diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 4 | ||||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50112-8.txt | 2451 | ||||
| -rw-r--r-- | old/50112-8.zip | bin | 51531 -> 0 bytes |
5 files changed, 17 insertions, 2451 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..d7b82bc --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,4 @@ +*.txt text eol=lf +*.htm text eol=lf +*.html text eol=lf +*.md text eol=lf diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..87e6b99 --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #50112 (https://www.gutenberg.org/ebooks/50112) diff --git a/old/50112-8.txt b/old/50112-8.txt deleted file mode 100644 index 5c78692..0000000 --- a/old/50112-8.txt +++ /dev/null @@ -1,2451 +0,0 @@ -The Project Gutenberg eBook, Nyårsafton, by Charlotta Falkman - - -This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most -other parts of the world at no cost and with almost no restrictions -whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of -the Project Gutenberg License included with this eBook or online at -www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have -to check the laws of the country where you are located before using this ebook. - - - - -Title: Nyårsafton - - -Author: Charlotta Falkman - - - -Release Date: October 1, 2015 [eBook #50112] - -Language: Swedish - -Character set encoding: ISO-8859-1 - - -***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK NYåRSAFTON*** - - -E-text prepared by Tapio Riikonen - - - -NYÅRSAFTON - -Original - -af - -U--a [Charlotta Falkman] - - - - - - -Wiborg, J. Cederwaller et Son, 1848. - -A. F. Cederwallers förlag. - - - - -INNEHÅLL: - - I. Fremlingen. - II. Den unga juristen och grannfrun. - III. En bjudning på Spektaklet. IV. Julafton. - V. Upptäckter. - VI. Nyårsafton. - - - - -I. - -Fremlingen. - - -En mörk och regnig afton i medlet af November 183.. stannade -en reskärra vid trappan till ett af de förnämsta stenhusen i -staden ------. Med skjutsbondens biträde steg ett fruntimmer ned ur det -obeqväma åkdonet, och båda, karlen bärande en liten kappsäck och den af -regnet genomblötta paraplyn, inträdde i nedra förstugan. Med ängslig -förlägenhet såg fruntimret sig der omkring; oviss hvarthän hon skulle -vända sig för att råka någon som visade henne till rätta, samt mottaga -hennes saker, i synnerhet som hennes följeslagare yttrade stor farhåga -för sin utanföre stående häst och kärra. - -En klart strålande lampa upplyste den breda med utländska mattor -belagde trappan som förde till öfra våningen; men uppföre den vågade -hon sig icke. Här omkring henne syntes alla dörrar tillåsta, utom en, -der hon inifrån hörde högljudda karlröster. Slutligen blef hon dock -varse en annan, nära trappan, der nyckeln satt i låset. Vid hennes -rädda knackning utkom en sömnig betjent som jakande besvarade hennes -fråga: om öfverstlöjtnant Wermell bodde i detta hus, och oförskämt -glodde henne i ansigte i det han tillade: "Hon lär vara den symmamselln -som de väntat hit från E----, kan jag tro -- --" - -Hon svarade med ett: "jag kommer från E----", framtog sedan penningar -och likviderade skjutskarlen, som hon vänligt affärdade. Sedan följde -hon betjenten, som bar hennes saker, uppföre trappan och genom en -sidodörr, som förde till en lång koridor, upplyst af en i taket -hängande lanterna. Hennes ledsagare lade i frän sig sakerna i en -fönsternisch och ärnade öppna en dörr på andra sidan, då vår resande, -besvärad af sin våta kappa, bad honom hjelpa sig af med den samt hänga -upp den på en nära stående klädhängare; derpå tog hon af sig bahytten -och skakade regnet af den. Under tiden trädde en ung man i svart drägt, -med sorgflor kring hatten, ut från ett nära beläget rum, han stannade, -synbart öfverraskad vid åsynen af den täcka varelse, som i detta -ögonblick befriat sig från den vanställande reshabiten och som nu först -varseblef honom. Äfven betjenten såg förvånad ut. Karlen hade säkert -tänkt sig ett äldre anlete under denna drägt, men såg nu framför sig en -utmärkt vacker flicka om högst 18 år. - -Rodnande besvarade hon den okändes lätta men uttrycksfulla helsning, -och påsatte hastigt bahytten, i det hon såg på betjenten med en orolig -blick, som tycktes fråga: hvarthän för ni mig. - -Uppfattande denna blick, tillsade den unge mannen betjenten, att föra -in damen genom salongen. "Det vågar jag visst icke," svarade denne, -"herrskapet har fremman i afton, och mamselln här kommer, efter hvad -jag hört, hit bara på söm." - -Likasom gäckad i någon förmodan, aflägsnade sig den andre. - -Hon infördes nu i ett slags domestikrum, der en jungfru satt ock sydde. -Karlen gick sedan för att anmäla hennes ankomst hos "hennes nåd." - -En stund förflöt under oangenäm väntan; då inträdde tvenne andra -qvinspersoner: den ena, redan öfver medelåldern, var utstyrd med -löslockar och negligén ombunden med en svart silkesduk; ett köks -förkläde samt en stor nyckelknippa vid sidan antydde genast -hushållerskan; den andra var en ung kammarpiga af näbbigt utseende. -Båda skärskådade vår resande från hufvud till fot och sluteligen -anmärkte den unga: - --- Hon har länge låtit herrskapet vänta på sig; vi andra ha varit här -allt sedan allhelgon. - -Synbarligen sårad af denna näsvisa anmärkning, svarade likväl den -tilltalade saktmodigt: - --- Det måste vara ett missförstånd, jungfru lilla. Jag är ingalunda -städslad till någon tjenst här i huset, utan kommer på en vänlig -bjudning af hennes herrskap. Väl var det min afsigt att komma förr, men -händelsen fördröjde min hitresa. - -Sömmerskan mumlade något om att "den kommer tids nog, som skall hänga," -och efter några sinsemellan vexlade blickar, yttrade frun leende: - --- Ja så, mamsell stöder sig på att hon på långt håll är slägt med -"hennes nåd." - --- Jag är fru Wermells brordotter. Men hvarföre benämnes hon "hennes -nåd?" Wermellska namnet är icke af adel. - --- Det vet jag också alltför väl, min lilla mamsell! svarade -hushållerskan, men då vår husbonde från kapten med ens blef -öfverstlöjtnant, jäste högmodet upp, och frun kallade husfolket -tillsammans och tillsade oss att hädanefter säga "hennes nåd", för -korthetens skull, bevars! För oss var det just sak samma, men de -förnäma och till och med deras egna bekanta skratta i mjugg deråt. För -att ej skämma en god sak, kalla vi också döttrarna för fröknar, och det -upptages ganska nådigt. Men herre Gud, så jag pratar! Jag glömmer -alldeles att jag talar med hennes nåds brordotter och torde få... - --- Var icke rädd, genom mig skall frun icke få någon ledsamhet. - --- Så mycket bättre, min lilla mamsell! Folk som löpa med sqvaller -hatar jag som synden. -- Man kan väl icke alltid väga sina ord på -gullvigt heller, utan då och då säger man sin hjertans mening. - -Hvem vet huru många ovägda ord ännu kunnat undfalla husrådinnan, om -icke betjenten kommit för att efter hennes nåds befallning föra den -fremmande mamselln i det rum der téet serverades. - -Med en tyst bönesuck om tålamod i sina nya okända förhållanden gick den -unga flickan att möta en nära slägtinge, som ännu var henne alldeles -obekant. - -Vi måste med några ord gå berättelsen i förväg. - -Fru Wermell hade efter sina föräldrars död som flicka varit några år i -brödrens hus, de första åren af hans gifte; men, såsom svägerskor i -allmänhet, hade hon och den unga frun ej sympatiserat. Hon skiljde sig -derföre och var en tid hos en aflägsen slägtinge i S:t Petersburg, -der hon lärde känna Wermell, som då endast var fänrik vid ett -infanteri-regemente. De gifte sig och lefde knappt i många år af hans -löjtnants lön, tills han sluteligen erhöll transport till Finland, och -inträdde vid ett rang-regemente, samt steg inom kort till den post han -nu innehade. - -Nu lefde familjen på hvad man i allmänt tal kallar "stor fot", och fru -Wermell hade, sedan sin återkomst till fäderneslandet, alldeles icke -tagit någon vidare notis om sina anhöriga. Genom tidningarne kände hon -att brödren var död och hans egendom upplåten åt kreditorerne. -Anledning nog för visst folk att ej påminna sig fattige slägtingar, -eller barndomsvänner. - -För en tid sedan hade hon träffat tillsammans med några damer af en -ansedd familj, -- hemma från hennes födelseort, der hennes bror varit -etablerad, -- hvilka kände och syntes mycket intressera sig för den -aflidnes fru och döttrar. De hade under sin hitresa besökt dessa -aktningsvärda personer i E----, dit desamme flyttat, för att genom -handarbeten söka sin utkomst. Den äldste af döttrarne, som haft den -olyckan att förlora hörseln efter en svår sjukdom, bidrog mest till -husets bergning genom sin skicklighet i klädssöm; den medlersta var -borta som guvernant uppåt landet, och de kunde ej nog loforda den -yngsta, så väl för hennes älskvärda personlighet, som hennes fallenhet -och lidsamma hand i alla då brukliga granlåtsarbeten. De beklagade -blott, att hon i en liten stad, sådan som E----, ej kunde draga någon -fördel af sina många talanger. - -Fru Wermells fåfänga smickrades af dessa loford. Skulle ej motsatsen -varit tillräckligt känd, hade hon kanhända gjort sig en förtjenst af -deras förvärfvade kunskaper; nu gick ej detta an. Hennes yngre dotter, -Minette, som var närvarande, hviskade modren något i örat, och nu fick -den goda frun ett "rapptus" af slägtkärlek, vände sig till sin man med -den frågan: om han tillät henne skrifva efter den yngsta flickan, -Ida, på det att hon i deras hus skulle ernå den bildning för -sällskapslifvet, som modrens små omständigheter och sjelfva ortens -inskränkthet ej kunde meddela henne. - -De resande drogo väl litet på mun åt fruns ensidiga tanke om E---- och -dess innevånare; men ansågo dock förslaget fördelaktigt. På sin -återresa besökte de åter fru Hedrén, som efter något betänkande mottog -anbudet. -- Ehuru lycklig Ida fann sig i hemmet, var hon dock icke -obenägen att se sig litet omkring i verlden, och väntade sig en ganska -treflig vinter hos sina nästan jemnåriga kusiner. - -Då Ida inträdde genom yttre dörren till det rum, der en annan betjent -aftorkade de redan begagnade thekopparna, utkom fru Wermell från den, -som förde till sällskapsrummen. - -Den bild, Idas fantasi gjort sig om tanten, efter modrens beskrifning -om dennas utseende som flicka, blef genast tillintetgjord. I stället -att finna henne som mager och mörklagd, såg hon henne nu vara en masiv -matrona med ett blekgult, pussigt ansigte, utan annat uttryck i de -platta dragen, än ett missnöje, eller rättare sagt: tillgjord -förnämhet. Hennes gång var tung, och rörelserna stela. En slags -afekterad vårdslöshet låg i hennes sätt att kläda sig: en otillbunden -blusrock af muslin de lain sväfvade omkring den nog fylliga figuren; -rosabanden i en elegant spetsmössa passade hvarken till hennes år, ännu -mindre till hennes utseende. - -Idas hjertliga men vördnadsfulla helsning besvarade hon med en kall -kyss på kinden; tonen, hvarmed hon bjöd henne vara välkommen, var intet -sägande; och utan att inlåta sig i något samtal, befalte hon betjenten -servera thé åt mamselln. Sedan skulle den, som ännu stod vid dörren och -afvaktade hennes befallning, föra mamselln i fröknarnes arbetsrum, dit -en säng skulle ställas för hennes räkning. Efter dessa anordningar -vände hon sig åter till Ida, sägande, att hon nu vore hindrad, men att -de skulle återse hvarandra följande dagen vid frukostbordet. - -Med det redan kallnade théet nedsväljde Ida de tårar som ovillkorligt -ville frambryta -- ty huru litet hade hon, vand vid okonstlad -hjertlighet och välvilja, någonsin kunnat ana eller tänka sig ett -sådant mottagande -- hon följde sedan med till det anvisade rummet, som -låg innanföre det, hvari hon först blifvit införd. - -Lemnad här åt sig sjelf, såg hon sig omkring. Med allt skäl kunde detta -kallas ett arbetsrum; ty ett halft dussin sybågor med halffärdiga, -eller endast påbegynta arbeten i tappetseri och broderi, äfvensom -mönster, stramaljer af diverse färger, samt högar af sammantrassladt -zefir-garn intogo bord, stolar, m.m. Detta, äfvensom några perl- och -knytningsarheten, visade att julen var i antågande. Men för att till -dess hinna få allt detta färdigt, fordrades ett dussin snälla händer. -Van vid sysselsättning och ordning, företog sig Ida att reda ut och i -ordninglägga det trassliga garnet, samt ge det öfriga ett trefligare -utseende, medan hon allt emellanåt lyssnade, om icke någondera af -hennes kusiner skulle infinna sig; men derpå väntade hon förgäfves. -Sluteligen kom en piga med hennes qvälsvard, bestående af kall mat, -bäddade hennes säng, visade henne att man med en regel kunde stänga -dörren innanföre, och aflägsnade sig. - -Nu frambröt de länge återhållna tårarne. Ack! suckade hon, hvarföre kom -jag hit, hvarföre lemnade jag mitt älskade och trefliga hem för att se -mig behandlad med köld och likgiltighet. Att mina kusiner, för min -skull, antingen skulle lemna sina gäster, eller införa mig bland desse, -såsom jag kom från en besvärlig resa, derpå undrar jag icke numera, ty -allt omkring mig intygar att våra förhållanden äro så olika; men ägna -mig några ögonblick till en vänlig helsning, eller skicka mig några -hjertliga ord, som en ursäkt, om detta icke låtit sig göra, det hade -väl ändå icke varit för mycket. Men -- måhända jag likväl gör dem -orätt; kanske har ingen låtit dem veta min ankomst. Morgondagen skall -åter försona hvad min egen otålighet och ringa vana vid "stora verlden" -genast ansåg för ogästvänlighet. - -Under dessa och dylika tankar somnade Ida sent omsider, och vaknade i -detsamma en väggklocka i rummet utanföre slog sju. Af farhåga att hafva -försofvit sig, steg hon upp och klädde sig, oaktadt det var mörkt i -rummet, med den tanken: att om hennes kusiner ville öfverraska henne, -de då ej skulle finna henne oklädd; sakta drog hon ifrån regeln, och -tog sitt ljus för att tända det i yttre rummet, men äfven der var -mörkt. - -Jag måste misstagit mig om klockslagen, tänkte hon, och ämnade vända -om, men då blef hon varse eldsken genom glasrutan på en dörr som förde -till köket. Der möttes hon af hushållerskan, som storligen förundrade -sig öfver att mamsell redan var uppstigen och färdig klädd, hon, som nu -riktigt bordt hvila ut efter sin resa. "Här i huset stiger ingen af -herrskapet upp förrän mellan åtta och nio, ty sällan går någon i säng -före midnatten; men oaktadt jag får vara den aldra sista, måste jag -dock vara den första som stiger upp. Då jag omöjligt kan vänta på deras -kaffe, består jag mig vanligtvis mitt morgonkaffe sjelf, och om mamsell -är van att stiga tidigt upp, så kan hon alltid dricka en kopp med mig. -För det närvarande skall häradshöfdingen alltid ha kaffe till sig på -slaget sju -- och 'aldrig så mager stek att ej något dryper af', säger -ordspråket -- gå nu in tillbaka, min lilla mamsell; så snart jag -skickat in häradshöfdingens 'mandarin', hemtar jag panna och tillbehör, -och vi dricka då tillsammans." - -Del dröjde också länge förrän hon kom; medan de drucko, slog gumman upp -sin språklåda: - --- Så ondt det gjorde mig att mamsell måste tillbringa hela långa -qvälln här allena, var jag "okapabel" att komma ifrån för att prata -bort en stund. Det sved mig in i själen att se henne mottagas som en -vild fremmande af sin närmaste slägtinge, ehuru det allt förut anade -mig huru det skulle gå. Hon är god och oerfaren, och tänker derföre väl -om alla menniskor; men vår fru är skam till sägandes -- en riktig -kalkonhöna af lutter förnämhet; rangen af öfverstlöjtnanska har -förvridit hennes svaga hufvud. Skulle någon tro det? hon söker -öfvertala sin man att skaffa sig adelskap; men det lär icke vara så -lätt det, och kostar, efter hvad jag förmodar, vackra pengar, och dessa -gå åt, när de finnas, som smör för solsken. - --- Men