diff options
Diffstat (limited to '27419-8.txt')
| -rw-r--r-- | 27419-8.txt | 1997 |
1 files changed, 1997 insertions, 0 deletions
diff --git a/27419-8.txt b/27419-8.txt new file mode 100644 index 0000000..b30634d --- /dev/null +++ b/27419-8.txt @@ -0,0 +1,1997 @@ +The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-04, by Various + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Barnavännen, 1905-04 + Illustrerad Veckotidning för de Små + +Author: Various + +Editor: J.B. Gauffin + +Release Date: December 5, 2008 [EBook #27419] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-04 *** + + + + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + + + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 14 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +6 April. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + + + Petrus förnekar Jesus. + + Mark. 14: 66-72. + +I hvarje människas lif finnes mörka, svåra stunder, stunder af svaghet, +stunder af nöd. En sådan mörk stund var det för Petrus, när han +förnekade sin frälsare. + +I likhet med de öfriga apostlarne hade Petrus flytt, då Jesus blef +gripen och fängslad i Getsemane. Johannes hade dock snart bemannat sig, +han slöt sig till frälsaren och följde honom troget in i Jerusalem, in i +öfversteprästens palats och upp till den öppna pelarsal, där förhöret +med Jesus var tillställdt. Petrus hade äfven ångrat sin feghet att fly. +Han vände därför om och följde äfven han med skaran, som gripit Jesus, +men på afstånd. + +Händelsen med Petrus lär oss, att vi skola såsom Johannes hålla oss nära +Jesus, om vi skola följa honom, och icke på afstånd, såsom Petrus. +Johannes kom icke i någon fara, men Petrus var nära att förgås. + +Förhöret med Jesus räckte länge, natten var kall, och därför hade +tjänarne gjort upp en koleld inne på öfversteprästens gård. Till denna +eld kom äfven Petrus för att värma sig. En af tjänstekvinnorna börjar se +på Petrus. Hon känner snart igen honom såsom en af Herrens apostlar och +säger detta högt, så att det höres i hela kretsen omkring elden. Då +krymper Petri hjärta samman af fruktan och bäfvan. Mörkrets furste +drifver sitt spel med honom och målar i hemska färger, huru Petrus nu +skall blifva bunden och pinad äfven han. I denna stund af omanlig +svaghet och förvirring nekar lärjungen, att han känner sin mästare. Det +blir därefter för hett vid elden för Petrus, han går ut på den yttre +gården och strax hör han, huru hanen gol. + +Om en stund vänder Petrus åter till den inre gården och till kolelden. +Han borde dock hafva lärt, att detta var ett farligt ställe för honom. +Tjänstekvinnan utpekar honom åter såsom en Jesu lärjunge, men åter nekar +han därtill. Petrus synes för en stund hafva aflägsnat sig från +kolelden. Rannsakningen med Jesus drager ut på tiden, folket på gården +rör sig af och an, och snart se vi Petrus åter i ringen kring kolelden. +Nu synes flera af tjänarne börja se på Petrus och en af dem säger honom: +"För visso är du en af dem, ty du är en galiléer och ditt uttal ljuder +så". + +Nu har den stund kommit, som Jesus förutsagt med de orden: "satan har +begärt sålla eder såsom hvete". Petrus är nu i satans såll, han äger ej +kraft att befria sig, ej det manliga modet att våga språnget ut ur den +trollkrets, hans egen feghet spunnit omkring honom. I stället för att +öppet bekänna sig vara en Jesu lärjunge, förnekar han åter sin frälsare, +afsäger sig därmed apostlaämbetet och sjunker djupt ned i natt och synd +och mörker. + +Det andra hanegället går Petrus genom märg och ben. Det liksom ropar +till honom: "Nu är det tid att stå upp ur sömnen, ur natt och synd!" Men +om där skall varda ljus i Petri själ, så behöfves där sol. Den möter +honom ur Jesu öga, ty det heter, att Jesus vände sig om och såg på +honom. Det blir genast morgongryning i Petri själ och där faller +kostelig morgondagg, ångrens tårar. Han går ut och gråter öfver sig +själf och öfver sin synd. Förtrollningen brytes, mörkrets furste mister +sitt grepp, Petrus är åter fri. + +Vägen ut ur mörker, synd och vanmakt för oss alla är alltid densamma. +Vill du gå den vägen, så kommer där ljus och frälsning och kraft till +din själ. + + _J. B. G._ + + + +Läser du din bibel? + +Ludvig Bengtsson hade nyss fyllt åtta år. Han var en liflig och läraktig +gosse, som gärna ville ha reda på hvad han såg och hörde. Om sommaren +ströfvade han under sina fritider omkring i de vackra ängarna, som lågo +i närheten af hans föräldrahem, men under de långa vinterkvällarna måste +han ofta läsa högt för sin mor ur någon god, underhållande bok. Om +söndagsaftnarna brukade han få se på bilderna i den stora praktbibeln, +och hans mor berättade då för honom om Josef, om David och andra Guds +män, som lefde under gamla testamentets tid, men först och främst om +honom, som lät sig födas, då tiden var fullbordad, huru han lades i en +krubba och sedan gick omkring, gjorde väl och hjälpte alla, till dess +han slutligen vandrade lidandets väg till Getsemane och Golgata för att +gifva sitt lif för världens synder. + +Ludvig hörde uppmärksamt på, och en afton, när modern slutade berätta, +sade han mycket allvarsamt: "Mor, jag undrar, huru det skulle sett ut i +världen, om vi inte hade haft bibeln?" + +"Det hade då sett ut hos oss såsom hos de arma hedningarne, som ännu +icke hafva denna välsignade ledstjärna", svarade modern. "De vandra ännu +i mörker, utan tröst för detta lifvet och utan hopp för det +tillkommande. Du har ju hört talas om våra hedniska förfäder, huru de +hade det. De tillbådo sina döda konungar i stället för en allestädes +närvarande, lefvande Gud. De anställde blodiga människooffer i stället +för att såsom vi hafva försoning i Jesus Kristus och hans evigt gällande +offer för oss. Ack, min gosse, vi kunna icke räkna alla de välsignelser, +som den dyra boken fört med sig åt oss redan för detta lifvet, och sedan +visar han oss den rätta vägen till Guds eviga, saliga himmelrike." + +Några dagar efter detta samtal följde Ludvig sin mor till en gammal, +sjuk kvinna i grannskapet. Hon bodde i en usel hydda och hade tillbragt +flera år på sjuklägret samt var så medtagen af smärta och lidande, att +hon nästan icke kunde röra en lem. Det oaktadt lyste Guds frid ur hennes +ögon och hennes mun var fylld af Guds lof. "Gud är god, och hans nåd +varar evinnerligen", sade hon. "Hvad äro mina lidanden mot min Herres +och frälsares lidande för min skull?" + +Ludvig lyssnade uppmärksamt, och tårarne kommo i hans ögon, när han +hörde den gamla tala så. + +"Lifvet hade allt varit ödsligt för er under alla dessa år, om ni inte +haft er bibel", sade fru Bengtsson. + +"O, ja", svarade den sjuka, "bibeln har varit mitt ljus i mörkret, min +tröst i bedröfvelsen, ja, jag kan säga, den har många gånger varit mig +mera än det lekamliga brödet." + +En annan gång följde Ludvig sin mor till en liten gosse, något äldre än +Ludvig. Han hette Thomas Nilsson och var en stackars krympling, som +mödosamt släpade sig fram på två kryckor. Men han hälsade gladt, då de +kommo in och såg alls icke olycklig ut. + +"Är det inte mycket ledsamt för dig att sitta här ensam hela dagen, när +dina föräldrar äro ute på arbete?" frågade Ludvigs mor vänligt. + +"Åh nej, jag kan sticka litet nu, och så läser jag i min kära bibel." + +"Tycker du om att läsa i bibeln, min gosse?" + +"Ja, visst, det är så roligt att läsa om Jesus, hur god han var", +svarade gossen med ett uttryck af strålande glädje, när han nämnde det +kära namnet. + +De samtalade ännu en stund, och då Ludvig och hans mor kommo ut, sade +hon: "Där såg du åter ett bevis på, huru bibeln kan lyckliggöra ett lif, +som annars skulle varit djupt olyckligt." + +En annan gång, då de voro ute på en längre vandring, mötte de en blind +man, som leddes vid handen af sin lilla dotter. + +"Är det inte bra svårt att vara blind?" frågade Ludvig ifrigt. + +"Jo", svarade den blinde, "det skulle verkligen vara svårt, om icke det +himmelska ljuset lyste upp mitt mörker. Men Gud ske lof, bibeln kan vara +en lykta äfven för den blindes fot." + +"Men ni kan ju inte läsa själf", invände gossen. + +"Nej, det kan jag inte. Jag miste synen vid en stensprängning. Men jag +har förr kunnat läsa, och jag kan aldrig tillfyllest prisa Gud för den +välsignelse han gifvit mig genom sitt ord. Och ännu i dag, när någon af +de mina läser högt för mig, kan jag stundom bli så glad, att jag bara +vill sjunga." + +Då Ludvig skulle gå och lägga sig om kvällen, frågade honom hans mor: +"Är det ingenting särskildt, som du skulle vilja tacka den käre +frälsaren för i kväll, Ludvig?" + +Gossen stod en stund tyst och tänkte efter. Därpå föll han på sina knän +vid sängen, knäppte sina händer och bad: "Tack, käre Jesus, att du +gifvit mig två goda ögon. Och tack för bibeln, som är ditt eget heliga +ord, tack att jag har en bibel och kan läsa i den. Låt den alltid lysa +för mig och leda mig hela vägen hem till din himmel, amen!" + + + +[Illustration: NÄR LILLEBROR KOM.] + +[Illustration: FARMORS FÖDELSEDAGSSÅNG.] + +När lillebror kom. + +Med teckning. + + _Vivi stod med knäppta händer, + Leende, af undran full. + Nyss hon väcktes af en hviskning: + "Vakna nu, mitt hjärtegull, + Och gå sakta in till mor, + Så får du en liten bror." + + Vivi stod med knäppta händer + Rosig, söt, af ifver varm; + Ty där stod ju far i dörren + Med den lille på sin arm. + "Pappa, såg du, när han kom, + Och om ängeln vände om?" + + "Ängeln, Vivi, får nog stanna. + Fast du honom nu ej ser, + Ty åt hvarje barn på jorden + Gud en egen ängel ger." + "Ja", sad' lillan gladt och log, + "Pappa, det vet Vivi nog." + + Vivi stod med knäppta händer + Rosig, söt och morgonvarm, + Såg den lille brodern ligga + Slumrande på pappas arm. + Men så bad hon: "Pappa du, + Lägg den där, och tag mej nu!"