diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/60111-8.txt | 4468 | ||||
| -rw-r--r-- | old/60111-8.zip | bin | 91533 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 4468 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..5fd1b45 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #60111 (https://www.gutenberg.org/ebooks/60111) diff --git a/old/60111-8.txt b/old/60111-8.txt deleted file mode 100644 index 4f0a78e..0000000 --- a/old/60111-8.txt +++ /dev/null @@ -1,4468 +0,0 @@ -The Project Gutenberg eBook, Nala och Dayamanti, by Anonymous, Translated -by Herman Kellgren - - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - - - - -Title: Nala och Dayamanti - En indisk dikt ur Mahabharata - - -Author: Anonymous - - - -Release Date: August 17, 2019 [eBook #60111] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - - -***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK NALA OCH DAYAMANTI*** - - -E-text prepared by Jari Koivisto - - - -NALA OCH DAMAYANTI - -En indisk dikt ur Mahabharata - -Från originalet öfversatt och med förklarande noter försedd af - -H. KELLGREN, - -Philos. D:r, Docens i Sanskrit-Språket och Literaturen. - - - - - - -Helsingfors, -J. C. Frenckell & Son, -1852. - - - - -Säkert känner redan enhvar åtminstone till namnet den forntidsdikt, -hvilken benämnes Mahàbhàrata "den stora dikten om Bhàras ätt," denna -dikt, som med sina aderton böcker och sina hundratusen dubbelverser -(slokàs), hvarje af trettio två stafvelser, till sitt omfång är det -mest storartade skaldeverk, något lands literatur äger att uppvisa. -Det är en hel till tid och rum från oss långt aflägsen verld, som rör -sig i denna dikt, och man ser de flyktande skuggorna af gestalter -från olika århundraden, kanske årtusenden, skymta förbi dess spegel. -Mahàbhàrata säger om sig sjelf (I. v. 307 ff.) "Ej finnes på jorden en -saga, som ej har sitt upphof ur denna dikt, såsom kroppen ej kan hålla -sig uppe utan föda; ur denna Bhàrata-dikt hemta skalderna sin näring, -och vörda den, såsom tjenare, hvilka söka sin välgång, vörda en ädel -herre; ty i denna heliga saga är den högsta vishet nedlagd," och (I. -v. 646) "den har af den oändligt vise Vyàsa blifvit författad till en -lärobok för det nyttiga, till en lärobok för det rätta, till en lärobok -för det angenäma." Mahàbhàrata utgör ett compendium af Indiens hela -forntid, men dess egentliga kärna och ledtråd utgöres af berättelsen -om Kuru- och Pàndu-ätternas inbördes strid och slutliga undergång. -Denna berättelse är sannolikt en i några få personers öden sammanfattad -skildring af en långvarig kamp emellan Indiens urinbyggare och den -från norden invandrade Ariska folkstammen, som sedan blef herrskande i -Indien, ty sådan är den episka diktens sed; af traditionen förlägges -denna strid till en bättre tidsålders aftongryning och dess öfvergång -till den närvarande onda tiden, hvars begynnelse Inderna förlägga till -året 3,101 före Christus. - -Berättelsen om Kuru- och Pàndu-ätternas strid, hvilken lik en ledande -tråd går igenom Mahàbhàrata-diktens labyrinter, är i några ord följande: - -I medlersta Indien, vid Yamunàs stränder lefde Bharatidernas uråldriga -ätt, härstammande från månen; engång i fordomtid regerade der, ehuru -blind, en konung af denna stam Dhritaràschtra, och bodde i sin -hufvudstad Hastinàpura jemte sina hundrade söner, af hvilka den äldste -kallades Duryodhana. Denne Konung hade en yngre broder Pàndu, hvilken -dragit sig tillbaka och jemte sina fem söner lefde i ensamhet. Vyàsa, -som förtäljer hela Mahàbhàrata-dikten, nämnes deras fader. Pàndu dog -och då kommo hans fem söner till sin farbroders, Dhritaràschtras -hof, och uppfostrades der tillsamman med hans egna söner. De fem -Pàndaviderne förvärfvade sig snart genom mildhet och goda egenskaper -allas kärlek, och folket uttalade sin önskan att i en framtid få se den -äldste af dem, Yudischthira, bestiga sin farbroders thron. Konungens -söner började då hata och frukta dem, och sökte deras undergång. Då -sände deras farbroder dem bort från Hastinàpura, men hans söner nöjdes -ej dermed, och Duryodhana utsände i tysthet folk, för att innebränna -dem i deras egen boning. Men då de fingo kunskap derom, uppbrände de -sjelfve sin boning och irrade omkring vid de ännu öde och skogrika, -stränderna af Ganges. Duryodhana trodde att de omkommit, och var -obekymrad. Under Pàndavidernas landsflykt träffade dem deras farfader -Vyàsa och förkunnade dem, att Draupadi, dotter till en Konung i de -fem flodernas land, af ödet var bestämd till deras gemål. De, begåfvo -sig dit, och vid en pristäfling om hennes hand segrade Ardschuna, en -af bröderne, hvarigenom Pàndus söner åter blefvo mäktige, och Kurus -ättlingar, Dhritaràschtras söner, afträdde godvilligt åt dem den -skogrikare vestliga hälften af sitt rike, Här anlade Pàndus söner en -ny stad Indraprastha, likasom Hastinàpura belägen i nejden af det -nuvarande Dehli. Men snart öfvergaf dem åter lyckan. Den äldste af -Dhritaràschtras söner förledde den äldsta Pàndaviden Yudischthira till -tärningsspel om thron och rike; den som förlorade skulle draga sig -tillbaka och lefva tretton år i ödemarken. Yudischthira förlorade och -Pàndus söner drogo sig till den öde Kàmyaka-skogens djup och lefde der -i from enslighet, dock med beslut att efter de tretton årens förlopp -med härsmakt återtaga sitt rike och hämnas den skymf Duryodhana -tillfogat Draupadi, i det han efter tärningsspelet dragit henne vid -håret, till tecken, att hon nu var vorden en slafvinna. Pàndus söner -samlade under sin landsflykt bland de vilda folken en väldig här och -bröto efter den bestämda tidens förlopp upp emot Duryodhana och hans -bröder. Härarne möttes i Kuruksohetra "Kurus fält," nejden emellan -Jamunàs och Ganges' öfre lopp, den Indiska sagans förlofvade land, -och i striden, som varade aderton dagar, blef Duryodhana med sina -bröder och sina hjeltar slagen. Blott tre af dessa sednare undkommo -det allmänna nederlaget; dessa öfverföllo om natten Pàndavidernas -sorglösa och segerdruckna här, och mördade dess anförare. Pàndu-sönerna -räddade sig, men omkommo snart derefter alla, den ena efter den -andra, och sålunda utdog, säger sagan, Bharatas hela ädla ätt, och -de hädangångne Kuru- och Pàndu-ättlingarnes ännu dem efterlefvande -farfader Vyàsa förtäljer i Mahàbhàrata för sednare generationer sina -egna efterkommandes strider, lidanden och öden, ty han, liksom den -Indiska sagans öfrige heroer, åldras ej, utan står oförändrad qvar, -medan generationer af efterkommande födas och försvinna. - -Sådan är i största korthet den egentliga kärnan i Mahàbhàrata, Det -mesta deraf inrymmes dock i 6-10 boken och upptager blott ungefär -24,000 af diktens 100,000 dubbelverser, Mahàbhàrata säger härom -(I. v. 101): "Vyàsa sammandrog i korthet Bharata-dikten i 24,000 -slokàs; så stor nämnes af de vise Bharata utan dess episoder," -ehuru på ett annat ställe (I. v. 2296) åter står: "Dessa 100,000 -heliga slokàs blefvo berättade af Satyavatîs herrlige son (Vyàsa)." -Vi måste anse den kortare redactionen för den ursprungligare. -Trefjerdedelar af Mahàbhàratas hela omfång utgöras af episoder, -hvilka synbarligen förråda sin uppkomst i olika tidsåldrar och ur en -olika verldsåskådning. Lik en mäktig ström har under seklers lopp -Bhàrata-dikten flutit fram och i sitt sköte upptagit alla mindre -tillopp, dem den råkat på sin väg, tills den slutligen nådde målet och -erhöll den gestalt, hvari den nu visar sig för oss. Diktens angifne -författare Vyàsa uppgifves utomdess hafva författat de heliga hymnerna -(Vederna) och den vidsträckta literatur, som nära sluter sig till -dem, vidare ännu de heliga legenderna (Purànerna), och ännu annat. -Men hans namn Vyàsa betyder "Samlare" och måste anses beteckna ej en -person, utan en handling, den, hvarigenom forntidens traditioner och -de i folkets och bardernas mund ännu fortlefvande sångerna samlades, -och genom skriftlig uppteckning tryggades emot vidare omgestaltningar. -Denna slutsats kan genom både yttre och inre bevis dragas ur sjelfva -Mahàbhàrata, och bestyrkes jemväl af diktens egen berättelse om dess -uppkomst. Sedan jorden redan länge betäckt stoftet af Bhàratas hjeltar -och flera generationer gått hän, anställde en ättling af Pàndu-sonen -Ardschuna, Dschanamedschaya, en stor och högtidlig offerfest, der många -af den Indiska forntidens berömde vise voro närvarande; bland dem var -äfven Vyàsa, hvilken ännu qvarstod som ett vittne från längesedan -förgångna tider. Då sade till honom Konung Dschanamedschaya (I. v. 2224 -ff.): "Ädle! du har med dina ögon skådat Kurus och Pàndus ättlingar; -deras lefnadsöden längtar jag höra förtäljas af dig, o Brahman! Huru -begyntes tvisten emellan dessa mäktige hjeltar, och huru försiggick -denna väldiga strid, som bragte förödelse öfver alla väsen? Berätta -mig du, den ädlaste bland Brahmaner! fullständigt och sanningsenligt -om alla dessa förfäder, hvilkas sinnen voro slagna af ödets dom." Då -Vyàsa hörde dessa Konungens ord, gaf han befallning åt sin lärjunge -Vaisampàyana, som satt vid hans sida, sägande: "Huru tvisten fordom -begynte emellan Kurus och Pàndus ättlingar, det allt må du berätta -för denne, såsom du det förnummit af mig." Och då Vaisampàyana hört -sin lärares ord, förtäljde han, den förträffligaste bland Brahmaner, -för denne Konung och för de Furstar, hvilka suto med honom, hela -den forntida sagan, äfvensom Kuru- och Pàndu-ättlingarnes tvist och -fullkomliga undergång. - -Dock härleder sig Mahàbhàrata i dess närvarande gestalt icke -directe från Vaisampàyana; den har gått genom ännu en hand. En -generation efter Vaisampayànas tid anställdes af Brahmanen Saunaka en -offerhögtid, hvarvid äfven infann sig Sauti, son till Sûta, Konung -Dschanamedschayas Lifkusk och förtrogne, som vid denne Konungs -offerfest hört Vaisampàyanas saga. Af denne, Sûtas son, berättades -nu Mahàbhàrata för Saunaka och de Brahmaner, hvilka voro med honom -och i denna form har den kommit till oss. Mahàbhàrata begynner med -beskrifningen om, huru sagoberättaren Sauti Ugrasravas, son till Sûta -Lomaharschana, nalkades de vise Brahmanerne, hvilka i Naimischa-skogen -suto församlade till begående af Saunakas offerfest. Sedan de välkomnat -honom, frågade honom eremiterne, hvarifrån han kom och huru länge han -varit på väg. Dertill svarade Sauti: "Sedan jag vid den ädle Konung -Dschanamedschayas offerfest hört Vaisampàyana skickligt föredraga de -af Vyàsa författade heliga sagor af mångfaldigt vexlande innehåll, -hvilka i Mahàbhàrata finnas samlade, har jag vandrat till många -vallfartsorter och heliga ställen, och har äfven kommit till den nejd, -der fordom Kuru- och Pàndu-ättlingarnes och alla jordens Konungars -strid försiggick; derefter har jag nalkats eder, för att betyga eder -min vördnad." Af detta svar får Saunaka anledning att fråga honom om -dessa forntidssagor, den ena efter den andra. Sauti åberopar dervid -oftast sin fader. Så svarar han t.ex. på Saunakas fråga angående sagan -om den vise Astika (I. v. 1205 ff.): "Denna forntida saga berätta nu -Brahmanerna för dem som bo i Naimischa-skogen, men min fader Sûta -Lomaharschana, Vyàsas vise lärjunge, förtäljde den, dertill uppmanad, -fordom för Brahmanerne; då hörde äfven jag denna saga om Astika, och -skall för dig, som frågar mig derom, sanningsenligt förtälja densamma." -Sednare (v. 1072) tillägger Sauti ännu, att han berättar den, såsom -han hört den af sin fader. Det förtjenar härvid framhållas, att det -är från Sûta, Mahàbhàrata-dikten i andra hand stammar, men Sûta var ej -allenast de indiske Konungarnes lifkusk och förtrogne följeslagare -i alla deras öden och bragder, utan förenade dermed äfven bardens -kall, att höja sin Konungs lof och sprida kunskapen om hans bragder -till samtid och efterverld. På intet ställe åberopar sig hvarken -Sauti eller Vaisampàyana på en skrifteligen affattad tradition, utan -tvertom antyder dikten self på anförda, och på många andra ställen, -att den gått från mund till mund, från generation till generation. Den -uppgifver Vyàsa som sin författare; Vyàsa har lärt den åt Vaisampàyana; -af honom hörde Sûta dikten, och af honom hans son Sauti, som berättade -den för eremiterna, i Naimischa-skogen; genom dem spriddes den sedan -ut och blef känd i verlden. Häraf synes att denna dikt, mundtligen -föredragen vid Konungars hof och i eremiters hyddor, genom sekler -fortlefvat i folkets mund; och yttrandet om en annan redaction, -upptagande blott fjerdedelen af dess nuvarande omfång, antyder att -dikten under sitt lopp genom tiderna blifvit omgestaltad, riktad och -förstorad genom upptagande af ständigt nya elementer. Mahàbhàrata har -gått samma bana, hvilken troligen hvarje folks episka dikter följt, -tills de funnit någon, som ordnat dem till ett enda sammanhängande -helt. Uppkomsten af Mahàbhàrata-diktens enskilda delar försvinner -i den gråaste forntid, men kanske skall det lyckas forskningen att -bestämma, när ungefär dess lopp hämmades inom dess nuvarande gränsor. -Till en sådan uppteckning och anordning af det omätliga materialet -måste vi inskränka Vyàsas verksamhet, men detta "samlande" kan ej hafva -varit en persons verk, utan fullbordades, kanske under sekler, genom -Brahmanernas skolor, genom hvilka förfädrens traditioner uppehöllos och -fortplantades till efterverlden. På grund af ur dikten sjelf hemtade -bevis förlägger (Ind. Alterth. Kunde I. p. 839, II. I. p. 493) Lassen, -den mest competente domare i dessa ämnen, den redaction, som kommit -till oss oförändrad, till tiden omkring 400 år före Christus. Sådan -vi nu se Mahàbhàrata, finna vi deri delar, hvilka otvifvelaktigt leda -sin uppkomst från den aflägsnaste forntid, andra åter, hvilka både -genom form och innehåll förråda ett vida sednare, jemförelsevis modernt -ursprung. Ännu har en vetenskaplig kritik ej hunnit bestämma de skilda -delarnes relativa ålder till hvarandra, och derintill blir Mahàbhàrata -en labyrinth, der forskaren har svårt att finna den rätta stråten. - -Men för att rätt fatta Mahàbhàrata-diktens kulturhistoriska betydelse, -måste vi fästa afseende vid dess förhållande till den samhällsklass, -till hvars uppbyggelse den blifvit samlad och ordnad till ett helt; ty -Mahàbhàrata vill ej vara och är ej till blott för sina läsares eller -åhörares nöje, utan den vill, såsom redan blifvit antydt, tillika vara -"en lärobok för det nyttiga, ett lärobok för det rätta." Den besjöng -förfädrene bedrifter, deras öden och strider, och blef derigenom en -bok specielt för krigarekasten. Konung Dschanamedschaya säger till -Vaisampàyana (I. v. 2285) "Må du i all dess vidd förtälja mig denna -(Mahàbhàrata-)saga, ty ej blir jag mätt på att höra de hädangångnes -mäktiga öden." Denna samma känsla talar mäktig i hvarje krigares -bröst, och deraf begagnade sig Brahmanerna, rätt uppfattande de medel, -hvilka voro egnade att betrygga det inflytande och den öfverlägsenhet, -de alltid förstått bibehålla i det indiska samhället. I vexling med -fantasien underhållande stycken af blott poetisk betydelse, inväfde -Brahmanerna i dessa berättelser om förfädrens öden de läror i moral -och religion, som för dem voro behagliga, jemte det de redigerade det -hela i presterligt hierarchisk anda, och ej försummade att framhålla -sin kasts företräde framför de öfriga. Sålunda omskapades småningom den -ursprungligen enkla sagan om Kuru och Pàndu-ättlingarnes inbördes strid -och undergång till en fullständig lärobok för krigarekasten, der, den -Brahmaniska religionens gamla, ofta symboliska och på djup åskådning af -naturen grundade läror kläddes i en mera mensklig heroisk drägt, egnad -att anslå en krigarekasts mera åt den yttre verlden riktade sinne. -I Mahàbhàrata inrycktes läror om verldens och om Gudarnes uppkomst, -äfven rent speculativa betraktelser, läror om menniskornas plikter emot -Gudarna och hvarandra, om belöning och straff i ett lif efter detta. -Mahàbhàrata blef med ett ord en sammanfattning af allt, som kunde vara -af nöden för en krigares uppfostran till hans kall i verlden, och detta -är det som upptager större delen af de otaliga episoder, hvilka utgöra -trefjerdedelar af hela diktens omfång. - -Mahàbhàrata i episoder äro nemligen icke, såsom episoder vanligen och -jemväl de i Indernas andra hjeltedikt Ràmàyana, blott underordnade -berättelser, oftast tillkomna för att i förbigående med ett exempel -förklara och upplysa den egentliga sagan, utan de stå der sjelfständigt -för sin egen skuld, och utgöra enhvar ett helt för sig. De berättas -derföre äfven med all möjlig utförlighet, och berättaren dröjer vid -dem, som om han helt och hållet hade glömt den dikt, hvaraf de till -det yttre utgöra en del; de äro ofta godtyckligt instuckna och kunde -åter borttagas, utan att hvarken de sjelfva eller det hela deraf i -någon mon skulle rubbas, Sålunda är Mahàbhàrata i dess helhet lik -ett perlband, hvarpå den ena perlan blifvit trädd efter den andra; -dess delar sammanhållas blott i yttre måtto af den, lik en tråd det -hela genomgående berättelsen om Kurus och Pàndus ättlingar; man hade -kunnat tillägga eller borttaga en eller flera af dessa episoder, och -perleraden skulle derigenom blifvit blott förlängd eller förkortad. - - * * * * * - -En episod af här ofvan antydda slag är äfven dikten om Nala -och Damayanti. Den finnes intagen i tredje boken, benämnd -"Skogsafdelningen" (Vanaparva), der episoder af blott poetiskt värde -och innehåll talrikast förekomma, likasom för att gifva lif och -omvexling åt det enformiga lifvet i skogen. Nala-dikten upptager i -första bandet af den 1834 i Calcutta utgifna upplagan af Mahàbhàrata -pp. 480-516, och inledes der på följande sätt (III. v. 2023 ff.). -Medan Pàndaviderna, till följe af Yudischthiras olyckliga spel med -Duryodhana, uppehålla sig i Kàmjaka-skogen, klagar Yudischthira engång -för sin broder Bhîma öfver sin bittra lott. Då nalkas dem den vise -Vrihadasva; Yudischthira omtalar för denne, huru han i tärningsspel -förlorat thron och rike, och jemte sina bröder var nödsagad att lefva -landsflyktig i skogens djup, och tillägger: "Har du någonsin på jorden -sett eller hört omtalas en Konung olyckligare än jag? Ej finnes, så -är min tro, en man mer än jag sorgbetyngd." Vrihadasva svarade: "Ej -kan jag instämma i hvad du säger, o Konung! Det fanns en man, som var -olyckligare än du, Pàndus ättling! Jag skall, om du vill höra det, -här för dig skildra den Konungs öden, som var mer sorgbetyngd än du." -Han nämner Nala, Virasenas son, och tillägger: "Han blef genom svek -besegrad af Puschkara och lefde derefter jemte sin maka i skogen under -bitter sorg, och han hade ej hos sig under sin irrfärd i skogen hvarken -tjenare, bröder eller anförvandter, men du är omgifven af ädle bröder, -liknande Gudar i glans." Derpå berättar nu Vrihadasva hela Nala-sagan, -utan att dess sammanhang med det hela antydes af annat, än af ett -här och där till versens fyllande instucket utrop till Yudischthira: -"Du Pàndus ättling! Du ädle Konung!" o.m.d. Dessa utrop hafva, såsom -egentligen ej hörande till Nala-dikten, blifvit i öfversättningen -utelemnade. Vrihadasva slutar sin berättelse med en försäkran, att -Yudischthira, likasom fordom Nala, snart åter skall nå ett lyckligare -lefnadsskifte. - -Betrakta vi nu Nala-dikten såsom ett helt för sig, så synes språkets -elegans och uttryckets poetiska finhet, äfvensom den konstnärligt -behandlade anordningen och utförandet af ämnet antyda, att Nala-sagan -i en jemförelsevis modern tid blifvit af en mjuk och konsterfaren hand -öfverarbetad. Man måste äfven, på grund af ur diktens eget inre hemtade -bevis, anse många verser, i enlighet med hvad de flesta af den indiska -poesiens alster vederfarits, hafva tillkommit genom en annan hand än -författarens, men vi tro dock att det vid den föga säkra ståndpunkt, -hvarpå den philologiska kritiken i Sanskrit, äfvensom kännedomen om -Indernas literatur öfverhufvud ännu befinner sig, är alltför djerft -och förhastadt att här och der utmönstra enskilda ställen, hvilka i -ett eller annat afseende kunna förefalla oäkta. Utgången har visat att -äfven de erfarnaste vid dessa försök icke alltid träffat det rätta. På -grund deraf har öfversättaren föredragit att troget och samvetsgrannt -följa den af Bopp, först 1819 sedan ånyo 1832 utgifna texten, hvilken -till denna dag är den enda sjelfständlgt och med tillbörlig kritik -utarbetade. Blott på ett eller annat ställe har öfvers. följt ett, som -det synte honom, lämpligare uttryck uti den i Calcutta utgifha upplagan -af hela Mahàbhàrata. Om sålunda Nala-sagan i dess nuvarande skick synes -förråda en nyare omarbetning, så härstamma dock säkert dess grunddrag -från en aflägsen forntid, och höra till de äldsta i den indiska -literaturen; ty alla de Gudar, hvilka der nämnas och åkallas, finna sin -plats bland Indernas äldsta, ursprungligaste elementargudar, desamma -hvilka vi möta i den uräldsta, den Vediska perioden af den Indiska -religionens utveckling. Blott slutet af 12:te och början af 13:de -sången göra härifrån ett tydligt undantag, men dessa ställen äro, såsom -äfven i noten till pag. 99 finnes anmärkt, synbarligen sednare tillagda. - -Nala-sagan har blifvit på olika sätt och i olika tider på Sanskrit -bearbetad (i Naischadha, i Nalodaya), och den är i öfversättning -eller omarbetning på andra språk spridd öfver olika delar af den -Indiska halfön. Törhända har Nala-sagan en uråldrig tradition, spridd -oberoende af dess sednare omarbetning och införande Mahàbhàrata, -att tacka för sin utbredning i Indien, men törhända äfven blott den -djupt poetiska grundton, hvilken genomgår densamma och mäktigt måste -anslå hvarje sinne, som förmår fatta diktens skönhet oberoende af den -jordmån, hvarur den spirat. Äfven i Europa har dikten om Nala och -Damayanti blifvit läst och med kärlek omfattad. Redan 1810, straxt -efter grundtextens första framträdande, yttrade A.W. von Schlegel -(Ind. Bibl. I. p. 98): "Enligt min känsla kan detta stycke svårligen -öfverträffas, hvarken i afseende å passionens öfverväldigande kraft, -eller tänkesättets finhet och adel. Det är helt och hållet egnadt att -anslå både gammal och ung, både hög och låg, både konstkännaren och -den, som blott öfverlemnar sig åt sin naturliga känsla. Äfven är denna -dikt i Indien oändligt populär och utbredd. Der är Damayanti för sin -uppoffrande trohet och hängifvenhet lika beprisad som Penelope hos oss, -och förtjenar att i Europa, denna samlingsplats för alla verldsdelars -och alla tiders alster, blifva likaså känd." -- Flera öfversättningar -af Nala-dikten hafva i Europa sett dagen. Jemte Bopps upplaga af -grundtexten följde en latinsk öfversättning på prosa, som dock endast -afsåg nybegynnarens ledning till uppfattande af Sanskrittexten, men på -intet vis var egnad att framhålla originalets poetiska skönhet. Kort -derefter, 1820 öfversattes dikten till tyska af Kosegarten, 1824 och -1838 af Bopp, med bibehållande af originalets versmått. Den förra, -af dessa tyska öfversättningar hafva vi ej varit i tillfälle att se; -den sednare är törhända, alltför indisk och trogen, för att kunna -erbjuda en ostörd njutning åt en allmänhet, som ännu är föga förtrolig -med Indiens egendomliga natur och åskådningssätt. Kanske har, jemte -detta, äfven den för Indernas episka poesi egna versen, som, använd i -våra språk, gerna vill falla sig tung och enformig, bidragit att göra -Bopps i annat afseende förtjenstfulla öfversättning mindre spridd, än -den förtjenat. År 1828 utgaf Rückert en bearbetning af Nala-sagan, -som möttes af allmänt bifall, och redan upplefvat tre olika upplagor, -den sista 1845. Efter honom bearbetades Nala-sagan på Ryska af -Schukovski, S:t Petersburg 1844, och af A.F. Weltmann; detta sednare -arbete hafva vi ej fått se. 1847 utkommo vidare samtidigt tvenne tyska -öfversättningar, den ena af Adolf Holtzmann, den andra af Ernst Meier. -Till dessa olika bearbetningar komma den redan nämnda latinska af Bopp, -samt en troligen efter denna af Milman 1835 utgifven engelsk, och en -alltför troget efter Bopp öfversatt rysk, som af Ign. Kossovitsch -utgafs i Moskva 1851-1852; till dessa bearbetningars krets sluter sig -slutligen nu, som den nyaste, den svenska öfversättning, som härmed -utgår till allmänheten. - -Om man, förbigående de öfriga, med hvarandra jemför de tre -bearbetningarna af Rückert, Holtzmann och Meier, hvilka alla vittna -om både talent och språkkännedom, så skall man förvånas öfver att -öfversättningar från samma original kunna vara hvarandra så olika, ty -blott de allmännaste grunddrag äro i dem gemensamma. Deras författare -hafva, en hvar på sitt sätt, följt en öfversättningsmethod, alldeles -motsatt Bopps; de hafva nemligen mer eller mindre frigjort sig från -originalet och sökt återgifva dess anda, med åsidosättande af dess ord. -Rückert har kallat sin Nal och Damayanti "eine indische Geschichte, -von Friedrich Rückert," och han har i sanning äfven mera omdiktat än -öfversatt den indiska sagan. Han har ej blott utelemnat stycken af -originaltexten, hvilka ej anslagit honom, utan han har äfven utsmyckat -den med bilder och skapelser ur sin egen fantasie, och infört hela -sånger, hvaraf originalet ej känner ett ord; dessa tillägg, så -praktfulla och glänsande de än äro, återgifva dock stundom tankar och -bilder, hvilka för den indiska åskådningen äro fullkomligt fremmande. -Man kan anse Rückerts verk som den nyaste europeiska bearbetningen -af den gamla indiska Nala-sagan, och som sådan är den utförd med den -talent och med den makt öfver språket, hvari Rückert till denna dag -är oupphunnen. Men originalets episkt lugna ton, dess ädelt enkla -värdighet och dess naturliga sanning i uttrycket äro ohjelpligen -borta. En annan klang, en annan anda möter oss ur Rückerts dikt. Den -visar oss i flyktigt klingande verser fantasiens skämtande lek med -dess egna skapelser, och ett smältande språks smygande efter alla ett -poetiskt sinnes nyckfullt skapade former. -- Holtzmann har åter i sin -öfversättning sökt bibehålla originalets allvar och enkla vänlighet, -men han har ansett den ursprungliga sagan