i språket, t.ex. _parma_
-(barm) Top. 3 15; _paarna_. (barn) Top. 10. 20; _kalkki_ (skalk) Top.
-1. 38; _pelsi_ (päls) Top. 3, 11 _manni_ (man) Top. 5, 15, o.s.v.
-Sålunda skulle det så mycket omtvistade ordet _Kirjokansi_ --
-egentligen komma att betyda en "brokig säck", eller något dylikt; och
-det så mycket mer som en sådan säck (eller matta) såsom Louhis
-enskildta tillhörighet, i stället för att på något sätt stämplas, eller
-särskiljas ifrån andras -- troligen varit på något vis med egna tecken,
-eller figurer, utmärkt. Runorna tillägga väl att af de smulor af sampo,
-som med vågorne flöto i land, hade Wäinämöinen (enligt 43 R. v. 297, o.
-ff.) med glädje hoppats att ännu vinna en god skörd, och för landet
-lyckligare dagar. Hvilket allt mera har afseende på säden, än på
-trolltrumman.
-
-    Tuost on siemenen sikiö,
-    Alku onnen ainoaisen,
-    Tuosta kyntö, tuosta kylvö --
-    Tuosta kasvu kaikenlainen;
-    Tuosta kuu kuumottamahan,
-    Tuosta päivä paistamahan
-    Suomen suurille tiloille,
-    Suomen maille mairehille. (Kal. 43 R. 297-304.)
-
-I detta fall har man åtminstone icke blott fått bemärkelsen af Pohjola
-närmare, och geografiskt bestämd, jemte en förklaring hvarföre der
-sedermera var brist på spanmål, utan äfven att der den tiden fanns en
-qvinna, benämnd _Louhi_, eller _Louhiatar_, (Lovehetar) som synes hafva
-varit landets regentinna, eller herrskarinna; och på hvars minsta vink
--- såväl beväpnadt manskap, som skepp och farkost, stod till reds. Att
-hon kallas _Pohjan akka_, innebär en hederstitulatur, och nedsätter
-henne icke; ty _akka_ i forntida språket innefattade, (liksom _ukko_)
-en stor vördnadsbetygelse; och innebär ordet _akka_, ännu i Lappska
-språket -- en slags ärebetygelse, (t.ex. _Maderakka, Sarakka,_ m.fl.)
-Icke måtte det väl vara henne, hvarom Tacitus i 45 Kap. säger --
-"_femina dominantur_", och tilllägger; "_hic Sveciae finis_"? Men
-besynnerligt förefaller det oss likväl, i anledning häraf, att då
-Norrmännen ofta härjade och plundrade, eller krigade i Biarmaland, så
-omnämnes det sällan och aldrig -- att der funnits någon konung, eller
-regent, hvilket dock är det första, hvarvid man naturligtvis i krig
-fäster sig. Alla dessa långa, många, och vidlyftiga historier (i det
-hela mera onödiga) om Sampo, och dess uppkomst, m.m. går deremot sammas
-myten, -- i sin mera enkla och förädlade form -- alldeles förbi; men
-fäster sig i det stället så mycket mera vid sjelfva hufvudsaken, som
-går ut på att visa det menniskans, såväl fordna som närvarande,
-lefnadsförhållanden basera sig på hennes eget lefnadssätt, och
-uppförande. d.v.s. det innehåller, kort om godt, en moral -- i få ord.
-
-[36] Att sluta af Kalevala (10 Run. 271-276) synes det som dertill nära
-nog ej blott skulle fordrats en trollkonst (en öfvernaturlig förmåga);
-åtminstone utvisa v. 320-416, att dertill erfordrades ej blott mycket
-besvär, utan äfven en lång lid, att få Sampo i stånd; hvilket här ofta
-är fallet med att indrifva skatter.
-
-[37] Hvilket tyckes antyda, och ge tillkänna, att hon verkligen var i
-stort behof deraf, eller i en nödträngd belägenhet, som man säger.
