diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50263-8.txt | 4171 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50263-8.zip | bin | 46717 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 4171 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..05d8f30 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #50263 (https://www.gutenberg.org/ebooks/50263) diff --git a/old/50263-8.txt b/old/50263-8.txt deleted file mode 100644 index 2e63a09..0000000 --- a/old/50263-8.txt +++ /dev/null @@ -1,4171 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Wäinämöinen, by G. A. Brakel - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - -Title: Wäinämöinen - Lyriskt försök i tre akter - -Author: G. A. Brakel - -Release Date: October 20, 2015 [EBook #50263] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK WÄINÄMÖINEN *** - - - - -Produced by Jari Koivisto - - - - - - -WÄINÄMÖINEN - -Lyrisk försök i tre akter - - -af - -G. A. BRAKEL. - - - -Stockholm, 1829. - -Tryckt hos Direct. Henrik And. Nordström. - - - - - - -FÖRETAL - - -Samma inskränkta förmåga, som uti Oden i Svithiod dramatiskt -framställt Svenska Hedendomens förnämsta Guda-gestalt, har genom -Wäinämöinen försökt framställa den Finska Hedendomens. Ämnet -fordrade en lyrisk behandling, och deraf härleder sig djerfheten -att göra försöket lyriskt. Författaren, sjelf icke musikalisk, har -ej haft någon kännare af musik att rådfråga. Han har endast haft -till rättesnöre sitt tycke, och några Finska melodier, som han -hört sjungas på den ort handlingen framställes. Alla de verser, -som äro utmärkte med en stjerna vid början, äro författade efter -sådane melodier, och röja sig merändels sjelfve genom versslagets -ovanliga art. Som stycket saknar tonsättning, så har något erbjudande -åt Teatern af detsamma icke kunnat komma i fråga, och mindre -uppmärksamhet på scenens möjligheter att framställa, har jemväl -deraf blifvit en följd. Författaren har med afsigt sökt använda så -många idéer ur Finska sånger som förekommit honom lämpeliga till sin -uppställning; och han erkänner ett lån från Fransyskan af Ducis, som -låter Abufar säga om könet: - - _Fait pour aimer, pour plaire, et prompt à s'attendrir - Il nous engage à vivre, et nous aide à mourir._ - - - - -Personerne: - - - WÄINÄMÖINEN, kallad den Gamle, föreställd såsom en Finsk Furste, - förjagad då Finland eröfrades af Svenske Konungen Eric - den Helige.[1] - SOINI, eller PATER ANTON, Wäinämöinens Son, ung Munk, - Sanct Henrics Lärjunge. - EMOINA, Wäinämöinens Dotter. - JOUKAVAINEN, kallad den Unge, Finsk Anförare från - den öfre Skogstrakten. - TURILAS, Finsk Eremit, Vårdare af Gudabilder. - RUHO, Finsk Anförare under Wäinämöinen. - RIDDAR CARL, Svensk Höfding öfver Satakunda Härader, - eller det så kallade Björneborgs Län. - BIRGER, Svensk Officer. - FINSKE KRIGARE. - TUISKO, en ansedd Finsk Bonde. - FINSK ALLMOGE af alla åldrar och af båda könen. - EN LAPPSK BÅLMAN. - LAPPAR. - DRÖMMAR, föreställande SJÖFRUN, jemte SJÖ-RÅN, SKOGS-GUDEN TAPIO, - jemte SKOGS-RÅN, BERGS-KUNGEN, jemte BERGS-TOMTER, VÅLNADEN - af Soina, Wäinämöinens afledna maka. - -Händelsen anses tilldraga sig uti Tavast Kyro och Birkala till -hvarandra gränsande Kyrk-Socknar uti Öfre Satakunda Öfredels Härad -af det egenteliga Finland, hvilket skiljes ifrån Österbotten genom -stora skogar och vattendrag.[2] - - - - -FÖRSTA AKTEN. - - -Teatern föreställer en plan emellan klipporna vid ena stranden af Kyro -forss, som ifrån den längst oppe i fonden till liten del synlige -Ikalis-fjerden, genom klyftor störtar sig ned, och föreställes -ytterligare sjunka i djupet på Teaterns ena sida. På den andra, nära -Avant-scenen, under en brant, men remnad, klyfta står en förfallen -koja, i skygd af tvänne på ömse sidor om ingången växande tallar. -Bakom kojan röjes en smal gångstig uppföre, längs efter remnan. För -öfrigt synas här och der stenar, passande till säten, samt tallar. -Det är en mörk September-natt. - - - -FÖRSTA SCENEN. - - WÄINÄMÖINEN, EMOINA, RUHO, FINNAR. - -WÄINÄMÖINEN (framträder uppå en mot fonden vid det starkaste -forssfallet utstående klippa, hållande i ena handen en finsk skogslur. -Han stödes af sin Dotter Emoina, som upplyser deras stig med -ett bloss. Efter dem synes en blossbärare med Wäinämöinens harpa.) - -(Ur luren.) - - Hembygd, frälsning! - -(Echo repeterar dessa ord. Wäinämöinen fortsätter sedermera -samma melodi, men icke ur luren.) - - På min hälsning - Återsvara - - Djup och kullar. - -CHOR (af Finnar med bloss, som draga ned sina båtar utföre -bergshällarna:) - - Dragom båtar - Uppå rullar[3] - Kända stråtar. - Bråddjupens faror lysom med bloss. - -WÄINÄMÖINEN, ur luren. - - Lön för dygden! - -(Echo repeterar, Wäinämöinen fortsätter sedermera melodien, -men icke ur luren) - - Fosterbygden - Hörs förklara - Sina söner. - -CHOR _af Finnar, som nedkomma_: - - Gudalära; - Trycktas böner; - Fädrens ära, - Fädernas hamnar nedkalla oss. - -RUHO, fram på scenen. - - Nedan om forssfallet alla sig samle. - Nu tar han harpan, vår Höfding, vår far, - Kalewas Son, Wäinämöinen den Gamle. - Lyssnen till ljuden; o! lyssnen en hvar! - -WÄINÄMÖINEN, uppe på klippan vid sin harpa. - - Vaknen, vapenföre, vaknen, - Friheten i Finland saknen! - Ödsligt öfver öde grafvar - Tryckta tyna tysta slafvar. - Irrande i imme-skrudar - Hasta hamnar, hasta Gudar - Mana mandomen och styrkan - Hämnas hädda fäders dyrkan. - Gudarna hädas; - Stjernor ej skina. - Fädren försmädas; - Vindarna hvina. - Vinden hvinar, tallen susar; - Glömda gömmors kraft framrusar; - Glömda Gudar nederstiga - Hämdens här till härnad viga. - Ur hemlandets vallar - Nu hamnar framrusa, - Vid vågen som svallar, - Vid forssen de brusa, - Kring skakade tallar, - Kring harpan de susa: - Vaknen, vapenföre, vaknen, - Friheten i Finland saknen! - -CHOR. - - Vi vaknat, vi vaknat, - Vi tändt våra bloss. - Den griftro J saknat, - Förvänten af oss, - J hamnar, som stigen - Ur hemlandets barm. - J hem-Gudar, vigen - Till seger vår arm - Mäktige Ukko, helga vår harm![4] - För Wäinämöinen med silfrade håren, - Och för Emoina, så fager som våren, - Sträck utur molnen din skyddande arm! - -WÄINÄMÖINEN, nedkommen på scenen jemte Emoina. - - Trofaste Finnar! Korsets läror härjat - Nog länge öfver våra fäders ben. - Tid är, på renad jord, att dagens klara sken - Höjs, öfver kullens topp, mot friheten J bergat. - De forssar, sjöar, fält, der lifvets första år - Likt glada morgondrömmar ilat; - De tegar fädren plöjt, de hyddor, der de hvilat, - Allt väntande framför oss står; - Och hösten närmar sig; och hämden vägen visar; - Och Svensken, oberedd, med fasa sakna skall - All hjelp ifrån sitt land; den stängs af hafvets isar. - Må våren vittna om hans fall! - Anropom Gudarna. Vi deras bilder finne - Hos Siarn Turilas. Vid helga trädets stam - Han lyckligen dem doldt. I morgon är hon inne - Den stund de åter träda fram. - Från Kyro skogens djup ren hinna bordt hit nära - Den unge Joukavainens tropp. - -RUHO. - - Får han din dotters hand? - -WÄINÄMÖINEN. - - Den mäst sig höljt af ära - Uti vår frihetsstrid, har rätt till detta hopp. - Åt den som själens höghet parar - Med tankans eld i styrkans år; - Som ypperst mot min väntan svarar, - Uti den strid som förestår; - Bland minnen af de flydda åren, - Vid foglars sång på friad strand, - Och glädjen, blommorna och våren; - Jag skänker min Emoinas hand, - -HOR - Kucku, kucku, hembygdens kucku - Ljudar på befriad strand, - Då när Räddarn af vårt land, - Får till lön Emoinas hand. - -EMOINA, afsides. - - Kucku, kucku, anande, kucku, - Känner du mitt hjertas val, - Tystna då i lummig sal, - Rörd af mina gömda qval. - -WÄINÄMÖINEN. - - Sjung, kucku, sjung, från denna mängd af sjöar, - Kring uddar, vikar, näs, i slingrande förbund, - Der forssars vreda svall förbyts emellan öar - I lugna, spegelklara sund. - - Vid åsars tall och dalars ljusa grenar, - Till Satakundas elf, af vexlad fägring rik, - Två stora vattendrag du moderligt förenar - Invid din strand, du vackra Vik, - - Der är jag född, der önskar jag få hvila. - Der är en luft så frisk, der är en äng så grön, - Der gjuts i själen lugn, dit mina tankar ila, - Jag aldrig sett en nejd mer skön. - -(till Emoina) - - Du har ej fått de första åren - Vid elfvens lummigt krökta strand - Uppväxa, likt en ros om våren - Uti ett fredadt blomsterland; - Nej, dina första blomningsdagar - Hos en förjagad far, i öknars djup förgått. - Nu skall den hämd, som mig ledsagar, - Bereda dig en bättre lott. - -EMOINA. - - Ack! hämden ej min själ behagar - Jag danades att älska blott. - - Nej, din Emoina aldrig saknat - En sällhet som för hjertat var. - Jag gladt ur milda drömmar vaknat, - Att slutas i din famn, min far. - Då sommarns fägring ögat glädde, - Jag njöt dess lifvande behag. - Då vintern allt i drifvor klädde, - Jag lyssnat till din harpas slag. - - Ett bättre öde jag ej känner, - Men sakna skall det lugna tjäll, - Der, i en krets af dina vänner, - Jag njöt naturen och var säll. - För detta målet, dit du sträfvar, - En hemlig oro varnar mig. - Förlåt, min far, din dotter bäfvar, - Men skall i döden följa dig. - -WÄINÄMÖINEN - - (till Emoina) (till folket) - Ej bäfva, hoppas blott. Gån, våra båtar lagen - I ordning nedom forssens fall, - Vid lugna bugten der. Vid första skymt af dagen - Min röst till aftåg mana skall. - -CHOR af folket i det de gå af scenen. - - Gryningen på glittrande bölja - Tyde Wäinämöinens makt. - Kraftfullt tagom då i akt - Åraslagens jemna takt, - - - Sjöfrun hastar opp att oss följa[5] - Frusande i våra spår - Kammar hon sitt långa hår; - Manar segren att bli vår. - - - -ANDRA SCENEN. - - WÄINÄMÖINEN. EMOINA. KARLAR och TÄRNOR af Wäinämöinens betjening, - som vid ett tecken af honom i början qvarblifva, men sedermera - aflägsna sig. - -WÄINÄMÖINEN, (som under slutet af Choren gått in i kojan, återkommer -derifrån med uttryck af sorglighet). - - Förgängligheten tryckt sin stempel - På detta fridens fordna tempel; - -(till betjeningen som qvarstadnat) - - Nu bräckligt, fugtigt, kallt. Man nedom denna sten - En björnhud brede öfver mossa, ofvanföre - Vid trädens grenar fäst ett skygd man göre; - En stockeld der; oss lemnen sen. - - Mitt barn, i denna nejd jag hvilat - Från jagtens mödor mången gång; - Och bildningen kring rymden ilat - Med ungdomskänslans djerfva språng. - - För sinnena naturen blänkte. - Vid böljor, gnyende förbi, - Som perlors glans mot solen stänkte, - Flög rik och hög min fantasi. - - Harmoniskt sammangjöt sig dånet - Af forssens fall med vindens sus; - Och hjertat kände himla-lånet - Af lifvets kraft och tankans ljus. - - Från branten der jag lärde echo - Att genljuda min Soinas namn - Men alla drömda bilder veko - För verkligheten i dess famn. - - J, ljufva minnen af det flydda, - Den åldrige J lifven än - Se, min Emoina, denna hydda! - Hör, åt din mor jag reste den! - - Du hör mig ej. Med drömmen som dig dårar, - Mig anar att din själ är åter sysselsatt. - -EMOINA, liksom uppvaknande. - - Natt är omkring min syn, och kring mitt hjerta, natt. - -WÄINÄMÖINEN. - - En bättre dag som gryr skall klarna opp de tårar, - Hvari, en töcknig stund, dig sänkt - Den Svenske Riddersman, som kom så oförtänkt - Upp mot min tillflygtsort, att mina fjät förfölja. - -EMOINA - - Hans bild mitt hjerta söker dölja. - -WÄINÄMÖINEN. - - Nej, sök förjaga den. - -EMOINA - - Och minnet att han var - Vår hyddas skyddsgud och försvar - Då Svenska jägarhorn rundt kring oss hördes skalla. - Din sjukbädd blef ej störd, ty Riddarn lydde alla, - Vid dörren länge dröjd, liksom att vakta den. - -WÄINÄMÖINEN. - - Att forska i din själ med rofbegärigt öga. - -EMOINA. - - Jag såg blott i hans blick det ädla, milda, höga. - Han önskade att bli din vän, - Och derföre i höst han ville komma åter. - -WÄINÄMÖINEN. - - Vän med