diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50223-8.txt | 6119 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50223-8.zip | bin | 118075 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 6119 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..faab030 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #50223 (https://www.gutenberg.org/ebooks/50223) diff --git a/old/50223-8.txt b/old/50223-8.txt deleted file mode 100644 index 6cdaf23..0000000 --- a/old/50223-8.txt +++ /dev/null @@ -1,6119 +0,0 @@ -The Project Gutenberg eBook, Nya utvandrarehistorier, by Konni Zilliacus - - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - - - - -Title: Nya utvandrarehistorier - - -Author: Konni Zilliacus - - - -Release Date: October 15, 2015 [eBook #50223] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - - -***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK NYA UTVANDRAREHISTORIER*** - - -E-text prepared by Tapio Riikonen - - - -NYA UTVANDRAREHISTORIER - -Af - -KONNI ZILLIACUS - - - - - - -Wentzel Hagelstams Förlag, Helsingfors, 1897. - - - - -INNEHÅLL: - - Några ord till läsaren. - Hvitt ljus. - Från Urskogen. - Ett dynamit-attentat. - Alexander Taivalmaas spanska kärlek. - Elias Möykkäs Amerikafärd. - Huru jag blef bekant med öfverste Beckridge. - Öfverste Beckridge och hans gorilla. - När Erik Käykkä sprängde banken. - David Anttilas öde. - På prärin. - I skogen. - Nybyggarlif. - David Anttilas öde. - - - - -Hågra ord till läsaren. - - -En och annan kommer måhända att anmärka mot följande berättelser, att -de icke alla röra sig om värkliga utvandrare, ehuru bokens titel -utlofvar det. Men den, som det gör, förstår icke rätt ordet utvandrare. - -Utvandrare äro icke allenast kroppsarbetare, de, som uppgifva kampen -mot hemlandets karga jord och klimat och draga västerut hän att söka en -lättare bärgning för sig och de sina. De äro visst de mest sympatiska -företeelserna, ödemarksborna, som komma rätt från skogarna och kärren -långt inne i norra Finland, men de utgöra dock icke mera än en del af -våra utvandrare. - -Jämte dem bestå emigrantskarorna af otroligt många andra element, ofta -nog af element, hvilka det icke är någon förlust för fosterlandet att -bli af med, utan stundom till och med ren vinst. Studenter, som -förstört sin framtid i Helsingfors, där det målet kan nås på så -mångahanda olika sätt; ungdomar af olika slag, som haft alltför stor -kredit, eller alltför lätt att komma åt kassalådan; präster, som lefvat -alltför galet att ens duga till själasörjare på bondlandet i Finland -- -och det betyder mera än det låter; handtvärkare och affärsmän, som -flugit högre än vingarna burit; slutligen en massa obestämbara -individer, förfelade existenser, som förfelats utan synnerligt vägande -orsaker, mera af slarfvig oföretagsamhet än på grund af värkliga -karaktärslyten. Och någon gång bland den brokiga hopen en eller annan, -som drifvit sig själf i landsflykt, ju längre bort desto bättre, för -att komma undan de tusen trådar han låtit det dagliga lifvets -småhändelser snärja omkring sig, tills de blifvit till ett nät, som -gjort tillvaron omöjlig. - -Lättast taga sig ödemarksborna fram. De begära intet bättre än -tillfälle att ställa sina musklers och senors sega kraft till dollarns -förfogande. Och dollarn vet för väl hvad sådan under många släktled -samlad, i torftighet skolad och af oaflåtligt, ärligt friluftsarbete -härdad kraft är värd, att icke uppskatta den till ett pris, hvilket -åtminstone till en början förefaller ödemarksborna furstligt. - -I jämförelse med rågbröd -- också då det icke är blandadt med bark -- -och stensaltad fisk är rent hvetebröd och fläsk dem en kunglig spis, -och det är den billigaste näring de kunna finna i Amerika. För dem är -det alls icke svårt att lägga af pengar och inom jämförelsevis kort tid -bli sina egna herrar, det vill säga såvida de icke lära sig att också -skatta whisky'n alltför högt. - -Näst dem reder sig bäst en del af de förfelade existenserna, och många, -som af föga annat än lusten att vagabondera lockats ut öfver Atlanten. -Långt flera af de förra än man vore böjd att tro och närapå alla de -senare behöfva endast väckelsen af det snart nödvändiga valet mellan -arbete och svält för att finna sig i besittning af vanligen betydligt -större manlighet och kraft än de själfva skulle vågat hoppas. Mera än -en af desse, som haft mod att utan töfvan ställa sig bland -kroppsarbetarne, har mycket snart funnit sig på väg uppåt -samhällsstegen, mot de burgnes nivå. Och de, som engång genomgått den -skolan, låta sig aldrig sjunka tillbaka igen. - -Svårast blir det nya lifvet för alla de många, hvilka äro "villiga att -göra hvad som hälst" -- men icke förr, än de oundgängligt måste försöka -sig på värkligt hårdt arbete. De förstå icke att drifvandet dag efter -dag kring gator och torg -- aldrig mera än halfmätt och oftast mindre, -aldrig i besittning af mera än de få cents någon tillfällig bekant -kunnat förmås att låna -- i själfva värket är långt hårdare arbete än -att bära tegel, gräfva diken, eller snart sagdt hvad annat som hälst. - -Dessa utvandrare -- och de äro många, ty de äro legio från alla jordens -länder -- komma sig aldrig längre upp i nya världen än i den gamla. De -arbeta aldrig längre, då nöden någon gång tvingar dem att arbeta, än -tills egandet af en eller annan dollar sätter dem i stånd att på nytt -börja drifva omkring på jakt efter något lättare göra -- eller också -komma de otroligt fort in i vanan att använda hvar styfver de icke -nödtvunget måste utgifva för annat, på något, som döfvar och bringar -glömska. Och det är om möjligt ändå värre. - -Men utvandrare äro de alla och hvar i sin stad och i sin mån bidraga de -till den mångskiftande brokigheten af utvandrarelifvet i våra dagars -Amerika. - -Där kallas de invandrare och till dem räknas vi alla, vi, som lämnat -hemlandets trygga ankargrund och låtit oss drifva med den väldiga -folkström, hvilken ännu oupphörligt flyter från öster mot väster, dit -bort till landet på hinsidan hafvet, det land, som för så ytterst få af -oss blifvit ett guldland. Vi ha alla genomgått samma stunder af rådlöst -öfvervägande, innan vi vågade taga ut det svåra steget, ha alla i en -eller annan egenskap, på ett eller annat sätt och med mera eller mindre -framgång kämpat med där borta i den ofta otroligt bittra striden för -dagligt bröd. Och därför höra allas våra minnen, rön och erfarenheter -rättvisligen under titeln "Utvandrarehistorier". - - - - -"HVITT LJUS" - - - -I. - - -Isak Peltonen hade väl noga taget inga synnerligt vägande skäl för -beslutet att resa till Amerika. Han var ju ung, frisk, starkare än de -flesta och i alla stycken en duktig arbetare, så att han nog skulle -kunnat slå sig ut också hemma. - -Men å andra sidan var han icke häller annat eller mera än en lös -arbetskarl utan något egentligt yrke, om han också var så pass flink i -händerna, att han kunde taga ihop med litet af hvarje. Och -dagakarlsförtjänst tyckte han var väl litet att gifta sig på, ehuru -Anni på Heikkilä torpet nog varit villig att riskera det. - -Isak hade själf vuxit upp i en inhysingskoja och hade därför haft -talrika tillfällen att iakttaga på närmaste håll hvad det betydde för -en daglönare att skaffa ihop kläder och föda för sig själf och hustrun -och en skara af barn. Och barnen kommo nog -- ju fattigare man var -desto flera. Det hade han också lagt märke till. - -Han rådgjorde om planen med Anni och hon gaf honom nog rätt i -hufvudsak. Det var ett hårdt lif man förde, när man icke alltid visste -hvarifrån matbiten för morgondagen skulle tagas -- allra mest då en hop -barnungar gräto efter den. Men Amerika tyckte hon dock var bra långt -borta. - --- Kunde vi inte börja som nybyggare här hemma? Ledig jord fins det ju -nog också i Alastaro och med tiden kunde vi väl arbeta upp ett torp åt -oss? - --- Det är till och med värre än att vara daglönare, påstod Isak. -- -Arbetar man för andra, så behöfver man åtminstone inte bry sig om frost -och missväxt, som alltid komma på nybyggen. - -I Amerika var det mycket lättare -- där kunde en duktig karl mycket -hastigare förtjäna ihop hvad han behöfde för att bli sin egen. Alla, -som varit där, sade att bara man inte söp, så blef det snart pengar på -kistbottnen. Och supa gjorde han inte alls. -- -- De kände själfva till -och med egna socknebor, som på några få år skrapat ihop så mycket där -borta, att de köpt hela hemman! Det var annat, det, än att bli -nybyggare på främmande mark. -- -- Hvad andra gjort kunde han väl också -göra. Och de kunde nog vänta några år för att sedan ha det bra så länge -de lefde. - -Anni suckade visst rätt bittert, då hon insåg att han redan bestämt sig -för resan och att rådplägningen egentligen endast varit för formens -skull. Men i sak kunde hon icke invända någonting giltigt, utan -förklarade blott att hon nog skulle vänta -- -- fast i fem år. - --- Då är jag ändå inte mera än tjugufem, tillade hon förklaringsvis -- -så att jag väl borde duga åt någon annan, om du inte kommer. - -Med den trösten reste Isak. - -Till New York anlände han i en lycklig stund. Strejk hade kort förut -brutit ut på en järnväg i Chicago, och då inga arbetare på nära näjder -vågade taga de strejkandes platser, hade vederbörande skickat en -värfvare till New York. De ämnade på inga vilkor gifva efter, och -nyanlända invandrare, som icke hade reda på förhållandena i Amerika, -voro glada att taga hvilket arbete som hälst. Bland dem funnos alltid -sådana, som haft att skaffa med järnvägar förut och därför kunde -användas. - -Isak Peltonen hade visst aldrig förut varit med om sådant arbete, men -han såg så duktig och rask ut, att värfvaren lät honom följa med. Det -viktigaste var ju att skaffa ihop ett par vagnslaster folk så fort som -möjligt, och värfvaren fick sitt arvode per hufvudtal så snart -arbetarene voro levererade. Resten rörde icke honom. Om en eller annan -senare befans oduglig, så var det icke så noga. - -Därpå berodde det att Isak omedelbart efter sin ankomst till det -förlofvade landet erhöll arbete till en och en half dollar om dagen -samt kost och kvarter så länge strejken räckte -- förutom naturligtvis -fri resa till Chicago. Och det tyckte han var nästan detsamma som att -komma sig till förmögenhet genast -- -- sju mark och femtio om dagen! -Han kunde knappast tro det själf. - -Till en början kunde han emellertid icke brukas annat än vid det allra -gröfsta arbetet på stationen, men där fans lyckligtvis groft arbete -tillräckligt. Alla, som på något rimligt sätt voro användbara såsom -lokomotivförare, behöfdes för de tåg man ännu kunde hålla i gång, och -därför stodo de små stationslokomotiven, hvilka annars släpade toma -och lastade vagnar af och till på de otaliga spåren, inne i -lokomotivstallet. Allt deras arbete måste utföras med hand- och -hästkraft och därvid var en karl med Isaks armar och rygg ovärderlig. -Det dröjde icke länge innan förmännen började fästa sig vid hans sätt -att arbeta, hvilket mycket fördelaktigt skilde honom från flertalet af -de andra nykomlingarna. - -Och honom tog det icke häller särdeles lång tid att lära ett och hvarje -annat än att skjuta vagnar in på de olika spår man utpekade för honom. -Redan efter ett par veckor visade det sig tydligt att han begynt -erhålla tämligen rediga begrepp om saker och ting, hvarför han också -snart helt naturligt blef ledare för det lag, som arbetade med honom. -Där han var med kunde förmännen tryggt lita på att allting blef utfördt -utan misstag och oreda. - -Det gjorde att han blef en af de få bland nykomlingarna, som behöllos i -arbete, då den förtidiga och illa förberedda strejken några veckor -senare tog slut, utan minsta eftergift från banbolagets sida. -Åtskilliga af de strejkande själfva måste söka anställning på annat -håll, när de sent omsider fingo nog af försöket att tvinga bolaget till -medgörlighet, men Isak Peltonen befordrades till lokomotivstallet. Där -blef hans uppgift att hjälpa till med att rengöra och olja lokomotiven. - -Den första tiden betraktades han med allt utom blida ögon af både -förare, konduktörer, eldare och andra, som varit med om strejken. För -dem var han en "scab" -- en, som tagit en strejkandes plats -- och -scabs äro ju de föraktligaste individer en arbetare, som har hälst -något begrepp om strejker, möjligen kan föreställa sig. - -Men Isak, som hvarken lärt tillräckligt engelska att förstå tillmålets -natur af skällsord eller ändå mindre att uppfatta dess djupa -skymflighet, skötte sin tjänst lika tyst och ordentligt som förut. -Under några dagar begrep han icke ens att termen gällde honom, men då -det blef klart lystrade han till "scab" lika villigt som till "Eisäk", -såsom de förvrängde hans namn. - -Hans fredlighet förledde visst en dag, då han som bäst höll på med att -olja ett lokomotiv, en eldare, som icke kunde komma förbi, att omildt -beröra honom med foten och ryta: "rör på dig, fördömda scab!" Men då -Isak ögonblickligt grep eldaren i kragen, vek honom dubbel öfver sitt -knä och med flata handen tilldelade honom en aga, som kom väggarna att -eka, fick han afgjordt skrattarne på sin sida. - -Och då det småningom blef klart för litet hvar af förarne att den, -hvars lokomotiv Isak Peltonen rengjort och oljat, kunde vara fullt -säker om att allting var i bästa skick, upphörde de en efter annan att -begagna andra tilltalsord än hans namn. Ja, om någon tid frågade en af -dem till och med om han icke hade lust att bli eldare, så att han med -tiden kunde lära sig att själf föra tåg. Och då Isak ingenting hade -emot förslaget, fick han snart lämna stallet och komma ut på linjen. - -Det var väl icke vidare än ett godslokomotiv, på hvilket han begynte -sin värksamhet såsom eldare, men det bekymrade honom icke det minsta. -Hade han själf kunnat välja, så skulle han troligen till och med -föredragit godstågen, som stannade oftare och så länge, att man hade -tid att se sig omkring en smula. Passagerarelokomotiven hade ju alltid -så brådtom, att eldaren aldrig fick rådrum för annat än att elda. - -Redan då han tillträdde sin nya befattning, tänkte Isak på att skrifva -efter Anni, för att gifta sig så snart han kom till Chicago, och de -första dagarna frästade den tanken honom starkt. Han hade ju redan -sparat ihop en vacker summa, och hans lön var mera än tillräcklig för -två, ifall de lefde sparsamt. Om det också dröjde litet längre innan de -kommo sig till hemmanslotten i Alastaro, så betydde det icke så mycket -i bredd med möjligheten att gifta sig genast. - -Men efter att hafva begrundat planen en vecka eller så öfvergaf han den -likväl. Så länge han hade sin tjänst såsom eldare kunde det nog gå, men -ingen kunde veta huru länge det skulle räcka. Allt efter litet hände -det ju att en eller annan af manskapet afskedades och ofta för något -obetydligt misstag, hvilket knappast alls kunnat undvikas. När man icke -var desto säkrare på framtiden, var det väl i alla fall bäst att vara -ensam. - -I stället skickade han sina hopsparade pengar hem till Anni på -Heikkilä. Och på samma gång föreslog han att de skulle taga ut lysning, -så att hon när som hälst kunde komma öfver och gifta sig, om det så -skulle passa. Han tyckte intet riktigt om det amerikanska sättet att -gifta sig utan lysning, skref han. - -Men hvad han icke skref var att han både under författandet af brefvet -och många gånger förut allvarsamt funderat på Annis afskedsord om de -fem åren. Noga taget kunde han väl inte begära att hon skulle vänta ens -så länge, om en annan, antaglig friare infann sig -- -- och kvinfolk -var ju i alla fall inte annat än kvinfolk -- -- -- men efter lysningen -var man så godt som gift -- -- -- - -Han tillade blott att han ännu icke kunde säga bestämdt när han skulle -skrifva efter henne, men om förtjänsten fortfor att vara lika god några -månader framåt, så skulle det väl inte räcka länge. Och pengarna kunde -hon sätta på banken i sitt namn. - - - -II. - - -Förtjänsten icke allenast fortfor att vara lika god, utan blef snart -till och med bättre. Ju längre det led med förberedelserna för -världsutställningen, desto starkare blef trafiken, desto flera turer i -veckan måste förare och eldare göra, desto mera förtjänade de. Och -desto bättre lärde sig Isak Peltonen att själf föra lokomotiv. - -Redan i lokomotivstallet hade han lagt noga märke till alla delar af de -invecklade maskinerna samt så godt han kunde tagit reda på deras -betydelse och olika uppgifter. Och såsom eldare hade han sedan med -förarens hjälp lärt allt hvad han vidare behöfde veta för att när som -hälst kunna taga dennes plats. Därför var han också en af de första, -som befordrades till lokomotivförare, då tillströmningen af folk till -utställningen omsider blef så stor, att passageraretågen måste -fördubblas och tredubblas. - -Det var större tur och snabbare framgång än Isak Peltonen någonsin -drömt om. Hans förhoppningar hade aldrig sträckt sig längre än till -stadigt arbete såsom eldare under några år framåt. Redan med den lönen -hade han kunnat spara sig fram till egen jord och oberoende -- -- och -nu skulle hans inkomster uppgå till dubbelt så mycket! - -Men så försummade han icke häller många dagar, innan han skickade en -fribiljett för turen Wasa--Chicago till Heikkilä Anni och meddelade att -tiden nu var inne. Hon skulle genast göra sig i ordning och komma öfver -till Amerika så fort hon kunde. - -Nu hade han sådan lön, skref han, att de utan svårighet kunde spara -ihop till hemmanslotten äfven såsom gifta -- -- ja, fast med ett par -barnungar till, om nu så skulle hända sig! tillade han med stor -belåtenhet. - -Om två månader borde hon kunna vara i Chicago. Och om han under den -tiden gjorde så många turer han någonsin kunde, så borde han väl då -kunna få några dagars ledighet för giftermål och bosättning, trodde -han. Men därvid gjorde han upp räkningen utan värden. - -Trafiken på alla banor utan undantag blef allt väldigare i mån som -höstsommaren skred framåt. Redan då medeltalet af utställningsbesökare -uppgick till ett hundra tusen per dag gingo passageraretågen ofta nog i -"två sektioner", såsom det hette, det vill säga två tåg följde -hvarandra med ett par minuters mellanrum. Och någon gång gingo tre i -stället för ett. Men längre fram, då besökarne stego till ett hundra -femtio -- sjuttio -- två hundra tusen per dag, blef regeln att tågen -åtminstone tredubblades, medan de på söndagarna ibland gingo i sex till -åtta sektioner. Åtta öfverfulla passageraretåg i rad med en minut eller -så emellan! -- Det kräfde uppbjudande af banornas alla yttersta -resurser och gjorde det fullständigt omöjligt för en enda man af -personalen att erhålla permission ens för en dag. - -Det var därför endast med största svårighet Isak kunde ställa det så, -att han blef i tillfälle att möta sin fästmö, då hon slutligen anlände, -fulla två veckor senare än han beräknat. Och så snart han fört henne -till det boardinghus, där han själf bodde, måste han skynda i väg igen, -utan att hinna meddela annat eller mera än att de för ögonblicket alls -icke kunde tänka på bosättning. Han hade inte en ledig minut utöfver de -få timmar han då och då kunde få sofva. - --- Men i morgon, när jag kommer tillbaka, få vi tala närmare därom, -tillade han. -- Och pengar förtjänas här omåttligt, så vi få inte -klaga. - -Det gjorde Anni icke häller, då hon hörde huru mycket han igen lagt -åsido sedan han skickade hem den sista besparingen. Det var ju rent -obegripligt att han kunnat förtjäna en sådan summa inom föga mera än -två månader! - --- Ja -- och lika mycket till kommer det nog inom de nästa två, trodde -Isak. -- Ännu räcker utställningen sex veckor, och sedan börja de -skicka alla saker härifrån, så att man kan räkna på stora förtjänster -åtminstone till nyår -- -- -- Då borde vi ha så mycket, att vi kunna -resa hem om vi vilja -- -- till en hemmanslott räcker det nog! Men då -vilja vi kanske ha mera. - --- Månntro det? sade Anni. -- Det här landet kan nog gå an att arbeta i -och förtjäna pengar, men inte skulle man kunna lefva här. Det går ju -omkring i ens hufvud redan bara man ser ut genom fönstret! - --- Nå, vid det vänjer man sig snart, försäkrade Isak i en ton, som icke -var utan en viss anstrykning af öfverlägsenhet. -- Det är just för att -här fins så många människor och de resa och bråka så mycket som man -förtjänar pengar -- -- Men det är nog inte värdt att vi gifta oss -förrän längre fram. Det vore ju inte att vara riktigt gift, då jag -måste vara borta både dagar och nätter. - -Därom var Anni fullt ense. Om de icke ens kunde bo för sig själfva, så -väntade hon hälst -- -- det kvarter de hade var ju värre än en -gästgifvaregård --! Hon var rädd bara att gå ut ur rummet, sade hon. -Och därför hade hon tänkt att hon borde söka sig tjänst tills de kunde -sätta bo -- eller resa hem. - -Det var en plan, som i första ögonblicket alldeles icke tilltalade -Isak. Men då Anni bestämdt höll på den och föreställde honom huru -oförnuftigt det var att hon satt och tärde på hans besparingar i -sysslolöshet, i stället för att hjälpa till så godt hon kunde, så gaf -han slutligen med sig. - -Han skulle höra åt bland sina kamrater huru man borde begå för att få -plats för henne hos hyggligt folk, lofvade han. Och nästa söndag hade -han tre timmars ledighet mellan två tåg. Då skulle han taga henne med -till stationen. Sådant lif hade hon ännu icke sett! - -Därmed lämnade han henne igen ensam, ångade kort därpå i väg med sitt -lokomotiv och hämtade det tillbaka först söndag morgon. Han hade åter -varit i arbete trettiosex timmar i ett kör -- med sex timmars hvila vid -banans ändpunkt. Det var värre än till och med under brådaste -höbärgningstid hemma! -- -- -- men så lönade det sig också mycket -bättre, tänkte han belåtet, då han stack den sista veckans aflöning i -fickan. - -Anni var färdig för utflykten och gapade af förvåning såväl under den -korta vandringen till stationen som ändå mycket mera då de kommo fram. -Hon hade hjärtat högt uppe i halsen, medan Isak förde henne omkring, -klef öfver och emellan skenorna som om icke dussinfal lokomotiv -hvisslat och dånat fram och åter på alla håll, samt till sist förde -henne in i stallet för att se på hans eget lokomotiv, som just höll på -att rengöras. - -Hon måste till och med stiga upp på det och sätta sig på det lilla -sätet i förarens hytt, medan han förklarade huru man skötte en sådan -maskin och hvad det riktigt betydde att föra ett tåg i dagsljus och i -mörker, i alla väder och vindar. Och ju mera han förklarade, desto -häpnare kände hon sig öfver allt hvad Isak lärt under den korta tiden -sedan han reste. Han hade ju blifvit en helt annan karl -- -- hade reda -på mycket mera än någon där hemma -- -- -- Inte ens brofogden -- -knappast länsmannen visste så mycket. De hade aldrig fört lokomotiv! - --- Är det inte förfärligt svårt och farligt när det är mörkt? frågade -hon såsom ett slags slutsumma af sina tankar. - --- Farligt är det nog om man inte håller ögonen öppna, isynnerhet när -man kommer in till de stora stationerna. Eller när det regnar och snöar -och stormar, eller är så klart månsken, att man har svårt att se hvad -ljus de visa. - -Hon endast såg beundrande på honom och han fortsatte att beskrifva: - --- Om det är hvitt ljus, så betyder det att man kan fara på med full -fart, men är det blått så är någonting i olag på banan eller med -vagnarna -- -- då skall man stanna småningom. När de visa grönt sken, -så får man köra sakta och om det är rödt så måste man stanna genast, -fast man har aldrig så god fart -- -- det betyder att där är fara på -färde om man kör på. Men farligast är det när de lagt patroner på -skenorna, så att det börjar smälla under hjulen. Då stoppar man så -tvärt, att det brakar i maskinen. - --- Herre Gud! aldrig skulle jag våga köra ett lokomotiv! - --- Så tänkte jag också förut -- och nu kör jag det ändå både dag och -natt. Men jag är ännu alltid likasom rädd tills jag ser ljusen vid -stationerna. Man kan aldrig veta om allt är på rätt innan man ser -signalen -- -- och till och med då händer det ibland att det går galet -och hela tåget går i kras. - -Anni ryste och önskade sig mera än någonsin tillbaka till Alastaro --- -- om hemmanslotten sedan blefve aldrig så liten. - --- Halloh Eisäk! -- har ni fått ny eldare? hälsade föraren af ett stort -passagerarelokomotiv med väldiga drifhjul, som just i sakta mak kom in -på spåret näst intill. -- Hvem är den tösen? - --- Hon är från min hemtrakt och har nyss kommit till Amerika. -- -- Vi -ämna gifta oss, när här blir litet ledigare, förfullständigade Isak -presentationen, då den andre hoppade ned från sitt lokomotiv och kom -fram till dem. - --- Ledigare! ja, -- -- räcker allt innan här blir ledighet till annat -än att förtjäna pengar för bolaget -- -- -- vi få allt släpa och slita -så länge lifshanken hänger i! Men gratulerar i alla fall -- det är en -grann flicka ni fått! - -Isak smågrinade förnöjdt öfver komplimangen. Johnston var ju en af de -främsta på linjen -- förde den flygande expressen -- och hade icke för -vana att visa sig särskildt höflig mot dem, som bara förde godståg. Nu -skakade han hand med dem båda och sade att han i Isaks ställe helt -enkelt skulle taga sig ledigt för en vecka eller två. - --- De bli glada nog när ni kommer tillbaka, försäkrade han. -- Hvarenda -man är värd pengar i mängd för dem under sådana här tider. - -Isak skakade på hufvudet. Det vore inte riktigt hyggligt, menade han, -att lämna sin post just då man behöfdes som mest. - --- Det tackar er fan och inte bolaget för er hygglighet! utlät sig -Johnston. -- De skulle ingalunda tveka att afskeda er, om ni inte -behöfdes. - --- Det kan väl vara, medgaf Isak -- men nog stannar jag nu i arbete, -tills den värsta tiden är förbi, så vi kunna sätta bo ordentligt. --- -- -- Om hon bara kunde få tjänst i ett godt hus till dess, så vore -allt på rätt -- -- -- - --- Vill hon taga tjänst? afbröt Johnston. -- Det kunde ju inte passa -bättre! Här var bud från min hustru, då mitt tåg kom in, att vår flicka -gått sin väg. Och jag skulle på hemvägen höra åt på ett kontor efter -någon, som kunde komma i stället. Men det är inte så lätt att nu få -någon i Chicago -- -- Kanske vi kunde komma öfverens? vände han sig -till Anni. - -Hon var mera än villig, så snart förslaget blifvit öfversatt. Och då -Isak ännu hade tillräcklig tid öfrig, gingo de alla tre till -boardinghuset efter hennes effekter. Men därifrån måste Isak vända om -till stationen, utan att följa med dem ut på västsidan, där Johnston -bodde. - - - -III. - - -Därefter var det nästan som om de icke befunnit sig i samma stad. -Samfärdseln på banan blef allt lifligare ju längre det led mot -utställningens afslutande. Och i samma mån ökades naturligtvis arbetet --- men också förtjänsten -- för personalen och i synnerhet för -lokomotivförarne. - -Anni kom snart till klarhet om att hon icke alls trifdes i Chicago. Att -aldrig, utom under Isaks sällsynta och kortvariga besök, få träffa -någon människa hon värkligt kunde tala med föreföll henne nära på -outhärdligt. - -En gång hade hennes matmor visst tagit henne med till utställningen och -där tycktes ju nog vara vackert, om där inte funnits sådana hopar af -människor. Man kunde knappast se någonting annat än dem. Då hon kom hem -därifrån värkte och bultade hennes hufvud så, att hon trodde sig på väg -att bli sjuk på allvar. Därefter brydde hon sig inte mera om att gå ut -ur huset. - -Men till Isak sade hon ingenting om huru hon vantrifdes. Han hade det -ju i alla fall bra mycket värre -- -- i arbete både natt och dag. Och -på nyåret skulle de kunna fara hem, försäkrade han alltid. Kunde han -hålla ut till dess, så kunde hon det väl också. - -Så gingo dagarna och veckorna, sådana dagar och veckor, som Chicago -aldrig upplefvat förut, och troligen ej kommer att upplefva härefter. -Utöfver unionens hela område hade folket slutligen kommit till -öfvertygelsen att den väldiga utställningen väl var värd att se, trots -allt hvad afundsjuka tidningar i östan och västan haft att säga mot -den. Och därför strömmade ständigt allt talrikare skaror till -världsstaden vid Michigansjön, talrikare i mån som den sista oktober, -den oåterkalleliga stängningsdagen, ryckte närmare. - -De oräkneliga hotellen af olika klass och slag voro fyllda ända till -badrum, garderober och andra krypin, där något slags bädd kunde slås -upp, eller där man i värsta fall kunde ligga på golfvet. Ute på -sydsidan, i närheten af utställningsfältet, uppstodo hela läger, där -man kunde hyra sofplatser i tält -- och hvarenda plats var upptagen. -Privata familjer, kaféer, restaurationer -- -- ja, ända till -polisstationerna härbärgerade utställningsbesökande, som annars skulle -sett sig nödsakade att tillbringa natten på gatan. - -Rörelsen i staden var otrolig och omsättningen af pengar oerhördt stor -under de sista veckorna. Krog- och spelhusvärdar och andra, som gjorde -i både bättre och sämre affärer, togo in mynt i näftal. Längs alla -gator och vägar, som ledde ut till expositionen, stimmade massor af -människor fram och åter från tidigt på morgonen till sent in på -nätterna. Utställningsområdet själft var oaktadt sin jättelika -utsträckning en enda myrstack af oroligt, jäktande, myllrande lif -- -som om enhvar sökt tvinga in det yttersta möjliga i de få dagar, som -återstodo. Och bantågen dånade oupphörligt från och till Chicago, -ständigt öfverfyllda af passagerare. - -Det gick i oafbrutet crescendo ända till den första november. Då -upphörde på en gång tillströmningen af folk till de inkommande tågen. -Om ett par dagar kunde hälften af de utgående inställas. Därpå följde -ett kort uppehåll af lugn, hvarunder litet hvar sökte i någon mån hämta -andan -- och så bröt den stora strejken ut. - -På Chicago, Burlington & Quincy-banan -- C. B. & Q. såsom den vanligen -kallades -- där Isak Peltonen var anställd, hade Johnston, Annis -husbonde, åtagit sig att förmå manskapet till deltagande i strejken. - --- -- Utan oss skulle banbolagen icke kunnat förtjäna en slant mera än -vanligt under det sista halfåret, slutade han ett andragande i -lokomotivstallet till en flock arbetare, bland hvilka också Isak befann -sig. -- Det är vi, som svettats och slitit dag och natt för att fylla -deras penningpåsar och därför är det vår rätt att också dela deras -vinst. Men får man inte sin rätt med godo, så tvingar man sig till den! - --- Månne vi inte redan fått vår del? invände Isak saktligt. -- Jag -tänker att andra väl likasom jag förtjänat mera de sista tiderna. - --- Det ha vi väl gjort, medgaf Johnston -- men det är ingenting annat -än lön för vårt extra arbete vi fått. Vinsten ha de tagit hel och -hållen, och den skulle de aldrig kunnat få utan oss. - --- Och utan dem skulle vi hvarken kunnat få lön för extra eller för -vanligt arbete! - --- Taladt som en scab! -- Ni borde vara den sista att draga er undan, -Eisäk! Men vi ha ingen tid för prat. Vi äro alldeles tillräckligt många -att icke behöfva bry oss om hvad den ena eller andra gör, men hälst -ville vi naturligtvis ha alla med. Hvem är med och hvem emot oss? - --- Jag vill inte strida med mitt bröd, förklarade Isak kort. -- Sedan -jag kom i bolagets tjänst har jag fått ärligt betaldt för ärligt -arbete, och så länge jag det får blir jag kvar. - --- Likaså gör jag! -- och jag med! -- och jag! -- och jag! -- jag -också! - -Flera af dem, som slöto sig till Peltonen, skulle aldrig riskerat börja -oppositionen, så mycket det än bjöd emot att lämna arbetet. Men då isen -en gång var bruten, voro de icke tröga att följa exemplet. - -Johnston var lika häpen som förbittrad. -- -- Han hade på förhand -försäkrat de andra ledarne att hvar man på C. B. & Q. var säker -- -- -så stort inflytande hade han nog där. Och nu vågade han icke ens säga -ut hvad han tänkte -- -- därtill hade han eldaren, som kommit Isak för -nära, i alltför färskt minne. - -Följande morgon var strejken i full gång. Och innan dagen gått förbi -hade de olika järnvägsbolagen slutit sig tillsamman samt enats om att -på inga vilkor gifva vika, utan föra striden till slut med samfälda -krafter. - -De af manskapet, som stannat kvar i arbete, erhöllo ånyo kvarter och -förplägning på stationerna, hvilka ställdes under bevakning af enkom -förhyrdt, väl beväpnadt manskap. Med hvart tåg följde likaledes vakter, -försedda med revolvrar och repetergevär, såväl på lokomotivet som i -konduktörsvagnen. Arbete fans fullt upp och förtjänsten var större än -någonsin. Men det var i alla fall en ohygglig tid. - -Isak Peltonen tänkte visst mycket sällan därpå att han nära nog vågade -lifvet hvar gång han förde sitt lokomotiv ut från stationen eller -hämtade det tillbaka. Men så mycket oftare tänkte han på tågets och -passagerarnes öde, ifall de strejkande utförde sitt ofta uttalade hot -att gripa till våld. - -Själfva stationsområdet var nog något så när väl bevakadt, men mera -kunde bolaget icke göra, utan måste i öfrigt lita hufvudsakligen på -förarnes påpasslighet. Och förarne åter måste lita minst lika mycket på -sina egna ögon som på signalerna -- hvilka ju kunde vara falska. - -Till och med Isaks kallblodiga lugn begynte småningom hota att gifva -vika. De föregående månadernas förtvifladt ansträngande arbete hade -varit den sämsta möjliga förberedelse för den tid, som nu följde och -som kräfde allt hvad de spänstigaste nerver kunde gifva. - -Hvad nerver voro för något visste Isak väl icke, men hvad han visste -var att han började känna sig rädd hvar gång han steg upp på sitt -lokomotiv. Och under sina lediga timmar var han likaledes nedstämd och -orolig, oaktadt de fortsättningsvis snabbt ökade besparingarna. - -Icke ens Anni kunde starkare längta efter den dag, då de skulle vända -Chicago och Amerika ryggen. -- -- För sin del skulle han hälst gjort -det genast, om det ej bjudit emot att just nu lämna tjänsten -- -- som -om han varit rädd för Johnston och de andra! - -Anni hade han för öfrigt icke sett mera än en gång sedan strejken -började, en afton då han trots kamraternas varningar lämnat det -bevakade området och begifvit sig ut på västsidan. Honom hade ingenting -vederfarits, men då Anni nästa morgon sanningsenligt besvarade frågan -hvem det var, som besökt henne, undanbad Johnston sig sådana visiter -för framtiden. Hon fick låta bli att taga emot scabs, så länge hon var -i hans hus! - -Isak bara smålog då han läste Annis bref om saken. I det hela gjorde -det ju inte stor skilnad -- -- hon kunde väl lämna den tjänsten, om så -skulle vara. Men just nu var det inte lätt att ens skaffa henne -ett hyggligt kvarter -- -- det gamla boardinghuset var fullt af -strejkande -- -- -- - -Nå, länge kunde det här eländet väl inte mera räcka -- -- och hon hade -det tills vidare bra nog där hon var -- -- -- - - - -IV. - - -Deltagarnes i strejken förbittring stegrades dagligen, i mån som å ena -sidan hoppet om eftergift från bolagens sida syntes mera aflägset och å -den andra svårigheterna att fortsätta striden ökades. Sedan flertalet -inom de första veckorna gjort slut på sina besparingar från de goda -månaderna, begynte frågan om dagligt bröd allt enträgnare pocka på svar --- och oförmågan att besvara den dref allt flera öfver till dem, som -yrkade på våldsåtgärder. - -De drefvo slutligen sin vilja igenom. Ledarne beslöto att med våld -söka tvinga en af hufvudlinjerna att inställa också post- och -passageraretågen, de enda, som ännu voro i gång. Lyckades det, så måste -vederbörande falla till föga. - -Men Johnston uppträdde som medlare. - -Innan de skredo till åtgärder, hvilka