139 files changed, 4483 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/26547-8.txt b/26547-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..1225fff
--- /dev/null
+++ b/26547-8.txt
@@ -0,0 +1,4467 @@
+The Project Gutenberg EBook of Blindsk�r, by Minna Canth
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Blindsk�r
+
+Author: Minna Canth
+
+Release Date: September 6, 2008 [EBook #26547]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BLINDSK�R ***
+
+
+
+
+Produced by Matti J�rvinen and PG Distributed Proofreaders.
+
+
+
+
+
+
+
+
+BLINDSK�R
+
+
+Af
+Minna Canth.
+
+
+�fvers�ttning fr�n finskan.
+
+
+F�rst publicerad av
+G. W. Edlunds F�rlag 1888.
+
+
+
+
+I.
+
+
+Alma �ste vatten �fver lilla Helmi, som l�g p� rygg i badbunken med en
+kudde af bast under hufvudet och en filt �fver magen. Flickan skrek af
+f�rtjusning, sparkade filten af sig och slog med h�nderna i vattnet, s�
+att det st�nkte l�ngt omkring.
+
+"H�r du, h�r du, lilla ostyriga, som st�nker mamma alldeles v�t!"
+pratade Alma. "Och s� f�rkyler du dig �nnu p� k�pet. Var stilla nu!
+Mamma v�ter lilla hjessan och tv�ttar ansigtet ocks�, hvad s�ger du d�?
+Se s� der. Men f�r all del, bli inte ledsen, det �r redan gjordt. N�,
+hvem kommer der nu igen? St�ng d�rren! Barnet �r naket!"
+
+Maja Lisa var det, som stack in hufvudet genom k�ksd�rren.
+
+"Frun, det kommer fr�mmande fr�n staden. De k�rde med tv� h�star in p�
+g�rden."
+
+"Herrar eller fruntimmer?"
+
+"Herrar. Apotekarn och borgm�starn och den der fr�mmande herrn --
+magister �r han ju? Hvad skall man nu f� till kv�llen, d� det inte finns
+n�gonting hemma, inte det minsta?"
+
+"Nog hittar Maja Lisa alltid p� n�got."
+
+"Ja, det �r l�tt sagdt. Frun tar allt som lek. Men jag vet sannerligen
+inte den h�r g�ngen hvad jag skall laga �t dem. Kn�fveln ocks�, man kan
+bli riktigt ond. Att de ocks� alltid skola komma hit till f�rargelse."
+
+"Inte beh�fs det n�gra stora anr�ttningar. Bara man har mat. De m�ste ju
+f�rst�, att man inte p� landet alltid kan vara s� f�rsedd."
+
+"Om man helst hade fisk. Men n�r nu ocks� fisken �ts upp till middagen,
+hvarenda stjert."
+
+"Vi ge bara kall mat och filbunke."
+
+"Nog skulle jag veta �nnu ett r�d."
+
+"Och det vore?"
+
+"Om frun skulle l�ta mig ta n�gra kycklingar."
+
+"Huru m�nga?"
+
+"Endast tre. D� skulle vi nog f� en god kv�llsvard."
+
+Alma tyckte det var litet synd om dem, men hon m�ste �nd� slutligen
+samtycka. H�geligen bel�ten slank Maja Lisa sin v�g, och Alma fick �ter
+en stunds ro.
+
+Hon lyfte Helmi ur vattnet, aftorkade henne sorgf�lligt i lakanet och
+kl�dde p� henne rena kl�der. Flickan satt nu skinande och n�jd p�
+modrens kn�. En gl�nsande hvit spetsm�ssa omgaf de runda kinderna och ur
+�rmen stack en liten knubbig hand fram.
+
+Alma kysste de lena kinderna, och hakan, och halsen, och den lilla
+handen.
+
+"Mitt eget k�ra gull. Min sockerdocka. Mamma �ter riktigt upp dig."
+
+Helmi skrattade och sade: "g��." Och f�r hvarje smekning, modren gaf
+henne, skrattade hon och sade "g��."
+
+"G��, g��, g��!" h�rmade Alma. "Du lilla pladdrerska, kan du inte s�ga
+annat �n "g��". S�g s� h�r: mamma ... mam-ma. N�, s�g nu: mam-ma!"
+
+Helmi s�g stint p� modrens mun och i n�sta �gonblick b�rjade hon redan
+f�rs�ka r�ra l�pparna p� samma s�tt.
+
+"Mamm, mamm, mamm," lj�d det fr�n dem.
+
+Alma fortfor att f�restafva:
+
+"Mam-m-ma, mam-m-ma..."
+
+Och Helmi gjorde helt allvarsam med rynkad panna sina f�rsta
+l�raktighetsprof:
+
+"Mamm, mamm, mamm..."
+
+Kraftiga steg h�rdes fr�n det angr�nsande rummet. Alma v�nde sitt af
+gl�dje str�lande ansigte dit�t.
+
+"John, John, kom och h�r! Helmi kan redan s�ga mamma!"
+
+John lade sin arm kring Almas hals och b�jde sig ned �fver dem. Men
+Helmi slutade med detsamma att pladdra, ty hennes blick hade hakat sig
+fast vid fadrens sk�gg, hvilket alltid v�ckte hennes stora intresse.
+
+"Helmi, mitt gull, s�g "mamma", s�g, s� att pappa ocks� f�r h�ra.
+Mam-ma, mam-ma! N�?"
+
+Men Helmi hvarken s�g eller h�rde modren nu mera. Hon hade med
+utsp�rrade fingrar gripit efter fadrens sk�gg och slutligen lyckats f�
+tag i det.
+
+John sm�log och tryckte fingret mot hennes kind.
+
+"Jas�, du rycker din far i sk�gget! Vill du inte sl�ppa l�s!"
+
+Han l�sgjorde f�rsigtigt de sp�da fingrarna fr�n sitt ansigte och drog
+sig litet tillbaka. Helmi fl�sade med munnen vid�ppen och f�ktade med
+b�da h�nderna, men n�dde dock ej detta svarta f�rem�l, som gungade
+framf�r henne.
+
+"Hon har ingen ro nu, n�r hon ser dig," sade Alma. "Men g� l�ngre bort,
+dit bakom kakelugnen, s� skall jag f�rs�ka, om inte hon d�..."
+
+"Vi skola lemna det till en annan g�ng; nog hinna vi ju sedan. Om vi nu
+skulle f� toddy ned i l�fsalen. Der �r fr�mmande."
+
+"Jag vet. Vi ha redan bestyrt om kv�llsvarden. Ni f�r stekta
+kycklingar."
+
+"Bra. Kom du ocks� och h�ll oss s�llskap. Det �r ju varmt och vackert
+v�der nu i kv�ll."
+
+"Bara jag inte st�r er?"
+
+"St�r? Hur kan du komma p� n�got s�dant?"
+
+"Det k�nns s� ibland."
+
+"Alma!"
+
+Han lyfte upp hennes haka och s�g henne in i �gonen.
+
+"Nej, nej, John. Det var bara sk�mt. Jag skall komma."
+
+John gick tillbaka till g�sterna, och Alma gaf br�stet �t den lilla, att
+hon sedan skulle f� henne att sofva.
+
+"Hvar m�nne de andra barnen vara; det vore redan tid �fven f�r dem att
+g� till hvila," sade hon till Mina, som h�ll p� att b�dda deras s�ngar.
+
+"Vi skola f�rst l�gga Helmi i vaggan," sade Mina och lyfte p� t�cket, s�
+att Alma fick l�gga barnet dit fr�n sin arm.
+
+N�r de sakta vaggat en stund, sl�to sig Helmis �gon, och de buro sedan
+b�da vaggan ut i s�ngkammarn och st�lde den bredvid Almas s�ng.
+
+Det var just i r�ttan tid, ty nu rusade Arvi, Ella och Lyyli bullersamt
+in genom k�ksd�rren.
+
+"Mamma, h�r", ropade Arvi, "fiskarna nappade s� rysligt p� v�ra krokar,
+och en h�ll p� att komma upp, den var redan n�stan, n�stan p� bryggan,
+men f�ll sedan tillbaka, och den var s� stor, s� h�r l�ng!"
+
+"Ja, och jag t�nkte ocks� f�, men n�r Lyyli skrek, s� blef fisken
+skr�md," sade Ella.
+
+"Mamma borde neka Lyyli att komma p� bryggan, hon �r der bara i v�gen
+f�r oss och s� faller hon �nnu en vacker dag i vattnet."
+
+"Men ja' fallej inte", f�rs�krade Lyyli.
+
+"Hvarf�r f�r inte Lyyli se p�, n�r ni metar?" fr�gade modren.
+
+"Men hvems fel �r det, om hon faller i sj�n?" vidh�ll Arvi.
+
+"Lyyli aktar sig ju, att hon inte faller?"
+
+"Lyyli attar sej."
+
+Mina kl�dde af barnen, och Alma ordnade sin toalett. Hon kn�t p� sig ett
+n�tt hvitt f�rkl�de och satte en hvit spetsremsa kring halsen.
+Sommarhatten kl�dde henne, det visste hon, der hon stod framf�r spegeln
+och satte den p� hufvudet.
+
+Sedan tog hon sin arbetsv�ska och gick sm�sjungande ner.
+
+"Der kommer hon ju," sade John.
+
+"Hvem af herrarna saknade mig?" fr�gade Alma.
+
+"Undertecknad, er �dmjukaste tjenare," svarade magister Nymark.
+
+"Det var mycket artigt gjordt af er."
+
+"Nog saknade ocks� jag, fast�n jag inte hann s�ga n�got �nnu," upplyste
+borgm�star Lagander.
+
+Apotekar Leist�n sm�log endast; han ans�g sig vara alltf�r gammal f�r
+s�dant der.
+
+"Om ni skulle veta hur ofta vi verkligen sakna er," fortsatte Lagander.
+Och huru vi f�rebr� Karell f�r att s�llskapslifvet blifvit s� ledsamt
+och tort."
+
+"Stackars John! Huru kan ni skjuta skulden p� honom?"
+
+"Det var ju han, som tog bort er fr�n v�r krets. �nda sen dess ni gifte
+er, har ni inte visat er n�gonst�des."
+
+"Och �r det ocks� hans fel, att jag blifvit gammal?"
+
+"Ni gammal?" utropade Nymark och betraktade henne med f�rtjusta blickar.
+
+"Snart trettio �r."
+
+"Enligt Balzac b�rjar qvinnan f�rst d� blifva intressant."
+
+"Balzac �r d�d, och s� vidt jag vet, ha m�nnen inte godk�nt hans l�ra i
+denna punkt. Sjutton�ringen har beh�llit tronen allt fortfarande."
+
+"Derf�r att trettio�ringen f�rsm�tt den."
+
+"Men vi ha nu t�nkt ut ett medel att �fven mot er vilja f� er tillbaka
+till societeten," fortsatte Lagander.
+
+"Jag �r nyfiken att f� h�ra det."
+
+"Vi v�lja er in i Finska S�llskapets direktion."
+
+"Tackar s� mycket. Men jag tar inte emot den �ran."
+
+"Afs�gelse godk�nnes inte utan laga sk�l."
+
+"S�dana har jag mer �n nog."
+
+"Till exempel?"
+
+"Till exempel, att John inte skulle godk�nna det."
+
+"N�, du v�ltrar ju nu sjelf skulden p� mina axlar," sade John.
+
+"Och f�r det andra, att jag inte har lust."
+
+"Ni m�tte alls inte intressera er f�r qvinnans frig�relse?" fr�gade
+Nymark.
+
+"Nej," sm�log Alma. "Om det berodde p� mig, skulle jag vilja inskr�nka
+�fven mannens frihet."
+
+"Hvad s�ger du till det, John?" sk�mtade Nymark.
+
+"Ingenting," svarade John leende och bl�ste lugn ut ett r�kmoln ur
+munnen.
+
+"Riktigt sant." fortfor Alma. "Sommarn h�r p� landet �r s�
+utomordentligt angen�m just derf�r, att John st�ndigt �r hemma. H�r ha
+vi inte samh�llet eller f�derneslandet eller finskheten eller ...
+n�gonting, som st�r oss."
+
+"Eller er mans v�nner, t�nkte ni s�ga," tillade Lagander.
+
+"S� dum t�nkte jag �nd� inte vara."
+
+"Ni �r allts� svartsjuk p� samh�llet och f�derneslandet," sade Nymark.
+"Hvad menar John om det?"
+
+"Jag h�r p� med �fverraskning."
+
+"Han bryr sig naturligtvis inte derom, �fven om jag vore svartsjuk."
+
+Det l�g n�got stucket i hennes r�st, hvarf�r John skyndade att f�ra
+samtalet p� andra �mnen.
+
+"Du blir kall, Alma," sade han, "skall jag g� och hemta din kappa?"
+
+"Tack, jag skall taga den sjelf. Jag m�ste �nd� eljes g� upp."
+
+Efter en stund kom hon tillbaka, och under tiden hade man b�rjat
+diskutera i politik. Alma tog sitt handarbete och satte sig litet
+afsides.
+
+"Den h�r spr�kstriden m�ste �nd� n�gon g�ng sluta," sade apotekar
+Leist�n, "finnarna ha f�tt alla r�ttigheter de m�jligen kunna beg�ra,
+och hvad kunna de d� mer ha att �nska?"
+
+John steg upp och skakade askan af papyrossen. Hans ansigte afspeglade
+denna m�ktiga h�nf�relse, denna varma �fvertygelse och fasta, orubbliga
+viljekraft, som Alma st�ndigt s� h�gt hade beundrat och som gjorde, att
+han alltid synts henne s� mycket h�jd �fver alla andra m�n.
+
+"Vi vilja ha ett finskt Finland," sade han, "vi vilja att alla
+samh�llslager skola sammansm�lta, skola k�nna sig vara samma k�tt och
+blod, samma andes barn. Nationalitetsk�nslan b�r f�r detta lands
+innebyggare vara den lifsk�lla, hvarur sm� och stora, gamla och unga
+hemta sin n�ring. S�som ett folk med en vilja och ett spr�k f�rm� vi
+n�got, men s�ndrade �ro vi svaga och kunna l�tt krossas."
+
+"N� bra," b�rjade Leist�n �ter, "men hvarf�r m�ste allt detta ske s�
+br�dst�rtadt? L�t det utveckla sig p� fredlig v�g, s� sm�ningom.
+Historiska f�rh�llanden �ndras inte med ett enda slag, de beh�fva tid
+f�r att utveckla sig p� ett naturligt s�tt."
+
+"Tycker du, att vi g�tt alltf�r raskt till v�ga? Vi ha endast hunnit
+halfva v�gen, och �nd� �nskar du att vi skola sluta h�r. Jag ville veta
+p� hvad s�tt man sedan skulle komma till m�let; om man stannar nu,
+lemnas allt vind f�r v�g, halfgjordt, och man g�r tillbaka. Detta vore
+allts� naturlig utveckling. I sanning! Dermed skulle vi b�st visa, att
+vi i sjelfva verket inte duga till n�got, att vi inte ega ringaste
+lifskraft eller n�gon som helst f�rm�ga."
+
+Han sl�ngde f�rargad papyrosstumpen bort och b�rjade g� fram och
+tillbaka med rynkad panna.
+
+"Inte skulle man beh�fva stanna f�r det."
+
+Leist�n tvekade en sekund, ty John st�lde sig framf�r honom och f�ste
+sin blick stadigt vid hans.
+
+"Jag menar bara, att finnarna inte mera borde vara s� h�nsynsl�sa. Det
+skulle alls inte vara till gagn f�r oss, om den svenska kulturen helt
+pl�tsligt skulle utrotas."
+
+"Vi skulle f� en egen, ursprunglig kultur i st�llet, hvilken har k�rna
+och m�rg. Dermed vore den f�rlusten afhjelpt."
+
+Leist�n skakade p� hufvudet.
+
+"Jag medger, att v�r svenska kultur �r ytlig och l�nad, och att den
+derf�r inte kan ha n�gon l�ng framtid f�r sig i v�rt land. Men �fven
+denna yttre f�rfining b�r man �nd� inte f�rakta. Den har nog ocks� sitt
+v�rde."
+
+"S�dant f� vi nog med tiden p� egen v�g, i samma m�n som vi utveckla
+oss."
+
+"Men hvilka skola h�danefter p� finska sidan f�ra spr�ksaken fram�t?
+Presterna och tjenstem�nnen hafva tr�ttnat, borgerskapet �r �nnu
+svensktsinnadt, att inte ens tala om adeln. Bondest�ndet �r det enda,
+men hvad f�rm�r det ensamt?"
+
+"Det f�rm�r mycket, ty det representerar folkets m�ktiga flertal. Det �r
+grundvalen f�r alla �friga st�nd. Och d� nu folket sjelft i spr�kstriden
+stiger i fr�msta ledet, s� g�r det utan att vackla fram till slutlig
+seger."
+
+Leist�n skakade �ter p� hufvudet.
+
+"Jag �r r�dd f�r den der demokratin. Den �r en urartad humanitets
+b�ngstyriga barn -- ett barn, som i sin �fverd�dighet f�rst�r och
+krossar allt, som kommer i dess v�g, och hvars v�rde det inte f�rst�r
+att uppskatta."
+
+"Du b�rjar bli sentimental," sade John med ett spefullt leende.
+
+"Skratta inte. T�nk efter, hvart dessa ob�ndiga krafter ledde under
+franska revolutionen."
+
+"Dumheter! Menskligheten har sedan dess skridit ett helt sekel fram�t
+och blifvit mer sansad."
+
+Lagander och Nymark deltogo ej i samtalet, men Alma s�g, att John
+oemotst�ndligt ryckte dem med sig. Och hennes barm h�jde sig af gl�dje,
+stolthet och k�rlek. John var s� manlig och stark, visserligen inte s�
+smidig och kvick som Nymark, och man kunde inte sk�mta s� fritt med
+honom, men han stod vida h�gre.
+
+Maja Lisa visade sig nu, varm och upphettad, p� tr�dg�rdsg�ngen. Hon gaf
+ett hemligt tecken �t Alma, som genast steg upp och bad herrarna komma
+och taga en sm�rg�s.
+
+Bordet var dukadt ute p� verandan. Sedan Alma kastat en granskande blick
+der�fver, sm�log hon mot Maja Lisa, hvars �gon gl�nste i tamburd�rrens
+springa.
+
+"Var stilla!" sade Maja Lisa �t Mina, som h�jde sig p� t�spetsarna bakom
+henne, f�r att ocks� hon skulle f� se herrarna �ta. "Var stilla, s� att
+de inte m�rka n�got. En vacker karl, den der unga magistern, �r han
+inte? Och s� artig mot frun, att man inte s� kan s�ga. Men nog tyckes
+maten smaka dem. Ser du, hur aptekarn tar f�r sig p� tallriken. Br�det
+blir slut, gud v�lsigne! Spring och sk�r upp, jag skall g� efter
+korgen."
+
+Med r�da kinder och s� f�rl�gen, att kn�na darrade, skyndade Maja Lisa
+att taga korgen fr�n bordet. Hon trodde att allas �gon f�ljde hennes
+r�relser, hvilket likv�l var ett stort misstag, ty herrarna m�rkte henne
+knappast.
+
+John och Leist�n fortsatte sin i l�fsalen b�rjade dispyt, men Nymark och
+Alma sutto vid bords�ndan och talade om annat.
+
+"Ni kvinnor �ro alls inte politiska," sade Nymark.
+
+"Borde vi d� vara det?" fr�gade Alma.
+
+"Naturligtvis. F�r er egen skull, ser ni. Den, som inte f�rst�r bevaka
+sin f�rdel, blir ovilkorligen den f�rlorande parten."
+
+"I hvilket afseende menar ni att vi skulle f�rlora?" fr�gade Alma.
+
+"I det, som �r er tillvaros grundval och k�rna. I er k�rlek."
+
+"�ro vi den f�rlorande parten i v�r k�rlek?"
+
+"Onekligen. I k�rleken �r kvinnan slaf och mannen herre, fast�n det
+borde vara tv�rtom."
+
+Alma skrattade.
+
+"Och hvad �r orsaken dertill? F�rklara det!"
+
+"Gerna. Kvinnan blir den f�rlorande parten i k�rleken endast derf�r, att
+hon l�ter mannen bli den vinnande."
+
+"P� det der blir man inte klok."
+
+"V�nta, jag skall f�rklara mig tydligare. I b�rjan, n�r mannen s�ker
+vinna en kvinnas gunst, �r hans k�rlek eldig och stark, inte sant?"
+
+"Ja visst."
+
+"�nda till dess kvinnan �fverlemnar sig och s�ger: jag �r din."
+
+"Alldeles."
+
+"D� har mannen segrat, och genast f�rlorar kvinnan sitt v�lde �fver
+honom. Ser ni, mannen �lskar sport och t�flingslekar. N�r han inte mer
+beh�fver t�fla om en kvinnas k�rlek, f�rst�r han inte l�ngre s�tta v�rde
+p� den. Det �r hela hemligheten."
+
+"Bra att man f�r veta. Men huru menar ni d�, att kvinnan borde g� till
+v�ga f�r att undvika detta?"
+
+"Hon borde aldrig �lska en man af hela sin sj�l, aldrig s�ga till honom:
+jag �r din. L�ta mannen sv�fva mellan fruktan och hopp. N�gon g�ng visa
+�fven andra m�n n�gon ynnest och till�ta dem beundra henne. P� detta
+s�tt skulle hon sporra mannen till att s�ka bibeh�lla hennes k�rlek."
+
+"Gud bevare, en s�dan l�ra! Det h�rs, att magister Nymark inte �r gift."
+
+"Gud vare lof f�r det."
+
+"Hur s�?"
+
+"Jag skulle alldeles s�kert snart f� nog af min hustru. Isynnerhet om
+hon vore af det der trogna, �dmjuka och uppoffrande slaget, s�som
+kvinnorna vanligen �ro."
+
+"Ni �r rysligt l�ttsinnig."
+
+"Det �r b�ttre att vara l�ttsinnig, �n att vara tr�kig. Jag tycker att
+dessa allvarliga pligtmenniskor �ro f�rf�rligt tr�ttande. Jag skulle
+inte h�rda ut en enda dag i deras s�llskap."
+
+"Hurudan skulle d� er hustru egentligen b�ra vara?" sm�log Alma.
+
+"Jag skall s�ga er det. F�r det f�rsta obestridligt vacker. F�r det
+andra m�ste hon visa att hon eger f�rm�ga att tjusa, st�lla s� till, att
+ocks� andra bli f�r�lskade i henne, och inte endast jag."
+
+"Och gifva n�gon af dem kanske st�rre plats i sitt hjerta, �n er?"
+
+"Det finge hon inte g�ra. Det skulle jag nog draga f�rsorg om."
+
+Alma skakade p� hufvudet.
+
+"Tror ni verkligen, att det vore lyckligare s�?"
+
+"Det skulle �tminstone vara trefligare."
+
+"Naturligtvis skulle d� ocks� ni anse det vara er r�tt att f�r�lska er i
+n�gon annan kvinna, s� snart ni blott kunde f� det infallet?"
+
+"Min fru finge skylla sig sjelf, om det skulle intr�ffa. Hon skulle d�
+inte riktigt ha bevakat sin f�rdel."
+
+Alma s�g p� honom.
+
+"Vet ni, jag �r n�stan litet r�dd f�r er."
+
+"Det �r en utomordentlig �ra f�r mig."
+
+"Huru s�?"
+
+"Fruktan �r bevis p� svaghet."
+
+"Inte alltid."
+
+Alma rodnade en smula af harm. Hon v�nde sig till de andra f�r att
+lyssna till deras samtal. Men de hade s� f�rdjupat sig i politiken, att
+hon ej alls kunde f�lja med. Hon �tertog d� samtalet med Nymark, hvilken
+�nd� i alla fall var ganska underh�llande, med allt sitt egendomliga
+l�ttsinne.
+
+Det led redan mot midnatt, d� g�sterna togo afsked. John och Alma f�ljde
+dem �nda till landsv�gen; h�starna fingo g� f�rut, och de vandrade alla
+till fots l�ngs en skogsv�g. John hade tagit Almas arm, men han talade
+likv�l fortfarande med herrarna. Alma tog ingen del i samtalet, som
+numera r�rde sig kring jordbruket, ty utsigterna f�r �rsv�xten bekymrade
+inte synnerligen henne. Hon gick utan att s�ga n�got vid sin mans sida
+och betraktade skogen, som stod s� tyst p� b�da sidor, att inte ens ett
+blad r�rdes. Ibland prasslade det p� en gren; det var s�kert n�gon
+fogel, hvars nattro de st�rde med sin promenad.
+
+N�r hon t�nkte p� hvad Nymark nyss hade sagt, m�ste hon skratta. Det var
+s� tokigt, s� �fverd�digt fritt. Hon st�dde sig f�rtroendefullt p� Johns
+arm och tryckte den mot sitt hjerta. John k�nde det, och fast�n han just
+var upptagen af att f�r de andra framl�gga sina planer om hvarjehanda
+f�rb�ttringar i jordbruket, hvilka med det f�rsta borde inf�ras, s�g han
+likv�l p� samma g�ng in i Almas �gon och sm�log k�rleksfullt emot henne.
+
+
+
+
+II.
+
+
+�fven under hemv�gen gick Alma stillatigande. Det l�g n�got s�
+egendomligt i naturen, s� lugnt och p� samma g�ng s� hemlighetsfullt.
+
+"N�, Alma," sade John, sakta tryckande hennes hand, "hvad t�nker du p�?"
+
+"John, jag �r �nnu alls inte s�mnig. L�t oss fara ut p� sj�n. Det �r
+riktigt synd att l�gga sig en s� h�r vacker natt."
+
+"Men det �r nu redan s� sent."
+
+"Hvad g�r det. Vi kunna sofva l�ngre i morgon i st�llet."
+
+"Men lilla Helmi?"
+
+"Nog ser Mina om henne s� l�nge. Och hon pl�gar vanligen inte vakna s�
+h�r dags."
+
+"Vi skola fara d�. Jag m�ste v�l g�ra min lilla gumma till viljes."
+
+"Fy, du f�r inte s�ga gumma. Det �r s� fult."
+
+"Hur skall jag d� s�ga? Min lilla rosenknopp? �r det bra?"
+
+"Sitt du i aktern, s� ror jag."
+
+"Hvarf�r det? Du orkar �nd� inte."
+
+"Eller vi ro inte alls. Om du bara sakta paddlar b�ten dit till sundet."
+
+Alma talade hviskande. Nattens frid och naturens tystnad gjorde ett
+m�ktigt intryck p� henne. B�ten gled l�ngsamt �fver sj�ns lugna yta fram
+emot sundet.
+
+"Hur underbart vackert! John, se dit, de vackra ljusa, gl�nsande molnen,
+hvilka simma s� l�gt, att man kunde tro dem vilja kyssa jorden. Och hur
+stilla och tyst allting �r! John, det f�refaller mig, som om hela
+naturen i detta �gonblick skulle njuta af sin tillvaro. Nej men, ser du
+f�rgskiftningarna p� den der sidan!"
+
+"I sanning egendomligt. Och s� utomordentligt varmt det nu �r. Det �r en
+v�lsignad sak."
+
+Han t�nkte p� v�xtligheten.
+
+"John," fortfor Alma �ter efter en stund, "�r du lycklig?"
+
+"Utomordentligt n�jd att lefva, �tminstone f�r n�rvarande. Och du, min
+Alma?"