öfvermåttan vanställd af -sednare utstofferingar, tillägg och omarbetningar, hvilka han, med -ledning af sin känsla för styckets ursprungliga form, velat afhjelpa -och utgallra; han har i denna sin sträfvan knappast lemnat en vers af -originalet på den plats, der han funnit den, utan ombyggt allt; han -har afplockat blommorna, så att nästan all doft gått förlorad, och -att merendels blott den torra stjelken står qvar. Han har dymedelst -visserligen lyckats finna det ursprungligaste sagans skelett, men vi -våge betvifla att någonsin dikten lefvat bland Indiens folk sålunda -utan kött och blod, ty dessa äro lifvets vilkor. Holtzmann jemför sjelf -sitt arbete med en målares, hvilken vill restaurera en gammal tafla, -som genom nyare tiders oskickliga öfverarbetningar blifvit vanställd -och nära nog oigenkännelig. Hans sätt att förfara har varit ej mindre -vågadt, men mindre tacksamt än Rückerts. Ingendera bearbetningen -tillfredsställer den, som varit i tillfälle att taga kännedom om -originalet. -- Lyckligare än dessa måste vi anse Meiers öfversättning. -Äfven han har uteslutit mycket, som han ansett för sednare tillägg, -men han har åtminstone ej tillagt något, och äfven vida trognare än -Rückert och Holtzmann öfversatt hvad han upptagit. I Originalets enkla -värdighet har ej alltför mycket lidit genom öfversättningen. Af dessa -skäl måste denna anses för den bäst lyckade och den mest indiska af -de öfversättningar och bearbetningar, hvarom här varit fråga, ehuru -uteslutningarne ofta måste synas godtyckliga, och den egendomligt -berusande, yppiga och saftiga indiska doften äfven här till stor del -förgått. Den svenska öfversättaren känner tyvärr alltför väl att äfven -hans arbete skall lida af denna samma brist, alla öfversättningars -medfödda arfsynd, men han har, så godt hans insigt och förmåga det -tillåtit, sökt, med ledning af trohet och en sjelfständig uppfattning -af originalet, komma fram emellan de tvenne klippor, på hvilka hvarje -öfversättning hotar att stranda: för mycken slafviskhet å ena, för -mycken frihet å andra sidan. Han har ej tilltrott sig att utelemna -något, än mindre fördristat sig att tillägga något till grundtextens -ord. Han har velat göra sin öfversättning gagnelig för dem, som med -dess tillhjelp ville gå till originalet, men har ej heller haft hjerta -att helt och hållet uppgifva hoppet om läsare i en större allmänhet. - -Det återstår oss ännu att tala några ord om versslaget. Det är -oändeligen långtifrån likgiltigt, i hvilken yttre form en poetisk -skapelse öfverflyttas från ett språk till ett annat. Hvarje sådan -krystalliserar sig genast vid utgången ur skaldens själ i en bestämd -och gifven form, hvilken är och förblir det endas fullt passande -uttrycket af styckets inneboende anda. Men kan detta sägas om hvarje -enskild poetisk produkt, så gäller det i vida högre grad om den episka -poesien, hvilken återspeglar ett helt folks egendomliga och åt detta -håll alltid skarpt utpreglade nationallynne. Af denna orsak har hvarje -nation, som förmått utbilda en egen episk poesie, till dess uttryck -äfven skapat en egendomlig versform, hvilken man väl må akta sig för -att anse som en blott tillfällighet, ty den är innerligt sammansmulten -med den nationalanda, som i den sökt sitt poetiska uttryck. Sålunda har -Indien sin episka sloka, Grekeland sin hexameter, Spanien sin heroiska -stans, Tyskland sina i Niebelungen och i Reineke Fuchs uppträdande -versmått, det gamla Scandinavien sin allittererade rythm, Finland sin -trochaiska runometer. Hvarje episk dikt borde af detta skäl, då den -öfverflyttas till ett annat språk, äfven få bibehålla sin ursprungliga -versform, för att ej förlora sin nationela prägel. Men -- äfven -språken hafva sina egendomligheter, sina oafvisliga fordringar; hvad -som lämpar sig i det ena språket, är ofta olämpligt i det andra; den -versform, som i det ena låter enkel och värdig, kan förefalla platt -och monoton i det andra. En sådan efterhärmning är derföre ej alltid -möjlig. -- Om man åter å andra sidan, såsom det ligger nära till hands, -vid öfverflyttandet af en nations episka poesie till en annan nations -språk, vill begagna den versform, som denna sednare skapat sig till -uttryck för sin egen episka poesie, så löper man fara att intvinga -originalet i en alldeles fremmande form, och att uttrycka en helt annan -nationalanda, än den man åsyftat. Dessa svårigheter, emellan hvilka -en öfversättare likväl är tvungen att söka sig en väg, göra äfven, i -förening med de olika nationaliteternas olika anlag och karakter, att -en sann och verklig öfversättning egentligen är en omöjlighet; den -ena nationens poetiska skapelser kunna aldrig rätt återgifvas i en -annan nations språk, om de ej af naturen stå i en nära förvandtskap; -en öfversättnings förtjenst är och förblir den ganska ringa, att -utgöra en så litet som möjligt afvikande och vanställande nyansering -af originalet, och att derjemte synas hemmastadd i det språk och det -nationallynne, der den uppträder. På grund af här antydda skäl har den -svenska öfversättaren länge tvekat i valet af ett versmått, som skulle -kunna helst någorlunda återgifva originalets rythm, utan att förefalla -den Svenska läsaren antingen stötande eller enformig. Samma svårighet -synes äfven hafva framställt sig för hans föregångare, ty af alla de -sju olika öfversättningar och bearbetningar af Nala-dikten, vi haft -tillfälle se, finnas icke tvenne affattade i samma versmått, och ännu -synes man vara långtifrån ense om, hvilken vers är den lämpligaste -för öfversättningar från Indernas episka poesie. Den versform, som af -Inderne sjelfva dertill begagnas, kallas _Sloka_, och utgöres af en 32 -stafvelser upptagande dubbelvers, som oftast för sig afslutad utgör -en fullständig period. Hvarje sloka består af tvenne likaljudande -hälfter, hvilka åter genom en caesur i midten skiljas i tvenne, af två -fyrstafviga versfötter (pada,= pes, ped-is) bestående delar; caesuren -infaller alltid efter hela ord. Sålunda sönderfaller hvarje sloka i -fyra till ljud och ord af hvarandra oberoende delar, hvarje af åtta -stafvelser. Denna verstakt, understödd af ordens accent och hvarje -stafvelses på förhand fixerade metriska beskaffenhet, tillåter dock i -originalspråket många friheter i det enskilda; derigenom undvikes en -entonighet, som ej gerna kan förekommas vid detta versmåtts begagnande -i våra moderna språk, med deras sväfvande accentuering. Den indiska -slokan synes likväl hufvudsakligen hafva varit byggd på accenten, ty -till qvantiteten äro blott den andra och den fjerde versfoten bestämda, -dock är äfven här sista stafvelsen obestämd. Schemat för den indiska -slokan blir sålunda: - - u u u u, v -- -- u | u u u u, v -- v u | - u u u u, v -- -- u | u u u u, v -- v u | | - -Sin egendomliga karakter och lyftning får slokan genom de tvenne alltid -långa stafvelserna i midten af andra versfoten i hvardera raden, -utan hvilka de båda vershälfterna skulle vara fullkomligt lika, och -den långa versen sönderfalla i tvenne likaljudande korta. Men denna -egendomlighet, som i Sanskrit just förhöjer slokans skönhet, gör den -i ett modernt språk svår att bilda, tvungen och enformig, emedan en -fixerad accent här ej ger lif och omvexling åt versen. En sloka skulle -på svenska hafva ungefär denna lydelse: - - "I Nischada en Kung fanns det, vidtberömd, Virasênas son, - Nala, herrlig, af dygd smyckad, skön och kunnig i hästars vård." - -Den förste, som i Europa försökte att i metrisk form öfversätta från -Sanskrit, Fr. Schlegel (Spr. u. Weish. der Indier, 1808), efterbildade -originalets versmått, hvilket dock ej måste hafva förefallit hans -broder A.W. von Schlegel lämpligt för tyska språket, då han vid sina -öfversättningar (Ind. Bibl. 1820) begagnade den grekiska hexametern. Vid -sina tyska öfversättningar af Nala-dikten begagnade både Kosegarten -och Bopp originalets versmått, men ingen af de sednare öfversättarena -har häruti följt deras föredöme. Rückert ville sluta sig till en -inhemsk versform och upptog den tyska medeltidens s.k. fria rimmade -Knittelverser, på hvilka t.ex. Reineke Fuchs lemnar oss ett prof. Han -erhöll dermed en lätt och lekande versform, förträffligt lämpande sig -för skimrande ordlekar och konstlade rimmerier, men ovärdig den indiska -epopéns värdiga och lugna allvar. Meier å sin sida upptog den nationelt -tyska, i rimmade strofer afdelade heroiska Niebelungen-versen, och hans -öfversättning fick derigenom en långt ädlare yttre form än Rückerts. -Holtzmann åter har bildat sig en egen vers af denna byggnad: - - "Da kam gerade die Strasse heran - der Konig Nal; der hatte auch - Des Königs Bimas Boten gehört - und eilte froh zur Gattenwahl;" - -Med någon omvexling för att undvika entonighet, faller den sig i tyskan -ganska väl. Schukovski bearbetade Nala-sagan i hexameter, Kossovitsch, -äfvenså Weltman, i åttastafvig trochaisk vers. Ännu andra versmått -hafva till slokans återgifvande blifvit begagnade. Holtzmann öfversatte -förut (1841) delar af Ràmàyana i åttastafvig jambisk vers. Bergstedt -i Upsala har i en vacker öfversättning af Sàvitrî-episoden (1844) -begagnat den trochaiska tetrametern, t.ex. - - "Så han talte, och till hyddan styrde han sin snabba gång," - -men har i sina 1845 utgifna spridda öfversättningar återgått till den -indiska slokan. - -Den svenska öfversättaren har, under sin villrådighet om det bästa -valet i denna mångfald, slutligen ej funnit sig fullt tillfredsställd -af någon af dessa versformer. Dels hafva de förefallit honom alltför -litet återgifvande originalets rythm, dels för mycket entoniga eller -annars för svenska språket olämpliga, dels åter alltför bindande och -inskränkande den frihet i det yttre, hvaraf en öfversättare så väl är -i behof, för att helst någorlunda troget kunna återgifva originalets -ord. Att åter tillgripa den gamla nordiska heroiska versen, kunde vid -en öfversättning af indisk poesie rimligtvis ej komma i fråga. Den -svenska öfversättningen uppträder derföre i en versform, hvars syfte -vore att, utan att stöta läsarens öra, i någon mon återgifva intrycket -af originalets verstakt, och derjemte äfven lemna öfversättaren någon -frihet i den yttre formen. Det är mer än möjligt, att denna versform ej -skall förefalla lämpligare än de ofvan anförda; må den i sådant fall -sluta sig till dem som ett nytt, om ock misslyckadt försök att lösa -frågan om den lämpligaste yttre omklädnaden för öfversättningar af den -indiska poesiens alster. -- Ett register öfver noterna har blifvit -bifogadt för att göra desamma mer användbara för den vid Indernas -föreställningar ovane läsaren, en förteckning öfver de i stycket -uppträdande personerna åter, på det läsaren lättare må kunna fasthålla -namn, hvilka genom sin fremmande klang måste förefalla förvillande. -Utgifvaren har ej ansett vara på sin plats att utstyra detta arbete med -noter af kritiskt och philologiskt innehåll. - -Under skydd af denna inledning utgår nu den svenska öfversättningen -af Nala-dikten. Damayanti blir sålunda från sitt hemlands varma -solbeglänsta fält förflyttad under en kulnare himmel. Måtte hon -ej finna den luft, som der omger henne, alltför sval, så att hon -afskräcker sina syskon inom den indiska literaturen från att följa -hennes spår. Öfversättaren skulle skatta sig lycklig, om han förmått -hos henne, i denna fremmande drägt, bevara helst en ringa fläkt af den -fina lotosdoft, hvaraf hon i Indien omgafs, och hvilken der gjorde -henne så älskad och beundrad. - -Helsingfors i Maj 1852. - - - - -I stycket förekommande personer: - -_Vrihadasva_, diktens berättare. - -_Nala_, Konung i Nischadha, äfven kallad _Naischadha_ och _Punyasloka_, -en tid dold i skepnad af kusken Vàhuka. - -_Damayanti_, Nalas Gemål, Konung Bhimas dotter, äfven kallad -_Bhîma-dottren_ och _Vidarbha-dottren_. - -_Bhîma_, Konung i Vidarbha. - -_Rituparna_, Konung i Ayodhyà, äfven kallad Ikschwàku-ättling. - -_Puschkara_, Nalas broder. - -_Karkotaka_, ormarnes Konung. - -_Kali_ och _Dvàpara_, onda väsen. - -_Sunanda_, Dotter till Konungen i Tschedernas land, Damayantis kusin. - -_Kesinî_, Damayantis tärna. - -_Sudeva_, Brahmaner, utsände af Damayanti. - -_Parnâda_, Brahmaner, utsände af Damayanti. - -_Vàrschneya_, Nalas lifkusk. - -_Vàhuka_, Rituparnas kusk. - - - - -FÖRSTA SÅNGEN. - - - En Konung Nala det fordom fanns, Virasenas son, - Af herrliga dygder prydd, hästkunnig, att skåda skön; - Han stod ibland jordens Furstar, som Indra[1] bland Gudarne - Och strålade öfver alla, som solen på himmelen, - Gudfruktig och Vedakunnig,[2] han var Nischadernas[3] Kung, - Och älskad af ädla tärnor, frikostig, med hjelteskick, - Den säkraste bågskytt äfven, och väldig som Manu[4] sjelf, - Och sina passioners herre -- dock fallen för tärningsspel.[5] - - Så lefde ock i Vidarbha Bhima, en mäktig Kung, 5 - En hjelte, med dygd begåfvad, men saknande fadersfröjd; - Och offer och bot han gjorde i längtan att få en son. -- - Då kom der en Brahmarischi,[6] Damanas, till hans borg, - Men Konungen och hans maka der gästade honom godt, - Af pliktkänsla och i hopp om den Vises välsignelse. - Och, tacksam, Damanas gaf åt Kungen och hans gemål - En herrlig gåfva: en dotter och herrliga söner tre. - Dama och Damayanti, Dànta och Damana.[7] - Af sköna dygder prydde och väldige vexte de; - Men Damayanti åter i verlden blef vidt berömd 10 - För skönhet, glans, behag och sin smidiga midjas vext. - - När mogna år hon hunnit, hon omgafs i hundratal - Af strålande tärnors skara, som Satschi[8] i Indras hof. - Men Bhimas dotter, prydd i juvelers och perlors prakt, - Der glänste i tärnors skara, som blixten i molnets natt, - Med smäktande ögon, ljuflig som Skönhetsgudinnan sjelf. - Ej var bland menskor, Daemoner, och ej ibland Gudarne - En skönhet, liknande hennes, än sedd och ej ens förspord; - Ljuf var hon att Gudarnes hjertan hon satte i oro lätt. -- - Och Nala, bland män en tiger, i skönhet ej andra lik, 15 - Som kärleksguden i fägring, så stod han för menskors blick. - I hennes närhet man städse hörde blott Nalas lof, - Och inför Nischaderkungen man prisade henne blott. - Så, fast ej sedda, ej kända, de älskade dock hvarann, - Och ryktet underblåste städs deras kärleks brand. - - Så Nala, ej mäktig mer att qväfva sitt hjertas qval, - Satt tankfull engång i parken, som gränsade till hans slott. - Då såg han en flock af svanar, med vingar i silfverglans, - I skogen irrande sorglöst. Han fångade en af dem. - Men molnets granne talte och sade till Nala så: 20 - "Döda mig ej, o Konung, och fröjd skall jag bringa dig! - Hos Damayanti skall jag höja din ära så, - Att hennes tanke ej nånsin söker en ann än dig." - Åt svanen, som sådant talat, Kung Nala dess frihet gaf, - Och svärmen lyftade vingen; det bar till Vidarbhas land. -- - - Då Vidarbhas stad den hunnit, den glänsande svanesvärm, - Den sänkte sig lätt i parken vid Damayantis slott; - Och hon, i tärnors skara, då hon såg de herrliga der, - Så sökte hon muntert fånga de glänsande fåglarne. - Då skingrades hastigt svärmen omkring i den ljufliga lund, 25 - Och tärnorna, spridda i parken, svanarne jagade. - Den svan, den Damayanti, förföljande, upphann re'n, - Den antog menniskostämma och talte till henne så: - "Hör Damayanti! Nala heter Nischadas Kung, - Som Asvinabröderna[9] herrlig; ej liknar han andra män. - Om hans du vore, hans maka, du sköna, af ädel börd, - Då vore ditt lif ej fåfängt, din skönhet ej utan frukt. - Väl hafva vi skådat Gudar, -- Gandharver,[10] Daemoner ock, - Och menskor, men ännu ingen -- så herrlig och skön som han. -- - Du är en perla bland qvinnor, en prydnad bland män är han, 30 - Och passande det sköna förentes med skönt till ett." - Så talte svanen, men hastigt Damayanti svarade så: - "Gå, säg detsamma åt Nala, Nischadernas ädle Kung!" - "Ske så!" Så svanen svarte Vidarbhas ljufliga mö, 32 - Flög till Nischada åter och täljde för Nala allt. - - - - -ANDRA SÅNGEN. - - - Men Damayantis tankar, sedan hon svanen hört, - De dröjde ej mer hos henne, men städse hos Nala blott; - Och tankfull blef Damayanti, och sorgsen och blek om kind, - Föll af, och barmen häfdes ständigt af suck på suck. - Och drömmande mot höjden hon såg med förvirrad blick; - Än var hon blek, än jagades bloden af kärlek upp; - Ej fann hon frid i hvila, ej nöje i näring mer, - Ej slummer natt eller dag, städs klagande: ve, o ve! - Af dessa tecken funno Damayantis väninnor lätt 5 - Att sjuk hon var i sitt hjerta; och så för Vidarbhas Kung - Förkunnade att hans dotter förlorat sin sinnesro. - - Då Konung Bhima detta af tärnornas skara hört, - Han ansåg visligt saken för Damayantis väl af vigt. - Han tänkte: Hvi är min dotter, som vore dess sinne sjukt? - Men då han sen betänkte att mognade år hon nått, - Så fann han tid för henne att välja sig en gemål, - Och lät nu sammankalla de mäktiga Furstar så: - "Kommen, o Furstar! min dotter skall välja sig en gemål".[11] - Men Furstarne, då de hörde af Damayantis val, 10 - På Bhimas kallelse alla färdades till hans borg, - Och fyllde jorden med dånet af elefanters och hästars tåg, - Och ståtliga härars, prydda i doftande kransars prakt. - Men Bhima Kung, långarmig,[12] emottog de ädla män, - Dem hedrande, som det höfdes. Och ärade dröjde de. - - Vid samma tid de högste af Gudarnes Vise ock, - De ädle och fromme Rischis Nàrada[13] och Parvata, - Från jordens lägre nejder gingo till Indra up - Och ärade in de trädde i Gudakonungens borg. - Men Indra, sedan han helsat, frågade nådigt dem 15 - Om deras gudomliga välgång och helsa till lif och lem. - - Nàrada sade: - - O Herre, hälsa vi känna lifvande hvarje lem, - Och furstarne äfven dermere befinna sig alla väl. - - Vrihadasva sade:[14] - - Så sagdt, då svarade Vritras och Balas baneman:[15] - "Dock, de rättrådiga furstar, som kämpa med dödsförakt - -- De som i striden modigt döden i ögat se, - Dem tillhör himmelen, såsom Kàmaduk[16] tillhör mig -- - Hvar äro nu dessa hjeltar, då här jag ej skönjer dem, - Då ej till mig de komma, som ärade gäster, mer? - Så frågad af Indra sade den vise Nàrada 20 - Maghavan![17] Hör mig, hvi dem här du ej skådar nu: - Vidarbhakonungens dotter, hon, Damayanti nämnd, - I skönhet oöfverträffad af qvinna på jordens rund, - Hon skall nu snart sig välja bland Furstarne en gemål. - Dit hasta alla Kungar och Konungasöner nu, - Och henne, verldens perla, de söka att vinna der - I täflan alla, o Vritras och Balas baneman!" - - Men medan detta taltes, till Gudarnes Konung der - Nalkades, jemte Agni, Verldsbeskyddarne.[18] - Så fingo de alla höra den vise Nàradas tal 25 - Och sade muntert: "Välan, så låt oss jemväl gå dit!" - Och sedan gingo de alla, med vagnar och tjenare, - Ned till Vidarbha, i samma afsigt som Furstarne. - - Och äfven Nala, i kunskap om Furstarnes sammankomst, - Med tanke på Damayanti, begaf sig med fröjd på väg. - Så sågo Gudarne Nala dernere på jordens ban, - Som stode der Kärleksguden; så klar var hans skönhets glans. - Men då de honom sågo, som solen så strålande, - De stannade, tvekande, häpne öfver hans herrlighet. - Så hejdade himlens Gudar i molnen vagnarne, 30 - Och sade till Nala, sedan de stigit från höjden ner. - "Hör hit, o Konung Nala, som aldrig ditt löfte svek; 31 - Gör oss en tjenst, du ädle, och blif oss en härold nu!" - - - - -TREDJE SÅNGEN. - - - "Ske så!" Så svarade Nala och gaf dem sitt löfte då; - Med händren mot pannan höjda[19] han frågte med vördnad se'n: - "Hvem ären J? Till hvilken sändes som härold jag? - Hvad skall jag göra för Eder? Låten mig veta det!" - Så talade Nala; honom svarade Maghavàn: - "Gudar vi äro, och komne för Damayantis skull. - Jag är Indra och denne är Agni, och här du ser - Varuna, vattnets herre, och Yama, som bringar död.[20] - Förkunna du Damayanti vår ankomst, sägande så: 5 - Verldsbeskyddarne nalkas; skåda dig önska de; - Sakra,[21] Varuna, Agni, Yama begära dig. - Till gemål du nu välje en ibland Gudarne." - Så talade Sakra, Nala svarade vördnadsfullt: - "Sänden ej mig, o Gudar; jag kommit i samma värf, - Hur kan väl en man för en annan tala ett sådant ord - Till den, den sjelf han älskar? O, skonen, o Gudar, mig!" - - Gudarne sade: - - "Ske så! så nyss du gaf oss ditt löfte, o Naischadha;[22] - Hvi skulle ditt ord du svika? Gå Naischadha, gå, dröj ej!" - Men Nala, så tilltalad af Gudarne, sade än: 10 - "Borgen är strängt bevakad, hur kan jag väl komma in?" - "In skall du komma," så sade Sakra till Nala; han - "Välan" blott svarade sorgsen och till Damayanti gick. - - Han såg Vidarbha-dottren i tärnornas skara der, - Strålande, den ädla, af skönhet och ljuft behag, - Finlemmad och smärt om midjan, skönögd, i sin ungdoms glans, - Som manande ut till täflan den strålande månen sjelf - Högt flammade hans kärlek, då han så den ljufliga såg, - Men, för att sitt löfte fylla, dock qväfde sin känsla han. - Men alla de ädla tärnor, betagna af Nalas glans, 15 - Der sprungo från sina säten, förvirrade, häpna upp, - Och prisade hans skönhet med undran och välbehag. - Ej ord de hade, men tänkte tyst i sitt hjerta så: - "O, se den ädles skönhet! Hvad glans! Hvad värdighet! - Hvem är han? En Gud, en Yakscha,[23] en gäst ifrån Indras verld?" - Men tala till honom kunde de sköna tärnorna ej, - Förlägna och slagna af hans skönhet, de ljufliga. - - Dock slutligt Damayanti, med ljufveligt leende, - Till Nala, leende äfven, sade betagen så: - "Hvem är, o herrlige, du, som störer mitt hjertas frid? 20 - Hit som en Gud har du nalkats. Jag längtar att känna dig. - Huru har hit du kommit? Hur har du ej blifvit sedd? - Väl är dock min borg bevakad, och strängt är min faders bud." -- - Så frågad af Damayanti, svarade Nala så: - "Nala är jag, och kommer som Gudarnes härold hit: - Sakra, Varuna, Agni, Yama begära dig, - Men till gemål du nu välje, herrfiga, bland dem en. - Och deras allmakt gjorde att osedd jag nalkats dig, - Att ingen såg mig komma, att ingen mig hindrade. - För detta värf af de höga Gudarne sändes jag. -- 25 - Se'n detta du hört, o sköna, så gör, hvad dig synes godt." - - - - -FJERDE SÅNGEN. - - - Men hon, med vördnadsbugning för Gudarne, sade så: - "Tag till din gemål, o Konung, mig efter öflig sed! -- - Hvad önskar du mer? Mig sjelf och allt hvad jag äger, jag - Lemnar åt dig, min herre. Tag till din maka mig! - Svanarnes ord, o Konung, tära mitt hjerta städs, - Och blott för din skull jag låtit Furstarne samlas här. -- - Om du min kärlek förskjuter, du, som min stolthet är, - Jag tager min tillflykt till vatten, till snöre, till eld, - till gift." - Så talte Damayanti, och Nala svarade nu: 5 - "Då Gudar din ynnest söka, hvi väljer en dödlig du? - Ej stoftet från deras fötter liknar i värde jag, - De ädles, som verlden skapat; vänd du din håg till dem! - -- Mot döden hastar en dödlig, som Gudarne gör emot -- - Skona mig derför, hulda, och välj bland Gudarne en. - Njut af de glänsande drägter, de himmelska kransars doft, - De herrliga smycken, se'n du fått till gemål en Gud -- - Hutàsa,[24] Gudarnes Herre, som skapat har verlden all - Och skall förtära den åter -- hvem valde väl honom ej? - Och Yama, som med sin glafven här alla varelser styr - Och tvingar att vörda det rätta -- hvem valde väl honom ej? 10 - Den mäktige Indra, som kufvar de onda Daemoners här,[25] - Den rättrådige, ädle -- hvem valde väl honom ej? - Välan, välj utan tvekan bland Verldsbeherrskarne nu - Dig en gemål, och följ det råd, som en vän dig ger!" - Så talte han, Damayanti svarade långsamt nu, - Med ögon fyllda af tårar, manade fram af sorg: - "Min vördnad ödmjukt jag egnar alla Gudar, o Kung! - Men dig till gemål jag väljer. Det heligt bedyrar jag." - Hon darrade upprörd; Nala sade till henne då: 15 - "Då hit som härold jag kommit och gifvit åt Gudarne - Mitt löfte, min egen fördel hur kan jag väl söka då? - Kommen för andra, egen sak jag ej drifva kan. - Så är min plikt. -- Men får jag än drifva min egen sak, - Ej mindre öppet jag handlar -- Så vare vårt handlingssätt!" - - Då sade Damayanti med klarnande leende - Till Nala, tvekande, dessa af tårar brutna ord: - "O Konung, ett medel ser jag, som säkert till målet för, - Och dervid, o ädle Furste, du frias från hvarje skuld. - Må du, må Gudarne äfven alla, med Indra främst, 20 - Dit komma tillstädes, der jag fritt väljer mig en gemål. - Då skall jag inför de höga Gudarne välja dig, - Ädle Konung, och ingen skuld faller dig till last." - - Men Nala, sedan han detta af Vidarbha-jungfrun hört, - Gick han tillbaka till stället, der Gudarne voro än. - Och då de honom sågo nalkas, de sporde nu - Otåligt honom alla om allt, huru allt gått till: - "Har Damayanti du skådat, den ljufveligt leende? - Hvad bådar hon oss, o Konung? Skynda, förtälj oss allt!" -- - - Nala sade: - - "Af eder sänd jag trädde i Konunga-dottrens borg, 25 - Hvars höga port var bevakad af åldrige, trogne män. - Men dock, då in jag trädde, genom er gudamakt - Ej man, blott Konunga-dottren, den ädla, bemärkte mig. - Och hennes väninnor såg jag, och de sågo mig jemväl, - Och häpna de blefvo alla, o Furstar bland Gudarne! - Fast er, o Gudar, jag sökte skildra för henne der, - Bedårad den hulda valde dock, framför eder, mig. - Den oförståndiga sade: 'Må Gudarne, jemte dig, - Dit komma tillstädes, der jag fritt väljer mig en gemål, - Då skall inför dem jag välja, ädle Naischada, dig, 30 - Och så, o mäktige Furste, du frias från hvarje skuld.' - Så har jag sanningsenligt nu eder berättat allt, - Men eder vilja, o Gudar, besluter hvad blifva skall." - - - - -FEMTE SÅNGEN. - - - Men då en dag med gynnande tecken kommen var, - Lät Bhima Furstarne kalla till Damayantis val; - Och då de, af kärlek tärde, detta hans budskap hört, - De samlades skyndsamt alla, i hopp om den skönas hand. - Så genom äreporten, samt gyllene pelarhvalf - I salen[26] Furstarne trädde, som lejon i klyftans djup. - På präktiga säten suto de mäktiga Furstar der, - I doftande kransar prydde, i perlors och smyckens prakt. - Der såg man väldiga armar, som klubbor i kraft, och dock 5 - Välformade, smidiga, fina, femhöfdade ormar likt; - Och sköna lockar man såg der och dunkla ögonbryn, - Och Furstarnes blickar lyste som stjernor på himmelen. - - I denna församling, helig som staden Bhogavati,[27] - I sal'n, af mannatigrar, som klyftan af tigrar, fylld - In trädde Damayanti, den sköna, den ljufliga, - Fängslande allas ögon och hjertan genom sin glans. - Hvarhelst en blick på henne råkade falla först, - Der fängslades den orubbligt, och dröjde och rördes ej. - Men medan furstenamnen en härold ropade upp, 10 - Fem liknande gestalter såg Damayanti der; - De stodo der så lika att hon ingen skilnad fann, - Och, gripen af tvekan, kunde hon Nala ej känna mer; - Hvem helst hon såg på, hon trodde: just den måste vara han. - Men öfvervägande tänkte hon sen i sitt sinne så: - "Hur skall jag Gudarne känna, och urskilja Nala hur?" -- - Så tänkande Damayanti, af tvekan och oro tärd, - Uppsökte Gudarnes tecken, dem fordom hon nämnas hört: - "De Gudarnes kännetecken, dem åldrige män mig nämnt, - Ej finner jag dem hos någon af dem, som jag skådar här." 15 - Men sist, begrundande mycket, och tänkande hit och dit, - Hon ansåg bäst att sin tillflykt taga till Gudarne, - Och sedan med ord och tanke sin vördnad hon egnat dem, - I ödmjuk ställning hon sade till Gudarne, darrande, så: - - "Så sannt på svanens budskap till make jag Nala valt, - Så sannt nu Gudarne måste visa mig honom här![28] - Så sannt med ord eller tanke jag aldrig ett brott begått, - Så sannt nu Gudarne måste visa mig Nala här! - Så sannt som Nala blifvit af Gudarne mig bestämd, 20 - Så sannt ock Gudarne måste visa mig honom här! - Så sannt en gång mitt löfte af kärlek jag Nala gaf, - Så sannt nu Gudarne måste visa mig honom här! - Och Gudarne måste taga sin gudagestalt igen, - Att jag må känna Nala, Nischadernes ädle Kung." - - Men Gudarne, då de hennes sorgliga klagan hört, - Och hennes beslut och fasthet och hyllning för Konung Nal, - Och sett hennes sinnesrenhet, och klokhet och kärlekskraft, - Då togo de, som hon bedt dem, sin gudagestalt igen. - Så såg hon Gudarne alla, med stirrande, stadig blick, 25 - Med friska kransar beprydde, och utan att skugga ge, - Fritt sväfvande öfver jorden, och fria från svett och stoft. - Med vissnade kransar stod der, med ögonen blinkande, - Af egen skugga fördubblad, fördunklad af svett och stoft, - Vid jorden fästad Nala, förrådd af sin egen blick.