-
-[38] Den egentliga hufvudsaken, som nu skulle följa, och som upplyser
-gåtan -- men som här likväl saknas -- hafva vi redan förut meddelat
-angående _Sammas_, och mer än tydligt förklarat i _De proverbiis
-fennicis_, p. 10.
-
-[39] Numera voro argonauterna således tre; förra gången -- endast två.
-
-[40] En skatt, och ett sädesförråd, kan man dela; men icke en
-trolltrumma, solen eller qvarnen.
-
-[41] Det såkallade "nio talet" spelar hos fornfinnarne alltid en stor
-roll, liksom ej mindre i den Indiska än i den Skandinaviska mytologin,
-der det t.ex. talas om 9 himlar och 9 jordar.
-
-[42] Detta tyckes ytterligare besanna vår förmodan att med Sampo,
-åtminstone här på stället -- betecknades säden, som inskjuter sina
-rötter i jorden, och måste med plogen behandlas, Härom heter det i
-10 R. v. 427-432.
-
-    Siihen juuret juurutteli
-    Yheksän sylen syvähän.
-    Juuren juurti moa-emähän,
-    Toisen vesiviertehesen.
-    Kolmannen kotimäkehen.
-
-Det var i anledning häraf äfven (enligt en annan Runa) de många
-qvarnarne sattes i gång.
-
-[43] Att sluta bäraf, äfvensom af den omständigheten att farkosten
-roddes med årar, af två man -- måtte den (åtminstone i skaldens tanke)
-ej hafva varit bland de största, och endast afsedd att begagnas på
-smärre insjöar och floder.
-
-[44] De få delar af Sampo som härvid flöto i land, åstadkommo der samma
-underbara verkan, och effekt, som, i förra fallet -- delarne af Sammas;
-nemligen att de befordrade vegetationen, och således -- behörigen
-kultiverade -- befrämjade fruktifikationen, eller sädesproduklionen.
-Skilnaden är dock den, att allt detta låter tänka sig till följd af
-sädeskornen, men icke tillföljd af några bilar af trolltrumman.
-
-[45] Kalevala-runorne sakna likväl här det bästa, nemligen -- sjelfva
-qvintessensen, hvilken numera äfven från folkmedvetandet tyckes vara
-försvunnen i Finland; men hvilket vi varit lycklige nog att attrappera
-hos Finnarne i Dalarne. "_Kuin oisi usseemmat soanut_!" heter det. Se
--- der ha vi det! Menniskan är aldrig nöjd! Vi hafva der åter en ny
-lärdom, och en djup sanning att iakttaga -- allt inom dessa få rader --
-en sanning som går, och gäller, så länge verlden står, och -- lifvet
-räcker. Och hvem är sedan orsaken dertill annan, än menniskan sjelf och
--- hennes oförnöjda sinne. Men denna myt förvarar ännu dessutom en
-annan djup sanning, hvilken vi hittills icke berört, eller förklarat,
-ehuru den här kanske närmast alluderar på Finnarne sjelfva. Den
-innebär, och utvisar nemligen, att menniskorne under sina husliga
-sysslor, och fredliga värf -- beredt sig sin egen olycka, genom
-begagnandet af svärdet, såsom ett mordvapen -- äfven om man, å andra
-sidan, dermed någongång lyckats vinna några förmåner. Måtte ej blott
-enhvar af oss, utan måtte äfven alla Europas regenter -- lägga detta på
-sitt sinne! Nej -- på sitt samvete! Måhända är detta ock orsaken,
-hvarföre Finnarne (så vidt man af historien känner) icke i fordna tider
-(såsom andra folkslag) sökt sina idrotter i krig och bardalek, utan --
-i fredliga yrken.