skulle gifva förtryckarne rätt -att erhålla militärskydd för sin egendom, ville han föreslå att de -skulle försöka skrämma scabmanskapet på en eller annan linje att lämna -arbetet. Gick det inte, så återstodo alltid kraftåtgärderna. - -Och i den vägen ville han föreslå C. B. & Q. Där fans en ärkescab, som -de andra följde -- en usel invandrare, som kommit till landet för -mindre än två år sedan utan en cent i fickan -- och som nu var deras -främsta man. Kunde de drifva honom i väg, så åtog Johnston sig att -svara för de öfriga. - -Ledarne samtyckte. Det kunde i ingen händelse skada att först vända sig -mot en enstaka individ -- -- därmed var det ej så noga. - -Tidigare på hösten hade expressen kommit in kort före solnedgången, vid -full dager, så att man ännu kunde urskilja allting på banan och i dess -närhet. Men ju längre årstiden skred framåt, desto mera skumt blef det -vid tiden för expresstågets ankomst, tills det slutligen i december -dånade in på stationen i fullt mörker. - -Där fans en punkt, en half mil eller så innan banan nådde de yttersta -husen i förstaden, hvilken förarne alltid egnade särskildt spänd -uppmärksamhet, en växel där C. B. & Q. löpte ihop med tre andra banor, -som begagnade samma spår in till stationen. Förrän strejken bröt ut -visades där alltid först grönt ljus, hvilket förbyttes till hvitt -endast i sista minuten -- eller till rödt om någonting oförmodadt kom -emellan. Men sedan trafiken på de andra linjerna aftagit så mycket har -signalen för expressen vanligen varit endast hvit, så att den kunnat -köra igenom växeln utan minskning af farten. - -Isak Peltonen är på väg hemåt med expresståget, det enda, som numera -går fullt regelbundet på banan. I sina annonser gör järnvägsbolaget -vissa förbehåll beträffande afgångs- och ankomsttider för alla andra -tåg, men expressen har hittills icke klickat en enda gång. Det är -bländande klart månsken och därför spänner Isak blicken skarpare än -vanligt ut i rymden, längs banan och den öppna terrängen näst intill, -bort åt det håll där signalen vid den stora växeln snart bör komma i -sikte. - -Då han slutligen får syn på den, drar han ofrivilligt ett djupt andetag -af lättnad. Det är hvitt ljus. - -Allt klart! säger vakten med repetergeväret, som följer med på -lokomotivet. Han känner också redan linjen så pass väl, att han vet -huru ringa svårighet det skulle erbjuda de strejkande att ställa till -något bråk just där i närheten. - -Några ögonblick till fortsätter tåget såsom förut, medan Isak håller -ögonen stadigt fästade på det hvita ljuset, som kommer allt närmare. Så -försvinner det med ens -- och ett blodrödt sken strömmar nästa sekund -emot honom, ut öfver banan. - --- Rödt! någonting är på färde! ropar vakten. Och Isak griper mekaniskt -efter nödbromsen med högra handen, medan den vänstra gör det nödvändiga -greppet för att stoppa farten. - -Men inom mindre än en sekund släpper han på full ånga igen och låter -handtaget till nödbromsen gå. Det skarpa månskenet har visat honom -skuggan af en oredig massa, som är gömd bakom växelkarlens koja. - --- Stoppa! -- stoppa tåget, karl! -- -- hvad satan tänker ni på? - -Vakten söker skjuta honom åt sidan för att själf stanna lokomotivet. -Men Isak griper honom utan ett ord med ena handen om strupen, medan den -andra fortsätter att släppa på ånga, så att tåget i ursinnig hast rusar -förbi den farliga punkten och vidare åt stationen till. - -Där ljuder ett flerstämmigt "danm the scab!" och ett par revolverskott -smälla bakom dem utan att göra någon skada. Men först när den sista -vagnen hunnit genom växeln, släpper Isak vakten, som vid det laget är -halft kväfd. - --- Jag såg skuggan af flera karlar på banan och tänkte att signalen var -falsk, men hade inte tid att förklara, sade han likasom ursäktande. Och -kort därpå körde expressen in på stationen utan att dess passagerare -hade minsta aning om att någonting ovanligt varit på färde. - -Men så fort Isak Peltonen kunde lämna sitt lokomotiv, begaf han sig ut -till växeln och där fann han ganska riktigt banvakten bunden samt -försedd med en boll smutsigt bomullstrassel i munnen. - -Fyra karlar med masker för ansiktet hade öfverfallit honom, berättade -mannen, så snart han spottat ut den värsta smaken, och det så -oförmodadt, att han knappast hunnit tänka innan han fann sig instängd. -Men han kunde nästan svära på att han känt igen Johnstons röst. - -Isak gick tillbaka till stationen och aflade rapport på kontoret. - --- Ändtligen! sade chefen. -- Om de blott ville göra litet mera, så -skulle vi alldeles säkert få militär -- men anhålla därom kunna vi -också redan på grund af det här. - -Därom hade Isak ingen åsikt att uttrycka. Men han förklarade att han -icke vidare ville föra passageraretåg. Det var för stort ansvar. -- -Godståg nog, tillade han. - --- Ni behöfver inte bry er om hvad slags tåg ni för, invände chefen. -- -Om det är lefvande eller död frakt är ju er fara alldeles lika. - --- Det är inte för mig själf jag är rädd, sade Isak. -- Men då jag -tänker på de många människorna i vagnarna, så har jag lust att stanna -för hvar stubbe, som kastar skugga öfver skenorna. Och efter det här -vet man inte hvad de ställa till. - -Chefen insåg att Isak i det närmaste nått den punkt, där en -lokomotivförare upphör att vara fullt säker -- han hade sett sådana -fall förut. De voro få, som skulle hållit ut så länge. - --- All right! sade han efter ett par ögonblick -- ni skall slippa föra -tåg, tills ni hvilat er litet. Tag en vecka för att gå omkring här med -Jackson, biträdande banmästaren, och lära hvad ni behöfver för att -sedan kunna tura med honom. Det blir halfva veckan på linjen och den -andra hälften här. Men i morgon måste ni ännu taga expressturen, så jag -slipper bråka om annan förare så här sent på aftonen. - -Det gick Isak gärna in på. -- En hel vecka så godt som ledig! -- -- och -sedan bara halfva veckan på linjen! -- Nu var det på tiden att Anni -sade upp sin tjänst. Jacksons hustru, som hade deras kosthållning, -talade ju jämt om att hon behöfde hjälp. Det kunde Anni åtaga sig, så -fick hon bo på stationen -- kanske med lön ännu till! - -Mrs Jackson var förtjust öfver förslaget, men måste tala med -chefskapet, innan hon kunde säga något bestämdt om lönen. - -Isak gick omedelbart till värket med författande af ett bref till Anni. -Hon skulle genast säga upp tjänsten. Hans tåg kom in lördag afton och -söndag morgon skulle de låta viga sig. Arbetet skulle bli mycket -lättare härefter, och så länge strejken räckte fingo de bo på -stationen. Hon skulle bara komma dit lördag afton och hämta sin kista -med sig. -- På morgonen stack han själf brefvet i postlådan, innan han -ångade bort med expressen. - -Anni upplefde en stund af blandad fröjd då brefvet lördag morgon -tillställdes henne. Utan att töfva gick hon in till sitt husbondfolk -och meddelade så godt hon kunde att hon ville säga upp sin plats. - --- Hvarför just nu? - -Ja, det var vida svårare att förklara med den engelska Anni hade till -sitt förfogande. Men efter ett otal frågor blef det dock klart för dem, -att Isak nu kunde gifta sig samt att han var på sin sista tur med -expressen. Och då svor Johnston med hopbitna tänder -- -- så vidt det -berodde på honom skulle det värkligen bli den förb--de scab'ens sista -färd! - -Anni var så ifrigt sysselsatt hela dagen med att ställa allting i -ordning, att hon först fram emot aftonen kunde begifva sig på väg. Men -på stationen träffade hon genast en af Isaks vänner, som förde henne -och hennes kista till Mrs Jacksons kvarter. - - - -V. - - -Ute på prärin, omkring ett halft dussin mil från Chicago, där C. B. & -Q. linjen på en kulvert går öfver en liten bäck, var en man ifrigt -sysselsatt på banan kort efter mörkrets inbrott. Bredvid sig hade han -en öppen påse med några värktyg, af hvilka han försökte ett efter annat -för att lossa de spilar, som fasthöllo en skena nära intill kulverten. -Han var tydligen van att handskas med värktyg, men det dröjde dock en -tämlig stund innan skenan lossnade. - -Slutligen lyckades det. Mannen kastade den sista spiken ned i bäcken -och stack värktygen tillbaka i påsen, den han hängde öfver axeln. Så -rörde han litet på skenan för att försäkra sig om att den var lös, men -flyttade den icke, utan steg ned i diket vid banan. Därifrån tog han -upp en stång och sköt med en kvick stöt den lösa skenan inåt banan. Det -gick ypperligt. Han lade skenan tillbaka på dess plats och återtog sin -plats i diket, hukande sig ned vid en liten videbuske. - -En påpasslig förare med goda ögon skulle nästan säkert kunnat se att en -skena var borta, i så god tid att tåget hunnit stannas. Men om skenan -sköts undan först då lokomotivet var för nära att mera kunna stoppas, -så måste det spåra ur. I den första villervallan var det knappt -tänkbart att någon skulle se sig om efter upphofsmannen -- som för -öfrigt inom mindre än en minut kunde försvinna i mörkret. - -En god halftimme väntade mannen i diket, innan expressen kom i sikte -- -hväsande och dånande och med den väldiga reflektorlampan lysande upp -banan ett bra stycke i förväg. - -Isak Peltonen står på sin post, med ögonen ständigt öfverfarande de två -skensträngarna framför lokomotivet. Allt närmare den lilla videbusken -kommer han, utan minsta tanke på fara där ute på den släta prärin. - -Nu ser han kulverten -- så långt hans blick når ligga skenorna jämna, -med sina slitna ytor glänsande som silfver i det gulaktiga lampljuset --- -- om en kvart är han framme -- -- -- och i morgon -- i afton -- är -han fri -- -- och An -- -- -- - -Då ser han någonting mörkt -- en man -- resa sig ur diket -- -han skjuter en stång fram mot skenorna -- en af dem rullar -åt sidan -- -- -- - -Förarens hand griper blixtsnabbt nödbromsen -- -- den mörka gestalten -tar ett steg som till flykt -- -- och med ett väldigt språng flyger -Isak rätt på honom, i samma ögonblick som de främsta lokomotivhjulen -braka mot en sleeper. - -Lokomotivet rifver upp banan Öfver kulverten och rullar ned från -banken, dragande tendern ned i bäcken. Bagagevagnen kastas i samma nu -också på sida ned på marken, men den första af passagerarevagnarna blir -stående på sina hjul, med ena ändan i diket. Och de öfriga stanna tack -vare nödbromsen på banan, ehuru de stöta ihop med ett ljud som om deras -sista timme slagit. - -Konduktören och ett par bromsare komma springande med lyktor från andra -ändan af tåget. Vakten ligger på marken ett stycke från lokomotivet, -med repetergeväret i handen. - --- Tror inte han är död, säger eldaren, som räddat sig med ett språng -från tendern -- han bara hoppade ett ögonblick för sent. -- -- -- Men -föraren ser jag inte till -- fast han hoppade först. -- -- - -De funno honom vid bagagevagnen, som fallit öfver nedra delen af hans -kropp. Under honom låg en annan kropp, med hufvudet tryckt mot marken -och med Isaks båda händer kring strupen -- -- -- - -Konduktören skickade ögonblickligt en man till närmaste station för -lokaltrafiken, en half mil därifrån, för att telegrafera. - - * * * * * - -Isaks vän sökte underhålla Anni så godt han kunde, medan hon väntade på -perrongen, men han blef allt mera tankspridd i mån som minuterna skredo -framåt, utan att expressen hördes af. -- -- Det kunde aldrig hänga rätt -ihop. -- -- -- Och där kom chefen själf rusande ut ur kontoret! - --- Tag N:o 708 med reparationsvagnen och tre passagerarevagnar utåt -linjen, befallde han. - --- Expressen har spårat ur sex mil härifrån -- -- och säg till åt -banläkaren att följa med -- fort! - --- Kom med! sade Annis sällskap. - -Då de kommo fram, med reparationsvagnen skjuten framför lokomotivet, -var allt i samma skick som förut, utom att flera passagerare samlats -omkring bagagevagnen. Konduktören rapporterade till doktorn att ingen -af passagerarne var illa skadad. - --- Men jag tror föraren och en till fått sin sista knäck, tillade han, -med en rörelse af hufvudet mot bagagevagnen. - -Doktorn stack handen under Isaks bröst. - --- Inte ännu, sade han -- ehuru han föga kan ha långt kvar. - -De använde först domkrafterna på bagagevagnen och skrufvade den inom -några minuter så högt upp, att de båda kropparna kunde dragas fram. - -Det ryckte i Isak, då de tvingade in litet whisky i hans mun. Men först -när de med våld lösgjorde hans händer från den andre vaknade han upp. -Den andre var Johnston och han var död -- med strupen hopklämd som af -ett skrufstäd. - -Isaks första rediga blick föll på Annis ansikte, som med stel skräck i -dragen var lutadt öfver honom. Så riktades den på doktorn, som höll på -att göra ett hastigt öfverslag af hans utsikter. - -Doktorn reste sig och skakade på hufvudet. - --- Må där -- -- finnas någon -- präst på tåget? hviskade Isak, då -konduktören bjöd honom mera whisky. - --- Ah, inte behöfva vi ännu tänka på präst -- -- doktorn kan -väl -- -- -- - --- Inte för mig, afbröt Isak otydligt -- -- för att viga -- -- -- - -Konduktören trodde att han yrade och befallde en negeruppassare från -expressen hämta en madrass att bära honom på. - --- Nej -- -- jag har pengar, förklarade Isak ansträngdt. -- -- Hon får -dem -- -- om hon är enka -- -- fråga om någon är präst -- -- - -Han blickade mot passagerarne, som stodo omkring. Och konduktören, som -ändtligen begrep, förklarade för dem hvad mannen ville; frågade om -någon af dem var präst och kunde viga honom och flickan där bredvid. - -En äldre man tog ett steg framåt ur hopen. - --- Präst är jag inte, men distriktsdomare och berättigad att viga -- om -det är allt han vill. - -Isak nickade tyst bifall, men Anni brast i gråt, då hon uppfattade -hvarom det var fråga. Och under de få minuter den korta ceremonin -varade snyftade hon så, att hennes svar knappast hördes, ehuru de många -människorna förhöllo sig ljudlöst stilla. - --- -- -- och i kraft af mitt ämbete förklarar jag därför i dessa -vittnens närvaro, eder, Eisäk Peltonen och Anni Heikkilä, för man och -hustru, slutade domaren högtidligt. - -Isak var nästan medvetslös på nytt då det var öfver. Men sedan de -försiktigt flyttat honom på en madrass, buro de honom in i den närmaste -af vagnarna och kryade upp honom med en ytterligare dosis whisky. Det -gjorde alls ingen skilnad huru mycket de gåfvo honom, sade doktorn. - -Anni satt invid honom på golfvet. - --- Nu -- -- får du -- -- köpa hemmanet, yttrade han sakta -- -- sedan --- -- välja bland -- bästa i Alastaro -- -- -- inte ännu ens -tjugufem -- -- -- - --- Ah, Herre Jesus! snyftade Anni -- -- -- det hinner jag väl tänka på -sedan -- -- -- Kanske du inte häller dör ännu -- -- - -Isak frambragte någonting liknande ett smålöje såsom enda svar. Och då -tåget omedelbart därpå satte sig i rörelse, föreföll det som om han -värkligen börjat yra. - -Han mumlade orediga ord, om sitt vackra lokomotiv, om signaler, om -Johnston -- -- - --- Stoppa! -- stoppa! Det lyser rödt! ropade han en gång, men sjönk -genast därpå igen i half dvala och låg med slutna ögon. - -Först när de buro honom ut ur vagnen och lade honom på sjukbåren, som -stod i beredskap, öppnade han dem igen och såg sig omkring, ehuru -synbarligen utan att känna igen någon. Men då de lyftade upp båren och -satte sig i rörelse, träffade skenet af den stora, elektriska -perronglampan hans ögon och då klarnade de för ett par sekunder. - --- Hvitt ljus! sade han tydligt -- allt klart -- nu kunna vi fara på! - -Handen gjorde en famlande rörelse -- så föllo ögonlocken ihop. Hans -sista färd var börjad. - -Och antagligt är väl att signalerna voro hvita hela vägen utför till -ändstationen. - - - - -FRÅN URSKOGEN. - - - -Ett dynamit-attentat. - - -Bland den samling hufvudsakligast utskottsmänsklighet vi hade i vår -camp nere i urskogarna var Pietari Taivalmaa ingalunda det minst -originella exemplaret. Han var ordningsman i lägret och däraf framgår -utan vidare för enhvar, som har hälst något begrepp om lifvet i ett -läger af järnvägsarbetare, att han var en mera än vanligt duktig karl. - -Det är icke så alldeles lätt som det möjligen kan förefalla den -oinvigde att hålla styr på ett eller annat hundratal män, -representerande ett rundt tiotal olika nationaliteter, af hvilka enhvar -för någon orsaks skull anser sig bättre än alla de öfriga. Gemensamt -arbete, gemensamma måltider och icke minst den gemensamma sofbaracken -orsaka så många sammanstötningar af intressen, att anledningar till -gräl ständigt yppas. Och grälen utmynna så godt som utan undantag -alltid i slagsmål, såvida de icke afklippas i tid. - -Vidare är hygienin i en sådan urskogscamp af rätt stor vikt. Hvarhälst -den otroligt feta och djupa matjorden gräfves upp under arbetet stiga -dunster upp, som påminna långt mera om förmultnade djur- än om -växtlämningar. Hvarje ny skärning sänder alltid åtskilliga af de nyare -arbetarne, de, som ännu icke vant sig vid klimat- och andra -förhållanden, till hospitalet med sumpfeber. Men därför är det också af -så mycket större vikt att snyggheten i lägret och dess närmaste närhet -är möjligast klanderfri, så att dess innevånare åtminstone nattetid -kunna fylla sina lungor med ren luft. Det är en annan anledning till -ständiga kollisioner med ordningsmakten, hvars utöfvare endast genom -oaflåtlig påpasslighet och omutlig stränghet kan förhindra att campen, -trots asgamarnas renhållningsarbete, förvandlas till -- -- -- ja, det -är lättare att föreställa sig än att beskrifva hvad den skulle bli. - -Och så finnas likvid-dagarna, då en stor del af besättningen omsätter -sina anletens svett i spritvaror. Isynnerhet i läger, som hafva en -kommissariatsbutik, äro sådana dagar bullersamma, ty till dem infinna -sig alltid arbetare från grannlägren, och då går det sällan af för -mindre än generalbataljer, så storartade att icke ens ordningsmannen -kan afstyra dem. Det mesta han kan göra -- och det endast om han är -rätter man för sin post -- är att så leda drabbningen att främlingarna -drifvas ut, ty ehuru ofta öfverlägsna till antal sakna dessa vanligen -nödig sammanhållning och disciplin för att kunna framgångsrikt motstå -en samlad attack. - -Häraf framgår emellertid att ordningsmannen, som bär all denna -mångskiftande ämbetsmannaansvarighet på sina skuldror, måste vara en -karl af det rätta slaget -- det slag, som i allmänhet är så sällsynt -öfverallt i världen. Och här är det måhända på sin plats att anmärka -att i alla läger, där öfverhufvudtaget finska arbetare funnos, en af -den var ordningsman, camp-chefen, "kaptenen", som tillsatte dem, må -sedan ha varit af hvad nationalitet som hälst. Vår ordningsman var som -sagdt Pietari Taivalmaa, och han svängde sin spira med allt utom lätt -hand, ehuru på det hela till allmän belåtenhet. - -Med några andra än sina landsmän, hvilka uppgingo till inemot ett -femtiotal, eller ungefär tredjedelen af vår besättning, kunde han visst -icke utbyta ett enda ord. Han hade kommit så godt som direkt från Härmä -öfver New-York ned till tropikerna, och där var språkförbistringen -sådan, att han alls icke kunde tänka på att bemästra den. Men han hade -ett oemotståndligt lättfattligt sätt att understryka sina på finska -utlagda förhållningsregler medels sin ordningsmanna-spira eller staf, -till hvilken inom parentes sagdt en väldig tjur lämnat materialet. Den -bar han alltid i handen, och då orden tröto, förfullständigade han sin -mening medels några så vältaliga åtbörder, att de sällan förfelade att -skänka hans muntliga ordres all nödig tydlighet. Längre gick han icke -ofta, men om det undantagsvis blef nödvändigt, förstod Pietari -Taivalmaa ypperligt att använda sin staf med ett eftertryck, som icke -lämnade rum för minsta tvifvel om hans värkliga mening. - -De äldre arbetarne hade småningom lärt att foga sig i de ordningsregler -han upprätthöll med så mycken energi. Gentemot dem behöfde det alls -icke komma i fråga att använda några kraftåtgärder. Men med -nykomlingarna var det värre, och då en mängd arbetare alltid drefvo -från läger till läger, funnos ständigt nya föremål för ordningsmannens -tjänstenit. Och därför fans likaså ständigt ett oppositionsparti, som -gjorde lifvet bittert för honom, ehuru det aldrig blef talrikt nog att -ens kunna tänka på öppen revolutionär uppstudsighet. Men just därför -var det troligen oppositionsandan en vacker dag gaf sig luft såsom -anarkism. - -Den tyske kommissariatföreståndaren och jag sutto den dagen, likasom -alla andra dagar sedan göromålen voro afslutade, och rökte i -kommissariatbutiken, det vanliga sällskapsrummet i lägret. Rökte och -tego, ty alla tänkbara samtalsämnen hade vi uttömt sedan veckor och -månader tillbaka. Det var redan tämligen långt lidet på aftonen, intet -ljud hördes mera i närheten, men ingendera af oss tänkte på att gå till -hvila, då hettan kändes till och med betydligt mera kväfvande än -vanligt. Där var tydligen ett större åskväder i annalkande och moskiter -samt annan flygfänad därför så efterhängsna att vi ställt lampan längst -bort i rummet, för att narra dem ditåt. Men rökandet var icke desto -mindre oundgängligt nödvändigt för att i någon mån freda åtminstone -ansiktet. - -Huru länge vi suttit där vet jag icke -- och det kan väl också för -öfrigt vara tämligen likgiltigt -- då vi med ens hörde steg, som -hastigt närmade sig, och ett ljud som af gråt och svordomar i -blandning. Nästa minut refs dörren upp utan minsta förberedande -knackning och in rusade en två dagar förut antagen arbetare, en polack, -som utan vidare bröt ut i en ström af ord, polska, ryska, tyska, -engelska och spanska ord, större delen af dem okvädingsord och -allesamman framförda med så mycket tjut, tandagnisslan och annat -ackompagnement, att hvarken tysken eller jag kunde bli kloka på hvad -karlen ville säga. - -I enlighet med urskogsetiketten lämnade jag initiativet åt den, på -hvars enskilda område vi för tillfället befunno oss, och yttrade -ingenting, ehuru polackens vältalighet föreföll adresserad till mig -mera än till tysken. Men sedan denne med ett rytande, hvars styrka väl -delvis också berodde på det tryckande vädret, förmått honom att afbryta -sin internationella ovettighet och vi båda utfrågat mannen på olika -språk, utredde vi att han ville anföra klagomål mot Pietari Taivalmaa, -som slagit honom. - --- Hvarför? - --- För rakt ingenting, försäkrade polacken. Och då vi båda småleende -affärdade det påståendet såsom ett uppenbart våldförande af sanningen, -bröt han på nytt ut i en rad utsökta okväden af polyglott natur och -alla omisskänneligt afseende vår ordningsman. Samtidigt drog han med -synnerlig flinkhet skjortan öfver hufvudet och vände ryggen mot lampan -för att låta våra egna ögon öfvertyga oss om att han värkligen fått -stryk. - -Därom hade vi väl egentligen icke hyst några tvifvel, men om vi det -gjort, skulle åsynen af hans rygg ohjälpligt ha skingrat dem. Den bar -omisskänneliga spår af Taivalmaas ämbetsstaf och vittnade med sina -tjocka, svullna, mörkröda ränder, som täckte den så långt nedåt vi -kunde se, om att en eller annan ordningsregel med alldeles ovanligt -eftertryck blifvit inskärpt hos klaganden. - -"Taivalmaas nerven måtte också ha rönt intryck af det åskdigra vädret", -tänkte jag och hvisslade ut genom dörren -- en lång, en kort och så -igen en lång hvissling -- såsom tecken åt ordningsmannen att hans -närvaro var önskvärd. Polacken tillsades att vänta. - -Inom några minuter hörde vi ett stadigt tramp af bastanta fötter, -sådana ingen annan än Pietari Taivalmaa ägde, och omedelbart därpå -trädde han in med ämbetsstafven i handen. Hans första ögonkast föll på -polacken. - --- Jaså, här är den herrn! sade han utan att ens fråga hvarför han -blifvit kallad. - --- Han säger att ni slagit honom för rakt ingenting, upplyste jag. - --- Såå -- -- -- för ingenting? För sån't ingenting borde han ha mera, -försäkrade ordningsmannen och svängde stafven i så obehaglig närhet -till klagandeparten, att denne drog sig ett par hastiga steg åt sidan, -bakom vår väldiga brödlår. Den var inemot fem fot hög, byggd af plankor -och därför alls icke oäfven såsom förskansning, men så kände sig också -polacken så säker, att han omedelbart begynte ösa ur sig en ny sats -ovett på flera tungomål. - -Det var ingen lätt sak att bringa honom till tystnad och knappast -mycket lättare att få reda på hvad som händt af ordningsmannen, som -uppenbart alls icke ansåg sig skyldig att aflägga räkenskap för sina -ämbetsåtgärder. Han förklarade till en början endast att polacken -ärligt förtjänat stryk och fått hvad han förtjänat. - --- Om kapten börjar höra på alla drifvare, som komma hit och bära sig -skamlöst åt, så blir här snart en skön ordning, sade han trumpet. - -Men han lät slutligen dock förmå sig att svara på mina frågor, ehuru -först sedan jag försäkrat att endast nyfikenhet förestafvade dem -- -alls intet tvifvel om rättmätigheten af den upptuktelse han tilldelat -den mångspråkige polacken. - -Denne hade tillåtit sig att -- -- -- ja, vi kunna ju säga att han -betett sig ohygieniskt tätt utanför sofbaracken. Och Pietari Taivalmaa, -som hade ett utmärkt väderkorn för allehanda öfverträdelser af -ordningen, hade ertappat honom på bar gärning samt hade utan vidare -medels ämbetsstafven gifvit lämpligt uttryck åt sin åsikt om illdådet. - -Den hade missdådaren ögonblickligt uppfattat och hade sökt räddning i -en skyndsam reträtt in i sofbaracken -- så skyndsam att han icke hunnit -tänka på att ordna sin något derangerade toalett, hvilken naturligtvis -väckt häjdlöst jubel bland de öfriga. De hade till och med i -förbifarten med händer, fötter och ett eller annat tillhygge sökt -förfullständiga den tuktan syndaren redan ågått, och det hade gjort -polacken så rasande att han börjat tjuta och vråla som ett vildt djur, -så snart han nått skyddet af sin sofplats. - -Först hade de endast skrattat åt oljudet, men då fridstöraren -synbarligen hade för afsikt att fortsätta det under obestämd tid och -bara vrålade värre, när han tillsades att hålla sig tyst, hade -Taivalmaa fått lof att träda emellan. Och då åsynen af ämbetsstafven -icke gjort tillbörlig värkan, hade han sett sig tvungen att använda den --- med långt mera än vanlig frikostighet, emedan början af kuren endast -frambragt starkare tjutande än förut. - -Både tysken, för hvars uppbyggelse jag öfversatte historien i mån som -den framgick ur sväromålet, och jag själf lyckades hålla berömvärdt -allvarsam min under dess fortgång. Och likaså medan jag i ett kort och -på sak gående anförande meddelade polacken min åsikt att honom icke -vederfarits annat än rättvisa samt förständigade honom att begifva sig -tillbaka till sofbaracken och framgent icke låta slikt komma sig till -last. Men han hade knappast hunnit ut genom dörren -- med skjortan i -handen och den zebra-lika ryggen fullt belyst af lampan -- innan vi -båda vid åsynen af Taivalmaas bistert triumferande min högljudt gåfvo -våra känslor luft. - -Det kunde polacken omöjligt undgå att höra. Och det blef droppen, som -kom hans vredes skålar att flöda öfver -- först i och genom en hop -polska yttranden, dem vi icke förstodo, men som helt säkert ej voro -välsignelser, och därnäst genom en på bruten ryska uttryckt förhoppning -att vi skulle skratta lika godt då han lät oss samtligen flyga in i --- -- -- ett till och med varmare klimat än Costa Ricas. - -Det förmådde mig endast att öppna dörren och ropa ut i mörkret ett -löfte om en ytterligare, ögonblicklig och fördubblad dos ordningsmakt, -såvida han icke genast försvann ur hörhåll. Men då jag meddelade hans -hotelse åt kommissariatföreståndaren, som varit två år längre än jag -där nere och följaktligen kände folket bättre, såg denne allt utom -skrattlysten ut. - --- Fy fan! sade han hjärtligt. -- Den karlen hörde till ett lag, som -arbetade i Ortegas-tunneln och blef upplöst, då där stulits en hop -dynamit. Arbetarena fördelades längs linjen, så att de ej skulle kunna -ställa till något gemensamt spektakel, men omöjligt är det alls inte -att han hämtat en eller annan patron med sig hit. Vi måste fånga in -honom, innan han försöker utföra sina vänliga afsikter. - --- Jaså! sade Pietari Taivalmaa, då han fick del af det nya sakläget -- -är han en af den sorten? Vänta tills jag får tag på honom igen! Den här -tingesten -- med en nästan öm blick på ämbetsstafven -- tar nog snart -de funderingarna ur honom! - -Därmed ämnade han sig ut, antagligen för att omedelbart pröfva -ofelbarheten af sin metod, och såg både förvånad och indignerad ut, då -jag höll honom tillbaka. - --- Så brådt är det inte. Så länge där är rörelse i lägret och han ser -att vi ha ljus, vågar han icke företaga någonting, trodde tysken. -- -Och har han någon dynamit, så är den väl troligen gömd någonstädes i -skogskanten. Det vore inte svårt att knipa honom, om vi bara hade en -aning om hvar det kan vara. - --- Första dagen han kom såg jag honom tumla med någonting vid den stora -stenen nära spången, som går upp till bärgsbyn, upplyste Taivalmaa. -- -Och det skulle inte vara ett dåligt gömställe. - --- Tio mot ett att det just är där han har sitt upplag! Det förenklar -saker och ting hela hopen, funderade tysken. -- Om vi så tyst vi kunna -och hälst en om en begifva oss upp dit och vänta tills han kommer, så -knipa vi den juvelen. Han vågade säkert inte gå rätt dit, då han ej -kunde veta, om någon af oss följde honom i mörkret. - --- Vänta ett ögonblick, invände jag. -- Det är nog sannolikt att vi -kunna komma öfver honom där i närheten, men långt ifrån säkert att han -inte slipper undan i mörkret. Vi måste ställa en karl vid hvart spår, -som leder ut från lägret -- de äro ju bara tre -- så att vi i alla fall -få tag på honom, också om han slinker oss genom fingrarna vid stenen. - -Tysken medgaf genast riktigheten af förslaget, men ordningsmannen -tyckte att det vore både enklare och säkrare att utan vidare skjuta -polacken. - --- Kapten har ju en god revolver, sade han -- och med en sådan hund -behöfver man väl inte vara så nogräknad. Hvad göra vi dessutom med -honom, om vi taga fast honom. Skjutas borde han! slutade Taivalmaa med -lugn blodtörstighet. - --- Vi ska inte bry oss om skinnet, innan vi ha björnen. Kalla nu på -förman Parviain till fjärde man, afklippte jag vidare diskussion. - -Förmannen infann sig oförtöfvadt, upplystes om hvad som var på färde -och fick sig anförtrodt ett af spåren, medan tysken begaf sig till det -andra och jag åtog mig det tredje, det, som ledde nära förbi den -misstänkta stenen. Den anhöll Taivalmaa att få på sin lott, nästan som -om han ansett det vara sin rätt. - --- Men var försiktig, varnade jag. -- Om han redan hunnit få tag på sin -dynamit, kan det lätt bli obehagligt. - --- Strunt! sade ordningsmannen föraktligt. Så mörkt som det är, kan han -inte se att kasta. Och inte är man nu väl rädd för en polack häller! - -Det var värkligen så beckmörkt, att endast gammal bekantskap med -terrängen gjorde det möjligt för oss att finna våra poster, till hvilka -vi smögo oss så tyst omständigheterna medgåfvo. Vi kunde icke ens se -den stora stenen, men Taivalmaa, som noga visste hvar den låg, lämnade -mig, då vi passerade förbi, och några ögonblick därpå var jag själf -framme vid den punkt jag skulle bevaka. - -Spången, där jag var posterad, var så smal att knappast en katt kunnat -obemärkt smyga förbi mig, säkert ingen fullvuxen karl. På båda sidor -stod skogen som en vägg, såsom all tropikernas skog så ogenomträngligt -hoptrasslad af lianer, buskar, klängväxter och parasiter af tusen slag, -att man icke ens krypande kunde lämna de trånga vägar, som huggits upp -för att förmedla samfärdseln med lägret. - -Men då man vände ryggen åt skogen, var mörkret ute på den rödjning af -några tunnland, som gjorts för vårt läger, på långt när icke så svart -som det förefallit, när vi kommo ut ur kommissariatbutiken. Jag kunde -till och med om en stund otydligt urskilja en mörk massa ett halft -dussin famnar från min post: den misstänkta stenen, i hvars närhet jag -visste att ordningsmannen stod på pass. - -Men då så var, kunde det ju också mycket lätt hända att polacken sett -någon skymt af oss, medan vi gingo öfver den öppna terrängen. Och om -han det gjort, så måste han veta hvad vi förehade -- -- -- hade -troligen i sådant fall skyndat rätt till gömstället, där han hade sin -dynamit -- -- -- och visste nogsamt att den bästa utsikten till -räddning låg längs spåret upp mot byarna i bärgen -- -- det jag -bevakade -- -- -- - -Jag gjorde högervändning kvickare än en gardist på mönstringsparad, då -jag tyckte det prasslade i gräset. Det var ingenting. Men jag flyttade -mig ändå ett par steg åt sidan, bort från själfva spången och kände -efter revolvern i fickan. - -Taivalmaas idé var när allt gick omkring dock icke att förakta -- -- -- -och mera än själfförsvar vore det väl noga taget inte att -- -- -- - -Då skymtade jag någonting rörligt ett stycke från det svarta jag visste -var stenen. Jag hukade mig instinktlikt ned, men hörde i detsamma något -träffa en trädstam ett bra stycke åt vänster, och nästa ögonblick -dånade det skarpare än ett kanonskott, ett bjärt rödgult sken lyste för -en sekund upp de närmaste stammarna, stenen, en gestalt ett dussin steg -nedanför och en annan i språng mot den första. - -Det var icke mera än en ögonblicksbild, men den var fullt tillräcklig -att klargöra hvad som händt. Polacken hade hört eller sett Taivalmaa -och hade träffat en trädstam bortom stenen i stället för denne. Men -innan jag ens hann tänka det redigt, hörde jag ordningsmannens röst. - --- Sådana konster skall jag kurera dig för -- -- nu ska du få se på -fan! - -Nästa ljud härrörde utan minsta tvifvel från ämbetsstafven. - -Jag röt åt honom att inte slå och rusade dit så fort jag kunde i -mörkret, som åter föreföll ogenomträngligt. - --- Han kan ha en annan patron på sig, förklarade jag min order -- och -den kan ni råka träffa. - -Polacken låg platt på magen, såsom han fallit då Taivalmaa kastade sig -på honom, och denne höll honom med ett förtvifladt grepp om nacken. - -Vi kände på karlen, som var naken ända ned till midjan och tycktes till -hälften kväfd, dels af raseri, tror jag, och dels af Taivalmaa. Men -hvarken i byxfickorna eller i stöflarna hade han något af farlig natur, -och då ansåg jag mig icke ha vidare skäl att afhålla ordningsmannen -från tillämpande af sin ämbetsmetod, medan vi väntade några minuter på -ett par lyktor, som skyndsamt närmade sig från sofbaracken och köket. - -Då de kommo, funno vi den förolyckade attentatorns skjorta nära intill -och i den två ytterligare dynamitpatroner, hvilka han tydligen varit -rädd att hålla i handen när han kastade den första. - -Om Taivalmaa varit endast helt litet mindre snabb -i vändningarna -- -- --! - -Så godt som hela besättningen hade skyndat till stället, och då de -fingo klart för sig hvad där varit i görningen, ådagalade de en hardt -när oemotståndlig lust att anställa en lynchning. - --- Hvarför inte? sade till och med Antti Ulukka, som ändå var den -fredligaste karl vi hade i lägret -- nog kunde man väl göra -det -- -- -- Fast inte blef det ju ändå annat än buller af! - -Jag afklippte öfverläggningen genom att låta föra föremålet därför till -sjukbaracken, där vi bundo honom utsträckt på ryggen på en tom säng, så -att han icke kunde röra sig utan att taga den med sig. - --- Och det låter han vackert bli med, försäkrade vår ordningsman med -omild uppsyn, när han drog till den sista knuten. - --- Nog var det tämligen farligt i alla fall att utan vidare rusa på -honom, anmärkte jag, då jag låste till dörren. -- Om han nu haft en af -de andra patronerna i handen -- -- -- - --- Om, ja! afbröt Pietari Taivalmaa. -- Men