[29] - Men då Damayanti Nala och Gudarne skådat nu, - Hon valde Nischaderkungen så efter öflig sed: - Med rodnad och blygt den ljufva berörde hans klädnads fåll - Och fästade vid hans skuldra en doftande, vacker krans; - Så valde hon nu den ädle Nala till sin gemål - Ett rop: "o, o!" från alla samlade Furstar ljöd, - Och Gudar och Kungar alla sade "rätt så, rätt så!" 30 - I det de beprisade Nala, den ädle Nischaderkung. - Med fröjd i sitt hjerta sade nu Virasenas son - Till Damayanti, sin maka, den skönhöftade så: - "Då framför Gudar, ädla, du valt dig en dödlig man, - Så vet, att jag är din make. Med fröjd jag ditt ord förnam! - Så länge en lifsfläkt dröjer inom mig, o ljufliga, - Så länge skall din jag blifva. Det heligt bedyrar jag." - Men se'n nu Damayanti han fröjdat med dessa ord, - De, lyckliga af hvarandra, betraktade Gudarne, - Och sökte sitt skygd hos dessa med hjertats tysta bön. - Men Gudarne, då nu Nala var af Damayanti vald, 35 - De åtta nådegåfvor förlänade honom än: - Om Satschi ljufveligt påmint Indra åt Nala då - Sin närvaro vid hans offer och en skuldfri vandel gaf; - Men Agni sitt eget väsen, när helst det behöfdes, gaf, - Och tillgång till högre rymder, som stråla af eget ljus. - Fin smak förlänade Yama, och fasthet i dygd och plikt, - Men Varuna vattnets väsen och doftande kransars glans; - Och alla gemensamt gåfvo hopp om ett tvillingpar[30] - Då dessa skänker de gifvit, gingo till himlen de, - Och Furstarne, då de Nals och Damayantis förening sett, - Beundrande, glade drogo åter enhvar till sitt. 40 - Men då de gått, den ädle Bhima med fröjdfull håg - Snart Damayantis och Nalas förmälning besörja lät. - Nischadakonungen dröjde en tid hos Bhima qvar, - Och for med dennes tillstånd se'n till sin egen stad. - - Der Nala, skönt förenad med den ljufvaste maka så, - Nu lefde i fröjd med henne, som Indra med Satschijà. - Och, strålande som solen, i fröjd och med rättvis håg, - Sitt folk han lyckliggjorde, det styrande enligt lag. - - Än Asvameda och andra offer han företog, 45 - Yayàti lik,[31] och klokt åt Brahmaner han gåfvor gaf;[32] - Än åter i ljufliga lunder och parker han irrade - Med Damayanti, den ljufva, en Gud uti skönhet lik. - Och Damayanti åter, hon skänkte åt Nala snart - Indrasena, en son och en dotter Indrasenà.[33] - - Så, under offer och fröjder i vexling, han lefde der, 48 - Och styrde som Kung ett rike, fridsällt, lyckligt och rikt. -- - - - - -SJETTE SÅNGEN. - - - Då Nala af Damayanti var vald, och då Gudarne - Dädan gingo, de mötte Kali och Dvàpara.[34] - Då frågte af Kali Indra, Daemonernas baneman: - "Hvart hastar du, Kali, säg mig, hvart går du med Dvàpara?" - Men Kali svarte: "Jag skyndar till Damayantis val; - Till maka jag henne tager; vid henne min lust sig fäst." - Då sade leende Indra: "Hon redan har gjort sitt val, - Och, oss försmående, Nala hon till sin make tog." - Då detta han hört af Sakra, Kali af harm betogs, 5 - Och, helsande Gudarne afsked, talade vredgad så: - "Då framför Gudar en dödlig hon till sin make valt, - Så må ett straff hon lida, stort, rättvist och väl förtjent!" - Till svar åt Kali då sade himmelens Gudar så: - "Med vårt begifvande Nala blef af Damayanti vald. -- - Och äfven, hvem skulle icke välja den ädle Nal, - Som alla plikter känner, otadelig vandel för, - Och läser de fyra Veder, de heliga Sagor ock,[35] - Hos hvilken Gudarne rikligt mättas med offer städs,[36] - Som älskar mildhet[37] och sanning, som står vid löfte fast, 10 - Är from och gifmild, rättrådig, lugn, fläckfri och stark i dygd - Orubbligt städs, och i allo en Gudarnes like är? - Då sådan han är, den ädle, den honom förderfva vill, - En dåre är den, o Kali, och bringar sig sjelf förderf; - Då så han af dygd är smyckad, den honom förderfva vill, - Må den försjunka i Narakas[38] djupaste, värsta göl!" - Så Gudarne talte till Kali och gingo till himlen hän. -- - Men, sedan de gått, dock sade Kali till Dvàpara: - "Min harm jag ej tygla mäktar, jag måste i Nala bo; - Från thronen skall han störtas och skiljas vid sin gemål. - Men du, var min hjelp, din boning i tärningarne tag"![39] - - - - - -SJUNDE SÅNGEN. - - - Se'n Kali sålunda slutit förbund med Dvàpara, - Begaf han sig till Nalas, Nischadakonungens land, - Och dröjde der länge, i väntan att finna en läglig stund. -- - Så ändtligt på tolfte året i Nala en plats han fann: - Sin aftonbön gjorde Nala, sedan han renat sig - Och sköljt sig, men underlåtit att skölja fötterna; - Då fick han fel, och Kali sig smög uti honom in.[40] - Men sedan en plats han funnit i Nala, till Puschkara - Han gick och sade till honom: "Gå spela med Nala nu, - Jag står dig bi, du skall segra i tärningsspel öfver Nal, 5 - Och sedan hans thron du vunnit, blif Konung i Nischada!" - - Då Puschkara detta hört, han gick till sin broder Nal; - Med honom, som den högste tärning, gick Dvàpara.[41] - Kommen till Nala, talte den djerfve Puschkara nu: - "Låtom oss spela!" Detta sade han gång på gång, - Tills slutligt den ädle Nala hans maning ej motstod mer. - Damayanti såg på; han trodde, det vore en lycklig stund - Att spela om guld och skatter, om vagnar och egendom; - Men, kufvad af Kali, Nala låg under i spelet städs. - Snart honom, af spelets hetta bedårad, ej någon mer 10 - - Af vännerna hejda kunde; blott större hans ifver blef. - Då kom hans folk, i spetsen gingo dess åldrige Råd, - Att se sin Konung och hejda hans dårskaps häftighet. - Då till Damayanti talte Konungens Lifkusk[42] så: - "Det må åt Nala förkunnas: här bidar hans hela folk, - Och kan ej sin ädle Konungs ofärd fördraga mer." - Då sade med bruten stämma, med tårar och tärd af sorg, - Till Nala Damayanti, förintad af hjerteqval: - "O Konung, i kärlek bidar dernere ditt hela folk, 15 - Och med det dess ädle Råd, det längtar att skåda dig. - Tag mot dem, tag mot dem!" Detta sade hon gång på gång, - Och klagande bittert såg hon på honom med tårad blick; - Men Nala, af Kali kufvad, dock gaf henne intet svar. -- - Och alla Råden och folket, det trogne, med bitter sorg - Då sade "Han är förlorad", och drogo med blygsel bort. - Men spelet emellan Nala och Puschkara fortfor än - I månaders tid, och Nala förlorade mer och mer. - - - - -ÅTTONDE SÅNGS. - - - Men Damayanti, då hon såg Punyasloka så[43] - Som från sina sinnen, sjunken i spelet med all sin håg, - Då tyckte Bhima-dottren, af oro och smärta qvald, - Att detta för hennes Konung betänkligt och farligt blef. - Och då hon fann att Nala re'n tappat sitt gods, sitt allt, - Till Vrihatsena, hans trogna anima, den fintliga, - Den ljufveligt talande, ädla och tillgifna, sade så: - "Gå, kalla det höga Rådet tillsamman i Nalas namn, 5 - Och säg dem hvad allt förlorats, och hvad oss står åter än" - - På detta budskap kommo det vördige Rådets män - Och sade, då in de trädde: "O, måtte det lyckas oss!" - För andra gången det trogna folket nu följde dem. - Det sade väl Damayanti, men han, han hörde ej; - Och då hon fann att Nala ej aktade hennes ord, - Med blygsel i sin borg hon sig sorgsen tillbaka drog. -- - Hon hörde hur spelet fortgick till Nalas ofärd än, - Förnam att han allt förlorat; då sade till amman hon: - "Gå, Vrihatsena, kalla Vàrschneya i Nalas namn, 10 - För hit hans Lifkusk; mig anar, snar ofärd oss förestår. - Och Vrihatsena, den ädla, på Damayantis ord - Lät Nalas Lifkusk kalla af lämpliga tjenare. - Men Damayanti, den ljufva, med mild, bevekande röst - Der skickligt till Vàrschneya då sade i rättan tid:" - - "Du vet hur Nala ständigt till dig har sin tillit haft, - Hjelp honom, o Vàrschneya, då han hotas af ofärd nu. - Ju mer, ju mer han tappar i spelet med Puschkara, - Dess mer, dess mer hans hetta förökas och vexer städs; - Så säkert som tärningarne sig foga vid Puschkaras vink, - Så säkert i dem för Nala röjer sig motgång blott. - Och, pliktförgäten, nu hör han ej vänner, ej fränder mer; 15 - Ej ens till mig han lyssnar, den sinnesförvirrade. - Hans skuld, jag tänker, ej är det att i sin förvirring han, - Den ädle Nischadakungen, ej aktar min maning mer. - -- Ej klarnar min själ mer nånsin, men dignar af smärta ned! -- - Hos dig mitt skygd jag söker, gör du, hvad jag beder dig: - Spänn Nalas älskade hästar, de vindsnabba, för hans vagn - Tag så vår son och vår dotter och för dem till Kundina,[44] - Och lemma dem hos de Mina, och hästar och vagn jemväl, 20 - Men sjelf blif der, eller gå hvarthän dig synes bäst." - - Då nu Vàrschneya denna hennes befallning hört, - Förtäljde han troget allt för de högste i Nalas råd; - Och sedan han med dem rådgjort och fått deras bifall, han - Spände vagnen och förde de späda till Kundina, - Han lemnade der den vackra vagnen och hästarne, - Och sonen Indrasena, och dottren Indrasenà, - Se'n, helsande Konung Bhima, beklagande Nala djupt, 25 - Han bort begaf sig sorgsen och hän till Ayodhyà[45] gick. - Så han med sorg i själen till Kung Rituparna kom, - Och såsom Körsven hos denne Konung han tog sig tjenst. - - - - -NIONDE SÅNGEN. - - - Så for Vàrschneya. Men Nala i spelet med Puschkara - Förlorade snart sitt rike och allt, hvad han ägde än. - Med hånfullt leende sade till Nala nu Puschkara: - "Låt spelet fortgå, broder! Hvad bjuder till insats du? - Än äger du ju Damayanti allt annat jag vunnit ren -- - Välan! Vi spela om henne! Säg, broder, hvad menar du?" - Så talte Puschkara; Nalas hjerta af sorg och harm - Slets liksom i stycken sönder; han gaf ej ett ord till svar, - Men reste sig stolt; sin broder gaf han en bitter blick, 5 - Och stum sina smycken från sig kastade, ett för ett. - Höljd i en underklädnad se'n, till sina vänners sorg, - Den ädle gick bort, sin lycka lemnande efter sig. - - Höljd i en enda mantel Damayanti med honom gick, - Så utanför staden dröjde tre dygn, jemte henne, han. - Men Puschkara nu, som Konung, i staden förkunna lät: - "Eho som Nala bistår, den straffar med döden jag." - Så Puschkara lät förkunna; och fruktande dennes hot - Ej vågade någon öppna sitt hus för den ädle Nal, - Men under bara himlen, med vatten till näring blott, 10 - Tre dygn i stadens närhet kringirrade husvill han. - - Då drog han bort, den ädle, af Damayanti följd, - Och bröt och plockade rötter och frukter, af hunger qvald. - Så många da'r förgingo, då engång, af hunger tärd, - Han märkte några fåglar, med vingar liksom af guld, - Då tänkte så den ädle, Nischadernes store Kung: - "Här finner jag både näring, och äfven en gyllne skatt[46]" - Som nät sin enda klädnad han kastade öfver dem, - Men de hans klädnad togo och flögo i höjden upp; - Och höjande sig, till Nala fåglarne sade så, 15 - Der honom blottad de sågo, sorgsen, med nedsänkt blick: - "Vi äro tärningarne, du dåre! Din klädnad vi - Dig röfva ville, ty naken skulle du från oss gå." - - Men seende fåglarne borta, förskräckt för sin nakenhet, - Då sade till Damayanti Nala med bitter sorg, - "Desamma, hvars hat har störtat mig från min Kungathron, - Som ej mig unnat näring, fast plågad af hungerns qval, - Som gjort att mitt eget folk mig stängde sitt hus, sitt hem, - Desamma som fåglar kommit och röfvat min enda drägt, -- - Min nöd är stor, förkrossad jag står, och mitt mod är slut, 20 - Ditt stöd dock borde jag vara! -- Nu hör, hvad jag säger dig!" - - "Här ser du många vägar; de föra till Söderns land,[47], - Och öfver Rikschavanta-berget till Avanti[48] -- - Här Vindhyas berg! -- Der hastar Payoschni i hafvets famn,[49] - Här helige Vises hyddor, rikt prydda af träd och frukt[50]! - Här vägen går till Vidarbha! Der för den till Kosala[51]! - Och derbakom åt söder sträcker sig Dekhans land!" -- - Så under sin vandring ifrigt talte till henne Nal - Gång efter annan, sorgsen, dock sökande hennes väl. - - Då sade, af sorg förintad, med tårar och bruten röst, 25 - Till Naischada Damayanti, klagande, dessa ord: - "Mitt hjerta darrar; af smärta löses hvarenda lem, - Då, Konung, jag öfverväger din hemliga tankes mål -- - Hur skulle jag ensam lemna dig i den öde skog, - Dig thronlös, arm och blottad, för hunger och törst ett rof? -- - Nej! Dig, som smäktande dignar och sörjer en tid, som flytt, - Dig här i den vilda skogen, o Konung, jag trösta vill, - Ty läkemedel ej fanns än så kraftigt mot sorg och qval, - Som kärleken af en maka. -- O Konung, du hört mitt ord!" - - Nala sade: - - "Sannt är, o Damayanti, hvad ljufveligt här du sagt: - Ej finnes mot mannens sorger ett medel, en maka likt! -- - Ej vill jag dig öfvergifva. Säg, hvarföre fruktar du? - Mitt lif kan jag hellre lemma, än, hulda, jag lemnar dig." - - Damayanti sade: - - "Om ej du hyser i sinnet, o Konung, att lemna mig, - Hvi visar du mig de vägar, som hän till Vidarbha gå? - Väl tror ock jag, du ädle, att ej du mig lemna vill, - Dock öfvergifva mig kunde af sinnesförvirring du; - Ty hemmets väg du tecknar gång efter gång åt mig, - Och dermed du endast ökar, o Gudalike, min sorg. -- - Men tänker du: 'Till de Sina hon gånge', och vill du det, - Så låt oss till Vidarbha båda tillsamman gå. - Dess konung dig, min stolthet, med glädje visst helsa skall, - Och, gästad af honom, sorglöst du lefver der i vårt hem." - - - - -TIONDE SÅNGEN, - - - Nala sade: - - "Med mig sitt rike din Fader nog delar, jag tror det visst; - Men dock som en nödställd icke honom jag nalkas vill. - Som glädjens budskap kom jag en gång uti lyckans glans, - Som sorgens dystra budskap hur skulle jag gå dit nu?" - Så talte till Damayanti gång efter annan Nal, - Och sökte lugna den hulda, knappt höljd af en klädnadshälft. - - Så under en enda klädnad, irrande, nådde de - En enslig hydda, af hunger smäktande, och af törst, - Nischadas Konung; till hyddan kommen, och äfvenså 5 - Vidarbha dottren, båda sjönko af trötthet ned; - Så vid Damayantis sida Nala nu somnade - På bara marken, blottad, af stoft och af smuts betäckt; - Och Damayanti äfven snart sjönk i sömnens famn - Från sorgen, som, icke väntad, så snart hennes ungdom nått. - - Men se'n Damayanti somnat, Nala, af sorg och qval - Skakad, af oro väcktes, och kunde ej slumra mer, - Han mindes thron och vänner, dem icke han ägde mer; - Han mindes den öde skogens vildhet, och tänkte så: - "Hvad är mig bättre, skall jag göra det, skall jag ej? 10 - Bör jag väl dö? Eller bör jag min Endaste lemna här? - Af kärlek till mig den ljufva blott kommer i qval och nöd, - Men lemnad af mig, väl slutligt hon skall till de Sina gå. - Med mig, förutan tvifvel, blott sorg blir den huldas lott, - Men lemmad af mig, törhända hon finner en glädje än." - Så han, besinnande mycket, och tänkande hit och dit, - Sist trodde för Damayanti bättre, att ensam bli. - "Ej kan den ädla, den trogna, tillgifna och herrliga - Lida af våld på vägen, ty väldigt är dygdens värn." -- - Så hvälfde sig hans tankar kring Damayanti; han 15 - Beslöt, af Kali eggad, till slut dock att henne fly. - Men seende hur han sjelf var blottad, han ville än - Med henne dela den mantel, som gifvit dem båda skygd? - "Hur skall jag den dela sakta, att icke den hulda väcks?" - Så tänkande gick Konung Nala kring hyddan der, - Men irrande kring hyddan, och skogen rundtomkring, - Fann Nala i hyddans närhet ett blänkande, blottadt svärd. - Med detta skar han manteln och höljde sig snabbt deri, - Och flydde i själsförvirring, lemnande henne der. - Med vaknande sans dock åter till hyddan han vände om, 20 - Och bittert gret den ädle, då han Damayanti såg, - "Min älskade, den ej solen, ej vinden berörde förr, - Hon slumrar nu der i hyddan, på marken, förutan skydd. - Den ljufligt leende höljes knappt af en mantels flik, - En dåre lik. Hur blir hon till mods, då hon vaknar upp? - Hur skall den ljufva, ensam, öfvergifven af mig, - Irra i dystra skogen, af ormar och djur bebodd? -- - Dock -- ljusets Gudar och jordens, och vindarnes Genier[52] - De måste dig alla skydda, ty värnad du är af dygd!" - - Så sagdt, och sin dyra maka, hvars like ej fanns på jord, 25 - Af Kali förvirrad, Nala nu flydde med skyndsamhet. - Men flyende, flyende, ständigt till hyddan han återkom; - Bort drogs han af Kali, åter af kärleken drogs han dit. - Som deladt i tu den arme Naischadas hjerta var; - Det svängde, likt en gunga, till hyddan och från den bort. - Dock sist han, af Kali kufvad, flydde besinningslös, - Lemnande der sin maka, klagande bittert, högt. - Förintad af Kali gick han med sväfvande tankar bort, - Lemnande så sin maka i sömn i den öde skog. - - - - -ELFTE SÅNGEN. - - - Se'n Nala flytt, Damayanti, stärkt utaf sömnen snart - Vaknade och såg kring sig, skrämd, i den öde skog, - Men då hon ej såg sin make, med ängslan och hjerteqval - Hon ropade högt, förfärad: "O Konung, o Naischada! - Beskyddare! Herre! Konung! Hvi öfvergifver du mig? - Jag dör, förgås, jag bäfvar här i den öde skog! - Din plikt du ju känner, Konung, sannfärdig du är jemväl, - Hur kan då din ed du bryta, och under min sömn mig fly[53]? - Hvi har du flytt din maka, din trogna, din tillgifna, 5 - Som intet emot dig brutit; en annan ju brutit har, - Sannfärdiga kan du göra, o Konung, de löften, du - Inför de höge Gudar gjorde mig förr en gång. - Ej nalkas i otid döden en dödlig, det ser jag nu, - Då, lemnad af dig, jag än kan lefva ett ögonblick. -- - Välan! Ditt skämt, o Konung, är nog; det har målet nått: - Du skrämt mig nog, du tappre! kom fram, o min herre, re'n! -- - Jag ser dig, jag ser dig, Konung, der ser jag dig, Naischada, - Af buskarne gömd derborta! Hvi svarar du icke mig? - Du grymme! Fastän du ser mig så ensam, så sorgsen här 10 - Och klagande, likväl icke du hastar att trösta mig. -- - Dock -- ej för mig jag klagar, ej sörjer för annat jag, - Men du blir ensam, ädle, se! deröfver klagar jag. - Hur blir ditt mod, då du ensam, hungrande, törstig, matt - Om qvällen på marken hvilar, och mera ej skådar mig?" -- - Så, plågad af sorg och liksom tärd utaf smärtans eld - I skogen, gråtande, sorgsen hon irrade hit och dit; - Än sprang hon häftigt upp, än sjönk hon förvirrad ned, - Än föll hon af skräck i vanmakt, än gret och än ropte hon - Och bittert qvald af smärta, och suckande tungt och djupt, 15 - Med kärlek till sin make hon snyftande talte så: - "Det väsen, hvars ondska Nala försänkt uti denna sorg, - Ett qval det lida måtte, mer bittert ännu än vårt; - Den brottslige, som en skuldfri har bragt uti detta qval, - Ett lif han lefve än mera qvalfullt och glädjelöst!" - Så klagande nu den ädle Konungens maka der - Sin make sökte i skogen, de irrande djurens hem. - En vansinnig lik, den ädla, högt klagande gång på gång, - "Ve, ve, o Konung" ropte, och irrade hit och dit. - - Då, klagande öfvermåttan och lik ett qvidande lam 20 - Än snyftande sakta, än åter veklagande öfverljudt, - Så kring hon sprang i skogen, en väldig, hungrande orm, - Då nära hon kom, kring henne den ringlande kroppen slog. - Fast famnad af ormens ringar och sjunken i dödens qval, - Dock icke för sig hon sörjde; hon sörjde för Nala blott. - "O min beskyddare! Ser du hur värnlös jag famnas här - Af denna gräsliga drake! Hvi ilar du ej till hjelp? - O Nala, ve, ve din smärta, då åter du minnes mig - Se'n, fräst ur ditt bann,[54] du åter din thron, din besinning fått! - Då tröttad och qvald af hunger, med svigtande mod du är, 25 - Hvem skall dig trösta, hvem skänka dig vederqvickelse då?" - - Då gick i den lummiga skogen en irrande jägare; - Han hörde ropen och skyndsamt mot stället han ilade. - Och då han såg den sköna omringlad af ormen så, - Då sprang han till, den snabbe jägaren; i ett nu - Han träffade ormens hufvud, det klöf med sitt skarpa svärd, - Att ned den föll orörlig. Så dödade draken han. - Men då han Damayanti frälst och med vatten sköljt, - Och mättat och tröstat, jägarn frågade henne så: - "Hvem är du, med hindens blick? Hur kom hit i skogen du? 30 - Hur kom du i detta grymma läge, du herrliga?" - Och Damayanti, frågad så utaf jägaren, - Förtäljde sanningsenligt honom, hur allt gått till. - - Med smidiga, sköna lemmar, med panna som fullmån klar, - Med glänsande ögonhår, med i tjusande röst och ljuf; - Det allt såg jägarn, besegrad af kärlekens ljufva makt. - Då talte han der till henne med smekande, milda ord, - Af kärlek qvald. Damayanti bemärkte dock detta snart, - Och då hon, sin make trogen, hans brottsliga lust förstod, 35 - Af häftig vrede fattad, hon flammade upp af harm; - Och han, med brottsligt hjerta, fast plågad af kärleksqval, - Såg snart hennes dygd; hon stod en flammande låga lik. - Men Damayanti, blottställd, beröfvad gemål och thron, - Då tid mer ej var för böner, förbannade jägarn så: - "Så sannt jag ej ens i tankar en annan än Nala hyst, - Så sannt må denne usle falla till jorden död!" - Knappt sagdt, och den brottslige jägarn störtade slagen ned - Till marken, såsom trädet, träffadt af himlens blixt. - - - - -TOLFTE SÅNGEN. - - - Så jägarn dog. Damayanti gick längre i skogen in, - Den vilda, der insekters surrande vinge ljöd, - Der lejon och leoparder och tigrar sitt tillhåll fått,[55] - Der fåglar svärmade brokigt, der röfvaren fann sitt hem, - Der palmers kronor och bambu hvälfde sitt höga tak, - Af täta slingervexter och rankor tillsammanväfdt, - Der mandelns och Mangons fläktar sig mängde med lotosdoft,[56] - Der rosenäpplet i höjden glänste bland blommor skönt[57] - Hon såg metallers fasta ådror i klipporna, 6 - Och grottor och snår, som gåfvo genljud åt fåglars sång, - Och sjöar, källor och bäckar, djur, fåglar af många slag, - Och många gräsliga ormar, Pisàtscher och Rakschaser,[58] - Moras och dammar och klippor och höjder åt alla håll, - Och floder och vattenfall, som skummande hvälfde fram. - Vidarbha-Konungens glädje i skogen der skaror såg - Af bufflar och vildsvin, björnar, af krälande ormars slägt, - Men värnad af glans och skönhet, af kraft och ståndaktighet, 10 - Fast irrande ensam, trogen sökande sin gemål, - Den ädla Konungadottren kände dock fruktan ej - Uti den vilda skogen, der plågad af sorg hon gick. - - Men slutligt till en klippa hon kom och med ångestqval - Der, sörjande sin make, hon utbrast i klagan så: - "Du ädle, af höghvälfdt bröst och af mäktiga armar prydd, - Hvart har du gått och lemnat mig ensam i skogen här? - Då Asvameda-offer och andra i fromhet du - Har offrat ofta, hjelte, hvi handlar du falskt mot mig? - Hvad en gång mig du sade, du prydnad bland jordens män, 15 - Tänk på det än', o strålande, herrlige Furste; du! - Och hvad de lätta svanar förkunnade dig en gång, - Och hvad de mig förtäljde, tänk på det, du ädle, nu! - De fyra Veder med deras förklarande skrifters tal, - De lära mycket, men sanning lära de alla främst; - Och derför, tappre Furste, sannfärdiga göre du - De ord, hvarmed du ofta gjorde mig lycklig förr! -- - O ve! är jag då icke din älskade maka mer? -- - Hvi svarar du mig icke här i den hemska skog? -- - Ve, ve! Se, skogens Konung, den grymme, med spärradt gap 20 - Uthungrad han mot mig rusar. Hvi ilar du ej till hjelp? - 'Blott dig, blott dig jag älskar,' så sade du ständigt förr; - Sannfärdiga gör, o Konung, de ord, dem du sade så!" -- - - "Förvirrad, klagande skådar här du din maka nu, - Din älskade, som dig älskar; hvi svarar du henne ej? - Här står jag blek och magrad, olycklig, af stoft betäckt, - Till hälften blottad, ensam, klagande, utan värn, - Liksom en klarögd hind, som ensam från hjorden skiljts, - Och dock, du jordens Konung, ej vårdar du dig om mig. - Du store Kung! Helt ensam här i den öde skog 25 - Jag, Damayanti, dig ropar; hvi svarar du icke mig? - Du herrlige, sköne, ädle, af börd och af dygder prydd, - Skall icke dig jag skåda här ibland bergen mer, - Här i den hemska skogen, der lejon och tigrar bo? - Hvar skall jag se dig hvila, stå eller framåt gå - I skogens djup, du ädle, som bringar mitt hjerta sorg? - Hvem skall i min sorg jag fråga, o Konung, med dessa ord: - 'Har Konung Nala du skådat här i den öde skog?' - Hvem skall mig förkunna att Nala än' finnes i nejden här, - Den herrlige, ädle Nala, för fienders här en skräck? 