+
+"Gr�nsl�st lycklig. S� lycklig, John, att jag skulle vilja stanna tidens
+lopp och l�ta detta �gonblick fortvara i all evighet."
+
+John skrattade.
+
+"M�nne det �nd� inte skulle bli enformigt."
+
+"Fy, John, hur kan du s�ga s�?"
+
+"Jag sl�r vad, att du redan om ett par timmar blir hungrig och riktigt
+gerna g�r in igen."
+
+Alma svarade ingenting. Hon s�g bort och k�nde sig s�rad. Hon t�nkte,
+att John inte f�rstod henne.
+
+"N�, Alma?"
+
+John f�rs�kte se henne in i �gonen.
+
+"Alma, blef du ledsen?"
+
+Alma v�nde sig mot honom och sm�log, men hennes blick var fuktig.
+
+"Och s�dant lappri kan du l�ta g� dig till sinnes! Du �r i sanning
+barnslig. N�, se nu igen. Nej, kom hit, att jag f�r torka bort de der
+t�rarna."
+
+Han str�ckte ut sin arm och drog Alma till sig.
+
+"Jag tar dig i min famn som en liten dufva. �lskade, egen hustru!"
+
+Han lyfte upp Almas hufvud och kysste henne.
+
+"Egen hustru."
+
+En varm blick m�tte Alma ur djupet af hans �gon.
+
+Alma slingrade sin arm kring hans hals.
+
+"Jag �lskar dig, John. �fver allting. Mera �n n�got annat i himmel eller
+p� jord."
+
+"Det vet jag, min �lskling."
+
+Han tryckte Alma t�tt intill sitt br�st och kysste henne �nnu en g�ng.
+
+"Men du m�ste vara f�rst�ndig. Hvarken svartsjuk p� finskheten eller p�
+fosterlandet."
+
+"Men de inkr�kta ju hela ditt hjerta."
+
+"Visst icke. Du herskar der alldeles oinskr�nkt."
+
+"Ja, men bara de h�r f� veckorna h�r ute p� landet. I staden har du
+knappast tid att t�nka p� mig ens."
+
+"Alma, Alma, hvad skulle du s�ga, om jag b�rjade tycka om andra
+kvinnor?"
+
+"Det skulle �nnu fattas!"
+
+Alma spratt till af f�rskr�ckelse.
+
+"N�, n�, bli inte skr�md. Det kommer naturligtvis aldrig att h�nda. Jag
+ville endast leda dina tankar �t det h�llet, s� att du skulle sluta upp
+med att vara svartsjuk p� fosterlandet."
+
+"John, jag skall nog f�rs�ka att vara f�rst�ndig h�danefter. -- Jag
+m�ste ju," tillade hon med en suck.
+
+"Se, det g�r du r�tt i," sade John smeksamt.
+
+Alma satte sig p� br�det i b�tens akter och st�dde sig mot sin mans kn�.
+John sl�tade hennes h�r.
+
+"S�g mig nu en sak, Alma, som jag ofta har t�nkt fr�ga dig om."
+
+"Hvad kan det vara?"
+
+"Mins du en kv�ll, -- det var under sista vintern, -- d� jag kom hem och
+du satt vid pianot och spelade?"
+
+"Kort innan lilla Helmi blef f�dd?"
+
+"Precis. D� hade du gr�tit, jag s�g det p� dina �gon. Men jag fick inte
+veta hvarf�r, huru jag �n fr�gade."
+
+Alma skrattade, en smula f�rl�gen.
+
+"Bek�nn nu, var du den g�ngen bara svartsjuk p� samh�llet?"
+
+"Nej, det var n�gonting annat."
+
+"Hvad d�?"
+
+"Barnsligheter. Ingenting alls."
+
+"Vet du, det pl�gade mig l�nge. Jag hade sv�rt att f� det ur mina
+tankar."
+
+"Och du sade ingenting. �lskade John!"
+
+"D� du var s� der sluten, blef jag det ocks�. Men nu talar du om det,
+inte sant?"
+
+"Det var verkligen ingenting. N�got s� rysligt barnsligt. Jag kan inte,
+John, jag sk�ms att tala om det."
+
+Men John smekte och kysste "sitt lilla gryn" och s�g in i hennes �gon.
+Och s� m�ste hon �nd� tala om det.
+
+"Det var nu s�, John, att jag var r�dd att jag skulle d�."
+
+"S�som alltid f�re en barns�ng. N�, och var det allt?"
+
+"Det kom sedan litet till. Men du skrattar."
+
+"Inte skrattar jag. Jag �r alldeles allvarsam."
+
+"Sedan s� t�nkte jag, John, att du skulle taga en annan hustru, som du
+skulle �lska mera �n mig. Och du skulle inte mer komma ih�g, och inte
+heller sakna mig. Och det var derf�r jag gret. Ack, John, jag har redan
+m�nga g�nger gr�tit der�fver."
+
+Alma var ej l�ngre f�rl�gen; t�rarna tr�ngde sig �ter fram i hennes
+�gon, ty det der kunde ju i alla fall intr�ffa. Hon hade ju blifvit s�
+svag p� de senaste tiderna; hon hade st�ndigt hufvudv�rk och krafterna
+voro s� medtagna, att hon knappast kunde h�lla sig uppe. Och pl�tsligen
+framstod f�r hennes inbillning tydligt, hurusom John h�ll en annan
+kvinna, -- yngre, vackrare, friskare �n hon -- just p� samma s�tt i sina
+armar, som henne nu.
+
+John var lika allvarligt st�md som hon.
+
+B�da sutto tysta.
+
+Alma s�kte l�sg�ra sig fr�n hans arm och flytta sig l�ngre bort. Men
+John sl�pte henne ej. Han lyfte i st�llet upp henne p� sitt kn�, sl�t
+henne intill sitt br�st och tryckte sitt ansigte mot hennes varma hals.
+
+"Han nekar inte till det, han skulle allts� g�ra s�", t�nkte Alma. Och
+hon kastade en f�rebr�ende blick p� John.
+
+"Dyra, lilla Alma min, lifvet �r ondt; b�st att hvarken t�nka fram�t
+eller tillbaka, utan blott njuta af sin lycka, s� l�nge den varar."
+
+"Om vi skulle d� p� en g�ng, John, s� att inte n�gondera skulle bli
+lemnad ensam kvar."
+
+"Sluta upp nu redan, min �lskling, med att t�nka p� d�den."
+
+"Jag kan inte. Den sv�fvar st�ndigt f�r mig. Ibland, d� jag f�rest�ller
+mig, att..."
+
+"Att hvad?"
+
+"Att du kanske skall d�," fortfor hon sakta och f�rf�rad, "lemna mig och
+barnen..."
+
+Alma kunde ej mer hejda sin gr�t.
+
+"Men, Alma, du �r ju en riktig toka. S� barnslig du �r! Nu skola vi fara
+hem, och aldrig mera komma vi midt i natten hit ut att sv�rma, d� det
+har s�dana f�ljder. F� se, att du nu �r sjuk i morgon."
+
+"�h nej."
+
+Alma torkade sina �gon och f�rs�kte lugna sig.
+
+"S�tt dig h�r i aktern, s� skall jag ro, och vi komma hem, s� att det
+sjunger. �h�, klockan �r ocks� redan half tre."
+
+"Gud bevare, Helmi m� blott inte ha vaknat."
+
+Alma hade ej mer tid att t�nka p� d�den, utan bem�dade sig nu endast att
+h�lla styr�ren s�, att b�tens f�r var v�nd r�tt mot hemstranden. John
+rodde af alla krafter. �rorna gnisslade och vattnet plaskade. Men rundt
+omkring dem b�rjade morgonens klarhet sprida sig. Himlen rodnade i �ster
+och foglarna b�rjade sjunga.
+
+"Det var i alla fall trefligt, John, eller hur?" sade Alma, d� de hade
+dragit b�ten upp p� stranden.
+
+"Medges, medges."
+
+"Och vi skola ocks� en annan g�ng fara ut?"
+
+"Bara du inte blir sjuk."
+
+"Var inte r�dd. Jag k�nner mig nu raskare �n n�gonsin."
+
+De kommo in. John gick in i sitt rum f�r att r�ka �nnu en papyross,
+innan han lade sig, men Alma skyndade raka v�gen till s�ngkammaren.
+Helmi sof s�tt och Mina l�g p� golfvet bredvid vaggan. Hon hade fr�n
+k�ket hemtat sig en dyna och lagt den under sitt hufvud.
+
+"Stackars Mina! G� nu i din egen s�ng!"
+
+Alma m�ste ruska om henne, innan hon slutligen vaknade och lyfte upp
+sitt s�mndruckna ansigte. Men hon f�rstod inte ens d� hvarom det var
+fr�ga, utan bara stirrade p� Alma med af h�pnad vid�ppna �gon.
+
+"Stig upp nu!" skrattade Alma.
+
+Mina v�nde och vred p� sig, skrapade sig med b�da h�nderna i hufvudet
+och str�k h�ret ur �gonen.
+
+"Stig upp! Vaknar inte Mina?"
+
+�ndtligen tycktes Mina b�rja f�rst�, att hon inte mer beh�fdes h�r. Hon
+kom omsider p� benen och vacklade mot d�rren. Men Alma hejdade henne.
+
+"Dynan!"
+
+Mina v�nde sig om och stirrade p� henne, utan att f�rst� n�got. Alma
+pekade p� dynan.
+
+Men hon begrep ej ens d� hvad meningen var. Hon kom fram till Alma och
+fattade hennes utstr�ckta hand.
+
+Alma gaf till ett rop af skr�msel och drog handen undan, men i n�sta
+�gonblick skrattade hon �ter.
+
+"Du �r en toka. Der �r dynan!" Hon lade den p� Minas arm. "G� nu!"
+
+Mina gick med dynan p� armen genom barnkammaren till k�ket, och Alma
+begaf sig �fven till barnkammaren f�r att se efter de �ldre barnen. De
+sofvo alla s�tt. Ella h�ll handen under kinden och i denna st�llning var
+hon s� �lskligt vacker, att modrens hjerta sv�lde af gl�dje och
+stolthet. Lyyli hade sparkat t�cket af sig; som det var mycket varmt,
+l�t Alma t�cket ligga vid f�tterna och svepte endast lakanet om henne.
+
+"Guds frid!" hviskade hon. Och det k�ndes s�som hade den verkligen
+herskat i rummet.
+
+D� hon lade sig i sin s�ng, erinrade sig Alma �ter Nymarks ord: "Fruktan
+�r bevis p� svaghet." Hvad hade han menat med det?
+
+S� underligt han hela denna afton hade sett p� henne...
+
+Sport? M�nnen �lska sport?...
+
+Dumheter!
+
+
+
+
+III.
+
+
+Sommarferierna voro n�ra sitt slut, och rektor Karell och hans familj
+hade blott n�gra dagar kvar att vistas p� landet. Byket var
+undanst�kadt, och allt var iordningst�ldt f�r flyttningen, som skulle
+f�rsigg� om tre dagar.
+
+Som v�dret var vackert, l�t Alma b�ra eftermiddagskaffet ut i l�fsalen
+vid stranden. Hon satt och m�rkte nya n�sdukar med r�da bokst�fver.
+Lyyli kl�ngde p� b�nken bredvid henne; de andra barnen sutto i gr�set
+och lekte med sm� stenar. Ocks� Helmi hade blifvit utburen; hon l�g i en
+liten vagn i skuggan af ett tr�d, med ett hvitt flor till skydd mot
+flugor och mygg. Hvarje g�ng hon r�rde p� sig det minsta, var Mina
+genast f�rdig att s�tta vagnen i g�ng, samtidigt som hon uppmanade de
+andra barnen att vara tysta. Och d� somnade Helmi �ter. Under tiden
+ordnade Mina kaffebordet.
+
+"Jag kan v�l inte hemta pannan ner, innan rektorn kommer?" fr�gade hon.
+
+"Nej, l�t den st� p� h�llen s� l�nge, s� att kaffet inte kallnar."
+
+Alma h�ll n�len i flitig r�relse och tog ej sina �gon fr�n arbetet. Hon
+blef misslynt, n�r hon t�nkte p� den stundande flyttningen och
+stadslifvet. Bra hastigt hade ocks� sommarn f�rflutit; man visste knapt
+att den b�rjat, innan den redan var slut. Men �nnu mer pl�gades hon
+deraf, att John inte k�nde samma saknad som hon. Ja, det f�ref�ll Alma
+till och med som om han for derifr�n n�stan med gl�dje. Han k�nde sig i
+l�ngden inte tillfredsst�ld med det enformiga och stillsamma
+familjelifvet, han l�ngtade efter ombyte, syssels�ttning.
+
+Deraf skulle han nu f� tillfyllest under vintern, ja, s� mycket han
+n�gonsin kunde �nska. John hade nemligen blifvit vald till landtdagsman.
+Alma riktigt s�rjde der�fver och tordes knapt t�nka p� v�ren, d� hon
+skulle komma att vara allena hemma, skild fr�n sin man f�r s� l�ng, l�ng
+tid.
+
+Hon hade i sjelfva verket gr�tit, d� hon fick veta det, och gr�tit �n
+mer, d� hon s�g med hvilken ifver John vidtog alla f�rberedelser till
+sitt v�rf. Inte ett ord om saknad, skilsm�ssa, heml�ngtan. Inte ett
+enda!
+
+Alma var djupt s�rad deraf. Hon hade i flere dagar varit f�ordig och
+kall. Men det hade John alls ej f�st sig vid. Och nu var hon till f�ljd
+deraf vid d�ligt lynne -- gaf honom d� och d� sm� stickord. Men ej ens
+detta hade n�gon verkan. John drog sig blott st�ndigt undan till sitt
+rum, skref, l�ste, t�nkte och teg. Hans tankar voro p� annat h�ll. Alma
+k�nde sig �fvergifven, olycklig.
+
+Hon hade f�rs�kt kufva sina bittra k�nslor, pysslade om barnen och
+sydde; men tankarna gingo oemotst�ndligt �t detta h�ll. Hon lade m�rke
+till hur f� ord John p� sista tiden hade yttrat till henne, hur l�nge
+han hade dr�jt i sitt rum och hur han alltid tog sig anledning att draga
+sig undan fr�n henne och barnen. Och n�r d� John r�kade komma, just
+medan hon satt i dessa tankar, kunde hon ej ens med b�sta vilja i
+verlden visa sig glad och v�nlig.
+
+Nu k�nde hon sig �ter bekl�md och �ngslig. Hon hade bedt John komma och
+dricka kaffe ute i l�fsalen. Det var i dag vackert och varmt; kanske var
+det sista g�ngen de kunde sitta trefligt tillsammans ute.
+
+John hade knapt lyft p� hufvudet, utan endast mumlat "straxt, straxt"
+och fortsatt att skrifva, liksom till tecken, att han ej fick st�ras.
+Alma besl�t att framdeles h�lla sig borta fr�n hans kammare. Hvad hon �n
+kunde ha att s�ga, skulle hon skicka barnen eller tjenarena.
+
+Nu kom han �nd�. Tog Lyyli i sin famn och satte sig ned bredvid Alma.
+Alma sydde.
+
+"Ha ni v�ntat redan? Jag kom att dr�ja litet."
+
+Alma fl�ktade med handen papyrossr�ken bort fr�n sitt ansigte.
+
+"Ah, f�rl�t!" sade John och bl�ste ut r�ken �t annat h�ll.
+
+Sedan gungade han lilla Lyyli p� sina kn�n.
+
+"Skall vi ut och rida, Lyyli! Hopp, hopp, i galopp, hufvudet ner och
+f�tterna opp!"
+
+�fven Ella och Arvi n�rmade sig nu.
+
+"Pappa!" sade Ella.
+
+"N�, mitt barn, hvad har du att s�ga �t pappa?"
+
+"Att hvarf�r har allt detta kommit till?"
+
+"Hvilket allt?"
+
+"Den h�r verlden."
+
+"Ella som inte vet det!" sade Arvi med ett medlidsamt sm�leende.
+
+"N�, s� s�g du, Arvi."
+
+"Derf�r att Gud har skapat det."
+
+Ella stod en stund f�rsjunken i tankar. Sedan v�nde hon sig till Arvi.
+
+"Men af hvad skapade han det?" fr�gade hon.
+
+"Jo, af intet."
+
+"Men hvarifr�n fick Gud det der intet?"
+
+"N�, det fanns ju f�rut."
+
+Ella teg.
+
+"Men s�g du nu, Ella," sade John leende, "hvarf�r har d� Gud skapat
+verlden?"
+
+"F�r att det skulle vara trefligare."
+
+"F�r att det skulle vara trefligare -- f�r hvem?"
+
+"F�r Gud sjelf och f�r oss menniskor."
+
+"Hvad det der barnet �r f�rst�ndigt!" sade Mina beundrande, i det hon
+slog kaffe i pannan.
+
+Ella var nemligen hennes synnerliga favorit bland barnen.
+
+"Ja", sade John till Alma, "ett b�ttre svar skulle knapt n�gon kunnat
+ge."
+
+Alma sade ingenting, utan sydde fortfarande.
+
+"Hvarf�r syr du s� der stora bokst�fver?"
+
+"Emedan det brukas s� stora."
+
+"Jag tycker att de �ro fula. Och �r det inte fasligt mycket arbete med
+dem?"
+
+"�h ja."
+
+"Ni �ro just goda, ni qvinnor. Ni g�r er all m�da att utt�nka s�dant,
+som blott medf�r on�dig f�rlust af er tid och era krafter. Det syns, att
+ni inte eger n�gon uppfattning af hvad ekonomi vill s�ga."
+
+"Tack f�r komplimangen."
+
+John skrattade och klappade henne p� skuldran. Men Alma ryckte med en
+nerv�s r�relse saxen fr�n bordet, klipte af tr�den och b�rjade en ny
+bokstaf. Hon sydde s� ifrigt, som om det g�lt lifvet.
+
+Arvi bad fadren f�lja honom ned till stranden f�r att se p� hans b�tar.
+Han hade gjort tv� nya, och fyra hade han f�rut, s�ledes egde han nu
+inte mindre �n sex inalles.
+
+John gick och f�rde Lyyli med sig. Ocks� Ella f�ljde med dem, men Alma
+stannade kvar i l�fsalen.
+
+Hon k�nde sig djupt s�rad. John behandlade henne spefullt och med
+f�rakt, han brydde sig inte det minsta om henne och satte inte n�got
+v�rde p� hennes k�rlek. Han hade blifvit kall som en isbit och h�rd som
+en sten.
+
+Blodet steg henne �t hufvudet, hon pressade h�rdt ihop l�pparna och
+sydde �nnu ifrigare �n f�rut.
+
+Efter en stund kom John upp fr�n stranden, allt fortfarande b�rande
+Lyyli p� sin arm.
+
+"Anh�lles, att mamma tager de v�ta strumporna fr�n barnets f�tter," sade
+han redan p� afst�nd, "och p�s�tter torra i st�llet. Se, mamma, Lyyli
+r�kade stiga i vattnet och blef s� h�r v�t."
+
+"Hon kan g� upp till Mina."
+
+"Mina �r inte der, hon var nyss med Helmis vagn p� skogsv�gen."
+
+"S� �r Maja Lisa der."
+
+John teg en stund. Sedan st�lde han Lyyli ner p� marken.
+
+"Spring, mitt lilla gull, in och bed att Maja Lisa hjelper dig."
+
+John t�nde en papyross och satte sig p� gungbr�det.
+
+"Alma! Hvarf�r?"
+
+Intet svar.
+
+"Hvarf�r �r du p� s� der d�ligt hum�r?"
+
+�nnu inte n�got svar.
+
+"Alma --"
+
+Han �mnade draga henne till sig.
+
+"�h, l�t mig vara."
+
+Alma sk�t bort hans hand och upph�rde ej att sy.
+
+"Huru? -- Besv�rar jag dig?"
+
+"Ja."
+
+John s�g p� henne med en l�ng blick, men hon slog ej upp sina �gon.
+
+"Riktigt sant?"
+
+Inte ett ljud.
+
+D� steg John upp och gick bort. Alma m�rkte p� hans s�tt att v�nda sig
+om och p� hans g�ng, att han var ond. Hon blef f�rskr�ckt, ty n�got
+s�dant hade �nnu aldrig h�ndt.
+
+Det svartnade f�r hennes �gon, hjertat upph�rde att sl�, h�nderna och
+f�tterna k�ndes kalla. Hvad hade hon gjort?
+
+Hon blickade upp och s�g huru John med ett h�ftigare ryck �n vanligt
+drog igen farstud�rren efter sig.
+
+"John, John," hviskade hon.
+
+Men John h�rde ej. Alma sl�ngde sitt arbete ifr�n sig. Hon gick ett
+stycke �t sidan in bland tr�den, kastade sig framstupa ned i gr�set och
+gr�t bittert.
+
+F�rh�llandet dem emellan var brutet, ingenting i verlden skulle kunna
+g�ra det helt igen. John skulle efter detta bli �nnu kallare, �nnu
+tv�rare -- och hon --? Hon skulle velat sjunka under jorden, der hon l�g
+med ansigtet i gr�set. Just i detta �gonblick, f�r evigt!
+
+Ty hon skulle aldrig mer ha en glad stund i lifvet. Allt var f�r�ndradt,
+och s� pl�tsligt hade det skett, likasom med ett enda slag. Foglarna
+kvittrade som f�rut i tr�den och barnens glada r�ster h�rdes fr�n
+stranden, men de lj�do ej nu mer i hennes �ron s�, som f�rr.
+
+Och John kom ej f�r att se efter henne. Hon halft hoppades, halft
+fruktade detta. Men han kom ej. F�r honom var det likgiltigt, om
+f�rh�llandet mellan dem var godt eller d�ligt.
+
+Hon gr�t till dess hon blef s� tr�tt, att hon ej mer f�rm�dde t�nka, ej
+ens s�rja. Hon l�g fortfarande kvar i samma st�llning. Slutligen k�nde
+hon, att hon blef kall p� den fuktiga marken, och d� steg hon omsider
+upp. S� svag hade hon blifvit af sinnesr�relsen, att hon k�nde svindel,
+d� hon reste sig upp, och att hela hennes kropp darrade.
+
+Hon s�g omkring sig. Solen var redan i nedg�ende; det led till
+kv�llsvardstid. Hon gick till stranden, sk�ljde sina �gon med det kyliga
+vattnet och tog sedan barnen med sig upp.
+
+Maten var framsatt p� bordet. Hon bad Arvi kalla fadren.
+
+"Pappa �ter inte," tillk�nnagaf Arvi, d� han kom tillbaka fr�n fadrens
+rum.
+
+Alma pysslade om barnen utan att s�ga ett ord, bragte dem till hvila och
+lade sig �fven sjelf.
+
+Men hon fick inte s�mn. En timme f�rled och allt blef tyst omkring
+henne. I b�rjan h�rdes d� och d� ett skrammel fr�n k�ket, men snart
+upph�rde �fven det. Helmi sof lugnt och djupt i sin vagga bredvid
+s�ngen, med den lilla handen knuten p� t�cket. Hennes �gon voro slutna
+och dragen fridfulla. Munnen drog sig ibland till ett leende; s�kert var
+det n�got angen�mt hon dr�mde om, den lilla. Lyckliga tid! Ingen sorg,
+intet bekymmer och ingen sj�ls�ngest!
+
+D�rren till salongen stod �ppen. Men John hade st�ngt sin p� motsatta
+sidan. Huru l�nge t�nkte han dr�ja? V�ntade han, att hon f�rst skulle
+somna? Eller �mnade han alls icke komma? Kanske skulle han l�gga sig p�
+soffan i sitt eget rum?
+
+Alma sl�t ej sina �gon, utan l�g och s�g p� m�nljuset, som genom
+salongsf�nstren f�ll �fver golfvet. I sofrummet var skumt, emedan
+gardinerna voro nedf�lda; men i salongen var det ljust. Och fridfullt,
+tyst och hemtrefligt. �fven m�blerna, stolarna, borden och sofforna s�go
+s� fridfulla ut; de rubbades ej af verldens sorger.
+
+Men nu -- nu!
+
+D�rren till Johns rum �ppnades och han kom genom salen med ljus i
+handen. Almas hjerta klappade h�ftigt, men hon sl�t �gonen och l�g
+or�rlig, liksom hade hon varit d�d. John st�lde ljuset p� bordet bredvid
+s�ngen och stod en stund stilla. Alma k�nde att John betraktade henne.
+Sedan v�nde han sig bort och b�rjade kl�da af sig. Alma �ppnade litet p�
+�gonlocken och betraktade i hemlighet hans ansigte. Det var str�ngt och
+allvarligt. Alma sk�lfde och sl�t �ter �gonen.
+
+John v�nde sig ej mera �t henne, utan lade sig och bl�ste ut ljuset. Der
+var han nu s� n�ra henne och likv�l p� samma g�ng s� l�ngt borta. Alma
+lyssnade p� hans andedrag och f�ljde hans minsta r�relse.
+
+"John!" hviskade hon inom sig. "F�rl�t mig, jag �r ju din egen. Jag
+�lskar ju dig af hela min sj�l. F�rl�t! Var inte ond, jag kan inte
+lefva, om du �r s� der kall och of�rsonlig!"
+
+Hon lyfte sitt hufvud fr�n dynan. Kanske �mnade hon s�ga detsamma h�gt,
+men John hade redan hunnit somna. Tungt och jemnt andades han och visste
+ej af n�gra qval.
+
+Alma sj�nk tillbaka p� sin b�dd.
+
+
+
+
+IV.
+
+
+Dagen derp� kom det fr�mmande. Herr Nymark och borgm�star Lagander hade
+farit ut att segla, men d� v�dret blifvit lugnt, hade de vikit in hit,
+fast�n de visste att herrskapet Karell redan var i flyttningsbr�dskan.
+
+Alma var svag och tr�tt och dessutom nedslagen till sinnet, ty John var
+allt �nnu lika ovanligt allvarsam och uppeh�ll sig n�stan ej alls p�
+hennes sida.
+
+Hon skulle ej haft lust att taga emot fr�mmande; hon tyckte att hon ej
+skulle orka h�lla dem s�llskap. Derf�r var det f�rst hennes afsigt att
+ej visa sig, utan l�ta herrarna sk�ta sig sjelfva.
+
+Men s� kom hon att t�nka p� att John kanske skulle upptaga det illa; han
+skulle tro, att hon var ond sedan i g�r och derf�r drog sig undan. Och
+dessutom kom hon att t�nka p� hvad Nymark hade sagt om k�rlekens natur
+hos mannen....
+
+"I k�rleken �r kvinnan slaf och mannen herre, fast�n det borde vara
+tv�rtom ... l�ta sig beundras ocks� af andra m�n ... uppegga deras
+k�rlek..."
+
+Hon besl�t g� in. Tog en vackrare kl�dning p� sig och kammade h�ret ner
+i pannan, ty hon visste att det kl�dde henne.
+
+Nymarks blick ljusnade, d� hon steg in i salongen, och i b�da herrarnas
+s�tt syntes genast denna tysta beundran, som alltid g�r intryck p�
+kvinnan.
+
+Alma tog plats i soffan, John satt der bredvid i en l�nstol och Nymark
+midt emot i gungstolen. John var allvarsam och f�ordig, men utan att bry
+sig derom underh�ll Alma ett lifligt samtal med g�sterna.
+
+"Det var trefligt, att ni kom," sade hon. "Nu dr�jer ni h�r hela dagen,
+inte sant?"
+
+"Det beror af er," sade Nymark.
+
+"Bra. D� far ni inte bort f�rr�n sent i afton."
