diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50241-8.txt | 3102 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50241-8.zip | bin | 63556 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 3102 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..4124593 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #50241 (https://www.gutenberg.org/ebooks/50241) diff --git a/old/50241-8.txt b/old/50241-8.txt deleted file mode 100644 index dbf9e0d..0000000 --- a/old/50241-8.txt +++ /dev/null @@ -1,3102 +0,0 @@ -The Project Gutenberg EBook of Mariquita, by Konni Zilliacus - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - - -Title: Mariquita - Andra historier från verldens utkanter - -Author: Konni Zilliacus - -Release Date: October 17, 2015 [EBook #50241] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - -*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MARIQUITA *** - - - - -Produced by Tapio Riikonen - - - - - - -MARIQUITA OCH ANDRA HISTORIER FRÅN VERLDENS UTKANTER - -Af - -Konni Zilliacus - - - -N. A. Zilliacus' Förlag, Wiborg, 1890. - - - - - - -INNEHÅLL: - - Mariquita. - På lokomotivet. - Min reskamrat. - Ur min porträttsamling. - William Anilin. - Den nya kaptenen. - - - - -MARIQUITA. - - -Det var i San José de Costa Rica jag gjorde don Luis', såsom han der -kallades, bekantskap. Vi råkade bo vägg i vägg på samma hotel och då -väggarna blott bestodo af rör med litet påsmetad lera, var det nästan -som hade vi delat rum och således ganska naturligt att vi inom kort -blefvo så bekanta som om vi känt hvarandra många år. - -Han var af sydländsk härkomst, ehuru född och uppfostrad i Europa, hade -rest verlden omkring, sett allt, hört allt och njutit af allt, som kan -ses, höras och njutas och var derföre vid trettiotre års ålder -betydligt skeptisk och svår att intresseras för någonting. Sin -förmögenhet hade han i det närmaste gjort slut på och derföre låtit -engagera sig af några affärsmän i San Francisco, hvilka sändt honom ut -att studera handels och andra förhållanden i Syd och Centralamerika för -deras räkning. I Panama hade han haft en släng af klimatfebern och -ansåg sig derföre behöfva ligga öfver någon tid i San José för att helt -och hållet fördrifva den innan han satte sig i tillfälle att i San -Salvadors bakungstemperatur skaffa sig en ny dosis. - -För öfrigt gjorde han sig nog ingen synnerlig brådska med att -återvända. De som sändt honom ut betonade i hvart bref att han skulle -taga sig god tid att se och inhemta det mesta möjliga; alla omkostnader -bestredos af dem och hans rikligt tillmätta arvode, det han under -bortavaron alls icke behöfde röra, ökades under tiden till en rätt -aktningsvärd summa. - -Så alltför strängt tipptagen var icke heller min tid, utan kunde jag -godt egna några timmar per dag åt kringströfvandet med don Luis både -inom San José och i dess omgifningar. Han hade ett utmärkt sätt att -umgås med infödningarna och kom snart på så vänskaplig fot med hvarenda -en att vi voro säkra om att vara välkomna på hvarje hacienda i trakten, -der man ändå i allmänhet icke är så synnerligen hugad för att utan -vidare taga emot utländingar. Jag profiterade i vidsträckt mått af hans -popularitet och besökte i hans sällskap alla, hvilkas bekantskap han -gjort under veckorna före min ankomst till San José. - -Aftnarna tillbragte vi vanligen i don Luis' rum, der vi på -infödningsvis brukade sitta och röka i den öppna dörren, prata några -ord med förbigående bekanta, säga "adios" åt hvarje vacker flicka som -passerade inom hörhåll, bara för att få höra hennes melodiska "adios -señor" till svar, samt lyssna till tañon och marimban, hvilka hvarje -kväll ljödo från en posada nära intill. - -En afton, då vi som vanligt ställt våra stolar i dörröppningen och -sutto der njutande af den friska luften, d.v.s. inbegripna i tyst och -stadigt rökande, kom der en ung flicka förbi hvilken don Luis inte -åtnöjde sig med att tillropa det vanliga adios, utan helsade med en -fråga om huru hon mådde, och då stannade hon ett ögonblick för att -svara. Hon var mycket behaglig, mörkhyad, svarthårig samt hade de -grannaste tänder och de rödaste läppar man kunde önska. - -Jag frågade naturligtvis don Luis hvem hon var och fick till svar att -hon hette Mariquita, var sexton år gammal och dotter till en tjock, -otäck matrona, som bodde vid nästa tvärgata. - --- Mera vet jag inte sjelf, sade don Luis, men jag har nästan lust att -bli närmare bekant med flickan. Hon ser så frisk och glad och pigg ut -att hon verkar helt upplifvande. Förut brukade jag alltid prata några -ord med henne i förbifarten, men hon måtte varit bortrest eftersom jag -inte sett till henne på ett par veckor. -- - -Sedan sågo vi henne nästan hvarje afton vandra förbi och försummade -aldrig att säga: "adios Mariquita", lika litet som hon underlät att -småle och svara: "adios señores". Ibland språkade vi litet med henne -och blefvo småningom rätt goda vänner. - -Hon gick i lära hos en modist och det var på återvägen derifrån hon -hvarje kväll passerade förbi vår dörr. Roligt tyckte hon inte det var, -sade hon, att sitta instängd hela dagen i ett rum, och hon tänkte icke -hålla ut mycket länge dermed. Men hvad hon ämnade företaga sig ville -hon inte säga. - -Hon bara skrattade så tänderna lyste när vi frågade om hennes "novio" -lofvat gifta sig med henne och påstod att hennes mor inte tyckte om att -någon af gossarna stod och hängde utanför hennes fönster om kvällarna --- och ingen gosse har lust att vara någons novio om han inte ens får -ha det nöjet. - -Underligt var det för resten ej heller om hon icke trifdes vid att -sitta stilla hela dagen i ett rum, som inte hade så mycket som ett -fönster ut åt gatan, ty först och främst hade hon tydligen en del -indianblod i sina ådror, och det hade redan varit förklaring nog på -hennes motvilja mot sådant lefnadssätt, men dessutom hade hon i all sin -dar förut lefvat på landet, på sin fars hacienda, och det var ett skäl -mera för att tycka att hennes nuvarande lefnadssätt var rentaf -odrägligt. - -Det var först efter fadrens död som de flyttat till staden, der de nu -bott ett år. Då hade hans slägtingar lagt beslag på hela haciendan med -allt hvad der fans och helt kort om godt förklarat att då Mariquitas -mor aldrig varit gift, hade hon heller ingen rätt att vidare stanna -kvar i huset, lika litet som hennes dotter. Men en pension hade de ändå -fått och med den lefde de nu så godt sig göra lät. - -Allt detta berättade hon oss under samtalen utanför vår dörr och -tycktes icke alls finna det underligt att det så gått, lika litet som -det på minsta vis tycktes förefalla henne förödmjukande att vara dotter -till en hustru som aldrig varit gift. - -Men så äro de moraliska begreppen der nere i södern icke heller så -synnerligt utvecklade. Det är ingenting ovanligt alls att se barn af -tre, fyra olika mödrar, af hvilka endast en varit gift med den -gemensamma fadren, uppfostras tillsammans såsom medlemmar af en och -samma familj. Och då man ej är så alltför nogräknad med färgen heller, -händer det ofta att fruns i huset barn äro hvita, medan köksans äro -mulatter och mellanfärgerna representeras af små halfindianer, hvilkas -mödrar under kaffesaisonen kommit ned från bergstrakterna för att -arbeta ihop några dollars och oförhappande råkat skaffa haciendadons -familj tillökning af en ny nyans. - -Man drar försorg om sin brokiga afkomma i alla fall och sällan faller -det någon hustru in att oppnera sig emot att alla barnen lefva -tillsammans under hennes öfveruppsigt. Det är endast främlingen som -finner ett sådant hushåll besynnerligt. Landets egna barn fästa sig ej -dervid, dertill är det alltför vanligt. - -Mariquitas fall var nu ett undantag från den allmänna regeln, beroende -på att hennes far alls icke varit gift, hvarken med hennes mor eller -med någon annan, och så hade hela hans förmögenhet gått öfver till -aflägsna slägtingar, hvilka icke ansett sig hafva några skyldigheter -mot den illegitima dottern, utan affärdat henne blott med ett magert -årsunderhåll. - -Det var nu en otur som ingen kunde hjelpa, menade Mariquita, och -ingalunda någon orsak att vara ängslig. För eller senare skulle hon nog -finna någon novio, som vore villig att försätta henne i bättre -förhållanden. Längre sträckte sig inte hennes förhoppningar, och -sjelffallet tyckte hon det också vara, att hennes öde icke kunde -gestalta sig bättre än hennes mors. - -Någon sorgsenhet ådagalade Mariquita på intet sätt då hon talade om -dessa förhållanden. Endast när hon berättade om sina pinotimmar hos -modisten var hon ledsen, men det behöfdes bara en fråga eller ett ord -för att bringa henne in på andra tankar igen, och då skrattade hon på -nytt så ögonen glittrade och tänderna lyste. - -Hon hade ett sådant lustigt litet skratt, en liten melodisk drill, som -kunde vara längre eller kortare, men aldrig blef högljudd. Det var -endast den intensivare glansen i hennes små svarta ögon och djupleken -af groparna i hennes kinder som antydde graden af munterhet. - -En gång frågade vi om hon inte ville stiga in, men då blef hon -allvarsam och förklarade att det vore högst opassande. Hon kunde nog -stå en halftimme ute på gatan, om så skulle vara, och prata med oss -medan hon knaprade konfekt som ett möss knaprar socker, men komma in -till två caballeros -- det kunde aldrig komma i fråga. Och dervid förde -hon sitt högra pekfinger af och an framför munnen under en kokett liten -skakning på hufvudet, en gest som betyder ett oåterkalleligt nej. - -Don Luis tyckte lika mycket om att prata med henne som jag, men han -påstod i alla fall att hon var i grund och botten förderfvad och trots -sina sexton år en utstuderad kokett. Det var nu hans theori att -depravationen hos söderns folk är medfödd och lika naturlig som begäret -efter mat och dryck. Hela den uppfostran kvinnorna få, förklarade han, -bestod i undervisning om huru man skall fånga en man, och den konsten -känna de i grund redan innan de fullständigt hunnit trampa ut -barnskorna. - --- Någon känsla af moraliskt ansvar hafva de platt inte, sade han, och -veta icke hvad verklig tillgifvenhet vill säga. Så länge de få allt -hvad de åstunda, kunna de vara trogna nog, men om något bättre erbjuder -sig tveka de inte en minut att gripa derefter. -- - -Jag tyckte nu att ett par af de drag, han ansåg specifika för -tropikernas kvinnor, med samma skäl kunde sägas utmärka könet i -allmänhet, men var i öfrigt af olika åsigt angående sjelfva grundlaget -i deras natur. För min del vidhöll jag att det inte behöfdes annat än -att behandla en flicka af Mariquitas skaplynne på ett annat sätt än det -hon var van vid för att ingifva henne helt andra aspirationer än dem -hon insupit i den omgifning der hon förut lefvat. Jag trodde och -förfäktade att en sådan halfvild natur, som hennes tydligen var, blott -genom umgänge med en bildad, finkänslig man skulle och måste vakna upp -till ett helt annat åskådningssätt af lifvet och troligen utveckla en -känsla af tacksam tillgifvenhet, om icke något mera, så stark som trots -någonsin en kvinna af mera civiliserade föregåenden i den vägen kunde -prestera. - -Vi kunde ibland disputera kvällen igenom härom, naturligtvis utan att -någonsin komma till resultat, och hvar gång Mariquita hade hållit -tillgodo med några Costa Rica konfektyrer, dem det verkligen behöfdes -sådana tänder som hennes för att rå med, samt pratat en stund med oss, -börjades dispyten på nytt. - -Så ströfvade vi en lördag, torgdagen i San José, omkring i -saluhallarna. Det var ett af våra stående nöjen att se på hvimlet der, -insupa doften från ananashögarna och orangerna, hvilka i massor bjödos -ut i hvart hörn af den vidsträckta bygnaden, mönstra och kriticera -señoritorna, hvilka regelbundet infinna sig der i morgontoilett, samt -studera folktyperna, af hvilka de förfärligt fula oförfalskade -indianerna från bergen, smutsiga, vidriga och djuriska, mycket litet -svarade mot begreppet af det tappra, ädla rödskinnet som pojkböckerna -tala om. De allra roligaste att se på voro dock negerkäringarna, -isynnerhet när de råkade i gräl, hvilket inträffade allt jemt, men nog -föreföll det oss svårt att erkänna brödraskapet med denna gren af -menskligheten, så lika vi än enligt traditionen äro inför vår Herre. - -Midt i stimmet upptäckte vi med ens Mariquitas skrattande ögon och mun -och bredvid henne en matrona, som tydligen var hennes mor. Vi nickade -åt flickan när de kommo förbi och frågade huru hon mådde, och då -stannade hon och presenterade oss för modren. Gumman neg så djupt de -feta knäna medgåfvo, sade att hennes dotter berättat huru vänliga vi -varit och frågade om vi inte ville göra hennes ringa hus äran af ett -besök. Vi tackade och lofvade med det första efterkomma uppmaningen. - --- Der ser ni, sade don Luis, när de gått vidare, att jag hade rätt. -Jag håller vad om huru mycket ni vill att den der käringen när som -helst är färdig att sälja flickan, om man bjuder ett anständigt pris. -Men hon vet nog huru nätt och aptitlig snärtan är, så billigt blir det -inte. - --- Bra, svarade jag, men då jag ju egentligen inte hållit på -omöjligheten att afsluta en slik handel, utan bara talat om den -sannolika effekten på Mariquita sjelf af en längre sammanvaro med en -hygglig och bildad karl, måste jag litet få precisera aftalet. Gör upp -med modren om att lefva och resa med Mariquita någon tid, tag henne med -er härifrån så fort som möjligt, behandla henne som ni skulle behandla -en europeiska eller amerikanska, och jag påstår att hon inom kort blir -så totalt förändrad att ni sjelf erkänner er hafva bedömt henne orätt i -alla stycken. -- - --- Godt, sade don Luis på sitt vanliga korta sätt, vi gå redan i kväll -till dem och göra upp saken. Får ni rätt, så ställer jag till den -finaste middag Frisco kan åstadkomma när vi träffas der uppe, får ni -orätt så -- ja, så ställer jag till middagen ändå; men ni får lof att -vid desserten i detalj beskrifva anledningen till festen och -högtidligen göra afbön hos de närvarande damerna för att ni påstått en -liten vildinna från barfotarepubliken i Centralamerika kunna i något -afseende jemföras med civiliserade fruntimmer. -- - -Det var ju skäligen goda vilkor. Jag förklarade mig villig att -underkasta mig följderna om jag mot förmodan skulle hafva misstagit -mig, och på kvällen vandrade vi ned till Calle del Menado, der -Mariquita och hennes mor bodde. - -Hon var inte hemma ännu, men modren försäkrade att det ej skulle dröja -många minuter innan hon komme. Vi skulle bara göra oss den mödan att -sitta ned ett ögonblick och betrakta hela huset med allt hvad der fans -som vårt eget o.s.v. o.s.v, -- en hel ström af den vanliga spanska -artigheten, som i grund och botten betyder rakt ingenting. - -Don Luis sade till en början knapt någonting alls, så att jag hade att -föra konversationen allena, och då jag var rädd att Mariquita skulle -komma innan vi hunnit för modren klargöra ändamålet med vårt besök, -försökte jag så fort som möjligt leda samtalet in på rätta spåret. Det -gick lättare än jag kunnat föreställa mig. Vid första antydan förstod -den otäcka gamla halfindianskan ögonskenligen genast hvarom det var -fråga, men sökte som vid all annan handel drifva upp priset på varan så -högt som möjligt. Det blef ett oändligt loftal öfver Mariquita, hvars -alla egenskaper vi fingo höra utläggas både vidt och bredt. - -Scenen var, lindrigast sagdt, vidrig. Den lefvande fettklumpen, som en -gång varit en mensklig, kanske tillochmed behaglig varelse, höll tal -som om hon bjudit ut en häst till salu och rökte dervid den ena -stinkande, af brunt omslagspapper och förfärlig tobak tillverkade -cigaretten efter den andra. Jag började känna mig obehaglig till mods -och don Luis skrufvade sig af och till på sin stol, nervöst tvinnande -sin ena mustasch, hvilken dock omöjligt kunde bli mera uddhvass än hvad -den redan var. - -Slutligen kunde han icke härda ut längre. - --- Está bueno, sade han tvärt, jag vet att Mariquita är en söt och glad -flicka så det behöfva vi inte vidare tala om. Var god nämn utan omsvep -de vilkor, hvarpå ni vill afstå henne. Jag hatar allt onödigt prat. -- - --- Hvad tänker ni om mig? frågade käringen, som vid hans inblandning i -saken synbarligen trodde att det var något slags bolagsaffär vi ville -göra upp, i högst förnärmad ton. Tror ni jag vill sälja mitt barn till -ett skamligt lif? -- - -Och så följde en lång historia om huru hederliga hennes föräldrar och -förfäder allt intill sjunde led alltid hade varit, huru ärbar och -ansedd hon sjelf var och huru det aldrig kunde komma i fråga att hon på -sådant sätt skulle skiljas vid sin enda glädje i verlden o.s.v.; det -mesta ackompagneradt af tjutlika snyftningar, hvilkas frambringande -bragte henne i tillräckligt våldsam svettning för att rättfärdiga -användandet af den smutsiga näsdukstrasa, hvarmed hon i ifvern -aftorkade alla andra delar af ansigtet utom ögonen. - -Det var en trenig komedi. Vi försökte ett par gånger stämma hennes -ordflöde, men hon bara höjde rösten så vi fruktade att grannarna skulle -tro något mord vara i görningen och rusa till hjelp. Och ännu -trefligare blef det då Mariquita kom in midt under oljudet. - -Hon såg förvånad ut, men innan hon hann göra någon fråga vände sig -modren till henne med ett nytt utbrott: - --- Inte sant, querida de mi alma, du håller af din mor? Säg det åt los -caballeros och säg dem också att vi äro ärbart folk; dig tro de nog. - -Men nu blef don Luis ond på allvar. - --- Det kan vara nog nu, sade han skarpt. Jag gjorde er en fråga och -behöfver inte svar af någon annan, innan jag fått ert. Nu ber jag er -sluta detta samtal, men så mycket vill jag ändå tillägga att min vän -här endast talade på mina vägnar. - -Det var tillräckligt för att upplysa gumman om misstaget och hon gjorde -också omedelbart frontförändring i det hon på Mariquitas fråga: hvad -som vore på färde, förklarade att los caballeros missförstått henne. -Hon vore visst icke emot något, som kunde göra hennes barn "lyckligt", -men hon hade icke genast rätt uppfattat meningen. - -Och dermed gaf hon sig till att för Mariquita förklara det don Luis -hölle mycket af henne och nu gjort ett förslag att taga henne med sig. - -Mariquita skulle nu sjelf afgöra, sade hon, om hon å sin sida hölle -tillräckligt af don Luis för att följa med honom. Derpå kommer allt -dock slutligen an, tillade hon med en salvelsefull suck och något som -väl skulle föreställa ett ömt uttryck i rösten. - -Mariquita såg på oss och småskrattade på ett sätt, som visade att hon -fullt uppfattade situationen, men när hon svarade sin värda mamma att -hon mycket hellre ville följa med don Luis än fortsätta hos sin modist, -höll hon sig berömvärdt allvarsam. - -Så skickades hon ut i köket för att tillreda en kopp chocolad, den -gumman sade sig nödvändigt vilja bjuda los señores, som gjort sig mödan -att besöka