om det nu inte var bestämdt -att han skulle ha den, så var det inte farligt. - -Och mot den filosofin kunde jag själffallet ingenting invända. - - - -Alexander Taivalmaas spanska kärlek. - - --- Skulle kapten kunna ge arbete åt min pojke i den här camp'en? -frågade mig Pietari Taivalmaa en dag, sedan vi utbytt en hop -anmärkningar om väderleksförhållandena och annat af intresse. - --- Har ni redan en så stor pojke att han duger på järnvägsarbete? -frågade jag tillbaka, obekant som jag var med vår ordningsmans -familjeangelägenheter. - --- Nog skulle han ju dugat att taga med redan då jag kom, men han hade -två år kvar af reservexercisen och jag ville inte att han skulle rymma. -Nu kommer han redan med nästa båt. Och hälst ville jag ha honom i samma -camp. - --- Arbete fins här ju mera än tillräckligt, svarade jag, inom mig -undrande hvart karlen ville hän med sina preludier. Ty Taivalmaa visste -nogsamt att jag med nöje skulle antagit ett femtiotal nya arbetare, om -jag kunnat få dem. - -Han var synbarligen icke häller ännu tillfreds, utan stod och tuggade -ett grässtrå och tittade åt höger och åt vänster, men inte på mig. Så -spottade han ut grässtrået och drog fram sin pipa. - -"Nu kommer det", tänkte jag, efter att ha noga följt med hans manövrer -utan att låtsa märka dem. Det var riktigt tänkt. Så snart han fått eld -på pipan, klarade han strupen och anmärkte i möjligast likgiltiga ton: - --- Få nu se hvem som blir bokhållare här i boden. - -Det var således meningen. Biträdet i kommissariatbutiken hade ett par -dagar tidigare fått nog af tropikerna samt begifvit sig tillbaka till -New-York. Och nu spekulerade vår ordningsman på platsen för sin, -antagligen förhoppningsfulla son och arfvinge. - --- Han kan väl skrifva och räkna? frågade jag försiktigt. - --- Det må han väl kunna, då han blef skolad tills han var sexton år, -sade Taivalmaa med en förlåtlig anstrykning af stolthet. - --- Men någonting annat än finska förstår han naturligtvis inte? - --- Neej -- -- medgaf ordningsmannen dröjande -- -- men nog kommer man -ju till rätta här också med finska. Och snart lär han sig väl annat om -det behöfs -- -- unga pojken är han ju ännu. - --- Ja, det är en sak jag i alla fall icke kan afgöra ensam, afböjde jag -tillsvidare frågan -- och kommissariatföreståndaren vill nog åtminstone -se honom, innan han lofvar någonting. - --- Det förstås -- det förstås! instämde han med så stor belåtenhet, att -jag begrep huru landet låg. Han hade klarligen till en början blott -velat taga reda på om platsen redan var besatt eller bortlofvad. Och -jag hade helt oskyldigt hjälpt honom åtskilliga steg längre på väg än -han troligen velat gå i första anloppet. - --- Och Alexander heter han, upplyste Taivalmaa, då han gick -- i en ton -som om det varit en särskildt behjärtansvärd rekommendation. - -Icke många dagar senare anlände den sändning nya hvita arbetare, till -hvilka Alexander Taivalmaa slutit sig i New-Tork. Och en half timme -senare hämtade ordningsmannen själf honom till kommissariatbutiken för -att presenteras. - -Taivalmaa, fadren, sken åtminstone lika starkt af stolt belåtenhet som -sonen Alexander af tvål och vatten, då de tillsamman trädde in. Sonen -rätade upp sig innanför dörren och gjorde honnör -- jag tror -sannerligen än i dag, att både far och son antogo kaptenstiteln -beteckna samma militära rang där nere som hemma i Finland. Men nog -måtte uniformen gjort dem åtskilligt hufvudbry! - -Alexander var ett godt halft hufvud högre än fadren, ehuru denne å sin -sida alls icke var någon liten karl. Axelbred och groflämmad var f.d. -reservisten också -- kroppsligen otvifvelaktigt långt mera lämpad för -skötande af hacka och skofvel än för bokhålleri. - -Någon smidighet hade de tre årens exercis alls icke skänkt honom. Han -såg tvärtom ut som en björn, klumpig och tung, med linhvitt hår och ett -bredt ansikte, så solbrändt efter oceanresan, att det ovanligt ljusa -håret ändå mera föll i ögonen. Af uttryck hade ansiktet icke stort mera -än om det tillvärkats med yxe af en granstock, men de små, ljusgrå -ögonen voro klara och vackra och sågo en med lugn, oförbryllad blick -rätt i ansiktet. - -Kommissariatföreståndaren anställde genom mig en liten examen med -bokhållare-kandidaten och dess resultat blef att han utnämdes till -befattningen, ehuru till en början endast på prof till månadens slut. -Ty både på likviddagarna och när de tvåhundra negrerna från en -granncamp kommo på proviantering till vårt läger, var det alls icke -oäfvet att hafva ett handfast biträde i butiken. Och åtminstone i den -vägen lämnade Alexander Taivalmaa ingenting öfrigt att önska. - -Snart visade han sig dock vara en i allo lämplig akvisition också i -andra stycken. Han blef visst aldrig så kvick och behändig som en väl -konditionerad bokhållare ju borde vara, men i stället tappade han -häller aldrig hufvudet, där må sedan ha trängts aldrig så många -pockande negrer utanför luckan. Tvärtom utvecklade han snart en -alldeles ovanlig förmåga att känna igen dem, ehuru han första gången de -infunnit sig hopplöst förklarat att de ju alla sågo precis lika ut! - -Sedan dög det icke mera för dem att gömma den redan erhållna ransonen -och ställa upp sig på nytt i raden af dem, som i tur närmade sig -luckan. - --- Åh nej! försök inga så'na konster! affärdade Alexander de svarta -industririddarne. -- Här ges inte två gånger ens åt den svartaste. - -Och då hans finska sällan gjorde tillräckligt snabb värkan, sträckte -han armen ut genom luckan och sköt spekulanten på orättfånget gods med -oemotståndligt lugn så mycket åt sidan, att den näste kunde komma fram. - -Negrerna funno det särdeles nöjsamt att bli så ovanligt mildt -behandlade och roade sig framgent regelbundet med försök att lura den -nya bokhållaren, men lyckades aldrig reta honom till häftighet, huru -många gånger de än på nytt presenterade sina grinande fysionomier i -luckan. Han bara grinade tillbaka och skötte med orubbligt jämnmod sin -syssla. "M:r Alexander", såsom de kallade honom, blef inom kort -svartingarnas förklarade favorit. - -Och icke deras allenast. Hans oföränderliga godmodighet och vänliga -uppsyn gjorde snart hela besättningen till hans vänner, och -kommissariatföreståndaren förklarade sig aldrig ha haft att göra med en -pålitligare karl. Till och med våra italienska stenhuggare, som annars -aldrig inläto sig med andra människor, hade en fryntlig nick och en -grymtning för honom, då de kommo i affärer till butiken. - -Men om ett par månader begynte vi finna skäl misstänka, att den -allmänna populariteten stigit vår bokhållare väl mycket åt hufvudet. -Han började lefva oordentligt. Icke så att han skulle slarfvat med sina -åligganden -- dem skötte han nog lika samvetsgrant som förut -- men han -tillbragte hvar timme af sin lediga tid någonstädes utom lägret. Och -kom tillbaka ofta nog först på morgonen, då de andra gingo ut på -arbete. - -Till en början hade vi ingen aning om hvar han höll till, men en morgon -då jag råkade vara i rörelse tidigare än vanligt -- eller Alexander -Taivalmaa möjligen senare än vanligt återvände från sin natt-utflykt -- -såg jag honom komma ut ur skogen längs spången, som ledde upp till -byarna i bärgen. Och då begynte jag få onda aningar. - -Där uppe bedrefs lönnbränning och lönnkrögeri i rätt vidsträckt skala -och våra arbetare hade för vana att vifta guaro -- sockerrörs-bränvin --- hos tillvärkarne af varan, så länge deras kontanta medel räckte. -Kredit beviljades aldrig, så att det egentligen endast var den närmaste -tiden efter likviderna de kunde tillåta sig sådana vifter. Men -Alexander Taivalmaa innehade en förtroendepost, där en hop pengar hvar -vecka gingo genom hans händer -- -- -- - -Jag kallade oförtöfvadt Taivalmaa den äldre till mitt enskildta rum och -sade honom rent ut att sonen var på dåliga vägar. Om han fortsatte att -tillbringa alla lediga stunder hos krögarne där uppe, kunde det icke -slå fel att han förr eller senare blefve oförmögen att sköta sin -tjänst. Ingen människa kunde i längden hålla ut med att nätterna igenom -dricka guaro och sedan arbeta på dagarna. - -Ordningsmannens bistra drag drogo sig tillsamman i ett illfundigt -småleende, medan jag gaf luft åt mina farhågor, dem han alls icke -tycktes dela. - --- Inte lär det bli mycket "kvaro" drucket på de färderna, sade han -sedan. -- Flickbestyr är det han har för sig. De andra berätta att en -af krögarne har en vacker flicka, som han går till. - -Det var ju en helt annan sak -- en, som helt och hållet undandrog sig -allt inskridande på ämbetets vägnar. Jag meddelade genast -kommissariatföreståndaren förklaringen på hans bokhållares oordentliga -vanor, och han kände sig lika lugnad som jag. Men båda bråkade vi våra -hjärnor med att söka utfundera på hvilket underligt vis den kurtisen -bedrefs, då Alexander lika litet kunde tala spanska som hans kreolska -förstod någon finska. Befolkningen i bärgsbyarna bestod nämligen helt -och hållet af spanjorer med en dryg tillblandning af indianblod. - -Så mycket intrigerade oss den punkten, att vi en vacker afton, då -Alexander hade ledigt, beslöto rida dit upp för att med egna ögon och -öron taga reda på saken. Det var grannt månsken, så att man godt kunde -rida i skogen och våra hästar voro i stånd att föra oss till den första -byn på en timme. - -Vi funno ganska riktigt Alexander Taivalmaa hos den betecknade -krögaren. Hans ansikte uttryckte skamflathet så tydligt det öfverhufvud -kunde uttrycka något, då vi redo upp och ertappade honom med flickan -tätt bredvid sig på en bänk utanför dörren. - -Hon var värkligen så vacker som knappast andra än spanska kreolskor äro -det, så länge de äro helt unga. Blåsvart hår, mörkbruna ögon, -silkeslent skinn i ljus bronsfärg och en grann figur, hvilken ännu icke -blifvit för yppig, bildade ett helt, som nog kunnat förvrida andra -hjärnor än Härmä-reservistens. - -Vi bundo hästarna vid korral'en, slogo oss ned och anhöllo om ett par -glas guaro. Då flickan hämtat dem, satte hon sig igen möjligast nära -intill Alexander, som såg tafatt och belåten ut, men icke yttrade ett -ord. - -Hans belåtenhet tycktes icke ens lida någon minskning när vi började -språka med hans sköna, som alls inte var ovillig att prata med oss, men -litet emellan kastade de mest brännande förtjusta blickar på sin stumma -beundrare. - -Hon hette Chepita, berättade hon, var aderton år gammal och hade nog -haft mera än en novio förut, men aldrig någon hon brytt sig hälften så -mycket om som "el señor Alessandro". De andra voro oregerliga och -otäcka då de druckit en smula, men han uppförde sig alltid som en -värklig caballero både mot henne och mot andra. - -Därvid gaf hon honom igen en blick, som bort kunna sätta eld på hans -linlugg, men don Alessandro Taivalmaa bara blossade på en lång, svart -cigarr och såg kolugn ut som alltid. - --- Men han kan ju inte ens tala med er, invände jag. - --- Det gör ingenting, försäkrade Chepita -- vi förstå hvarandra mycket -väl ändå. - -Och det glimmade värkligen i hans ljusgrå ögon som om han uppfattat det -humoristiska i situationen lika väl som vi. - --- Är det indiskret att fråga hvad det är ni tycker bäst om hos honom? -retades kommissariatföreståndaren. - --- Äh, allting -- -- nästan! Han är alltid städad och dricker sig -aldrig full -- och stark som två vanliga karlar -- -- -- och så är han -så blond! - -Jo, det var han -- så fördärfvadt blond, att bara en obetydlighet mera -skulle gjort honom till albino. Men då både tysken och jag skrattade åt -hennes förteckning öfver don Alessandros meriter, blef Chepita så -förargad att hon icke mera ville språka med oss. Och då under tiden ett -halft dussin andra guaro-kunder infunnit sig, tyckte vi det i alla fall -inte var så särskildt roligt att åse hennes beundran för sin blonda -caballero, utan redo vår väg. - --- Nog äro kvinfolk galna i alla fall, anmärkte kommissariatmannen, då -vi ridit ett stycke väg. - -Han hade själf alltid varit en synnerlig favorit hos kreolskorna, såsom -varande betydligt blond. Men i den vägen kunde han icke nämnas på samma -dag som Alessandro Taivalmaa. - -Och annat tycktes inte tagas med i räkning, tröstade jag. - -Åtminstone Chepita tycktes icke fästa afseende vid något annat. Vår -bokhållare blef småningom alltmera regelmässig i sina oregelbundna -vanor, utan att vi ansågo oss ha skäl till anmärkningar, så länge han -fullgjorde sina åligganden. Men så fick han ett anfall af febern, -hvilken ju förr eller senare drabbade litet hvar. Honom attackerade den -så skarpt, antagligen till följd af nattpromenaderna, att han måste -ligga tio dagar på sjukhuset. Och därunder vidtog en oväntad -händelsernas utveckling. - -Alexander hade sedan tre dagar på nytt fått börja hjälpa till i -butiken, ehuru han ännu stod kvar på sjuklistan, intog sina mål på -sjukhuset och tillbragte nätterna där. Den aftonen hade där icke varit -mycket att göra, så att vi tidigt skickat honom till sängs. Men själfva -hade vi händerna fulla med räkenskaper och arbetslistor, som följande -morgon skulle sändas in till hufvudkontoret i och för uppgörande af -månadslikviden. - -Vår närmaste granne på linjen -- "El diablo kaptenen" -- hade också -infunnit sig för att få ett utdrag ur kommissariatets böcker för sin -camp, och han såväl som vi själfva och vår förman arbetade styft ända -till sent på aftonen. Då vi till sist voro färdiga med våra papper, -slogo vi oss lös och bryggde en whiskypunsch såsom belöning för våra -mödor. Men den aftonen blef vår punsch rätt länge odrucken. - -Vi hade just kommit så långt att vi begynt smaka på brygden och -uttrycka våra olika åsikter om hvad där borde läggas till, då utan -minsta varning ett skott smällde utanför och en kula slog in i väggen -ofvanom våra hufvuden. Nästan i samma ögonblick slets dörren upp och in -rusade en ung, alldeles nyss anländ arbetare, som kommit direkt från -Tyskland. - --- In -- -- indi -- anerna! stammade han, likblek af förskräckelse, såg -sig rådlös omkring ett ögonblick -- och försvann i det nästa in i -brödlåren, då ett andra skott hördes och kulan ref en splittra ur -dörrposten. - -Det gick så obegripligt snabbt, att ingen af oss ens hann göra en -rörelse före det andra skottet. Men då hoppade jag upp och blåste ut -lampan. Det försvårade åtminstone siktandet genom de glesa -käpp-väggarna. - --- Hvad är det här för satans galenskap? röt kommissariat-föreståndaren -åt brödlåren till, och El diablo kaptenen sköt rigeln för dörren. Men -innan brödlårens tillfälliga innevånare ens hann börja förklara sig, -dundrade flera knytnäfvar på dörren och ett par, tre röster pockade på -en gång högljudt på "el señor Alessandro". - --- Han är inte här -- och hvad har ni för öfrigt med honom att skaffa? - -De svarade ingenting på frågan, men påstodo sig med egna ögon ha sett -honom springa in i butiken. Då klarnade det i någon mån för oss. De -hade i månskenet tagit den unga tysken, som likaledes var blond, för -Alexander Taivalmaa, hvilken han också liknade i längd och bredd. Men -det upplyste ännu icke om orsaken till deras mordiska afsikter mot vår -bokhållare. - -Jag försäkrade dem ännu en gång att han icke var där och tillade att de -själfva kunde komma in och öfvertyga sig därom, såvida de först -förklarade hvad de ville honom. - -Jo, don Alessandro hade enleverat Chepita. Men hon var bortlofvad åt en -man, som redan inom några dagar skulle gifta sig med henne, och därför -hade hennes far, två bröder och fästmannen kommit för att föra henne -tillbaka. Och för att få upprättelse af förföraren. - -Jag hade nu min enskilda, skäligen bestämda åsikt om hvem den förförda -parten var, såvida där alls kunde bli tal om förförelse. Men den -uttalade jag icke, utan tände lampan ånyo, öppnade dörren och tillsade -tysken, som var blåblek af skrämsel, att komma fram ur brödlåren. Han -hade troligen redan i andanom tagit farväl af sin skalp, men kryade -till sig då de fyra infödingarna efter en enda blick på hans uppskakade -fysionomi begynte med största artighet bedja oss samtliga om ursäkt för -sitt misstag. - -Ursäkterna och artigheten räddade dem dock ingalunda från en hop skarpt -ovett för tilltaget att utan vidare bränna af sina revolvrar, och i -sammanhang därmed förklarade vi att bokhållaren omöjligt kunnat hafva -något att skaffa med Chepitas enlevering. Han hade legat på sjukhuset -de sista tio dagarna och var kvar där ännu. Men det ville de icke tro. - -De senaste tiderna hade flickan icke brytt sig om någon annan än don -Alessandro, påstod hennes far. Och då hon i dag upplysts om att hon på -söndagen skulle giftas bort med don Iberio, hade hon ingenting svarat, -men kort därpå var hon försvunnen. - -Han gjorde en ståtlig bugning mot "don Iberio", likasom för att -föreställa honom, då han nämde hans namn. Men det var lindrigast sagdt -öfverflödigt. Det var icke längre än tre veckor sedan don Iberio -blifvit bortkörd från sin slaktare-befattning i lägret, emedan vi mera -än misstänkte att han handlade med stulna hästar. - -Vi låtsade dock icke om den gamla bekantskapen, utan läto udda vara -jämt. Jag kallade på Taivalmaa den äldre och frågade huruvida han hade -sig något bekant om enleveringshistorien. Alessandro hade ju i alla -fall varit i rörelse de tre sista dagarna. Skral var han visst ännu, -men Herrans vägar äro ju som bekant underbara -- -- -- - -Ordningsmannen såg icke så litet förlägen ut och skrapade sig -eftertryckligt i hufvudet. Slutligen sade han sig vara alldeles säker -på att sonen haft ingenting att göra med flickans försvinnande. - --- Vet ni om hon är här i camp'en? frågade jag rätt på sak, då hans -uppsyn tydligt visade att han visste mera än han ville ut med. - --- Nog kan det väl hända att hon är här -- -- -- men inte hämtade -Santeri henne hit. - -Och som svar på en mängd ytterligare frågor meddelade han, att han sett -henne komma ut från skogen kort före klockan sex, då manskapet -återvände från arbetet. Hon hade varit mycket uppskrämd och tycktes -frukta att någon skulle komma efter henne, hvarför han själf låst in -henne i källaren, där vårt sprängkrut förvarades. Där var hon nog ännu --- sedan fem timmar! -- och Santeri visste ingenting om hela saken. - -Jag skickade honom genast efter flickan och meddelade dem, som sökte -henne, hvad jag just hört. Men det förändrade knappast saken, påstodo -de. Det var i alla fall för att träffa honom hon kommit. Och det var en -skam, som inte så lätt kunde utplånas -- en skam för hela hennes släkt -och ingalunda minst för fästmannen. - -Vi började förlora tålamodet och jag hade just beslutit bedja dem taga -flickan med sig och draga -- åtminstone till sin egen by, då Pietari -Taivalmaa trädde in och tätt efter honom både Chepita och Alexander. - -De rusade alla mot honom, men han sköt den främste åt sidan på samma -sätt som negrerna vid luckan och pappa Taivalmaa höjde ämbetsstafven -med en uppsyn, som icke lämnade rum för missförstånd. Samtidigt -tillropade dem El diablo kaptenen att vi skulle skjuta på ögonblicket -och alla på en gång, om de gjorde minsta bråk. - -Det hjälpte. Jag började förhöret: - --- Hvem hämtade er hit till camp'en, Chepita? - --- Ingen -- -- -- jag kom själf, emedan jag inte vill gifta mig med -Iberio. - -Hennes far mumlade någonting alldeles obeskrifligt. Men tillade om ett -ögonblick att el señor Alessandro kunde gifta sig med Chepita om han -ville, eftersom hon var så galen. Mot skälig ersättning till don Iberio -naturligtvis. - --- Inte hade jag ju tänkt gifta mig här, sade don Alessandro -fundersamt, då frågan framstäldes till honom -- men hällre gifter jag -mig väl än jag lämnar henne åt det där tattarpacket. - --- Inte kan du föra hem en sådan hustru, invände hans far kort. - --- Nog skulle de väl se mera på henne än på prästen i Härmä kyrka, -medgaf Alexander med en lustig glimt i ögonen -- men inte är jag ju -ändå alldeles utan fel i det här. - -Det gaf mig en idé. Nu trodde jag mig ha högsta trumfen på hand, men -innan jag spelade ut den, ville jag förvissa mig om huru sakerna -värkligen stodo. - -Kunde den här historien inte ställas om på något annat sätt? vände jag -mig till Chepitas far. - -Han öfverlade en stund ytterst ifrigt, men hviskande, med sina söner -samt den tillärnade svärsonen och förklarade så, att de voro villiga -att frångå alla vidare anspråk mot en skadeersättning af ettusen pesos. - --- Det kan han inte betala, försäkrade jag på eget bevåg. - -Ja, då måste han gifta sig med henne. De skulle nog finna på utväg att -tvinga honom till det. Lag och domstolar fans det nog i landet. - -Spekulationen blef allt klarare. - --- Jag trodde hon var bortlofvad åt don Iberio? - --- Han vill inte ha henne, sedan hon rymde hit, utan en ny hemgift. Och -om han träder tillbaka, gifter sig ingen annan häller med henne. - --- Schmeissen wir die Hunde hinaus! proponerade El diablo kaptenen. - -Men då det otvifvelaktigt skulle medfört ytterst obehagliga följder för -Chepita, bad jag honom vänta några minuter och öfversatte -ersättningsförslaget för herrarna Taivalmaa. - --- Inte har hon blifvit sämre här i camp'en, det kan jag svara för, -försäkrade vår ordningsman. -- Och om också någonting skulle händt, -borde hon väl i alla fall duga åt en hästtjuf! - -Men sonen förklarade sig villig att betala, om summan vore rimlig. Och -då bjöd jag det värda sällskapet tjugu pesos. - -De både spottade och uttryckte sitt förakt för beloppet på flerahanda -andra sätt samt slutade med några svafvelluktande eder af innehåll att -han antingen skulle betala ettusen pesos, eller skulle de "hänga honom -i hans egna tarmar". - --- Han är luteran, sade jag i så vänlig ton jag kunde åstadkomma. - -De korsade sig hvarenda en, Chepita såväl som de öfriga. - --- Santissima Virgen! utbrast hon. Men hennes far sade "demonio!" och -de andra anropade snarlika skyddspatroner, medan kommissariat-mannen -och grannkaptenen skrattade af hjärtans lust. - --- Ja, då måste han betala ändå mera, förklarade Chepitas far, sedan -han hämtat sig något. Det skulle kosta en massa pengar innan el padre -kunde rentvå henne från synden att ha haft någonting sådant att göra -med en "heretico". Och det kunde don Alessandro i alla fall icke neka -till. - -Nej, det ville han icke förneka. Men det hade de alls inte brytt sig om -så länge han betalade för guaro. Och han var säker om att Iberio inte -häller ville ha henne för annat än att locka kunder. - --- Tjugu pesos betalar han, upprepade jag anbudet, för att komma till -slut. - -De svuro och fördömde sig igen på att de skulle skicka honom till ett -varmare ställe än skärselden hällre än gå af för en sådan spottstyfver. -Men då var kommissariat-föreståndarens tålamod uttömdt. Han steg upp, -grep don Iberio omildt i örat, drog honom till dörren och förpassade -honom med foten ut i månskenet. - --- Ut med er andra också! befallde han. -- Och ställer ni till något -slags spektakel i camp'en, eller får jag höra att ni gjort Chepita -någonting för när, börjar jag på fläcken sälja aguardiente till tjugu -centavos flaskan! - -Det tog dem på det ömma -- de kunde ju inte veta huru långt hans -fullmakter från järnvägsbolaget gingo. Chepitas far sadlade om på -ögonblicket och anhöll ödmjukast att skadeersättningen måtte höjas -hälst något litet. Han hade svurit en så dyr ed att icke taga tjugu -pesos och los caballeros ville väl ändå inte göra honom till menedare? - -Han fick tjugutvå. Och Chepita skakade energiskt på hufvudet, när don -Alessandro Taivalmaa den blonde försökte räcka henne handen till -afsked. - -Hon ansåg sig tydligen ha haft mera heretico än hon kunde svara för -inför Gud och människor. - - - - -ELIAS MÖYKKÄS AMERIKAFÄRD. - - -Elias Möykkä hade aldrig i sitt lif varit någon människa till synnerlig -glädje, men i stället så mycket oftare sina olika fosterföräldrar till -förargelse. - -Ja, för öfrigt hette han icke häller egentligen Möykkä -- var inte född -till det namnet. Men då han en gång -- helt och hållet af misstag, -såsom det visade sig -- var kallad att uppträda såsom vittne vid tinget -och domaren frågade efter hans namn, svarade Elias att man mest brukat -kalla honom Möykkä. Och från den dagen kallades han aldrig annat. - -Hvem hans far var hade ingen människa reda på. Och föga mera visste man -om hans mor. Hon hade, sjuk och eländig och med en liten parfvel vid -handen, sent en vinterafton stapplat in i ett afsides liggande -skogstorp, alldeles vid utkanten af socknen. Och där dog hon två dagar -senare, utan att ha yttrat ett redigt ord sedan hon kom. - -Papper, som kunnat utreda hvem hon var eller hvarifrån hon var hemma, -funnos alls inga bland hennes kvarlåtenskap, bestående af en brödkant, -några trasiga klädespaltor samt en liten, hufvud-, ben- och svanslös -papphäst. Och pojken var för liten, eller för dum enligt torparen, att -meddela annat eller mera än att hon var mamma och han själf Elias. - -Där var ingenting annat att göra än att flytta den döda kvinnan ut i -boden, där kölden kunde konservera henne, tills torparen hann anmäla om -saken och vederbörande sörjde för begrafning. Kommunen fick så illa lof -att taga hand om pojken, då det visade sig omöjligt att mera utforska -hvar hans mor i tiden hört hemma. - -Elias blef därför i sinom tid utbjuden på fattigauktionerna och -inropades år efter år af olika uppfostrare. Ingen brydde sig om att -hålla honom länge. Han var för dum att lära någonting, sade de alla, så -att man icke hade ringaste nytta af honom i huset. Och stryk bet inte -på honom -- det var som att piska en sågbock. - -Först när han blef större, började han duga att se efter småbarnen, -till hvilka han kände sig lika mycket dragen som till alla andra -hjälplösa kryp. Och sedan han hunnit så långt att han kunde skickas i -vall, blef han stadigvarande hos sina dåvarande fosterföräldrar. De -hade funnit den rätta sysselsättningen för honom. Det var nästan som om -han själf varit ett af kreaturen, så väl förstodo de honom och han dem. -Med dem läto de honom sedan lefva så mycket han ville, och det var noga -taget både dag och natt, så att han helt och hållet växte upp bland -hästar, kalfvar och kor. - -Inne i stugan yttrade han sällan ett ord, svarade knappast på frågor -och tycktes alls icke märka att han ständigt var föremål för det öfriga -husfolkets kvickhet. Men med korna och hästarna och de minsta af barnen -kunde han prata långa stunder, ehuru han alltid tystnade då någon -närmade sig. Endast när han såg någon fara illa fram med ett eller -annat djur, stort eller litet, öppnade han munnen till de vuxna, men då -kunde han också vara så ovettig som trots den bäste. - -Det roade förstås gårdsfolket, som därför ofta förargade honom genom -att slå till en häst, sparka hunden, eller kasta någonting efter korna. -Men så dum han än var, kom han slutligen under fund med att de gjorde -det mest för hans skull och då slutade han att öppna munnen ens till -ovett. - -I skriftskolan kom han först då han var nästan fullvuxen, och där -ansågs han såsom i det närmaste fånig såväl af kamraterna som af -pastorn. Sedan denne två år årad förgäfves sökt bibringa honom det -nödiga måttet kunskap om himlen, helvetet och buden, förklarade han -Elias vara för dum att släppas fram till nådebordet. - -Det kvittade nu Elias tämligen lika. Han hade haft alltför mycket att -utstå af skriftskolekamraternas speglosor och hade alltför dunkla -begrepp om de timliga och eviga fördelarna af rätten till nattvardens -undfående, att lägga motgången särdeles tungt på sinnet. För honom var -det viktigaste -- noga taget det enda viktiga -- att han nu i viss mån -blifvit sin egen herre. Ty det var en annan punkt han oaktadt dumheten -gjort klar för sig -- att han icke mera behöfde arbeta för ingenting -hos dem, som tagit honom om händer af kommunen. Nu kunde han begära lön -och söka tjänst hvar han själf ville. - -Hans senaste fosterfar blef väl betydligt förvånad, då Elias en vacker -dag inemot städslingstiden tog till ordet och uttalade sig om den -förändrade ställningen. Men då han väl visste att han omöjligt kunde få -en bättre körkarl, eller en, som ordentligare skötte de sysslor han -öfverhufvudtaget kunde sköta, så sväljde han förvåningen och bjöd Elias -hälften af en vanlig dränglön. Och Elias, som alldeles icke kände sig -hågad att lämna en gård, där han kände hvartenda kreatur sedan -födelsen, antog anbudet utan vidare. - -På det hela kunde det också vara tämligen likgiltigt huru mycket hans -lön utgjorde, då han i alla fall aldrig använde mera än en obetydande -del däraf. Att röka hade han aldrig lärt; öl, brännvin eller annat i -den vägen hade ingen någonsin bedt honom smaka på, och till kläder -behöfde han mycket litet, då han så godt som aldrig lämnade hemknutarna -annat än på arbetskörslor. Och vid årsslutet lämnade han regelbundet -allt hvad han hade innestående i husbondens förvar -- till längre fram, -sade han. - -Därmed skulle han väl fortsatt till dödedag, såvida icke husbonden -åtagit sig släpningsarbete vid den nya järnvägen och användt Elias -såsom körare. Sådana körslor gingo vanligen illa åt hästarna, men det -hade ingen fara när Elias körde. Han skulle hällre spänt sig själf för -kärran än begärt för mycket af sin häst. - -Det blef ett fullkomligt nytt lif för Elias, som aldrig förut kommit i -beröring med så många främmande människor. Där fans folk från alla -möjliga aflägsna socknar, hvilkas namn han aldrig ens hört nämnas, -karlar, som vandrat kring hela landet, sett både Vasa och Helsingfors. -En hade till och med varit i Petersburg, där han sade att kejsaren -bodde. - -De begrepp Elias förut hyst om världens utsträckning undergingo inom -kort en radikal förändring. Och nästan lika mycket förändrades hans -åsikter om hvad en duktig karl med någon tur kunde uträtta i världen -- -om han nu öfverhufvudtaget tänkt några tankar åt det hållet. Många af -de yngre männen uttalade sig ju som om nära nog ingenting varit -omöjligt -- isynnerhet de två Härmä-borna, som funnos i hopen. - -De rent af skrämde Elias med sina stora ord. I deras mun var det rakt -ingenting att bara bli hemmansbonde! -- det sade de att flera af deras -bekanta gjort. Och den ene förklarade att han ämnade blifva herreman! -Han skulle köpa en stor egendom med torpare och inhysingar och minst -femtio kor, påstod han. De kunde tro honom eller inte, huru de -behagade, men så snart han skrapat ihop till resan, ämnade han fara -till Amerika. Där förtjänade man sina tio mark om dagen -- och med det -kunde väl en karl komma sig till en egendom! - --- Är det långt dit? frågade Elias. - -De sade att man slet ut sex par stöfvelsulor på vägen -- så långt var -det. Och skrattade. - -Elias förstod att de drefvo gäck med honom -- men det var han van vid. -Och prat var det väl också att man förtjänade tio mark om dagen -- -- -fast de ju hade nämt ett par, tre bekanta, som farit dit med två toma -händer och köpt gårdar, då de kommo tillbaka -- -- - -Och då han tänkte efter, kom han ihåg att också husbonden några gånger -talat om folk, som hastigt kommit sig till rikedomar i Amerika -- -- -Någonting låg där nog i alla fall under Härmä-bornas tal -- -- -- - -Han, Elias, skulle visst aldrig bry sig om att bli egendomsägare -- det -var ju bara barnslighet att tänka på sådant. Men emellanåt när han såg -hemmansbönderna komma till kyrkan i sina nya fjäderkärror, med blanka -selor på hästarna, som voro runda som fulla hafresäckar -- ja, då hände -det nog att han tänkte på huru roligt det skulle vara att köra en sådan -där trind och blank häst, som vore ens egen. - -Därför lyssnade han framgent alltid mycket noga, medan de andra vid -sina pipor efter maten språkade om Amerika och om de trakter däraf, där -man förtjänade mest. Någon gång frågade han till och med själf om ett -eller annat, men då skrattade de alltid, sade att Möykkä-släkten inte -var efterfrågad i det landet och frågade om han hade sex par stöflar -för resan. - -Låt dem skratta! tänkte Elias -- de sluta väl om jag värkligen reser -och sedan kommer tillbaka med en hop pengar! - -Hela sommaren och hösten fortsatte han att fundera på hvad han hörde om -Amerika, som jämt var på tal bland arbetarne. Den ena Härmä-karlen hade -värkligen rest och den andre väntade blott på att få ihop pengar till -biljett. Om han inte supit så mycket, så skulle han nog också redan -varit på väg, men efter hvar likvid var han full, och så måste han -vänta igen. - -Han var emellertid den, som meddelade Elias de flesta upplysningarna om -det förlofvade landet, såväl upplysningar af värde som åtskilligt annat ---- när han var på skämtsamt humör. Och ju mera Elias hörde om -utsikterna i Amerika, desto bestämdare blef hans föresats att göra det -stora försöket. - -Så småningom uppgjorde han en riktig plan på grund af de anvisningar -han erhållit. Och då den första november stod för dörren, öfverraskade -han husbonden med en anhållan om sina innestående besparingar för de år -han haft lön. - --- Huru mycket tror du det är? frågade husbonden försiktigt. - -Ja, det visste Elias inte. - --- Nå, huru mycket är det du vill ha ut? och hvar till behöfver du det? - --- Två hundra femtio behöfver jag -- -- för att resa till Amerika. - -Om Elias sagt att han ämnade bli ordförande i kommunalnämden, eller -guvernör öfver Vasa län, skulle husbonden knappast känt sig mera -förbluffad. Men han hämtade sig snart och upplyste den tillärnade -Amerikafararen om att han icke så där utan vidare kunde lämna sin -tjänst. - --- Du hade bort säga upp dig vid städslingstiden, förklarade han. - --- Inte frågade ni ju häller om jag ville bli kvar, eller bjöd städsel, -invände Elias saktmodigt. - -Och då kände sig husbonden ännu mera förbluffad, men på samma gång -starkt frästad att svära -- -- när man inte längre kunde vara säker ens -med ett sådant fån! -- Men högt frågade han om Elias vore nöjd med två -hundra femtio mark i likvid för de föregående åren. - -Elias klådde sig grundligt i hufvudet, försökte fundera ut huru mycket -det kunde göra för åtta år -- och sade till sist att han skulle tänka -på det till aftonen och räkna efter. - -En timme tidigare skulle det gjort fullkomligt lika mycket intryck på -husbonden om han hört en af sina kalfvar säga sig ämna tänka på ett -räkneexempel. Men efter Elias uppträdande nu senast kände han sig så -förbryllad, att han om en stund sökte upp honom och sade sig ha räknat -ihop att det blef omkring två hundra åttio. - --- Inte lär det bli vinst för mig på det sättet häller, tviflade Elias. -Men då han alls icke lyckats reda ut sina egna hågkomster, antog han -budet samt ritade ett kors under det kvitto husbonden skref ut. - -Följande dag vandrade han i väg till Vasa, betalade för en biljett till -Ishpeming i Michigan samt omhändertogs af agenten, för att i sinom tid -utan vidare hufvudbry för sig själf aflevereras på destinationsorten. - - * * * * * - -Om Elias Möykkä rätt vetat hvad det ville säga att resa till Amerika, -är det antagligt nog att han i all sin tid skulle fortsatt att köra sin -husbondes hästar -- och att lämna sina besparingar i hans förvar. Men -därom hade Härmä-karlen icke sagt någonting, och själf kom han icke -till klarhet, innan det var for sent att vända om. Redan på Nordsjön -börjades det, med sådan köld och så hög sjö, att man alls icke kunde -vistas på däcket. Och på mellandäck var det ohyggligt. - -Själf var han icke sjösjuk, men så godt som alla de andra voro det i -stället så mycket mera, både dag och natt -- -- det var ett förfärligt -elände! Men ändå värre blef det på Atlanterbåten, sedan de lämnat -Liverpool och blefvo hopfösta med alla