_ + + _Anna H--m Preinitz._ + + + +Farmors födelsedagssång. + +Med teckning. + +Åttio år var farmor och familjens alla medlemmar hade kommit med blommor +och lyckönskningar och kärlek till henne. Farmor var själf så blid och +god, och alla älskade henne och ville se henne lycklig. + +Anna, som sitter där vid den stora flygeln och spelar och sjunger, är +isynnerhet farmors älskling och högra hand. Skall farmor ut och få frisk +luft och vårsol, då skall Anna följa henne. Behöfver farmor en pall +flyttad under foten eller en kudde till stöd och hvila för sin rygg, då +är det åter Anna, som kommer och med ömhet och ljufligt solsken i +blicken hjälper den gamla till rätta. + +Och önskar farmor som nu att få höra sjungas någon af sina +älsklingssånger, då är det ingen som med så mjuka fingrar kan behandla +instrumentet eller med så klar röst och så känsligt sjunga som hon. + +Och i dag sjunger hon den 92 psalmen: "Det är en kostelig ting att tacka +Herranom och lofsjunga dino namn, o Gud, du allra högste! Om morgonen +förkunna din nåd, om aftonen dina sanning på strängaspel och psaltare, +med spelande på harpa. Ja, det är en kostelig ting att lofva Gud, den +högste". + +Det var den psalmen med dess sköna musik, som farmor sjungit själf i sin +ungdom, och som hon nu under många år med rörelse och andakt lyssnat +till, som hon plägade kalla sin födelsedagssång. + +Farmors lif hade varit ljust och lyckligt i lifsgemenskap med Gud och i +tro på frälsaren. Därför ville hon tacka Herren och lofsjunga hans namn. +Nu sjöng hennes hjärta och jublade af fröjd, och lilla Annas klara toner +kommo såsom ur hennes egen själ. + + _J. B. G._ + + + +De små missionärerna. + + (Forts. fr. föreg. n:r) + +Enligt landets lagar efterträdde honom prinsen genast på tronen. Men han +var ännu för ung att sköta regeringsärendena, och därför togos dessa om +hand af hans moder. Drottningen hade alltid varit en af de +uppmärksammaste åhörarne af de kristna slafvarnas berättelser, och nu +gjorde hon dem genast till sina rådgifvare. Och när sedan den unge +konungen själf öfvertog regeringen, utbad sig äfven han deras råd och +bistånd. + +Sålunda blefvo de två bröderna efter hand landets förnämsta män. Och de +använde sitt inflytande till de ädlaste ändamål, alltid redo att gifva +Herren ära och att söka lära det hedniska folket att älska och tjäna +deras Gud. + +Men när den unge konungen en tid fört regeringen med kraft och förstånd, +och hans hand kunde sköta spjut och lans, började hans undersåtar mena, +att han vore tillräckligt klok att regera utan andras hjälp. Hans trogna +vänner förstodo detta och öfvervägde saken sinsemellan. + +"Ser det icke ut, som om Gud nu ändtligen ville uppfylla vårt hjärtas +önskan, Frumentius?" sade den yngre brodern en dag med bäfvande stämma. +"Aldrig under alla dessa år har jag upphört att känna längtan efter +hemmet, och ibland har jag längtat såsom en försmäktande trånar efter +den porlande källan. Ännu alltid menar jag mig se min moders och mina +systrars hulda anleten för mina ögon både vakande och i drömmen. Jag +minns så väl marmorportalen till vårt hus, de glittrande springbrunnarna +på den skuggiga gården och trädgårdens mjuka, grönskande gräsmatta. O, +att min dröm en gång kunde blifva verklighet!" + +"Men tror du, att du kan återfinna allt detta oförändradt?" frågade +Frumentius sorgset. "Trädgård, portal och brunnar må finnas kvar, det +medgifver jag. Men hvem kan säga, om vår moder ännu lefver och med +glädje skulle välkomna oss? Måhända skall återseendet förunnas oss först +i himmelen? Och systrarna, som vi lämnade såsom små barn, hafva nu +säkert redan fått egna hem, make och barn. De skulle möta oss såsom +främlingar och förblifva främlingar för oss." + +"Jag har tänkt på allt detta", svarade Edesius. "Men jag kan icke annat, +jag måste hem! Mitt hjärta längtar därefter utan uppehåll. Är det icke +på samma sätt med dig, broder?" + +"Gud vet, att min hemlängtan under förflutna år stundom bragte mig +nästan till förtviflan", svarade denne. "Men nu har han själf stillat +denna min längtan, och den inre rösten har sagt till mig: 'Stanna kvar +hos den hjord, som jag anförtrott åt dig!'" + +"Om det är så, då stannar också jag", svarade Edesius, djupt gripen. +"Jag lämnar dig icke allena." + +"Nej, så får du ej tänka", svarade Frumentius allvarligt. "Måhända är +det Guds vilja, att du går, men för mig är hans vilja klar--jag skall +stanna här. Må en af oss återse vårt barndomshem och om möjligt gifva +våra kära underrättelser om oss, men denna resa tillkommer dig såsom den +yngre af oss. De skola taga emot dig såsom uppstånden från de döda, ty +naturligtvis hafva de sörjt oss såsom döda. Gå du, min broder, och var +ej orolig öfver mig, ty jag är icke allena. Samme Gud, som går med dig, +skall stå vid min sida."-- + +Så kom det sig, att Edesius lämnade de svartes världsdel och bosatte sig +i sin fädernestad Tyrus, där han med tiden blef en ansedd präst. +Frumentius däremot stannade kvar hos det hedniska folket, som visade +honom den största kärlek och förtroende, och hvilket folk äfven han lärt +sig älska och värdera. + +Åter förgingo många år. + +Athanasius, den i kristna kyrkans historia så bekante troshjälten, lefde +då i Alexandria, enkel och anspråkslös, såsom det anstår en kristen +biskop. + +Och likväl var han vid denna tid en af världens mäktigaste härskare, och +hans hus var såsom en konungs palats, ehuru utan all yttre ståt och +prydnad. Men från tidiga morgonstunden till sena kvällen bestormades +hans hus af en massa människor, som kommo till den fromme, vördnadsvärde +biskopen för att framföra sina böner och klagomål samt inhämta hans råd +i alla möjliga förhållanden. + +En dag närmade sig det gästvänliga huset en högväxt, ståtlig man. Hans +dräkt var af en ovanlig snitt, och han tycktes hafva gjort en lång resa. +Främlingen bad på grekiska språket om företräde hos biskopen, men hans +uttal hade en så ovanlig och främmande betoning, som om han icke på +länge hade talat detta språk eller hört det talas. + +Med djup vördnad närmade han sig Athanasius, och han förvånades icke +litet öfver den lilla bräckliga, på en hög stol sittande gestalten, som +syntes honom nästan såsom en dvärgaskepnad. Men hans förvåning gaf snart +vika för beundran, när han närmare betraktade det sköna, nästan +förklarade anletet med det ljusbruna håret, den fina, välformade munnen +och de milda, uttrycksfulla ögonen hos den vördnadsvärde biskopen. + +Med godhet och deltagande frågade Athanasius efter främlingens namn och +önskan. + +"Jag är Frumentius från Tyrus", svarade denne blygsamt. "För många år +sedan, i min tidigaste ungdom, blef jag fånge hos den hedniske konungen +i Axum och gjord till slaf. Men nu har jag kommit för att säga dig, +högvördige fader, att detta barbariska folk med deras konung och +drottning hafva vändt sig ifrån deras stumma afgudar till himmelens och +jordens skapare, och till hans son, Jesus Kristus." + +Sällsamt gripen af dessa allvarstunga ord, frågade Athanasius, hvilken +den man var, som fått vara ett redskap till att omvända detta vilda, +från all civilisation aflägsna, åt sig själft öfverlämnade folk. + +"Gud själf har utfört detta verk", svarade Frumentius högtidligt. "Min +broder Edesius och jag voro blott två okunniga gossar, då vi kommo till +detta land, och vi kunde blott bedja och berätta för vår omgifning, hvad +vi själfva hört och lärt. Men Herren öppnade deras hjärtan, så att de +uppmärksamt lyssnade till våra berättelser och började längta efter att +få vända sig bort från sina stumma afgudar och lära känna himmelens +Gud--vår Gud." + +(Forts.) + + + +Barnavännens anmälan 1905 + +Se föregående nummer! + +De som själfva läst Barnavännen och funnit den vara en god och lämplig +tidning för barnen i söndagsskolan och för barnen i hemmet, dem bedja vi +vördsammast därom, att de må söka uppmuntra vänner och bekanta att +prenumerera på den för deras barn. Om blott hvarje postprenumerant sökte +bereda rum för Barnavännen i ännu ett hem, så skulle flera tusen små +blifva i tillfälle att läsa den. + +Söndagsskolans lärare och lärarinnor samt öfriga församlingsmedlemmar +bedja vi söka bereda tidningen inträde i nya söndagsskolor och i nya +kretsar. + +Prenumerationen fortfar hela året. + +Uppsala i Jan. 1905. + +REDAKTIONEN. + +_Bibelläsning_ eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 10-16 April 1905. + +M. 10. Mark. 15: 6-15. _Jesus eller Barrabas_. +T. 11. v. 6-7. _Barrabas' brottslighet och synder_. +O. 12. v. 8. _Folket påminner Pilatus om sina rättigheter_. +T. 13. v. 9-10. _Pilatus gör ett svagt försök att frigifva Jesus_. +F. 14. v. 11. _Prästerna och folket begära istället Barrabas_. +L. 15. v. 12-14. _Pilatus gör ett nytt försök att frigifva Jesus och + framhåller hans oskuld_, + +S. 16. v. 15. _men slutligen frigifver han Barrabas och korsfäster +Jesus_. + +_Söndagsskoltext för den 16 April_. + +Mark. 15: 6-15. + +_Minnesvers_: Mark. 15: 28. Och så blef skriften fullbordad, som säger: +"Och bland ogärningsmän vardt han räknad". + +UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 15 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +13 April. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + + + Jesus eller Barrabas. + +Hvad som här skedde, är något som upprepas öfverallt, hvarest evangelium +förkunnas. Det blir då fråga om ett val mellan Jesus och synden. Är det +icke stort, att vi verkligen kunna få välja Jesus? Den fattigaste +syndare kan få välja honom till sin vän, sin Frälsare, sin frid och +glädje. Dock är det tyvärr mången, som kanske ville välja Kristus, men +afhålles därifrån af frestande röster, som säga: _Välj ej honom, ty då +måste du lämna synden_. Och det är sant, att man kan ej välja fritt, +förrän man verkligen _vill_ slippa ifrån synden. + +[Illustration] + +Men nu talar jag till de små, kära barnen. Är det ej för tidigt att +framställa en sådan fråga till dem, och behöfva de verkligen ställas i +valet mellan Jesus och synden? De, som så fråga, ack, de känna ej barnen +rätt, ty barnen behöfva lyssna till den vänliga och kärleksfulla röst, +som bjuder: "Låten barnen komma till mig och förmenen dem ej, ty sådana +hörer himmelriket till". Ack, just därför att Jesus är dörren till +himmelriket, måste hvarje människa komma till Jesus för att varda salig. +Och du är bjuden att komma som _ett barn_. Och för att varda lycklig, så +måste du komma till Jesus. O, jag vet, att det djupast inne uti ditt +hjärta dock rör sig den innerliga dragningen af Guds kärlek. Gud söker +att få dig icke blott till ett godt barn, nej ännu mer, till ett barn, +som vill äga _Jesus_ framför allt annat i världen. + +Hvarföre bedja vi då de små välja mellan Jesus och synden? Jo, därför +att vi veta, att det finnes ej en människovarelse, som ej har synd, och +sålunda behöfver frälsning från synden. Det är svårare att välja, då man +icke känner och erkänner synden, emedan man då ej gärna kan hafva ett +behof af Jesus. Ack, huru ofta se vi ej hos de små yttringar af +egenvilja, olydnad, häftighet och annat mer. Hvem kan då undra på, att +de små böra få veta huru förskräcklig synden är. Synden är just hvad +Barrabas var, en röfvare och mördare. Synden röfvar ifrån oss allt som +är skönt, ädelt och godt och gifver oss i stället en fördärfvad kropp +och själ. Synden mördar mycket förskräckligare än Barrabas kunde göra +det; ty synden mördar vår själ. En människa kan blott döda kroppen, men +synden kan döda och fördärfva både kropp och själ. Ser du nu, älskade +barn, huru förskräcklig synden är. Därför ropa ej såsom folket, utan +säg: Herre tag bort synden och gör mig hvitare än snö. Ja, välj Jesus, +så skall du få förlåtelse och hjälp emot synden. Du skall få känna huru +han tar dig upp i sin famn och välsignar dig. Lofvadt vare Herrens namn! +Jesus har redan gjort sitt val, han vill hafva dig till sin egendom. Men +han vill också, _att du gör ditt val_ och låter honom få komma in i ditt +hjärta. Gör du detta, så skall du blifva Guds och människors älskling +och då blir ditt lif ljust och skönt som en sommardag. Gör ditt val +_nu_! Ty barndomen är den bästa tiden att söka och finna Guds rike. +Barnen äro såsom vaxet, de taga lätt intryck. Låt Jesus sätta sin +stämpel på ditt hjärta, så skall han en dag inför alla änglar förkunna, +att du är hans och han är din. + + _Fr. E._ + + + +De små missionärerna. + + (Forts. fr. föreg. n:r.) + +Med stigande intresse följde Athanasius främlingens berättelse. Han +tröttnade icke att fråga och att låta främlingen berätta, ty dennes +enkla, värdiga sätt uteslöt hvarje tvifvel på sannfärdigheten af hans +ord. + +"Gud har gifvit dig ett högt uppdrag, min broder", sade biskopen, djupt +rörd. "Genom ditt trogna vittnesbörd har du fått vara medel till att +föra dessa irrande får, som gått vilse i ödemarken och voro förgätna af +alla, till den gode herdens hjord.--Men säg mig nu--hvad önskar du af +mig?" + +"Högvördige fader", svarade Frumentius icke mindre rörd, "detta folk +tillbeder nu af uppriktigt hjärta Gud och hans son, Jesus Kristus. Men +de känna så föga af det heliga evangelium, som han gifvit oss. Huru +skulle de kunnat lära känna det, då deras lärare själfva voro så +okunniga. Där finnes ingen, som kan döpa dem i Jesu Kristi namn eller +gifva dem del af vår frälsares dyrbara åminnelsemåltid. De äro i sanning +en hjord utan herde. Nu beder jag dig--skicka dem herdar och lärare, som +icke blott hafva kunskap i Guds ord utan också fullmakt att förrätta de +heliga handlingarna. Ja, jag ville bedja dig gifva dem en biskop, som +kan inviga andra i det heliga ämbetet, ty folket är talrikt och behöfver +många lärare." + +"Jag vill uppfylla din bön", svarade den ädle Athanasius. "Ni skola få +en biskop. Men du skall stanna här en tid, så att vi tillsammans kunna +ordna denna angelägenhet. Den är af stor betydelse." + +"Må det ske, såsom du befaller", sade Frumentius tacksam, "men jag beder +dig--uppehåll mig icke länge. De behöfva mig därborta, och äfven mitt +hjärta längtar efter mina vänner." + +Kort tid därefter firades i den kristna kyrkan i Alexandria den +högtidliga invigningen af en missionsbiskop. + +Det folk, som vunnits för Kristus genom två enfaldiga barns tro, skulle +nu få en ordnad kyrka, så att det ljus som tändts i det mörka +hednalandet icke måtte slockna utan sättas på ljusastaken och sprida +sitt sken i allt vidare kretsar. Många fromma män hade förklarat sig +villiga att gå såsom lärare till det främmande landet och hjälpa till +att sprida evangeliets ord. + +Men biskopen, på hvilkens djupt böjda hufvud Athanasius' välsignande +händer hvilade, var ingen annan än vår vän, ynglingen Frumentius från +Tyrus. + +Denne hade med stor bestörtning förnummit kyrkofaderns afsikt att sända +just honom såsom biskop till Axum, och han hade enträget bedt, att någon +mera kunskapsrik och värdig man måtte få det höga uppdraget. Men +Athanasius hade hållit fast vid sin mening, att just den man, som först +kommit såsom fridens budbärare till folket, också måtte blifva deras +första biskop. Och så erhöll han namnet Salama såsom en underpant på sin +värdighet. + +Detta namn bevaras ännu i kärleksfullt minne af den kristna kyrkan i +Abessinien, hvilken alltid betraktat honom såsom sin grundläggare. Denna +kyrka har under århundradenas lopp funnits till, ehuru hon just nu +lefver under stort betryck. + +Så kunde Gud i forna dagar använda två kristna gossar att tända +evangelii ljus i en del af de svartes världsdel. + + (Slut). + + + +Mården i hönshuset. + +Med teckning. + +Till våra vackraste och på samma gång skadligaste rofdjur höra helt +säkert mårdarne. De finnas utbredda öfver stora sträckor af jorden och +äro lika talrika i Europa som i Asien och Amerika. + +Sitt hemvist väljer mården i täta löf-och barrskogar, där han förekommer +desto talrikare, ju ensligare och mörkare dessa äro. Till bostad väljer +han ihåliga träd, öfvergifna roffågelbon och bergskrefvor. + +Skogsmården, som förekommer i vårt land, är omkring en meter lång och +tre decimeter hög. Hans päls är vackert brun men öfvergår på sina +ställen till gult; nosen är gulröd. Håren äro glänsande och mjuka samt +sitta mycket tätt. Stenmården, som icke finnes i Sverige, har strupe och +bringa hvita samt gröfre och glesare päls. + +Mården hör till de smidigaste och vigaste af alla rofdjur. Den långa, +smärta kroppen sätter honom i stånd att tränga igenom de minsta hål och +springor. Han är en röfvare af äkta sort, djärf och blodtörstig. Han har +ett fint väderkorn, skarp syn och hörsel. Under dagen hvilar han i lugn +och ro på sin bädd, men redan i kvällningen är han ute på ströftåg och +förföljer då alla djur, som han tror sig om att besegra. Från haren och +ända ned till den minsta råtta går intet djur säkert för honom. Till och +med den vige, snabbe och uthållige ekorren måste utmattad gifva sig i +hans våld. Sakta och ljudlöst smyger han sig öfver skogshönsen, vare sig +de hvila på marken eller i trädens toppar. Vattensorkar och vattenfåglar +söker han upp i deras eget element, ty han är också en duktig simmare. +På detta sätt blir mården en riktig förbannelse för alla små djur och +fåglar, som hafva svårt att rädda sig undan denne fiende, som kan +slingra sig fram öfver allt likt en orm. + +[Illustration: MÅRDEN I HÖNSHUSET.] + +[Illustration: ERIK OCH ANTON.] + +Om födan börjar tryta i skogen, blir han dristigare och smyger sig då +fram till människoboningarna, skaffar sig tillträde till hönshusen och +anställer där en gruflig förödelse. Han håller också till godo med +trädgårdens frukter och plockar åt sig både äpplen, päron och plommon +från trädens grenar. + +Huru mården far fram, när han kommer in i ett hönshus, visar oss vår +teckning. Den där afbildade mården är en stenmård. + + _J. B. G._ + + + +Erik och Anton. + +Med teckning. + +Erik och Anton voro grannar och därtill kusiner samt kamrater i arbete +och lek. De sutto på samma skolbänk och täflade om att vinna lärarens +förtroende och föräldrarnas glada gillande. Flitiga, pigga och +rödblommiga voro de båda. + +Men de voro mycket olika till sinnelaget. Anton var en lugn och trygg +gosse, godmodig och eftergifven. Erik däremot var ett litet brushufvud, +som alltför lätt tog till knytnäfven i vredesmod. Det sättet att göra +upp mellanhafvanden använde han visserligen icke mot Anton, men han +tyckte, att denne var alldeles för eftergifven, ja, rent af feg gentemot +otrefliga kamrater, som denne aldrig ville slåss med. + +I synnerhet var det en kamrat, som Erik inte alls kunde tåla och som +ingen i klassen tänkte högt om, emedan han aldrig kunde sina läxor och +alltid använde fula ord emot kamraterna. Erik tyckte, att Anton borde ha +gifvit Kalle smörj mer än en gång, när denne kallade honom för lärarens +"gullgris" och "ögontjänare", för det att Anton redde sina uppgifter med +glans. + +Men Anton tyckte synd om Kalle, ty han visste, att denne fick +oförståndigt med stryk i hemmet. + +En dag slogo gossarne boll på den höga åbrinken. Lärarne hade en gång +för alla förbjudit dem att gå ned till vattnet, som där nedanför hade +ett väldigt djup. Men den gången skulle Kalle visa sig duktig. Han hade +letat upp några flata stenar och ropade till kamraterna, att han skulle +gå ner och kasta "flatgås". Han brydde sig visst inte om lärarens +förbud. + +Knappt hade han emellertid kommit ner och kastat sin första sten, förrän +ett gällt skrik ljöd därnerifrån. De flesta kamraterna blefvo mållösa af +häpnad, andra sprungo in till läraren, men Anton, som anat hur det +skulle gå med Kalle, hade på en omväg nästan nått olycksplatsen, när +nödropet hördes. Kalle försvann i djupet och kom upp om en stund, Anton +var då på pass. Med ena handen höll han om en trädstam, och med den +andra fattade han Kalle först i håret, sedan i kragen och höll honom +öfver vattnet, till dess läraren och flera andra kommo till. + +Följande dag och ännu flera var Kalle borta från skolan. Han hade varit +mycket nära döden, det visste han och alla kamraterna. Läraren besökte +honom hvarje dag, och de båda hade mycket att samtala om. Men när Kalle +åter satt frisk och kry på skolbänken, var det han som kunde sina +uppgifter. + +Lille Erik, som nu med beundran såg upp till kusin Anton, hade äfven han +fått sig en god läxa. Han var inte mera så häftig, och han hade lärt sig +förstå, att Antons sätt att hämnas oförrätter hade en vida kraftigare +verkan än knytnäfven. + + _J. B. G._ + + + +Hans Christian Andersen. + +Med porträtt och teckning. + +[Illustration: HANS CHRISTIAN ANDERSEN.] + +Den 2 april 1805 föddes på den danska ön Fyen en liten gosse, som vid +dopet kallades Hans Christian. Namnet Andersen ärfde den lille efter sin +far, som var skomakare i staden Odense. + +Föräldrarna voro således fattigt arbetsfolk, som icke kunde skänka Hans +Christian några timliga skatter, men han ärfde hvad bättre var, sin fars +poetiska sinnelag och sin mors blida, kärleksfulla hjärta. Med en sådan +utrustning kan man komma långt här i världen. + +Hans Christians far hade stor lust för läsning och denna delades snart +af gossen, som med sin rika inbillningskraft förvandlade hemmets +tarfliga väggar till praktfulla pelargångar och befolkade dem med +sagovärldens brokiga lif. Redan som gosse skref han ett och annat +sagospel och kände sig litet "stor på", när någon stadsbo gaf honom ett +uppmuntrande ord, men fällde bittra tårar, när gatpojkarne pekade finger +åt honom och kallade honom "komediskrifvaren". + +[Illustration: H. C. Andersens barndomshem i Odense.] + +Sedan Hans Christian konfirmerats, gick han till fots till Köpenhamn för +att i den stora staden skapa sin lycka såsom skådespelare. Men härtill +dugde han ej. Han grep till pennan och började skrifva böcker, som trots +deras ofullkomligheter och brister dock hade så mycket innehåll, att +några inflytelserika personer fattade välvilja för honom och beredde +honom tillfälle att besöka lärdomsskolan i Slagelse. Här fick han nu +inhämta grunderna för den allmänbildning, som han dittills saknat, och +år 1828 blef han student. + +Såväl under skoltiden som under studenttiden skref Andersen åtskilligt, +som väckte uppmärksamhet och ingaf förhoppning. År 1835 utgaf han ett +första häfte sagor och äfventyr, och dessa följdes sedan af nya, som +öfversattes till alla möjliga språk och gjorde Hans Christian Andersen +känd och älskad snart sagdt öfver hela jorden. + +Sina sagor och äfventyr skref han naturligtvis för barn och ungdom, men +de lästes med lika intresse af alla åldrar. Nog minnes jag än, huru jag +som gosse läste och log åt Lill-Klas och Stor-Klas, huru jag fällde +tårar vid den "Lilla Sjöjungfruns" öde, och huru jag gjorde stora ögon +och funderade, när jag läst "Dykungens dotter". En älsklig saga är ock +"Världens skönaste ros", som vi här nedan återgifva i något förkortad +form. + +Andersen dog den 4 augusti 1875. I Rosenborgs slottspark i Köpenhamn ha +danskarne rest en vacker minnesvård åt nordens störste och snillrikaste +sagoberättare. Han sitter där blid och stilla, omgifven af några små, +som med spänd uppmärksamhet lyssna till de underbara orden. + +Världens skönaste ros. + +Det var en mäktig drottning, i hvilkens trädgård växte de skönaste +blommor från världens alla länder, men isynnerhet var det rosorna hon +älskade. Därför växte rosor i trädgården och äfven inne i slottets +salar, där de slingrade sig omkring pelare och fönsterkarmar ända upp åt +taket. + +Men nu rådde sorg och bedröfvelse här inne, ty drottningen låg på sin +sjuksäng, och läkarne sade, att hon skulle dö. + +"Det finns dock en räddning för henne", sade den visaste af dem. "Skaffa +henne världens skönaste ros, uttrycket för den renaste kärlek, kommer +den för hennes ögon så dör hon icke." + +Och unga och gamla kommo från alla håll med rosor, de skönaste, som +funnos i hvarje trädgård, men de rosorna var det icke. + +Då kom en lycklig moder och sade: "Jag vet, hvar den skönaste rosen +finnes. Den blommar på mitt barns kind, när det styrkt af sömnen slår +upp ögonen och ler mot mig i barnslig kärlek." + +"Skön är den rosen, men en skönare finnes det", sade den vise. + +"Ja, en långt skönare", sade en kvinna. Jag såg den på drottningens +kinder, då hon den långa natten bar sitt sjuka barn på sina armar. Och +hon grät och bad till Gud för det såsom en moder beder i ångestens +timma." + +"Helig och underbar i sin makt är sorgens hvita ros. Dock--den är det +icke." + +"Nej, världens skönaste ros såg jag framför Herrens altare", sade den +fromme biskopen. De unga flickorna gingo fram till nattvardsbordet. Där +glödde rosor, och där bleknade rosor på de friska kinderna. En ung +flicka stod där. Hon såg med själens hela kärlek upp till Gud. Detta var +uttrycket af den renaste kärlek." + +"Välsignad vare den", sade den vise. "Dock har ingen af eder nämnt +världens skönaste ros." + +Då trädde drottningens lille son in i rummet. Han bar en stor bok med +sammetsband och silfverknäppen. + +"Moder", sade den lille, "o, hör, hvad jag har läst". Och barnet läste +ur boken om honom, som utgaf sig i korsets död för att frälsa +människorna. "Större kärlek finnes icke." + +Och det flög ett rosenskimmer öfver drottningens kind, hennes ögon +blefvo så stora och klara, ty hon såg från bokens blad höja sig världens +skönaste ros, bilden af den, som spirade upp ur Kristi blod på korsets +träd. + +"Jag ser den!" sade hon. "Aldrig dör den, som skådar denna ros, den +skönaste på jorden." + + + +Söndagsskoltext för den 23 April. + +Mark. 16: 1-8. + +_Minnesvers_: Rom. 4: 25. Han har blifvit utgifven för våra synders +skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. + +UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 16 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +20 April. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + + + För oss. + + "Jesus, vår Herre, har blifvit utgifven för våra synders + skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull." + Rom. 4: 25. + +[Illustration] + +Då Jesus i vårt minnesord kallas "vår Herre", så angifves därmed, att +Jesus och vi höra tillsammans. Han är vår, och vi äro hans. Han har +blifvit så nära förbunden med oss därigenom, att den himmelske Fadern +har utgifvit honom åt oss till vår frälsare. + +När Gud såg, huru vi människor sleto ondt och ledo nöd för syndens skull +och icke själfva kunde hjälpa oss, då drogs hans hjärta i ömhet och +kärlek så till oss, att han utgaf sin son för oss. + +Hvad det innebär, att Gud utgaf sin son för oss, det ana vi, när vi på +långfredagen följa honom genom alla lidanden, genom all smälek till +Golgata, och där se honom dö på korset den bittraste död. + +Hvarför blef han törnekrönt och naglad fast vid korset? Det var för oss +han led så. Han blef så utgifven för våra synders skull. Han blef +försoningen för våra synder och icke allenast för våra utan ock för hela +världens. + +När vi nu känna sorg och förskräckelse för våra synder, då få vi genast +gå fram till Jesus och med stor tillförsikt säga honom allt och bedja +honom om förbarmande och förlåtelse. Han är då trofast och barmhärtig, +så att han förlåter oss synderna och renar våra hjärtan och samveten +från synd och skuld samt skänker oss förlåtelse och frid. + +Ty han är uppväckt för att göra oss rättfärdiga. Följa vi kvinnorna och +apostlarne till grafven i Josefs örtagård, så få vi med dem lyssna till +fridsbudskapet från änglarnas mun. Jesus är uppstånden, det är påskens +stora, härliga budskap, som bådar frigörelse, frälsning och lif för oss +och all världen. + +Hvem af oss har ej känt sig bunden af synd, svaghet och brist? Den ene +längtar efter frigörelse från den synden, en annan från någon annan +synd. Vår uppståndne Herre och frälsare förlossar och frigör hvar och +en, som i tron kommer till honom med en sådan längtan i hjärtat och en +sådan bön på läpparna. Vi måste riktigt minnas, att Jesus har uppstått +för att rättfärdiggöra oss. + +Och hvem har ej känt sorg och bedröfvelse öfver svagheter och brister, +som liksom gå igen, när vi trodde oss hafva för alltid öfvervunnit dem? +Vi måste då minnas, att Jesus lefver för oss och manar godt och beder +för oss samt är städse redo att frälsa oss och skänka oss kraft till nya +segrar öfver oss själfva och våra brister. + +Äfven den yngste af oss har måhända sett döden på nära håll. Än ryckte +han ifrån oss en liten bror eller syster, än vår far eller mor. Och +stundom voro vi själfva så nedbrutna af sjukdom, att det var blott ett +steg mellan oss och döden. Huru tröstlöst och jämmerligt vore det icke +ställdt för oss, om vi icke ägde en uppstånden och lefvande frälsare, +som genom sin död öfvervunnit döden och framburit lif och oförgänglighet +i ljuset! + +Därför är Jesus också vårt lif. Den som tror på honom lefver, om han än +dör. Hos Jesus återfinna vi alla, som gått ur tiden in i evigheten såsom +hans, om vi själfva dö i tron, och om vi här på jorden burit hans +uppståndelselif i våra hjärtan. + +Det för oss allra viktigaste blir således: lefver jag det nya lifvet i +tron på min frälsare? Han har blifvit utgifven i korsets död för dina +synder, han har uppstått från döden för att göra dig rättfärdig. Får han +också för hvarje dag frigöra och frälsa dig? Får han för hvarje dag +skänka dig lif och rättfärdighet? + + _J. B. G._ + + + +Den lilla fridstifterskan. + +Det var lördagsafton, och lilla Eva Carlberg satt vid lampan och läste +på sitt bibelspråk, som hon nästa morgon skulle läsa upp för sin far. +Det låg liksom helgdagsstämning öfver det hemtrefliga rummet, och Eva +satt och blickade tankfull in i brasan, medan hon sakta upprepade sina +bibelverser. Dessa voro hämtade från begynnelsen af Jesu härliga +bergspredikan, och Evas tankar dröjde isynnerhet vid detta: "Saliga äro +de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn". Matt. 5: 9. + +Medan hon långsamt upprepade dessa ord och i sitt stilla sinne undrade, +om detta 'salig' kunde tillämpas på henne, rycktes dörren hastigt upp, +och en liten flicka med lekande, bruna ögon och ett krusigt hår, som +icke lät sig slätas ut af någon kam, rusade in och släpade en klumpig +hundvalp efter sig. + +"Se, Eva, är han inte söt?" frågade hon och drog valpen fram till Eva, +för att hon bättre skulle kunna se honom. + +Sant att säga var den lille hunden ingalunda någon skönhet, ty han +befann sig just i den ledsamma ålder, då benen synas vara för stora och +klumpiga för att passa till kroppen. + +Eva log litet åt systerns ifver. "Bob blir nog med tiden en vacker +hund", sade hon vänligt. "Men tror du, Betty, att mamma tycker om att du +tagit honom med dig in hit?" fortfor hon. "Du vet ju, hur mycken förtret +och huru många upptåg han kan göra." + +"Åh, jag skall nog se efter honom, så att han inte gör något dumt +streck", svarade Betty vårdslöst. Därpå satte hon sig på mattan och +började gifva Bob den första lektionen i konsten att "sitta". + +Eva började åter läsa i sin bibel. "Men, Betty, har du lärt dig dina +bibelspråk?" frågade hon. + +"Nej, det har jag glömt", svarade Betty och sprang upp. "Hvar är min +bibel, Eva?" + +"Det vet jag inte. Du hade den ju själf sist", svarade systern, och den +tanklösa lilla Betty började ifrigt leta efter den saknade boken. Men +allt hennes sökande var fruktlöst. Till sist tog hon en vackert inbunden +bibel ur det fodral, hvari den låg på bordet. "Här är Theodors bibel, +den får jag nog låna", sade den lilla flickan och slog sig åter ned +framför kakelugnen. + +"Nej, Betty, tag inte den; du vet, huru rädd Theodor är om sin bibel, +och huru ledsen han skulle bli, om den skadades på något sätt", sade +Eva. + +"Åh, huru skulle den kunna skadas? Jag skall nog vara aktsam om den", +sade Betty otåligt, och Eva sade intet mera. Det blef åter tyst i +rummet, utom när Betty litet emellan afbröt sin läsning. Men plötsligt +sprang hon upp. Hon skulle gå ut i skafferiet för att hämta litet bröd +åt hundvalpen. + +I detsamma hördes modern ropa: "Eva, kom och hjälp mig litet, så är du +snäll!" Och Eva lämnade genast rummet. + +Då hon om en stund kom tillbaka, möttes hon af en underlig syn. Betty +med eldgaffeln i handen jagade rundt omkring rummet efter Bob, som +mästerligt förstod att komma undan och att tränga in sin kropp på de +mest oåtkomliga ställen, medan det hela tiden såg ut, som om alltsammans +var den muntraste lek. Det såg så lustigt ut, att Eva höll på att brista +i skratt. Men hon blef strax allvarsam, då hon fick syn på sin lilla +systers förskräckta utseende och upphettade ansikte. + +"Men Betty, hvad är det?" frågade hon. + +I stället för svar höll Betty upp broderns bibel. Den hade sönderrifna +blad, och bandet bar outplånliga märken efter Bobs skarpa tänder. "Se, +hvad Bob har gjort!" snyftade hon. "Hvad skall Theodor säga?" + +I detsamma öppnades dörren, och en storväxt gosse på femton år kom in. +Han stannade i dörren, när han såg systrarnas bedröfvade ansikten. + +"Hvad står på här?" frågade han, men fick i detsamma ögat på sin vackra +bibel, som låg på bordet, sönderrifven och förstörd. "Hvem har gjort +det?" frågade han, medan vredens rodnad steg upp i hans ansikte. + +"Theodor, det var mitt fel", snyftade Betty, medan heta tårar strömmade +ned utför hennes kinder. "Jag tog med mig Bob hit in, fast Eva sade, att +jag inte skulle göra det. Jag trodde, att jag skulle kunna se efter +honom, men så gick jag ut bara ett par minuter, och så----" + +"Och så har han grundligt förstört min dyrbara bibel", utbrast Theodor. +"Hvem har gifvit dig lof att röra min bibel? Jag tog in den hit bara för +att få ett omslag om den. Det förlåter jag dig aldrig, Betty, hör +du--aldrig!" + +"O, jag är så ledsen!" snyftade stackars lilla Betty, men Theodor hörde +det icke. Han hade allaredan lämnat rummet och slagit igen dörren efter +sig med en väldig smäll. + +"Gråt inte så mycket, lilla Betty!" tröstade Eva och gaf sin lilla +syster en kyss. "Du har burit dig mycket tanklöst åt, men nu kan det ju +inte ändras för denna gång. Theodors vrede skall nog lägga sig; när han +kommer ned igen, skall han nog förlåta dig." + +Betty torkade sina tårar, men hela kvällen hotade de att bryta fram igen +vid minsta anledning. Just då hon skulle gå och lägga sig, kom Theodor +in. Hon närmade sig honom darrande, för att få den vanliga +godnattkyssen, men han vände henne ryggen. + +[Illustration: VID JESU KORS.] + +[Illustration: ÅTERUPPSTÅNDEN.] + +Detta var mera än den lifliga lilla flickan kunde bära. De länge +återhållna tårarna bröto oemotståndligt fram, och hon sprang utan att +säga ett ord in i hennes och Evas gemensamma rum, kastade i en fart af +sig kläderna, drog täcket öfver hufvudet och grät sig till sömns. + + (Forts.) + + + +Vid Jesu kors. + +Med teckning. + + _Kring Golgata breder nu aftonen ut + sin stillhet, sin ro och sin frid. + Vår Frälsares lidande ändtligt är slut, + han kämpat sin smärtfyllda strid. + Han druckit den kalk, som hans Fader fyllt i, + vår skuld han försonat--han köpte oss fri. + + Han köpte oss fri genom gränslösa kval, + som ogärningsman blef han dömd. + Hans väg förde ner genom dödsskuggans dal, + af Gud han sig trodde förglömd. + Han lidandesvägen för oss har gått fram, + han dog för vår skuld uppå korsträdets stam. + + De händer, som han i förbarmande sträckt + att hjälpa ur sjukdom och nöd + en fattig och lidande människosläkt, + som kärleken städs' honom bjöd, + de naglats vid korset.--Vid smälek och hån + han blödt för all världen, Guds enfödde son. + + Den höres ej mera hans ljufliga röst, + som talat hugsvalelsens ord, + som bringat välsignelse, hugnad och tröst + så mången bedröfvad på jord, + som sagt till de fridlösa hjärtan: Haf frid! + som mäktigt har ljudit vid vindarnas strid. + + O, Jesu, du än till vår jord skådar ner + och ser till båd' stora och små, + och ännu för syndare alla du ber, + som förr du vår nöd kan förstå! + Oss rena från synder, o, Frälsare god, + du, som för oss alla har gjutit ditt blod!