30 - 'Den Konung Nala, du söker, med ögon som lotos kalk, - Här är han!' Hvems stämma lemmar mig detta ljufliga bud?" - - "Se! Tigern, skogens Konung, fyrtandad, med väldig käk, - Stolt tågar emot mig; honom djerft jag till möte går. - Djurens Kung du är och beherrskar den vilda skog, - Men jag är Damayanti, Vidarbha-Konungens fröjd - Och Nalas gemål, den ädles, som styr i Nischadas land. - Åt mig, som honom söker, ensam, af qval förtärd, - Gif, djurens Kung, till tröst ett ord att du honom sett! - Men om du, skogens herre, ej kunskap om Nala har 35 - Så sluka mig, stolta tiger, och fräls mig från all min sorg! - Skogskungen hör min klagan, men vandrar tigande bort - Till floden, hvars klara bölja söker till hafvet väg." - - "Se berget der! Hur herrligt dess toppar sig resa upp. - Och, smekande molnen, skimra i vexlande färgers glans! - Det pryds af metallers ådror och smyckas af ädelsten, - Och, likt ett standar, sig reser stolt i den vida skog; - Men tigern och elefanten och lejonet gästa der, - Och tusende fåglars sånger gifva dess klippor ljud; - Och höjdernas hjessor skuggas af kronor af lind och palm, 40 - Der Mangons och Asokans blommor som perlor ses. - Dig, bergens Kung! som upphof åt svalkande floder ger, - Der vattenfåglar fröjdas, dig frågar om Nala jag. - Dig, heliga berg, du höga, som skådar i himlen in - Och jorden tillika stöder, dig helsar med vördnad jag! - Jag bugar för dig, men vet, en Konungadotter jag är, - En Konungs gemål, 'Damayanti,' så nämnes i verlden jag. - Vidarbhernas stora hjelte och Herrskare är min far, - Bhima kallad, som lemmar kasternas fyrtal[59] skydd, - Som Asvameda och Ràdschasûya offer gör,[60] 45 - Den högste bland jordens Furstar, med hög, majestätisk blick, - Som prisas from och ädel, sannfärdig och godhetsfull, - Dygdig och hjeltemodig, pliktkunnig och fri från fläck, - Som skyddar Vidarbhas folk och kufvar dess fiender. - Hans dotter är jag och söker, du helige, skydd hos dig. - Bergskonung! I Nischada är Konung min makes far, - Som kallar sig Virasena, och prisas i verlden så. - Hans son, den ädle hjelten, den herrlige, full af kraft, - Som fått i arf sin faders rike och herrskar der,[61] - Är Nala, den tappre 'Punyasloka,' så prisas han, 50 - Den fromme, som Soma[62] offrar, vältalig och dygderik, - From, gifmild och hjeltemodig, som herrskar med ädel kraft; - Hans maka det är, Bergskonung! som bedjande nalkas dig, - Som öfvergifven af lyckan, och husvill och utan värn, - Irrande söker sin make, den högste bland höga män. - Har du med dessa toppar, som himmelens skyar nå, - O bergens Kung, ej skådat Nala i skogen här? - Den lejonstarke, den vise, långarmige, eldige, - Den tappre, sannfärdige hjelten, min make med herrlig glans, - Nischadernas Konung Nala, har honom du här ej sett? 55 - Du ser mig bedjande, ensam och bäfvande, likväl du - Ej tröstar din klagande dotter! -- Hvi står du så tyst, så stum?" - - "Du hjelte, du tappre, du som vid sanning och dygd står fast, - Om här i skogen du finnes, så träde du sjelfmant fram! -- - När skall jag höra hans djupa, manliga, klara röst, - Som molnens stämma dof, som Gudars Amrita ljuf,[63] - Högt ropande 'Damayanti!' O Konung, när hör jag den, - Som Vedernas kunskap tolkar, som byter min sorg till fröjd? -- - Trogen din plikt, du tröste din bäfvande maka nu!" - - Men sedan så den ljufva der talat till bergens Kung, 60 - Gick hon, Damayanti, längre mot nordliga trakter upp. - Och sedan i trenne dygn hon irrat, hon slutligt såg - En lund för eremiter, som Gudarnes lunder ljuf. - Vasischthas och Bhrigus likar i helighet såg hon der, - I sjelfbeherrskning starke, med strängaste lefnadssätt, - Lifnärande sig med vatten, med vind, och med skogens löf, - Med kufvade sinnen, fromme, och bidande dödens stund, - Höljda i kläder af bast och af antilopers hud. - Men då hon deras stilla, fridfulla hyddor såg, - Der skogens djur sig samlat och svärmade fridsamt kring, 65 - Der fromma Vise bodde, hon fattade åter mod.[64] - Af tändernas perlerad och af formernas fullhet prydd, - Af hårets rikedom och af ögonens mörka glans, - Der trädde Damayanti, Virasenas sons gemål, - Hon, perlan bland jordens qvinnor, i hyddornas stilla krets. - Hon helsade der de fromme och bidade vördnadsfullt; - "Hel dig!" De helige Vises helsning till henne ljöd; - Och se'n de henne välkomnat, som rätt och som öfligt är,[65] - De sade: "Sitt neder, säg oss hur kunne vi gagna dig?" - Då svarte Damayanti: "Har eder allt lyckats väl 70 - Vid eder bot, edra offer, och plikter och altareld? - Ha' skogens djur och fåglar här trefnad hos eder haft[66]?" - Då sade de Vise: "Lyckligt i allt har det gått oss här, - Men säg oss, herrliga du, hvem är du, hvad söker du? - Då vi din skönhet skåda, din strålande herrlighet, - Förvåning betar oss, ljufva. Dock, frukta ej, fatta mod! - Är skogens Gudinna du, eller bergets strålande mö, - Eller ock flodens nymf? Förtälj oss sannfärdigt det." - Hon svarade nu de fromme: "Jag är icke flodens nymf, - Ej bergets mö och skogens sköna Gudinna ej, 75 - En menniska blott, det veten, botgörande Vise, I! - Allt vill jag förtälja eder utförligt; nu hören mig! - En Konung finns i Vidarbha, Bhima, som herrskar vidt; - Hans dotter är jag, förnimmen, Brahmanernas bäste, det! - Men i Nischada herrskar den strålande, vise Nal, - Segrarn i strider, hjelten, som kallar sig min gemål. - Han hembär åt Gudar offer och ärar Brahmaners kast, - Och skyddar Nischadas stammar med ära och manlig kraft, - Rätt, sanning och dygd han älskar, är tapper och vis och from, - Och ärar Gudar, men bryter fiendens murar ned, 80 - Och Nala den ädle kallas, lik Indra i herrlighet, - Med ädel herrskareblick och panna som fullmån klar, - Han offrar heliga offer och Vederna känner väl - Och, strålande hög som solen, sin fiende kufvar han. - Men han, som lefvat ständigt i dygd och i sanning, blef - Utmanad till spel af några gudlöse, bedräglige, - Som med sitt svek snart togo hans rike och allt hans gods. - Hans maka, den ädles, veten, skåden J här i mig; - Mitt namn är Damayanti, mitt hjerta hos Nala är. - Jag forskat bland berg, i dalar, jag sökt rundtom sjö och flod, 85 - Och skogar, och träsk och lunder; ja, öfverallt jag sökt - Min ädle make Nala, mångkunnig i vapnens konst, - Och irrande så jag slutligt, plågad af sorg, kom hit -- - Har ej till denna eder ljufliga, stilla lund - Nalkats den ädle Nala Nischadernas hjeltekung, - För hvilkens skuld jag irrar här utan väg och stig - I denna hemska skog, der tigrar och vilddjur bo? -- - Om ej jag snart får skåda den ädle, så hastar jag, - Brytande kroppens boja, sjelfmant till himlens frid,[67] - Ty hvad är min lefnads mål, om honom jag mer ej har; 90 - Och denna sorg, denna saknad jag mäktar ej bära mer." - Till henne som, ensamlemnad i skogen, klagade så, - De fromme, som framtidsdagar skådade, sade nu: - "O herrliga, herrlig snart en framtid för dig skall gry! - Vet! fromhet ger blicken klarhet: Snart Nala du skåda skall, - Nischaderkungen, den tappre, som fienders makt slår ned, - Den ädle, med återvunnen besinning han väntar dig; - Med återvunnen lycka, af perlor och smycken prydd, - Den tappre sitt fordna rike skall åter beherrska snart, - Till fröjd för vänners skara, och fruktan för fiender. 95 - Din make du snart skall skåda, en far för en herrlig ätt." - Då så till Bhimadottren, Nalas gemål, de talt, - Försvunno de fromme alla med hyddor och offereld. - Då undret hon såg, förvånad och slagen af häpnad blef - Den ljufva Damayanti, Virasenas och Bhimas fröjd. - "Var detta allt en dröm blott? Hvad skickelse sändes mig? - Hvar äro de fromme, hvar de fridfulla hyddors krets, - Hvar äro de klara floder, der fåglar svärmade kring, - Hvar äro de ljufva lunder, som pryddes af löf och frukt?" - Och länge, vid Nalas minne, den ljufveligt leende, 100 - Sorgsen, blek och i tysta drömmar försjunken stod. - - Men gående se'n till andra nejder med tårskymd blick - Och klagande, qväfd af tårar, hon såg ett Asokaträd.[68] - Hon gick till det sköna trädet, som blommande stod i skog, - Nedböjdt af blomsterklasar, med fåglar på hvarje qvist, - "O ve! Se trädet, hur herrligt i skogens sköt det står - Och glänser i blomsterprakt, som bergens strålande Kung! -- - Min längtan, mitt lidande, du lindra, o ljufva lind! - Har ej den tappre Nischader Konungen här du sett, - Den ädle, som Damayantis älskade make är, 105 - Som kallas Nala; har honom, du sköna, ej skådat här, - I skogen irrande ensam, den tappre, af sorger tärd, - Och med de fina lemmar höljda till hälften knappt? - Tag bort min sorg, o lind, ty lindring ju lofvar du, - Gif sanning åt ditt namn och lindra mitt lidande!" - Med dessa ord hon sorgsen med vördnad kring linden gick,[69] - Och vandrande längre kom till en dystrare nejd ännu. - Hon såg der slingrande floder och vexter af många slag, - Och ljufliga berg och dalar, och fåglar och vilda djur, - Och höjder, bäckar och grottor och klyftor i nyckfull form; 110 - Det såg allt Bhimadottren, sökande Nala der. - Och sedan Damayanti gått vidare än', hon såg - En karavan med hästars, elefanters och vagnars mängd, - Som satte öfver en klar och ljufvelig, stilla flod, - Med lugna böljor och bred, omhägnad af bamburör, - Af paddor och fisk bebodd, af lummiga holmar prydd, - Der beckasinen skrek och Tschakravàkan[70] sin trånad sjöng. - Men då hon såg karavanen, Damayanti nu obemärkt - Gick fram och smög helt stilla i menniskohvimlet in, - En vansinnig lik att skåda, blek, blott till hälften höljd, 115 - Afmagrad, besudlad, håret utslaget, af stoft betäckt. - Då henne de sågo, flydde några förskräckta bort, - Och några i ängslan dröjde, och andra ropade högt, - Några logo och några utbröto i smädeord, - Men af medlidande rörde frågade andra så: - "Hvem är du och hvems, du ädla, hvad söker i skogen du? - Förskräckte vi se dig; säg oss, är du en menniska? - Är skogens eller bergets, nejdens Gudinna du? - Om så det är, vi söke, du herrliga, ditt beskydd. - Är du en Yakscha, en Rakschas,[71] eller en gudanymf? 120 - Hvemhelst du är, så gif oss välgång och skänk oss skydd, - Och ställ det så, du ädla, att framgång oss följa må, - Och att vår karavan må lyckeligt draga hän." - Af folket frågad så, med saktmod nu svarade - Den ljufva Damayanti, som sörjde sin make blott, - Åt karavanens höfding, åt allt dess samlade folk, - Åt gamla och unga, åt tågets mångpröfvade ledare: - "Veten! En menniska är jag, en Konung min fader är, - En Konung min svärfar äfven, en Konung är min gemål, - Vidarbhas Kung är min fader, min make Nischadas Kung; 125 - Nala den herrlige kallas, och honom jag söker här. - Om honom I sett, mig sägen, hvar finnes min älskade, - Den ädle Nala, den tappre, en tiger i männers krets?" - Till henne talte det stora tågets höfding nu, - Sutschi vid namn: "Du ädla, hör, hvad jag säger dig! - Jag tågets höfding är och förer det an, likväl - En man, som nämnt sig Nala, du ädla, ej mötte mig. - Väl tigrar och leoparder, och björnar och bufflars svärm - Jag sett öfverallt i skogen, der menniskor icke bo, - Men utom dig en menska här jag ej mötte än', 130 - Så sannt oss Manibhadra,[72] den mäktige, stånde bi." - Då sade till alla köpmän, till tågets ledare hon: - "Hvart tågar karavanen? Det värdigens säga mig." - - Karavanens höfding sade: - - "Till landet, der Subhàhu, Tschedernas Konung styr, - Snart bryter karavanen, o menniskodotter, upp." - - - - -TRETTONDE SÅNGEN. - - - Då Damayanti detta af karavanens höfding hört, - Hon följde med tåget framåt, med tanke på Nala städs. - Och efter många dagars vandring i skogens djup, - Hann slutligt karavanen en insjö med ljuft behag, - Med brännträd och saftigt gräs, kringandad af lotosdoft, - Med blommor och frukter sirad, kringsvärmad af fåglars mängd, - Med friskt och svalkande vatten, af ljufvelig smak och klart. - Dragarne tröttnat; folket vände till rast sin håg; - Med höfdingens tillstånd trädde de in i en lummig lund 5 - Och slogo sig ned till hvila vid insjöns vestliga strand. - - Men vid den fuktiga, tysta midnattstid, då re'n - Tröttade alla sofvo, en vild elefantflock kom - Att dricka i bäcken, grumlad af deras tinningars saft.[73] - De sågo karavanen och dess elefanters här, - Och då de märkte de tama elefanter, med häftighet - De rusade mot dem våldsamt, berusade, rasande. - Och oemotståndligt de vilda elefanters anlopp var, - Som klippans, då ned mot jorden den störtar, från berget ryckt; 10 - Och, brytande träd och buskar, de spärrade väg och stig. - Men karavanen, som låg i vägen, vid lotossjön, - Der fredligt den hvilade, värnlös förkrossad och trampad blef. - "Ve, ve!" der ropade alla, och flydde och sökte skydd, - Yrvakna, i snår och buskar; elefanterna slogo dem - Med betar och snablar; andra nedtrampades, krossades. - Bland hästar och bland vagnar och fotfolk i sanslös flykt, - I trängselns förvirring många qväfdes och trampades. - Och höjande hemska nödrop de föllo till marken ned; - I träden klättrade andra; i gropar man stupade. - Så genom elefanterna, sända af skickelsen, 15 - På olika sätt karavanen, den rika, blef nedergjord.[74] - - Ett vildt tumult der uppstod, förfärande verlden all: - "Se, elden är lös! Förfärligt! Flyn, hasten att rädda er! -- - Se der en hög af perlor. Tagen! Hvi flykten I? - Allt gods nu gemensamt är! Mig hören, mitt ord är sannt!" - Men sägande så, dock flykta sjelf de med bäfvan bort. - "Jag säger det engång än'. I dårar! hvi flykten I?" - Och medan så förderfvet gick fram öfver folket der, - Uppvaknade Damayanti med hjertat af bäfvan fyldt; - Hon såg yrvaken den grymma, den vilda förödelsen, 20 - Och seende, hvad hon förr ej skådat, den ljufliga, - Hon spratt förfärad, med andan häftad vid gomen, upp. - - Men några, som räddat lifvet i denna gräsliga natt, - Ropade högt: "Hvad gerning bringar oss detta straff? - Säkert blef Manibhadra ej ärad och dyrkad nog, - Eller ock ej Kuvera, Yakschernas store Kung. - De Gudar, som hinder ställa,[75] försonades kanske ej, - Kanske man glömt de onda fåglarnes förebud? - Dock, -- stjernorna spådde lycka; hvarfrån kommer detta då?" - Men andra sade: "Den qvinna, som, blottad på allt och arm, 25 - Nyss slöt sig till karavanen, en irrande dåre lik, - I vanställd skepnad, en Daemon mer än en menniska, - Af hennes trollkonst sändes oss denna förödelse. - En Yakscha eller en Rakscha, en Pisàtscha[76] hon är förvisst; - Från henne är all vår ofärd; ej tvifla man bör derpå. - Om här vi såge den leda, som bragt oss så mycken sorg, - Som karavanen nedgjort, vi skulle med sten, med käpp, - Med rör och med näfvar henne gifva en rättvis död." - - Då Damayanti hörde deras förfärliga hot, - Med blygsel hon bäfvande flydde, sökande skogens djup, 30 - Och fruktande ofärd, sorgset brast ut uti klagan så: - "Ve mig! hur ödets vrede har öfver mig fallit tung! - Ej ståndar lyckan! -- Hvad gerning vållar mig detta straff? - Ej minnes jag att mot någon det minsta jag brutit har - Med tanke, ord eller gerning. Hvad vållar då detta straff? - Det drabbar mig visst som straff för brott i ett annat lif,[77] - Ty ej genom detta lif jag förtjenat en sådan lott: - Att make och thron förlora, att plundras af egen slägt, - Att skiljas från hem och vänner, från älskade, egna barn, - Att värnlös i skogen irra, der ormar och vilddjur bo." 35 - - Men dagen derpå den ringa räddade skaran gick - Från denna trakt och sörjde den ofärd, som drabbat den; - Man sörjde en bror, en fader, en älskad son, en vän, - Och Damayanti talte: "Hvad ondt har väl brutit jag, - Då denna skara, som upptog mig i den öde skog, - Blef nedgjord, ty mitt öde visst bragte jag öfver den? -- - Ja, mången sorg i lifvet väntar mig säkert än'! -- - 'Ej någon i otid dör,' sannt säger de vises ord, - Då jag, den sorgbetyngda, ännu icke fann min död. -- - Ej utan ödets vilja sker något i verlden här, 40 - Och dock, ej ens i min barndom med vetskap jag ondt har gjort - Med tanke, ord eller gerning. Hvi drabbar mig denna sorg? - Dock! -- Då en gemål jag valde och Gudar begärde mig, - Men vistes af mig tillbaka för Nala, jag dömdes visst - Af deras allmakt att skiljas från honom, den älskade." -- - Med dessa ord och med andra sorgset der klagade - Den ljufliga Damayanti, med tanke på sin gemål. - - Se'n med de få Brahmaner, som räddade blifvit, hon 45 - Tågade, lik den höstliga nymån's mattade rand, - Och vandrande så, en afton i skymningen nådde hon - Den ädle Tschedi-Kungens, Subhàhus mäktiga stad, - Och trädde, knappt höljd till hälften, i menniskohvimlet in, - Och folket betraktade häpet henne, en dåre lik, - Blek, skälfvande, mager, nerstänkt, eländig, med upplöst hår. - Nyfiket kring henne trängdes der stadens pojkar och barn, - Medan hon tågade sorgsen genom de Tscheders stad; - Så nalkades hon, omringad af dessa, Konungens slott. - Men Konungens ädla moder henne från slottet såg - Och sade till Amman:[78] "Gå och för henne hit till mig; - Af folket plågas der qvinnan, som söker hos oss ett skydd. 50 - En skönhet jag ser, som sprider öfver mitt hus sin glans, - Och herrlig hon syns som Sri,[79] fast höljd i en dåres drägt." - - Så lät hon folket gå; Damayanti hon förde upp - Till slottsterrassen[80] och frågte henne förvånad så: - "Fastän af sorg fördunklad, du synes så skön, så hög, - Och strålar, som blixten strålar ur molnet. Hvem är du, säg! - Ej syns din skönhet mensklig, fast smycken du nu ej bär, - Och, så utan skydd, hur fruktar du männernas ondska ej?" - Men Damayanti sade till svar, då hon detta hört: - "En menniska är jag, trogen en älskad gemål, och går 55 - Friboren, i konster kunnig, tjenstsökande, fri omkring, - Och finner, der qvällen nalkas, alltid ett hem för mig. - Af dygder är prydd min make, och ständigt han älskat mig, - Och honom jag. Likt skuggan trogen jag honom följt; - Dock öfvermåttan städse han älskade tärningsspel, - Att, blottad på allt, till slut utarmad han irrade; - Och honom förvirrad, rådlös, klädd i en enda drägt, - I skogen jag följde och sökte trösta den älskade, - Men engång, af hunger plågad i sinnesförvirring han - I skogen sin enda klädnad förlorade slutligt än'. 60 - Dock honom en dåre lik, förvirrad och blottad, jag - Följde, och mången natt försakade sömnens ro. - Så dagar gingo och slutligt jag föll uti sömn, och han - Mig öfvergaf, och min halfva klädnad tog med sig bort. - Så, sökande städs min make, plågas jag dag och natt, - Men honom, den lotossköne, den älskade, ser jag ej; - Ej finner jag mer den gudalike, min lefnadsfröjd." - - Till henne, som brast i tårar, klagande sorgset så, - Mildt sade Konungens moder, mer sorgsen ännu än hon: - "Blif här hos mig, du ljufva! Jag finner behag i dig, 65 - Och mina män att söka din make jag sända skall. - Kanske ock sjelf han kommer under sin irrfärd hit. - Ja, dröjande här, du säkert skall finna din make än'!" - Då Damayanti orden förnummit, hon svarade: - "Med vilkor blott jag dröjer, du moder för hjeltars ätt! - Att orena sysslor ej jag sköter, och ej förtär - Hvad andra lemnat, att ej en man här må nalkas mig. - Men om en man begär mig, bestraffas han skall af dig - Och dödas, den dåren. Så mitt heliga löfte är. - Men att min make söka Brahmaner jag utser sjelf -- - Om detta allt beviljas, med glädje jag blir hos dig; 70 - Om ej, att hos dig stanna jag känner ej lust och håg." - - Men rörd nu Konungens moder svarade henne så: - "Allt skall så ske, och Hel! för ett sådant löfte, dig!" - Så sagdt till Damayanti, Konungamodren än' - Med glädje till sin dotter Sunanda talade så: - "Sunanda! Se här en ädel qvinna, som Satschi skön, - Din like i ålder, dotter, en vän skall hon blifva dig. - För henne ditt hjerta öppna, hos henne din glädje sök!" - Men glad och med fröjd Sunanda gick så i palatset in, 75 - Och medtog Damayanti, af tärnor och vänner följd. - - - - -FJORTONDE SÅNGEN. - - - Nu Nala, se'n Damayanti han lemnat och dädan gått, - Snart midt i den täta skogen i en flammande skogsbrand såg; - Ur lågan en okänd stämma han hörde, som ropade: - "Kom hit, o Punyasloka, o Nala, kom hit, kom hit!" - "Var utan fruktan!" han svarte och djerft genom flamman gick; - Han såg der ormarnes Konung[81] liggande krökt i ring; - Och ormakungen sade, bedjande, darrande: "Hör mig! - Jag är, o Konung, ormen Karkotaka. - Engång i hans bot den vise Nàrada[82] störde jag, 5 - Och blef af den ädles vrede derför förbannad så: - 'Ligg här, som klippan orörlig, tills engång den ädle Nal - Dig för härifrån; af honom endast du frälsas kan.' - Så genom hans bann ej mäktar jag röra här fot från fot. - Lycka jag dig skall bringa men fräls mig, o ädle, du! - Din vän skall jag blifva! Vet, jag den högste bland ormar är. - Ej väger jag mycket; dröj ej, tag mig och bär mig bort!" - Sägande så ormkungen gjorde sig fingerslång, - Och Nala bar honom lätt till en nejd, dit ej lågan hann. - Då så han kommit ur flamman ut i den fria luft[83] 10 - Och ville Karkotaka lemna, talade denne än': - "Gå, Naischada, några steg och räkna dem ett för ett, - Så skall jag den högsta lycka, du mäktige, skänka dig." - Han räknade, men då tio[84] han nämnde, högg ormen till - Och bet honom; genast Nala förvandlad och vanställd blef. - - Af häpnad blef han slagen, då sjelf han sig vanställd fann, - Och såg att ormakungen klädt sig i hans gestalt. - Tröstande Nala, sade ormen Karkotaka då: - "Jag har dig förvandlat och vanställt, att ingen dig känna må -- - Men han, genom hvilken länge du plågats af bitter sorg, 15 - Han skall, af mitt gift förtärd, nu dväljas i dig med qval; - Med lemmar, af gift omhöljda, skall plågad han i dig bo - Tills, tärd af smärta, han viker slutligt och lemnar dig.[85] - Från den, som dig, fast skuldfri, så länge re'n plågade - Genom sin vredes bann, från honom dig frälsar jag. - Ej mer behöfver du rädas för vilddjur, för fiender, - Och ej för Brahmaners vrede; det har af min vänskap du. - Likså af mitt gift, o Konung, ej såras, ej plågas du, - Och ständigt i kamp och strider blott seger dig följa skall." - - "Nu gå till Ayodhyas stad, den ljufva, o Naischada; 20 - 'En körsven är jag, mångkunnig, och Vàhuka nämns,' så säg - Åt Rituparna, som äger kunskap i tärningsspel. - Byt denna konst af honom mot kunskap i hästars vård; - En vän i den ädle Ikschvàku-ättlingen[86] finner du -- - Se'n tärningskonsten du lärt dig, din lycka du återfår, - Och finner din maka åter. -- Ej sörje, o Konung, du! -- - Och dina barn och ditt rike; sannt är, hvad jag säger dig. - Men då din rätta gestalt du längtar att återse, - Så tänk blott på mig, o Konung, och kläd dig i denna drägt, - Ty höljd i den du genast skall vara som förr igen." 25 - Han sade så och åt Nala en dubbelklädnad[87] gaf, - Och se'n han det gjort och Nala så riktat med goda råd, - Försvann der ormakungen och stod ej att skåda mer. - - - - -FEMTONDE SÅNGEN. - - - Se'n så Karkotaka svunnit, vandrade Nala bort - Och framkom på tionde dagen till Kung Rituparnas stad. - Han gick till Kungen och sade: "Vahuka ar mitt namn; - I konsten att tygla hästar ej äger en like jag, - Vid svårigheter ett råd, vid allt jag en utväg har, - Och bättre än någon annan jag reder en smaklig mat; - Hvadhelst i verlden finnes konstigt och mödosamt, - Det utfor jag allt Rituparna, mig tag till din tjenare!" - - Rituparna sade: - - "Hel, Vàhuka, dig! Blif här, och gör hvad du lofvat har. 5 - Snabbkörning var framför annat ständigt min lust och fröjd. - Tag till din omsorg att snabba hästar jag äga må; - Blif min Stallmästare! Tiotusende[88] blir din lön. - Och till din tjenst Vàrschneya och Dschivala tage du; - Haf sällskap af dem och dröj, o Vàhuka, här hos mig." - Så sade han. Men Nala lefde högtärad der - Rituparnas stad med Vàrschneya[89] och Dschivala. - - Så lefde han der, Damayanti dock honom om hjertat låg, - Och hvarje afton han sakta talade dessa ord: - "Hvar hvilar nu väl den arma, af hunger qvald och trött, 10 - Minns hon mig än', eller hyllar redan en annan hon?" - En afton af Nala, som åter så sagt, frågte Dschivala: - "Hvem är det, du sörjer ständigt? Förtälj mig det, Vàhuka! - Förtälj mig, hvems är qvinnan, som ständigt du sörjer så?" - Då sade Nala: "En dåre förr engång kände jag, - Som ägde en ljuflig maka, men glömde sin trohet lätt. - Engång af någon orsak från henne han skilde sig - Och, ensamlemnad, den dåren sörjande irrar se'n; - Han oupphörligt, af längtan qvald både natt och dag, 15 - I qvällens lugn än minnes henne och talar så. - Väl, irrande kring i verlden, sitt uppehälle han fann, - Ovärdig, någonstädes, men mins dock ännu sin sorg. - Och hon, som i skogen följde sin make i nödens stund, - Hon öfvergafs af honom. -- O, knappt att hon lefver mer! - Ej kännande vägen, ensam, förtjent af en bättre lott, - Hon plågas af törst och hunger. O, knappast hon lefver mer! - I skogen, der vilddjur irra, den vilda och ödsliga, - Lemnades hon af honom, den dåren, som lyckan svek." - - Så bodde nu Nala okänd i Kung Rituparnas borg, 20 - Af längtan tärd, och tänkte städs på sin maka blott. - - - - -SEXTONDE SÅNGEN. - - - När så från thron till träldom Nala var bragt, då greps - Af sorg och längtan Bhima, och sände Brahmaner ut; - Han gaf dem rikliga gåfvor och talte uppmanande: - "Gån ut att söka Nala och Damayanti, min lefnadsfröjd! - Är edert värf fulländadt, och funna de ädla två, - Åt den, som hit dem bringar, jag tusende oxar ger, - Och länderier[90] och gods och en by, som är värd en stad. - Men om Damayanti och Nala I ej kunnen föra hit, - Blott för ett ord om dem ger tusende oxar jag." 5 - Då detta de hört, Brabmaner gingo åt alla håll - Till städer och länder att söka Nala och hans gemål; - Men ingenstädes de funno de flyktande, irrande. - - Då kom till Tschedistaden vandrande en af dem, - Sudeva vid namn. Damayanti der såg han i Kungens borg, - Stående med Sunanda, just bönen begynnande,[91] - Med oförliknelig skönhet, fast matt och fördunklad nu, - Lik solens glans, som fängslas af töcknens dunkla nät. - Så seende der den sköna, afmagrad och stoftbetäckt, - Dock slöt han af vissa tecken: "Damayanti jag skådar hår." - - Sudeva sade: - - "Som henne jag fordom såg, så står denna qvinna här. 10 - Mitt mål jag nått, jag henne har funnit, som Lakschmi[92] skön, - Med fullmånsklarhet och smärt, af rundade former prydd, - Och genom sin glans allt mörker förskingrande rundtomkring, - Med ögon som skönsta lotos, och Rati[93] i fägring lik, - Af hela verlden älskad, begåfvad med fullmånsglans. - Hon liknar en lotosstängel, den skickelsen ryckte upp - Ur Vidarbhas lotosdam och höljde med stoft och dy, - Hon ses lik en natt, hvars måne Ràhu[94] har slukat upp, - Och, tärd af sin längtan, lik en flod med förtorkad bädd, - Der lotosblommorna vissna, och fåglarne skrämda fly. 15 - En lotossjö hon är, den elefanterna grumlat upp,[95] - Den sköna, välformade, värdig ett strålande perlerum; - En blomma lik, som, uppryckt, vissnar i solens glöd, - Af skönhet och dygder prydd, osmyckad, men smycken värd. - Lik månens första rand på himlen bland mörka moln, - Så skådas hon här, från kärleks fröjd och från vänner skild, - Knappt bärande lifvets börda af längtan att Nala se. -- - Ty städs för qvinnan en make det skönaste smycke är, - Och, utan honom, i smycken prydd, hon ej prydnad bär. - Hvad svårt är, utför Nala, om lefva han mäktar än', 20 - Från henne skild, och ej smäktar af sorg och af längtan bort, - Då äfven jag, när jag ser den mörkögda, svartlockiga, - Som, glädje värd, har sorg blott, känner mitt hjerta rördt. -- - När skall engång den sköna, sin sorg hafva öfverstått, - När skall henne Nala nalkas, som månen Rohini,[96] - Och när skall Nala sitt rike vinna igen och när - Finna sin älskade åter, och dermed sin lefnadsfröjd, - Henne, i börd, i dygd och i ålder lik honom sjelf, - Är värdig han, hon honom, den herrlige, likaså! -- - Dock -- trösta den ädle Nalas maka det höfves mig, 25 - Den tappres gemål, som längtar att skåda sin älskade. - Jag trösta vill den ljufva, som strålar i fullmånsglans, - Som, förr ej bekannt med sorgen, nu sörja, blott sörja får." - - Vrihadasva sade: - - Och sedan på skilda tecken och märken han gifvit akt, - Gick han till Damayanti och talte till henne så: - "Damayanti! Jag är Sudeva, din broders älskade vän, - Och hit jag kommit att söka dig, enligt Bhimas bud. - Din fader mår väl; din moder, och bröder må alla väl, - Och välbehållet hos dem är det högborna tvillingspar.