-
-[46] Så t.ex. studera vi visserligen Grekernas och Romarnes mytologi,
-men ofta kanske utan att närmare uppfatta idolernas inre, djupa, höga,
-och andliga betydelse, som utmärker deras egentliga karakter; i det vi
-åtnöja oss endast med att litet attrappera dem på ytan, antingen med
-penseln, eller grafstickeln.
-
-[47] Så t.ex. då Pohjola (hvilken förklaring, och betydelse, man än
-vill gifva ordet) likväl alltid är ett ej blott historiskt, utan äfven
-ett geografiskt namn (omock någongång poetice förbytt till Päivilä,
-eller Sariola), så synes det oss åtminstone -- minst sagdt -- löjligt,
-att sätta det i förbindelse, och i beröring med _Kalevala_, som är ett
-heltochhållet poetiskt fingeradt och uppdiktadt namn; hvilket, såsom
-sådant, ingenstädes står i verkligheten till finnandes (jemf. Litter.
-Sällsk:s protokoll, då det diskuterades om -- hvad titel man skulle
-gifva boken). Ty såvida det icke förekommer hvarken bland de flere
-hundra finska runor, och folksånger, jag insamlade i Savolax, eller
-bland dem _Topelius_ meddelat från samma landsort som Lönnrot, icke
-heller bland de af _v. Schröter, v. Becker, Ganander, Porthan,
-Lencqvist, Maxinius_, m.fl. i tryck utgifna, så påstå vi att namnet
-_Kalevala_, liksom _Wäinölä_, är af Lönnrots eget fabrikat. Också vet
-han derom icke säga annat än -- "_Wäinölän vainiolla, Kalevalan
-kankahalla_". I poetiskt afseende är häremot ingenting att anmärka; det
-står, (betraktadt såsom en dikt) för Lönnrots räkning, liksom _Runola_
-(ett annat epos) står för vår. Men att utgifva det för en finsk
-folkdikt, är ett underslef, som icke anstår någon -- allraminst
-Lönnrot. Och att i detta fall inblanda Pohjola med Kalevala är en
-nonsens, som icke låter förklara sig, och strider emot sjelfva det
-sunda förståndet, såvida nemligen grundstenarne här, (till samma
-skådespel) äfven måste stå på samma bas, och icke -- den ena på jorden,
-och den andra upp -- i himmelen. Och slutligen -- månne det ej i
-historiskt afseende härvid hade hört till ordningen, äfvensom ej mindre
-till sanningens och rättvisans grundsatser, än till humanitetens och
-billighetens fordringar, att Lönnrot härvid äfven bordt hafva uppgifvit
--- hvarifrån, och af hvem, han erhållit de skilda sånger han här
-begagnat. Ty då de flesta af dem, och måhända de bästa, redan förut --
-genom offentligt tryck -- blifvit af andra, allmänheten meddelta, ser
-det åtminstone så ut såsom Lönnrot, genom förtigandet, eller
-förhemligandet bäraf, velat tillräkna sig, ensam, förtjensten af
-alltsammans, liksom han varit barnslig nog att tillerkänna sig sjelfva
-idén af deras _samlande_ och _utgifvande_ -- såsom sin _uppfinning_.
-
-[48] Det hörde fordom till saken -- ej blott i vårt land, utan äfven
-bland flere andra folkslag, och utvisade en slags ärebetygelse och
-aktning -- att ej nämna saker, och personer, vid deras rätta och
-vanliga namn, (hvilket ansågs nog trivialt, d.v.s. simpelt), utan
-medelst ett visst annat, dem tillagdt, säsom deras epitet. Liksom
-Svenskarne ofta (isynnerhet vid begåendet af deras andaktsstunder)
-kalla Gud till _Herren_ (äfven ofta till _Du_) så kallade Finnarne
-honom fordom till _Ukko_ (Gubben) emedan detta ord, redan ensamt, i sig
-innebär en viss vördnadsfull betygelse. Så t.ex. hörde jag 1817, bland
-Finnarne i Säfsen, en 70 års gammal gubbe, benämnd Ronkainen, hemma
-ifrån byn Hön, hvilken kallade Gud för _Wanha mies_ ("den gamle
-mannen"). Han svor nästan vid hvartannat ord, och på det högsta
-förundrade sig, då han fick höra mig tala "Finlands finska", (något som
-han förut aldrig hade hört) -- vid det han ena gången sade: _voi vanha
-mies!_ (motsvarande ungefär då vi säga "kors bevars!") -- andra gången:
-_voi Herra yhtä taivaallista!_ (svarande ungefär emot orden: "kors
-Gubbevars"!) hvarvid han, för omvexlings skull, stundom inföll --
-_voi vanhakas_ (kors "den gamle") och hvarmed han likaså förstod _Gud_.