en Svensk! Jag minnet har - Af sonen som jag mist, af makan jag begråter. - -EMOINA. - - Är hvarje Svensk då en barbar? - -WÄINÄMÖINEN. - - Törhända ej; men dem från Finland drifva, - Det är vår rätt, det är vår pligt. - Den känsla Riddarn väckt, du bör ej insteg gifva - Uti din själ, mitt barn, det är af vigt. - -EMOINA. - - Hulda far, förlåt mitt svaga hjerta, - Som förgäfves lyssnar till din röst. - Det är något, både fröjd och smärta, - Ljuft och sorgligt, som bor i mitt bröst, - O! det är, liksom på rosen-skyar, - Han, den ädle, höjdes för min syn. - Denna syn hvar morgon sig förnyar, - Sjunker, tårfylld, ned på aftonskyn. - -WÄINÄMÖINEN. - - Allt irrsken sjunker så tillbaka. - Din bädd är färdig, hvila der. - -(Visar den färdige mossbädden.) - -EMOINA. - - Hvar hvilar du? - -WÄINÄMÖINEN. - - Mig tillhör vaka, - Mitt kall som Höfding det begär. - - Gå att i sömnens sköte digna. - -(Emoina sänker sig på mossbädden i bedjande ställning.) - - Bed, förrn ditt öga sluter sig, - Din moders ande dig välsigna - Och sväfva himmelskt öfver dig! - -(Emoina lägger sig ned på björnhuden vid stockeldens sken. -Wäinämöinen tar sin harpa, sätter sig på en sten ett stycke -derifrån, och sjunger vid harpan.) - - Hvila dig, fromma - Öknarnas blomma. - Lifvets öden, - Flodens flöden, - Fåfängt jordbäddar bomma. - - Verldsanden bryter - Klippan, som skryter; - Vågen vaggar, - Kufvas, fraggar, - Finner banan och ryter. - - Böljor på bölja - Dånande följa, - Alla stupa - I det djupa, - Der dem dälderna dölja. - - - -TREDJE SCENEN. - - WÄINÄMÖINEN. EMOINA, sofvande. TURILAS, nedkommande från - gångstigen bakom kojan, med en lyckta i handen. - -TURILAS. - - Wäinämöinen! - -WÄINÄMÖINEN, hastande honom till mötes. - - Turilas! - -(De omfamna hvarandra.) - -TURILAS. - - Hvad fröjd att åter råkas - Efter tjugu långa år. Kom sitt och låt oss språkas. - -(De sätta sig på 2:ne nära hvarandra belägna stenar. -Turilas släcker lycktan.) - -WÄINÄMÖINEN. - - Du, som verkat obemärkt, förtrycket skådat nära, - Säg, har folket minnen qvar af fädrens Gudalära? - -TURILAS. - - Hopens tro är vanans dotter; makten leder vanan. - Minnen jag dock hållit vakna dig att öppna banan. - -WÄINÄMÖINEN. - - Känner du de Svenskes Höfding öfver dessa bygder? - Är det sant att han är tapper, att han äger dygder? - -TURILAS. - - Ja, ty värr och christne Patern Anton han predikar - Fridsamhet, och folkets kraft med bojans tyngd förlikar. - -WÄINÄMÖINEN. - - Ur den christna lärans villor skimrar fram en blanning - Af försonlighet och frid, som kunde vara sanning. - -TURILAS. - - Låt ditt sinne ej med grubbel vid det skimret stanna. - Segra blott, och dina Gudar skola bli de sanna. - -WÄINÄMÖINEN. - - Sanningen är ingen slaf af segren eller döden, - Fri, i ljusets rymd, den sväfvar öfver våra öden. - -TURILAS. - - Fastän samma solen lyser, samma åska dundrar, - Ena tiden jagar bort hvad annan tid beundrar. - - Men hör - -(Seende sig omkring.) - - Hvem hvilar der? - -WÄINÄMÖINEN. - - Min dotter. - -TURILAS. - - Lyss hon? - -WÄINÄMÖINEN. - - Nej, - Hon sofver. - -TURILAS. - - Är det visst? Det könet tror jag ej, - Det gynnar främlingar. - -WÄINÄMÖINEN. - - Hvad säger du? - -TURILAS. - - Att flärden - Styr det, lär det att le och gäcka alla band - I alla stånd, i alla land. - -WÄINÄMÖINEN. - - Ej då vi rätt förstå att vårda lifvets värden. - Ack, Turilas du aldrig var - Säll såsom make, säll som far. - - Ljufva kön, vid känslans morgonljusning - Himlasyner du framkalla vet. - Styrkans ålder vid din fot med tjusning - Anar lifvets stora hemlighet. - Du är skapt att älska och behaga; - Du förstår att glädjens blommor strö; - Plågans tyngd du lär oss att fördraga; - Lär oss lefva, hjelper oss att dö. - -TURILAS. - - Ha! bara svärmeri! Mig kan det ej förblända. - Man sagt att Riddaren din dotter såg - I somras på sitt spejartåg - Och funnit henne skön. - -WÄINÄMÖINEN. - - Kanhända. - Se sjelf och döm. - -TURILAS. - - Jag ser men Joukavainens brud, - Hon hatar Riddaren? - -WÄINÄMÖINEN. - - Hon lyder mina bud. - -TURILAS. - - Som qvinnor lyda. - -WÄINÄMÖINEN. - - Hörde män mig möta skulle - I Birkala, säg, fylla de mitt hopp. - -TURILAS. - - På sagdan dag till fädrens offerkulle - De närma sig: jag ordnat deras lopp. - -WÄINÄMÖINEN. - - Men Svenskarna från borgens murar? - -TURILAS. - - Misstänka ingenting, ty folket samlas plär - Vid kullen nu som förr, då skörden slutad är - Och Svensken från sin borg på folket endast lurar, - Som, glömmande sitt slafveri, - Får, efter gammal sed, fortsätta samma vandel, - Med lekar, rådslag och byteshandel - Blott offring tillåts ej. - -WÄINÄMÖINEN. - - Stort offer der skall bli. - -TURILAS. - - Stort offer denna natt oss hämden vill beskära. - Hör! Svenske Riddaren, följd af en utvald hop - Och Patern Anton, är oss nu helt nära. - -WÄINÄMÖINEN, eldigt. - - Helt nära! - -(fattar sin lur, för att sammankalla sitt folk, men hindras af) - -TURILAS. - - Hör till slut, och upphöj inga rop, - Hans afsigt vet jag; men blott att nu i hvila - I Kyro by försänkt, når han sitt sista mål - För Joukavainens tropp, som smygande lärt ila - Att tända hämdens första bål - I christna kyrkans torn, i christna härens bäddar. - - -WÄINÄMÖINEN. - - Hvad säger du? - -TURILAS. - - Ur byn sig ingen räddar. - Då lågan flammar opp, till tecken, trakt från trakt - Upptändas eldar; då begynnes fejden - Vid borgen; Svenskarna, kringspridde der i nejden, - Förgöras med en hast; och borgens svaga vakt - Angripes plötsligen af sammansvurnas skara. - Förmår den värja sig mot denna första fara, - Den, då du hunnit fram, dig icke motstå skall. - Från kullens höjd sjung borgens fall. - - När Wäinämöinens harpa klingar - Från kullen, som den fordom gjort, - Då dåna hämdens starka vingar - Från rum till rum, från ort till ort. - -WÄINÄMÖINEN. - - Och frihet skall mitt härrop vara - Från kullens höjd till sjö och land. - -TURILAS. - - Och frihet tjusta genljud svara - Från Saimens våg till Auras strand. - -WÄINÄMÖINEN - - Och fädrens offerkulle vare - Föreningspunkt för allas mod. - -TURILAS. - - Och Ukkos makt sig uppenbare - Der korsets brutna fäste stod. - -BÅDA. - - Du, fädrens Gud, som vi åkalle, - Ifrån oss träldoms-oket hvälf! - Och frihet öfver Finland skalle - Från Satakundas höga elf. - -TURILAS. - - Men natten skrider fram. Snart hämdens stund är slagen. - Jag går, sen nu om allt åt dig jag lemnat del, - Att Gudabilderna framställa uti dagen - Och elda hopens mod med heligt gyckelspel. - -WÄINÄMÖINEN. - - Men hvarför gyckelspel? Mig skälet nu förklara. - -TURILAS. - - Styr menskan som hon är, ej som hon borde vara. - Jag Joukavainen sagt att Patern offret är. - Dröj här i stillhet du: ro fram vid morgonranden - Mot helga trädets dal, ej långt från Sjuro-stranden. - Kom, offra; derifrån mot borgen för din här. - -(Turilas, som emedlertid tagit sin lyckta och tändt den åter, -går tillbaka densamma gångstigen som han kom.) - - - -FJERDE SCENEN. - - WÄINÄMÖINEN. EMOINA, sofvande. - -WÄINÄMÖINEN. - - Välan, må hämdens lågor rasa - Ren denna natt! - -(Hans blick faller uppå sin sofvande dotter, och efter att hafva -betraktat henne en stund fortfar han med en, nästan till sorglighet -nedstämd ton.) - - Sof, dotter, hvila du! -- - Vid matta flämtningar, som från en tynad brasa - Mot skuggorna sig bryta nu, - Sällsamma skepnader kring djup och kullar - Så tyste sväfva; sus af vinden blott jag hör - Och forssens jemna dån, som oupphörligt rullar. - En oförklarlig tyngd mitt väsen rör. - Jag måste sätta mig; jag skall ej ögat sluta, - Men blott mot detta träd en stund mitt hufvud luta. - -(Somnar in.) - - - -FEMTE SCENEN. - - WÄINÄMÖINEN och EMOINA, sofvande. DRÖMMAR, föreställande SJÖ-FRUN, - SKOGSGUDEN, BERGS-KUNGEN, SJÖ-RÅN, SKOGS-RÅN, BERGS-TOMTER, - HAMNAR af aflidne Finske män, VÅLNADEN af Wäinämöinens maka. - -OSYNLIG CHOR. - - Stigen, stigen, stigen - Ur böljornas, skogarnas, klippornas barm, - Dolda makter, och vigen - Till seger hämnarens arm. - -SJÖFRUN, uppstigande ur starkaste forssen. - - Dig Sjöfrun vill hälsa - Ur sjudande dån. - Kalewas Son, - Gå, hemlandet frälsa. - Andar, - som hvirflen i brushingens immor, - Bilden kring Svenskarna villande dimmor. - -SKOGS-GUDEN synes, öfver ett berg, föregången af en örn. - - Dig Skogs-Guden kallar - Från ljungande örn; - Vredgade björn,[6] - Rif lejonets vallar. - Gastar, som herrsken i skogarnas hiden, - Fasa och död ibland Svenskarna spriden. - -BERGS-KUNGEN, framträdande ur en klippa, som öppnar sig. - - Från klippornas bäddar - Står Bergs-Kungen opp. - Hemlandets hopp, - Mitt välde du räddar. - Dvergar, som kraftigt i bergena svingen, - Sluten kring hämnarn den skyddande ringen. - -CHOR och BALLET af Skogs-Rån, Sjö-Rån och Bergs-Tomter. - - Vi helge din harm. - Fädernas ära, - Fädernas lära - Väpne din arm. - Må Svenskarnas Borgar med jorden jämnas. - Hämnas! hämnas! hämnas! - -HAMNAR, som upstiga omkring Wäinämöinen. - - Hvilar du Son? - Vårt stoft trampar våldet. Hör du dess hån! - -ALLMÄN CHOR. - - Kivutar, rör i din väldiga gryta,[7] - Maka om bränderna, elden gör stark. - Härlig är fångsten hvaraf du får skryta, - Svenskarmas hamnar till plågornas mark - Drifvas i hopar. Öppna din boning; - Hämd! hämd! hämd! - -(Vid en harmonisk och ljuf melodi visar sig hastigt ofvan om den -sofvande Emoinas läger Vålnaden af hennes mor, omgifven af ett -klart sken.) - -VÂLNADEN, med mild stämma. - - Försoning. - -WÄINÄMÖINEN spritter till, vaknar, och alla syner försvinna. - - Hvad syner? Hvilka ljud? -- En dröm. Hvad kan den båda? - Osynliga makter omgifva mig här. - Försoning! -- Ljusa hamn! -- Hvad känslor hos mig råda! - -(Fonden har emellertid mer och mer börjat blifva upplyst af ett -tilltagande sken, som tillkännagifver en i nejden varande stor -eldsvåda. Wäinämöinen blifvande det varse) - - Ha, Joukavainen du är der! - Af flammorna färgas den sjudande forssen, - -(hastar opp på en hög sten) - - Se, kyrkan så hög i den brinnande byn, - Med lågor som fladdra kring glimmande korssen. - De svigta! -- De ramla! -- Dråpliga syn! -- - -(Med utrop) - - Folk, Gudarna vakna! -- - -(Hastar af scenen.) - - - -SJETTE SCENEN. - - EMOINA, ensam. - -(Störtar opp ur bädden vid Wäinämöinens utrop.) - - Jag kommer! - -(blir eldskenet varse) - - Hvad fasa! - O Gudar, jag darrar -- Hvar är du, min far? -- - Är detta din vilja att lågorna rasa - Och varelser lida? - -(En Svensk Riddersman synes från en klippa på andra sidan om forssen, -förföljd af Finnar. En, som på något afstånd ifrån de andra är nära -att upphinna honom, störtar han i forssen, hvarefter han försvinner -bland klipporna i rigtning uppåt, förföljd af Finnar.) - - Ha! -- Riddarn det var. - Han, skyddarn af min faders dagar! - Barbarer, hören mig! -- - -(Ilar till forssbrädden, der hon stannar med uttryck af förtviflan.) - - För klipporna jag klagar - Och kan ej rädda! -- - -(Högt oppe i fonden synes en båt, häftigt roende öfver elfven -i lugnvattnet ofvanom forssen, och kort derefter flere andra -båtar, som förfölja.) - - Ack! -- Der syns han i en båt -- - Nu når han denna strand. -- -- De honom förfölja! -- - Han flyger bland klyftorna, kommer hitåt - Mot Finnarnas skaror. -- Skall honom jag dölja? -- - Ja, ropar känslan, som bor i mitt bröst. - -(till Riddarn) - - Kom, skynda hit, skynda! -- - - - -SJUNDE SCENEN. - - EMOINA. RIDDAR CARL. Sedermera FINNAR af Joukavainens - och Wäinämöinens folk. - -RIDDAR CARL, studsar. - - Gud! hvilken röst! - -(Vill att hasta utföre samma väg som Wäinämöinen och Finnarna, -då de lemnade scenen.) - -EMOINA, hejdande honom. - - Nej, nej, icke dit! Följ mig hit, hit i kojan, - Som förr du min far, nu dig skydda jag kan. - -RIDDAR CARL. - - Du? skydda mig? - -EMOINA. - - Ja. - -RIDDAR CARL. - - Blott den tjusande bojan, - Som tänds af ditt öga... - -EMOINA. - - Fort, lyd