[97] - För din skull dock all din slägt är bedröfvad och utan fröjd, - Och hundradetals Brahmaner kringirrande söka dig." 30 - Men Damayanti, som kände Sudeva från fordom tid, - Honom om sina vänner nu frågade en för en; - Och bittert gret Vidarbha-dottren, af smärta tyngd, - Då oförmodadt hon såg Sudeva, sin broders vän. - - Sunanda såg Damayanti sorgsen och gråtande - Samtala med Sudeva förtroligt på tu man hand, - Och sprang till sin mor och sade: "Den fremmande gråter, se'n - En Brahman hon råkat; nu forske du, hvem hon är." - Då hastade Tschedikungens moder från slottet ned 35 - Och gick dit, der Damayanti stod med Sudeva än'. - Hon tog Sudeva åt sidan och frågade honom så: - "Hvems maka är hon, den ädla, hvems dotter den herrliga, - Hur blef hon, den sköna, så från slägt och från make skild, - Hur kunde i detta läge henne du kanna an'? - Allt detta af dig utförligt jag längtar att hora få; - Berätta sanningsenligt hvad du om den sköna vet!" - Af henne, så uppmanad, Sudeva med välbehag - Sig satte ned och förtäljde Damayantis öden nu. - - - - -SJUTTONDE SÅNGEN. - - - Sudeva sade: - - "I Vidarbha herrskar en mäktig Konung, som Bhima nämns; - Hans dotter är denna sköna; 'Damayanti,' så prisas hon; - Och i Nischada är Konung Nal, Virasenas son; - Hans maka, Punyaslokas, den vises, är denna här. - I spel af sin bror besegrad, han kom ifrån makt och thron, - Gick bort med Damayanti och hördes ej sedan af. - Men vi kringirra och söka henne i hvarje trakt, - Och henne, den ljufva, fann jag här i din sons palats. - Ej finnes en annan, henne i glans och i skönhet lik, 5 - Och mellan ögonbrynen hon födelsemärket bär, - Som liknar en lotosblomma; det såg jag, ehuru skymdt - Af stoft på hennes panna, som månen af tunna moln. - Af skaparen det åt henne till skönhetsinsegel gafs -- - Svagt lyser ock månens rand, än' skymd i sin tändningsstund[98] -- - Ej kan hennes skönhet döljas, ehuru af stoft betäckt; - Fast utan prydnad, den strålar dock klar som det glänsande guld. - Lätt af sin skönhet, af detta märke förrådes hon, - Och kännes igen, som den dolda eld genom värmen känns." - - Vrihadasva sade: - - Men då Sunanda hörde dessa Sudevas ord, 10 - Med lindrig hand hon sakta torkade stoftet bort, - Och, friadt från stoft, der lyste på Damayantis panna nu - Märket klart, såsom månen på en himmel utan moln. - Men då de tecknet sågo, Sunanda och hennes mor - Omfamnade tyst Damayanti länge,[99] med tårfylld blick. - Se'n, fällande en långsam tår, sade modren så: - "Min systers dotter är du; dig känner på märket jag. - Jag och din moder, båda vördade samma far - Den ädle Dasarnerkungen Sudàman, o ljufva du! - Hon gafs åt den ädle Bhima, åt Viravàhu jag; 15 - Dig, re'n som litet barn, jag såg i min faders hus. - Men såsom vår faders hus är ditt och på en gång mitt, - Så är ock detta mitt rike, Damayanti, tillika ditt." - Med fröjd i sin själ Damayanti hörde de ljufva ord, - Och, helsande sin moders syster, hon talade så: - "Ehuru okänd, lycklig dock bodde jag här hos dig: - Du hvarje min önskan uppfyllt, du skyddat och vårdat mig, - O moder, mig, som länge redan i landsflykt var, - Sänd dit, der mina späda, räddade, lefva än'. 20 - Hur går det dem der, af Nala lemnade och af mig? - Ja, om du ännu en glädje, o moder, mig bringa vill: - Jag längtar till Vidarbha; du låte mig fara dit!" - "Ske så!" med fröjd hennes moders syster nu svarade, - Och sände, med Kungens bifall, henne, den lyckliga, bort - Uti en bärstol, buren af säkra och trogna män, - Bevakad af ryttarskaror, med mat och med dryck försedd. - - Så kom Damayanti åter snart till Vidarbhas land, - Der all hennes slägt emottog henne med hjertlig fröjd. - Och då hon såg dem alla, och såg sina älskade barn, 25 - Och far och mor och vänner, alla vid helsa såg, - Då egnade den ljufva Brahmaner sin tacksamhet, - Och åt de höga Gudar gaf rikliga offer hon. - Men åt Sudeva Bhima tusende oxar gaf, - Af fröjd att se sin dotter, en ståtelig by och gods. - Och då Damayanti hvilat en natt i sin faders hus, - Uppfriskad af sömnen talte hon se'n till sin moder så: - "Om mig du vill se vid lif, så -- sanning jag säger dig -- - Sök att den ädle Nala bringa tillbaka hit," - Vid Damayantis ord dock Drottningen greps af sorg 30 - Och, qväfd af tårar, den ädla gaf ej ett ord till svar, - Då så hennes tärnor sågo henne af sorg betyngd, - Ve, ve! de gråtande ropte och sörjde och klagade. - Dock talte till Bhima slutligt hans ärade maka så: - "Sin ädle gemål din dotter Damayanti här sörjer blott, - Och utan blygsel åt mig, sin moder, hon sjelf det sagt; - Må dina tjenare derför söka den ädle Nal." - Så manad af henne, Bhima trogna Brahmaner nu - Sände åt alla trakter: "Söken den ädle Nal!" - Och på Vidarbherkungens befallning så gingo de 35 - Till Damayanti och sade: "Redo vi äro nu." - Då talte Bhimadottren: "Gån ut och inför allt folk, - Öfverallt, i alla nejder sägen blott dessa ord: - 'Hvar är, o spelare, du, som halfva min klädnad tog, - Du som i skogen din trogna sofvande öfvergaf? - Men hon, som en makas plikt det är, dig väntar än', - Och plågas af bittert qval, den späda, till hälften höljd. - Med henne, som ständigt gråter, sänkt uti bitter sorg, - Medlidande haf, o hjelte, och unna ett ord till svar.' -- - Sägen detta och annat, att miskund han visar mig, 40 - Ty närd vinden ju gnistan tänder den vida skog. -- - Ja, af sin make en maka bör äga sitt stöd, sitt skydd; - Hur har du bortglömt detta? Du kände ju städs din plikt. - Vis var du prisad och ädel, och dygdig och medlidsam, - Du blifvit utan miskund; så lyckan mig öfvergav. - Haf derföre nåd med mig, du hjelte bland Konungar! - 'Den högsta dygd är mildhet' så hörde jag förr af dig. - Om någon, då så l sägen, gifver ett ord till svar, - Han Nala är, då märken hans ställning, hans vistelse. - Det svar, som någon eder på detta ert tilltal ger, 45 - Det läggen på minnet, Brahmaner, och bringen det hit till mig; - Men ställen så till att ej han får veta att jag er sändt, - Och skynden att från er vandring vända tillbaka snart. - Och forsken om han i armod är, eller öfverflöd, - Om jordiskt gods han söker, hvad annars hans sträfvan är." - Så manade af Damayanti, Brahmanerna gingo ut - Åt alla håll att söka den ädle, olycklige Nal. - Kring land och bygder, i städer och byar och hyddor nu - Brahmanerna alla gingo och sökte den ädle Nal. - Och hvart de kommo, förnyadt läto de höra städs - De ord, dem Damayanti tolkat och ålagt dem. - - - - -ADERTONDE SÅNGEN. - - - Lång tid förgått, då Parnâda, af dessa Brahmaner en, - Till Kundina återkom, åt Damayanti förtäljande så: - "Då sökande Nala jag till staden Ayodhya hann, - Jag gick, o Damayanti, till Bhangâsuris ättling der, - Och inför hela hofvet och honom de ord, du sagt, - Upprepade jag, förnyadt; men Rituparna dock - Ej gaf mig ett ord till svar, den mäktige Herrskaren, - Ej heller någon af dem, som suto kring honom der. - Men då jag gått bort från honom, kom till mig i enrum en 5 - Af Rituparnas folk, som kallades Vàhuka, - Den ädle Kungens körsven, kortarmad, vanställd, ful, - Men I snabbkörning skicklig och kunnig i krydders konst. - Han bittert gret, och ständigt suckande djupt och tungt - Han helsade mig välkommen och talade sedan så: - 'Äfven i ofärd fallen, den ädla qvinnan dock - Skyddar sig sjelf med dygd; ja, himlen förtjenar hon! - Fastän af make lemnad, den ädla dock vredgas ej, 10 - Men lefver med sinnet tygladt af dygdefull vandels band. - Fastän af en eländig dåre, den lyckan svek, - Hon öfvergifves, den ädla, qvinnan ej vredgas dock. - Mot maken, som näring sökte, hvars klädnad en fågel tog, - Som plågades af bekymmer, den ädla ej vredgas vill, - Om väl bemött eller illa, om maken ock dväljs i nöd, - Thronberöfvad, af lyckan lemnad, i sorg försänkt.' - Då detta hans ord jag hört, jag hastade åter hit; - Nu gör hvad godt dig synes, dock hemta din faders råd." - - Men då hon detta hört af Parnâda, med tàrfylld blick - Tyst gick hon till sin moder och talte till henne så: - "Ej Bhima bör kunskap få, o moder, om denna sak, 15 - Men inför dig åt Sudeva befallningar gifver jag. - Och att min afsigt den àdle Bhima ej känna må, - Det vare din omsorg, om du önskar din dotters val. - såsom Sudeva lyckligt mig hemtade hit till er, - Med samma lycka må han gå till Ayodhyas stad - Och snart den àdle Nala bringa till oss igen." - - Men sedan, så snart den ädle Parnâda sig hvilat ut, - Hedrade Damayanti honom med riklig lön. - "Då Nala är återkommen, far större belöning du, - Ty mera för mig du gjort, än någon skall göra mig: 20 - Att med min gemål, Parnâda! jag återförenas snart." - Han hörde orden och tacksam, henne välsignande, - Med fullgjordt värf Parnâda gick hem till sitt hus förnöjd. - Då kallade Damayanti Sudeva helt obemärkt - Och sade inför sin moder, af sorg och bekymmer qvald: - "Sudeva! gå till Ayodhya, gå till Rituparna der - Och säg, som vore det sagdt i förbigående blott: - 'Damayanti ärnar ånyo välja sig en gemål; - Dit hasta alla Kungar och Konungasöner nu. - Och så är tiden beramad: i morgon skall valet ske; 25 - Om godt dig synes, o Konung, så ila dit äfven du. - Vid solens uppgång en annan make hon väljer sig, - Ty ej man vet om Nala är död eller lefvande'".[100] - Så gick den ädle Brahmanen hän till Ayodhyas stad - Och sade åt Rituparna, som honom det ålagdt var. - - - - -NITTONDE SÅNGEN. - - - Då Konung Rituparna förnummit Sudevas tal, - Med smekande röst han vänligt sade till Vàhuka: - "På en enda dag till Vidarbha, till Damayantis val - Jag resa vill. Hästerfarne! vad menar du, Vàhuka?" - Men Nalas hjerta vid dessa Kung Rituparnas ord - Slets bittert af sorg, och i tysthet så han betänkte sig. - "Har Damayanti gjort detta, förvirrad af qval och sorg? - Är det en menlös list blott, uppfunnen att pröfva mig? -- - En brottslig sak i sanning den fromma nu förehar, 5 - Den arma, kränkt af mig, jag förtappade, brottslige. -- - Ja, qvinnans kraft är svag och gräseligt är mitt brott. - Möjligt, att för sin irring förskjuten ur vänners krets,[101] - Förvirrad af sorg, förtviflad ett sådant beslut hon tog -- - Dock nej! Det gjorde hon aldrig! Hon har ju de späda små! -- - Hvad sannt eller osannt är bäst ser jag, om dit jag far; - För eget gagn Rituparnas önskan jag fylla må." -- - Nu med en vördnadshelsning till Konungen sade han: - "Jag lyder ditt bud, Rituparna; ja väl, på en enda dag 10 - Jag för dig, o hjeltekonung, hän till Vidarbhas stad." - - Då gick på Rituparnas befallning Vàhuka - Till stallet ned för att mönstra Konungens springare. - Påskyndad af Rituparna Vàhuka noga nu - Hästarne undersökte med säker kännareblick, - Och valde sist ett passligt, uthållande, magert spann, - Med eld och kraft begåfvadt, bepröfvadt, af ädel ras, - Förutan onda tecken, brednosadt, med väldig käk, - Af fullblodsfläckar prydt, vindsnabbt och från Sindhus land.[102] - Men Kungen, då han såg dem, sade förtörnad så: - "Hvi skedde detta? Ej väl dig höfves att gäcka oss. - Hur mäkta väl dessa svaga, trångbröstade hästar mig - Draga, ty lång är vägen; hur kunna de hålla ut?" - - Vàhuka sade: - - En fläck på pannan syns, på hvardera sidan två, - På hufvu't två och på bröstet två, och på ryggen en. - Dig dessa hästar föra säkert till Kundina; - Dock -- önskar du dig andra, säg till, och jag tager dem. - - Rituparna sade: - - Nej! Hästerfaren är du och skicklig, o Vàhuka; - Det spann, det du anser lämpligt, tag det; men skynda dig! - - Vrihadasva sade: - - Då spände fyra hästar, snabba, förträffliga, 20 - Af ädel ras för vagnen Nala med skicklighet - - Då allt var i ordning, Kungen steg snabbt i vagnen, och se! - De ädla hästarne sjelfmant böjde sig ned på knä.[103] - Men Nala, den lycklige, talte vänligt till dem och gladt - Smekte de eldiga, ädla, uthållande fålarna. - Han fattade tyglarna kraftigt och redde till affärd sig, - Tog upp Vàrschneya och gaf åt de ädla springarne lopp. - Och, styrda enligt konstens reglor af Vàhuka, - Flögo de som på vingar i luften med svindlande fart.[104] - Men då Rituparna såg dem ila som vinden snabbt, 25 - Den ädle Konungen, tjusad, i högsta förvåning föll. - Och då Vàrschneya hörde hjulrasslet och såg den konst, - Som Vàhuka lade i dagen, han tänkte i tysthet så: - "Hvem är det? Är Màtali[105] han, Gudakonungens kusk, - Ty dennes kännetecken ser jag hos Vàhuka? - Är det väl Sàlihotra, som tyglarnes konst förstår, - Som, fastän öfverjordisk, nu tagit sig menskoform? - Eller, kunde det vara den ädle, den tappre Nal, - Som kommit hit?" Så tänkte Vàrschneya inom sig tyst. - "Eller finns samma kunskap hos Nala och Vàhuka, 30 - Ty samma konst hos båda ser och beundrar jag. - Dock -- samma ålder, jag finner, hos Nala och Vàhuka, - Och är det ej Nala sjelf, hans like i konst det är. - Okända de ädle Furstar ju ofta på jorden gå, - Till följe af ödets dom vanställda, och kännas ej. - Om ej jag tvifvel hyste för dennes vanskaplighet, - Bevis jag ej mer behöfde för Nala. Så tänker jag. - För detta talar åldern; det yttre dock svär emot. - Till slut efter allt dock tror jag att Vàhuka Nala är." - Så tänkte hit och dit, i tysthet begrundande, - Vàrschneya, Punyaslokas älskade fordne kusk. - Men Konung Rituparna, då Vàhukas konst han såg, - Tillika med Vàrschneya gladdes och undrade; - Och seende hans konst vid tömmen, hans nit, hans kraft, - Och kloka aktsamhet, han kände den högsta fröjd. - - - - - -TJUGONDE SÅNGEN. - - - Så öfver floder och sjöar, och skogar och berg och dal - Med ilande fart han flög, som fågeln i rymden fri. - Men under den snabba färden Bhangâsuris ättling såg - Att oförmärkt hans mantel fallit till marken ned. - Och då Rituparna såg det, han hastigt till orda tog: - "Låt oss upptaga manteln!" så sade den ädle då, - "Håll hästarna, de snabba, stilla ett ögonblick, - Så länge att Vàrschneya får bringa min mantel hit" - Men Nala sade: "Långt borta ligger din mantel re'n 5 - En mil[106] bakom oss, ej kan du få den tillbaka mer." - Så talte Nal; i detsamma Bhangâsuri ättlingen - Dernere i skogen såg ett yppigt Vibhitaka-träd, - Och vid dess åsyn skyndsamt han sade åt Vàhuka: - "Du skicklige kusk! du skåde min styrka i räkenkonst; - Ej en vet allt, ej någon besitter all kunskaps skatt; - All vetskap sin boning aldrig tog hos en enda än'. - Se stammen der! dess frukter äro etthundraen, - Dess blad likaså; till marken fallit ett lika tal; - Af hvardera, blad och frukter, bär den etthundraett, - Men der, på dess tvenne grenar ses femti millioner blad; 10 - Och räknar du dem tillsamman med qvistar och telningar, - Skall frukter der du finna tvåtusen och nittiofem." - Då stannade Nala vagnen och sade till honom så: - "Dunkelt mig synes, Konung, hvad du förtäljt mig nu, - Men klart skall det bli mig, sedan trädet jag undersökt; - Sen jag det noga räknat, skingras allt tvifvel snart. - Ja, här inför dig jag önskar granska Vibhitakan, - Ty derförutan ej vet jag om sannt eller falskt du talt; - Och så inför dig sjelf dess frukter jag räkna vill, 15 - Men undertiden Vàrschneya tyglarna hålla må." - Då afbröt Konungen häftigt: "Ej tid är till dröjsmål nu!" - Hvartill med stigande ifver Vàhuka svarade: - "Dröj här en stund, eller vill du, välan, så far vidare! - Der ser du genaste vägen; Vàrschneya du har till kusk." - Men lugnande honom sade Kung Rituparna då: - "O Vàhuka! Lik dig ingen kusk här på jorden finns; - Välkunnige! med dig ensamt far till Vidarbha jag. - Till dig jag min tillflykt tagit; ej göre mig hinder du. - Hvadhelst du begär, det gerna dig unnas, o Vàhuka, 20 - Om aftonsolen i dag i Vidarbha jag skåda får." - Då sade Vàhuka: "Sedan trädet jag undersökt, - Jag för dig till Vidarbha; gör du mig till viljes nu!" - Fast mot sin vilja, Kungen sade: "så stanna då - Och granska trädet och räkna af grenen, vetgirige! - En del, den dig jag tyder, så får du din önskan fylld." - - Men Nala steg hastigt ned från vagnen och räknade, - Och sade, af häpnad slagen, sedan till Konungen: - "Jag räknat och frukterna äro så många, som nyss du sagt. - Jag din förvånande kunskap, o Konung, med undran sett, 25 - Och ville känna den lära, som skänkte dig sådan konst." - Otålig för färden, Kungen sade till honom då: - "Du vete att jag är kunnig i räkning och tärningskonst!" - Men Vàhuka svarte: "o, gif mig denna din kunskap du, - Och tag af mig i byte konsten vid tygel och töm." - Då sade Rituparna, för stundens brådskande tvång - Och lysten att körningskonsten lära: "Välan, ske så! - Tag, enligt de Vises reglor, nu tärningskonsten du, - Och körningskonsten som lön tillgodo jag har hos dig." - Så sägande, nu Rituparna sin kunskap åt Nala gaf.[107] - - Och då han den fått, vek Kali genast utur hans kropp, 30 - Och spydde Karkotakas gift, det tärande, ur sin mun. - Så vek ur Nala Kalis förbannelses tärande eld, - Af hvilken så länge redan han qvaldes och plågades. - Men, friad från giftet, Kali tog åter sin egen form. -- - Då ville Nala honom förbanna i hämndfull harm, - Men Kali med bäfvan sade, darrande, bedjande: - "O herre, kufva din vrede, och ära jag skänker dig! - Re'n af Indrasenas mor[108] jag i vrede förbannad blef, - Och sen den stund, då du henne lemnade, ständigt jag - Med qval och smärta, o Konung, sorgeligt dvalts i dig, 35 - Ty ormakonungens gift mig tärt både natt och dag. - Jag ber om ditt skydd, din nåd, o hör, hvad jag lofvar dig: - Om ej du förbannar mig, som bäfvar och ber om nåd, - Så skola alla i verlden, som ära och hedra dig, - Ej nå'nsin behöfva frukta skada och ondt af mig." - Så sade Kali, och Nala qväfde sitt hjertas harm, - Men skygg i Vibhitaka-trädet Kali smög hastigt in. -- - Så osedd af andra Kali talte med Naischada. -- - Och nu, från sitt bann befriad, den hjeltemodige Nal, - Se'n Kali gått och han räknat Vibhitakans frukter snart, 40 - Med glädje i själen och hoppfull, och lifvad af högsta fröjd, - Bestigande vagnen åter for hän med det snabba spann. -- - Förbannad för allan tid så Vibhitaka-trädet blef[109] -- - Men Nala med fröjdfullt hjerta de herrliga fålarna - Dref framåt, och fram de flögo, som fåglar, i flyktigt lopp. - Och Kung Rituparna med blicken vänd mot Vidarbha satt. -- - Då Nala gått, äfven Kali sig smög till sitt hemvist snart - Så utan sorg och plåga var Nala, den herrlige, - Från Kali frälst, men sin rätta gestalt han saknade än'. - - - - -TJUGONDEFÖRSTA SÅNGEN. - - - I qvällens timma för Bhima anmälde hans tjenare - Att Konung Rituparna kommit till Kundina.[110] - Med Bhimas tillstånd han körde snart in i Vidarbhas stad[111] - Och alla himmelstrakter genljödo af vagnens dån. - Då hörde Nalas hästar,[112] de älskade, vagnens ljud, - Och gnäggade högt af glädje, som fordom för Nalas vagn. - Och äfven Damavanti hörde det kända ljud, - Doft, som det dånande molnets, där, väntadt, det närmar sig. - Förvånad hon blef, då rasslet hon hörde så välbekannt, 5 - Likt det, som då fordom Nala sjelf körde sitt snabba spann. - "Just sådant det var," hon tänkte: -- hans hästar det kände ock. - Påfåglarne på palatsets tinnar[113] och äfvenså - Krigselefanterna alla hörde det mäktiga dån, - Och fåglar och elefanter gladdes vid detta ljud - Och ropade högt vid minnet af regnets herrliga tid.[114] - - Damayanti sade: - - "O, hur vid detta dån, som fyller den vida rymd, - Mitt hjerta af glädje sväller! Ja, Nala det är förvisst! - Om ej än i dag den herrlige Nala jag skåda får, - Den dygderika, den tappre, mitt hjerta skall brista snart. - Om ej i dag i hans famn, den ljufva, jag sjunka får, - Och tryckas till hans bröst, i morgon jag finns ej mer! - Om ej den mäktige Nala nalkas mig än i dag, 10 - Jag kastar mig i den gyllne, glänsande flammans famn! - Om ej den lejonlike, som krigselefanten stark, - Mig nalkas snart, jag dör och ser icke räddning mer! - Ej lögn jag fann hos honom, ej kränkning, ej oförrätt; - Ej falskhet ens i det minsta minns jag hos Nala mer".[115] -- - - "Ja, mäktig han är och tapper, förlåtande, gifmild, god, - Ett mönster för Furstar, trogen sin maka och utan skuld. - Då nu, med tanke på honom, jag minnes hans ädla dygd, 15 - Af sorg mitt arma hjerta vill brista, från honom skildt." - Så klagande, Damayanti nästan besinningslös - Sprang upp på palatsets tak i längtan att Nala se. - Då såg hon midt på gården Rituparna, den ädle Kung, - Uti sin vagn, med honom Vàrschneya och Vàhuka. - Just nu från vagnen sprungo Vàrschneya och Vàhuka ned, - Och hämmade hjulens lopp och spände hästarna af. - Men stigande ned från vagnens prydliga säte, gick - Den ädle Rituparna till Bhima, den väldige, - Och Bhima emottog honom med vördnadsbetygelse, 20 - Men fattade ej, hvi utan orsak han kommen var. - "Hel dig! Hvad önskar du?" Så han helsade gästen nu, - Ej vetande att denne kom för hans dotters skull. - Men Rituparna, den vise, stormäktige Herrskaren - Ej såg en enda Furste och Konungasöner ej, - Ej något, som tydde brölloppsfest, och Brahmaner ej. - Och Kosalakungen visligt i tysthet betänkte sig och sade sen: - "Jag kommit blott för att helsa dig." - Men Bhima, den ädle, log och tänkte inom sig så - Om skälet till en resa af mer än hundrade mil: 25 - "Ej derför han kom och reste genom så månget land; - Ett ringa skäl till resa var det, som han nämnde mig; - Snart får jag väl veta, hvad det verkliga skälet var, - Men detta ej är det!" Så han tänkte; men helsande - Med vördnad sin gäst, han sade: "Sök hvila, din färd var lång!" -- - Så vänligt välkomnad, den ädle trädde med fröjdfull håg, - Af tjenare följd, i den boning, som der honom visad blef. - Men se'n Rituparna gått -- Vàrschneya gick äfvenså -- - Snart förde Vàhuka vagnen i lidret, och selarne 30 - Han tog af hästarna skickligt och ryktade dem med konst, - Se'n talte han till dem vänligt, och satte i vagnen sig. - - Men sorgsen blef Damayanti, då hon Rituparna blott - Och Köraresonen Vàrschneya och Vàhuka, sådan, såg. - Hon tänkte: "hvems var det dofva, mitt hjerta skakande ljud? - Det var som af Nalas vagn, dock honom ej skådar jag. - Törhända är Vàrschneya kunnig i samma konst, - Och derför hans vagn gaf samma buller, som Nalas förr. - Men -- en Konung ju är Rituparna, såsom ock Nala var, - Kanske att derför hans vagn ock dånar med lika ljud!" -- - Sedan så Damayanti begrundat, hon sände ut 35 - En fager tärna att forska, hvem verkligen Vàhuka var. - - - - -TJUGONDEANDRA SÅNGEN. - - - Damayanti sade: - - "Gå, Kesini,[116] gå och forska, hvem denne körsven är, - Som sitter i vagnen ensam, kortarmad[117] och stygg och ful. - Gå till honom, sköna du! var artig och vänskapsfull, - Och önska honom välkommen, som skickelig sed det är; - I själens djup mig anar att denne är Konung Nal: - Så full är min håg af fröjd, mitt hjerta af salighet. - Till slut må du nämna för honom Brahmanen Parnâdas ord, - Och noga gifva akt, formfylliga! på hans svar." - - Vrihadasva sade: - - Och tärnan gick beställsamt och talte med Vàhuka, 5 - Men Damayanti, den ljufva, från taket på dem såg ned. - - Kesini sade: - - "Frid vare med dig, o hjelte! Välkommen! dig bjuder jag. - Förnimm, o herrlige! hvad Damayanti dig frågar nu: - När resten I af, hvad orsak styrde er kosa hit? - Svara mig sanningsenligt; Damayanti det höra vill." - - Vàhuka sade: - - "'En annan gemål i morgon Damayanti skall välja sig,' - Så sade en Brahman åt Kosalas ädle Kung; - Och då han det hört, han gaf sig på väg med sitt snabba spann, - Som springer hundrade mil om dagen. Hans kusk var jag." - - Kesini sade: - - "Men denne tredje med eder, hvem är han och hvarifrån? 