-Af samma orsak tituleras björnen till "Ohto", och "mesikämmen";
-_vargen_, till "Hukka" och "raipahäntä", o.s.v. Det måste derföre
-förefalla enhvar högst oförklarligt att en Professor i Finska språket
-och litteraturen, kunnat vara till den grad korkad, att han enkom
-skrifvit, och utgifvit, en afhandling angående den Finska Guden _Ukko_;
-och det ehuru jag redan i Svensk Litteratur-Tidning 1817, för den 7
-Juni, i detta afseende mer än tillräckligt upplyst honom om det rätta
-förhållandet härmed. Det vore ungefär detsamma som om man skulle ge sig
-att beskrifva den svenska Guden _Du_ eller _Vår Herre_. Ja det var
-bland Israeliterna fordomdags stundom vid lifsstraff förbjudit att
-benämna Gud vid sitt namn (3 Moseb. 24 K. v. 16).
-
-[49] Vi skulle, med anledning häraf, kunna meddela Hr Grimm den
-upplysning -- att Gud heter, ännu i dag, på många Afrikanska språk
-_sambi_, t.ex. såväl på Kamba och Mandongo, som på Angola språket, och
--- _zambi_ på Kongo språket, hvilket ord vidare återkommer ej mindre i
-Loango och Tambi än i Watje och Akra språket (se Jumalasta, ja hänen
-monenalaisesta nimittämisestä moailman erinäisillä Kielilä p. 46-48).
-Vi kunna om alla dessa småaktiga försök tillämpa det motto vi redan i
-bokens början anfört från Cicero.
-
-[50] Angående denna "historiska grund", upplyses vi icke vidare. Det
-var numera åtminstone ingen "Brudfärd" i fråga. Ändamålet eller
-afsigten var ju endast att komma åt Sampo.
-
-[51] Detta skall förmodligen förklara orsaken till Hafsvattnets sälta,
-såsom en följd (enligt Finnarnes förklaring) af Sammas ena tå.
-
-[52] Nå nyss hette det ju, det han med afseende å innehållet af
-Kalevala-sångerna, fann likadana hjeltedikter bland Ostiaker,
-Samojeder, Tartarer, och andra närmare eller fjermare med Finnarne
-beslägtade folkstammar.
-
-[53] Detta var nu således den store Castréns funderingar angående
-"Sampo-myten". Vi kunna, med allt detta, härvid icke inse -- till
-hvilket _resultat_ han kom.
-
-[54] Det var egentligen Louhi, hvilken (enligt Runorne) förelade
-Wäinämöinen, såsom ett vilkor, om han ville slippa hem, -- det han
-skulle förskaffa henne sampo, vid det hon frågade honom:
-
-    Taijatko takoa sammon,
-    Kirjokannen kalkutella --
-    Joutsenen kynän nenästä,
-    Maho-lehmän maitosesta,
-    Yhen ohrasen jyvästä,
-    Yhen uuhen villasesta?
-
-(Kal. 7. R. v. 311-316) eller, som det heter i 1 Uppl.