+
+Alma m�rkte, att John betraktade henne en smula f�rv�nad. Men hon
+l�tsade ej derom.
+
+"Och vi skola roa oss riktigt af hjertans grund. Vi skola gl�mma allt
+som �r ledsamt, alla verldens sorger och bekymmer. Herr Nymark och herr
+Lagander, tycker ni det �r intressant att kasta ring?"
+
+"I ert s�llskap �r allting intressant," svarade Nymark.
+
+"Ni skall inte s�ga artigheter, utan tala nu rena sanningen!"
+
+"Jag f�rs�krar."
+
+"Men John kommer s�kert inte med?"
+
+Hon k�nde sig litet skygg och os�ker, d� hon gjorde denna fr�ga.
+
+"Bry er inte om mig," sade John. "Jag l�ser gerna tidningarna under
+tiden."
+
+"Skola vi b�rja d�?" f�reslog Lagander.
+
+"Nej, vi skola dricka kaffe f�rst."
+
+Hon gick f�r att bestyra om det.
+
+Nymark tog Ibsens "Rosmersholm," som l�g p� bordet.
+
+"Hvad tycker du om den h�r?" fr�gade han Karell.
+
+"En underbar bok! En harmonisk f�rening af konst, vetenskap och
+religion."
+
+"Skada blott, att just ingen f�rst�r den," sade Nymark leende.
+
+"N�r ha menniskorna genast f�rst�tt en st�rre och h�gre sanning? Det �r
+snart tv�tusen �r sedan kristendomens framtr�dande; f�rst� de den
+riktigt ens �nnu?"
+
+"P� den fr�gan kan jag inte svara. Men jag �nskade gerna veta hvad Ibsen
+slutligen vill. Hittills har liberalismen dugit �t honom, nu f�rkastar
+han �fven den."
+
+"Emedan han ser hvart friheten leder, om inte en sinnesf�r�ndring
+f�rsigg�r hos menniskorna. Ibsen �r just derigenom v�r tids m�ktigaste
+ande, att han uppfattar nutidens brister, villfarelser och behof djupare
+och klarare �n n�gon annan. Och han f�rkastar i sjelfva verket inte
+friheten, men han bek�mpar sjelfsv�ldet och l�saktigheten."
+
+"Och sedan g�r han och kn�dar in sedel�ran i konsten. Nej, Gud bevare,
+det �r b�ttre att hvar sak h�lles skildt f�r sig. L�t konsten vara
+konst, vetenskapen vetenskap och sedel�ran sedel�ra."
+
+"Jag �r af annan �sigt. Jag tror, att endast den menniska kan blifva
+helgjuten och sund, som str�fvar att med sig inf�rlifva utvecklingens
+resultat s�v�l fr�n det ena, som fr�n det andra och tredje h�llet. Och
+om de kunna f� plats i samma sj�l, s� hvarf�r d� inte ocks� i samma
+verk. Deri ligger skaldekonstens stora betydelse i v�ra dagar; ty med
+st�rre eller mindre klarhet syftar den just till detta m�l."
+
+"Utan att lyckas; ty konsten g�r inte n�got f�rbund, allra minst med
+religionen."
+
+"Hvarf�r inte?"
+
+"Den f�rlorar d� b�da sina lifsvilkor, frihet och naturlighet."
+
+"Misstag. Dogmerna fj�ttra friheten och naturen, men religionens anda
+g�r det inte. Den blott f�r�dlar och renar, h�jer och adlar b�da."
+
+"Och uppreser r�m�rken."
+
+"Endast der de beh�fvas," sade John leende. "Och de �ro r�tteligen inga
+r�m�rken, utan varningstecken mot blindsk�r och andra farliga st�llen."
+
+"Blindsk�r --?"
+
+"Om hvad disputerar ni?" fr�gade Alma, som i detsamma kom in.
+
+"Vi voro h�gt ofvan molnen, fru Karell. Ni kom i r�ttan tid f�r att
+p�minna oss om att det �r mycket sk�nare och h�rligare h�r p� jorden, �n
+der uppe."
+
+"P�minner jag er om det?"
+
+"Man k�nner det i er n�rhet."
+
+"Roligt att h�ra! Och v�r borgm�stare? F�rsvann han der uppe bland
+molnen?"
+
+"Gud bevare! Nej, han �r der p� verandan. Lagander! Din stuguknut
+brinner!"
+
+Borgm�staren visade sig i d�rren. Han torkade sig med n�sduken i pannan.
+
+"Redan? Ja, det �r verkligen dugtigt varmt."
+
+"Kom och svalka er med en kopp hett kaffe."
+
+Lagander skrattade och f�ljde inbjudningen.
+
+"F�rst med hett kaffe och sedan med att kasta volang?"
+
+"Precist."
+
+"Fru Karell," sade Nymark, "eftersom vi nyss talade h�r om litteratur,
+s� skulle jag gerna vilja h�ra hvad ni tycker om Zola."
+
+"Ingenting. Jag har inte l�st n�got af honom och k�nner honom s�ledes
+inte."
+
+"Inte? �r det m�jligt? Skall det f�rst�s s�, som om ni inte heller ville
+k�nna honom?"
+
+"Det skall jag svara p�, n�r jag f�tt erfara hurudan han �r."
+
+"Till�ter ni, att jag hemtar �t er n�gra af hans arbeten?"
+
+"Gerna. Men om han �r s�dan man s�ger, kan det l�tt h�nda, att jag inte
+l�ser m�nga sidor."
+
+"Ni kan inte l�ta bli att l�sa hans b�cker, om de en g�ng ligga p� ert
+bord. Man m�ste beundra dem, ty det �r natur i dem fr�n b�rjan till
+slut. Och den framst�lles der i hela sin fullhet, alla dess
+uppenbarelseformer jemsides med hvarandra, s�som lika ber�ttigade, lika
+fria, af lika stort v�rde. Ingenting d�ljes, ingenting h�lles hemligt."
+
+John sm�log.
+
+"Men hvad s�ger John?" fr�gade Lagander. "Kanske han inte l�ter sin fru
+l�sa Zola?"
+
+"Om han f�rs�ker hindra henne att g�ra det, s� �r jag s�ker p� att fru
+Karell l�ser hvar enda bok, som jag hemtar. Den f�rbjudna frukten �r
+alltid den mest frestande."
+
+"Jag �mnar alls inte g�ra det," sade John leende.
+
+"Deri g�r du klokt ur din egen synpunkt."
+
+"Nej, jag tv�rtom v�rderar Zola. Men man m�ste kunna l�sa honom, se hos
+honom �fven litet annat, �n det, som du nyss framh�ll."
+
+"Du �mnar v�l inte, i Herrans namn, g�ra honom till en sedlighetens
+apostel?"
+
+"Dit�t lutar det litet."
+
+"Kors och bevars! �r nu inte ens Zola fridlyst? Jag r�kar rakt i
+f�rtviflan. Fru Karell, l�t oss g� och kasta volang!"
+
+"Just detsamma t�nkte jag f�resl�. -- Herr Lagander!"
+
+"Jag �r f�rdig!"
+
+"Och John?"
+
+"Jag ser hellre p� fr�n verandan och l�ser tidningarna."
+
+De gingo d� och b�rjade leken. Alma var till sin egen f�rv�ning genast
+med hela sin sj�l inne i den. N�r hon kastade ringen upp i luften, eller
+str�ckte sig p� t�spetsarne f�r att taga emot den p� k�ppen, voro hennes
+r�relser s� sm�ltande mjuka och behagliga, att de b�da herrarna
+ovilkorligt f�ljde dem med f�rtjusta blickar. Den ljusa
+bomullstygskl�dningen satt t�tt efter kroppen fr�n midjan �nda upp till
+halsen, och gestaltens yppiga konturer aftecknade sig tydligare �n
+n�gonsin h�r ute i fria luften vid kroppens vexlande st�llningar. Allt
+emellan�t, och isynnerhet d� hon sprang, syntes hennes sm�, vackra
+f�tter under de fladdrande f�llarna.
+
+"Vid min sj�l, hon �r den mest f�rtjusande kvinna p� jorden," hviskade
+Nymark till Lagander.
+
+"F�r�lska dig bara inte i en annans."
+
+"Jag enleverar henne fr�n Karell."
+
+"N� n�!"
+
+"Det g�r jag, hin regera! Och Karell f�rtjenar det. Han har styfnat i
+sin s�kra ro. F�rst�r sig inte ens p� att njuta af det, som �r hans
+egendom."
+
+"Hur vet du det?"
+
+"�h, det syns nog. Lika s� likgiltig och �fverm�tt, som alla andra �kta
+m�n."
+
+"Men hvad s�ger fru Karell sjelf? Skulle du verkligen kunna vinna hennes
+ynnest?"
+
+"Du m�ste anse mig vara bra dum, d� du tviflar derp�."
+
+"Galenpanna!"
+
+"Hon �r alltf�r vacker och alltf�r god f�r att vissna bort i det
+�ktenskapliga lifvets enformighet."
+
+"Herr Nymark, tag emot!" ropade Alma, som under tiden s�kt en ring,
+hvilken hade flugit l�ngt bort �fver hennes hufvud.
+
+Nymark h�jde sin k�pp.
+
+John satt hela tiden p� verandan, r�kte papyrosser och l�ste
+tidningarna. Men slutligen lade han bort dem, bl�ste ut v�ldiga r�kmoln
+och f�rsj�nk i djupa tankar. Blicken v�ndes g�ng efter annan till dem
+der nere, men tankarna tycktes vara p� annat h�ll. F�rst d� leken var
+slut och Alma samt g�sterna �ter kommo upp p� verandan, sl�t ocks� han
+sig till s�llskapet.
+
+"Har ni nu f�tt det svalt?" sade han leende.
+
+"Ja, det ha vi," svarade Alma och satte sig varm och tr�tt p� en b�nk.
+"Kom n�rmare och s�g ut," tillade hon till Maja Lisa, som blinkade och
+vinkade med fingret i d�rrspringan. "Vi hafva inga hemligheter f�r
+herrarna."
+
+Maja Lisa f�rde handen till munnen, frustade ut i skratt och blef r�d.
+Hon kom �nd� slutligen, med munnen hopsn�rpt och utan att se till h�ger
+eller venster, rakt fram till Alma och hviskade henne n�got i �rat.
+
+"Middagen �r serverad!" sade Alma och steg upp.
+
+Nymark bj�d henne sin arm, och derigenom kommo de �fven nu att sitta
+bredvid hvarandra vid bordet. S�lunda fick Nymark tillf�lle att hela
+tiden visa Alma en uppm�rksam artighet, p� samma g�ng han p� n�rmare
+h�ll kunde beundra hennes hys rena sk�rhet och formernas mjuka rundning.
+Och han hade stundom sv�rt att h�lla tankarna tillr�ckligt tillsammans
+f�r att deltaga i de �frigas samtal.
+
+Det var om landtdagsvalen John och Lagander talade. I de flesta st�der
+hade de svensktsinnade segrat, ehuru r�stskalan blifvit begr�nsad.
+Lagander dundrade mot de svensktsinnade och kallade dem
+tallriksslickare. Men John s�kte lugna honom.
+
+"Det �r v�rt eget fel," sade han. "Vi nationelt sinnade ha inte nog
+energi och styrka. De svensktsinnade h�lla ihop, det �r naturligt. Men
+de skulle inte kunnat segra, om vi varit litet vaksammare."
+
+"Hvem kan t�fla med dem. De ha f�rm�genheten p� sin sida och de inneha
+alla de h�gre �mbetena. Nog g�r det d� an att p�sa."
+
+"Men vi ha �nd� styrkan, ty vi ha hela folket bakom oss."
+
+"Folket har �nnu inte vaknat upp till att f�rsvara sina r�ttigheter."
+
+"Det vaknar hvad det hinner. Rom bygdes inte p� en dag."
+
+"Ja, allt beh�fver sin tid. Det der p�minner mig, fru Karell, om v�rt
+samtal senast."
+
+"Kan ni t�nka, att ocks� jag ofta har kommit ih�g det, och isynnerhet
+dessa senaste dagar," sade Alma leende.
+
+"Verkligt sant?"
+
+Han s�g forskande Alma i �gonen och f�rstod, att de b�da syftade p�
+samma sak, nemligen p� det de hade talat om k�rleken mellan man och
+kvinna.
+
+"Kanske medger ni redan, att jag hade en smula r�tt?"
+
+"Inte �nnu."
+
+"Rom bygdes inte p� en dag, och gamla inrotade vanor f�s inte bort med
+ens," sade Nymark leende.
+
+"Ah," utropade Lagander, "jag vet redan om hvad ni talar."
+
+Alma rodnade l�tt. Hon skulle ej p� n�got vilkor velat upprepa samtalet
+s� att hennes man h�rde det.
+
+Nymark m�rkte det och kom henne ridderligt till hjelp.
+
+"Ja, naturligtvis derom, att fru Karell inte p� n�got vilkor vill
+deltaga i s�llskapslifvet utom hemmet."
+
+Deras �gon m�ttes �ter och blickarna bekr�ftade ett litet, hemligt
+f�rbund.
+
+"Karell, bist� oss," sade Lagander, "och s�g �t din fru, att hon
+verkligen m�ste �ndra �sigt i den saken."
+
+"Lefve friheten!" sade Karell.
+
+"Bra!" utropade Nymark, "det ordet tar jag fasta p�. Fr�n din sida m�ter
+det s�ledes inte n�got hinder, bara din fru g�r in derp�?"
+
+"Naturligtvis inte."
+
+"Och du upptager inte heller illa, om jag g�r hvad jag kan f�r att f�
+henne att bifalla?"
+
+"Gud bevare!" sade Karell leende. "Jag ger dig full frihet."
+
+"H�r ni, fru Karell?"
+
+"Jag h�r."
+
+Alma b�jde sig �fver sin tallrik. John bryr sig inte om det, t�nkte hon;
+knappast skulle han l�gga det p� sinnet, �fven om jag skulle f�r�lska
+mig i n�gon annan.
+
+Nymark beundrade hennes fina nackh�r, hvilka slingrade sig i lockar ner
+p� det hvita hullet.
+
+"Hvad menar ni, fru Karell? Kommer jag att lyckas?"
+
+"Man kan ju f�rs�ka."
+
+"Ni sm�ler. Det ger mig hopp. �h, ni har inte hjerta att s�ga nej."
+
+"Men hvarf�r? Jag fr�gar det �nnu en g�ng. Inte kommer jag �nd� att
+bidraga till n�gons n�je."
+
+"L�t andra afg�ra den saken," sade Lagander.
+
+De stego upp fr�n bordet. Nymark och Alma gingo ut p� verandan.
+
+"Kommer ni inte att bidraga till n�gons n�je?" fr�gade Nymark sakta,
+lutande sig ner emot Alma, som st�dde sig p� hans arm. "S�g hellre, att
+ni inte har n�je af n�gon. Ni, som inte bryr er om n�gon?"
+
+Alma skrattade och tog sitt handarbete. De blefvo ensamma p� verandan,
+ty John och Lagander gingo ned till l�fsalen.
+
+"L�t mig h�lla h�rfvan �t er," bad Nymark, d� Alma lindade den kring sin
+arm f�r att b�rja nysta.
+
+Han drog fram en liten t�ltstol och satte sig framf�r Alma, s� n�ra, att
+han n�stan r�rde vid hennes kl�dning. Hvarje g�ng en liten fnurra kom p�
+h�rfvan, lutade han sig �nnu n�rmare, men �fven hans minsta r�relse
+visade en aktningsfall och �dmjuk beundran.
+
+"Det h�r p�minner om riddartiden," sade han, "d� vi m�n hade f�r sed att
+sitta s� h�r vid v�ra hjertans herskarinnors f�tter."
+
+"Nu herskar kvinnan inte mer �fver era hjertan, och derf�r har ni lagt
+af den seden."
+
+"Inte derf�r. Det har skett till f�ljd af kvinnans vilja. En s�dan h�r
+lycka f� vi nu mer endast af en slump. Ocks� nu m�ste jag genast stiga
+upp, s� snart h�rfvan �r slut."
+
+"Naturligtvis, eftersom jag inte �r ert hjertas herskarinna."
+
+"Hur kan ni veta det?"
+
+"N� --" Alma rodnade och �mnade f�rst bli allvarsam; men snart sm�log
+hon �ter. "Den der st�llningen fr�n riddartiden tyckes f�ra med sig
+�fven andra af riddartidens seder."
+
+"Nemligen?"
+
+"Galanteriet."
+
+"Galanteriet �r den enda form, i hvilken den naturliga k�nslan kan
+framtr�da i v�ra dagar."
+
+John och Lagander l�go utstr�ckta i gr�set under tr�den. Lagander l�ste
+en bok, eller r�ttare, han bl�ddrade endast i den. John r�kade v�nda sin
+blick mot verandan. En liten, knapt m�rkbar rynka bildade sig mellan
+hans �gonbryn; han drog sig l�ngre bort och v�nde sig �t annat h�ll.
+Myggorna lemnade dem ingen ro. John slog ihj�l n�gra, men tr�ttnade
+snart derp�, d� alltid nya kommo i deras st�lle. F�r att f� ro utbredde
+han det stora Dagbladet �fver sitt ansigte.
+
+L�ngre fram mot kv�llen, d� de fr�mmande hade tagit farv�l, kvarblef
+Alma en stund sittande i b�ten vid stranden. Hon s�g f�rst efter deras
+l�ngsamt bortseglande slup och viftade med n�sduken till svar, d� de
+sv�ngde sina m�ssor.
+
+G�rdagens missmod hade n�stan f�rsvunnit ur hennes sinne i detta
+�gonblick, eller r�ttare, hon kom ej ih�g det, ty tankarna r�rde sig p�
+annat h�ll. Det var oklara, sv�fvande tankar, hvilka korsade hvarandra i
+hennes hjerna.
+
+Hon hade lofvat Nymark m�nga saker. Bland annat att han ofta skulle f�
+komma och helsa p� dem, s� snart de flyttat till staden. "N�gon g�ng,"
+hade Nymark sagt, men hon visste mycket v�l, att det betydde "ofta."
+
+Sedan hade hon �nnu s� der halft p� lek lofvat att hon skulle bes�ka
+alla offentliga n�jen, som skulle ega rum under september, antingen det
+d� var soar�er, konserter eller andra dylika tillst�llningar. Och med
+anledning h�raf besl�t hon att straxt efter sin �terkomst till staden
+l�ta g�ra sig n�gra nya toaletter. Hon skulle l�ta g�ra dem riktigt
+fina, efter nyaste modejournal, och �fven v�lja s�dana f�rger, hvilka
+passade f�r hennes hy. Ty hon ville inte p� n�gra vilkor f�refalla
+obetydlig eller illa kl�dd om, hon en g�ng besl�t sig f�r att g� i
+s�llskap.
+
+Och hvarf�r skulle hon inte g�, ung och lefnadsglad som hon �nnu var?
+Hvad b�tade det att hon s�rjde der�fver, att �ktenskapet inte motsvarade
+hennes f�rv�ntningar, att John hade blifvit kall och likgiltig? Kanske
+hade han blifvit det just derf�r, att hon med hela sin sj�l hade
+h�ngifvit sig �t honom allena....
+
+Nymark hade kanske r�tt, �tminstone till en del...
+
+Alma l�t nu hans yttranden, uppf�rande, utseende, afbrutna suckar och
+hviskningar passera revy. Hon k�nde h�lft instinktm�ssigt sin makt, och
+detta gaf henne en underbar, omedveten s�kerhet och bel�tenhet. Det var
+henne dessutom ett n�je att t�nka p� Nymarks fina anletsdrag, hans
+vackra gestalt och hans gl�dande blickar -- blickar, s�dana John ej mer
+p� l�nge....
+
+Hennes samvete anklagade henne ett grand, f�r att hon erinrade sig dem
+utan en afv�rjande eller klandrande tanke. Men hon kv�fde snart dess
+r�st. Var det hennes fel, om Nymark �lskade henne? Och hvad ondt l�g det
+r�tteligen deri? N�gon genk�rlek hade han ju fr�n allra f�rsta b�rjan
+icke ens hoppats p�. Inom tillb�rliga gr�nser skulle hans k�nslor i alla
+fall komma att h�lla sig, ty Alma egde ett m�ktigt skydd i sin k�rlek
+till John...
+
+Och ingenting hindrade ju henne att vara v�nlig mot Nymark eller att
+umg�s med honom. Han var trefligare och gladare �n andra herrar,
+visserligen litet l�ttsinnig, men hvad betydde det! Denna egenskap
+skadade ej i s�llskapslifvet...
+
+Han hade dessutom isynnerhet en god sida: han blef f�rtjust och tacksam
+�fver det minsta ynnestbevis. Om han kunde vinna aldrig s� litet
+genk�rlek, skulle han helt visst k�nna sig alldeles �fverlycklig. Helt
+annorlunda �n John!...
+
+Mina kom och bad henne in. Helmi gr�t, och hon kunde inte bringa henne
+till lugn.
+
+"Jag t�nkte, att hon kanske b�ttre skulle somna bredvid frun," sade hon.
+
+Alma gick in, kn�pte upp de �fra knapparna i sin kl�dning och lade sig
+p� s�ngen.
+
+"Skall inte frun kl�da af sig med detsamma?" fr�gade Mina; "det �r ju
+redan sent."
+
+"Inte �nnu. B�r hit Helmi!"
+
+Helmi slutade genast att gr�ta, d� hon lades vid modrens br�st, i
+hvilket hon ifrigt grep tag b�de med munnen och med b�da h�nderna. N�r
+hon hade stillat sin hunger, l�g hon der helt bel�ten och s�g, s�g upp
+till modren och sm�log. Men modren log ej till svar och v�nde ej ens sin
+blick till henne.
+
+Helmi sl�pte f�r ett �gonblick br�stet, s�g ifrigt upp p� modren och
+sade "g��", f�r att v�cka hennes uppm�rksamhet.
+
+"Somna nu bara," sade Alma litet ot�ligt och gaf henne �ter br�stet.
+
+D� Helmi fann, att hon ej lyckades tilldraga sig modrens uppm�rksamhet,
+�tn�jde hon sig med att i v�rmen fr�n modren sakta forts�tta diandets
+ljufva njutning, och derunder insomnade hon s� sm�ningom.
+
+Alma reste sig f�rsigtigt upp, igenkn�pte �ter kl�dningen och gick ut p�
+verandan. Der var tyst och skumt. Fr�n Johns rum lyste ljus mellan de
+nedf�lda gardinerna.
+
+Hon satt p� samma st�lle, der hon hade suttit p� dagen, d� Nymark h�ll
+h�rfvan �t henne. Hon lutade sig mot ryggst�det, lade h�nderna i kors i
+famnen och str�ckte ut sina f�tter.
+
+S� djupt hade hon sjunkit i dr�mmar, att hon ej m�rkt, att ljuset
+f�rsvann fr�n Johns f�nster, och ej h�rde n�got, innan han stod bredvid
+henne och sade:
+
+"Sitter du h�r allt �nnu?"
+
+Alma ryckte till och kastade en skygg blick p� honom.
+
+John sm�log. �fven den sista bittra k�nslan efter g�rdagen f�rsvann
+fullst�ndigt, om han ens mer hade hyst n�gon s�dan.
+
+Alma var s� f�rtjusande der i sin halfliggande st�llning. I
+aftonskymningen syntes hennes ansigte blekare �n vanligt, men p� samma
+g�ng �fven r�rande sk�nt.
+
+"Kom bort, grynet," hviskade John och tog hennes hand.
+
+Alma f�ljde honom lydigt in.
+
+Fast�n de ingenting sade och ingen uppg�relse kom till st�nd, egde
+emellertid dem emellan en fullst�ndig f�rsoning rum denna kv�ll.
+
+
+
+
+V.
+
+
+Derefter var Alma n�gra dagar lugnare till sinnes. Flyttningen gaf henne
+fullt upp med syssels�ttning, och sedan skulle �ter hemmet i staden
+st�llas i ordning. Det var ej tid att t�nka p� annat, d� man m�ste
+arbeta tills man tr�ttnade.
+
+John hade, i likhet med alla m�n, en fasa f�r dessa storst�dningar i
+hemmet. D� s�dana f�rekommo, tog han alltid till flykten, och s� �fven
+nu. Alma s�g det denna g�ng med n�je.
+
+"G� bara," sade hon, "s� att vi riktigt i ro f� st�lla i ordning h�r."
+
+John varnade dem f�r att r�ra vid hans papper -- och gick.
+
+Salongsgolfvet var �nnu inte skuradt. Derf�r bar Alma dit alla
+krukv�xter, sprutade vatten �fver dem, torkade krukorna rena, afskar de
+torra bladen och jemnade mullen ofvanp�.
+
+Hon var kl�dd endast i en r�drutig morgonrock, och h�ret hade under
+r�relsen fallit ned.
+
+D� r�kade Nymark komma just som ol�gligast.
+
+Det f�rtretade Alma en smula, men hon bad honom likv�l stiga in i hennes
+mans rum, som redan var st�dadt.
+
+F�r ingen del, han ville inte st�ra.
+
+"Men f�r jag inte se p� er h�r? Ni passar s� bra bland blommorna, ni,
+som sjelf h�r till dem."
+
+Alma rynkade sin panna. Nu fann hon alls intet behag i detta slags
+spr�k; det f�ref�ll henne dumt och inneh�llsl�st.
+
+"Jag g�r ingenting, s� l�nge ni ser p�," sade hon med best�mdhet till
+Nymark, som stod p� tr�skeln och st�dde sig mot d�rrposten.
+
+"D� tvingar ni mig v�l att g� bort."
+
+Alma svarade just ingenting h�rp�, ty hon �nskade verkligen inom sig,
+att han skulle g�. Nymark sade farv�l och gick.
+
+Derefter fortfor Alma ej med samma ifver att pyssla om blommorna. Allt
+efter litet t�nkte hon p� Nymark och upph�rde med arbetet f�r att
+eftersinna, om han kanske k�nde sig s�rad och om han alls numera skulle
+bes�ka dem.
+
+"Det �r detsamma," sade hon f�r sig sjelf, "och det �r �fven b�ttre s�."
+
+Hennes samvete var utomordentligt lugnt och hon kom till det fasta
+beslut, att hon ej skulle k�pa sig nya toiletter, s�som hon hade t�nkt,
+och ej heller g� i s�llskap.
+
+De f�ljande dagarna t�nkte hon endast p� detta. Men hvarje g�ng det
+ringde p� tamburklockan, ryckte hon till och trodde, att det var Nymark,
+som kom. Men n�r det ej var han, k�nde hon sig liksom besviken och blef
+misslynt, utan att hon dock gjorde sig reda f�r af hvilken anledning.
+
+Och det var i sjelfva verket ej den enda orsaken till hennes
+misslynthet. �nnu annat kom till. Annat, som egentligen just inte var
+n�gonting alls.
+
+Hemmet var �ter fullst�ndigt i ordning, hvarje vr� putsad och st�dad. Nu
+skulle de bort njuta deraf. Ocks� satt Alma till en b�rjan n�gorlunda
+n�jd och bel�ten vid sitt handarbete och s�g med v�lbehag d� och d�
+omkring sig. Allting s�g s� n�tt och trefligt ut. Hon f�rmanade Arvi och
+Ella att ej bringa n�got i oordning och p�minte dem om att v�l aftorka
+sina f�tter, innan de kommo in.