10 - Och hvarfrån du sjelf? Hur kom till denna befattning du?" - - Vàhuka sade: - - "Han var Punyaslokas kusk, Vàrschneya sig kallar han; - Men sedan Nala flytt, hos Rituparna han tog sig tjenst. - Som han, är jag hästkunnig och vida berömd som kusk; - Jag fick hos Rituparna befattning som kusk och kock." - - Kesini sade: - - "Säg, månne Vàrschneya vet, hvart Nala sin kosa styrt, - Och hvad har dig derom han berättat, o Vàhuka?" - - Vàhuka sade: - - "Sen hit han den brottslige Nalas späda tvillingar bragt, - Han vandrade fri och ledig, och visste af Nala ej; - Och ingen annan något, du sköna! om Nala vet, 15 - Ty okänd nu och förvandlad kringirrar i verlden han. - Blott sjelf sig sjelf han känner, och skuggan, som följer hans spår, - Ty ej sina kännetecken för någon yppar han." - - Kesini sade: - - "Säg, minns du ännu Brahmanen, som först till Ayodhya kom, - Och ständigt förnyadt talte dessa en qvinnas ord: - 'Hvar är, o spelare! du, som halfva min klädnad tog, - Du som i skogen din trogna sofvande öfvergaf? - Men hon, som en makas plikt det är, dig väntar än', - Och plågas dag och natt af sorg, knappt till hälften höljd. - Med henne, som ständigt gråter, sänkt uti bittert qval, 20 - Medlidande haf, o hjelte! och unna ett ord till svar.' -- - Säg nu åt henne, du ädle! dessa desamma ord, - Ty detta tal Damayanti, den ljufliga, höra vill; - Och äfven det svar, du förr, då detta dig sades, gaf, - Det önskar Vidarbha-dottren höra af dig på nytt." - - Vrihadasva sade: - - Då Kesini detta talte till Nala, den herrlige, - Skakades djupt hans hjerta, i ögat en tår sig smög; - Men, kufvande snart sin känsla, fast bittert af smärta qvald, - Med bruten stämma han äter talade dessa ord: - "Äfven i ofärd fallen, den ädla qvinnan dock 25 - Skyddar sig sjelf med dygd; ja, himlen förtjenar hon! - Fastän af make lemnad, den ädla dock vredgas ej, - Men lefver med sinnet tygladt af dygdefull vandels band. - Fastän af en eländig dåre, den lyckan svek, - Hon öfvergifves, den ädla qvinnan ej vredgas dock. - Mot maken, som näring sökte, hvars klädnad en fågel tog, - Som plågades af bekymmer, den ädla ej vredgas vill, - Om väl bemött eller illa, om maken ock dväljs i nöd, - Thronberöfvad, af lyckan lemnad, i sorg försänkt." - Men då han talat till slut, den ädle, af sorger qvald, 30 - Ej mäktade tårarna hämma längre, men gret helt högt. -- - Och Kesini till Damayanti gick och förtäljde allt - Hvad taladt var, och äfven huru han upprörd blef. - - - - -TJUGONDETREDJE SÅNGEN. - - - Djupt upprörd blef Damayanti, då detta hon hört, och fast - Hon trodde sig funnit Nala, och talte till Kesini: - "Gå, Kesini! än en gång, gif akt uppå Vàhuka; - Dröj tyst i hans grannskap, noga betrakta hans skick, hans sätt, - Och se, vid allt hvad han gör och låter, uppmärksamt du - Hvad medel han begagnar, och huru han bär sig åt. - Ej eld bör du gifva honom, tjenstvilliga Kesini! - Och vatten ej, hur helst han fordrar det än af dig, - Då så, hvad han gör, du forskat, förtälj det för mig, så ock 5 - De öfvermenskliga tecken, du finner hos Vàhuka." - Så manad af Damayanti, Kesini hastade bort; - Men se'n hon Vàhukas tecken utforskat, hon återkom - Och troget för Damayanti beskref, hvad hon sett, jemväl - De öfvermenskliga tecken, hon funnit hos Vàhuka: - - Kesini sade: - - "En märkelig vandel för han; ej nå'nsin en menska jag - Lik honom, o Damayanti! har sett eller nämnas hört! - Är dörren låg för honom, ej böjer sitt hufvud han, - Han blickar den an, och straxt den vidgar sig, som han vill. - För Rituparnas räkning lifsmedel af många slag 10 - Skickades ned af Bhima, så kött, för att kokas, ock; - Man till dess sköljande krukor höll i beredskap der, - Och då han blott såg uppå dem, straxt fylldes med vatten de; - Men sedan han köttet sköljt, han var i behof af eld, - Och höll emot solens sista stråle en handfull strå, - Då straxt en flammande låga[118] tände sig på hans vink. - Se'n detta det största under jag sett, jag skyndade hit. -- - Dock annat underbart jag skådat hos honom än': - Att elden, fast han den rörde, honom ej brände alls, - Att vattnet lydde hans vink och sjelfmant till honom flöt. 15 - Och annat underbart med häpnad jag såg ännu: - Att några vissnade blommor han tog ifrån marken upp; - Dem mellan sina händer han gnuggade sakta se'n, - Och straxt de blefvo friska och fingo sin doft igen.[119] - Se'n dessa märkliga tecken jag sett, jag hastade hit." - - Vrihadasva sade: - - Men då Damayanti hörde allt detta om Vàhuka, - Hon slöt att det var Nala, förrådd af sitt handlingssätt; - Och anande sin make i Vàhukas skepnad dold, - Hon talte med upprörd stämma åter till Kesini: - "Gå ner till köket, hulda! och hemta ett stycke af 20 - Det kött, den underbare Vàhuka tillredt der." - Och Kesini villigt gick dit ner; i all hemlighet - Hon skyndsamt ett stycke tog och bar det beställsamt upp, - Och, rykande varmt ännu, det åt Damayanti gaf. - Hon åt -- och hon kände smaken, bekant ifrån fordom tid, - Såg nu att Nala hon funnit, och uppgaf ett högljudt rop. - Och upprörd i hjertats djup, sen hastigt hon sköljt sin mun,[120] - Hon sände Kesini ned med sitt älskade tvillingspar. - Men Nala, då han såg sin späda dotter och son, - Sprang häftigt upp och tryckte dem innerligt till sitt bröst; - Och då han dem återfunnit, sköna som gudabarn, 25 - Af vemod öfvermannad och smärta, han gret helt högt. - Men, då han förrådt sitt hjerta, snart hejdande sig med våld, - Han sköt dem ifrån sig hastigt och sade till Kesini: - "Hur detta tvillingspar är likt mina egna barn! - Och derför, då jag såg det, jag fällde en saknadstår. - Men -- då du så ofta kommer, det tydes till ondo lätt, - Och jag är en gäst i landet -- Gå, hulda! och lemna mig." - - - - -TJUGONDEFJERDE SÅNGEN. - - - Då hon sett Punyaslokas rörelse, Kesini - Gick skyndsamt till Damayanti, förtàljande henne allt. - Då sände Damayanti, upprörd af sorg och hopp, - Kesini till sin mor, i längtan att Nala se: - "Jag Vàhuka väl bespejat, ty Nala jag anade; - Det yttre blott ger mig tvifvel, nu sjelf jag det skingra vill. - Låt honom komma till mig, eller mig gå till honom ned - Beslut om detta med, eller utan min faders råd." - Så var hennes bud, men modren för Bhima förkunnade 5 - Hans dotters beslut, och Kungen till detta sitt bifall gaf. - - Så med sin faders tillstånd, och med sin älskade mors, - Hon lät till sin egen boning hemta den ädle Nal. - Men då han Damayanti nu ändtligen återsåg, - Hans tårar, af sorg och vemod, ohejdade, bröto fram; - Och hon, då hon åter honom såg med sig förenad så, - Den ljufva häftigt greps af smärta och bittert qval. - I sorgdrägt klädd, okammad, vanvårdad, af stoft betäckt, - Då talte Damayanti med vemod till Vàhuka: - "Har någonsin förr du sett en man, som har kännt sin plikt, 10 - Och dock, då hon sorglöst sofde, i ödsliga skogens djup - Lemnat sin älskade maka, fast trogen och utan skuld? - Hvem kunde väl lemma henne så? -- Punyasloka blott! - Hvad bröt från min barndomsdag väl nå'nsin mot honom jag, - Att mig han skulle så värnlös lemna i sömnens våld? - Han, den jag framför Gudar valde till make förr, - Sin maka, som honom skänkte barn, hvi lemnade han? - En gång med sin hand i min öfver altarets eld[121] han svor - I Gudars åsyn: 'Jag din skall blifva'![122] Hur glömdes det?" - - Och medan Damayanti talade detta allt, 15 - Våldsamt tårarne trängde ur hennes ögon fram. - Men då ur de mörka ögon, som rodnat af tårar, Nal - Såg sorgens floder välla, djupt skakad talade han: - "Att jag min thron förlorat, ej var det mitt eget verk, - Men Kalis, så ock att dig, o ljufva! jag öfvergaf - Och derför Kali rättvist träffades af ditt bann, - Der nödställd du stod i skogen, mig sörjande dag och natt - Se'n, fängslad inom min kropp, han dvaldes i ständigt qval, - Tärd af ditt bann, som då man hopar glöd öfver glöd, - Ditt bann och min viljas kraft dock honom besegrat har, 20 - Ty engång sitt slut väl nalkas måste vårt lidande. - Den onde vek från mig; han gick, jag hastade hit - För din skull, herrliga du! Ej annat jag sökte här. - Dock säg -- hur kan, som du, en qvinna sin älskade, - Sin trogna make glömma och välja en annan man? - Härolder gå kring landen, förkunnande Bhimas bud, - Och säga: 'Damayanti skall välja en ny gemål, - Den henne anstår bäst, fritt enligt sitt eget val.' - På detta bud Ayodhyas Konung hastade hit." - - Men då Damayanti hörde hans förebrående ord, 25 - Hon blyg och darrande talte ödmjukt till Naischadha: - "Var skonsam, herrlige du! ej du bör mig tro om ondt, - Ty Gudar jag försmådde och valde, o Nala! dig. - Att bringa dig tillbaka, gingo Brahmaner ut, - I verldens alla trakter förkunnande mina ord. - Så fann till slut den vise Parnâda, o Konung! dig - I Kosala, der du lefde i Kung Rituparnas slott. - Men se'n han sitt uppdrag fyllt och bragt mig igen ditt svar, - Jag uttänkt denna list, att bringa dig åter hit; - Ty utom dig ej någon i verlden, o Naischadha! 30 - Hundrade mil har färdats fram på en enda dag. -- - Så sannt jag faller ned och famnar ditt knä, o Nal! - Ej något emot dig, ädle! bröt ens i tankar jag. - Som allas vittne Vinden[123] rastlös i verlden går, - Den tage mitt lif om något, o Konung! jag bröt mot dig; - Så tågar äfven Solen[124] högt öfver jorden fram, - Den tage mitt lif, om något, o Nala! jag bröt mot dig, - Och Månen i verldens rund lugn vandrar sitt tysta tåg, - Den tage mit lif om något det minsta jag bröt mot dig. - Af dessa trenne Gudar verldsalltet sin jemnvigt har, 35 - Må de mitt ord besanna -- eller förskjuta mig." -- - Så manad, vindens Gud[125] nu talte från höjden så: - "Ej bröt hon, ädle Nala! Dig sanning förkunnar jag. - Okränkt har dygdens skatt hon troget bevarat dig; - Tre år för henne voro skyddande vittnen vi. - Men denna skickliga list hon tänkte för din skull ut, - Ty endast du på en dag kan färdas hundrade mil. - Du funnit Damayanti, o Nal! Damayanti dig. - Så tvifla du bör ej mer, men nalkas din älskade." - Men medan Vàyu talte, föll neder ett blomsterregn, 40 - Och Gudarnes trummor[126] ljödo, och vinden fläktade mildt. - Och Nala, då han dessa Gudarnes under såg, - Ej hyste mot Damayanti, den ljufva, han tvifvel mer; - Han påtog den glänsande klädnad, han fått af Karkotaka, - Han tänkte på honom -- sin egen skepnad han genast fick.[127] - - Då Damayanti såg sin make som förr igen, - Hon slog sina armar om honom och ropade högt af fröjd. - Så äfven den ädle Nala, strålande skön som förr, - Omfamnade henne och smekte med fröjd sina späda barn. - Men nedtyngd af sorgens minne, den ljufliga suckade djupt 45 - Och tryckte tigande Nalas hufvud intill sitt bröst; - Så ock den starke Nala, kufvad af vemod, tyst - Höll länge famnad den ljufva, än höljd uti sorgens drägt. - - Men snart allt hvad som så emellan de båda händt, - För Bhima Damayantis moder förkunnade gladt, - Och Kungen sade: "i morgon Nala jag helsa vill, - Se'n reningsoffret han gjort och hvilat sin natt i frid." -- - I fröjd de hvilade sedan, förtäljande natten om - Om fordna sorger, och mindes sin irrfärd i skogens djup. - Der dröjde med tjusadt sinne förnöjda i Bhimas slott - De älskande två, och sökte den ena den andras fröjd. - Sen Nala på fjerde året sin maka så återfann, - Han lefde i högsta lycka och ägde hvar önskan fylld; - Och äfven Damayanti fick fägring och glans igen, - Som jorden, med tvinande frukt, blir yppig vid vårens regn. -- - Med sin gemål förenad, med försvunnen - Sorg och smärta, i vexande fröjd och lycka - Bhimadottren, så till målet hunnen, - Fick glans, som natten, sedan dess måne uppgått.[128] - - - - -TJUGONDEFEMTE SÅNGEN. - - - Se'n natten ut han hvilat, Nala i kunglig skrud - Gick jemte Damayanti tidigt till Bhima fram. - Han helsade sin ädle svärfar i ödmjukhet, - Och Damayanti med vördnad sig bugade för sin far. - Så Bhima mottog Nala med fröjd, som sin egen son, - Och se'n han honom helsat och ärat, som lämpligt var, - Han talte till Damayanti med vänliga, milda ord. - Den ädles huldhet Nal med vördnad emottog glad, - Betygande honom skickligt sin sonliga ödmjukhet. - - Men genom staden ljöd ett ljudeligt sorl af fröjd, 5 - Då folket med glädje såg att Nala var kommen dit. - Och staden kläddes snart i guirlanders och fanors glans, - Och gatorna bestänktes[129] och pryddes med blommor rikt; - För hvarje dörr man strödde blommor med ljuflig doft, - Från Gudarnes alla altar höjde sig offerrök. - Så Rituparna hörde att Nala var återvänd, - I Vàhukas skepnad dold, och visade hjertlig fröjd. - Men inför Rituparna sig Nala ursäktade, - Och äfven denne belefvadt urskuldade sig för Nal. - Förvånad den ädle hjelten lyckönskade Naischadha: 10 - "Hel dig, att din maka åter du funnit!" så sade han, - "Men om, då du okänd bodde, du lycklige! i mitt hus, - Jag dig med ord eller gerning kränkte, o Naischadha! - Om något med eller utan vetskap jag gjort mot dig, - Som ej bordt göras, detta du ville förlåta mig." - - Nala sade: - - "Ej ens i den minsta sak mig kränkte, o Konung! du; - Men om så äfven skett, dock vrede ej höfdes mig. - Re'n fordom voro vi vänner -- du är ju min anförvandt -- - Skänk derför äfven framgent mig städse din vänskap du. - Hos dig jag lycklig lefde, och fick hvarje önskan fylld - Mer i ditt hus, Rituparna! än stundom i eget hem. - Dock -- körningskonsten ännu tillgodo du har hos mig, - Den önskar jag lemna dig, o Konung! om så du vill." - Så sägande, åt Rituparna sin kunskap gaf Naischadha, - Och denne i föreskrifven ordning emottog den. - Men se'n han denna konst bekommit, Ayodhyas Kung - Tog sig en annan kusk och for till sin egen stad. - - Se'n Rituparna farit hädan, den ädle Nal - Dröjde ej altför länge mer uti Kundina. - - - - -TJUGONDESJETTE SÄNGEN. - - - En månad dröjde han, tog afsked af Bhima se'n - Och dädan drog till Nischadha, följd af sina närmaste, - Med sexton elefanter, men blott en endaste vagn, - Med femtio ryttare och sexhundrade man till fot. - Och jorden darrade under honom, då vredgad han - Med ilande fart, den ädle, for in i Nischadhas land. - Nu gick Virasenas hjelteson till Puschkara fram - Och sade: "Kom, låt oss spela! Jag samlat mig gods på nytt. - Se! Damayanti och allt, hvad annat jag äger mer, 5 - Det är min insats, din må vara din kungathron. - Låt spelet ånyo börjas; mitt fasta beslut det är. - Hel dig! På ett enda kast vårt allt, och derhos vårt lif! -- - Om en af någon vunnit hans rike, hans egendom, - Han bör och genspel gifva, så bjuder en rättvis lag. - Men afslår du tärningslek, vi pröfve en svärdslek då, - Ett envig bringe dig eller mig till ett slutligt lugn! -- - Det rike, man fått i arf, behålla man städse bör - Med hvarje möjligt medel; så lyder de vises bud. - Välj, Puschkara! nu emellan de medel, jag bjuder dig: 10 - Välj spelet, eller spänn din båge till manlig strid!" - - Men Puschkara, manad så af Nala, försmädligt log, - Re'n säker om sin seger, och talte till Naischadha: - "Hel, att du gods dig samlat till insats! Det fröjdar mig. - Hel, att du sjelf och att din maka nu lefver än'! - Hel, att Damayantis olycksöde nu når sitt slut! - Ty snart, af alla skatter prydd, dem jag vinner nu, - Som himmelska nymfer Indra,[130] den ljufliga tillhör mig. - Ja, ständigt på dig jag tänkt och väntat dig, Naischadha! - Ty fröjd jag fann i spel med vän och med like blott. 15 - Men se'n jag Damayanti, den ljufliga, vunnit har, - Till slut jag står vid målet, ty städse hon var mig kär." -- - Men Nala, då han hört hans förmätna och djerfva ord, - Han ville med svärdet klyfva hans hjessa; af kufvad harm - Hans ögon blodbesprängdes, och bittert den ädle log; - Han sade: "Spelom! Hvartill ditt prat? Det blir stäfjadt snart!" - - Nu spelet begynte åter för Nala och Puschkara, - Men i ett enda drag förlorade denne nu - Sig sjelf och sina perlor, och skatter och allt åt Nal. - Och sedan han segrat, Nala högt skrattande sade så: 20 - "Mitt är nu riket åter, okränkt och från ovän fritt; - Ej var för dig Damayanti bestämd, du konunganarr! - Du dåre! med allt ditt följe du vorden är hennes slaf -- - Dock -- då jag en gång blef besegrad, det ej ditt verk, - Men Kalis var, fastän du, narr! det ej insåg sjelf. - Den harm, som gällt en annan, derför ej drabbe dig! - Lef gladt och i frid! Ditt lif jag skänker dig, Puschkara! - Jag afstår dig allt ditt gods, och dertill din arfvedel. - Min fröjd jag haft i dig; du fordom mig städs var kär, - Och ej från dig min vänskap skall vika, o Puschkara! 25 - Du är min bror! Lef väl, lef lycklig i hundra år!" -- - Se'n Nala Puschkara helsat och tryckt till sitt brodersbröst, - Han tillstånd gaf åt honom att fara till egen stad. -- - Men så behandlad af Nala, rörd talade Puschkara - Till Punyasloka, och böjde med vördnad sitt hufvud ned: - "Pris vare dig evigt! Lef i tiotusende år - I lycka, du, som lifvet mig skänker, och hus och härd!" -- - Men, gästad af Nala, glad han dröjde en månad qvar; - Derefter med sitt folk och en glänsande, väldig här, - Af trogne tjenare följd, han drog till sin egen stad 30 - Och strålade lik solen i skönhet och herrlig glans. - - Se'n Puschkara dragit hän i frid, den mäktige Nal - Säll tågade in i staden, och möttes af festlig prakt. - Så återvänd, med huldhet talte till folket han; - Och folket från stad och land, med Äldste och vise Råd, - Till honom talte med vördnad, betaget af högsta fröjd: - "Nu äre vi sälla åter, o Konung! i stad och bygd; - Vi kommit att hylla dig, som Gudarne himlens kung".[131] - - Se'n Puschkara blidkad var och man firat en herrlig fest, 35 - Hembragte sin maka Nala, följd af en väldig här; - Och Bhima åt sin dotter sade ett gladt farväl, - Se'n rikt han henne utstyrt med herrliga skänkers tal. - Och då med det ljufva tvillingsparet hon återvändt, - Som Indra i himlens lustgård,[132] lefde i glädje Nal - Och blef bland jordens[133] Kungar beprisad och vidt berömd. - Han styrde sitt återvunna land med förnyad glans - Och hembar Gudarne offer, frikostig och god och mild. - - - - -Epigrammer af Amarû. - - -För att fylla några toma blad och derjemte gifva ett, om ock ringa prof -af Indernas lyriska poesie, lemnas här i svensk öfversättning några -af Amarûs kärleks-epigrammer. Dessa små stycken tillhöra den indiska -poesiens sednare utvecklingsperiod och vittna, så väl genom språkets -utsökta elegans, som genom dess konstmässiga behandling om en tid, då -poesien längesedan trädt ur den episka diktens enkla och omedelbara -framställningssätt, och då skalderna redan med moget medvetande och -med utbildad konstnärshand skredo till utförandet af sina verk. Af -Amarû känner man intet annan än etthundrade sådana små stanser, som de -här i öfversättning meddelade, men detta lilla har dock varit nog, -att i Indien göra hans namn älskadt och oförgätligt. Dessa hundrade -epigrammer äro lika många små taflor, fulla af lif och behag, utförda -med en finhet i känslan, en sanning i grupperingen, och en värme i -coloriten, som hade kärlekens Gud med egen hand fört Amarûs pensel. - -Om de flesta af Indiens författare, känner man föga eller intet; så -äfven om Amarû. Blott sagan vet att om honom förtälja ett och annat. En -legend förmäler följande: Då en af Indiens philosopher Sankarâtschârya -(i 8:de årh. e.Chr.) jemte sina lärjungar engång kom till Kaschmir, -kort efter dess Konung Amarûs död, frågade honom de vise vid den -aflidne Konungens hof, om han kunde säga hvad kärlek var. Han svarade -härtill nekande, men han antog Amarûs gestalt och lefde en tid i hans -harem, som pryddes af etthundrade sköna gemåler, och då han derifrån -återkom, besvarade han frågan med sina hundrade stanser. -- En annan -legend berättar, att hans själ, enligt den föreställning Inderna -hafva om själens flyttning ur en kropp i en annan, fått sin boning -uti hundrade qvinnor efter hvarandra, och att den under denna sin -vandring blifvit invigd i kärlekens alla mysterier. Allt detta syftar -synbarligen blott på hans hundrade kärleks-epigrammer. - -Denna samling, benämnd Amarû-satakam "Amarûs centurie" utgafs, åtföljd -af en dubbel commentarie, utan titelblad i Calcutta 1808 eller 1812. -Efter denna utgaf Apudy (Chézy) i Paris 1831, under titel "Anthologie -érotique d'Amarou," 51 af dessa stanser, och återgaf på prosa deras -innehåll i en med författarens vanliga smak och finhet utförd, men -föga trogen parafras. Vidare aftryckte Böhtlingk 39 af dem i sin -Sanskrit-Chrestomathie. Rückert har i Musenalmanach för år 1831 -öfversatt 38 af dessa epigrammer, men tyvärr har hans öfversättning ej -varit här tillgänglig. - -Några af dessa stycken uppträda nu i svensk drägt, så mycket som -möjligt varit efter or den öfversatta och återgifna i originalens -konstfulla, stundom oefterhärmliga meter. Denna svårighet i det yttre, -i förening med originalets korta, innehållsdigra uttryckssätt, och en -känslans finhet, som synes vilja flykta vid äfven den lindrigaste -beröring, har satt svåra hinder i öfversättarens väg. I fall dessa -här meddelade små stycken, såsom de nu uppträda, ej skulle synas -rättfärdiga Amarûs stora rykte, så bör läsaren ej tillräkna detta -honom, utan blott öfversättarens bristande förmåga. - -Obs. De här öfversatta stycken finnas i Calcutta upplagan under N:o 67, -9, 53, 94, 12, 10, 60, 71, 19, 35, 81, 33 och 69. - - - Epigrammer af Amarû. - - "Hvad dårskap, att så i ditt hjertas enfald - vilja fast i din kärlek bli; - Fatta styrka och mod, var stolt, din trohet - glöm och tänk ej på honom mer!" - Så manad af sin ömma väninna, tärnan - henne svarade helt förskräckt: - "Sakta, sakta! att han ej hör dig, vännen, - som hvilar här i mitt hjerta gömd." - - ------- - - "Du kommer ju igen om en timme - i middag, kanske i qväll, - Åtminstone då morgonsolen gryr, säg, - älskling! gör du ej så?" - Så talte menlöst hon i barnslig oskuld, - smekande, i tårar ljuf: - Och han, som skulle fjerran färdas, snärjd sig - kände och dröjde qvar. - - ----- - - "Min vän!" "Herre!" "Glöm nu din stolta vrede!" - "Ej är jag vred, du bedrager dig!" -- - "Vi ha' så ledsamt" -- "Jag finner mig ju helt förträffligt; - endast du besvärad dig känna tycks." -- - "Men hvarför snyftar du då med bruten stämma, - och hvarför tåras då ditt öga så? - Helt visst för min skull!" -- "Hvad är väl dig jag?" -- - "Mitt lif!" -- "O nej! och derför just gråter jag." - - ------- - - "Välan! om vrede blott kan plats i ditt hjerta finna, - Vi skiljas, som du vill det! Hvad mäktar jag dertill göra? - Men återgif mig först de famntag, jag fordom gaf dig, - Gif äfvenså igen mina brinnande, varma kyssar." - - ------- - - "Åt min älskare jag nyss med låtsad vrede sade 'begif dig bort!' - Och den grymme genast helt allvarligt drog hän och mig lemnade; - Om ännu en gång den kärlekslöse, blidkad och ångrande, - Vill mig nalkas åter, säg, väninna! hvad bör jag väl göra då?" - - ------- - - "Man skiljs, man råkas ju sen i glädje åter: - gör dig ej någon sorg för mig! - Mitt hjerta! Var ej så blek, så stum och sorgsen!" - Så talade med tårar jag. - Ljuft blyg, en dröjande, stilla blick hon gaf mig, - ur ögat tyst en tår smög fram, - Hon log i vemod och sade med bruten stämma: - "En tidig död skall bli mitt hopp." - - ------- - - "Stundom långt skönare dagen än natten är; - Stundom är natten långt mera än dagen klar. -- - Hvardera vike och gifve den andra rum, - Då ej min älskade jag vid min sida har." - - ------- - - "Kärleken må hjertat spränga, trånad taga all fägring bort, - Dock ej ett ord jag vexlar mera med den trolöse älskaren." - Så talade, af häftig harm djupt upprörd, tärnan med hindens blick. - Men såg med längtan dock åt den väg, der honom hon väntade. - - - ------- - - Med ansigtet vändt åt hvar sitt håll på soffan - suto de unga två, - Tysta och trumpna efter sin tvist, fast kärlek - gömdes på hjertats djup. - Men obemärkt deras sneglande blickar möttes, - smältande i hvarann; - Vreden bröts, med ett leende snart de föllo - hvarandra om halsen gladt. - - ------- - - "Älskade lemna din vrede! Se mig vid dina fötter! - Aldrig än', ljufvaste! var du härtills så sträng, så häftig." - Älskaren talade detta, flickan såg bort i vemod - Fällande ymniga tårar, teg och svarade icke. - - ------- - - "Då han finnes i min närhet, alltid - jag mig vänder bort och slår ögat ned; - Då han talar och af lust mitt sinne - förvirras, skyndsamt jag sluter örat till; - Och då kinden rodnar, läppen spritter - af tjusning, jag med handen straxt döljer det; - Men, hvad skall jag göra, då de stygga - banden brista så i mitt klädningslif?" - - ------- - - "Han sofver. Sött somna du jemväl!" - Så sade vännerna och gingo bort. - Oskuldsfullt en kyss af kärlek då - sakta tryckte jag uppå hans kind. - Straxt märktes uppå hans sprittning dock - att han låtsade slumra blott. - Den elake! -- O, hur blygdes jag! - Dock -- han skingrade min blygsel snart. - - ------- - - - "Hvart hastar du, sköna! hän i den dunkla natten?" -- - "Dit, der min enda, utkorade älskling väntar." -- - "Hur räds ej, späda! du att irra i natten ensam?" -- - "Jag har ju Guden med de hvässade pilar med mig." - - - - -Hänvisningar. - - -[1] _Indra_, i den episka mythologien den högste bland Gudarne, -luftens och firmamentets, molnens och blixtens Herre; den förnämste -bland Verldsbeskyddarne, bevakande östern, solens uppgång. - -[2] _Vedakunnig_. Vederna äro Indernas äldsta, heliga hymner. Deras -läsning är en plikt för Brahmanernas och äfven for Krigarnes kast. - -[3] _Nischada_ ett land i det nordliga, likasom det nedanföre -förekommande _Vidarbha_ ett rike i det sydligare Indien. Indien var -fordom, likasom nu, fördeladt i många små, af hvarandra oberoende riken. - -[4] _Manu_ var menniskoslägtets stamfader, den förste lagstiftaren; -hans lagar utgöra ännu idag grunden för indernas hela samhällsskick. - -[5] Detta epithet har här, emot ställningen i originalet, blifvit -stäldt till sist, emedan i detta Nalas fel, det enda honom -tillskrifves, hans i det följande skildrade olyckor hafva sitt ursprung. - -[6] _Rischi_: så kallas en genom sin vishet ock sin kunskap helig -person. Inderna fördela dem i sju klasser. Bland dessa kallas en -_Brahmarschi_: vise bland Brahmanerna, och till dem hörde Damanas. - -[7] På denna, Brahmanerna tillskrifna förmåga att skänka välsignelsen -af afkomlingar anspelas ofta i de episka dikterna, och synes utgöra -en af de gåfvor, hvaraf Brahmanerna mest älska beröma sig. De utverka -detta genom sina böner hos Gudarne, med hvilka de stå i förbindelse. -Enligt Indernas religiösa föreställningar är saknad af barn, isynnerhet -söner, den högsta af olyckor, emedan de aflidnes andar blott så länge -få qvarblifva i Indras himmelska verldar, som en ättling åt Gudarne -hembär de årliga offren för de hädangångne förfadrens andar; underlåtes -detta, måste de nedstiga till underjorden. - -[8] Satschi: Indras Gemål. - -[9] _Asvinabröderne_: Indernas Castor och Pollux, Solens herrlige -tvillingssöner. Deras namn betecknar etymologiskt "de med hästar -försedde," och de föreställas alltid ridande. De äro Gudarnes läkare. - -[10] _Gandharverna_ äro Halfgudar, beboende Indras himmel, himmelska -musici, som med dans och spel sköta glädjen i Gudarnes samqväm, men -ofta äfven, i kärlekens värf, stiga ned till jorden. - -[11] Damayanti skulle sjelf välja sig en gemål, företaga ett -"Sjelf-val" (Svayamvara). Detta sätt att förmäla sig är ett -privilegium, som tillkommer ensamt Krigarekastens, helst Konungarnes -döttrar. Vanligen sker i Indien all äktenskaplig förbindelse genom -föräldrarnes inbördes öfverenskommelse; i nämnde fall äger jungfrun -frihet att välja, hvem hon för godt finner, äfven utan föräldrarnes -samtycke. Om de åtta i lag erkända olika slag af äktenskap, om deras -olika fördelar och olägenheter, äfvensom om hvilka slag tillkomma -hvarje klass, handlas i Manus lagar Bok. 3. vv. 20-42. - -[12]_Långarmig_ var hos Inderna och hos de med dem beslägtade Perserna -för en Konung berömande epithet, antydande vidsträcktheten af hans -makt. Namnet Artaxerxes Longimanus är ett exempel härpå. - -[13] _Nàrada_, Gudarnes budbärare, svarar emot Mercurius i Grekernas -mythologie. Han spelar en vigtig role i de episka berättelserna. Han -uppträder här alltid som medlare emellan Gudarne och menniskorna. -Vid sin återkomst från något uppdrag på jorden berättar han nu om -Damayantis val. Läsaren införes med denna vers i Indras verld, hvars -nyhetskrämare Nàrada är. - -[14] _Vrihadasva_ är den som berättar hela händelsen. Nàradas svar var -upptaget direct och med hans egna ord; berättelsen, som deraf afbröts, -återtager sin förra gång, hvilket angifves med ofvanskriften: -Vrihadasva sade. - -[15] _Balas och Vritras baneman_ kallas Indra, med häntydning på en i -Vederna ofta förekommande mythisk tradition. Bala och Vritra äro tvenne -väldiga, mörka Daemoner i molngestalt, hvilka i djupa klyftor hålla -fängslade de himmelska korna, de regngifvande, välsignelserika skyarne. -Med dessa Daemoner står Indra i ständig kamp, han slungar emot dem sin -blixt och kufvar dem, och skyarne komma ut ur sitt fängelse och regna -ned öfver jorden sitt välsignelserika, fruktbringande vatten. - -[16] _Kàmaduk_, "den som mjölkar allt hvad man önskar," är en mythisk -ko, utgörande en af Indras förnämsta skatter; den gaf sin ägare allt -hvad han önskade. Det var besittningen af en sådan allt förlänande -ko, den i Vederna och i Ràmàyana besjungna kampen emellan Konung -Visvamitra och Brahmanen Vasischtha gällde. - -[17] _Maghavàn_, ett namn för Indra, betyder etymologiskt: "den store," -"den mäktige." - -[18] Inderna räkna vanligen åtta verldstrakter, motsvarande våra -väderstreck; hvarje trakt beherrskas och skyddas af en af de Gudar, -hvilka hafva sig inseendet öfver verldens regelbundna gång särskildt -anförtrodt. Af dessa "Verldsbeskyddarne" förestår _Indra_ (firmamentets -Gud) _Östern_, hvarmed Inderna begynna, emedan solen der rinner -upp, _Agni_ (eldens Gud) _Sydost_; _Yama_ (rättvisans och dödens -Gud) _Södern_, _Nayarita_ (?) _Sydvest_, _Varuna_ (vattnets Gud), -_Western_, _Vàyu_ (vindens Gud) _Nordvest_, _Kuvera_ (rikedomarnes -Gud) _Norden_, d.