_ + + _Ella_. + + + +Återuppstånden. + +Med teckning. + +Där stod en pelargon i en liten blomkruka i ett hörn af trädgården. +Ingen tycktes mera bry sig om den stackars växten. Alla bladen voro +affallna och stänglarna sågo vissna och skrumpna ut äfven de. +Människorna trodde, att hon ingenting dugde till vidare och själf trodde +hon, att hon skulle dö. + +Då kom en gosse och fick se den ömkliga växten och började tala till +den. "Det var ju du, som hade så vackra, grönbruna blad förra sommaren +och så härliga, stora mörkröda blomklasar. Och nu står du här bland +annat skräp. Vintern har gått illa åt dig, lilla blomma, men ännu är du +ju inte död. Vi skola försöka att få nytt lif och ny fägring åt dig." + +Gossen tog en ny större kruka och planterade om pelargonen i god, bördig +jord, plockade bort rasket och skar af de torra toppkvistarna och satte +den sedan i fönstret inne hos sig. "Nu skola vi se, hvad sol och +omvårdnad förmår", sade han och smekte de kala stänglarna. + +Åh, hvad det kändes godt för den arma, förskjutna blomman. Det svällde +af rörelse i hennes inre, rötterna sköto nya, fina tågor i den mjuka +myllan, och den ena bladknoppen visade sig efter den andra. Nej, hon var +visst inte död, hon ville växa och blifva lika vacker som förut. Hon +kände nu, att hon kunde det. + +Och gossen vattnade och luckrade och skötte sin pelargon såsom en mor +sköter sitt enda barn. Snart såg han till sin obeskrifliga glädje de +vackra bladen slå ut och stora blomställningar fulla med svällande knopp +höja sig från bladvecken. + +Det var ännu ej midsommar, när Aina-dagen kom. Bland de många blommorna +på systerns namnsdagsbord prunkade äfven en väldig pelargonklase i +högröd färg. Den stod alldeles ensam i ett litet blomglas. Aina kände +igen sin blomma från förra sommaren och kysste den. + +"Ja, visst får du kyssa din förskjutna blommas barn, men själfva blomman +får du ej igen. Jag har räddat den från död och glömska. Hos mig trifves +hon så godt. Säg, jag får ju behålla den?" + +Det fick han, men Aina smög sig ofta upp på broderns rum, när ingen såg +henne. Hvad hon sade till blomman, vet jag ej, men hon vårdade nu alla +sina växter med den största omsorg och kärlek. + + _J. B. G._ + + + +Broderskärlek. + +Vid utkanten af kyrkbyn låg en liten torftig stuga. Här bodde änkan +efter skollärare Henriksson, som dött för två år sedan. Den i hela +socknen aktade och afhållna fru Henriksson förtjänade sitt bröd genom +linnesömnad, ty hennes lilla pension räckte ej till att försörja henne +och hennes två barn. + +Den tolfårige Frits och hans ett par år äldre syster Anna voro snälla +barn och försökte hjälpa sin mor så godt de kunde. Det var visserligen +ej mycket, i synnerhet sedan Anna för några veckor sedan fallit och +skadat sin fot och nu själf behöfde vård och hjälp. Den till en början +helt obetydliga skadan blef allt svårare, och den gamle, hederlige +doktorn, som förut haft de bästa förhoppningar, stod nu rådlös. Han +ansåg, att hon borde komma till någon skicklig kirurg i hufvudstaden för +att kunna bli fullkomligt återställd. + +Men hvarifrån taga penningar till sådant, när man knappt har sitt +dagliga bröd? Fru Henriksson grubblade dag och natt öfver den saken, men +hon fann ingen utväg utan måste med tungt hjärta låta den tanken fara, +åtminstone för den närmaste tiden. + +Ett arbete kunde dock Anna hjälpa modern med. De strumpor, som den +lefnadsfriske brodern nötte hål på, vandrade ner i Annas arbetskorg, som +stod bredvid sängen, och mången gång hade Frits Annas skickliga fingrar +att tacka för att risporna på hans jacka och byxor blefvo lagade, innan +modern ens sett dem. + +Anna var nästan alltid tålig och vänlig, fastän hon ofta hade svår värk +i sin fot. Då måste hon ligga stilla i sängen, ehuru hon annars, när +smärtorna ej voro så svåra, brukade ligga ofvanpå soffan eller sitta i +soffhörnet med foten bäddad på en kudde framför henne. + +Syskonen höllo mycket af hvarandra, och under de första veckorna af +Annas sjukdom gafs det ingen mera tålmodig och kärleksfull vårdare än +Frits. Han gick aldrig ut ifrån henne, den annars så liflige gossen, och +när han hörde, att hon borde komma under behandling af en kirurg och på +samma gång förstod, att hans mor icke kunde åstadkomma de penningar, som +behöfdes för detta ändamål, hade han blott en enda tanke, den att +förtjäna penningar, mycket penningar, så att hans kära Anni, som han +kallade henne, skulle snart bli frisk. Ty de slantar, som han förtjänt +under sommaren och hösten genom att plocka svamp och bär, de förslogo ej +långt att betala läkare med, det förstod han. + +Dessa tankar plågade den annars så lefnadsglade gossen så mycket, att +han en lång tid gick tyst och missmodig omkring i hemmet. Dock--det var +ej hans sak att länge grubbla öfver sådana omöjliga saker. När han +därför icke såg någon utsikt att få sin varma önskan uppfylld och +därtill Annas fot för en tid tycktes bli bättre, så trädde tankarna åter +i bakgrunden, och han började såsom förr leka med sina kamrater och +glädja sig åt julen, som väntade, när terminen var slut. + +Så blef han då småningom åter samme glade, hurtige gosse som förut, och +stundom hade hans mor svårt att tämja hans ysterhet. Intet träd var så +högt, att han ej försökte klättra upp till dess topp, och vid +brottningar med gossarne i byn var han alltid den främste. De blånader +han fick och hålen i byxorna buro vittnesbörd därom. + +Men fastän han ständigt var redo till hvarjehanda upptåg--alltid när han +kom till systerns bädd var han såsom förvandlad. Då kunde man knappt +känna igen honom, så stilla satt han bredvid henne och sökte efterkomma +hvarje hennes önskan. Han talade om berättelser, som han hört i skolan +eller sjöng med sin klara, friska röst en sång för henne. Och Anna +tyckte särdeles mycket om sång. Det lyckades honom därför ofta att genom +sin sång skingra hennes tankar, så att hon för en stund glömde plågorna +i sin sjuka fot. + +Det var en gråkall decemberdag en vecka före jul. Vinden svepte omkring +den lilla stugan och kastade liksom på lek stora hopar af snö på hennes +väggar. Fru Henriksson satt vid fönstret sysselsatt med sin sömnad, och +Anna, som på natten ej kunnat sofva för värk, låg nu tyst med slutna +ögon i bädden. + +Då rycktes dörren hastigt upp, och Frits rusade in med skolväskan +svängande i den högra handen. Mössan flög med fart på närmaste stol och +med blossande kinder och strålande ögon ropade han: "Tänk, mor, jag har +fått bästa betyget i hela klassen, och herr Wester sade, att far skulle +gladt sig mycket, om han nu lefvat." + +Och utan att vänta på svar fortfor han jublande: "Hurra, i dag ha vi +fått skollof, och vet du Anni, vi ha lärt oss en ny sång till jul, jag +skall sjunga den för dig i skymningen.--Men din fot är ju sämre i dag, +är det så?" fortfor han plötsligt med sänkt röst under det han på +tåspetsarne närmade sig hennes säng. + + (Forts.) + + + +Prenumerationen fortfar! + +_Bibelläsning_ eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 24-30 April 1905. + +M. 24. Mark. 16: 9-16. Jesus uppenbarar sig för de sina. +T. 25. v. 9. _Uppenbarelsen för Maria Magdalena_. +O. 26. v. 10-11 _Lärjungarnes otro_. +T. 27. Luk. 24: 34. _Uppenbarelsen för Simon Petrus_. +F. 28. Mark. 16: 12-13. _Uppenbarelsen för Cleopas och Lukas_. +L. 29. v. 14. _Uppenbarelsen i lärjungakretsen_. +S 30. v. 15-16. _Missionsbudet_. + +_Söndagsskoltext för den 30 April_. + +Mark. 16: 9-16. + +_Minnesvers_: Joh. 14: 19 c. Jag lefver, och I skolen lefva. + +UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + BARNAVÄNNEN + +N:o 17 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg. +27 April. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. + + + + Herren uppenbarar sig för de sina. + + Mark. 16: 9-16. + +Vi hafva läst om Jesu uppståndelse och därvid sett, att Jesus åter +blifvit lefvande. Men vi märka snart, att det är en stor skillnad mellan +Jesu lif före och efter uppståndelsen. Förut lefde han midt ibland sina +lärjungar såsom en annan människa, men efter uppståndelsen tillhörde han +egentligen den osynliga världen. Han uppenbarade sig dock gång på gång +för lärjungarne, för att sedan åter försvinna. Förut var han utsatt för +fiendernas förföljelse, nu kunde ingen mänsklig makt gripa honom, hans +kropp var odödlig liksom hans ande. + +Maria Magdalena var den första, som fick mottaga en uppenbarelse af +frälsaren. Det var på själfva påskdagsmorgonen, då hon hade kommit till +grafven för att söka den döde. Hon trodde först, att det var +trädgårdsmästaren, som vårdade olivplanteringen, men vid ljudet af den +kära stämman känner hon genast igen sin Mästare. Vi kunna föreställa oss +hennes glädje, då hon skyndade till lärjungarne och talade om för dem +att Jesus verkligen lefde. "De fingo höra, att han lefde och hade +blifvit sedd af henne." Underligt nog hade lärjungarne så alldeles glömt +bort Jesu förutsägelse, att de ej trodde, att Jesus var uppstånden. + +Men Jesus älskade sina felande, klentrogna lärjungar och ville därför +gifva dem ett nytt vittnesbörd om sin uppståndelse. Samma dag på +eftermiddagen gingo två lärjungar ut på landet till en by, som hette +Emmaus. Under det att de samtalade med hvarandra, nalkades Jesus och +gick med dem. De kände icke igen honom, säkerligen mest därför att de +voro så upptagna med sin sorg och saknad, att de ej närmare gåfvo akt på +hans utseende. Emellertid talade Herren så skönt och anderikt till dessa +två vandrare, att deras hjärtan blefvo tröstade. Till sist går han med +dem in i ett hus och sätter sig till bords med dem. Under det att han +välsignar maten, som framsatts på bordet, igenkännes hans kära drag af +de två lärjungarne. Nu visste de säkert, att han lefde och så, midt i +deras glädje däröfver, försvann Jesus ur deras åsyn. I sin glädje skynda +lärjungarne tillbaka till Jerusalem, oaktadt natten redan brutit in, för +att förkunna det glada budskapet för de öfriga. Dessa voro emellertid i +den sena aftonstunden samlade inom slutna dörrar. Till en början ville +de icke tro vittnesbördet från dessa två, men till sist försvann allt +tvifvel: ty just under det de talade härom, stod Jesus midt ibland dem, +sägande: _Frid vare eder!