+
+Men hon skulle �nskat, att ocks� n�gon annan hade sett och beundrat med
+henne rummens prydliga ordning. Derf�r satt hon och v�ntade fr�mmande;
+men ingen kom. Och John gaf sig lika litet nu som f�rr tid att vara
+tillsammans med sin familj. Antingen var han upptagen ute, eller ocks�
+satt han i sin kammare vid skrifbordet och arbetade. P� detta s�tt
+b�rjade Alma sm�ningom tycka, att all hennes m�da �nd� hade varit
+f�rg�fves spild, d� hon ej hade n�got motsvarande n�je deraf.
+
+En dag besl�t hon g� p� visit till fru Leist�n. Ej derf�r, att hon just
+skulle l�ngtat efter henne; ty fru Leist�n h�rde till dem, hvilka endast
+talade om pigorna, eller egentligen blott om deras m�jliga och om�jliga
+fel och brister. Intet annat �mne i verlden intresserade henne. Men Alma
+k�nde enformigheten och ensamheten s� tryckande, att hon m�ste s�ka
+n�gon omvexling. Och i brist p� b�ttre gick hon d� f�r att h�ra p�
+klagovisor �fver pigornas fel och svagheter.
+
+Hon var just f�rdig att g�. Hon stod i tamburen och kn�t hattbanden, d�
+d�rren �ppnades och Nymark steg in.
+
+"�terigen kommer jag ol�gligt. Det ser ut som om jag skulle f�rf�ljas af
+ett oblidt �de," sade Nymark, d� han s�g Alma f�rdigkl�dd att g� ut.
+
+"Ni kommer alls inte ol�gligt. Tv�rtom. V�lkommen!"
+
+Alma r�ckte honom gladt sin hand.
+
+"Men ni �mnar er ju ut."
+
+"Jag stannar tusen g�nger hellre hemma."
+
+Och Alma ber�ttade hur hon hade haft grufligt ledsamt och hur hon hade
+t�nkt g� att skvallra om pigor, f�r att slippa undan den d�dande
+ledsnaden.
+
+De skrattade der�t b�da af hjertans grund, under det de stego in i
+salongen.
+
+"Inte sant," sade Nymark, "i hela verlden finnes det ingenting s�
+d�dande, som ledsnaden. Och det kommer sig blott deraf, att vi menniskor
+�ro skapade f�r att lefva. Ledsnaden �r brist p� lif."
+
+"Alldeles s�, en fullst�ndig brist p� lif. Men s�g, hur skall man
+fr�lsas fr�n den? Vet ni n�gon utv�g?"
+
+"L�t oss sluta f�rbund. Ensam kan ingen besegra denna fiende, men om vi
+b�da i f�rening b�rja striden, s� kunna vi helt visst f�rjaga honom."
+
+"Topp! Vi skola sluta f�rbund. Och vi v�lja er till chef. N�r skola vi
+b�rja striden?"
+
+"I kv�ll."
+
+"Och p� hvad s�tt?"
+
+"Vi skola g� p� brandk�rens fest. Jag kom i sjelfva verket f�r att
+p�minna er om ert l�fte."
+
+"Ah, ni har s�ledes h�llit det i minnet."
+
+"Jag har inte gl�mt det f�r ett �gonblick."
+
+Dessa ord beledsagades af en blick, som bragte Alma att rodna. Men hon
+skyndade att blanda bort saken.
+
+"Naturligtvis st�r jag fast vid hvad jag en g�ng beslutit."
+
+Hon kom nu ej alls ih�g sina senare beslut.
+
+"Verkligen? Och jag som redan trodde, att ni hade �ngrat er."
+
+Alma skrattade och var en smula f�rl�gen. Men hon slapp att svara n�got,
+ty i detsamma kom John hem.
+
+"Kommer du p� brandk�rsfesten i afton, John?" fr�gade Alma.
+
+"Jag kan inte," svarade han och satte sig i en l�nstol bredvid henne,
+"jag har stadsfullm�ktiges sammantr�de."
+
+"Vore det s� farligt, om du f�r en g�ng blefve borta derifr�n?"
+
+"I dag ha vi vigtiga fr�gor f�re. Och sanningen att s�ga, s� har jag
+just ingen lust f�r hela festen."
+
+"Det �r just det."
+
+Alma s�g melankoliskt p� Nymark.
+
+"Kom d� ni �tminstone," sade han.
+
+"Ja, du kan ju g� �nd�, om du har lust."
+
+"N�gon f�rstr�else beh�fver ocks� jag. Ingen menniska h�rdar i evighet
+ut med att laga mat och sk�ta barn."
+
+Alma s�g ned och ryckte nerv�st i ena h�rnet af bordduken, som hon r�kat
+taga i sin hand.
+
+"Ingen hindrar dig att f�lja din egen vilja i det afseendet," svarade
+John allvarligt.
+
+Han steg upp och gick in i sitt rum, innan Alma hann s�ga n�got.
+
+"Ingen hindrar!" Alma k�mpade med sina t�rar. "Nog vet jag det. Men det
+anses �nd� vara illa."
+
+"Hvem anser s�? Ni sjelf."
+
+"Inte jag, men John och alla menniskor."
+
+"Det �r inte sant, fru Karell. Och om de ocks� gjorde det, beh�fver ni
+v�l bry er derom? S�dant �r ju ingenting annat �n inskr�nkthet."
+
+T�rarna tr�ngde sig likv�l oemotst�ndligt fram i Almas �gon. En smula
+f�rl�gen tryckte hon n�sduken mot ansigtet.
+
+"Hur barnslig jag �r!"
+
+"Ja, verkligen! N�r skall ni frig�ra er fr�n dessa gamla �sk�dningss�tt
+s� pass mycket, att ni v�gar andas den fria, friska luften."
+
+"D� skulle jag f�rmodligen b�rja str�fva att bli medlem af
+stadsfullm�ktige och landtdagen, s�som andra raska kvinnor i v�ra
+dagar."
+
+"Nej, Gud bevare, lemna dessa omr�den �t de gamla och fula. �t er bjuder
+lifvet en sk�nare lycka."
+
+Nymark tog sin hatt.
+
+"F�r jag komma och hemta er i afton, eftersom John inte kommer med?"
+
+"Vill ni vara s� god?"
+
+"Med st�rsta n�je. Allts�, farv�l till i afton, fru Karell!"
+
+"Farv�l."
+
+De g�fvo hvarandra handen, och d�rren sl�t sig efter Nymark.
+
+"Han �r v�nlig och angen�m," t�nkte Alma, d� hon blef allena; "det �r
+intet underligt att man trifs s� v�l i hans s�llskap."
+
+P� kv�llen, d� Alma gjorde toilett f�r festen, kom Arvi till henne med
+kartan och geografin.
+
+"Jag hittar ingenting p� den h�r kartan, mamma. Och vi ha s� sv�r lexa.
+Alla berg i mellersta Europa."
+
+"�h, g� och be att pappa visar!"
+
+"Pappa �r inte hemma."
+
+"F�rs�k hjelpa dig sjelf till r�tta. Mamma har inte tid."
+
+"Men n�r jag inte hittar."
+
+Arvi envisades och b�rjade sedan gr�ta.
+
+"�r du stygg mot mamma? Nu hjelper jag dig i ingen h�ndelse. Och du
+sk�ms inte att gr�ta! G� genast bort. Mamma vill inte ens se en s�dan
+gosse."
+
+Alma slog ut sin n�sduk och fuktade den med parfym. Nymark v�ntade p�
+henne i salongen.
+
+"Hur utomordentligt vacker den der havannaf�rgen �r," sade han, d� Alma
+intr�dde.
+
+"Verkligen?"
+
+"Och �fven i �frigt �r kostymen utm�rkt v�l gjord."
+
+"Ni m�tte vara k�nnare."
+
+"Jag kan �tminstone s�ga hvad som �r vackert och hvad som inte �r det."
+
+"D� ger ni mig s�kert goda r�d, n�r jag h�rn�st l�ter g�ra mig en ny
+kostym?"
+
+"Gerna. Men har ni ocks� f�rtroende till mig?"
+
+"Obetingadt. Isynnerhet som jag fruktar, att jag kommit litet p�
+efterk�lken i s�dant."
+
+"D� skall jag g�ra er s� sk�n, att ingen kvinna i verlden skall kunna
+t�fla med er."
+
+"Jag n�jer mig i alla fall med mindre," sade Alma skrattande och gaf en
+tacksam blick �t Nymark, som hade hjelpt regnkappan p� henne.
+
+Till festens program h�rde s�llskapsspektakel. De kommo i lagom tid,
+just d� det ringde tredje g�ngen och f�rh�nget gick upp. Man gaf "F�rsta
+k�rleken."
+
+"En stor kokett, den der lilla fr�ken!" sade Nymark sakta till Alma.
+
+"Hvad heter hon?"
+
+"Wahlberg, tror jag; alla lyceisters gemensamma flamma."
+
+"Allas gemensamma?"
+
+"Vid den �ldern f�r�lskar man sig vanligen i samma f�rem�l. F�rst senare
+v�ljer sig hvar och en sitt."
+
+"�r den der baronen lyceist?"
+
+"Antagligen."
+
+"Men jag tycker att fr�ken Wahlberg inte spelar s� tokigt."
+
+"Hon f�rs�ker efterbilda Ida Aalberg. Alldeles tydligt, i hvarje
+r�relse. Nej men, det der �r riktigt komiskt!"
+
+"Ni �r en str�ng kritiker. Vid ett s�llskapsspektakel f�r man inte
+fordra alltf�r mycket."
+
+"Jag fordrar ingenting, jag endast njuter."
+
+"Ni njuter af att f� skratta och gyckla."
+
+F�rh�nget f�ldes. Appl�der lj�do. Nymark klappade ifrigt i h�nderna och
+ropade: "bra, bra!"
+
+"Hycklare!" sade Alma och s�g p� honom.
+
+"Hon tror sig vara en stor konstn�r. Vi m� unna henne den gl�djen."
+
+"Huru kan ni vara s� elak?"
+
+"Jag elak? Bara hon visar sig i salongen, skall jag genast g� och tacka
+henne och s�ga, att hon spelade b�ttre �n fr�ken Aalberg. Ni skall f�
+se, att hon blir f�rtjust der�fver."
+
+"Och det g�r ni med godt samvete?"
+
+"Hon �r endast sjutton �r, fru Karell. Man f�r v�l alltid sk�mta litet
+med barnen."
+
+"Utan att alls fr�ga efter huru det verkar p� dem?"
+
+"N�d, fru Karell! Predika inte moral f�r mig, det �r i alla fall
+f�rspild m�da, ty jag �r en mycket otacksam l�rjunge."
+
+"Och ni tvekar inte alls att tillst� det?"
+
+"Emedan jag vet, att ni f�rl�ter det f�r mina m�nga goda sidors skull.
+Inte sant?"
+
+"Man m�ste skratta �t er, om man vill eller inte."
+
+"Och vara v�nlig som f�rut. F�r jag lof?"
+
+Han bj�d henne sin arm.
+
+"Hvart?" fr�gade Alma.
+
+"Om ni behagar, s� g� vi dit in i sidorummet och dricka te."
+
+Nymark h�ll sig vid Almas sida hela kv�llen. Presenterade f�r henne nya
+bekantskaper, dansade blott helt litet och n�stan endast med henne och
+lemnade henne ej ens f�r ett �gonblick ur sigte.
+
+Efter andra frans�sen hade tre, fyra herrar efter hvarandra bjudit upp
+Alma till vals, och den femte stod redan och v�ntade, d� hon andf�dd
+sj�nk ner p� sin stol.
+
+"Dansa inte mer!" hviskade Nymark, b�jande sig fram �fver stolens
+ryggst�d.
+
+"Hvarf�r inte?" fr�gade Alma.
+
+Hon fl�ktade med solfj�dern och slog de blixtrande �gonen upp mot
+Nymark.
+
+"Er helsa till�ter det inte."
+
+"Men det �r s� roligt. Jag kan inte sluta �nnu."
+
+Hon var redan �nyo p� golfvet.
+
+De hade dansat ett par hvarf, d� Alma tungt st�dde sig emot kavaljerens
+arm.
+
+"Jag svimmar," lj�d det fr�n hennes l�ppar.
+
+Nymark skyndade fram och n�stan bar henne till en soffa i sidorummet.
+�fven halft afsvimmad som hon var, visste Alma hvem det var, som sk�tte
+om henne. Hon lemnade sig med en k�nsla af tacksamhet �t Nymarks
+omsorger. Det var alldeles som om hon nu hade funnit en ny v�n och
+kamrat.
+
+"Det g�r �fver redan," sade hon sakta, fast�n hon �nnu inte egde kraft
+att h�ja �gonlocken.
+
+"Hvarf�r lydde ni inte mig?" f�rebr�dde henne Nymark.
+
+"Banna mig inte; jag �r frisk nu igen."
+
+"Men ni f�r inte dansa ett steg nu mer."
+
+"Jag m�ste v�l vara lydig."
+
+Alma f�rm�dde nu resa sig upp och lutade sig mot soffkarmen.
+
+"Hvad ni �r blek �nnu."
+
+"Det h�r kom helt s�kert af att jag inte har dansat p� s� l�nge," sade
+Alma leende. "F�rr h�ll jag nog ut utan uppeh�ll �nda till morgonen."
+
+Nymark hemtade vin �t henne, och sedan hon druckit ett par glas, k�nde
+hon sig fullkomligt �terst�ld.
+
+Hon hade lust att forts�tta dansen, men Nymark hindrade henne.
+
+"Om ni blir sjuk sedan, s� l�ter inte John er komma en annan g�ng," sade
+han.
+
+Och s�lunda blefvo de kvarsittande der f�r �terstoden af kv�llen. De
+superade, samspr�kade gladt och skrattade.
+
+Bekanta fruntimmer kommo och helsade p� Alma. Hon f�rs�kte g�ra sitt
+b�sta f�r att visa sig tacksam emot dem, men i sitt hjerta �nskade hon,
+att de snart skulle g� och lemna Nymark och henne allena. Ty de hade s�
+trefligt p� tumanhand. De samtalade mycket mera fritt och otvunget i
+alla s�dana �mnen, som de i andras n�rvaro knapt skulle vidr�rt, fast�n
+det inte var n�gra hemligheter eller i �frigt n�got farligt.
+
+F�ljande morgon var Alma s� tr�tt, att hon knapt f�rm�dde stiga upp
+klockan tio, d� John kom hem till frukosten.
+
+"Helmi gr�t efter dig i natt," sade John.
+
+"L�t henne gr�ta!" sade Alma. Hon l�g utstr�ckt p� soffan i sitt rum och
+brydde sig inte om att komma till bords.
+
+"Jag m�ste afv�nja henne, hon tar bort alla mina krafter. Hon �r s� stor
+och fet och vill inte �ta annat, s� l�nge hon f�r br�stet."
+
+"Stackars Helmi, h�r du hvilken dom mamma f�ller �fver dig," sade Mina,
+som befann sig i barnkammarn och hade h�rt Almas ord.
+
+"Vi skola g� och fr�ga om det �r riktigt sant."
+
+"Hemta henne inte hit, jag hade henne just nyss," sade Alma ot�ligt,
+"l�t mig nu vara i fred �tminstone ett �gonblick, n�r du ser, huru svag
+och kraftl�s jag �r i dag."
+
+Mina v�nde om, men Helmi, som gladt hade f�ktat med armarna och kroppen
+och jollrat, d� hon s�g modren, b�rjade gr�ta. Mina st�ngde d�rren och
+f�rde Helmi till f�nstret. Hon vyssade och knapprade p� rutan.
+
+"Se dit, se dit, h�sten springer, nej s� underligt!"
+
+Helmi s�g p� undret och gl�mde sin gr�t.
+
+"Jag �r i dag bjuden p� middag till Lagander," sade John fr�n matsalen,
+"dit komma bland andra tv� landtdagsm�n, Hyv�rinen och P��kk�nen."
+
+"Du blir d� borta hela dagen?" fr�gade Alma f�r att s�ga n�got.
+
+"�nda till kv�llen. Jag g�r dit fr�n skolan, klockan tre," sade John och
+kom in. "Hur �r det med dig? �r du sjuk?"
+
+Han satte sig p� soffkanten och betraktade henne.
+
+"Nej, endast litet matt."
+
+"Kanske dansade du f�r mycket i g�r kv�ll," menade John.
+
+Alma svarade ingenting. John steg upp.
+
+"Vill du se efter, att Arvi l�ser sin lexa till i morgon. Han kunde
+ingenting i dag."
+
+"Ja."
+
+Alma undrade, att hon nu alls inte fruktade f�r n�gon ledsnad, d� hon
+skulle bli allena hela dagen. Och det kom sig endast af att hon kv�llen
+f�rut hade haft roligt och att minnet deraf �nnu efter�t sk�nkte henne
+n�je.
+
+Hon n�stan nj�t af sin tillvaro, der hon l�g, s� svag hon ocks� var.
+
+Midt emot soffan var en stor spegel, i hvilken hon kunde se sin bild.
+N�r hon betraktade den, blef hon �fvertygad om att ingen toalett kl�dde
+henne s� bra, som den r�drutiga morgonrocken, isynnerhet s� h�r, d�
+f�llarna fritt fingo falla ner p� golfvet.
+
+Nymark hade skrutit med sitt utm�rkta sk�nhetssinne. Alma skulle mycket
+gerna velat veta hvad han skulle tyckt om henne i den h�r st�llningen
+och kostymen.
+
+H�ret var �nnu lockigt efter g�rdagen. Hon f�rs�kte f�r ro skull p� hvad
+s�tt det b�st skulle kl�da henne, nerkammadt p� pannan, eller
+uppstruket, eller s� att det f�ll fritt litet �t sidan.
+
+Sedan l�t hon den vida �rmen falla s�, att hennes bara arm blef synlig
+�nda upp �fver armb�gen. Och denna gl�nsande hvita arm lade hon under
+sitt hufvud, beundrade i spegeln dess mjuka rundning och den goda effekt
+den gjorde s�som fond mot det m�rka h�ret.
+
+I detsamma ringde det p� tamburklockan. Mina lade Helmi fr�n sig ner p�
+golfvet och sprang f�r att �ppna.
+
+Hon kom tillbaka och sade, att magister Nymark var der och fr�gade huru
+frun m�dde och om han finge tr�ffa henne.
+
+Alma rodnade.
+
+"Bed honom komma hit." sade hon hastigt.
+
+Hon undrade, att hon var s� uppr�rd och att hjertat bultade s� h�rdt.
+Och hennes h�nder darrade. Hvarf�r?
+
+Det var ju riktigt narraktigt! -- Hon f�rs�kte beherska sig och visa sig
+alldeles lugn.
+
+Hon drog �rmen ner och lyfte hufvudet fr�n dynan. Men hon f�rblef dock
+fortfarande i en bekv�m, halfliggande st�llning, sedan hon kastat �nnu
+en hastig blick i spegeln.
+
+"Ni �r sjuk?" fr�gade Nymark, i det han tog hennes hand.
+
+"Endast tr�tt," sade Alma leende och vinkade �t honom att taga plats p�
+stolen.
+
+Nymark drog den n�rmare.
+
+"Kanske ni �nskar hvila?"
+
+"Ert s�llskap lifvar mera upp mig, tror jag."
+
+"D� kan jag sitta hos er med godt samvete."
+
+"Ni tar v�l inte illa upp, att jag �r s� h�r i min frihet?"
+
+"Det fr�gar ni inte p� allvar. Det var blott en liten skatt, som ni
+betalade �t ert f�rra �sk�dningss�tt."
+
+"F�rra!"
+
+"Ja, s� sade jag. Ty utan att ni vet eller vill veta deraf, b�rjar ni
+redan frig�ra er derifr�n."
+
+Alma m�ste ocks� sjelf medge det. Hennes verld var ej mer densamma som
+f�rr. Hennes blickar hade n�tt litet l�ngre, anat nya frestande
+utsigter, hvilka drogo henne till sig, fast�n hon �nnu inte klart kunde
+sk�nja dem och inte visste om det var n�got godt eller ondt, som fr�n
+det h�llet skulle m�ta henne; men hon brydde sig inte heller om att
+n�rmare forska derefter. Friare voro de �tminstone och gladare, och med
+nyhetens berusning drogo de henne till sig.
+
+Timmar f�rfl�to. De talade stundom allvarligt, stundom sk�mtsamt, och
+ofta voro sk�mt och allvar s� blandade, att det ena ej kunde skiljas
+fr�n det andra. Men Alma kom allt mer till den �fvertygelsen, att Nymark
+ej hade sin like som s�llskapsmenniska.
+
+Slutligen s�g Nymark helt �fverraskad p� klockan.
+
+"Half fem! Och jag, som skulle g� till Lagander p� middag."
+
+"Hvad skall ni nu g�ra?"
+
+"Det f�r vara," sade Nymark skrattande, "det g�r mig endast ondt, att
+jag har uppeh�llit er."
+
+"Ni har inte p� n�got s�tt hindrat mig. Men sjelf har ni g�tt miste om
+ett angen�mt s�llskap."
+
+"Men har f�tt njuta af ett annat, som �r tusen g�nger angen�mare."
+
+"Idel grannl�ter igen. Nej, g� inte �nnu, eftersom ni nu en g�ng har
+blifvit utan middag. Vi skola se efter hvad Maja Lisa kunde ha att bjuda
+oss."
+
+Det var inte s� alldeles d�ligt. K�ttsoppa och k�ldolmar. Och om de
+ville v�nta n�gra �gonblick, s� skulle hon ocks� laga en efterr�tt.
+
+Nymark gick allts� ej �nnu, utan dr�jde �nda till klockan sju. Ej ens d�
+skulle Alma velat l�ta honom g�, ty hon gissade, att John ej skulle
+komma hem f�rr�n sent p� kv�llen. Och under loppet af denna dag hade de
+kommit hvarandra n�rmare �n f�rut under hela den tid de varit bekanta.
+De kommo s� v�l �fverens. Alma var f�rtjust. Hon hade d� slutligen
+funnit hvad hon l�nge omedvetet saknat, en glad, fri kamrat, som gerna
+var tillsammans med henne och af hvars s�llskap hon nj�t s�, att intet
+annat n�je kunde jemf�ras dermed. Han var just motsatsen till den
+allvarlige och lugne John. I sitt hjerta t�nkte Alma, att fast�n John
+nog var henne k�r, s� tyckte hon �nd� mer om Nymark. Sitt samvete
+lugnade hon med att inte heller John s� odeladt h�ngaf sig �t henne. Han
+gl�mde sig aldrig f�r hennes skull borta fr�n n�got s�llskap, om han
+blott eljest hade lust att g�; men det hade Nymark nyss gjort.
+
+"Dr�j �nnu," bad hon, d� Nymark ville taga afsked.
+
+"Nej, fru Karell, nog m�ste jag g� nu. Men vi r�kas snart."
+
+"Mycket, mycket snart!" sade Alma, i det hon lade sin hand i Nymarks.
+
+Nymark gaf henne en s� �m blick, att blodet steg upp i hennes kinder.
+
+"Adj� d�!" sade hon och drog hastigt bort sin hand.
+
+Sedan Nymark g�tt, str�ckte hon �ter ut sig p� soffan, tryckte ansigtet
+mot dynan och sl�t �gonen. Hon k�nde sig hvarken tr�tt eller s�mnig,
+t�nkte p� ingenting och bekymrade sig ej �fver n�got. Men hjertat slog,
+ansigtet gl�dde och en ljuf k�nsla fylde hennes barm.
+
+"Mamma," hviskade Arvi sakta bredvid henne, "�r mamma vaken?"
+
+Alma spratt upp.
+
+"Arvi, har du l�st din lexa?"
+
+"Jo, om mamma skulle f�rh�ra."
+
+Alma tog boken. Det var historia, och Arvi l�ste lexan utantill,
+flytande som vatten. Alma f�rm�dde ej mycket f�lja med, ehuru hon nog
+bj�d till, ty hon var s� tankspridd. Men det var inte heller beh�fligt;
+Arvi stapplade ej p� ett enda ord och stannade ej f�rr�n vid slutet.
+
+Alma ber�mde honom, gaf honom s�tsaker och l�t honom g�.
+
+
+
+
+VI.
+
+
+En dag fann John p� Almas bord Strindbergs "Giftas."
+
+"Har Nymark varit h�r?" fr�gade han.
+
+"Han var h�r p� f�rmiddagen, medan du var p� lyceum," svarade Alma.
+
+Derefter f�rekommo hos Alma g�ng efter annan nya b�cker, �n af Zola, �n
+af Guy de Maupassant eller af n�gon yngre nordisk f�rfattare. En g�ng
+syntes bland dem till och med Arne Garborgs "Mandfolk."
+
+"Nog �ro de bra, de der, blott man f�rst�r att l�sa dem r�tt," sade
+John.
+
+"Huru b�ra de d� l�sas?"
+
+"S�, att man ser det ondas f�ljder. D� Arne Garborg l�ter sina hjeltar i
+"Mandfolk" s�ga om sig sjelfva, att de �ro stora svin, men att de inte
+mer kunna hjelpa det, s� borde detta likvisst verka mer �n de b�sta
+moralpredikningar."
+
+"Nymark tar dem inte fr�n den sidan."
+
+"Nymark! Han �r just en af dessa ytliga och l�ttsinniga menniskor,
+hvilka inte ha f�rm�ga att tr�nga till k�rnan af n�gon sak."
+
+"Det �r inte sant. Nymark �r tv�rtom en stor t�nkare."
+
+"S� tycker du, lilla Alma, derf�r att du sjelf inte pl�gar ditt hufvud
+med m�nga tankar."
+
+John sl�tade sm�leende Almas h�r. Men Alma st�tte f�rol�mpad bort hans
+hand.
+
+"Jag �r naturligtvis dum. Jag f�rst�r ingenting. �r det inte s�?"
+
+"N�, n�! N�got s�dant har jag ju inte sagt."
+
+"Men likv�l menat. �h, om du �tminstone vore uppriktig!"
+
+"Men Alma, h�r nu! Hvarf�r bli ledsen �fver ingenting? G� inte bort."
+
+John tog fatt henne, men hon ryckte sig l�s och gick ut i k�ket. Han tog
+n�gra steg efter henne, men v�nde sedan pl�tsligt om, d� han erinrade
+sig, att tjenarena voro der.
+
+"Hm," sade han kort.
+
+Han tog en bok fr�n bordet, �ppnade den och s�g deri.
+
+"Hm!"
+
+Han kastade den tillbaka och gick till f�nstret.
+
+"F�rd�mde Nymark, af honom har man d� endast f�rargelse!"
+
+John s�g ned p� gatan. Der r�rde sig menniskor, men han s�g dem ej,
+fast�n han f�ljde dem med �gonen. Ett par skolgossar gingo f�rbi. De
+lyfte p� m�ssorna, men deras helsning blef obesvarad.
+
+Efter en stund likasom ryckte han sig l�s fr�n n�gonting. Han lyfte upp
+hufvudet och r�tade ut axlarna.
+
+"Huru som helst, men Nymark skall inte kunna s�ga, att jag �r
+misst�nksam. Ty det vore en skam b�de f�r Alma och mig."
+
+Ett par dagar var Alma vid vresigt lynne. Hon talade n�stan alls inte
+och drog inte sin mun till det minsta sm�leende, n�r John f�rs�kte
+sk�mta. John uppeh�ll sig i sitt rum, arbetade som f�rut och t�nkte, att
+detta nog skulle ge sig med tiden.
+
+En g�ng, d� han kom hem fr�n lyceet, stod Alma i salongen invid
+blommorna. John �rnade g� in p� sin sida utan att s�ga n�got. Men d�
+h�rde han Alma yttra:
+
+"John, kom och se p� den h�r rosen."