ä. Himàlayas bergiga nejder, Isa eller Siva Nordost. -Efter dessa "beskyddare" benämndes väderstrecken äfven Aindri, Agneyi, -Yàmyà, Nairiti, Vàruni, Vàyavi, Kuveri, Aisàni. Vid sidan af hvarje -Verldsbeskyddare står en hvit elefant, som uppbär firmamentet, och vid -denne åter dess maka. Dessa äro de såkallade Verldselefanterne. - -[19] Då en Inder vill visa vördnad emot den han tilltalar, lägger han -händerna plant tillsamman och höjer dem så mot pannan, medan han talar. -Andra uppgifva åter att denna åtbörd (andschali) består i att korsa -händerna öfver bröstet. - -[20] Indra, Agni, Varuna och Yama äro de förnämste bland -Verldsbeskyddarne. Yama kommer, då tiden är inne, och befriar själen -från kroppens bojor (derföre i originalet: "Yama, som för menniskorna -gör ända på kroppen"). Han leder den befriade själen till sitt rike i -underjorden, (till Yamapura: Yamas stad), der han dömer den antingen -till salighet i Svarga: Indras Paradis, eller till straff i Naraka: -helfvetet, eller till återuppträdande på jorden, för att genom -själavandringen renas och bli värdig att inträda i himmelen. - -[21] _Sakra_: ett af Indras många namn. - -[22] Nala kallas Naischada efter sitt hemland Nischada, altså -"Nischader." - -[23] _Yakschàs_ äro Halfgudar, hvilka tjena rikedomens Gud Kuvera, -bevakande hans trädgårdar och hans skatter, boende med honom i hans -hufvudstad Alakà, belägen bakom sjön Mànasa, på berget Kailàsa, långt -uppe i norden. - -[24] _Hutàsa_ ett namn för Agni, eldens personifierade Gud, betyder -etymologiskt "den som förtär det offrade." - -[25] Eg. "Daityàs och Dànavàs tillintetgörare (mardana)." Daityàs äro -onda väsen, den Indiska Mythologiens Titaner. De äro söner af Diti och -hennes gemål Kasyapa, en af de sju menniskornas och naturens urfäder, -åt hvilka skaparen anförtrodde att väcka till lif och verksamhet det -enskilda i naturens företeelser, enligt det utvecklingsfrö, han i dem -nedlagt; Kasyapa är i den äldsta Indiska Mythologien en symbol af -Jorden. Med en annan gemål Aditi hade Kasyapa tolf söner: àdityàs, -symboler af årets tolf månader och af djurkretsens tolf tecken. De -äro milda, välgörande, mot menniskorna välvilliga väsen: Ljusgudar; -ett af solens namn är àditya, och de tolf àdityàs äro bilder af dess -tolf stadier under årets lopp. Äfven Dànavàs äro söner af Kasyapa, onda -Daemoner lika som Daityàs. De hafva sitt namn af Kasyapas tredje gemål -_Danu_. Daityàs och Dànavàs benämnas med ett gemensamt namn Asuràs; -de föra ett ständigt krig emot sina halfbröder, de milde, välgörande -àdityàs, och anfalla, såsom Grekernes Titaner, Gudarne i deras himmel, -så att de stundom, såsom i Sakuntala, nödgas kalla jordens hjeltar till -hjelp. - -[26] _Sal_: "ranga", betyder scenen i en theater, men betecknar -äfven ett stort rum i de Indiska Furstarnes palatser, som begagnas vid -alla högtidliga och offentliga tillfällen, vid offer, vid emottagande -af främmande Konungar och Gesandter, vid uppförandet af mimiska och -dramatiska föreställningar, samt mera dylikt. - -[27] _Bhogavati_ betyder etymologiskt "den njutningsrika", och är de -heliga ormarnes (nàgàs) hufvudstad. Enligt Indernas föreställning -bodde i underjorden vissa mot menniskorna välvilliga väsen med -menniskoanlete och ormkropp. De ansågos som Half-gudar och betraktades -med kärlek och vördnad. I den sednare Indiska sagan uppträda de ofta. -Längre fram i detta stycke få vi göra bekantskap med deras Konung -Karkotaka. - -[28] Detta "måste" finns i orig. uttryckt genom Imperativus, hvilket -i Sanskrit har en mycket bestämd, befallande betydelse. En mildare -befallning uttryckes genom Potentialis. Charakteristisk för Indernas -verldsåskådning är denna Damayantis befallande ton emot Gudarne. -Hon vet med sig att hon uppfyllt hvad hennes plikt varit, att hon -lydt Gudarnes egen vink, derför befaller hon, men beder ej; hon har -rättvisan på sin sida. Indern tvingar sig äfven in i himmelen; han -kommer dit med eller mot Gudarnes vilja, blott han uppfyllt hvad -lagen dertill fordrar. Nåd och bön äro i menniskans förhållande till -Gudomen hos Inderna egentligen okända begrepp. Här råder blott sett -rättsförhållande, till någon del uppblandadt med Fatalism. - -[29] Öfvers. har tillåtit sig att på detta ställe intaga 6 verser emot -originalets sammanträngda fyra, för att kunna klarare framhålla de -egenskaper, hvilka Inderne ansågo utgöra Gudarnes skiljetecken från -menniskorna. Äfven Grekerne föreställde sig att Gudarne ej, såsom -menniskorna, hade behof af att blinka, för att hålla sina blickar klara. - -[30] Dessa gåfvor, dem Gudarne förlänade åt Nala, stå i förbindelse -med och beteckna de särskilda egenskaper, hvarmed dessa Gudar ansågos -vara utrustade. Indras "närvaro vid Nalas offer" syftar på de ofta -förekommande berättelser, huru Indra, då ett offer behagade honom, -uttryckte sin välvilja genom att låta himmelens pukor (åskmolnen) -ljuda, och låta regnet dugga ned på den offrande. Agni, eldens Gud, -förlänade sitt eget väsen: "elden, när helst Nala deraf var i behof," -och vidare ännu "fritt tillträde till högre rymder, som stråla af egen -glans:" till Indras himmel, der de dödlige, genom Gudarnes gunst, äfven -under lifvet kunde vinna inträde. -- Yama, det rättas Gud, förlänade -"fasthet i dygd och plikt." -- Varuna, enligt den sednare Mythologien -vattnets Gud, förlänade, likasom Agni, sitt eget väsen. Vi få i det -följande se, hvad bruk Nala gjorde deraf. Vidare förlänade honom -Varuna "doftande kransar:" Lotoskransar, emedan den heliga Lotosblomman -vexer i Varunas, vattnets, sköte. -- Alla gemensamt förlänade honom -"ett tvillingspar." Hvad betydelse efterkommande äga enligt Indernas -föreställningar, hafva vi i en föregående not (7) sökt antyda. - -[31] Asvameda: "hästoffer," är ett af de förnämsta offer, och -förenadt med stora omkostnader. Den som lyckligt verkställt detta -offer etthundrade gånger, åt honom måste Indra afträda thronen i sitt -paradis: svarga. Många hafva sökt hinna detta mål, men ingen har vunnit -det, ty det lyckades alltid Indra, som fruktade att förlora sitt välde, -att på ett eller annat vis störa den offrande och tillintetgöra offrets -verkan. Indernas offer till deras Gudar voro i allmänhet ej blodiga, -och äfven Asvameda-offret synes ursprungligen hafva skett symboliskt. -Först sednare blef hästen verkligen offrad. -- Yttrandet "Yayàti lik" -syftar på en i Mahàbhàrata förekommande legend om Yayàti, Nàhuschas -son. - -[32] I originalet säges: "han fullgjorde offer, med lämpliga gåfvor." -Offren skedde alltid genom Brahmaner, ehuru den, som tillställde -offret, deraf drog fördelen. Den gåfva, de för sådant biträde erhöllo, -utgjorde deras förnämsta inkomst. Derföre försummade Brahmanerna ej -att i de traditioner, dem de redigerade, framhålla, huru gåfvan till -dem var nödvändig vid hvarje offer, som skulle bära önskad frukt. - -[33] I namnen _Indrasena_ och _Indrasenà_ utgöres första hälften -af Indras namn, på ett vackert sätt antydande Nalas och Damayantis -tacksamhet emot den förnämsta af de Gudar, hvilka voro närvarande vid -deras förening. Den andra hälften af ordet: sena, betydande "krigshär", -är taget ur Nalas faders, Virasenas, namn. På samma sätt äro Damayantis -och hennes bröders: Damas, Dàntas och Damanas namn alla härledda ur -samma stam, som namnet på dem Brahman, Damanas, hvilken välsignade -deras föräldrar med efterkommande (se första sången.) - -[34] Kali och Dvàpara äro personificationer af tiden. Enligt Indernas -föreställning delades hvarje "Brahmas dag" i fyra tidsåldrar (yugàs), -nemligen Krita-, Treta-, Dvàpara- och Kali-yuga, hvilka tidsåldrar -helt och hållet öfverensstämma med Grekernas och Romarnes traditioner -om en gyllene-, en silfver-, en koppar- och en jern-ålder, den i -hvilken vi nu lefva, full af synd och af sorg, i jemförelse med den -försvunna gyllene åldern. Samma föreställningar hysa jemväl Inderna. -De förlägga alla sina som heliga ansedda traditioner i den sista -tiden af Dvàpara-yuga, hvilket äfven här antydes af Dvàparas och Kalis -uppträdande i sällskap med hvarandra. Med Dvàpara-yuga slocknade de -höga och ädla hjeltefamiljerna, och Kali-yuga, den onda, den syndfylla, -i hvilken vi lefva, vidtog. - -Under hvarje "Brahmas dag," Kalpa: verldsperiod styres verlden af -fjorton Manavas, efterträdande hvarandra, och hvarje sådan period -kallas Manvantara. Brahma har sin dag, men äfven sin natt; då han sluter -sitt öga, förlorar verlden sin jemnvigt, upplöser sig och förstöres, och -alla de lägre Gudarne försvinna äfven. Men då han åter vaknar, kallas en -ny verld till lif, och en ny gyllene tidsålder inträder. I Manus lagar -I. 52 står: "Då detta väsen vakar, då rör sig verlden i lif, men då han -slumrar med tröttadt sinne, då domnar hela verlden bort." Så vexla -Brahmas dagar och nätter, och hans lif varar hundrade år, hvarje med -360 dagar eller Kalpàs. Då hans lif derefter upphör, inträffar "den -stora upplösningen" (mahàpràlaya), och en alldeles ny verld, med en -annan Brahma, med andra Gudar, vidtager. Så i ständigt kretslopp. -Hvarje Kalpa eller Brahmas dag upptar 4,320 millioner af våra år, -hvarje hans natt lika mycket, så att ett Brahmas år utgör 3,110,400 -millioner af våra år, och hundrade gånger detta tal är hans lifstid. -Inderna kunde ej fatta föreställningen om evighet, men de ryckte det -ändligas gräns i ett så aflägset fjerran, att det ändliga för -menniskans blick sammanföll med det eviga. Kali-yugas begynnelse är -för Inderna jemväl en epok, hvarifrån de begynna sin tideräkning. De -försätta Kali-yugas inträdande till året 3,101 före Christus, så att -vi nu, enligt denna tideräkning, skulle räkna år 4,952. Vi lefva uti -Brahmas 51:sta års första månads första dag, under innevarande Kalpas -sjunde Manus, Vaivasvatas, styrelse, eller i dess sjunde Manvantara. - -[35] De heliga Sagor. I Orig. står: "De fyra Vederna, som hafva de -heliga Sagorna (àkhyànàs) till den femte." Enligt Indernas begrepp -är all deras literatur helig, och hvarje gren deraf underordnas, -såsom bihang, någon af Vederna. Af dessa "leder" och "bi-leder" -(angàs, upàngàs) anses den, som omfattar de heliga episka Sagorna, -i synnerhet Ràmàyana och Mahàbhàrata, för en af de heligaste. Mindre -heliga anses Legenderna (purànàs), hvilka hafva ett sednare ursprung -och hvaraf en stor mängd finnes. - -[36] Gudarne anses nära sig af röken, som uppstiger från offeraltaret. - -[37] Mildhet, i orig. ahinsà: egenskapen att icke skada, förorätta -någon. Detta epithet betecknar mildhet och skonsamhet emot hvarje, -äfven det obetydligaste lefvande väsen. Enligt Själavandrings läran -bor i hvarje lefvande väsen en ande, hvars bestämmelse är att engång, -sedan den blifvit tillbörligen renad, befrias från pånyttfödelse, -att få upphöra att existera som ett särskildt och försmälta i -det abstracta, i det absolut gudomligas oändliga väsen. Detta är -Indernas mokscha: salighet. Ingen får störa en ande under denna dess -utveckling. -- Hos vissa secter i Indien utgör detta slags mildhet -en af menniskans cardinal dygder, och går så långt att de, medan -de gå, med en qvast sopa framför sig på marken, för att ej trampa -något lefvande väsen, och att de äga stora sjukhus för boskap, och -regelmässigt underhålla millioner insekter, medan de utan medlidande -låta menniskor försmäkta i hunger och elände. - -[38] Om _Naraka_: underjorden, helfvetet har blifvit nämndt i en -föregående not. I Manu omnämnas tjuguen Narakàs, der själarne enligt -Yamas dom undergå straff eller rening, olika i de olika delarne -af underjorden. Indernas begrepp om Naraka motsvarar fullkomligt -Katholikernas om Skärselden: straffet deri är ej evigt, utan utgör -en öfvergång till ett kommande bättre tillstånd. I allmänhet känna -Inderna ej begreppet om en evig fördömelse, utan anse hvarje själ på -förhand bestämd för saligheten. - -[39] Kalis boning i Nalas, äfvensom Dvàparas i tärningarne, fattas här -rent sinnligt. Det är det ondas princip, som söker intränga i Nalas -hjerta, och vi kunna, om vi så önska, gifva hela Kalis uppträdande en -symbolisk betydelse, ehuru det för den gamla episka föreställningen -framstod rent historiskt. Vi få i följande sång se, huru det för -Kali länge blef omöjligt att få insteg hos Nala, tills han genom ett -begånget fel gaf det orätta och onda (Kali) plats i sitt hjerta. - -[40] Denna vers bildar vändpunkten i hela Nala-dikten. Det fel, Nala -här begår, är fröet till de hans lidanden, hvilka skildras i det -följande. Men tyvärr har just denna vers blifvit af Bopp missförstådd, -och alla sednare öfversättare hafva följt hans auctoritet, hvarigenom -denna cardinal-vers och det fel, hvarför Nala lider sitt straff, icke -blott blifvit ställda i en falsk och i en esthetiskt ful dager, utan -dertill ännu hemfallit åt löjet. Bopp öfversätter nemligen: "Qui -fecerat urinam, et eam calcaverat (upasprisya), crepusculo, sedebat -Naischadus, non facta pedum purificatione; hac occasione cum Calis -ingressus est." - -Indernas moraliska begrepp fordrar att menniskan ren och obefläckad, -så väl till det inre som till det yttre, skall gå till förrättandet -af hvarje heligare värf, till offer, till bön, till läsande af -heliga skrifter. Hon bör derförinnan från sitt sinne aflägsna hvarje -oren tanke, från sin kropp hvarje inre eller yttre orenlighet. Nala -gick till sin aftonbön, det tankens riktande åt det Gudomliga, -hvilket enligt lndisk lag vid solens nedgång, i skymningens stund, -bör iakttagas; han hade derförinnan renat sig och hade sköljt sin -mund och sina näskanaler (detta betyder "upasprisya"), men han hade -försummat att rena sina fötter. Genom detta fel fick Kali, det onda, -plats hos honom, och deraf följde hans olyckor. För vår Europeiska -föreställning är detta absurdt, men vi måste, då vi lefva med Inderna, -försätta oss på ståndpunkten af deras begrepp och moraliska uppfattning. -Enligt denna gäller brottet som brott och drar sitt straff -oåterkalleligt efter sig, antingen det är afsigtligt begånget eller -icke, och Inderna känna vid bedömandet af ett brott intet större eller -mindre; det stora brottet är för dem ej större och mera straffbart än -det ringa, och en förseelse emot äfven den obetydligaste föreskrift i -lagen fattas som en förolämpning af dess helgd. Från Indisk synpunkt -äro derföre Nalas lidanden ett rättvist straff för hans fel. - -[41] Originalets "Kalis tschaiva" måste, på grund af slutet af -föregående och början af denna sång, äfvensom af sammanhanget, vara -ett genom missskrifning i manuscripterna inkommet fel, och stå i -stället för "Dvàparas tscha." - -Den högste tärning, i orig. vrischo gavàm: "tjuren bland korna"; den -tärning, hvilken bland de öfriga gällde högst, såsom tjuren i hjorden. -Enligt slutet af 7:de sången antog Dvàpara gestalt af tärning, för att -befordra Nalas ofärd. - -[42] Lifkusk: Sûta, kallades den förnämsta personen i de gamla -Indiska Konungarnes närmaste omgifning, och svarade ungefär emot -Ofverhofstallmästaren vid de fordna Europeiska hofven. Han följde de -gamle Indiska Konungarne öfverallt och deltog i allt, hvad om dem i de -episka sångerna förtäljes. Denne Sûta berättade deras bragder och öden -för Brahmaner och Skalder, och sålunda kommo de till verldens kunskap. -På detta sätt begynner äfven Mahàbhàrata. - -[43] _Punyasloka_, ett af Nalas namn, eller rättare epithet, betyder -etymol. "den i heliga sånger beprisade." - -[44] Kundina var hufvudstaden i landet Vidarbha, der Damayantis fader -Bhima herrskade som Konung. Vidarbha är det nuvarande Berar, söder om -Vindhya-berget. - -[45] _Ayodhyà_: "den okufveliga" var hufvudstaden i det äldsta och -berömdaste rike i nordligare Indien, i landet Kosala, den store Ràmas -hembygd. Denna stads namn skrifves nu på de Engelska kartorna _Oude_. - -[46] Dikten antyder genom den villa i Nalas sinnen, hvarmed han tager -fåglarnes guldglänsande vingar för verkligt guld, på ett naift sätt, -huru hans kraft lidit och mattats af hunger och umbäranden. - -[47] _Söderns land_: "dakschina-patham", deraf Dekhan, betyder etymol, -"landet åt höger", nemligen då man står med ansigtet emot solens -uppgång; deraf "landet åt höger, åt söder." -- Vi kunna föreställa -oss Nala och Damayanti, medan detta och det följande taltes, stående -på en höjd med öppen utsigt åt alla håll, eller ock att Nala, hvar -gång de under sin irrfärd kommo till ett föremål, det han kände, -särskildt gjorde henne bekant dermed, ehuru dikten upptager alla dessa -antydningar på ett enda ställe. - -[48] _Avanti_, "den skyddande", ett annat namn för _Uddschayani_, "den -segerrika", en af Indernas sju heliga städer, fordom sätet för mäktiga -Konungar, Vikramàdityas hufvudstad. De Indiska Astronomerna räkna -derifrån sin första meridian. Det gamla Uddschayani låg ett stycke norr -om det nuvarande _Oojein_ i landet Malva, på norra sluttningen af -Vindhya (Ptol. Otséne). - -[49] _Vindhya_ heter den breda bergskedja, som, nästan parallel med -Himàlaya, från vester till öster delar den vestra Indiska halfön i -tvenne hälfter, och skiljer det egentliga Hindostan, "Madhyadesa", den -Indiska culturens säte, från "landet i söder", Dekhan. -- _Payoschni_, -"den med vatten strömmande" skrifves nu på de Eng. kartorna -_Payn-Gunga_ (Pajin Gangà); den förenar sig med Vurda, som faller i -Godàvari. - -[50] I Orig. står: àsramàs maharschinàm: "de store Vises -tillflyktsorter", de Eremit-colonier i skogarnes djup, dit de Vise på -sin ålderdom drogo sig tillbaka, för att, skiljda från verldens små -bestyr, lefva i uteslutande betraktelse af det Gudomligas oändliga -väsen. -- Om dessa "tillflyktsorter" säges i Orig. att de voro "rika -på många slags rötter och frukter." Detta afser den lag, som bjuder -dessa Eremiter att till sin näring taga endast vextrikets producter, -och äfven bland dessa blott sådana, som naturen sjelfmant, utan odling, -erbjuder. - -[51] _Vidarbha_, Damayantis hem, på Vindhyas södra sluttning, nu -_Berar_. -- _Kosala_, ett land norr om Ganges, en af de i de gamla -hjeltesagorna mest beprisade trakter. Inom dess gebit hörde _Kàsi_, -hufvudsätet för Brahmanisk cultur, det nuvarande Benares landets -hufvudstad var Ayodhyà, hvars Konung Rituparna vi redan känna. - -[52] I Orig. står: "Adityàs, Vasus, Rudràs och Asvinerna, jemte -Vindgudarnes skara, måste skydda dig." Asvinerna känna vi från -noten 9. Vindarnes Genier voro dem underordnade, och lydde deras -befallningar. Adityàs äro oss bekanta från noten 25. Vasus -äro Half-gudar, åtta till antal, bland hvilka Soma, Månens beherrskare, -är en af de förnämsta. Rudràs äro Half-gudar, elfva till antal, och äro, -enligt en legend, födda ur Brahmas panna. En ibland dem är Siva, som -i den sednare Mythologien och i Puranerna (legenderna) spelar en så -betydande role, och ställes i jemnbredd med Brahma. - -[53] Dessa uttryck syfta på v. 33 i femte sången, der Nala heligt -bedyrar att bli Damayanti trogen, så länge en lifsfläkt i honom finnes. - -[54] Detta syftar på sista verserna af sjette sången, der Kali af afund -hotar att störta Nala från thronen och skilja honom från Damayanti. - -[55] Här och på många ställen i den Indiska dikten nämnas lejonet och -tigern tillsamman, men det är kändt att dessa tvenne rivaler ej trifvas -i samma nejder. Lejonet är i den Indiska dikten en fremling, uppträder -ej i handling, utan nämnes blott liknelsevis och i förbigående, -hvaremot tigern skildras med en liflighet, som bevisar att den var -hemmastad i samma nejder, der dikten trädde fram; det är i den Indiska -poesin icke lejonet, utan tigern, som benämnes "djurens Konung," -"skogens Herre." Tigerns egentliga hem har alltid varit Bengalens -sumpiga skogar, och den har derifrån allt mer utbredt sig åt vester, -och börjat uttränga lejonet äfven från trakterna kring Indusfloden, der -det fordom träffades vida oftare än nu. - -[56] Lotos är den sköna, doftande vattenros: Nelumbium speciosum, som -pryder de grunda dammarne och flodernas stränder i Indien, svarande -emot neckrosen hos oss. Vid solens uppgång dyker den upp ur vattnet och -utbreder i rik prakt sina yppiga blad; då solen går ner, dyker äfven -den under vattnet. Denna sköna blomma höllo Inderna helig, och den -spelar en vigtig role i deras poesi, likasom i deras myther. Ur den, -som ansågs utgöra symbolen af lifvets och födelsens princip, gick -Brahma fram, och hans thron är en lotoskalk. Den heliga Gangesflodens -Gudinna afbildas bärande en lotosblomma i hvardera handen. - -[57] Emot dessa tvenne dubbelverser svara i Orig. tre, utgörande en torr -uppräkning af namn på vexter, hvaraf en del icke ens af Wilson äro -kända. Öfvers. har sökt enligt vår föreställning återgifva den bild af -en orientaliskt yppig skog, hvilken han trott hafva legat till grund -för dessa originalets verser. Detsamma gäller om 40:de dubbelversen. - -[58] _Pisàtschàs_, äfvensom en viss klass af _Rakschasas_ äro -onda genier, som hafva sitt tillhåll i skogarnes djup och på -begrafningsplatser; de äro Gudars och menniskors fiender, och störa de -heliga Erimiterne i deras offer och andaktsöfningar. - -[59] Det Indiska samhället fördelas, såsom bekannt är, i fyra -kaster med bestämda, noga från hvarandra begränsade åligganden och -sysselsättningar, gående i arf från fader till son. Af dessa klasser -äro de tre första: Brahmanernas, Krigarnes och Näringsidkarnes kast -de egenteligen privilegierade; blott dessa äga rätt att läsa de -heliga Vederna och kallas "vördnadsvärde" (àrya). Den fjerde, eller -Tjenarnes kast ligger på sätt och vis utom det Indiska samhället, -ehuru den dock ej behandlas med det omenskliga förakt, som de helt och -hållet utom lagen stående orena eller Parias-kasterna. -- Kast heter -i Sanskrit _varna_, som betyder _färg_, och antyder att begreppet om -kast ursprungligen utgått ur en åtskilnad emellan olika folkstammar: -den från nordligare trakter invandrade segrande _Ariska_ rasen, till -hvilken de tre första kasterna höra, med dess ljusare hy, och de -underkufvade, mörkfärgade urinbyggarne i det Indiska landet. Ordet -_Tschàturvarnya_ betyder sammanfattningen af alla dessa fyra kaster, -således hela samhället enligt Indernas föreställning. - -[60] Om _Asvameda_-offret har blifvit taladt i noten 31. _Ràdschasûya_ -kallas ett offer, som anställes af en Konung, hvilken jordens alla -öfrige Konungar erkänna som sin herre, och hvarvid de, till tecken -af sin undergifvenhet, biträda som tjenare. - -[61] Det kan synas besynnerligt att Damayanti angifver på en gång -Virasena och Nala som herrskare i Nischada, och tillika säger att -Nala ärft riket efter sin fader, som dock ännu är vid lif. Men detta -förklaras af den i Indien vanliga sed att Konungarne, då deras söner -vuxit upp, taga den äldsta af dem till medregent, som då benämnes -_Yuvaràdscha_ "ung Konung." - -[62] Soma kallas en vext: Asclepius acida, l. Sarcostema viminalis, -helgad åt månen, som äfven benämnes med samma namn. Saften af denna -planta, tillredd på ett eget sätt, utgör en af de förnämsta offergåfvor -åt Gudarne; de anses dricka denna dryck, såsom Grekernas Gudar nektar. --- Vid vissa offer drickes Soma jemväl af offerpresten och af den, som -tillställer offret, och anses hafva en renande och stärkande kraft. - -[63] _Amrita_, af a+mri, "den odödlig-görande," (= ambrotos, ambrosia) -är Gudarnes spis, likasom Soma deras dryck, Grekernas "ambrosia." -Enligt en legend blef denna spis, som skänker odödlighet, genom -Gudars och Titaners förenade ansträngningar framtjernad ur hafvet. -Sedan uppstod om dess besittning emellan Gudar och Titaner en kamp, i -hvilken Gudarne slutligen segrade. -- Damayanti jemför Nalas röst med -molnens dofva ljud, emedan Indern, sedan han försmäktat under den -torra, brännheta sommaren, då ingen droppe regn faller från himmelen, -ej känner ett välkomnare ljud än åskans första dån, som bådar att -molnen nalkas från söder och begynna sitt tåg emot Himàlayas berg, -under sin vandring gjutande svalka och fruktbarhet ned öfver jorden. -Menniskor och djur förnimma med fröjd detta första budskap om den sköna -regntidens annalkande. - -[64] I dessa sista verser lemnas oss en bild af de i Indiens urskogar -anlagda eremitkolonier, hvilka utgjorde den äldsta Indiska culturens -förkämpar, och af folket betraktades med helig vördnad. Vi finna här -uppräknade några af de drag, som karakterisera dessa eremiter, hvilka, -sedan de i redan genomgångna lefnadsstadier uppfyllt sina plikter emot -Gudar och menniskor, nu ej mer hafva annat att göra, än att försjunka -i meditation öfver det högsta väsendet och i stillhet afbida dödens -stund, såsom Manus lagar säga: "Ej sökande döden, ej älskande lifvet, -må han afbida sin stund, såsom tjenaren sin belöning." -- I Orig. står: -"längtande att få se den väg, som leder till Paradiset," d.