initial commit of ebook 26546HEAD main

author: Roger Frank <rfrank@pglaf.org> 2025-10-15 02:29:36 -0700
committer: Roger Frank <rfrank@pglaf.org> 2025-10-15 02:29:36 -0700
commit: 55077a2f35f54fb8792f42d01ec4f8c85930ce98 (patch)
tree: 2bdf6787f064d396afb024616a04bbfe74af896e
188 files changed, 5610 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes
new file mode 100644
index 0000000..6833f05
--- /dev/null
+++ b/.gitattributes
@@ -0,0 +1,3 @@
+* text=auto
+*.txt text
+*.md text
diff --git a/26546-8.txt b/26546-8.txt
new file mode 100644
index 0000000..f8d9d74
--- /dev/null
+++ b/26546-8.txt
@@ -0,0 +1,5594 @@
+The Project Gutenberg EBook of Noveller, by Minna Canth
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+
+Title: Noveller
+
+Author: Minna Canth
+
+Illustrator: Eero J�rnefelt
+
+Translator: H. Lbg
+
+Release Date: September 6, 2008 [EBook #26546]
+
+Language: Swedish
+
+Character set encoding: ISO-8859-1
+
+*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK NOVELLER ***
+
+
+
+
+Produced by Matti J�rvinen and PG Distributed Proofreaders.
+
+
+
+
+
+
+
+
+NOVELLER
+
+
+Minna Canth
+
+
+Autoriserad �fvers�ttning af H. Lbg.
+
+
+Med f�rfattarinnans sj�lfbiografi
+och portr�tt, tecknadt af _Eero J�rnefelt_.
+
+
+F�rst publicerad av
+Wentzel Hagelstams F�rlag 1894.
+
+
+
+
+MINNA CANTH.
+
+Sj�lfbiografiska meddelanden.
+
+
+Nedanst�ende sj�lfbiografi har Minna Canth p� anmodan meddelat den
+norske skriftst�llaren Harald Hansen f�r att offentligg�ras i �Samtiden,
+populaert Tidskrift for Litteratur og Samfundssp�rgsmaal�, d�r den ing�r
+i majh�ftet 1891. Den har f�rut ej blifvit publicerad p� svenska.
+
+       *       *       *       *       *
+
+                                              Kuopio den 10 april 1891.
+
+Eder �rade skrifvelse af den 26 mars har sent omsider kommit mig
+tillhanda. Tacksam f�r det intresse Ni visar mig, skyndar jag att gifva
+Er de upplysningar Ni �nskar.
+
+F�dd 1844 i staden Tammerfors, hvarest min fader, Gustaf Wilhelm
+Johnsson, d� f�r tiden var anst�ld s�som uppsyningsman vid v�rt lands
+st�rsta bomullsspinneri, var jag fr�n mina tidigaste �r min fars
+�gonsten och minnes �nnu hurusom han g�rna litet skrytsamt pl�gade
+framh�lla mina talanger f�r de r�ttframma arbetare, som h�rde till v�r
+umg�ngeskrets. Och jag ans�gs af dem f�r ett underbarn, ty jag l�ste
+�som en pr�st� vid fem �rs �lder, sj�ng psalmer med ljudelig st�mma och
+ackompanjerade mig d�rvid p� harmonium. Oaktadt min far d� var i sm�
+vilkor, vinnlade han sig likv�l om att gifva mig den b�sta
+skoluppfostran en flicka kunde ern� i v�rt land. D� det icke fans n�gon
+flickskola af den gamla goda sorten i Tammerfors, skulle jag skickas
+till �bo, och sedan skulle jag blifva l�rarinna. Det var den b�sta
+framtid han kunde t�nka sig f�r det barn han ans�g f�r s� utomordentligt
+beg�fvadt. -- Min mor d�remot var mindre tillfredsst�ld med sin dotter,
+som j�mt och st�ndigt h�ngde �fver boken och l�ste sina �gon
+f�rd�rfvade, men handterade n�l och strumpstickor i h�gsta grad klumsigt
+och �fverhufvud ej hade ringaste anlag f�r husliga g�rom�l.
+
+D� jag var �tta �r gammal, flyttade mina f�r�ldrar till Kuopio, hvarest
+min far b�rjade en handel med den f�rutn�mda fabrikens varor. H�r fans
+en svenskspr�kig flickskola med tre klasser, och jag beh�fde s�ledes ej
+s�ndas till �bo, utan fick i v�r egen stad njuta den undervisning man d�
+f�r tiden ans�g passande och tillr�cklig f�r unga flickor.
+
+Som barn hade jag ett egendomligt fantasioch k�nslolif. Djupt religi�s
+som jag var, hade jag ofta syner och dr�mmar, i hvilka jag fick
+f�rebr�elser, n�r jag hade gjort n�gonting or�tt, tr�st, n�r jag var
+bedr�fvad, v�gledning och r�d, n�r jag i n�gon viktig angel�genhet k�nde
+mig villr�dig. Jag tykte mig vara i omedelbar f�rbindelse med guddomen,
+och d� religionsl�raren hade sagt att Gud ofta genom en tidig d�d
+bortkallade de barn han h�ll mest af, hoppades jag att denna n�d ocks�
+skulle komma mig till del. Ja, min l�ngtan efter d�den var s� stor, att
+jag till och med umgicks med tanken p� sj�lfmord, hvarifr�n jag likv�l
+afh�lls af fruktan f�r synden och straffet. �ren gingo, och jag blef vid
+att lefva. Jag tviflade till en b�rjan p� Guds k�rleksfullhet, eftersom
+han kunde uts�tta mig f�r lifvets m�nga frestelser. Men tanken p� att
+d�r m�jligen l�g en djupare mening i detta, tr�stade mig snart, och jag
+blef nu �fverbevisad om att jag hade en mission att fylla.
+
+D� skolkursen var afslutad, ville det dock icke bli klart f�r mig, hvari
+denna mission bestod. Och d�runder b�rjade lifvet emellertid ut�fva p�
+mig en st�rre dragningskraft. �nsk�nt jag ofta �fverf�lls af en sv�r
+tungsinthet, kunde jag dock d�remellan af hela min sj�l h�ngifva mig �t
+dans och f�rlustelser. Den erotiska k�nslan vaknade, men var i allm�nhet
+af en ganska flyktig natur. F�rem�let f�r min tillbedjan b�rjade med att
+vara ett ideal af fullkomlighet, men befans r�tt snart ha sina
+begr�nsningar och svagheter, och d� var det bums f�rbi med k�rleken. Ett
+och annat ungt hj�rta �krossades�, mitt eget krossades ocks� en g�ng,
+men l�ktes snart igen och �terfick sin gamla natur. Man gjorde mig
+f�rebr�elser, och mest anklagade mig mitt eget samvete, ja, jag pl�gades
+och sj�nk djupt i min egen aktning. Men alt f�rg�fves, k�nslorna l�to
+icke m�stra sig, och jag trodde allaredan att det skulle bli om�jligt
+f�r mig att n�gonsin t�nka p� �ktenskap, med en s� flyktig natur.
+
+�r 1863 inr�ttades i Jyv�skyl� stad v�rt f�rsta seminarium f�r
+folkskolel�rare och l�rarinnor. Och det gick med ens upp f�r mig att jag
+h�r skulle f� en tillfredsst�llande v�rksamhet, ett m�l att lefva f�r.
+Jag blef en af seminariets f�rsta elever. H�nf�rd af folkskolans stora
+tanke, ville jag uppoffra mig helt f�r den, och det �r jag blef denna
+f�resats trogen, var s�kert det lyckligaste i mitt lif. Men redan
+p�f�ljande �r svek jag l�ftet till mig sj�lf, d� jag f�rlofvade mig med
+min l�rare, lektorn i naturvetenskaper Johan Ferdinand Canth. Kort f�rut
+hade seminariets direktor yttrat till mig: �Gud har s�kert utvalt dig
+till sitt redskap. Du m� lyda honom och blifva l�rarinna. Om du gifter
+dig, skall du aldrig k�nna dig lycklig, ty du kommer d� att b�ra p� en
+k�nsla af att ha trotsat hans vilja och g�tt dina egna v�gar.�
+
+Dessa ord gl�mde jag aldrig. De st�mde blott altf�r v�l �fverens med
+r�sten i mitt inre. Alt det onda, som sedan vederfors mig, betraktade
+jag s�som straff f�r denna of�rl�tliga synd.
+
+Det f�restod mig nu att gl�mma alla mina ideal f�r att syssla med
+handarbete, laga mat och st�lla om hus och hem, hvilket altsamman var
+min natur emot. Jag grep mig dock tappert v�rket an, nekade mig en tid
+fram�t all l�sning med undantag af tidningar och s�kte att undertrycka
+saknaden s� godt sig g�ra l�t. Ett var mig klart: jag skulle vara min
+man underd�nig. Detta uppfattade jag s� radikalt, att jag de f�rsta �ren
+aldrig uttalade en egen tanke; min mans vilja var min lag i ordets allra
+str�ngaste betydelse. Man kallade mig �hvita pl�stret� och tykte med
+r�tta att jag var en nolla. Synnerligast som min man ej brydde sig om
+att r�tta sig efter s�llskapslifvets fordringar i den goda staden,
+hvaraf m�nga togo anst�t. S� sm�ningom v�gade jag likv�l senare i
+viktiga saker komma med en afvikande mening. Denna pr�fvades, blef
+befunnen riktig, och f�ljden var att min man fick en oinskr�nkt tillit
+till mitt omd�me, ocks� i saker, som jag egentligen icke f�rstod
+n�gonting af.
+
+I �tta �r hade jag f�rsm�ktat af brist p� andlig n�ring, d� min man �tog
+sig att redigera en tidning. �Kvinnan �r gifven mannen till hj�lp.� Nu
+lade mitt dumma samvete ej mera n�gra hinder i v�gen. Jag fick p� nytt
+h�ngifva mig �t andliga syssels�ttningar och gjorde det med lust och
+gl�dje. Det var som om jag lefde upp p� nytt. Och reformifvern grep mig
+genast. Jag skref v�ldsamma artiklar mot br�nnvinet, och dessa v�kte
+uppm�rksamhet p� platsen, ty nykterhetsfr�gan var d� �nnu ej satt under
+debatt i v�rt land.
+
+Men o ve! Jag hade gl�mt att bladets �gare ocks� var �gare af ett
+br�nneri. Han blef m�kta vred och f�rebr�dde mig att jag �br�nde upp
+br�det f�r honom�. D� �ret g�tt till �nda, var min man icke l�ngre
+redakt�r f�r tidningen, och jag m�ste vackert v�nda �ter till
+symaskinen.
+
+Ett par �r d�refter dagades det igen. En ny tidning, st�rre �n den
+f�rra, uppsattes, och min man blef en af redakt�rerna. Med f�rdubblad
+energi grep jag �ter till pennan och skref bl. a. n�gra artiklar om
+kvinnosaken, hvilka dock icke vunno genklang: fr�gan var f�r tidigt
+v�kt.
+
+S� bes�kte den finska teatern v�r lilla stad och uppf�rde bl. a.
+�Marianne� och �Syrsan�. Intrycket var djupt och uppv�kte hos mig ett
+oemotst�ndligt beg�r att pr�fva mina krafter p� det dramatiska omr�det.
+Naiv som jag var, grep jag utan bet�nkligheter v�rket an och skref
+�Murtovarkaus� (Inbrottsst�lden), en folkpjes, hvari en ung flicka
+oskyldigt misst�nkes f�r tjufnad p� grund af en el�ndig trollkarls
+intriger. Sanningen uppdagas emellertid af en landsstrykare,
+Hoppulainen, en lustig s�lle, l�ttsinnig och godhj�rtad, f�r resten
+styckets b�sta figur, tagen lifslefvande ur v�rkligheten, s�dan som jag
+fann honom en marknadsdag p� Jyv�skyl� torg.
+
+D� jag hade hunnit ungef�r till midten af stycket, dog min man till
+f�ljd af hj�rninflammation. Jag blef enka efter tretton �rs �ktenskap,
+med sju barn, af hvilka det yngsta f�ddes n�stan sju m�nader efter min
+mans d�d. Min far hade d�tt n�gra �r f�rut, -- min mor lefde �nnu, men i
+ganska sm� omst�ndigheter. Jag hade ingen att lita till och var dessutom
+sjuk. Framtiden l�g m�rk framf�r mig; jag visste ej hur jag skulle
+lifn�ra min stora familj. Min far hade gjort konkurs, men jag besl�t mig
+f�r att flytta till Kuopio och b�rja samma slags handel som han hade
+drifvit. Jag afslutade �Murtovarkaus�, s�nde den till finska teatern och
+trodde nu att jag var tvungen att f�r alltid afst� fr�n liter�r
+syssels�ttning.
+
+Efter barnets f�delse aftogo mina krafter till det yttersta. Lifskampen
+blef mig f�r tung, och jag var n�ra att duka under. Vanvettet n�rmade
+sig hotande. Jag greps af en f�rf�rlig sj�ls�ngest och m�ste under flere
+n�tter be tj�nsteflickan och de �lsta barnen vaka �fver mig, ty en
+ofattbar makt ville v�ldsamt tvinga mig att dr�pa det yngsta barnet. Den
+gamla personligheten i mig k�mpade emellertid af yttersta f�rm�ga och
+segrade sm�ningom. Sjukdomen kvarl�mnade dock en pl�gsam, �rsl�ng
+nervsvaghet.
+
+D�runder hade finska literaturs�llskapet tillerk�nt mig ett pris f�r
+�Murtovarkaus�. Stycket uppf�rdes f�rsta g�ngen v�ren 1882 och gick
+under mycket bifall sju aftnar � rad (Helsingfors hade vid den tiden
+omkring samma inv�nareantal som Bergen nu). Det har sedan uppf�rts
+hvarje s�song. Och man uppmuntrade mig att forts�tta. Jag hade under
+tiden f�tt min butik i ordning och s�g att den gaf mig tid nog �frig
+till annan v�rksamhet. Jag skref d�rn�st �Roinilan talossa� (I Roinila
+g�rd), ett idylliskt sommarstycke med �ngar och r�mande kor, k�rlek,
+f�rvecklingar och till slut br�llop. Stycket uppf�rdes 1883 och mottogs
+mycket v�nligt b�de af publik och kritik. Det var ingen som h�lst
+tendens i n�got af dessa stycken. I det h�nseendet hade icke ens den
+mest nogr�knade n�got att anm�rka. Dock jo, det fans ju nog n�gra
+hederv�rda fruar, som f�rf�rades �fver det oerh�rda l�ttsinnet hos en
+mor, en enka med sju barn, som midt under sina allvarliga
+lifsf�rh�llanden kunde s�tta sig ner och skrifva teaterstycken. Och
+likaledes hade n�gra af de mest vaksamma pr�sterna allaredan i
+�Murtovarkaus� sp�rat bet�nkliga tecken till osedliga och
+kristendomsfiendtliga tendenser, hvarom de d� ocks� utg�to sig i n�gra
+provinsblad.
+
+Vid denna tid l�ste jag Georg Brandes' �Hovedstr�mninger� samt arbeten
+af Taine, Herbert Spencer, Stuart Mill och Buckle. Och jag k�nde mig
+omsider frigjord fr�n de dogmer och f�rdomar, som hade h�llit min sj�l
+bunden och belastat mitt samvete med alt m�jligt dj�fvulstyg. Jag greps
+p� nytt af reformifver och skref �Ty�miehen vaimo� (�Arbetarens
+hustru�), hvari jag skarpt angrep all lagarnas or�ttf�rdighet mot
+kvinnorna, de orimliga religi�sa begreppen, m�nnens dryckenskapslast och
+l�ttsinne, kvinnornas dumhet, ytlighet och f�rdomsfullhet, kort sagdt,
+alt ondt och vr�ngt jag visste i v�rlden, -- och den tiden kunde jag
+n�stan icke uppdaga n�got godt i den. D�r �r en bitter satir i stycket,
+men det inneh�ller ingen djupare psykologi och �r ej h�ller i n�got
+h�nseende konstn�rligt moget. Icke desto mindre gjorde det ett m�ktigt
+intryck, d� det uppf�rdes 1885, och h�jdes af n�gra till skyarna, medan
+andra utg�to sin vredes sk�lar �fver det. Man skonade mig icke; det
+haglade med beskyllningar och skymford. Jag framst�ldes som ateist, --
+f�r�ldrar f�rbj�do sina barn att g� i mitt hus, jag miste en hel hop af
+mina v�nner, och det kr�fdes �fverhufvud ett visst moraliskt mod hos dem
+som blefvo kvar att v�ga k�nnas vid mig. Men det var naturligtvis icke
+blott p� grund af �Arbetarens hustru�. Jag hade skrifvit artiklar i
+samma anda, naturalistiska noveller och d�rtill f�rvillat ungdomen genom
+att l�sa upp f�r den ur Brandes' Hovedstr�mninger. Det fans uppenbart
+icke en v�rre m�nniska i landet den tiden �n undertecknad. Fromma
+m�nniskor uppdiktade och utbredde de orimligaste historier, i tron att
+de d�rmed gjorde Gud en v�lbehaglig g�rning, -- man beklagade mina
+stackars barn, som hade ett slikt vidunder till mor, o. s. v. Och
+sj�lffallet ut�fvade alt detta en �terv�rkan p� mig.
+
+Det sj�lstillst�nd, hvarur �Arbetarens hustru� hade framg�tt, var en
+k�nsla af lifslust, mod och kraft, hvilket alt dock kanske dolde en
+sjuklig upphetsning af nervsystemet. S� skedde ett omslag. Hj�rnans
+�fveranstr�ngning, de m�nga v�ldsamma angreppen p� mig och sm�rtan �fver
+att mista mina v�nner v�rkade en h�g grad af nedst�mdhet. Jag m�ste nu
+p� nytt b�ra ett oafbrutet sj�lslidande, en k�nsla af lamhet i hj�rnan,
+som l�t mig frukta det v�rsta. Jag greps af en obeskriflig bitterhet mot
+mitt land och t�nkte starkt p� att utvandra.
+
+Men tanken p� en mission lefde forts�ttningsvis i mig. Jag ville k�mpa
+till det sista f�r de undertrykta och f�ror�ttade. Och s� skref jag
+�Kovan onnen lapsia� (�Olyckans barn�,) en skildring af proletariatets
+el�nde, slutande med f�rtviflan, brott och f�ngelse. Detta stycke
+uppf�rdes blott en enda g�ng 1888, d� det ocks� utkom i tryck. Dess
+vidare uppf�rande blef f�rbjudet, det ans�gs f�r revolution�rt,
+uppviglande. D�rtill kom n�gonting f�r mig ov�ntadt: det
+tillintetgjordes ocks� af kritiken, icke blott den konservativa, utan
+ocks�, p� f� undantag n�r, af den frisinnade kritiken.
+
+Jag hade alts� p� ett bedr�fligt s�tt f�tt afsked fr�n teatern; min
+f�rfattarev�rksamhet ans�gs numera knapt p� n�got h�ll v�rd n�gon
+uppmuntran. F�r visso fick jag den tiden besanna Renans ord: �Mycket
+stark och mycket klok m� den vara, som af plikt, �regirighet eller ett
+omildt �de kallas att blanda sig i den stackars m�nsklighetens
+angel�genheter.�
+
+Jag fann nu f�r godt att hvila mig p� mina lagrar en tid -- till stor
+f�rdel f�r mitt hem och mina nerver. Det f�ljande �ret miste jag genom
+d�den tv� af mina b�sta v�nner och en h�gt �lskad, fullvuxen dotter. Och
+nu k�nde jag mig som f�rd fram �nda till evighetens portar, jag fick en
+friare, klarare blick p� lifvet. Hugg och slag tr�ffade mig icke mera,
+och icke k�nde jag mig h�ller l�ngre kallad att utdela n�gra sj�lf. Jag
+gick ut ur kampen och blef endast en �sk�dare. Men d�rtill kommo de
+tryckande politiska f�rh�llandena, som l�to befara en m�rk framtid f�r
+v�rt folk. Den sista resten af bitterhet f�rsvann, arbetslusten vaknade
+igen, och jag hade h�ller icke mera den ringaste lust att l�mna mitt
+f�dernesland. Jag skref d�rn�st �Papin perhe� (�Pr�stens familj�), en
+objektivt h�llen skildring af s�ndringen mellan det gamla och det unga
+sl�ktet. Detta stycke har uppf�rts i �r p� finska teatern ett halft
+dussin g�nger f�rutom i provinserna. Det mottogs med v�lvilja af
+kritiken.