+
+"Aha," t�nkte John, "l�ter det nu s�. Bra!"
+
+Han sm�log.
+
+"Straxt, mitt lilla gryn, bara jag t�ndt en papyross."
+
+Han kom och lade armen kring Almas lif.
+
+"�r den inte vacker?"
+
+"Jo, det �r den."
+
+Johns blick gled f�rbi rosen. Han m�tte Almas �gon, tog henne under
+hakan och v�nde hennes ansigte till sig. Och han tryckte en l�ng kyss p�
+de motstr�fviga l�pparna.
+
+"N�, l�t bli!" sade Alma rodnande, "de se derifr�n kammarn."
+
+"�n sedan? Jag m� v�l ha lof att kyssa min egen hustru."
+
+John kysste henne med lekfullt trots g�ng p� g�ng, till dess Alma
+slutligen slingrade sig ur hans armar.
+
+"L�t bli nu, John," sade hon och drog sig l�ngre bort.
+
+John gick till kammard�rren.
+
+"Men h�r finnes ju ingen. Du �r on�digtvis r�dd."
+
+Men Alma b�rjade tala om annat.
+
+"Helmi �r kinkig. Jag har b�rjat afv�nja henne."
+
+"S�. Hon har s�ledes, stackars liten, f�tt sin f�rsta sorg."
+
+"Det f�r man inte f�sta afseende vid."
+
+"Naturligtvis inte."
+
+"Jag borde bara" -- Alma plockade bort torra blad fr�n v�xterna -- "visa
+mig s� litet som m�jligt."
+
+"G� inte alls p� den sidan. Var h�r i salongen och i mitt rum."
+
+"Det vore b�st att jag inte vore hemma alls. Jag kommer �nd� alltid att
+g� dit, s� snart jag h�r henne gr�ta."
+
+"S� f�ga karakt�rsstyrka ha ni kvinnor. Men om vi nu, mitt lilla gryn,
+skulle f�rs�ka �fva oss deri. Hvad --? Det h�r vore just ett ypperligt
+tillf�lle, tycker jag."
+
+Alma stod allt �nnu bortv�nd och plockade om v�xterna. Hon svarade
+ingenting.
+
+John s�g p� en bok, som l�g p� bordet.
+
+"Nymark har varit h�r?"
+
+"Han stack sig in p� ett �gonblick."
+
+John steg upp och gnolade p� en melodi. Alma v�nde sig om, likasom ville
+hon �nnu s�ga n�got, men det blef likv�l ingenting af. John gick in i
+sitt rum.
+
+P� kv�llen kom Alma in dit med sitt handarbete. John skref; Alma satt
+tyst, men s�g allt efter litet upp fr�n arbetet och lyssnade.
+
+"Gr�ter Helmi, eller hvad �r det --?" fr�gade John leende.
+
+"Nej, jag tyckte bara --. Der ringer n�gon!" tillade hon i detsamma och
+kastade sitt arbete �t sidan.
+
+"Bara det inte skulle komma fr�mmande. Det vore bra ol�gligt nu."
+
+Alma gick att �ppna och kom efter en stund tillbaka, �tf�ljd af Nymark.
+
+John rynkade �gonbrynen ett grand.
+
+"Du l�r vara upptagen, John," sade Nymark.
+
+"N�got litet, om jag skall s�ga sanningen. Men sitt ner i alla fall."
+
+"Jag skall inte heller dr�ja l�nge. Jag kom bara i ett litet �rende."
+
+Alma sydde ifrigt och s�g ej ens som hastigast upp.
+
+"Och det vore?"
+
+"Jag ville f�rleda din fru att komma med p� en lustf�rd."
+
+"Med �ngb�t till Imatra?"
+
+"Du vet s�ledes redan af det?"
+
+Nymark s�g p� Alma.
+
+"Alma har ingenting sagt. Jag h�rde bara, att en s�dan utflykt var
+p�t�nkt."
+
+"Det blir en glad utf�rd. Och trefligt s�llskap. Och milit�rmusik
+medf�ljer. Fru Karell skulle helt s�kert komma att k�nna sig riktigt
+lifvad och st�rkt, d� hon kommer hem igen."
+
+"Hvad menar du, Alma?"
+
+"Jah ... kanske nog ... ocks� f�r Helmis skull... Men det beror p� dig."
+
+"Ingalunda. G�r helt och h�llet som du vill."
+
+"Ser ni, fru Karell! John ger er full frihet. Ni kommer s�ledes."
+
+"F�rden kommer kanske att r�cka ett par veckor."
+
+Alma blickade upp och s�g skygt p� sin man.
+
+"Dess l�ngre r�cker n�jet," sade John.
+
+"Alldeles s�, dess l�ngre r�cker n�jet. Och nu g�r jag, s� att jag inte
+m� st�ra. I morgon kv�ll klockan sju g�r b�ten, fru Karell."
+
+Han tog afsked, och Alma f�ljde honom ut i tamburen f�r att l�sa igen
+efter honom.
+
+"Allt gick bra," sade Nymark halfh�gt. "John gjorde inga inv�ndningar
+alls."
+
+"Nej, t�nk det! Och jag som trodde, att han p� det best�mdaste skulle
+mots�tta sig."
+
+"Kommer ni ih�g klockan sju!"
+
+Nymark fattade �nnu en g�ng hennes hand.
+
+"Jag skall inte gl�mma."
+
+John skref, d� Alma kom tillbaka och satte sig p� sin f�rra plats vid
+bordet. De fortsatte hvardera en stund tysta sitt arbete.
+
+Men sedan lade John bort pennan, lutade sitt hufvud mot handen och s�g
+allvarligt p� Alma.
+
+"Talade Nymark redan i f�rmiddags med dig om detta?" fr�gade han.
+
+"Ja," svarade Alma litet os�kert.
+
+"Och du visste, att han skulle komma �nyo f�r att �fvertala mig att
+samtycka till f�rslaget?"
+
+Almas �ron blefvo r�da, men hon sade ingenting, utan fortfor att sy p�
+det ifrigaste.
+
+"Visste du det, Alma?"
+
+"Ja," lj�d det slutligen sakta fr�n hennes l�ppar.
+
+En stund var nu ocks� John tyst.
+
+"Det skulle varit b�ttre," sade han sedan med bekl�md st�mma, "om du
+uppriktigt och �ppet hade talat om det f�r mig."
+
+Alma kunde just ingenting svara, men hon pl�gades, der hon satt, och
+s�kte ifrigt n�gon orsak att afl�gsna sig.
+
+"Det �r sant, Arvis lexor --."
+
+Hon steg upp och vecklade ihop sitt arbete. John l�t henne g�.
+
+N�r hon �terkom fr�n lustf�rden, var Alma gladare och lifligare �n
+n�gonsin. Hon spelade och sj�ng, lekte med barnen och st�lde upp
+m�blerna i ny gruppering. P� allt s�tt f�rs�kte hon vara John till n�jes
+och gjorde honom allt emellan�t sm� tjenster. John lade m�rke till, att
+hon var likasom f�ryngrad.
+
+Men om n�tterna vaknade han af att Alma v�nde sig i sin s�ng, och n�r
+han lyssnade, tyckte han sig finna att hon var vaken.
+
+"F�r du inte s�mn?" fr�gade han.
+
+"Nej. Och jag �r inte ens s�mnig. Jag har legat vaken hela natten. Huru
+mycket �r klockan?"
+
+"�fver tre. Hvad felas dig?"
+
+John h�ll upp ljuset och s�g p� henne. Alma m�tte hans blick med stora,
+str�lande �gon.
+
+"Inte felas mig n�gonting. Rakt ingenting. Jag f�r bara inte s�mn."
+
+"F�rs�k �nd�, grynet mitt," uppmanade John och lade sig �ter.
+
+N�r han om morgonen vaknade vid vanlig tid, var Alma djupt insomnad.
+John steg sakta upp, f�rmanade barnen och tjenstefolket i rummet
+bredvid, att de ej skulle komma och st�ra, samt gick att kl�da sig i
+sitt eget rum. Och p� detta s�tt fick Alma vanligen njuta af
+morgons�mnen �nda till inemot klockan tio.
+
+John anade nog orsaken till denna s�mnl�shet. Alma hade under h�sten
+vant sig vid att vaka l�ngt fram p� n�tterna. Antingen hade de sjelfva
+fr�mmande, eller ocks� var hon ute. N�r hon var i s�llskap, blef hennes
+svaga nervsystem s� upphetsadt, att hon beh�fde flere timmars hvila,
+innan det �ter lugnade sig s� mycket, att hon kunde somna. Men John
+fruktade att Alma skulle blifva ond, om han sade n�got derom, och
+dessutom n�ndes han inte h�lla henne tillbaka, d� han s�g hur begifven
+hon var p� n�jen.
+
+Sjelf brydde han sig just ej ofta om att g� med. Dels k�nde han ingen
+lust derf�r, dels hade han ocks� s� mycket arbete, att han ej fick tid
+dertill. F�rst f�rekom det Alma litet ovant att g� allena, isynnerhet
+som de �friga fruarna vanligtvis �tf�ljdes af sina m�n. Men Nymark
+skrattade �t dessa hennes bet�nkligheter och gycklade st�ndigt �fver
+dylika gamla konvenansbruk.
+
+"De pl�ga blott on�digtvis sig sjelfva och hvarandra," sade han. "Ser
+ni, de ha aldrig p� samma g�ng lust att g� bort. Och jag �r s�ker p� att
+de inte heller samtidigt �ro f�rdiga att g�, utan den ena f�r alltid lof
+att v�nta p� den andra och f�rargar sig der�fver."
+
+"Ja, men �nd� --" f�rs�kte Alma �nnu vidh�lla.
+
+"Att de kanske h�r skulle h�lla hvarandra s�llskap? L�t oss anst�lla
+observationer!"
+
+Han l�t det ena �kta paret efter det andra passera revy, gycklade med
+den tvungna skyldighet, hvarmed n�gra af herrarna bj�do sina fruar te,
+och visade hurusom de flesta hela kv�llen n�stan undveko sina �mma
+h�lfter. Slutligen f�ste han Almas uppm�rksamhet vid tvenne nygifta,
+hvilka verkligen troget sutto sida vid sida, alldeles som fastvuxna.
+
+"Huru l�nge tror ni att det der r�cker? En m�nad? Tv�? Hela lifvet? �h,
+skola vi sl� vad?"
+
+Alma, halft pl�gad, halft road, bad honom sluta.
+
+"Menniskorna se p� oss. De m�rka s�kert, att vi tala om dem."
+
+Nymark skrattade. Men derefter k�nde sig Alma ej mer besv�rad af att
+John stannade hemma, n�r hon gick till n�got n�je.
+
+I b�rjan af december var en maskerad arrangerad. Alma hade l�nge
+grubblat p� sin kostym, till dess hon slutligen p� Nymarks f�rslag
+besl�t upptr�da som dagens drottning. Nymark �ter skulle f�rest�lla
+natten.
+
+Denna kv�ll satt John bekymrad och grubblande i sitt rum. Han t�nkte p�
+aff�rerna. Helt nyss hade han lyft sin m�nadsl�n och den f�rslog ej p�
+l�ngt n�r till att betala alla sm�skulder. Bodr�kningarna hade stigit
+till en f�rskr�ckande h�jd, och den annalkande jultiden samt sedan
+landtdagen skulle medf�ra allt st�rre utgifter. Han funderade hit och
+dit och gjorde sina ber�kningar. Men han kom alltid till samma resultat,
+nemligen att annat ej hjelpte, �n att han m�ste taga upp ett st�rre l�n,
+antingen af enskilda, eller fr�n n�gon kassa. Hvarmed skulle han v�l
+sedan betala det, d� ocks� r�ntorna m�ste erl�ggas, och l�nen ej ens
+derf�rutan motsvarade utgifterna?
+
+�ngesten steg honom ur hjertat upp i hufvudet. Han lemnade ber�kningarna
+derh�n och s�kte v�nda tankarna p� andra �mnen; tog fram rent papper och
+b�rjade skrifva en artikel till Uusi Suometar emot spanm�lstullar. Ty
+att d�ma af allt, skulle fr�ga h�rom komma att v�ckas vid landtdagen.
+Under det han t�nkte p� de allm�nna angel�genheterna, gl�mde han snart
+sina enskilda bekymmer.
+
+"Spanm�lstullen", skref han bland annat, skulle obestridligt gagna de
+rika, isynnerhet de f�rm�gnare jordegarena, domarena och presterna. Men
+den skulle blifva en b�rda f�r denna talrika fattiga befolkning, som ej
+eger jord och hvars r�ttigheter och f�rdelar landtdagen b�r bevaka.
+Arbetarens, dagsverkarens knappa br�d skulle derigenom blifva �nnu
+knappare. L�t oss icke �ka deras b�rda, ty den �r �fven derf�rutan
+alltf�r tung."
+
+"R�ttvisa b�ra vi framf�r allt iakttaga vid v�ra sociala str�fvanden.
+Detta �r f�rsta vilkoret f�r v�r sunda nationella utveckling. Och det �r
+det enda medel, hvarigenom vi kunna undvika dessa farliga oroligheter,
+hvilka nu i de stora kulturl�nderna underminera samh�llets grundvalar."
+
+"Vi b�ra str�fva att h�ja och f�rb�ttra v�ra mindre v�l lottade
+landsm�ns bel�genhet, tillgodose isynnerhet deras b�sta..."
+
+"John, se hit; jag �r f�rdig nu."
+
+Alma stod i d�rren, leende och str�lande i en hvit, af silfver och guld
+gl�nsande florsdr�gt.
+
+"N�, hvad s�ger du? Blir du inte bl�ndad?"
+
+"Vacker �r du. Utomordentligt vacker!" sade John.
+
+Men r�sten var utan klang, ty han kom i detsamma att t�nka p� huru
+mycket denna dr�gt, som blott var �mnad till en enda aftons n�je, m�tte
+ha kostat Alma. Den f�rra oron fick �ter makt med honom. Alla de
+invecklade aff�rerna lade sig som en b�rda �fver hans skuldror.
+
+"Och du skrifver bara st�ndigt. N�r skall du f� nog af det?"
+
+"N�r jag inte orkar mera."
+
+"Det l�r redan vara tid f�r mig att g�," sade Alma, i det hon bem�dade
+sig att kn�ppa de sista knapparna i handsken. "Hjelp mig, John, de �ro
+s� tr�nga."
+
+John gjorde som hon bad och f�ljde henne sedan ut i tamburen.
+
+"G�r du till fots?" fr�gade han.
+
+"Nej, jag �ker. Hyrkusken v�ntar p� g�rden."
+
+"Huru? Du tar bara en tunn regnkappa p� dig? I den h�r k�lden. Hvad
+t�nker du p�?"
+
+"P� den h�r korta v�gen hinner jag inte ens bli afkyld."
+
+"Men du kunde ju lika gerna taga en varmare kappa."
+
+"Som alldeles skulle platta ner min kostym. Tackar s� mycket. Och adj�
+nu, John."
+
+Hon t�nkte f�rst blott r�cka honom sin handskbekl�dda hand, men sedan,
+likasom om en hastig sinnesf�r�ndring f�rsigg�tt inom henne, slog hon
+b�da armarna om Johns hals och kysste honom.
+
+"Adj�!"
+
+"Adj�! F�rkyl dig inte!"
+
+Alma sprang redan utf�r trappan, och John �terv�nde till sitt rum.
+
+Den oklara, h�lft �ngerfulla k�nsla, som s� pl�tsligt bem�ktigade sig
+Alma i tamburen, f�rsvann snart i maskeradens yrande n�jen. "Natten"
+f�ljde "dagen" som en skugga, och bakom masken hviskades ord, s�dana som
+aldrig eljest.
+
+De dansade tillsammans, och efter dansen dracks champagne. Alma befann
+sig likasom i yrsel. Hon v�gade knapt t�nka p� hvad allt Nymark hade
+hviskat till henne; men hon t�nkte likafullt och kv�fde den f�rebr�ende
+r�sten i sitt br�st dermed, att detta allt ju endast var lek. Och Nymark
+beh�fde ju inte veta, att hon hade h�rt n�got, fast�n i sjelfva verket
+ej ett ord hade g�tt f�rloradt f�r henne. �h, hon f�rstod mycket v�l
+dessa afbrutna meningar, dessa kv�fda suckar, denna darrning p� r�sten
+-- allt. Kindernas gl�d skulle nog yppat det, men kinderna t�cktes af
+masken...
+
+Och �ter dansade de, och �ter drucko de champagne. Musiken lj�d. Rundt
+omkring dem r�dde gl�dje.
+
+Alma �nskade, att denna natt aldrig skulle taga slut.
+
+Men der satt utmed v�ggen en grupp fruntimmer, hvilka �msom hviskade med
+hvarandra och �msom s�go p� dem. Och deras blickar voro s� underliga,
+att de slutligen v�ckte Almas uppm�rksamhet. Hon f�rstod ej genast hvad
+de inneburo, utan v�nde sig till Nymark:
+
+"Hvarf�r se de der s� oafv�ndt p� oss?"
+
+"De �ro helt s�kert afundsjuka, d� de se lyckliga menniskor."
+
+"Och sedan hviska de oafbrutet med hvarandra."
+
+"De s�tta ihop historier, naturligtvis. Det �r just hvad s�dana der
+pl�ga syssels�tta sig med."
+
+Nymark skrattade ironiskt. Men om en stund lemnade han Alma hos n�gra
+bekanta och gick �fver till herrarnas sida, ty han hade elaka aningar.
+
+Fr�mmande masker skockade sig omkring Alma. N�gra sade artigheter, men
+andra drefvo temligen �ppet gyckel, och detta b�rjade f�rtreta henne.
+
+"Du v�rmer endast natten, sk�na dag, till dess att han er�frar dig,"
+sade en.
+
+"Om han inte redan gjort det," tillade en annan.
+
+"Hon g�r som hennes systrar. Alla dagar sjunka i nattens sk�te."
+
+"Och f�rdunklas."
+
+Alma gick f�rbittrad ifr�n dem och drog sig till ett sidorum. Der satt
+fru Leist�n i soffan.
+
+"Jag tar af masken redan, eftersom menniskorna �ro s� elaka," sade hon,
+i det hon blottade sitt ansigte. "Midt upp i ansigtet v�ga de v�l inte
+s�ga sina dumheter."
+
+N�ra derintill sutto n�gra fruar, hvilka s�go s� underligt p� henne,
+liksom hade de n�gon tanke derunder, och flyttade sig sedan till en
+annan plats.
+
+"Var det f�r mig de flydde?"
+
+Hon kastade en fr�gande blick p� fru Leist�n, hvars uppsyn visade, att
+hon visste n�got, fast�n hon inte ville s�ga det.
+
+Blodet stockade sig i Almas br�st.
+
+"Hvad skall det h�r betyda? S�g, k�raste Emma!"
+
+"Det kan du v�l sjelf nog f�rst�."
+
+"Jag f�rst�r ingenting, rakt ingenting."
+
+"�h, du f�rst�r nog. Det ser jag p� dig."
+
+"�r det m�jligt? Hvad --?"
+
+"Ja, ni ha varit of�rsigtiga."
+
+"Of�rsigtiga?"
+
+"Leist�n har just t�nkt s�ga det �t Nymark. Han vet kanske inte hur
+mycket man redan talar om er."
+
+Alma satt som en lifd�md. Hon var n�ra att f�rg�s.
+
+"Jag har st�ndigt f�rsvarat dig. Sist just nyss. Och Leist�n har varit
+riktigt ond. Han, som tycker s� mycket om dig. G�r du bort redan?"
+
+"Jo. Jag kan inte dr�ja h�r l�ngre."
+
+"Du �r v�l inte ledsen p� mig, derf�r att jag sade det? Det var ju ditt
+eget fel, d� du b�rjade fr�ga."
+
+"Nej, hur skulle jag kunna vara ledsen p� dig derf�r!"
+
+Alma visste knapt hvad hon sade. Hon tog ett hastigt farv�l och skyndade
+ensam ut i den m�rka natten.
+
+
+
+
+VII.
+
+
+Det var kallt. Sn�n knarrade under hennes l�tta steg. De l�nga, sl�pande
+f�llarna b�ljade efter henne p� den torra gatan. D� och d� fastnade
+stycken af silfverskir vid n�gon sten och gl�nste s� klart i sin gr�a
+omgifning, att de dagen derp� lockade till sig m�ngen f�rbig�endes
+blickar, tills slutligen barnen funno dem, med jubel togo upp dem och
+visade dem f�r hvarandra.
+
+John vaknade blott till h�lften, d� Alma kl�dde af sig i s�ngkammaren.
+
+"Kommer du redan?" fr�gade han, �ppnande till h�lften sina �gon.
+
+"Ja."
+
+"Var der trefligt?"
+
+"Nej."
+
+John h�rde ej svaret; han hade somnat in igen. Han l�g s� or�rlig och
+tung som en stock.
+
+Alma lade sig ej genast, fast�n hon var afkl�dd. Till h�lften bar gick
+hon tillbaka i den m�rka salongen, vandrade f�rst af och an �fver
+golfvet och kastade sig sedan klagande ned p� soffan. T�rarna lindrade
+ej hennes bekl�mning, det gr�fde under br�stet, strupen sn�rdes ihop och
+blodet bultade som en hammare i hvarje �der.
+
+Nu f�rstod hon alla dessa blickar. Hon f�rstod, att det l�g f�rakt och
+dom i dem. Och hon var till mods som om hon blifvit utst�tt fr�n alla
+menniskors gemenskap.
+
+Och hon kunde ej s�ka skydd hos John eller tala om sin sorg f�r honom.
+S� fullkomligt fr�mmande f�ref�ll han henne, der han l�g i sin s�ng, att
+hon ej ens ville komma i hans n�rhet, i sin egen s�ng. Det var om�jligt.
+Lampan stod och brann fortfarande. Hon gick och sl�ckte den, tog en sjal
+omkring sig och lade sig �ter p� soffan i salongen.
+
+Der l�g hon vaken hela natten. Mot morgonen sj�nk hon i en dvallik
+slummer, ur hvilken hon �ter hastigt spratt upp. Hjertat b�rjade �nyo
+sl� h�rdt och pl�gan i br�stet ansatte henne med f�rnyad styrka. Men
+f�rst efter en l�ng stund fick hon klart f�r sig hvarf�r hon var s�
+uppr�rd.
+
+"Hvarf�r ligger du h�r?" fr�gade John, d� han kom in.
+
+Alma svarade ingenting.
+
+"�r du sjuk?"
+
+"Nej."
+
+"Din panna �r alldeles fuktig. Blef det f�r varmt i s�ngkammarn?"
+
+"Ja."
+
+Hon lade hufvudet p� dynan och hoppades, att John skulle g� i sitt rum.
+Han f�ref�ll s� fr�mmande, s� fullkomligt fr�mmande. Och hans hand, som
+han tryckte mot hennes panna, k�ndes s� ovant kylig. Hon skakades af en
+rysning.
+
+"De elda f�r sent p� kv�llarna. Deraf kommer det sig. Men l�gg dig nu
+�nd� i din s�ng. Der �r i alla fall b�ttre."
+
+Alma gjorde s�. Hon st�ngde d�rrarna och kr�p ihop under t�cket, liksom
+f�r att d�lja sig f�r hela verldens �gon. Och nu brast hon omsider i
+gr�t och gr�t s� h�ftigt, att hela kroppen skakade. Dynan och lakanet
+genombl�ttes af hennes t�rar, h�ret f�ll ner i l�nga lockar och klibbade
+sig vid den fuktiga pannan.
+
+Hon gr�t s� l�nge, tills �gonen ej mer g�fvo n�gra t�rar och trakten
+under br�stet k�ndes alldeles tom. Hennes kropp skakades ej mer och
+pulsarna bultade ej. Hon l�g stilla som en d�d; det var knapt m�rkbart
+att hon andades.
+
+Men hon b�rjade bli varm der under t�cket. Hon kastade det till h�lften
+af sig, str�k h�ret ur ansigtet och s�g omkring sig. Hon s�g p� rummet,
+p� bordslampan och p� m�blerna. De voro alla desamma som i g�r, och i
+f�rg�r, och derf�rinnan. Hon ensam var f�r�ndrad, hade blifvit en helt
+annan.
+
+De voro desamma, och �nd� ej desamma. Hon tyckte, att de s�go kallare
+och dystrare ut. Allt omkring henne betraktade henne som en fr�mmande
+person och tycktes likasom vilja visa henne bort. Det var n�gonting hos
+dem, som p�minte om de der blickarna i g�r.
+
+Mina hemtade henne en biljett.
+
+"Fr�n magister Nymark," sade hon. "Budet v�ntar p� svar."
+
+Alma slet upp biljetten.
+
+"Ni f�rsvann s� of�rmodadt i g�r afton," skref han. "Fru Leist�n sade,
+att ni hade g�tt hem ensam, och hon gaf mig tillika n�gra antydningar,
+hvilka l�to mig ana, att det fanns n�gon s�rskild orsak till att ni s�
+hastigt drog er tillbaka. Jag skulle s� gerna vilja tr�ffa er. Kom, fru
+Karell, ut att �ka skridsko i dag p� f�rmiddagen. V�dret �r klart och
+vackert, och isen �r som en spegel. Om ni till�ter, kommer jag och
+hemtar er klockan elfva och har skridskorna med mig."
+
+Alma skref endast ett ord till svar:
+
+"Kom!"
+
+Hon steg hastigt upp, kl�dde p� sig och baddade ansigtet med kallt
+vatten.
+
+Hon hade �ter hopp. Nymark skulle tr�sta henne och skydda henne mot alla
+elaka menniskors f�rtal. Nymark skulle inte f�rakta och f�rd�ma henne,
+utan visa henne v�nskap och deltagande. F�r hans skull hade hon f�tt
+lida detta och derf�r skulle han hjelpa henne, skulle st�da, men inte
+f�rskjuta, fast�n alla andra f�rsk�to.
+
+N�r Nymark kom, gick Alma med framstr�ckta h�nder emot honom och brast
+�ter ut i gr�t.
+
+"Hvad felas er? Fru Karell, hvad har h�ndt? Nej, s�g ingenting! Jag
+gissar allt."
+
+Han f�rde Alma till en l�nstol, satte sig sjelf n�ra intill och fattade
+�nyo hennes hand.
+
+"Lugna er, Alma, f�r Guds skull, lugna er. De gemena skvallerk�ringarna!
+V�nta, bara jag f�r komma i hop med dem! De skola inte v�ga f�rol�mpa er
+en g�ng till. Torka bort de der t�rarna och l�t oss g� ner p� isen. F�r
+att riktigt f�rarga dem, skola vi njuta af lifvet och vara glada, inte
+sant? Hvad bry vi oss om deras f�rtal! Det l�nar sig inte alls att b�rja
+s�rja f�r deras giftiga tungors skull. Se nu p� mig och sm�le litet. S�
+der! Och nu bege vi oss af."
+
+Alma t�nkte enligt sin vana s�ga till �t tjenarena, att hon gick ut, och
+be dem se v�l om hemmet under tiden. Men hon ville ej visa sina
+f�rgr�tna �gon, och s� gick hon, utan att s�ga adj� �t barnen som f�rr.
+
+Nymark hjelpte p� henne den svarta, sammetskantade kappan. I hans blick
+och i hela hans s�tt visade sig den st�rsta �mhet, hvilken verkade
+lindrande p� Almas krossade hjerta.