-(2 R. v. 164-169):
-
-    Taijatko takoa sammon
-    Kirjokannen kirjaella --
-    Yhen joukkosen sulasta,
-    Yhen villan kytkyestä,
-    Yhen otrasen jyvästä,
-    Yhen värttinän muruista?
-
-och hvarmed, i poetiskt afseende, antydes de många svårigheterna, och
-konsten att kunna åvägabringa den, -- i likhet med de svårigheter,
-hvilka i 8 R. v. 95-98 antyddes Wäinämöinen att erhålla Pohjan neiti.
-
-[55] Om Runorne stundom härvid inblanda ordet "Lappalaiset", tillföljd
-af sitt manér att relevera samma sak med andra ord, så bevisar det, att
-dessa inflickade ord, som förskrifva sig från en sednare tid -- icke
-äro annat än skaldernas, och runosångarnes, egna interpoleringar, enär
-sjelfva ordet, och namnet _Lapp_ -- icke förekommer förr kändt i
-Historien, än från år 1177.
-
-[56] _Siit on polo Pohjolassa, elo leivätöin Lapissa._
-
-[57] Jag påminner mig, i min ungdom, någorstädes hafva läst, att ett
-sådant slags redskap, eller instrument, skall fordomdags äfven hafva
-blifvit begagnadt vid bröllopen här i Nylandslän. I anledning häraf
-förtjenar kanske nämnas att redan Herodotus, som lefde för mera än
-2,000 år sedan, tyckes hafva känt till trolltrumman; ty han omtalar att
-då Anakarsis återvände till Schytherna -- firade han, enligt Kyzikernas
-plägsed, gudinnans fest -- med en handtrumma i handen, och med bilder
-hängande på bröstet; för hvilken af honom antagna främmande sed, han
-blef skjuten till döds af Savlios.
-
-[58] Det synes mig som Dr Donner redan skrifvit så mycket om denna
-"qvarnhistoria" (liksom förut om "tamburdibasen") så att hälften deraf
-redan kunde vara nog, helst (enligt vår tanke) resultatet af
-alltsammans är, och blir, en galimatias; hvarföre vi äfven öfverhoppat
-det mesta af dessa till ingenting ledande resonemanger.
-
-[59] Om natten bars sampo ombord; och då man stridde derom, gick den
-sönder; en del flöt i land, och en annan del sjönk i sjöbottnet -- huru
-passar det på solen?
-
-[60] Af alla de många andra sampotolkarne, och förklararne, har deremot
-icke en enda omnämnt mig, mycket mindre upptagit den version af myten
-jag angifvit.
-
-[61] Jag var icke blott den som i Dalarne (Säfsen ligger i Dalarne, ej
-i Wermland) 1817 först upptäckte, och der upptecknade, samt 1818 i
-Upsala först förklarade och offentliggjorde _sampomyten_ (De proverbiis
-fennicis p. 10) utan är det äfven jag som 1814 i Jockas först
-attrapperade, och likaledes i Upsala 1821 först publicerade -- en akt
-af _Kullervo-myten_ (Pieniä Runoja. 2. p. 26). Äfven var det jag som
-först hörde, och 1818 i Upsala meddelade allmänheten den finska myten
-om verldsägget, jemte en refräng angående legenden om _syndafloden_
-eller om _svalan och fartyget_ (Pieniä Runoja 1. p. V). Hvilket allt
-jag (jemte mycket annat) meddelade inom det trånga utrymmet af 12+18
-blad. Slutligen var det ock jag som, genom v. Schröter, i Upsala redan
-1819, först offentliggjorde en fars ur myten angående d.s.k. _Kojoisen_
-poika, hvilken tyckes vara en pendant än till den af Ganander omtalta
-_Soini_, än till _Kullervo_ -- så framt han icke skall föreställa samma
-person.