hennes hus, men i sjelfva verket för att icke öfvervara -fortsättandet af underhandlingarna om den finansiella sidan af saken. - -Så snart Mariquita aflägsnat sig började gumman helt diplomatiskt med -en förklaring att ehuru hon visst inte hade någonting att invända mot -ett arrangement, som vore till hennes barns lycka, vore hon ändå -tacksam för att få veta hvilka garantier don Luis ville lemna för dess -fortvaro. - --- Inga alls, svarade don Luis kärft. Jag tar henne med mig härifrån, -förser henne med allt hvad hon behöfver och kan önska, medan vi äro -tillsammans, och skickar henne om ett halft år eller så tillbaka. -Besparingar kan hon göra om hon vill af sina fickpengar, dem jag inte -ämnar vara njugg med. Det är alltihop. -- - --- Och alldeles tillräckligt, skyndade gumman att försäkra. -- Men -tyckte inte don Luis ändå det vore rättvist att anslå någonting för den -närmaste tiden efter Mariquitas hemkomst, då ju naturligtvis den -stackars flickan skulle hafva alltför svårt att glömma sin vän för att -inom kort inlåta sig med någon annan novio. Hennes mor skulle nog -förvalta detta något tills Mariquita sjelf behöfde det. -- - -Der kröp ändtligen bockfoten fram och den var så tydlig att jag ansåg -mig öfverflödig vid den vidare underhandlingen, som nästan bragte mig -att må illa, hvarföre jag sade mig vilja se åt om jag kunde vara -Mariquita till någon hjelp, och gick ut i köket. - -Hon rodnade något litet då jag kom, men skrattade ändå när hon frågade -om don Luis och hennes mamma blifvit vänner igen. Det lilla -fullfjädrade stycket tycktes ha allting betydligt klarare för sig än -jag någonsin skulle trott. - -Jag visade också tydligt mitt misshumör, men vår temmeligen enstafviga -konversation behöfde lyckligtvis icke räcka länge, då modren snart -ropade på Mariquita och frågade om icke chocoladen var färdig. - -Det var den och vi gingo in tillbaka. Don Luis såg ut som om han tagit -in någon betydligt bäsk medicin, drack tyst sin chocolad och tände en -ny cigarr, i det han steg upp och tog sin hatt. - --- I morgon på förmiddagen kommer jag efter Mariquita, sade han, och -för henne till någon som kan ställa i ordning åt henne en ordentlig -utrustning af allt hvad hon behöfver. Jag vill sjelf välja ut hvad jag -tycker passar henne bäst. Buenos noches, señoras. Och dermed gingo vi. - -Don Luis skakade på sig som en våt pudel då vi väl voro ute på gatan. - --- Fy f--n hvad den käringen är vidrig, sade han med ett uttryck, som -om han behöft lätta sig med en dugtig grofhet för att inte kväfvas af -allt hvad han fått lof att svälja under visiten. -- Jag för Mariquita i -morgon dag till Agua Caliente så jag slipper se hennes mor. Hon kan der -undergå en liten förberedande träning i civilisation på tumanhand med -mig, tills hennes saker bli i ordning och jag för henne ombord på -ångbåten bland andra menniskor. - --- Nog blir det ett lättvunnet vad, tillade han efter en stund med ett -halft cyniskt leende. -- Ni har ännu för mycken europeisk, eller kanske -rättare nordisk idealism i kroppen för att rätt kunna bedöma den här -sortens folk. -- - --- Jag nästan fruktar för att ni har rätt, svarade jag, -- men så -alldeles säkert är det inte. -- - -Något vidare samtal blef det ej om saken. Det föreföll mig nästan som -hade vi båda två känt oss litet skamsne medan vi vandrade genom de -kvälltysta gatorna till hotellet, och ingendera tycktes hugad att -förlänga sammanvaron utan gingo vi hvar till sitt rum så snart vi kommo -fram. - -Följande dag lemnade don Luis verkligen San José och jag kände det, då -jag efter middagen rökte min ensliga cigarr, som hade straffet för min -andel i menniskohandeln redan begynt. Det var långa aftnar jag sedan -tillbragte helt ensam, och många gånger ångrade jag det dumma -tilltaget, som beröfvat mig det enda sällskap jag haft. - -Så fick jag en vacker dag, ungefär en vecka derefter, ett telegram från -don Luis. "Kom och helsa på oss", lydde det, "tag minst par dagar på -er. Luis". Han tycktes behöfva sällskap han också. - -Jag for redan med första tåg till Cartago och då jag ej hade lust att -vänta tills ångspårvagnen gick, skaffade jag mig en häst och red ned -till Agua Caliente. Don Luis hade icke väntat mig föran följande dag då -jag kunnat komma ända fram i en bekväm kupé, så att jag tog dem med -öfverraskning när jag med ens trädde in i hans rum. - -Mariquita satt helt uppkrupen i en stor länstol och läste en bok som -tycktes lifligt intressera henne, eftersom hon inte ens såg upp när -dörren öpnades. Don Luis satt och rökte vid det öpna fönstret, med båda -fötterna på fönsterkarmen och gungade bakåt med stolen, i en ställning -så äkta amerikansk att jag skrattade till. Han vände på hufvudet. - --- Halloh! ropade han i det han hoppade upp, det var mer än hyggligt af -er att komma så snart. Det här börjar bli litet monotont, skall jag -säga, men jag vill inte återvända till San José innan jag vet när båten -går från Puntarenas. Svärmor är inte så ljuflig och hit får hon inte -komma. - -Mariquita hade också stigit upp. Hon såg för komisk ut i en modern -europeisk drägt, men tyckte synbarligen sjelf att hon var utmärkt -lyckad och räckte mig med mycken värdighet handen samt frågade huru jag -mådde. - --- Hade jag vetat vänta er ren i dag så hade jag låtit henne kläda om -sig, sade don Luis. Annars får hon då och då kläda sig på europeiskt -sätt för att småningom vänja sig att uppträda som en dam. Mariquita -mia, tillade han på spanska, vill du göra oss det nöjet att byta -kostym? Vi tycka båda att du är mycket nättare i Costa Rica drägt. -- - -Hon rodnade litet och såg kanske en smula förtretad ut, men gick ändå -genast. - -Jag tog upp hennes bok. Det var en berättelse från stora verlden i -Europa, en öfversättning af en af Ouidas fantastiska historier, just -egnad att förvrida hjernan på en liten vildinna som Mariquita. - --- Jag odlar hennes själ, som ni ser, sade don Luis skrattande. -- Hon -är förtjust i sådana der historier och tror naturligtvis hvarenda -galenskap de innehålla. - --- Det skulle ni låta bli, svarade jag. Hon blir alldeles tillräckligt -vriden genom den beröring hon kommer att ha med verlden, utan att läsa -sådant här. Se ni till bara att inte äfventyret får en ledsam -upplösning. -- - --- Basch! skrattade don Luis, i det vi satte oss på balkongen -utanför rummet. -- Ni är allt samma fantast. Det är inte mera -farligt för Mariquita att läsa och drömma om englagoda engelska -lösdrifvar-aristokrater och moraliskt förderfvade hertiginnor än för en -pojke att önska sig vara Robinson Crusoe. Det sysselsätter hennes -fantasi och ger henne ändå någon aning om huru man lefver och rör sig -utanför Costa Rica -- om den nu också blir något vriden. -- - -Jag svarade ingenting, om jag också kände mig långt ifrån öfvertygad. -Men utsigten från vår balkong var mera värd uppmärksamhet än Mariquitas -utsigter att bli förvandlad till en civiliserad dam. - -Månen har gått upp bakom vulkanen Irazu, hvars väldiga konturer -afteckna sig skarpt och klart mot natthimlens upplysta fond. Nedanför -skimra ljusen i Cartago och derifrån sänker sig marken i breda afsatser -ända till de heta källorna under oss. Deras varma vatten sänder upp en -tjock hvit dimma, hvilken som en bred strimma af rök följer bäckens -slingrande lopp så långt vi kunna se nedåt dalen. Från orchidékorgarna, -som hänga rundt om balkongen, stiger en nästan döfvande stark doft i -den svala nattluften upp till oss och nedanför faller ljuset från -lampan i ett fönster bjert på två camelia träd, öfversållade båda med -praktfulla, lysande röda och hvita blommor. - --- Icke sant, det här är vackert, säger Mariquitas röst helt sakta. Hon -står i den öpna dörren, fullt belyst af lampan inne i rummet, klädd i -Costa Rica flickornas klädsamma drägt: en lätt, ljus kjol, en -spetsprydd, bländande hvit camison och en mångfärgad, mjuk rebozo -vårdslöst kastad öfver axlarna så att endast en del af halsens och -armarnas varma bronsfärgade hy är dold. - -Hon skrattar inte nu, utan ser med drömmande ögon ut på det sköna -landskapet och hennes röst har ett främmande tonfall när hon -fortsätter: - --- Jag visste aldrig förut att verlden var så härlig -- det kan nog -inte vara mycket vackrare i andra länder än här. -- - -Jag såg noga på henne och frågade mig hvarifrån detta tonfall och dessa -tankar kommit, men don Luis fäste ingen uppmärksamhet dervid. Han -komplimenterade henne blott till hennes utseende i den vackra drägten -och sade att hon äfven i San Francisco, alltid då de vore hemma, skulle -kläda sig på samma sätt om hon ville göra honom ett särskildt nöje. Och -dermed var den flyktiga stämning förjagad, som väckts hos henne af -naturens nattliga fägring och vår tysta beundran deraf. - -När vi gingo in igen pratade och skrattade hon så fullkomligt på sitt -gamla sätt att jag knappast visste om jag sett rätt. - -Nästa dag tillbragte vi med en lång ridtur bland bergen, hvarunder -Mariquita var liflig som en gnista och glad som en fisk hela tiden; när -vi på kvällen kommo tillbaka voro vi för trötta att sitta uppe och -prata. - -Men när jag morgonen derpå reste, följde mig don Luis till stationen -och yttrade dervid bland annat att Mariquita verkligen öfverträffade -alla hans förväntningar. Glad, liflig, läraktig och alltid färdig -att foga sig efter hvarje hans önskan, var hon idealet af en -följeslagarinna för någon tid. -- Och dervid, tillade min skeptiske -vän, gör hon sig inga illusioner alls vis-à-vis framtiden, utan har -fullt klart för sig att dessa festdagar inte komma att vara -i evighet. -- - -Sedan såg jag dem icke mera före min afresa från San José, en vecka -derefter. De voro fortfarande kvar i Aqua Caliente, sysselsatta med att -studera engelska, det don Luis föresatt sig att lära Mariquita, samt -med långa ströftåg ända bort till indianbyarna bland bergen, enligt -hvad don Luis skref till mig då han önskade mig en lycklig resa och ett -gladt återseende i San Francisco, om inte förr. - - * * * * * - -Vi träffades emellertid redan i Guatemala. Jag hade behöft betydligt -längre tid för min resa än jag antagit och trodde derför att don Luis -längesedan var i San Francisco -- om med eller utan Mariquita visste -jag ej. - -Ja, så öfvertygad var jag derom att jag inte ens frågade efter honom -vid min ankomst till Guatemala City, och då jag under senare delen af -resan skaffat mig en smygfeber på halsen, rörde jag mig de första -dagarna icke heller ute. Men tre dagar efter min ankomst skulle en -tjurfäktning gå af stapeln, någonting riktigt extra storartadt, och den -skulle jag naturligtvis öfvervara. - -Det var söndag, strålande klart solsken och massor af folk i rörelse; -alla styrande ut mot la plaza de los toros. En så härligt belägen plats -är det nästan syndigt att använda för ett så ömkligt tidsfördrif, -dertill är den storartade utsigten öfver bergskedjan med de två väldiga -vulkanerna invid La Antigua, den gamla hufvudstaden, alltför vacker. -Men sinnet för naturskönhet är så ytterst litet utveckladt hos söderns -folk, åtminstone i bredd med det för djurplågeri, att sådant ej stöter -någon, och så har man bygt tjurfäktningsarenan på ett ställe som vore -egnadt att omskapas till en lustgård. - -Spektaklet var redan börjadt när jag kom fram. En stackars långhornad -tjur, som såg mycket fredlig ut, sökte förgäfves värja sig mot sina -plågoandar, los banderilleros, hvilka stucko sina vid, med hulling -försedda jernspetsar fastade bandrosetter i hans hud, och los -picadores, hvilka från hästryggen oroade honom med sina lansar. Han -begärde nog inte bättre än att slippa ut från arenan, men då han funnit -det vara omöjligt och motståndarne blefvo alltmera närgångna, gjorde -han en och annan schock emot dem, ehuru utan synnerlig energi. - -Publiken blef otålig och uttryckte sitt förakt med hyssjningar och -stampningar, hvilka till slut blefvo så högljudda att djuret måste -föras bort. Ty här är man för ekonomisk för att döda hvar tjur som -hemtas fram. Annonserna för tillställningen meddelade att sex tjurar -skulle uppträda och bland dem skulle "la espada" utvälja en, den han -skulle sticka ned. Alla de öfriga bara retas och plågas en stund samt -föras sedan ut igen. - -Kom så N:o 2 fram, ett ståtligt mörkbrunt djur med långa uddhvassa -horn, som nog kunde bli farliga för den som ej höll sig på tillbörligt -afstånd. Han mottogs också med allmänna applåder när han lungt och -ståtligt marscherade in. Men så stannade han och blickade helt vänligt -på det församlade publikum. Han var tydligen inte ledsen ett smul. Och -han blef inte ledsen ens när en banderillero steg fram och högg fast -tvänne bandprydda jernspetsar i hans nacke; han bara skakade på -hufvudet och gick par steg åt sidan. - -Det blef ett ännu värre hvisslande än förut, och när såväl -banderilleros som picadores förgäfves gjort allt för att reta honom -till vrede, steg oväsendet till en otrolig höjd. Till slut sprang en -banderillero, en neger, den djerfvaste och vigaste af allesamman, fram -och högg en spets från hvardera sidan i tjurens flanker, och då satte -han sig i rörelse. Men endast för att söka en utgång. Ursinnigt af -smärta och blödande från ett halft dussin ställen, der de granna -bandrosetterna hakats fast, rusade det arma, plågade djuret rundt om -arenan utan en tanke på anfall. - -Folkmassan hvisslade, tjöt och stampade tills man var tvungen att öpna -en port och låta det ohjelpligt fredliga kräket slippa ut. - -Icke minst högljudda i sina yttringar af förakt voro damerna, af hvilka -några tillochmed hvisslade lika bra som hvilken tjufpojke som helst. I -det stora hela föreföllo de mig mycket intressantare att iakttaga än -djurplågeriet på arenan, så att jag till en början egnade mycket liten -uppmärksamhet åt tjuren N:o 3, en svart raggig best, hela hopen mindre -än de två föregående, men hela hopen mera argsint också. Han kom -inrusande i full galopp, stannade ett ögonblick häpen midt i arenan, -gaf så till ett ilsket bölande och rusade i nästa ögonblick emot en af -banderilleros, hvilken svängde sin rödgula duk emot honom. - -Nu blir det lif i spelet. Ingen annan af banderilleros än den svarte -lyckas fästa sina rosetter i tjurens nacke och äfven han kan blott -genom ett väldigt språng öfver skranket undgå närmare beröring med dess -horn, medan picadorerne hafva all möda ospard med att hålla sig utom -räckvidd vid de anfall besten gång på gång gör mot dem. - -Nu är det applåder och bravorop som ljuda, allt lifligare ju mera -upphetsadt djuret blir. Och nekas kan ej att skådespelet är eggande. -Los banderilleros i blå, guldstickade sammetskostymer, med en -bjertfärgad, röd eller gul duk i ena handen och ett par fladdrande -mångbrokiga bandrosetter i den andra, söka gång på gång närma sig för -att fästa rosetterna i tjurens skin. Picadorerne på sina magra, med -grannlåter öfverhängda hästar, galoppera af och till, riktande en -lansstöt mot det marterade djuret hvar gång det kommer nära dem. Och -tjuren sjelf, med hängande tunga, ursinnig blick och bloden strömmande -ned på hvardera sidan af den väldiga nacken, sparkar upp sanden under -ett ihåligt, ilsket bölande, rusar ibland fram mot en eller annan af -sina plågoandar och stannar slutligen med fradgande mun i vanmäktigt -raseri midt i arenan. Då kommer la espada fram för att taga del i -leken. Hans drägt är öfvertäckt af guldbroderier, på hufvudet bär han -en svart filthatt med uppböjda bretten, i högra handen en lång värja -och i den venstra ett bjertrödt kläde. - -Han helsar publiken med en högtidlig bugning, men får inte lång tid -till ceremonier, ty tjuren har redan fått sigte på honom och besluter -ögonblickligt att försöka sin lycka med den nya uppenbarelsen. - -En viftning med det röda klädet bringar hans raseri till kokpunkten och -han rusar fram i vild fart. Mannen står orörlig med värjan lyftad tills -tjuren är blott ett par fot ifrån honom, då han med en snabb rörelse -kastar klädet öfver dess horn -- och stöter miste. - -Värjspetsen träffar sjelfva bogbladet och fläcker endast upp djurets -hud och kött i ett fotslångt sår, men det är för litet för att hejda -honom. I ett ögonblick ligger den granna espadan kullslagen i sanden -och den rasande tjuren stöter gång på gång efter honom med hornen, -ehuru utan att träffa, förblindad som han är af duken, hvilken allt -hänger öfver hans hufvud. - -Det har blifvit tyst bland publiken, som inte låter ett ljud undfalla -sig, medan los banderilleros från alla sidor skynda till och söka -afleda tjurens uppmärksamhet från hans offer. Damerna luta sig i högsta -spänning fram öfver skranket för att icke förlora någon detalj af -skådespelet, hvilket hotar att taga en tragisk vändning. - -Det är den svarta banderilleron som räddar situationen. Han går ända -fram till tjuren, rycker klädet af hans hufvud och stöter i samma -ögonblick en jernspets djupt in i hans nacke. Djuret rusar efter honom, -men gång på gång viker han vigt och skickligt undan tills han lockat -detsamma tillräckligt långt bort, då han med ett språng försvinner -öfver skranket. Jag har hela tiden följt honom med ögonen, medan man -ledt den förolyckade espadan bort, beundrande den ytterliga -kallblodighet, hvarmed negern gång efter annan låter tjuren komma -alldeles inpå sig för att med en enda böjning af den smidiga kroppen -och ett steg åt sidan vika undan dess hvassa horn. När han så springer -öfver skranket ser jag omedelbart derinvid ett ansigte, som förut -undgått min uppmärksamhet och som nu är helt blekt af den sinnesrörelse -som den spännande scenen väckt. - -I första ögonblicket fattar jag icke om jag ser rätt eller ej, så långt -är egarinnan till det näpna, mörkhyade lilla ansigtet der midt emot -från mina tankar, men i det nästa är jag öfvertygad om att det -verkligen är Mariquita som sitter der, och don Luis tätt bakom henne. - -Genast kan jag dock ej komma ditöfver, ty nu kommer espadan in igen och -folkmassan tränger sig så nära till skranket som möjligt för att se om -han denna gång skall lyckas bättre. Det gör han, oaktadt den -sinnesrörelse han tydligen är ett rof för. När tjuren igen rusar emot -honom faller det röda klädet på nytt öfver dess horn och värjan sänkes -nästan till fästet in bakom dess venstra bog. Ett ögonblick står djuret -orörligt, så faller det tungt till marken -- dödt. Och folkmassan -bryter ut i jubel. - -Nu först lyckas det att tränga fram genom hopen, som stimmar af och -till i förväntan på nästa akt af skådespelet. - -Mariquita upptäcker mig först och nickar redan på afstånd en helsning -åt mig. Och när jag kommer fram blir jag öfverhopad med frågor af såväl -henne som don Luis, om huru min resa aflupit, hvarföre jag dröjt så -länge o.s.v. o.s.v. -- mycket flera än jag kan besvara på en gång. - -Mariquita är klädd helt och hållet på europeiskt sätt, om ock med en -liten anstrykning af exentricitet i färgsammansättningarna, en -exentricitet, som emellertid passar utsökt till hennes sydländska typ. -Litet blekare är hon äfven än senast, men det klär henne också. Hon ser -med ett ord förfinad och förädlad ut och har förlorat något af det -tjufpojkaktiga, som förut utmärkte hvarje hennes blick och hvarje -rörelse. - -Jag komplimenterar henne till hennes utseende och säger don Luis att -han aldrig kunnat hitta på någonting mera klädande och originelt på -samma gång än den lilla fruaktiga hatt i orange och rödt som Mariquita -bär. Men han skrattar och försäkrar att den tid redan är förbi då han -valde Mariquitas toiletter. - --- Hon har mycket större anlag för vissa sidor af civilisationen än jag -någonsin skulle trott, tillägger han på tyska, -- och spelar sin roll -alldeles utmärkt. -- - -Mariquita ser smått förtretad ut då hon ej förstår hvad don Luis säger, -men klarnar omedelbart upp igen då han fortsätter på engelska: - --- Kom nu med oss härifrån och lemna er hotellmiddag i sitt värde. Vi -bo i ett privat hus och hafva eget hushåll, det Mariquita sköter för -att inte alldeles ledas ihjäl af brist på sysselsättning. Ni får lära -känna henne från en ny sida -- den af värdinna. Och af det här nöjet -har ni väl i alla fall redan fått nog. -- - -Så lemna vi tjurfäktningen och gå, Mariquita skenbarligen alldeles -oberörd af de mer eller mindre tydligt beundrande blickar, som riktas -på henne. Endast en gång rodnar hon litet, då vi höra en herre upplysa -en annan om "att det är en Costa Ricanska, gift med den der mörklette -amerikanaren, som går till venster om henne". - -Deras bostad är förtjusande nätt. Don Luis har packat upp en del af -allt det kram af kuriositeter och folkslöjd, han under sin sista resa -samlat ihop, och dermed dekorerat deras mottagnings och hvardagsrum på -ett mycket originelt och anslående sätt. På ena långväggen har han -draperat en jättestor Nicaraguansk pitahängmatta i brokiga färger och -fästat på denna en trofé af indianarbeten, betsel, sporrar, stigbyglar, -vapen, fiskredskap och annat -- en hel etnografisk kollektion. En -väldig divan är klädd med ett par ljusbruna vicuna ponchos från Chili -och dess dynor med mångbrokiga, skiftande rebozos från Costa Rica och -San Salvador, löst knutna öfver dem. På golfvet stå ett par stora, -rödbruna lerkrukor med bizarra ornament, af det slag indianerna i -Guatemala tillverka och begagna, fyllda med blommande, doftande grenar -af en buskväxt. Sofrummet ligger der innanför och matsalen utgöres af -det täckta galleri, hvilket löper rundt om den lilla, af palmer och -orangeträd skuggade trädgården, som i tropikerne hör till hvarje -välförsedt hus. - --- Jag kom hit redan två veckor efter er afresa från San José, sade don -Luis som svar på min förvånade granskning af rummet, -- och då jag -ämnade stanna här ett par månader hyrde jag genast detta hus, samlade -allting af möbler det innehöll i dessa par rum och försökte göra det så -trefligt för oss som möjligt. Och nu trifves jag så bra vid detta -"dolce far niente" lif att jag endast med största saknad kommer att -lemna det. -- Vore det inte för att jag uttryckligen lofvat Mariquita -att föra henne till San Francisco, tillägger han efter en liten paus, --- så gjorde jag slut derpå redan här och läte henne vända om hem -- -jag börjar sanningen att säga bli rädd för att till ett godt slut -rentaf bli kär i flickan. -- - --- Det vore nu väl det minsta, svarade jag, men jag å min sida börjar -bli rädd för att vi begingo mera än en dumhet när vi inläto oss på den -här historien der nere i San José. Mariquita hade visst icke der heller -mera än ett framtidsperspektiv, men hon visste då åtminstone icke något -bättre, hvaremot hon synbarligen redan nu fått ögonen öppnade och -kommer att få det i ännu mycket högre grad, och då kan hon heller icke -undgå att känna hela bitterheten af sitt öde, när hon en gång anställer -jemförelser mellan denna tid och den som kommer, då hon återvändt till -Costa Rica. -- - --- Nå, så farligt är det nu väl inte, menade don Luis, ehuru med -betydligt mindre säkerhet i tonen än förut då vi talat härom. -- Jag -har sörjt för att hon efter återkomsten kan lefva som hon för godt -finner, oberoende af novios och sin gemena mor. -- - -Mariquitas inträde afbröt allt vidare meningsutbyte om saken. Hon hade -klädt om sig och såg ännu bättre ut än på förmiddagen i sin drägt af -gräddfärgad, ljus surah med endast en stor mörkröd ros vid bröstet och -en annan dylik på ena sidan i håret. - -Middagen var färdig, sade hon, och så gingo vi till bords. Det var en -utsökt liten middag, med blommor och frukt och tropikernas stora lyx, -is, i öfverflöd och värdinnan glad och liflig när hon beskref sina -erfarenheter, sedan vi sist träffades i Costa Rica. - -Don Luis var på briljant humör också han och hade som vanligt utmärkta -cigarrer att bjuda på, då vi efter middagen sutto kvar vid bordet och -njöto af vårt kaffe och pratade ända tills det var full skymning. - -Men när han blef bortkallad för att taga emot ett besök, kom det nyss -förut så lifliga samtalet till ett tvärt slut. Det var som om Mariquita -och jag rakt ingenting haft att säga hvarandra, utan sutto vi tysta och -liksom väntande på något, som skulle gifva konversationen ny fart. - --- Kom, sade hon till slut, det finnes stolar der ute i trädgården, der -vi sitta bekvämare. Bordet måste dukas af. -- - -Stolarna stodo under ett par af orangeträden, hvilkas blommor fyllde -den svala aftonluften med en söfvande vällukt. Mariquita kröp tipp i en -stor amerikansk gungstol, i hvilken hon kunde intaga en riktigt bekväm -ställning och jag satte mig midt emot. - --- Nu måste jag bedja er om en sak, började hon, -- innan Luis kommer -tillbaka. Han skulle kanske inte tycka om det. Vill ni vara snäll och -inte kalla mig vid namn när andra höra på? -- - -Jag kunde se huru djupt hon rodnade, men innan jag hann svara fortsatte -hon: - --- Här tro alla att vi äro gifta och derföre bemöter man mig helt -annorlunda än om man visste huru det förhåller sig, och det är så -underligt behagligt att bli bemött med aktning af alla man träffar. Ni -förstår ju och blir inte ledsen? - -Det sista kom med ett ljud af gråt i rösten. - -Stackars liten, tänkte jag, det har kommit snarare än jag trodde. Men -jag sade intet annat än att jag fullkomligt fattade hennes tankegång -och lofvade göra som hon önskade. - --- Men ni får inte tala om mina dumma funderingar för Luis. Jag är rädd -för att han inte skulle tycka om att jag bryr min hjerna med sådana -tankar, och han är så utomordentligt snäll och vänlig mot mig, ger mig -mycket mera än jag önskar och tröttnar aldrig att besvara alla mina -frågor. Jag är ju så dum och okunnig, som ni vet, och förstår inte -alltid allt hvad jag ser, hör och läser, och då får han förklara. -- - -Inom mig instämde jag i allo i hennes tro att don Luis mycket litet -skulle tycka om att se hvilken utveckling äfventyret tydligen höll på -att få, men högt sade jag endast att jag ingalunda skulle meddela honom -hvad vi talat om. - -Straxt derpå kom han tillbaka och samtalet tog naturligtvis dermed en -annan vändning, men när jag sedan steg upp för att gå, sade han sig -vilja följa mig tillbaka till hotellet. Så snart vi kommo ut på gatan -frågade han om jag tyckte att Mariquita förändrat sig. - --- Otroligt, svarade jag, -- och uteslutande till sin fördel. -- - -Och då nu isen sålunda var bruten, frågade jag om han verkligen stod -fast vid sin föresats att om par månader skicka henne hem igen, -tilläggande att jag i hans ställe knappast skulle kunna förmå mig att -göra det. - --- Hvad vill ni då jag skall göra? frågade han surmulet. Jag kan inte -behålla henne då jag sjelf inte är riktigt bofast på någon ort, och -äfven om jag vore det kunde ju detta förhållande icke fortgå i längden. -Det enda jag kan och vill göra är att skicka henne hem redan efter ett -par veckor i Frisco, -- det hon nu framför allt längtar att få se, -- -så att hon inte hinner insupa allt för mycken civilisation. Nu redan -har jag all möda att hålla henne tillbaka. Hon läser allt hvad hon -kommer öfver, och det inger henne väl till slut tankar och idéer dem -hon vore mycket bättre förutan. -- - --- För resten, tillade han efter några ögonblicks tystnad på sitt -gamla, lätta sätt, -- tror jag ni inger mig alldeles onödiga farhågor. -Hon talar helt lugnt om den tid då vi skola skiljas och finner det -tillsvidare nog helt naturligt och tillbörligt att det så skall gå. När -hon kommer hem igen blir hon den mest efterfikade dam i San José och -kommer att tacka sin lycka att hon slapp litet ut. -- - -Härom hyste nu jag mina välgrundade tvifvelsmål, men då jag icke kunde -meddela don Luis hvad Mariquita nyss förut bedt mig om och inte heller -annars kunde göra någonting till saken, teg jag och sökte intala mig -att det väl ännu ej vore så illa, isynnerhet om don Luis fullföljde sin -afsigt att inte låta vistelsen i San Francisco räcka längre än ett par -veckor. - -Huru det för öfrigt i sjelfva verket förhöll sig med Mariquitas tankar -och känslor kunde jag icke riktigt komma på det klara med. Ty ehuru jag -sedan träffade henne så godt som hvarje dag, kom hon aldrig mera -tillbaka till temat om sin ställning och sitt förhållande till don -Luis. Tvärtom hände det att hon, då jag i andras närvaro tilltalade -henne med ordet fru, gaf mig en riktig äkta tjufpojksblick af den gamla -sorten jag så väl kände till från San José. - -Men böcker måste jag skaffa henne, ty don Luis, påstod hon, bara -skrattade åt hennes läslust och sade att hon skulle förderfva sina ögon -om hon höll på länge. Det var otroligt mycket hon hann med, och dervid -läste hon ingenting utan tillbörlig eftertanke, ehuru hennes sätt att -bedöma det lästa ofta nog var rätt egendomligt, så att hon mera än en -gång satte mig på det hala med sina frågor och genom den rent kvinliga -logik, som utmärkte hennes sätt att resonnera. - -Hennes största nöje under vistelsen i Guatemala var att besöka teatern. -Truppen var långt ifrån första rang, men det var någonting så -fullkomligt nytt för Mariquita att hon kunnat sitta der hvar kväll och -finna nöje deri ännu dertill. Med aldrig svikande uppmärksamhet och -spändaste intresse följde hon det uppförda styckets gång och skrattade -eller rördes till tårar ömsom. - -Efteråt fingo vi sedan alltid lof att föra en lång diskussion om de -handlande personernas görande och låtande, om deras tankar och känslor, -och dervid var det rent af märkvärdigt att bevittna med hvilken säker -instinkt Mariquita oftast träffade det riktiga i sin kritik, i det hon -drog slutledningar och gjorde distinktioner som skulle hedrat en gammal -psykolog. - -Så gafs en kväll Camelia damen. Utförandet var i det närmaste under all -kritik men likafullt var Mariquita djupare intresserad än någonsin -förr. Och när slutet kom grät hon, grät så hejdlöst, att vi hade all -möda med att lugna henne tillräckligt för att kunna föra henne -derifrån. - -Under hemvägen var hon sedan tyst och förstämd och likaså under den -halftimme jag ännu tillbragte hos dem. Hon serverade vårt thé utan att -på något sätt taga del i don Luis och mitt samtal, hvilket också i -sjelfva verket var bra matt; hon såg ut som om hennes tankar varit långt -derifrån. - -Men när jag steg upp för att gå frågade hon med ens: - --- Hvad tror ni Marguerite skulle gjort om hon hvarken fått sin älskare -tillbaka eller fått dö? - --- Troligen fortsatt att lefva som förut, brummade don Luis, innan jag -hann svara. - --- Det tror inte jag, sade Mariquita, men då hon icke inlät sig på -någon förklaring af hvad hon trodde, aktade jag mig att fråga derom, -utan slog bort alltsamman med ett skämt och gick. - -Vi hade ursprungligen kommit öfverens om att resa på samma ångbåt upp -till San Francisco, men förargligt nog blef det mig omöjligt att -fullfölja aftalet. Tre veckor hade flugit bort och så gick jag en -vacker majmorgon efter Mariquita och don Luis för att följa dem till -tåget, som skulle föra dem ned till kusten. - -Allting var nedtaget och inpackadt så att intet spår mera återstod af -den trefnad som utmärkt deras lilla hem. Men ändå hade Mariquita tårar -i ögonen då hon, klädd i en enkelt elegant reskostym, med en liten -pojkaktig klädesmössa på hufvudet, för sista gången steg öfver det toma -hemmets tröskel. - --- Nå, Mariquita, sade jag, utan att låtsa märka hennes vemod, nu är ni -väl förtjust då det ändtligen på allvar bär af ut i verlden? -- - -Hon såg på mig med sina tårfylda ögon, som kvälde öfver när hon -svarade: - --- Nog är jag nöjd att få resa, men jag vet inte hvarföre det -förefaller mig som om jag aldrig mera kommer att få upplefva så -lyckliga dagar som här. -- - -Redan på bangården hade emellertid den sorgsna stämningen flyktat. -Rörelsen och sorlet der verkade upplifvande på henne, så att hon med -ett helt gladt leende nickade mig ett "au revoir" när tåget gled ut -från stationen. - - * * * * * - -Mitt första besök i San Francisco gälde naturligtvis don Luis och -Mariquita, dem jag fann installerade i en af de små cottages, som följa -de gator åt, hvilka leda ut till San Franciscos stolthet, the Golden -Gate Park. Det var ett nöje att efter de sista månadernas vildmarkslif -komma midt in i så raffinerad civilisation som don Luis hem, der -europeisk smak och amerikanskt sinne för bekvämlighet och komfort räckt -hvarandra handen för att åstadkomma någonting riktigt mönstergiltigt. - -Mariquita hade säkert aldrig under sitt tidigare lif ens drömt om något -så i alla afseenden elegant, smakfullt och luxuöst som hennes nuvarande -omgifning, men ändå såg hon hvarken lika frisk eller lika glad ut som -senast i Guatemala. Blekheten hade tilltagit och var, ehuru klädande -nog, nästan för påfallande, medan de små, pigga ögonen hade förlorat -det mesta af sitt muntra, tjufpojksuttryck. Men i gengäld hade hon -också helt och hållet mistat det drag af hälften vildhet, hälften -civilisation, som ännu för några veckor sedan vidlådt henne. Ingen, som -nu såg henne i den eleganta morgondrägten af ett egendomligt rödgrått -japanesiskt tyg i briljant mönster och koiffyren arrangerad i -öfverensstämmelse dermed, genomträdd af ett par långa, ljusa -sköldpaddnålar, hade kunnat tro annat än att hon från sin första -barndom lefvat i en omgifning egnad att utveckla både smak och -skönhetssinne. - --- Ändtligen! utropade don Luis då jag trädde in. -- Nu, Mariquita, -skola vi hafva några festdagar medan vi föra vår vän här omkring och -visa honom San Francisco och dess omgifningar. Ni skall veta, fortsatte -han till mig -- att jag dessa första tider varit för mycket upptagen -med affattande af mina reserapporter och annat för att hinna föra -Mariquita ut, så att hon i sjelfva verket sett mycket litet ännu. Var -nu god och underhåll henne en stund medan jag slutar hvad jag har för -händer; så äta vi frukost tillsamman och göra derunder upp program för -resten af dagen. -- - --- Jag är glad att ni kommit, sade Mariquita, så snart vi stigit in i -hennes rum. -- Luis har haft oändligt mycket bråk och arbete sedan vi -kommo hit och på långt när inte varit så glad som förut, men nu blir -det säkert bättre. Han har så ofta talat om huru roligt det skulle bli -att få er hit upp. -- - --- Och ni sjelf, Mariquita? Huru trifs ni i San Francisco? Är lifvet -här verkligen så härligt som ni förestält er det, eller är det bara en -mer eller mindre gäckad förhoppning? -- - -Hon smålog litet tveksamt och tog sig någon betänketid innan hon -svarade: - --- Jag vet inte rätt hvad jag skall säga derom. Ännu har jag ju på det -hela sett så litet af lifvet här; och det lilla jag sett har jag -troligen inte betraktat på samma sätt som då jag brukade tänka på det -der borta. Och så har det plågat mig att se Luis nedstämd och -irriterad. Jag känner det alltid som om jag, åtminstone till en del, -vore orsaken dertill. -- Men nu blir det helt annorlunda då vi komma -att röra oss mera ute och han gör sig fri från sitt bråk. -- - -Så mycket var nu uppenbart att don Luis inte ännu meddelat Mariquita af -huru kort varaktighet hennes vistelse i San Francisco komme att bli, -men om det var detta som plågade honom eller om han verkligen hade mera -arbete än han tyckte om, det kunde jag icke af Mariquitas yttranden -sluta mig till. - -Under frukosten tycktes han emellertid helt upplifvad och skrattade -godt åt Mariquitas beskrifning af ångbåtsresan från Guatemala och af -några typer bland deras ressällskap. Efter frukosten, föreslog han, -skulle vi göra en tur i parken och derpå åka ut till The Cliffhouse för -att se sälorna, samt äta middag der. Sedan finge man se hvad som vidare -vore att göras för att värdigt sluta dagen. - --- Vi ställa till en riktigt grundlig fest och viftdag, slutade han -skrattande, -- för att börja er San Francisco sejour. -- - -Men när Mariquita gått in till sig för att kläda om sig för utfärden, -blef don Luis med ens allvarsam, i det han vände sig till mig: - --- Nu måste jag bedja er om en tjenst. Till en början måste ni åtaga er -att föra Mariquita ut om dagarna, så hon kommer i rörelse, ty med detta -instängda lif går hon under. Sjelf kan jag ju inte för mina härvarande -vänners och deras familjers skull visa mig ute med henne, hvaremot det -kan göra er detsamma hvad man tänker och säger. Och bland mina -ungkarlsvänner och deras fruntimmersbekanta vill jag inte införa -henne. -- - --- Och så, tillade han efter en liten paus med ett halft förläget -uttryck, -- ville jag bedja er att vid tillfälle börja bereda henne på -en snar afresa härifrån -- det är ett kapitel, som jag, skamligt nog, -ännu inte haft kurage att alls beröra. Säkert är att jag skulle gifva -bra mycket för att ha den här historien ogjord eller öfverstånden. -- - --- Jag också, svarade jag. -- Och kanske ännu mera för att slippa vara -den som meddelar Mariquita att hennes glädjedagar äro förbi -- för -alltid. Sannerligen jag ens vet huru jag skall bära mig åt för att -komma fram med det. -- - --- Det blir i alla fall inte så svårt, tröstade don Luis. Hon vet ju -att jag senare på sommaren skulle resa öfver till Europa, så ni kan -skylla på att jag fått underrättelser som troligen komma att påskynda -min resa hela hopen. Passa på något lägligt ögonblick och -- -- -- - -Men nu kom Mariquita tillbaka och vårt samtal till ett så tvärt slut, -att hon skrattande hotade oss med fingret. - --- Nu talade ni bestämdt illa om mig, Luis, eftersom ni afbröt så -hastigt. Men gå på bara, i dag blir jag inte ledsen. -- - -Nog misstänker jag att hon skulle känt sig något ledsen i alla fall om -hon vetat hvad samtalet gälde, men som det nu var störde ingenting den -glada stämningen under vår körtur. - -Den är bra nog ensam i sitt slag, denna "den gyllene portens park" i -San Francisco med sina dungar af svartgrön barrskog, mot hvilka -eucalyptusträd och en del härdiga palmarter skarpt teckna sina -grå- eller bjertgröna blad, medan