hennes döttrar? - --- Äplet faller sällan långt ifrån trädet, och det sannas äfven här, ty -den äldsta är "justement" modrens afbild. Stolt och inbilsk, tror hon -sig förmodligen bli en grefvinna med tiden. Den yngre systern är -bättre, men en yrhätta, som gerna gör "spektakel" af alla menniskor; -qvick är hon som en girs, men har intet tålamod med någonting "regelt." -Det är hon som begynt med alla dessa arbeten, som mamsell säkert får -tråka med, ty genom henne blifva de i all evighet icke färdiga. - --- Är den af frun omnämnda häradshöfdingen son i huset? - --- Nej bevars! han är brorson till öfverstlöjtnanten, som visst icke -vore emot att få honom till måg, ty den unga herrn har sin goda -utkomst, och är utomdess en ganska hygglig ungdom, som... - -Frun blef nu utkallad och Ida lemnad allena att eftersinna hvad hon -hört, tills klockan nära tio, då betjenten kom för att föra henne till -frukosten. - -I stället att visa henne den ginaste vägen genom köket till matsalen, -hade han tillsägelse att ledsaga henne genom koridoren, tamburen och -salongen. Sannolikt ville man imponera på den fattiga slägtingen, genom -de många, för henne fremmande lyxartiklarna. - -Vid en pelarvägg i salongen satt en ung dam i en elegant morgonklädsel; -hon spelade vårdslöst med ena handen, under det att hon talade vid en -bredvid stående ung man, som tankspridd bläddrade genom ett häfte med -noter. Ida igenkände i honom densamma hon mötte i koridoren aftonen -förut. Han bugade sig artigt, och en glad öfverraskning målade sig i -hans blick, under det att damen endast höjde sig ett par tum från -stolen och med handen visade på en dörr till venster om kaminen. - -Ida följde anvisningen och tänkte: den der är säkert häradshöfdingen, -men hon var säkert någon fremmande person här i huset. - -I rummet, der frukosten väntade, befunno sig trenne personer; vid ett -fönster satt öfverstlöjtnanten insvept i en mångbrokig schlafrock, -rökande en cigarr och läsande i ett tidningsblad; vid det andra stod en -ung flicka med ett gladt och lifligt ansigte, som kunnat kallas -vackert, om hon ej varit så fräknig och hennes blonda lockar icke -skiftat för mycket i rödt. "Hennes nåd" satt i en mahogny, med -tappiseri beklädd gungstol, och karesserade en hvit spitshund, som -häftigt skällande rusade ned emot Ida. Ofverstlöjtnanten lade från sig -tidningen och cigarren, likväl utan att stiga upp eller lyfta på -rökmössan räckte han handen mot den unga flickan och drog henne till -sig, fixerade henne, sägande: "Var icke rädd för hunden, mitt vackra -barn, den är på långt när icke så farlig som den skäller till" -- och -nu tryckte han en ljudelig kyss på hennes rosiga kind, hvars fina hud -erhöll ett synbart märke efter hans yfviga, sträfva, rödaktiga -mustascher. Men denna helsning syntes mera vara ägnad _den vackra -flickan_, än hans hustrus nära anförvandt. - -Den unga damen hade emellertid tystat hunden, och fattade nu Idas hand, -sägande: "Välkommen till oss, kära Ida, så heter du ju, vill jag -minnas? och som ingen vill presentera mig, så vill jag göra det sjelf. -Jag är den yngre dottern här i huset och heter i skriftspråk Natalia, i -dagligt tal Natinka." - -Hjertligt besvarade Ida hennes handtryckning. Glädjen öfver detta -förhoppningsväckande bemötande varade dock icke länge; ty under denna -lilla scen hade tanten varsamt stigit ned från gungstolen, helsande -henne med en nådig nick, likväl utan att taga henne i handen. Sedan -begynte hon fråga efter såväl hennes, som systrarnes ålder; huru -längesedan det var som fadren dog; hvad hennes mor nu lefde af, och -mera dylikt. - -Ehuru obehagligt och föga passande detta inkvisitoriska förhör äfven -förekom Ida, svarade hon likväl uppriktigt och okonstladt på alla -tantens frågor: sade, att hennes goda mor lefde endast af sitt eget, -och i synnerhet af hennes äldsta systers arbete. - --- Men dervid lär det säkert icke vankas många feta stekar! invände fru -Wermell ironiskt, -- och sådant lär minsann kosta på. Se icke så -förvånad ut, barn. Du känner kanske icke huru mycket din mors slöseri -och misshushållning bidrog till din faders ruin. - --- Förlåt, om jag frågar hvaruti detta bestod, afbröt henne Ida, -dristig vorden genom att höra sina föräldrar, i synnerhet sin goda -älskade moder förtalas. -- Så långt mitt barnaminne sträcker sig, -påminner jag mig ej något öfverflödigt lefnadssätt, hvarken i kläder, -möbler eller kalaser. - --- Deruti har du på sätt och vis rätt, -- men i hvardagslag lefdes der -alltför kostsamt, för att vara ett borgarhus. Din mor hade från -barndomen varit vand vid ett läckert och godt bord; utan att besinna -att sådant förstört hennes egna föräldrars tillgångar, och att hon -ingenting förde med sig i min brors hus, införde hon der samma -lefnadssätt. Den unga frun satte en heder uti att laga det som var -smakligt och godt, kantänka! Bodbetjeningen, till och med -tjenstefolket, äto samma slags mat som herrskapet sjelfva. - --- Då hade ju mamma också goda dagar, den tiden mamma var i deras hus, -inföll Natinka. -- Mamma är ju ingen kostföraktare heller. - -Wermell, som då och då gifvit sin fru en missnöjd blick, den hon likväl -icke syntes blifvit varse, steg nu upp, tog henne under armen och -närmade sig frukostbordet, samt afbröt derigenom det ledsamma samtalet, -och Ida -- hon vände sig bort, för att borttorka den tår som denna -plågsamma stund frampressat. Då såg hon den, hon med rätta ansåg för -häradshöfdingen, stående bakom sig, och att han varit ett vittne till -föregående samtal. Blodet strömmade upp i hennes kinder; men hans öga -hvilade på henne med sådant deltagande, att hon småningom lugnades och -deltog, åtminstone efter utseendet, i frukosten, sedan Wermell -presenterat den äldre dottren, som gjorde en ganska knapphändig -helsning. Det var samma dam hon nyss sett i salongen. - - * * * * * - -Fjorton dagar derefter skref Ida till sin äldste syster följande: - -"Hvarföre kom jag hit? Hvarföre lemnade jag ett älskadt hem, för att -här framsucka ett tråkigt lif bland fremmande, likgiltiga personer; -fremmande för mig både i tankesätt och vanor -- intet drag af ett -varmare deltagande för fremlingen, en enda undantagen... dock, derom en -annan gång... - -"Mitt första omdöme var icke så förhastadt och orättvist, som du och -mamma tyckes tro. Efter onkels första, mera hjertliga mottagning, synes -han knappt blifva mig varse; utomdess ser jag honom ganska sällan, -endast någongång vid frukosttimmen, den enda tid på dagen då din Ida -får den äran att vara en ringa medlem af familjen; ty i anseende till -de allt kortare dagarna, och på det jag icke skall försumma mig, föres -middagen in till mig, och om aftnarne äro de merändels borta, eller är -der fremmande, och ingen har yttrat en önskan att se mig vara med. Jag -sitter då nästan som en fånge på mitt rum, öfverhopad med arbete. - -"Den lilla tid jag dagligen sammanträffar med tant, plågar hon mig med -sina enformiga frågor öfver de minsta omständigheter i hemmet. Detta -sker ingalunda af deltagande, utan endast för att visa sin egen -öfverlägsenhet. Dessa dagligen upprepade frågor besvaras också alltid -af mig med samma svar. Månne hon icke tröttnar till slut! - -"Ingen sympati råder mellan hennes döttrar; de äro lika olika till -lynne som utseende. Aurora är lång och smal, men icke väl växt, något -mörklagd, med sammanvuxna ögonbryn. Läste vi icke en gång att detta var -tecken till ett despotiskt, egoistiskt sinnelag? åtminstone synes det -inträffa här. Merändels kommer hon en gång om dagen, sällan två, för -att se, dömma och korrigera de arbeten Natinka och jag ha under händer. -Sjelf sysselsätter hon sig endast med romanläsning och musik; jag tror -hon äfven gör anspråk på att vara vitter, åtminstone inbillar hon sig -vara en kompetent domare öfver vitterhet och poesi. Hon är väl icke -ovänlig emot mig, men i hennes väsende ligger en kyla, som hindrar all -förtrolighet. - -"Men huru ge dig en skildring af Natinka? denna lifliga, ombytliga -varelse, som ej i tvenne minuter. kan tänka på något allvarligt. Hon -fattar allting lätt, och begynner allt, utan att fullborda något. -Lättrörd, har hon känsla för en olycklig like; men i nästa ögonblick -kan hon vara i stånd att skratta åt den, ty hennes nyckfulla fantasi -finner alltid något att förlöjliga. Det värsta är, att tant tror henne -vara ett geni, och hon är sjelf icke sällan af samma tanke. Det är hon -som begynt alla dessa arbeten, och hvarje dag faller hon på en ny idée. -Vill du ha en förteckning på de arbeten jag måste förfärdiga, så se -här: tvenne soffdynor åt tant; en nattsäck för onkel; en eldskärm för -salongen ock en skjutväska åt kusin Ferdinand, häradshöfdingen; alla -dessa äro på långt när icke halffärdige ännu. Utom allt detta vore ännu -mycket annat; men man börjar inse omöjligheten att få det färdigt. -Likväl började Natinka i går en börs, sydd med perlor på spetstyg, den -hon ärnade häradshöfdingen, men i dag var hon mätt på saken. Inom mig -har jag likväl beslutat, att om också något annat måste lemnas, så -skall denna börs bli färdig, skulle jag ock försaka hvilan en hel natt: -ty vet du, han är den enda person, hvars närvaro stundom gör lifvet -drägligt här i huset. Jag träffar honom visst icke oftare än vid -frukosten, och då tilltalar han mig aldrig, men alltid ger han -konversationen en sådan vändning, att den har och ger mig intresse; -derigenom försvinner månget obehag, som tants odrägliga frågor och -anmärkningar eljest förorsaka mig. - -"Efter jag har tid och papper, vill jag meddela dig en liten scen under -frukosttimman i förgår, medan vi väntade på tant. - -"Då jag inträdde in i rummet, sutto flickorna och läste i hvar sin -roman; jag närmade mig Natinka. 'Har du läst Cousinerna?' frågade hon -och visade mig titeln. - -"Nej, svarade jag, men jag läste i en uppsats på någon tidning, straxt -efter sedan boken kommit ut, att den ej skall vara någon nyttig lektyr -för unga flickor. - -"Natinka storskrattade, och Aurora sade, i det hon medlidsamt leende -skakade hufvudet: 'Du är likväl bra enfaldig och småstadsaktig, kära -Ida! Begriper du icke att den uppsatsen enkom var skrifven för att göra -boken desto begärligare. Åtminstone gjorde just densamma uppsatsen oss -nyfikne att läsa denna bok.' - -"Jag teg som ett godt barn. Natinka ropade på häradshöfdingen från -andra sidan rummet, der han stått en stund och betraktat ett par -guldfiskar, utan att synas ge det minsta akt uppå oss. - -"'Har kusin Ferdinand läst Cousinerna?' frågade hon skrattande. - -"'Jag studerar dem som bäst', svarade han, nästan allvarligt. - -"'Det der låter ju otroligt', anmärkte Aurora. 'Kusin är ju en -romanföraktare!' - -"'Hvem har behagat säga så?' frågade han. 'Det är jag visst icke; -tvertom gillar jag mycket teckningar från hvardagslifvet i dess -mångfaldiga skiftningar, endast de medföra något förädlande för själen -och hjertat, eller sannt målade karaktärer; men att unga damer, -antingen de läsa för sitt nöje, eller det som bättre vore, för att odla -sina begrepp och samla någon menniskokännedom, kunna uthärda samt till -och med föredraga en Victor Hugos och Balzacs skapelser, det begriper -jag icke! Ni torde erinra eder, att det var mina anmärkningar mot dessa -författare, som ådrog mig beskyllningen att vara romanföraktare. I min -tanke medför denna lektyr endast en nytta.' - -"'Och hvilken då, om jag får fråga?' - -"'Den, att de unga damer som älska denna slags lektyr, aldrig böra lida -af svaga nerfver, emedan vanan vid skildringar af skräckscener, sådane -som dessa författares, måste härda dem.' - -"Alla skrattade, kallade honom en ulspegel, en satirikus, och... - -"Men hvartill tjenar denna berättelse? frågar min äldsta syster. Jo, -goda Anna, jag önskade att du sett den blick, hvarmed han sade: 'Jag -studerar Cousinerna'; den uttryckte tydligare än ord: jag genomskådar -er alla tre. Och -- anse mig icke för fåfäng, bästa syster! -- jag tror -att detta iakttagande var till din Idas fördel." - -En dag sednare. - -"En händelse har stört den vanliga enformigheten; den i mitt förra bref -omnämnda hushållerskan, fru Lundström, inträdde så glad och nyter till -mig i morse med mitt kaffe, och medförde en liten biljett till mig från -en åldrig fru, som bebor några rum i husets tredje våning. Jag har -några gånger mött henne i trapporna, och då har hon alltid helsat mig -så vänligt, och sett på mig med en så moderlig blick, att jag funnit -mig helt intagen af hennes person. På min efterfrågan sade man att hon -var enka efter en Assessor. - -"Hon skref nu till mig följande ord: - -"'Om den unga mamsell icke anser den tid förlorad, som hon ägnar -ålderdomen, och det förnekar hennes hela väsende, så tar hon, med det -första, arbete med sig en afton och besöker en gammal barnlös gumma, -som vänskapsfullt tecknar sig Helena Sylvan.' - -"Mamma varnade mig, att ej göra någon enskilt bekantskap; men jag tror -med tillförsigt, att hon skall gilla denna, och jag anser mig ganska -hedrad af denna bjudning. Du, som känner min stora förkärlek för den -ålderdom, som hyser godhet och medkänsla för ungdomens små fröjder och -sorger, inser lätt att jag i hennes umgänge mindre skall sakna min goda -mamma." - - - - -II. - -Den unga juristen och grannfrun. - - -Naturen och lyckan voro de välgörande féer som omgåfvo Ferdinands -vagga, de skänkte honom en förnuftig ock likväl öm och kärleksrik -moder. Tidigt faderlös, blef han således icke en af dessa bortklemade -moderspiltar, hvaraf verlden tyvärr öfverflödar. Hans mor hade i -tidigare åren af sin lefnad genomgått en kurs i olyckan, genom att -flere år nödgas vara i ett hus med flärdfulla döttrar och en son som -blef familjens plågoris; men med lidandet följer alltid något godt: hon -lärde sig tänka såväl öfver sig sjelf, som andra, och, fullt medveten -af sina pligter, blef hon en duglig maka och moder. - -Så innerligt hon älskade sin son, sitt enda barn, ansåg hon honom -likväl alltid som ett lån, för hvilket hon skulle svara på den stora -räkenskapsdagen. Följden af den omsorg hon egnade hans barndom och -andeliga uppfostran i hemmet, var den, att hon vid sin bortgång lemnade -honom som en kraftfull ung man både till kropp och själ, med gagnande -kunskaper och fast beslut, att med stadiga, aldrig vacklande -grundsatser, fortgå på den bana han valt för sin verksamhet, för att -blifva en nyttig medlem i det stora samhället. - -Efter modrens död tog han sig ett halft års tjenstledighet, för att -ordna sina affärer samt besöka några orter af sitt fosterland, och -det är vid denna tidpunkt vi göra hans bekantskap, ty vid återresan -genom ------. uppfyllde han ett gifvet löfte och dröjde en liten tid -hos sina förut nästan obekanta slägtingar. Föräldrarne gjorde allt sitt -till, för att fängsla den unga mannen; men deras bemödande att -qvarhålla en sådan, med sann individualitet begåfvad person, i ett lif, -fullt af flärd, egoism och inre tomhet, skulle likväl ej lyckats, -såframt ej några för dem osynliga trådar hållit den unge mannen fången, -som förut varit fri från hvarje ömmare förbindelse. - -Första åsynen af Ida hade gjort intryck på hans känsla; likväl ville -han sjelf tillskrifva detta, som en följd af det oförmodade i detta -möte. Men sedan han såg det tvungna förhållandet hvari den unga -intagande flickan stod till sina högdragne, småsinnade anförvandter, -som endast begagnade hennes skicklighet till sin nytta, erinrades han -lifligt om sin bortgångna moder, som äfven fått genomtråka sin gladaste -ålder i ett förnämt hus, omgifven af fåfänga menniskor, vida under -henne i sann bildning. Ju mera han, obemärkt af alla, iakttog hennes -uppförande, så fritt från all förställning, desto mera fann han att hon -motsvarade det ideal han gjort sig om en