-
-[62] Detta tror sig förf. vidare hafva funnit i orden _seppeli_,
-hjulbössa; _sepo, sepeli, sepukka,_ hund med en hvit ring kring halsen;
-_sepään_, omarma, omveckla; _säppäle_, en qvinlig hufvudbonad; _sapra_,
-hökopsa, höstack; _sapora_, fiskdam; (hvarföre månne han icke äfven här
-åberopat det betecknande ordet, saparo?) _sappa_, öppning i bakändan på
-en ryssja; _sappi_, galle, i anledning hvaraf talesättet _päivän sappi_
-betyder vädersol, o.s.v., o.s.v.
-
-[63] Nemligen 1:o pä latin, år 1818, i "_De proverbiis Fennicis_" p. 1,
-10 -- 2:o på finska, år 1828, i "Otava" 1 D. p, 19, 20; och -- 3:o på
-svenska, i den år 1834 utgifna "_Förklaringen öfver Tacitus_" (jemf. p.
-32). Likväl gjorde jag icke så mycket buller och väsende deraf, som
-sedermera tyckes hafva blifvit en följd häraf.
-
-[64] Så t.ex. liksom Castrén jemt och ständigt fantiserar om de
-"Altaiska folken", så drömde han alltjemt (under sina föreläsningar i
-finsk mytologi) om de finska afgudarne, (eller gudamakterna) vid det
-han vidt och bredt omtuggar samma slags abrakadabra, utan att ens veta
-hvad _poesi_, i allmänhet, och den finska (eller österländska)
-isynnerhet -- vill säga. Något hvarom likväl sången om _Björnens
-födelse_, redan ensamt, hade bordt kunna upplysa honom.
-
-[65] Med ett ord, om denna sak har redan så mycket blifvit både taladt
-och skrifvet, att det redan fyller, och utgör, en egenslags litteratur
-för sig, hvilken vi vilja kalla _sampolitteraturen_; hvaruti mera än
-tjugu vidtfräjdade författare och skrifställare inlagt sina idrotter.
-Resultatet af deras förklaringar, och uttydningar (jemte deras thy
-åtföljande vetenskapliga värde) vilja vi här -- för att närmare kunna
-uppfattas och öfverskådas -- i ett sammanhang korteligen framställa;
-ehuru vi, beklagligtvis nog, öfver dem alla nödgats draga -- ett långt
-(svart) streck. Dessa deras förklaringar äro som följer: --
-
-  1. Ett musikaliskt instrument (Topelius, och en anonym) --
-  2. Sjelfva Guden, och --
-  3. Jumala-bilden (Elias Lönnrot) --
-  4. En möbel, eller en grann utstyrd klädkista (Fab. Collan) --
-  5. Ett Handelsfartyg, (Enligt en uppgift af Lönnrot, meddelad i
-     Litteraturblad för medborgerlig bildning 1858, sid. 496.) --
-  6. En rik talisman (Rob, Tengström & Castrén) --
-  7. Frodes qvarn (Jak. Grimm & K. Simrock.) --
-  8. Enqvarngrotta (Castrén) --
-  9. Den gyllene morgonrodnaden (Grimm). --
- 10. Qvarnen som stod och malade pä hafsbottnet (Aasbjörnsen & Moe) --
- 11. En hemlig källa, och --
- 12. Källan till allt godt (Matth. Castrén). --
- 13. Jumala-templet (Castrén). --
- 14. En handqvarn, som malade af sig sjelft (Schiefner & Löwe) --
- 15. Ett moln (Mannhardt) --
- 16. Solen (A. Kuhn a J. Caesar, a O. Donner) --
- 17. Regnbågen (F.L. Schwartz) --
- 18. Den stjernbeströdda himmelen (En Runosångare) --
- 19. Hela det af Finnar bebodda landet, (En bonde) --
- 20. Det argonautiska tåget (O. Alcenius) --
- 21. En allegorisk framställning af Bildning och Kultur (Lönnrot) --
- 22. Trolltrumman (Friis, Europaeus, & Calamnius).