+
+Egentligen �r jag icke till freds med n�gonting af hvad jag hittils
+skrifvit, men hoppas h�refter kunna skapa n�gonting b�ttre, eftersom jag
+ju �nnu har tretton �r igen till mitt sextionde �r, d. v. s. den �lder,
+d� alla f�rfattare borde �sl�s i hj�l�, som det heter.
+
+Jag kan icke med best�mdhet s�ga huru ofta mina f�rsta stycken �ro
+uppf�rda, men hvarje �r har ett eller annat af dem uppf�rts i
+hufvudstaden eller i provinserna, likasom de ocks� ofta anlitas vid
+s�llskapsspektakel. �Arbetarens hustru� uppf�rdes ett halft dussin
+g�nger p� Nya teatern i Stockholm 1886.
+
+Det �r f�r mig likas� sv�rt att afg�ra fr�n hvem af mina f�r�ldrar jag
+har �rft mina liter�ra intressen. Men jag f�rmodar att likasom jag har
+mina anletsdrag och hufvudets form fr�n min far, men ansiktsf�rgen fr�n
+min mor, s� �ro ocks� mina sj�lsegenskaper arf fr�n b�gge, --
+k�nslolifvet arf fr�n min mor, f�rst�ndslifvet fr�n min far.
+
+Jag ser att jag blifvit mycket vidlyftig. I st�llet f�r de korta
+upplysningar som Ni egentligen bad om, har jag ber�ttat Er en l�ng
+historie. Jag f�rst�r det icke riktigt, men jag fick pl�tsligt lust att
+f�r en g�ngs skull kasta en blick tillbaka �fver h�nfarna dagar. Anv�nd
+d�raf hvad Ni har bruk f�r och f�rl�t, om jag har tr�ttat Er f�r mycket.
+
+                                          Med utm�rkt h�gaktning
+                                               Minna Canth.
+
+
+
+
+BARNFLICKAN.
+
+
+
+
+Barnflickan.
+
+
+-- Stig upp, Emmi, h�r du inte att frun ringer! Emmi! Voj, voj, den
+flickan, hvad hon sofver tungt. Emmi! Emmi!
+
+Slutligen fick Silja litet lif i henne. Emmi satte sig upp, mumlade
+n�got och gnuggade sig i �gonen. Men f�rf�rligt s�mnig var hon.
+
+-- Hvad �r klockan?
+
+-- �fver fyra.
+
+�fver fyra? -- Tre timmar hade hon sofvit; f�rst klockan half tv� hade
+hon f�tt k�rlen torkade, ty f�reg�ende afton hade det, likasom s� ofta
+f�rut, varit fr�mmande, och d�rf�rinnan hade hon i tv�nne n�tter f�tt
+vaka f�r Lillis skull, d� frun varit p� br�llop och barnet ej velat
+n�jas med sockertotten. Var det underligt om hon var s�mnig?
+
+Hon var bara tretton �r. Och hennes f�tter v�rkte alltid om morgnarna,
+s� att hon knapt kunde stiga p� dem. Silja, som sof i samma s�ng, sade
+att det var emedan hon v�xte. De borde koppas, menade Silja, men Emmi
+fruktade att det skulle g�ra ondt. De voro ju nog s� magra redan, skulle
+det �nnu tagas blod ifr�n dem? Medan hon sof v�rkte de aldrig, men
+s�snart hon vaknade, b�rjade det igen. Fick hon sedan somna, upph�rde
+v�rken strax.
+
+�fven nu, d�r hon satt i s�ngen, v�rkte det i dem fr�n kn�na och �nda
+ned till h�len. Och hufvudet var s� tungt, s� tungt, att hon om�jligt
+orkade lyfta upp det. Skulle hon n�gonsin i v�rlden bli s� lycklig, att
+hon en enda morgon finge sofva tillr�ckligt?
+
+Emmi gned sina f�tter. Hufvudet tyngde ned�t, s� att hakan vidr�rde
+br�stet, och �gonen sl�tos. H�nderna h�ngde or�rliga, hon andades djupt
+och l�ngsamt. Efter en liten stund f�ll hon tillbaka mot kudden.
+
+Det ringde �nyo. Silja skuffade henne med armb�gen i sidan.
+
+-- Det �r d� m�rkv�rdigt att man inte kan f� den tossan att lyda. Upp
+med dig!
+
+Hon skuffade henne �nnu eng�ng med sin hvassa armb�ge i br�stet; det
+gjorde s� ondt, att Emmi skrek till.
+
+-- Huru m�nga g�nger skall man v�cka dig, innan du ids stiga upp?
+
+Emmi stapplade upp ur s�ngen; hon var alldeles yr i hufvudet och h�ll p�
+att falla omkull.
+
+-- Sk�lj ditt ansikte med kallt vatten, s� klarnar du b�ttre, r�dde
+Silja.
+
+Men Emmi fick ej tid d�rtill, ty klockan h�rdes �nyo. Hon fick kjolarna
+p� sig, sl�tade med b�da h�nderna sitt h�r, gned sig i �gonen och
+skyndade in.
+
+-- Jag har ringt tre g�nger, sade frun.
+
+Emmi svarade ingenting, utan tog blott Lilli, som l�g bredvid modern, i
+sina armar.
+
+-- �msa tort p� henne och l�gg henne i vaggan; hon somnar �nd� ej mera
+h�r hos mig.
+
+Frun v�nde sig p� andra sidan och sl�t �gonen. Vaggan stod i rummet
+bredvid; dit gick Emmi nu med barnet. Sedan hon lindat det, b�rjade hon
+vagga och sjunga. N�gon tanke vaknade alt emellan�t hos henne och afbr�t
+s�ngen.
+
+-- Hs .. hss .. s. Aa .. aa .. aa .. a. Somna bort mitt barn, somna. Ro,
+ro till sk�ren, plocka �t barnet b�ren -- och ... -- herreje, hur s�mnig
+jag �r. -- Plocka s� mycket som b�ten b�r -- Skynda sen hem medan dager
+�r -- Silja, den lyckliga m�nniskan sofver �nnu. -- Tre, tre sm�
+pepparkorn. Katten bl�ser i silfverhorn. Hs .. hss .. hss .. s. Aa .. aa
+.. aa .. aa .. a.
+
+Lilli somnade, och d� lade sig ocks� Emmi rakl�ng p� golfvet invid
+vaggan. Hon st�dde hufvudet mot armen och var inom ett �gonblick
+f�rs�nkt i djup s�mn. Hon visste af ingenting, fast�n Lilli s� godt som
+genast vaknade, gned sig om n�san och blickade omkring sig f�rv�nad
+�fver att ej finna n�gon i sin n�rhet. Hon f�rs�kte stiga upp, men kunde
+ej, utan f�ll p� sidan, s� att hon fick hufvudet �fver vaggans kant. Nu
+observerade hon Emmi, blef glad och f�rs�kte jollrande att f� fatt i
+henne. Vaggan vickade. Hon f�ll ut och st�tte hufvudet mot meden.
+
+Ett h�ftigt skrik.
+
+-- Gud v�lsigne!
+
+Emmi blef likblek, d� hon s�g barnet bredvid sig p� golfvet. Hon tog
+hastigt upp Lilli i famnen, vysjade henne, visade ljuset och gungade
+henne p� armarna. Med fasa t�nkte hon p� att frun h�rt skriket. I sin
+n�d gl�mde hon att taga reda p� om barnet hade st�tt sig, eller om det
+endast gr�t af skr�msel.
+
+Frun �ppnade d�rren. Emmi var n�ra att svimma, det svartnade f�r hennes
+�gon.
+
+-- Hvad g�r �t henne?
+
+-- Ingenting.
+
+Emmi visste ej hvad hon svarade. Instinktlikt uttalade hon ord, af
+hvilka hon om m�jligt hoppades r�ddning.
+
+-- Hvarf�r gr�ter hon d� s� d�r? Naturligtvis m�ste det finnas n�gon
+orsak.
+
+Emmi anlitade f�f�ngt alla medel f�r att lugna barnet.
+
+-- Gif henne �t mig, sade frun. Barnet mitt, mammas egen skatt, hvad
+fattas dig? Herre gud, hon har ju en bula i pannan!
+
+Hon s�g p� Emmi, som stod d�r r�dl�s.
+
+-- Huru har hon f�tt den h�r, s�g? �r du stum?
+
+-- Jag vet inte.
+
+-- Du har s�kert f�lt henne. Kanske fr�n vaggan?
+
+Emmi tystnade och s�g ned.
+
+-- Jas�, du v�gar inte mera neka. Hvilket odugligt och v�rdsl�st stycke
+du �r! F�rst l�ter du barnet falla, och s� narras du till p� k�pet. Det
+var en olycka att jag alls tog dig. Men det s�ger jag dig att du ej mera
+n�sta �r f�r stanna h�r. Skaffa dig plats annorstans, hvar h�lst du f�r.
+Jag f�r min del bryr mig inte om dig, om jag s� aldrig fick n�gon
+piga..... Tyst, mitt gull, tyst, mammas eget barn. Nog skall mamma
+skaffa dig en b�ttre sk�terska till n�sta �r, gr�t inte.
+
+Lilli upph�rde att gr�ta, d� hon fick br�stet, och efter en stund sm�log
+hon redan f�rn�jd, oaktadt t�rarna �nnu glimmade i �gonen.
+
+-- S�, min �lskling, s�, skrattar du redan mot din mamma? Mitt eget
+barn, �r du glad igen? En s�dan ful bula du har i pannan.
+
+Lilli gr�t ej vidare den dagen, hon var glad som f�rut, kanske till och
+med gladare. Skrattade �t Emmi, stack fingrarna i hennes mun och ref
+henne i h�ret. Emmi torkade med hennes lena hand sina kinder, hvilka
+hela dagen v�ttes af t�rar, stora som tranb�r. Och n�r hon t�nkte p� att
+hon efter sex veckor ej mera skulle f� h�lla det mjuka, ljufliga barnet
+i sin famn och kanske icke ens f� se mer �n en skymt af det i f�nstret,
+d�r hon el�ndig och �fvergifven gick f�rbi p� gatan, d� f�ljde den ena
+t�ren s� hastigt p� den andra, att de fl�to tillsammans och bildade en
+liten vattenpuss p� bordet.
+
+-- Se p� det h�r, se p� det h�r, sade hon �t Lilli, som genast b�rjade
+klotta d�ri med fingrarna.
+
+P� f�rmiddagen fick frun fr�mmande, doktorinnan Vinter och rektorskan
+Siv�n, b�da tv� fina och f�rn�ma, fast�n icke p� l�ngt n�r s� fina som
+v�r fru, sade Silja, och detsamma t�nkte �fven Emmi f�r sig sj�lf.
+
+N�r Silja f�rde in kaffe, bad frun henne s�ga till Emmi att h�mta in
+Lilli f�r att visas �t de fr�mmande. Emmi kl�dde p� henne den allra
+vackraste m�ssa hon hade och satte f�r henne en splitter ny haklapp. Hon
+s�g s� s�t ut med dem, att Emmi f�rst m�ste be Silja komma och se p�
+henne, innan hon f�rdes in.
+
+Fruarna g�fvo sin f�rtjusning luft, s� fort Emmi med barnet uppenbarade
+sig i d�rren.
+
+-- O, s� s�t!
+
+Och s� t�flade de om att taga Lilli i famnen, kyste och kramade henne
+och skrattade.
+
+-- S� s�t, s� s�t!
+
+Emmi stod ett stycke ifr�n och sm�log. Hon viste ej r�tt hvad det var,
+detta �s� s�t, s� s�t,� men sl�t af alt att det m�tte betyda n�gonting
+utomordentligt godt.
+
+Hastigt blefvo de dock allvarsamma. Frun ber�ttade n�gonting -- hvad
+kunde det vara? Emmi f�rstod ingenting, emedan det sades p� svenska.
+Emellertid gissade hon hvad det var, d� hon s�g deras ansikten antaga
+ett f�rf�radt uttryck.
+
+-- Herre gud, herre gud, nej, men t�nk, stakkars barn! sade de.
+
+Tre par �gon riktades f�rst ytterst medlidsamt mot bl�naden i Lillis
+panna och sedan fulla af fasa mot Emmi.
+
+-- Ett s�dant stycke!
+
+Emmi s�g p� mattan, p� golfvet och v�ntade att fr�n taket n�gonting
+skulle falla ned p� hennes hufvud f�r att krossa henne med ett enda
+slag, eller slunga henne djupt under jorden. Ty s�kert fans ej i hela
+v�rlden n�gon s� brottslig varelse som hon. Utan att v�ga lyfta upp sina
+�gon, viste och k�nde hon det till och med i fingerspetsarna och t�rna
+att de alla s�go p� henne, dessa fina, f�rn�ma fruar, som sj�lfva aldrig
+begingo n�got misstag. Huru skulle det ens hafva varit m�jligt, de, som
+voro s� utomordentligt kloka och stodo s� h�gt �fver andra vanliga
+m�nniskor.
+
+-- Nu f�r du f�ra bort Lilli, h�rde hon frun s�ga.
+
+Emmis h�nder hade pl�tsligt blifvit s� slappa, att hon fruktade att
+f�lla barnet, om hon nu tog det i famnen.
+
+-- H�r du?
+
+-- D�r ser ni nu hurudan hon �r, sade frun �ter p� svenska.
+
+Emmi kunde med m�da taga de f� stegen till fruns stol. Endast hoppet att
+�ter komma ur deras �syn bort till barnkammaren gaf henne krafter
+h�rtill. Eller kanske var det af gammal vana som armarna �ter lydde och
+fullgjorde sin skyldighet likasom f�rr.
+
+Hon lade Lilli i vaggan, satte sig sj�lf p� pallen bredvid och visade
+henne leksaker. Men Lilli lyfte upp b�gge benen och fattade i f�tterna
+med sina h�nder. Detta tykte hon var en s� rolig lek, att hon skrattade
+h�gt. Emmi skulle ocks� skrattat, om hon icke varit s� sorgsen och haft
+en s�dan kv�fvande k�nsla i strupen.
+
+Hon f�rundrade sig d�r hon satt �fver att hon i morse icke p�mint sig
+ett medel mot s�mnen, som hon ofta begagnat sig af, n�mligen att med en
+n�l sticka och skrapa sina armar. D�raf hade nu uppst�tt hela denna
+stora, ohj�lpliga olycka, som skulle �del�gga hela hennes lif.
+
+Sent om aftonen, d� alla andra redan lagt sig till hvila, gick Emmi ut
+p� g�rden. Det var m�rkt och tyst, men himmeln ofvanf�r var stj�rnklar.
+Hon satte sig p� nedersta trappsteget f�r att t�nka �fver sin nuvarande
+bel�genhet och sin framtid. Inte blef den ljusare af att hon t�nkte
+d�rp�, tv�rtom syntes den henne endast m�rkare, och hvart hon �n s�g
+omkring sig, var det skumt och svart som natten.
+
+Hon l�mnade sina egna bekymmer och s�g upp mot det h�ga bl�, d�r
+himlaljusen brunno s� klart. Hvilka voro v�l de lyckliga, som fingo
+vistas d�ruppe bland dem? Och hvilka af alla dem som nu lefde skulle f�
+komma dit? M�nne n�gon enda piga? Men helt s�kert alt herrskap.
+Naturligtvis, de voro ju redan h�r nere s� mycket b�ttre �n andra. Hon
+undrade om det var m�nniskorna eller �nglarna, som brukade t�nda de d�r
+ljusen om kv�llarna. Eller blefvo m�nniskorna �nglar, d� de kommo dit
+upp? Och sm� barn, som dogo tidigt, hvem m�nne vaggade och sk�tte dem?
+Eller kanske beh�fde de ingen v�rd i himmeln?
+
+Silja �ppnade d�rren och ropade henne in.
+
+-- Hvad i v�rlden sitter du d�rute i k�lden f�r?
+
+-- H�r p�, Silja, sade Emmi, d� hon kl�dde af sig, hvarf�r �ro vi pigor
+s� d�liga?
+
+-- Vet du inte det?
+
+-- Nej.
+
+-- D�rf�r att vi m�ste vaka s� mycket. Vi hinna synda dubbelt mera �n
+andra. Ser du, f�r herrskapet, som sofver �nda till klockan �tta eller
+tio, blir m�ngen synd ogjord.
+
+Kanske var det s�. Om hon till exempel f�tt sofva l�ngre p� morgonen,
+hade Lilli icke genom hennes f�rv�llande fallit ur vaggan.
+
+Tredje legodagen intr�ffade f�ljande s�ndag. Emmi fick sin orlofssedel
+med tills�gelse att g� till kyrkbacken.
+
+D�r var ofantligt mycket folk, b�de s�dana som ville st�dsla tj�nare och
+s�dana som s�kte tj�nst. De stodo i stora flockar och tyktes alla ha
+v�nner och bekanta, med hvilka de likasom slutit f�rbund.
+
+Emmi k�nde sig s� �fvergifven och ensam. Hvem skulle vilja ha henne i
+sin tj�nst, liten och oansenlig som hon var?
+
+Hon stod vid kyrkv�ggen med sin orlofssedel och v�ntade. Husb�nder och
+v�rdinnor gingo i kors och tv�rs f�rbi, men ingen s�g ens p� henne.
+
+Icke l�ngt ifr�n henne sutto n�gra unga karlar p� kyrktrappan.
+
+-- H�r du flicka, kom hit, ropade en af dem till henne.
+
+De andra skrattade och hviskade sins emellan.
+
+-- Kom nu bara, ses�, hvad funderar du p�? Kom och s�tt dig h�r med oss.
+
+Emmi rodnade och gick litet l�ngre bort. I detsamma m�tte hon en herre
+och en fru. Kanske var det �nd� inte riktigt herrskap, eftersom frun
+hade duk p� hufvudet och herrns kl�der voro mycket slitna.
+
+-- Men den d�r, sade herrn, pekande med sin k�pp p� Emmi. Hon kan v�l
+inte ha stora anspr�k. Eller huru?
+
+-- Jag �r n�jd med hvad herrskapet vill ge, svarade Emmi sakta.
+
+Ett svagt hopp vaknade inom henne.
+
+-- Hvad g�r man med en s�dan? M�nne hon ens orkar b�ra en vattens�?
+
+-- Det kan jag nog.
+
+-- Och kan du tv�tta byke?
+
+-- Nog har jag gjort det ocks�.
+
+-- Vi taga henne; hon ser hygglig och stillsam ut, sade herrn.
+
+Men frun tvekade �nnu.
+
+-- Kanske �r hon sjuklig, eftersom hon �r s� mager.
+
+Emmi t�nkte p� sina f�tter, men v�gade ingenting s�ga af fruktan att
+herrskapet d� genast skulle kassera henne.
+
+-- �r du sjuklig? fr�gade herrn, betraktande orlofssedeln, som han tagit
+ur Emmis hand.
+
+-- Nej, hviskade Emmi.
+
+Hon besl�t inom sig att aldrig beklaga sig, om �n hennes f�tter v�rkte
+huru mycket som h�lst.
+
+Herrn stoppade orlofssedeln i sin ficka, gaf henne tv� mark i st�dsel,
+och d�rmed var saken uppgjord.
+
+-- Du kommer allh�lgonakv�ll till Karvonens g�rd och fr�gar efter
+herrskapet Hartonen, sade frun. Men redan allh�lgonakv�ll.
+
+Emmi gick hem.
+
+-- Till ett d�ligt st�lle kom du, sade Silja, som k�nde detta herrskap.
+Ett fattigt och tarfligt hus, och frun �r ett s�dant utskott, att en
+tj�nare aldrig stannar hos henne ett helt �r. Hon m�ter ut maten med
+m�tt och det mycket knapt till.
+
+Emmi rodnade h�ftigt, men fann sig i detsamma och svarade:
+
+-- Huru skulle de goda st�llena f�rsl� �t alla? N�gra f� n�ja sig med de
+s�mre och tacka sin lycka att de ej beh�fva g� ut och tigga.
+
+Hon tog Lilli i famnen och trykte sitt ansikte mot barnets mjuka kropp.
+Lilli fattade med b�da h�nderna i hennes h�r och jollrade �t� t� t� t�.
+
+
+
+
+BORT FR�N HEMMET.
+
+
+
+
+Bort fr�n hemmet.
+
+
+Fanny kom hem fr�n fortbildningsl�rov�rket. Hon lade b�ckerna och ett
+par h�ften ifr�n sig p� bordet i tamburen och tog af sig ytterplaggen.
+
+Man h�ll p� att st�da i salen. Modern st�kade d�r tillsammans med
+tj�nsteflickan. Genom den �ppna d�rren tittade Fanny ett �gonblick in
+och undrade f�r sig sj�lf, hvarf�r man just s� h�r vid middagstiden hade
+tagit itu med ett dylikt arbete. Det var v�l af n�gon s�rskild orsak.