mig! - -RIDDAR CARL. - - Välan. - -(Går in i kojan, Emoina lägger sig på mossbädden tätt utanför dörren, -låtsande en djup sömn. Finnarne af Joukavainens folk, som förfölja -Riddaren, framkomma.) - -BLANDADE RÖSTER af Finnar. - - Skyndom oss, flygtingen undan oss ilar! - Han ur vårt sigte förlorades här. - Hvem är den qvinnan på mossbädden hvilar? - Hvad hon är skön! Furstens dotter hon är. - Hennes sömn må ingen störa. - Ilom, sökom öfverallt. - Alla Svenskar nedergöra, - Joukavainen oss befallt. - -NÅGRE, som begifvit sig utföre, återkomma. - - - Finnar hvimla åt den kanten, - Ej bland dem han finnas må. - -ANDRE. - - Forssen der, och klippe-branten - Lodrät der -- hvar är han då? - -RUHO, med åtskillige af Wäinämöinens folk inkommande. - - Hvilket gny? Hvad är å färde? - -JOUKAVAINENS FOLK. - - Här en Svensk försvunnit har, - Som oss syntes utaf värde. - Höfdingen det säkert var. - -EN RÖST. - - Vi i kojan söka böre. - -RUHO. - - Håll, omöjligheten finn. - Då hon hvilar utanföre, - Ingen kunnat slippa in. - -JOUKAVAINENS FOLK.. - - Trogen lydnad oss tillhöre. - Uti kojan, öfverallt - Flygtingen vi söka böre, - Joukavainen så befallt. - -WÄINÄMÖINENS FOLK. - - Vi det läger skydda böre - Fursten åt sin dotter valt. - Hennes hvila ingen störe, - Wäinämöinen så befallt. - - - -ÅTTONDE SCENEN. - - DE FÖRRE. WÄINÄMÖINEN. - -WÄINÄMÖINEN. - - Att störa friden här, hvem vågat det försöka? - -EN RÖST. - - En flygting här försvann, det är vår pligt att söka. - -WÄINÄMÖINEN. - - En gångstig, föga känd, här bakom kojan går - Längs bergets remna opp. - -FLERE RÖSTER. - - Oss skyndom, här är spår. - -EN RÖST. - - Att flygtingen undkom jag nu kan förklara. - -CHOR af dem, som skynda uppföre gångstigen. - - Gången opp mot höjden går. - Skyndom, skyndom, här är spår. - - - -NIONDE SCENEN. - - WÄINÄMÖINEN. EMOINA. RIDDAR CARL. FINNAR. - -WÄINÄMÖINEN, till Ruho och Finnarna. - - Gån! -- - -(väcker sin dotter) - - Vakna! -- Vi segrat. Snart skole vi fara; - Kom, följ mig mot stranden. -- Hvi darrar du så? -- - Du synes ångestfull? -- - -EMOINA, utom sig. - - Dröj, dröj! Jag kan ej gå - Från dessa rum ännu! -- - -WÄINÄMÖINEN. - - Säg skälet, unga qvinna. - -EMOINA. - - Jag kan ej ord för fruktan finna. - För min skull -- o för min! -- förbarma dig, min far; - Ett lif, ett enda lif, i denna fasan spar. - -WÄINÄMÖINEN. - - Och hvadan denna bön? -- Säg ut, hvad du syns erna! - -EMOINA. - - Hvad lågor! -- Hvilka mord! -- - -WÄINÄMÖINEN. - - Sof du ej, unga tärna? - -EMOINA. - - Nej. - -WÄINÄMÖINEN. - - Flygtingen du såg? - -EMOINA. - - Ja. - -WÄINÄMÖINEN. - - Såg, hvart han försvann? - -EMOINA. - - Ack! frälsa Riddaren! - -WÄINÄMÖINEN. - - Förmätna, hvar är han? - -EMOINA. - - Han döljs. - -WÄINÄMÖINEN. - - Af hvem? - -EMOINA - - Af mig. - -WÄINÄMÖINEN. - - Hvar? - -EMOINA. - - Låfva först förskoning. - -(på knä) - - Jag drömde om min mor, den ljusa höjde sig - i härlighetens glans och stämman ljöd försoning. - -WÄINÄMÖINEN, bestört. - - Försoning! -- Samma dröm! - -EMOINA. - - Låt minnet föra dig - På den som hägnade din hydda. - Betala nu din skuld och Riddarns dagar skydda. - -WÄINÄMÖINEN, - - Hvad vågar du begära? - - -EMOINA. - - Ädelmod - Utaf en upphöjd far. - -WÄINÄMÖINEN - - Men hämnens andar sväva - Kring mig och känslor jäfva. - -EMOINA. - - Hvi höjs min moders hamn om himlen ej är god. - -WÄINÄMÖINEN, som försöker att göra sig lös ifrån Emoina och gå -till kojan. - - Döljs han i kojan? - -EMOINA. i ångest. - - Nej, vid knän jag hänger. - -RIDDAR CARL som öppnat dörren till kojan, kommer fram med - blottadt svärd. - - Jag detta tillstånd ej förlänger. - -EMOINA, med anskri. - - Ah! - -WÄINÄMÖINEN kastar att taga sin lur, och ropar ur den. - - Finnar! - -RIDDAR CARL, ställer sig med ryggen mot en klippa i en ställning, -som utmärker föresatts att försvara sig. Finnar framkomma -med skyndsamhet på scenen. - - Dyrt, jag sälja skall mitt lif. - -EMOINA. i ställning som ger tillkänna att hon ernar betäcka honom -med sin person. - - Jag lofvat honom skydd. - -WÄINÄMÖINEN. - - Min vilja, kämpar, hören, - Och denna främling, oskadd, fören - Så han kan undanfly. - -(till Riddaren) - - Dig härifrån begif. - Säg det förtryckarfolk, hvars färgor du ses bära, - Att hämd är vårt begär, att frihet är vår rätt; - Att Wäinämöinen, son utaf en Furste, - Som länge vårdat Finlands ära, - Hvars välde våldets härar kränkt; - Hvars maka dog af skräck, då Svenska vilddjur ryckte - Från hennes famn den son, hon mot sitt hjerta tryckte; - Dig både lif och frihet skänkt. - Jag uti skogars djup försökt att undandölja - En dotter, som till tröst jag äger ensam qvar. - Hör Svensk! Den tigerhjerta har, - Som vågar hennes förfölja. - Gå hädan långt. - -RIDDAR CARL. - - Hvad mig du om min frihet sagt, - Är fästadt vid mitt svärd, och står ej i din makt. - Mitt lif, det är en skänk utaf ett ringa värde, - Dock tackar jag för den, så som det höfs en Svensk; - Och skattar högt en dygd, som ädelt fosterländsk - Hos fiender jag känna lärde. - Förtryckar-lynnet blef ej Svenska krigarns lott. - Dock vill han stäcka våld, så det sig ej förnyar. - Oss Svenska kustens brända byar - Till Finlands hyfsning drifvit blott. - Jag fattade ej klart din mening med: _Förfölja_ - _Din dotters lugn_. Dess dyrkan i mitt bröst - Jag aldrig tänkt för dig att dölja; - Men tänkt bereda dig en lugn och firad höst - Inom din fosterbygd. Med fridens bud i handen, - Utfärdadt af min Kung, jag gick att söka dig. - Den Son du saknar följde mig; - Försök att rädda undan branden, - Barbar, din egen son. Jag läser i din själ -- -- - -(Wäinämöinen röjer den djupaste bestörtning.) - - Spörj Pater Anton, flyg, farväl. -- - -(Hastar af scenen, följd af betäckning.) - - - -TIONDE SCENEN. - - DE FÖRRE, utom Riddaren. - -WÄINÄMÖINEN, utom sig. - - Min son, min son! -- Förskräckeliga irring! -- - Man ile, flyge härifrån - Att sluta mördandet. -- Hvad dröjsmål! -- Hvad för virring? - Fräls, fräls, barbar, din egen son. - -(Alla hasta af scenen.) - - - - -ANDRA AKTEN. - - -Teatern föreställer uti en bergig ock vild skogstrakt en mera behaglig -däld. Midt i fonden står ett lummigt löfträd, dyrkadt som heligt, -i närheten af en källa. Sex stycken groft i träd skurna Afguda-bilder, -föreställande Ukko, Pohjola och Tapio, hvar med sin maka, äro uppställde -invid trädet, Gudarna på högra och Gudinnorna på den vänstra sidan. -Hvarje Afgudabild är omgifven af en nisch, formerad af friskt granris -och prydd med löf och blommor. Midt på Teatern står, med roten i marken, -en bränd träd-stam. Turilas kula synes på ena sidan nära Avant-scenen. -Den är beklädd ofverallt med tallbark, och försedd med en stark dörr, -som tillstänges inifrån.[8] - - - -FÖRSTA SCENEN. - -TURILAS, ensam. - - Skön denna morgon är, och festligt jag beskrudar - Kring helga trädet Finlands Gudar, - Dem jag ur kulan dragit fram. - Ett härligt offer snart blir fast vid denna stam. - Jag hämdens flammor såg; gny hördes; den är mogen - Och hämnarena snart bordt hinna hit i skogen. - Men Joukavainen syns. - - - -ANDRA SCENEN. - - TURILAS. JOUKAVAINEN. - -JOUKAVAINEN. - - Jag är i raseri, - Och jag begär ditt råd emot förräderi. - -TURILAS. - - Hvem är förrädaren? - -JOUKAVAINEN. - - Det Wäinämöinen blifvit; - Han, på sin dotters bön, åt Riddarn frihet gifvit. - -TURILAS. - O! det är oerhördt! - -JOUKAVAINEN. - - Hör mera. Patern, han, - I yra om sin son, ifrån mig rycka söker; - Men jag fört Patern hit från Kyro by, som röker... - -TURILAS, med ilska. - - Att offras genast. - -JOUKAVAINEN. - - Ja, rätt talat, vise man. - - - -TREDJE SCENEN. - - TURILAS. JOUKAVAINEN. Folk inkommande under en vild marsch, - förande PATER ANTON bunden emellan sig. - -CHOR och Marsch. - - Genom skogar, öfver vågor, - Ila vi med svärd och lågor. - Fram mot borgen taga vi. - Hämd och död åt tyranni. - - Gudar, detta offer tagen! - Gudar, våra fjät ledsagen! - Gudars hägn än Finland har, - Helga trädet än står qvar. - -TURILAS. - - Qvar helga trädet står, och härligt i dess hägnad - Sig Finlands Guda-bilder te. - Ej någon våge fram. Må här till deras lugnad - Åt Plågomöjan offret ske. - - Ymnigt med halm omkring Christ-Patern linden;[9] - Zirligt sen honom vid trädstammen binden; - Eldbrasan under sen antändas må. - -CHOR. - - Af detta offer stor gamman vi få. - -(Bränsle sammanföres vid roten af den midt på teatern befintelige -kolade trädstammen, under det att Joukawainen synes ifrigt samtala -med Turilas, och halm lindas omkring) - -PATER ANTON, som utbrister: - - J blinde hedningar, J kunnen ej förfära - Sanct Henrics lärjunge med edert raseri. - Med tjusning möter jag min tidigt vunna ära, - Att bland martyrer räknad bli. - Martyrer för sin tro! Ah vildar, kännen styrkan - Utaf den andas kraft sig gjuter i mitt bröst, - Och bjuder genom denna röst - Er vända om från falska Gudars dyrkan. - -(Folket röjer förskräckelse vid dessa ord.) - - Ja, falska Gudar. Stock och sten, - Som edra drömmars yra skapat, - Och edra egna lyten apat... - -JOUKAVAINEN, afbrytande otåligt. - - Fort, smädarns skrud är färdig ren. - -(Pater Anton fastbindes vid offerstammen öfver det -ännu icke itända bränslet under vild dans och) - -CHOR. - - Här får du, Kivutar, gräsliga möja - En knapp i din tröja, - En rem i din sko, - Ett bloss i din stuga, - I taket en fluga, - Som kan, må du tro, - Messa och skria - Litamin - Lustigt och bra. - Ha, ha, ha, ha. - -PATER ANTON. - - Sanningens bekännare - För er lära tåligt blöden. - Må ett villadt slägte se - Andans seger öfver döden - Stigande från vanskligheten - Härligt mot odödligheten. - -CHOR och Ringdans kring trädet. - - Messa, messa, käre Pater, messa. - Dansen går rätt muntert och bra. - Lustiger om, må kring helgonets hjessa - Lågorna fladdra. Ha, ha, ha, ha. - -JOUKAVAINEN, som slutat sitt samtal med Turilas. - - Medan han uppstämmer messan den sista, - Skyndom att börja vår heliga stund. - Lycklig den först finner Tapios gnista - Som tänder bålet. Slut om vår rund. - -(De lägra sig i ring och börja hvar för sig att gnida tvänne -trädstycken mot hvarandra, för att, enligt de gamle Finnarnas -sed, erhålla offer-eld.)[10] - -PATER ANTON. - - Blinda skara, återvänd - Denna falska Gud att dyrka. - Himlaläran skall bli känd - Öfverallt i all sin styrka. - Förrn min aska är försvunnen, - Ljusets seger här är vunnen. - -CHOR. - - Gnistan icke finna, vi - Och dock ifrigt vi arbeta. - Hvad har kunnat elden reta? - Här är trolleri. - Mäktige Tapio, trolldomen från oss vänd! - Skogarnas Herre, eldgnistan tänd! - -JOUKAVAINEN, uppstigande, ropar med hetsighet. - - Lapp, gör din skyldighet, trolldomen häf. - -(En Lappsk Bålman framkommer, slående, allt efter som han uppropar -efterföljande Gudomligheters namn, med en hammare på figurerna -tecknade på hans trumma, under särskilte grimacer för hvart slag.)