-
-[66] Sanningen af ett gammalt svenskt ordstäf -- "erbjuden tjenst, blir
-alltid försmådd", och af ett annat, hvilket lyder -- "ingen är profet i
-sitt fädernesland", har jag mer än ofta varit i tillfälle att erfara.
-Detta har äfven nu sednast blifvit besannadt af ett visst annat
-sällskap, som valt till sitt "motto", ordet "Kohtuullisuus"; och hvars
-hufvudändamål säges vara att vilja befordra, och befrämja, nykterhet
-och måttlighet här i landet. -- Ord, hvilka klinga ganska vackert för
-örat. Men då det gäller att bevisa det äfven med "handling" -- då står
-detta sällskap ingenstädes till finnandes; ty hafva vi sökt det
-förgäfves. Också tyckes mig landets patriotiska "Ständer", äfven denna
-gång, i så måtto, hafva försofvit sig; och detta -- icke "första
-gången". (Jemf. _Något som torde förtjena att reflekteras uppå, och att
--- vid nu påstående Landtdag -- närmare skärskådas, och öfvervägas._
-Helsingfors 1872.)
-
-
-
-***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN FINSKA SAMPO-MYTEN***
-
-
-******* This file should be named 60674-8.txt or 60674-8.zip *******
-
-
-This and all associated files of various formats will be found in:
-http://www.gutenberg.org/dirs/6/0/6/7/60674
-
-
-Updated editions will replace the previous one--the old editions will
-be renamed.
-
-Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
-law means that no one owns a United States copyright in these works,
-so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
-States without permission and without paying copyright
-royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
-of this license, apply to copying and distributing Project
-Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
-concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
-and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
-specific permission. If you do not charge anything for copies of this
-eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
-for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
-performances and research. They may be modified and printed and given
-away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
-not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
-trademark license, especially commercial redistribution.
-
-START: FULL LICENSE
-
-THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
-PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
-
-To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
-distribution of electronic works, by using or distributing this work
-(or any other work associated in any way with the phrase "Project
-Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
-Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
-www.gutenberg.org/license.
-
-Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
-Gutenberg-tm electronic works
-
-1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
-electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
-and accept all the terms of this license and intellectual property
-(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
-the terms of this agreement, you must cease using and return or
-destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
-possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
-Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
-by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
-person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
-1.E.8.
-
-1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
-used on or associated in any way with an electronic work by people who
-agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
-things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
-even without complying with the full terms of this agreement. See
-paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
-Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
-agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
-electronic works. See paragraph 1.E below.
-
-1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
-Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
-of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
-works in the collection are in the public domain in the United
-States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
-United States and you are located in the United States, we do not
-claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
-displaying or creating derivative works based on the work as long as
-all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
-that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
-free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
-works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
-Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
-comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
-same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
-you share it without charge with others.
-
-1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
-what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
-in a constant state of change. If you are outside the United States,
-check the laws of your country in addition to the terms of this
-agreement before downloading, copying, displaying, performing,
-distributing or creating derivative works based on this work or any
-other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
-representations concerning the copyright status of any work in any
-country outside the United States.
-
-1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
-
-1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
-immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
-prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
-on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
-phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
-performed, viewed, copied or distributed:
-
-  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
-  most other parts of the world at no cost and with almost no
-  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
-  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
-  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
-  United States, you'll have to check the laws of the country where you
-  are located before using this ebook.
-
-1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
-derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
-contain a notice indicating that it is posted with permission of the
-copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
-the United States without paying any fees or charges. If you are
-redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
-Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
-either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
-obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
-trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
-with the permission of the copyright holder, your use and distribution
-must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
-additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
-will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
-posted with the permission of the copyright holder found at the
-beginning of this work.
-
-1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
-License terms from this work, or any files containing a part of this
-work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
-
-1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
-electronic work, or any part of this electronic work, without
-prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
-active links or immediate access to the full terms of the Project
-Gutenberg-tm License.