+
+Hon brydde sig ej om att fr�ga, utan tog sina b�cker och �mnade just g�
+in i sitt eget lilla rum till v�nster om tamburen, d� modern i detsamma
+uppt�kte henne.
+
+-- H�r du, Vanny!
+
+Fanny stannade.
+
+-- Det kommer fr�mmande i eftermiddag. Kan du gissa hvem? N� kom nu hit
+n�rmare. Inte orkar jag skrika �nda dit. Gissa nu.
+
+-- Jag kan inte.
+
+-- F�rs�k, f�rs�k!
+
+-- Det kommer en f�stman �t er, sade Rika skrattande.
+
+Fanny s�g p� henne med besv�rad min.
+
+-- Ja, ja, det �r sant.
+
+Moderns �gon lyste af stolthet.
+
+-- Ja visst, hvad �r det du ser ynklig ut f�r; friare kommer det i kv�ll
+och riktiga doktorer p� k�pet. Gissar du inte ens nu? N� du �r d� en --!
+Doktor Sprooper kommer hit. Ja hvad s�ger du till det? Det var fasligt
+hvad hon ser bortkommen ut. Jo, jo -- v�ran Vanny blir doktorinna, hon.
+Doktorinna Sprooper.
+
+-- Doktor Broberg! utropade Fanny f�rv�nad. Kommer doktor Broberg hit?
+Huru vet mor det? fr�gade Fanny p� finska.
+
+-- Alltid g�r du p� med din finska och kallar mig ��iti�, fast jag tusen
+g�nger sagt dig att vi �ro b�ttre folk och inte pigor och dr�ngar. --
+Huru jag vet? -- hon afbr�t sig och steg litet bak�t f�r att se om det
+hade lyckats henne att f� gardinerna lagda i likadana veck som de,
+hvilka syntes i kommerser�dets f�nster p� andra sidan gatan.
+
+-- Ja, huru jag vet. Doktorn sade det sj�lf �t pappa, n�r pappa tr�ffade
+honom hos Vellmans herrskap.
+
+Fannys hj�rta krympte ihop.
+
+-- Bad pappa honom komma?
+
+-- Jo, s� brukar man.
+
+-- Men hvarf�r? Ack hvarf�r?
+
+-- S� du br�kar! Pappa, skall jag s�ga dig, �r handelsman och inte n�gon
+h�kare bakom disken och kan be en doktor till sig precis lika bra som
+Vellmans.
+
+-- Men han �r ju inte alls bekant och har aldrig varit hos oss.
+
+-- Hvad g�r det. Han kommer nu f�rsta g�ngen. Du s�ger att han inte �r
+bekant. N� pappa har ju sett honom hos Vellmans i g�r. H�rde du inte?
+
+-- F�rsta g�ngen hade han bort komma sj�lf, objuden.
+
+-- Prata inte r�sk. Om pappa inte ber honom, kommer han naturligtvis
+inte. D�r ser du nu Rika, sade modern p� finska, v�nd till pigan, hvad
+sade jag? Inte �r det h�ller henne i smaken. En m�rkv�rdig flicka, hon
+f�rst�r inte sitt eget b�sta.
+
+-- Ni �r ju riktigt fjollig, fr�ken Vanny, sade Rika och skrattade, d�r
+hon l�g p� alla fyra vid kakelugnen och torkade golfvet. Er pappa
+skaffar er friare, och ni --
+
+Fanny h�rde inte mera, ty hon skyndade bort i sitt rum.
+
+Det ville alls inte g� att l�sa den dagen. Tre, fyra g�nger gick hon
+igenom samma sida utan att f�rst� hvad den inneh�ll.
+
+Slutligen f�lde hon boken i sin famn och l�t blicken glida ut genom
+f�nstret. Man forslade varor till g�rden, fadern stod i magasinsd�rren
+och tog emot dem. Karlarna kr�kte sig djupt under de tunga mj�ls�ckarna.
+
+Fanny k�nde en svidande sm�rta i br�stet, samma k�nsla, hvilken redan i
+barndomen kommit henne att vrida sig likt en mask p� metkroken. Redan p�
+f�rsta klassen, d� hon observerade att kamraterna i hemlighet fnittrade
+�t moderns fasliga svenska eller gjorde narr af hennes l�jligt
+utstofferade kl�dningar.
+
+Modern kom in, svettig af det myckna br�ket.
+
+-- Klockan �r sju. Skall du inte b�rja laga dig i ordning? Tag den
+vackra ljusr�da kl�dningen.
+
+-- Inte s� h�r hemma, mamma.
+
+-- Visst skall du s�tta den p� dig.
+
+-- En s�dan dr�kt b�r man blott p� danser eller andra st�rre
+tillst�llningar.
+
+-- Alltid �r du s�dan. Om jag s�ger n�got, s� visst �r du alltid f�rdig
+att gr�la emot.
+
+-- Sn�lla mamma --
+
+-- Hit kommer mycket fr�mmande, fabrik�r Vellmans herrskap och
+handelsman Ahlholms och m�lar Saxmans och guldsmed Lindemans. Det blir
+tillr�ckligt stor tillst�llning skall jag tala om. S� kommer det �nnu
+m�nga andra.
+
+-- Ja, mamma r�knade upp dem vid bordet, afbr�t Fanny. Men min gr�a
+kl�dning vore �nd� l�mpligare; den �r inte s� utstyrd och garnerad.
+
+-- Det g�r ingenting. Rimsorna och grannl�terna g�ra den bara fin. N�r
+pappa vill visa sin dotter �t en doktor, s� m�ste hon g�ra sig vacker,
+det hj�lper inte. Och din nya brosch och guldkeden skall du ocks� taga
+p� dig. -- Ses�, skynda dig nu, de komma strax.
+
+Hon sl�t d�rren och gick bort lika snabt som hon kommit.
+
+En djup suck br�t sig v�g ur Fannys br�st. Hon lutade sig �fver bordet,
+st�dde hufvudet mot armen och brast i gr�t.
+
+Men det var icke alls klokt. Saken gjordes icke d�rigenom b�ttre, �gonen
+blefvo endast svullna och r�da. I detsamma h�rde hon ocks� till sin
+f�rskr�ckelse fr�mmande komma in i tamburen. Hastigt sprang hon till
+tv�ttfatet, sk�ljde sitt ansikte med kallt vatten och bytte sedan om
+dr�kt, s�som modern best�mt.
+
+I salen voro redan en hel m�ngd g�ster f�rsamlade, d� hon steg in. Fru
+Ahlholm satt i soffan, vid och bred i full paryr: p� hufvudet en hvit
+m�ssa, fr�n hvilken breda sidenband h�ngde ned p� axlarna, i �ronen
+guldringar med l�nga h�ngen, hvilka prydligt sv�ngde och dinglade p�
+halsen hvar g�ng hon v�nde p� hufvudet. F�r �frigt skedde detta
+idkeligen, antagligen af den orsak, att hon ville h�lla dem i j�mn
+r�relse, ty de hade m�h�nda eljes icke blifvit tillr�ckligt observerade.
+
+Fru Ahlholm var utan tvifvel den mest framst�ende personen i s�llskapet,
+det s�g man genast vid f�rsta �gonkastet af hennes pretenti�sa min och
+den bel�tna sj�lfmedvetenhet, hvarmed hon blickade omkring sig. Och lika
+anspr�ksfullt var alt, som tillh�rde henne. Till exempel den gr�, af
+silkesblandadt ylletyg gjorda kl�dningen och den svarta spetssjalen p�
+hennes axlar, huru yfdes icke de och bredde ut sig alldeles som om de
+velat s�ga: se p� oss! -- hvad �ro ni andra i bredd med oss!
+
+Hon var ett fetlagdt, unders�tsigt fruntimmer, p� n�gra och fyratio �r,
+m�ngden lik, hvarken ful eller vacker. Nu, d� hon blifvit gammal, var
+hyn brunrasmig, men s�som ung hade hon kanske varit hvithylt, d� h�ret
+�nnu var linf�rgadt. Af samma f�rg tyktes �fven den glesa, rakt
+utskjutande �gonh�rsstubben vara, s� mycket man kunde urskilja af
+densamma. De utst�ende, runda, blekbl� �gonen lyste af sj�lfmedvetenhet,
+och munnen var best�ndigt dragen till ett bel�tet leende, s� att de sm�
+t�nderna bl�nkte fram, och till och med tandk�ttet syntes, isynnerhet p�
+sidorna. P� ena kinden satt ett f�delsem�rke eller en v�rta, med n�gra
+l�nga h�rstr�n ytterst, och just p� det st�lle, hvilket sk�t ut i en
+rundel, d� munnen drogs till skratt. Annars, som sagdt, var hon m�ngden
+lik, hvarken ful eller vacker.
+
+Fru Saxman, m�larens hustru, satt blek och mager n�rmast henne; hon
+petade idkeligen med ena handens pekfinger om sina l�ppar och h�rde
+kutryggig och aktningsfullt uppm�rksam p� fru Ahlholms prat, hvilket hon
+alt emellan�t interfolierade med sm� bifallande ljud. N�gon motsatt
+�sikt uttrykte hon aldrig ens f�r unders skull, och m�nga ord var det
+f�r �frigt inte h�ller som hon i en f�ljd v�gade komma fram med.
+
+I st�llet f�rs�kte ett yngre fruntimmer, som satt p� andra sidan,
+midtemot soffan, att alt emellan�t f� ordet, fast�n fru Ahlholm
+omintetgjorde alla dylika anstr�ngningar, i det hon h�jde r�sten �nnu
+mera och gaf �kadt eftertryck �t sina ord. Det var fru Lindeman, hvilken
+allm�nt ben�mdes �kalendern�, af orsak att hon p� det allra noggrannaste
+k�nde till alla m�nniskors f�rh�llanden, ja mycket b�ttre �n de sj�lfva.
+Hon hade ett m�rkv�rdigt godt minne. Hon kom precis ih�g huru m�nga
+kl�dningar, hattar, tr�jor och andra kl�despersedlar hvar och en af
+hennes bekanta �gde. Dessutom kunde hon p� pennin s�ga huru mycket de
+kostat, n�r de voro gjorda, hvilken s�mmerska som sytt dem, fr�n hvilken
+bod tyget var k�pt och dussintals andra omst�ndigheter, hvilka stodo i
+n�gon som h�lst gemenskap med denna viktiga sak.
+
+Med lika skarp iakttagelsef�rm�ga utletade hon �fven m�nniskornas minsta
+svagheter, drog fram dem, f�rstorade och f�rglade dem med s�dan
+konstf�rdighet, att af den stackare, hvilken r�kade vara f�rem�l d�rf�r,
+slutligen ej syntes n�got annat �n dessa hans d�liga sidor.
+
+Och ingen k�nde s� v�l till stadens skvallerhistorier som fru Lindeman,
+hvilken riktigt nj�t, n�r hon fick ber�tta dem. Och �h�rarena nj�to
+v�lf�rst�endes ocks�. Hvad �r f�r oss, l�ga, jordiska varelser
+angen�mare, �n att h�ra andra klandras och sm�das!
+
+Fru Ahlholm hade kort f�re Fannys intr�de skrutit med sin son, Alfred,
+hvilken med stort besv�r, sedan han suttit tv� �r p� hvarje klass,
+kl�ttrat upp �nda till fj�rde klassen i lyceet.
+
+-- Guvern�rens son och han �ro nu s� ovanligt goda v�nner. Hvarenda dag
+g�r han hos Alfred.
+
+-- Har ni h�rt hvad guvern�rskan sagt? -- f�rs�kte fru Lindeman
+inflicka.
+
+Men fru Ahlholm h�jde r�sten:
+
+-- Och h�r om sistens, d� han var sjuk, s� skickade han genast efter
+Alfred f�r att komma och leka med sig -- Plewna, eller hvad de m� ha
+spelat.
+
+-- Hvad guvern�rskan sagt -- bj�d fru Lindeman �ter till att kila in.
+
+Fru Ahlholm h�jde r�sten �nnu mera.
+
+-- Och d�r m�ste gossen sedan bli hela dagen, �nda till kv�llen. Han
+fick till och med �ta vid samma bord som guvern�ren sj�lf; guvern�rskan
+hade presenterat honom, och s� hade de placerat honom vid guvern�rens
+sida.
+
+Fru Lindeman drog h�ftigt sin stol �t sidan, n�rmare de andra fruarna,
+och b�rjade hviska till dem:
+
+-- Den l�ter d� aldrig n�gon annan s�ga ett ord. -- Om Fellmans
+bjudning, vet ni, hade guvern�rskan sagt att det inte var fint alls,
+rysligt mycket mat, men alt illa tillredt. Husan var hos oss och
+ber�ttade om det. -- Se, d�r kommer ju Fanny. -- Hon s�nkte r�sten. --
+N�, nog �r hon nu pyntad och utstyrd. Gubben Penttinen l�r ha bjudit hit
+doktor Broberg -- eller Sprooper som v�rdinnan i det h�r huset s�ger,
+hi, hi, hi, -- han hoppas n�mligen f� honom till m�g. Men jag tror att
+det �r f�f�ngt. -- God afton, god afton, fr�ken Fanny! Ni blir bara
+vackrare dag f�r dag.
+
+-- Jag har ej sett Fanny p� l�ng tid, sade fru Ahlholm, nog skulle det
+ju passa att n�gon g�ng sticka sig in �fven hos oss, fast vi inte ha
+n�gra d�ttrar. Men det fins ju i st�llet s�ner, och gossarna �ro i alla
+fall salt i gr�ten, inte sant? N�, medge du bara, �ro de kanh�nda inte
+salt i gr�ten?
+
+Hon skrattade bredt, de andra fnissade ocks�, och slutligen uppstod en
+formlig skrattk�r, i hvilken pappa och mamma �fven inst�mde.
+
+Fanny drog sig f�rl�gen till en knut.
+
+-- Inte kan hon kurtisera alls, den d�r Vanny, b�rjade fru Penttinen
+utan att f�sta afseende vid Fannys bedjande �gonkast, nog blir hon �nnu
+gammalpiga.
+
+-- Gammalpiga! ropade g�sterna med en mun. Inte l�ta herrarna en s�dan
+flicka bli gammalpiga.
+
+Modern myste f�rn�jd; denna mots�gelse hade hon just s�kt f� fram. Men
+Fanny varseblef huru fru Lindeman med armb�gen knykte i sin granne och
+lutade sig f�r att hviska n�got till henne. Grannen skrattade �t detta,
+ber�ttade samma sak �t sin sidokamrat, och andra, som sutto i n�rheten,
+b�jde sig �fven fram f�r att h�ra. Alla fnissade, och af de f�rstulna
+�gonkast, hvilka de alt emellan�t riktade p� modern, m�rkte Fanny mycket
+v�l att de hade roligt p� dennas bekostnad.
+
+Dessv�rre m�rkte modern ingenting.
+
+-- Besynnerligt att inte Vellmans herrskap �nnu kommer och doktor
+Sprooper inte h�ller.
+
+Munterheten steg rundtomkring fru Lindeman. Men modern s�g blott p� dem
+helt oskyldigt och fortsatte:
+
+-- H�r f� vi nu sitta och sitta med torra munnar.
+
+-- Bry er f�r all del inte om det, fru Penttinen. Nog orka vi alltid
+v�nta s� l�nge tils doktor Sprooper kommer.
+
+Fru Lindeman sade det mycket allvarsamt, men de andra hade sv�rt att
+h�lla sig f�r skratt.
+
+P� klaffen varseblef Fanny till sin f�rskr�kkelse br�nnvinskarafinen och
+tv� glas. �mnade de �ter b�rja tillst�llningen med att bjuda omkring
+br�nnvinssupar?
+
+Hon �mnade g� till fadern, taga honom afsides och tala med honom d�rom,
+men just i detsamma intr�dde s�v�l herrskapet Fellman som doktor Broberg
+i tamburen, och f�r�ldrarna skyndade hvardera att taga emot dem.
+
+Med hj�rtat i halsgropen v�ntade Fanny tils de nyanl�nda v�lkomnats.
+D�refter skyndade hon till fadern och tog honom i armen.
+
+-- Pappa, sn�lla pappa, inte br�nnvin. Ingenstans bjuder man s�dant,
+aldrig hos herrskap. Pappa skall inte g�ra det, hviskade hon helt sakta
+p� finska, hvilket spr�k fadern t�lte b�ttre �n modern, p� grund af att
+han ej begrep ett ord svenska.
+
+Hon hade t�rar i �gonen, och h�nderna darrade.
+
+Men Penttinen s�g med v�lbehag p� sin dotter, hvilken stod vid hans
+sida, sk�r och fager som en ros.
+
+-- Var tyst, liksom jag inte skulle begripa den saken.
+
+-- Tro mig, pappa...
+
+-- N�ja, naturligtvis bjuds det inte �t dig eller andra unga flickor,
+det f�rst�s.
+
+-- Och inte �t herrarna h�ller, sn�lla, gulle pappa -- bjud inte --
+
+-- G� nu din v�g och l�t mig sk�ta den h�r saken sj�lf.
+
+Penttinen tog brickan och slog b�da glasen fulla.
+
+Fanny gick tillbaka till sin stol.
+
+Fr�n en vr� s�g hon sedan huru fadern gick till hvar och en med sin
+bricka, trugade och tvang dem att smaka och om m�jligt dricka till
+botten.
+
+-- Ingen f�r komma och s�ga att det hos oss �r l�ngt emellan suparna,
+demonstrerade han, eller att vi inte traktera v�ra g�ster, d� vi eng�ng
+bjudit dem p� kalas.
+
+Nu n�rmade han sig doktor Broberg. Fanny v�gade knappast f�lja honom
+l�ngre. Hon gjorde det dock, h�rde och betraktade andl�st hvad d�r sades
+och gjordes.
+
+Broberg sm�log, drog i sina mustascher och skakade p� hufvudet.
+
+-- Ses�, ta p� nu bara, inte ser Fanny det, och om hon ocks� ser, s� �r
+det ju inte desto farligare. Vi ska supa tillsammans, jag tar det andra
+glaset. N� kippis nu, vi ska dricka sv�rsonens sk�l.
+
+-- Nej, nej, tackar s� mycket, jag dricker inte br�nnvin, afv�rjde
+Broberg och drog sig tillbaka.
+
+-- N� hvad krusar ni nu d�r on�digtvis.
+
+-- Nej tack, v�rkligen inte.
+
+Och d�rmed m�ste Penttinen slutligen l�mna honom.
+
+Men han kom tillbaka, s�snart han f�tt alla de �friga att inmundiga
+suparna, blinkade hemlighetsfullt med �gonen och knykte Broberg i
+rockuppslaget.
+
+-- G� ni bara bort och s�tt er bredvid Fanny, det g�r nog an.
+
+Fanny h�rde detta. Hon h�rdade icke l�ngre ut, steg upp och �mnade bege
+sig till sitt rum.
+
+-- Fanny, Fanny, hvart g�r du? ropade Penttinen. Kom hit f�rst.
+
+Fanny m�ste stanna.
+
+-- Hit, hit --
+
+Fadern tog henne vid handen och drog henne n�rmare.
+
+-- Kom hit och spr�ka med doktor Broberg.
+
+Fanny m�ste lyda. Hon skulle h�lst flytt bort, ut p� gatan och sedan
+l�ngs landsv�gen ut fr�n staden, s� l�ngt hemifr�n som m�jligt, f�r att
+icke mera p� hela kv�llen beh�fva visa sitt ansikte f�r n�gon m�nniska.
+Men hon f�rm�dde ej. Hon var alldeles afdomnad, s�som en d�dsd�md,
+hvilken icke mera hoppas p� r�ddning. D�den hade dock varit l�tt i
+j�mf�relse med denna skam.
+
+-- Se nu, huru hon �r blyg, forsatte Penttinen. Alldeles som om det
+kant�nka inte vore i smaken. Men s�dana �ro de flickorna.
+
+Han skrattade spetsfundigt, l�mnade dem p� tumanhand och v�nde sig till
+andra.
+
+Viljel�st och utan att veta hvad hon gjorde hade Fanny sjunkit ned p� en
+stol. Broberg stod framf�r henne, sm�log f�rl�get och str�k sina
+mustascher. Fanny v�gade icke lyfta sina �gon fr�n golfvet. Hennes blick
+f�ste sig vid Brobergs st�fvelspets och stannade d�r som fastnitad,
+oaktadt f�rem�let icke egentligen erbj�d n�gonting s�rskildt
+betraktansv�rdt. Det var en alldeles vanlig, blankad st�fvelspets,
+kanske n�got spetsigare �n faderns, och kanske blankare ocks�.