möjliga utländingar, som icke -begrepo ett ord man sade till dem. Och lika litet kunde man tala med -skeppets eget folk. Ingen enda förstod finska. - -Den enda trösten var att man kunde vistas uppe på däck i så godt som -alla väder. Fartyget var så stort och högt, att sjön endast första -dagen efter afresan stänkte öfver, men sedan blef det bättre, ehuru det -ännu gungade så, att de flesta voro sjuka. - -På tredje dagen buro ett par män af besättningen upp en ung kvinna på -en madrass och lade henne ned på däcket nära intill den kabelrulle, på -hvilken Elias satt. Han hade sett henne förut på den finska ångbåten -och sedan på stationen i Liverpool. Nu såg hon nästan ut som död, där -hon låg med slutna ögon och utan att röra sig -- så hjälplös, att Elias -riktigt tyckte synd om henne. - --- Käns det bättre? frågade han därför om en stund, då hon öppnade -ögonen och riktade dem mot honom. - --- Litet bättre, tack -- -- här uppe i blåsten -- -- -- Om jag bara -kunde hålla någon mat i mig, så skulle jag snart bli bra, säga de -- -- - --- Vill ni försöka äta någonting? - --- Om man kunde få en strömming riktigt saltig -- -- Men kanske också -litet kaffe skulle hjälpa -- -- inte lära de väl ha strömming! - -Elias hämtade kaffe åt henne i sitt eget bleckmått, och hon sväljde -tacksamt den heta drycken. Experimentet lyckades. Efter en stund kände -hon sig så mycket bättre, att hon försökte sitta uppe, och då drog -Elias madrassen fram till tågrullen, så att hon kunde stöda ryggen mot -den. - -Det var inledningen till deras bekantskap, och sedan blef hon hans -skyddsling och sällskap under resten af färden. Först kände han sig väl -något skygg, då hon kryade till sig så mycket, att hon kunde röra sig -omkring och hjälpa sig själf. Men då hon allt var lika vänlig mot -honom, repade han mod att fortsättningsvis bevisa henne sådana små -tjänster han kunde. - -Dagen innan de kommo fram riskerade han till och med att fråga hvart -hon ämnade sig i Amerika. - --- Jag vet inte rätt -- -- Min biljett gäller bara till New-York, där -jag skall få litet pengar på ett kontor. Kanske kunna de där säga hvad -jag hälst borde göra. - -Elias tyckte det lät underligt -- han hade ju själf bestämt allting om -sin resa på förhand. Men då han icke visste hvad han skulle säga därom, -anmärkte han blott att lönerna i New-York voro lägre än i andra städer, -enligt hvad han hört sägas. - --- Nog lära de väl räcka till för mig, trodde hon -- om någon vill -hafva mig i tjänst. - --- Nå, hvarför inte er? - --- Ja, inte vet jag riktigt hvad de skrifvit i mina papper -- -- men om -allt står där, så går det väl inte så lätt. - -Elias bara såg undrande på henne och sade ingenting. Hon satt också -tyst en stund, lyssnande till maskinens regelbundna dunkande och det -hväsande ljudet af vågorna mot fören, och så började hon själfmant -berätta: - -Att hon råkat i olycka medan hon tjänade hos handelsmannens -- -- med -bokhållaren -- -- och han gifte sig inte med henne som han lofvat, utan -skickade henne till hennes hemsocken -- -- och hennes föräldrar voro -ingendera i lifvet --- -- -- Så kom barnet -- -- och hon blef -pliktfälld vid tinget för att det var oäkta -- -- fastän det lefde bara -en vecka. Sedan voro de alla som hundar mot henne, tills hon tog ut -flyttningsbetyg -- där stod det allt -- och vandrade tillbaka till -staden. Och då bokhållaren inte ville veta af henne -- sade att hon -kunde söka sig en annan, så blef hon så utom sig att hon lofvade stämma -honom -- -- -- - --- Inte skulle jag väl ändå täkts göra det, slutade hon -- men han -frågade straxt om jag ville fara till Amerika, ifall han betalade resan --- -- och så for jag. - -Elias funderade så det bultade i hans hufvud. Att ha blifvit pliktfälld -för sådant och hafva det i sina betyg kunde ju nog vara farligt, -isynnerhet i ett främmande land -- -- -- - -Men då han frågat om de väl kunde läsa ens orlofsedel i Michigan, hade -Härmä-bon sagt att där alls inte frågades efter några papper -- -- -- - --- Ni borde komma med ända till Michigan, rådde han, när han kommit så -långt i sina funderingar. -- Jag har hört att där inte frågas efter -papper och betyg. - --- Må det kosta mycket att resa dit? - --- Inte lär det vara så dyrt -- -- det var inte stor skilnad mellan -biljett till New-York och dit. Och där äro också lönerna större. - --- Om pengarna jag får bara räcka till -- -- -- - --- Jag har pengar kvar, försäkrade Elias -- och dem behöfver jag inte -då jag kommer fram. Där lär man förtjäna tio mark om dagen. - --- Hvarför skulle ni gifva edra pengar åt mig, som ni alls inte känner? - --- Ja -- inte vet jag, tillstod Elias -- men -- -- men -- man måste väl -hjälpa den, som inte kan hjälpa sig själf. - -Därpå hade hon intet svar till hands. Men hon kunde icke låta bli att -tänka på huru annorlunda bokhållaren talat -- Det var ändå bra stor -skilnad på människor -- -- -- - --- Jag är Kristina Andersdotter, från Kauhajoki, sade hon om en stund, -som om hon ansett att Elias åtminstone borde veta så mycket om den han -ville hjälpa. - -Han fattade det också som ett afgörande af saken. Den tycktes honom nu -så klar, att han utan vidare begynte meddela henne sina egna planer -samt hvad han inhämtat om Michigan. Och det var till en stor del -kunskap, hvilken i hög grad skulle förvånat Michiganborna själfva, -fastän Elias nog efter bästa förstånd sökt sofra agnarna från hvetet i -Härmä-karlens historier. - -Kristina insåg nogsamt att icke på långt när allt kunde hänga riktigt -ihop, men förstod också att Elias själf talade på god tro. Och sedan -hon gjort honom några frågor angående hans eget lif, kunde hon utan -svårighet fatta huru han kommit sig till Möykkä såsom tillnamn. Men -långt ifrån att känna sig frästad att skratta åt honom, erfor hon -tvärtom en halft moderlig och helt kvinlig lust att antaga sig den -stora, starka, barnsliga karlen, som visst icke var mycket klok, men i -stället bra mycket mera godhjärtad än någon hon förut träffat. - -Därför lät hon honom också efter ankomsten till New-York utan vidare -invändningar köpa biljetten till Ishpeming. Hennes egna pengar -- eller -bokhållarens -- skulle knappast räckt till för halfva vägen, och då -tyckte Elias det var bäst att hon sparade dem. - - * * * * * - -I Ishpeming var det emellertid ingalunda godt om vare sig arbete eller -förtjänst vid tiden för deras ankomst. Allting låg nere för tillfället, -och långt ifrån att förtjäna två dollars om dagen funnos där tvärtom -hundratal män, som mera än gärna skulle arbetat för blotta födan. Hvart -Elias än vände sig möttes han af samma svar: omöjligt att antaga några -arbetare! - -Kristina Andersdotter fann däremot redan inom ett par dagar en plats. -Det är alltid ondt om kvinliga tjänstehjon där ute i västern, och -därför betalade man dem oaktadt de dåliga tiderna tre dollars i veckan --- utom allting fritt, förstås. Och hennes papper var där ingen, som -ens frågade efter. För henne tedde sig framtiden ljus nog, och för det -ansåg hon sig uteslutande hafva att tacka Elias. - --- Det blir nog snart bättre, tröstade hon denne, då hon ett par veckor -efter deras ankomst mötte honom på gatan och han syntes mera nedslagen -än vanligt. -- Alla säga ju att det här inte kan räcka länge, och så -fort arbetet börjar, blir det nog god förtjänst. - --- Och under tiden får man tigga, invände Elias dystert -- eller -svälta, om man inte kan tigga. Och jag kan inte, fast mina pengar äro -slut. - --- Ja, men jag är skyldig för biljetten och kan börja betala nu när jag -har lön. - -Det hade Elias alls icke kommit att tänka på -- kunde för ögonblicket -ej ens påminna sig hur mycket han lagt ut. Men mycket var det inte. - --- Huru länge kan det räcka? -- det är ju inte stor smula, sade han -därför. - --- Om jag betalar en och en half dollar i veckan så räcker det nog en -tid. Och när min skuld är betald, kan du låna af mig. - --- Inte lär jag börja lefva på ditt arbete! - --- Man måste väl hjälpa den som inte kan hjälpa sig själf -- var det -inte så du sade? Men ännu är det ju bara fråga om dina egna pengar. - -Med en och en half dollar i veckan skulle Elias kanske nödtorfteligen -kunnat hålla kropp och själ till hopa -- om där ej funnits så många -andra, som svälte. Men han kunde omöjligt se dem kasta hungriga blickar -på hvar munsbit han sväljde, utan att dela med sig så långt det räckte. -Och därför voro hans pengar slut långt innan veckan var förbi. - --- Nå, huru går det? frågade Kristina hoppfullt, då han följande måndag -infann sig för att lyfta den andra afbetalningen. - -Han menade tro på att det väl kunnat gå bättre, och då gjorde hon några -flera frågor, så att hon snart fick reda på sammanhanget. --- Oj, du -karlstackare! utlät hon sig -- det här duger inte alls. Nu skall jag -gifva dig tjugufem cents hvar dag, så du får mat åtminstone en gång om -dagen, om du också delar med dig -- -- Du skulle ju skänka bort fast -byxorna om någon begärde dem! - --- Inte lära de börja begära mina byxor, tviflade Elias, med en vemodig -blick på plagget i fråga. - --- Det är din lycka, sade Kristina tröstande. - -Därefter gick det visst något bättre med det dagliga brödet, ehuru -Elias ingalunda tilltog i välmåga på den diet han förde. Men värre var -det med hans garderob. - -Han hade icke hämtat med till Amerika mera än ett par skjortor utöfver -de kläder han gick och stod i, och de hade allt utom förbättrats däraf -att han både gått, stått och sofvit i dem sedan han kom till -guldlandet. Illa slitna voro de förut och numera rifna därtill, medan -håret fått växa vildt, så att han börjat se ut som en trashank af -värsta slag. Kristina var troligen den enda, som icke lagt särskildt -märke därtill eller åtminstone icke betraktade honom med mindre vänliga -blickar än förut. - -De svältande arbetarne i staden begynte emellertid småningom tröttna på -de ständigt ouppfyllda löftena om understödsarbete, om öppnande på nytt -af en del grufvor o.s.v. Deras tålamod var på upphällningen, och för -att visa det plundrade de några bagarbutiker, slogo in fönstren hos ett -par medlemmar af stadsstyrelsen och ställde till annat ofog, så att den -burgna befolkningen började bli rädd för dem. Och ingalunda minst rädd -var Kristinas husbonde, som både bodde tämligen aflägset och af naturen -var väl försiktigt anlagd. - --- Ni får sluta att taga emot den där sluskiga karlen, sade han en -eftermiddag, då han såg Elias begifva sig därifrån. -- Han kommer ännu -en vacker natt hit med några andra dylika herrar och plundrar ut hela -huset! - -Kristina nästan skrattade högt åt tanken på Elias Möykkä såsom röfvare --- han, som inte skulle kunnat vara hårdhändt med en katt engång! Men -då husbonden alldeles icke lät räsonnera med sig, fattade hon att han -värkligen var så rädd, att han kunde göra det obehagligt för dem. Och -därför mötte hon Elias följande dag på gatan samt förständigade honom -att framgent komma först sent på aftonen, när husbondfolket gått till -sängs. - -Han såg värkligen ruskig ut, tänkte hon, då hon såg honom gå nedåt -gatan. Och nog hade hon ju kunnat gifva pengarna åt honom där ute, men -han behöfde så väl komma in i värmen en stund. - -Då han infann sig, släppte hon honom med största försiktighet in i -köket och förklarade hviskande hvarför det icke mera gick an att han -kom på dagen. - --- Och det är sannt att du ser farlig ut, slutade hon. -- Men jag skall -klippa dig och lappa din rock åtminstone. - -Elias lät henne beskedligt göra som hon ville. - --- Nu ser du ju ut som en helt annan karl! sade hon förnöjd, då -hårklippningen var slutförd -- -- Du skulle nog behöfva någon, som tog -vård om dig -- -- -- Om det inte vore för den där tingsresan, så kunde -vi gifta oss när här blir bättre tider! tillade hon halft skämtsamt. -- -Se så, tag nu rocken af dig! - -Elias lydde -- men det gick långsamt -- -- Månne hon värkligen skulle -kunna tänka på att gifta sig med honom -- -- -- Men kanske hon också -dref gäck med honom -- som alla andra -- -- -- - --- Din tingsresa skulle väl inte betyda så mycket, sade han pröfvande, -i det han räckte henne sin rock -- -- men inte lär väl en sådan som jag -duga åt dig -- -- --? - -Han såg henne rätt i ögonen, och hon fattade med ens att han menade det -på fullaste allvar. - --- Duga? -- som om inte hvilken flicka som hälst kunde vara glad att få -en så god man som du är! -- -- Ah, Herre Gud! om bara allt det där inte -händt -- -- och det står i prästbetyget till evig skam! - -Hon brast i gråt. Och Elias -- ja, han skulle säkert tagit henne i -famnen och kysst henne, om han förstått sig på sådana konster. Men det -förstod han icke, och därför strök han henne blott varligt öfver axeln. - --- Inte behöfva vi bry oss om det som händt förut, tröstade han -- och -strunt i prästbetyget, om du bara vill gifta dig in i Möykkä-släkten! - -Mera sade de icke, men hon grät så ymniga tårar öfver hans trasiga -rock, att Elias glömde alla tankar på möjligheten att hon skämtat. Och -när de värsta hålen voro hopsydda, drog han rocken på och gick, utan -annat afsked än: - --- Det köpet står, om du inte ryggar. - --- Din skjorta borde också lappas, sade hon i dörren -- men det får -vara till en annan gång. Och gaf honom en så hjärtlig knuff i ryggen, -att Elias smågrinade för sig själf ända till nästa hörn. - -Men nästa morgon var hennes husbonde så ursinnig, att han lofvade köra -bort henne och dessutom anmäla henne hos polisen som ett lättfärdigt -stycke, ifall hon ännu en gång tog emot besök nattetid. Sådant ämnade -han icke tåla i sitt hus! - -Hade det icke varit för Elias, så skulle Kristina hälst gått genast. -Men om de tänkte sådant om henne, kunde hon icke räkna på en annan -plats i hast, så att hon inte skulle kunna hjälpa honom. -- -- Och blef -hon anmäld för polisen, så måste hon till slut ändå visa sina papper! --- -- Där var ingenting annat att göra än att träffa Elias på gatan och -sticka pengarna åt honom -- en gång måste väl eländet taga slut! - -Ett par veckor fortgick det på så sätt. Kristina mötte Elias hvar afton -under några minuter utanför huset och såg för öfrigt alls icke till -honom. - -Men en afton, då det var mera än vanligt bittert kallt och blåsten -därtill trängde genom märg och ben, hade hon icke hjärta att se honom -stå där och skaka af köld. - --- Kom in, sade hon resolut. -- De må nu anmäla mig eller göra hvad som -hälst, om de märka det, men du tar döden på dig, om du inte får värma -dig. - -De smögo så tyst och sakta de någonsin kunde genom förstugan in i -köket. Allt gick väl. - --- Kläd nu skjortan af dig, hviskade Kristina -- så går jag upp i mitt -rum på vinden och lappar den. Här vågar jag inte tända ljus, men du kan -sitta här i värmen under tiden. - -Hon drog själf kängorna af fötterna för att icke höras i trappan. - --- Var nu alldeles stilla, varnade hon ännu en gång, innan hon smög sig -ut. -- Det vore ändå en förfärlig skam att komma i polisen -- -- -- - -På en lång stund rörde Elias icke så mycket som ett finger. Men så -sträckte han litet på det ena benet, som började domna -- och stötte -till eldtången i spiselhörnet. Den föll naturligtvis, med ett brak, som -bragte honom på fötterna och ekade i den djupa tystnaden. Elias stod -väl en half minut orörlig. Så hörde han en dörr öppnas ofvanför och -skyndade på tå ut i förstugan. - --- Hvem är där? frågade en hög, skrämd röst i trappan. - -Elias stannade, rätt framför glasdörren till gatan och snön därute, men -svarade ingenting. - --- Svara eller skjuter jag! hotade rösten. -- Jag räknar till tre -- -Ett -- Två -- - -Elias teg. - --- Tre! - -Ett skott smällde och Elias kände det som om ett skarpt piskrapp -träffat hans ben. Men han stod orörlig och nästa ögonblick smällde ett -skott till, i detsamma Kristina kom skyndande ned från vinden. - -Då rörde han sig, vände sig halft åt dörren, men föll framstupa, med -ansiktet mot golfvet. - --- Herre Jesus välsigne! skrek Kristina, i det hon rusade förbi -husbonden. - -Han följde, tände gasen och sökte -- själf blek af skrämsel -- hjälpa -henne att lyfta upp den fallne. Men då de vände honom, insågo de genast -att det icke tjänade till någonting. Den lappade rocken stod öppen -öfver hans bara bröst, så de kunde se att kulan gått rätt genom -hjärtat. - - * * * * * - -Det spilldes icke många ord på Elias Möykkä, när underrättelsen om -slutet nådde hans förra husbondfolk. - --- Han var ju för dum att lefva -- isynnerhet i främmande land! var -allt hvad värdinnan yttrade. Och icke ens husbonden motsade henne. - - - - -HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE. - - -I Chicago är det allt utom godt om nöjen för den, som icke råkar hafva -en skäligen väl späckad pung. Teatrarna äro dyra och därtill i vanliga -fall rätt medelmåttiga, goda konserter gifvas jämförelsevis sällan och -äro väl dyra också de, museer finnas högst få och. ändå färre voro de -på den tid, hvarom nu är fråga, för en fem, sex år sedan. - -Kaféer, så pass trefligt inredda, att man kände sig frästad att däri -fördrifva långtrådiga timmar, finnas alls inga och att förnöta tiden på -gatorna kan på intet sätt komma i fråga. Man har för brådtom i Chicago -att ens tillåta andra att makligt drifva omkring på gatorna, så -brådtom, att man hänsynslöst springer i kull den eller dem, som vandra -sakteliga fram, i lugn och ro betraktande de öfrigas rusande jakt efter -dollarn. Ty det och intet annat är det, som orsakar den förtvinade -brådskan. - -Till och med då man ger sig tid att vika in någonstädes för att stärka -kropp eller själ, eller båda -- och det gör man ofta nog i Chicago -- -utföres stärkandet alltid på stående fot och i flygande fläng. Ännu har -det för så vidt jag vet icke fallit någon Chicago-krögare in att ens -förse sin lokal med stolar. En väldig, finpolerad disk med prunkande -mässingsbeslag jämte ett antal i proportion lika väldiga och minst lika -fint polerade spottlådor utgöra den vanliga möbleringen -- utom förstås -flaskorna, hvilka till antal och omväxling äro mera öfverväldigande än -allt det andra. - -Tjuguvåningshusen, slakterierna och några af de grannaste bland dessa -krogar utgöra noga taget de förnämsta af Chicagos sevärdheter. Men till -och med de förlora inom icke alltför lång tid nyhetens retelse, och då -återstår för den, som ej besitter en plånbok af antydd beskaffenhet, -intet annat än att hålla sig lugnt och stilla i sin egen knut. Knuten -må sedan vara aldrig så anspråkslös och tête-à-têten med en själf -aldrig så långtrådig eller gnagande pinsam. - -Ja, det vill säga om man icke råkar hafva några slags relationer med -prässen. Är man hälst någon smula tidningsman möter det inga alltför -stora svårigheter att vinna tillträde till ett och hvarje utan den -dryga entrée man annars vanligen måste betala. Ett par femcentar för -spårvagnsbiljetter äro under sådana förhållanden tillräckliga för att -skaffa en tillfälle att se åtskilligt -- och till och med de kunna i -många fall undvaras, blott man har goda ben och vilja att använda dem. - -Ett sålunda tillgängligt nöje, som särskildt anslog mig, utgjordes af -trafkörningarna i Washington parken, vid sydligaste ändan af staden. -Dit begaf jag mig så ofta jag kunde under kappkörningssäsongen, -vanligen per spårvagn, ty jag bodde på nordsidan, ett halft dussin mil -eller så från trafbanan. Men någon gång också till fots, ty fem cents -äro i alla fall lika med en tjugufem pennisslant, och en sådan kan -ibland tyckas ett rätt betydande mynt. - -Det var där jag råkade sammanträffa med öfversten. Den dagen hade jag -tillåtit mig lyxen af en spårvagnsbiljett, men hade ångrat mitt -slöseri, innan jag hunnit längre än halfva vägen ut till banan. Ty -spårvägen ledde under en lång sträcka genom de förnäma kvarteren på -sydsidan, där så godt som uteslutande rika Chicagobor slagit upp sina -bopålar. Och att de äro rika med besked, därom är det omöjligt att hysa -några tvifvel ens om man blott ser den yttre utstyrseln af deras hus. I -otroligt många fall är visst denna yttre utstyrsel sådan att man icke -rätt vet om det är egaren eller arkitekten man hälst ville se såsom -föremål för en lynchning. Men ofta har man dock också genast klart för -sig att man allra hälst ville skjuta båda två, och alltid utan undantag -vittna såväl byggnadsmaterialet som accessoarerna om att de -arkitektoniska missfostren kräft pengar i massa och myckenhet. - -Hade jag gått till fots, skulle jag helt säkert valt en annan och -kortare väg, där penningestinnheten icke skulle trängt sig på mig. Men -från spårvagnen kunde jag omöjligt undgå att se de renässansslott, -gotiska villor, medeltidsborgar o.s.v. Chicagos rikvordna -börsspekulanter, slaktare, procentare, yrkesspelare, krogvärdar, -politiker och andra uppfört för de pengar de i så få fall ärligt -förtjänat. Och all denna tvifvelaktiga härlighet tycktes mig så brutalt -illustrera det amerikanska axiomet att pengar äro allt -- hälst -hederligt förvärfvade, men i hvarje fall pengar -- att jag omedvetet -förföll i allehanda mycket litet uppmuntrande tankar på vanskligheten -af allt annat här i världen än pengar, hälst hederligt förvärfvade -naturligtvis, men -- -- -- - -Icke ens lifvet och rörelsen ute vid banan, dit jag anlände så tidigt, -att jag bekvämt kunde taga de anmälda hästarna i skärskådande i deras -stall, lyckades till en början förjaga den stämning jag iråkat under -spårvagnsfärden. Men så småningom drefvos dock alla andra tankar bort -af intresset för de präktiga trafvarne, som nästan tycktes mig medvetna -om att hos dem åtminstone de sedan många led nedärfda anlagen och den -på grund af dessa utbildade förmågan betydde allt och allt annat -ingenting. - -Själf kände jag naturligtvis icke i hvarje fall vare sig deras -härstamning eller förut utförda bedrifter och vände mig därför om en -stund till en man, hvilken i likhet med mig och med minst lika stort -intresse betraktade de väl tränade djuren, samt anhöll om en eller -annan upplysning. Slumpen gjorde mig därvid god tjänst, såsom det snart -visade sig. Mannen var föga mindre än ett lefvande lexikon rörande allt -hvad amerikanska trafvare hette. Och mig meddelade han så många -upplysningar af värde rörande våra gemensamma favoriter att jag fann -mig föranlåten i gengäld bjuda honom på en cocktail i restaurationen. -Under dåvarande konjunkturer var det visst hvarken mera eller mindre än -oförsvarligt slöseri, men min tacksamhetskänsla var för stark att låta -sig kväfvas ens af finansiella betänkligheter. Och antingen den eller -cocktail'en födde omisskänneligt en motsvarande känsla hos min nya -bekantskap, så att han först bjöd mig en cigarr och därefter berättade -att han händelsevis genom en lösmynt stallpojke fått nys om någonting -extra godt rörande dagens kappkörning. Ett riktigt fint kap, sade han, -om man blott hade pengar att göra det. - --- Här fins en kamp från min hemtrakt, en vallack, bland de anmälda, -som tränats endast för en mil, förklarade han sig närmare. -- Den har -en alldeles ovanlig fart, men inte tillräcklig uthållighet för att -vinna mera än en eller allra högst två heats. Hittills har den hvar -gång fördärfvat sina chancer genom för mycken hetta, så att den aldrig -vunnit ens en enda löpning. Men nu har den enkom för den här -vadspekulationen varit i sträng träning och är så säker en häst gärna -kan vara på en mil. Det är emellertid tills vidare en djup hemlighet, -så att man kan få kurs af tjugu mot en för den första mil-heaten. Jag -har tyvärr själf inte en slant att spekulera med, men om ni har lust -och vill halfvera vinsten skall jag med nöje placera edra pengar. Jag -är öfverste Beckridge från Kentucky, tillade han och likasom rätade på -sig en smula. - -Frästelsen var stark. Att mannen förstod sig på och kände till ett och -hvarje om hästar var höjdt Öfver allt tvifvel. Och mycket möjligt var -det också att det han berättade var fullkomligt sannt. Sådana -spekulationer af hästegare äro ju allt utom ovanliga, och den som -känner körare och stalldrängar, kan lätt nog få nys om dem. Mången -lefver helt och hållet på att snoka upp sådana intriger och lefver rätt -bra ändå till. - -Mera än två dollars egde jag inte för tillfället, så att jag riskerade -både en fotvandring tillbaka till mitt kvarter -- den skrämde mig dock -inte mycket -- och en troligen väl mager diet under åtminstone några -dagar. Men å andra sidan kunde mitt kontanta kapital i intet fall räcka -länge, medan en tiodubbling däraf skulle gifva mig åtskilligt mera -råd- och andrum. Frästelsen blef öfvermäktig, medan jag inom ett par -sekunder tänkte igenom allt detta. Jag räckte sedeln åt öfversten, -ärligt upplysande honom om att det var allt jag egde. - --- Värkligen? sade han med ett helt soligt leende. -- Då vinna vi -säkert. Sådant kurage blir aldrig utan belöning. - -Spelare-vidskepelsen gjorde honom synbarligen fullt öfvertygad om att -resultatet skulle blifva lyckligt, medan jag däremot erfor en underlig, -sjunkande känsla i trakten af maggropen, då jag såg honom styra fjäten -mot närmaste vadmäklarestånd. Samma känsla fortfor oafbrutet under de -tvänne första täflingarna, hvilka bägge vunnos af favoriterna, d.v.s. -de hästar såväl publiken som vadmäklarne på förhand utpekat såsom -segrare. - -Men då föremålet för vår spekulation, som naturligtvis icke var -favorit, kördes ut ur sitt stall, hvilket hållits stängdt till sista -minuten, repade jag mod med ens. Det kunde en blind se att den kampen -måste kunna skjuta en förtviflad fart. Men minst lika klart var det att -en sådan tunn kropp och så långa, muskelfattiga ben icke kunde besitta -någon uthållighet att tala om. - --- Allt beror på att köraren lugnt håller sig i bakgrunden den första -halfva milen, hviskade öfversten, då hästarna kördes in på banan. -- -Sedan kan han köra på allt hvad han vill utan fara för inslag och måste -vinna den första heat'en, om inte något alldeles galet händer. - -Det tycktes också köraren förstå lika väl som öfversten. Han höll sig -blygsamt bakom de fem öfriga täflande, medan de manövrerade för att -erhålla den bästa platsen vid start'en. Och när flaggan slutligen föll -körde han likaså helt beskedligt bakom de andra, hållande in sin -hetlefrade häst med ögonskenlig möda. - -Kvartmilpålen nåddes och passerades utan någon annan förändring än den -att de fem främsta hästarna icke mera voro i en klunga, utan trafvade i -två rader, så nära den inre barrieren de blott kunde komma. I samma -ordning hunno de till halfmilpålen, men med den skilnad att vår häst -kommit upp i bredd med den sista af de fem. - -Därefter började leken bli allvar. Vår man körde utåt en smula och -släppte ut ett par tum af tömmarna med den påföljd att han nästa -ögonblick var i linje med det andra paret täflande. Och om några -sekunder till hade han lämnat dem bakom samt kommit i bredd med de två -första. - -Men innan han hunnit lämna också dem bakom sig hade den ena, en känd -och berömd stjärna från många täflingar och nu favorit -- eller kanske -rättare dess körare -- fått klart för sig hvad det gällde. En lätt -snärt med hans körspö och favoriten sköt framåt med ursinnig fart, sida -vid sida med vår häst, som ej lyckades komma förbi, men häller inte -blef efter. - -Att striden numera stod endast mellan dessa två var lika uppenbart för -de öfriga åskådarne som för öfversten och mig. För hvar sekund, som -gick utan att medföra någon fördel för den ena eller andra, steg -upphetsningen på estraden. - -De första ögonblicken tänkte jag nog på mina två dollars och på de -tjugu jag hade allt bättre hopp att vinna. Men redan innan tre -fjärdedels milen var förbi hade jag ingen annan tanke kvar än för de -båda hästarna, som med ansträngande af hvarje sena och nerv sökte göra -hvarandra segern stridig. - -Hela den tredje kvartmilen trafvade de sida vid sida, nos vid nos, vår -häst utan att köraren rörde sig eller yttrade ett ljud, men medtäflaren -ett par gånger eggad till starkare snabbhet med körspö't. Först då de --- ännu sida vid sida -- med mördande fart svängde in på den sista raka -sträckan berörde också vår man sin häst helt lätt med spö't, först en -gång, så en annan och tredje. Och hvar gång kastade sig vallacken -framåt med en häftighet, som gaf honom ett försprång af en halslängd, -en half och till sist en hel kroppslängd. - -Mera kunde han icke göra, men det var tillräckligt. Medtäflaren hade -spelat ut sin sista trumf och kunde icke mera hindra att vår häst såsom -segrare med en kroppslängd dundrade förbi estraden, där publiken -stampade, hurrade och skrek, utom sig af förtjusning öfver den -spännande täflingen, ehuru de flesta nog placerat sina pengar på -favoriten och följaktligen förlorat. - --- Jag visste ju att det så skulle gå, hördes öfverstens röst så snart -hurraropen tystnat. -- Men inte trodde jag det skulle hänga så på ett -hår. - -Först då rann det mig åter i hågen att jag ju hade ett betydande -personligt intresse i utgången. Så starkt hade den eggande kampen på -banan upphetsat också mig. Men därför stack jag med ingalunda mindre -nöje min hälft af vinsten i fickan, ehuru bestämdt vägrande att -fortsätta vadspekulationerna såsom öfversten föreslog. - -Han skrattade åt min försiktighet, förklarande det vara ren galenskap -att icke fortsätta då vi börjat så bra. Tjugu dollars voro ju dessutom -ingen summa att röra sig med, på sin höjd en liten grundplåt, hvilken -så godt kunde gå, om den ej lät sig förstora. - -Ja, det berodde på synpunkten, hvarur man betraktade saken. Men -åtminstone hvad honom själf beträffade voro öfverstens aningar riktiga, -ty innan täflingarna för dagen voro slut hade han åtskilliga gånger -fördubblat sitt kapital, något, som dock på intet sätt förringade min -belåtenhet med resultatet för min egen del. - -Spårvagnsbolaget förtjänade sina tio cents på oss och öfversten bjöd på -middag. Härunder formerade vi en något närmare bekantskap, hvilken -senare mera än en gång upplifvades, delvis under rätt egendomliga -förhållanden -- en bekantskap jag har alla skäl förmoda att öfverste -Beckridge lika litet som jag någonsin ångrat. - - - -Öfverste Beckridge och hans gorilla. - - -Det var innehållsrika månader jag tillbragte ute bland Klippbärgen kort -efter det de nya, stora guldfynden gjorts i Colorado och lockat folk -från alla håll att tränga sig tillhopa i de eländiga grufstäderna, -hvilka växte upp snabbt som giftplantor i tropikernas kärr. -Innehållsrika på flerahanda sätt rika på missräkningar af olika slag, -så att de då föreföllo helt och hållet bortkastade. Men rika också på -allehanda erfarenheter, dem jag nu minnes med så mycket nöje att jag -ingalunda ångrar det misslyckade försöket. - -Ty misslyckades gjorde det. Det är icke hvar mans sak att finna en -guldgrufva ens i trakter, där malmen förekommer rätt rikligt. Ty -därtill hör främst en hel del tur, förutom hälst något rörelsekapital -och förmåga att uthärda större mödor och umbäranden än man någonsin -förut kunnat tänka sig. Och öfver tur kan ingen befalla, såsom litet -hvar vet, äfven om de andra betingelserna kunna något så när uppfyllas. - -Den första tiden uppehöll jag mig i Colorado, i själfva hjärtat af den -trakt, där guldfebern rasade hetast, tills jag kände mig tämligen -öfvertygad om att min tur beträffande guldgrufvor ännu icke kommit. Då -beslöt jag vända västern ryggen och begifva mig tillbaka till de mera -civiliserade trakterna österut. Men just då såg det ut som om lyckan, -min lycka, funderat på att vända sig. - -Det blef ju icke någon guldgrufva af den gången häller, men nära var -det i alla fall. Och därför bestämde jag mig för att dröja något längre -där ute i vildmarkerna, där lifvet så mycket påminner om hasardspel, -att ingen kan värja sig mot tanken att det kanske blir hans tur -härnäst. - -Det läger -- såsom de nyaste grufstäderna benämnas -- där min tur så -när kommit, öfvergaf jag dock genast. Blixten slår aldrig två gånger -ned på samma ställe, säger man, och lika litet skäl har man att vänta -ett andra sammanträffande med lyckan på samma punkt, där den en gång -snuddat en förbi. Så bjuder åtminstone en af de oskrifna lagarna -rörande spel och tur, och de gälla minst lika mycket som alla andra -lagar tillhopa i guldgräfvarlägren. - -Men den ström af lycksökare, som flutit i riktning mot trakten för de -första fynden, hade icke funnit tillräckligt utrymme där, utan hade -delvis runnit förbi, längre västerut. Ända bort till Idaho hade en del -guldletare spridt sig och i hela Colorado flögo litet hvarstädes rykten -om nya fynd omkring. - -Det kunde naturligtvis alls inte bli fråga om att bestämma sig för en -eller annan trakt såsom den mest lofvande, utan tvifvelsutan riktigast -att låta slumpen afgöra den saken. Jag tog helt enkelt första västvart -gående tåg och hörde ganska riktigt innan jag varit tio minuter ombord, -att man kort förut funnit en rik ådra på en punkt endast några timmar -längre åt väster, men en half dagsmarsch från närmaste järnvägsstation. - -Det förklarade hvarför där funnos så många passagerare af äfventyrartyp -på tåget. Jag tog denna tillfälligtvis inhämtade upplysning såsom en -fingervisning af ödet och lät konduktören klippa min cirkulärbiljett -for stationen i fråga samt steg af där. Men fram till det nya lägret -kom jag först sent på aftonen. Jag hade hvarken råd eller lust att -betala tio dollars för nöjet att skakas sönder och samman i en -antediluviansk diligens och föredrog därför att taga min motion till -fots, en smak, som tycktes delas af åtskilliga bland reskamraterna. - -I lägret var det öfverfullt i hvar knut af de tre hotellen, som redan -öppnats där -- två af dem samma dag, såsom jag sedermera hörde. Där -hjälpte icke annat än att slå sig ned i ett af "bar"-rummen, hotellens -utskänkningslokaler, hvilka på samma gång också äro spelsalar. Det -kostar till och med mindre än att betala för en sofplats: hälften af en -säng, eller i brist därpå en knut, där man kan sträcka ut sig på sin -egen filt. Och mindre fredligt är det knappast häller. Spelet upphör i -alla fall först på morgonsidan och då hotellen icke äro annat än -brädskjul hör man oljudet nästan lika tydligt i det ena rummet som i -det andra, I utskänkningsrummen har man åtminstone därjämte fördelen -att höra ett och hvarje annat, som möjligen kan vara af nytta. - -Nästa dag tillbragte jag med vandringar i omnäjden, där det mycket -omtalade nya fyndet gjorts under den senaste veckan. Där fans icke en -enda kvadratfamn oupptagen mark på den korta ås, hvari den rika ådran -yppat sig. Öfverallt hackades, gräfdes och borrades det. Och litet -emellan smällde sprängskott från ett eller annat af de hål, som drefvos -in i bärget i det oftast fåfänga hoppet att stöta på någon del af samma -ådra. - -Malmstrecken löpa så oregelbundet att man nästan aldrig kan med visshet -förutsäga i hvilken riktning de gå, icke ens om bärgskikten på ytan äro -någorlunda regelbundna. Endast mot djupet har man skälig anledning att -vänta fortsättning, ofta till och med tillväxt, af den ådra man -upptäckt närmare jordytan. Men icke ens detta är alltid att lita på och -det är ytterligare ett skäl hvarför gräfvandet, hackandet och borrandet -i närheten af ett nytt fynd eger hela retelsen af det vildaste -hasardspel. - -Längs ryggen af den lilla tvärås, som afskar dalen, var marken såsom -sagdt redan öfverallt utstakad i lotter -- "claims" -- och hvar claim -var upptagen. Ännu hade icke mera än det ena fyndet af guldhaltig -kvarts gjorts, men det var värkligen rikt att döma af allt hvad man -hörde därom. Ty se på den nya grufvan fick man på inga vilkor. Det hade -möjligen kunnat gifva en