-
-1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
-compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
-any word processing or hypertext form. However, if you provide access
-to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
-other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
-version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
-(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
-to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
-of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
-Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
-full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
-
-1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
-performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
-unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
-
-1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
-access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
-provided that
-
-* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
-  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
-  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
-  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
-  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
-  within 60 days following each date on which you prepare (or are
-  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
-  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
-  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
-  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
-  Literary Archive Foundation."
-
-* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
-  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
-  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
-  License. You must require such a user to return or destroy all
-  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
-  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
-  works.
-
-* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
-  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
-  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
-  receipt of the work.
-
-* You comply with all other terms of this agreement for free
-  distribution of Project Gutenberg-tm works.
-
-1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
-Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
-are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
-from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
-Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
-trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
-
-1.F.
-
-1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
-effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
-works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
-Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
-electronic works, and the medium on which they may be stored, may
-contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
-or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
-intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
-other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
-cannot be read by your equipment.
-
-1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
-of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
-Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
-Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
-liability to you for damages, costs and expenses, including legal
-fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
-LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
-PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
-TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
-LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
-INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
-DAMAGE.
-
-1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
-defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
-receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
-written explanation to the person you received the work from. If you
-received the work on a physical medium, you must return the medium
-with your written explanation. The person or entity that provided you
-with the defective work may elect to provide a replacement copy in
-lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
-or entity providing it to you may choose to give you a second
-opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
-the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
-without further opportunities to fix the problem.
-
-1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
-in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
-OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
-LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
-
-1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
-warranties or the exclusion or limitation of certain types of
-damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
-violates the law of the state applicable to this agreement, the
-agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
-limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
-unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
-remaining provisions.
-
-1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
-trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
-providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
-accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
-production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
-electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
-including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
-the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
-or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
-additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
-Defect you cause.
-
-Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
-
-Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
-electronic works in formats readable by the widest variety of
-computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
-exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
-from people in all walks of life.
-
-Volunteers and financial support to provide volunteers with the
-assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
-goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
-remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
-Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
-and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
-generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
-Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
-www.gutenberg.org 
-
-Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary 
-Archive Foundation
-
-The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
-501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
-state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
-Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
-number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
-U.S. federal laws and your state's laws.
-
-The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
-mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
-volunteers and employees are scattered throughout numerous
-locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
-Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
-date contact information can be found at the Foundation's web site and
-official page at www.gutenberg.org/contact
-
-For additional contact information:
-
-    Dr. Gregory B. Newby
-    Chief Executive and Director
-    gbnewby@pglaf.org
-
-Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
-Literary Archive Foundation
-
-Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
-spread public support and donations to carry out its mission of
-increasing the number of public domain and licensed works that can be
-freely distributed in machine readable form accessible by the widest
-array of equipment including outdated equipment. Many small donations
-($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
-status with the IRS.
-
-The Foundation is committed to complying with the laws regulating
-charities and charitable donations in all 50 states of the United
-States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
-considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
-with these requirements. We do not solicit donations in locations
-where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
-DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
-state visit www.gutenberg.org/donate
-
-While we cannot and do not solicit contributions from states where we
-have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
-against accepting unsolicited donations from donors in such states who
-approach us with offers to donate.
-
-International donations are gratefully accepted, but we cannot make
-any statements concerning tax treatment of donations received from
-outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
-
-Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
-methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
-ways including checks, online payments and credit card donations. To
-donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
-
-Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
-
-Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
-Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
-freely shared with anyone. For forty years, he produced and
-distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
-volunteer support.
-
-Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
-editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
-the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
-necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
-edition.
-
-Most people start at our Web site which has the main PG search
-facility: www.gutenberg.org
-
-This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
-including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
-Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
-subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
-
diff --git a/old/60674-8.zip b/old/60674-8.zip
deleted file mode 100644
index 7b4413b..0000000
--- a/old/60674-8.zip
+++ /dev/null