+
+-- Fr�ken Penttinen g�r i fortbildningsl�rov�rket, eller huru? yttrade
+Broberg f�r att b�rja ett samtal.
+
+-- Ja, hviskade Fanny s� sakta att det knappast h�rdes och lutade
+hufvudet �nnu djupare ned.
+
+-- D�r l�r finnas m�nga elever.
+
+-- Ja.
+
+-- Slutar ni kanske redan i v�r?
+
+-- Ja.
+
+-- Just n�r jag kommer dit s�som l�rare.
+
+Fanny gl�mde sig och s�g hastigt upp. Skulle doktor Broberg komma till
+fortbildningsl�rov�rket n�sta �r? Det hade hon ej ens h�rt om.
+
+-- N�mligen i historie och geografi.
+
+I hennes �mnen! Fannys hufvud sj�nk �ter ned, och �gonen f�stes �nyo vid
+st�fvelspetsen.
+
+Hvarf�r hade de honom icke redan i �r. D� skulle han s�kert f�tt andra
+tankar om henne �n nu. Fanny viste att l�rarena tykte om henne. Genom
+flit och f�rm�ga hade hon vunnit allas bev�genhet. Och d�r var hon
+alltid fri och liflig, d� hon icke, liksom hemma, beh�fde sk�mmas f�r
+n�gonting eller best�ndigt darra f�r s�dant, som hon icke r�dde f�r och
+hvilket hon icke kunde hj�lpa med b�sta vilja i v�rlden.
+
+-- Ni spelar s�kert, fr�ken, eftersom h�r finnes piano?
+
+-- Ja.
+
+-- Skulle ni inte vilja l�ta oss h�ra n�gonting?
+
+Fanny steg upp och gick tv�rs �fver salen till pianot.
+
+Tv� ofantliga brickor cirkulerade bland g�sterna. P� den ena bj�ds
+kaffe, p� den andra bakv�rk, �tminstone sex, sju olika sorter.
+
+Kaffe �nnu vid denna tid! hviskade fru Lindeman till sina grannar. Inte
+har den Penttiskan reda p� seder och bruk mera �n hennes man. Alla
+m�jliga bli ocks� nuf�rtiden handelsm�n. Dr�ng var Penttinen i b�rjan,
+n�r han kom hit till staden, det kommer jag utm�rkt v�l ih�g, och frun
+var piga, fast�n de nu �ro s� uppbl�sta att de knappast rymmas i sina
+skinn. Men det �r en gammal sanning: n�r katten blir bj�rn, d� �r han
+f�rst en riktig matador.
+
+Hon m�ste afbryta sig, ty brickan kom just fram till henne. Det var g�ra
+med att f� klart f�r sig alla de olika br�dslagen, s� att f�r all del
+ingen sort af misstag skulle undg� henne. Hon samlade famnen full af
+bakv�rk med ena handen, medan hon i den andra h�ll den fylda
+kaffekoppen. Men likafullt kastade hon en lysten blick efter brickan, d�
+den f�rdes bort, os�ker om huruvida hon v�rkligen f�tt af alla sorter,
+eller om kanske n�gon i alla fall blifvit gl�md.
+
+-- Nog skulle de p�sa, om de finge Fanny gift med doktor Broberg. Men
+d�raf blir intet, det s�ger jag. Det v�gar jag sl� vad om. Hur skulle
+han vilja blifva sl�kt med s�dant obildadt folk! �fver sin
+k�pmansv�rdighet stoltsera de och tro att ingen h�r �r deras gelike.
+Pyh! en k�pman, liksom det vore hela v�rlden! Konkurs g�ra de f�rr eller
+senare hvarenda en. D�r �r sen hela den h�rligheten.
+
+Hon afbr�t sig, d� hon stoppade en stor, i kaffekoppen bl�tt
+hvetebr�dsbit i munnen. Den hann hon knappast ordentligt sv�lja, innan
+hon redan fortsatte:
+
+-- Och inte tycker jag f�r min del att den d�r Fanny �r n�got s�
+s�rskildt, hon f�r ju knappast ordet ur munnen. Och hemma h�rs hon inte
+utr�tta det bittersta. Sitter bara med boken i handen -- hyh -- hvad har
+man f�r nytta af ett s�dant bel�te? Ingalunda vill n�gon, som riktigt
+begriper sig p� saken, ha henne till hustru.
+
+P� samma s�tt gick det vidare. Den andra beh�fde blott h�ra p� och
+bifalla.
+
+-- Jas�, Fanny �mnar b�rja spela? myste fru Ahlholm. Jag undrade just
+hvarf�r hon s� hastigt l�mnade doktor Broberg.
+
+-- Ja, hvarf�r pratade hon nu inte med Sprooper, sade fru Penttinen, nog
+skulle hon ju hunnit spela litet senare.
+
+-- Fanny, kom hit! ropade fru Ahlholm, vi ha n�gonting att s�ga dig, din
+mamma och jag.
+
+Fanny kom. Fru Ahlholm b�jde sig �fver bordet och hviskade s� att alla
+h�rde:
+
+-- L�mna du spelningen till litet senare och g� och tala med doktor
+Broberg igen. Inte vet du n�r du en annan g�ng tr�ffar honom.
+
+Hon drog sig tillbaka, skrattade och blinkade hemlighetsfullt med
+�gonen. De andra fruarna logo f�rn�jdt, och af deras uppsyn m�rktes att
+de nog f�rstodo hvad fru Ahlholm �syftade och att de af fullaste hj�rta
+inst�mde.
+
+Men Fanny rodnade och blef s� f�rl�gen, att hon icke viste hvad hon
+skulle g�ra.
+
+-- Ja, samma jag s�ger, blandade sig modern i samtalet. Doktor Sprooper
+vill nog g�rna prata med dig.
+
+-- Han bad mig just spela! fick Fanny fram.
+
+-- Jas�, bad han? N� det var en annan sak, nog m�ste du ju spela d�,
+eftersom han bedt. Och spela nu riktigt vackert, ropade modern efter
+henne.
+
+Hon spelade utantill n�gra mindre stycken, hvilka ingen h�rde p�. Doktor
+Broberg f�rs�kte till en b�rjan g�ra det, men han m�ste snart afst�, ty
+samtalet, gick s� l�nge musiken varade, i ett enda h�gljudt sorl,
+hvilket �fverr�stade den fullkomligt. F�rst n�r musiken upph�rde,
+tystnade �fven sorlet f�r ett �gonblick, och alla v�nde sig till Fanny
+f�r att tacka henne.
+
+Fru Ahlholm vinkade henne till sig.
+
+-- Ser du nu -- herrarna sitta redan omkring toddybordet, och inte l�ra
+de bege sig d�rifr�n i hast. Hvad var det jag sade nyss? Du skulle bara
+ha trott mig.
+
+Fanny sm�log tvunget. Detta skulle naturligtvis f�rest�lla sk�mt, man
+m�ste v�l d� sm�le. Och p� det s�ttet slapp man �tminstone att svara.
+
+Hon �mnade draga sig �t sidan, men fru Ahlholm h�ll henne tillbaka.
+
+-- Sitt h�r. G� inte bort. Hvarf�r skulle inte ungdomen ibland kunna
+sitta med de gamla, synnerligast d� andra unga ej finnas till hands.
+
+D�r m�ste Fanny sedan sitta och h�ra p� deras prat. Naturligtvis hade
+hon bort deltaga i samtalet, men, oaktadt alla anstr�ngningar, kunde hon
+ej hitta p� n�gonting att s�ga.
+
+F�r �frigt var det om�jligt att l�nge orka f�lja med deras prat. Hon
+f�rsj�nk sm�ningom i sina egna tankar.
+
+Hon hade eng�ng tr�ffat doktor Broberg p� skrinnskobanan. De hade
+blifvit presenterade f�r hvarandra och skrunnit tillsammans en stund. D�
+hade Fanny k�nt sig friare och gladare �n n�gonsin f�rr. Ocks� efter�t
+hade hon g�rna erinrat sig detta �gonblick. Men nu, h�refter --?
+
+O, om hon blott kunde gl�mma alt, begrafva sig i sina b�cker och icke
+bry sig om n�gonting annat.
+
+Den kv�llen samtalade hon icke vidare med doktor Broberg. Men d�
+g�sterna beg�fvo sig bort, uppmanade fadern denne att bes�ka huset och
+bekr�ftade uppmaningen med en f�rstulen blinkning. Fanny stod d�r
+bredvid, h�rde och uppfattade alt, fast�n hon icke lyfte sin blick fr�n
+golfvet.
+
+Inom sig besl�t hon st�lla s� till, att doktor Broberg aldrig mera
+skulle tr�ffa henne, ej ens p� gatan -- hon skulle nog kunna undvika
+alla tillf�lliga m�ten.
+
+Knappast hade en vecka g�tt, f�rr�n Penttinen ber�ttade att han �nyo
+bjudit doktor Broberg till dem. Denne kom dock ej, utan f�regaf hinder.
+
+Fanny begrep nog den egentliga orsaken h�rtill och b�nf�ll hos fadern
+att han icke n�gonsin mera skulle f�rnya inbjudningen.
+
+-- Jag kommer inte in, pappa, d� h�r �ro ungherrar, jag kommer best�mdt
+icke in. Jag sk�ms s� f�rf�rligt, n�r pappa alltid talar p� det d�r
+s�ttet.
+
+-- Kant�nka nu! Jag skulle kanske inte f� skaffa man �t min dotter.
+
+-- Jag bryr mig inte om man. Jag gifter mig aldrig.
+
+-- I det fallet gifter jag bort dig med v�ld. -- Du skulle kant�nka inte
+gifta dig! Alt skall man h�ra. Men s� s�ga ju flickorna alltid. Och �nd�
+vilja de s� g�rna.
+
+-- Det s�ger jag att inte blir du n�gon gammalpiga, f�ll modern ifrigt
+in.
+
+-- Om pappa h�lst skulle lofva att aldrig mera bjuda doktor Broberg hit.
+Lofvar pappa?
+
+-- Nej, det g�r jag visst inte.
+
+-- Sn�lla pappa --! Inte l�nar det sig ju i alla fall. Han bryr sig inte
+om mig -- och jag bryr mig inte om honom.
+
+-- Visst bryr han sig om dig, det skall du f� se. Och du skulle inte bry
+dig om honom? Om en doktor! V�ntar du kanske p� en grefve?
+
+-- Ja, samma jag s�ger, blandade sig modern i samtalet, kanske du v�ntar
+p� en grefve!
+
+-- Jag v�ntar hvarken p� en grefve eller p� n�gon annan. Nog kan jag ju
+f�rs�rja mig sj�lf, s� snart jag slutat fortbildningsl�rov�rket. Jag
+blir l�rarinna.
+
+-- Och gammalpiga! -- Nej Vanny, d�raf blir intet s�l�nge jag har
+n�gonting att s�ga, inv�nde modern. Vi ha inte kostat p� dig och skolat
+dig f�r att du skall g� och bli gammalpiga. Hyi!
+
+Hvarken Fannys b�ner eller t�rar hj�lpte. S�snart Penttinen tr�ffade
+doktor Broberg, bad han honom alltid bes�ka dem. �Fanny har s� ledsamt
+efter er�, tillade han dessutom ibland.
+
+Men d� han ber�ttade d�rom hemma, blef det riktigt galet. Fanny gr�t
+hvarje dag i en hel veckas tid och hvarken �t eller talade.
+
+-- Du �r d� en riktig fjolla, sade modern.
+
+Fanny svarade icke ett ord, utan gr�t �nnu h�ftigare. Fru Penttinen blef
+redan �ngslig f�r huru det slutligen skulle g� med dottern, d� hon icke
+fick henne lugnad.
+
+-- Hvarf�r talade du om det f�r henne, gr�lade hon p� mannen. Hon gr�ter
+sig ju blind.
+
+Slutligen upph�rde dock Fannys t�rar, och d� hon �fven eljes f�ref�ll
+lugn och stillsam, trodde f�r�ldrarna att hon gl�mt hela saken. De
+m�rkte icke den fasta beslutsamhet, hvilken nu i st�llet f�r den forna
+skyggheten afspeglade sig i hennes anletsdrag.
+
+Men de skulle innan kort f� erfara den.
+
+V�rterminen led mot sitt slut, d� Fanny en dag ber�ttade att hon antagit
+tj�nst s�som folkskoll�rarinna i P�llism�ki, l�ngt borta i norr. P�
+fortbildningsl�rov�rket hade l�raren fr�gat om n�gon af kandidaterna
+hade lust att bege sig dit. L�nen vore liten, endast sexhundra mark, och
+dessutom l�g skolan flere mil fr�n kyrkbyn i nordostligaste h�rnet af
+socknen, hvarf�r d�r antagligen skulle komma att blifva n�got ensligt
+och ledsamt.
+
+Fanny var ej r�dd h�rf�r. Ensamheten var frihet, och ur �demarken
+h�grade mot henne skog och sj�, blomstrande �ngar, solsken och
+f�gels�ng; just dit l�ngtade hon. Och hon anm�lde sig f�r tj�nsten.
+
+Kamraterna f�rv�nades.
+
+-- Hvad t�nker du p�, Fanny? Nog yppa sig �nnu b�ttre st�llen. N�r man
+�r ung, begrafvar man sig inte i vildmarken. Du �r ju alldeles tokig.
+
+Men Fanny stod vid sitt beslut, och tj�nsten gafs �t henne.
+
+F�rst n�r saken var definitivt afgjord, talade hon om det hemma. Modern
+slog ihop h�nderna och satte sig. Fadern blef st�ende med �ppen mun och
+kunde f�rst ingenting s�ga, utan stirrade blott p� modern.
+
+-- Folkskoll�rarinna i P�llism�ki! ropade modern slutligen. Aldrig i
+v�rlden!
+
+-- Jo visst.
+
+-- Tror du att vi �ro s� fattiga att vi ej skulle ha r�d att h�lla dig
+hemma? sade fadern, s�snart han litet h�mtat sig fr�n sin f�rsta h�pnad.
+
+-- Inte �r det d�rf�r.
+
+-- Men hvarf�r d�?
+
+Fanny svarade icke strax.
+
+-- S�g hvarf�r?
+
+-- D�rf�r att jag vill bli l�rarinna.
+
+-- Nog f�r du v�l plats h�r i staden, blott du v�ntar litet. H�r finnas
+ju s� m�nga skolor.
+
+-- H�r vill jag inte bli. Jag far h�llre till landet eller n�gon
+annorstans.
+
+-- Hon vill bort hemifr�n, sade modern och s�g p� fadern.
+
+-- Har du det kanske inte bra h�r hos dina f�r�ldrar? fr�gade fadern. Du
+har det till och med altf�r bra. Du f�r alt hvad du n�gonsin �nskar.
+Eller har du n�gonting att klaga �fver? Fattas dig n�gonting?
+
+Fanny slog ner �gonen, v�nde p� boken, som hon bar i handen, och sade
+ingenting.
+
+-- S�g d� ut! Fattas dig n�got?
+
+-- Nej, hviskade hon och s�nkte hufvudet �nnu djupare.
+
+-- N� ja. Men hvarf�r vill du d� bort? Och om det h�lst vore till ett
+ordentligt st�lle, men dit, rakt till bondlandet, midt uppe i �demarken.
+
+Fanny kunde ju inte s�ga hvarf�r. Hon ville endast bort och stod fast
+d�rvid trots f�rest�llningar, b�ner, h�rda ord och hotelser.
+
+-- Tror du dig komma till r�tta med sexhundra mark, fr�gade fadern en
+g�ng. Det r�cker ju inte ens till mat, �n mindre till kl�der? Af mig f�r
+du ingenting, inte en penni, var s�ker p� det. -- Om du stannar hemma,
+k�per jag �t dig ljusgr�tt siden till kl�dning fr�n kommerser�dets h�r
+midt emot. Nyss inkommet, utm�rkt vackert. Har du sett det?
+
+-- Nej, men inte bryr jag mig om det.
+
+-- Om du inte bryr dig om det, s� tag n�got annat, som b�ttre faller dig
+i smaken. Jag ger dig genast pengarna i handen, om du bara lofvar att
+l�mna dina galna funderingar och bli hemma. Du beh�fver ej arbeta f�r
+ditt br�d, nog orkar jag f�da dig alltid. Du f�r roa dig s� mycket du
+n�gonsin vill. Fara fr�n bal till bal, dansa och fl�nga omkring och inte
+s�rja f�r n�gonting. S� gifter du dig efter n�gra �r -- jag borgar f�r
+att du h�r skall f� f�stm�n tillr�ckligt att v�lja p�. Men d�r? I
+P�llism�ki blir du s�kert gammalpiga.
+
+-- Hvad skulle d�r finnas annat �n b�nder, klagade modern.
+
+-- Inte bryr jag mig om n�gra friare.
+
+Och d�rvid blef det. P� sitt lugna och stillsamma s�tt var Fanny
+st�ndaktig i sitt beslut. Hvarken fadern eller modern kunde inv�rka p�
+henne det ringaste.
+
+De s�rjde. Modern gr�t flere g�nger, och s� ofta Fanny s�g det, blef hon
+alltid �ngslig till mods. Hon k�nde n�stan samvetskval, men det oaktadt
+kunde hon ej t�nka p� att bli hemma. Hela hennes varelse uppreste sig
+best�mdt d�remot.
+
+-- Du skulle h�llre fara till Helsingfors, Fanny, sade fru Ahlholm, �t
+hvilken modern eng�ng anf�rtrott sina bekymmer. -- Det vore �nd� n�got
+helt annat. Du skulle f� g� p� teatern, p� cirkus och i modemagasinen,
+voj, voj, �nd�, nog �r du riktigt fjollig som inte vill till
+Helsingfors. Dit skulle din pappa g�rna l�ta dig fara.
+
+-- Ja, pappa r�knar minsann inte p� pengarna, sade modern.
+
+-- Ser du nu! Och d�rifr�n skulle du �terv�nda s� fin och f�rn�m att det
+inte vore litet. Kom nu med mig, jag �mnar mig just dit i h�st.
+
+-- Jestandes, Vanny, jag g�r p� minuten och talar med pappa om saken.
+
+-- Nej, g� inte mamma, g� inte. Inte har jag lust att fara till
+Helsingfors.
+
+-- Det �r s�ledes blott ditt eget tycke du f�ljer, utropade fru Ahlholm
+och blef s� vred att hon rodnade �nda upp till �ronsnibbarna. -- Jag
+trodde att Fanny f�tt s� mycken bildning, att hon skulle veta lyda sina
+f�r�ldrar och framf�r alt annat r�tta sig efter deras vilja. Men nu ser
+jag att jag grundligt misstagit mig p� dig. En s�dan halsstarrighet har
+jag �nnu aldrig sett.
+
+-- Och inte jag h�ller, sade fru Saxman, hvilken �fven var n�rvarande.
+
+Fru Ahlholm r�tade p� ryggen och kastade en vredgad blick p� Fanny. Fru
+Saxman �ter runkade p� sitt hufvud fr�n h�ger till v�nster och fr�n
+v�nster till h�ger och kunde icke nog besk�rma sig �fver att en ung
+flicka skulle behandla sina f�r�ldrar p� ett s�dant s�tt.
+
+Fru Penttinen brast ut i gr�t.
+
+-- Vi hafva h�llit henne som i glassk�p, sade hon, turvis torkande sina
+�gon och snytande sin n�sa. Aldrig har pappa sagt nej och inte jag
+h�ller, hon m� ha beg�rt hvad som h�lst. Men inte har hon �nd� varit
+n�jd; ofta ha vi m�rkt -- --
+
+-- S�g inte s�, mamma.
+
+-- Nej, hon har inte varit bel�ten sen h�ller, det har man ju nog sett.
+
+-- Fanny �r ett otacksamt barn, yttrade fru Ahlholm, full af �del vrede,
+ett otacksamt barn, som inte bryr sig det ringaste om sina f�r�ldrar.
+
+-- Hoj, oj, oj, som inte bryr sig det ringaste om sina f�r�ldrar,
+ackompanjerade fru Saxman, och nu vaggade hela hennes kropp fr�n v�nster
+till h�ger och fr�n h�ger till v�nster.
+
+-- H�r du nu, Vanny, hvad alla m�nniskor s�ga.
+
+Och f�r att ocks� andra sade det, var modern desto djupare �fvertygad om
+att Fanny sv�rt felat mot sina f�r�ldrar. Hon gr�t d�rf�r dubbelt v�rre
+och ans�g sig lida en of�rr�tt, hvars make v�l �nnu icke blifvit spord i
+v�rlden.