eller annan antydan om ådrans riktning och -sådan kunskap är alltför värdefull för möjliga spekulationer i claims, -att skänkas bort. - -Det enda förnuftiga man kunde företaga sig var att vänta och därunder -taga så noga reda på terängförhållandena i trakten som sig göra lät. Om -ett par, tre ytterligare fynd gjordes på tväråsen så kunde man i någon -mån gissa sig till malmstreckets riktning. Och då kunde det måhända -löna sig att staka ut en claim på endera af de bärgshöjder, som -begränsade dalen på sidorna. - -Så godt som hela dagen gick åt för min utflykt och den slutsats jag kom -till var att utsikterna till min favör voro ungefär i förhållandet -femtiotusen mot en. Men de kunde förbättras högst ansenligt ifall några -nya fynd gjordes under de närmaste dagarna. Och huru som hälst spelade -ju nästan alla de öfriga alldeles samma spel. - -Först sedan man redan börjat med tillrustningarna för kvällsvarden kom -jag tillbaka till hotellet och då var jag så pass trött att jag ej hade -lust att göra annat än sitta stilla i en knut. Men medan jag satt där -och rökte drogos mina ögon oemotståndligt till den lilla, ytterst -komiska kyparen, som dukade bordet. Han begynte just rada upp hela -staplar af de rykande heta, små bullar, eller rättare halfgräddade -degklimpar, hvilka i västern hedras med benämningen "biscuits". Det -förargade mig smått att han skulle hämta in dem först, ty kalla äro de -endast svårsmälta, utan att ens smaka bra. Men förargelsen försvann då -jag såg på kyparen, som kilade ut och in som en skottspole på sina -korta ben, hvar gång ställande nya matfat på bordet. I den aflägsnare -västern hjälper man nämligen i hufvudsak sig själf med uppassningen, så -att hotellen kunna reda sig med en enda kypare för en mängd gäster. Och -ju mera jag såg på den lilla kyparen, desto mera roade han mig. - -Han var utan minsta tvifvel irländare. Ingen utom en irländare eller en -orang-utang kunde ega en så förtvifladt lång öfverläpp och en så -omärklig näsa, med så gapande näsborrar att man nästan tyckte sig kunna -se hjärnan arbeta. Och den röda skäggkransen, som löpte från ena örat -till det andra under hakan, de långa armarna och de korta benen -- för -att alls ingenting nämna om ett par små, otroligt klippska ögon -- -hjälpte till att bilda en typ så ytterligt aplik som man endast då och -då möter den hos söner af den gröna ön. - -Slutligen grep han fatt i en stor ringklocka, ställde sig i den öppna -dörren och började göra ett infernaliskt oväsen i det han med båda -händerna svängde klockan högt upp och tillbaka igen. Då såg han så -komisk ut att jag nära på måste skratta högt, trots tröttheten och de -femtiotusen utsikterna mot en. Men då oväsendet var signalen för -hungrande och törstande att gripa sig an med degklimparna och de öfriga -delikatesserna förgät jag snart den roliga irländaren för mera -materialistiska intressen. - -Efteråt begaf jag mig ut igen, till det förnämsta hotellet i lägret, -samlingsplatsen för dess honoratiores, för att höra hvad nytt man där -hade att berätta. Det var visst icke häller annat än ett stort -brädskjul, men flera dagar äldre än de båda öfriga och åtnjöt därför -obestridt anseende såsom det förnämsta. Det är ju inte endast i -guldgräfvarlägren ancienniteten afgör rangfrågor. - -Där var lika fullt hus som i de båda andra och om möjligt ändå flera -spelare i full sysselsättning. Men något af synnerligt intresse -lyckades jag icke uppsnappa, hvarför jag stannade vid ett af borden för -att betrakta en hop pokerspelare och hjälpte till att göra den rökvilda -luften ännu tjockare än den var, ehuru det föreföll nära nog omöjligt. - -Spelet var dock icke vidare intressant. Spelarne voro ännu rätt -försiktiga och insatserna tämligen låga. Det var för tidigt på aftonen -för högt spel, hela lägret kanske ännu för nytt och för litet rikt för -större omsättning på poker och faro, de mest gouterade spelen i -västern. Jag stod redan i begrepp att gå min väg då jag råkade kasta -blicken på dem, hvilka på motsatta sidan af bordet förnötte tiden på -samma sätt som jag. Den främste af dem, som vanligt med en lång cigar -mellan läpparna, var öfverste Beckridge. - --- Fått tag på en god claim? frågade jag ögonblicket därpå i det jag -slog honom på axeln. - --- Halloh! ni är då ungefär den sista människa jag skulle väntat att -råka här. Hvad har ni att göra i de här trakterna? frågade öfversten -tillbaka och skakade hand på det hjärtligaste. - --- Ingenting, för att säga hela sanningen med ens. Har gjort en liten -tur västerut för att se om här vore något att göra. - --- Ja, ja! -- guldmässlingen är det lika svårt att undgå som den andra, -gäckades öfversten. -- Man tänker aldrig på huru ytterst små chancerna -äro -- inte förrän man blifvit behörigen bränd. - --- Än ni själf? Inte är det väl häller bara för att andas bärgsluft ni -är här? - --- Ingalunda. Chicagoluft är god nog för mig, så tjock den än är, om -inte tiderna vore så eländigt dåliga. Där var platt ingenting att göra -och så begaf jag mig västerut. - --- Bara tidsfördrif således, den här utflykten? - --- Åhnej! nytta och nöje i förening. Ehuru nöjet härvidlag uppriktigt -sagdt är fan så måttligt och utsikterna till nytta åtminstone för -ögonblicket obehagligt små. Jag reser med ett kuriositetsmuseum, -upplyste öfversten slutligen efter sin långa inledning. - -Jag skrattade så jag skakade, medan öfversten först såg förargad ut, -men till sist skrattade med. - --- Ja, hvad tusan skall man göra? sade han innan jag hämtat mig -tillräckligt för att yttra något. -- Jag vann hela attiraljen -- tält, -vagn, hästar, vasbilder och allt det öfriga -- på spel af den förra -egaren, som ej kunde betala kontant. Och då jag inte kunde få något -tillnärmelsevis antagligt pris för skräpet beslöt jag själf försöka -drifva affären. -- Hade nästan varit bättre om jag låtit honom behålla -alltsamman! - --- Huru så? har den skäggiga kvinnan blifvit kär och låtit raka sig? -eller den feta flickan magrat så kopparna inte hållas på brickan? - --- Åh, drag för -- -- -- morrade öfversten. -- Kom och tag en whisky så -skall jag tala om historien. Grina sedan om ni har lust. - --- Utrustningen för museet och tillbehören värderades till femtonhundra -dollars, berättade öfversten så snart vi inmundigat whisky'n -- utom -gorillan, som ensam kostade tvåhundra. Fjorton hundra hade jag vunnit, -så jag fick ro ut med trehundra i kontanter. Affären har gått rätt bra -här ute i västern, ehuru utgifterna äro oförsvarligt stora. Men jag tar -tjugufem cents i entrée i stället för tio i städerna. Alla ville se -gorillan, som kunde röka pipa och göra några andra konster. Det andra -skräpet brydde de sig inte om. Men sista måndag dog gorillan -- ja, för -resten var det bara en stor babian. Min sekreterare var full lördag -afton och glömde att stänga fönstret i vagnen. På söndagen blef det -lunginflammation och måndag afton dog den. Sedan dess går affären med -förlust och i det här eländiga hålet fins ju inte ens någon, som kunde -stoppa upp kräket. - -Öfversten såg högst bekymrad ut öfver missödet, men icke desto mindre -betraktade jag fortfarande saken från den komiska sidan. - --- Där fins en liten irländsk kypare på Union-hotellet, sade jag utan -att draga på munnen -- som skulle lämpa sig alldeles ypperligt till -gorilla, om blott babianskinnet passar honom. - --- Det är ingen oäfven idé, genmälde öfversten helt allvarsamt -- men -det är väl bara ett af edra skämt, tillade han förargad, då jag icke -kunde hålla riktigt god min. - -Jag försäkrade med så mycket allvar jag kunde åstadkomma att kyparen i -fråga värkligen var mera lik en apa än någon människa jag förut sett. -Men tillade att jag likväl ingalunda visste om han hade lust att spela -gorilla. - --- För pengar och whisky gör en irländare hvad som hälst, påstod -öfversten. Och då han så fort som möjligt ville med egna ögon öfvertyga -sig om sanningen af min uppgift begåfvo vi oss genast öfver till mitt -hotell. - -Så snart han fick syn på irländaren instämde han i mitt omdöme. - --- Det är så sant jag lefver det präktigaste missfoster gud någonsin -skapat, förklarade han då vi sågo den kortbenta kyparen vigt balansera -en bricka fullsatt med flaskor och glas genom trängseln i rummet. -- -Fysionomin allena är värd pengar och resten af karlen är ju klippt och -skuren till gorilla. - -Jag beställde i min tur ett par whisky's i förbifarten. Då irländaren -hämtade dem, igen sträckande den ena långa armen med brickan öfver -hopens hufvuden, ehuru han själf var kortare än någon annan, var -öfverstens beslut fattadt. - --- Skulle ni ha lust att förtjäna tio dollars om dagen? frågade han då -kyparen ställde glasen framför oss. - -De klippska ögonen fingo ett ändå klippskare uttryck, men utan att -ansigtet i öfrigt på minsta sätt förändrade sin komiskt högtidliga min. - --- Mycket smutsigt göra? frågade han endast. - --- Inte det minsta, försäkrade öfversten. -- Kom öfver till -"Guldklimpen" så snart ni är ledig, så få vi talas vid. - --- Klockan elfva, svarade han och kilade i väg till en annan del af -rummet. - -Vi sutto kvar ännu en stund, öfversten fröjdande sig åt aplikheten af -hvarje gorillakandidatens rörelse, där denne gnodde fram och åter genom -hopen. Och så gingo vi i sakta mak bort åt Guldklimpen till. - --- Han är nog åtskilligt större än den saligen afsomnade, funderade -öfversten under vägen. -- Men om vi klippa upp skinnet i ryggen går det -kanske. Jackan är öppen bara på bröstet. Och nedtill har han röda byxor -och stöflar med guldtofsar. - -Irländaren infann sig punktligt, men då han hörde hvarom det var fråga -klådde han sig betänksamt i sin röda lugg. - --- Nog är det ju bra bjudet, medgaf han -- men om jag kommer fast blir -jag skjuten. - --- Ni kan omöjligt komma fast om ni utför er roll riktigt, försäkrade -öfversten. -- Ingen tillätes komma upp på estraden. Och för resten -skulle det inte bli annat än på sin höjd tjära och fjäder. Inte skjuter -man folk för sådant ens här ute numera. Kom tidigt i morgon till -vagnen, så göra vi er kostym i ordning och repetera. Och säg dem på -hotellet att ni reser bort. - -Det var utan minsta tvifvel den vansinnigaste syn jag någonsin -bevittnat, då vi på morgonen försökte tvinga in irländaren i -babianskinnet. Han svettades och svor och gjorde i öfrigt sitt allra -bästa, men trots det att skinnet blifvit fuktadt och utspändt samt -uppklippt korsvis i ryggen var det ohjälpligen för litet. - --- Vi skarfva det, föreslog slutligen öfversten -- aldrig säga dö innan -lifvet är sin kos! Om vi klippa af nedra delen få vi tillräckligt att -skarfva med. Och där behöfs det ju inte. - -Sagdt och gjordt. Babianens ben, lår och nedersta delen af kroppen -lämnade rikligt material, med hvars tillhjälp vi inom ett par timmar -hade kostymen färdig. Nu passade den ypperligt om skinnet också slog -några icke fullt naturliga veck här och hvar. - -På hufvudet var babianens hår blackt rödbrunt, ljusnande framåt pannan, -så att vi blott behöfde klippa bort själfva ansiktet och kamma en -strimma af irländarens eget hår öfver kanten af apskinnet. Skäggkransen -gjorde samma tjänst lägre ned och sedan hans ansikte färgats i samma -nyans som opolerad koppar lämnade han absolut intet öfrigt att önska -såsom gorilla. Åtminstone icke från guldgräfvar ståndpunkt, hoppades -vi. - --- Tio mot ett att hans egen mor inte skulle känna igen honom, om han -så föll henne om halsen, sade öfversten belåtet, då profkostymeringen -var slutförd. -- Håll er nu en smula krokig då ni går -- och rör er -hasande, med ett skutt då och då. Knäna litet mera böjda -- så där ja! -Det går ju alldeles utmärkt. - --- Ni får tio procent af nettoinkomsten för er idé, vände han sig till -mig. Det är den ärligt värd, men då hjälper ni mig väl en smula. Jag -måste ställa till repetition med sällskapet för i afton och där är ett -och hvarje annat att uträtta. - -Jag angaf min beredvillighet genom att fråga hvad jag kunde göra. - --- Måla ihop tre annonsplakat -- här är papper och en pensel -- -blanksvärtan är där i knuten -- om att museet återupptar sina -föreställningar i afton, med en nyanländ gorilla. Representation hvar -timme från sex till tolf, entréen höjd till en half dollar -- det -kniper dem! En gorilla, som dansar en jig, röker och dricker whisky. Ni -kan väl dricka whisky? till irländaren. - --- Kan jag? upprepade gorillan. -- Försök bjuda så får ni se. - --- Ja, därmed menar jag inte mera än ett par glas, som ni nog kan -behöfva för att hålla kuraget uppe. Men dricker ni er full svarar jag -för ingenting. Då kommer ni säkert fast. - -Jag målade annonsplakaten med bokstäfver, som visst voro både sneda och -vinda, men så stora att de kunde läsas på långt håll. Så spikade jag -upp ett af dem i hvart af de tre hotellen. I bar-rummen såg hvar -människa i lägret dem säkert innan föreställningarna börjades. - -Dessa gåfvos i ett långt, rektangulärt tält, som hörde till öfverstens -utrustning och hvilket han slagit upp på sluttningen af åsen, vid ena -ändan af lägret. Närmast bakom stod den stora vagnen, som drogs af fyra -mulåsnor och rymde både museet och artisterna. Dess långsida bildade -ändväggen af tältet, hvilket några alnar därifrån var afdeladt medels -en tvärvägg af duk, försedd med två öppningar till arenan. Denna låg -straxt innanför: en brädplatform, ett par fot högre än marken, och -omedelbart bakom det halfva dussin lampor, som belyste platformen, -vidtog det för åskådare afsedda rummet. Det kunde hålla femtio, i -nödfall till och med sextio personer, men sittplatser funnos endast två -rader, för högst trettio. - -Vid den första föreställningen var det ännu icke fullt, ehuru mycket -godt hus. Öfversten och jag höllo oss vid den ena af öppningarna till -arenan, medan sekreteraren, som för tillfället var behjälpligt nykter, -bar upp entréeafgifterna. - -Första nummern var en lika enkel som lättfattlig pantomim, utförd af -den feta flickan -- "som var endast sjutton år gammal, men vägde -aderton lispund" -- och "det lefvande benranglet". Huruvida hon nu -värkligen vägde aderton lispund vet jag icke och säkert är att hon sett -åtskilligt flera än sjutton vårar, men säkert är också att hon var -oerhördt fet. I sin upptill och nedtill lika orimligt dekolleterade -dansöskostym var hon rent af skrämmande. Och i bredd med henne såg det -lefvande benranglet i sanning ut som om han ej haft ett uns kött mellan -huden och knotorna. Pantomimen bestod däri att benranglet på allehanda -otvetydiga sätt ådagalade sin förtjusning för köttmassan. Och -knalleffekten kom då den feta steg upp, trippade bort öfver platformen, -så att både den och hon själf råkade i gungning, och kom tillbaka med -en flaska och två glas på en bricka, hvilken hon bar på bröstet. Utan -att stöda brickan med handen slog hon whisky i de båda glasen, skålade -med tillbedjaren och drack, hvarpå denne ställde sitt glas tillbaka på -brickan, slickade sig våldsamt om munnen och kysste hennes ena hand, -medan hon blygsamt skylde ansiktet med den andra. Den såg ut som en -medelstor, orökt skinka. - -Men publiken hade sett både den och hennes öfriga behag förut och hade -fått nog af dem. - --- Gorillan! ropade först ett par röster. -- Gorillan, gorillan! -instämde de öfriga på en gång. -- Skjut och häng edra missfoster -- -gorillan fram! - -Och gorillan kom fram, med ett par väldiga skutt och ett öfver jordiskt -tjut, som åstadkom ögonblicklig tystnad bland publiken. Några af de -närmast sittande till och med reste sig halft från sina platser som om -de icke känt sig rätt säkra, ehuru gorillan hade en försvarlig kedja -fästad kring halsen, och leddes af en groflämmad karl, hvilken i andra -handen höll en bastant rotting. - -Jag var bokstafligen krokig af skratt, som på inga vilkor fick yttra -sig högljudt, medan gorillan, som också tycktes uppfatta det -humoristiska i situationen, endast utförde sin roll bättre ju värre den -grinade. - -Efter ytterligare några hopp och skutt räckte förevisaren om en stund -sin pipa åt djuret, som grinade vådligare än förut, puffade på pipan -och afgaf några egendomliga strupljud, afsedda att uttrycka -förtjusning. - --- Och nu måste du dansa ett tag, uppmanade förevisaren med en skakning -på kedjan. Men gorillan visade tänderna, grymtade, morrade och slutade -med ett hest, halft skällande läte, som inte i minsta mån var -mänskligt. - --- Jaså, vi måste väl taga till käppen igen, hotade förevisaren och -svängde rottingen. Men innan han tagit mera än ett steg framåt kastade -sig gorillan med böjd rygg och krokiga knän in i en jig sådan troligen -bra få människor sett. Ingen värklig apa skulle kunnat göra det med -större vighet och mera fånig effekt. Men så tog det också huset med -storm. - -De applåderade, stampade och ropade bravo! bravo! tills gorillan var -fullständigt utmattad. Då frågade förevisaren om någon af gentlemännen -händelsevis hade en fickflaska på sig så kunde de få se djuret taga en -sup för att styrka sig. - -Väl ett halft dussin räcktes fram på en gång, gorillan kom fram till -kanten af platformen, tog en af flaskorna och hällde en försvarlig -dosis i sin mun. Men grinade förfärligt och vred sig till publikens -ytterligare förtjusning nästan dubbel under sväljandet. - -Det var slutnummern. Huset utrymdes omedelbart därpå, men samma -spektakel upprepades ytterligare fem gånger under aftonens lopp, för så -öfverfulla hus det blott var möjligt. Publiken nära nog slogs om att -slippa in, men ingen ville se det öfriga programmet, endast gorillan. -Och gorillan, som styrkt sig grundligt efter hvarje dans, var nästan -redlös, när den hasade sig ut efter den sjette föreställningen. - --- Det kunde man ju nästan kalla en dundrande succés, sade öfversten, -då vi till sist voro på tumanhand i åskådarerummet -- men lika fullt är -jag rädd att det tar en ända med förskräckelse. Karlen är alldeles för -svag för whisky. Och vi måste låta dem bjuda whisky'n, annars tro de -inte att det är värkligt eldvatten han sväljer. Måste tala allvarsamt -med honom i morgon. - --- Och på tal om det, tillade han -- så tror jag vi annonsera om -förhöjning af entréen till en dollar i anledning af söndagen. Bäst att -bärga in sitt hö så länge det är solsken. - -Alla resterande löner betalades ut söndag morgon och -gorillan-irländaren tillhölls att iakttaga större måtta beträffande -publikens whiskyflaskor. - -Först skrattade han åt varningen. - --- Sex supar må jag väl kunna tåla, huru långa som hälst, invände han. -Men då öfversten tillät sig betvifla det blef han förargad och -förklarade att han därvidlag ämnade sköta sig själf. Det hade aldrig -varit fråga om huru mycket han skulle få dricka. - --- Skyll också er själf om något händer, sade öfversten. Och sedan -gorillan dragit sig tillbaka till vagnen, där den hölls i sträng -kammararrest under dagen, såg han ännu en stund mycket fundersam ut. - --- Det likasom osar katt för mig, sade han slutligen. Om allt går bra i -kväll bryta vi upp i morgon till Leadville, där vi kunna räkna på goda -hus i ett par veckor. Jag har två hästar, som jag rider turvis på -resorna och den ena kan ni begagna. Dem hålla vi sadlade i afton, ty -händer det något så blir det tjära och fjäder för flera än gorillan! - -Jag hade blifvit sedd så mycket i öfverstens sällskap sedan fredagen, -att jag troligen icke skulle undgå att dela öde med honom ifall det -blef spektakel. Mina sadelpåsar voro därför packade i lika god tid som -hans och hästarna i ordning. Vi bundo dem vid hjulen på öfra sidan af -vagnen, så att vi blott behöfde draga till bukjordarna och koppla -kindkedjorna. Inom en och en half minut borde vi kunna komma i väg. - --- Och så långt försprång kunna vi i alla händelser räkna på, trodde -öfversten. - -De första föreställningarna gingo ypperligt, för lika fulla hus som -dagen förut, trots den orimligt höga entréen. Efter hvar föreställning -aflevererade sekreteraren litet öfver sextio dollars och hvar gång hade -han fått lof att afvisa en mängd folk. Men först efter den fjärde -började öfverstens uppsyn ljusna en smula. - --- Han tål värkligen mera än jag trodde, sade han då gorillan kom ut -från scenen. - -Femte gången gick det också ypperligt. Gorillan var ytterst lifvad och -dansade briljant, men tömde nära på till hälften en ansenlig flaska, -då det kom till slutnummern. Och publiken, som grundligt firat -söndagen, var likaledes mycket lifvad och kände sig förtjust öfver -prestationerna. - -Under den sista mellanakten observerade öfversten och jag gorillan -mycket noga, men kunde icke varsna minsta tecken till begynnande -redlöshet. Den var bara munter. - --- Det går bra i alla fall, hoppades öfversten. -- En gång till kan han -säkert visa sig utan att ställa till någon galenskap. Och det betalar -sig! tillade han belåtet, då sekreteraren öfverräckte några och sextio -dollars för den senaste föreställningen. - -Den sjette gick också efter önskan. Gorillan var galnare och dansade -sin jig bättre än någonsin. - --- Och. nu gentlemän -- om någon af er råkar hafva en fickflaska på sig --- kan ni få se gorillan taga en sup, upprepade forevisaren sin vanliga -formel. - --- Här min vackra gosse! sade en af de närmast stående och räckte fram -en läderklädd flaska, den irländaren ögonblickligt förde till munnen. -Men nästan lika fort lät han den falla. - --- Cayenne! du förbannade hund! röt gorillan på tydligaste engelska och -placerade i samma nu sin högra näfve enligt bästa boxningskonst på -skämtarens näsa. - --- Hästarna! hörde jag öfverstens röst i mitt öra och medan vi kröpo -genom vagnen, steg där upp ett väl femtiostämmigt vrål från tältet. - -Inom några ögonblick voro hästarna lösa och vi i sadlarna. - --- Sakta nu, varnade öfversten -- tills vi äro förbi tältet. Om de se -oss händer det att de skjuta. - -Där var dock ingen fara att bli hörd. Skratt, skrik, svordomar och -skymford dränkte alla andra ljud. Det lät som om ett allmänt slagsmål -brutit ut. - --- De ha det lifligt därinne, anmärkte öfversten och satte sin häst i -half galopp nedåt dalen. Innan vi hunnit dit sågo vi sekreteraren stadd -på flygande reträtt åt samma håll. - --- Sälj allt hvad de inte slå sönder af utrustningen, ropade öfversten -i förbifarten -- och dela med de öfriga! - --- Tack och lycklig resa! flämtade sekreteraren bakom oss. Och då vi i -detsamma kommo ned på jämn mark läto vi hästarna sträcka ut allt hvad -de kunde. - - - -När Erik Käykkä sprängde banken. - - -Öfverste Beckridge och jag hade enat oss om beslutet att fortsätta vår -resa från det af guldletare öfversvämmade Colorado så långt åt sydost, -att vi helt och hållet lämnade bärgstrakterna bakom oss. Guldletare äro -nämligen ett rörligt släkte och hållas aldrig länge på samma ställe. De -flesta af dem, som nu strömmat till de senaste fyndorterna, komme -otvifvelaktigt att inom kort sprida sig öfver alla Klippbärg-staterna, -där det ju alltid fans en möjlighet att råka på malm. - -Och ute i västern har det blifvit en orimligt omtyckt sport att tjära -och fjädra folk för alla möjliga småsaker. Nu till dags, sedan tiderna -blifvit så fredliga, att man endast undantagsvis använder revolvern, är -litet hvar alltid redo och villig att hjälpa till med sådant skämt, -utan att alls fråga efter om där fins tillräcklig anledning. I -bärgsstaterna kunde vi snart sagdt hvar som hälst stöta på någon, som -varit med om, eller åtminstone hört gorilla-historien, och då kunde det -lätt nog hända -- -- -- ja, som sagdt: vi beslöto att fortsätta åt -sydost utan längre uppehåll. - -Det beslutet fattade vi, sedan vi galopperat öfver hela dalen nedanför -lägret -- där gorillan antagligen som bäst höll på att utbyta sin -hårbeklädnad mot en af fjäder -- och ansågo oss kunna sakta farten. En -gång inne bland bärgen på andra sidan voro vi tämligen säkra, ty på -sådana vägar kunde ingen rida annat än i sakta mak. Och två mils -försprång eller så hade vi i alla fall vunnit. - -Sedan dess hade vi ridit i det närmaste tre dagar i riktning mot de -stora sydvästra indianreservationerna, där kvarlefvorna af Cherokee --, -Huron --, Seminol och de andra, fordomdags mäktigaste stammarna nu -hålla på att genomgå en något egendomlig civilisationsprocess. -Egendomlig, emedan det öfvervägande flertalet af hvita, som vistas inom -dessa reservationer, höra till det allra äfventyrligaste slag, som -numera förekommer i Förenta Staterna. - -Detta är åter fallet hufvudsakligen emedan indianerna inom de sydvästra -reservationerna -- det s.k. indian territoriet -- äro så godt som -fullständigt oberoende af unionsregeringen, så lärde de blott afhålla -sig från krigsstråten. De sköta helt och hållet sina egna -angelägenheter, bebruka den synnerligt rika jord de erhöllo på en tid -då jorden där borta ännu var fullkomligt värdelös, och ha genom -boskapsskötsel i stor skala blifvit värkligt förmögna. Nödvändigheten -har lärt dem att konkurrera med de hvita i dessa näringar och deras -ypperliga jord har gjort konkurrensen lätt på samma gång som den gifvit -dem rikliga medel att bestrida utgifterna för en utveckling åt samma -håll och på samma sätt som amerikanarnes. Skolor ha de numera i mängd --- Cherokee-nationen till och med ett universitet -- sina egna -lagstiftande församlingar ha de också samt minst ett par städer, som i -många stycken stå öfver de vanliga småstäderna i västern. Och därjämte -åtskilliga andra, hvilka ännu icke ens hunnit medelnivån hvarken -beträffande säkerhet till egendom, lif och lemmar, eller på andra -kulturområden. - -Men ännu ha de icke förökat sig så mycket, att de skulle uppfyllt ens -den del af vår jord, som är deras. Där finnas ännu stora sträckor både -af åkerjord och betesmarker af bästa möjliga slag, hvilka indianerna -icke själfva bebruka, men gärna arrendera ut åt andra. Och då -polisinstitutionen är en af de minst aktade och utvecklade hos -rödskinnen följer helt naturligt att hopar af allehanda äfventyrare -sökt sig en fristad hos dem. Många hundratal sådana äfventyrare såväl -som några få hvita af annat slag ha gift sig med indianskor och blifvit -upptagna i stammarna samt sålunda delegare i dessas jordbesittningar, -hvilka ej få styckas. Andra ha slagit sig ned som handlande, läkare, -advokater, handtvärkare o.s.v. Och alla tyckas trifvas väl ihop med de -röde, likasom de i allmänhet synas stå sig rätt bra. - -Dit ämnade vi oss, öfversten för att med de några hundra dollars han -hade köpa några hästar -- sådana äro billiga där nere, men vanligen är -det bäst att icke alltför noga forska efter deras hemort -- och jag för -det jag för tillfället icke hade någonting bättre att göra. Öfverste -Beckridge behöfde ju någon för att hjälpa sig att föra hästarna till -Chicago, och för mig var det en ny del af det vida landet att lära -känna. Dessutom är sommarluften där ute på slätterna mera upplifvande -ren än någon annan luft åtminstone jag andats, hästen jag fått låna så -god att det var ett nöje att rida den öfver den präktiga terräng prärin -erbjuder, och slutligen bekymren för morgondagen inskränkta till det -minsta möjliga. - -Bärgen hade vi till sist lämnat bakom oss. Större delen af den tredje -dagen hade vi ridit öfver slättmark, så att bärgen, då solen begynte -luta nedåt mot synranden, smultit ihop till en enda blåviolett massa. -Vi redo helt långsamt, för att låta hästarna svalna en smula innan -solen gick ned och vi afbröto färden för natten. Den ämnade vi -tillbringa ute, vid någon bäck, där vi kunde vattna våra riddjur. En -mil eller så längre fram syntes en rad af buskar och enstaka träd, som -säkert växte längs något vattendrag. - -Men innan vi hunno dit hörde vi bakom oss ett långt utdraget -"halloohoh!" och då vi vände oss om sågo vi en ensam ryttare i rask -takt närma sig. - -Vi stannade för att låta honom hinna upp oss -- så pass höflig är man -alltid ute på prärin -- och sågo då han kom närmare att det var en helt -ung man i den vanliga dräkten ute i västern, ridande en broncho, som -också var af det vanliga slaget: stort ingenting att se på, men -vanligen i stånd till otroligt ihållande ansträngningar. - --- Glad att få sällskap! sade han frankt, då han höll in sin häst. -- -Jag har ridit ensam hela dagen och det blir långtrådigt -- -- om jag -får så fortsätter jag med er så långt vi ha samma väg. - -Vi hade ingendera något emot det, sedan vi tagit honom i något närmare -betraktande. Han var helt ung, knappast mera än en pojke om högst tjugu -år, med ljust hår, blågrå ögon och en så frimodig uppsyn, att det -gjorde en godt att se honom. Men, trots dräkten, den mexikanska sadeln -och broncho'n hade det hela någonting af så icke-amerikanskt, att jag -kände mig smått nyfiken. - -Vi upplyste honom om att vi ämnade tillbringa natten vid bäcken, som -icke mera var långt borta, och det passade också honom ypperligt, sade -han. Hans häst hade haft en lång dag och hade ännu många sådana dagar -kvar, då han var på väg ända ned till Texas, för att se på jord, -hvilken en agent bjudit ut och prisat synnerligt högt. - --- Jag hade inte råd att föra den på järnväg och då jag inte häller -ville sälja den så rider jag. Den är bättre än den ser ut! slutade han -och klappade broncho'n på halsen. - -Hans engelska hade också en smått främmande anstrykning, men jag fick -icke klart för mig hvarifrån den härrörde, innan broncho'n, när min -häst kom den något för nära, lade öronen bakut och gjorde min af att -bita. - -Då sade han: "nå -- nååh!" med så omisskänneligt tonfall, att jag -omedelbart utbrast på finska: - --- Finne är ni ju! - --- Jo -- -- nog är jag Erik Käykkä, medgaf han -- men huru kunde herrn -gissa det? - -Noga taget hade jag väl icke gissat att han var Erik Käykkä, men det -lämnade jag därhän och sade honom blott att det vanligen gick ganska -lätt för sig att känna igen landsmän. - -I detsamma kommo vi emellertid fram till bäcken och fingo för mycket -att göra med våra hästar för att kunna fortsätta samtalet. Men sedan de -blifvit vattnade och tjudrade för natten och vi tagit fram våra -matförråd för att också förfriska oss själfva blef han igen helt -språksam. - -Hans far hade redan för sex år sedan låtit honom komma öfver till -Amerika, då modren dött och han blifvit ensam på torpet i Alavo. Sedan -dess hade han bott i en liten stad i sydliga Colorado, där fadren -arbetat i en kolgrufva. Men själf hade han fått tjänst på en ranch -- -boskapsfarm -- hade lärt sig rida och blifvit cowboy. För ett par -månader sedan hade fadren blifvit så illa skadad i ett grufras, att han -dött tre veckor senare, och då hade Erik sålt det lilla de egde och -börjat fundera på att skaffa sig egen jord, för att bli farmare. -Texas-agenten hade kommit innan han ännu hunnit besluta sig och nu var -han på väg dit ned för att se sig omkring. Honom var det likgiltigt -hvar han slog sig ned, blott det var i Amerika. Men hem ville han inte -och bli soldat. - -Det kunde jag godt förstå -- efter sex år ute i västern! Men något råd -af värde beträffande Texas-planerna kunde jag icke gifva honom, emedan -jag själf ännu icke varit där nere. Jag bjöd honom emellertid att -rida vidare i vårt sällskap, då hans väg ju också förde genom -indianterritoriet. Och därjämte manade jag honom till något större -försiktighet gentemot främlingar än han visat vid sammanträffandet med -oss. - -Han småskrattade visst åt min varning, men gjorde det på ett så -oförargligt sätt, att jag icke kunde upptaga det illa. Och öfverstens -hjärta vann han helt och hållet genom sitt sätt att sköta och behandla -broncho'n, så att vi i allra bästa sämja fortsatte vår resa under de -följande dagarna. Dessa erbjödo intet af mera nänmvärdt intresse än en -tur ute på de öde slätterna vanligen gör, inte förrän vi nådde den -första staden i indianterritoriet, en helt ny gränsby, där största -delen af befolkningen var af mera eller mindre hvit ras. Där togo vi -helt sturskt in på hotellet och åto en "supper", som smakade förbålt -godt efter den diet vi fört den senaste tiden. Och efter kvällsvarden -slogo vi oss ned i barrummet vid en whisky-toddy, som ingalunda smakade -sämre. - -Där var spelet redan i gång vid tre olika bord och spelarne till och -med en brokigare samling än i guldgräfvarlägren -- såvida det nu är -möjligt! - -Äfven öfverste Beckridge, som ändå sett åtskilligt i olika delar af -unionen, anmärkte att han aldrig råkat på en utsöktare kollektion -bof-typer. - --- Nog får man billiga hästar i den här trakten, tillade han såsom -slutsats -- men förbanna mig det vore rådligt att färdas med dem vid -dagsljus! - -Vid ett af borden spelades "monte", ett spel där allt beror på -fingerfärdighet hos bankören och på snabbt öga hos den, som spelar emot -honom. Jag hade många gånger hört talas om monte, men aldrig sett det, -då det sällan tolereras ens i gruflägren numera. Möjligheterna för -oärligt spel äro så stora, att bankören icke anses kunna motstå -frästelsen. Därför riskerar endast undantagsvis äfven den mest -förhärdade yrkesspelare föreslå monte, hvilket omedelbart utsätter -honom för misstanken att "korrigera turen", såsom den tekniska termen -lyder där borta. Men just därför kände jag mig nyfiken att se spelet på -nära håll. - --- Det kunna vi ju göra, jakade öfversten -- och kanske till och med ha -litet roligt med karlen. Sådana herrar bruka vanligen alltid låta -gröngölingar först vinna ett par gånger för att reta deras aptit. - -Han tog fram ur sin plånbok en sedel på en dollar och en annan på -femtio, båda gröna och båda af samma format, såsom alla sedlar i -Förenta Staterna, kramade ihop dem till små bollar och räckte dem åt -mig. - --- När jag blinkar med vänstra ögat sätter ni ut endollar-sedeln, sade -han. -- Den förlorar ni säkert. Han vågar inte låta er vinna, då han -inte vet huru stor insats ni gör. Men om han är af den rätta sorten -blinkar jag snart en gång till och då sätter ni ut den andra, Stick dem -i byxfickan, men håll noga reda på dem, eller kan det hända att det -blir han, som får roligt. - -Jag höll endollar bollen i handen och handen i fickan. Vi stodo en -stund och sågo på spelet vid de andra borden och gingo så fram till -monte-bankören, som tycktes finna det svårt att förmå någon till -allvarsamt spel, ehuru åtskilliga af sällskapet stodo omkring honom -samt då och då riskerade en eller annan dollar. - --- Ett litet parti, gentlemen? frågade han då vi sällade oss till de -öfriga. Och då jag skakade på hufvudet slog han ut tre kort på bordet: -kung, dam och knekt. - --- Låt mig visa huru enkelt det här spelet är, fortsatte han. -- Välj -ut ett af korten -- kungen t.ex. -- så tar jag upp dem i den ordning de -ligga. Och passa nu noga på medan jag kastar ut dem med baksidan uppåt. -Om ni kan peka ut kungen vinner ni, annars jag. - -Han slängde ut korten på bordet, men så pass långsamt och oskickligt, -att jag utan svårighet kunde se hvar kungen föll. - --- Ni har alldeles för kvicka ögon, komplimenterade han -- eller också -äro mina fingrar styfvare än vanligt i kväll. En gång till! - -Den gången gjorde han sin sak bättre, men dock så att hvem som hälst -kunnat peka ut kungen. - --- Det är märkvärdigt! yttrade han med ett uttryck, som ganska väl -efterapade bekymmer. -- Om det här gällde pengar skulle jag bli -ruinerad. Men kanske skulle det sporra mina fingrar till större -flinkhet. Vill ingen riskera någonting? - -Öfversten, som ställt sig på motsatta sidan af bordet, knep omärkligt -ihop vänstra ögat. Och jag drog med långsam omständlighet fram min hand -ur fickan, betraktade en stund tveksamt den hopkramade sedeln, men lade -den slutligen på bordet. - -Monte-bankören gaf