_ + +Lika verkligt som då är Jesus ännu hos oss. Vare sig att vi behöfva +tröst såsom Maria eller sällskap såsom lärjungarne på vägen till Emmaus, +så är Jesus den bäste tröstaren och det bästa sällskapet. Osynlig är +han, men dock nära oss hvarje ögonblick af vårt lif. Är det icke vår +stora, saliga förmån att få dagligen umgås med honom? Huru skola vi göra +detta? Genom att tala med honom om allt och genom att höra honom själf +tala till oss i ordet. Ja, det kommer en dag, då vi skola se honom såsom +han är, men till dess låtom oss alltid trösta oss med hans osynliga +närvaro. + + _Fr. E._ + + + +Den lilla fridstifterskan. + + (Forts. fr. föreg. n:r.) + +Följande morgon satt Teodor tvär och mörk vid frukostbordet och ville +knappt svara, när man talade till honom. Lilla Betty, som annars alltid +brukade hålla målron uppe, som man säger, hon satt med nedslagna ögon +och sväljde oupphörligt tårarna, som ville tränga sig fram. + +Efter frukosten gingo flickorna in till fadern för att läsa upp sina +bibelspråk. Betty kunde ej sitt och fick därför en allvarsam förebråelse +för sin försumlighet. Därefter gick hela familjen för att höra Guds ord. + +På hemvägen höll sig Teodor långt efter de andra och lät sig ej se +förrän vid middagsbordet. Middagen var lika tung och tryckande som +frukosten. + +Om söndagseftermiddagarne brukade man gemensamt sjunga några sånger till +orgel, men i dag var Teodor borta, och det gick därför dåligt med +sången. Stackars lilla Bettys sinne var alltför tungt för att hon skulle +kunna sjunga, och Eva hade icke heller mycken lust i dag. Hon sjöng, som +om hennes tankar varit långt borta, och det voro de också. Ty hon hade +hela dagen oupphörligt måst tänka på sitt bibelspråk, och det ljöd +beständigt allt högre i hennes hjärta: "Saliga äro de fridstiftande, ty +de skola kallas Guds barn!" + +Ack, om hon kunde stifta frid emellan Teodor och Betty, hvilken glädje +det skulle vara! Men Teodor var så uppretad, och hon kanske blott gjorde +saken värre genom att tala med honom. Orden i hennes språk oroade henne +dock beständigt. Hon hörde dem så tydligt, att det var nästan såsom om +någon hviskat dem i hennes öra. + +Ändtligen hade hon fattat sitt beslut. Så snart hon kunde, smög hon sig +tyst ut ur rummet. Hon gick för ett ögonblick in i deras lilla rum och +där böjde hon knä framför sängen och bad Gud om hjälp att utföra sitt +beslut. Därpå gick hon uppför trappan, samlade allt sitt mod och +knackade på Teodors dörr. + +Intet svar. + +"Teodor!"--Ännu intet svar. + +"Teodor!" + +"Hvem är det?" hördes ändtligen en vresig röst fråga. + +"Det är bara jag, Eva", svarade hon med darrande röst. Hon önskade +nästan, att hon vore långt borta. + +"Nå, kom in då", ljöd det åter tvärt och ovänligt, och med klappande +hjärta trädde Eva in. + +Teodor satt vid fönstret med en bok i handen, men Eva såg tydligt, att +han höll den upp och ned, och att han alltså icke hade läst i den utan +bara fått fatt i den i hast. Han vände sig icke en gång om, då systern +trädde in. + +"Teodor, kom ner till oss, det är så kallt här uppe!" sade hon med +bedjande stämma. + +Intet svar. + +Det blef tyst en stund, och Eva stod oviss om hvad hon skulle göra. Då +fylldes hennes ögon med tårar, och hon sade allvarligt: "Teodor, hvad +jag önskade, att du ville förlåta Betty, hon är så bedröfvad öfver hvad +som händt." + +Teodor for upp från stolen. "Hvad angår det dig?" sade han häftigt. "Det +är väl inte dig jag är ond på. Jag vill inte förlåta Betty. Om det varit +din bibel, som blifvit förstörd, skulle du nog inte tala som du gör nu. +Betty hade ingen rättighet att röra min bok, och jag skall lära henne +att låta mina saker vara i fred en annan gång.--Nå, hvad gråter du för?" + +"O, Teodor", snyftade Eva och lade sin hand på broderns axel, men +tystnade plötsligt. + +"Nå, än sen då?" + +Tvekande och förlägen fortsatte hon: "Du bad ju 'Fader vår' i +förmiddags?" + +"Ja, visst gjorde jag det. Men hvad har det med denna sak att göra?" + +"Bad du då inte, att Gud måtte förlåta din skuld så som du förlåter dem, +som göra dig något ondt? Du vill väl inte, att Gud skall handla på detta +sätt emot dig?" + +Blodet rusade till Teodors kinder, medan han lyssnade på systerns ord. +Han svarade icke genast, och Eva stod där hälft förskräckt öfver sin +egen dristighet och hälft förundrad att han icke yttrade någon vrede +öfver hvad hon sagt. Hon anade icke, hur hård den strid var, som i detta +ögonblick utkämpades i broderns inre. Efter allt hvad han hade sagt var +det icke lätt att nu ödmjuka sig och ge efter. Nej, det kunde han icke. +Och dock--om Gud skulle göra mot honom, som han hade gjort mot Betty? +Evas ord fortforo att ljuda för honom, och nu föll också hans blick på +hennes bedröfvade, tårfyllda ögon, och--segern var vunnen! + +Teodor reste sig upp och lade sin arm om systerns hals--det hade han +aldrig förr gjort--och svarade stilla: "Du har rätt, Eva; jag vill följa +med dig ned till de andra." + +Eva förstod, att Gud hade välsignat hennes ord, och hon blef så glad, +att hennes ögon riktigt strålade. De följdes nu åt ner i hvardagsrummet, +och till allas förvåning gick Teodor rakt fram till Betty, kysste henne +på pannan och sade med en viss förlägenhet: "Jag var hård mot dig i går, +lilla Betty, kan du förlåta mig?" + +Den varmhjärtade, lilla flickan brast i tårar. "O, Teodor, jag är så +bedröfvad öfver det som skedde med din bibel!" snyftade hon, och därmed +voro bror och syster goda vänner. + +Senare på kvällen sjöng man åter tillsammans, och nu ljöd sången helt +annorlunda än förr. Nu följde den ena lofsången efter den andra från +glada, tacksamma och älskande hjärtan. Och för Evas bjärta ljöd det +åter--men nu icke förebrående utan med ny och rik betydelse: "Saliga äro +de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn!" + + (Slut.) + + + +[Illustration: JESUS PÅ VÄG TILL EMMAUS.] + +[Illustration: FRUKOST ÅT GÄSSEN.] + + + +Frukost åt gässen. + +Med teckning. + +Gässen kände igen Nils på långt håll. När han gick öfver ängsbacken +eller öfver ängen vid sjöstranden, sträckte de fram sina långa halsar +och läto höra ett förnöjdt snattrande, och de som voro honom närmast +riktigt smekte honom med hufvud och hals. + +Detta var ju inte heller så underligt, ty Nils var god och vänlig mot +alla djur, både mot de tama på fars gård och mot dem, som lefde ett +fritt lif i skog och mark. Bofinkarna hoppade in till honom på +fönsterbrädet, och ekorrarna sutto långa stunder på trädens lägsta +grenar och tittade på honom med sina klara, runda svarta ögon, när han +satt där ute och läste öfver sina hemuppgifter under +sommareftermiddagarna. Korna råmade vänligt emot honom, emedan han +alltid gaf dem något godt, och hästarna gnäggade och fnyste af +förnöjelse, när han räckte dem ett brödstycke. + +Hvad nu särskildt gässen angår, så kom han alltid ut till dem med deras +frukost redan klockan half sju hvarje morgon och ibland redan klockan +sex. Då må du tro, att gässen snattrade och kommo springande emot honom +och voro så glada och morgonfriska. Och Nils själf var så hjärtans glad. +Det var en sann förnöjelse för honom att vara god och snäll mot djuren +och mot alla varelser som Gud skapat. + + _J. B. G._ + + + +Broderskärlek. + + (Forts. fr. föreg. n:r.) + +"Ja, Frits", sade den bleka flickan med ett matt leende. Han gör mycket +ondt i dag. Doktor Verner tror, att det kommer af yrvädret. + +Då böjde sig Frits ned till henne och kysste henne på pannan. "Vänta +tills i kväll, så skall jag tala om någonting roligt för dig", hviskade +han. + +Anna smekte vänligt broderns röda kinder. + +"Nå, nå, hvad ha ni för hemligheter för er nu?" frågade modern leende. + +"Vid jultiden frågar man aldrig om det, lilla mor", ropade Frits och +slog båda armarna omkring henne. Därpå drog han henne upp från stolen +och dansade med henne rundt omkring i rummet. "Hurra, snart är det jul!" +jublade han. + +Slutligen lyckades modern dock befria sig från sin ostyrige gosse. "Din +bråkstake", ropade hon till hälften