+
+Fanny satt d�r som en arm syndare, med h�nderna i kors. Knappast v�gade
+hon se upp, s� d�lig och oduglig f�ref�ll hon sig sj�lf.
+
+Hon var redan p� v�g att �ngra sig. Hade hon v�rkligen lof att l�mna
+sina f�r�ldrar och v�lla dem sorg och saknad? Den tanken sved i henne
+och gjorde henne bekl�md.
+
+Men hon f�rest�lde sig hurudant lifvet skulle blifva h�r hemma. Man
+skulle styra ut henne och br�ka med henne �nnu v�rre �n f�rr. Man skulle
+skryta med henne inf�r alla m�nniskor, hon skulle visas och bjudas ut �t
+ungherrarna.
+
+Nej aldrig! Hon skulle icke kunna st� ut med det. H�llre hvad som h�lst.
+
+Och hon lyfte upp hufvudet. Sade icke ett ord, utan s�g blott allvarligt
+framf�r sig. Ett djupt lodr�tt veck hade bildat sig emellan �gonbrynen,
+och l�pparna sl�to sig t�tt tillsammans. Hennes beslut var oryggligt.
+
+Dagen f�r afresan kom. Hemifr�n f�ljde ingen henne till b�ten. Rika
+skulle nog hafva kommit, men fadern och modern f�rbj�do det. F�r�ldrarna
+sade knapt farv�l till henne. Med tungt sinne gick Fanny ensam gatan
+utf�r.
+
+Men morgonsolen lyste klar, vid stranden var det lif och r�relse,
+v�gorna plaskade muntert kring b�tens sidor, och sj�n l�g vid�ppen s�
+l�ngt �gat kunde n�. F�rden begynte, bekymren veko och blefvo efter, ty
+l�ngt borta i fj�rran h�grade en ny, f�rhoppningsfull framtid.
+
+
+
+
+AGNES.
+
+
+
+
+I.
+
+
+Hon var mitt ideal i skolan. Jag kunde ibland under timmarna sitta och
+betrakta henne, s� att jag ej alls viste hvad saken g�lde, d� jag
+of�rmodadt fick en fr�ga. Jag rodnade, kunde icke svara, fick af l�raren
+en f�rebr�ende blick och kom s� �ter f�r en tid ih�g att egna honom min
+uppm�rksamhet.
+
+Agnes �gon beundrade jag isynnerhet. De voro stora, ovala och bruna,
+�fverskuggade af l�nga, m�rka �gonh�r. Blicken var djup, n�got sv�rmisk
+och afspeglade alla de minsta k�nslouttryck och skiftningar. -- Just
+emedan dessa �gon alltid voro s� lifliga och sj�lfulla, tr�ttnade man
+icke att betrakta och beundra henne.
+
+Hon var i sanning vacker: hyn frisk och hvit, p� de sammetslena kinderna
+en sk�r rodnad, pannans bl�ndande renhet f�rh�jdes af svartgl�nsande
+lockar, och mot den hvita nacken gjorde de slingrande h�rfl�torna en
+utm�rkt effekt.
+
+Sk�nheten ensam skulle dock icke betydt s� mycket, om icke d�rj�mte hela
+hennes v�sen varit fullt af ett fint, h�nf�rande behag, hvarje r�relse
+mjuk och graci�s, v�xten vacker, g�ngen smidig och l�tt. Ingen var
+n�rmelsevis lik henne.
+
+Men jag beundrade henne icke allenast f�r dessa yttre egenskapers skull.
+Snart skulle jag f�tt nog af dem, om hon till sitt inre varit ih�lig och
+tom, s�som sk�nheter vanligtvis s�gas vara. Men �fven i andligt afseende
+stod Agnes h�gre �n vi andra. Hon var b�de klart�nkt och skarpsinnig
+samt beg�fvad med en ren, fl�ckfri karakt�r och en brinnande str�fvan
+efter kunskaper och alt upph�jdt i allm�nhet. Blotta tanken att Agnes
+kunde misstaga sig eller g�ra n�gonting klanderv�rdt f�ref�ll mig
+alldeles om�jlig. Om jag n�gonsin tvekade eller icke kunde klarg�ra f�r
+mig hvad som var r�tt och hvad or�tt, fr�gade jag mig endast: huru
+skulle Agnes i detta fall handla? Sedan gjorde jag s�, som jag antog att
+hon i mitt st�lle skulle gjort.
+
+Agnes' tysta klander v�rkade p� mig mycket djupare �n det straff jag
+erh�ll af l�raren. Jag mins �nnu ett exempel h�rp�.
+
+Vi hade en morgon kommit f�r tidigt till skolan. Klockan var half nio
+och lektionen b�rjade f�rst klockan nio.
+
+-- Vi ska' g� att spatsera, Lisi, f�reslog Fanny; hennes h�g stod alltid
+till uppt�g och sj�lfsv�ld.
+
+Jag var genast f�rdig, och vi lyckades �fvertala Anna att komma med.
+
+Vi gingo ganska l�ngt, ett stycke utom tullporten, skrattande och
+pratande. Visserligen hade vi ingenting s�rskildt att skratta �t, men
+den inre bel�tenheten och lifsgl�djen m�ste p� n�got s�tt ge sig
+uttryck. Naturligtvis gl�mde vi b�de tidens g�ng och skolan.
+
+Ett vedlass kom k�rande emot oss.
+
+-- Sn�lla husbond, tag oss med p� lasset, vi �ro s� tr�tta, bad Fanny
+med klagande r�st.
+
+-- Ja, tag oss upp p� lasset, inte v�ga vi mycket!
+
+Han stannade och s�g leende p� oss.
+
+-- M�nntro ni skulle h�llas d�r uppe?
+
+-- Det g�ra vi nog.
+
+-- N� stig opp d� och f�rs�k.
+
+Vi kl�ngde upp ett, tu, tre, och sutto sedan uppspetade i h�jden,
+ofvanp� vedtr�na, n�jda och bel�tna.
+
+Himmel, hvad det var roligt!
+
+-- Skola vi �ka s� h�r genom staden?
+
+-- Ja, l�t oss g�ra det!
+
+-- Nej, men tror ni vi v�ga? fr�gade Anna.
+
+-- Hvarf�r skulle vi inte v�ga? Fanny kastade trotsigt hufvudet bak�t.
+
+-- Naturligtvis v�ga vi, f�rs�krade jag.
+
+H�sten gick i skridt l�ngs stadens gator, m�nniskorna tittade p� oss som
+p� underv�rk, men vi beh�llo v�r upph�jda plats och bev�rdigade dem
+blott med stolta blickar.
+
+-- Hvart skola vi k�ra? fr�gade karlen.
+
+-- Till fruntimmersskolan.
+
+-- Hvar fins den?
+
+-- Den d�r gula g�rden vid torgh�rnet.
+
+Han �mnade s�ledes k�ra oss �nda fram.
+
+-- Hvad skola flickorna s�ga, d� de se oss komma �kande till skolan p�
+ett vedlass? De skola d� �ndtligen bli f�rv�nade!
+
+Vi hade sv�rt att h�lla oss f�r skratt, men f�rs�kte dock se allvarsamma
+ut, l�tsande som om vi inte alls vetat att en slik f�rd var n�gonting
+ovanligt.
+
+Slutligen voro vi utanf�r f�nstren. D�r inne var m�rkv�rdigt stilla. Vi
+kastade en sidoblick dit. O himmel -- timmen hade redan b�rjat!
+
+Stoltheten f�rsvann hastigt och p� samma g�ng gl�djen.
+
+-- Hvad skola vi g�ra? Huru skola vi v�ga g� in? Och hvad skola vi s�ga?
+Hvem g�r f�rst?
+
+H�sten hade stannat utanf�r porten. H�gst modstulna klefvo vi ned, utan
+att ens komma ih�g att tacka v�r v�nliga k�rsven.
+
+-- Hvem g�r f�rst in i klassen?
+
+Fanny kastade �ter hufvudet bak�t, slog upp d�rren och steg in -- -- Jag
+f�ljde, fast�n icke fullt s� modigt. Anna bildade eftertruppen, hela
+hopen r�ddare �n vi.
+
+Den allm�nna uppm�rksamheten v�nde sig mot oss och, f�ljda af allas
+blickar, s�kte vi att undfallande smyga oss fram till v�ra platser.
+
+D�refter begynte genast ett str�ngt f�rh�r, p� hvilket domen omedelbart
+f�ljde. En timmes arrest? Pyh -- det gjorde ingenting, det kunde man
+g�rna st� ut med efter ett s�dant trefligt �fventyr. N�r kvarten kom,
+brydde vi oss icke mer det ringaste om hela bestraffningen.
+
+Flickorna samlades omkring oss.
+
+-- Huru l�ngt �kte ni p� vedlasset?
+
+-- �nda ifr�n Kotkankallio.
+
+-- Du milde! Och igenom hela staden?
+
+-- Naturligtvis!
+
+-- Herrejess! M�tte ni inte n�gon?
+
+-- Jo visst, m�nga. Till exempel biskopen.
+
+-- Gud! Och han s�g er?
+
+-- Naturligtvis s�g han oss. Men vi l�tsade inte alls m�rka honom.
+
+-- Nej, men t�nk!
+
+-- Ja, t�nk!
+
+De s�go med stora �gon p� hvarandra och p� oss. Vi beundrades. Och vi
+voro n�got bel�tna.
+
+Vi t�flade om att skryta med v�r dj�rfhet. M�nniskorna hade skyndat till
+f�nstren f�r att betrakta oss, de m�tande hade stannat p� gatorna, men
+vi hade icke brytt oss om n�gonting! -- Ett s�dant �fventyr hade �nnu
+ingen upplefvat, och vi skulle h�ller aldrig i v�rlden gl�mma det.
+Makal�st roligt hade vi haft, lasset var �nnu d�rtill s� f�rskr�ckligt
+h�gt -- s�kert var d�r minst en famn ved p� det! Och inte skulle hvar
+och en v�gat g�ra det, knappast n�gon enda flicka i hela skolan utom vi
+tre.
+
+V�r stolthet k�nde naturligtvis inga gr�nser. Flickorna omkring oss
+upph�rde icke att himla sig. V�rt anseende hade stigit otroligt, det s�g
+man tydligt p� deras blickar.
+
+Agnes satt ett stycke d�rifr�n och h�rde p�, men sade ingenting. Hon
+v�nde l�ngsamt bort hufvudet, men jag uppf�ngade dock en skymt af hennes
+blick. Det var alldeles nog. Jag fick liksom en kall dusch �fver mig.
+
+Jag hvarken skr�t eller skrattade mera. Jag drog mig skamflat ifr�n de
+andra och satte mig p� min plats. Agnes ogillade v�r handling --! Och nu
+f�rstod ocks� jag pl�tsligt huru f�rf�rligt dumt vi burit oss �t.
+Alldeles som sj�lfsv�ldiga pojkslynglar. Hade man n�gonsin sett eller
+h�rt talas om att flickor �kte p� vedlass? Agnes skulle p� inga vilkor
+gjort n�gonting s�dant. Huru kunde vi vara s� tokiga, hvar hade vi haft
+v�ra tankar! Nu skulle kanske hela skolan f�r v�r skull r�ka i vanrykte.
+Jag k�nde mig h�gst olycklig.
+
+D�r h�ll Fanny alt fortfarande p� att skr�fla, medan flickorna himlade
+sig. Det b�rjade pl�ga mig, deras munterhet skar mig i �ronen. Agnes
+bl�ddrade i sina b�cker, hon ville ingenting mera h�ra. Huru djupt hade
+vi icke sjunkit i hennes �gon! Jag var n�stan gr�tf�rdig.
+
+Jag v�gade icke g� n�ra henne. Hon s�g s� allvarsam ut. Skulle hon
+n�gonsin gl�mma denna h�ndelse? Eller skulle hon hela sitt lif igenom
+hysa en d�lig tanke om mig? �nnu l�nga tider efter�t l�g denna farh�ga
+�fver mig som en tung b�rda.
+
+Jag v�gade icke n�rmare utforska hennes sinnesst�mning, ty jag var
+alltid mycket blyg gentemot Agnes; aldrig kunde jag tala med henne fritt
+och �ppet som med de andra kamraterna, utan h�ll mig h�lst litet afsides
+eller tystnade, om jag kom tillsammans med henne. Ingen af oss kunde f�r
+�frigt ber�mma sig af att vara hennes speciella v�n, �t hvilken hon
+skulle anf�rtrott sina hj�rtehemligheter. N�gon s�dan hade hon f�r
+�frigt knappast. Enhvar af oss hade sin flamma, n�gra hade redan haft
+flere, men Agnes talade aldrig om slikt. M�ngen lyceist h�ll p� att
+f�rg�s af k�rlek till henne, det viste vi nog, men ingen af dem hugnades
+med det minsta ynnestbevis. De v�gade f�r �frigt icke n�rma sig henne,
+de beundrade henne blott p� afst�nd, och Agnes f�ste v�l knappast n�gon
+uppm�rksamhet vid deras k�nslor.
+
+-- Skall Agnes n�gonsin bli k�r? undrade vi ofta. Och i hvem? Hvem skall
+bli den lycklige? Fins det v�l n�gon enda man som vore henne v�rdig?
+
+Vi f�r v�r del betviflade detta h�geligen. Ty i hela v�rlden fans ej
+hennes like, kunde icke finnas, -- hvarken man eller kvinna.
+
+Den bild, som jag fr�n denna tid bevarar af Agnes, framst�r s�som
+n�gonting fullkomligt, n�gonting absolut harmoniskt och felfritt. Ofta
+s�ger jag till mig sj�lf: det �r blott d�rf�r att jag betraktade henne
+med femton�ringens kritikl�sa �gon. Om jag nu skulle se henne framf�r
+mig alldeles likadan, s� skulle jag kanske uppfatta henne p� ett
+alldeles annat s�tt.
+
+Men d� minnes jag �ter att icke endast vi unga s� obegr�nsadt beundrade
+henne; l�rarena och l�rarinnorna gjorde det helt visst i lika h�g grad.
+Visserligen sade de ingenting d�rom �t oss, men vi uppfattade det af
+deras blickar och hela deras s�tt, d� de talade med henne, ja, n�ra nog
+af tonfallet, med hvilket de uttalade hennes namn, d� de under timmen
+gjorde henne en fr�ga.
+
+Ett par �r tidigare �n vi skilde hon sig fr�n skolan f�r att forts�tta
+sina studier i Helsingfors. Under det f�rsta �ret skref hon ibland till
+oss, under det andra �ret icke en enda g�ng. Det f�rundrade oss ej. Huru
+skulle hon komma i h�g oss, obetydliga flicksn�rtor, eller v�r lilla
+oansenliga skola! I Helsingfors hade hon kommit in i st�rre f�rh�llanden
+och intelligentare kretsar, hvilka b�ttre anstodo henne. Hon trifdes bra
+d�r, hade hon skrifvit till oss. I sj�lfva v�rket var det ju alldeles
+naturligt. Inte saknade hon oss och inte kunde vi vara misslynta
+d�r�fver....
+
+Under m�nga �r h�rde vi ingenting om Agnes. Vi hade slutat skolan och
+skingrats �t olika h�ll. Blott n�gra f� hade stannat kvar i den forna
+skolstaden.
+
+�nnu en g�ng samlades dock en hel m�ngd af oss. Det var d� jag stod brud
+och firade br�llop. Till och med Fanny hade kommit fr�n Helsingfors, d�r
+hon f�r tillf�llet vistades. Och hon viste att ber�tta oss om Agnes.
+
+-- Har ni h�rt n�gonting h�gst m�rkv�rdigt om Agnes? fr�gade hon
+pl�tsligt, d� vi talade om v�ra forna skolf�rh�llanden.
+
+-- Hvad, s�g, hvad?
+
+-- Hon har farit till Petersburg s�som s�llskapsdam �t en ofantligt rik
+furstinna.
+
+-- Agnes! Agnes till Petersburg, s�som s�llskapsdam? Aldrig i v�rlden!
+S�som s�llskapsdam?
+
+-- Ja, men t�nk er, �t en furstinna; det �r ju n�gonting helt annat �n
+en vanlig s�llskapsdam.
+
+-- �n sen! S�llskapsdam i alla fall, och dessutom i Petersburg.
+
+-- Hvad ni �ro enfaldiga och sm�aktiga, f�rebr�dde oss Fanny. Jag tror
+jag inte bryr mig om att forts�tta, d� ni inte begriper n�gonting.
+
+-- Jo ber�tta, ber�tta!
+
+-- S� h�r p� d�. Furstinnan har inf�rt henne i Petersburgs f�rn�maste
+och h�gsta kretsar, hon har till och med varit p� hofvet. Agnes har
+skrifvit att hon lefver i en hvirfvel af n�jen och ej hinner h�mta sig
+fr�n den ena festen, f�rr�n hon ilar till den andra. F�r henne �r alt
+detta naturligtvis �nnu h�gst ovant, en fullkomlig sagov�rld.
+
+Nu f�rstummades vi.
+
+-- Ni kunna naturligtvis inte ens f�rest�lla er ett s�dant lif i stora
+v�rlden.
+
+Vi m�ste medge att s� var.
+
+-- Baler, s� storartade att ni inte ens i dr�mmen sett n�gonting
+liknande, operor, baletter, teatrar, konserter, lysande toaletter, det
+finaste salongslif och s� vidare.
+
+Vi h�rde p�, fulla af undran.
+
+-- Men m�nne detta i l�ngden skall tillfredsst�lla Agnes? fr�gade jag
+slutligen tviflande.
+
+-- Om det tillfredsst�ller henne? Hvad skulle d� tillfredsst�lla henne,
+om ej s�dant? Naturligtvis tillfredsst�ller det henne. Och nog m�ste man
+medge att Agnes �r som skapad f�r stora v�rlden. D�r kommer hon att
+v�cka uppseende. Tror ni inte?
+
+Det trodde vi helt s�kert. Och vi voro �fvertygade om att alla h�ga
+herrar, baroner, grefvar, furstar och andra dylika skulle komma att
+vansinnigt f�r�lska sig i henne.
+
+Men hon, Agnes sj�lf? Hvem skulle hon komma att �lska?
+
+Ja, hvem skulle Agnes komma att �lska, och hvem skulle hon tillh�ra? Se
+d�r en fr�ga, p� hvilken vi ej fingo n�got svar.
+
+
+
+
+II.
+
+
+Jag hade varit gift i fem �r. Jag hade tre sm� barn, hvilkas v�rd tog
+all min tid i anspr�k, s� att jag var t�mligen okunnig om v�rldens g�ng.
+Mina skolkamrater hade jag icke tr�ffat sedan mitt br�llop. Ofta mindes
+jag dem och t�nkte att jag dock bort skrifva till Fanny; -- af henne
+hade jag kanske f�tt veta n�gonting �fven om de andra. Men det stannade
+vid blotta tanken, och jag kom mig aldrig f�r att skrifva.
+
+I skolorna hade l�se�ret slutat och ferierna begynt. I staden firades en
+storartad musikfest, till hvilken s�ng- och musiks�llskap fr�n n�r och
+fj�rran infunnit sig, �fvensom massor af andra m�nniskor fr�n alla
+lands�ndar.
+
+Jag f�rs�kte �fven deltaga i festen s� mycket jag hann och turade om med
+min tj�narinna, ty �tminstone den ena af oss m�ste alltid vara hemma med
+barnen. Ibland voro vi dock tvungna att stanna hemma b�da tv�. F�rsta
+dagen kom jag n�got sent ut till festplanen, d�r musikprogrammet redan
+begynt. Fladdrande fanor, gr�na girlander och brokiga blommor, med
+hvilka till och med husen voro utstyrda, f�rjagade redan p� v�gen
+hvardagsst�mning och hvardagsbekymmer. Och ju mera jag nalkades
+musikplanen, desto lifligare blef intrycket af fest. M�ktiga toner lj�do
+p� l�ngt h�ll emot mig. V�dret var det h�rligaste, solen sken klart,
+sj�n bl�nkte, tr�den voro full�fvade, och den molnfria himmeln hv�lfde
+sig h�g och m�rkbl� �fver oss. Festkl�dda m�nniskor skyndade f�rbi mig;
+de hade f�rsenat sig likasom jag.
+
+D� jag anl�nde, afsj�ngs som b�st med hornackompanjemang �V�r Gud �r oss
+en v�ldig borg.� En rymlig musikestrad p� andra sidan om festplanen var
+till sista platsen upptagen af de olika s�ng- och musikf�reningarnas
+medlemmar, hvilka alla st�mt in i den allm�nna stora k�ren. En m�ktig
+str�m af toner b�ljade ut �fver den o�fversk�dliga m�nniskomassan.