den gröna bollen en lång, misstänksam blick och mig -en annan, slog ut de tre korten för att visa dem, plockade upp dem i -den ordning de lågo och kastade ut dem igen med sådan blixtsnabb -fingerfärdighet, att jag inte hade en aning om hvar kungen låg. - --- Nu vänder jag upp endast det kort ni gissar på, sade han. -- Det är -min chance att ni inte vidare än första gången kan hålla reda på mera -än ett kort. - -Jag vände upp damen. Och sade att det gått alldeles som jag väntat. Men -han försäkrade småleende att det icke var annat än en slump, vecklade -upp sedeln, stack den i fickan och började på nytt med alla korten -uppslagna. Två gånger såg jag igen tydligt hvar han lät kungen falla, -men först tredje gången blinkade öfversten. - -Då drog jag ändå långsammare än förut den andra pappersbollen ur -fickan, lade den efter mycken tvekan på bordet och förklarade att -ingenting skulle kunna förmå mig att försöka en tredje gång. - -Han lät mig alldeles tydligt se hvar kungen föll och smålog helt -vänligt ännu då jag vände den med rätsidan uppåt. Men då jag vecklade -upp min sedel, så att han såg siffran 50, och resten af sällskapet bröt -ut i skallande skratt, blef hans leende förtvifladt sötsurt. - -Han betalade ut beloppet i alla fall och frågade höfligt nog om jag -icke ville fortsätta. Men jag påminte honom om min försäkran, att intet -skulle kunna frästa mig till ett tredje försök och då surnade hans min -yttermera. Först då Erik Käykkä kastade en dollar på bordet såg han -igen en smula nytrare ut. - --- Låt bli! sade jag på finska. Men pojken försäkrade att han kände -monte i grund. De hade som oftast om vinteraftnarna spelat det för -tidsfördrifs skull på ranchen, om tändstickor. - -Han tycktes värkligen känna det ypperligt. Bankören, som sett ytterst -misstänksam ut då vi talade ett språk han ej begrep, gjorde sitt allra -bästa, men Eriks ögon voro honom för flinka. Åtminstone tre gånger af -fem gissade han rätt och då han icke lät frästa sig att höja insatserna -öfverhöfvan hade han snart en försvarlig hop sedlar framför sig. - --- Stickorna värderades till fem cents asken där hemma på ranchen, så -man fick lära sig att se upp, sade han småskrattande på finska, då han -igen pekade ut kungen och lade en femdollar till de öfriga. - --- Vill ni inte fördubbla? frågade bankören, som längesedan slutat -småle. -- Det här blir ju ingenting ordentligt af! - --- Nog duger det för mig, försäkrade Erik förbindligt och pekade åter -ut kungen -- fjärde gången årad. - --- Här blir ännu något spektakel, sade öfversten halfhögt i mitt öra. -Han hade ställt sig tätt bredvid mig och största delen af de öfriga -hade också samlat sig kring montebordet. - --- Inte så nära -- -- inte så nära, gentlemen, sade bankören och gjorde -en åtbörd som om han velat skjuta de närmaste åt sidan. - --- Den satans lymmeln! hväste öfversten mellan tänderna och jag kände -att han drog fram sin revolver. Erik vände hufvudet halft åt mig. - --- Såg ni! frågade han på finska. - -Men jag hade ingenting sett och förstod därför icke rätt hvarför han -förlorade tre femdollars sedlar efter hvarandra, ehuru han synbarligen -var fullt lika kallblodig som han känt sig sedan början af partiet. - --- Nu händer någonting underligt! sade han och skjöt hela högen af -sedlar fram mot bankören. - --- En gång till och så sluta vi? föreslog han på engelska. Och bankören -nickade ett bistert "all right". - -Men han hade knappast slagit ut korten på bordet innan Erik lade båda -händerna på dem. - --- Korten äro orätta, sade han mycket lugnt. - -Bankören flög upp från sin plats med revolvern i handen. Och i samma -ögonblick höjde öfversten sin. - --- Bort med händerna! Och tag tillbaka, hvad ni sade eller förbanna mig --- -- -- röt bankören, men blinkade osäkert mot öfverstens revolver. - -Erik Käykkä reste sig också, utan att flytta händerna från korten, såg -bankören styft i ansiktet knappa sex tum från revolvermynningen och -sade med långsamt eftertryck: - --- Korten äro orätta, säger jag -- -- och ni är en tjuf! - -Han blinkade inte, ehuru han icke visste att öfversten, som stod bakom -honom, var färdig att ingripa. Men bankören visste det och sökte slå -till reträtt. - --- Tag händerna från korten, upprepade han -- så låter jag udda vara -jämnt. En pojkvalp kan jag inte skjuta! - -I stället för svar vände Erik de tre korten på rätt -- -- där voro två -spaderknektar! Karlen hade bytt ut kungen. - -Minst ett halft dussin andra revolvrar riktades i samma sekund mot -bankören, som blef gråblek och sänkte sin egen. - --- Huru mycket hade ni på bordet? frågade öfversten, utan att taga sin -blick från bankören. - --- Vet inte. Erik räknade hastigt ihop sina sedlar. -- Ett hundra -åttio. - --- Och tre femmor han klådde er på sedan han bytte korten -- ett hundra -nittiofem tillsammans, adderade öfversten. - --- Det är inte rätt -- -- han visste -- -- försökte bankören -protestera. - --- Hosta upp hundra nittifem, din tjufska hund! om du inte vill hänga, -röt en af de kringstående. -- Det borde du nästan ändå. - -Bankören plockade med darrande händer fram allt hvad han hade kvar. Det -uppgick icke till mera än ett hundra sjuttiotvå. Men det ville ingen -tro innan han vändt ut och in på alla sina fickor. - -Då bröt där ut ett stormande jubel och Erik Käykkä måste placera en del -af sin vinst i dryckesvaror öfver lag, emedan han sprängt banken. Till -och med bankören tvingades att tömma ett bräddfullt glas. - -Men därefter följde samtliga närvarande honom till ändan af byn och där -ställde de upp sig på skämtsamt gränsmarksvis i två glesa led. Bankören -placerades mellan de två första männen och så sparkade de honom under -dånande hurrarop ut på prärin, där han inom några ögonblick försvann -som en skugga i mörkret. - --- Undrar hvilken af dem, som knep hans häst! hviskade öfversten då vi -återvände från expeditionen. - -Det fingo vi aldrig veta, men för att vara fullt säkra om våra egna -redo vi nästa morgon i mycket god tid därifrån. - - - - -DAVID ANTTILAS ÖDE. - - -Det fria, vilda lifvet i den aflägsna västern i Förenta Staterna hör -numera i det närmaste helt och hållet till det förflutna, till det, som -gått för att aldrig mera återkomma. Icke ens i de mest otillgängliga -trakterna inne bland bärgen, i nordvästerns djupaste skogar, eller -längst borta på de ödsligaste slätterna, där grannskap räknas på många -tiotal mil, råder numera full frihet i samma bemärkelse som fordom i -gränsmarkerna. - -Allt är kartlagdt, allt uppmätt, allestädes råder någon lag, om den så -också blott skipas af själfvalda domare. Samhället herskar numera -öfverallt, där individen fordom var egen herre, och till och med de -vildaste af de forna gränsmarksborna ha tvungits att i allt väsentligt -underkasta sig dess makt. - -Förändringen har varit otroligt snabb och otroligt stor under de -senaste tre till fyra årtiondena. Indianerna -- de, som finnas kvar, ha -drifvits ihop i olika delar af den stora västern och bevakas så noga -inom de områden, som tilldelats dem, att de numera icke kunna -åstadkomma nämnvärdt ondt. De vilda djuren, de hvilka det hälst i någon -mån kunde löna sig för kulturmänniskorna att förfölja, ha försvunnit in -i de otillgängligaste vrårna af bärgs- och skogstrakterna. Själfva de -ogästvänliga, vattenfattiga slätterna, där för endast: några få år -sedan boskap i tio och hundratusental ströfvade kring nästan lika fritt -som bufflarna fordom, äro nu till dags indelade i lotter. Och lotterna -äro i regeln inhägnade medels tiotal mil ståltrådsstängsel, så att -prärin icke mera öfverallt är öppen ens såsom väg. - -Den romantiska äfventyrligheten, den som förlänade gränsmarkslifvet ett -sådant lockande sagoskimmer, har i det närmaste helt och hållet -försvunnit, men faror och mödor erbjuder gränsmarken ännu i dag i -rikaste mått. Det vilda, eggande, rusande spelet om lif och död har -upphört där borta, men striden för lifvet, den bittra, dagliga kampen -mot naturen själf, är lika hård i dag som någonsin förut, hårdare till -och med för dem, hvilka knappast ha annat än sega muskler och senor och -okuflig uthållighet att lita till såsom vapen och rustning. - -Nybyggarelifvet där ute på slätterna, bortom den sista gränsen för -odlingen, är otroligt pröfvande under de första åren -- och de första -åren äro icke så alldeles få. Grannar finnas vanligen inga på miltal, -af träd och buskar och annat ögat kan hvila på intet spår. Så långt -blicken når endast slätt och sky och ofta under veckor och månader -intet tecken af djur eller människor eller något annat lefvande. Där -såsom allestädes har den första beröringen med kulturen varit död och -förstörelse för allt, som förut lefde och rörde sig på de vida -markerna. - -Endast på våren har prärin lif. Då kläder den sig i blommor och grönt; -fint, mjukt grönt, som har något af brudlik blyghet och skiftar i -otaliga, veka toner med vinden, ljuset och sommarmolnen. Men det är -blott för några få veckor. Solen förvandlar snart allt det gröna till -grått, grått af ett otal skiftningar åt brunt och grönt, som längst -borta alla drunkna i en gråviolett ton af oändlig finhet, men grått i -all hufvudsak, ett grått, hvari nybyggaren, som ej är slättbo, omöjligt -kan spåra någon som hälst skönhet. - -För honom är det allt ödsligt och enformigt, ödsligare och enformigare -ju längre årstiden skrider framåt, ju mera slätten skiftar öfver i -solförbrändt gråbrunt, utan omväxling ända till yttersta synranden. - -Men ödsligare än någonsin är prärin, då den anlägger sin vinterskrud, -som är skinande, bländande hvit, med endast där och hvar helt svaga, -blånande skuggningar. På afstånd är det omöjligt att urskilja de räckor -af låga, mjukt rundade kullar, hvaraf slätten består, åsbildningar, -hvilka likt stelnade dyningsvågor göra prärin nästan mera regelbundet -enformig än om den värkligen vore slät. Men de bryta i någon mån -ljuset, och redan det är omväxling i den förfärande ödsliga -enformigheten, som annars råder så långt ögat når. - -Det är den, som framför allt annat värkar nedtryckande på nybyggarens -sinne. Under sommaren har han sitt hårda, aldrig fullgjorda arbete, men -vintern tvingar honom till sysslolös väntan, dag efter dag, vecka efter -vecka utan tillfälle att växla ett ord med någon människa, ofta -instängd i sin jordkula under dagar och nätter, då en blizzard brusar -fram öfver prärin och hotar med ögonblicklig död allt, som ej funnit -skydd. Endast okufligt seg, uthållighet och ett jämnmod, sådant få -besitta kunna hjälpa honom att gå igenom de första åren, tills nybygget -blifvit en gård med mångfaldiga sysslor, som icke lämna tid till -grubbel, och jordkulan svällt ut till ett hus med utrymme för hustru -och barn. Men håller nybyggaren ut så länge, så blir också vanligen -hans belöning större an han någonsin kunnat hoppas på i "det gamla -landet" -- det han har i tankarna, då han säger "hemma". - -Alls icke mindre, ehuru af väsentligt annan art, äro de svårigheter -nybyggaren har att bekämpa i skogstrakterna, vare sig sedan att han -slår sig ned längst borta i nordväst, i Oregon eller Washington, eller -begynner bryta bygd uppe i nordliga Minnesota. - -Af Minnesota hörde fordom -- och "fordom" behöfver ju icke betyda så -alldeles många år i Amerika -- en stor del till de vildaste och svårast -tillgängliga skogsområdena i Förenta Staterna. Ännu lefva där män, som -på långt när icke hunnit gubbåldern, men dock mycket väl komma ihåg det -senaste, blodiga indiankriget där, i trakter, hvilka nu helt och hållet -göra intryck af gammal odlingsbygd. Ty det var icke längre tillbaka än -i början af sextiotalet, då de alltid oroliga Sioux-krigarne i förbund -med några andra stammar ödelade många kvadratmil nyodlingar där uppe, -skonlöst slaktade män, kvinnor och barn och brände ned deras hus -- -allt för att häfda sin egen rätt till landet, där de förut varit -obestridda herrar. - -Sedan dess har odlingen emellertid på nytt häfdat sin rätt gentemot -vildarne. Ända långt norrut ha nybyggarne redt åkrar och ängar och -byggt upp trifsamma byar i den forna vildmarken, där numera på sin höjd -några få hundratal, helt fredliga rödskinn finnas kvar. Endast längst i -norr och nordost, upp emot gränsen till Kanada, äro skogarna i -Minnesota ännu i det närmaste orörda. Timmerhuggarne tränga visst -årligen allt längre in i vildmarkens hjärta, men ännu ha de icke helt -rådt på den. Ännu äro skogarna där borta fulla af vildt och -vattendragen af fisk. Endast de, som förut hade sin enda utkomst af -jakten och fisket, ha försvunnit. Och därför står skogen där uppe ändå -mera öde och tyst och hemlighetsfull än fordom, då de närmaste -nybyggena ännu voro många dagsresor borta åt söder. - -Under sommaren händer det väl som oftast att stadsbor tränga ett stycke -in i ödemarken for att under en eller annan vecka ofreda de vilda -djuren och lefva gränsmarkslif på lek. Men de nå aldrig mycket långt åt -norr. Strömmar, kärr och sjöar och skogen själf hålla dem tillbaka. -Leken begynner så otroligt fort likna allvar, om man tvingar sig fram -litet längre in i ödebygden. - -Det är på vintern odlingen tager sina fjät allt längre in mot den -jungfruliga skogens hjärta, med dånande yxhugg och brakande af fällda -skogsjättar, som lämnat ungdomsåren bakom sig redan då de första -nybyggarne stego i land på kusten ettusen mil längre åt öster och slogo -de första slagen i kulturens kamp mot vildmarken. Då kölden lagt broar -öfver strömmar, sjöar och kärr och snön byggt väg genom den stiglösa -bygden infinna sig timmerhuggarne i skaror och slå upp sina vinterläger -icke långt innanför utkanten af den orörda storskogen. Och då de på -våren draga därifrån har storskogens gräns flyttats ett stycke längre -åt norr. - -Inom längre eller kortare tid därefter komma sedan nybyggarne, men de -ha ännu styft arbete innan den första sådden kan anförtros åt jorden. -Den grofva timmerskogen är fälld, men stubbarna stå kvar och mellan dem -vanligen annan skog så tät, att både eld och yxa måste tagas till hjälp -för att reda åkern. Det är ett vida hårdare arbete än den simpla -plöjningen ute på prärin, men mödans lön är fullt lika osäker. Hvad -torkan gör ute på slätterna det uträttar ofta frosten i skogsbygden, -isynnerhet de första åren, då det är svårast att passa på rätta tiden -för sådden och rödjningarna ännu äro för små att bli fullt delaktiga af -ljus och värme. - -Skogen erbjuder virke och bränsle i öfverflöd, så att mycket litet till -en början behöfver utgifvas för hus och redskap. Men sedan de första, -svåraste åren gått förbi, skrider skogsnybygget icke lika hastigt -framåt som den nya gården på slätten. I skogen kommer en duktig karl -lättare i gång utan stort annat kapital än sina egna armar, medan han -på prärin nödvändigt behöfver något att börja med. Men öfveralt äro de -första åren liktydiga med hårdt arbete och svåra umbäranden, långt från -hemland, vänner och mänskligt umgänge -- från allt med ett ord, som -annars i någon mån lindrar lifvets möda. - - - -På prärin. - - --- Gud ske lof! där är ändtligen en gård! - -Men i stället för att skynda på sina steg i den djupa snön stannar -Thomas Anttila för att pusta en smula och därjämte för att taga i -närmare ögnasikte den skorsten, som sticker upp ur sluttningen till -vänster. Det är den, som ingifver honom tanken att han anländt till en -gård, ty något annat spår af människor eller mänskligt arbete står där -icke att upptäcka. - --- Gårdar fins det ju visst här i landet af alla möjliga slag, anmärker -Anttilas följeslagare, i det också han stannar för att betrakta -skorstenen, som är ytterst konstlöst hopfogad af fyra brädstumpar. -- -Men om det också är en gård, så bor där ingen. De skulle nog ha eld i -en sådan köld. - --- Må vara, medger Thomas och sätter sig i rörelse åt skorstenen till --- men vi kunna åtminstone ligga där i natt. Det är i alla fall bättre -än snön. - -Den andre, som är Anttilas son, följer efter utan att svara något på -anmärkningen, mot hvars riktighet där ju noga taget icke häller fins -något att invända. Honom är det för öfrigt fullständigt likgiltigt hvar -de finna tak öfver hufvudet, ja, i det närmaste likgiltigt om de finna -något tak alls. Så ytterligt utled är han redan på Amerika, ehuru det -icke är mera än ett par månader sedan han anlände dit med den -fribiljett hans far skickat honom. - -Fadren däremot -- Thomas Anttila -- hade redan i två år arbetat i -guldlandet. Men han hade icke lyckats spara ihop mera än jämt och nätt -tillräckligt till en biljett för sonen, hvilken han lämnat så godt som -vind för våg, då han själf reste hemifrån. Och nu hade de dåliga -tiderna kommit också i Amerika! - -Sonen hade knappast hunnit ut till Nebraska, där Thomas Anttila -arbetade, innan arbetet tagit slut. Bolaget, som tagit itu med ett -stort öfvervattningsföretag där borta, hade gått öfverända. Och därmed -hade naturligtvis alla förhoppningar på en farm i den för odling -öppnade trakten likaledes ramlat. De hade icke ens kunnat få ut sin -fulla arbetslön, och någon annan förtjänst i den näjden var det -omöjligt att tänka på, då en sådan mängd arbetare på en gång blifvit -lediga. Det enda de kunde göra var att begifva sig på väg för att söka -arbete i någon annan del af landet. Så långt som till Omaha hade -bolaget transporterat dem, som ville vända sig österut, men därifrån -måste de taga sig fram på egen hand. - -Thomas Anttila och hans son hade vandrat uppåt längs Iowa gränsen och -hade arbetat där och hvar hos farmare, hvilka ännu icke slutat sin -tröskning, eller voro på efterkälken med andra höstsysslor. Men någon -förtjänst att tala om hade det ej kunnat blifva af sådant. - -Det var orsaken hvarför Thomas till sist beslutat att med så få omvägar -som möjligt sträfva upp till Minnesota, där han förut en gång funnit -lönande vinterarbete i skogarna. Och hans son hade själffallet följt -med. Han hade haft mera än nog af att arbeta en dag på en farm, ett par -på en annan och däremellan ofta tillbringa tre eller fyra på de -eländiga vägarna, som icke voro en smula bättre än de uslaste byvägar -hemma. Men till och med de voro att föredraga framför att trampa i -knädjup snö utan minsta tillstymmelse till väg eller stig, såsom de nu -gjort dagen lång. - -Tre dagar tidigare hade de på morgonen lämnat en nybyggares jordkula, -där de haft nattkvarter, och hade samma dag på aftonen kommit fram till -en annan, af sin egare öfvergifven bostad af samma slag. Under natten -där hade snöstormen brutit ut med sådan våldsamhet att de icke kunnat -tänka på att tåga vidare, utan hade tvungits att tillbringa hela -följande dygn i den usla kojan, där det icke ens fans bränsle, så att -de kunnat hålla sig varma. - -Stormen hade dragit förbi under den andra natten men därförinnan hade -den så grundligt utplånat hvarje tecken till väg, att de nu -otvifvelaktigt gått vilse. Ty enligt hvad man uppgifvit, skulle de -efter två dagars vandring bort komma till ett bebodt nybygge, icke till -ytterligare en öfvergifven jordkula såsom de nu gjort. Och kölden, som -följt på stormen, skärpte till för hvar minut, nu sedan solen sjunkit -så lågt ned. Ingen under därför att både Thomas Anttila och David, hans -son, kände sig allt utom förhoppningsfullt stämda, där de vadade fram -genom den lösa snön mot skorstenen af fyra brädstumpar. - -Först försökte de helt enkelt trampa ned snön så mycket att de kunde -komma åt dörren. Men där fans alldeles för mycket för att det skulle -låtit sig göra, hvarför David med mycken möda praktiserade sig genom -drifvorna upp till skorstenen och sökte bryta lös ett par brädlappar -att använda som spadar. Medan han höll på därmed tyckte han sig höra -något ljud inifrån jordkulan. - -Han lyssnade ett par ögonblick, hvarunder allt var tyst där nere. Men -så hördes det igen. Det lät som gråt af ett litet barn, svagt och -ynkligt. - -David Anttila ref lös hela skorstenen i ett tag och kom med fart ned -till sin far. - --- Där inne är ett barn, som gråter, sade han och började skofla snö så -det yrde om honom. -- Och ingen eld ha de, fast det är så kallt! - -Thomas skakade på hufvudet och förmenade att sonen väl hört miste, -eller att det kanhända till och med var något slags varsel. Men han -hjälpte ändå med skoflandet, tills de om en stund nådde fram till -dörren, som icke ens var låst. - -Först kunde de ingenting se i den djupa skymningen och gråtandet hade -också upphört. Men då David frågade om där fans någon började det på -nytt. Och då sågo de också något röra sig på sängstället vid motsatta -väggen. - -De gingo fram till den gråtande och sågo att det var en liten flicka, -som halft satt och halft låg på bädden, lutad framåt öfver något de -inte genast kunde urskilja. Hon vände ansiktet mot dem. - --- Mama so sleepy, sade hon med en snyftning, som dock var halft kväfd -af rädsla och nyfikenhet i förening. - -Då varsnade de en kvinnas ansikte bakom den lilla, ett ansikte så stelt -och blåblekt, att de utan vidare förstodo att kvinnan var död. - --- Mama get up! manade barnet ängsligt och strök det stela ansiktet med -sin hand. Då intet svar följde vände hon sig igen till de båda -främmande. - --- Mama cold! sade hon trohjärtadt -- Katie cold too! - --- Herre Jesus! utlät sig David och blickade rådlöst omkring sig. -- -Huru länge må den lilla stackaren redan ha varit här ensam! - -I kojan fans intet bränsle, men brädstumparna från skorstenen kommo väl -till pass. Inom ett par minuter hade David täljt en hop spånor från en -af dem och kort därpå flammade en brasa på härden af stenar och lera i -ett af jordkulans hörn. - --- Kom och värm dig, uppmanade David den lilla på finska, så snart -brasan tagit tillräcklig fart att sprida någon värme, och böjde sig -framåt för att lyfta henne från sängen. - --- Mama too, jollrade flickan, som väl icke förstod hans ord, men -nogsamt uppfattade det vänliga tonfallet. -- Get up mama! tillade hon -och smekte igen den döda modrens ansikte. - -Men då denna förblef orörlig, sträckte hon armarna mot David. - --- So sleepy -- mama so sleepy, sade hon ängsligt och undrande och lät -honom bära sig fram till brasan. - -En stund satt hon stilla på Davids knä och tryckte sig tätt upp till -honom, men inom kort blef hon orolig på nytt. - --- Hungry, förklarade hon -- Katie very hungry. - --- Hon vill ha mat, tolkade Thomas såsom den mera språkkunnige af de -två. Och därmed begynte han leta i ett litet skåp, som upptog hörnet -midt emot eldstaden, samt i några skålar och kokkärl, som stodo på en -hylla därinvid. Men letandet var fåfängt. Där fans intet som hälst -ätbart i hela bostaden, hvarför han i en skrämd hviskning meddelade -sonen sin tanke att kvinnan dött af svält. - --- Hon gaf väl de sista matbitarna åt barnet, förmodade han, alltjämt -hviskande som om han fruktat att den döda kunnat höra hans ord. - -David svarade ingenting, utan gick med flickan på armen bort till sin -hoprullade filt, den han lagt ifrån sig vid dörren. Ur knytet framtog -han ett bröd, bröt ett stycke däraf för henne och satte henne ned på -bänken vid spiseln. Medan hon var sysselsatt med brödbiten, fyllde han -därpå en liten järngryta med snö och hängde den öfver elden, hvarefter -han bröt en del af brödet i små stycken och lade dem i grytan. - --- Hon behöfver någonting varmt, förklarade han sitt förehafvande för -fadren. Och så fort brödet uppmjukats tillräckligt började han mata den -lilla, som med synbart nöje på nytt kröp upp i hans famn. Men innan hon -sväljt mera än några få skedblad höll hon upp som om hon med ens -erinrat sig något. - --- Mama too eat! vädjade hon med en frågande blick ur sina stora, -gråblå ögon till den nye vännen, som visst icke förstod orden, men i -alla fall uppfattade att ett eller annat icke var som sig borde. - --- Hon vill också gifva åt sin mor, förklarade Thomas sakläget, -hviskande såsom förut. Och därpå samlade han ihop allt det bästa af sin -rådbråkade engelska för att intala barnet att modren snart skulle vakna -och då äta i sin tur. Så mycket engelska hade han aldrig förut talat på -en gång, men så hade han också tillfredsställelsen att den lilla till -slut lät förmå sig att fortsätta sin måltid. Och så snart hon slutat, -somnade hon på Davids knä. Han svepte henne varligt in i filten och -lade henne ned på bänken närmast brasan. Först därpå drog han fram sin -pipa ur bröstfickan, stoppade den betänksamt och började röka. - -Fadren följde helt mekaniskt exemplet. Och så rökte de båda en stund -under obruten tystnad, David då och då blickande bort mot sängen, där -den döda kvinnans blåbleka ansikte skymtade fram hvar gång brasan -flammade till en smula. Till sist steg han upp, lade pipan ifrån sig på -spiseln och gick bort till sängstället samt täckte omsorgsfullt öfver -den döda. - --- Om man nu visste hvad man skulle göra med barnet, sade han, utan att -direkt tala till fadren, då han satt sig och fått pipan i gång på nytt. - --- Hvad skulle man väl göra med henne. Hon har nog en far, som snart -måste komma hem. Där i knuten stå ju hans stöflar. - --- Om vi bara hade mat tillräckligt att vänta, funderade David. -- Men -brödet räcker inte längre än i morgon. Hvem vet när han kommer hem. - --- Jag tänkte inte häller att vi skulle vänta, förtydligade fadren sin -mening, ehuru med en viss tveksamhet och ändå mera lågmäldt än förut. --- Om vi ännu en gång gifva mat åt flickan på morgonen, så står hon sig -nog tills fadren kommer. Man kunde ju dessutom lämna litet bröd åt -henne. - --- Inte kunna vi lämna henne ensam här med sin döda mor, förklarade -David bestämdt. -- Ingen vet ju huru länge hon måste vara allena. - --- Långt kan väl fadren inte ha gått. Och vårt fel är det ju i alla -fall inte alls om det räcker länge innan han kommer. - --- Då vore det bättre att slå ihjäl henne genast, sade David -förtytsamt. -- Hällre än att lämna henne här, bär jag henne huru långt -som hälst. - --- Hvart bär du henne? Då man själf inte vet hvilken dag man får börja -svälta, är det inte värdt att skaffa sig andras barn på halsen. - -David ansåg det synbarligen icke värdt att svara. Han bröt lös dörren -samt ett par hyllor från skåpet, friskade på den knapphändiga brasan -och kokade ännu en gryta brödvälling för fadren och sig själf. De åto -sin kvällsvard under fortsatt tystnad och omedelbart därpå lade sig -David på jordgolfvet i kojan till sådan hvila han kunde finna. Barnet -skulle icke lämnas där att svälta och frysa ihjäl, det hade han -beslutat, och mera kunde han för tillfället inte göra. Men Thomas -Anttila rökte ännu en pipa, innan han lade sig -- så nära sonen att han -kunde täcka denne med hälften af sin filt. - --- Har natten hämtat dig några andra tankar? frågade han på morgonen, -då David tändt på de sista små trästycken där funnos. - --- Nej, svarade denne kort. Hans beslut var fattadt, och därför ansåg -han onödigt att inlåta sig på vidare ordande om saken. - --- Gammal är du ju nog tillräckligt att göra som du vill, men nog har -du mycket att lära ännu, innan du kommer tillrätta i världen, -filosoferade fadren. -- Man måste kunna hjälpa sig själf, innan man -börjar hjälpa andra. - -Men han vägrade dock icke sin hjälp såsom tolk, då det blef nödvändigt -att öfvertala den lilla att följa med dem. Tvärtom gjorde han sitt -allra bästa för att öfvertyga henne om att modren gått ut. Men först då -han föll på den lyckliga tanken att berätta att hon gått att möta -pappa, lät Katie lugna sig och förmå sig att lämna jordkulan, som i -alla fall var det enda hem hon kände. - --- Du kunde åtminstone taga modrens kofta att svepa omkring henne, -föreslog Thomas Anttila, då de voro redo att gå. Men David bara kastade -en halft skrämd blick mot den döda, medan han lindade in barnet i sin -filt. - -Det blef en tung dag för de båda männen, tung isynnerhet för David, som -icke kunde låta den lilla taga ett enda steg i den djupa snön, utan bar -henne dagen i ända. Till frukost hade de endast förtärt en del -brödvälling och ingenting annat än en bit bröd hade de häller för -middagsmålet. Detta intogo de på en solig fläck, där en af de låga -åsarna i någon mån skyddade mot vinden, som icke mera var synnerligt -häftig, men genomträngande skarp -- en bitande nordväst, som kom ända -bort från ishafvet öfver kala tundror och prärier, där hvarken skog -eller bärg bröto dess udd. - -Först fram på aftonen, då solen redan gått ned och kölden igen bet -genom märg och ben, kommo de fram till ett bebodt nybygge med ett -värkligt hus. Där begärde de nattkvarter och Thomas redogjorde så godt -han kunde för fyndet af den döda kvinnan, tilläggande att de tagit -barnet med sig, då de icke kunde vänta tills någon kom och tog vård om -henne. Och farmfolket i sin tur berättade, att den lillas far tre dagar -tidigare vandrat förbi på väg hem från settlementet -- byn -- dit han -begifvit sig för att skaffa föda åt sig och de sina. - -De hade nog sökt öfvertala honom att stanna öfver natten, då det redan -varit sent och vädret sett hotande ut, men han hade trott sig kunna -hinna hem innan det bröt lös och gick vidare. Hustrun var sjuk och -svag, hade han sagt, och flickan ännu för liten att kunna reda sig. Han -hade väl blifvit öfverraskad af snöstormen och hade säkert frusit -ihjäl. Det var inte en af tusen, som kunde slå sig fram mot en blizzard -och han såg ingalunda särdeles stark ut. En herreman, som gifvit sig ut -till västern, men alls icke dugde till nybyggare, sade de. - -De skickade likvisst bud till settlementet för att meddela hvad som -händt och bedja ett par män komma och hjälpa att leta efter den -försvunne, då de, som hämtat underrättelsen, voro alltför trötta efter -sin dagsmarsch, att gå ut på nytt. Så snart hjälparne anländt, kort -efter midnatt, begaf sig nybyggaren själf på väg med dem. Åtminstone -ett par mil måste den försvunne ha hunnit innan stormen öfvermannade -honom, och då de kommit så långt kunde dagen icke mera vara långt -borta, så att de kunde börja leta på allvar. Död var karlen utan -tvifvel, men de ville ändå ej lämna honom åt coyoterna. Om snön icke -varit så djup skulle det väl till och med redan varit för sent. - -Letarne återvände först nästa eftermiddag och hämtade med sig den säck -mjöl den förolyckade burit, då han vandrade hemåt. De hade funnit honom -en knapp halfmil från jordkulan, där hustrun väntat honom till sitt -sista andetag. Om det ej varit för snöyran skulle han kunnat se sitt -eländiga hem från platsen där han stupat. En höjning af snötäcket hade -visat hvar han låg. De hade fört honom till jordkulan, där de lagt -honom jämte hustrun, hvarpå de spikat fast dörren och täppt till -skorstensöppningen. Längre fram, då marken tinat, skulle de gräfva en -graf för dem. - -Men papper eller annat, som kunnat lämna någon upplysning om hvem de -båda döda varit, eller hvarifrån de flyttat ut till västern, hade icke -funnits i kojan. De hade förgäfves sökt genom hvar vinkel och vrå. De -få af grannarne, som öfverhufvudtaget råkat i beröring med mannen under -de aderton månader han bott där i trakten, hade aldrig kallat honom -annat än "gentleman Jack". Han hade aldrig meddelat vidare om sig själf -än att han var hemma från de östra staterna, hvilket för öfrigt hvem -som hälst kunde både höra och se. Om hustrun visste de ännu mindre, -endast att hon icke föreföll att tillhöra samma klass som mannen. De -hade alltid trott, att det var för hennes skull han lämnat sin -hemtrakt. Men ingen visste ens om han hade några släktingar eller -vänner, som skulle brytt sig om att få veta hvar och huru han slutat. - -Frågan gällde därför endast hvad man nu borde företaga sig med barnet, -men därvidlag voro goda råd dyra. Från settlementet hade de få -farmarne också infunnit sig för att höra nyheterna och deltaga i -öfverläggningen, men bland dem fans ingen, som kunnat eller velat -antaga sig henne. De voro själfva allesamman mera eller mindre -nybyggare och funno det svårt nog att reda sig med sina egna familjer. -Det enda de kunde göra eller föreslå var att föra henne till -hufvudorten i grefskapet, där dess sheriff bodde. Han finge se till att -hon kom in på fattighuset, ifall ingen där kunde eller ville åtaga sig -henne. Därom enade de sig snart alla. - -Under öfverläggningen satt Katie helt tyst på Davids knä, betraktande -med undrande blickar de många männen, som alla rökte och alla hade -något att säga, men tillbakavisande alla försök af de tillstädeskomna -kvinnorna att göra sig till vänner med henne. - -Hon endast tryckte sig närmare till sin beskyddare så snart någon -närmade sig och han lade hvar gång varligt sin grofva hand på hennes -hufvud, likasom för att försäkra att ingen skulle göra henne något för -när, så länge hon var hos honom. Han skulle ingalunda själf kunnat -förklara hvad han kände för det främmande barnet. Minst af allt skulle -det väl fallit honom in, att det var ingenting annat än hennes -fullständiga hjälplöshet, som drog honom till henne. - -Därför visste han icke häller hvad det var, som rörde sig inom honom, -då rådplägningen ändtligen var slut och fadren meddelade honom dess -resultat. Han visste blott, att han kände sig förbittrad mot hela -sällskapet som om de förorättat honom personligen. - --- Jaså! sade han -- jaså, till fattighuset? annat ha de inte kunnat -hitta på? Och hvem bryr sig väl om den lilla stackaren på fattighuset? -Då är det nog bättre att hon följer med oss. - --- Följer med oss? upprepade fadren vresigt. -- Nu har du väl blifvit -alldeles galen. Jag åtminstone vill ingenting mera ha att göra med -henne. - --- Kanske kan jag också komma till rätta ensam, invände David lugnt -- -likasom i går. - --- Säg åt dem, att om de gifva mig arbete för ett par veckor, så att -jag kan rusta ut barnstackaren och få ihop vägkost, så tar jag henne -med till Minnesota och sörjer för henne. - --- Jaså, till fattighuset ville de skicka dig, vände han sig igen till -den lilla och strök henne öfver håret -- då kommer du väl ändå hällre -med mig? - -Katie förstod intet annat af hans ord och åtbörder än att hon funnit en -vän hon kunde lita på. Men så mycket bättre förstodo de, som hade att -bestämma öfver hennes öde, att de blifvit kvitt ett obehagligt ansvar --- det vill säga, när Thomas Anttila efter många invändningar lät förmå -sig att ändtligen meddela dem sonens vansinniga beslut. Men då voro de -så mycket vänligare i stället, ty så alldeles säkert var det sist och -slutligen ändå icke att sheriffen utan vidare skulle tagit hand om den -öfvergifna. - -Det räckte därför icke häller länge innan så många bidrag lämnats af de -närvarande, både till den lillas utrustning och till vägkosten, att de -mera än väl kunde reda sig på vandringen till Minnesota. Allt hvad -David själf behöfde göra var att förfärdiga en kälke med så breda -medar, att de icke skuro in i snön samt med sido- och ryggstöd för -Katie. - -Redan den andra dagen begaf han sig på väg så fort solen gått upp, med -kälkrepet bundet kring lifvet, så att han knappast alls kände vikten af -sin skyddsling och den rikliga matsäcken. Och Thomas Anttila följde -med. Trots alla invändningar rörande Katie hade han ingenting emot att -hälst för några dagar slippa brödbekymren. Och till Minnesota ville ju -också han. - - - -I skogen. - - -Inne i en tät dunge står en lång, låg byggnad, med väggar af rund, -obarkad stock, tätade med mossa. På ena kortväggen finnas två små -fönster, ett på hvar sida om en trång dörr, och utanför dörren har -skogen huggits ned på några famnar åt alla sidor, men annars stå de -väldiga stammarna tätt tillhopa rundt om byggnaden. De ha lämnats i ro -till