skrattande, till hälften förtretad, +"tycker du, att en gammal gumma som jag skall kunna snurra så där? Jag +kan knappt andas." + +Men Frits slöt hennes mun med en smällande kyss. "Ack, mor, få vi äta +middag snart?" ropade han, "jag är alldeles rysligt hungrig." + +Modern skyndade ut i köket, skämtsamt hotande honom med fingret, och +snart satt den lilla familjen omkring middagsbordet, som flyttats fram +till Annas säng, och man åt med god aptit sin enkla middagsmåltid. + +På eftermiddagen sprang Frits ut för att kasta snöboll tillsammans med +sina kamrater. Under tiden skulle Anna sofva litet och modern ordnade +omsorgsfullt hennes kuddar, för att hon skulle hvila bekvämt. Sedan gick +hon ut i köket till sitt arbete. + +Anna sof länge, och först då modern kom in med kaffet, vaknade hon +styrkt och upplifvad. Den lilla familjen satt en stund i skymningen +framför brasan och samspråkade, och då brasan brunnit ner, tände modern +lampan och klädde sig för att gå ut. Hon skulle gå till prästgården med +ett dussin färdigsydda skjortor, som hon lofvat lämna i dag. + +Syskonen voro nu allena. "Nå, Frits, din hemlighet?" sade Anna nyfiket +till brodern, som satt sig alldeles bredvid hennes säng. + +"Vänta litet, syster lilla, först skall du få höra min sång." Och med +sin friska, klara röst började han sjunga: + + "Stjärna, som lyste bland morgonens söner + Klarast af alla från himmelen ned, + Lys oss i natten på ensliga färden, + Hän till det nyfödda barnet oss led!" + +Anna låg tyst med knäppta händer och de blåa ögonen slutna. När Frits +slutat sjunga och såg på henne, varsnade han, huru en tår långsamt +vällde fram under ögonlocket och rullade ned för kinden. "Anni, käraste +lilla Anni, du får inte gråta", ropade gossen förskräckt, "jag ville ju +göra dig glad med min sång, förstår du." + +"Ja, visst, Frits", sade systern leende genom tårarna, "din sång har +både gladt och tröstat mig. Ser du, jag var i dag så bedröfvad för att +min fot aldrig vill bli bättre, och jag tänkte på, att många människor +ju äro så rika och ha ingenting som plågar dem, och jag måste ligga här +för att inte vi ha råd att söka en skicklig läkare. Men det var orätt af +mig, och nu när du sjöng din sång, kom jag att tänka på, huru rik jag +ändå är, som har dig och mor. Och så får jag ju tala om min nöd för +frälsaren, som både vill och kan hjälpa. Och då skämdes jag öfver min +modlöshet." + +"Men du skall bli frisk igen, ty jag vet någonting, hvarigenom jag kan +förtjäna mycket penningar", ropade Frits och sprang upp från stolen. "Nu +kommer min hemlighet, ser du. I dag i skolan berättade gossarne, att de +skulle få vara med på jakt på herrgården, baron skall ut och jaga. Karl +Toll frågade mig, om jag inte ville vara med också. De få en krona om +dagen, och jakten varar högst tre timmar. Karl berättade, att han förra +vintern förtjänt tio kronor på det viset. Då tänkte jag, att om jag +också kunde förtjäna så mycket, kunde du kanske få komma till en läkare +med din sjuka fot. Jag har tre kronor i min sparbössa förut, och jag +behöfver inte låta laga mina skor ännu, fast mor trodde det, ty de ha +bara ett litet hål under hvardera sulan. Tänk, Anni, hur härligt det +skulle vara, om du blefve riktigt frisk, och vi kunde få följas åt i +skolan igen såsom förut." Och i jubblande fröjd slog han armarna om +systern. + +Anna tryckte gossens lockiga hufvud mot sitt bröst. "Om du alltid är så +här glad och snäll, Frits, så skall jag nog försöka vara tålig", sade +hon. "Du får inte tänka på jakten; jag vill inte alls att du skall +springa i snö och väta och drifva upp villebrådet åt baronen och hans +gäster--du kunde fördärfva dig, och hvad skulle då mor säga?" + +"Åh, hon låter mig nog få följa med de andra gossarne", sade Frits. "Jag +säger ingenting om att jag tänker förtjäna penningar, det skall jag +öfverraska henne med till julen." + +Och han förstod att komma med så många skäl och talade med en sådan +ifver, att Anna icke nändes förstöra hans vackra plan genom att säga, +att han måste drifva upp harar mången vinter för att hon skulle kunna +komma till hufvudstaden till någon berömd kirurg. + +"Vi skola fråga mor, Frits, men sjung ännu en gång din sång för mig", +sade hon blott. + +Frits efterkom gärna hennes uppmaning och stämde med sin klara röst upp +sången. Anna försökte också sjunga med, ty hon hade ett ganska fint öra +och en mjuk, vacker röst. + +När modern efter en stund kom hem, hörde hon redan i förstugan sina +barns sång, och ett lyckligt leende lyste upp hennes ansikte. + +Nästa dag var det stark köld, så att snön knarrade under foten. Frits, +som redan i går lyckats erhålla sin mors samtycke, var full af ifver. +Han hade knappt tid att äta sin frukost utan lämnade hälften med den +anmärkningen, att han ju snart skulle komma tillbaka, och då smakade +middagen så mycket bättre--nu vore han alldeles icke hungrig. Därpå gick +han in till Anna för att säga henne farväl, och han var så upptagen af +sin plan, att han för första gången glömde att höra efter hur det var +med henne. + +Anna låg ännu, ty hon hade åter haft en sömnlös natt. Hon kysste +hjärtligt sin bror och bad honom vara mycket försiktig och ej gå ifrån +de andra gossarne. Frits lofvade detta och rusade i väg samt slog igen +dörren med en stark smäll, så att Anna förskräckt for upp. + +"Vänta inte på mig med middagen", ropade Frits till modern, som +förmanade honom att komma tillbaka med de andra gossarne och icke trafva +i den allra djupaste snön. Han letade nu fram sin fars stora käpp och +viftade med mössan till afsked, då han gick ut för att möta de andra, +som just kommo marscherande framåt vägen. + +De hälsade gladt på Frits, och så ilade de bort. Efter en stund låg +skogen bakom dem, och flaggan på herrgårdstaket vajade emot dem i +solskenet. På gården samlade sig drifvarne, stora och små, gamla och +unga. Inspektoren gick med dem och visade i hvilken riktning de skulle +gå samt anvisade hvar och en sin plats. + +Nu kom baronen med sina gäster, och snart hördes ljudet af bjällror, ty +äfven friherrinnan och hennes båda barn ville följa med och se på den +muntra jakten. + +Frits hade redan stått en halftimme på sin post och stampat i kölden. +"Om man finge börja snart", tänkte han och slog upp sin rockkrage. + +Ändtligen ger baronen tecken att börja, inspektoren vinkar med näsduken, +och långsamt börja drifvarna gå framåt, rätt fram öfver snöfyllda diken +och frusna åkrar, öfver gångstigar och landsvägar, öfver ängar och +nyplöjda fält--ouppligt framåt. + +Frits tar med ifver del i arbetet; med allvarsam min stampar han fram +genom snön och fröjdar sig, när hararna springa upp och i hastig flykt +söka komma undan. Men allt trängre blir kretsen, allt oftare smälla +skotten, allt talrikare falla de stackars djuren. Jakten är nära sitt +slut. + +Då börjar det snöa sakta, först mycket långsamt, här en liten flinga, +där en annan, men småningom blir det mer, hastigt och tätt falla +flingorna. Frits blir varm af den ovana ansträngningen och knäpper upp +rocken för att svalka sig. Oförtröttad fortsätter han vidare, fastän +pannan är fuktig af svett och han andas häftigt. Middagstiden måste för +längesedan vara förbi, det känner Frits på sin knorrande mage. Han är +förbi af trötthet och släpar sig med uppbjudande af alla krafter genom +snön. Det är endast tanken på hans sjuka syster därhemma, som håller +honom uppe. Hans skor och strumpor äro genomvåta, och nu börjar det +också blåsa, så att snön slår honom i ansiktet såsom små, spetsiga +isnålar. + + + +Prenumerationen fortfar! + +_Bibelläsning_ eller hvad står det i nästa söndags text? + +Veckan 1-7 Maj 1905. + +M. 1. Mark. 10: 13-16. _Jesus välsignar barnen_. +T. 2. v. 13. _Modersömhet och lärjunga-oförstånd_. +O. 3. v. 14. _Jesus bestraffar lärjungarne och välkomnar barnen._ +T. 4. v. 15. _Guds rike öppnar sig för de små och ödmjuka._ +F. 5. v. 16. _Barnens himmelrike._ +L. 6. Matt. 18: 10. _Barnens skyddsvakt._ +S. 7. v. 14. _Gud vill hafva alla barnen in i sitt rike._ + +_Söndagsskoltext för den 7 Maj_. + +Mark. 10: 13-16. + +_Minnesvers_: Ps. 34: 12. Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder +Herrens fruktan. + +UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. + + + + + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-04, by Various + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-04 *** + +***** This file should be named 27419-8.txt or 27419-8.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27419/ + +Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the +Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net + + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +http://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at http://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at http://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit http://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including checks, online payments and credit card donations. +To donate, please visit: http://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + http://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. |