de ljusa, ständigt vårgröna -gräsmattorna äro öfversållade af blommor och buskar, hörande till par, -tre olika zoners flora. Det är Californiens underbara klimat, -- hvars -temperatur aldrig stiger så högt att värmen blir besvärlig, lika litet -som den sjunker lågt nog för att man skulle kunna tala om någon köld, --- som tillåter sammanförandet på ett ställe af denna mångfaldiga -växtlighet, hvilken förlänar alla trädgårdar och planteringar ett så -omvexlande behag. Den ståtliga parken upptar många tiotal tunnland och -meningen är att utsträcka den ända till hafvet, dit redan nu en präktig -körväg leder, en fortsättning af den väg, som i tjugutal mil långa -vridningar genomlöper hela den vackra anläggningen. - -Vi hade en treflig tur och tyckte att den tog nästan för hastigt slut -när vi hamnade vid klipphuset, ett värdshus bygdt ute på yttersta udden -vid inloppet till den välomhägnade hafsvik, vid hvilken San Francisco -ligger. Men den praktfulla utsigten öfver detta inlopp -- "den gyllene -porten" -- med seglare och ångare i mängd, gående ut till hafs eller -löpande in i hamnen, och ut öfver oceanen som bryter sig i tunga -bränningar mot kusten, kom oss snart att glömma allt annat. Och så -klipphusets stora märkvärdighet, de halftama salarna, hvilka i -hundratal lefva på de tre enstaka klippor, som höja sig ur vattnet inom -par hundra alnar från land. Några dussin af djuren ligga alltid -uppkrupna på klipporna, försänkta i sömn, medan andra under ett -idkeligt, doft vrålande söka eröfra sig en plats, och ytterligare andra -tumla om i vattnet rundt omkring, fullkomligt obekymrade om alla de -menniskor, som i timtal stå uppe på klipphusets veranda eller på -stranden nedanför, iakttagande de roliga djurens lif och vanor. - -Mariquita var förtjust och skrattade som ett barn när ett par af de -lustiga gynnarne under kampen om någon bekväm plats hals öfver hufvud -tumlade ned i sjön och dervid gåfvo luft åt sin öfverraskning med ett -högljudt fnysande, för att nästa minut på nytt tränga undan hvarandra -vid försöket att krypa upp tillbaka. Under hela middagen, den vi läto -servera ute på verandan, tröttnade hon inte att betrakta de glänsande -bruna, våta kropparna der ute i vatnet, men när vinden mot solnedgången -småningom dog bort, medan det röda klotet sjönk ned i hafvet långt -borta i vester, glömde hon dem och betraktade under tystnad den -skimrande vattenytan, som i långa, mjuka, glänsande dyningsvågor sakta -smög sig fram till stranden för att brytas mot dess klippor i en -dånande, hvitskummande bränning. - -På hemvägen kommo vi öfverens om att jag skulle börja rida ut med -Mariquita om morgnarna. Don Luis lofvade skaffa henne en passande häst -och stälde sin egen till min disposition. - --- Det kommer att göra dig godt, sade han till den unga flickan, hvars -ögon glindrade redan vid tanken på det länge saknade favoritnöjet.-- -Inom några dagar kommer du att se lika frisk och glad ut som förr, -tillade han med mera ömhet i tonen än jag förut märkt då han talat med -Mariquita. - -Till mig sade han, medan vi efter att hafva lemnat Mariquita hemma -vandrade till mitt hotell, att jag inte behöfde göra mig någon alltför -stor brådska med att meddela Mariquita att slutet var nära. - --- Det är inte för mycket om hon får någon liten tid på sig för att -göra bekantskap med de angenämare sidorna af lifvet här, af hvilka hon -ju tillsvidare sett nästan ingenting. -- - --- Nej, min vän, svarade jag. -- Vid första lämpliga tillfälle ämnar -jag göra slag i saken. Ju längre det går på detta sätt, desto svårare -blir det för henne att finna sig i det oundvikliga slutet -- och med er -har jag ingen misskund alls, om jag också godt kan förstå att ni så -mycket som möjligt ville uppskjuta detta slut. -- - --- Kanske är det en orsak till till min motvilja att säga ifrån åt -Mariquita, sade don Luis fundersamt, -- ehuru jag inte gjort det klart -för mig. Ja, gör som ni vill, tillade han med en suck. -- Jag litar på -att ni gör Mariquita så litet ondt som det öfverhufvudtaget är möjligt -då ni inleder den oundvikliga slutuppgörelsen. -- - -Att don Luis inte heller tog saken alldeles så lätt som han förut tänkt -sig det, hördes godt på hans tonfall, men hvad var nu egentligen dervid -att göra? På aftonen låg jag länge och funderade derpå innan jag -somnade, men kunde inte finna på någon lämpligare utväg ur dilemmat än -att sända Mariquita hem så fort som möjligt. Ty om don Luis beslöte sig -för att taga henne med sig öfver till Europa så blefve det efteråt bara -så mycket svårare för dem att skiljas och derföre var det vida bättre -att det skedde redan nu. - -Tillfället att tala om saken med Mariquita kom snarare än jag hade -förmodat. Vi hade sedan några dagar börjat våra morgonridter ute i -parken, der San Franciscos eleganta verld temmeligen fulltaligt brukar -samlas för att med en timmes ridt eller en promenad till fots rekreera -sig efter föregående dags ansträngningar, och hade som alltid ridit en -stund längs den vanliga vägen der det talrika sällskapet galopperade af -och an. Så hade vi slagit in på en sidoväg, der vi läto hästarna gå i -skridt, medan vårt samtal så småningom blef allt enstafvigare och -slutligen helt och hållet afstannade. Intet annat hördes än våra -hästars jemna steg och det sakta, så att säga förnäma knarrande -läderljud, som nya sadlar och remtyg frambringa, då och då afbrutet af -ett klirrande när Mariquitas otåliga fuchs kastade upp hufvudet och -gjorde ett försök att komma i väg, så att ryttarinnan tvangs att taga -ett fastare grepp i tyglarna. Morgonluften var frisk och ren, med då -och då en doft af daggfuktig växtlighet, som kom oss att draga ett -djupare andetag, och det klara, lifvande solskenet spelande mellan -grenar och blad, tecknande liksom ett skuggspel på vägen framför oss. - --- Det är skada att Luis inte hinner vara med på våra morgonridter, -sade jag tanklöst, -- det kunde nog göra också honom godt att vara mera -i rörelse. -- - --- Tror ni verkligen att han inte har tid? frågade Mariquita med ett -litet matt småleende. Men i detsamma stego tårarna henne i ögonen vid -det hon vände bort ansigtet -- och jag insåg att hon fullkomligt lika -väl som jag fattade hvarföre don Luis inte följde med oss. - --- Kanske kunde han finna tid dertill, svarade jag, besluten att gripa -tillfället i flygten och nu rycka fram med mitt grofva artilleri, -- -men då finge han att arbeta in på nätterna i stället. Det är icke så -lätt för honom att få allting ordnadt och afslutadt under den vecka han -har kvar före afresan till Europa. -- - -Mariquitas häst stannade tvärt, i det hon på nytt vände sitt nu -kritvita ansigte mot mig. - --- Har don Luis bedt er säga mig detta? - -Jag såg att ett nekande här tjenade till mindre än ingenting och -svarade derföre rent ut att så var, att han bedt mig söka förbereda -henne derpå, för att sålunda måhända göra det litet lättare. - -Hon lät sin häst sätta sig i gång igen och vi redo en stund utan att -någondera ytrade ett ord. - --- Stackars Luis, sade hon slutligen, -- hvad det måste hafva plågat -honom, dessa sista veckor, medvetandet att han måste göra mig sorg -- -mången annan skulle nog tänkt bra litet på den sidan af saken. -- Nu -rida vi hem, tillade hon. Endast hennes ytterligare blekhet visade huru -hårdt det träffat -- och kanhända den takt hon lät sin häst inslå. - -Farten blef alltför häftig för att medgifva något vidare samtal tills -vi om några minuter stannade vid deras dörr. Då bad hon mig följa med -in. - --- Det blir lättare för Luis om vi ej äro på tumanhand de första -ögonblicken. -- - -Endast honom tycktes hon tänka på, och det obehag situationen måste -innebära för honom, medan hon dolde sin egen sorg och sina egna tankar -så väl, att om jag icke hade sett huru all färg med ens vek från hennes -ansigte då slaget föll, jag knappast skulle vetat huru hårdt det -drabbade. - -Men när vi kommo in gick hon fram till don Luis, der han satt vid sitt -skrifbord, böjde sig ned öfver honom och kysste honom, något som hon -aldrig förut gjort i min närvaro -- och så skyndade hon in i sitt rum -med tårarna strömmande ned öfver kinderna. - --- Hvad har ni sagt henne? frågade don Luis med en skiftning af -ansigtsfärgen också han. - --- Att ni reser till Europa om en vecka. Nu är saken afgjord -och klar. -- - --- Det var väl nog det bästa, sade don Luis tveksamt, men med ett -uttryck som om han gifvit bra mycket för att det bästa icke händt. -- -Huru tog hon det? - -Jag beskref tillgången så noga jag kunde, betonande särskildt att -Mariquitas första tanke gält honom och det obehag medvetandet att vålla -henne smärta måste förorsakat honom. Och så tillade jag, kanske med en -helt liten bismak af skadeglädje: - --- Nu medger ni väl åtminstone att jag från början bedömt Mariquita -riktigt, ty draget att glömma all sin egen sorg, sitt ödelagda lif och -sin eländiga framtid, för att blott tänka på den man har kär, är väl så -äkta kvinligt och fint, att den som är mäktig deraf måste anses -fullkomligt hafva lemnat vildinneståndpunkten bakom sig. -- - --- Jag medger hvad som helst, svarade don Luis trött, -- och har -sanningen att säga redan länge gått och burit på medvetandet att -Mariquita var och är mycket för god för sådan lek som jag bedrifvit. -- -Jag bara önskar att vi kunde göra slut på alltsamman redan i dag. -- - --- Nästa båt till Panama går om tre dagar, sade jag, -- och med den -måste Mariquita följa, ty sedan går ingen på fyra veckor, som anlöper -hamn i Costa Rica. -- - --- Stackars min lilla flicka, sade don Luis sorgset, vid tanken på -Mariquitas långa ensamma resa till sitt hem igen. Och derefter sutto vi -och rökte tyst och ihärdigt tills hon kom in och sade att frukosten -väntade. - -Hon var lugn nog, men de muntra små ögonen sågo så innerligt sorgsna ut -och ögonlocken voro betänkligt svullna -- svårt hade den lilla, modiga -stackaren att svälja sin gråt och sin frukost, den hon säkert endast -för don Luis skull rörde vid. - --- När går ångbåten till Puntarenas? frågade hon slutligen, i så lugn -ton hon kunde åstadkomma. - --- Om tre dagar, svarade jag. -- Och sedan går ingen på en månad. - --- Alltså om tre dagar, sade hon sakta, med en så hopplöst sorgsen -blick på don Luis att det skar mig i hjertat. - --- Kom hit i afton, sade don Luis, sedan vi på otroligt kort tid stökat -undan frukosten. -- Vi äta middag tillsamman här hos oss och fara sedan -till theatern. Jag skall telefonera efter en loge. -- - -Middagen blef icke just mycket gladare än frukosten, ehuru vi nog alla -ansträngde oss för att samtala om likgiltiga saker; och bra liten -uppmärksamhet egnade innehafvarne af vår loge åt stycket som uppfördes. - -När så don Luis gick ut under mellanakten framkastade jag den förmodan -att Mariquita inte skulle bry sig om morgonridterna numera. - --- Tvärtom, svarade hon, -- nu mera än förut. Ni kan väl förstå att det -är plågsamt för Luis och mig att tala om min afresa och nästan ännu -plågsammare att försöka tala om likgiltiga saker. Ju mindre vi äro på -tumanhand, desto bättre -- så ni får vara beredd på trägen tjenstgöring -dessa sista dagar, slutade hon med ett litet leende, som trots allt -ändå hade en skymt af likhet med förra tider. - -De gingo snabt de tre sista dagarna. På morgnarna gjorde vi längre -ridter än förut, åto frukost i deras hem och träffades igen till -middagen på någon restauration, för att sedan tillbringa också aftonen -utomhus. - -Den sista morgonen redo vi på hemvägen upp på en hög kulle, derifrån -man har en den härligaste utsigt öfver hela San Francisco, öfver staden -med dess räckor af hus, affärskvarteret med dess ståtliga palatser och -öfver hamnen med dess otaliga fartyg och väldiga ångfärjor, dem man kan -följa med ögat nästan ända bort till Oakland på andra sidan bugten. - -Mariquita satt en lång stund alldeles tyst och betraktade det rörliga, -pulserande lifvet der långt nedanför oss. Långsamt lät hon till slut -blicken öfrerfara hela den vackra taflan. Så vände hon ansigtet bort -derifrån och satte sin häst i gång igen, i det hon med en djup -snyftning tryckte näsduken mot sina ögon. - -Jag tyckte mig icke kunna säga någonting. - -Så redo vi hem igen under oafbruten tystnad och kommo oss icke för med -att tala stort mera under frukosten heller. Omedelbart efter denna -lemnade jag dem båda, i det jag lofvade komma tillbaka på aftonen en -stund innan båten gick. - -Don Luis hade blifvit allt tystare och dystrare ju längre tiden led; de -sista dagarna hade han gått omkring som om han icke vetat hvar han -skulle göra af med sig sjelf. Så hade han hittat på att ställa till sin -förlorade middag på sjelfva afskedsaftonen ute på Klipphuset. "Jag -måste hafva lif och rörelse omkring mig", sade han, "för att inte -blifva alldeles hypokondrisk sedan Mariquita rest." Vi skulle följa -henne till båten och derifrån köra rakt ut till det väntande -sällskapet. - -Det var ungefär vid elfvatiden jag lemnade dem, och då jag inte kände -mig så särdeles gladt stämd, jag heller, begaf jag mig hem till -hotellet för att der på bästa sätt fördrifva tiden till klockan sju, då -jag lofvat afhemta dem. - -Men frampå eftermiddagen kom en kypare upp och sade att man kallade på -mig i telefonen. Jag gick ned och hörde don Luis' röst som bad mig -komma tidigare, så fort som möjligt. - --- Programmet är något förändradt, sade han med ett helt annat uttryck -i rösten än då jag senast hört honom på morgonen, men utan att gifva -någon vidare förklaring. - -Jag skyndade att kläda om mig, ty från ångbåten skulle vi ju begifva -oss direkte på middag, och så for jag ut till don Luis' villa, -högeligen nyfiken att få veta hvad som nu stod på. - -Det var Mariquita som öpnade dörren vid min ringning. Hon var klädd i -reskostym, såg förlägen och förgråten ut, men log ändå med hela -ansigtet i det hon tillika torkade sina ögon med en näsduk, som -tydligen användts för samma ändamål redan förut. - --- Kom in, kom in, ropade hon, innan jag hann så mycket som öpna -munnen. -- Jag är så rysligt lycklig och nöjd -- Luis får berätta allt. -Och dermed flög hon in till sig igen. - -Don Luis stod i sitt rum framför en koffert, den hans betjent höll på -att packa. Han skrattade också då han fick syn på mig. - --- Tag en cigarr, sade han, -- och stäfja er nyfikenhet ett par minuter -medan jag ser efter att Charles slutar packningen riktigt. - --- Gå er väg, Charles, och hvila er en stund, sade jag -- jag skall nog -hjelpa don Luis om det behöfves. - --- Och nu, fortsatte jag till denne, så snart betjenten stängt dörren, --- hvad är meningen med allt det här? Hvarför har ni narrat mig hit i -otid och hvad har ni för inpackning för er? -- - --- Jo, svarade don Luis med småflat min, -- det blef klart för mig i -dag att jag inte kunde låta Mariquita resa tillbaka till Costa Rica -- -och derföre reser jag sjelf redan i afton till New-York och Europa och -tar henne med mig. -- - -Jag blef ond och sade don Luis temmeligen rent ut att han bar sig åt -som ett nöt. - --- Om ni nu skiljts från Mariquita, slutade jag, -- så fans det -åtminstone någon möjlighet för att hon småningom skulle glömt de sista -månaderna och funnit sig i lifvet der nere igen, men huru vill ni bära -er åt för att skiljas, sedan ni lefvat samman ytterligare några -månader? -- - --- Det vet jag inte, svarade don Luis ytterst kallblodigt,-- och kommer -troligen heller aldrig att få veta det, emedan jag inte alls mera har -för afsigt att skiljas från Mariquita. Jag ämnar ännu förrän vi resa -vigas vid henne. -- - -Det sista med en stadig blick på mig. --- Halloh! började jag i min ytterliga förvåning, men tystnade i -detsamma, ty det slog mig med ens att detta ju verkligen var en långt -bättre lösning af trasslet än jag någonsin tänkt mig. - --- Vagnen är straxt här, fortsatte don Luis, -- tillståndsbevis tog jag -ut i förmiddags och presten väntar oss. Ni blir vitne. -- - -Dermed ringde han på Charles, gaf honom några sista ordres för -inpackningen och tillsade honom att vara nere vid bangården i god tid. - -Så gingo vi in till Mariquita, som under tiden med kallt vatten, puder -och andra lämpliga medel sökt försätta sin lilla, strålande fysionomi i -presentabelt skick igen. - -Jag gratulerade henne till förändringen i reseplanerna, men hann inte -med något vidare, ty nu anmälde Charles att vagnen var der och vi gingo -ned. - -Mycket talade vi ej heller under åkningen, som för resten inte räckte -länge. Mariquita frågade endast halfhögt om don Luis var säker på att -inte ångra sig. - --- Det är tid ännu att vända om, sade hon, men såg icke riktigt ut som -om hon önskat få göra det. - -Don Luis bara skrattade, och med detsamma voro vi framme. - -Presten var färdig och ceremonien -- med hans hustru som andra vitne -- -var amerikanskt kort och enkel, så att vi inom mindre än en halftimme -voro på väg till bangården. - --- Kom ihåg att härefter aldrig kalla mig annat än Mariquita, sade hon -så snart vi satt oss i vagnen, med äkta tjufpojksmin syftande på ett -föregående tillfälle då hon bedt mig om något annat i den vägen. - --- Nu får ni vara ensam värd på middagen, sade don Luis. -- Jag har -bedt Ned Richards skicka sin trafvare ned till stationen för er räkning -så att ni möjligast fort kan komma ut till Klipphuset, der man väl -redan börjar bli otålig. Ursäkta nu mig på bästa sätt, tillade han -skrattande. - -Vid stationen väntade Charles med biljetter och kappsäckar. Sofkupén -var abonnerad och prydd med en del blommor, om hvilkas anskaffande jag -hunnit hviska ett ord åt Charles innan vi foro till presten. Tid hade -vi just jemnt tillräckligt för att trycka hvarandras händer och uttala -ett hopp om att någongång träffas igen -- och så rullade tåget i väg, -utan att jag riktigt hunnit hemta mig från min förvånade häpenhet. - -Ned Richards trafvare var ett utmärkt djur, som på otroligt kort tid -förde mig genom parken ut till Klipphuset, der ett talrikt sällskap af -damer och herrar väntade på värden med allra största otålighet -- en -otålighet, som förbyttes i en ännu större förvåning när jag med ett par -ord förklarade huru sakerna stodo. - -Ned Richards hviskade något åt hofmästaren, straxt derpå smälde -champagnekorkarna och så drucko vi alla ett glas i botten för de -resandes välgång. - -Det var ju visst oegentligt att börja med champagnen före soppan, men -hela historien hade ju så att säga börjat från oriktig ända. - - - - -PÅ LOKOMOTIVET. - - -Ofta nog under de oändligt långa, tröttsamma timmarna i jernvägskupén, -då der ingen fans att språka med och ögonen begynt tröttna vid de -ständigt lika fruktlösa försöken att uppfatta något af det -förbiskymtande landskapet, hade jag tänkt på huru mycket intressantare -det ändå vore att en gång göra en resa på sjelfva lokomotivet. Men det -hade alltid stannat vid blotta afsigten. Jag tänkte visst icke -egentligen på att Pullman vagnen i