följeslagerska genom lifvet, -och allvarligt beslöt han att här tillvinna sig ett hjerta, som odeladt -skulle tillhöra honom; -- men huru inleda någon närmare bekantskap, -utan att utsätta henne för tjenstefolkets prat, och slägtingarnes -elakhet och bittra anmärkningar?... Dock, han var ju Lyckans -skötebarn, och denna gynnade honom förr än han förmodade. - -Äfven han hade, under sitt vistande hos öfverstlöjtnantens, någongång -mött den af oss flygtigt omnämnda gamla assessorskan, och antingen -detta möte skedde i trapporna eller på gården, hade han alltid, af -medfödd artighet och aktning för ålderdomen, hälsat på den gamla -vänliga frun, och derigenom intagit henne till sin fördel. Hon underlät -också icke att underrätta sig om honom, och en dag då Ferdinand, vid en -inträffande halka, bjöd henne handen, för att hjelpa henne vid ett -elakt ställe utanför trappan, bad hon att få tala några ord vid honom, -om hans tid medgaf det. - -Hon sade sig hafva hört honom benämnas häradshöfding, samt slutat deraf -att han vore jurist; och som hon hade en liten affär, hvaröfver hon -önskade förfråga sig hos någon som förstod saken, bad hon honom bevisa -sig den godheten, att vid tillfälle göra henne ett besök; de vore ju så -nära grannar. - --- Jag är resande, och här på en ganska obestämd tid, min goda fru -assessorska, svarade han, -- och kan således ej åtaga mig någon sak. -Men när som helst är jag villig att meddela de råd, som stå i min -förmåga. - --- Det är också hvad jag önskar. Vill derför häradshöfdingen vara så -god och dricka kaffe hos mig på eftermiddagen, så få vi vidare talas -vid om saken. - - * * * * * - -Med beställsam hand ordnade fru Sylvan kaffebordet framför den lilla -gammalmodiga men beqväma soffan, hvilken, likasom stolarna, hade -öfverdrag af stor fasonerad triumfant. De fina, genomskinlige -thékopparna af sachsiskt porselin, togos ned frän det med förgyllningar -och många zirater utsirade glasskåpet, der silfver pjeser, antika glas -och andra kuriosa -- alltsammans ett arf efter hennes svärmoder, och på -hvilket denna fru satte ett stort värde, såsom minnen från -föräldrahuset -- voro på det prydligaste ordnade. Sedan satte gumman -sig vid sitt stickarbete, för att afvakta häradhöfdingens ankomst. - -Ferdinand lät icke länge vänta på sig. Sedan han gifvit kallet ett -välförtjent loford, och beundrat de vackra kopparna, kom han småningom -till ändamålet för sitt besök. - -Vemodigt leende sade då den åldriga frun: - --- Vet häradshöfdingen, jag har riktigt sökt bereda mig på, att -framställa min sak på ett kort, men tillika tydligt sätt, emedan jag -nog vet att de unga, och i synnerhet de unga herrarna, icke älska -vidlöftiga berättelser -- men, det är just ingen lätt sak för oss -gamla, att... - --- Oroa er alldeles icke deröfver, bästa fru assessorska! inföll -Ferdinand, jag har godt om tid, och vore er berättelse aldrig så lång, -skall jag med nöje låna ett uppmärksamt öra. - --- Jag tackar för er godhet, och vill begynna frän den tid jag ännu var -ung, men vill göra det så knapphändigt som möjligt. -- Min far var en i -sitt stånd aktad guldsmed här i staden, och jag hans enda barn. Tidigt -förlorade jag min moder, och förestod redan vid 18 år min fars hushåll. -Då lärde jag känna Sylvan, som var postskrifvare. Kontoret låg midt -emot, vid samma gata der vi bodde. Vi sågo hvarandra dagligen, -- väl -förståendes endast genom fönstret -- äfven någongång på de danser våra -bekanta ställde till under julhelgen, men ännu hade endast våra blickar -och våra hjertan sagt oss, huru gerna vi sågo hvarandra. På en gång -syntes han ej mera -- händelsevis erfor jag att han farit bort för att -begrafva sin aflidne fader, en förmögen possessionat, tio mil härifrån. - -Vid sin återkomst sökte han inträde i vårt hus, och straxt derpå -begärde han min hand -- mitt hjerta egde han redan -- men han dolde -icke att hans mor svårligen skulle ge sitt bifall till vår förening. -Han var myndig; arfvet efter hans far var betydligt nog, och han skulle -äfven snart tillträda den ledigblifna postmästar-sysslan. - -Sylvan var i alla afseenden en välkommen måg hos min fader, och då hans -mor intet hade något annat att anföra mot mig, än att jag var -handtverkardotter och af finsk härkomst, så firades vårt bröllop med -ett från henne kallt bifall, och utan hennes närvaro. - -Öfver tjugu år hade vi lefvat nöjde tillsammans, utan att likväl mor -och son närmade sig hvarandra, ty vi erforo genom ömsesidiga bekanta, -att hon ännu allt hyste samma ovilja mot mig som i början. Under tiden -förlorade jag min goda far, och mot all förmodan lemnade han en ringa -qvarlåtenskap. Detta gjorde ingen ändring i vår husliga lycka, ty -kärlek och förtroende voro dess grundval. Af flere barn fingo vi -endast behålla tvenne: den yngsta flickan och en gosse, sju år äldre än -hon. I dessa barn motsågo vi vår ålderdomsglädje -- men Försynen beslöt -annorledes... - -Ulrik hade slutat sina studier, och skulle nu välja sitt lefnadsyrke; -både hans far och jag hade önskat att han blifvit prest, men hans egen -håg lekte allt från barndomen på sjölifvet, och han blef derföre -inskrifven som underofficer vid finska flottan. - -Flere år gingo förbi, utan att han vann befordran, då likväl andra med -ringare kunskaper än han blefvo midshipsmän. Den ort der han vistades -var för aflägsen härifrån, att vi kunde vaka öfver hans uppförande, och -då han någongång kom hem, talade han om kabaler och brist på gynnare, -sin så knappt tillmätta lön samt ortens dyrhet, med mera. Saken var -emellertid den, att min stackars gosse råkat ut för dåligt sällskap, -och derigenom förlorat sina förmäns ynnest och förtroende, och genom -sitt svärmande lefnadssätt fördjupat sig i skulder. - -Min man, som på en tid varit sjuklig, blef sämre genom denna sorgepost, -som meddelades honom på ett mindre skonsamt sätt af en fremmande -person; han föll i en svår sinnessjukdom, som kom oss att frukta för -hans förstånd. Under yrseln ropade han nästan alltid på sin mor, bad -att hon måtte taga bort den qvarnsten som låg på hans bröst. O! jag -insåg då att den gode aldrig låtit mig ana huru tungt modrens missnöje -legat på hans hjerta. -- Kanske ansåg han sorgen öfver Ulrik, som en -vedergällning... - -Jag fattade mod och skref den stolta frun till; ödmjukt bönföll jag att -hon måtte besöka sin sjuke son, som längtade efter ett försonings-ord -från hennes mun. Hon skulle ej besväras af min närvaro, jag ville, så -länge hon hedrade vårt hus, hålla mig undan. - -Flere dagar förgingo under hopp och väntan, men intet svar, tills en -morgon -- min man var då mera sansad än vanligt -- vi öfverraskades af -henne: ty utan att låta anmäla sig, inträdde hon i sjukrummet, der jag -och min dotter sutto med våra arbeten. - -Så snart jag genom min mans utrop erfor att det var hon, ville jag -genast aflägsna mig, men det fattades mig styrka. Mina knän böjdes -ovilkorligt under Sylvans utrop: "Moder! moder! skilj oss icke åt!" - -Då brast äfven den hårda skorpa, som fördomar och högmod lagt kring -modershjertat. Under tårar omfamnade hon sin son, kallade mig sin -dotter och förebrådde sig sjelf sin hårdhet. - -En vanmagt var följden af den sinnesskakning min man erfarit. Läkaren -förutsåg en krisis i sjukdomen. Länge tviflade vi om hans återfående, -men sluteligen segrade hans goda, oförderfvade natur; dock långsamt -gick det med bättringen. - -Under den svåraste perioden af hans sjukdom anlände ett bref, som jag -var nödsakad att uppbryta. Det var frän en handlande i samma stad der -vår son befann sig. Denne man, för oss alldeles obekant, berättade -hurusom han med sin familj, under en lustfart på sjön, varit i fara att -drunkna, så framt de ej genom Ulriks mod och sinnesnärvaro blifvit -räddade. - -Hans önskan vore nu att göra något för den unga mannens framtid, skref -han, så skonsamt som möjligt bekräftade han hvad vi redan visste, och -att Ulrik ej hade att vänta någon framgång på sin närvarande bana. Han -bad oss lemna vårt tillstånd för Ulrik att följa med ett handelsfartyg, -deri han egde halfva andelen. Sjökaptenen var en rättskaffens man, -som skulle lemna Ulrik en faderlig uppsigt. Afsked ur tjensten kunde -kan genast erhålla, och under den tid han genomgick kursen till -styrmans-examen, skulle han anses som en son i den hederliga köpmannens -hus. - -Inom samma kuvert var ett bref från Ulrik sjelf. Han bad oss förlåta -den sorg hans sednare uppförande gjort oss; kallade köpmannen sin -skyddsengel, som öppnat hans ögon för det dåliga i hans lefnadssätt, -samt bad om vårt bifall och vår välsignelse till det förslag hans -välgörare uppgjort. - -Utan att kunna rådgöra med någon, lät jag modershjertat diktera ett -svar till köpmannen, och tackade Ulriks välgörare, samt bad honom i -allt göra efter sitt godtfinnande, och när min maka tillfrisknade, -gillade han hvad jag gjort, samt sände penningar så väl att betala -Ulriks skulder, som till hans ekiperande. - -Min svärmor var nu fullkomligt försonad med oss båda. Vår dotter -omfattade hon med farmoderlig kärlek och ville nödvändigt ha henne hos -sig på landet. Det dröjde ej länge förrän hon gjorde oss det förslaget, -att gifta bort henne med sonen till hennes yngste broder. Sjelf en -fröken Murkrona, önskade hon på detta vis lemna största delen af sin -förmögenhet till den sista manliga ättlingen af detta namn. Af aktning -för modrens önskan, gaf min man sitt bifall, likväl med det vilkor, att -Binas böjelse skulle rådfrågas. - -Denna brorson, som vistades i Stockholm, blef efterskrifven af sin -tant, och mottog med uppräckta händer tillbudet af en ung och vacker -flicka, samt utsigten till en någorlunda betydlig egendom. Binas hjerta -var ännu alldeles fritt, och då Murkrona, ehuru mer än dubbelt så -gammal som hon, förenade ett fördelaktigt utseende med ett lätt -umgängessätt, ingick hon otvunget i denna förening. Men svärmors -förbehåll var, att det nygifta paret ständigt skulle bo hos henne, och -Murkrona, som, oaktadt sin rang af kunglig sekter, ej lär ha varit -bunden vid någon syssla i Sverige, skulle här öfva sig i vår finska -landthushållning, för att helt och hållet öfvertaga egendomen vid -tantens död. Han syntes nöjd med allt; men efter ett halft års vistande -här, föregaf han en angelägen resa till södra Sverige, der han sade sig -ega en stor fordran, samt för att bevaka utgången af en prosess, till -hvilkens drifvande han nu behöfde penningar, hvilka gumman äfven gaf, i -utbyte mot hans löfte att påskynda sin återkomst, samt att han ej -beröfvade henne Binas sällskap; det sednare syntes vara för honom en -stor uppoffring. - -Han reste, och från den stunden hörde man aldrig af honom. - -Bina hade, som sagt är, utan motvilja, men äfven utan kärlek, knutit -detta band, och hoppades i andras lycka finna sin egen. Hon saknade väl -sin man, men hans frånvaro gjorde henne ingen sorg, likväl led hennes -hälsa synbart. I början trodde vi att denna sjuklighet hade sina -naturliga orsaker, men det onda tog öfverhand, och den tillkallade -läkaren förklarade omsider, att detta var en följd af hennes mans förra -utsväfvande lefnad. Då blef min svärmor utom sig af ånger, och när vår -arma dotter efter tvenne år, framlefda under plågor, nedsteg i sin -tidiga graf, tynade äfven gumman synbart af. -- Vår egen smärta kan och -vill jag icke söka skildra!... - - * * * * * - -Dock, tack vare Gud! tiden lindrar; hoppet om återseendet tröstar! - -Min man, som under tiden fått titel af assessor, erhöll nu ett bref -från Ulrik; han är nu återkommen från en lång utrikes resa och skulle -ännu samma höst företaga en ny. Han syntes vara alldeles förändrad; -äfven köpmannen skref och lyckönskade oss till vår så mycket till sin -fördel förändrade son. Vi tackade Gud; trodde att vi voro tillräckligt -pröfvade -- men, ännu återstodo nya sorger! - -Året derpå förliste under hemresan fartyget, hvarpå vår son seglade, på -en fremmande kust: last och besättning gingo förlorade, och med dem vår -son!... - -Detta var för mycket för mitt modershjerta; jag insjuknade i en svår -och långvarig nervfeber. Återställd derifrån, måste jag uthärda -förlusten af min älskade och trogne följeslagare genom lifvet, som -sorgen öfver våra barn, jemte den outtröttliga omvårdnad han egnade mig -under min sjukdom, alldeles försvagat. - -Der stod jag nu allena, öfvergifven af alla de dyrbara varelser jag -älskat; men underbart stärkte Gud mina krafter! -- till hvad ändamål -kunde jag icke utgrunda, emedan jag ansåg mig för en onyttig varelse på -jorden. Likväl tror jag att min omsorg förljufvat min gamla svärmoders -sista lefnadsdagar. - -När jag nu efter hennes död blifvit arfvinge till en betydlig -förmögenhet, anser jag det för min pligt som medmenska, och som en -tillfredsställelse för mitt hjerta, att uppsöka enkan och barnen efter -den hederlige köpmannen, för att, medan jag ännu lefver, lemna dem en -del af mitt öfverflöd -- ty mina egna behofver äro lätt uppfyllda. Det -är öfver bästa sättet att uppfylla denna min önskan som jag velat -rådfråga mig med häradshöfdingen, i synnerhet som jag är okunnig om -deras nuvarande vistelseort. - --- Huru vet assessorskan att han sjelf är död, frågade Ferdinand, som -med intresse följt denna berättelse. - --- Allmänna bladen underrättade mig så väl om hans död som den konkurs, -som derpå inträffade, sannolikt genom den stora förlusten af skepp och -laddning. Det lär nu vara ungefär fyra år sedan; min svärmor lefde då -ännu, och mina omständigheter voro ganska knappa. Utgifterna för Ulrik, -samt de långvariga sjukdomarna hade medtagit nästan allt. Med bästa -vilja kunde jag icke göra något för dem. Sedermera gaf jag en bekant, -som reste till ------, i uppdrag att underrätta sig om denna slägt, men -de voro bortflyttade, och han, som ej kände hvarföre jag sökte denna -underrättelse, var likgiltig nog att ej göra sig underrättad om deras -nya vistelseort. - --- Dertill erfordras ju endast en annons på allmänna tidningen, och -denna skall jag genast skrifva och bestyra om dess införande, bara jag -får veta den aflidnes namn och vistelseort. - --- Jag har ett olyckligt minne hvad namn vidkommer. Likväl vill jag tro -att hans namn var Hecklin; men för att vara rätt säker, vill jag se -efter i de omtalta brefven, ty hans dopnamn bör ju äfven utsättas. Jag -har dem icke nu förhanden; de minnen deras åsyn och hvarje ord i dem -återkalla, ha varit mig alltför smärtsamma... Men häradshöfdingen -reser, väl icke bort så snart, att vi icke en annan gång kan talas vid -om saken, eller huru? - --- Det beror på en liten omständighet; äfven jag önskade lära känna en -person, och kanske... - -Ljudet af en ringklocka som anmälte någon fremmande, afbröt det som -Ferdinand icke utan en viss grad af förlägenhet ämnade tillägga. Frun -gick sjelf för att öppna den tillåsta tamburdörren. Det var Ida som -kom. - --- Ah, se välkommen min lilla söta mamsell! Hvarföre har mamsell låtit -gumman så länge vänta på detta nöje att få se mamsell hos sig? - --- Förlåt mig, fru assessorska, men jag rår mig icke sjelf, eljest -skulle jag förr haft den äran; men i dag äro de alla borta. - --- Nå nå, hvad som är gömt, är icke förlorat; men stig nu in i -förmaket, och blif icke rädd, för det att jag har en ung herre hos mig. -Herrskapet äro ju icke fremmande för hvarandra? - -Och der stodo nu de båda unga, ansigte mot ansigte. Han rodnade af -glädje, hon af öfverraskning; ingendera fick fram ett ord. Deras -ömsesidiga förlägenhet smittade deras värdinna. Det föll henne in, att -detta nästan hade utseendet af att vara ett af henne sjelf tillställt -möte. Ehuru oskyldig hon var, blef den goda frun dock helt förbluffad -af denna tanke. - -Häradshöfdingen fann sig likväl först, och yttrade huru fägnesamt det -var att