[11] - -BÅLMANNEN. - - Sarakka, Juxakka, Maderakka, Hattara, - Stor-Junker, Lill-Junker, Beiwe, Ajattara![12] - Nåd, Jabmiakka, mig icke förqväf! - -(Han faller ned, efter rysliga åtbörder, i sanslös dvala, -omgifven af Lappar.) - -CHOR af Lappar. - - I Jabmiaimo nu får han veta - Hvad eldens vrede så kunnat reta. - Han vaknar. Nu rör han på armar, på ben. - Och eld har han med sig. - -ALLMÄN CHOR. - - Heliga sken! - -(Rörelse i ändamål att antända bålet.) - - - -FJERDE SCENEN - - DE FÖRRE. WÄINÄMÖINEN. EMOINA. Wäinämöinens folk. - -WÄINÄMÖINEN, inkommande med hastighet. - - Håll! - -EMOINA, ångestfull. - - Gudar, hvad fasa! - Gå icke, min far. - De vilddjuren rasa, - O! spar dina dar. - -JOUKAVAINEN, betagen vid Emoinas åsyn. - - Den qvinnan förtjusar! - Hvad skönhet! Hvad röst! - Hvad känsla berusar - Mitt manliga bröst! - -TURILAS, till Joukavainen, hvars förtjusning han märkt. - - Till kärlekens yra - Sänk, hjelte, ditt tal. - Låt qvinnan dig styra, - Som frälst din rival. - -JOUKAVAINEN, hetsigt. - - Som frälsat min rival! Nej, bålet måste tändas. - -WÄINÄMÖINEN. - - Håll, jag befaller det. - -JOUKAVAINEN. - - Vår offring skall fulländas. - -WÄINÄMÖINEN. - - Bor ingen lydnad mer för Wäinämöinens röst - Uti hans tappra Finnars bröst? - -JOUKAVAINEN. - - Ej sen förrädare du blifvit - Dig Joukavainen lyda kan. - -WÄINÄMÖINEN. - - Den blinda hetta, som dig drifvit, - Dig tillhör styra, unge man. - -JOUKAVAINEN. - - Den unge kan den gamle lära, - Att offrens helgd och Gudars ära - Ej störas utan öfverdåd. - -WÄINÄMÖINEN - - Den af oss, som vet mer om Gudars dolda råd. - Uti naturens gång, må fram som Höfding stiga; - Men den som mindre vet, må tiga - Och lyda. Täflar du med mig? - -JOUKAVAINEN. - - Jag täflar. Hvari röjer sig - Din visdom, gamle Man, som ej försvara kunnat - Mot Svenskarna de fält du ärft. - Min kraft, den har jag sjelf förvärft - I skogarna, som skygd dig unnat. - Göm detta minne i din barm, - Och frukta för den Gud, som herrskar i min arm; - Hans namn är styrka. Räds, att mot hans lagar bryta. - Han segrade i natt; han ernar segra nu, - Han alltid segra skall. Men du, - Af hvilka bragder kan du skryta? - Jo, af förräderi, att rycka undan mig - En flygtinge, hvars digter dárat dig. - För qvinnoböner vek du gått att äfventyra - Den aktning ibland oss du njutit, gamle man. - Den egen känslas svaghet ej kan styra, - Ej frie männer styra kan. - -EMOINA. - - Barbarer, låten mig förklara... - -WÄINÄMÖINEN, afbrytande henne. - - Tag hit min harpa, jag vill svara. - -(Han præluderar.) - -JOUKAVAINEN, till sitt folk. - - Gubben på sin harpa slår, - Hörom svaret, som jag får. - -WÄINÄMÖINEN, vid harpan. - - Dårliga Ungdom, låt styrkan ej rasa. - Kraften som härjar skall åldras och dö. - Vådeldens broder, den slocknar med fasa. - Vindarna komma och askan förströ. - - Styra tillhör ej en kraft som försvinner. - Det föll ett frö ned i jordlifvets famn, - Som växer opp, och ju närmre det hinner - Höjden, sitt ursprung, blir vishet dess namn. - - Anar du andan som lifvar naturen? - Röjer du målet för krafternas gång? - Tankarnas väsen hos vetande djuren? - Då är du vis och då tystnar min sång. - -CHOR af Joukavainen och Finnar, efter någon stunds väntan. - - Sjung, Wäinämöinen, ännu en gång, - Låt höra mer af din härliga sång. - -WÄINÄMÖINEN, vid harpan. - - Säg, hvem har ordnat de lummiga öar - Du uti böljan ser spegla sin prakt? - Säg, hvem har gjort dessa fiskiga sjöar? - Tryckt uti djupet sin alstrande makt? - - Säg, hvems är kraften, som vågorna häfver? - Silar i källan dess svalkande drick? - Färgrika kläder åt blommorna väfver? - Öppnar naturen för vårsolens blick? - - Hvem öppnar rymden för foglarnas skara? - Vexternas kalk för de idoge bin?... - Höjderna, lunderna, fjärdarna svara: - Skaparens andedrägt, Verldsharmonin. - -JOUKAVAINEN, rörd. - - Ja, jag är kufvud af känslornas tvång, - Det bor en Gud i den åldriges sång. - -ALLMÄN CHOR, under djup rörelse. - - Guden, som bor i den åldriges sång, - Lede vår styrka och styre dess gång. - -WÄINÄMÖINEN, med befallande åtbörd, stödd emot harpan. - - Jag mer än någon för hämden skall sörja; - Gudarna, friheten, elda mitt bröst. - Vigtigt är det jag af fången vill spörja; - Skynden att lyda den åldriges röst. - -CHOR. - - Lyda vi vilje och vörda ditt kall. - Fången är här, om hans öde befall. - -(Pater Anton, befriad, framföres till) - -WÄINÄMÖINEN. - - Du är en christen klerk? - -PATER ANTON. - - Ja. - -WÄINÄMÖINEN. - - Ung du synes vara. - Du kallas Anton? - -PATER ANTON. - - Ja. - -WÄINÄMÖINEN, afsides. - - Hans blick till själen går. - -(högt) - - Din ålder? - -PATER ANTON. - - Fem och tjugu år. - -WÄINÄMÖINEN. - - (afsides) (högt) - Min Soinis ålder. Mig förklara, - Hvar föddes du? - -PATER ANTON. - - I Finland. - -WÄINÄMÖINEN, - - Finland! -- Hvar? -På hvilken ort? - -PATER ANTON. - - I Birkala. - -WÄINÄMÖINEN. - - Din far? - -PATER ANTON. - - Jag känner honom ej. Ett värnlöst barn af nöden - Jag var vid lifvets morgonrand. - -WÄINÄMÖINEN, - - Hvem vårdade dig? säg, förtro mig dina öden. - -PATER ANTON. - - De äro tecknade utaf en högre hand. - Af Eric, Sverges Kung, jag faders huldhet njutit. - Min barndom vid hans hof förflutit; - Men då den Helige, den store Kungen dog, - Sanct Henric i sin vård mig tog. - Den ädles läror och exempel - Mig vigt till Herrans tjenst i Herrans tempel. - Se der om hvad mig rör det enda som jag vet. - -WÄINÄMÖINEN. - - Din faders namn för dig är då en hemlighet? - -PATER ANTON. - - Ja. - -WÄINÄMÖINEN. - - Kände du i byn, som gick i lågor, - En Wäinämöinens son? - -PATER ANTON. - - Hvart syfta dina frågor? - -WÄINÄMÖINEN. - - De söka opp mitt barn som lefde, sade mig - Den Svenske Höfdingen... - -PATER ANTON, afbrytande lifligt. - - Ack! värdes mig förkunna - Hans öde. - -WÄINÄMÖINEN, - - Han är fri. - -PATER ANTON, med innerlig glädje. - - O Gud! jag prisar dig - För detta ädla stöd din lära du vill unna! - Jag icke om din son har något mig bekant, - Men om dig Riddar Carl det sagt, så är det sant. - Hur kallades din son? - -WÄINÄMÖINEN. - - Jag Soini honom nämde. - -PATER ANTON, med liflighet. - - Det var mitt namn som barn. - -EMOINA. - - Du ofta talt, min far, - Om märket, som min bror på högra skuldran bar. - En korsad qvist, som föll och skrämde - Min mor, kort förrän han blef född... - -PATER ANTON, ytterst lifligt. - - Jag bär - Ett märke... - -WÄINÄMÖINEN, utom sig. - - Låt mig se! - -(Blottar Pater Antons skuldra och utropar.) - - Min son, min son du är! - -(Omfamnar Pater Anton med häftig känsla. Allmän rörelse.) - - Min Soini, o mitt barn! Dig sluter jag i famnen -- - Hvad känsla utan namn! -- Jag gråtit dig som död! -- - Du lefver, o hvad fröjd! -- - -(till Emoina) - - Och du, mitt ljufva stöd, - Min hulda dotter, kom! - -(Sträckande andra armen mot henne, sluter han sina båda barn -emot sitt bröst.) - -EMOINA. - - Bror! - -PATER ANTON, - - Syster! - -WÄINÄMÖINEN. - - Dessa namnen, - Uttalade vid fadershjertats slag, - Med lifvet mig försont! -- Af glädje gråter jag, - - O, mina barn! vid detta fadershjerta - Nu sluten ömt ett syskonligt förbund, - Stödjen hvaran, vid lifvets år af smärta; - Stödjen hvaran, vid glädjens korta stund. - - Sällhetens frö kan endast gro i skygden - Af uppfylld pligt och fasta ömhetsband. - Helgen Ert lif, åt Gudaläran, dygden; - Helgen Ert lif, åt frihet, fosterland. - -ALLMÄN CHOR. - - Helgom vårt lif, åt Gudaläran, dygden; - Helgom vårt lif, åt frihet, fosterland. - -WÄINÄMÖINEN. - - Och Finlands Gudar, J, min känsla icke jäfven, - J, hvilka blidkade kring helga trädet stån. - Af årets rika skörd J endast offer kräfven - Åt Tapio en tupp. - -(till folket) - - Tillreden offret, gån; - Jag vill ett ögonblick åt fadersglädjen unna, - Sen offra, strida, segra. - -(De andre på scenen varande aflägsna sig.) - - - -FEMTE SCENEN. - - WÄINÄMÖINEN. EMOINA, PATER ANTON. - -WÄINÄMÖINEN, till Pater Anton. - - Kom, du bör - Aflägga denna drägt. - -PATER ANTON. - - Nej, den min ära gör. - Den offring afskyr jag du hördes nyss förkunna. - -WÄINÄMÖINEN, - - Du Finlands Furste-Son? - -PATER ANTON. - - Inför den Högstes thron - Det sanna gäller blott, ej skillnad till person. - -WÄINÄMÖINEN. - - Det sanna för en man af ära - Är fosterlandets väl. - -PATER ANTON. - - Är himlens rena lära. - -WÄINÄMÖINEN. - - Den christne är det ej. - -PATER ANTON. - - Den, endast den är sann. - -WÄINÄMÖINEN. - - Är dina fäders...? - -PATER ANTON. - - Falsk. - -WÄINÄMÖINEN. - - Du rasar, unge man, - Som ej förglömma bordt den fara, - Hvarur du rycktes nyss. - -EMOINA. - - Besinna dig, min bror. - -PATER ANTON. - - Jag bär mitt vittnesbörd inför en villad skara; - Min sak är Herrans sak; jag vet på hvem jag tror. - Hans finger styr det ljus, som tränger fram i verlden, - Och dessa dygders kraft... - -WÄINÄMÖINEN, afbrytande. - - Som blixtra fram ur svärden. - -PATER ANTON, fortfarande. - - Som mana till försoning. - -WÄINÄMÖINEN, liksom träffad af ett mägtigt minne. - - Hvilket ljud! - -PATER ANTON. - - Till jordens barn jordens Gud. - -WÄINÄMÖINEN. - - De Svenske, svara mig, hur följa de hans lära? - -PATER ANTON. - - Igenom alfvar, ädelmod och ära. - -WÄINÄMÖINEN. - - Den ära som de röjt, då här de farit fram, - Syns ädelmodig ej, men rysligt alfvarsam; - Och sist, skall jag försoning finna - Uti förföljelsen mot Lalli...? - -PATER ANTON. - - Lalli, han, - Affällingen, Sanct Henrics baneman! - På lagens bud att honom hinna - Var det som Riddar Carl, den ädle, med en tropp - I skogarna sig trängde vågsamt opp, - Fann honom ej, men såg... - -WÄINÄMÖINEN. - - Jag vet, han såg din syster. - Nog Soini. - -EMOINA. - - O min far, din blick är kall och dyster. - -WÄINÄMÖINEN. - - Min själ är sysselsatt. - -PATER ANTON. - - Hör Riddarns ädelmod... - -WÄINÄMÖINEN. - - Min skuld är gäldad ren. - -PATER ANTON. - - Vet dock, att han förstod - Hvem denne sjuke far i hyddan vara torde. - Han derom föga unga dottren sporde; - Men inom sig beslöt, att på ett värdigt sätt - Förmildra lyckans oförrätt, - Ja, hör mig. Sverges Kung nyss funnit godt besluta, - Att Wäinämöinen fritt, inom sin fosterbygd, - På Riddarns ansvar, må den gärd af aktning njuta, - Som egnas åt hans börd, hans olyckor, hans dygd. - -EMOINA. - - Jag mina tårar ej kan dölja. - -PATER ANTON. - - Af glädje strålande, bad Riddaren mig följa - Med honom, och en tropp, i skogars spaning lärd, - Att söka dig. I går vi samlades till färd - Vid Kyro by. Ej sömnen vågad syntes, - Allt fredligt var och tyst. - -WÄINÄMÖINEN. - - Då hämdens dag begyntes. - -PATER ANTON. - - Säg, mordets och förvillelsens, - För hvilken Riddarns kraft snart sätta skall en gräns. - -WÄINÄMÖINEN. - - Hör: Svenske Kungens nåd, hans like, jag, föraktar: - Men lemna fäders arf åt dig jag eftertraktar. - Afsvärj din christna tro! - -PATER ANTON. - - Nej, aldrig. - -WÄINÄMÖINEN. - - Aldrig, då - Förbannar jag den stund du föddes. - -PATER ANTON, med djup känsla. - - Gud! - -WÄINÄMÖINEN, ömt. - - Du tvekar? - -PATER ANTON. - - Min salighet jag ej förnekar - För något jordiskt pris, hur högt det vara må, - -WÄINÄMÖINEN. - - Dig gifs besinningstid. I minnet fäst de orden - Jag sagt, och tänk på mig, tänk på ditt fosterland. - -PATER ANTON. - - Så högt som himmelen sig hvälfver öfver jorden, - Är pligten emot Gud höjd öfver jordens band. - -(Skall af Svenska jägarhorn höras från flera håll. Allmänt allarm.) - -ROP, bakom Teatern. - - Till vapen! -- - - - -SJETTE SCENEN. - - DE FÖRRE. RUHO, inkommande med hastighet, kort derefter TURILAS. - -RUHO - - Svenskarna mot oss sig kasta. - -WÄINÄMÖINEN. - - Stridsmärket höj, ställ opp kämparna; hasta! - -(Ruho skyndar af scenen. Till TURILAS.) - - Tag vård om mina barn! - -EMOINA, utom sig, under bemödande att följa med Wäinämöinen. - - Min far, jag dig besvär... - -WÄINÄMÖINEN. öfverlemnande henne åt Turilas. - - Jag dig befaller att bli här. - -(Starka ljud af blandade stridshorn ifrån många håll.) - - Hör Stridshornen skalla - Och blodet käns svalla - Så ungt i min barm. - Kom, frihet, gif styrka, - Den Gud jag lärt dyrka - Skall styra min arm. - -(Ilar ut.) - - - -SJUNDE SCENEN. - - TURILAS. PATER ANTON. EMOINA. - -EMOINA. försökande att följa sin far. - - Nej, intet hindrar mig. - -TURILAS. - - Haf sansning, unga qvinna. - -EMOINA. - - Man fängslar mig, min far! O hör! o hör min röst! - -PATER ANTON. - - Håll inne dessa rop, min syster! Dig besinna. - -EMOINA. - - Besinna dödarna, som rasa mot hans bröst. - -TURILAS. - - Nej, stilla din förfäran, - Din far går i sitt kall. - Den Finska kämpa-äran - Sin Höfding skydda skall. - -PATER ANTON. - - Hvad är väl kämpa-äran? - Ett rö för vindars kast. - Blott vid försoningsläran - Står min förtröstan fast. - -EMOINA. - - Då alla strida, mörda, - Hvar finns försoning? Hvar? - Jag skall den Gudom vörda, - Mig