+
+"I den h�r kappan beundrar jag er allra mest. Om ni visste huru den
+kl�der er!"
+
+Alma sm�log litet.
+
+"Ni vill endast tr�sta mig med det der."
+
+"Nej, riktigt sant. Den svarta sammeten h�jer glansen i er hy. Och
+muffen, och vinterhatten! Vid min sj�l, ni �r sk�n!"
+
+"Men passar det sig att s�ga allt det der s� �ppet?"
+
+"Hvarf�r skulle det inte passa sig, d� det �r sant? F�rst�r ni inte
+hvarf�r kvinnorna f�rtala er? Af afund, det �r alltsammans. Ni �r den
+vackraste, den sk�naste, den mest f�rtjusande, alla herrar �ro betagna i
+er, och detta kunna andra fruntimmer inte f�rl�ta er. Ni borde
+r�tteligen vara stolt �fver den f�rargelse ni bereder dem. Men ni �r s�
+innerligt oskyldig, alldeles som ett barn."
+
+"Ni skulle ha sett deras blickar. Och d� de sedan �fven undveko mig,
+alldeles som n�got orent."
+
+"Se s� der, nu b�rjar ni gr�ta igen, i st�llet f�r att ni skulle helt
+och h�llet f�rakta dem, s�som jag g�r. S�dana enfaldiga, inskr�nkta
+varelser, som de �ro. F�rd�mda belackare. De f�rtjena inte att ni
+sk�nker dem ens den minsta uppm�rksamhet, �nnu mindre att ni f�r deras
+skull f�rst�r ert goda lynne."
+
+"Men om jag verkligen har gjort or�tt? Jag menar att...."
+
+"Ja, nu vakna igen de gamla f�rdomarna. Jag kunde just ana att det �r
+de, som v�rst pl�gat er. Och ni som var p� s� god v�g att frig�ra er
+fr�n dem, att jag redan trodde mig hafva besegrat er. Men det beh�fdes
+sedan bara att n�gra skvallerk�ringar s�go p� er, s� var ni genast
+f�rdig att �terfalla i dem. M�rker ni inte ocks� sjelf huru svag ni �nnu
+�r?"
+
+"Ja, jag �r svag, det m�ste jag medge."
+
+De hade kommit ned p� isen. Nymark sp�nde skridskorna p� hennes f�tter.
+Sedan ilade de hand i hand �fver den blanka isen ut p� fj�rden.
+
+Solen sken, isen glimmade, v�dret var friskt. Skogarna p� udden och
+holmarna bildade h�r och der en m�rk infattning.
+
+Men de �kte l�ngre ut p� den �ppna fj�rden, der utsigten var mer fri �t
+alla sidor.
+
+"Skola vi bege oss �nnu l�ngre bort, eller redan v�nda tillbaka?"
+fr�gade Nymark.
+
+"Inte tillbaka, nej, bara fram�t, l�ngt bort fr�n staden -- s� l�ngt som
+m�jligt."
+
+"Men ni tr�ttnar."
+
+"Inte det minsta. Bara vi skulle komma s� l�ngt bort, att inte staden
+synes."
+
+"Vi skola taga af vid den der udden �t Vihtakanta torp till. D� ha vi
+alldeles f�rlorat staden ur sigte."
+
+N�r de kommit om udden, stannade de vid stranden f�r att hvila sig. Alma
+s�g sig omkring.
+
+"H�r �r det h�rligt," sade hon, "ingenting annat �n natur s� l�ngt �gat
+b�r. Man skulle kunna gl�mma, att det alls finns menniskor i verlden."
+
+"Skola vi dr�ja h�r hela dagen? I Vihtakanta torp f� vi mat och kaffe.
+Under jagtf�rder har jag m�ngen g�ng �tit der."
+
+Alma t�nkte p� hemmet, och en liten tvekan h�ll henne tillbaka. Men det
+k�ndes h�r s� l�tt och fritt, hon kunde inte besluta sig f�r att
+�terv�nda �nnu.
+
+"L�t oss dr�ja d�," sade hon. "Vi skola stanna h�r �nda till kv�llen."
+
+De voro hungriga och Alma k�nde sig tr�tt, d� de hunno fram till torpet.
+Nymark talade med torpfolket. De fingo en skild kammare, till hvilken en
+d�rr ledde fr�n farstun. En hvit duk breddes p� bordet och husets unga,
+frodiga dotter hemtade fram mat. Ofantligt stora br�dstycken, fisk och
+k�tt. Sm�r s� mycket, att det helt s�kert varit nog �t tio personer.
+Slutligen varma pot�ter och mj�lk.
+
+De stora och tjocka br�dstyckena roade Alma. Hon sade att hon inte kunde
+�ta dem. Nymark tog sin hvassa knif och skar �t henne tunna skifvor b�de
+af br�det och k�ttet. Den salta braxen var s� h�rdt saltad, att det sved
+i munnen. De skrattade der�t b�da, �to och pratade.
+
+Sedan de druckit kaffe, gingo de in i stugan. Der fanns en hel skara sm�
+barn, med hvilka Alma genast s�kte inleda bekantskap. Nymark stannade
+f�r att spr�ka med v�rdinnan, som sysslade vid spiseln. Under det Alma
+lekte med barnen, r�kade hon h�ra huru v�rdinnan afbr�t samtalet och
+sade �t Nymark:
+
+"Men hvad den magistern har f�r en vacker fru! Det �r riktigt underbart.
+Och vi sade h�r, att det helt visst inte i hela staden finnes n�gon s�
+vacker."
+
+"Hon �r inte min fru," svarade Nymark med l�g r�st.
+
+Alma hade rodnat �nda upp till h�rf�stet och b�jt sig ned f�r att s�ga
+n�got �t de n�rmaste barnen. Men hon f�ljde derunder uppm�rksamt med
+samtalet.
+
+"�r hon inte? D� �r hon er f�stm�. Ja, det hade man ocks� bort kunna
+gissa."
+
+"Hvaraf d�?" fr�gade Nymark skrattande.
+
+"Man har sina m�rken."
+
+"Se p�! F�r jag fr�ga hurudana m�rken?"
+
+"M�ste jag verkligen s�ga?"
+
+"Naturligtvis."
+
+"Det ser man redan p� era blickar. En gift man ser aldrig s� der �mt p�
+sin fru."
+
+"Men �nd� misstar ni er. Hon �r inte ens min f�stm�."
+
+"Inte?" V�rdinnan s�g tviflande f�rst p� Alma och sedan p� Nymark.
+
+"Hm," myste hon, "om hon �nnu inte �r det, s� blir hon det snart. Eller
+kalla mig l�gnerska."
+
+Nymark skrattade och gick till Alma, som allt �nnu lekte med barnen. Hon
+var r�d och undvek sorgf�lligt att se upp.
+
+Nymark betraktade henne och tvinnade sina mustascher. Han f�rstod, att
+Alma hade h�rt allt hvad de talat, och gaf derf�r nogare akt p� henne.
+
+Alma �ter k�nde, att Nymark betraktade henne, rodnade �n mer och b�jde
+sig djupare ned. Hon fann inte p� n�gonting att s�ga �t barnen, utan
+sl�tade endast med ena handen en hvitluggig gosses hufvud och st�dde den
+andra mot sidan.
+
+Nymark satte sig p� b�nken och b�rjade fr�ga hvad barnen hette. Men d�
+drog sig Alma undan och v�nde sig till en gammal gubbe, som satt vid
+bordet och kn�t n�t. Hon visade hurudana knutar fruntimren g�ra, d� de
+knyta borddukar, men gubben tyckte att de voro mycket mer invecklade och
+tids�dande. Gubben blygdes f�r sin fulhet och grofhet i bredd med Alma
+och drog sig med skygg beundran litet l�ngre bort. Sm�leende s�g han
+sedan p� huru flinkt de fina, hvita fingrarna r�rde sig i hans gr�a n�t.
+
+Hela tiden f�resv�fvade Alma n�gonting otydligt, forml�st. V�rdinnans
+ord lj�do st�ndigt i hennes �ron. Hennes nerver sk�lfde, kinderna br�nde
+och barmen h�fde sig v�ldsamt. Hon undvek att se p� Nymark, men f�ljde
+honom s� mycket ifrigare med hela sin sj�l.
+
+Klockan var �fver fem. Det var tid att bege sig af. Alma steg upp och
+r�ckte till afsked handen �t torpfolket.
+
+I d�rren stannade hon �nnu och s�g sig om. Stugan var varm och
+hemtreflig, menniskorna derinne v�nliga. Hon hade trifts der s� v�l, men
+likv�l hela tiden l�ngtat efter hemf�rden, d� de �ter p� tumanhand
+skulle bege sig ut i ensamheten.
+
+"Adj�, adj�!" lj�d det �n en g�ng fr�n allas l�ppar.
+
+Sedan sl�t hon d�rren och gick med Nymark mellan torpbyggnadernas v�ggar
+och knutar ned p� isen. Nymark sp�nde skridskorna p� hennes f�tter och
+bj�d henne handen s�som f�rr. Ingen skulle kunnat m�rka n�got ovanligt,
+och likv�l var hvarje r�relse, ja, hvarje minsta vidr�rande, fullt af
+magnetisk kraft. Alma b�fvade, fruktade och k�nde sig som i yrsel.
+
+M�nen sken klart och himmeln syntes h�gre �n vanligt. Isen gl�nste
+leende och lekfullt framf�r dem, och rundt omkring lockade den sn�l�sa
+skogen dem till sig med sitt hemlighetsfulla, tysta skuggm�rker. H�ga
+furor stodo stumma l�ngs str�nderna. P� isen bl�nkande silfversken, p�
+sidorna, framf�r och p� alla h�ll svarta, tysta skuggor.
+
+De �kte hand i hand utan att s�ga n�got. D� och d� hviskade Nymark n�got
+ord, p� hvilket Alma ingenting svarade, om hon blott p� n�got s�tt kunde
+undvika det.
+
+Men n�r de hunnit till samma udde, der de hade hvilat p� ditf�rden, drog
+Nymark henne med sig ner emot stranden.
+
+"Skola vi dit?" fr�gade Alma skygt.
+
+"P� en liten stund. H�r �r just halfva v�gen."
+
+Alma satte sig p� en sten. Nymark kastade sig ned i ljungen vid hennes
+f�tter, s� n�ra, att han lutade sig mot hennes kl�dning, som han
+derigenom drog undan fr�n f�tterna. Alma v�gade hvarken r�ra sig eller
+tala, men barmen h�jde och s�nkte sig h�ftigt och det svindlade f�r
+hennes �gon.
+
+Nymark reste sig till h�lften och flyttade sig �nnu n�rmare. Alma k�nde
+p� sitt ansigte hans heta andedr�gt och v�nde bort hufvudet. Hennes
+hjerta slog v�ldsamt och lemmarna blefvo s� underbart tunga. Hon hade
+hvarken vilja eller tanke, men instinktm�ssigt f�rs�kte hon resa sig
+upp, f�rs�kte i alla fall, fast�n en of�rklarlig, kropp och sj�l
+f�rlamande f�rvirring och en underbart m�ktig k�nsla af domning h�llo
+henne kvar. D� k�nde hon en stark arm omkring sitt lif och ett b�ljande
+br�st mot sin klappande barm. Skr�md ryckte hon till, anstr�ngde �nnu en
+g�ng alla sina krafter och gaf till ett rop. R�sten kv�fdes, ty ett par
+andra l�ppar tryckte sig mot hennes; hon sl�t sina �gon och f�ll maktl�s
+ned.
+
+En stund hade f�rflutit. Alma satte sig upp i ljungen. Hennes �gon
+irrade skr�mda omkring. Marken var kall, skogen m�rk. Tr�den stodo
+allvarliga och or�rliga deromkring. Intet prassel, intet ljud h�rdes.
+Men p� himmeln sken m�nen klar som f�rut och stjernorna tindrade. Almas
+blick stannade ej vid dem; hon dolde ansigtet i sina h�nder och b�jde
+pannan ner emot kn�na.
+
+L�ngre bort t�nde Nymark en papyross och satte sig sedan p� en sten f�r
+att se om skridskon p� ena foten. En rem hade g�tt af. N�r han f�tt den
+lagad, v�nde han sig till Alma, som allt �nnu satt i samma st�llning.
+
+"Skola vi bege oss af redan?"
+
+Hans r�st var lugn och jemn, men Alma ryste likv�l, d� hon h�rde den,
+st�nade, v�nde sig med ansigtet mot marken och ref i ljungen med b�da
+h�nderna. Riset skar hennes fingrar, men hon k�nde det ej.
+
+"Alma, var inte barnslig."
+
+Nymark stod bredvid henne och f�rs�kte upplyfta henne.
+
+"H�r mig! Det der tjenar till ingenting. Ingen menniska har sett oss,
+ingen skall f� veta det, jag sv�r att det inte ens i min d�dsstund skall
+komma �fver mina l�ppar. Alma, �lskade, haf f�rbarmande med mig."
+
+Han lyckades slutligen upplyfta henne och slog mossan af hennes kappa.
+
+"Lugna dig nu, var rask!"
+
+Han str�k sakta hennes skuldror.
+
+"F�rlita dig p� mig och �ngra inte naturens jubelstund."
+
+Alma svarade med en klagande suck.
+
+"Hvad du �r f�r ett barn. I sanning! Hvem �r du r�dd f�r, s�g? Skogen
+tiger nog, stjernorna �ro l�ngt borta, likas� m�nen; de tala inte om
+n�got."
+
+Nymark ville st�da henne, men Alma dolde b�da h�nderna i muffen.
+
+De hade kommit n�ra staden, d� remmen i Nymarks skridsko �ter brast och
+han n�dgades b�ja sig ned f�r att bringa den i ordning.
+
+"Alma, v�nta ett �gonblick; lemna mig inte!" sade han.
+
+Men Alma tycktes ej h�ra honom, utan skyndade vidare utan att se bakom
+sig. N�r hon kom till stranden, aftog hon skridskorna, h�ngde dem �fver
+armen och gick upp l�ngs den sidan af gatan, som l�g i skugga. Hon sm�g
+sig fram l�ngs v�ggarna med ljudl�sa steg. P� g�rden stannade hon, s�g
+upp till f�nstren och pressade muffen mot sitt br�st. Man gick i
+k�ksd�rren; hon drog sig undan bakom ett h�rn. N�gon kom utf�r
+trapporna, men gick sedan l�ngre bort p� g�rden. Undvikande att visa sig
+gick hon uppf�r tamburtrappan, stannade allt emellan och lyssnade. Allt
+var tyst. Hon tog p� d�rren; den var ol�st. Lampan brann i taket,
+�fverplaggen h�ngde p� v�ggen, hon m�rkte ingenting ovanligt eller nytt.
+
+Hon h�ngde upp sin kappa, lade hatt och muff p� bordet. Gick in i
+salongen, men blef st�ende som fastspikad p� andra sidan tr�skeln.
+
+John stod framf�r henne, h�g och allvarlig. Almas slocknande blick s�kte
+golfvet.
+
+"Vet du redan af att Arvi �r sjuk?" fr�gade John. "Han kom p�
+f�rmiddagen hem fr�n skolan midt i timmen och ligger i stark feber.
+Doktorn �r r�dd, att han f�r kopporna."
+
+
+
+
+VIII.
+
+
+Arvi andades tungt och hela hans kropp br�nde. Han mumlade otydliga ord.
+�gonen rullade i sina r�dspr�ngda h�lor.
+
+Alma hade sjunkit ner p� en pall vid hans f�tter och satt der hopfallen.
+Mina bj�d henne te, men hon skakade afvisande p� hufvudet.
+
+N�r John intr�dde, lutade hon sitt ansigte mot Arvis b�dd. John stod en
+stund bredvid henne, s�g p� Arvi och k�nde p� hans panna.
+
+"Kanske han �nd� blir frisk, vi skola hoppas �tminstone."
+
+Han s�g p� Alma.
+
+"Du torde ha blifvit mycket skr�md?"
+
+Intet svar. Alma f�rblef i samma st�llning, s� or�rlig, att hon knapt
+andades. John lade sin hand p� hennes axel; en darrning genomlopp hela
+hennes kropp, men hon lyfte ej upp hufvudet och �ndrade ej st�llning.
+
+"Inte s�, Alma," sade han. "F�rs�k att lugna dig."
+
+Han dr�jde �nnu en stund, innan han lemnade rummet. F�rst n�r d�rren var
+st�ngd bakom honom, vaknade Alma ur sin f�rstelning. Hon reste sig ej
+upp, utan sj�nk �nnu l�gre ned, fr�n pallen p� golfvet, och f�ll ihop
+som ett knyte. Hon kramade om s�ngfoten med b�da h�nderna, kramade s�,
+att fingrarna knakade och tr�et knarrade. Tungan hade r�kat mellan
+t�nderna; hon bet s�nder den. Den kroppsliga sm�rta, hon dervid erfor,
+k�ndes n�stan v�lg�rande och lindrande f�r sj�lens �ngest.
+
+Ingen fanns d� i rummet; det visste hon, fast�n hon f�r �frigt inte hade
+reda p� stort n�gonting.
+
+Arvi hade fallit i en dvallik s�mn. Han vaknade nu pl�tsligt och
+klagade. Alma kr�p p� kn�na fram till honom.
+
+"Mamma," sade Arvi, "det g�r ondt i hufvudet och halsen."
+
+Han suckade och s�g p� modren.
+
+"Mamma, k�nn p� min panna, hur den br�nner."
+
+Alma n�rmade sitt bleka ansigte till honom.
+
+"Jag kan inte, Arvi," lj�d det hviskande fr�n hennes l�ppar. "Mina
+h�nder �ro orena. Men s�g det inte �t n�gon."
+
+Arvi teg en stund; sedan fortfor han �ter:
+
+"Mamma, jag �r r�dd. Den der v�ggen faller."
+
+"Inte faller den. Men p� mamma faller en kvarnsten."
+
+"Hvarifr�n."
+
+"Uppifr�n. Fr�n himmeln. Men s�g det inte �t n�gon."
+
+"Nej."
+
+Steg h�rdes. Alma drog sig tillbaka p� pallen. L�karen och John kommo
+in.
+
+"Vi f� se i morgon," sade l�karen, sedan han unders�kt Arvi.
+
+Sedan v�nde han sig till Alma.
+
+"Men hur �r det med er, fru Karell?"
+
+De s�go p� hvarandra, John och han.
+
+"Ni duger inte till sjuksk�terska i natt," sade han, i det han k�nde p�
+Almas puls.
+
+Alma hade endast ett enda hopp, det att de skulle g� bort. Det gjorde de
+ocks� snart, och hon andades �ter l�ttare, sedan hon blifvit ensam med
+Arvi.
+
+Senare p� kv�llen kom John tillbaka med en droppflaska i handen. Hon
+m�ste taga in deraf, och sedan kom Mina f�r att hjelpa henne till s�ngs
+i rummet bredvid.
+
+Hon l�t dem g�ra med sig hvad de ville, n�jd med att John �ndtligen
+lemnade dem i ro och gick in till sig. Mina hade t�ckt �fver henne i
+s�ngen; der hade hon varmt och godt att vara. Hon s�g p� hur Mina
+sysslade i rummet, hur hon h�ngde upp hennes kl�der, kn�t ihop
+strumporna, skrufvade ner lampan och hemtade dricksvatten p�
+nattduksbordet bredvid henne. �nnu derefter r�rde hon sig fram och �ter
+i rummet, undvikande att g�ra buller och g�ende p� t�.
+
+Alma f�ljde ej mer hennes r�relser. I s�ngv�rmen hade hon det s� godt.
+Nerverna och hjertat, alla �dror och muskler bragtes till ro. Likas�
+tankarna och k�nslorna. De elaka minnena f�rflyktigades, hela lifvet
+gled l�ngt bort. Fridfullt, som en syn ur en annan verld, s�g hon genom
+de halfslutna �gonen den matt brinnande lampan och de �friga f�rem�len,
+som befunno sig i riktningen af hennes blick. Mina skymtade allt �nnu
+f�rbi, d�rren �ppnades, John kom in, s�g p� henne, yttrade n�got med l�g
+r�st till Mina, och sedan var allt slut. Hon visste ej mer af
+n�gonting...
+
+Varm, fuktig �fver hela kroppen, vaknade hon sent f�ljande dag. Innan
+hon blef riktigt klarvaken, nj�t hon af b�ddens mjukhet och sin lugna
+bekv�mlighet. V�nde sig litet och str�ckte med v�lbehag p� sig. Hon
+flyttade hufvudet h�gre upp p� dynan och sl�t �gonen, f�r att �nnu en
+stund f�rl�nga den behagliga halfslummern. Men blodet cirkulerade redan
+med st�rre fart i hennes kropp, hjertat slog hastigare och nerverna
+lifvades. Hon m�ste �ppna �gonen och se omkring sig. Det gamla, k�nda
+rummet, k�nda f�rem�l. Ingen var inne och i rummet bredvid h�rdes ingen
+r�ra sig. �ter sl�t hon �gonen.
+
+Men pl�tsligen �ppnade hon dem igen. Hon hade sett en enslig nejd,
+vackert m�nsken, gl�nsande is, en m�rk udde, furor, ljung och --! Hon
+pressade de hopkramade h�nderna mot sina tinningar.
+
+Det kunde inte vara sant!
+
+Hennes kropp skakades, puls�drorna i halsen, i hufvudet, i hela kroppen
+bultade. Var det �nd� sant?
+
+Mina kom in. Almas �ngestfulla blickar h�ngde sig fast vid henne.
+
+"Om frun skulle komma och se. Han �r alldeles flammig."
+
+Alma stirrade utan att h�ra eller f�rst�. Stirrade bara, d� hon s�g, att
+hennes l�ppar r�rdes.
+
+"Herre Gud, �r frun sjuk?"
+
+Mina n�rmade sig.
+
+"Skall jag g� till skolan och be rektorn komma hem?"
+
+"Nej, nej!"
+
+"Men frun �r sjuk."
+
+"�h nej."
+
+"Orkar frun stiga upp och se p� Arvi? Nog l�r han ha f�tt kopporna."
+
+Alma f�rs�kte stiga upp. Det svindlade f�r hennes �gon, benen vacklade,
+men hon f�ll likv�l icke.
+
+"Arvi kopporna?"
+
+Hon b�rjade nu p�minna sig f�reg�ende afton i barnkammarn -- Arvi
+fl�mtande och br�nnhet i sin s�ng, hon bredvid, krypande p� golfvet.
+
+Alma tryckte fingret mot en r�d fl�ck p� hans kind; den blef blekare.
+
+"Smittkoppor," suckade hon.
+
+"Frun fr�gar inte ens hvar de �friga barnen �ro," sade Mina, d� Alma
+bara s�g tr�tt p� henne.
+
+"Rektorn f�rde dem till Leist�ns genast som han h�rde, att doktorn
+trodde det skulle bli kopporna. Och med en s�dan hast, att jag knappast
+hann f� kl�derna p� dem. Det var en uppst�ndelse. Rektorn gick sedan
+f�rut med de �ldre barnen, och jag kom efter och bar Helmi. Och hon var
+s� v�nlig, fru Leist�n, och sade att man alls inte beh�fde vara �ngslig,
+ty nog skulle hon se om dem s� l�nge, som Arvi var sjuk. Men hur Helmi
+hade sv�rt att skiljas fr�n mig, det kan fru aldrig tro! Hon riktigt
+stormgret, stackarn, och h�ll mig om halsen. Hur skall hon komma till
+r�tta der, d� de sade, att jag p� inga vilkor skulle f� komma och helsa
+p�, att jag kant�nka skulle f�ra smittan med mig i kl�derna. Allt annat!
+Jag tror nu inte p� s�dant. Ingen blir sjuk, om det inte �r Guds vilja.
+Men jag m�ste naturligtvis lyda, det hjelper v�l inte annat."
+
+Mina st�dade i rummet, under det hon s� pratade, och v�ntade inte p�
+svar. Men nu tog hon med damtrasan i handen ihop med den n�rmaste
+stolen.
+
+"Frun ser s� underlig ut. Bara inte frun ocks� blir sjuk. D� �ro vi illa
+ute."
+
+"Inte blir jag sjuk."
+
+"Var frun och �kte skridsko i g�r hela dagen? Jag t�nkte litet det, n�r
+jag inte s�g skridskorna p� h�ngarn i tamburen, och jag h�rde fru
+Leist�n s�ga �t rektorn --"
+
+"Hvad sade hon?" fr�gade Alma hastigt och ryckte till.
+
+"Att frun hade g�tt med magistern der f�rbi ned till isen. Hon
+f�rundrade sig s� �fver att frun inte var hemkommen �nnu, och ville att
+rektorn skulle fara och s�ka frun."
+
+"Hvilken tid var det?"
+
+"S� der mellan sex och sju, eftersom klockan slog sex just som vi gingo
+till Leist�ns."
+
+"H�rde Mina hvad rektorn svarade fru Leist�n?"
+
+"Han svarade rakt ingenting. Men orolig m�tte han ha varit, jag t�nker
+det derf�r, att han sedan hela eftermiddagen inte gjorde annat �n gick
+fram och tillbaka �fver salsgolfvet."
+
+"F�r bort det der smutsvattnet, det luktar illa."
+
+Mina tog skur�mbaret, trasorna och kvasten och gick.
+
+Med h�nderna i kors i kn�et betraktade Alma Arvi, som var insomnad. Men
+tankarna f�rm�dde likv�l inte syssels�tta sig med honom; de hade alla
+stelnat till en enda frusen klump i hennes hufvud.
+
+L�karen �tf�ljd af John kom f�r att se om Arvi, k�nde p� hans puls och
+fr�gade ett och annat r�rande honom. Alma svarade honom tydligt, hon
+hade reda p� allt och f�rblandade ingenting. Troget satt hon vid hans
+s�ng natt och dag, gaf in medicin �t honom p� de best�mda tiderna och
+frotterade den svullna halsen morgon och afton, s�som l�karen f�rordnat.
+Men allt, hvad hon gjorde, skedde utan sj�l, likasom existerade det
+alldeles utom hennes tankekrets. Det var n�gon annan makt, som satte
+hennes f�tter och h�nder i r�relse, sjelf tyckte hon sig vara f�rintad,
+eller skild fr�n sin kropp. Derf�r s�g hon f�rem�len och menniskorna
+omkring sig likasom p� l�ngt afst�nd, och �fven deras r�ster lj�do i
+hennes �ron s�som kommande fr�n fjerran. Hon s�g p� allt som p� ett
+panorama eller n�got alldeles fr�mmande. Ibland trodde hon att hon sof,
+och hon knep sig i armen f�r att vakna; men fast�n hon k�nde att det
+sm�rtade, f�rblef allt s�som f�rut.
+
+Arvi blef s�mre dag f�r dag. L�karen gaf ej mer n�got hopp om hans
+tillfrisknande.
+
+Det var femte dagens afton efter Arvis insjuknande. John satt tyst och
+allvarlig p� en stol vid hans hufvudg�rd, Alma s�som f�rut p� en l�g
+pall vid f�tterna. En hemsk tystnad r�dde i rummet. D�den h�ll sitt
+int�g.
+
+Arvis h�nder och f�tter voro iskalla. Andedr�gten rosslade i halsen, det
+ryckte i kroppen. �gonen voro oafv�ndt f�sta i taket, liksom hade han
+v�ntat n�got derifr�n.
+
+John var blek, och rynkan mellan hans �gonbryn blef allt djupare.
+
+Han sade ingenting, men det ryckte allt emellan�t i ansigtet och �gonen
+voro r�da.