mamsell Ida gjort assessorskans bekantskap. - --- Vår bekantskap är alldeles färsk, ty häradshöfdingen har sjelf hört -de första ord vi vexlat med hvarandra, försäkrade gumman, ifrig att så -fort som möjligt aflägsna hvarje sken till misstanke å hans sida. -- -Jag hörde för en tid sedan att öfverstlöjtnantens hade en ung slägtinge -hos sig, och att detta fruntimmer var här alldeles obekant samt aldrig -lemnade sitt rum, der hon jemt arbetade. Sedan mötte jag henne några -gånger och blef så intagen i hennes person, att jag genom fru Lundström -skref henne till, och bad henne tillbringa en afton då och då hos mig, -när tillfället och hennes tid medgaf. - -Ida bads att laga fram sitt arbete samt sätta sig i soffan jemte -assessorskan. Ny förlägenhet; hennes arbete var den omtalta börsen. -Dess tillkommande ägare betraktade Ida med eldiga blickar, ty så täck -hade han ej sett henne, sedan han intogs af hennes första åsyn. Nu som -då purprades hennes kinder af rosor, som hans oförmodade närvaro -uppjagat. - -När assessorskan besåg hennes vackra arbete, sökte Ida behändigt vända -det så, att han icke skulle varsna initialerna af sitt eget namn; men -ehuru man påstår att kärleken är blind, en sak som bekräftas af -erfarenheten, kan man med lika säkerhet säga: att kärleken är skarpsynt -i små saker; så gick det äfven här. Ferdinand var förtjust att få något -tillverkat af Idas vackra händer, ehuru han nog insåg, att någon annan -skulle bära hedern och namnet derföre. - -Intagen af dessa tankar, deltog han föga i samtalet, som värdinnan -nästan ensam fick underhålla, och när hans betjent kom för att låta -honom veta det han väntades af öfverstlöjtnanten, och gumman ledsagat -honom i yttre rummet, så nickade hon, klokt småleende för sig sjelf, -och tänkte: jag ser nog hvad klockan är slagen! - -Nu ensam med Ida, efterfrågade hon hennes tillnamn, som ännu var henne -obekant. Med synbart deltagande hörde hon den unga flickan omtala sin -afledne fader, sin mor och systrar. När hon hörde huru skicklig den -äldsta systern var i mode-arbeten, den andra i språk och musik, påstod -hon att de allesammans borde flytta hit till ------, emedan allt sådant -här skulle löna sig bättre. - -Ida gjorde deremot den förnuftiga anmärkningen, att en sådan resa, och -bosättning på en mera dyr och för dem fremmande ort, kostade mera, än -flere års arbete kunde betala, likväl ville icke frun gå ifrån fördelen -af sitt förslag, och de skiljdes med förbehåll att snart träffas och -under tiden bättre tänka på saken. - - - - -III. - -En bjudning på Spektaklet. - - -En svensk teatertrupp var i staden och spelade tre gånger i veckan. Af -skyldig artighet mot sina slägtingar hade Ferdinand några gånger tagit -en loge till deras disposition, likväl under hemligt hopp att Ida -skulle få en af de öfverflödiga platserna; men derpä syntes ingen annan -tänka. - -Dagen efter deras möte hos fru Sylvan, det var en söndag, öfverlemnade -Ferdinand vid frukostbordet hvar sin numererade biljett på amfiteatern, -under föregifvande, att den log, i hvilken de brukade sitta, redan var -bortsåld. Han förmodade, tillade han, "att mamsell Ida icke i dag ville -förebära brist på tid." - -Någon förklaring öfver rätta förhållandet var icke möjlig, äfven -onödig, ty Idas rodnad, tillika med de blickar fru Wermell och hennes -döttrar vexlade mellan sig, voro tydliga, ifall han ej förut insett -sammanhanget. - -Under det att Ida och Natinka samma förmiddag, oaktadt söndagen, -arbetade tillsammans -- den sednare var ovanligt fåordig -- inkom -Aurora. Sedan hon med vanlig kritisk blick betraktat deras arbeten och -gjort några anmärkningar, hviskade hon något till systern. - --- Det kan du göra sjelf, svarade denne litet snäsigt, och sydde -ifrigt. - --- Hör på Ida lilla, sade då Aurora med förtroligare och vänligare -väsende än vanligt, -- jag har ett förslag att göra dig. Låt oss få -utbyta din teaterbiljett mot en annan. Fröken Brömser kommer till oss i -dag, och vi skulle så gerna sitta tillsammans; mamma vill för din skull -bjuda fru Lundström, så har du sällskap. - -Djupt sårad, svarade Ida utan att besinna sig: - --- Aftonens nöje kan jag umbära, medan jag anses för ringa att följa -med er, men biljetten ger jag icke bort. Jag vill gömma den som ett -minne, för att visa mamma och syskonen att jag icke varit öfversedd af -alla i detta hus. - --- Det vill säga att du förvarar den som ett minne af häradshöfdingen, -sade Natinka skrattande. - -Ida teg och arbetade ifrigt utan att se upp. - --- Efter Ida behagar taga humör öfver en sådan bagatell, tvingar hon -mig att säga sanningen, sade Aurora något bittert. -- Det var icke så -mycket för vår egen skull, som ännu mera för din, som vi önskade ett -utbyte med biljetten. Hvilket uppseende skulle vi ej göra, kanske -utsätta oss för åtlöje, om en af alla okänd flicka, i en vidunderlig -bahytt och urblekt kappa vore i vårt sällskap; det var således af -omtanke för oss, och ren välmening för dig, jag föreslog detta. - --- Välvilligare hade du likväl varit, om du erbjudit Ida en af dina -kappor, ni är ju nästan af samma längd; en hatt hade hon nog fått låna -af mig, anmärkte Natinka, och fixerade systern. Denne teg. Ida åter -svarade, icke utan någon liten skärpa: - --- Om mig och min genom hitresan förderfvade kostym behöfver ingen ha -något bekymmer! Den korta tid jag ännu kommer att vara i herrskapets -hus, kan jag tillbringa på samma sätt som hitintills. - -Natinka, som i grunden egde ett godt hjerta, ehuru hon var yr och -tanklös, ville nu på sitt vis söka trösta Ida, och bad henne ej taga -saken så häftigt. - --- Bara de tråkiga julklapperna en gång bli färdiga, skall du nog få -roa dig, försäkrade hon. -- Pappa och mamma vill i år, likasom de andra -förnäma här i staden ha för sed, ställa till en dans för betjeningen -och deras bekanta. Vi ha då samma afton ett litet sällskap af våra unga -bekanta. Sedan vi druckit thé, gå vi allesammans i danssalen, och -dansar der ett par timmar alldeles "en egalilé." Tycker du icke det -skall bli rätt roligt. Denna tillställning blir antingen tredje eller -fjerde dag jul. - -Ehuru Ida antog detta som ett drag af Natinkas bättre hjerta, var dock -det unga sinnet för djupt såradt för att lemna ett lugnt svar. - -Då blef Natinka stött, och aflägsnade sig med systern, för att aflägga -rapport hos modren om det förefallna. Under gåendet undföllo dem ord om -borgarhögfärd och fattigdom. - - * * * * * - -Som vanligt hämtades äfven i dag middagen in till Ida; ostörd -tillbragte hon sedan dagen och aftonen vid sitt arbete, med hvilka -känslor, kan hvarje ung läsarinna föreställa sig. Ibland gret hon öfver -det öde som fört henne hit bland dessa känslolösa menniskor; stundom -förebrådde hon sig sitt eget ömtåliga sinnelag, påminte sig den älskade -modrens ofta upprepade ord, att tålamod och försakelse voro qvinnans -nödvändigaste egenskaper, sjelfbeherrskning hennes dygd. En annan gång -åter beslöt hon att repa mod, och andra dagen i allas närvaro säga -häradshövdingen hvarföre hon ej kunnat antaga hans artiga bjudning; men -ett ögonblicks eftertanke, blygsamheten, en inre röst som aldrig -missleder, sade henne, att hon gjorde bättre i att låta saken förfalla. -Sluteligen, efter många strider med sig sjelf, beslöt hon att ej visa -sig vid frukosten andra dagen; när då betjenten efter vanligheten -kallade henne, föregaf hon sig vara illamående. - -Hon, den sanningsälskande, blygdes inom sig för denna falska uppgift, -utan att besinna det själens sjukdomssymptomer äro kinkigare att -behandla än kroppens. - -När Ferdinand under gåendet till spektaklet hade frågat efter mamsell -Hedrén, förebar man att hon hindrades af en häftig hufvudvärk. Hvad -kunde således vara mera välkommet för damerna, än att nu i hans närvaro -höra en stadfästelse på denna deras falska utsago, ty Ferdinand hade ej -kunnat dölja ett visst misstroende, ehuru han var dem för klok att visa -sitt missnöje vid sin felslagna förhoppning. - -Nu blef han likväl orolig. Han önskade veta om denna opasslighet var -betydande, och skickade i detta ändamål sin betjent för att be fru -Lundström om några ögonblicks samtal ännu på förmiddagen. Med nöje -efterkom hon denna begäran, ty äfven hon hade något på sinnet, som hon -ville meddela honom. Snart stod hon derföre i det yttre af de rum -häradshöfdingen bebodde. - -Artigt bad han henne ursäkta att han besvärat henne till sig, och sade -att han andra dagen ärnade företaga en resa, samt ville ännu yttermera -besvära henne med tiltagandet af en passande reskost, emedan han ogerna -uppehöll sig på gästgifvargårdarne. Han lemnade henne tillräckligt med -penningar för detta ändamål, samt bad henne ej nämna något till sitt -herrskap. Under många försäkringar om sin beredvillighet lofvade frun -göra sitt bästa. - -Hans farhåga för Idas helsa var minskad genom hushållerskans blotta -närvaro, emedan han var menniskokännare nog att finna, det hon i annat -fall icke visat detta yttre lugn; ty obekant med de konsiderationer, -som ofta förmå individer af den högre klassen att dölja sina känslor, -skulle nog den pratsamma frun genast underrättat honom derom, då hon, -likasom den andra tjenande personalen i huset, var intagen till Idas -fördel. Deruti hade han rätt; men nu låg det något helt annat på den -goda fruns sinne, som hon ej kunde fram med, emedan intet å hans sida -gaf henne anledning till all yppa det. - -Färdig att aflägsna sig, frågade likväl häradshöfdingen, liksom -tillfälligtvis, huru det nu vore med mamsell Hedrén, emedan han hört -att hon varit sjuk. - --- Sjuk är hon icke, fastän hon är sorgsen och hennes ögon ofta bära -spår af i tysthet utgjutna tårar, och det kan väl äfven ingen menniska -undra på -- och nu lossnade med ens den goda fruns tungband, som fått -vatten på sin qvarn genom häradshöfdingens lådsade förundran. Utom -flere mindre reflexioner hon gjort öfver herrskapets bemötande mot den -"söta flickan", omtalade hon ord för ord gårdagens samtal mellan -kusinerna, hvartill hon varit ett lika oförmodadt som obemärkt vittne, -i det hon städade i det klädskåp som var anbragt i muren emellan detta -och yttre rummet. - --- Fru Lundström var således på spektaklet i går? inföll Ferdinand, för -att dölja de känslor han erfor, och gifva en annan vändning åt -samtalet. - --- Å nej, jag skulle ju endast bli bjuden för mamsell Idas skull. Det -skulle visst icke fallit dem in eljest, och som jag ville vara "nytral" -och lådsa om ingenting -- äfven skulle jag icke haft hjerta att gå in -till den stackars flickan den dagen -- begärde jag och erhöll tillstånd -att gå till en af mina bekanta. - -Under middagen gaf häradshöfdingen tillkänna sin tillernade bortresa -dagen derpå, för att besöka en af sina fordna universitets-vänner, -bosatt tio eller tolf mil derifrån. Han sade sig vara osäker huru länge -han der komme att dröja; likväl lofvade han bestämdt återkomma till -julafton. Han rodnade lätt, när hans onkel bad honom medtaga ett bref -till en af dennes bekanta, samt aflemna det egenhändigt. Det sednare -lofvade han icke bestämdt, men nog skulle han eljest besörja om -brefvets riktiga aflemnande. - -Mot aftonen besökte han fru Sylvan, för att erbjuda sin tjenst i -anseende till den omtalta tidnings-annonsen. Hon tackade honom -hjertligt, men sade sig genom en tillförlitlig person helt oförväntadt -fått kännedom om denna slägt och densammes vistelseort, och behöfde -således ej besvära honom. Så mycket mera gladde hon sig deröfver, att -genom denna lyckträff kunna undgå all offentlighet. Hon ledde, liksom -utan all afsigt, talet på Ida, berömde henne mycket, omtalte sitt -förslag till Ida, att hennes anhöriga borde flytta till ------ der de -bättre kunde slå sig ut med sin skicklighet och sina små talanger, samt -om Idas inkast deremot. - -Ferdinand svarade undvikande. - --- Vistelsen i denne stad lär visserligen, enligt min tanke, ej -förefalla mamsell Hedrén så lockande, att hon ville gifva sina -anhöriga detta råd. Händelsevis för min resa mig förbi deras hemort, -och jag vill der göra mig underrättad om denna familj, af en i -trakten boende vän. Under tiden rekommenderar jag den unga flickan i -assessorskans bevågenhet. - -Han gick. Den goda frun var skarpsynt nog, för att gissa det ändamålet -för hans resa var att lära känna den vackra flickans anhöriga: något -som i hennes ögon höjde hans värde. Huru ofta förbittras icke mången -eljest lycklig förening genom någon af de närmaste anhörigas obildade, -kanske omoraliska karakter. - - - - -IV. - -Julafton. - - -Julaftonen nalkades med stora steg; de korta dagarne förmörkades af en -alltid mulen och regndiger himmel: allt antog ett grått och dystert -utseende, och menniskornas lynnen syntes sympatisera mera med naturen, -ju mindre de genom verksamhet och inre bildning hänvisades till sig -sjelfva, utan fordrade allt af deras omgifning. - -Idas arbetsrum, som hon nu i anseende till de allt kortare dagarna -aldrig lemnade, låg åt gårdsidan. Gården var omgifven af höga -byggningar, hvilka under hela den tid hon här varit ej lemnat rum för -en enda solstråle, hvarföre hon ock nödsakades att nästan hela dagen -arbeta vid ljus, och hvad intresse egde dessa arbeten för henne? -hvarken heder eller glädje skulle hon skörda vid deras bortgifvande. - -Huru ofta jemförde hon icke de föregående åren med detta. De dagliga -behofven påkallade väl äfven då en ansträngd verksamhet, men såväl -behof som arbete delades ju af en älskad mor och syster. Inga granna, -kostsamma julklapper kom der i fråga, ty både tid och medel felades; -men en enkel mössa för modren, en hålsömskrage för hennes systrar, -redan tillverkade under sommartiden, äfvensom de under den såkallade, -ofta korta _sqvallertimmen_ stickade små strumpor, dem hon sedan om -julafton delade ut bland några fattiga barn i grannskapet, kom hennes -unga hjerta att klappa af glädje, hvarje gång hon såg dessa saker i sin -låda. Men nu?... - -Nu satt hon der allena, ty "hennes nåd" och "fröknarna" tillbringade -mesta tiden med att besöka och vända upp och ned på alla handelsbodar, -samt med bestyr hos bokbindare, tappisserare och guldsmeder. Då Natinka -någon gång tittade in till henne, utgjöt hon sig i loftal öfver -modeartiklarne i de förra, samt harm öfver arbetslönernas dyrhet hos de -sednare. Den summa som endast fordrades att gifva de arbeten sin -fulländning som Ida haft under händer, skulle, enligt hennes beräkning, -ansets för rikedom hos mången behöfvande familj. - -Uttröttad af ansträngning samt i brist på rörelse och frisk luft, kände -hon sina krafter småningom försvagas, matlusten försvinna och kinden -blekna. Hon skref ånyo till sin mor, och bad att under någon -förevändning blifva hemkallad till nyåret. Julafton skulle Wermell, -enligt hvad hon hört af Natinka, vara hemma och spisa "en famille." Då -måste de likväl blygas att utesluta mig, tänkte hon. Med hemlig glädje -motsåg hon denna afton; hon skulle då få återse den, som till hennes -egen förundran så intagit hennes tankar, att minnet af mor och syskon -ofta förbleknade. Han skulle denna afton se alla de vackra saker hon -haft under arbete, men... kanske hon också då såge honom för sista -gången... men denna bittra tanke förqväfdes af hoppet, som förstulet -hviskade att hon icke var honom likgiltig. - -Sent omsider dagades den 24 December. Redan på morgonstunden erhöll Ida -en liten vänlig biljett från assessorskan Sylvan, som bad henne utverka -sig tillåtelse att äta julgröten med "den stackars barnlösa gumman." -Det skulle, tillade hon, blifva högtidsafton för gumman i dubbel -bemärkelse: hon ville ännu en gång på en sådan afton trycka en dotter -till sitt hjerta. - -Äfven jag skall tro mig vara i kretsen af de mina, tänkte Ida, jag får -ju der tala om dem -- och ju