+
+Jag stannade f�r att h�ra. Mitt hj�rta fl�dade �fver af and�ktiga
+festk�nslor, och liksom alla andra k�nde jag mig fattad af en varm,
+patriotisk h�nf�relse.
+
+Efter psalmen f�ljde en paus. S�ngarena och musikanterna stego ner fr�n
+estraden, och bland allm�nheten uppstod n�gon r�relse.
+
+Jag s�g mig omkring, men uppt�kte icke en enda bekant. Idel fr�mmande
+anleten �fveralt.
+
+Mina �gon gledo fr�n en l�ktare till en annan, men f�stades slutligen
+vid en dam, som stod p� ena sidan n�got l�ngre borta, omgifven af ett
+par tre herrar, synbarligen hennes beundrare.
+
+Hon skilde sig obetingadt fr�n alla andra, s�v�l till utseende och s�tt
+som till sin dr�kt. En sn�hvit beduinkappa h�ngde fr�n axlarna �nda ned
+till f�llarna och f�ll i lediga, vackra veck kring lifvet, icke
+d�ljande, utan fastmer h�jande linjernas sk�nhet. Den l�tta, eleganta
+hatten med sina l�nga, bak�th�ngande plymer satt ledigt p� hufvudet, och
+d�runder sm�go sig liksom af en h�ndelse n�gra m�rka lockar fram. Hon
+var stilfull fr�n hufvud till fot, d�r hon stod, rak och v�rdig. Men p�
+samma g�ng r�jde sig i hela hennes v�sen, i det s�tt p� hvilket hon
+lutade hufvudet bak�t och h�jde p� axlarna, en h�g grad af stolthet och
+sj�lfmedvetet �fvermod. Jag kunde icke l�ta bli att med f�rv�ning
+betrakta och beundra henne. �fven andra fruntimmer hade ju denna dag
+kl�dt sig i sina b�sta kl�der, men p� dem s�g man blott altf�r tydligt
+att de icke buro dem ofta och att de k�nde sig litet fr�mmande uti dem.
+Hon d�remot bar sin distingerade, eleganta toalett med s�dan vana och p�
+ett s� obesv�radt s�tt att man genast s�g huru hemmastadd hon k�nde sig
+i den.
+
+Hvem kan denna kvinna vara? �r hon finska? fr�gade jag mig sj�lf.
+
+Jag kom till den slutsatsen att om hon var finska, s� var hon i alla
+fall icke n�gon af de v�ra, n�gon af medelklassens kvinnor, utan
+tillh�rde antagligen h�gre kretsar, och att hon dessutom synbarligen
+vistats mycket i de stora v�rldsst�derna. Men huru hade hon f�rvillat
+sig hit? Vanligtvis pl�ga ju icke personer, s�dana som hon, deltaga i
+v�ra folkliga fester. Huru och hvarf�r har d� hon nedl�tit sig d�rtill?
+Eller hade hon p� n�got underbart s�tt blifvit annorlunda sinnad �n
+hennes gelikar?
+
+Jag s�kte l�sa svaret p� mina fr�gor i hennes ansikte, men kunde ej
+komma till n�gon klarhet. Hon skrattade och pratade och tyktes icke
+stort bry sig om s�ngen, hvilken �ter hade b�rjat.
+
+Jag kom pl�tsligt underfund med att min uppm�rksamhet till den grad var
+riktad p� henne, att jag blott flyktigt f�ljde med programmet. Jag
+f�rs�kte se �t annat h�ll och n�rmade mig estraden, f�r att h�ra
+festtalet. Det var vackert, fosterl�ndskt och entusiasmerande. Jag var
+idel �ra och hade innan kort alldeles gl�mt den obekanta sk�nheten. N�r
+talet slutade, inst�mde jag af alla krafter i ett allm�nt, ljudligt
+lefverop f�r fosterlandet. Helt s�kert s�g jag litet komisk ut, d�r jag
+viftade med armarna och skrek s� mycket jag orkade, utan att komma ih�g
+att det hvarken var kvinligt eller estetiskt. Jag var r�d �nda till
+h�rf�stet, och min r�st hade blifvit alldeles hes, d� det nionde och
+sista lefveropet f�rklingat.
+
+I detsamma h�rde jag att n�gon bakom mig n�mde mitt namn.
+
+Jag v�nde mig om och h�ll p� att falla omkull af f�rv�ning. D�r stod ju
+det vackra, fr�mmande fruntimret och betraktade mig sm�leende.
+
+-- K�nner du igen mig, Lisi?
+
+Jag tog ett eller par steg bak�t.
+
+-- Aldrig i lifvet, t�nkte jag i mitt sinne. Men i detsamma gick det upp
+f�r mig:
+
+-- Agnes!
+
+Hon str�kte ut sin hand, och jag fattade den med hj�rtlig gl�dje, fast�n
+blygheten strax d�rp� b�rjade ans�tta mig.
+
+Hon var s� h�g, s� v�rdig och fin. I bredd med henne s�g jag ut som en
+landtlolla. �nnu aldrig hade min egen obetydlighet varit s� i �gonen
+fallande och s� f�rarglig som i detta �gonblick. G�rna skulle jag varit
+tusen mil d�rifr�n.
+
+Jag f�rs�kte repa mod.
+
+-- Det var utm�rkt roligt..... Jag h�ll p� att inte k�nna igen..... N�r
+har du kommit hit?
+
+Hvad hon m�tte anse mig dum och t�pig, t�nkte jag p� samma g�ng f�r mig
+sj�lf.
+
+Hon sade fortfarande ingenting och besvarade icke mina fr�gor, utan
+sm�log blott.
+
+-- Du k�nde s�kert genast igen mig? fortsatte jag.
+
+-- Genast, sade hon, -- s� fort jag s�g dig.
+
+Hvarf�r i v�rlden sm�log hon s� d�r? Eller var det hennes s�tt? Jag
+b�rjade k�nna mig alt mera besv�rad, men ville icke l�ta henne m�rka
+det.
+
+-- Du viste kanske att jag bor h�r. I s� fall var det ganska l�tt att
+k�nna igen mig.
+
+-- Jag skulle k�nt igen dig hvar som h�lst, isynnerhet om jag sett dig
+s� d�r entusiasmerad som nyss.
+
+-- Ja .... jas�.... Jag var ytterst f�rl�gen, emedan jag nu begrep
+hvarf�r hon skrattade.
+
+-- Du �r samma, precis samma Lisi som f�rr.
+
+-- Ja -- naturligtvis -- hvarf�r skulle jag f�r�ndrat mig? stammade jag
+liksom f�r att urskulda mig.
+
+-- Redan i skolan r�kade ingen vid festliga tillf�llen i extas s�som du.
+
+Jag s�g p� henne, och min r�st var litet s�krare �n f�rut, d� jag
+fr�gade:
+
+-- Blef du d�, Agnes, inte alls entusiasmerad nyss?
+
+-- Entusiasmerad? Af hvad?
+
+-- Af k�rlek till fosterlandet.
+
+-- Som det d�r talet skulle uppv�kt?
+
+Hon fortfor skrattande:
+
+-- Nej, det entusiasmerade mig d� v�rkligen inte det ringaste.
+
+-- Men visst var det ju ett utomordentligt vackert tal.
+
+Hon rykte p� axlarna, ironiskt, medlidsamt, ringaktande.
+
+-- Barnsligt......
+
+-- Kanske du inte l�tt entusiasmeras af n�gonting?
+
+-- Nej, jag tycker alt s�dant d�r �r idel naivitet.
+
+Jag f�rstummades. Mina b�sta, heligaste k�nslor idel naivitet, som mera
+utvecklade m�nniskor gjorde narr af! Jag k�nde mig b�de f�rargad och
+skamsen. Instinktlikt hade jag velat mots�ga henne, men det var kanske
+blott till f�ljd af s�rad egenk�rlek. Nog viste jag ju redan fr�n
+skoltiden att Agnes var mig �fverl�gsen. Huru mycket mera skulle hon
+icke vara det nu, d� hon rest och vistats flere �r i stora v�rlden. Hon
+hade f�tt f�rkofra sig fritt och vidga sin synkrets, medan jag lefvat i
+sm�stadens f�rkv�fvande luft och blifvit ohj�lpligen efter.
+
+Agnes afbr�t mina funderingar.
+
+-- Du l�r vara gift? sade hon.
+
+-- Ja.
+
+-- Hvilket �r ditt nuvarande namn, Lisi --?
+
+-- Reijola.
+
+-- Alldeles riktigt. Lisi Reijola. Din man �r --?
+
+-- Advokat.
+
+-- Alldeles riktigt, -- jag har ju h�rt det. Jag f�r min del har ej bytt
+om namn, utan �r alt fortfarande Agnes Verther. N�, du har naturligtvis
+barn. Huru m�nga?
+
+-- Tre.
+
+-- S��! Gossar eller flickor?
+
+-- Tv� flickor och en gosse. Antti �r den �lsta, han har redan fylt fyra
+�r. Du kan inte tro huru klok han �r. Han pratar och fr�gar om alt
+m�jligt, s� att man inte hinner g�ra annat �n f�rklara.
+
+Det piggade genast upp mig att f� tala om barnen.
+
+-- Heter han Antti? Hvarf�r just Antti?
+
+-- Det �r ett s� genuint finskt namn. Dessutom heter min man ocks�
+Antti.
+
+-- Jas� -- jag f�rst�r, namnet b�r framf�r alt vara finskt. N� och
+flickorna? Antagligen heter den ena Kaisu och den andra Liisu?
+
+-- Nu gissade du inte r�tt, skrattade jag, fast�n jag nog m�rkte ironin
+i hennes ord. Min �ldre dotter heter Aino och den yngre Lyyli. Hon �r
+blott sju m�nader, men kan redan s�ga �pappa� och �mamma�, -- inte
+alldeles tydligt �nnu men �tminstone n�gonting dit�t; -- �bulla� s�ger
+hon dock redan alldeles obehindradt.
+
+Agnes h�rde p� min redog�relse och skrattade litet.
+
+-- Du kommer naturligtvis och h�lsar p� mig? fr�gade jag.
+
+-- Ja.
+
+-- Det var roligt. N�r passar det f�r dig?
+
+-- N�r som h�lst. Till exempel i kv�ll.
+
+-- V�lkommen!
+
+En fruntimmersk�r upptr�dde p� estraden, och jag v�nde mig om f�r att
+h�ra p� den. Jag tykte de sj�ngo alldeles utomordentligt och appl�derade
+ifrigt, s�som alla andra.
+
+-- Sj�ngo de inte utm�rkt? fr�gade jag Agnes, i det jag n�rmade mig
+henne, ty utan att m�rka det hade jag �ter tagit n�gra steg mot
+estraden.
+
+-- Sj�ngo de inte utm�rkt?
+
+-- Utm�rkt?
+
+Hon rykte p� axlarna, gjorde en litet missn�jd min och skakade p�
+hufvudet.
+
+-- M�nne du n�gonsin h�rt ens medelm�ttig s�ng, d� du anser det d�r
+utm�rkt?
+
+-- Ja, men -- i min f�rvirring viste jag inte hvad jag skulle s�ga --
+nog tykte jag de sj�ngo b�de rent och med schwung.
+
+-- Jag f�r min del kan inte njuta af annat �n fin, musikalisk s�ng.
+S�dana d�r str�fva, o�fvade r�ster sk�ra formligen i mina �ron.
+
+Hvad kunde jag svara d�rtill? Visserligen k�nde jag mig s�rad af hennes
+kalla likgiltighet och det ringaktande s�tt p� hvilket hon kritiserade
+alt, men � andra sidan t�nkte jag att det skedde af helt naturliga
+orsaker. Hon var van att se och h�ra s� mycket b�ttre saker att
+ingenting h�r uth�rdade en j�mf�relse d�rmed. Nog kunde hon ju det
+oaktadt �lska sitt f�dernesland och sina landsm�n -- hvarf�r skulle hon
+eljes kommit hit?
+
+Herrarna, med hvilka jag f�rst sett Agnes samtala, hade stannat p� n�got
+afst�nd, antagligen f�r att vi skulle f� prata ost�rdt. Men jag f�rstod
+att de med saknad v�ntade p� att �ter f� r� om henne. Jag tog d�rf�r
+farv�l, synnerligast som det �fven eljes var tid f�r mig att g� hem,
+beskref hvar jag bodde och p�minte henne �nnu till sist att inte gl�mma
+sitt l�fte.
+
+
+
+
+III.
+
+
+N�r jag kom hem, var min tj�narinna redan i full f�rd med att tillaga
+middagen. Jag tog skyndsamt af mig festdr�kten och kl�dde mig i
+hvardagskl�der, innan jag tog v�rd om barnen. Jag hinner nog �nnu byta
+om till kv�llen, t�nkte jag, ty i denna litet urblekta, gamla
+bomullstygskl�dning skulle jag dock ej velat visa mig f�r Agnes.
+
+P� eftermiddagen var det Maris tur att g� till festen. Jag hoppades att
+hon skulle hinna hem d�rifr�n, innan Agnes kom. Men det tog tid innan
+hon dukat af bordet, diskat k�rlen, sopat k�ket och kl�dt sig. Jag s�g
+alt emellan�t p� klockan och b�rjade redan bli �ngslig, ty jag
+misst�nkte att hon p� detta s�tt skulle komma att blifva borta hela
+kv�llen, och huru skulle jag d� reda mig? Agnes skulle naturligtvis
+blifva alldeles f�rf�rad, om hon fann mig s�lunda bunden.
+
+Slutligen gick dock Mari, och jag blef ensam hemma med barnen. Jag fick
+sk�ta dem alla tre p� en g�ng, men det hade jag gjort m�nga g�nger f�rut
+och var s�ledes icke synnerligen bekymrad d�r�fver, fast�n Lyyli med sin
+kinkighet p� alt s�tt pr�fvade mitt t�lamod.
+
+Jag f�rstod ej hvad som gick �t barnet. Leksakerna f�rsm�dde hon, s�g ej
+�t bilderb�ckerna, ville ej ha mat och brydde sig om ingenting. Jag bar
+henne omkring fr�n rum till rum, f�rde henne till f�nstret, visade henne
+h�starna p� gatan och f�rs�kte lugna henne p� alla uppt�nkliga s�tt.
+Ingenting hj�lpte, hon kr�nglade blott alt v�rre.
+
+Till r�ga p� alt gr�lade de b�da andra med hvarandra och voro snart midt
+uppe i ett lifligt handgem�ng. Antti hade r�fvat en liten bj�llra af
+Aino och ville p� inga vilkor ge den tillbaka. Jag tog den ur hans
+h�nder, med den p�f�ljd att han gaf sig till att gr�ta, s� att Lyyli af
+f�rskr�ckelse b�rjade skrika dubbelt v�rre. Jag sk�t honom ut i k�ket
+och st�ngde d�rren. Och fast�n han skrek och sparkade p� d�rren af
+ondska, l�tsade jag ingenting h�ra.
+
+Dessutom hade jag fullt g�ra med Lyyli, innan jag fick henne att somna.
+F�rmanande Aino att icke ringa med sin bj�llra, gick jag att se efter
+hvad Antti tagit sig f�r i k�ket; d�r hade n�mligen pl�tsligt intr�dt en
+misst�nklig tystnad.
+
+Gissade jag inte det? Naturligtvis var han i f�rd med odygd. Han h�ll
+som b�st p� att klottra i vattens�n, dit han burit aska fr�n spiseln,
+och han hade v�tt och smutsat ner b�de kl�der, h�nder och ansikte och
+s�g alldeles faslig ut.
+
+Jag blef f�rtviflad och p� samma g�ng ledsen. Antti var ju redan stora
+gossen, hela fyra �r gammal; det h�r var ingenting annat �n elakhet och
+sj�lfsv�ld. Jag luggade pojken, men han gaf till ett s�dant tjut att
+mina �ron voro n�ra att g� i l�s. Och i samma vefva h�rde jag �fven
+Lyylis r�st fr�n rummet bredvid. Jag skyndade dit och s�g Aino st� vid
+vaggan och kl�mma sitt finger i Lyylis kind.
+
+-- Har Aino v�kt Lyyli? fr�gade jag.
+
+-- Jo, Aino v�kte, lydde det jollrande svaret.
+
+-- Fy, hvad Aino var dum. Nu tycker inte mamma att Aino �r sn�ll alls.
+
+Hon drog munnen sned och s�g p� mig med stora �gon. Var det riktigt
+sant?
+
+-- Ja, hvarf�r v�kte Aino Lyyli? Mamma tycker inte om en s�dan flicka.
+
+���� -- ���� --
+
+D�r fick jag f�r det! Nu skreko de alla tre, s� mycket de orkade.
+
+-- Tyst, var tyst! Aino f�r inte skrika, -- Antti, mamma ger dig ris, om
+du inte slutar upp att gr�ta. Ser ni, Lyyli stackare blir riktigt skr�md
+af ert f�rf�rliga ov�sen. Men s� sluta d� upp, k�ra barn --!
+
+Jag brast sj�lf ut i gr�t och h�rde icke att det gick i tamburd�rren och
+icke h�ller att n�gon r�rde sig i salen. F�rst n�r det stod ett elegant,
+st�tligt fruntimmer p� tr�skeln till barnkammaren, spratt jag till.
+
+-- Agnes!
+
+-- God afton!
+
+Jag torkade mina t�rar och bj�d till att beherska mig.
+
+-- F�rl�t, sn�lla Agnes. Jag �r f�r tillf�llet ensam med barnen. Men min
+tj�nsteflicka kommer om en liten stund; var god och stig in i salen p�
+ett �gonblick.
+
+-- Ja -- l�t f�r ingen del st�ra dig.
+
+Hon drog sig tillbaka. Barnen hade fallit i f�rv�ning �fver den ov�ntade
+uppenbarelsen och gl�mt att skrika. P� det s�ttet fick jag litet r�drum.
+
+Jag s�g mig omkring och blef f�rskr�kt. D�r stod Antti svart af aska och
+genomv�t, Ainos leksaker voro spridda omkring i rummet och Lyylis orena
+bl�jor l�go framme, d� jag nyss ej hunnit l�gga undan dem. Till r�ga p�
+alt hade barnen dragit stolarna fram midt p� golfvet f�r att leka h�st.
+Med ett ord, rummet befann sig i en sorglig oordning, och barnen s�go
+skr�mmande ut! Under dagens lopp hade �fven Aino och Lyyli smutsat ned
+sina kl�der, om de ocks� icke befunno sig i samma skick som stackars
+Antti.
+
+�n jag sj�lf d�? Jag betraktade i f�rbig�ende min bild i spegeln. Jag
+s�g sk�n ut! �gonen svullna, pannan svettig, h�ret burrigt och
+kl�dningen --! Agnes hade v�l aldrig n�gonsin haft p� sig en
+bomullstygskl�dning, f�r att icke tala om en s�dan h�r gammal och
+urtv�ttad!
+
+Hvad t�nkte hon om mig? Och om hela mitt hem? Tid hade hon ju nog, d�r
+hon satt i salen, att se sig omkring och f�rundra sig. Naturligtvis
+st�ttes hennes �gon af m�blernas och hela bostadens enkelhet, hon som
+var van att se den fina v�rldens rikedom och lysande �fverfl�d.
+
+Jag viste ej hvad jag skulle g�ra. Min tj�narinna hade icke varit ute
+stort mer �n en timme och skulle icke �nnu p� en stund �terv�nda. Lyyli
+m�ste jag h�lla i famnen, ty s� snart jag f�rs�kte l�gga henne ifr�n
+mig, b�rjade hon skrika. Jag hann ej ens byta om kl�der p� Antti. Och
+�ter b�rjade de gn�lla. Hviskande f�rs�kte jag lugna dem.
+
+-- K�ra barn, gr�t inte, den fr�mmande tanten h�r er. Var nu sn�lla, s�
+ger mamma socker �t er.
+
+Min man hade visserligen p� det str�ngaste f�rbjudit mig att ge dem
+socker, men det hann jag ej i br�dskan t�nka p�. De hade just f�tt hvar
+sin bit, d� han steg in k�ksv�gen.
+
+-- Ger du �ter socker �t dem? sade han genast i f�rebr�ende ton.
+
+-- Jaa -- n�r de gr�ta -- stammade jag till f�rsvar.
+
+-- Gr�ta? Kan man inte f�rhindra det p� n�got annat s�tt?
+
+Han tog sockerbitarna ur deras h�nder, men o ve, hvilket ov�sen d�r
+uppstod! Ett trest�mmigt skrik, s� man minst skulle trott att det var
+fara f�r lifvet.