återger min far. - -TURILAS. - - Hans fäder, Finlands Gudar, - De styra stridens gång. - Snart till ditt öra ljudar - Den Gamles segersång. - -PATER ANTON. - - Försökom ej förklara - Hvad utgång striden tar. - På vägar underbara - Går nåden underbar. - -EMOINA. - - Den Gud, mitt hjerta anat, - Jag tänkte mig som god, - Ej att min väg han banat - Bland tårar och bland blod. - -PATER ANTON. - - Allt luttras här i gruset, - Styrs mot ett högre väl. - -EMOINA. - - Så ren, som himlaljuset, - Är Wäinämöinens själ. - -PATER ANTON. - - Han irras om det sanna. - -TURILAS. - - Den Gamles tro är sann. - -EMOINA. - - O! låten tvisten stanna, - Jag den ej slita kan. - -(Starkt stridsbuller.) - - Men hvilket gny? - -TURILAS. - - Det striden är som rasar, - Dess häftighet förökes mer och mer. - -EMOINA. - - Min far, min far, mitt hjerta fasar. - -PATER ANTON. - - Der synes Riddar Carls baner. - -EMOINA. med utrop, i begrepp att ila ut. - - Ah! Riddarn skall min far försvara. - -PATER ANTON, hindrande henne. - - Min syster. - -EMOINA. - - Hvarför hindra mig? - -TURILAS. - - För våra kämpars kraft är Riddarn sjelf i fara. - -EMOINA, staplar tillbaka. - - Den ädle Riddarn! ah! - -TURILAS, försmädligt. - - Hvad rör hans öde dig? - -(Emoina närmar sig i ångest mot Avant-scenen. Turilas och Pater Anton -draga sig mot fonden, och synas uppmärksamma på striden.) - -EMOINA. - - Fasor kring mig sväfva. - I mitt qvalda bröst - Alla känslor bäfva. - Himmel, hör min röst: - Denna stund af fara - Ej din ynnest spar, - Riddarns lif bevara! - Segra låt min far! - - - -ÅTTONDE SCENEN. - - DE FÖRRE. BIRGER, åtföljd af en tropp Svenske Soldater. - -BIRGER, med sin tropp, smygande sig oförnärkt af de andre på scenen -fram bakom Turilas kula, närmar sig Turilas och Anton, som mot -fonden synas hafva all sin uppmärksamhet på striden, och omringar -dem hastigt. - - Stämplare Turilas! Fängslen barbaren. - -TURILAS, med anskri. - - Frälsen mig, Finnar, Svensken är här! - -BIRGER, till någre Soldater. - - Fören dem hädan! fort! för dem ansvaren! - -(Turilas och Anton bortföras med skyndsamhet. Till en Soldat.) - - Till Riddarn flyg med bud att Anton räddad är. - -(Soldaten går, Finska krigare inkomma.) - - - -NIONDE SCENEN. - - EMOINA. BIRGER. Svenska soldater. Finska Krigare. - -(Strid i fonden. Både Svenskar och Finnar erhålla förstärkningar, -så att striden mer och mer uppfyller Teatern; sluteligen segra -Svenskarna, och Finnarna dels fängslas, dels fördrifvas.) - -EMOINA (i ångestfull förskräckelse, döljande sig för de stridande -vid Turilas kula). - - Hvem skall beskydda mig? Hvem sig förbarma - öfver min ångest? Hvart skall jag fly? - Gudar, o Gudar, rädden mig arma! - Fiender störta med buller och gny - Från alla kanter. -- Min fara sig öker. - I denna kula en fristad jag söker. - -(Inne i kulan, betraktande dörren med ifver.) - - - Dörren är säker, låset är fast; - Inifrån kan jag det stänga i hast. - -(Hon tillsluter dörren och höres tillstänga låset, då Svenskarnas -seger på Teatern blir allmän.) - -BIRGER. - - Halt! fatten posto här! - -(till en del af sin tropp) - - Er må det nu tillhöra - Att hedna styggelsen förstöra, - Nedrifva, störta, hugga ner. - -(utmärkande de andra af troppen) - - Mot fienden vi skydde Er. - -(Betäckningen utbreder sig. Förstöringen begynnes. Birger till -en soldat af betäckningen, som han vinkar fram.) - - Vi lyckats. Turilas föll, i sin egen snara. - Din fästmö räddat oss ur en ohjelplig fara, - Då, lyssnande på sammansvurnas tal, - Hon varnat dig, du oss, och vi oss sammanhöllo - Vid borgen. Riddarn kom; vi ryckte fram, och föllo - På fienden, som trängt sig hop i denna dal. - -(Afguda-belätena hafva emellertid blifvit störtade, offer-tillredelserna -förstörde. Nedhuggning af det heliga trädet företages, och nedrifning af -kulan, hvars starka ingång man förgäfves sökt öppna, begynnes.) - -BLANDADE RÖSTER. - - Hedna Gudar, ingen skoning! - Hedna tillhåll, ingen fred! - Detta trädet, denna boning - Rifvom ned, huggom ned! - -(Det heliga trädet faller med brak och dân.) - -BIRGER. - - Bra, gossar! hurtigt! raskt! - -(Stenar nedfalla från kulan, som rifves.) - -EMOINA, innanföre, med ett gällt anskri. - - Hjelp! - -BIRGER, med förvåning. - - Nödrop af en qvinna - Hos gubben Turilas! Besynnerligt minsan! - -(Uppehåll med rifningen. Birger vid dörren af kulan.) - - Så öppna, skynda dig! -- Opp, säger jag. -- Välan, - Då du dig icke vill besinna, - Så skyll dig sjelf för hvad som sker. - -(Stridsbullret utom Teatern tilltager, kulans hvalf ramlar, -och Emoina synes afdånad ibland ruinerna.) - - Är det en Engels bild jag ser! - -(Svenskarna betrakta henne med bestörtning, som afbrytes genom -en häftig strid.) - - - -TIONDE SCENEN. - - DE FÖRRE. RUHO, med en stark tropp Finnar. - -RUHO. - - Gudaförstörare, hämden Er kalle! - -BIRGER. - - Kämpande vikom! Stridshornet skalle! - -(Det stötes i stridshornet, Svenskarna vika långsamt och i god -ordning från Teatern, förföljde af Ruho och hans tropp häftigt, -men utan ordning.) - - - -ELFTE SCENEN. - - EMOINA, afdånad. Villervalla af Finnar, sedermera WÄINÄMÖINEN, - sist RUHO. - -(Stridsbuller på båda sidorna af Teatern.) - -CHOR af flyende Finnar. - - Skräck och död oss väntar här, - Helga trädet fallit är. - -(Rådvill förvirring, Wäinämöinen inkommer.) - - Räddom, räddom oss ur striden. - -WÄINÄMÖINEN. - - Stån! Rädden äran! Er ej spriden, - Stån kring Er Höfding! Stån mot fienden! -- - -SÄRSKILTE RÖSTER. - - Från alla kanter oss Svenskarna tränga; - Oss flygten de stänga; - Hvad återstår? -- - -WÄINÄMÖINEN. - - Att dö som män - Kring Gudarna. - -RUHO, åter tillbakadrifven. - - Som de vi falla - I stoftet trampade... - -WÄINÄMÖINEN, uttrycker fasa vid åsynen af den hedniska helgedomens -förstöring, blir varse Emoina och ilar till henne. - - Min dotter! - -(med genomträngande ton) - - Hon är död! -- - Afdånad blott! Mitt barn! mitt sista hopp! mitt stöd! - -(Gör försök till hennes vederfående.) - - - -TOLFTE SCENEN. - - DE FÖRRE. RIDDAR CARL. Segrande Svenskar framträngande - från alla sidor. - -RIDDAR CARL. - - Frid och försoning bjuds Er alla - I Sverges ädle Konungs namn. - -(Finnarna nedlägga sina vapen.) - -WÄINÄMÖINEN, som med ena handen omfattat Emoina, hvilken ger -tecken att hon börjar återkomma till sansning, höjer svärdet med -den andra, hotande, mot Riddar Carl. - - Kom, barnet ryck ur fadrens famn. - -(Riddar Carl hastar fram mot Emoina, sänker svärdet och faller -på knä ej långt från hennes fötter, då Rideaun faller.) - - - - -TREDJE AKTEN. - - -Teatern föreställer nejden i Birkala kring kullen Junturin-mäki, -som synes midt på Teatern inemot fonden, hvilken visar, mellan odlade -stränder, tvänne stora, af holmar, fjerdar och sund, uppfyllde -vattendrag, förenande sig till Satakundas eller Kumo elf, invid en -Riddarborg, belägen på en udde, formerad af elfven och en djup vik, -vid hvars stränder synas en myckenhet båtar. - - - -FÖRSTA SCENEN. - - Finsk Allmoge af båda könen, unge och gamle, i mera hyfsade - drägter. Äldre Finnar, hvaribland isynnerhet märkes TUISKO, - något afsides, synas rådslå. En afskiljd groupp samtalar hemligt. - Åtskillige varubyten sysselsätta en del Allmoge, och ungdomen - är innebegripen i Finska lekar och dansar. - -CHOR. - - Vid Junturinmäki åter vi oss samla - Under sång och dans och lekar, unga, gamla. - Höfdingen, vi Riddaren kalla, - Glädjas låter alla. - - Ljungelden han säges likna uti striden. - Då han segrat, i hans ögon strålar friden, - Bjudande alla fångne skoning, - Frihet och försoning. - -CHOR af sammansvurna inom sig. - - Vi kommo hit hemligt till blodig lek, - En qvinna förrådde oss, hämden oss svek. - -EN FINSK YNGLING, till en Tärna, som aflägsnat sig något ifrån de andra. - - Hvi ser jag dig ej mer i lunden och i hagen? - -TÄRNAN. - - Derför att löfven gulnat, ängen ligger slagen. - -YNGLINGEN. - - Känslan förblir nog varm, fast himmelen blir mulen. - -TÄRNAN. - - När sommarns blommor vissnat, säges den bli kulen. - -YNGLINGEN. - - Hyddan är varm och egen, blif dess ordnarinna. - -TÄRNAN. - - Är det ditt alfvare, tör du din önskan vinna. - -(Dans.) - -CHOR af Ynglingar - - Tärnor, då glädtigt i dansen J svingen, - Kärleken slår med den skiftande vingen; - Hjertats och naturens Gud - Unga tärnan gör till brud. - -CHOR af Tärnor. - - Stojande Ynglingar, J mågen glamma - Om denna Guden, han är dock densamma - Skalken oss vår mamma sagt. - Tärnor, varom på vår vakt. - -CHOR af gifta Qvinnor. - - Liksom ett löf uppå glansk-isen drifvet, - Värnlösa tärnor, sådant är lifvet - Utan stöd af troheten. - Tärnor, skapen, vården den. - -CHOR. - - Hvilken mängd af fångar tåga hit från borgen? - Skola våra nöjen störas utaf sorgen? - Få vi ömkans känslor lyda? - Hvad må allt betyda? - - - -ANDRA SCENEN - - DE FÖRRE. BIRGER. JOUKAVAINEN. RUHO. Fångne Finske Krigare. - -BIRGER, införande fångarne. - - Här, tappre, på en ort, för Er af helig art, - Vill Riddarn söka slut uppå den långa tvisten, - Med landsmän språken fritt. Hit Riddarn kommer snart, - Han kommer såsom Svensk och Christen. - -(Birger går.) - - - -TREDJE SCENEN, - - DE FÖRRE, utom Birger. - -(Den Finska Allmogen närmar sig till fångarna och blandar sig -bland dem med deltagande och uppmuntran.) - -CHOR af sammansvurna. - - I högen äro vapen och hit kommit män. - I tysthet det fallna kan uppstiga än, - -JOUKAVAINEN, framkommen ensam, främst på scenen. - - Jag, Joukavainen, öfvervunnen! - En tapprare än jag är funnen; - Och dock jag andas än! -- Och grämelse och harm - Ej förmågan i min barm, - Ej släckt mitt ögas ljus! Hur kan med Riddarns mildhet - Förenas sådan kraft? -- Nu blygs jag för min vildhet. - Mitt segervissa mod mig fram mot honom dref; - Han mig på lifvet sprang. -- Jag föll, och fången blef -- - Men huru fången? -- Ej förnedrad, - Ej skymfad. -- Nej, tvärtom af fienderna hedrad. - Ej hämd för Kyros brand. -- Jag, här bland Finske män! -- - Det är en högre dygd, jag kände icke den. - -CHOR af Allmogen till Joukavainen. - - Herre, hvars tapperhet alla berömma, - Stå ej så dyster, dela vår ro. - Sök ibland oss att Er olycka glömma, - Kom ibland oss att bygga och bo. - -DE SAMMANSVURNA, till Joukavainen. - - Forntida Gudar vi, lycklige, glömma - Kring denna kulle i christelig ro. - -JOUKAVAINEN. - - Fången kan icke sin olycka glömma, - Tvungen af segrarens vink att bero. - -CHOR af Allmogen. - - Svenskarna mottaga mandomen, äran, - Som sine bröder, det känne vi; - Och hvar och en, som blir christen till läran, - Hyllas och skyddas och genast blir fri. - -DE SAMMANSVURNA. - - Trefnad och ödmjukhet alstrar den läran, - Ljufligt att lyda och kalla sig fri. - -JOUKAVAINEN. - - Fåfänga maningar! Veten att äran - Följer blott styrkan, som känner sig fri. - -TUISKO. - - Vår fordna Furste, han, som ifrån denna kulle - Uttalat Guda-ord, och tjusat med sin sång, - Han kommer, Finnar, varen vördnadsfulle, - Och stören ej den gamles gång. - - - -FJERDE SCENEN. - - DE FÖRRE. WÄINÄMÖINEN. EMOINA. - -WÄINÄMÖINEN. - - Fosterlandskänsla, Guda-flamma, - Som lättar tyngden utaf mina band, - Du återstår ännu, du är ännu densamma - Du fordom varit! -- Sköna strand, - Ej mer densamma du! -- Förtyngd af Riddarmuren, - Är ej så fri, som förr, naturen. - Dock ännu hög står mina fäders graf. - Folk, som mig segrarn nalkas låter, - Se en förjagad Drott framstaplar till dig åter, - Stödd af sin dotter och sin vandringsstaf. - En dyster hamn från fordna tider, - Han emot ättehögen skrider, - Beröfvad allt hvad förr han ägde här - Ett rum, ett litet rum, att hvila han begär. - - Min harpa skall ej mera klinga, - Du helga kulle, från din höjd; - Och känslan sig mot molnen svinga, - Som fordom vid naturens fröjd. - - Då framkom allt hvad skapadt andas - Med ilad flygt, med störtadt språng - Då såg man lamm med ulfvar