mera hon tänkte, desto sannolikare blef -den i början såsom orimlig förkastade aningen, att hon der skulle -träffa denne _Någon_ som man väntade hvarje ögonblick. - -När Natinka, som inne hos henne skulle försegla julklapparne, inträdde, -visade Ida henne assessorskans skrifvelse, och bad att hon ville -meddela sin mamma dess innehåll samt hennes egen lifliga önskan att -efterkomma den vänliga bjudningen. - -När Natinka återkom, sade hon: - --- Både mamma och pappa blefvo obehagligt öfverraskade genom din -begäran och att du ens kunde tänka på att gå till en nästan obekant -person, i stället att tillbringa aftonen hos dina anhöriga, som visst -icke vilja lemna dig lottlos för allt det besvär du haft för denna -afton. - -Detta ljöd alltför godt och smickrande; likväl var det med en tryckande -känsla af sitt beroende Ida sände ett tacksamt återbud. - -När thétimmen inföll, nedkallades hon i salongen. Utom familjen, bestod -sällskapet endast af fröken Brömser, Auroras intima vän, och -titulärrådinnan Pratmeijer, en fru som, utan malice, utgjorde ett -konversations-lexikon hos mången af stadens haut volée. Utom dessa voro -der några äldre herrar, enstöfvingar, sådana, som vanligtvis ersatta -sin skinka och julgröt med ett par granna thékoppar för värdinnan, -eller en toilettprydnad för döttrarne i huset. - -Sedan thé var serverat, skingrades sällskapet. Fru Wermell blef -sittande i förmaket och lånade ett uppmärksamt öra åt fru Pratmeijers -autentiska skizzer ur... nyhetsmagasinet. De tre unga damerna genomsågo -några nyköpta musikalier i salongen, der Ida, stående vid ett fönster, -öfverlemnades till nöjet att roa sig sjelf. Efter en stund blef hon -allena i rummet, ty de andra aflägsnade sig för att skärskåda några nya -klädningar, som nyss blifvit hemskickade från sömmerskan. Hvilken lång, -tråkig afton förestår mig icke, tänkte hon; det, hvaråt jag barnsligt -nog gladt mig, inträffar också ej; ty han kommer icke. Sannolikt -tillbringar han sin julafton långt härifrån, sade onkel nyss, icke utan -ledsnad. - -Gerna hade hon gått in till sig, men hon vågade ej; sakta smög -hon sig till instrumentet och genomsåg noterna som de andra lemnat -kringströdde efter sig. En nummer ådrog sig hennes uppmärksamhet, hon -genomspelade den med ena handen, i början så sakta som om en -andehviskniug gått öfver strängarne. Det länge saknade nöjet kom henne -att småningom glömma allt omkring sig, och hennes spel blef högre och -uttrycksfullare. En rörelse från förmaket återförde henne till sig -sjelf och vände hennes blick dit; då såg hon tanten komma vaggande -liksom för att helsa på någon i salongen. Ida aflägsnade sig skyndsamt -från pianot och såg sig om, och ser... Ferdinand Wermell, stående i en -lyssnande ställning stödd mot en stolkarm; huru länge han stått der, -det visste hon icke. Djupt rodnande intog hon sin förra plats vid -fönstret. - --- Men hvar ha vi flickorna? frågade fru Wermell, sedan hon vänligt -förebrått Ferdinand att han låtit så länge vänta på sig, samt gjort -honom några frågor om resan, dem han knapphändigt nog besvarade. - --- De voro ju här på ögonblicket, eller var det du kanhända som -klimprade på fortepianot? Mina flickor lär ha undervisat dig i "Gubben -Noak." - --- Det der var ingen Gubben Noak, skall tant tro! invände -häradshöfdingen skrattande. -- Det var en af Strauss' nyaste valser som -mamsell Hedrén ganska ledigt uttog från bladet, och detta förutsätter -mer än vanlig sällskapstalang. - --- Är det möjligt! du spelar fortepiano, och har förtegat detta. För -hvem har du kunnat lära detta i E----? - --- Under pappas lifstid tog jag lektioner af den i -- -- omtyckte -musikläraren N., och sedan har jag öfvat mig för syster Sophi, när hon -varit hemma, svarade Ida. - --- Nå, det måste jag tillstå, det var öfverraskande! beskärmade sig -tanten. Min bror var, som jag nog minnes, alldeles icke musikalisk. Det -måtte således varit din mor som öfvertalat honom till sådana depenser; -derföre gick det, som det gick. - -Efter denna i hennes nåds egen tanke sinnrika anmärkning, tillsade hon -Ida att befalla in thé för häradshöfdingen, men han undanbad sig det, -emedan han, som han sade, redan druckit hos en bekant. - -En på förtjenst kringströfvande musikkorps, som i tamburen lät höra -sina skrällande toner, samlade snart i salen hela sällskapet, äfven -herrarne, som i öfverstlöjtnantens rum, vid toddy och cigarrer, -vidlöftigt pratat om tidningsbladens innehåll. - -Musikantemas bortgång var signalen för julklapparnes inkastande, ty -"i sitt hus" ville ej öfverstlöjtnanten att detta "oväsende" skulle -förstöra måltidsron. Han, i likhet med många andra husfäder, ansåg -seden att gifva julklapper, och i följe deraf hela julafton, för ett af -dessa nödvändiga "onera", som, uppburne af opionen och traditionen, ej -kunna bortskaffas. - -Det ena paketet indansade efter det andra, mera bräckliga saker -inskötos genom den halföppna dörren af en i tamburen posterad betjent. -Den som erhöll något, blef genast omringad af de andra, antingen af -verklig eller lådsad nyfikenhet. - -De unga damerna pröfvade framför trymåerne hattar, kragor, boas och -pretiosa; fruarna beundrade de vackra broderierna, "mina flickors -arbete"; herrarne pröfvade betten på sina eleganta penn- och -rakknifvar, försökte jagtväskor, prisade sina cigarrer, m.m. - -Ida hade ej heller blifvit "lottlös." Icke så obemärkt som hon trodde, -hade hon 1 känslan af sin ringhet hållit sig på afstånd från de andra, -hitintills blott en åskådarinna af all denna herrlighet; men nu samlade -inkastandet af en pappask och trenne paketer hela sällskapet omkring -henne. Den blyga flickan var rådvill hvilket hon först skulle öppna; -hon valde asken, adressen var tecknad af Natinkas hand. Det var en af -Natinkas aflagda hattar, något moderniserad. Det första paketet -innehöll ett par glimmande brons örhängen. Med synbart välbehag öfver -sin gåfva, tog hennes nåd det ena af örhängen och förde Ida framför -spegeln, der hon sedan höll det invid hennes öra. Ett ögonblick -betraktade Ida prydnaden med nöje, men nu drog hon sig hastigt -tillbaka, sägande: "Nej, aldrig skall man få se mig så utstyrd!" - -Tanten gaf henne en bister min, och bad henne se på det öfriga, "om det -hade lyckan att mera falla henne i smaken." - -Det ena befanns vara ett kapptyg af mörkblå tibet, det andra ett par -- -strumpeband; litet brydd sökte hon dölja de sistnämnda, i det hon -högeligen syntes glädja sig åt det förra. Likväl hade Ferdinand, som -med uppmärksamt öga iakttagit hennes minsta rörelse, sett en skymt af -strumpebanden, och då hennes nåd med tillgjord nyfikenhet frågade hvad -det var, gjorde han en åtbörd, likasom om han dragit på något; ingen -kunde misstaga sig om hvad han menade, då han sade: - --- Jag vågar ej nämna det i så många unga damers närvaro. - --- Vågar du icke nämna det, så bör väl ingen undra på om hon ej vill -visa det, anmärkte hans onkel. -- Hvem har hittat på en så opassande -gåfva? tillade han skrattande. - --- För den tillgjorda är allt opassande, inföll Aurora stött, -- något -ville äfven jag ge åt Ida, men hvad? -- Då såg jag i D--s galanterilåda -ett par vackert målade sammetsband på resorer, och jag köpte dem. Jag -beklagar att min välmening åter blef illa upptagen. - --- Döm icke sä, invände Ida mildt, det var endast ögonblickets -öfverraskning, som kom mig att synas mindre belåten. Jag tackar dig -rätt mycket för gåfvan, som är rätt vacker. - --- Nu kan du gå på spektaklet när du vill och -- blir bjuden, skämtade -Natinka. -- Nu har du ju både hatt och kappa. - -Fastän sårad af denna tanklösa "qvickhet", utsagd i så många personers -närvaro, repade dock Ida mod och svarade äfven i en skämtande ton: - --- Du har rätt; likväl måste du undervisa mig huru jag skall drapera -ett stycke tyg som kappa, i fall jag hade behof deraf i dessa dagar. I -morgondagens högmessa måste min egen ännu göra tjenst, ehuru jag -fruktar att hatt och kappa komma att göra för mycken kontrast, -- men -det får vara. - -Med artig belåtenhet hade Ferdinand mottagit sin andel; men nu kom den -omtalta börsen. Han syntes förtjust och tryckte den i allas åsyn till -sina läppar, "Det der är ju en kärleksförklaring till gifvarinnan", -förklarade en af "enstöfvingarne." Ferdinand nickade jakande. Fru -Wermell kastade en talande blick på sin man, som förnöjd, på ett visst, -allmänt bekant sätt vätte och vred på sina mustascher; men en hög -rodnad purprade en ung flickas kinder, som då, till sin lycka, var -obemärkt af alla, utom af Ferdinand. - -Det af gudsgåfvor svigtande bordet väntade i matsalen. Ida stod der -försänkt i tankar. Sällskapet, julklapparne, till och med Ferdinand var -glömd af Ida; hennes själ sysselsatte sig endast med de hemmavarande. -Huru gerna hade hon ej velat lemna allt delta öfverflöd, för att få -dela deras tarfliga måltid. Hvem vet, tänkte hon, om de, som nu sakna -mitt biträde, uttröttade af arbete och nattvak, ha annat än smör och -bröd i afton... - --- Så ensam, och fördjupad i tankar, mamsell Ida! -- sade en röst, som -kom hennes hjerta att klappa fortare; det var Ferdinand, som saknat -henne och i förmodan att finna henne här nalkades, under förevändning -att servera sig ett glas dricka från skänken, ty betjeningen gick af -och till och var så sysselsatt på andra håll. - --- Mina tankar voro i hemmet, svarade hon okonstladt. - --- Och anställde jemförelser mellan förr och nu, som säkert ej lände -till er nuvarande omgifnings fördel, anmärkte han. - --- Häradshöfdingen har gissat rätt; men tro icke att jag är otacksam -nog, att ej inse det goda som finnes: de mena mig alla väl; men vår -uppfattning af denna afton är så olika... Hon såg sig om i rummet, de -voro allena; på en gång föll henne en tanke in, och med låg och -hastande röst frågade hon: - --- Vill häradshöfdingen uppriktigt svara mig på en fråga? - --- På hundrade! - --- Går det an att föra dessa örhängen och -- det andra, tillbaka i de -bodar derifrån man köpt dem, för att återlemna dem mot hvad de kostat? - --- Svårligen, men hvarföre, och till hvad ändamål? - --- Ack, jag önskade använda penningarne på ett bättre sätt, det vill -säga på återresan till de mina... - -Det buller betjenten gjorde, då han öppnade döbattongerna till -salongen, afbröt henne och störde dem; kort derpå inträdde -bordsällskapet. - -När man efter måltidens slut återvände till salongen, stod der en -koffert jemte en hattask mitt på golfvet. Aurora och fröken Brömser -skyndade fram och läste med förvåning, att dessa saker tillhörde Ida -Hedrén, som nästan framskuffades af tanten, för att tillfredsställa den -nyfikenhet som nu var ohycklad. Fåfängt stretade hon emot, med den -försäkran att detta alldeles icke kunde tillhöra henne; men adressen -var tydligt utsatt med såkallade präntade bokstäfver, för att dölja -gifvarens handstil, den man äfven fåfängt sökte upptäcka genom -undersökning af sigillet, ty alltsammans var förseglat, med en -kopparslant. Uti asken låg en modern, men enkel hatt af brunt siden, -prydd med en mossros; handskar; andra små toilettartiklar, samt nyckeln -till kofferten. I locket till asken stod följande devis på finska -språket: - -_"Välment gåfva icke klandra, gifvarns hjerta ger den värde."_ - --- Ack, det är ifrån assessorskan! ropade Ida, -- detta är hennes stil! -och hon tog fram sin på morgonstunden erhållna biljett och jemförde. -Detta erkändes också af de andra; innehållet af dessa tvenne rader -måste Ida förklara, ty för de andra flickorna var det hebreiska. - -Nu undersöktes kofferten. Den innehöll en helt ny, vacker kappa af -fasonerad victorine, vadderad med siden foder, samt tvenne enkla, med -smak valda, redan färdigsydda klädningar. Alla sågo förundrade på -hvarandra, och Ida sjelf trodde knappt det vara en verklighet. - --- Men hvar är kusin Ferdinand? frågade Natinka, och alla sågo sig om -efter honom. Han hade ej lemnat matsalen, utan stod och samtalade med -fru Lundström, hvars son han händelsevis träffat under resan. Okunnig -om hvad som emellertid passerat derute, kom han nu, betraktade, -undersökte allt samt förhörde den tillkallade betjeningen om hvem som -burit in dessa saker; ingen syntes dock veta något härom, utom en -drenggosse, som sett assessorskans piga tillika med en annan -qvinsperson bära en dylik koffert genom koridoren för några timmar -sedan. - -Det var således ganska sannolikt att hon var gifvarinnan, i synnerhet -som Ida varit ditbjuden. Den goda frun, som ansetts vara alltför -obetydlig för att ådraga sig Wermellska familjens uppmärksamhet, -undergick nu en noggran mönstring. Man undrade huru en fru, som kunde -depensera så mycket på en för henne nästan obekant flicka, lefde så -innom sig, utan att se sällskaper. - --- Svaret ligger ju nära för handen: hon spar för att kunna gifva, sade -Ferdinand. Ida tänkte just detsamma, men sade ingenting, utan lade alla -sina gåfvor tillsammans, betjenterna buro kofferten till hennes rum, -dit hon äfven begaf sig med det öfriga. - -All den sömn, som under den långvariga aftonmåltiden tyngt hennes ögon, -var med ens försvunnen, ehuru det redan var öfver midnatt. Ännu en gång -tog hon fram de vackra presenterna och besåg dem med en glädje, så -naturlig för en ung medellös flicka, som på ett så delikat sätt ser -sina angelägnaste behof uppfyllda, långt öfver sina djerfvaste -förhoppningar, och det af en välgörande fru, som omöjligt kan hafva -några oädla motiver för sitt handlingssätt. Hon tviflade ej ett -ögonblick att det icke var ifrån assessorskan Sylvan som presenterna -kommo. - -Väl hade hennes första tanke fallit på häradshöfdingen; men huru -rodnade hon ej nu öfver en sådan förmodan, och bara glad var hon ej att -den var tillintetgjord. I annat fall hade hon nu varit i ett svårt -bryderi, ty ingenting af allt detta hade hon då kunnat begagna, ej -heller vetat hvad hon skulle göra dermed. - -Ju nogare hon synade det välgjorda arbetet på dessa klädesplagg, desto. -större blef hennes förvåning. Hvarje hake, hvarje söm, hvartenda -fiskben var ditsydt och fästadt på hennes äldsta systers välkända -maner. Hon besåg kappan; äfven der återfann hon Annas små egenheter i -sättet att vaddera, sy ränder, m.m., men omöjligt kunde detta vara -hennes arbete, det insåg hon väl, och dock blef henne alltsammans ännu -dyrbarare genom denna lilla villa. - - - - -V. - -Upptäckter. - - -Juldagsmorgonen erhöll Ida åter en skriftlig inbjudning från sin -gynnarinna, att i hennes sällskap bevista högmessan och sedan äta -middag med henne och en af hennes bekanta. Med glädje hörsammade Ida -invitationen, och då det ringde tredje gången till kyrkan, stod hon i -sin nya hatt och kappa, täck som den nyss utspruckna rosenknoppen, vid -assessorskans dörr och ringde på klocksträngen. - -Gumman kom genast ut, alldeles färdigklädd, och önskade "sin lilla vän" -en god morgon och glad julhelg. Ida ville uttrycka sin tacksamhet, men -frun undvek hvarje direkt svar, under försäkran, att det vore hög tid -att bege sig till kyrkan, och att man sedan hade tillräckligt tid att -tala om julklapper och annat dylikt. - -Ida hade under de sex veckor hon varit här ej bevistat någon -gudstjenst. Desto njutningsrikare var henne denna stund. Allvarlig och -med djup andakt åhörde hon predikantens herrliga utförande af dagens -text; utan att låta förströ sig, eller ens gifva akt på de omgifvandes -nyfikne blickar, som i henne sågo ett alldeles nytt föremål för sina -anmärkningar. - -Först vid utgåendet från bänken blef hon varse att Ferdinand haft sin -plats midt emot dem. Äfven han syntes med allvar hafva lyftat sina -tankar mot en högre verld, der Ordet och Ljuset är den föreningspunkt, -hvarest själarna råkas i ren harmoni -- ty högtidlig och klar var den -blick som strålade ur hans mörka öga, när