sjelfva verket var en så oändligt -mycket angenämare vistelseort, men jag fruktar för att det ändå i -grunden blott var det dunkelt närvarande medvetandet härom, som -afhållit mig från försöket. - -Också den dag, hvarom nu här är fråga, hade jag under den långa färden -från föregående afton till långt in på eftermiddagen hunnit bli -hjertinnerligen trött på alltsamman -- ressällskap, tobaksrökning, -tidningar och alla andra till buds stående distraktioner. Vi hade -slutligen kommit till middagsstationen, min måltid var undanstökad och -jag gjorde ett slag längs perrongen för att litet räta på benen, samt -kom dervid ända upp till lokomotivet. - --- Halloh, gamle gosse, hvart gäller resan? -- - -Jag såg mig omkring. Frågan måste gälla mig, ty ingen annan var synlig -i närheten. Men hvem var frågaren? Det var lokomotivföraren, "the -engineer"; som han kallas i Amerika, det var tydligt, ty han var det -som räkte fram sin flottiga hand och såg så bekant ut. Men inte kände -jag honom. Skakade hand likafullt, men såg tveksam ut förmodar jag, ty -han fortsatte: - --- Träffades senast vid Piedras de Fuego, då ni red som paymaster, en -liflig eftermiddag när niggerna försökte göra revolt. -- - -Nu klarnade mitt minne. Tom Finlay var det. Och med ens stod hela -scenen tydligt för min blick. - -Det var nere i Costa Rica vi hade råkats, och det var ingen annan än -Tom, som hjelpte oss ur klämman när ett par hundra negrer gjorde -revolt, emedan vi å dragande kall och embetets vägnar från deras -månadslikvid afdrogo priset för ångbåtsresan från Jamaica till Puerto -Limon. - -De stodo skockade utanför dörren till kommissariatsbutiken och några af -de fräckaste, med en groflemmad, bläcksvart gynnare i spetsen, trängde -sig in, förklarande att de skulle ha sin likvid till fullo -- med godo -eller ondo. Och dervid gjorde ledaren en obehagligt insinuant rörelse -med den påk han hade i handen. - -Det var då Tom steg upp, gick fram till anföraren med den lugnaste min -i verlden och -- stack sin revolver rätt i hans mun innan någon hann så -mycket som blinka. - --- Och nu, ert förb----de pack, röt han åt de förbluffade svartingarna, -nu lagar ni er i väg på ögonblicket om ni inte vill ha bitarna af den -här gossens skalle i synen. Vi ha sex skott hvar, utom två -hagelladdningar i geväret der, så det räcker allt för flera än den här -syndaren. Och ni har just jemt en minut på er. - -Ingen som såg Tom i det ögonblicket kunde ens en sekund betvifla -allvaret i hans afsigter, och inom mindre än en half minut var platsen -klar, så när som på den bålstore anföraren, som blifvit grå af skräck -och slog en formlig trumhvirfvel med tänderna mot revolverpipan. - --- Inom tio minuter är du borta från lägret och visar du en enda gång -till din babianfysionomi på den här trakten, så hänger jag dig med mina -egna händer -- sade Tom, i det han omsorgsfullt torkade af revolvern på -ärmen af sin ylleskjorta. Och niggern, som kort förut varit kavat nog, -försvann som en rök. - -Hela scenen drog, som sagdt, i en blink förbi mitt minne när jag såg -Toms ärliga grå ögon blicka emot mig. - -Med ett par ord meddelade jag honom att jag reste på samma tåg, norrut -hän -- hvart, visste jag ju icke sjelf så noga. - --- Hoppa upp här, uppmanade Tom. Det är bara en half timme till nästa -station, der ni kan byta om igen ifall det här blir för långtrådigt och -obekvämt. -- - -Så hade jag då fått min åstundan uppfyld, att en gång resa på -lokomotivet. - -Egentligen bekvämt var det nu inte. Jag fick sitta på Toms verktygslåda -på ena sidan, medan han sjelf stod på den andra, färdig att när som -helst sätta i gång. Emellan oss hade vi ugnen, den eldaren allt efter -litet öppnade för att kasta in mera kol, och då strömmade der ut en -hetta, som nästan förtog andedrägten. Men framför oss låg banan slät -och jemn med skenorna likt tvänne svarta streck, hvilka långt, långt -borta löpte samman i ett enda; den vida, ödsliga prärien i glödande, -dallrande solljus, med flockar af boskap utsträckta der och hvar i -gräset och längst borta ett blåaktigt, otydligt töcken, nedtill -liknande kullar och skog, upptill smältande i ett med molnen och -solröken. - -Många ord hunno vi inte vexla förrän konduktören gaf signal och Tom -släppte på ånga. Helt litet först, så något mera, maskinen pustade ett -tag, ett till, hjulen rörde sig långsamt omkring, nästa ögonblick gledo -vi utan den minsta ryckning ut från stationen och inom ytterligare -några sekunder sköto vi fram med full fart. - -Tom såg på mig och nickade. - --- Det är en fin pjes det här lokomotivet, ska jag säga. Jag känner -henne ut och in och hon lyder ordres bättre än en örlogsmatros. -- - -Och Tom lät sin seniga hand med en smekande rörelse glida längs staken, -som meddelade hans vilja åt maskinen och satte dess kraft i rörelse. - -Det var verkligen både nytt och intressant att åka på lokomotivet. I -stället för otydliga glimtar af landskapet, tröttande genom sin brist -på detaljer, dem man aldrig hann uppfatta, låg här hela nejden som en -karta för våra ögon. Först långt borta, liksom sedd genom en bakfram -hållen kikare, så växande i storlek och tydlighet ju närmare vi kommo, -tills bilden med ens tycktes flyga rätt inpå oss, för att nästa sekund -försvinna och lemna plats för en ny. - -Och så sjelfva banan. Här en kurva, der en bro öfver en liten bäck, -hvilken jag alls icke märkt der den silade sig fram genom gräset tills -vi med en knyck och ett dån flögo deröfver. Så en stigning, ty så jemn -är prärien ingalunda som den på afstånd förefaller; farten blir -omärkligt allt saktare, lokomotivet pustar hårdare -- det är nästan som -om vi sjelfva kände tyngden af de många vagnar bakom oss; och -ofrivilligt drar jag ett andetag af lättnad när vi nått högsta punkten -och åter börja glida utfor. - -Tom ser på mig och småler. Han behöfver inte fråga för att veta att jag -första gången åker på lokomotivet. Så ger han sin stake en ytterligare -knyck i den riktning jag redan vet betyder ökning af farten och vi -skjuta i väg som en blixt. Banan ligger rak och jemn milslångt framför -oss, solen har börjat sjunka och sänder sina strålar längs skenorna, -hvilkas slitna ytor glänsa som band af silfver. Farten blir allt värre, -när vi glida utför en sakta sluttning, men Tom vet att det icke är -någon fara. Han bara ser på mig och hvarje gång någon liten ojemnhet -ger oss en knyck, nickar han och ser ut som om han tyckte det vara -utmärkt roligt. - -Tala kunna vi icke för dånet och rasslet, men det är utmärkt roligt, om -också den ursinniga hastigheten ger en samma kittlande känsla som när -man kommer nedåt med en slänggunga och emellanåt frestar en att gripa -tag i någonting för att -- ja, bara för att det går så fort. - -Tom rör igen på sin stake. Vi hejda oss något litet, så drar han i -signalrepet öfver våra hufvuden, en gång, två, tre gånger och hvar gång -svarar lokomotivet med ett bölande ljud. Farten saktas alltmera och -någon minut derpå stanna vi vid en liten station, som ser så ytterst -obetydlig, ensam och öfvergifven ut, nästan som utkastad på måfå i det -stora, vida gräshafvet. - --- Ni har präktiga nerver, säger Tom med en gillande blick på mig. De -allra flesta bruka första gången känna sig uppskakade när jag släpper -henne lös i en sluttning. Det betyder sextio å sjuttio mil i timmen och -det är inte litet. Nå, vill ni fortsätta eller gå tillbaka i vaggonen? - --- Fortsätta, svarar jag. Och två minuter derpå flyga vi åter fram -öfver slätten, rakt in i det glödande röda solljuset. Det blir allt -rödare ju lägre solen sjunker och till sist står hon som en jättestor, -rödglödgad boll i det fina, blånande töcknet. Står stilla ett ögonblick -och så, när vi glida utför sluttningen, dyker hon med ens ned under -synranden. Men åt höger norrut faller skenet ännu så varmt och klart på -en rad af kullar, klädda med mörk, högtidlig skog, och när också de -sjunkit i mörker; dallrar ännu det sist döende ljuset öfver bergskedjan -der bakom -- så långt borta att vi först på natten hinna dit, trots den -svindlande farten. - -Allt ännu sluttar banan utföre, vi svänga småningom åt höger och närma -oss alltmera skogen. Nu skymtar der otydligt ett bredt vatten i den -tilltagande skymningen. Om ett par minuter ila vi fram längs -flodstranden, följa den en bit, gå i en kurva, så skarp att lokomotivet -lutar öfver, ned på bron och brusa med ett dån likt åskans öfver och -emellan dess nätverk af jern, som i ett virrvarr skymtar för våra ögon. - -På andra sidan ligger åter en station, der vi taga in vatten samt tända -våra lyktor, och så framåt igen. - -Vi arbeta oss uppåt en lång sluttning med allt saktare och saktare -fart. Öfverst är kullen redan bevuxen med buskar. Vi skjuta fart igen -sedan hela tåget hunnit upp och nästa minut rusa vi in i skogen och -mörkret. - -Endast en helt liten bit af banan framför oss och de raka, släta -stammarna på båda sidor kunna vi se, skarpt belysta af lyktskenet. Allt -det andra är mörker, ty träden stå så tätt att deras kronor bilda ett -enda hvalf, som utestänger hvar smul af den svaga skymningsdagern. - -Men inte sakta vi farten för det. Min vän lokomotivföraren känner -tydligen hvarje tum af banan, hvarje kurva, hvarje stigning. Och nu -mera passera vi sådana allt efter litet. Terrängen blir alltmera och -mera ojemn ju närmare vi komma till bergstrakten och kräfver oaflåtlig -uppmärksamhet och påpasslighet af den, i hvars hand hela det ståtliga -tågets och dess hundratal passagerares öden ytterst hvila. Aldrig förut -har det fallit mig in hvilket oerhördt ansvar lokomotivföraren -egentligen har. Ett ögonblicks oaktsamhet, en minuts distraktion -- och -tåget rusar ohjelpligt till sin undergång. - -Men Tom har inga sådana distraktioner. Hans grå ögon blicka ofrånvändt -på den korta, upplysta sträckan framför oss och det är tillräckligt för -att i hvarje nu upplysa honom om hvar vi äro och hurudan terräng vi -hafva framför oss. Den starka handen med de långa, seniga fingrarna -håller med ett fast grepp om staken och ökar eller minskar farten efter -behof. - -Vi försöka alls icke mera att tala, der vi flyga fram genom natten. -Endast framför oss är det ljust; men sjelfva sitta vi i mörker för att -så mycket bättre kunna tillgodogöra oss belysningen från lyktorna. -Blott när eldaren kastar in mera bränsle, strömmar det skarpa rödgula -eldskenet ut från ugnen, lyser ett ögonblick upp den nedhukade -gestalten, golfvet der han står, tendern med dess kolhögar bakom honom --- och lemmar oss i mörker igen. - -Vi hafva redan dånat fram öfver flera broar, pustat uppför stigningar -och rusat; nedför andra i hejdlös fart, allt med den mörka, högtidliga -skogen till sällskap, och hafva åter nått högsta kammen af en ås. Men -nu skjuta vi icke fart som förut när det börjar gå utför. I stället ser -Tom efter att luftbromsarna äro klara och låter tåget helt sakta glida -nedåt. - -Skogen glesnar och försvinner. Framför oss ligger något mörkt, högt, -stort, som i en svart massa reser sig mot natthimlen. Det är sjelfva -bergskedjorna. Nedanför oss är mörkret så djupt att jag ingenting kan -urskilja. Det ser bottenlöst ut. - -Nu sättas luftbromsarna i verksamhet, farten, som ökats af sig sjelft, -saktas igen och så glida vi ned på viadukten, hvilken i en ytterligt -skarp kurva för oss öfver det bottenlösa mörkret framför oss. Vi kunna -icke se huru djupt det är till botten af ravinen och urskilja ingenting -annat än två skenor, löpande öfver jernsyllar, hvilka tyckas hvila på -sjelfva det svarta mörkret, medan vi djupt under oss höra ett otydligt -brus af vatten, blandadt med ekot af rasslet från vårt tåg. - -Åter tränger sig på mig den tanken huru bekymmerslöst vi ofta sofva oss -fram öfver afgrund och bråddjup. Ett enda felgrepp, en axel som -brister, en mutter som lossnar och knappast en enda af sofvarne i de -präktiga vagnarna der bakom skulle ens hinna vakna innan hans sömn i -ett ögonblick blefve för djup att någonsin mera kunna störas. - -Men nu är viadukten passerad och straxt på andra sidan derom ligger den -station, der vi byta lokomotiv. Med en känsla af saknad lemnar jag min -plats, men Tom försäkrar mig att den snart blefve obehaglig, ty nu -komma vi in i bergstrakten, der nattluften är isande kall och banan går -fram genom den ena tunneln efter den andra. - -Det är med mera värme än förut jag trycker Toms hand till afsked, och -när han presenterar mig för sin efterträdare, ger sig min nyväckta -respekt för lokomotivförarens ansvarsfulla, hvarje nerv och muskel -ansträngande verksamhet luft i en bugning, aktningsfullare än jag -vanligen brukar bestå mina medmenniskor. - -Så går jag tillbaka i min vagn -- och sofver snart som de andra. - - - - -MIN RESKAMRAT. - - -"Det är så ledsamt och enformigt att resa allena, man har ingen att -meddela sig med om sina intryck och erfarenheter" -- låter det vanligen -då det är fråga om fördelarna af att resa ensam eller i sällskap. Och -ofvanstående uttrycker nog den åsigt som hyllas af det stora flertalet. - -Men sannerligen säger jag er: det är bättre att känna sig så ensam och -öfvergifven som en ung fru; då hennes man första gången rest bort på en -vecka, än att resa i sällskap med en preussisk löjtnant. - -Ty dertill hade vår herre uppenbarligen ämnat honom; och endast -storartadt ungdomligt lättsinne var det, som bragt honom att skolka med -sin skolgång så att han förverkat rättigheten att fullgöra sin -värnepligt som "einjähriger freiwilliger" och sedan avancera till -epåletterna. I stället hade han rymt undan de år i uniformsrock, som -väntade honom och efter den betan var paradiset nu stängdt för alltid. - -Det hjelpte inte alls att förbanna förbemälda lättsinne både sent och -bittida och att kamma håret med bena ända ned i nacken samt sno -mustaschämnena uppåt. På sin höjd var det bara en ringa tröst i -olyckan. Och stort mera var icke heller användandet af oförfalskad tysk -officersjargon, så ofta sig blott göra lät. Men för mig var det mera. -Det var en mara, som pinade mig om dagarna och förföljde mig i mina -nattliga drömmar. - -Huru vi nu kommit att resa tillsammans hör väl egentligen inte hit, men -jag vill ändå antydningsvis nämna att urvalet -- i kvalitatift -hänseende -- inte var så synnerligen stort bland de äfventyrare det -hvimlade af der nere i vildmarkerna. Bland de blinde är ju den enögde -kung. Min förfelade löjtnant var rentaf en ljuspunkt i den omgifningen. - - * * * * * - -I Leon, Nicaraguas gamla hufvudstad, gingo vi en morgon till -kathedralen för att se leonesiskorna bevista den tidiga messan. Det är -ett vackert, vördnadsbjudande tempel, denna kathedral. De höga, smala -fönstren sprida blott en sparsam belysning under de höga hvalfven, der -luften kännes frisk och sval. Tystnaden före messans början är djup och -högtidlig och den gamla altartaflan vacker och rörande i all sin -naivitet -- allt gör stämningen andaktsfull och lugn. - -Framför en Mariabild låg en ung flicka på knä, ögonskenligen helt -försjunken i bön. Radbandet rörde sig snabbt mellan de fina fingrarna, -läpparna mumlade den ena bönen efter den andra, och emellanåt lutade -hon för långa stunder åt gången pannan mot det kyliga stengolfvet. - -När så messan började och dess högtidliga toner, vackert accompagnerade -af orgeln, liksom strömmade ned från det hvälfda taket, tycktes den -unga bedjerskans andakt ytterligare stegras. Läpparna rörde sig -ifrigare, tårarna stego henne i ögonen och när hon nästa gång höjde -ansigtet mot gudsmodersbilden strömmade de ned för kinderna. - -Den hvita drägten och den löst hängande svarta rebozon klädde henne på -ett rentaf förtjusande sätt. De stora mörka ögonen sågo så sorgsna ut, -kinderna voro så bleka och tårarna flöto så rikligt, att jag sjelf -kände mig halft rörd der jag stod bakom en af de väldiga pelarne, fullt -inne i den stämning den högtidliga musiken, rökelsen och de skumma höga -hvalfven framkallade. - --- "Eigentlich ein famös nettes Kind!" -- hörde jag en röst i mitt öra. - -Och när jag vände på hufvudet såg jag min reskamrat stå och tvinna sin -ena mustasch, med bröstet ut och klackarna ihop, kastande sina mest -förföriska blickar på min sorgsna lilla bedjerska. - -Svara gjorde jag ej, när jag sakta drog mig öfver till andra sidan af -kyrkan -- och inte var det Gud fader jag åkallade i de par böner jag i -min tur frammumlade. - - * * * * * - -I de vilda, ödsliga gränsmarkerna mot republiken Honduras hade vi en -dag ridit från dagbräckningen till långt in på eftermiddagen. Vägen -hade gått genom ett torrt, solförbrändt landskap, hvars enformiga -karakter icke afbrutits på minsta sätt. Vatten hade vi icke träffat på -sedan flera timmar i de torra bäckar vi passerat, hvarföre också våra -hästar voro uttröttade och vi sjelfva så förslöade af hettan och -törsten, att vi ej mera brydde oss om någonting, knappast ens sågo oss -omkring. - -In i bergstrakten hade vi dock kommit och höllo som bäst på med att -klättra upp för en höjd af några tusen fot. Vägen slingrade sig i -ytterligt branta zigzagkrökningar längs bergväggen, som var betäckt med -tät buskskog, nu löflös och grå, men med här och hvar en svag skiftning -i ljusrödt eller hvitt, der en eller annan buske eller något litet träd -stod i blom. - -Luften var glödande het och hettan dallrade öfver marken så att våra -värkande ögon i förtviflan sökte någon hvilopunkt, medan doften från de -blommande buskarna, kvalmigt sötaktig och kväfvande stark, steg mot -hufvudet som ett opiumrus. - -Allt efter litet stannade hästarna för att pusta ut i branten. Solen, -som baddade rätt på bergväggen, frambragte strömmar af svett från de -arma djuren, men vi voro sjelfva alltför trötta och slappa för att -stiga af och till fots försöka nå höjden af passet. - -Slutligen kommo vi upp på sjelfva krönet -- och der var allt med ett -slag förändradt. Sjelfva bergstoppen bildade en liten platå, bevuxen -med tätt, fint gräs under en dunge af högresta, grönskande barrträd. -Vinden strök fram deröfver och förde med sig den härligaste friska doft -af kåda och barr -- ja, nästan af nord. Tröttheten försvann med ens när -jag med en obeskriflig känsla af njutning sög in den gamla, välbekanta -doften, den jag på så lång tid ej känt. - -Det var som hade jag vaknat. Nu såg jag också den praktfulla, -vidsträckta utsigten öfver den vilda bergsnejden och längs en dal, som -vidgade sig mil efter mil, begränsad af höga, väldiga ryggar på båda -sidor, med vulkanen Momotombos jättekägla och en glimt af -Nicaraguasjöns glittrande vatten längst borta vid synranden. - -Jag hade stannat min häst och satt försjunken i tankar och minnen, dem -den friska, eggande barrdoften kallade fram. De radade upp sig i -hundratal, det ena efter det andra, till ett helt bildergalleri inom -några minuter, och bragte mig in i en stämning så full af vemodig -hågkomst, att så godt som ett intet kunnat narra saltvattnet upp i mina -ögon -- -- -- - --- "Ein kolossal schneidiger Geruch" -- sade reskamratens röst. Han -hade hunnit upp också han. - -Jag högg till min häst med sporrarna så att det stackars kräket med ett -par satser flög bort öfver den lilla platån -- och mina tankar voro bra -fula. Men jag sade ingenting, hvarken under det långa, besvärliga -nedstigandet i dalen eller sedan vi kommit fram till nattkvarteret, der -jag i timtal låg och rökte, medan det bländande klara månskenet -hindrade mig från att få sömn. - - * * * * * - -En annan dag hade vi ridit vilse i skogs- och bergsmarkerna, der -hundrade vägar korsade hvarandra i alla riktningar, så att snart sagdt -blott instinkten hjelpte oss att hålla rätt kosa. När vi efter långt -letande slutligen kommo in på rätta stråten igen, var solen redan nära -sin nedgång och våra hästar så trötta, att vi måste unna dem ett par -timmars rast och fortsätta först sedan månen gått upp. - -Det blef en besvärlig färd. Vägen gick berg upp och berg ned, mest -genom skog, der skuggorna voro så täta att man blott med möda kunde -urskilja den smala stigen. Slutligen kommo vi efter en sista brant -stigning upp på en högslätt, som bildade det egentliga passet, och der -stodo träden så tätt att vi funno för godt att stiga af och leda -hästarna vidare. - -En timme ungefär räckte promenaden genom skogen, der man i hvarje nu -snafvade öfver trädrötterna, dem det var omöjligt att se i det höga -gräset. Så upphör skogen med ens, vi komma ut på en liten gräsbevuxen -slätt -- och der stannar jag, full af häpen beundran öfver den utsigt -som ter sig för min blick. - -Tusental fot sänker sig bergväggen i breda, väldiga terasser från den -lilla slätten ned mot dalen. Längs denna flyter en ståtlig flod, hvars -vatten glimmar som silfver i månskenet. Bortom floden och de odlade -fält som kanta den, vidtar skogsmarken igen, sträckande sig i en mörk -massa upp längs den bergås, som längst borta reser sig högt mot skyn. -Och der står skogen i brand på tre skilda ställen. - -Breda, flammande bälten slingra sig genom mörkret, emellanåt skjutande -långa, hvassa eldtungor ända upp till sjelfva krönet af bergen, ofvan -hvilka tunga, svarta moln af rök hänga nästan orörliga i den lugna -nattluften. - -Intet ljud af branden når fram till oss och intet annat ljud stör -heller den nästan öfverjordiska stillheten i bergsverlden rundt -omkring. Månens kalla, hvita ljus belyser hela nejden och framkallar -djupt svarta skuggor från de enstaka träd och dungar, hvilka likt mörka -jättebuketter teckna sig mot de gröna betesmarkerna nedanför. - -Och borta på slätten mellan floden och oss ligger den lilla staden dit -vi sträfva, med hvita hus och en kyrka, hvars bizart formade torn höjer -sig högt öfver taken omkring och i den skarpa belysningen tecknar sig -som en underlig hvit silhouett mot skogen bakom. - -Stillheten är så fullständig, lugnet så djupt, tystnaden så högtidlig -att hela synen förefaller som en storartad, fantastisk drömbild, den en -rörelse, en fläkt kunde förjaga. -- "Bei der Prachtaussicht würde ein -Gläschen Bier so recht famös schmecken." -- Jag vände mig bort från det -magiska sceneriet, men jag blef inte ens ond. Jag bara tyckte under -nedfärden längs den branta vägen att jag i andanom såg en hop -öldrickare der uppe på den lilla fridfulla bergplatån, med väldiga -muggar i händerna och tobaksröken bolmande fram mellan rödblonda skägg --- och natten derefter drömde jag att jag blef utdrifven från -lustgården af en engel med skimrade hvita vingar, uppsnodda mustascher, -bena i nacken och pickelhufva. - - * * * * * - -Ångbåten hade kastat ankar på redden utanför hamnen Acajutla i San -Salvador på aftonen efter en dag, så olidligt het att en och hvar gått -och suckat efter kvällen, som borde bringa någon svalka. - -Nu hade kvällen kommit men utan att medföra den vanliga brisen, och -luften var lika tryckande som förut. Passagerarne hade alla samlats -uppe på däck och bildade efter vanligheten små grupper, inom hvilka -samtalen emellertid denna afton flöto mycket trögt och matt. - -Jag satt och pratade med en gammal amerikanska, som rest och sett -mycket och nu senast vistats hela vintern i Frankrike och Tyskland, -hvilkas båda språk hon talade så väl som trots någon inföding. - -Den har nog skäl för sig den allmänna åsigten att amerikanskorna i -regeln äro högljudda och ej så litet framfusiga och okvinliga i sitt -sätt, men i stället äro undantagen, när man lyckas påträffa sådana, så -mycket mera lysande. Det är nästan fransk esprit, men utan frivolitet, -tysk gedigen bildning, men utan tråkighet, engelsk kvinlighet utan -pryderi och öfver det hela ett drag af specifik amerikansk öppenhet -samt frihet från allting tillgjordt. - -Den gamla damen jag samtalade med var ett sådant undantag. - -Hon frågade ut mig angående de centralamerikanska vulkanerna, deras -utbrott, de härjningar de åstadkommit och en mängd andra detaljer; dem -jag lyckligtvis ännu hade i färskt minne. - -Ämnet hade ett visst actualitetsintresse, ty Izalco, som ligger nära -kusten och är fullt synlig från Acajutlas redd, är en af de farligaste -i hela samlingen och hade hela dagen mullrat och rökt på ett sätt, som -lät förmoda att ett utbrott icke var långt borta. - -Bakom Izalco höjer sig en hel grupp andra vulkaner, likt en armé af -resar med en framskjuten förpost, som då och då förkunnar att han vakar -och när som helst är redo att slunga ut död och förstörelse öfver -nejden. Kring dessa höga toppar hade småningom massor af hotande svarta -moln dragit sig samman, antydande att ett oväder var att förvänta efter -de sista dagarnas oerhörda hetta. - -Ju längre det lider, desto mera tryckande blir luften. De svarta molnen -börja skifta i kopparfärg och mullret i vulkanen har tystnat. Så hafva -ock samtalen ombord. Det är som kände enhvar på sig att något ovanligt -är i annalkande och man bidar under tystnad. - -Då dånar det plötsligt till som en artillerisalfva ur tusende kanoner -och i samma ögonblick skjuter en väldig eldpelare flera hundra fot högt -öfver Izalcos topp mot den mörka skyn. Den stiger och faller, skiftar i -lysande rödt och brännande gult, tecknande sig i skarpa konturer mot -den svarta molnmassan der bakom. Och inne i jordens innandömmen smatra -de skarpa knallarna så godt som utan afbrott, blandande sig med dånet -af eldpelaren, hvar gång den skjuter upp på nytt. - -Det är storartadt vackert, högtidligt och skräckinjagande på samma -gång. Och ännu mera storartadt blir det då åskvädret bryter löst. - -De bländande hvita blixtarna, hvilka synas ännu hvitare i jemförelse -med den rödgula eldkvasten öfver vulkanens topp, slungas icke fram en -om en utan i hela knippen på en gång. I alla riktningar ljunga de genom -molnen, som stiga allt högre och högre tills de breda ut sig öfver hela -himlahvalfvet. Så kommer åskdundret till och rullar med ett doft -mullrande fram och tillbaka, förstärkt af de skarpa underjordiska -knallarna från vulkanen, ur hvars krater eldstoden nu står nästan -orörlig upp mot skyn, lik en upp och nedvänd brinnande jättekon. - -Något sådant har ingen af oss ännu bevitnat. Enhvar känner sig gripen -af samma känsla af obetydlig intighet gentemot detta naturkrafternas -uppror. Damerna se bleka ut och allas blickar äro ofrånvändt riktade -mot land, der härden för det väldiga arbetet befinner sig. Ingen -försöker att yttra något och ännu mindre tillåter sig någon häda den -praktfullt hemska synen genom någotslags utrop af beundran. - -Då ljuder ett: - --- "So ein rechtes Sauwetter heut' Abend!" -- - -Den gamla amerikanskan riktar på min reskamrat -- ty det är -naturligtvis han som ger sina känslor luft -- en lång blick, rycker på -axlarna och beger sig bort, in i salongen, i det hon i förbifarten -hugnar också mig med ett ögonkast af ungefär samma innebörd, men -kortare. - -Jag sade heller ingenting -- men jag kommer mycket väl ihåg hvad jag -tänkte. - - * * * * * - -Ja, mera var det inte jag hade att förtälja om min reskamrat. - - - - -UR MIN PORTRÄTTSAMLING. - -Antti Ulukka. - - -Han var när allt gick omkring den bäste arbetaren i hela lägret, -ingalunda den flinkaste, men den som ändå i längden uträttade det -mesta. Det såg kanske icke så mycket ut, när han med betänksamma tag -förde sin hacka eller spade, men i stället höll han heller aldrig upp -en minut. Från det ögonblick förmannens hvisselpipa ljöd, till tecken -att arbetstimmen var inne, och till dess hornet förkunnade att det var -matdags, var han intet annat än en arbetsmaskin, som gick på jemt och -utan afbrott. - -Och aldrig något förspillande af tiden med onödigt prat dervid. De ord -voro öfverhufvudtaget icke många som kommo öfver hans läppar också då -han intet hade att göra, och under arbetstiden hände det nästan aldrig -att han öppnade munnen för annat ändamål än för att släppa ut röken -från pipan, hvilken oföränderligen och alltid hängde i venstra -mungipan. - -Hemma var han från Kuusamo, der han egde ett litet hemman, hvilket han, -med färdiga skulder på och fyra yngre syskon som delegare uti, hade -ärft efter sin far. I många år hade han der kämpat mot frost, missväxt -och hypotheksräntor, hade under tiden gift sig och sedan, då ett par -munnar kommit till, funnit det ännu svårare att få båda ändar att gå -ihop. - -Då hade han fattat ett stort beslut. Han skulle ut i verlden också han, -dit bort till guldlandet på andra sidan hafvet, hvarom han på -kyrkbacken och på sina sälsynta stadsresor hört så mycket språkas. -Hustrun och brödren, som var nästan fullvuxen, finge sköta hemmanet -under tiden -- han skulle nog förtjena ihop åtminstone så mycket som -till kronoutskylder och räntor. - -Och dermed reste han, först in till Uleåborg, der han sålde sin unghäst -för att få respengar, så till Wasa, der han köpte biljett till New-York -och sedan den vanliga stråkvägen öfver Sverige och England. - -I New-York hade han genast låtit värfva sig ned till Costa Rica och der -hade han nu arbetat i något öfver två år, hvarunder han sparat ihop och -skickat hem runda sexhundra "daler". Dermed borde nu enligt hans -beräkning hemmanet vara skuldfritt, men han ärnade ändå stanna kvar -tills jernvägen blefve färdig för att skaffa sig ett litet extra -kapital, som nog kunde behöfvas för att sätta lägenheten i godt stånd -igen. - -Det var ingalunda på en gång han meddelade mig allt detta, dertill var -han alldeles för ordkarg och otillgänglig, men efterhand som jag -lyckades vinna hans förtroende kunde jag locka ur honom det ena efter -det andra. - -Mig hade han, från första stunden jag såg hans tysta, oförtrutna, -ärliga arbete, ingifvit de lifligaste sympatier. Det låg någonting så -äkta nordiskt, manligt och helgjutet öfver den väldiga, öfver sex fot -höga gestalten med de breda axlarna och det godmodiga ansigtet med dess -tungsinta, ljusgrå ögon, att det icke kunde förfela att göra intryck i -bredd med allt det slödder der för öfrigt fans i lägret. - -Omtyckt var han af dem allihop och respekterad derjemte, sedan han ett -par gånger visat att hans fromsinthet på intet vis härledde sig från -feghet eller svaghet. Så länge han fick vara i fred gjorde han inte en -mask förnär, utan upptog de andras skämt med öfverlägset lugn och -blandade sig aldrig i det som ej rörde honom -- med ett ord -- en den -godmodigaste jätte som Finlands skogar någonsin fostrat. - -En enda gång såg jag honom brusa upp, ehuru saken verkligen den gången -ej rörde honom det minsta. - -Lägrets slagtare och hans medhjelpare hade fångat in en tjur från -betesmarkerna, der vårt köttförråd fick ströfva fritt omkring tills -någon del deraf behöfdes. Slagtaren var till häst och hade sin lasso -kring djurets horn, och likaså medhjelparne, hvilka gingo bakom och -hade till uppgift att hindra den halfvilde besten från att rusa på -ryttaren. - -Tåget hade i allsköns lugn avancerat ända till närheten af -lägerbarackerna, men der beslöt tjuren att stanna. Ingenting hjelpte, -hvarken skymford, stenkastning eller käpprapp, då medhjelparne till -slut vågade sig tillräckligt nära för att använda sina påkar. - -Slagtaren sjelf red gång på gång tillbaka för att låta sin häst taga -fart och flög sedan i full galopp framåt så långt linan räckte, men -tjuren bara knyckte på hufvudet och rörde sig inte ett steg. De två -halfvilda hundarna, hvilka alltid följde med sin herre för att hjelpa -till vid infångandet af tjurarna, skälde och beto det arma djuret hvar -de blott kunde komma åt, så att bloden öfverallt rann från dess kropp, -men det hjelpte inte heller. - -Slutligen drog en af medhjelparne sin machete och stack dermed djuret i -benen. Det såg otäckt ut, men tjuren gaf bara ifrån sig ett doft -bölande och rörde sig ej. - -Jag hade redan en gång tillropat karlarna att slå linan kring ett träd -och lemna djuret i fred för en stund, då det troligen sedan skulle taga -reson och låta leda sig till slagtarhuset, men de voro för mycket -upphetsade för att lyda. - -När så inte ens machetestötarna hjelpte, blef halfindianen, hvilken -tjenstgjorde som slagtare i lägret, så ursinnig att han i sin tur drog -macheten, red upp till tjuren och med ett hugg skilde dess svans från -kroppen. - -Jag rusade ut för att -- ja, jag vet sannerligen icke sjelf hvad jag -ämnade säga eller göra, då jag såg Antti Ulukka, som varit sysselsatt -med tvätt vid bäcken straxt nedanför, springa upp. Han hade en sten så -stor som ett barnhufvud i handen, sprang med ett par långa satser fram -till tjuren och fälde den med ett enda slag mot pannan till marken. - --- Nu kan ni bära den härifrån om ni har lust, ni hundar, sade han på -ren finska till slagtaren och hans drängar, men pina den kan ni inte -mera. -- Och dermed vände han om till sin tvätt igen. - -Ursinniga voro männen nog, ty nu måste de slutföra slagten der de voro -samt bära bort allting derifrån, men de ansågo det dock icke rådligt -att försöka göra Antti något för när. Han föreföll dem påtagligen -alltför hårdhändt. - -Annars var det svårt nog att förmå honom till utförande af något -kraftprof. Han skulle då vara på särskildt godt humör eller eljest ha -någon giltig anledning dertill. En sådan fick han osökt en dag ute på -arbetsplatsen. - -Det var midt under hetaste middagstiden och gossarna hade arbetat -friskt sedan tidigt på morgonen, så att jag ansåg mig hafva skäl att se -genom fingrarna med att en eller annan stannade och torkade svetten ur -pannan eller tog sig en klunk vatten oftare än det kanske strängt taget -varit nödigt. - -Den ende som inte arbetade ett smul långsammare än vanligt var Antti -Ulukka. Med samma jemna, afmätta tag som alltid skyfflade han sin -skottkärra full och sköt den fram till branten der den utskoflade -jorden kastades ned. Men sin pipa hade han låtit slockna. Den hängde -nog kvar på sin vanliga plats, men det kom ingen rök derur och det var -ett säkert tecken till att egarens humör ej var det allra bästa. - -Så kom kontraktören ut till vår arbetsplats under sin vanliga -inspektionsrund och der stannade han en stund för att se huru det led. - -De andra arbetarne fingo med ens ökad fart, men Antti höll på precist -på samma sätt som förut. Han hade ju inte förut saktat af och ansåg sig -derföre inte nu heller behöfva skynda på. - --- Hvarföre lassar den der karlen inte mera på sin skottkärra? sade -kontraktören till mig. Han ser nog ut att kunna orka med mera. -- - -Jag öfversatte frågan till Antti, som inte svarade ett ord. Han bara -lemnade sin fulla skottkärra för ett ögonblick, gick fram till en stor -sten, som nyss förut blifvit utgräfd, bar den med största ledighet fram -till kärran och lade den öfverst derpå. - -Skottkärran var som sagdt redan förut i det närmaste fyld och stenen -som nu kom till hade varit en lagom börda för tre vanliga karlar. -Följden var också den att då Antti, skenbart utan minsta ansträngning, -lyftade kärran, båda skalmarna brusto tvärt af. - --- Derföre tar jag inte mera på, sade han. Och kontraktören svor ett -par mustiga tag öfver den som levererat honom skottkärrorna, men sade -för resten ingenting. - -Helt och hållet intima vänner blefvo Antti och jag sedan jag en gång -skrifvit några rader för honom till kontoret i New-York, genom hvilket -hans penningeförsändelser förmedlades. Ja, han gick tillochmed så långt -att han en dag frågade om jag ville hafva den vänligheten att skrifva -till hans hustru -- i hans namn förstås. - -Hon hade icke på långa tider fått något bref, emedan han inte tyckte -riktigt om att låta någon af kamraterna skrifva för sig och sjelf var -för styf i fingrarna att mera lära sådana konster. Nog visste de ju der -hemma att han lefde och mådde bra, så länge han skickade hem pengar, -men han tyckte ändå det vore roligt att en gång sända litet utförligare -meddelanden. - -Jag var naturligtvis villig och grep genast verket an. Att försöka -locka något ur Antti sjelf om hans tankar och känslor, var emellertid -förspild möda. Han bara log sitt allra bredaste löje till svar och -menade att jag nog visste hvad som borde skrifvas, så att jag var -hänvisad uteslutande till min egen uppfinningsförmåga. - -Det blef ett utmärkt vackert bref i alla fall, fullt af öm längtan och -trofast saknad o.s.v., allt troligen af mycket höggradigare temperatur -än Antti någonsin känt. Också var han så belåten att han tillochmed -gjorde ett försök till en bugning när han tackade för skrifvelsen. - -Ett par månader derpå kom svaret och det innehöll en sannskyldig -knalleffekt. Om det nu var den värme jag låtit Antti uttrycka eller -hans förkunnade hemkomst som tagit gemålen på det ömma och kommit henne -att nu redan bekänna kort, kan jag icke afgöra. Nog af, efter att först -hafva smickrat mig med att tacka för Anttis bref "med de många vackra -orden" samt meddelat honom allting om årsväxten, väderleken, kornas -helsotillstånd o.s.v., öfvergick hon till att hon nu hade att omförmäla -en mycket ledsam händelse, för hvilken hon icke kunde annat än -ödmjukeligen bedja om förlåtelse. Det var ju första gången något sådant -passerat och derföre skulle Antti inte bli ond, hon ångrade sig redan -så bittert -- o.s.v. - -Jag läste brefvet högt för min vän, som först myste helt förnöjd öfver -de goda underrättelserna, men sedan såg alltmera förvånad ut ju längre -preludierna och bönerna om förlåtelse räckte. - -Så kom knalleffekten: familjen hade för en tid sedan ökats med en son! - -Anttis pipa föll ur hans mun -- troligen för första gången i tiden, men -han sade intet annat än: "har man sett på f--n!" - -Jag visste inte rätt hvad slags min jag skulle hålla, men ansåg det -ändå för min skyldighet att försöka komma fram med några tröstegrunder, -hvilka Antti tycktes åhöra med stor andakt. Men när jag slutade såg han -bara stint på mig och sade en gång till: "har man sett på f--n!" Och så -steg han upp och gick, lemnande både pipa och bref i min värjo. - -Den aftonen låg Antti full utanför lägret, dödfull tillochmed -- för -första gången på två och ett halft år. - -Han hade gått direkte till kommissariatsbutiken, köpt en flaska -"cognac" och satt sig att dricka på en sten utanför sofbaracken. Der -hade han suttit tills flaskan var tom och då hade han rullat ned från -stenen samt somnat der han låg, allt utan att säga ett ord till någon -menniska. - -Det hade nu harmen och bedröfvelsen gjort. - -Följande morgon kom han till mig redan innan manskapet blifvit utblåst -till arbete, iförd sina bästa kläder, tvättad, kammad och utan andra -spår af föregående dagens bekymmer än ett resolut drag öfver munnen och -ögonen. - -Han ville hafva sin likvid, sade han, ty nu skulle han hem. Det tycktes -inte duga att dröja alltför länge borta. - -Mig såg han nästan ut som om han kunnat ställa till en olycka så jag -frågade hvad han vidare ämnade göra; hvad han ämnade taga sig till med -hustrun och den nya familjemedlemmen. - -Han blickade litet förvånad på mig och sade att pojkstackaren ju inte -rådde för olyckan. Med honom fick det väl blifva som det var, "men", -tillade han, "hustru min ska' ha stryk". - -Det lät ju helt lugnande. Jag framkallade en skugga af ett smålöje på -hans läppar genom att återställa pipan, som ofördröjligen insattes på -sin gamla plats, och så skref jag ut hans likvid. - -Han mumlade någonting "till tack för min vänlighet", räckte mig handen -och gick. Men i dörren vände han ännu en gång på hufvudet och sade med -en bekräftande nick till mig: "jaa, stryk ska' hon ha". - -En half timme senare såg jag honom med filten och arbetskläderna -hoprullade i ett bylte under armen vandra med långa, jemna steg på -vägen åt San Joé. Det föreföll mig som om der legat någonting af en -klar, bestämd föresats i hans stadiga fjät och i de taktmässiga bloss -han sög ur sin välstoppade pipa samt för hvartannat steg blåste ut i -den friska morgonluften. - -Inom par minuter försvann han bakom den första skogsdungen på sin väg -hem till Kuusamo och sedan har jag icke återsett Antti Ulukka. Men -kände jag honom rätt, så fick hon verkligen stryk -- och det hade hon -ju på det hela taget ärligt förtjenat. - - - - -WILLIAM ANILIN. - - -Till professionen var han egentligen garfvaregesälL hemma från Ylistaro -och hette Wille Annila. Men sedan han en tid arbetat på en norrländsk -såg och derunder lärt sig litet svenska, ansåg han sitt namn tarfva -någon modernisering, och då han ju visste att Anilin var en grann färg, -tyckte han att Wilhelm Anilin skulle låta nog så styft såsom namn. - -Sedermera hade han begifvit sig till sjös och när han så uppsnappat ett -par ord engelska, insåg han genast att Wilhelm klingade ytterst simpelt -i bredd med William, hvilket han dädanefter antog som dopnamn. William -Anilin var derföre den firma under hvilken han numera dref omkring i -verlden och det hade han tillochmed lärt sig skrifva -- med en prydlig -släng nedantill. - -Sjömanslifvet hade han snart fått nog af, hade sedan vistats på olika -trakter i Förenta staterna och nu slutligen hamnat nere i tropikerna, -der han var kock för ett lag arbetare då jag gjorde hans bekantskap. - -Särdeles reputerlig att se på var han just inte, då han med en -obegripligt kort pipsnugga i munnen, ett förkläde, tillverkadt af en -gammal kaffesäck, framför sig och en mössa af samma material på -hufvudet, stod och rörde i sina grytor. Men flink och behändig var han -och hade synnerligt höga begrepp om sin egen värdighet, den ingen fick -understå sig att träda för nära. För öfrigt var han af undersätsig -gestalt samt hade ett par långa, seniga armar och mycket korta ben, -glest skägg, som inte rakades oftare än hvarje likviddag, ett bra nog -fyrkantigt ansigte, stripigt hår af obestämd ljus färg och gråblå ögon, -små, men ofantligt pigga och vakna. - -Något annat språk än finska kunde han egentligen inte, men sjelf trodde -han sig tala både svenska och engelska, när han gaf till lifs en -obegriplig rotvälska, den ingen kunde bli klok på. Och det gjorde han -hvar gång han konverserade med någon som han ansåg vara åtminstone sin -jemlike i bildning. - -Jag var till slut tvungen säga honom att jag var betydligt klen såväl i -svenska som i engelska och bad honom derföre vara god och tala finska -med mig. Han upptog min anhållan vänligt och försökte småleende trösta -mig med ett: "ten lär you nog qvick", men erbjöd sig lyckligtvis ändå -inte att gifva mig lektioner utan höll sig derefter på min nivå och -talade finska. - -Roligast var han när lördagskvällen kom, arbetet för veckan var slutadt -och skurandet af grytorna undanstökadt, ett göra det han inte ansåg af -nöden oftare än om lördagarna. Under veckans lopp var han intet annat -än kock och ansåg sig som sådan stå betydligt öfver den vanliga mobben, -hvilken endast i tjensteärenden -- så att säga officielt -- tilläts -inträda i köket. Men på lördagsaftnarna steg han ned från sin piedestal -och blef medborgare och sällskapsmenniska igen. - -Om vädret då var vackert samlades en hel skara af hans landsmän, af -hvilka det fans bortåt ett femtiotal i lägret, omkring honom under ett -väldigt brödfruktträd, som stod i omedelbar närhet af mitt rum, genom -hvars glesa väggar man kunde höra hvart ord som talades. Och det var -sannerligen värdt att höra på då William Anilin slog upp sin språklåda -och nedlät sig till att underhålla sina mindre beresta, okunniga -landsmän. - -O! I milde gudar så han ljög! Det fans intet land på jordklotet som han -ej besökt, ingenting mellan himmel och jord som han ej kände till. Och -allt hvad regenter eller annars högt uppsatta personer hette hade han -åtminstone sett, om också icke haft någon närmare beröring med. - -Det hvimlade i hans berättelser af sådant folk som "Austraalian -kejsari", "Kiinan kuningatar" (enligt hans uppgifter lätt igenkänlig på -den totala afsaknaden af fötter), indiska kungar, arabiska prinsar och -andra mer eller mindre mythiska personligheter. - -Men sådana historier voro ändå bara oskyldig barnlek i bredd med -berättelserna om hans egna äfventyr till lands och vatten. Alla de -odjur, sjömans fantasin under århundradenas lopp kallat till lif, och -åtskilliga andra derjemte; dem William Anilin skapade för sitt eget -privata bruk, uppträdde i de mest hårresande kombinationer och i -äfventyr så storslaget lögnaktiga till sin uppränning, att de kunnat -komma salig friherre von Münchhausen att stöna af afund ännu i grafven. - -Sådana småsaker generade honom inte det minsta som t.ex. att efter ett -skepsbrott hafva nödgats vandra två och en half mil (om engelska eller -svenska glömde han tala om) längs ryggen af den stora sjöormen, hvilken -lyckligtvis just då var sysselsatt med att plocka ned kokosnötter med -stjerten från några palmer på stranden och sålunda kunde användas som -brygga öfver till fastlandet från det klippref der fartyget strandat. -Sådant, menade han, kunde ju hända enhvar, som hade helst någon tur. -Han för sin del hade nog varit med om värre. - -Det var t.ex. hela hopen värre att, såsom det engång händt honom då han -tog ett bad utanför brasilianska kusten, blifva upplockad och sväljd af -en stor sjöfogel. - -Knifven hade han naturligtvis lemnat kvar på stranden jemte sina -kläder, och kunde derföre inte karfva sig ut, utan måste gifva sig till -tåls tills han blef utvärpt i ett ägg. Tre runda veckor tog det för -fogeln i fråga att rufva äggen och han kunde försäkra att de veckorna -inte varit trefliga. Sedan hade det blifvit bättre, ehuru visst de sex -andra kycklingarna, som kläckts på samma gång, varit så glupska att han -kommit åt blott en obetydlig del af födan, som af modren hemtades till -boet. - -Räddad derifrån hade han blifvit af ett parti kineser, hvilka lära vara -synnerligt begifna på de späda ungarna af förenämda andart och i -ändamål att komma åt den företagit den svåra och farliga klättringen -upp i trädet, der boet var bygdt. - -Hos dem hade han haft det bra och förtjenat dugtigt med penningar genom -att införa förbättrade methoder i garfvandet af negerhudar, dem -kineserna importerade från Arabien och dem de förut endast högst -ofullkomligt förstått att behandla. Så som han beredde dem betingade de -mycket högre pris på marknaderna i Indien, der förnämt och rikt folk -endast ogerna i finare lag lära begagna skodon af annat läder. - -Hos kineserna skulle han nog stannat tills han hunnit få ihop en -anständig förmögenhet, men der som annorstädes, hvar han kommit i -beröring med det täcka könet, hade kvinfolken varit så galna efter -honom att han inom kort kommit på spänd fot med hela den manliga -befolkningen samt slutligen blifvit tvungen att lemna trakten och -dermed naturligtvis alla sina ljusa utsigter till rikedom. - -Dermed kom han, som vanligt litet senare på kvällen, öfver på kapitlet -om sina erotiska äfventyr, hvilka på intet vis voro mindre märkliga än -de andra; om ock fullkomligt omöjliga att närmare beskrifva. - -Huru mycket hans åhörare egentligen trodde af de ständigt i allt -bjertare färger skiftande historierna är inte godt att säga, ty det -hade de längesedan kommit underfund med att uttalandet af det ringaste -tvifvel om berättarens sannfärdighet genast bragte honom till tystnad -och sålunda gjorde slut på roligheten. - -Bland de yngre tycktes nog den åsigten vara förherrskande att William -Anilin var den störste lögnare som någonsin brukat munläder, men bland -de äldre, mindre skeptiskt anlagda naturerna, fans det nog mera än en, -som inte var så alldeles säker om hvad han kunde tro och hvad icke. Att -Anilin här och der skarfvade till betydligt, insågo de nog, men de hade -ju redan sjelfva sedan afresan från hemmet i Finlands skogsbygder sett -och hört så mycket som förut skulle förefallit dem otroligt, att de -inte mera riskerade förklara just någonting för alldeles omöjligt. - -Någon närmare utredning kunde heller icke åstadkommas, ty det var, som -redan nämnts, en öm punkt hos kocken-sagoberättaren att han inte tålde -någon kritik af sina historier. - --- Om du vet det bättre så är det ju onödigt att jag berättar -- lydde -det vanliga svaret på gjorda inkast. Och sedan hjelpte inga ursäkter. -Det var slut ända till nästa lördag. - -En annan punkt, som var kanske ännu ömmare hos Anilin, var hans -tillgifvenhet för hemlandet och allt hvad dertill hörde. Derom tålde -han heller icke några förklenande yttranden utan att genast på det -skarpaste snäsa till den oförsigtige, som lät slikt komma sig till -last. - -Så fick han nog af matlagningen och beslöt sig för att styra kosan -tillbaka till New-York igen. Köket var öfverlemnadt i efterträdarens -vård jemte kaffesäcksförklädet och mössan, Anilin sjelf klädd i -helgdagsståt med hvit skjorta och högblå kravatt, samt åhörareskaran -ovanligt talrikt församlad för att fira den sista aftonen i lägret med -ett par flaskor s.k. cognac. - -Jag hade i god tid begifvit mig till mitt rum för att få höra något -riktigt extra rosenrasande befängdt såsom slutkapitel i William Anilins -äfventyrsserier. Men jag hade bedragit mig i grund. Det blef intet -äfventyrsberättande alls, utan först bara ett utbyte af nyheter från -hemlandet, dem posten medfört samma dag, och sedan ett allmänt samtal -om hvars och ens utsigter och planer för den närmaste framtiden. - -De fleste ämnade sig hem sedan de fått något ihopsparat för att sedan -lefva i lugn och ro på någon egen liten lägenhet. Endast bland de yngre -fans det en och annan, som menade att man inte borde åtnöja sig med -alltför litet utan hellre försöka på ännu något år. Kanske hade man tur -och kunde förtjena ihop så mycket att man rentaf kom hem som rik karl. - -Ty derom voro nog alla ense att det var fattigt der hemma i Finland och -klent med förtjensten. Här ute skulle man samla hvad man behöfde för -att sedan der hemma inrätta sitt lif efter egen önskan. Hemåt skulle -man nog förr eller senare söka sig igen, det fans ändå inte något land, -der man hellre ville stanna. Till den åsigten nickade gubbarna sitt -tysta bifall och bolmade fundersamt vidare ur sina snuggor. - -Men en ung, öfvermodig fyr, som först nyligen kommit öfver och ännu -inte hunnit glömma de tre årens exercis i Wasa, ville inte ena sig med -de andra. - -Han kunde icke förstå, sade han, hvad som öfverhufvudtaget bragte folk -att längta tillbaka till Finland. Hvarföre skulle man byta ut den -dollar man här förtjenade mot en mark der hemma? Och det för att få -frysa och emellanåt kanske svälta ännu dertill. Här hade man då -åtminstone bra mycket bättre föda, och att frysa kom alls inte i fråga. - -Då blef William Anilin vred och tog sig före att ge pojkspolingen huden -full med ovett. - --- Du är en valp, sade han, ingenting annat än en valp och talar just -som du är klok till. Ingen menniska kan lefva af bara hvetebröd och -ingen heller i bara sommarväder. Den dag kommer nog ännu då också du -blir led på sådant lif och ger allt hvad du har för att komma hem till -Finland igen. Der behöfver man heller inte svälta och frysa om man bara -arbetar som en karl, det är ändå det bästa land på jorden och -- ja, nu -hurra vi gossar! - -Och gubbarna stämde upp ett ljud som dånade tillbaka från bergen på -andra sidan dalen och kom vrålaporna nere vid floden att tystna af skam -öfver oförmågan att konkurrera med slik björnalåt. - -Och jag? jo, jag försökte först draga på munnen en smula -- men det -blef ingenting af. Man blir så underlig till mods emellanåt der ute i -vildmarkerna. - - - - -DEN NYA KAPTENEN. - - -Det var en brokig hop af folk det hade samlats vid jernvägsarbetet der -nere i tropikerna. Skandinaven och finnen från den yttersta norden, -tysken, som är allestädes närvarande på hela jordklotet, irländaren, -som trifves öfverallt der tillgången på whisky och slagsmål icke är -alltför liten, den amerikanske äfventyraren, som drifver verlden -omkring i hopp om att någonstädes få tag på det "buciness", som skall -göra honom rik, negern från Westindien, som är för lat att arbeta hemma -på sin rika ö, den snedögda, gulskinnade kinesen, som knogar ihop ett -par tiotal dollars för att sedan etablera sig som affärsman -- alla -voro de representerade bland arbetareskaran. - -Ett vildt, laglöst sällskap utgjorde de och många af dem voro efter -vanliga begrepp knappast värda ett ordentligt rep att hängas med. Men -förstod man dem och tog dem från den rätta sidan, kunde man göra hvad -som helst med dem. Hunger och törst och brännande solsken och -strömmande regn voro lika många bagateller, dem de inte ens tänkte på -när de väl voro i tagen, vare sig sen att det gälde arbete eller en -muntration, der spirituösa och slagsmål spelade hufvudrollen. - -Det var ingalunda hvar man som dugde att föra befäl öfver en trupp af -det folket, men så svårt var det inte heller som det i första -ögonblicket föreföll. Slapphändt fick man inte vara med dem, men heller -icke petig och onödigt sträng i småsaker. Det behöfdes bara en dosis -varmt hjerta för att förstå huru en man den ena dagen nära på kunde slå -ihjäl sin kamrat samt dagen derpå taga lasten af en mulåsnas såriga -rygg för att sjelf bära den genom den värsta dyn; och derjemte behöfdes -det ett kallt hufvud för att hålla styr på följet, när de fått i sig -tillräckligt med sprit och kände behof af en allmän batalj, af att -spränga lägret i luften, eller af någon annan liten rolighet i samma -stil. - -Det fans dem bland befälet som varit arbetare sjelfva och ändock kommo -jämmerligt till korta när det gälde att leda sina förra kamrater, och -det fans andra för hvilka den värste banditen i hela lägret skulle -låtit fyrdela sig om det kunnat vara hans "kapten" till någon nytta -eller glädje. - -Jag kände en kapten -- så kallades cheferna för arbetslagen -- hvilken -var en mycket dugtig karl, förstod sin sak i grund, visste precist huru -mycket man kunde begära af arbetarne och sällan eller aldrig lemnade -dem ur sigte, som var strängt rättvis och aldrig bråkade med någon för -småsaker men hvilken dock alltid var på efterkälken med sitt arbete och -aldrig vågade röra sig bland sitt folk utan en väldig revolver -dinglande vid sidan. Hans närmaste granne vid linjen åter var en man -som aldrig förut haft med sådant folk att skaffa, som endast då och då -gjorde en rund öfver arbetsplatsen och då ingalunda såg genom fingrarna -med någon försumlighet, men som deremellan alltid hade ett vänligt ord -för folket, när helst de träffades utom tjensten. Han hade alltid mera -arbete gjordt än nära på hvarje annan på linjen, och endast en enda -gång, så vidt jag vet, lät han så mycket som märka att han alls egde en -revolver. - -Det var första dagen då han kom till lägret. Vi voro alla församlade i -kommissariatsbutiken, då de båda kassörerne och den nya lägerchefen -redo upp, ty det var månadslikviddag och då brukade såväl arbetare som -befäl från närliggande läger samlas hos oss. Men det var en farlig dag -derjemte, isynnerhet för en nykomling, ty sådana dagar flöt whiskyn i -strömmar och arbetarne voro alltid färdiga att ställa till ofog, -hvarvid en nykomling, som inte var van vid och kände dem, lätt kunde -råka i obehagligheter och en gång för alla förlora sitt anseende och -dermed alla utsigter att någonsin bli respekterad af sitt folk. - -Det sågo vi nu genast allesamman att det var den nya kaptenens första -erfarenhet af vildmarkslif, ty har man någon idé derom förut, så kommer -man inte klädd i rock och vidbyxor och gula läderdamasker med en hel -bundt saker bakom sig på hästryggen. Man har långstöflar, korderojbyxor -och ylleskjorta och vet att en rock bara är till besvär i värmen, medan -man inte släpar med sig annat än en filt och på sin höjd en -reservskjorta till ombyte. - -Och så rökte den olyckliga menniskan cigarett och lyfte på hatten när -han steg af hästen och sade "god afton mina herrar" -- i stället för -att begagna en anständig pipa samt nicka som andra bruka och säga -"halloh, gossar". - -Att några bland arbetarne, som alltid voro fulla af upptåg och sattyg, -skulle försöka sin lycka med den figuren, var så temmeligen klart. Vi -nickade förstulet åt hvarandra som om vi tagit hans mått och funnit det -inte förslå. - --- Kan han rida? frågade Jack Loofs, en f.d. cowboy från Texas, af -kassören när den nye kaptenen vände ryggen till. - --- Håll vad om det, svarade kassören, och rädd är han inte heller. - -Så blef det allmän föreställning och ett par glatta lag af dryckesvaror -för att förmedla den närmare bekantskapen. - -Alldeles illa var han nu inte när man hörde honom tala och nog hade han -varit bland folk förut, men det var på långt när icke tillräkligt för -att reda sig med arbetarne. Innan han kommit i beröring med dem var det -bäst att inte bilda sig något omdöme om honom. - -Att det icke skulle räcka länge innan han fick tillfälle att skära ihop -med folket insågo vi genast när den förman, som haft chefskapet -omhänder tills det blefve besatt, kom fram och sade att han helst ville -öfverlemna allt ifrån sig utan uppskof. - -Vi