+
+-- Tyst, tyst, k�ra barn! Antti, g� in och h�ll s�llskap �t Agnes, som
+sitter d�r ensam i salen. Antti, slutar du inte, stora gossen, -- se s�
+Aino, mamma ger er ris, om ni inte �ro sn�lla. Lyyli, gr�t inte, liten
+-- g� nu in, Antti, jag �r alldeles uppgifven. -- S� talade jag full af
+f�rtviflan och idkeligen vyssjande Lyyli p� mina armar. Antti stod �nnu
+d�r, han uppfattade icke r�tt hvad det g�lde.
+
+-- Hvad? -- Har Agnes -- har fr�ken Verther redan kommit?
+
+-- Ja, ja, -- g� fort. Jag vet inte huru jag skall reda mig. Mari �r
+ocks� ute.
+
+-- Och barnen se s� h�r ut? -- Hur i herrans namn har du st�lt till s�
+galet?
+
+-- Ja, n� -- k�ra Antti, g� nu och fr�ga inte.
+
+Han gick, men s�g missn�jd ut. Och inte tykte jag h�ller det var vidare
+roligt. Mina armar voro n�ra att brista af att h�lla den tunga flickan,
+och jag var f�rtviflad �fver att Agnes r�kat se hela detta el�nde. I
+intet fall skulle hon f�tt n�gon synnerligt h�g tanke om mitt lif och
+mina f�rh�llanden, s� som hon syntes f�rakta all borgerlighet och
+hvardaglighet -- och huru ringa skulle den icke blifva nu! Anttis
+missn�jda blick bragte min f�rargelse till sin h�jd.
+
+-- Se dit, Lyyli, ser du hunden p� gatan!
+
+Var det kanh�nda mitt fel, att hemmet icke var i s�dant skick, att man
+n�r som h�lst kunde taga emot fina v�rldsdamer? Mannen borde icke fordra
+det om�jliga af sin hustru, d� hon har tre barn och en enda tj�narinna.
+Ingen kan vara salongsdam och barnsk�terska p� samma g�ng. Antingen det
+ena eller det andra.
+
+-- Tyst, Antti, l�t bli att tjuta s� d�r f�rf�rligt.
+
+Men Antti hade just bort f� en s�dan d�r fin och fordrande salongsdocka
+till hustru. D� hade han f�tt se. Huru l�nge m�nne det skulle r�kt,
+innan konkursen st�tt f�r d�rren. --
+
+S�lunda hvirflade tankarna om i mitt hufvud, medan jag h�ll den lilla i
+famnen och med ord s�kte tysta ner de andras skrik. Och till den
+slutsatsen kom jag, att min man icke alls viste uppskatta mitt arbete,
+och att han aldrig n�gonsin hj�lpt mig, huru tung min b�rda �n varit.
+
+Mari h�rdes icke af. Nu hade hon redan dr�jt borta i n�ra tv� timmar.
+Jag var s� nerv�s att det knykte i fingerspetsarna. Hvad skulle jag
+g�ra?
+
+Hastigt fann jag p� r�d. Jag hade ju en v�nlig granne, fru Hartman, som
+m�nga g�nger f�rut hj�lpt mig.
+
+Jag p�minte �nnu eng�ng de �ldre barnen att vara sn�lla och lofvade
+snart komma tillbaka. Lyyli f�rde jag med mig. Antti blef s� f�rbluffad
+att han upph�rde att gr�ta f�r att stirra p� mig. Han trodde s�kert att
+jag gick efter ris. Lyckligtvis r�kade fru Hartman vara hemma. Hastigt
+f�rklarade jag f�r henne i hvilken bel�genhet jag befann mig, och hon
+var genast f�rdig att komma till min hj�lp.
+
+Nu var jag r�ddad. Fru Hartman tog Lyyli, s� att jag fick �msa kl�der p�
+Antti och sj�lf �ter taga festdr�kten p� mig.
+
+Fr�n salen h�rdes hela tiden ett utomordentligt lifligt samtal, och det
+lugnade mig. Kanske saknade de mig icke altf�r mycket. Och f�r �frigt
+skulle jag ju p� �gonblicket blifva f�rdig att g� in till dem.
+
+Barnen hade lugnat sig och begynte s� sm�ningom egna leksakerna sin
+uppm�rksamhet. I detsamma kom Mari hem. Allting b�rjade reda sig, och
+mitt hum�r blef b�ttre.
+
+N�r jag slutligen var f�rdig, bad jag fru Hartman stiga in, ty Mari hade
+redan tagit Lyyli i sin v�rd.
+
+Men hon ville ej.
+
+-- Inte kommer jag, inte kan jag vara i s� d�r fint s�llskap, sade hon
+och gick hem.
+
+Ganska riktigt! De hade icke saknat mig synnerligen mycket, ty de m�rkte
+knapt att jag kom in, s� upptagna voro de af sitt samtal.
+
+De talade om musik. Agnes beundrade operan. Den var icke ensidig, i den
+f�renade sig till ett harmoniskt helt flere konstarter, baletten,
+musiken, skaldekonsten. Arian var musikens sk�naste blomma, tonernas
+h�gsta full�ndning, som behagligt smekte �rat och lifvade k�nsla och
+fantasi.
+
+Antti motsade henne. Operan hade haft sin tid. Och n�gon lyckad f�rening
+af konstarter var den ej. Den hade blott ledt till onaturliga
+�fverdrifter. Baletten hade �fverskridit konstn�rlighetens gr�nser, hade
+urartat till en f�rlustelse, som den fina v�rldens �fverm�ttnad fann
+behag i. Arian �ter var grannl�tsmusik, st�ld p� effekt, utan v�rme,
+utan inneh�ll och utan annan betydelse �n den, att de exekverande fingo
+tillf�lle att visa hvad deras strupar f�rm�dde i b�jlighet och
+uth�llighet. N�gon g�ng kunde den v�l ut�fva en obest�md inv�rkan p�
+k�nslorna, men aldrig p� f�rnuftet. Dessutom uppbygde den ej sinnet
+eller f�r�dlade anden. Alts� var den ej sann konst, ty sann konst b�r
+tillfredsst�lla hela v�rt v�sen.
+
+-- Och skaldekonst, sade ni? -- Antti blef ifrig. -- Kan man v�rkligen
+p�st�, att de obetydliga, smakl�sa operatexterna �ro poesi?
+
+-- N�d, n�d, afbr�t honom Agnes skrattande, ni �r alldeles obarmhertig!
+
+-- N� ja, jag afskyr v�rkligen dylika bravurstycken och den d�r eldiga
+konstmusiken, som i sin aristokratiskt f�rd�rfvade sinlighet intagit
+hedersplatsen, men hvilken icke eger n�gon rot, emedan den helt och
+h�llet saknar nationell grund.
+
+-- Men om ni ocks� �r of�rsonlig gentemot den gamla operan, s� m�ste ni
+dock sk�nka Wagners musik ert erk�nnande. Den har kraft, lif, passion --
+
+-- Men inneh�ller den n�gonting nytt?
+
+-- Huru kan ni fr�ga s�? Inneh�ller den icke alt det nya, som v�rt
+�rhundrade frambragt �fven p� andra omr�den, -- i filosofi, i literatur,
+i de sociala och konstitutionella str�fvandena? S�som demokrat borde
+�tminstone ni vara f�rtjust i den.
+
+-- Just i min egenskap af demokrat �r jag icke tillfredsst�ld, innan
+folkvisan erh�ller den plats som arian nu intager.
+
+Agnes skrattade.
+
+-- S�ger ni detta v�rkligen p� fullt allvar?
+
+-- Naturligtvis.
+
+Och Antti s�g s� allvarsam ut, att man icke kunde tvifla d�rp�.
+
+-- Till�gger ni inte: den finska folkvisan?
+
+-- Den finska j�mte andra.
+
+-- S�g med detsamma: framf�r andra.
+
+-- Kanske framf�r andra. Den finska tonkonsten har �nnu ej hunnit l�sa
+sin uppgift, men den kommer att g�ra det i en framtid. V�nta blott!
+
+Anttis funderingar tyktes roa Agnes utomordentligt.
+
+-- �tminstone sakna inte finnarna sj�lff�rtroende, sade hon med samma
+l�tta gl�dtighet, hvarmed hon hela tiden upptog Anttis ytterst
+allvarsamt uttalade �sikter.
+
+-- Nej, Gud vare lof, sade Antti. Det fattas oss icke sj�lff�rtroende.
+Och icke h�ller uth�llighet eller kraft. De egenskaperna ha v�ra
+f�rf�der inplantat hos oss. Ni har kanske l�st Finlands historie?
+
+-- Nog har jag ju f�rr i v�rlden l�st den i skolan, fast�n jag m�ste
+erk�nna att det inte �r mycket jag mins af den. Men vet ni hvad? Ni
+kommer till Petersburg n�sta h�st. --
+
+-- Jag? Hvad skulle jag g�ra d�r?
+
+-- N� -- g�ra ett bes�k. Se er omkring i v�rldsstaden.
+
+-- Det blir v�l knappast af, om jag inte f�r n�gon annan anledning.
+
+-- Vi skola hoppas att ni f�r. D� skall jag f�ra er till italienska
+operan, och vi f� se om ni inte f�r�ndrar �sikt. Hon lutade sig bak�t i
+soffan med s�ker sj�lfmedvetenhet i blicken. -- �h, ni skulle inte
+beh�fva vara m�nga m�nader i Petersburg f�rr�n --!
+
+-- F�rr�n hvad d�?
+
+Agnes svarade ej genast. Hon s�g blott sm�leende p� honom med en erfaren
+v�rldsdams �fverl�gsna uttryck i �gonen.
+
+Antti svarade blott genom att fr�gande stirra p� henne; men sm�ningom
+begynte hans blick af n�gon obest�md anledning likasom vekna.
+
+Agnes m�rkte det nog, hon afslutade sin stumma granskning med ett
+bel�tet, litet skratt.
+
+-- F�rr�n hvad d�? Skall jag s�ga er det?
+
+-- Ja, s�g det!
+
+Han var �nnu allvarsam, men r�sten hade blifvit mjuk, den uttrykte icke
+ens n�rmelsevis samma kraftiga best�mdhet som nyss. Agnes b�jde sig l�tt
+�t sidan och kastade �ter p� honom samma f�rf�riska, farliga blick.
+
+Hvar fick hon denna sm�ltande blick, som �tergaf k�nslans finaste
+vibrationer? Hade skaparen utrustat henne med �gon olika andra d�dligas?
+
+-- Vill ni inte s�ga det? upprepade Antti �nnu en g�ng.
+
+-- Ni skulle blifva en helt och h�llet annan m�nniska.
+
+-- Tror ni det?
+
+-- Vill ni h�lla vad?
+
+Antti gick ett par g�nger fram och tillbaka �fver golfvet utan att s�ga
+n�gonting. Men Agnes skakade �fvermodigt p� hufvudet, hennes drag
+utvisade tydligt huru s�ker hon var p� sin makt.
+
+Antti stannade, lutade sig mot stolkarmen och s�g Agnes rakt i �gonen.
+Med nyfikenhet v�ntade jag p� hans svar.
+
+-- Ni misstar er. Jag skulle inte f�r�ndra mig.
+
+-- Och likv�l v�gar ni inte h�lla vad.
+
+-- Hvartill skulle det tj�na? Jag har i alla fall hvarken tid eller lust
+att inl�ta mig p� on�diga experiment. En s�dan barnslighet vore ju redan
+ett steg till f�r�ndring.
+
+D�r hade vi det, visste jag inte det!
+
+M�nne icke Agnes �nd� blef litet f�rbryllad, fast�n hon ej ville visa
+det. Visserligen skrattade hon, men, s�som det f�ref�ll mig, n�got
+tvunget. Sedan blef hon hastigt allvarsam.
+
+-- Men h�r ni!
+
+-- Ja?
+
+-- Men om --? Om ni skulle f�r�ndra er till och med h�r i ert eget bo,
+h�r i sm�stadens trygghet. Hvad skulle ni d� s�ga? Om ni pl�tsligt midt
+i edra fasta principer -- skulle vakna och finna er vara en alldeles
+annan m�nniska?
+
+Antti sm�log.
+
+-- Hvilka barnsligheter!
+
+-- Osvuret �r b�st. Det h�nder s� m�rkv�rdiga saker.
+
+Hvad �syftade hon? Hade hon n�gonting i sinnet? P� mig b�rjade samtalet
+g�ra ett pinsamt intryck. F�r att gifva det en annan riktning tog jag
+till ordet:
+
+-- Agnes, huru trifs du egentligen i Petersburg?
+
+-- Utomordentligt. D�r �r lifvet fritt, gladt, njutningsrikt --
+
+-- Men �r det inte p� samma g�ng bra l�ttsinnigt?
+
+-- Hvad g�r det? S� l�nge det blott inte �r ledsamt, tort och inst�ngdt,
+s�som h�r hos er. Uh, jag skulle kv�fvas!
+
+-- N� men, nu �r ni -- b�rjade Antti.
+
+-- Ni veta icke ens af att ni lefva. Annat �r det i den stora, vida
+v�rlden, d�r man best�ndigt har ombyte, och d�r m�nniskorna �ro lifliga,
+intelligenta, utvecklade -- ah, jag skulle inte mera komma till r�tta
+annanst�des �n i Petersburg. Ja, m�jligtvis i Paris.
+
+-- Att du d�r f�r njuta mera af lifvet, det f�rst�r jag nog. Men Agnes,
+finner du d�r �fven v�rklig lycka, sinnesfrid?
+
+Hon s�g p� mig och sm�log ironiskt.
+
+-- Lisi liten, du talar som ett barn!
+
+Hon skakade p� hufvudet och skrattade alt fortfarande.
+
+-- H�r du, afundas du inte f�rskr�ckligt din katt d�rborta i
+kakelugnsvr�n? Se blott huru n�jd den �r med lifvet, spinner med �gonen
+slutna utan bekymmer och sorger och saknar ingenting i v�rlden, s� l�nge
+den f�r mat och har det varmt. Den har fullst�ndig sinnesfrid!
+
+Jag blef litet f�rargad.
+
+-- En katt �r en katt och en m�nniska en m�nniska.
+
+Hon steg upp och kom till mig.
+
+-- Blef du st�tt?
+
+En f�rf�risk blick m�tte mina �gon och fick mig genast god igen.
+
+-- S� d�r, inte blir du ju ledsen f�r ingenting. Men nu skall jag f�r
+denna g�ng l�mna er.
+
+-- Tr�ffas vi �nnu?
+
+-- Alldeles s�kert. Jag hoppas �nnu ofta f� njuta af ert s�llskap. Eller
+huru, herr Reijola?
+
+Hon r�kte fram sin lilla, hvita hand, och Antti sl�t den i sin. Hvarf�r
+tykte jag att han h�ll den altf�r l�nge?
+
+-- Kommer ni i morgon p� festmiddagen? fr�gade Antti.
+
+-- Troligtvis, svarade hon.
+
+-- D�r tr�ffas vi s�ledes.
+
+Antti visade henne alldeles on�digt stor artighet genom att f�lja henne
+�nda till trappan. Och d� han kom in igen, stannade han �nnu vid
+f�nstret och s�g efter henne.
+
+-- Hvad tycker du om henne?
+
+Antti svarade ej genast.
+
+-- �r hon inte bed�rande?
+
+-- Bed�rande? Hon? En l�ttsinnig kokett �r hon. F�rd�rfvad och
+njutningslysten.
+
+Besynnerligt -- jag h�rde detta med n�je. Hans klander formligen smekte
+mina �ron. Men samvetet dref mig dock att f�rsvara henne. Jag ber�ttade
+huru idealisk hon f�rut varit i skolan.
+
+-- Och i grund och botten tror jag �nnu att hon �r god, fast�n hon r�kat
+under d�ligt inflytande, tillade jag ytterligare.
+
+-- Hon �r f�f�ng och hersklysten och s�ker g�ra alla m�n till sina
+slafvar. Hade hon inte beundrare omkring sig ocks� d�rute p� festplanen?
+
+-- Jo, bevars.
+
+-- Det kan jag t�nka mig.
+
+-- Men Antti, hvad r�r hon f�r att alla bli f�rtjusta i henne och l�ta
+behandla sig som slafvar?
+
+-- Hon kunde hindra det om hon ville, men hon vill inte -- det �r jag
+�fvertygad om.
+
+Antti f�rdjupade sig i sina b�cker, och jag v�gade ej mera st�ra honom.
+
+
+
+
+IV.
+
+
+-- P� festmiddagen �ters�go vi Agnes. Hon satt d�r midt i ett stort
+s�llskap liksom en furstinna, omgifven af sitt hof.
+
+Jag granskade hennes dr�kt, denna h�gst m�rkeliga dr�kt, hvilken s�g s�
+enkel och anspr�ksl�s ut och dock fullkomligt skilde sig fr�n alla
+andras toaletter. Jag tror den var gjord af n�gotslags foulardartadt
+ylletyg, ljus-gulskiftande, af obest�md f�rg -- och garnerad med spetsar
+och sidenband. Men huru delikat, huru fin och distingerad var den icke!
+Huru smidigt sm�g den sig ej efter v�xten och huru h�jde den ej till och
+med ansiktets sk�nhet. Dr�kten passade henne, och endast henne, s� bra
+att man inte kunde f�rest�lla sig den p� n�gon annan. I all sin
+�gonskenliga oskuld var den uts�kt och med konst och precision gjord att
+framh�lla hennes kroppsliga f�retr�den.
+
+Och Agnes var �chic�. Magnetiskt drog hon allas blickar till sig. Hon
+var full af lif, entusiasm, k�nsla, och f�rstod att elektricera sin
+omgifning. Ingen kunde uppeh�lla en s� spirituell konversation som hon.
+Styfva, flegmatiska personer tinade upp i hennes n�rhet, munterheten
+smittade och drog med sig �fven de allvarligaste, omedvetet befriande
+dem fr�n de vanliga konventionella banden. Jag s�g till och med gamla
+gr�h�rsm�n bli helt varma och str�la af f�rtjusning.
+
+D�r var lif och gl�dje i deras h�rn. Men desto dystrare och tystare var
+det �fveralt annanst�des i salen. Det gjorde ett f�rkrossande intryck,
+d� man fr�n Agnes v�nde blicken mot oss andra. Aldrig hade jag �nnu
+m�rkt, huru otympliga och obehagliga vi i sj�lfva v�rket voro. Och huru
+smakl�sa, huru hemgjorda voro icke v�ra dr�kter! D�r t�gade fyra gamla
+fruntimmer med hvar sin tallrik upp till stekfatet, den ena efter den
+andra, alla l�nga, smala, dystra, allvarsamma, i svarta, gammalmodiga
+kl�dningar, som sopade golfvet. Fr�n hufvudet h�ngde svarta barber ned�t
+axlarna, och fr�n axlarna �ter fl�to stora, svarta sjalar �nda ned till
+f�llarna. Hade v�l underjordens v�lnader �fvergifvit sina fridfulla
+hviloplatser f�r att hems�ka de lefvandes stekfat?
+
+Men d�r borta fans ju i st�llet ungdom. Rundkindade, bastanta flickor
+och tjocka, klumpiga ungherrar, hvilka dock v�gade prata med hvarandra
+och till och med emellan�t skratta. Jag k�nde dem och viste att det var
+pr�ktiga flickor och pr�ktiga unga m�n, fram�tstr�fvande och arbetsamma.
+Jag m�ste v�rkligen i mitt minne �terkalla denna omst�ndighet, ty deras
+r�ster och tales�tt klingade nu r�a i mina �ron, liksom �fven deras
+upptr�dande och hela v�sen f�ref�ll mig ofint, osk�nt. Det pl�gade mig.
+
+-- Lisi -- h�rdes Agnes' r�st midtifr�n herrskocken.
+
+Hon str�kte fram hufvudet f�r att se mig, obetydliga, lilla varelse, som
+satt i vr�n bakom dem och �t gel�e.
+
+-- Vi g� ut p� verandan f�r att dricka kaffe; kom med!
+
+Jag lade bort min tallrik och f�ljde dem.
+
+N�gon af herrarna bj�d papyrosser �t Agnes. Hon tog. -- Jag skrattade
+litet, ty jag trodde att hon blott p� sk�mt f�rde den till sina l�ppar.
+Men mitt skratt f�rstummades pl�tsligt, d� jag s�g Antti bjuda eld �t
+henne. Ja, Antti gjorde det v�rkligen -- h�ll omsorgsfullt stickan uppe,
+tils papyrossen blifvit v�l t�nd och s�g sedan med synbar f�rtjusning
+huru n�tt Agnes spetsade sina l�ppar, d� hon bl�ste ut r�ken.