deras ögon möttes. Han -ledsagade dem hem, och när han då helt ogeneradt följde dem in, samt -biträdde dem vid af helsningen förmodade Ida att han vore den gäst fru -Sylvan omnämdt i biljetten, och innan hon rätt hann besinna sig, voro -de på tumanhand, då värdinnan, med en ursägt för sin oartighet att -lemna dem, aflägsnäde sig för att bestyra om middagen. - -När den goda frun efter en någorlunda lång frånvaro återkom i rummet, -såg hon tydligt nog att de ej tillbragt tiden i kif och oenighet, -oaktadt Idas långa ögonhår glänste af tårar, ty hon stod der omslingrad -af Ferdinands arm, med hufvudet lutadt mot hans skuldra utan att -någondera bemärkte hennes närvaro. Väckta genom gummans skämtsamma -fråga: "Nå, hur står det till, mina unga vänner?" fattade Ferdinand -hennes hand, och tryckte den med sonlig vördnad till sina läppar. Ida -slog båda sina armar om hennes hals, och lutade sitt rodnande ansigte -mot hennes bröst, samt bad om hennes välsignelse i den frånvarande -modrens namn. - -De älskande funno ingalunda besvärade af den åldriga värdinnans -närvaro; lik oskyldiga barn utbytte de förtroendet om sina tankar, sina -känslor och aningar, från den stund de första gången möttes. - -Ida erfor då att hatten var från assessorskan, men allt det andra en -gåfva af Ferdinand, och kläderna verkeligen förfärdigade af hennes -syster. Huru dermed förhöll sig, skola vi förklara genom ett bref, som -Ida erhöll dagen derpå. - -Man kom sluteligen öfverens om att alltsammans ännu skulle vara en -hemlighet för Wermells, som ej hade den ringaste aning om att Ferdinand -tillbringat dagen här, i stället för att bevista den ungkarlsmiddag, -till hvilken han föregaf sig vara bjuden. - -Anna till sin syster Ida. - - Söndagen den 22 Dec. 18.. - - Ehuru jag hoppas att snart få se Dig åter bland osa, vill jag - dock, efter tillfälle gifves -- mamma; som Du vet, trög skribent - annars, skrifver dock till tant om Din resa -- yttra mig om ett - och annat som förekommer i Dine bref, och som i flere afseenden - skulle oroat oss, så framt vi ej varit öfvertygade om att de - pröfningar Gud sänder, alltid länder till vårt sanna bästa! - Kanhända, goda Ida, om mamma nekat Dig att fara, hade Du gjort - Dig för högt begrepp om hvad Du derigenom förlorat. Sällan kan - man hysa den kärlek och det deltagande för hemmets små fröjder - och sorger, som man sedan känner och erfar, sedan man sett sig - litet om hos och bland fremmande. Så säger åtminstone Sophi, som - nu är hemma, och dröjer öfver trettondagen. - - Genom en lycklig händelse äro vi i stånd att betäcka omkostnaden - för Din hemresa. Måtte det bara blifva slädföre! - - Det har varit smått om lönande arbetsförtjenst sedan Du for bort; - endast fru E. och fröknarna O. ha låtit göra sig något nytt. - Tro likväl icke att jag varit sysslolös: Du vet af gammalt huru - tidödande dessa söndersprättningar och ändringar äro. - - Mamma har långt inpå nätterne hållit på med de tunga, stickade - ylletröjorne; så har tiden gått, under beständig verksamhet; - men oaktadt all sparsamhet, alla inskränkningar, skulle vi - kommit till korta med nyårs qvartalets hyra, och hvar taga medel - till andra oumbärliga utgifter? Men när nöden är som störst, är - hjelpen förhanden; så gick det äfven nu. En lika oförväntad som - lönande beställning på arbete lifvade min tro på en kärleksrik - försyn, samt stärkte mina krafter. -** - Det var af en ung man af utmärkt personlighet, lika artig som - okonstlad i sitt sätt att vara; han sade sig vara resande och - fått anvisning på oss, af hvem begriper jag alldeles icke, ty - en fremmande person väcker här stort uppseende, så äfven han, - men ingen af våra bekanta eller grannar hade talat vid honom, - endast en förbigående hade han frågat hvar vi bodde. Han tycktes - ganska väl vara underrättad om att jag hörde illa, och talade - derföre tydligt och klart, utan att tillåta sig denna skrikande - stämma eller delta synbara bemödande att göra sig förstådd, som - blott förvirrar, och är så sårande för den olyckliga. - - Af de många vackra tyger han förde med sig, kunde, i anseende - till den utsatta korta tiden, endast en kappa och tvenne - klädningar blifva färdiga, det öfriga, hvaribland också ett par - stycken fin scherting, till diverse behofver, lemnade han i mitt - förvar, tills han efter nyåret kunde ge en fullständig promemoria - på hvad som skulle sys. Till de ofvannämnde plaggen medförde - han hvarken prof eller mått, men han sade damen vara af min - längd, men något fylligare. - - På utsatt tid kom han igen, och jag hade allt färdigt; - räkningen steg till 16 rubel. Han lemnade en af de vackra nya - sedlarne, af 10 rub. valör, samt 6 rub. i småmynt; räkningen ref - han sönder och kastade den i kakelungen. - - I går, när mamma, som hört att vår husvärd var i behof af - penningar, gick in för att betala hyran, återkom hon med den - underrättelsen, att det var 10 rub. i silfver, ej papper, således - 35 i pappersmynt. Det var att på ett ädelt och skonsamt sätt vara - vår välgörare! - - Häraf ser Du huru Gud på ett utomordentligt sätt dragit försorg - för oss, äfven om det möjligtvis varit ett förseende; när han - kommer åter, är du hemma och kanske Sophi ännu qvar, vi hjelpas - då alla åt med det öfriga arbetet, och ersätta detta förskott, - emellertid lyckliga att hafva undvikit obehagligheten att sätta - oss i skuld. - - Den resande var en notarie. vid namn Joelson; de af mig - förfärdigade plaggen voro presenter för hans brud, hvars - bekantskap vi kanske få göra vid hans återkomst. Hvad hon måste - vara lycklig, som är föremål för en sådan mans kärlek! - - Att dömma efter flere uttryck i Dina bref, hyser jag farhåga i - anseende till en viss person. Ack, Ida! låt ditt unga hjerta ej - intagas af en känsla, som kanske icke besvaras. Låt honom ej vara - föremålet för Dina tankar, förskingra dem genom arbete: lust för - arbete och dugliga böcker är det qvinliga hjertats skyddsengel - mot många faror. - - Den gamla fruns bekantskap inger mig ingen sådan fruktan; men - namnet Sylvan har hos oss väckt smärtsamma hågkomsten. - - Påminner Du dig icke en Ulrik Sylvan, som var en medlem i vårt - hus, under den julhelg Du var hemma från pensionen, året förut - innan pappa dog, och hvars tidiga, olyckliga död gick oss alla så - mycket till hjertat. Kanhända är den goda frun en nära anförvandt - till honom. Gör dock inga förfrågningar, hvarföre med vilja - upprifva gamla sår, hvarpå tiden lagt sitt välgörande förband. - - I fall Wermells icke, som de likväl borde, betala skjutsen för - Din hemresa, likasom de alldeles icke lådsa om ditresan, så - medföljer här en liten summa för detta behof. - - Din Anna. - -Allting reder sig och klarnar, det må nu vara huru intrassladt och -mulet, blott man ger sig tålamod att reda, och vänta på bättre tider; -så äfven med väderleken, detta aldrig förgående, aldrig uttorkade ämne -för konversationen, och tidningsspalterna. - -Under helgens första dagar hade fallit ymnig snö på den skarpt -tillfrusna marken, slädföret lofvade således bli varaktigt, och hvar -och en, som har en resa i tankarne, vet huru äfven de sjelfva klarna af -denna omständighet. - -Det var tredjedag jul, pendylen i salongen visade half tolf, visitlådan -var intagen, ty herrskapet tog emot; men ännu voro damerna ensamme. Då -inträdde en betjent och anmälte assessorskan Sylvan. En hastig blick -växlades mellan fru Wermell och dess äldsta dotter, och den förra intog -temmeligen skyndsamt en beqväm, halfliggande ställning i divanens -nedersta hörn, hvarifrån hon sedan endast reste sig och med den henne -egna matta, sötsura minen visade den ankomna plats på den -bredvidstående stolen, medan favoriten, spitshunden, efter att på sitt -sätt hafva mottagit den fremmande, lade sig bredvid sin herrskarinna. - -Vår assessorska, som var sjelfva gästvänligheten, och ovand vid den -nuvarande tidens inbillade och sjelfskapade goda ton, hade funnit sig -litet förolämpad af fröknarnes nonchalanta helsning -- om det kunde få -namn af en sådan -- men fruns mottagssätt ansåg hon vara en följd af -någon opasslighet, och på det henne egna hjertliga sätt bad hon -öfverstlöjtnanskan icke genera sig, och beklagade att denne icke befann -sig väl o.s.v. - -En naturlig öppenhet är tillgjordhetens stötesten. Fru Wermells tanke -hade varit att imponera, att iakttaga sin värdighet, samt inge den -andra en hög tanke om olikheten af deras ståndpunkt i sällskapslifvet; -i stället såg hon sig nu endast beklagad. Några framkastade ord om -gårdagens supé hos baron Z. samt ett spelparti med generalskan --zoff -och titul. A. och B., som varat långt efter midnatten, skulle, som hon -trodde, bättre svara mot ändamålet; men frambragte endast den -anmärkningen att: "sådant der kommer efter", och nu gick assessorskan -till ändamålet för detta besök. - -Hon sade sig länge hafva ärnat företaga en resa till E----, der en af -hennes barndomsvänner lefde, men aldrig kommit sig till det. -Händelsevis hade hon nu blifvit bekant med mamsell Hedrén, och -högeligen intagen af hennes älskvärda och okonstlade väsende, ägnade -hon göra henne sällskap på hemresan, samt utbedja sig fru Hedréns -samtycke, att få upptaga Ida som sin dotter. Sjelf barnlös, ville hon -aldrig låta den unga flickan sakna den ömmaste moderskärlek. Som ännu -ett par dagar åtgingo till anordningarne för den lilla resan, voro -hennes önskan den, att Ida genast skulle få flytta upp till henne, för -att vara henne behjelplig. - -Fru Wermell yttrade temmeligen kallt sitt bifall och sin glädje öfver -en sådan lycka for Ida. - --- Flickans mor måtte väl aldrig vara absurd nog att förkasta ett -sådant tillbud, tillade hennes nåd, -- sådant sker minsann icke alla -dagar, ty den som sjelf har döttrar, hvilkas uppfostran kostar -ofantligt, och som måste lefva enligt sitt stånd och med den högre -socictén, kan ej helasta sig med andras. Men är assessorskan säker att -flickan sjelf icke sätter sig på tvären? ty osa emellan sagt, har Ida -inga små pretensioner... - -En herres ankomst afbröt all förklariug om Idas pretensioner. Till och -med den omisstänksammaste person skulle varseblifvit olikheten i -mottagningssättet, så mycket mer vår assessorska, som det ej felades -urskiljning. Litet förnärmad deraf, steg hon upp och gick; tre steg -följdes hon af värdinnan. Döttrarna syntes knappt bemärka hennes -bortgång; men då den fremmande gjorde en, för nutidens modelejon -ovanligt artig bugning för den gamle frun, utbrast Natinka: - --- Är titulärrådet Rosenparfym bekant med fru Sylvan? - --- Icke personligen, min nådiga. Jag såg henne för första gången i går -på spektaklet; jag, som många andra, blef frapperad af hennes vackra -dotter, och på förfrågan erfor jag att den goda frun är förmögen. - --- Uti allt det der ligger ett misstag, försäkrade fru Wermell ifrigt. --- Hon bor här i tredje våningen, lefver ganska indraget, har ej något -hättre umgänge, aldraminst med oss, ty jag försäkrar att det var första -gången vi sågo denna person. Hon hade något att be mig om, ock nämnde i -förbigående att hon var barnlös. - --- Då tager jag min artighet tillbaka, försäkrade Rosenparfym. -- Jag -tog för kungsord hvad man sade mig går, och när jag nu fann henne här, -så... - --- Borde ni af hennes urmodiga toilett och fasoner genast insett, att -hon ej tillhörde vår societé, afbröt honom Aurora. - --- Hvem kan hafva frökens fina observationsförmåga? Utom dess är ju min -närsyntbet allmänt bekant, ursäktade sig Rosenparfym. - - * * * * * - -Menniskor, som endast lefva med afseede på sitt kära Jag, hyser aldrig -deltagande för andras väl eller ve; väl kunna allmänna eller enskiltas -olyckor gifva dem anledning till utrop ock känslosamma haranger, men då -måste någon remarkabel person ge första tonen; men intrycket -- om ett -sådant kan fästa sig hos ytliga varelser -- försvinner med dagen. Den -bäste författares; arbete har samma öde. Intrigen i en novell kan väl -gifva ett flygtigt ämne för konversationen; men den inre meningen, -moralen, är för dem ett terra inkognita. De likna resande, som genom de -väl uppdragna vagnsfönstren i förbifarten beskådar det landskap de -sedan säga sig hafva studerat; stöter olyckligtvis vagnen mot en sten, -eller läsaren mot något som alltför pätagligt träffar deras egna vanor -eller fordomar, då är äfven förkastelsedomen färdig, både öfver landet -och författaren. - -"Hvad är afsigten med dessa reflektioner som icke höra till saken?" Om -förlåtelse, mitt herrskap! Det skulle bevisa, att Idas vistande och -snara bortresa, samt de utsigter en fremmandes välgörenhet visade för -hennes framtida lycka, var så likgiltigt för hennes slägtingar, att -alltsammans förekommit dem som en dröm, så framt ej afunden öfver det -uppseende hennes, af den så förbisedda person, väckt hos flere af deras -bekanta, frambragt något som liknade harm öfver att hon ännu skulle -återkomma tillbaka till dem. - -Nu var allt i ordning för resan. Fru Sylvan hade med flit fördröjt -densamma, för att på sjelfva nyårsqvällen kunna öfverraska Idas mor och -syskon. - -Under tiden var flickan innerligen glad och lycklig att få byta ut det -mörka, ensliga "arbetsrummet" mot assessorskans trefliga boning och -välmenande, hjertliga umgänge, der hon utom dess ofta såg Ferdinand, så -ofta han utan att väcka uppmärksamhet kunde besöka dem. - -En timme före afresan gick Ida att taga afsked af Wermells, och fann -efter önskan familjen vid frukosten. - -Ehuru redan sjelfva rummet hos denne väckte plågsamma hågkomster -- hon -hade ju der dagligen erfarit dessa små gnagande lidanden utan namn, som -stoltbet, tanklöshet och ringa deltagande för mindre vällottade likar -tillskynda den känslige -- rördes hon likväl till tårar, när hon vid -afskedet tryckte tantens hand till sina läppar. Hon var ju ändå en -syster till hennes älskade, begråtna fader; det var ju i hennes hus som -hon, den fattiga, af dem öfversedda flickan, lärt sig älska och blifvit -älskad, innan hon ens anat sitt eget hjertas känslor, och således -undgått de qval som alltid åtfölja en och blott anad, men hopplös och -obesvarad kärlek. - -Alla, i synnerhet tanten, ansågo hennes tårar och upprörda känslor för -ett erkännande af den för henne ovana "vällefnad" och godhet hon -åtnjutit i deras hus, och da uttryck af tacksamhet, de må vara -förtjenta eller icke, alltid smickrar den fåfänga, blefvo de äfven här -upptagne med välbehag. Ovanligt vänligt sade tanten, i det att hon -klappade Idas kind: "Gråt icke, kära Ida, vi återse ju hvarandra innan -kort!" - -Ida hvarken tordes eller ville motsäga denna falska förmodan; men det -smärtade henne djupt, att hon ej var uppriktig mot sina slägtingar, som -så litet anade hennes förhållande till Ferdinand, att de som en nyhet -omtalade hans bortresa dagen förut. "Och honom är det ganska osäkert em -han någonsin återkommer till ------", tillade öfverstlöjtnanten sjelf, -med en ton som nära nog antydde en felslagen förhoppning. - -Ungdomen qvarhåller sällan länge några obehagliga intryck. Ida var åter -glad och munter när hon satt i kurslådan med sin åldrige väninna. Vid -första gästgifvargården emottogos de af Ferdinand, som der afvaktat -deras ankomst, för att sedan blifva deras följeslagare. Alla mindre -behagliga minnen från det hus hon lemnat, försvunno helt och hållet för -det glada närvarande: det vackra vädret, det goda slädföret och i -synnerhet den älskades närvaro, som nu intagit kuskens plats. Och när -hon tänkte sig sin mors och systrars utomordentliga öfverraskning, när -hon komme hem med sin af dem redan, ehuru under annat namn bekante och -så mycket värderade fästman, o, då hoppade hennes hjerta af onämnbar -fröjd och förtjusning. - -Vi lemna dem, och hasta förut, för att kunna ge en teckning af Idas hem -på