sågo igen på hvarandra och förstodo godt att karlen gjorde det af -ren gemenhet. Han visste nog att dagen inte skulle slutas utan något -spektakel och hoppades att den nya kaptenen genast skulle råka ut för -någon obehaglighet. Men denne såg lika lugn ut som förut när han steg -upp och gick öfver till förmannens rum för att taga emot arbetslistor -och materialförteckningar. - --- Här blir roligt ska' ni få se innan kvällen är förbi, sade Jack -Loofs, Texasbon, då den nya kaptenen gått ut. Jag slår vad om en omgång -varor att gossarna derute ställa till något f--nstyg, och håller den -der herrn med damaskerna inte tungan rakt i munnen, så är det allt bäst -han sliter sina fina ridbyxor på återvägen i morgon. Här slår han sig -inte ut. -- - --- Jag håller, sade kassören, densamme som förut gifvit nykomlingen -vitsord att kunna rida. Om han inte biter ifrån sig så det förslår, så -betalar jag, annars går omgången på Jacks konto. -- - --- Bra, sade denne, och då vi ögonblicket derpå hörde ett tjut nere åt -barackerna till fortsatte han högst lifvad: hvad var det jag sade? Det -är Jim Kelly som är på krigsstråten och då räcker det inte länge förrän -roligheten börjar. -- - -Jim Kelly var irländare, en dugtig arbetare, men vild och oregerlig, -ja, nästan lifsfarlig när han drack, och det gjorde han hvar gång han -kom öfver pengar. Nu hade han fått sin likvid och hade redan hunnit -intaga åtskilligt, det kunde man godt se då han med ännu ett vildt tjut -kom upp till kommissariatsbutiken, stack in hufvudet genom dörren och -frågade efter den nya kaptenen. - --- Han är inte här, svarade kassören, och kommer inte hit på en god -stund ännu så det är inte värdt du väntar, Jim. -- Han önskade tydligen -uppskjuta afgörandet af vadet. - --- Hvar i h--vete håller han hus, svor Jim. Innan jag går på arbete för -honom vill jag bli bekant med honom först, det är inte för mycket -begärdt. - --- Är det mig ni vill träffa så står jag till tjenst, hörde vi den nya -kaptenens röst bakom Jim. Hvad vill ni? - -Jim vände sig om och vi stego upp allihop för att se hvad som nu skulle -komma. Utanför hade en hop af de värste lymlarne i hela lägret samlat -sig, tydligen i förväntan på något extraroligt. - -Ett ögonblick mönstrade Jim den nya kaptenen som såg högst lugn, men -alls inte nöjd ut. - --- Dricka med er vill jag, sade han rått. Här är rom, fortsatte han och -tog sjelf en klunk ur flaskan. Nu är det er tur och dricker ni inte så -får ni flaskan i skallen. -- - -Kaptenen vek ett steg tillbaka och drog i detsamma obegripligt flinkt -revolvern ur fickan. - --- Bort med flaskan, sade han barskt, begagnar ni den så använder jag -den här. -- - -De andra arbetarne trängde framåt också de, och vi beredde oss litet -hvar på att ingripa, då den nya kaptenens röst igen hördes: - --- Ni andra, sade han halft vänd till dem, har ingenting med den här -saken att skaffa. Om karlen här vill ha stryk så kan han få det på ett -anständigt sätt, men blanda sig flera i leken så skjuter jag. - --- Det är rätt, hördes ett par röster. Bort med buteljen, Jim, efter -kapten vill slåss. -- - -Det var irländaren genast med om. Flaskan lemnade han åt en af de -andra, kastade hatten åt sidan och såg själaförnöjd ut åt det stundande -nöjet. - --- Akta er, sade kassören till den nya kaptenen då han tog emot hans -rock, hatt och revolver, den der karlen är starkare än de flesta och -van vid sådant här. -- - --- Ja, men full derjemte, svarade denne och gick ett steg framåt. -Irländaren trodde tydligen att han skulle hafva lätt göra och rusade -ögonblickligt på sin motståndare, måttande ett slag mot hans ansigte; -tillräckligt för att fälla en oxe. - -Men den nya kaptenen var på sin vakt. Med en böjning af kroppen undvek -han slaget och placerade i detsamma sin egen näfve midt emellan -irländarens ögon med ett eftertryck, som kom denne att ragla. - -Och i nästa ögonblick, innan Jim Kelly ännu hunnit besinna sig, hade -kaptenen med ett halft steg åt sidan intagit ny ställning och måttade -derifrån först ett slag med venstra handen mot irländarens käk och -omedelbart derpå ett annat med den högra mot hans hals så att mannen -föll till marken. Det var en affär på högst tio sekunder alltihop. - -Kelly steg upp igen och såg sig omkring halft förvånad och halft -bedöfvad, men fullt nykter. - --- Hvad tycker ni om det? frågade den nya kaptenen med samma lugna ton -som förut. Är det nog eller vill ni fortsätta? - --- Nog har jag tillräckligt, mumlade irländaren otydligt i det han -spottade ut en tand som lossat, men kanske någon af er också har lust -att bli bekant med vår nya kapten, vände han sig med ett svagt försök -att skämta till kamraterna. - -Ingen tyktes förspörja någon lust åt det hållet, hvarföre den nya -kaptenen tog rocken på igen och vi gingo in. - --- Det der gjorde ni bra kapten, sade Jack Loofs. Jag trodde -sannerligen inte att ni var så kvick i näfvarna. Från och med nu står -ni på rätt fot med gossarna och kan lita på dem. Hvad dricker ni? - -Och deri hade han rätt. Den nya kaptenen hade verkligen kommit på rätt -fot med gossarna, det visade sig redan följande morgon då Jim Kelly kom -in och begärde sin "tid". - --- Hvarför vill ni bort? frågade kaptenen. - --- Jag trodde inte jag skulle få stanna, svarade irländaren, då jag bar -mig så lurkaktigt åt i går, men om kapten vill behålla mig så kan jag -nog lofva att det inte blir mitt fel om någonting framdeles händer. -- - --- Stanna ni kvar, sade kaptenen, det var ju inte jag som fick stryk i -går, så jag anser mig inte ha skäl att afskeda er. -- - --- Tack kapten, sade Kelly med ett grin som drog hela hans svullna och -brokiga ansigte på sned. Lita på mig hädanefter. Jim Kelly glömmer -aldrig en vänlighet. -- - -Det gjorde han inte heller och lika litet tycktes de andra glömma den -första bekantskapen med den nya kaptenen. Om de på något sätt kunde -visa sin tillgifvenhet eller göra sin kapten någon liten tjenst så -försummade de aldrig tillfället. Och arbeta gjorde de så det var en -lust och glädje deråt. Truppen, som förut haft rykte om sig att vara en -af de sämsta på linjen, blef inom kort citerad som mönster och fick sig -mer än en liten frihet beviljad af öfveringeniören, hvilken aldrig -talade om den i andra uttryck än som "de pånyttfödda banditerna i Los -Mesas". - -Så kom dagen då den nya kaptenen skulle lemna sitt befäl. Gossarna hade -med en mun förklarat att de inte ämnade gå på arbete före frukosten den -dagen. De ströko omkring i lägret, kommo ibland upp för att se om det -snart skulle bära af, synade mulåsnan och kände på sadelgjordarna för -att se om allt var i ordning, och buro sig i allmänhet åt som om de -haft någonting på sinnet, hvilket inte ville komma fram. - -När allt var färdigt kom den nya kaptenen ut, gick öfver till -hospitalet för att säga farväl till ett par af gossarna som lågo der, -och fann de öfriga samlade i en klunga utanför kommissariatet, när han -kom upp tillbaka och var färdig att stiga i sadeln. - -De sågo menande ut, den ena knyckte på den andra och några mumlade till -hvarandra, men det ville inte blifva något af. - --- Hvad är det gossar? frågade kaptenen till slut, har ni något på -hjertat så sjung ut. -- - --- Jo, de ville bara säga, kom det från någon innerst i klungan, som -inte kunde ses, att om kaptenen kom någonstädes der han kunde använda -arbetare igen så behöfde han bara skrifva. De hade kommit öfverens om -att hjelpa hvarandra med respengar om så vore och skulle säkert komma -allihop. Och om de också inte kunde få fullt lika hög arbetslön som -här, så var det inte så noga. De skulle nog komma ändå. -- - -Det föreföll mig som om hans röst var en smula oklar då den nya -kaptenen tackade dem och de skrattade inte nu när han lyfte på hatten i -det han red bort och sade dem farväl. - -Men när han kom upp på kullen, der vägen krökte sig bakom en -skogsdunge, och vände sig om i sadeln, flögo allas hattar på en gång i -luften och gossarna hurrade så det grånade i skogen. - - - - - - - - -End of the Project Gutenberg EBook of Mariquita, by Konni Zilliacus - -*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MARIQUITA *** - -***** This file should be named 50241-8.txt or 50241-8.zip ***** -This and all associated files of various formats will be found in: - http://www.gutenberg.org/5/0/2/4/50241/ - -Produced by Tapio Riikonen - -Updated editions will replace the previous one--the old editions -will be renamed. - -Creating the works from public domain print editions means that no -one owns a United States copyright in these works, so the Foundation -(and you!) can copy and distribute it in the United States without -permission and without paying copyright royalties. Special rules, -set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to -copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to -protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project -Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you -charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you -do not charge anything for copies of this eBook, complying with the -rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose -such as creation of derivative works, reports, performances and -research. They may be modified and printed and given away--you may do -practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is -subject to the trademark license, especially commercial -redistribution. - - - -*** START: FULL LICENSE *** - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project -Gutenberg-tm License (available with this file or online at -http://gutenberg.org/license). - - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm -electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy -all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. -If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project -Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the -terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or -entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement -and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic -works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" -or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project -Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the -collection are in the public domain in the United States. If an -individual work is in the public domain in the United States and you are -located in the United States, we do not claim a right to prevent you from -copying, distributing, performing, displaying or creating derivative -works based on the work as long as all references to Project Gutenberg -are removed. Of course, we hope that you will support the Project -Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by -freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of -this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with -the work. You can easily comply with the terms of this agreement by -keeping this work in the same format with its attached full Project -Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in -a constant state of change. If you are outside the United States, check -the laws of your country in addition to the terms of this agreement -before downloading, copying, displaying, performing, distributing or -creating derivative works based on this work or any other Project -Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning -the copyright status of any work in any country outside the United -States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate -access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently -whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the -phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project -Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, -copied or distributed: - -This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with -almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or -re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included -with this eBook or online at www.gutenberg.org/license - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived -from the public domain (does not contain a notice indicating that it is -posted with permission of the copyright holder), the work can be copied -and distributed to anyone in the United States without paying any fees -or charges. If you are redistributing or providing access to a work -with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the -work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 -through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the -Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or -1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional -terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked -to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the -permission of the copyright holder found at the beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any -word processing or hypertext form. However, if you provide access to or -distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than -"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version -posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), -you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a -copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon -request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other -form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm -License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided -that - -- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is - owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he - has agreed to donate royalties under this paragraph to the - Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments - must be paid within 60 days following each date on which you - prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax - returns. Royalty payments should be clearly marked as such and - sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the - address specified in Section 4, "Information about donations to - the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." - -- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or - destroy all copies of the works possessed in a physical medium - and discontinue all use of and all access to other copies of - Project Gutenberg-tm works. - -- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any - money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days - of receipt of the work. - -- You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm -electronic work or group of works on different terms than are set -forth in this agreement, you must obtain permission in writing from -both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael -Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the -Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -public domain works in creating the Project Gutenberg-tm -collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic -works, and the medium on which they may be stored, may contain -"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or -corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual -property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a -computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by -your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium with -your written explanation. The person or entity that provided you with -the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a -refund. If you received the work electronically, the person or entity -providing it to you may choose to give you a second opportunity to -receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy -is also defective, you may demand a refund in writing without further -opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER -WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO -WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. -If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the -law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be -interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by -the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any -provision of this agreement shall not void the remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance -with this agreement, and any volunteers associated with the production, -promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, -harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, -that arise directly or indirectly from any of the following which you do -or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm -work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any -Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. - - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of computers -including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists -because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from -people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. -To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation -and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 -and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. - - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive -Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at -http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent -permitted by U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. -Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered -throughout numerous locations. Its business office is located at -809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email -business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact -information can be found at the Foundation's web site and official -page at http://pglaf.org - -For additional contact information: - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To -SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any -particular state visit http://pglaf.org - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. -To donate, please visit: http://pglaf.org/donate - - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic -works. - -Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm -concept of a library of electronic works that could be freely shared -with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project -Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. - - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. -unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily -keep eBooks in compliance with any particular paper edition. - - -Most people start at our Web site which has the main PG search facility: - - http://www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. diff --git a/old/50241-8.zip b/old/50241-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 2414476..0000000 --- a/old/50241-8.zip +++ /dev/null |