vårvintern, då hygget lider mot sitt slut, ty de skydda i -betydande mån mot kölden och snön. Mera än de två små fönstren behöfva -invånarne icke. Fönster äro bräckliga tingestar, som lätt slås sönder -på vägen från odlingsbygden och dessutom är det ju egentligen endast -nattetid huset är bebodt. - -Bebodt, det vill säga af andra än kocken, som ser till arbetslagets -kroppsliga nödtorft och därför är där dagen i ända. De öfriga äro från -solens uppgång till dess nedgång ute på hygget, dag ut och dag in, -söndagen liksom andra dagar. Endast då snöstormen dånar genom skogen, -bringande de gamla träden att böja sig som vass och att sucka och braka -och jämra sig som om deras sista timma slagit, stå timmerhuggarne att -finna inomhus. Och då sofva de som björnen i idet. - -Innantill ser huset icke mycket trefligare ut än på utsidan. Golfvet är -intet annat än den hårdtrampade jorden och rundtom väggarna finnas -sängställen, lika konstlöst hopslagna af kiladt virke som det långa -bordet mellan dem och de jordfasta bänkarna på ömse sidor om bordet. -Grofva klädesplagg, filtar och täcken samt några skinnfällar ligga -vårdslöst kastade på sängställena, medan stöflar af ännu gröfre slag -finnas kringströdda litet hvarstädes. Men luften där inne är på långt -när icke så dålig som man kunde förmoda, ty dels äro de flesta af -bäddarna fyllda med färska, fina barrkvistar, som dofta kåda, dels äro -väggarna så pass glesa, att ventilationen är af ypperligaste slag. - -I ena ändan af det långa rummet står en plåtkamin af det slag, som -antingen är rödhet eller icke skänker någon värme alls. Den andra -ändan, den, som är försedd med dörr och fönster, upptages af köket, -hvilket på intet sätt är afskildt från resten af huset, men försedt med -en spis, något liknande en stor låda, fylld med sand och stenar. På den -brinner elden fritt under ett väldigt rökfång af grofva kilade plankor. - -Kocken sysslar som bäst med kvällsmålet, och det är tilltaget i -aktningsbjudande skala. Arbetslaget består af tjugu män, alla af de -starkaste ock segaste och alla i sin bästa ålder, ty endast sådana duga -för vinterarbetet i vildmarken. Men sådant folk behöfver föda i mängd. -Det är icke mindre än en hel fläsksida kocken håller på att steka på en -järnplåt med uppåtböjda kanter. Och samtidigt gräddar han på en annan -plåt tunna hvetekakor, af hvilka där redan finns en försvarlig stapel, -men utan att han ännu tyckes anse det förslå. I en stor, öppen gryta -kokar något slags mörk vätska, hvars doft anger dess natur af kaffe. - -Kocken, hvars knotiga, seniga kropp alls icke passar ihop med hans -ämbete, blir slutligen färdig med tillrustningarna för kvällsvarden. Då -tänder han sin pipa och ställer sig i den öppna dörren för att svalka -sig en smula, medan han väntar på arbetslaget, som icke kan dröja länge -numera, då solen just går ned. - -Innan han varsnar något tecken af arbetskamraterna hör han emellertid -ett dämpadt ljud af fotsteg i snön från motsatt håll och omedelbart -därpå träder en man fram ur skogen. Kocken betraktar honom med någon -förundran, men utan att röra sig och utan att yttra ett ord till -hälsning. Det är allt utom vanligt att få besök af någon där i -ödemarken, inte af anständigt folk åtminstone. Troligen bara någon -drifvare, som söker nattkvarter och ett mål mat. Fast icke ens sådana -äro vanliga företeelser i skogen. - -Men så får kocken med ens syn på ett underligt bylte på kälken, hvilken -mannen drar efter sig, med kälkrepet bundet kring lifvet. Det är ju -- -nej -- jo, så hjälpe honom Gud, är det inte ett barn, som halft ligger -och halft sitter på kälken, sofvande så tryggt som i sin egen säng. - --- Herre Jesus! säger kocken halfhögt och tar i häpenheten pipan från -munnen. - --- Hvad för en galning är ni, som hämtar ett litet barn hit ut i vilda -skogen? hälsar han därpå mannen. Och tillägger några mustiga ord af -innebörd, att han nog redan sett ett och annat i sina dagar, men aldrig -någonting fullt så ursinnigt. - --- David Anttila är jag, från Sotkamo, besvarar den nyanlände lugnt -hans fråga, utan att fästa sig vid kommentarierna. -- Och galen är jag -inte. Jag hade ingen att lämna flickan åt, och därför tog jag henne -med. - -Han hade stannat nära dörren och drog i sin tur pipan betänksamt ur -fickan, knackade ur den mot insidan af vänstra handen och blåste ett -tag genom munstycket för att öfvertyga sig om att den var klar. Men -innan han hann längre afbröts han af kocken, som icke tagit sina ögon -från det sofvande barnet. - --- Nå, riktigt slug kan du väl inte heller vara, förmodade han, -- -efter du inte ens har förstånd att hämta henne in i värmen. - --- Då ingen bjudit oss in -- -- -- började David och stack pipan -tillbaka. Men resten gick förlorad för kocken, som utan vidare lyfte -upp hela kälken och bar den in i huset, tätt följd af David, som ännu -hade kälkrepet kring lifvet. - -Åhhå! du barnstackare, hvad du har för en far! mumlade kocken, medan -han löste upp byltet, hvars kärna bildades af den lilla, och så varsamt -bar henne till den närmaste bädden, att hon icke ens vaknade. - -Det blef för mycket för David, där han höll på med att frigöra sig från -kälkrepet. - --- Jag är inte hennes far, förklarade han sträft. -- Hon hittades i en -koja, där hennes mor låg död, och jag tog henne med. - --- Hvar? frågade kocken, med en hel värld af tvifvel sammanprässad i -det ena, korta ordet. - --- I Dakota. - --- Och därifrån har du dragit henne på kälke ända hit? - -Hans ton var ännu i hög grad tviflande, men uttryckte på samma gång en -viss, omedveten respekt. - --- Då jag inte kunde få arbete annanstans, likasom ursäktade sig David -och drog på nytt pipan ur fickan. -- Och far hjälpte till på vägen. - --- Hvar är han? - --- Han fick arbete i det utländska lägret några mil härifrån. De hade -förlorat en man, men ville inte ta mig med barnet. - --- Förb--de hedningar! lydde kockens omdöme om de närmaste grannarne i -skogen. -- Och hvad tänker du nu företaga dig med den stackaren? - --- Om här sku finnas arbete, sade David med en tveksam blick på den -allt utom inbjudande omgifningen -- så kunde jag väl sörja för henne. - --- Och kanske taga henne med, när du är på hygge? -- det är inte så -litet tokig du måste vara i alla fall, förmenade kocken med hjärtlig -rättframhet, men alls icke ovänligt. Och på samma gång såg han själf -ytterst fundersam ut. - -David kunde icke undertrycka en känsla af modlöshet vid tanken på alla -svårigheter, som reste sig i hans väg. Men innan han hunnit besinna sig -på något svar, hördes tramp af en mängd fötter och dörren slogs upp. - --- Fram med all mat du har, ropade en röst. -- Vi -- -- -- - --- Håll käften! afbröt kocken med något likt ett undertryckt rytande -den ytterligt förvånade talaren. -- Här är ett barn, som sofver. - --- Ett barn? -- det ljuger du visst! Men hans röst sjönk emellertid -till en hviskning, och hela sällskapet kom in på tå, med så litet -buller som möjligt. - -En efter annan gick fram till sängstället, där den lilla låg. Och sedan -de med egna ögon öfvertygat sig om att det värkligen var ett barn, som -råkat in dit i ödemarken, blefvo de alla stående omkring henne, alltför -häpne att göra annat än stumt gapa på den ovanliga företeelsen. De -flesta af dem hade redan arbetat ett par år där borta i skogarna, -huggande stock under vintern och flottande den under sommaren. Ett barn -hade öfverhufvudtaget blifvit en värklig sällsynthet för dem och ändå -mera midt i vintern inne i djupa skogen. - --- Maten är färdig, afbröt kocken deras ljudlösa förundran -- ni väcker -henne ännu om ni inte komma därifrån. Här är tillräckligt för dig -också, vände han sig inbjudande till David. - --- Det är han, David Anttila, som hämtat flickan hit, på kälke från -Dakota, tillade han såsom ett slags presentation. - -Fläsket, hvetekakorna och kaffet försvunno med otrolig fart, under -många undrande ögonkast bort mot den främsta bädden, men utan att många -ord yttrades innan måltiden var i det närmaste undanstökad. Då först -ställdes på allehanda omvägar en hop frågor till David om fyndet af -flickan och hans vandring med henne, så att hela historien småningom -kom ut. Och dem tycktes det icke förefalla fullt lika naturligt som -honom, själf att han oombedd åtagit sig ett främmande barn. - --- Nog är du väl litet galen, men sämre karlar har man sett, -hopsummerade Abel Korhonen, lagets boss eller förman, sina tankar om -saken -- han, som redan arbetat fem år i skogarna och sades ha köpt ett -hemman i Saarijärvi med förtjänsten. -- Om vi bara kunde gifva dig -arbete, så skulle det väl reda sig på något sätt. Men vi äro fullt lag. - --- Det kunde väl ställas om, ifall han vill taga min syssla, anmärkte -kocken eftertänksamt, som om den lösningen just fallit honom in. -- -Laget kunde betala honom för det och jag börjar hugga i stället. Det -tycker jag i alla fall bättre om än att stå här och röra i grytorna. - -Så mycket intryck tycktes Davids galenskap i alla fall ha gjort på -sällskapet, att ingen enda ens drog på munnen åt kockens uppenbara -lögnaktighet. Den var ju särdeles afundsvärd, som fått blifva kock -- -lätt göra inomhus och full andel i lönen för det gemensamma -betingsarbetet. Det var helt annat än att stå och hugga i alla väder -och vindar tills ryggen värkte. Men ingen yttrade ett ord, utom David -själf. - --- Dåligt skulle det väl gå med min kokning, invände han, -- det är -inte en syssla jag är van vid. - --- Hvad för slags baroner tror du de här herrarna äro, att din kokning -icke skulle duga åt dem? frågade kocken öfverlägset. -- Jag kan väl -visa huru det går till. - --- Inte äts här alla dagar kycklingsstek med gräddsås, anmärkte Kalle -Lehtinen, som var en oförbätterlig slarf, men lagets skämtare och -allmänna favorit. - -De andra grinade ett stumt bifall, utom Abel Korhonen, som menade tro -på att David icke var af den rätta sorten för Amerika. - --- Här i landet tar man hvad som bjuds, förtydligade han sin mening -- -och gör så godt man kan. Inte har Koivumäki så skämt bort oss med -maten, att vi inte komma till rätta med din kokning. - --- Nej, fet har man inte blifvit, bekräftade Kalle Lehtinen. Men innan -han hann tillägga något hördes ett ljud af gråt från sängstället. Katie -hade vaknat och var så skrämd af den främmande omgifningen, att hon -icke genast lät lugna sig, ehuru David omedelbart gick bort till henne. - -De sutto alla tysta och lyssnade, medan David hastigt framletade en -brödbit från sitt vägkostknyte. Men den var torr och hård och förmådde -icke trösta den lilla. - --- Hvad hon gråter vackert! uttryckte Korhonen halfhögt lagets känslor. -Och det satte lif i kocken. - --- Vackert är det nog, medgaf han -- men inte är det väl roligt för -henne. Kanske sku' hon tycka om litet sirap på brödet? frågade han af -David. - -Han hällde litet i en bleckmugg och sedan Katie en gång fått smak på -läckerheten glömde hon så fullständigt sin rädsla, att hon till och med -lät Koivumäki bära sig fram till bordet. Men till tåls gaf hon sig -icke, innan David satte sig bredvid dem. - -En efter annan kommo de öfriga också närmare, tills de bildade en tät -ring kring henne. Ingen yttrade på länge ett ord, men hvar gång hon -jollrade något till David, såg den ene på den andre. Och då hon -skrattade af förtjusning öfver sin sirap, grinade deras orakade -fysionomier alla med, som på kommando. - -Höjdpunkten af beundran nådde de, då hon försökte sticka en sirapsvåt -brödbit också i Davids mun. - --- Uncle Dave eat too, uppmanade hon -- it nice. - --- Nå, aldrig har jag sett maken! brummade en af beundrarne. - -En sådan flicka skulle jag också tagit, förklarade en annan. - -Men då Katie kastade en förvånad blick på de skäggiga männen, som -kommit allt närmare, drogo de sig hastigt ett par steg längre bort. Och -smågrinade en ursäkt för sin närgångenhet. - -Endast Kalle Lehtinen tycktes fatta att situationen kräfde något annat -och mera än platoniska uttryck af beundran. Han tömde först den bädd, -där Katie sofvit, på dess innehåll af kläder och annat. Och därpå -begynte han plocka ihop alla de färskaste och finaste barrkvistarna -från de öfriga sängställena, tills han fyllt hennes med endast det -bästa huset i den vägen kunde bjuda. - --- Tag min filt åt henne att ligga på, den är alldeles ny, uppmanade en -af männen. - --- Och min fäll till täcke, yrkade en annan. - --- Nej, min rya, som gumman skickade i somras med Koivumäki, invände en -tredje. - --- Vi taga båda, afgjorde Lehtinen prompt -- och hänga ryan på väggen, -så blåsten inte kommer åt henne. - -Tack vare bidragen från de öfriga hade han snart gjort i ordning en -bättre sofplats än Katie troligen haft sedan hon hämtats till västern. -Och i kraft däraf ansåg Lehtinen sig klarligen ega rättmätiga anspråk -att få hjälpa till då den lilla lades till sängs. - -Han drog egenhändigt kängorna af henne och sedan han själf noga -skärskådat dem ställde han dem på bordet framför de andra. - --- Titta på de här! - -Och gubbarna tittade småmysande, länge och grundligt på de lustiga -tingestarna, som noga tagit form efter den lillas fötter. - --- Nu är det bäst att vi göra upp saken med dig, sade Abel Korhonen, då -David sällade sig till de öfriga, sedan Katie somnat. -- Jag har tänkt -att vi skulle gifva dig en och en half dollar om dagen och födan. Vi -förtjäna nog mera, men vi göra betingsarbete, och det är tyngre än att -vara kock. - --- Nog skulle också mindre förslå, menade David -- åtminstone tills jag -lär mig att koka. - --- Det måste du lära på två dagar, förklarade Koivumäki. -- Den här -veckan till slut kokar jag och du får se på, men sedan måste du sköta -dig själf. - --- Och barnet? Det får jag väl betala för? - --- Nå, hvad mera! Inte hålla vi något hotell, där man betalar för hvar -munsbit mat. Hvad hon orkar äta är henne nog gärna unnadt. Inte for att -jag frågat de andra, tilllade förmannen -- men jag tror de alla tänka -lika. - -Och alla grymtade ett mera eller mindre högljudt, men omisskänneligt -bifall. - -De första dagarna var Davids kokning nog sådan, att knappast ens de han -kokade för väl skulle underkastat sig den utan protest, om det ej varit -for Katies skull. Men hon hade tagit dem med storm, allesamman och med -ens. Det var nästan som om de alla utan undantag betraktat sig som -delegare i henne och därför skyldiga att göra hennes lif i vildmarken -så behagligt de kunde. - -Och Katie, som blef starkare och lifligare för hvar dag, trifdes -ypperligt i de egendomliga omgifningarna och trots det egendomliga -lefnadssättet. Innan många dagar förflutit tog hon det såsom någonting -alldeles själffallet att alla de sträfva männen läto henne göra som hon -ville och å sin sida på allt sätt sökte vara henne i lag. - -Ett par veckor efter hennes ankomst till lägret blef det tid för -Koivumäki att begifva sig ned till bygden i och för den regelbundna -månadsprovianteringen, och då han började göra sig i ordning för resan, -tog en efter annan af männen honom afsides. De hade, de flesta af dem, -ett eller annat privatuppdrag att anförtro honom och enhvar gjorde det -i allsköns hemlighet. - -Men därför blef också följden den att Koivumäki vid sin återkomst var -försedd med åtta dockor och sex hästar af olika storlek och slag, till -Katies outsägliga förtjusning. Ty hvarken henne, kommissionären eller -de frikostiga gifvarne föll det på minsta sätt in att något större -omväxling måhända varit önskvärd. Hennes ljudliga fröjd endast -stegrades för hvar ny häst eller docka, som togs fram, och gifvarnes -belåtenhet steg synbart i samma mån. - -Men senare på aftonen samma dag blef hon dock lika oskyldigt som -ofrivilligt orsaken till djup misshällighet inom laget. Dess medlemmar -hade, såsom de alltid haft för vana, låtit månadsprovianten åtföljas af -ett tämligen rikligt förråd af whisky. Och den togo de, likaledes i -enlighet med sina förra vanor, itu med att förtära så snart -kvällsvarden var förbi. - -Det var det enda nöje de hade under vintern, och då det icke förekom -oftare än en gång i månaden, hade aldrig ens de ordentligaste haft -några invändningar att göra, om också en eller annan eller flera låtit -muntrationen sluta med ett kapitalt rus. De inskredo endast då det -artade sig till slagsmål, hvilket icke häller hände så alldeles sällan, -då gossarne börjat bli varma och erforo ett behof att krydda det -enformiga nöjet en smula. - -Katie hade varit så djupt intresserad af sin nya, talrika familj och -sitt välfylda stall, att hon icke låtit öfvertala sig att gå till sängs -förrän långt efter den vanliga tiden. Till sist hade hon dock somnat, -omgifven af alla sina dockor och så många af hästarna, som kunde få rum -på bädden, utan att till en början låta störa sig af den redan rätt -högljudda tonen vid bordet. - -Men innan hon sofvit längre än en halftimme, stämde Kalle Lehtinen upp -en visa, med sådant skrålande eftertryck att hon vaknade upp med ett -skrik. - -David var i ett nu vid sängen och sångaren, som redan hunnit ett godt -stycke väg mot sitt vanliga muntrationsslut, tystnade själfmant. Men då -gråtandet det oaktadt fortfor föll han på en annan tanke. - --- Man måste gifva litet också åt barnstackaren, mumlade han och gick -med osäkra steg bort till sängen med sin bleckmugg. - --- Här är litet att värma hjärtat med, lallade han -- drick, du lilla -kryp, så blir du glad. - --- Låt bli! protesterade David och sköt undan hans hand. -- Det får du -inte göra. - --- Hvad är det du börjar kommendera? väsnades Lehtinen. -- Bättre karl -skall det vara, som säger hvad jag får göra. - --- Bättre eller sämre, men det här gör du inte. - -Och då Lehtinen lika fullt sökte tränga sig fram skuffade han honom -tämligen omildt åt sidan. - --- Jaså, du börjar skuffas, sade denne ilsket. -- Men här är en karl, -som kan ge tillbaka om du vill slåss! - -Därmed fattade han tag i David, men denne, som knappast smakat på -whiskyn, fann det allt utom svårt att skaka honom ifrån sig. Och det -gjorde han så eftertryckligt att Lehtinen tog öfverbalans och föll -öfver bordet. - -Men en af de andra, som också redan hunnit bli betydligt varm, högg i -sin tur David i kragen. Han var en helt annan motståndare än Lehtinen, -så att David hade händerna fulla med att försvara sig. Därunder hann -Lehtinen resa sig och kom med en annan, fylld mugg fram till Katie, som -var för mycket förundrad och skrämd på en gång att ens mera skrika. - --- Nu ska du få dig en tår, mumlade Lehtinen otydligt, glömsk af allt -utom sin första, druckna tanke. - -Men innan han kunde utföra den var Koivumäki med ett par långa steg -framme vid sängen och kastade honom åt sidan som en tom säck, så hårdt -att han hvarken förmådde resa eller röra sig på ett par minuter. - -Det satte eld i det öfriga sällskapet, hvaraf flera syntes böjda att -taga Lehtinens parti mot David, som rifvit sig lös från sin -vederdeloman och nu sökte lugna den lilla. - -Koivumäki höll de andra tillbaka. - --- Kom inte hit, varnade han. -- Det händer något underligt om ni -försöker. - -Abel Korhonen trädde också emellan. - --- Skämmas skulle ni allesamman, sade han -- ser ni inte att -flickstackaren är skrämd halft från vettet? Och Lehtinen borde ha stryk -tills han blir nykter igen. Att försöka gifva whisky åt ett litet barn -och sedan ställa till slagsmål! - --- Inte passar det ju riktigt att slåss, så att barnet ser, medgaf en -af dem, som nyss varit ifrigast. -- Det tänkte ingen på. Och inte är -Lehtinen någon elak karl häller -- inte ville han göra något illa. - --- Det bryr sig ingen om hvad han ville eller inte ville. Om ej -Koivumäki hunnit emellan, så hade barnet kunnat vara dödt nu -- en hel -mugg whisky! - --- Oi, oi, oi! jämrade sig Lehtinen, som af den hårdhändta medfarten -och förmannens allvarsamma vrede med ens bragts öfver det vildsinta -stadiet, in i en gråtmild stämning. -- Nu tro de att jag tänkte döda -henne -- barnet, som jag inte ville röra hårdt med ett enda finger. -Inte är jag ju ändå barnmördare, fast jag må vara litet full. - -Och han storgrät af samvetskval och whisky i förening. - --- Åh, gå och lägg dig och sluta med den där olåten, uppmanade -Korhonen. -- Du har druckit tillräckligt för en kväll -- och det ha vi -nog för resten alla. - -I den punkten spordes åtminstone ingen högljudd meningsolikhet, utan -följde småningom alla Lehtinens lydiga exempel, så att hela lägret -snart var försänkt i sömn. - -Följande morgon, då de andra gingo ut till hygget, stannade Lehtinen -hemma. Han kände sig så betryckt i anledning af sitt beteende -föregående afton att han icke ville lämna den nye kocken och hans -skyddsling, utan skyllde på att han var sjuk. - -Men då det längre fram på dagen blef klart solskensväder, så att skogen -gnistrade och sken, frågade han om David ville låta honom draga -Katie på kälken ut till den trakt, där de andra arbetade. - --- Det blåser inte det minsta och de skulle säkert alla tycka det -roligt att se henne där, sade han. Men sade icke, tänkte det kanske -icke ens klart, att det på sätt och vis skulle återupprätta honom i -egna och andras ögon, om de sågo den lilla anförtrodd i hans vård. - -Och David, som hvarken var långsint eller betviflade att Lehtinen -skulle taga bästa möjliga vård om Katie, hade ingenting att invända. - -Därefter upphörde emellertid, såsom efter tyst öfverenskommelse, de -storartade månadsgillena. Endast första gången då Koivumäki återvände -från bygden utan den vanliga whiskykaggen, hördes något knöt. Men det -kväfdes i lindan af Abel Korhonen. - --- De som vilja supa sig fulla kunna själfva skaffa sig whisky och -dricka den i skogen, förklarade han kort om godt. -- Där går det an att -skrala och slåss så mycket ni vill. Men här skall lefvas så att vi inte -skrämma lifvet ur barnstackaren, som vi tagit vård om. - -Och därvid blef det. - -De hade så godt som alla börjat betrakta Katie såsom sin gemensamma -skyddsling, isynnerhet sedan den afton då de så när farit hvarandra i -lufven för hennes skull. Och hon var lika god vän med dem alla, utom -att hon alltid, då ett eller annat gick henne emot, tog sin tillflykt -till David och annars oftast höll sig till Kalle Lehtinen. Han hade en -obegriplig förmåga att roa och underhålla henne och tröttnade aldrig på -att uppfinna nya lekar. - -Hvad det led på vintern begynte David Anttila allt eftertryckligare -tänka på hvad han väl skulle taga sig till då skogshygget tog slut. Att -arbeta på dagspenning dög icke, då man aldrig visste huru länge sådant -arbete räckte och han dessutom ej kunde börja släpa Katie med sig kring -världen. Och årsdrängar höll ingen i det här landet, hade han hört. Om -han hälst kunde bli torpare, men han visste inte om de ens hade torp. - -Till sist beslöt han att tala med Korhonen om saken. Han var en klok -karl och hade nog reda på allt, som var nödvändigt att veta om Amerika. - --- Torpare? upprepade förmannen, då David framställde sin fråga, -- -Inte har jag hört om torpare i Amerika. Och bättre vore det ju också -att börja på egen jord än på andras. Stockbolagen sälja alltid marken -billigt då skogen är huggen och duglig åkerjord fins här nog hvar som -hälst, bara man orkar få den under bruk. Men kanske vi kunde hjälpa -litet, så du kommer i gång. Det är ju svårt för dig ensam, då du har -flickan att se efter. - -Det mötte inga stora svårigheter att finna lämplig plats för ett -nybygge i en trakt, där man hade alt att välja på. Ett par mil österom -arbetslägret flöt ån, som rann där förbi, ihop med en större flod, -omedelbart nedanför en fors. På ena sidan om ån växte endast löfskog på -mark, som var i det närmaste stenfri, så att den ypperligt lämpade sig -till åker. Och något längre nedåt, längs flodstranden, fans lågländt, -helt glest trädbevuxen jord, där det måste växa gräs i mängd under -sommaren. Det var så godt som färdig äng för en gård. Ändå mindre -svårighet mötte det att få köpa jorden, som ännu låg så långt från all -odling, att den var nära nog värdelös. Saken uppgjordes i en -handvändning första likviddag, då bolagets kassör gjorde sin rund kring -skogslägren. Han hämtade nästa gång alla nödiga handlingar med sig, så -att David Anttila redan inom en månad fann sig såsom egare till en -betydligt större sträcka jord än han alls till en början kunde tänka på -att bebruka. - -Det var Abel Korhonen, som yrkat att han skulle taga för sig med -besked, medan det ännu var tid. - --- Det är en så god plats, att dit nog komma andra innan många år gått -förbi. Kanske där till och med ännu en dag blir en hel by med kvarnar -och annat vid forsen. Och du är så ung att du nog har tid att vänta. - -Davids besparingar räckte väl till, oaktadt possessionens vidlyftighet, -både för den första afbetalningen, som endast steg till tjugufem cents -per acre, och till ett par hästar, som visst voro tämligen utkörda -efter vintersläpningen, men dock goda nog för hans behof. Han hade -varit kock i något öfver fyra månader för en och en half dollar om -dagen och hade icke rört sin lön för annat än tobak, så att han till -och med hade tillräckligt öfver för en ko och annat nödvändigt. - -Men därmed skulle han i alla fall icke hunnit mycket långt, om icke -hela arbetslaget kommit honom till hjälp. Medan de väntade på -islossningen arbetade de under goda tio dagar på nybygget. Och det var -tillräcklig tid för dem att uppföra en stuga med farstu och kammare -bakom samt att dessutom fälla skogen på den blifvande åkern. - --- Tak öfver hufvudet måste ju barnstackaren ha, utlät sig Abel -Korhonen, då det först blef tal därom -- och ensam kan Anttila inte -både bygga och uträtta allt annat han har att göra. - -Därför byggde de, allt af stock, till och med farstun. På virke var -ingen brist och då stockarna bilades på insidan blef det ju nästan lika -snyggt som af hyflade bräder, och mycket bastantare. - -Själf hade David, sedan nybygget en gång var beslutet, användt hvar -timme han hade ledig från köksgöromålen på förfärdigande af allehanda -husgeråd. Och därvid hade de andra likaledes hjälpt honom i betydande -mån, både under aftontimmarna och då dåligt väder höll dem inomhus. Det -var därför med en långt ifrån dålig utrustning han och Katie drogo in i -den nya stugan, då skogslägret till sist bröt upp. - -Till och med den proviant, som fans kvar, lämnade arbetskamraterna åt -honom, så att han var väl försedd för ett par månader framåt. Och icke -en enda försummade, att vid afskedet med hemlighetsfullt tafatt min -sticka någonting innanför Katies lilla kofta. Ingen ville bjuda pengar -direkt åt David, "men barnet är ju likasom vårt också", tolkade -Koivumäki deras tankar, "och för henne behöfs allt möjligt, som måste -köpas". - - - -Nybyggarlif. - - -Så blef David Anttila ensam af hela laget kvar i vildmarken såsom -nybyggare, och lätta blefvo hans dagar icke. - -De andra hade visst hjälpt honom ett bra stycke framåt, men arbete fans -där likväl ännu, mera än en man kunde utföra. Egentlig hvila kunde han -aldrig unna sig, utan betraktade såsom hvila de stunder han sysslade -inomhus och såg till Katies behof. - -Men det var icke många timmar han hvilade sig ens på det sättet. -Vanligen lekte hon dagen i ända i hans närhet ute vid arbetet, sof på -hans hopvikta rock vid foten af någon trästubbe och följde honom -däremellan på hvart steg, som en liten hund. "Uncle Dave", såsom hon -kallade honom äfven sedan hon glömt de få andra engelska ord hon -kunnat, var allting för henne. - -Den första åkern blef, tack vare hjälpen vid trädfällningen, i ordning -i god tid på våren. Stor var den väl icke och stubbarna måste han visst -lemna kvar där de vuxit, men den jungfruliga jorden var i gengäld så -kraftig att brådden snart täckte jorden som en tät, grön matta. Utsädet -hade Koivumäki hemtat då han gjorde den sista provianteringsfärden ned -till bygden. - -Med ängsmarken hade han mindre möda, då den befans så rikligt -gräsbärande, att de fåtaliga träden till en början opåtaldt kunde -lämnas. Han fällde endast så många han behöfde för att inhägna den del -han ämnade afbärga. Resten blef bete och det skulle varit rikligt för -flera gånger så många kreatur han egde. - -Större delen af sommaren arbetade han på rödjande af mera åker, så att -han hade en rätt aktningsvärd areal för höstsådd, redan innan han -skördade vårhvetet och hafren. Men så snart han stackat dem och gjort -undan sin sådd, begynte han uppföra ett uthus, afsedt att härbärgera -kon och hästarna under vintern. - -Han var särdeles belåten med den början han gjort. Skörden hade -utfallit bättre än han alls vågat hoppas, kräken trifdes alldeles -förträffligt och den nya sådden, som fått regn i rättan tid, sköt -hastigt upp till en kraftig, mörkgrön brådd. - --- Det vore en riktigt vacker åker, om jag bara orkat få bort -stubbarna, berättade han åt Katie som alltid med största uppmärksamhet -lyssnade till hans meddelanden om nybyggets affärer och såg så vis ut -som om hon fullt förstått hvarom det var fråga. - -David fann det nämligen långt ifrån alltid lätt att finna samtalsämnen, -som roade Katie, och hade därför småningom gjort det till en vana att -underhålla henne med alla sina tankar och planer rörande nybygget. Och -då hon alltid såg intresserad ut, men aldrig tillät sig några -invändningar, var arrangementet ömsesidigt i allo tillfredsställande. - -En afton fram på hösten, då Katie i anledning af det ruskiga vädret -gått ovanligt tidigt till sängs, arbetade David ännu i skymningen på -sitt nya uthus, hvilket icke på långt när gick så hastigt framåt som -han önskat. Medan han som bäst höll på att klyfva en rund stock för -takvirke, såg han en karl komma upp längs randen af bråddåkern. Han -höll upp med arbetet, men betraktade den främmande utan att röra sig -från stället. Först då denne hunnit helt nära, såg David att det var -Kalle Lehtinen. - --- Hälsningar från Michigan, sade Kalle, då han kommit ända fram. - --- Hvad hörs väl därifrån? hälsade David tillbaka. Och så skakade de -hand så lamt som om båda varit vingskjutna. - --- Nå, inte stort någonting. Dåliga tider är det där också, så att man -knappt kan förtjäna födan. - --- Jaså, det är dåligt också där? frågade David, som om Michigans -affärer varit af största vigt för honom, ehuru han aldrig varit där och -föga ens visste hvar det låg. - --- Och huru lefver man här? började Kalle Lehtinen, efter en längre -paus, hvarunder båda säfligt och metodiskt stoppat och tändt sina -pipor. - --- Sakta går det ju, men inte har man just häller något att klaga -öfver. - --- Inte ställa grannarna åtminstone till något bråk här, skämtade -Lehtinen. -- Och en jäkla vacker brådd har du. Här blir duktigt med säd -nästa år. - --- Nog växte ju vårsäden bra, medgaf David -- men inte vet man ännu -huru det blir nästa sommar. - --- Och huru mår flickan? frågade Lehtinen, som ansåg sig ha ådagalagt -tillräckligt intresse for viktigare angelägenheter och därför nu kunna -inlåta sig på det ämne, hvarmed han nog hälst skulle börjat, om det -varit tillständigt. - --- Bra mår hon och växer duktigt. Nu sofver hon redan. - -Så rökte de igen en stund under tystnad, tills David i sin tur frågade -huru hans gäst råkat ditåt trakten. - --- Nå jag tänkte att här blir förtjänst när vintern kommer. Och till -dess kan jag väl få arbete på någon farm, hälst för födan. Det fins ju -gårdar söderut härifrån. Men först ville jag se huru här lefdes. - --- Arbete skulle ju också här finnas tillräckligt, besvarade David den -indirekta frågan, medan de i sakta mak gingo åt stugan till -- men råd -att betala lön fins inte. - --- Nå det kunde vi väl komma öfverens om. Det betalas inte stort för -jordbruksarbete någonstans de här tiderna. Och sparadt blef det inte -just häller i Hancock, så att man kunde resa omkring och söka större -förtjänst. - -Det var så tämligen tydligt att Lehtinen såsom vanligt slarfvat bort -hela sin sommarförtjänst och nu endast tänkte på huru han skulle kunna -lefva tills skogshugget började. Och David behöfde nog all hjälp han -kunde få, men det bjöd emot att begagna sig af den gamla kamratens läge -för att få hjälpen gratis. - --- Kanske kunna vi ställa om lön på något sätt, afgjorde han därför -saken. -- Om inte förr, så när jag kan sälja litet säd. - --- Det är det inte värdt att tala om, återtog Lehtinen. -- Vägarna äro -fulla af folk den här hösten, som vore glada nog om de kunde förtjena -sin föda. Här i ödemarken vet man inte huru dåliga tiderna äro. - -Nästa morgon stod han vid Katies säng, då hon vaknade. Hon såg undrande -på honom några ögonblick. - --- Kalle! sade hon därpå sakta. -- Kalle har kommit. Snälla Kalle! - --- Det välsignade barnet känner ju igen mig! utbrast Lehtinen, -betydligt mera förtjust än han ansåg tillständigt att visa. -- Inte har -Kalle ju kunnat hämta mycket med åt dig, men litet snask har han i alla -fall. - -Han bar henne hela morgonen omkring på axeln, medan han tog i ögnasikte -hvad David uträttat under sommaren. - --- Nog blir det här ännu en styf gård, försäkrade han, medan de åto sin -frukost. Med sådan ängsmark här är kan du ju hålla en hel hjord om du -vill. Till och med de utkörda hästkräken du köpte äro helt ståtliga nu. - --- Dem skulle väl ingen känna igen, medgaf David belåtet. - --- De äro säkert värda fyra gånger mera än du betalade. Med dem kan du -förtjäna vackra pengar i vinter. Det lönar sig bättre att släpa stock -än att hugga. - --- Kan nog hända. Men inte kan jag ju lämna barnet här ensamt och inte -taga henne med häller, så de pengarna få nog bli oförtjänade. - --- Det vet man inte. Om du vill låta mig köra, så dela vi förtjensten. -En vecka med ena hästen och nästa vecka med den andra, så hålla de ut. -Också det blir pengar, då man inte behöfver köpa foder. - --- Det är ingen dålig fundering. Tid har ju hästarna nog under vintern. - --- Och på våren kan du taga fast tio af dem att föda under sommaren, -fortsatte Lehtinen. -- Stockkörarne betala nog hällre en tjugu, -tjugufem dollars stycket än de sälja för nästan ingenting. - -David myste af förnöjelse. Det var icke hans vana att tänka längre än -på det arbete han närmast hade att utföra, men då någon annan gjorde -ett förslag, fattade han så snabbt som trots någon om det var -fördelaktigt eller motsatsen. Och just det hade utgjort hans största -bekymmer att utsikterna till kontant förtjänst voro så ytterst små. - -Kalle Lehtinen arbetade som om nybygget varit hans eget och hvad det -led begynte det nog synas att arbetsstyrkan fördubblats. Innan vintern -kom, var det kombinerade stallet och fähuset fullt färdigt och därtill -åtskilligt annat undangjordt, hvilket David aldrig ens kunnat tänka på -att begynna om han varit ensam. - -Abel Korhonen var den näste, som kom på besök. Han hade uppgjort ett -stort hyggeskontrakt och hade stämt möte på nybygget med så många af -det gamla arbetslaget han hade reda på och med en hel hop nytt folk -därjämte. Det blef helt lifligt på "Anttila" medan manskapet samlades -och väntade på att årstiden skulle stadga sig. De flesta af dem voro -nöjda nog att kunna förtjäna sitt uppehälle under de tvunget sysslolösa -vinterdagarna, så att David fick en massa arbete utfördt. Han och -Lehtinen hade huggit ned skogen för en rätt stor, ny åker, så att där -fans virke tillräckligt. En badstuga växte upp inom några dagar och -därnäst en ria samt en lada, dit männen flyttade hans höstack för att -få bekvämare nattläger. Nybygget började till sin egares stora -belåtenhet arta sig till en riktigt prydlig gård. - -Nästan ännu belåtnare var Katie, som igen hade sällskap och omväxling -dagen lång. Och blef bortskämd i nästan