nyårsaftonen. - - - - -VI. - -Nyårsafton. - - -För handtverkaren i allmänhet, men i synnerhet för de qvinnor, som -genom handarbeten för den högre klassen skola förtjena lifvets -oumbärligaste bebofver, är slutet och början af året en större högtid -än sjelfva julen. Detta han låta paradoxt, men innehåller dock sanning, -så vida man talar om dessa högtider i deras verldsliga och ej i deras -djupa, andeliga mening. - -Långt in på julqvällen, till och med ofta under helgdagarne, nödgas den -arbetande, så framt den ej vill förlora sina kunders förtroende, vara i -full verksamhet för den delen af menniskor, som fordra allt af andra -och sjelfva göra ingenting, som, omgifne af lifvets komfort och -öfverflöd, ej ens äga ett riktigt begrepp om de förres försakelser. -Huru många gånger försumma icke dessa, ofta oförtjente lyckans -gunstlingar, att betala den välförtjente lönen för deras arbete. -I hurudan sinnesstämning skola då dessa, uttröttade genom nattvak och -ansträngningar, kanhända i umbärande af allt, som fordras att stycka de -utmattade krafterne, mottaga sin julhelg? och följderna?... - -Vi hålla oss nu vid de fruntimmer, hvilkas ställning och uppfostran, -eller ödets förändringar bragt till den otacksammaste verksamhet i -lifvet att arbeta för sitt lifs uppehälle. Aldrig i stånd att förvärfva -sig en nödpenning för sin ålderdom, beror det på deras olika -kroppsbildning om de i förtid härjas af dödens hand genom tärande -bröstsjukdomar, eller se en kraftlös ålderdom till mötes, glömda af -alla, likasom -- en omaka handske. - -Efter vakande, kanske umbärande af tjenlig föda, tråk och brak under de -första dagarne af helgen, hafva de dock njutit någon hvila och hunnit -sansa sig under de sednare, samt småningom kasserat in sina små eller -större fordringar, betalt sina skulder, gjort sina uppköp, allt efter -som tillgångerna medgifvit, kanske någongång uppmuntrat sig i umgänge -med sina bekanta, och nu inträder nyårsafton. Det gamla året är slut, -med sina bekymmer, sin knappt tillmätta glädje, sina farhågor och -förhoppningar; man ingår i ett nytt tidskifte; den utmattade kroppen -har samlat krafter till ny verksamhet, och dess innevånare, själen, -upplifvas på nytt, genom hoppet om en mera lönande förtjenst, eller en -förändring -- liha godt hvilken... Vore då icke nyåret den vigtigaste -dagen, den största högtid för dessa arma varelser?... - -Efter denna digression inträda vi obemärkta i fru Hedréns anspråkslösa -boning. - -Det var redan temmeligen långt lidet på aftonen, och ingen Ida hördes -af; mor och systrar hade dock varit så öfvertygade att hon skulle komma -hem på gamla året, att de ännu den sista aftonen, mot all sannolikhet, -hyste detta hopp. - -Det yttre, större rummet, der man vanligen vistades och arbetade, var -städadt och på bästa sätt upputsadt; alla voro nästan högtidsklädda, -och intet arbete var framme. Aftonbrasan var redan nedbrunnen, och -spjellet igenslaget; en form med risgrynsgröt, öfverströdd med socker -och kanel, var insatt för att gräddas. Husmodren, efter att först hafva -lyssnat om ingen släda hördes komma, satte sig i sin gamla länstol, -slog upp en nyårspsalm, och begynte sjunga. - -Sophie, som suttit vid klaveret, instämde äfven med sin klara och -fylliga röst i modrens sång, och lät musiken följa med melodien till -nummern 157 i den gamla Svenska psalmboken. - -Anna, hvars öron länge varit tillslutne för musik och tonkonst, -sysslade ännu med hvarjehanda; hon dukade det lilla aftonbordet för -fyra personer, undrade inom sig om icke Ida i afton deltoge i deras -älsklingsrätt: rullsylta, hvaraf hon nu ordnade några skifvor på ett -litet fat. Likasom stjelandes lade hon fram fyra tortor på en kristall -tallrik; tortorna hade hon köpt för att dermed göra mor och systrar -- -en surpris; tallriken var ett minne af den sista julen i hennes -barndomshem. Hennes goda far lefde då ännu, och hon sjelf lefde obekant -med lifvets omsorger, i fulla njutningen af sina 22 år, således frisk -till själ och kropp: hon hade sin hörsel, och tallriken var en -gåfva af -- Ulrik Sylvan. Elt år, och allt detta var jordat. -- -Kristallstallriken, Annas enskilta egendom, som var ett minnestecken -från denna tid, hade ej förr varit i bruk, nu skulle den invigas. Väl -måste Anna aftorka en tår, men hon var icke den som idislade sorgen. -"Jap lefde då för tanklös, endast för min egen glädje", tänkte hon, "nu -gör jag det för andras, och det är menniskans bestämmelse här på -jorden, ehuru lotten faller olika; en högre hand styr hjulet"... - -Nu nalkades hon modren, för att göra en anmärkning öfver Idas dröjsmål, -hon såg då att modren sjöng, och satte sig nära intill henne, som, i -allmänhet bevisande olyckan den mest granlaga uppmärksamhet, anvisade -Anna stället i versen, och en egen höjning och sänkning af ett finger -tillät Anna instämma i den sköna choralen. - -Den innerligaste andakt, en sådan som går från hjerta till hjerta, -uttalade sig i röst och blick under såugen. - -De hunno ännu ej börja slutverseu, då deras lilla hund, som under hela -tiden suttit på bordet invid fönstret, "liksom på utkik", anmärkte -Sophi sednare, rusade till dörren och ville ut. "Ack, nu kommer säkert -Ida!" ropade Anna lifligt, och fattade hastigt det enda påtända ljuset -som fanns i rummet, samt skyndade ut dermed i förstugan. En släda stod -verkeligen framför trappan; men ett vinddrag släckte ut ljuset, och det -var för mörkt att urskilja någon. Anna öppnade likväl dörren för den -person som kom henne till mötes, men hon märkte nu att det var flere. -Hon skyndade sig förbi dem, för att tända ljuset, och trefvade fram -till kakelugnen efter tändstickor, under det att Sophi lockade till sig -den skällande hunden. - -Den första person som mötte Annas blick, när hon efter flere fåfänga -bemödande fått eld på ljuset, var Ferdinand. - --- Förlåt, bästa mamsell Hedrén, att jag oroar er genom vår ankomst så -sent på högtidsafton, sade han, -- men jag lofvade ju att presentera -min fästmö för herrskapet, och kommer derföre nu för att uppfylla detta -löfte. - --- Ack! ja så, då är väl detta fruntimmer er eller hennes fru mor, -anmärkte Anna litet brydd, och visade på assessorskan Sylvan, men blef -i samma ögonblick varse Ida, innesluten i modrens armar. Hon hörde ej -Ferdinands svar, utan skyndade, glömmande allt annat, att välkomna den -älskade systern. - -Sophi hade under tiden påtändt ännu ett ljus, och Ida delade sina -ömhetsbetygelser emellan dem alla tre. - -Anna ville nu afpelsa systren, men huru stor var icke hennes förvåning, -då hon såg Ida bära samma kappa hon nyligen sytt; detta väckte hos -henne en aning, åt hvilken hon likväl ej tordes öfverlemna sig. Hon såg -sig omkring, och frågade slutligen: - --- Men hvar har ni då er fästmö, herr notarie? - -Innerligt rörd af denna familjetafla, så rik på kärlek, så fri från -flärd, lade Ferdinand den af glädje gråtande Ida i deras armar, ock -sade: - --- Här, om ni viljen upptaga mig som en son, en broder! -- Det -uppträde, som nu följde, vågar jag ej ens försöka skildra. Sorgens -uttryck kan hvarje artist gifva sina bilder, men den rena, sanna -glädjens fordrar konstnärskap... - -Ofverraskningens första glädjeyrsla hade saktat sig och lemnat rum för -lugnare förklaringar. Assessorskan blef icke den minst välkomna. Derpå -följde små rådplägningar om de kära gästernas herbärgerande. Fru Hedrén -gick sjelf in till sitt värdsfolk, som gerna lemnade sitt bästa rum -till häradshöfdingens disposition; familjens eget inre rum -iordningställdes för assessorskans räkning, och hennes medförde saker -infördes. - -Anna kastade en liten bekymrad blick på sina fyra tortor, och ärnade i -allsköns tysthet smyga sig ut med sin kappa på armen, för att köpa hem -flere, men assessorskan, som genast märkte hennes afsigt, höll henne -tillbaka. "Nej, min söta mamsell, gör sig alldeles intet besvär för vår -qvälsvard. När man kommer så här manstarka, så är det en ren -skyldighet att hämta något med sig. Vi skola således sätta fram hvad -sum finnes i dessa knyten." - -Ett större bord dukades; assessorskans förråd af bröd, skinka, stek och -bakelse framsattes. Detta, tillika med familjens egen tillärnade -måltid, omringades snart af det lilla sällskapet, och med större -tacksamhet mot Gifvaren till all god gåfva, och i gladare -sinnesstämning har väl sällan någon anrättning blifvit förtärd på en -"nyårsafton." - --- Bakelsen kan gömmas tills i morgon, sade assessorskan. -- Söta -mamsell Anna, satt fram det der fatet som står der borta, det -innehåller en liten tortkaka, som förlorar smaken, om den blir mera -torr. -- Nej, nej, min lilla vän, det hör till gammal sed att värdinnan -i huset skär sönder nyårstortan. Fru Hedrén är väl således aå god och -åtager sig besväret, eller huru? - --- Med mycket nöje -- bara jag icke af ovana bär mig oskickligt åt, -svarade hon leende och lyfte varsamt bort den sirligt brutna -damast-servietten som betäckte fatet och -- ett till henne adresseradt -konvolut. - --- Bara en småsak, försäkrade assessorskan, -- som frun sedan kan -undersöka; låtom oss äta vår torta först. - -Sagt och gjort; men när fru Hedrén sednare bröt förseglingen, inneslöt -kuvertet ett af magistraten i ------ stadfästadt document, hvaruti -enkefru Helena Sylvan öfverlemnade ett kapital af 8000 rub. banco -assignat. till fri disposition åt enkan efter oflidne handlanden -i ------ Jacob Hedrén, såsom ett tacksamhetsbevis för den faderliga -omsorg han bevisat nämnde fru Sylvans ende son Ulrik. 480 rub. -medföljde som intresse för de år hon varit enka; kapitalet var på säkra -händer. - -Ny förvåning, nya förklaringar. Anna kände väl genom Idas href fruns -namn, men den goda flickan hade i afton så mycket annat att tänka på, -så att hon icke ens nu, då hon äfven hörde att man kallade den vänliga -fremmande frun för assessorska, kom att nogare tänka på namnet, som var -detsamma som -- Ulriks. Den goda frun hade ju tagit Ida under sitt -beskydd, och det var redan mer än tillräckligt att rekommendera henne i -deras tacksamma hjertan; huru mycket mera icke nu... Men icke ens -dermed var det slut, ty assessorskan utbad sig äfven att få bidraga med -hvarjehanda till Idas utstyrsel. - -Ingen blef mera surprenerad än Ferdinand, ty gumman Sylvan hade -uträttat allt i en sådan hemlighet, varit så tystlåten och försigtig, -att han ej hade den ringaste aning om att detta var den förr omtalta -slägten. Således hade ej en skymt af beräknande egennytta å hans sida -del i den af honom ingångna förbindelsen, om hvilken alla hade allt -skäl att förmoda, att den blir så lycklig, som det är möjligt i detta -jordalif. Båda äga de genom sin uppfostran ett högt begrepp om de -ömsesidiga pligter de åtagit sig, och det mål de samfält ämna -eftersträfva är: deras egen och andras förädling. - - * * * * * - -Ferdinand Wermell har för det närvarande en fördelaktig syssla i ----å, -dit äfven fru Hedrén med sina döttrar flyttat. Sophie behöfver nu icke -mera vara hos fremmande, men ger dock hemma lektioner i språk och -musik, samt studerar sjelf flitigt finska språkets grunder, för att -kanske snart nog kunna blifva lärarinna i en påtänkt fruntimmersskola. -Vår trefliga Anna vårdar sin mor och arbetar endast för sina systrar. -Ida, ehuru nu en ung fru med billiga anspråk på att, liksom många -andra, lysa ock vara med i den så kallade stora verlden, är ännu allt -samma okonstlade varelse som förut, och finner den största trefnaden i -sitt hem, omgifven af de sina. - -I ----å finnas väl vissa grannlåtsfruar, som rynka smått på näsan -deråt, och förmena att sådant ger sig nog med tiden, och att -smekmånaden ännu varar; men i detta, som i många andra fall, hysa vi en -egen tanke. - -Oaktadt sina sextio är, lemnade fru Sylvan sin födelsestad, för att -tillbringa sina öfriga dagar i närheten af "sina barn", som hon kallade -Ferdinand, Ida och hennes systrar; hennes ankomst var en glädjefäst. -Ärad och älskad af alla, finner hon sin egen glädje i den hon skapat. -Huru mången förslösar ej vida större summor på onyttigt pryl, på -tillställningar, för hvilka ingen menniska tackar dem, än den, -hvarigenom hon beredde en sorgfri lefnad åt den blyga fattigdomen. - -När hon lemnade ------, lefde öfverstlöjtnant Wermells på samma fot som -förut, ehuru krediten var i aftagande. - -Nyheten om häradshöfdingens kärlek för Ida, som snart spred sig -omkring, -- tack vare titulärrådet Rosenparfyms spionerings-system -efter vackra ansigten och i synnerhet efter rika arftagerskor. Denna -nyhet ignorerades af familjen, till dess Ferdinand sjelf skref och -förkunnade sitt nära förestående giftermål. "Ungdom och visdom följes -icke åt", hette det då. - -De äro likväl icke så oförenliga som mången lådsar tro; den rena, af -lidelser obesmittade ungdomen följer omedelbart den manande röst till -sällhet, som naturens upphofsman nedlagt i hvarje menniskohjerta. Det -återstår för andra, att vakta sig för tvenne andra, mera oskiljaktliga -följeslagare, som redan innästlat sig hos denna familj, hvilken vi nu -för alltid öfverlemna åt sitt öde, de heta; högfärd och fattigdom. - -Nu återstår det endast författarinnan af denna lilla skildring ur vårt -hvardagslif, att bjuda sina värda läsare "farväl", och bedja dem om -ursäkt för sin djerfhet i försöket, att på en stund sysselsätta den -novelläsande delen af allmänheten med så triviala ämnen. För de -beskyllningar som träffat andra lika dristiga men mera skickliga, kan -hon ej göra anspråk på att blifva frikänd, då äfven här finnes "prat" -och "brist på fosterländsk syftning": detta erkännes, i synnerhet hvad -det sistnämnda angår, åtminstone i den mening en viss recensent synes -taga ordet. Den lilla tendens författarinnan har trott sig nedlägga i -sitt opus, försvinner väl lik vattendroppen i verldshafvet. - - - -***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK NYåRSAFTON*** - - -******* This file should be named 50112-8.txt or 50112-8.zip ******* - - -This and all associated files of various formats will be found in: -http://www.gutenberg.org/dirs/5/0/1/1/50112 - - -Updated editions will replace the previous one--the old editions will -be renamed. - -Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright -law means that no one owns a United States copyright in these works, -so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United -States without permission and without paying copyright -royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part -of this license, apply to copying and distributing Project -Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm -concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, -and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive -specific permission. If you do not charge anything for copies of this -eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook -for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, -performances and research. They may be modified and printed and given -away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks -not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the -trademark license, especially commercial redistribution. - -START: FULL LICENSE - -THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE -PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK - -To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free -distribution of electronic works, by using or distributing this work -(or any other work associated in any way with the phrase "Project -Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full -Project Gutenberg-tm License available with this file or online at -www.gutenberg.org/license. - -Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project -Gutenberg-tm electronic works - -1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm -electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to -and accept all the terms of this license and intellectual property -(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all -the terms of this agreement, you must cease using and return or -destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your -possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a -Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound -by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the -person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph -1.E.8. - -1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be -used on or associated in any way with an electronic work by people who -agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few -things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works -even without complying with the full terms of this agreement. See -paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project -Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this -agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm -electronic works. See paragraph 1.E below. - -1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the -Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection -of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual -works in the collection are in the public domain in the United -States. If an individual work is unprotected by copyright law in the -United States and you are located in the United States, we do not -claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, -displaying or creating derivative works based on the work as long as -all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope -that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting -free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm -works in compliance with the terms of this agreement for keeping the -Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily -comply with the terms of this agreement by keeping this work in the -same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when -you share it without charge with others. - -1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern -what you can do with this work. Copyright laws in most countries are -in a constant state of change. If you are outside the United States, -check the laws of your country in addition to the terms of this -agreement before downloading, copying, displaying, performing, -distributing or creating derivative works based on this work or any -other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no -representations concerning the copyright status of any work in any -country outside the United States. - -1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: - -1.E.1. The following sentence, with active links to, or other -immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear -prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work -on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the -phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, -performed, viewed, copied or distributed: - - This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and - most other parts of the world at no cost and with almost no - restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it - under the terms of the Project Gutenberg License included with this - eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the - United States, you'll have to check the laws of the country where you - are located before using this ebook. - -1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is -derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not -contain a notice indicating that it is posted with permission of the -copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in -the United States without paying any fees or charges. If you are -redistributing or providing access to a work with the phrase "Project -Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply -either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or -obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm -trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted -with the permission of the copyright holder, your use and distribution -must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any -additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms -will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works -posted with the permission of the copyright holder found at the -beginning of this work. - -1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm -License terms from this work, or any files containing a part of this -work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. - -1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this -electronic work, or any part of this electronic work, without -prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with -active links or immediate access to the full terms of the Project -Gutenberg-tm License. - -1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, -compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including -any word processing or hypertext form. However, if you provide access -to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format -other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official -version posted on the official Project Gutenberg-tm web site -(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense -to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means -of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain -Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the -full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1. - -1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, -performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works -unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. - -1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing -access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works -provided that - -* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from - the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method - you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed - to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has - agreed to donate royalties under this paragraph to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid - within 60 days following each date on which you prepare (or are - legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty - payments should be clearly marked as such and sent to the Project - Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in - Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg - Literary Archive Foundation." - -* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies - you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he - does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm - License. You must require such a user to return or destroy all - copies of the works possessed in a physical medium and discontinue - all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm - works. - -* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of - any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the - electronic work is discovered and reported to you within 90 days of - receipt of the work. - -* You comply with all other terms of this agreement for free - distribution of Project Gutenberg-tm works. - -1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project -Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than -are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing -from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The -Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm -trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. - -1.F. - -1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable -effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread -works not protected by U.S. copyright law in creating the Project -Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm -electronic works, and the medium on which they may be stored, may -contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate -or corrupt data, transcription errors, a copyright or other -intellectual property infringement, a defective or damaged disk or -other medium, a computer virus, or computer codes that damage or -cannot be read by your equipment. - -1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right -of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project -Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project -Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all -liability to you for damages, costs and expenses, including legal -fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT -LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE -PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE -TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE -LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR -INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH -DAMAGE. - -1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a -defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can -receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a -written explanation to the person you received the work from. If you -received the work on a physical medium, you must return the medium -with your written explanation. The person or entity that provided you -with the defective work may elect to provide a replacement copy in -lieu of a refund. If you received the work electronically, the person -or entity providing it to you may choose to give you a second -opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If -the second copy is also defective, you may demand a refund in writing -without further opportunities to fix the problem. - -1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth -in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO -OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT -LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. - -1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied -warranties or the exclusion or limitation of certain types of -damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement -violates the law of the state applicable to this agreement, the -agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or -limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or -unenforceability of any provision of this agreement shall not void the -remaining provisions. - -1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the -trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone -providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in -accordance with this agreement, and any volunteers associated with the -production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm -electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, -including legal fees, that arise directly or indirectly from any of -the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this -or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or -additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any -Defect you cause. - -Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm - -Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of -electronic works in formats readable by the widest variety of -computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It -exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations -from people in all walks of life. - -Volunteers and financial support to provide volunteers with the -assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's -goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will -remain freely available for generations to come. In 2001, the Project -Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure -and permanent future for Project Gutenberg-tm and future -generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see -Sections 3 and 4 and the Foundation information page at -www.gutenberg.org - -Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation - -The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit -501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the -state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal -Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification -number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by -U.S. federal laws and your state's laws. - -The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the -mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its -volunteers and employees are scattered throughout numerous -locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt -Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to -date contact information can be found at the Foundation's web site and -official page at www.gutenberg.org/contact - -For additional contact information: - - Dr. Gregory B. Newby - Chief Executive and Director - gbnewby@pglaf.org - -Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg -Literary Archive Foundation - -Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide -spread public support and donations to carry out its mission of -increasing the number of public domain and licensed works that can be -freely distributed in machine readable form accessible by the widest -array of equipment including outdated equipment. Many small donations -($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt -status with the IRS. - -The Foundation is committed to complying with the laws regulating -charities and charitable donations in all 50 states of the United -States. Compliance requirements are not uniform and it takes a -considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up -with these requirements. We do not solicit donations in locations -where we have not received written confirmation of compliance. To SEND -DONATIONS or determine the status of compliance for any particular -state visit www.gutenberg.org/donate - -While we cannot and do not solicit contributions from states where we -have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition -against accepting unsolicited donations from donors in such states who -approach us with offers to donate. - -International donations are gratefully accepted, but we cannot make -any statements concerning tax treatment of donations received from -outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. - -Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation -methods and addresses. Donations are accepted in a number of other -ways including checks, online payments and credit card donations. To -donate, please visit: www.gutenberg.org/donate - -Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works. - -Professor Michael S. Hart was the originator of the Project -Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be -freely shared with anyone. For forty years, he produced and -distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of -volunteer support. - -Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed -editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in -the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not -necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper -edition. - -Most people start at our Web site which has the main PG search -facility: www.gutenberg.org - -This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, -including how to make donations to the Project Gutenberg Literary -Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to -subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. - diff --git a/old/50112-8.zip b/old/50112-8.zip Binary files differdeleted file mode 100644 index 698d1ef..0000000 --- a/old/50112-8.zip +++ /dev/null |