blandas, - Att lyssna, tjuste, till min sång, - - Och fiskarna i fjerden spritta; - Och Sjöfrun maka sig på strand; - Och björnen fram ur skogen titta; - Och masken kräla opp ur sand. - - Och fält och lunder sig beskruda - Med lifvad grönska, färgors prakt - Och stjerne-rymden hördes ljuda - Om jordens tjusning, Ukkos makt. - - Men snart... - Med stormvindens fart -- - Sågs blodströmmar gjutas, - Och sällheten slutas - I Borgtornets natt; - Der Jätten bevakar, - Med svärdvana drakar. - Vår röfvade skatt. - -EN MAN af de sammansvurna, som smygt sig till Wäinämöinen, hemligt. - - Låt harpan få klinga - Från Junturis topp, - Och svärd skola svinga - Ur grafvarna opp. - -WÄINÄMÖINEN, som lyssnat, utbrister med smärta, högt. - - Den eld är förkolnad - Mig Gudomen gaf. - Jag är blott en vålnad - - På frihetens graf. - -TUISKO nalkas, vördsamt men med värdighet, åtföljd af allmogen. - - Vår frihet är ej död, den lefver i den trefnad - Som Svenska Styrelsen ingjuter i vår lefnad. - Höj blicken, gamle Drott, och säg, om du ej ser - Fält, rikare än förr, och hyddor mera trygga. - Så Svenskarna oss lärt att odla och att bygga. - -(Joukavainen och Emoina hafva emellertid ställt sig på hvar -sin sida om Wäinämöinen.) - -EN FINNE, framvisande hvarjehanda trädredskap ock bohagsting. - - Jag önskar att få visa Er - De redskap sjelf jag gjort. - -EN ANNAN, framvisande hvarjehanda jernsaker. - - De jern jag sjelf kan smida. - -EN ANNAN, framvisande åtskilliga fiskredskaper. - - De nät jag knutit sjelf. - -JOUKAVAINEN, som betraktat allt med uppmärksam förundran. - - Det är förundransvärdt. - Hvem lärt Er detta allt? - -FLERE RÖSTER. - - Det Svenskarna oss lärt. - -TUISKO. - - Se, våra qvinnor här på Edra blickar bida. - -EMOINA, till en ung qvinna af hopen. - - Dig denna drägten kläder bra. - -QVINNAN. - - Jag sytt den sjelf. - -EN ANNAN, framvisande en garnhärfva. - - Det garnet sjelf jag spunnit. - -EN ANNAN, framvisande ett stycke tyg. - - Jag sjelf väft detta tyg. - -EMOINA. - - Allt min beundran vunnit. - Hvem lärt Er detta? - -FLERE QVINNO-RÖSTER - - Svenskarna. - -WÄINÄMÖINEN, djupt. - - J ären med era öden - Belåtne? - -EN MÄNGD RÖSTER, högt. - - Ja. - -FLERE SAMMANSVURNE bakom Wäinämöinen, hemligt. - - Nej. - -WÄINÄMÖINEN. - - Genom segrarns nåd - Jag står här bland ett folk jag älskar in i döden. - Ännu en gång jag önskar ge ett råd. - Vill någon utaf Er från en snart slocknad gnista - Af eld uti mitt bröst nu hämta opp det sista? - -FOLKET. - - Ja, alla. - -WÄINÄMÖINEN. - - Följen mig, J männer. Jag begär - Att qvinnorna må dröja här. - -(Wäinämöinen, åtföljd af alla männerna, begifver sig till kullen -i fonden, bakom hvilken de synas omgifva Wäinämöinen, i en krets som -tillkännagifver en rådplägning. De sammansvurne omgifva den delen af -kullen, som är vänd emot åskådarena, och synas sysselsatte med något -som ej tydligen kan skönjas. Qvinnorna qvarblifva framme på scenen, -jemte EMOINA, försänkt i så djupa tankar, att hon icke märker de -henne på ett vördnadsfullt afstånd omgifvande qvinnorna.) - - Allt hvad jag sett och hört i dessa sköna dalar, - Om Riddarn med förtjusning talar. - Med hvilken skonsamhet bemöttes ej min far - Som fången, af förtviflan slagen, - Uti sitt sista hopp bedragen, - Ett mål för Riddarns omsorg var. - Och hvilken omsorg! Ömheten och styrkan, - Som lugnar sinnet och som hjertat rör, - Förente sig deri. O! det min plåga gör, - Att ej min tacksamhet får sträcka sig till dyrkan! -- - Till dyrkan -- ja, jag känner här, -(lägger handen på hjertat) - Att han mitt hjertas afgud är. - Min själ är ren, det vet du store - Försonare och Gud, på hvilken Riddarn tror. - Det förekommer mig som han din afbild vore. - Din lära, tolkad af min bror, - Sig väg till mina känslor banat, - Med lidelser jag rönt, med dygder som jag anat. - Gjut äfven i min faders bröst - Din höga sanning och din tröst. - -(Hennes åtbörder röja en brinnande och stum andakt.) - -CHOR af Tärnor. - - Försökom skingra denna smärta, - Som herrskar i dess ädla hjerta. - -(De närma sig.) - - Hon synes vara stadd i bön. - Hvad hon är ung, hvad hon är skön! - -(Emoina, som hört de sista orden, sansar sig under synbart bryderi.) - -CHOR af Tärnor. - - Då Sverges Kung din fader unnat - Det skydd, som Riddaren förkunnat; - Sänk ej din blick mot jorden ner. - Sköna Furstinna, sörj ej mer. - -EMOINA, märkande ett korss, som den främsta Tärnan bär på bröstet. - - Jag ser, du tror de christnas lära. - -TÄRNAN. - - Min Brudgum gaf mig det att bära. - -EMOINA. - - Han är? - -TÄRNAN. - - Det väcke ej ditt hat, - En Riddarns kämpe, Svensk soldat. - -CHOR af Tärnor. - - En Finlands tärna. - Ger gerna - Sin hand - Åt en Svensk, han kommer från frihetens land. - - - Svenskarna skydda - Vår hydda - Vår ro. - Åt en Svensk vårt öde vi gerna förtro. - - - -FEMTE SCENEN. - - DE FÖRRE. RIDDAR CARL. (Då Riddaren inkommer, aflägsna Tärnorna - sig småningom ifrån Emoina under den sista strophen af sången.) - -RIDDAR CARL, som nalkas Emoina vördnadsfullt. - - Om alla fångar, dem jag skonat - Och kring sin Höfding stå på en dem helig ort, - Er med de ödens kast försonat, - Som mig till deras, -- ack! till eder ovän gjort; - Så tillåt nu, då pligter tvinga - Till stridens fasor mig ej mer, - Att alla fångars frihet bringa - Som tacksam offergärd åt Er. - Ni räddade mitt lif. Höj, dyrkade Furstinna, - Höj, värdet af Er skänk med gåfvan af Er hand. - Blif fridens Engel i Ert fosterland! - Blif Edra landsmäns skyddarinna. - O! blif min maka... - -(Faller på knä. Redan vid Riddarens första inträde på Teatern förmärkes -mycken rörelse ibland de sammansvurne vid högen, och under hans -förklaring till Emoina skönjes att högen är öppnad och att vapen -utbäres derifrån. Joukavainen, som af några sammansvurne blifvit förd -till öppningen, synes villrådig vid deras uppmaningar, men då någre -af den smyga sig bakom Riddaren, i synbar afsigt att mörda honom -i detsamma han faller på knä för Emoina, utbrister) - -JOUKAVAINEN, i det han framrusar. - - Håll! - -EMOINA, med anskri. - - Hjelp! - -(Riddarn reser sig lifligt och drar sitt svärd.) - -JOUKAVAINEN (hetsigt till de sammansvurne. Till Riddaren). - - Hämden den är min. - Brudröfvare, nu kommer stunden. - Försvara dig. - -RIDDAR CARL. - - Mot hvem? - -JOUKAVAINEN. - - Mot mig. - -RIDDAR CARL. - - Din arm är bunden. - -JOUKAVAINEN. - - Min arm? - -RIDDAR CARL. - - Ja, fånge, din. - - -JOUKAVAINEN, utom sig, i begrepp att angripa. - - Ha! - -EMOINA, som kastat sig emellan Riddaren och Joukavainen, återhåller -Joukavainens arm. - - Ifren öfvervinn. - -EN AF DE SAMMANSVURNE. - - Hvar stund är dyrbar nu, fort, frie männer, hasten. - -(De nalkas Riddaren.) - -WÄINÄMÖINEN, som trängt sig fram, myndigt. - - Jag afskyr detta svek. Folk! vapnen från Er kasten. - -(Rop bakom Teatern, larmtrumman höres.) - -RIDDAR CARL, blixtrande. - - Nej, de behålle dem, sin frihet äge de, - Som svekfulle förrädare. - Gudlöse, kommen, jag trotsar Er alla. - -RÖSTER af gubbar, qvinnor, ynglingar och barn, som tränga sig -fram emellan de på scenen varande och omgifva Riddaren. - - I fara vår Höfding, vår skyddsgud, vår vän! - Kring honom, kring honom, vi lefva, vi falla. - -(De bilda en groupp omkring Riddaren.) - -JOUKAVAINEN, förvånad. - - Sällsamme syn! - -RIDDAR CARL, hvars blixtrande stridslust öfvergått till förtjusning. - - Afundas mig den. - - - -SJETTE SCENEN. - - -DE FÖRRE. BIRGER, i spetsen för Svenska Soldater, hvilka störta fram -från ena sidan af Teatern. De sammansvurne Finnarna, äfvensom, de -fångne och nyss åter beväpnade, intaga den andra, och synas vilja -försvara sig. - -BIRGER. - - Skyndom oss, Höfdingens lif att försvara. - -RIDDAR CARL, midt emellan Svenska och Finska troppen, omgifven -af förutnämda groupp, till de anryckande Svenskarna. - - Halt, hjertan omge mig, jag sväfvar ej i fara. - -WÄINÄMÖINEN, till Riddar Carl. - - Försöket mot ditt lif jag icke gilla kan, - Men då det nu är gjort, mig tillhör, Riddersman, - Att dela mina vänners öden, - Och bana dem och mig en frejdad väg till döden. - -(Tar ett svärd och ställer sig i spetsen för Finska kämparna. Emoina, -som hittills varit ibland dem som omgifvit Riddaren, staplar, under -synbar förtviflan, till sin far.) - -JOUKAVAINEN, till Riddaren. - - Ställ dig framför din tropp; jag ställer mig för min. - -(Skakar sitt svärd.) - - Emoina älskar du, försök om hon blir din. - -RIDDAR CARL, till Väinämöinen. - - - Befall att dina vapen hvila - Tilldess jag blifvit hörd. - -WÄINÄMÖINEN. - - Välan. - -JOUKAVAINEN, otåligt. - - Låt tungan ila. - -RIDDAR CARL, till dem som omgifva honom. - - Min tjusning tackar Er. O! må jag blifva värd - En dag de trohetsprof, jag nu hos Eder funnit. - Gån. - -(De skingra sig. Riddaren till Finnarna.) - - Striden önskar jag, men, Finnar, ej med svärd, - Ty nog af blod har redan runnit. - Nej, strid med tankans fria magt - Jag haft till ändamål allena, - Då här jag låtit Er förena - Förutan något tvång. Jag känner, att man sagt: - När Wäinämöinens harpa klingar - Från samma höjd den fordom gjort, - Då dåna hämdens starka vingar - Från rum till rum, från ort till ort. - -(till Wäinämöinen) - - Väl, Furste, på den jord som dina fäder gömmer, - Omgifven af ditt folk, träd opp! Nu är det tid. -- - Jag vågar mana dig till strid - Emot den Religion du hatar och fördömmer. - Din harpa tag; din stämma veckle opp - De Gudar hämdens läror yrka. - Försoningslärans tro och hopp - Skall möta dig med andans styrka. - -WÄINÄMÖINEN. - - Jag antar striden. Än en gång - Man höra må den Gamles sång. - - - -SJUNDE SCENEN. - -DE FÖRRE. PATER ANTON inkommer, bärande ett korss. Honom följer -en CHOR af christne lärans bekännare, hvitklädde. Wäinämöinen -betraktar Pater Anton med synbar känsla. - -RIDDAR CARL. - - Träd, Pater Anton, fram, att inför landsmän bära - En helig gärd åt sanningen. - -(till Wäinämöinen) - - En röst, mer kär än min, utveckla må den lära, - Som manar till försoningen. - -WÄINÄMÖINEN, efter att en stund hafva kämpat mot ett mägtigt intryck -framträder med sin harpa. Pater Anton möter honom med ett korss. - - Bestrid ett Väsen, om du gitter, - Som uppbyggt uti djupets famn - En verld nedom sin fot, från klippan der han sitter; - Och Ukko Jumala är detta Väsens namn. - -(Sätter sig vid harpan.) - - Herrskaren sitter på klippiga stolen, - Verldsödets harpa invid honom står. - Lifvet upprinner och upp ljungar solen: - Allt som den Gamle på strängarna slår. - - Gudarna kommo på tonerna neder; - Och hvarje makt öfver fasorna rår. - För deras verkan sig stoftet bereder: - Allt som den Gamle på strängarna slår. - - Hvar utaf dem fick sitt Rike att styra, - Men efter den öfver gränsorna går - Kommer en ton, som bestraffar hans yra: - Allt som den Gamle på strängarna slår. - - De kallas hämd dessa straffande toner. - Snart eller sent uti våldsmaktens spår - Gjuta de kraft i förtryckta nationer: - Allt som den Gamle på strängarna slår. - - Hvarifrån fick menniskan sitt välde öfver djuren? - Från den ton som tankans krafter sänkte till naturen. - - Hvarifrån kom ungdomskänslan, kärleken och våren? - Från den ton som lifvets glädje alstrar uti spåren. - - Hvarifrån få sanningarna, dygderna sin dyrkan? - Från den ton som lifvets värde gjöt i mannastyrkan. - - Hvarifrån kom visheten, som ålderdomen stöder? - Från den ton der lifvets frukt mot vinterdrifvan glöder. - - Herrskaren, sitter på klippiga stolen; - Verldsödets harpa invid honom står. - Lifvet upprinner, och upp ljungar solen: - Allt som den Gamle på strängarna slår. - -CHOR af Wäinämöinens folk. - - På dessa sånger, som känslorna röra, - Svaren, J Christne; Soini, låt höra. - -PATER ANTON. - - Alla väsens vårdare och far, - Från hvars tanke evigheten strålar! - Stoftets son den thron förgäfves målar, - Som du i ljusets ursprung