ä. döden. -- -_Vasischtha_ och _Bhrîgu_, helige eremiter från den äldsta forntiden, -anföras här som mönster. De hafva författat en del af Vedernas hymner -och Vasischtha är en af de mest och klarast framstående personligheter -i den äldsta, af mythiskt dunkel omhöljda Indiska historien. - -[65] Indernas sed och gästfrihetslag bjuda att välkomna en gäst ej -blott med vördnadsfulla ord, utan äfven med räckande af vatten till -fötternas sköljning och med framläggande af ris och frukter och en -svalkande dryck. Först sedan gästen dermed uppfriskat och stärkt -sig, är tillstädjeligt att fråga honom om hans ärende. -- Ett sådant -emottagande kallas _pûdschà_. - -[66] Bland lefnadsreglor, hvilka åligga en eremit, är äfven den, att af -sin egen måltid, vanligen kokt ris, strö ut en del utanför sin hydda -åt himlens fåglar och skogens djur. Äfven får han aldrig skada eller -döda ett lefvande väsen. Derföre svärma skogens fåglar och djur tama -omkring de Indiska eremiternas fridfulla hyddor. - -[67] Enligt Indisk föreställning är sjelfmord ej ett brott, utan kan -enhvar, som uppfyllt sina plikter i lifvet och ej mer har något att -lefva för, sjelf påskynda sin förvandling. - -[68] _Asoka_-trädet, betydande etymol. "bekymmerslös," "sorglös," -är, då det står i full blomma, en af den yppiga Indiska naturens -skönaste prydnader. W. Jones, till hvars ära trädet benämnes Jonesia -asoca, beskrifver det sålunda: "Blomsterklasarne dofta straxt efter -solens nedgång och före dess uppgång, då de uppfriskas af den fallande -daggen. Orangerödt, blekgult och klar orange skifta i dess blommor, och -färgerna blifva mörkare med hvarje dag, bildande nyanseringar af färgen -i hvarje klase, allt efter som hvarje enskild blomma deri tidigare -eller sednare slagit ut. Vextriket kan knappast erbjuda en skönare -anblick än ett Asoka-träd i dess fulla blomma." -- Öfvers. har på dess -plats upptagit _Linden_, dels för att detta träd genom sina blommors -doft närmar sig Asokan, men hufvudsakligen för att ej förlora en -ordlek, som i originalet faller sig så naturlig, naif och behaglig. - -[69] Enligt Indisk sed bevisar man vördnad emot någon genom att gå -omkring honom på så sätt, att man hela tiden har honom till höger. - -[70] _Tschakravàka_ är en fågel: Anas casarca, som i Indiens poesi ofta -omtalas i samma mening som hos oss svanen eller näktergalen. Hanen och -honan skilja sig till natten och svara hvarandra med lockande toner -ända till solens uppgång. Derföre är denna fågel en symbol af kärlekens -längtan och trohet. - -[71] I motsats emot en klass af _Rakschasas_, hvilka äro onda genier, -anses åter andra vara emot menniskorna välvilliga Halfgudar, och räknas -till Kuveras tjenare, likasom _Yakschàs_, om hvilka blifvit nämndt i -noten 23. - -[72] _Manibhadra_ är en af Dschaina-sektens canoniserade lärare, -hvilken sectens anhängare egna gudomlig dyrkan. Denna sekt, till -hvilken äfven karavanen hörde, är en afart af Buddhaismen och är i -Indien vidt utbredd. Dess heliga litteratur är ej affattad på Sanskrit, -utan på Prakritspråket. - -[73] Aristoteles, den första som lemnat en fullständigare, på egen -åskådning grundad beskrifning öfver elefanten, uppgaf, att vid en viss -tid ur dess öron flyter en saft (på Sanskrit _mada_), som gör elefanten -vild och likasom berusad. Denna uppgift blef ansedd som en fabel, -äfven af Buffon, tills den genom Cuviers observationer bekräftades. -Elefanten har emellan tinningen och örat en liten öppning, hvarifrån -vid den antydda tiden svettar ut en saft med stark och skarp lukt. -Härpå anspelas mycket ofta i den Indiska poesin. Genom att bäcken -var grumlad af denna saft, antydes nejdens rikedom på elefanter, och -derigenom tillika traktens vilda urnatur. -- Det är, i dess vilda -tillstånd, en instinkt hos den annars fromsinta elefanten, att anfalla -den tama, hvilken den igenkänner på lukten. - -[74] Hela stycket härifrån till 35:te dubbelversen afbryter -sammanhanget, äfvensom den lugna gången af berättelsen. Man ser tydligt -att det är sednare inskjutet, och det har äfven af O. Böhtlingk -blifvit uteslutet i hans Sanskrit-Chrestomathie, der äfven Nala-dikten -finnes upptagen. Öfvers. har likväl äfven här velat förblifva trogen -sin princip, att helt och hållet följa Bopps edition. - -[75] Bland de Gudar, hvilka äga makt att ställa hinder i vägen för -framgången af ett företag, räknas, enligt hvad ur detta ställe synes, -äfven _Kuvera_ jemväl benämnd _Vaisravana_, rikedomens Gud, hvilken -vi redan känna ur noterna 18 och 23. Men den förnämsta bland -dem är _Ganesa_, hvilken hos Inderna är vishetens Gud och konstens, -vetenskapens och alla goda företags beskyddare. Inderna framställa -hans bild med hufvud af elefant, hvilket djur, det klokaste i naturen, -är vishetens symbol, och låta honom följas af en råtta, som anses -för en symbol af försigtighet och om tänksamhet. Indern börjar intet -företag, utan att anropa dessa "hinderställande" Gudars beskydd, och -skrifver aldrig en bok, af hvad slag den vara må, utan att främst sätta -dessa ord: _sriganesàya namah_ "vördad vare den helige Genesa," eller: -_kusalam ganesàya_ "helsad vare Ganesa." -- Vi se ur detta ställe, att -spådom ur stjernorna och ur fåglars flykt ägde rum redan hos Inderna. - -[76] Om dessa daemoniska väsen har blifvit taladt i föregående noter. - -[77] Indern hyllar själavandringsläran; han tror att själen, under dess -process till rening och högre fullkomlighet, byter om sin drägt och -ständigt ur en kropp, då denna dör, träder in i en ny, tills den, genom -pröfning och vandring renad och fullkomnad, slutligen befrias från sin -irrfärd och försjunker och försmälter i det gudomligas absoluta väsen. -Själen medför ej till ett följande lif minnet af ett föregående; blott -genom Gudarnes nåd kan denna gåfva någongång förunnas henne. För att -kunna försona tron på försynens rättvisa med de olyckor, hvilka ofta -oförtjent synas drabba menniskan här i lifvet, fattar Indern nu dessa -såsom straff för i ett föregående lif begångna brott, hvaraf menniskan -mer ej äger minne. - -[78] _Amma: dhàtri_ d.ä. Regentens fostrarinna, en hederstitel för den -högsta fru vid det Indiska hofvet, likasom Lifkusk (se not 42) en -ärebenämning för den närmaste förtrogne i Konungens omgifning. - -[79] _Srî_, äfven kallad Lakschmi, Vischnus gemål, lyckans Gudinna. - -[80] _Slottsterrassen_, egentligen slottets tak: prasàdatala, som i -orienten alltid är platt, utgör der, i synnerhet i qvällens milda -svalka, ett angenämt och vanligt samlingsställe för husets qvinliga -befolkning. - -[81] Redan förut har det varit fråga om de mythiska, heliga ormarne, -ett slags väsen midtemellan Gudar och menniskor. Karkotaka var deras -Konung, Bhogavati deras hufvudstad. - -[82] Om Nàrada är taladt i noten 13. Alla dessa Eremiter och vise -Rischis beskrifvas såsom mycket lättretliga och förgrymmade, -då de blifva störda i sina heliga botöfningar och betraktelser. De -bestraffa vanligen den störande med förbannelse på en viss bestämd tid; -detta bann är sedan oåterkalleligt, och kan ej ens af de Vise sjelfva -upphäfvas före utgången af den fastställda tiden. - -[83] Originalets: àkàsa, "den lysande," "den strålande," motsvarande -vår aeter, betyder på detta ställe blott den fria lefnadsluften, i -motsats emot den af lågorna upphettade och andedrägten hämmande luft, -hvarur Nala kom. I Indernas philosophiska språk antydes deremot med -_àkàsa_ ett femte element, den öfra lätta luften, hvilken betraktas -som elementet och ursprunget för ljudet, för ordet, och dermed för den -gudomliga uppenbarelsen. Antagandet eller förkastandet af detta femte -element utgör tillika ett tvisteämne för den Indiska philosophiens -olika skolor. Dess förkastande innebär förkastandet af den gudomliga -uppenbarelsen, och är sålunda atheism. -- För eld står i orig. -_krischnavartman_ "den, hvars väg är svart." Sådana bildrika uttryck -förekomma i Sanskrit ofta; de tala till fantasien och gifva språket -en egen etymologiskt genomskinlig dager, genom att framlägga ordets -betydelse ej blott för tanken, utan derjemte äfven för åskådningen. - -[84] Orig. har här en ordlek, som öfvers. ej sett sig i stånd att -återgifva. Ormakungen ber Nala räkna sina steg ett för ett; han gör så -och säger "tio," dasa (dasan, decem); i detsamma biter honom ormen, -emedan dasa (imper. af dans) äfven betyder "bit"! - -[85] Här få vi åter, likasom i slutet af sjette sången, fatta Kalis -vistande i Nala alldeles verkligt och sinnligt. Karkotaka antar Nalas -gestalt och förändrar honom, gjutande i honom sitt ormagift, hvaraf -Kali, som fortfarande var i Nala, plågas och täres, så att han nödgas -vika. Deremot känner Nala, som fått en ny organism, alldeles icke -giftets menliga verkningar. -- Huru Kali viker ur Nala, få vi i det -följande se. - -[86] _Ikschvàku_, son till _Vaivasvata_ (den närvarande tidsperiodens -styresman). Solens sonson, var stamfader för den Solargeneration -(sûryavansa), hvars öden och bedrifter skildras i Ràmàyana, likasom -Lunargenerationens (Tschandra vansa) i Mahàbhàrata. En ättling af den -förra stammen var Rituparna, dess åldriga hufvudstad Ayodhya. - -[87] I orig. "ett klädnadspar." Till en fullständig beklädnad hörde -hos Inderna en underklädnad och en öfverklädnad. För att beteckna Nalas -utblottande tillstånd, då han lemnade sitt rike, säges i nionde sången -att han gick bort "i en underklädnad", "i en enda klädnad", d.ä. blott -till hälften klädd. - -[88] Nml. guldstycken. - -[89] Läsaren torde erinra sig att Vàrschneya var Nalas egen kusk, med -hvilken Damayanti, då olyckan stundade, af omtänksamhet sände de små -barnen till sina föräldrar i Vidarbha, och hvilken sedan tog tjenst hos -Rituparna. - -[90] I orig. _Agrahàra_. Så kallas ett land, hvaraf Konungarne åt någon -förlänat afkastningen, förbehållande sig sjelfva besittningsrätten. -Detta är en vanlig gåfva af Konungar åt Brahmaner. - -[91] I orig. Just då man utropade: "helig dag"? Detta är den ceremonie -vid offerfesten, då man före bönen tre gånger efter hvarandra utropade -orden: "detta är en helig dag." - -[92] _Lakschmi_ är ett annat namn för _Srî_, Vischnus gemål, lyckans -och rikedomens Gudinna. - -[93] Rati är hos Inderna Gudinnan för kärleken, tagen i dess -icke-platoniska bemärkelse. I orig. står "Manmathas Rati." Ratis gemål -är Manmatha, etymolog. "den hjertat upprörande;" han benämnes med ett -vanligare namn _Kàma_ ("längtan," "kärlek"), och ännu: _Ananga_ och -_Kandarpa_. Om anledningen till dessa sista namn berättar mythen, -lekande inom etymologiens område, följande: Gudarne blefvo en gång -angripne af Daemonerna, och Brahma sade dem, att de kunde räddas endast -af en son till Siva, hvilken då under stränga botöfningar och heliga -betraktelser, fjerran från kärlekens fröjder, lefde i Himàlayas berg. -Gudarne sände dock kärlekens Gud med det farliga uppdrag, att tända -kärlekens gnista i Sivas bröst. Han sköt på honom sin pil och sårade -honom, men Siva vredgades och krossade Kàma med blixten ur sitt öga. -Hans gemål Rati sörjde bittert, och bönföll hos Siva, att han åter -skulle kalla Kàma till lif. Siva gjorde det, men med det vilkor att Kàma -skulle förblifva utan kropp; blott hans ande skulle åter lefva till -Ratis glädje. Af detta skäl kallas Kàma Ananga, "den okroppslige." -- -Kandarpa åter kallas han, emedan hans första ord i verlden var Kandarpa -(?) "hvem skall jag bringa i brand?" och sköt med dessa ord sin första -pil på Brahma. Ràma afbildas, likasom Cupido hos Romarne, med pil och -båge, men strängen på denna sednare består af bin, det ena hållande sig -fast vid det andra; dermed skall antydas på engång sötman och smärtan -af kärlekens sår. - -[94] _Ràhu_ är en Daemon, en ljusets afsvurne fiende, hvars hufvud Siva -en gång vid ett offer afhögg. Nu irrar detta hufvud omkring i verlden, -och, då det fått tag på solen eller månen, slukar det dem med sitt -jättegap. Sålunda uppkomma sol- och månförmörkelser. Men lyckligtvis -har Ràhu endast hufvudet qvar, så att han, äfven med bästa vilja, ej -länge kan hålla solen och månen fängslade, utan de komma åter fram och -lysa för menniskorna, tills Ràhu under sin irrfärd ånyo råkar på dem. --- I orig. står "en fullmånsnatt, hvars måne Ràhu slukat;" den måste -synas dubbelt mörk, då på en gång dess klara ljus försvinner. - -[95] Elefanterna förtära lotosplantan och uppgrumla dervid vattnet. - -[96] _Rohini_ är namnet på den stjernbild (nakschatra), till hvilken -månen kommer först bland de tjuguåtta, hvilka den under sitt omlopp -passerar. Mythen, som öfverallt har sin tolkning till reds, förtäljer -härom, att Månen förmälde sig med Dakschas (en af verldens urmödrar) -tjuguåtta döttrar, stjernbildernas personificationer, och, för att -förekomma svartsjuka dem emellan, beslöt att turvis dröja en dag hos en -hvar af dem. Under hans vandring från den ena af sina gemåler till den -andra, ses han af menniskorna. Rohini var nu den första, och hon måste -åter vänta honom en månad till ända, sen han hos henne hvilat sin ena -dag. Deraf jemförelsen med Damayanti. - -[97] Hennes egna tvenne barn, hvilka hon sände hem i sin moders vård. - -[98] I orig. "månens första rand, som ännu är skymd och fördunklad -af nytändningen, lyser ännu ej klart." Såsom glansen af månens rand -synes matt vid nytändningen, af den fördunklas, så skymdes märket -på Damayantis panna af stoftet, som låg deröfver. -- Ett sådant -födelsemärke gäller äfven hos Perserna som det högsta skönhetstecken. --- Den Indiska dikten antyder här, till hvad grad Damayanti i sin sorg -vanvårdade sitt yttre, på ett sätt, som törhända stöter vårt europeiska -öra. Men Indern såg dervid säkert ej den nakna verkligheten, utan blott -djupet af hennes sorg och höjden af hennes likgiltighet för den verld, -som omgaf henne. - -[99] I orig. "likasom en timme." Då ett ord i Sanskrit ej skall tagas -i dess direkta betydelse, fogas till detsamma alltid ordet _iva_ -"likasom;" Indern sä ger t.ex. ej "ett lejon i styrka," utan "ett -lejon likasom i styrka." Så äfven här; genom detta _iva_, fogadt till -_muhûrtam_ "timme," säges blott att omfamningen varade länge. Inderna -delade dygnet i 30 timmar, hvarochen således utgörande 48 minuter. - -[100] Ehuru det ej af lagarne är förbjudet, anses det dock hos Inderna -vanhedrande för en qvinna att äkta mer än en man. Ur denna känsla -utbildade sig sedermera i Indien den derstädes in till sednaste tid -ganska allmänna grymma plägsed, att enkor lefvande kastade sig in -på bålet, der, enligt Indiskt bruk, deras aflidne mäns qvarlefvor -förbrändes till aska. De ansågos genom denna trohet och uppoffring -förvärfva paradiset. -- Vi se i början af följande sång, huru Nala -uppröres af tanken på, att Damayanti skulle ingå en ny äktenskaplig -förbindelse. Han kallar det ett brott, men söker dock urskulda henne. -Detta var emellertid icke Damayantis afsigt, utan blott en list. Hon -ville tvinga Nala att komma till Kundina, väl vetande att endast han -vore i stånd att på en dag färdas de hundrade mil, hvilka skilde -Kundina från Ayodhya. Ingen annan kunde under sådana omständigheter -begifva sig på färd, och gjorde det någon och hann målet till bestämd -tid, så var detta ett bevis på, att denna man verkeligen var Nala. - -[101] Indernas lag föreskrifver att en qvinna skall vistas i sina -föräldrars hus eller i sin mans. Ett irrande ibland fremmande kastar -skugga på hennes dygd och vandel. Nala förebrår sig nu att hafva -tvungit henne att ensam irra omkring i verlden, och tänker att hon -möjligen till följe deraf blifvit af de sina förskjuten och bragt till -förtviflan. - -[102] I orig. står: "helgade l. utmärkta af tio hårhvirflar l. -rasfläckar" _àvartta_ (bläs). Dessa fläckar synas vara kännetecken på -olika raser. -- Det synes troligt att hästen ej varit ursprungligen -inhemsk i Indien. I Indernas poesi anspelar ofta på trakterna -norr om Himàlaya såsom hästarnes hemland, och inom sjelfva Indien -ansågos de bästa hästar komma från den trakt, som erbjuder den enda -tillgängliga väg till Indien från Asiens öfriga continent, neml. nejden -kring Indusfloden och dess tillflöden, det s.k. fem flodernas land -(Pendschab: _pantscha-nada_). - -[103] Den gamla Indiska vagnen hade mycket låga hjul. Det är möjligt -att man, för att underlätta uppstigandet, inöfvat hästarne att falla på -knä, likasom kamelerna liggande på knä emottaga sina bördor. - -[104] Då Nala tog i tömmen, höjde sig hästarne i luften, ty Nala hade -af Agni fått "tillgång till högre rymder, som stråla af eget ljus." -Denna gåfva att färdas genom luften förlänades stundom af Gudarne åt -jordens hjeltar. Äfven i Sakuntala se vi diktens hjelte Duschmanta -färdas genom luften. - -[105] Màtali var Indras kusk, som af honom ofta sändes ned till jorden, -för att upp till hans himmel bringa hans älsklingar bland jordens -furstar. Så i Sakuntala. Màtalis "kännetecken" var att färdas genom -luften, och derföre trodde Vàrschneya att Vàhuka möjligen vore Màtali. - -[106] _Yodschana_, Indernas vanliga vägamått, något mindre än en geogr. -mil. Man räknar i Indien 20 Yodschanas på en grad. - -[107] Man måste tänka sig att Rituparna gaf åt Nala någon trollformel, -som satte honom i besittning af talens hemligheter, ty en egentlig -undervisning kunde naturligtvis här ej komma i fråga. - -[108] Damayanti. Det är Orientens sed att ej nämna en annan mans maka -vid namn, utan genom någon omskrifning; så äfven här. -- Enligt Indisk -åskådning år den oskyldigt lidandes bann oafvisligen verksamt. I sitt -öfvergifna tillstånd och qvald af sorg, uttalade Damayanti sin (11:te -S. sl. 16-19) sin förbannelse öfver den, som var orsaken till hennes -och Nalas smärta, medkallande öfver detta väsen ett qval, som vore än -svårare, än det de sjelfva ledo. - -[109] Vidhitaka-trädet (terminalia belerica) anses ännu i denna dag i -Indien som förbannadt, och som en boning för onda andar. Dess frukter -kallas äfven Myrobalaner, äro grågula till färgen och likna oliven till -form och storlek. - -[110] _Kundina_, af _kunda_: jasmin, "den jasminrika". - -[111] Detta ställe låter förmoda att, såsom äfven Manus lagar, de -Indiska Konungarnes residenser voro befästade, och att det behöfdes -deras tillstånd för att få inträde. - -[112] Läsaren torde erinra sig att Vàrschneya, som af Damayanti fick i -uppdrag att föra hennes barn till Kundina, der lemnade Nalas vagn och -hästar. - -[113] Påfågeln spelar i Indernas hemlif samma rol, som dufvan i Europa, -men är tillika husets vakande tjenare, såsom tuppen hos oss, och -förkunnar, i likhet med de Capitolinska gässen, annalkandet af hvarje -ovanlig förteelse. Påfågeln besjunges med förkärlek i den Indiska -poesin. - -[114] Husdjuren i Damayantis hem gladdes, då de hörde det mäktiga -ljudet af Nalas vagn, ty de trodde att detta var åskans första dån, -som bådade annalkandet af regntiden, Indiens skönaste årstid, då alla -lefvande väsen och naturen, som smäktat under solens lodräta strålar, -få svalka och vederqvickelse. - -[115] Må det vara tillåtet att fästa uppmärksambeten vid, huru fin -och vacker Damayantis känsla visar sig på detta ställe. Hoppet att -återfinna Nala låter henne glömma all den oförrätt och all den sorg, -hon lidit genom honom; hon vill ur sitt hjerta utplåna dessa minnen, -försonad genom det väntade återseendets sällhet. - -[116] Etym. "riklockig." - -[117] Såsom "långarmad" är ett berömande, så är "kortarmad" ett -nedsättande epithet. - -[118] Förut omnämdes, såsom bevis på Sanskrit språkets bildrika -ordbildningssätt, huru ett af eldens namn: _krischnavartman_ etymol. -betydde "den, hvars väg är svart;" här står åter (för det vanliga -agni) havyavàhana "den som bär offret (upp till Gudarne)" - -[119] För att förstå betydelsen af dessa tecken, måste vi gå tillbaka -till der de gåfvor uppräknas, hvilka Gudarne förlänade Nala. Indra -gaf honom "en skuldfri vandel," eller, genom en dubbelhet i uttrycket -(an uttam àm gatim), som kan tagas materielt eller moraliskt, "den -högsta gång;" derföre höjde sig hvarje låg ingång, då Nala nalkades. -Agni skänkte honom "sitt väsen;" derför tände sig flamman vid hans vink -ock brände honom ej. Varuna förlänade honom "vattnets väsen;" derför -flödade detta sjelfmant till honom. Varuna gaf vidare ännu "doftande -kransars glans;" derföre fingo blommorna, berörda af hans hand, sin -doft och sin friskhet åter. Men Yama skänkte honom "fin smak", och -derföre kände ingen, såsom Nala, konsten att tillreda smaklig mat (se -nedan). Af alla dessa tecken slöt Damayanti att Vàhuka var Nala, ty -ingen annan än han kunde vara i besittning af dessa egenskaper. - -[120] Besynnerligt och karakteristiskt faller det sig, att Damayanti ej -ens i detta ögonblick af upprörd sinnesstämning glömde strängheten af -lagens för renlighet stadgade föreskrifter. - -[121] Vid en lagenlig och högtidlig förening emellan tvenne till samma -kast hörande personer (Manus lagar III. 43) förenas deras händer öfver -husaltarets eld. - -[122] Detta syftar på V:e S. sl. 33, der Nala svär Damayanti trohet med -dessa ord: "Så länge en lifsfläkt dröjer inom mig, o ljufliga! Så -länge skall din jag blifva; det heligt bedyrar jag." - -[123] Vinden här: _sadàgati_ "den som ständigt går, rör sig." - -[124] Solen har här benämningen tigmànsu "den med varma strålar -begåfvade;" i motsats hvaremot månen kallas _sitànsu_ "den med kalla -strålar." - -[125] Vindens Gud: Vàyu. - -[126] Gudarnes trummor: åskmolnen. - -[127] Syftar på XIV:e S. sl. 24, 25, der ormarnes Konung Karkotaka gaf -Nala en klädnad och sade, det Nala skulle återfå sin rätta gestalt, så -snart han påtoge denna drägt och tänkte på honom. - -[128] Läsaren möter här ett annat versmått än det vanliga episka. Man -har ansett dessa verser, hvilka stundom förekomma i slutet af någon -afdelning i den episka berättelsen, för sednare inskjutna, och har på -denna grund velat utmönstra dem; men denna åsigt är sannolikt icke den -rätta. Skalden hvilar vid en längre vers ut och gör en paus, dermed -antydande att det föregående är afslutadt och att en ny afdelning -vidtager. Vackert och passande faller sig en sådan vers t.ex. på detta -ställe, det enda i hela stycket, der en sådan förekommer; skildringen -af Nalas och Damayantis sorger och lidanden, hvilka utgöra diktens -egentliga ämne, hafva här upphört och fått sin försoning i återseendets -lycka. Den egentliga Nala-dikten slutas här; det följande är blott en -epilog, der mindre väsendtliga förhållanden, hvilka i dikten blifvit -berörda, finna sin lösning. - -[129] I Indiens städer var sed, att vid högtidliga och glada tillfällen -bestänka gatorna med välluktande vatten. - -[130] Himmelska nymfer: _apsaràs_ "de hafsborna," bayadererna, houris, -i Indras himmel. Mythen förtäljer, att de dykade upp ur hafvet, då -Gudarne upprörde det, för att derur framtvinga ambrosia. Indra sände -stundom någon af dessa sina sköna tjenarinnor ned till jorden, för att -störa och förleda någon helig botgörare, som med sin, genom fromhet och -botöfningar vunna makt hotade att blifva farlig för hans välde. - -[131] Neml. Indra, här kallad Satakratu "den som har hundrade offer." - -[132] Indras lustgård heter Nandana "den tjusande," och är Indernas -Elysium. - -[133] I orig. står dschambudvipe "på rosenäpplets ö." Indernas myther -föreställa sig jorden utgöras af sju öar (dvipàs), liggande i ring -omkring det heliga berget Meru, såsom kring knoppen af en sköld, den -ena ringön utanför den andra, med mellanliggande haf. Den närmast kring -Meru liggande verldsön är Indien, kallad Dschambudvipa efter det i -Indien vexande rosenäpplet (Eugenia jambolana), hvars frukter äro bland -de ljufvaste, naturen äger att erbjuda. Om de öfriga verldsöarna gjorde -Inderna sig högst dunkla och fabelaktiga föreställningar. - - - -***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK NALA OCH DAYAMANTI*** - - -******* This file should be named 60111-8.txt or 60111-8.zip ******* - - -This and all associated files of various formats will be found in: -http://www.gutenberg.org/dirs/6/0/1/1/60111 - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - diff --git a/old/60111-8.zip b/old/60111-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 897a293..0000000 --- a/old/60111-8.zip +++ /dev/null |