+
+Alma s�g p� honom, under det hon st�dde sig mot s�ngkanten. L�nade det
+sig att s� der s�rja der�fver, att gossen fick g� bort fr�n synd och
+el�nde? B�ttre vore, om d�den toge bort �fven de andra barnen, innan de
+hunne sjunka i synd och skam. De voro �nnu rena och oskyldiga...
+
+Arvi hade nu sv�ra pl�gor. Men efter en stund skulle han f� ro, evig ro
+i jordens sk�te. Missunnade fadren honom denna lycka...
+
+En sista rossling h�rdes, sedan tystnade allt. John dolde sitt ansigte i
+h�nderna. Alma satt or�rlig som en bildstod. Hvarf�r slocknade inte
+ocks� hennes lif p� samma g�ng...
+
+En hvit kista gjordes �t Arvi och i denna en bl�ndande hvit b�dd. I
+spetsar och myrten hvilade han stilla och lugnt, utan att veta af
+verldens stormar och sorger. Samma stillhet och frid lade sig �fven
+�fver allt omkring honom, lifvet likasom afstannade i d�dens n�rhet,
+bes�kande kommo och gingo med ljudl�sa steg.
+
+Det d�nade s� ih�ligt, d� locket spikades igen. Den der stora grofva
+karlen i sina tjocka vadmalskl�der hade ingen f�rsyn eller fruktan f�r
+att st�ra den sofvandes ro.
+
+Klockorna ringde. Kistan var upplyftad p� likvagnen, h�star och �kdon
+v�ntade vid porten p� de �tf�ljande. Alma hade hela tiden suttit i en
+l�nstol vid bordet. G�sterna hade helsat p� henne och sedan spridt sig i
+rummen. N�gra stannade hos henne, samtalande och fr�gande. Hon svarade
+ett och annat ord, allt hur det f�ll sig.
+
+"Det var sorgligt! Ett s� vackert barn. Och er enda gosse."
+
+"V�r enda gosse."
+
+"Och s� hastigt. Var han sjuk ens en vecka?"
+
+"Fem dagar."
+
+"Bara fem dagar? Det m�tte k�nnas tungt."
+
+I b�rjan voro alla tysta och allvarsamma, isynnerhet i salongen, der
+Alma satt. I ansigtsuttryck, blickar och r�st s�kte de inl�gga
+deltagande och tvingade sig att iakttaga ett yttre skick, som f�ga
+svarade emot deras inre k�nslor.
+
+Men s� snart de kommo i de �friga rummen, �tertogo de of�rm�rkt sin
+frihet. Herrarna h�jde r�sten, damerna hviskade och blefvo lifliga,
+n�gra till och med skrattade ibland af f�rseelse.
+
+D� b�rjade klockorna ringa. John b�jde sig ned och sade n�got �t Alma.
+Det var tid att bryta upp. En h�gtidlig tystnad spred sig fr�n rum till
+rum. Samtalet upph�rde, alla reste sig och man drog sig sm�ningom till
+d�rren.
+
+Marken var frusen, vagnen skramlade och skakade om kistan der under det
+svarta taket. Men grafven var b�ddad mjuk och vacker medelst granris.
+Den hvita kistan s�nktes ner mellan de gr�na kvistarna. Menniskorna
+samlade sig deromkring f�r att se den. Presten l�ste, kastade mull p�
+det vackra locket och l�ste �ter. Alma h�jde ej sina �gon fr�n grafven.
+Hon h�rde r�sten, som l�ste, men f�rstod ej orden, h�rde �fven vinden
+susa i tr�den och visste att menniskor stodo omkring dem. Men hvarf�r
+smutsade man ned den vackra kistan med den fuktiga mullen?
+
+L�sandet upph�rde, presten h�jde boken till pannan. Alla b�jde sina
+hufvuden ned och skylde f�r �gonen. Alma gjorde ej s�. Hon stirrade
+oafbrutet ner i grafven, likasom om hon genom locket �nnu en g�ng velat
+se de k�nda anletsdragen. Och hon m�rkte ej att menniskorna sm�ningom
+afl�gsnade sig. Endast John och n�gra karlar blefvo kvar. De togo spadar
+och b�rjade skofla ner mull. De kastade mullen s� h�ftigt, att kistan
+f�r hvarje g�ng d�nade. Det var ocks� stenar bland mullen och kistlocket
+skr�lde, d� de tr�ffade det. Det sista h�rnet t�cktes, och man s�g
+ingenting annat �n en mullh�g, som h�jde sig allt mer och mer. Den
+gungade i Almas �gon. Hon h�jde �gonen; tr�den, korsen, karlarne
+gungade. Sedan blef allt m�rkt; hon sj�nk afsvimmad till marken.
+
+
+
+
+IX.
+
+
+"Jag fruktade just det h�r, d� hon hela tiden vakade utan uppeh�ll. �t
+inte och r�rde sig inte ur st�llet. Underbart att hon ens h�ll ut s� h�r
+l�nge."
+
+"Vi skola gifva in �t henne n�gonting st�rkande, kanske jern. Och om
+aftnarna af det f�rra. Nog g�r det �fver; hon beh�fver endast stillhet
+och lugn. Kunde man inte st�lla det s�, att hon inte blir st�rd om
+morgnarna, eftersom hon d� f�r b�ttre s�mn?"
+
+"Jo. Jag skall flytta in i mitt eget rum. Jag m�ste �nd� stiga tidigare
+upp."
+
+John och l�karen samtalade s�lunda, d� Alma �terkom till medvetandet i
+sin s�ng.
+
+"Nu, fru Karell," sade l�karen, d� han m�rkte att Alma �ppnade �gonen,
+"nu f�r ni inte p� m�nga dagar stiga upp ur s�ngen. Ni m�ste f�rst taga
+igen all den s�mn, som ni f�rsakat de senaste dagarna. Genom medicin, om
+det inte eljest g�r. Och genom medicin skola vi ocks� f�rs�ka ge er
+matlust."
+
+Alma h�rde p�. Hon sade inte ett ord, hvarken f�r eller mot. De fingo
+g�ra med henne hvad de n�gonsin ville. Hon l�g till s�ngs den ena dagen
+efter den andra. Talade inte, klagade inte och �nskade ingenting, men
+svarade likv�l, d� man fr�gade henne om n�got. Hon l�g f�r det mesta
+or�rlig. D� och d� ryckte det till i hennes kropp, men hon visste
+knappast af det. �gonen voro st�rre �n f�rr, blicken tr�tt och matt.
+
+Slutligen fr�gade l�karen en dag om hon inte hade lust att stiga upp.
+Hon svarade nej. Men hon steg likv�l upp, d� l�karen bad henne g�ra det.
+
+Sedan satt hon lika tyst i sin soffa. John var hos henne, s� ofta hans
+m�ngfaldiga g�rom�l till�to.
+
+Han f�rest�lde henne, att de ju �nnu hade tre barn kvar, och hur de voro
+friska, lifliga och �lskliga. I dem hade de tr�st. Och s�dana sorger och
+f�rluster m�ste ju menniskan genomg�; lifvet f�rde dem med sig �t en
+hvar, och man borde ej l�ta sig krossas af dem. Det hjelpte ju i alla
+fall inte, utan olyckan blef blott st�rre derigenom.
+
+Alma svarade ingenting och det var sv�rt att i hennes fr�nvarande blick
+se, om hon hade h�rt eller ej. Hon pressade sina kn�pta h�nder h�rdare
+tillhopa, men John lade ej m�rke dertill.
+
+Det syntes emellertid tydligt, att hon hellre var ensam och att hon
+liksom pl�gades, d� n�gon kom in i rummet. Derf�r f�rs�kte Mina h�lla
+�fven barnen p� afst�nd och f�rde dem endast d� och d� in f�r att helsa
+p� modren.
+
+Hon satt alltid p� samma st�lle, i ena h�rnet af soffan. Hon tycktes ej
+m�rka, ja v�nde ej ens p� hufvudet, om barnen stojade i rummet eller om
+n�got k�rl med starkt slammer slogs s�nder i k�ket.
+
+Men en g�ng h�rdes en r�st i salongen, hvilken bragte henne att rycka
+till och springa upp. N�r John sedan intr�dde, stod hon med b�da
+h�nderna st�dda mot bordet och blickade skr�md mot d�rren.
+
+"Kommer du inte in? Nymark �r der. Han fr�gar efter dig."
+
+"Mig? Hvarf�r?"
+
+Hon darrade och r�sten stockade sig i br�stet. Men hon fortsatte,
+anstr�ngande alla sina krafter.
+
+"Jag orkar inte -- m�ste snart l�gga mig. Jag �r s� svag."
+
+"Du riktigt darrar. Har du svindel? L�t mig hjelpa dig till s�ngs."
+
+"Nej, nej, nog kan jag sjelf. G� dit, att han inte kommer."
+
+"Hit? I ditt rum? Det g�r han inte."
+
+"G� dock i alla fall, John."
+
+John gick och st�ngde d�rren efter sig. Men Alma fattades af en ny
+�ngest. Hon fruktade att Nymark skulle tala om det f�r John, ber�tta
+allt.... Hon f�rs�kte lyssna p� deras samtal, men kunde ej tydligt
+urskilja n�got, ty hon darrade s� h�ftigt, tankarna voro f�rvirrade och
+det svartnade f�r hennes �gon. Hon v�ntade hvart �gonblick, att John
+�ter skulle visa sig i d�rren och med str�nghet fordra r�kenskap af
+henne.
+
+Hon upprepade f�r sig, att det ej var m�jligt. Nymark skulle inte g�ra
+det, �tminstone inte med afsigt. Det var ju galenskap att frukta n�got
+s�dant.
+
+Men likv�l fruktade hon. Om den eviga f�rd�melsen pl�tsligt �ppnat f�r
+henne sitt m�rka svalg, skulle hennes sj�l ej k�nt s� mycken fasa, som
+nu.
+
+En svag tanke f�rs�kte �nnu bereda sig rum i hennes sinne.
+
+"�n sedan, om han skulle tala om det?" lj�d det inom henne; "n�got v�rre
+kan inte komma, �n detta �r. L�t allt blifva uppenbart med det samma. D�
+slipper jag fri fr�n denna �ngest. Det hade varit b�ttre, om jag sjelf
+talat om det genast. �ppnat hela mitt hjerta."
+
+Men hon h�rde ej p� denna r�st. Den talade ej heller l�nge, ty �ngesten
+kv�fde den.
+
+I salongen fortsattes samtalet lugnt och jemnt. Orden h�rdes tydligt,
+men hon kunde inte fatta deras mening. Hennes hufvud k�ndes som en klump
+och hjernan var sl�. Hon trodde att hon skulle falla, eller att
+f�rst�ndets sista gnista hade slocknat. Men den slocknade ej; bakom all
+denna f�rvirring kyttade den �nnu, och ej heller f�ll hon.
+
+Slutligen flyttades stolarna, n�gra ord yttrades och sedan afl�gsnade
+sig r�sterna till tamburen. Och steg h�rdes �terv�nda till salen, blott
+en persons steg. Han hade g�tt!
+
+"St�r du der allt �nnu?" sade John, d� han �terkom till henne.
+
+Alma sm�log med en vansinnigs sm�leende.
+
+"Kom i s�ngen, hit. Du m�r inte v�l," sade John.
+
+Alma lade sig, s�som han ville. John betraktade henne med oro och gaf in
+�t henne af den lugnande medicinen.
+
+"Hur skall jag v�ga fara in till landtdagen, om du inte blir frisk?"
+suckade John halft f�r sig sjelf.
+
+"Nog blir jag frisk, John. I morgon, skall du se, �r jag redan alldeles
+bra. N�r far du?"
+
+"Efter tv� veckor."
+
+"I morgon skall jag tidigt b�rja g�ra dina kl�der i ordning. Jag skulle
+kunna g�ra det nu redan, om du inte hade gifvit in �t mig s�mndroppar."
+
+"Det br�dskar inte. Sof du bara lugnt, om du f�r s�mn."
+
+Han gick bort, och Alma blef kvar i s�ngen, lugnare till sinnes. John
+visste �nnu ingenting. Efter tv� veckor skulle han fara till landtdagen,
+Nymark skulle hinna gl�mma och allt skulle bli dervid. Hon skulle
+f�rsona sitt brott, arbeta som en slaf, aldrig g� ut, ej visa sig
+n�gonst�des, utan draga sig undan hela verlden, tjena John och hemmet,
+ja, hon skulle h�danefter vara i st�nd att b�ra hvilka tunga b�rdor som
+helst. Och hon ville inte knota, om man ock skulle trampa henne under
+f�tterna, om John vore likgiltig och h�rd mot henne, om han skulle
+gl�mma henne och ej skrifva. Med allt skulle hon vara n�jd, allt skulle
+hon t�ligt b�ra till sin lefnads slut...
+
+L�karen blef mycket bel�ten f�ljande dag, d� han s�g henne i fullt
+arbete med s�mmerskan och omgifven af en hel h�g skjortor, strumpor och
+andra kl�der.
+
+"Gud ske lof," sade han, "nu �r det ingen fara mer. John kan obekymrad
+fara till Helsingfors f�r ett halft �r, och vi skola h�r under tiden
+raska upp oss och samla krafter."
+
+Alma sydde s� flitigt, att h�nderna begynte darra. Hon gjorde en
+ofantlig m�ngd kl�der i ordning �t John f�r resan. Hvad hon ej hann med
+hemma, det s�nde hon att f�rf�rdigas ute. Sjelf satt hon fr�n tidigt p�
+morgonen till sent p� kv�llen och m�rkte inte, att hon med sin ifver
+uttr�ttade b�de s�mmerskan och Mina, hvilken dessutom m�ste medtaga
+arbete till barnkammaren. N�r det oaktadt n�gon g�ng m�rka tankar ville
+tr�nga sig in p� henne, b�rjade hon samtala med s�mmerskan, �n om ett,
+�n om annat, mest om dagens obetydliga tilldragelser, hvilka ej
+intresserade henne ens s� mycket, att hon skulle t�nkt p� hvad hon sade
+eller h�rt hvad den andra svarade. S�mmerskan s�g f�rv�nad p� henne och
+t�nkte f�r sig sjelf, att det aldrig i verlden stod r�tt till med frun.
+Men hon meddelade sig ej derom �t n�gon annan, utan v�ntade till dess
+ocks� de andra skulle m�rka det.
+
+�fven en annan egendomlighet f�ll s�mmerskan i �gonen. Hvarje g�ng
+tamburklockan ringde, ryckte Alma till likasom f�r ett �skslag, l�t
+arbetet falla ur h�nderna och lyssnade. Om d� Mina eller n�gon annan
+ville g� och �ppna, nekade hon dem helt uppskr�md.
+
+"Ni f�r inte sl�ppa in, ni f�r inte sl�ppa in; nej, nej, �ppna inte!"
+
+"Men kanske det �r n�gon som fr�gar efter rektorn. Borde man inte s�ga,
+att han inte �r hemma?"
+
+"Ja, ja, att han inte �r hemma, och att han inte kommer hem, och att jag
+�r sjuk, s�ngliggande, och inte tar emot n�gon."
+
+N�r John r�kade vara hemma, gick han vanligen sjelf och �ppnade, och d�
+sprang Alma och tittade genom d�rrspringan, f�r att se hvem det var som
+kom. N�r hon �terv�nde till sin plats, h�ll hon handen tryckt emot
+hjertat och hviskade: Gud ske lof, det var bara den eller den!
+
+Vidare f�ste sig s�mmerskan vid att hon aldrig med sorg eller saknad
+talade om sin mans f�rest�ende bortresa och ej just synnerligen tycktes
+bry sig om att hon f�r hela v�rvintern skulle komma att vara ensam.
+
+"Kommer det inte att bli ledsamt, d� frun f�r s� l�ng tid m�ste vara
+skild fr�n rektorn?" fr�gade hon en g�ng.
+
+"Inte det minsta," svarade Alma. "Om det berodde p� mig, s� skulle jag
+hellre vilja bo alldeles ensam, l�ngt borta i skogen, s� att ingen
+n�gonsin skulle finna mig."
+
+"Men der skulle vargarna �ta upp frun."
+
+"�n sedan! gerna f�r mig!"
+
+"Skulle frun �nska att f� d�?"
+
+"Det skulle jag."
+
+"Gud i himlen, riktigt sant? Till exempel nu genast?"
+
+"Nu p� �gonblicket."
+
+"Och frun skulle inte det minsta vara r�dd?"
+
+"F�r hvad?"
+
+"Jo, f�r att hvart frun sedan skulle komma."
+
+Alma s�g p� henne. Hon svarade ingenting, men f�rsj�nk i tankar.
+
+S� for John. De sista dagarna hade han oafbrutet forskande betraktat
+Alma. Men hon m�rkte det och l�tsade d� st�ndigt vara glad. �fven f�r
+l�karen f�rs�krade hon, att hon m�dde bra och inte k�nde n�gra pl�gor.
+
+Men n�r hon hade blifvit ensam, lj�d ofta i hennes �ron s�mmerskans ord:
+"jo, ty hvart skulle frun sedan komma?"
+
+En natt hade hon en besynnerlig dr�m. Hon var i de d�das rike. M�rker
+och fasa omg�fvo henne p� alla h�ll. Hela luften uppfyld af suckar och
+best�ndig, gr�nsl�s �ngest. Ju l�ngre hon vandrade, dess st�rre tycktes
+andarnas �ngest. Klagoropen blefvo allt tydligare, de h�rdes fr�n alla
+h�ll och isynnerhet fr�n den ugn, dit hon skulle g�.
+
+Bl�a l�gor, ormar och sj�lar, hvilka vredo sig ibland dem.
+
+"�ktenskapsbrytarenas ugn" stod der skrifvet med eldbokst�fver.
+
+Hon st�rtade dit ner, h�rde gr�t omkring sig och skrek �fven sjelf.
+Skrek s� att hon vaknade. �nnu sedan hon vaknat, skrek hon en stund,
+innan hon fick klart f�r sig, att det endast varit en dr�m.
+
+Kallsvett dr�p af hennes panna, och likv�l fr�s hon tillika. Det var
+m�rkt och tyst omkring henne. Dr�mmen skr�mde henne �nnu. Hon tog t�cket
+omkring sig och gick ut i k�ket.
+
+"Jesus v�lsigne, hvad felas frun?"
+
+"Jag dr�mde s� illa, och jag t�rs inte mer vara ensam. Vill inte Maja
+Lisa komma och ligga p� soffan resten af natten?"
+
+"Jo."
+
+Maja Lisa tog dyna och t�cke med sig. Alma t�nde nattlampan och st�lde
+den p� ett h�rnbord i andra �ndan af rummet.
+
+"Hvad var det frun dr�mde?" fr�gade Maja Lisa, der hon l�g p� soffan.
+
+"Jag t�rs inte tala om det."
+
+"Var det s� hemskt? Frun gl�mde s�kert l�sa v�lsignelsen, d� frun gick
+till s�ngs. N�r jag n�gon g�ng gl�mmer det, s� �r det s�kert, att jag
+inte f�r riktig s�mn den natten."
+
+"Jag har f�rsummat det p� de sista tiderna."
+
+"Gode Gud! Ber frun aldrig mer?"
+
+"Nej."
+
+"Men det �r illa."
+
+"Bed du, Maja Lisa, p� mina v�gnar."
+
+"Jo, jag skall be."
+
+B�da voro en stund tysta. Maja Lisas andning blef tung och jemn. Men
+Almas �gon voro fortfarande �ppna.
+
+"Maja Lisa, sofver du redan?"
+
+"Hvad �nskar frun?" h�rdes en s�mnig r�st fr�n soffan.
+
+"Jag �r bara s� r�dd."
+
+"Ja, d� frun inte l�ser sin b�n. Det �r deraf det kommer."
+
+"Jag v�gar inte. Gud hatar mig."
+
+"Gud hatar inte n�gon, utan f�rbarmar sig �fver alla och ger syndernas
+f�rl�telse, d� menniskan �ngrar sig."
+
+"Nog har jag �ngrat, �ngrat s� f�rf�rligt, men det hjelper inte."
+
+Maja Lisa kunde ej s�ga n�got till detta. Hon hade �mnat bedja och redan
+lagt h�nderna i kors �fver br�stet. Men s�mnen fick makt �fver henne,
+innan hon kom till midten af "Fader v�r", och �gonlocken sl�to sig.
+
+"Maja Lisa," h�rdes det �ter fr�n fruns s�ng, "orkar du inte vaka en
+liten stund?"
+
+"Jo!" Hon satte sig upp och gnuggade sig i �gonen. M�rkv�rdigt, att hon
+var s� s�mnig.
+
+"Man kallar mig till domen."
+
+"Herre Gud!"
+
+"Kom n�rmare! H�ll i mig."
+
+"K�ra frun, hvad felas er?"
+
+"Jag visste inte, att det skulle g� s�. Det kom s� pl�tsligt. Jag
+vaknade f�rst sedan brottet hade skett."
+
+"Hvilket brott?"
+
+"Och d� var det f�r sent. Om jag skulle gr�tit blod, hade jag ej kunnat
+�ndra det. Gjordt �r gjordt."
+
+"Hvad talar frun om?"
+
+"N�r man g�r med slutna �gon vid randen af en afgrund, s� st�rtar man
+dit ner, innan man ens anar det. Och ingen r�ddar en. Eller hjelper.
+Gjordt �r gjordt."
+
+"Hvad skall man nu g�ra. Hon yrar."
+
+Maja Lisa sprang och v�ckte Mina.
+
+"Ge henne droppar," sade Mina. "D� f�r hon ju alltid ro."
+
+"Jag kan inte och vet inte. Kom du."
+
+Mina var motvillig och gr�lade p� henne, men kom �nd�.
+
+"Gjordt �r gjordt," klagade Alma �nnu, vridande sig i s�ngen och
+st�nande.
+
+Hon h�ll endast upp f�r att taga in dropparna, som Mina ur skeden �ste i
+hennes mun.
+
+"Mera, mera," sade hon, fast�n Mina hade slagit i skeden den vanliga
+dosen.
+
+"M�nne man v�gar ge mer, �n som �r ordineradt?"
+
+Hon s�g p� Maja Lisa.
+
+"Mera, mera!" envisades Alma.
+
+"Ge nu bara, inte kan det vara farligt," uppmanade Maja Lisa.
+
+Mina gjorde s�.
+
+"Varen tysta, det skall h�llas hemligt, s� att inte John f�r veta det.
+Varen tysta."
+
+"Gud bevare! Skulle rektorn bli ond �fver det?"
+
+"Tala inte s� h�gt. Ingen annan vet af det, �n skogen och ljungen och
+stenarna."
+
+"Hon yrar," hviskade Maja Lisa.
+
+"P� jorden vet ingen, men i d�den blir det uppenbart. Allt, allt!"
+
+"Hon har helt s�kert n�gonting p� sitt samvete," sade Mina.
+
+"Usch, stanna du ocks� h�r. Jag t�rs inte vara allena med henne."
+
+Men Alma lugnade sig redan. Medicinen gjorde sin verkan. Hon l�g stilla,
+med hufvudet or�rligt p� den hvita dynan. Kinderna voro bleka och
+blicken matt.
+
+Mina och Maja Lisa v�ntade, till dess hennes �gon skulle sluta sig. Men
+de gjorde det ej. De stirrade blott vid�ppna �t ett och samma h�ll. Och
+sedan klarnade de �ter helt pl�tsligt. Hon steg upp och vacklade med
+utstr�ckta h�nder �t det h�ll, hvart�t hon h�ll blicken riktad.
+
+"Hvart g�r frun?" fr�gade Maja Lisa, som r�kade vara henne n�rmast, och
+tog i henne.
+
+"Arvi, Arvi!" mumlade hon och s�g fortfarande �t samma h�ll utan att
+blinka p� �gonen.
+
+B�da pigorna tryckte henne tillbaka ned i s�ngen.
+
+"Inte �r der n�got. Frun yrar bara. Somna nu."
+
+De voro tvungna att h�lla i henne, eljest hade hon �ter st�rtat upp.
+L�pparna r�rdes, men de kunde ej mer urskilja orden. �gonen stirrade
+utan att blinka envist �t samma h�ll, och l�pparna upph�rde att r�ras
+endast d� de drogo sig till ett hemskt leende.
+
+"Hvad kan det vara hon ser?" fr�gade Maja Lisa.
+
+Mina skakade p� hufvudet.
+
+F�rst fram emot morgonen somnade Alma. Hon sof stilla och lugnt. Pigorna
+gingo p� t�, lyssnade g�ng p� g�ng bakom d�rren och f�rde barnen till de
+l�ngst bort bel�gna rummen. Ej ens der till�to de dem bullra och stoja.
+
+Maja Lisa var just sysselsatt med att sopa k�ksgolfvet, d� Alma
+pl�tsligt kom springande ut fr�n sitt rum. Hon var i nattdr�gt och s�g
+uppskr�md ut.
+
+"Hvarf�r lemnade ni mig ensam, fast�n ni vet att de f�rf�lja mig."
+
+"Herre Gud, hvilka?"
+
+Alma svarade inte; hon b�rjade bli redig.
+
+"Jag fryser," sade hon slutligen.
+
+"�r det under, k�ra fru, n�r ni �r alldeles v�t af svett. G� nu fort
+tillbaka i s�ngen."
+
+"Inte i s�ngen. Jag vill till Arvis graf. Hvem kommer och hjelper p�
+mig?"
+
+"Men m�nne frun orkar?"
+
+"Jo, nog orkar jag; jag skulle orka genast, om jag bara vore kl�dd."
+
+"Jag skall komma och kl�da p� frun. Och sedan tar v�l frun en af oss
+med. Vi v�ga inte l�ta frun fara ensam, d� frun var s� sjuk i natt."
+
+"Nu �r jag alldeles frisk. Men ni kan komma �nd�."
+
+P� Minas f�rslag tog man h�st. Alma steg i sl�den och Maja Lisa satte
+sig p� kuskbocken bredvid kusken. H�sten fick ett rapp, och det bar af,
+s� att sn�n knarrade under medarna. En gammal gumma steg �t sidan fr�n
+v�gen och stod och s�g efter dem.
+
+Den skarpa bl�sten piskade Almas ansigte. Den uppfriskade henne och
+befriade hennes sinne fr�n nattens fasor. Det hade endast varit en dr�m,
+en fantasibild af hennes sjuka hjerna. Ingen trodde mer p� n�got helvete
+eller p� n�gra djeflar; om det efter d�den fanns n�gon dom och n�got
+straff, s� m�ste de vara af annan beskaffenhet. Intet helvete, ingen
+eld... Efter d�den? Hvaraf visste man, att det d� mer fanns n�got lif?
+Kanske allt var slut d�.
+
+Menniskor voro i r�relse p� gatan. De foro f�rbi somliga, andra m�tte
+de. Alla s�go friska och kraftiga ut. Till och med de sm�, trasiga
+tiggargossarna, hvilka drogo en k�lke efter sig och bl�ste i sina r�da
+h�nder. Och �fven bonden, som hemtade ett vedlass till staden och gick
+bredvid h�sten med t�mmarna i hand. Hur gerna hade ej Alma velat byta
+lif och tillvaro med dem!