lika mån af alla. - --- Hon kommer att få ledsamt, då här blir tomt igen, anmärkte David -aftonen före uppbrottet till storskogen. - --- Nå, någon gång kommer man väl hitåt också under vintern, förmodade -Korhonen -- om ej annat så för att gå i badstun. Det har inte beståtts -förut i de här trakterna. - -Han gillade i allo Lehtinens förslag beträffande stocksläpning. - --- På det sättet kan det bli riktig karl också af dig, sade han, mera -öppenhjärtligt än smickrande -- isynnerhet om du låter Anttila taga -hand om pengarna för er båda. Bäst vore det till och med om du sedan -blef här öfver sommaren, fast du inte förtjänar mera än maten. De tre -år jag känt dig har du förstört hvar dollar, så du ingenting har i -behåll, fast du är nog så duktig i arbetet. - --- Nå, man får se då vintern är slut. Nog kunde det ju gå också på det -sättet, medgaf Lehtinen. - -Den närmaste tiden därefter sysslade han mest med att underhålla Katie, -som tycktes känna sig helt borttappad, då där med ens blef så tyst och -tomt. Men redan inom ett par veckor blef där stadigt vinterföre, så att -han kunde börja köra. - -Därefter kom han blott till söndagarna till nybygget och hemtade -ordentligt hvar likviddag i det närmaste hela förtjänsten till David, -som aldrig kunde förvåna sig tillräckligt öfver huru mycket pengar det -blef. Redan före jul kände han sig så förmögen att han skickade -Lehtinen ned till bygden efter en andra ko, ett par grisar och ett och -hvarje smått till hälgen. - -Hans ombud förstörde visst en hel del af sina egna pengar på den -färden, på snask och leksaker och annat för Katies julafton, men därför -kunde David icke förmå sig att klandra honom. - --- Det skulle jag nog aldrig kommit att tänka på, sade han blott, högst -förvånad öfver att det icke fallit honom själf in och på samma gång -mycket belåten med Lehtinens uppköp. Men hälften af dem ville han -betala och yrkade så bestämdt därpå att han till sist fick sin vilja -fram. - -Vintern gick småningom, under träget arbete och större nykterhet än -Kalle Lehtinen kunde påminna sig sedan åtskilliga år tillbaka. Han var -icke mera än två gånger under hela vintern med om något viftande och -inte ens då blef det riktigt allvarsamt. Men därför voro också hans -vinterbesparingar så stora, att han knappast själf kunde tro det, då -David och han, sedan släpningen tagit slut på året, gjorde upp -sluträkning. - --- Det här lenmar jag hos dig, allt hvad jag inte behöfver för resan, -sade han då affärerna voro klara. -- Den här sommaren ämnar jag mig -ända till Kalifornien. Jag har nog tänkt på hvad Korhonen sade och sant -är det visst, men jag kan inte hållas så länge på ett ställe. Inte -duger jag att börja med riktigt jordbruk så länge det ännu fins så -mycket att se och försöka här i landet. - --- Här skulle ju nog finnas fullt upp med arbete för två och i år kunde -jag också betala vanlig lön, då det kommit in så mycket pengar, -frästade David. - --- Bra vore det visst, medgaf Lehtinen tveksamt -- och mera skulle jag -väl ha i behåll. -- -- Nå, det går ju an att försöka några veckor. Men -om jag också sedan reser, så kommer jag säkert tillbaka i höst. Vi -kunde väl också nästa vinter ha samma slags bolag? - --- Riktigt gärna för mig. Men kanske du ändå stannar? - -Lehtinen svarade ingenting, utan arbetade de följande tre veckorna som -om det gällt lifvet. Det såg nästan ut som om han sökt med våld kväfva -begäret att ströfva. Men det hjälpte ej. Den tredje lördagsaftonen, -sedan de tagit sitt bad, förklarade han sig icke kunna stanna längre. - --- Det riktigt drager mig bort, sade han -- och då tjänar det inte till -någonting att hålla emot. Men till hösten kommer jag säkert tillbaka. -Det här käns ändå som hemma. - -David insåg godt att alla vidare invändningar voro onödiga och -uppräknade därför helt enkelt dagslönen för vårarbetet. Den steg till -så mycket att Lehtinen alls icke brydde sig om att röra -vinterbesparingarna. - --- Behåll du dem, sade han. -- Och om det blir nöd på färde, så använd -dem bara. Jag skulle i alla fall själf göra af med dem. - -Hela söndagen lekte han med Katie, men så snart hon gått till sängs -började han göra sig i ordning. Och nästa morgon före soluppgången -begaf han sig på väg. - -David och Katie voro helt allena på nytt, men David hade alls ingen tid -att hänge sig åt tankar på ensamheten af sitt lif i ödemarken. Därtill -fans där alldeles för mycket arbete, som måste uträttas. Och Katie var -ännu icke gammal nog att många dagar känna sig tröstlös. Allt gick inom -kort igen sin gilla gång på Anttila, David arbetande som en träl från -soluppgången till sena kvällen och Katie såsom förut följande honom i -fjäten dagen lång. - -Först långt fram på hösten kom Lehtinen tillbaka, sedan David redan -beslutat att taga Katie med sig och vandra ned till bygden för att söka -hjälp för höstsysslorna, dem han fann det omöjligt att mera rå med -ensam. - -Sommaren hade alls icke slagit sig till pengar för Kalle Lehtinen, som -funnit den fjärmaste västern öfverlupen både af arbetssökande och af -allehanda drifvare, som brydde sig mycket litet om att finna det arbete -de alla sade sig söka. - -Kineser ha det bäst där, påstod han. --De ha inte några söndagar och -supa aldrig, så att folk hälst använder dem. Hvita människor få svälta, -ifall de inte varit där länge och kunnat skaffa sig stadigt arbete. -Hans yttre visade noggrannt att han haft det svårt och "hem", såsom han -sade, kom han utan en dollar i fickan. Han hade icke ens kunnat köpa -sig en järnvägsbiljett, utan hade gått till fots en större del af -vägen. - --- En och annan gång kunde man ju visst stjäla sig in på frakttågen och -åka en half dag eller så, berättade han. -- Men nog fick man gå -däremellan så fötterna värkte. Här är det i alla fall bra mycket -bättre! - -Men de bittra erfarenheterna hade likväl ingalunda kurerat honom. - -Under vintern släpade han såsom året förut stock för gemensam räkning -och förtjänade vackra pengar, hvilka åter anförtroddes i Davids vård. -Och ända till inemot midsommar arbetade han sedan för denne, men då -kunde han icke längre hållas stilla, utan begaf sig på väg uppåt -Kanada. - --- De berättade under vintern att där hittats duktigt med guld i -Columbia, upplyste han -- och nu vill jag försöka min lycka med den -affären. Kanske har man tur och blir rik karl på en gång, så att man -kan fara hem och köpa en riktig herrgård. - -Så väl gick det honom visst icke. Men då vintern infann sig tidigt där -uppe i bärgen kom också Kalle Lehtinen en hel månad tidigare än året -förut tillbaka till Minnesota, så att David alls icke hade några -svårigheter med höstarbetena. Och följande vår slogo sig två andra -landsmän ned i närheten, med besparingar från arbetet i skogarna. - -De hade sett huru raskt Davids farm gått framåt och hade därför -beslutat att också bli nybyggare. Det lönade sig helt säkert bättre än -att fara hem och köpa något litet hemman, som aldrig kunde gifva mera -än just jämnt hvad man behöfde för att lefva. Anttila hade ju inte haft -stort någonting att börja med och ännu därtill ett barn att sörja för, -men ändå hade han redan en riktigt vacker gård. - -Och David, som icke kunde önska något bättre än att folk kom till -trakten, hjälpte dem på alla sätt han kunde. - -Innan han varit där fem år hade ett halft dussin andra gårdar uppstått -i grannskapet. Ingen af dem kunde dock jämföras med hans egen, hvilken -alls icke mera såg ut såsom ett nybygge. Numera hade han en man i -arbete hela året och dessutom arbetade Kalle Lehtinen såsom förut vår -och höst på Anttila. - -Ännu hade denne visst icke helt och hållet upphört med sina -sommarströftåg, men utflykterna blefvo allt kortare. Han hade småningom -drifvit omkring i de flesta af unionens stater, utan att få tag på -något han ansett värdt att hänga sig fast vid, och begynte därför bli -altmera stadigvarande i Minnesota. - -Den femte sommaren kommo några amerikanare ut till det börjande -settlementet. De sågo sig omkring i trakten, undersökte floden och -slutade med att köpa forsen och jorden på båda sidor därom. På vintern -kommo de sedan tillbaka med en hop arbetare och begynte bygga ett -träsliperi, för hvilket de tillhandlat sig stora sträckor af den -skogsmark, därifrån det grofva timret förut blifvit afvärkadt. - -Då blef där på en gång lif och rörelse i näjden. En mängd både -nybyggare och annat folk slogo sig ned där, arbetare samlades för -fabriken och hus af allehanda slag växte upp med otrolig fart längs de -gator, som utstakats närmast fabrikstomten. - -Kalle Lehtinen var ingalunda den siste, som insåg hvilka fördelar där -stodo att vinna af den nya rörelsen. Han beslöt öppna handel och då -hans besparingar uppgingo till en respektabel summa dröjde det icke -länge innan han hade slagit upp en välförsedd butik på Anttilas mark -tätt invid fabriksområdet. - -Redan följande vår öppnades en skola, och då fabriken under sommaren -kom i gång, blef där genast regelbunden samfärdsel med den öfriga -världen medels en flatbottnad flodångbåt. Och jorden steg i värde, så -att David Anttila kunnat få en liten förmögenhet för sin gård, om han -velat lyssna till förslagen att sälja den. - -Men därom ville han alls icke höra talas. - --- Nog duger det ju att lefva här likasom förut, afböjde han sådana -anbud, -- bättre än förut, nu då man kan sälja allt hvad man inte själf -behöfver. Kanske när Katie blir stor -- om hon inte vill stanna här. - -Hon var fortfarande medelpunkten för alla hans tankar och planer. För -hennes skull var det han gifvit gratis mark åt skolan och därtill ett -större årligt bidrag än någon annan, så att de genast kunde anställa en -så god lärarinna det var möjligt att få. För så vidt det berodde på -honom skulle Katie hafva allt af det bästa. - -För henne var "Uncle-Dave" också ännu världens medelpunkt, trots alla -de nya vänner och bekanta hon fann bland de ständigt talrikare -nykomlingarna. Och de visade henne dock större vänlighet och -uppmärksamhet än någon annans barn. David var ju onekligt den -förmögnaste mannen på orten och till hans benägenhet fans ingen genare -väg än undfallenhet mot hans fosterdotter. - -Det gjorde henne emellertid till och med mera själfrådig än hon skulle -blifvit genom Davids uppfostran, hvilken noga taget inskränkte sig till -att låta henne göra som hon ville i de flesta afseenden. Endast i -sällsynta undantagsfall hände det att hon icke kunde genomdrifva sin -vilja. Och endast på hennes medfödda goda egenskaper berodde det att -hon icke blef outhärdligt bortskämd. Men det vande henne i alla fall -att tänka ytterst litet på andras önskningar i bredd med sina egna. - -Därför tänkte hon icke häller alls på Uncle Dave's känslor då hon en -dag bad att han skulle skicka henne till en skola i någon stor stad. - -Hon hade under årens lopp hört altmera af sina nya vänner om lifvet och -rörelsen i de stora städerna tills det hägrade för henne som den -största möjliga sällhet att få komma dit och själf se det. Nu var hon -tolf år gammal och ville till en skola, där hon kunde lära allt, som -behöfdes för att bli en riktig dam. - -Det hade aldrig fallit David in att hon kunde behöfva mera lärdom än -deras egen lärarinna kunde meddela henne. Och ändå mindre hade han -tänkt på att hon icke där ute i settlementet kunde bli en så fin dam -som trots någon. Men sedan han lagt råd med sin hjälpreda i kvistiga -fall, den världserfarne Kalle Lehtinen, beslöt han att låta henne resa, -särdeles då också lärarinnan ansåg det bäst för flickan. - -Men själf förde han henne icke till Boston, dit det blifvit beslutet -att hon skulle skickas. - --- Inte duger jag till någonting på en sådan resa, förklarade han. -- -Jag vet ingenting om sådana saker och kan ju knappast tala med annat -folk än våra egna. -- Kunde inte vår lärarinna föra henne till skolan? - -Denna hade alls ingenting emot en lusttur österut under ferien, utan -åtog sig genast uppdraget. Så snart skolan stängt sina dörrar reste de, -lärarinnan försedd med öppen fullmakt att utrusta Katie på det bästa -samt med rundliga medel för allt de möjligen kunde behöfva. - -Katie var visst något betryckt de par sista dagarna och grät en smula, -då det kom till afskedet, men var dock för mycket upptagen af tankarna -på allt det hon skulle få se för att taga det synnerligt svårt. - -David grät väl icke, det låg inte i hans natur. Men han erfor en -underlig förnimmelse af något tjockt i strupen, något han icke kunde -svälja ned, så att hans röst ljöd hes då han, när flodångbåten försvann -ur sikte, vände sig till Lehtinen. - --- Där far hon nu, sade han sakta. -- Huru må världen se ut då hon -kommer tillbaka? -- om hon alls kommer. - --- Nog kommer hon, tröstade Kalle Lehtinen -- men ledsamt blir det -efter henne. - - - - -DAVID ANTTILAS ÖDE. - - -Det blef nog ledsammare efter Katie än till och med David föreställt -sig. Men han visade det endast genom att bli om möjligt ännu fåordigare -än förut. Själf arbetade han lika strängt som alltid, från morgon till -kväll, ehuru han mycket väl kunnat låta andra utföra det tyngsta -arbetet, då hans gård var i det mest blomstrande skick och gaf långt -mera än han behöfde för sitt ytterst enkla lif. Icke ens sedan Katies -vistande i Boston begynt draga rätt dryga pengar, gick allt åt, som -kom in. - -Hennes bref voro det enda nöje han numera hade, men det var så stort -att han gärna skulle arbetat dubbelt hårdare om det varit nödvändigt -för att bestrida utgifterna för henne. Och dock kunde han icke ens -njuta det nöjet oblandadt. Hans engelska var ännu så klen, att han -måste taga Lehtinen till hjälp för att riktigt få reda på hvad hon -skref. - -Det bekände han emellertid icke ens för denne, utan försökte alltid -först själf stafva igenom brefven. Först på aftonen den dag de kommit -brukade han gå öfver till Lehtinen, för att också låta honom läsa dem. - --- Kanske du läser det högt, sade han oföränderligt. -- Jag har nog -läst det, men hör det gärna en gång till. - -Och Kalle Lehtinen, som utmärkt väl visste hvar skon klämde, öfversatte -utan vidare så godt han kunde brefven till finska. - --- Det är likasom trefligare att höra det på eget språk, anmärkte han -endast, likaledes alltid utan minsta förändring af formeln. Och utan -att någondera tänkte på att ens draga på munnen. - -Settlementet utvecklade sig så hastigt som det endast är möjligt i -Amerika, sedan ännu en stor fabrik kommit i gång på motsatta sidan af -forsen. Ett par af de tidigaste nybyggarne hade redan sålt sina -lägenheter till högt pris åt spekulanter, som delat dem till -byggnadstomter och förtjänat vackra pengar på spekulationen. En värklig -stad höll på att växa upp längs floden och jordvärdet invid denna steg -oupphörligt. - -Den ende, som var helt och hållet omedgörlig beträffande försäljning af -jord var David Anttila. Åt Lehtinen hade han upplåtit en rymlig tomt -närmast fabriksmarken och åt skolan hade han skänkt en annan, ändå -rymligare, men det var allt. - --- Kanske den tid ännu kommer då man måste sälja, förmenade han. -- -Till dess far jorden inte illa i min vård. - -Hvad han egentligen menade med "den tid då man måste sälja", visste -ingen. Kanske visste han det icke ens själf riktigt noga. Huru som -hälst hade han aldrig ett ord att anmärka om de småningom stigande -belopp han sände till Boston. Hans inkomster ökades ju också ständigt -och likaså, oaktadt utgifterna, hans besparingar i den nya stadens -bank. - -Den enda, utom Kalle Lehtinen, han alls brydde sig om att umgås med, -var skollärarinnan, som själf då och då brefväxlade med Katie och -alltid var högst intresserad af nyheterna från Boston. Tack vare henne -lärde han sig också småningom så mycket mera engelska, att han på egen -hand något så när kunde taga reda på innehållet af brefven från Katie, -som skref både regelbundet och ofta till "Uncle Dave." - -Men därför öfvergaf han ingalunda vanan att låta Lehtinen läsa och -öfversätta brefven. Tvärtom blef det snart nog vanligt att de båda, -efter att ha läst dem, begåfvo sig till lärarinnan för att låta också -henne få del af dem. Och därefter stannade de som oftast hela aftonen -hos henne. - -I början kände sig David visst något styf och generad i hennes -sällskap. Hon var omisskänneligt "herrskap", ehuru hon arbetade för -sitt bröd likasom enhvar annan i settlementet. Och trots åren i Amerika -hade han ännu icke lyckats öfvervinna en viss obehaglig känsla af -underlägsenhet i sådant sällskap. Men då han såg huru fullkomligt -obesväradt Lehtinen uppträdde, oaktadt den respekt också han -synbarligen hyste för henne, begynte David likaledes småningom tina -upp. - -Hon åter gjorde alls ingen skillnad mellan dem och herrarne, -tjänstemännen vid fabrikerna, af hvilka några då och då likaledes -brukade komma på besök. De båda finnarne åtnjöto sig själfva ovetande -anseende såsom de duktigaste männen i den nya staden, de, som -egentligen grundat den i ödemarken, till fördel för både sig själfva -och andra. Och sådana karlar bemöter man med aktning, särskildt då de -alls icke tränga sig och sin duktighet på någon. - -Småningom började David till och med hysa allehanda egendomliga tankar -rörande Kalle Lehtinens lust att i tid och otid draga honom med till -skolhuset, där lärarinnan också hade sin bostad. - -Bara inte karlen hade några andra slags funderingar på det hållet! Men -det kunde väl aldrig gå. Hon var ju visst mycket vänlig och tycktes -alltid riktigt glad då de kommo, men nog var hon i alla fall mycket -förmer än Kalle. - -Alldeles ung var hon väl icke häller mera, men ändå flera år yngre än -han. Och så bra såg hon också ut, att hon lätt kunde få sig en man -bland ingeniörerna och bokhållarne vid fabrikerna, om hon nu en gång -ville gifta sig. - -Fast, ingen kunde häller veta hvad kvinfolk riktigt tänkte på. Kalle -var i alla fall ingen oäfven karl att se på, utom att han höll på att -bli rätt förmögen. Och kunde berätta bättre och mera än de flesta om -allt han sett och varit med om. Och det var ingalunda litet. - -Ju mera David tänkte öfver utsikterna, desto mindre hopplösa föreföllo -de honom. Därför blef han icke häller på långt när så öfverraskad som -Lehtinen möjligen väntat, då denne en afton infann sig uppsträckt i -sina bästa kläder och hälsade vännen, som redan höll på att gå till -sängs, med meddelandet att han varit på friarefärd. - --- Och bra gick det, gissar jag, sade David, som omöjligt kunde -misstaga sig på den skinande belåtenhet, som lyste ur Kalles fysionomi. - --- Bra gick det, bekräftade denne. -- Fast jag ännu inte kan förstå att -hon ville. En sådan drifvare som jag varit i mina dagar -- och supit -har jag ännu till. Men hon sade att hon kunde söka länge och ändå råka -värre, så vi behöfde inte bry oss om hvad jag varit förut. - --- Det visar att boklärdomen inte gjort af med förståndet, filosoferade -David. -- Är det redan bestämdt när det blir bröllopp? - --- Nå, inte riktigt ännu, bekände Lehtinen en smula förläget. -- Då man -ju inte behöfver lysning här i landet ville jag att vi skulle gå till -prästen i morgon, men hon skrattade och sade att det väl ändå inte var -sådan brådska. - -David nära på skrattade själf, ehuru det ingalunda hörde till hans -vanor. - --- Hvarför tog du inte prästen med då du gick på frieri så skulle det -gått fortare? -- Du är tokig, karl! Men så lär det ju vara när kärleken -kommer. - --- Hon säger att hit först måste komma en annan lärarinna, som kan taga -skolan, meddelade Lehtinen missmodigt. -- Och ingen kan ju veta huru -länge det räcker. - --- Jag sade ju att hon är en riktigt förnuftig människa. Och det kan -nog behöfvas, då du mist ditt vett. Men bra har det ju gått och lycka -är det för dig. - -Jo, bra har det gått, medgaf Kalle, med belåtenheten på nytt skinande -ur hvarje drag, oaktadt missräkningen med bröllopet. - -Det dröjde emellertid icke längre än några veckor innan den nya -lärarinnan kom och omedelbart därefter blef den gamla "Misstress -Charles Lehtinen", såsom prästen kallade henne i lyckönskningstalet -genast efter vigseln. Denna försiggick på Anttila, hvars egare klädt -hela stugan med grönt, så att den liknade en stor löfsal, och hade -ställt till ett dundrande brölloppskalas, utan minsta hänsyn till -kostnaden. Så godt som hvarenda själ i settlementet var inbjuden och -ingen enda af de bjudna hade uteblifvit. - -Endast Katie saknades och det blott emedan David, då ingen kunde -skickas efter henne, bestämdt motsatte sig att hon skulle göra resan -ensam. - --- Jag far snart själf och hälsar på henne, förklarade han -- och talar -om allt, som händt här hemma. - -Den gamla vännens förlofning och giftermål hade rent af gjort David -själf yngre. Språksammare blef han väl knappast, men han såg belåtnare -ut än någonsin sedan Katie reste och drog sig på långt när icke mera så -mycket undan andra människor som han förut gjort. Det bästa beviset för -den inre förändringen var dock hans afsikt att göra en resa till -Boston. - -Den utförde han på eget bevåg redan ett par veckor efter Lehtinens -bröllopp, och då han återvände var han också till det yttre en helt -annan människa. Håret var klippt på stadsfason och skägget bortrakadt. -Hatten var helt modern och de nya stadskläderna sågo ytterst fina ut. -Men mera än tre dagar hade han icke tillbragt i Boston och ytterst -svårt funno han och fru Lehtinen det att förmå honom till meddelsamhet -om vare sig Katie eller annat. - --- Nog mådde hon ju bra, svarade han på deras otaliga frågor. -- Och -har blifvit riktigt en fullvuxen människa. Men mot mig var hon alldeles -som förr -- så glad att se mig, att hon både skrattade och grät när jag -kom. - -Orsaken, hvarför han icke dröjt där längre berörde han emellertid icke, -eller åtminstone icke direkt. - --- Hvad skulle jag nu göra där längre? sade han undvikande. -- Inte -passar jag ju riktigt bland stadsfolk. Och på tre dagar hann jag nog -med allt jag hade att säga. -- Men ledsamt tycktes hon ändå hafva då -jag reste! tillade han efter ett litet uppehåll, med fundersam ton. - --- Huru gammal är Dave? frågade M:rs Charles Lehtinen, då hon blifvit -ensam med sin man efter Davids besök. -- Jag tänkte aldrig förut på -honom annat än som på en gammal karl, men så ser han ju alls inte ut -numera. - --- Inte är han häller gammal. Flera år yngre än jag, fast han är så -mycket klokare. Omkring trettifem tror jag. - --- Då börjar jag förstå huru det här hänger ihop, sade hon menande. Men -lät af inga öfvertalningar förmå sig till större tydlighet gentemot sin -herre och man, som begrep platt ingenting. - -Fyra år hade det ursprungligen varit bestämdt att Katie skulle stanna i -Boston. Något öfver tre af dem hade förflutit, då han gjorde sitt besök -där och sedan dess var han icke mera rätt nöjd med saker och ting på -Anttila. - -Hennes bref kommo visst fortfarande lika regelbundet som förut, men det -gjorde ingalunda saken bättre. Tvärtom bidrogo de i sin mån till alla -de tankar, hvarmed han aldrig förut brytt sin hjärna, men som nu -ständigt sysselsatte honom. - -Det förnämsta intryck han erhållit af sin resa österut var det af -rikedomen och ståtligheten i de stora städerna. Sådana hus som det, där -Katie bodde, hade han aldrig förut sett annat än från utsidan, likasom -han öfverhufvudtaget icke sett annat än de tarfligaste sidorna af -lifvet både hemma och i Amerika. Icke ens i den nya staden, som vuxit -upp kring hans hemman, lefde någon på annat än allra anspråkslösaste -sätt, medan däremot både Katie och hennes vänner i Boston hade det helt -annorlunda. - -Huru skulle hon alls igen kunna komma till rätta på samma sätt som -innan hon reste? Hans stuga och kammaren innanför voro ju ännu alldeles -oförändrade, den förra med samma bilade väggar och golf, den senare med -de längesedan urblekta tapeter, som klistrades upp det sista året hon -var hemma. Nu måste hon ju tycka att det alltsamman var förfärligt -ynkligt. - -Resultatet af funderingarna blef att han en vacker dag meddelade -Lehtinen sitt beslut att bygga ett uytt hus. - --- Det gör du rätt i, försäkrade Lehtinen, som längesedan uppfört en -prydlig bostad åt sig invid handelslokalen. -- Råd till det har du nog -och den gamla kojan är ju också redan dålig. -- Huru bra jag ännu -kommer ihåg då vi alla hjälptes åt att bygga den! - -Det skulle bli ett ståtligt hus, beslöt David, något, som Katie inte -behöfde skämmas för ens om någon af hennes Boston-vänner kom för att -hälsa på henne. Han valde själf plats för det, ett bra stycke från -farmen, på en liten upphöjning nära åmynningen, därifrån man kunde se -långa vägar både uppåt och nedåt. Och sedan han rådfört sig med -föreståndaren för grannfabriken skref denne på hans begäran till S:t -Paul efter en amerikansk byggmästare, som visste huru ett fint hus -borde se ut. - -Byggmästaren kom och åtog sig att inom sex månader ha huset färdigt. -Men David kände sig på nytt tveksam om hela företaget, då han hörde -huru mycket det skulle kosta. - -Så mycket hade han aldrig tänkt på! Nog hade han ju mera än den summan -på banken, men -- -- -- - --- "Nå, strunt! nog kommer det ju in mera om man orkar lefva", var hans -slutreflexion. "Om det skall bli fint så måste det väl kosta." - -Sedan blef det hans största nöje att följa med huru den prydliga -byggnaden växte upp. Där fans hvarken en stock eller en sten i hela -huset, som han ej sett innan den passades in. - -Och mera än en gång tvingade han byggmästaren med oemotståndlig -envishet att kassera ett eller annat, som han ej ansåg godt nog. - --- Hus bygger man inte alla dagar, argumenterade han. -- Det skall stå -länge och därför får man inte använda skräp. - -Då det slutligen var färdigt och likvideradt gaf han byggmästaren ännu -en rund summa för att köpa möbler och annat nödvändigt i S:t Paul. Och -då de anlände bad han fru Lehtinen visa huru de skulle ställas upp och -allting göras så prydligt som möjligt. Ingenting fick saknas, allt -skulle vara i fullt skick, ehuru besparingarna i banken gingo åt så -noga, att icke många hundra dollars funnos kvar, då alla uppköp voro -värkställda. - -Men då det väl var i så full ordning det kunde bli, låste han till det -nya huset. - --- Där skall ingen bo innan Katie kommer, bestämde han. -- Då fira vi -hemkomstöl. - -Fru Charles Lehtinen skakade än en gång menande på hufvudet såsom hon -gjort många gånger sedan bygget påbörjades. Men förklarade ingenting -för sin man, som icke begrep det minsta. - -Det var icke mera än två månader kvar till den tid, då Katie skulle -komma hem, då en gång mera än tre veckor förflöto utan något bref från -henne. David begynte redan känna sig betydligt orolig, men så kom en -liten, synbarligen i hast skrifven breflapp med ursäkter för att hon ej -skrifvit på så länge. Hon hade haft så otroligt mycket att göra. Men -hon skulle skrifva snart igen. - -Inom en vecka anlände också ett annat, långt bref, hvari hon gaf -uttryck åt allt hon kände för dem där hemma, främst för Uncle Dave, -hvilken hon ju hade att tacka för allt, men också för Lehtinen och hans -hustru. Hon hade aldrig skrifvit så varmt och innerligt tacksamt, men -det oaktadt gjorde brefvet ett underligt otillfredsställande intryck på -David. - -Och då åter mera än två veckor förgingo utan några underrättelser, -begynte han erfara en orolig nedstämdhet, hvilken icke ens tanken att -hon ju snart skulle vara hemma och därför troligen icke skref, förmådde -skingra. - -Så kom en dag, då postförestånderskan småleende räckte honom ett bref -från Boston, innan han ens hunnit fråga om där fans något för honom. - -Han gick såsom han på senare tider brukat öfver till det nya huset och -satte sig på verandatrappstegen att läsa brefvet, som ju borde meddela -hvilken dag hon ämnade komma. - - "Käraste Uncle Dave", - - "När detta bref kommer fram till Anttila är jag inte mera bara - din Katie, utan också en annans, som är den bästa, käraste, - klokaste människa i världen -- näst min Uncle Dave. Sedan en - timme är jag gift och det första jag gör är att skrifva - till" -- -- -- - -Så långt kom han innan han alls fattade hvad han läst. Då såg han -undrande upp från brefvet på det nya huset och strök sig öfver pannan, -som blifvit svettig fast det ju alls icke var varmt. - -"Hon har gift sig", sade han halfhögt och satt sedan alldeles stilla, -utan att läsa vidare. - -"Nej, hem måste man begifva sig", sade han om en stund, igen högt. Och -gick rätt öfver fälten tillbaka till sin gamla stuga. - -Han tänkte icke ens på att röka sedan han slagit sig ned på bänken vid -spiseln, utan endast satt och såg in i elden, tills Lehtinen steg in -och afbröt hans tankar. - --- De sade på posten att du fått bref och då du inte kom öfver -- -- -- -När kommer hon? - --- Snart kommer hon väl, svarade David på måfå. -- Hon har gift sig. - --- Gift sig? har hon gift sig? Nå -- -- - --- Och hvarför inte? afbröt David häftigt. - --- Ja, ja -- hvarför inte? hvarför skulle hon inte gifta sig -- -- Det -var bara så oförmodadt. Jag -- -- -- - --- Läs själf, afbröt David igen och räckte honom brefvet -- men läs -inte på finska, tillade han. - -Det var ett långt bref, till större delen fyldt af osammanhängande -beskrifningar om honom, mannen. Hvarken Lehtinen eller David kunde -riktigt fatta allt hvad hon sade om honom. Så mycket förstodo de dock -att hon endast några veckor varit bekant med honom samt att han icke -velat låta henne resa innan de voro gifta. Han var rädd att hon skulle -låta dem öfvertala henne att lämna honom, då han alls icke vax rik. Men -det gjorde ingenting, försäkrade hon. Han var nog villig att arbeta och -hade genast, då han hörde om Anttila och den nya staden, sagt att där -fans en hel hop pengar att förtjäna. Uncle Dave skulle få se huru väl -han förstod sig på affärer, då de kommo. Och de ämnade komma om ett par -dagar. Han ville nog göra en längre bröllopsresa, men hon hade inte -gått in på att dröja mera än några dagar på vägen, fast hon hade mera -än tillräckligt pengar öfver. - --- Jaså, de komma hit -- redan om några dagar! Det var allt David hade -att säga. - --- Och han eger rakt ingenting, anmärkte Lehtinen -- efter hon talar om -sina pengar för resan. - --- Det betyder ju inte mycket om han annars duger. Nog kan man ju lefva -på den här gården. - -Så sutto de båda tysta en stund, tills det blef för tryckande för -Lehtinen. - --- Kommer du inte öfver till oss? frågade han. -- Min hustru är nog -också nyriken att få höra om brefvet. - --- Inte nu. Här är ju en hel hop att tänka på. - -Och sedan Lehtinen gått, satt David länge och väl kvar på samma plats -och i samma ställning, seende in i elden utan att ens röka. Senare på -aftonen kom han dock till klarhet och vandrade öfver till Lehtinen, som -ännu var i rörelse. - --- I morgon måste du hjälpa mig med allt jag har att göra, började han, -utan att ens hälsa. -- Jag ämnar mig härifrån och vill ställa allting i -ordning. - --- Hvart ämnar du resa? - --- Vet inte så noga -- någonstans västerut och se mig omkring. - --- Och gården? hvad blir det af den? - --- Inte duger det ju att vara två husbönder på ett ställe. Och så har -jag tänkt att jag aldrig skulle orkat få den gården, om det ej varit -för flickan. För hennes skull var det ju ni alla hjälpte till. - --- Är det därför du vill skänka bort den åt en karl, som du alls inte -känner? - --- Åt henne, rättade David. -- Här kan hustrun ju ega hvad som hälst, -utan att mannen kommer åt det. - --- Och hvad blir det af dig? - --- Jag kan väl arbeta. -- Kanske orkar jag ännu reda en annan gård åt -mig. Ledigt land fins det ju nog. - -Lehtinen såg både bekymrad och häpen ut. Det här var ju minst lika -galet som då David släpade det främmande barnet med sig på kälke från -Dakota. Men bakom galenskapen anade han dunkelt något, som gjorde honom -stum. - --- Försök inte att hålla honom tillbaka, sade hans hustru, sedan han -lättat sitt hjärta för henne. -- Du är nog en bra karl, Charles, men -Dave är en bland tusen. Det är det enda han kan göra. - -Och så började hon gråta. - -Det begrep Charles Lehtinen icke häller riktigt, men han hyste alltför -stark tillit till sin hustrus djupare visdom att icke göra som hon -rådde. Nästa morgon gick han tidigt öfver till Anttila, sorgsen visst -öfver den gång händelserna tagit, men utan lust till vidare -invändningar. - --- Först göra vi klara papper om din tomt, så att där inte kan bli -krångel om den, sade David. - --- För den betalar jag godt pris, om du låter mig köpa den. - --- Inte har jag tänkt begära dina pengar. Men säkrast är det väl att vi -skrifva köpebref. - --- Den tomten är fullt värd ettusen, och det har jag råd att betala. -Vill du inte ha pengarna, så sätter jag dem på banken. - --- Må vara. Kanske behöfvas de någon dag. - -Kalle Lehtinen trodde sig nog begripa hvad Anttila menade, men svor -inom sig på att hennes man aldrig skulle få se ens röken af de -pengarna. - --- Och så vill jag ha ett salubref till henne, skrifvet om gården. Om -vi skrifva datum för någon dag i sista veckan, så duger hennes -flicknamn. Du får vittna. - --- Om det blir strid, så går jag ed på saken. Och för resten sade hon -inte i brefvet hvad han heter. - --- Skrif att hon betalat någonting, så kvitterar jag. Annars duger det -inte. - -De hade båda under årens lopp lärt ett och hvarje om saker och ting i -Amerika, Lehtinen så mycket att han med stöd af en tryckt hjälpreda -kunde skrifva dokumenten på egen hand. - --- Det är allt på rätt, sade han, sedan han tecknat upp Davids -önskningar. -- I morgon har jag båda papperen färdiga. - --- Kunde jag inte skrifva under i afton? Kanske komma de redan i -morgon. - --- Ämnar du resa, innan de komma? - --- Jo, svarade David kort. - -Då började Kalle Lehtinen begripa. - --- Kom öfver på aftonsidan, sade han. -- Det skall vara färdigt. Den -sista aftonen måste du vara hos oss. - -Och då han i detsamma vände sig om för att gå, begrep han med ens till -och med hvarför hans hustru hade brustit i gråt. - -Det blef en tung afton, sedan pappren underskrifvits. David sade -knappast ett ord, sedan han meddelat dem att han ämnade resa på järnväg -så långt som till Montana och därifrån vandra vidare västerut, eller -hvartåt han sedan tyckte det passade bäst. - --- Någon gång skrifver jag kanske, lofvade han halft. - -Då han steg upp för att gå, räckte han några nycklar åt Lehtinen. - --- Till det nya huset, sade han förklaringsvis. -- För dem genast dit, -när de komma. Gamla stugan är fastspikad. - --- Då blir du väl här i natt? - --- Jag hade tänkt gå nu, åt järnvägen till. Då kan jag hinna fram till -tåget i morgon afton. - -Då de kommo ut i farstun, sågo de honom hänga öfver axeln en hoprullad -filt med ett par stöflar, bundna utanpå. - --- Farväl nu och tack för alla de här åren, sade han då han skakade -hand med dem. - -Ingendera af dem hade ett ord till svar. - -Men då de sågo honom försvinna i mörkret, började m:rs Lehtinen snyfta -så häftigt att hennes man försökte trösta henne. - --- Gråt inte, sade han -- gråt inte! -- Fast nog är den karlen värd att -grå -- -- -- - -Där afbröt han sig och skyndade bort, in i huset. - - - -***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK NYA UTVANDRAREHISTORIER*** - - -******* This file should be named 50223-8.txt or 50223-8.zip ******* - - -This and all associated files of various formats will be found in: -http://www.gutenberg.org/dirs/5/0/2/2/50223 - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - diff --git a/old/50223-8.zip b/old/50223-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 2c593ca..0000000 --- a/old/50223-8.zip +++ /dev/null |