har. - - Öfver allt, der lifvet har sin boning, - Der är Skaparn, ordnande och mild. - I den höga läran om försoning - Skänkte han åt jordens folk sin bild. - Korsets lidelser sig skulle blanda - Med naturen i dess pröfvo-år, - För att helig göra denna anda - Upp till Gud från tid och öden går. - - Tro och Hopp och Kärlek, dessa trenne - Andans barn upplysa lifvets stig. - Genom tron du evigheten känne - Och dess lön af hoppet öppnas dig. - Kärleken sig på de båda stöder. - Lifvets väsen i naturens skrud - Gör den alla menniskor till bröder, - Såsom af en och samma Gud. - -CHOR af Christne. - - Jordens folk! Er tro i samljud stige - Genom skyn i hoppets morgonglans. - Kärleken det brödrabandet vige, - Som ger stöd, förlåtelse och sans. - Utaf fiender försvinne namnen - Ifrån jordens kretsar mer och mer, - Alla Christne öppna broderfamnen. -- - Älsken oss, vi skole älska Er. - -(Wäinämöinens folk, som under sången röjt en stigande rörelse, -störta sig i de christnes emot dem öppnade armar.) - -ALLMÄN CHOR. - - Bröder, ja, vi skole älska Er. - -(Wäinämöinen, som qvarblifvit ensam, betraktas af Emoina -med bedjande blickar.) - -RIDDAR CARL. - - Menskor, varen alla bröder! - Ingen Herre, ingen slaf. - Ljuset denna frihet föder - Christendomen Eder gaf. - - Svensken, lifvad af den läran - Som han fört till Auras strand, - Söker med förtjusning äran, - Helgon i hans fosterland. - - Dock utaf dess glans betagen - Har han ordningen till vän. - Alla lyda under lagen, - Allas frihet skyddar den. - - Svenskar älska fosterlandet, - Finlands söner likaså. - Viljen J föreningsbandet - öfver hafvets böljor slå? - -JOUKAVAINEN. - - J, Christne! Känslan som jag röjer - Vid Edra gerningar, vid Edra sångers ljud, - Allt öfvertygar mig att starkast är Er Gud. - För korset jag min hjessa böjer. - Ja, Svenskar, med Er kraft min arm förenas må. - -RIDDAR CARL (ger ett tecken, och Svenska baneret, föreställande -en himmelsblå glob med tre kronor, uppburen af 2:ne lejon, -framföres till honom.) - - Sen Sveriges baner, ett fäste för dess ära: - Upplysning, Frihet, Lag, tre kronor i det blå, - Som tvänne höjda lejon bära. - Vid det tillhöre Er att tro och huldhet svära. - -JOUKAVAINEN. - - Hör, korsets Gud, och eden tag! - Jag svär, att Sverges Konung lyda - Vid dessa kronor, som betyda - Upplysning, Frihet, Lag. - -CHOR. - - Åt Sverges Kung vid Sverges fana - Går eden från ett troget land. - Hans bud må oss till äran mana; - Vår frihet vårdas af hans hand. - -WÄINÄMÖINEN, utbrister. - - Du ensam, Turilas! - -RIDDAR CARL. - - Han? Ledarn af en liga? - -(till någre) - - Dock -- fören honom hit. Må straffets lagar tiga - På denna högtidsstund, då, christendomens namn - Upplåter allmän brödrafamn. - -JOUKAVAINEN, till Wäinämöinen. - - Hvi står du dyster, stum? -- Ser du ej fosterlandet - Fritt och förädladt? -- Tröstad blif - Af vissheten derom. Gå, stärk föreningsbandet, - Din dotters hand åt Riddarn gif. - Du låfvat genom den belöna - Den tappraste, den ädlaste. Välan, - Mitt anspråk upphör nu. Med denne Riddersman - Ej någon täfla djerfs. Må hon hans dar försköna. - -RIDDAR CARL, till Joukavainen. - - Du öfverraskar mig. Djupt känner jag mig rörd. - Ett handslag. - -(Sträcker handen.) - -JOUKAVAINEN, slående sin hand i Riddarens. - - Bergfast tro! - -RIDDAR CARL, till Wäinämöinen. - - Jag önskade bli hörd - Af dig, du ädle Drott, som lyckan förolämpat, - Men som mitt hjertas hyllning fått. - Du har ej känt den Gud, mot hvilkens kraft du kämpat. - Jag varit i hans hand ett ringa verktyg blott. - Förlåt mig pligtens tvång! -- Kom, blif i dessa bygder - Af alla sedd som far, och skänk oss dina dygder. - En mera nära rätt att vörda dig som far - Mig i försoningsstunden låfva. - Men ej som segrens skörd, som hjertats fria gåfva - Din dotters hand för mig ett himmelskt värde har. - Jag älskar henne ömt, dess bild i hjertat buren - Ger höjning åt min själ, förhärligar naturen. - Ett namn, min Konungs nåd, ett, kanske aktadt, svärd, - Det är mitt enda hopp att anses henne värd. - Sköna Emoina! förtro dina öden - Åt detta hjerta, som brinner för dig. - Tag mot min trohet in i döden, - Och folkets kärlek dana kring mig. - -WÄINÄMÖINEN, till Emoina. - - Vill du bli christen? - -EMOINA. - - Ja. - -WÄINÄMÖINEN. - - Du äge sjelf att svara - På Riddarns fråga. - -RIDDAR CARL. - - Blif min brud, - Tillbedjansvärda, det förklara. - -EMOINA. - - Ja, gerna. - -RIDDAR CARL. - - Trohet inför Gud. - -CHOR. - - Gif, sköna tärna, - Gif gerna - Din hand - Åt Hjelten som kommit från frihetens land. - - Riddarn vet skydda - Vår hydda - Vår ro. - Du honom ditt öde må gerna förtro. - -WÄINÄMÖINEN, förenande sin dotter med Riddaren. - - I lifvets skiften stödjen ömt hvarandra. - Hvad känslor utaf lugn och sällhet! - -PATER ANTON. - - O, min far, - Du blir ju christen? - - -WÄINÄMÖINEN. - - Nej. Jag vill till skuggor vandra, - Lyst utaf samma tro, hvarvid jag lefvat har. - Jag alla sett kring korset sig församla, - Men qvarstår dock, ruin utaf det gamla -- - Ruin af sanningen -- af villan -- lika godt, - Jag oförändradt ger det lån af ljus jag fått - Åt danarn åter. Meningar må falla, - Må stiga. Känslan byts ej hos en åldrad man. - Hvar trosbekännare förklarar sin som sann; - Men dygder alstras af dem alla, - Det ser jag, Riddar Carl. Kom i min famn, min son, - I famnen af en hedning, som förlåter - Den kraft som störtat honom från - Sitt välde. Var för Finska undersåter - Hos Sverges Kung en trogen tolk. - De äro danade för heder. - Djupt känsligt under hårda seder, - Till själ och hjerta ett förträffligt folk. - O min Emoina, tryggad för ditt öde - Jag vandrar hädan till de döde! - För sista gången kom, o Soini, i min famn! -- - På jorden lemnar jag min harpa och mitt namn. - - - -ÅTTONDE SCENEN. - - DE FÖRRE. TURILAS. - -WÄINÄMÖINEN, till Turilas. - - Jag är besegrad och Gudarna glömmas, - Jag går i högen bland fädren att gömmas. - Mig min enda trosförvandt från ljuset skall skilja. - Du skall högens ingång stänga; det är min vilja. - -EMOINA. - - Din enda trosförvandt! Jag dig förstår, min far, - Och nu hos dig en bön jag har. - Om ett beslut, som utgör min förfäran, - Du rygga vill, och fly till någon okänd strand, - Ledd utaf denna trogna hand, - Afsvär jag genast christna läran - Med glädje, -- ja -- i trotts af denna tår, - Som utur själens djup vid Riddarns åsyn går. - - -WÄINÄMÖINEN. - - Du älskar Riddarn? - -EMOINA, döljande ansigtet mot sin faders bröst. - - Ja. - -WÄINÄMÖINEN. - - Och ville dock försaka - Den sällheten att bli hans maka, - Blott för din far? - - -EMOINA. - - Ja. - -WÄINÄMÖINEN. - - Hör. En gång skall jag dock dö. - Hvad blir ditt öde då? -- Du tiger! -- - -(Sedan han betraktat Emoina, som höjt sina ögon emot sin fars.) - - Strålar skina - Ur dessa ögona och tårar skymma mina. - Din sällhet, tryggad nyss, skall ej din far förströ. - -EMOINA. - - Jag ju af dina blickar röner, - Att jag ännu din ömhet har. - Låt mina tårar, mina böner, - Dig hålla uppå jorden qvar. - -PATER ANTON. - - Om du en mensklig känsla röner - För dem du lifvet gifvit har, - Låt deras ömhet, deras böner, - Dig hålla uppå jorden qvar. - -RIDDAR CARL. - - Vid tjusningen mitt väsen röner - Att nu få kalla dig min far, - Var icke döf för våra böner! - Blif vid din tro ibland oss qvar. - -JOUKAVAINEN. - - Af Finlands döttrar, Finlands söner, - Du anses som en vördad far, - Kring dig förenas våra böner, - Blif ibland oss på jorden qvar. - -WÄINÄMÖINEN. - - Upphören att min känsla skaka. - -EMOINA. - - Tag dina grymma ord tillbaka. - -PATER ANTON. - - Dröj ibland oss en längd af tid. - -RIDDAR CARL. - - Njut allmän aktning, dygdens frid. - -EMOINA. - - Förskjut ej din Emoinas tårar. - -WÄINÄMÖINEN. - - Hvad hennes blick mitt hjerta sårar. - -EMOINA. - - Rörs af mitt qval, mig ej förskjut. - -WÄINÄMÖINEN. - - Jag ändrar icke mitt beslut. - -CHOR. - - Vi, Finlands döttrar, Finlands söner, - Dig bedje, vördnadsvärde far, - Var icke döf för våra böner - Och dröj bland oss på jorden qvar. - - -WÄINÄMÖINEN. - - Om den en villa är, den Guda-tro som farit - Vid korsets sken från detta land, - Som hamn jag forska vill, och derför stoftets band - Jag lossar nu. Nog menniska jag varit. - J, mina barn! vänner, faren väl! - -(Vill gå mot högen.) - -RIDDAR CARL. - - Jag vågar hindra dig, i kraft af det befäl... - -WÄINÄMÖINEN, afbrytande. - - Håll, ej ett ord derom, så framt du ej vill digna - En dag till jorden, höljd af min förbannelse. - Du sagt, att jag är fri: betänk det, Riddare. - -(Riddarn drar sig med sorgsen vördnad tillbaka. Wäinämöinen -med mild och rörd stämma.) - - Barn, vänner, närmen Er! Jag önskar Er välsigna. - -(Alla närma sig vördnadsfullt omkring Wäinämöinen, som höjer -händerna öfver dem.) - - Er sällhet bilde sig på ärans fasta grund. - Jag manar ödenas förbund - Att knytas vid min röst från mina fäders grafvar. - Med dygd och idoghet, i Finland bygge bo - Orubblig helgd åt svuren tro, - Som frie, aldrig såsom slafvar. - Stån opp! Aflägsnen Er! - -(Alla draga sig något tillbaka på ömse sidor af Teatern, så att -medlersta delen deraf visar Wäinämöinen fristående, och i fonden -den öppnade ingången till högen. Wäinämöinen med stark inspiration.) - - Ha! Gudar i mitt bröst - Nedstiga! Det är tid att J Er uppenbaren. - Snart till Er ära mer ej höjes någon röst, - Om ej med underverk Ert välde förklaren. - Min lefnad var en strid för Eder. Sanningen - Sist uti högens djup jag går att söka än. - Om jag ej tomma digter vördat, - Så låten verlden se belöningen jag skördat, - Och vid min harpa, högst på kullens topp - Min hamn, förklarad, höjen opp, - Att, vittnande om Er, förkunna Eder ära! -- - Men händer detta ej, då vågar jag begära - Förlåtelse af dig, Du, Tingens Upphofsman, - Att jag en lära följt jag trodde vara sann. - Och skulle några ljufva toner - Osynlig hand på harpan slå; - Så lyssnen! Danarn lönar då - Dygd inom alla religioner. - Ren ifrån jorden höjs min själ. - Barn, Vänner, Fosterland! O, faren väl! - -(Wäinämöinen träder med en exalterad känsla in i högen. Hans harpa -har emellertid blifvit ställd uppå dess topp. Han sjelf synes -knäböjd med åtbörder utmärkande en brinnande andakt, under det -ingången igenmuras af Turilas. Emoina, som sjunkit i vanmagt, -understödes af Riddaren.) - -ALLMÄN CHOR. - - Vi, som ljusets frukter skörde - Under himlalärans skygd, - Offret af den Gamles dygd - Nu med tårar heligt vörde. - - Himlars Herre! med förskoning - Blicka uppå stoftet ned. - Då för villorna du led - Ljudade din röst: Försoning. - -Vid Chorens slut afbrytes dess döende toner af melodiska ljud, -liknande Æolsharpans, och kommande från kullens topp, hvarest en -sakta susning tillkännagifver ett vindkast. En allmän uppmärksamhet -på dessa ljud åstadkommer rörelse hos alla på scenen, då Rideaun -faller. - - - - -Upplysningar till Lyriska Försöket Wäinämöinen. - - -[1] Wäinämöinen är den märkeligaste af de mythologiska bilder, som -framskymta utur Finnarnes äldsta fornsånger, eller som de på landets -språk kallas: Runor. Hans fader Jätten Kalewa, eller Kawe, hade tolf -öfvernaturlige Söner, af hvilka det vill synas såsom om Wäinämöinen -varit den mägtigaste, genom sin förmåga att uppväcka känslor. Alltid -kallad Wäinämöinen den Gamle, framställes han såsom spelande på sin -harpa, då han verkar, och dessa verkningar äro i sanning poetiska. -Sittande på en klippa vid harpan, bragte han hela naturen i rörelse -och hänryckning. Runorna säga att: luften dallrade, liflösa ting -rörde sig, den kalla Nordans portar brusto, bergen skakade och -gåfvo genljud, djuren till, och sjelfva björnen tittade fram vid -gärdesgården, foglarna ilade genom luften, fiskarna sprittade i -vattnet, och Sjöfrun makade sig opp på stranden, för att lyssna till -hans spel och sång. Den unge Joukavainen ville en gång trottsigt -bestrida honom väldet; men då fattade Wäinämöinen harpan, och sjöng om -Skapelsens under och naturens rikedom, så hänförande, att Joukavainen -föll till föga, erkännande djupt rörd Wäinämöinens öfvermakt. Runorna -gifva Wäinämöinen endast tvänne barn, en Son och en Dotter. De -sednare Runorna beskrifva Wäinämöinen såsom merändels alltid åtföljd -af Jungfru Maria den Huldrika (Neitzy Maria Emonen), hvaraf jag -tagit mig anledning att låta denna känsliga Gubbe alltid åtföljas -af en huld Dotter, som jag kallat Emoina. Jag har trott mig kunna -framställa Wäinämöinen såsom en af Svenska Konungen Eric den Helige -förjagad Furste, hvilken söker att återfå sina förfäders herradöme, -och der åter införa förfädrens Gudalära. Alla landsorter i Finland -formera sig anspråk på att vara Wäinämöinens egentliga hembygd; -alla hafva Sagor och minnesmärken om honom, mer och mindre fallne i -glömska. Ju högre opp mot norden man kommer, desto friskare äro dessa -minnen. Fornforskarne må tvista om Wäinämöinens egentliga hemland, -jag har i min digt gifvit honom det som passat bäst för mitt ämne, i -synnerhet som sägner till stöd derföre icke saknas. - -[2] Birkala, ett namn ifrån hedenhös uppå en trakt, belägen till -största delen uti Öfre Satakunda Öfredels Härad af det så kallade -Björneborgs Län, samt till en mindre del i Tavastland, anses härleda -detta namn ifrån Birkarlar, som skall betyda Handelsmän. Traktens -geographiske läge synes kunna göra den till en medelpunkt för -landsortens handel. Birkala Sjön, kallad Pyhäjerfvi, det vill säga: -den helige sjön, emottager vatten ifrån tvänne, alldeles särskilta, -stora Vatten-Systemer. Det ena kommande i en månggrenig sträckning -af öfver 20 Svenska mil ifrån Österbotten, och det andra ifrån de, -genom sköna vuer i landet mycket kända Tavastländske fjärdarna uti -Längelmäki, Orivesi, Sahalax, Kangasala, Pelkenä, Hauho, Lampis, -Hattula, Säxmäki, Lämpelä och Wesilax. Dessa båda, i Pyhäjerfvi -förenade Vattendrag, bryta sig, under ett vid Pyhäjerfvi strand -belägit Säteri, med namnet Vik, ut ifrån landthöjden genom forssen -Ämäkoski, det vill säga, Moderforssen, som egenteligen kan anses -såsom början till den af geographerna kallade Kumo elf; men hvilken -jag i min digt kallat Satakundas elf, derföre att den allt ifrån -sin början ända till sitt utlopp i hafvet vid staden Björneborg, -flyter endast och allenast genom Satakunda Härader. Förenämde -Ämäkoski vattenfall är pittoreskt, och var det i synnerhet innan -strömrensningarne började. Hela vattenmassan störtar sig våldsamt -emot ett högt och brant berg, bryter sig deremot och tager en helt -annan riktning ned uti en djup, hvarigenom den sjudande flyter i -en rät linia inemot mil. Stränderna på ömse sidor af denna forss äro -åtminstone af ett högt kyrkotorns höjd ifrån vattubrynet, så branta -att de, med få undantag, endast äro tillgänglige för klättrare, samt -voro ännu för några år sedan tätt beväxte med mörk och åldrig tall- och -granskog. Den långa skummande forssen genom detta mörka djup, -har, kanhända, gifvit den sitt andra namn, Nockia, det vill säga, -Skorstensfejaren; hvilket jemväl är namnet på ett nära till forssen -på elfvens andra strand belägit Säteri, der den Österbottniske -Bondehären, anförd af Jacob Ilkka under det så kallade Klubbekriget, -anfölls och skingrades af Clas Flemming år 1597. Nedan om Ämäkoski, -på 3 mils afstånd, ökas elfven af de vattendrag, som ifrån den i 1 -mils långa socknen Ikalis, genom den namnkunniga Kyroforss, faller -ned uti Kyro Kyrkfjerden, och derifrån vidare genom Sjuroforss, -utgörande gränsen emellan Birkala och Karku socknar, förenar sig med -den af mig kallade Satakunda elfven. Kyroforss, der jag uppställt -min första Akt, är genom Skjöldebrands Voyage Pittoresque både -beskrifven och åskådlig gjord. På Birkala sidan om det derifrån -kommande vattendraget är en stor, vild och bergig skog. I denna skog, -ej långt ifrån Sjuro, finnes ett högt berg, som röjer grofva spår af -menniskohänder, i ändamål af dess ytterligare befästande mot anfall. -Der nedanföre, in åt skogen, är en ängsdäld, hvarest jag uppställt -andra Akten. Här äro åtskillige urgamla vapen, såsom stenyxor m.m. -fundne, och der berätta sägnerna att Wäinämöinen sökt försvara sig -emot Svenskarna, med tillägg, att då han såg sig nödsakad att fly, -ryckte han ur berget löst en klippa, kastade den i sjön för att stiga -på, och komma torrskodd öfver till andra stranden. Af denna klippa, -formerades sedermera en med några träd beväxt liten holme. Ofvanom -Ämäkoski, på Säteriet Viks åker, närmare stranden af en vik, som -skiljes ifrån elfmynningen genom en udde, finnes en kulle, i form af -en stor Ättehög. Den kallas Junturinmäki, och säges vara ett gammalt -offerställe (Uhripajka). Der har jag uppställt Tredje Akten. Der -skulle, enligt berättelserna, folk ifrån alla håll, ankomne till -det mästa på båtar, hafva, efter slutad skörd i September, kommit -att offra och göra byteshandel. Sanning är, att ifrån urminnestider -har en höstmarknad i Birkala existerat, dit allmogen från vidt -aflägsna orter föra sina producter, mästadels på båtar, till -afsalu. Landskapet kring Junturinmäki, och i synnerhet sedt ifrån -en nära invid belägen ås, framställer rundt omkring åskådaren en -mera än 2 mils tafla af Fjärdar, Vikar, Insjöar, Sund, Åar, Bäckar. -Elfmynningen som slingrande banar sig väg till den mörka och djupa -forssdälden, en myckenhet uddar och holmar, odlade strandslätter, -hvarest för det närvarande synas, 2:ne Kyrkor, 8 Herregårdar, 3 -Officers-Boställen, 9 Byar, oberäknadt en mängd enstaka Hemman; -Boningsplatser och Torp, höga med tall och gran beväxte kullar och -åsar, samt djupa dälder, om sommarn emaljerade med blommor; lunder af -löfskog, som höja sig opp ur dälderna, och utgöra, så till sägandes, -medlare mellan den glättigt rika och dystert höga naturen. Hvem -som behagar, kan med några steg ifrån landsvägen controllera denna -uppgift. På åkern, ett litet stycke ifrån Junturinmäki, fanns för -icke lång tid tillbaka qvar spår af ruiner, och en häst som plöjde -föll för 15 à 20 år sedan plötsligen ned uti ett obekant källarhvalf -under åkern. Sägnerna omtala, på detta ställe skulle i äldsta tider -hafva stått en borg, bebodd af en Finsk Furste, som varit en likaså -ifrig som envis hatare af christendomen. Han skulle hafva haft -en dotter, ung och skön, det förstås, och efter denna Prinsessas -hemliga kärlekshandel med en christen Prest, har ännu en klippa i -sjön sitt namn Papinkari (Prestklippan). Sagans christne Prest, som -älskade den hedniska Furstedottren, har jag trott mig saklöst kunna -göra till en Svensk Riddare, men Presten deremot till Prinsessans -Bror. Den hedniska Furstens boning, eller borg som det i sägnerna -heter, skall sedermera af de christne blifvit intagen och förstörd, -samt marknadsplatsen flyttad ifrån Junturinmäki en mil derifrån -vid samma sjöstrand till Pispala (Biskopsplatsen), som skall hafva -sitt namn deraf, att en Biskop derstädes predikat Evangelii sanning -för den församlade marknads-menigheten. Marknads-platsen flyttades -på 1770-talet till den då inrättade nya staden Tammerforss, der -det Österbottniska vattendraget ifrån den stora Näsijerfvi-fjärden -genom en stark forss, faller ut i Birkala-Sjön. Jag har valt denna -ofvanbeskrifne ort till Skådeplatsen för min digt, bland alla andra -skäl äfven derföre, att den var på den tiden i synnerhet en vigtig -communicationspunkt emellan de inre nordliga delarna af landet -och de södra mera fruktbara, der Svenskarna rådde. Detta synes -Birger Jarl hafva insett, ty hans eröfrings-åtgärder sträckte sig -förnämligast till att försäkra sig om Satakunda och trakten derifrån -till Tavastehus, hvars Slott af honom byggdes. - -[3] Finnarna oppe i landet nyttja ännu i denna dag båtar som äro -långa, smala, platta i botten och utan köl. Då de på sina färder -komma till forssar, som ej med båt kunna passeras, draga de båtarna -öfver land på kaflar, eller rullar, som de sätta under dem ideligen -allt efter som tåget framskrider, intill dess de hunnit nedom, -eller uppom forssen, då båtarna åter utskjutas i sjön och folket -troppar in. En sådan båt, rodd af 12, 16, 20 och ända till handfasta -roddare, hvarje roddare om en åre, löper med mycken snabbhet på -vattnet, och en kapprodd af 15 à 20 sådane båtar, med röda och hvita -qvinno-drägter försedde, är ett verkeligen vackert skådespel. - -[4] Ukko, en af Finnarnas äldsta Gudar, hvars makt synes hafva -sträckt sig till alla grenar af Verldsstyrelsen. Ukko betyder på -landets språk en gammal vördig man, Farfarsfar och åskan kallas -"Ukko" ännu i denna dag. Då Finnarna vilja uttrycka sig att åskan -går, säga de: _Ukkoisen-Jyristä_, hvilket öfversatt betyder: _Den gamle -bullrar_. - -[5] Sjöfrun spelar en betydande role i de Finska Sagorna, och -föreställes i starka forssfall eller brusningar uppstiga, och i -solskenet kamma sitt långa hår. - -[6] Satakundas Vapen är en Björn, som reser sig på bakfötterna. - -[7] Kiwutar, en förfärlig plågo-möja, förmenades hafva sitt tillhåll -på plågobacken eller marken (Kipumäki), hvarest hon uti en ofantelig -sten-gryta troddes koka plågorna. Till denna plågo-ort drifva -trollrunorma allt hvad som plågas skulle. - -[8] Det är en verkelig sanning, att Finnarna fordom hade visse träd -uti skogarna, som ansågos helige. Hvar och en borde, då han passerade -förbi ett sådant, kasta opp på dess grenar en qvist, hvarmed han -vid annalkandet måste förse sig, så framt ingen olycka skulle hända -honom. En trovärdig och upplyst man har berättat mig, att ännu i -sednare tider skall ett sådant träd på ett uppgifvit ställe hafva -funnits, med sådane qvistar rikt försedt, hvilka ännu fortforo att -af förbigående ytterligare ökas. En nykommen själasörjares nit hade -låtit nedhugga denna styggelse till allmogens stora harm, som deraf -förespådde en stor hvälfning i landet; hvilket ock inträffade. Sägner -om ett så beskaffadt heligt träd vid Sjuro saknas icke, äfvensom om -en flere hundraårig Gubbe, som skulle hafva bodt i en kula vid en -källa nära detta heliga träd. - -[9] Då de hedniske Finnarne fingo någon christen Prest till fånga, -brukade de, efter grymma misshandlingar, omlinda honom med halm, -samt fastbinda honom, sålunda utstyrd, vid en trädstam öfver en -eldbrasa. - -[10] Offer-eld plägade Finnarna taga genom gnidning af torra -trädstycken mot hvarandra. All annan än en sålunda erhållen eld, -ansågs icke bra vid offringar. Elden ansågs eljest ursprungligen, -enligt Sagorna, vara funnen uti en af Wäinämöinen uppfängad -krampfisk, hvaruti fanns en lax, i laxen en gädda, i gäddan en sik, i -siken en sarf, i sarfven ett rödt nystan, i nystanet eldgnistan. - -[11] Se Franzéns stunder i Lappland, 2:dra stunden, ifrån pag. 43 till -och med 47, rörande Lapparnas Trollkarlar, eller så kallade Bålmän. -Bra många af Bondfolket tro ännu i denna dag, att Lapparna kunna -trolla. - -[12] Namn på Lappska Gudar. Då Lappske Bålmännen, efter sine -vidunderlige contorsioner, sluteligen nedfalla i sin extas eller -dvala, förmenas de fara till Jabmiaimo, de dödas boning, der -Jabmiakka är herrskarinna. Återkomme derifrån medföra de sin -såmedelst förvärfvade vishet rörande besvärjningens föremål. - - - - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of Wäinämöinen, by G. A. Brakel - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK WÄINÄMÖINEN *** - -***** This file should be named 50263-8.txt or 50263-8.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/0/2/6/50263/ - -Produced by Jari Koivisto -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - diff --git a/old/50263-8.zip b/old/50263-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index d4aed02..0000000 --- a/old/50263-8.zip +++ /dev/null |