+
+H�sten h�ll vid kyrkog�rdsporten. Alma och Maja Lisa gingo in. De m�ste
+f�rst g� ett stycke rakt fram och sedan taga af �t h�ger, f�r att komma
+till Arvis graf. Sn�n var blid, Almas skor och f�llar blef v�ta. Rundt
+omkring stod t�tt med grafkors. Hon stannade g�ng p� g�ng f�r att
+betrakta �n det ena, �n det andra. L�ste namnen, f�delse- och d�ds�ren,
+och kvarstod sedan en stund �nnu, likasom v�ntande p� n�gon upplysning
+om det lif, som hade f�rflutit mellan dessa begge �rtal. Men der sades
+ingenting om detta. Stumma stodo korsen med sina korta inskrifter.
+
+Och huru mycket det fanns af dem! Under hvart och ett af dem hvilade
+�tminstone en, under n�gra flere i bredd. Alla dessa hade f�dts, v�xt
+upp, gladt sig, syndat, lidit, d�tt. Ja, syndat hade de alla, de
+fullvuxna mer, barnen mindre. Men var n�gon enda af dem s� brottslig och
+s� djupt sjunken, som hon?... Skulle ocks� hon kunna hvila h�r s� stilla
+och fridfullt?... Skulle inte hennes grafv�rd f�rkunna f�r de
+efterlefvande huru v�rdel�st och f�f�ngligt hennes lif hade varit och
+hvilket el�nde det blifvit till slut. Skulle den inte f�rkunna....
+
+Nej, hon flydde undan sina egna tankar och gick hastigt fram till Arvis
+graf, der hon satte sig ned i sn�n.
+
+"G�r inte s�, k�ra frun, ni f�rkyler er," sade Maja Lisa.
+
+Alma h�rde ej. Hon skulle velat gr�ta. F�rr g�fvo t�rarna henne en s�
+ljuflig tr�st, med dem fl�t all sorg och �ngslan bort ur hjertat. Men
+hon hade inga t�rar mera. Och de skulle ej heller hafva hjelpt. Inga
+floder af t�rar skulle kunnat g�ra det gjorda ogjordt.
+
+Korsen antogo ett hotande utseende. De f�rekommo henne som kalla,
+h�rdhjertade fiender, hvilka ansatte henne fr�n alla h�ll. De svarta
+bokst�fverna grinade mot henne och sade, att hon �nda till det sista
+hade ljugit och bedragit sin man, l�tit honom �nnu i afskedsstunden
+omfamna henne i den tro, att hon var en trofast, sedesam och �rbar
+hustru. Och de sade, att hennes tid hade kommit och att hon kallades
+till domen. Guds n�d hade v�ndt sig bort fr�n henne, d�den ville hafva
+hennes ben.
+
+De ansatte henne, alla dessa kors n�rmade sig, kommo �fven l�ngt ifr�n
+f�r att tr�nga sig omkring henne och b�jde sig ned �fver henne. Uppifr�n
+hotade henne tr�dens nakna grenar, hvilka ondskefullt sleto och piskade
+luften... Om hon sj�ng, kanske skulle de d� h�lla sig stilla?
+
+Och hon sj�ng:
+
+"D�da ben, d�da ben, Herrens n�d har v�ndt sig bort."
+
+Maja Lisa sprang efter kusken och de hjelptes �t att f�ra Alma till
+sl�den. Maja Lisa satte sig bredvid och h�ll henne fast med b�da
+h�nderna. Kusken gaf en sn�rt �t h�sten och l�t den springa s� mycket
+den f�rm�dde. Folket p� gatan och i f�nstren hann blott flyktigt se huru
+den i sl�den sittande fru vacklade, och n�gra, som r�kade st� n�ra, d�
+de ilade f�rbi, h�rde henne ocks� s�ga n�got. Men endast Maja Lisa och
+kusken kunde urskilja orden:
+
+"D�da ben, d�da ben, Herrens n�d har v�ndt sig bort."
+
+"Hjerninflammation," sade l�karen, hvilken skyndsamt blifvit tillkallad.
+
+Han stod bredvid Almas s�ng och s�g huru det oupph�rligt ryckte i ena
+armen och benet.
+
+"H�r �r just ingenting att g�ra. Men vi m�ste telegrafera till rektorn."
+
+Maja Lisa skyndade att hemta papper och bl�ck fr�n rektorns rum. N�r hon
+funnit hvad hon s�kte och skulle �terv�nda till s�ngkammaren, ringde det
+i tamburklockan. Det var en gosse, som hemtade ett �ppet kuvert. I
+tankspriddhet tog hon ut derifr�n ett visitkort och s�g, att det var
+fr�n Nymark, som bj�d fru Karell p� sl�dparti f�ljande dag.
+
+"Herre Gud!" suckade Maja Lisa och f�rde det till doktorn.
+
+L�karen skref p� kortets fr�nsida:
+
+"V�nd dig till andra. Fru Karell ligger sv�rt sjuk."
+
+Kortet lades tillbaka i samma kuvert och lemnades �t gossen.
+
+Men Alma fortfor att sakta sjunga:
+
+"D�da ben, d�da ben, Herrens n�d har v�ndt sig bort."
+
+L�karen ombes�rjde isbaddning p� hufvudet och ordinerade medicin. D�
+tjenarena sade att de voro r�dda, gaf han anvisning p� en barnmorska,
+som de kunde taga till hjelp; hon var van att sk�ta sjuka, och han
+visste att hon var ledig f�r tillf�llet.
+
+Alma yrade oupph�rligt. Grafkorsen och de nakna tr�den hade f�rsvunnit,
+men i st�llet omgaf en stor hop onda andar hennes s�ng. De ansatte henne
+och ville med v�ld f�ra henne i den brinnande ugnen, der
+�ktenskapsbrytarena vredo sig bland l�gorna. Hon slog efter dem med
+h�nder och f�tter, f�r att h�lla dem p� afst�nd. Men n�r de flydde p�
+den ena sidan, rusade de tjutande och ursinnigt skrattande fram p� den
+andra. Hon rasade hela natten och den f�ljande dagen; svetten str�mmade
+nedf�r ansigtet och utmed hela kroppen, men in i hufvudet hade de
+lyckats smugla eld, och den elden kunde isbaddningarna inte sm�lta, ty
+den var tagen fr�n evighetens gl�d.
+
+Hon var uttr�ttad af den v�ldsamma r�relsen och f�rm�dde ej mer upplyfta
+armarna. Hon f�rblef d� stillaliggande, och nu skyndade de alla
+triumferande fram. De mindre kl�ttrade upp �fverallt l�ngs s�ngens
+sidobr�den och fot�nda, hoppade och dansade p� t�cket och brusto ut i
+ett skallande h�nskratt.
+
+Hon l�t dem skratta och sl�t �gonen...
+
+"Nu torde hon �ndtligen f� s�mn", hviskade Maja Lisa till den fr�mmande
+sk�terskan.
+
+Men Alma �ppnade �nnu litet p� �gonen, d� en l�ng rad af bjellror och
+klockor h�rdes klinga utanf�r p� gatan.
+
+"Kom och se, Maja Lisa," sade Mina, som hade dragit gardinen litet �t
+sidan. "Ett sl�dparti."
+
+De r�knade �fver tjugu h�star och s�kte taga reda p� med hvem hvar och
+en �kte.
+
+"Och se, der �r magister Nymark. Hvem satt bredvid honom?"
+
+"Jag k�nde henne inte. Men vacker var hon."
+
+"Vet du, att han i g�r ville bjuda v�r fru?"
+
+"Jo, du talte ju om det. Hon skulle nu igen f�tt fara ut att roa sig, om
+hon bara varit frisk."
+
+"Nog har hon nu f�tt lemna de der n�jena f�r evigt."
+
+De f�lde ned gardinen, kastade en blick p� Alma, som nu verkligen sof,
+och gingo sakta p� t�spetsarne ut ur rummet.
+
+       *       *       *       *       *
+
+P� nionde dagen derefter stod �ter en m�ngd menniskor kring en �ppnad
+graf. Presten l�ste den sedvanliga texten, kastade mull p� kistan och
+l�ste �ter. N�r han hade slutat, tr�ngde sig �fven de l�ngre bort
+st�ende n�rmare, f�r att se kistan, som omsl�t Almas slocknade lif. De
+kastade dervid deltagande blickar p� John, i hvars ansigte och hela
+gestalt visade sig en djup sorg, parad med en manlig
+sjelfbeherskningskraft. Maja Lisa och Mina stodo bredvid hvarandra p�
+andra sidan om grafven. De hade gr�tit s�, att deras �gon voro svullna,
+och de gr�to allt �nnu. Lyyli, som Maja Lisa bar p� sin arm, gr�t ocks�,
+emedan alla andra greto, pappa och Ella och alla. Och hon gret och
+slutade ej upp dermed, fast�n tant Leist�n kysste henne och pratade med
+henne. Men Helmi tog alls inte vid sig, utan s�g blott undrande omkring
+sig, slog sedan sin arm om Minas hals och lutade sitt hufvud mot hennes.
+Mina tryckte henne h�rdt till sig och snyftade �nnu v�ldsammare.
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Blindsk�r, by Minna Canth
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BLINDSK�R ***
+
+***** This file should be named 26547-8.txt or 26547-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/2/6/5/4/26547/
+
+Produced by Matti J�rvinen and PG Distributed Proofreaders.
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/26547-8.zip b/26547-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..d47a37a
--- /dev/null
+++ b/26547-8.zip
diff --git a/26547-page-images/f001.png b/26547-page-images/f001.png
new file mode 100644
index 0000000..d89f441
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/f001.png
diff --git a/26547-page-images/f002.png b/26547-page-images/f002.png
new file mode 100644
index 0000000..76a5dd9
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/f002.png
diff --git a/26547-page-images/p001.png b/26547-page-images/p001.png
new file mode 100644
index 0000000..fabb826
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p001.png
diff --git a/26547-page-images/p002.png b/26547-page-images/p002.png
new file mode 100644
index 0000000..610116e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p002.png
diff --git a/26547-page-images/p003.png b/26547-page-images/p003.png
new file mode 100644
index 0000000..b822320
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p003.png
diff --git a/26547-page-images/p004.png b/26547-page-images/p004.png
new file mode 100644
index 0000000..c5e09fa
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p004.png
diff --git a/26547-page-images/p005.png b/26547-page-images/p005.png
new file mode 100644
index 0000000..e302549
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p005.png
diff --git a/26547-page-images/p006.png b/26547-page-images/p006.png
new file mode 100644
index 0000000..a87e443
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p006.png
diff --git a/26547-page-images/p007.png b/26547-page-images/p007.png
new file mode 100644
index 0000000..5fe402d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p007.png
diff --git a/26547-page-images/p008.png b/26547-page-images/p008.png
new file mode 100644
index 0000000..f13f5e0
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p008.png
diff --git a/26547-page-images/p009.png b/26547-page-images/p009.png
new file mode 100644
index 0000000..73d3d4c
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p009.png
diff --git a/26547-page-images/p010.png b/26547-page-images/p010.png
new file mode 100644
index 0000000..0a91f17
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p010.png
diff --git a/26547-page-images/p011.png b/26547-page-images/p011.png
new file mode 100644
index 0000000..76e8555
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p011.png
diff --git a/26547-page-images/p012.png b/26547-page-images/p012.png
new file mode 100644
index 0000000..52008f1
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p012.png
diff --git a/26547-page-images/p013.png b/26547-page-images/p013.png
new file mode 100644
index 0000000..7f95771
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p013.png
diff --git a/26547-page-images/p014.png b/26547-page-images/p014.png
new file mode 100644
index 0000000..aca47c9
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p014.png
diff --git a/26547-page-images/p015.png b/26547-page-images/p015.png
new file mode 100644
index 0000000..fec1cd2
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p015.png
diff --git a/26547-page-images/p016.png b/26547-page-images/p016.png
new file mode 100644
index 0000000..4e6d027
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p016.png
diff --git a/26547-page-images/p017.png b/26547-page-images/p017.png
new file mode 100644
index 0000000..794aac3
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p017.png
diff --git a/26547-page-images/p018.png b/26547-page-images/p018.png
new file mode 100644
index 0000000..def922b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p018.png
diff --git a/26547-page-images/p019.png b/26547-page-images/p019.png
new file mode 100644
index 0000000..41f89da
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p019.png
diff --git a/26547-page-images/p020.png b/26547-page-images/p020.png
new file mode 100644
index 0000000..dd70110
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p020.png
diff --git a/26547-page-images/p021.png b/26547-page-images/p021.png
new file mode 100644
index 0000000..8c05865
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p021.png
diff --git a/26547-page-images/p022.png b/26547-page-images/p022.png
new file mode 100644
index 0000000..3abe64d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p022.png
diff --git a/26547-page-images/p023.png b/26547-page-images/p023.png
new file mode 100644
index 0000000..3be2b00
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p023.png
diff --git a/26547-page-images/p024.png b/26547-page-images/p024.png
new file mode 100644
index 0000000..e5cda7e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p024.png
diff --git a/26547-page-images/p025.png b/26547-page-images/p025.png
new file mode 100644
index 0000000..96c3c9b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p025.png
diff --git a/26547-page-images/p027.png b/26547-page-images/p027.png
new file mode 100644
index 0000000..cddc216
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p027.png
diff --git a/26547-page-images/p028.png b/26547-page-images/p028.png
new file mode 100644
index 0000000..2b5e0f5
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p028.png
diff --git a/26547-page-images/p029.png b/26547-page-images/p029.png
new file mode 100644
index 0000000..ee417e2
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p029.png
diff --git a/26547-page-images/p030.png b/26547-page-images/p030.png
new file mode 100644
index 0000000..a7efbed
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p030.png
diff --git a/26547-page-images/p031.png b/26547-page-images/p031.png
new file mode 100644
index 0000000..557f1a2
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p031.png
diff --git a/26547-page-images/p032.png b/26547-page-images/p032.png
new file mode 100644
index 0000000..f766685
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p032.png
diff --git a/26547-page-images/p033.png b/26547-page-images/p033.png
new file mode 100644
index 0000000..ddba58f
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p033.png
diff --git a/26547-page-images/p034.png b/26547-page-images/p034.png
new file mode 100644
index 0000000..0385d1b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p034.png
diff --git a/26547-page-images/p035.png b/26547-page-images/p035.png
new file mode 100644
index 0000000..1cd098e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p035.png
diff --git a/26547-page-images/p036.png b/26547-page-images/p036.png
new file mode 100644
index 0000000..acfa322
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p036.png
diff --git a/26547-page-images/p037.png b/26547-page-images/p037.png
new file mode 100644
index 0000000..affae6a
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p037.png
diff --git a/26547-page-images/p038.png b/26547-page-images/p038.png
new file mode 100644
index 0000000..321c7e6
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p038.png
diff --git a/26547-page-images/p039.png b/26547-page-images/p039.png
new file mode 100644
index 0000000..b380872
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p039.png
diff --git a/26547-page-images/p040.png b/26547-page-images/p040.png
new file mode 100644
index 0000000..99f9c02
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p040.png
diff --git a/26547-page-images/p041.png b/26547-page-images/p041.png
new file mode 100644
index 0000000..2e9b23f
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p041.png
diff --git a/26547-page-images/p042.png b/26547-page-images/p042.png
new file mode 100644
index 0000000..4a48b39
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p042.png
diff --git a/26547-page-images/p043.png b/26547-page-images/p043.png
new file mode 100644
index 0000000..c6ba38b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p043.png
diff --git a/26547-page-images/p044.png b/26547-page-images/p044.png
new file mode 100644
index 0000000..5dda0a6
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p044.png
diff --git a/26547-page-images/p045.png b/26547-page-images/p045.png
new file mode 100644
index 0000000..c55d13b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p045.png
diff --git a/26547-page-images/p046.png b/26547-page-images/p046.png
new file mode 100644
index 0000000..1481621
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p046.png
diff --git a/26547-page-images/p047.png b/26547-page-images/p047.png
new file mode 100644
index 0000000..84c1e4b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p047.png
diff --git a/26547-page-images/p048.png b/26547-page-images/p048.png
new file mode 100644
index 0000000..b386a44
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p048.png
diff --git a/26547-page-images/p049.png b/26547-page-images/p049.png
new file mode 100644
index 0000000..4771e7d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p049.png
diff --git a/26547-page-images/p050.png b/26547-page-images/p050.png
new file mode 100644
index 0000000..1e8c410
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p050.png
diff --git a/26547-page-images/p051.png b/26547-page-images/p051.png
new file mode 100644
index 0000000..1eae90d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p051.png
diff --git a/26547-page-images/p052.png b/26547-page-images/p052.png
new file mode 100644
index 0000000..bf1e220
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p052.png
diff --git a/26547-page-images/p053.png b/26547-page-images/p053.png
new file mode 100644
index 0000000..a052418
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p053.png
diff --git a/26547-page-images/p055.png b/26547-page-images/p055.png
new file mode 100644
index 0000000..1368c72
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p055.png
diff --git a/26547-page-images/p056.png b/26547-page-images/p056.png
new file mode 100644
index 0000000..96a2db0
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p056.png
diff --git a/26547-page-images/p057.png b/26547-page-images/p057.png
new file mode 100644
index 0000000..c17248d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p057.png
diff --git a/26547-page-images/p058.png b/26547-page-images/p058.png
new file mode 100644
index 0000000..42a2a88
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p058.png
diff --git a/26547-page-images/p059.png b/26547-page-images/p059.png
new file mode 100644
index 0000000..bfa8ce9
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p059.png
diff --git a/26547-page-images/p060.png b/26547-page-images/p060.png
new file mode 100644
index 0000000..9c3314b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p060.png
diff --git a/26547-page-images/p061.png b/26547-page-images/p061.png
new file mode 100644
index 0000000..f5cf75e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p061.png
diff --git a/26547-page-images/p062.png b/26547-page-images/p062.png
new file mode 100644
index 0000000..d03397e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p062.png
diff --git a/26547-page-images/p063.png b/26547-page-images/p063.png
new file mode 100644
index 0000000..2396c1f
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p063.png
diff --git a/26547-page-images/p064.png b/26547-page-images/p064.png
new file mode 100644
index 0000000..c412077
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p064.png
diff --git a/26547-page-images/p065.png b/26547-page-images/p065.png
new file mode 100644
index 0000000..e36c4dd
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p065.png
diff --git a/26547-page-images/p066.png b/26547-page-images/p066.png
new file mode 100644
index 0000000..edfea86
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p066.png
diff --git a/26547-page-images/p067.png b/26547-page-images/p067.png
new file mode 100644
index 0000000..5fbe84d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p067.png
diff --git a/26547-page-images/p068.png b/26547-page-images/p068.png
new file mode 100644
index 0000000..ffada0e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p068.png
diff --git a/26547-page-images/p069.png b/26547-page-images/p069.png
new file mode 100644
index 0000000..bb42332
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p069.png
diff --git a/26547-page-images/p070.png b/26547-page-images/p070.png
new file mode 100644
index 0000000..57933a2
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p070.png
diff --git a/26547-page-images/p071.png b/26547-page-images/p071.png
new file mode 100644
index 0000000..1f4170e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p071.png
diff --git a/26547-page-images/p072.png b/26547-page-images/p072.png
new file mode 100644
index 0000000..a5f0087
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p072.png
diff --git a/26547-page-images/p073.png b/26547-page-images/p073.png
new file mode 100644
index 0000000..695216a
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p073.png
diff --git a/26547-page-images/p074.png b/26547-page-images/p074.png
new file mode 100644
index 0000000..a19176f
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p074.png
diff --git a/26547-page-images/p075.png b/26547-page-images/p075.png
new file mode 100644
index 0000000..1e26908
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p075.png
diff --git a/26547-page-images/p076.png b/26547-page-images/p076.png
new file mode 100644
index 0000000..e226d9a
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p076.png
diff --git a/26547-page-images/p077.png b/26547-page-images/p077.png
new file mode 100644
index 0000000..c327a1e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p077.png
diff --git a/26547-page-images/p078.png b/26547-page-images/p078.png
new file mode 100644
index 0000000..52f386d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p078.png
diff --git a/26547-page-images/p079.png b/26547-page-images/p079.png
new file mode 100644
index 0000000..3c27654
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p079.png
diff --git a/26547-page-images/p080.png b/26547-page-images/p080.png
new file mode 100644
index 0000000..9c72f71
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p080.png
diff --git a/26547-page-images/p081.png b/26547-page-images/p081.png
new file mode 100644
index 0000000..a20c701
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p081.png
diff --git a/26547-page-images/p082.png b/26547-page-images/p082.png
new file mode 100644
index 0000000..ecb4667
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p082.png
diff --git a/26547-page-images/p083.png b/26547-page-images/p083.png
new file mode 100644
index 0000000..70b1053
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p083.png
diff --git a/26547-page-images/p084.png b/26547-page-images/p084.png
new file mode 100644
index 0000000..00e6243
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p084.png
diff --git a/26547-page-images/p085.png b/26547-page-images/p085.png
new file mode 100644
index 0000000..5fd5aff
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p085.png
diff --git a/26547-page-images/p086.png b/26547-page-images/p086.png
new file mode 100644
index 0000000..a5fe3ce
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p086.png
diff --git a/26547-page-images/p087.png b/26547-page-images/p087.png
new file mode 100644
index 0000000..25198bd
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p087.png
diff --git a/26547-page-images/p088.png b/26547-page-images/p088.png
new file mode 100644
index 0000000..38e1586
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p088.png
diff --git a/26547-page-images/p089.png b/26547-page-images/p089.png
new file mode 100644
index 0000000..481353d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p089.png
diff --git a/26547-page-images/p090.png b/26547-page-images/p090.png
new file mode 100644
index 0000000..660d9ea
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p090.png
diff --git a/26547-page-images/p091.png b/26547-page-images/p091.png
new file mode 100644
index 0000000..dc41150
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p091.png
diff --git a/26547-page-images/p092.png b/26547-page-images/p092.png
new file mode 100644
index 0000000..965ba65
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p092.png
diff --git a/26547-page-images/p093.png b/26547-page-images/p093.png
new file mode 100644
index 0000000..d1b5503
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p093.png
diff --git a/26547-page-images/p094.png b/26547-page-images/p094.png
new file mode 100644
index 0000000..911bc53
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p094.png
diff --git a/26547-page-images/p095.png b/26547-page-images/p095.png
new file mode 100644
index 0000000..aa19449
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p095.png
diff --git a/26547-page-images/p096.png b/26547-page-images/p096.png
new file mode 100644
index 0000000..8ea895a
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p096.png
diff --git a/26547-page-images/p097.png b/26547-page-images/p097.png
new file mode 100644
index 0000000..d26936d
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p097.png
diff --git a/26547-page-images/p098.png b/26547-page-images/p098.png
new file mode 100644
index 0000000..14f7b37
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p098.png
diff --git a/26547-page-images/p099.png b/26547-page-images/p099.png
new file mode 100644
index 0000000..d461d63
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p099.png
diff --git a/26547-page-images/p100.png b/26547-page-images/p100.png
new file mode 100644
index 0000000..7aa2394
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p100.png
diff --git a/26547-page-images/p101.png b/26547-page-images/p101.png
new file mode 100644
index 0000000..6aead20
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p101.png
diff --git a/26547-page-images/p102.png b/26547-page-images/p102.png
new file mode 100644
index 0000000..ab36ad5
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p102.png
diff --git a/26547-page-images/p103.png b/26547-page-images/p103.png
new file mode 100644
index 0000000..826a31c
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p103.png
diff --git a/26547-page-images/p105.png b/26547-page-images/p105.png
new file mode 100644
index 0000000..cff1c30
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p105.png
diff --git a/26547-page-images/p106.png b/26547-page-images/p106.png
new file mode 100644
index 0000000..26aef63
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p106.png
diff --git a/26547-page-images/p107.png b/26547-page-images/p107.png
new file mode 100644
index 0000000..a44835c
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p107.png
diff --git a/26547-page-images/p108.png b/26547-page-images/p108.png
new file mode 100644
index 0000000..7d33ed2
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p108.png
diff --git a/26547-page-images/p109.png b/26547-page-images/p109.png
new file mode 100644
index 0000000..06068ad
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p109.png
diff --git a/26547-page-images/p110.png b/26547-page-images/p110.png
new file mode 100644
index 0000000..afae73e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p110.png
diff --git a/26547-page-images/p111.png b/26547-page-images/p111.png
new file mode 100644
index 0000000..d03161c
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p111.png
diff --git a/26547-page-images/p112.png b/26547-page-images/p112.png
new file mode 100644
index 0000000..d2ce65b
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p112.png
diff --git a/26547-page-images/p113.png b/26547-page-images/p113.png
new file mode 100644
index 0000000..e904a18
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p113.png
diff --git a/26547-page-images/p114.png b/26547-page-images/p114.png
new file mode 100644
index 0000000..02b394f
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p114.png
diff --git a/26547-page-images/p115.png b/26547-page-images/p115.png
new file mode 100644
index 0000000..91ee217
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p115.png
diff --git a/26547-page-images/p117.png b/26547-page-images/p117.png
new file mode 100644
index 0000000..5796ba4
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p117.png
diff --git a/26547-page-images/p118.png b/26547-page-images/p118.png
new file mode 100644
index 0000000..6a3562a
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p118.png
diff --git a/26547-page-images/p119.png b/26547-page-images/p119.png
new file mode 100644
index 0000000..f744148
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p119.png
diff --git a/26547-page-images/p120.png b/26547-page-images/p120.png
new file mode 100644
index 0000000..dcec96f
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p120.png
diff --git a/26547-page-images/p121.png b/26547-page-images/p121.png
new file mode 100644
index 0000000..9c70f75
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p121.png
diff --git a/26547-page-images/p122.png b/26547-page-images/p122.png
new file mode 100644
index 0000000..3b0ea97
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p122.png
diff --git a/26547-page-images/p123.png b/26547-page-images/p123.png
new file mode 100644
index 0000000..cae87bd
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p123.png
diff --git a/26547-page-images/p124.png b/26547-page-images/p124.png
new file mode 100644
index 0000000..25ae269
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p124.png
diff --git a/26547-page-images/p125.png b/26547-page-images/p125.png
new file mode 100644
index 0000000..5af013e
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p125.png
diff --git a/26547-page-images/p126.png b/26547-page-images/p126.png
new file mode 100644
index 0000000..3952f22
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p126.png
diff --git a/26547-page-images/p127.png b/26547-page-images/p127.png
new file mode 100644
index 0000000..3efd890
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p127.png
diff --git a/26547-page-images/p128.png b/26547-page-images/p128.png
new file mode 100644
index 0000000..fed7f6f
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p128.png
diff --git a/26547-page-images/p129.png b/26547-page-images/p129.png
new file mode 100644
index 0000000..3e433c4
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p129.png
diff --git a/26547-page-images/p130.png b/26547-page-images/p130.png
new file mode 100644
index 0000000..2315b14
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p130.png
diff --git a/26547-page-images/p131.png b/26547-page-images/p131.png
new file mode 100644
index 0000000..6ba7e93
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p131.png
diff --git a/26547-page-images/p132.png b/26547-page-images/p132.png
new file mode 100644
index 0000000..fc4a650
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p132.png
diff --git a/26547-page-images/p133.png b/26547-page-images/p133.png
new file mode 100644
index 0000000..ae11801
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p133.png
diff --git a/26547-page-images/p134.png b/26547-page-images/p134.png
new file mode 100644
index 0000000..d0ba512
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p134.png
diff --git a/26547-page-images/p135.png b/26547-page-images/p135.png
new file mode 100644
index 0000000..d031ad6
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p135.png
diff --git a/26547-page-images/p136.png b/26547-page-images/p136.png
new file mode 100644
index 0000000..67e28a0
--- /dev/null
+++ b/26547-page-images/p136.png
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..a0624ba
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #26547 (https://www.gutenberg.org/ebooks/26547)