+
+Jag var som ett lefvande fr�getecken. Huru kunde Antti godk�nna hos en
+det, som han aldrig i v�rlden skulle t�lt hos en annan?
+
+Ingen satte i fr�ga att bjuda papyrosser �t mig, lika litet som jag
+skulle tagit emot.
+
+De fortsatte sitt i salen p�b�rjade samtal.
+
+-- Jas�, ni tror att vi �ro knutpatrioter?
+
+-- I h�gsta grad.
+
+-- Men ligger det d� n�gonting ondt d�ri? fr�gade Antti. M�nniskan rotar
+sig ju alltid djupast i hembygden och �lskar intet annat med s� �mma
+k�nslor af samh�righet som naturen p� den ort, d�r hon k�nner hvarje
+sten, hvarje buske och tufva, d�r ungdomsminnena binda henne, och d�r
+hon liksom slutit v�nskap med alt och alla, -- till och med h�star och
+hundar. Ett s�dant f�rh�llande ger st�d �t hela hennes lif, det �r
+k�llan, ur hvilken sedan fl�dar en mera omfattande k�rlek, -- till
+folket, till fosterlandet. Men d�rp� kan ni, fr�ken Verther, ej s�tta
+v�rde.
+
+Agnes sm�log, r�kte och s�g upp mot himmeln. Antti v�ntade p� svar.
+
+-- Eller huru? Kanske k�nner ni �nd� en viss saknad efter hemlandet?
+
+-- Nej, nej.
+
+Hon skrattade och skakade p� hufvudet.
+
+-- Jag vill vara fri som himmelens f�gel. Sl� rot i n�gon liten
+jordfl�ck? H�lla fast vid den med mitt hj�rta och mina k�nslor? Gud
+bevare! Det vore ju en f�rskr�cklig andlig f�ngenskap.
+
+-- Som man g�rna lider, fr�ken Verther. Olycklig den m�nniska, som icke
+vill b�ra k�rlekens bojor.
+
+-- Ni blir poetisk.
+
+-- Stanna h�r �fver sommaren, fr�ken Verther, s� skola vi tillsammans se
+oss omkring i trakten. H�r �r vackert, vet ni. Kanske skall ni d� f�rst�
+huru m�nniskor, som lefva hela sitt lif h�r, kunna varmt f�sta sig s�v�l
+vid hvarandra som vid naturen.
+
+-- �fver hela sommaren stannar jag inte. Men kanske blir jag h�r n�gra
+dagar. Det beror p� hurudan ciceron ni �r.
+
+-- Skola vi redan i kv�ll f�retaga v�r f�rsta utf�rd?
+
+-- Hvart skulle det vara?
+
+-- Till Iloharju, tre verst h�rifr�n. En h�rlig utsikt!
+
+-- Skulle vi begifva oss dit till h�st eller till fots?
+
+-- Alldeles som ni behagar.
+
+-- H�r ni! Skaffa mig en sadel. Vi rida dit.
+
+-- Ja.
+
+-- V�rkligen? Tror ni er h�r f� en sadel.
+
+-- Alldeles s�kert. Var fullkomligt obekymrad.
+
+-- O, det var roligt! D� skola vi rida hvarje dag, inte sant?
+
+-- S� ofta ni blott behagar.
+
+Jag satt ett stycke ifr�n dem. Antti s�g ej ens �t mig. Det var som om
+n�gon velat strypa mig. Men �nnu hade jag icke n�gon orsak till fruktan.
+Det var blott vanlig artighet. Ingenting annat.
+
+Ingenting annat. Blott vanlig artighet.....
+
+Antti hade alltid hittils blifvit ansedd f�r oartig. Man klandrade honom
+icke d�rf�r, utan skrattade blott v�lvilligt och skylde p� hans stela
+natur.
+
+Under Agnes' inflytande tinade han upp och f�r�ndrade sig fullkomligt.
+Hvad mer? Det var ju alldeles naturligt. Hvarf�r undrade jag d�r�fver?
+Och hvarf�r ogillade jag det?
+
+Obesv�radt fortsatte de sitt samtal. Jag kunde ej mera s� noga f�lja
+med, ty det susade i mina �ron, och mina h�nder darrade, s� att jag hade
+sv�rt att beherska mig.
+
+Du �r d� riktigt barnslig -- en riktig fjolla �r du, sade jag till mig
+sj�lf.
+
+Det hj�lpte ej. Det susade fortfarande i �ronen, och h�nderna darrade.
+
+Slutligen tyktes Agnes l�gga m�rke till mig.
+
+-- Lisi liten, du kommer naturligtvis med oss i kv�ll?
+
+Jag anstr�ngde alla mina krafter f�r att f� min r�st att l�ta lugn.
+
+-- Inte kan jag rida.
+
+Antti kom knappast ih�g mig. Han v�nde sig helt om emot mig.
+
+-- Det �r ju sant, det. Huru g�ra vi med dig, Lisi?
+
+-- Jag stannar hemma.
+
+Jag tvang med m�da mitt ansikte att antaga ett leende uttryck. M�rkte de
+huru ytterst forceradt, huru osant sm�leendet var?
+
+-- Nej, jag vet r�d, sade Antti. Vi taga isvoschik f�r din r�kning.
+
+Jag kastade p� honom en f�rv�nad blick. Brydde han sig nu s� litet om
+kostnaden, han, som eljes brukade vara s� sparsam?
+
+-- Det blir utm�rkt bra, utropade Agnes.
+
+Men jag motsatte mig f�rslaget.
+
+-- P� s� l�ng tid kan jag om�jligen l�mna barnen.
+
+-- Det l�r v�l vara s�, sade Antti. Ledsamt nog. Men n�gon g�ng borde du
+dock f� roa dig. T�nk om vi skulle skaffa en st�llf�retr�darinna.
+
+-- Det g�r inte. Barnen skulle inte komma till r�tta med en fr�mmande
+person, det vet du nog.
+
+-- Det kan v�l inte hj�lpas d�.
+
+Agnes kastade p� mig en snabb, forskande blick, hvilken jag lugnt
+besvarade. Hon skulle �tminstone inte f� ana till min barnsliga �ngslan.
+
+-- D� m�ste vi v�l bege oss dit p� tumanhand, sade hon. Om inte n�gon af
+herrarna har lust att f�lja med?
+
+Flere af dem hade lust, och ett par af de yngre togo f�rberedelserna p�
+sin anpart. D�r fans ju intet v�rdshus p� Iloharju, hvarf�r man var
+tvungen att f�ra med sig f�rfriskningar. De lofvade ocks� bestyra om
+h�starna och sadlarna.
+
+�h, de skulle gjort hvad som h�lst blott f�r n�jet att f� tillbringa en
+afton i s�llskap med Agnes.
+
+Man besl�t begifva sig af klockan �tta, f�r att hinna fram innan
+solnedg�ngen. Antti och jag skildes n�got tidigare fr�n s�llskapet.
+
+Jag m�ste genast taga barnen i min v�rd, kl�da af dem och l�gga dem till
+s�ngs. Jag gjorde det efter gammal vana, besvarade deras fr�gor kort,
+f�rstr�dt, och f�rst sedan de flere g�nger upprepat samma sak. Mera �n
+p� deras prat h�rde jag p� Anttis steg i rummet bredvid. Han skyndade
+att �msa kostym f�r f�rden. Skulle han ens hinna eller minnas att komma
+och s�ga farv�l, innan han gick?
+
+Det gjorde han dock.
+
+D� han kom in, satt jag p� en liten pall och tv�ttade Lyyli, som i
+blotta linnet, skrattande och jollrande, l�g i min famn. Jag l�tsade ej
+se honom, kastade svampen i tv�ttfatet, torkade med badlakanet barnets
+hals och s�g noga efter om icke huden inne i vecken rodnade.
+
+-- Det �r ledsamt att du m�ste bli hemma nu, Lisi.
+
+Antti str�k mig �fver hufvudet och b�jde sig �fver mig.
+
+Jag unders�kte blott Lyylis hals.
+
+-- Helt s�kert hade du g�rna kommit med?
+
+-- Hm --
+
+Var inte halsen v�rkligen litet r�d p� v�nstra sidan? Jag b�jde hufvudet
+�nnu djupare ned, bl�ste p� det misst�nkliga st�llet och torkade det
+�nyo.
+
+-- Hade du inte gjort det? Eller huru?
+
+Hans hand gled under min haka, oemotst�ndligt b�jde han mitt hufvud
+upp�t och s�g mig i ansiktet.
+
+Jag m�ste svara.
+
+-- Inte bryr jag mig om det.
+
+-- �r det riktigt sant?
+
+Jag f�rs�kte sm�le. Och �nnu d�rtill se honom i �gonen.
+
+Han blef synbarligen lugn.
+
+-- Du �r min egen, �lskade hustru. Alltid �m, alltid t�lig och alltid
+god.
+
+Och han trykte en varm, l�ng, mjuk kyss p� mina l�ppar. Mitt hj�rta
+veknade hastigt. Jag hade sv�rt att hindra t�rarna att stiga upp i
+�gonen och f�rs�kte l�sg�ra mig fr�n hans omfamning.
+
+-- Lyyli, stackars liten, f�rkyler sig.
+
+Men han sl�pte mig icke l�s, innan han ytterligare kyst mig flere
+g�nger, smekt och strukit mig �fver h�ret g�ng p� g�ng.
+
+Han var ovanligt �m och hj�rtlig, jag veknade fullkomligt, och min
+bitterhet f�rsvann. Men jag m�ste v�nda bort mitt ansikte, ty t�rarna
+hotade hela tiden att tr�nga fram.
+
+-- Kanske �r det h�lsosammare f�r dig att komma tidigt i s�ng. Och h�r
+du, vi rida h�r f�rbi, s� du �tminstone f�r se oss. Passa p� efter en
+kvart timme ungef�r. -- -- D� borde vi helt s�kert vara i r�relse.
+
+-- Ja.
+
+-- N�, adj� d�.
+
+�nnu n�gra kyssar, och s� gick han.
+
+Nu l�t jag t�rarna fritt str�mma. Jag d�raktiga! Jag kunde ej f�rklara
+hvarf�r jag gr�t. Jag var egentligen icke bedr�fvad numera, fruktade
+ingenting med afseende � Antti och skulle f�r ingen del velat att han
+blifvit borta fr�n utf�rden. Nej, jag gr�t blott bort min egen
+barnslighet.
+
+Det k�ndes s� l�tt och bra. Lyyli skrattade och br�kade med h�nderna, --
+jag kunde icke l�ta bli att krama henne. Jag trykte henne mot mitt
+br�st, s� att hon skrek till. Hur varm och mjuk hon var! T�rarna torkade
+i mina �gon, jag skrattade och jollrade i kapp med henne.
+
+Jag lade henne i b�dden och t�kte henne. Hon var sj�lfsv�ldig, bullrade
+af gl�dje, sparkade bort t�cket och str�kte upp sina sm�, runda f�tter.
+
+-- Vill du vara stilla, din sk�lm, vill du vara stilla!
+
+Och fast�n jag l�tsade gr�la p� henne, bullrade jag med och n�ndes icke
+sluta, ehuru jag fruktade att hon skulle blifva alldeles klarvaken och
+p� hela natten icke f� tag i s�mnen. Men hon var s� ljuflig och
+f�rtjusande s�t i sitt hvita linne, den lilla bytingen, att jag
+om�jligen kunde l�ta bli att krama, kyssa och smeka henne.
+
+P� samma g�ng greps jag af f�rv�ning �fver min egen d�raktighet. Var jag
+icke nyss alldeles utan orsak bedr�fvad, f�rkrossad? Och dock hade jag
+en god och trogen man, allvarlig, p�litlig, driftig, en man som m�ngen
+kunnat afundas mig. Och mina raska, trefliga barn -- huru kunde jag vara
+s� otacksam och s� galen? Det skulle aldrig mera intr�ffa, det lofvade
+jag heligt mig sj�lf.
+
+Men kanske hade en kvart redan f�rflutit. Jag borde ju st� i f�nstret.
+
+-- Nu sluta vi, Lyyli, du f�r inte skratta mera. Slut �gonen och somna.
+
+Hon knep ihop �gonen, s� att den lilla n�sstumpen formligen veckades,
+�fverl�ppen drogs upp och l�t fyra sm� p�rlt�nder lysa fram. Jag kunde
+ej beherska mig, utan m�ste �nnu eng�ng trycka mina l�ppar mot den �ppna
+munnen.
+
+Men d�refter blef jag allvarsam, t�kte henne omsorgsfullt och r�tade upp
+mig.
+
+-- Somna nu sn�lt, mitt barn.
+
+Hon v�nde sig p� sida, och trykte sin kind mot dynan. Jag gick bort.
+
+Sedan satt jag i salsf�nstret och v�ntade p� de ridande. Det r�kte ej
+l�nge, innan hofslag h�rdes och de blefvo synliga. S�llskapet bestod af
+omkring tio herrar, Agnes var det enda fruntimret. Men det tyktes
+ingalunda bekymra henne, d�r hon rak och prydlig satt p� h�stryggen.
+Stolt bar hon sitt hufvud, bystens linjer uttrykte kraft och smidighet,
+den l�nga riddr�kten vajade ledigt utmed h�stens l�nd.
+
+De stannade, s�go upp�t f�nstren och uppt�kte mig. Agnes kastade
+sl�ngkyssar, Antti blottade sitt hufvud med l�tsad h�gtidlighet, och
+�fven de andra herrarna h�lsade gladt. Jag sm�log, nickade lifligt
+tillbaka och ropade �lycka p� resan�. S� l�to de �ter h�starna trafva
+och f�rsvunno snart fr�n min �syn.
+
+Och jag k�nde ingen ledsnad, �n mindre svartsjuka eller afund. Jag
+unnade tv�rtom g�rna Antti detta n�je och hoppades att han skulle �ndra
+�sikter om Agnes samt slutligen uppt�cka hennes goda sidor. Det
+f�rs�krade jag �tminstone mig sj�lf.
+
+
+
+
+V.
+
+
+-- Det var v�rkligen roligt, ber�ttade Antti morgonen d�rp�. Skada att
+du inte var med.
+
+-- Ni dr�jde l�nge borta.
+
+-- Ja, vi �terv�nde ju f�rst n�rmare fem p� morgonen. Jag f�rst�r inte
+huru tiden kunde glida undan s� d�r. Vi voro alla p� s� gladt och
+uppsluppet hum�r, att vi icke ens d� haft lust att bryta upp.
+
+-- Var det vackert?
+
+-- Utomordentligt vackert. Jag mins inte att det n�gonsin skulle varit
+s� vackert p� Iloharju som i g�r. Luften var klar, ej en vindfl�kt r�rde
+sig, och i solnedg�ngen uppstodo v�rkligen underbara f�rgbrytningar.
+
+-- Och soluppg�ngen?
+
+-- Det g�fvo vi inte s� noga akt p� -- Antti blef litet f�rl�gen. Vi
+kommo oss inte f�r att betrakta den, d�r vi sutto p� en b�nk och
+pratade, Agnes och jag.
+
+Jag fortsatte icke omedelbart samtalet. Jag �gnade igenom tidningen, som
+gossen just h�mtat. Och i det jag tittade i den fr�gade jag liksom i
+f�rbig�ende och med l�tsad likgiltighet:
+
+-- Och hvad tycker du nu om Agnes?
+
+-- Hm..... Jag kan �nnu inte s�ga riktigt. Jag skall f�rst s�ka komma
+underfund med henne.
+
+-- Ni blefvo v�l alla f�rtjusta i henne?
+
+-- Inte det precis .... fast�n man ju m�ste medge att hon �r ovanligt --
+
+-- Ovanligt intagande.
+
+-- Intagande och intelligent. Ja -- f�r �frigt hafva vi f�r afsikt att
+fara ut och segla i dag p� f�rmiddagen. Kanske kommer du med?
+
+-- Jag tror knapt jag bryr mig om.
+
+-- Hvarf�r inte? Kom nu och pigga upp dig litet.
+
+Han bad mig inte n�rmelsevis s� ifrigt som jag skulle v�ntat. D�rf�r var
+min r�st litet bitter, d� jag, forts�ttningsvis �gnande i tidningen,
+svarade:
+
+-- Inte saknas jag d�r �nd�.
+
+-- N�, Lisi?
+
+Antti kom till mig och f�rs�kte se mig i �gonen.
+
+-- Hvad betyder det d�r? fr�gade han och sm�log.
+
+-- Ingenting, Antti. Det betyder ingenting.
+
+-- Jag b�rjade redan frukta att du blifvit svartsjuk.
+
+-- Fy dig! N�r har jag f�rut varit svartsjuk?
+
+Och jag trykte mitt ansikte mot hans br�st, f�r att han inte skulle se
+huru jag rodnade.
+
+Antti smekte min kind.
+
+-- Det t�nkte jag ocks�. Inte �r du v�l s� dum.
+
+Men jag sl�pte honom ej. Hvilken egendomlig k�nsla var det, som
+pl�tsligen bem�ktigade sig mig? �nnu aldrig hade jag erfarit n�gonting
+s�dant. Jag hade alltid varit saktlig, j�mn, lugn. Nu rykte en
+passionerad, ok�nd makt mig med sig.
+
+Jag lindade mina armar fastare om hans hals, trykte honom vildt emot
+mig, s�nkte mina �gon djupt i hans, -- jag var alldeles ifr�n mina
+sinnen.
+
+-- Antti -- min r�st darrade och jag talade i afbrutna, oroligt
+fl�mtande hviskningar. Antti -- tycker du om mig, �lskar du mig, s�g!
+Gl�mmer du mig aldrig, aldrig -- jag skulle inte st� ut med det, h�r du,
+jag skulle inte st� ut med det. Jag skulle s�kert bli galen -- Antti, du
+f�r ej g�ra det!
+
+-- Men Lisi, hvad i all v�rlden --?
+
+Han blef f�rv�nad och s�kte g�ra sig l�s.
+
+-- Hvad nu? Hvem skulle tro --
+
+Lugnt och kyligt besvarade han min �ngestfulla �mhet.
+
+-- Var inte barnslig. Visst tycker jag om dig, -- naturligtvis!
+
+-- �r det riktigt sant att du tycker om mig? Att du �lskar mig s�som
+f�rr? Inte �r det ju blott af pliktk�nsla, som du �r mig trogen, Antti?
+Det �r det ju inte? Inte af tv�ng? -- Om du vore fri, om du finge v�lja
+�nyo, skulle du taga mig, s�g? Antti, svara �rligt, ville du hafva mig
+och ingen annan?
+
+-- H�r p�, Lisi, det h�r b�rjar besv�ra mig.
+
+-- Hvarf�r svarar du inte?
+
+-- D�rf�r att din fr�ga �r s� ytterst of�rnuftig.
+
+Hans k�ld s�rade mig. Mina armar l�ste sig och f�llo maktl�st ned. Jag
+v�nde mig bort, satte mig �ter p� min stol och tog tidningen i handen.
+
+-- Hvad g�r �t dig, Lisi? Du har aldrig varit s�dan f�rut!
+
+Jag svarade ingenting, min blod svallade �nnu, och tidningen skrynklades
+mellan mina fingrar. Men det oaktadt h�rdes en r�st i mitt inre som sade
+att han hade r�tt, att mitt uppf�rande var ovanligt och underligt. Jag
+f�rs�kte d�rf�r lugna mig s� mycket jag kunde.
+
+Antti s�g p� klockan.
+
+-- Nu �r det tid att g�. Kommer du med?
+
+Jag utk�mpade ett �gonblicks tyst kamp, f�rr�n jag sakta svarade:
+
+-- Ja.
+
+-- Vi skola d� g� h�mta fr�ken Verther. Hon v�ntar p� oss.
+
+Jag trodde mig m�rka att han icke kunde s�ga detta fullt likgiltigt. Men
+hans os�kerhet framkallades m�h�nda af mitt utbrott nyss, som han
+p�tagligen ans�g f�rorsakadt af svartsjuka.
+
+Kanske hade han ej s� or�tt. Kanske l�g dock mot min vilja svartsjukan
+och kyttade p� bottnen af min sj�l.
+
+Jag blygdes och f�raktade mig sj�lf. Jag _m�ste_ f�rkv�fva denna k�nsla,
+jag _m�ste_ rycka upp den med r�tterna.
+
+-- Kanske g�r du f�rut, sade jag, ty jag ville visa att jag var fri fr�n
+hvarje misstanke. Jag har �nnu ett och annat att bestyra om h�r hemma,
+-- jag kommer sedan ner till stranden.
+
+-- Som du vill.
+
+D� jag kom ner till stranden, syntes de icke till �nnu. Jag kastade mig
+p� gr�smattan. D�r hade jag godt tillf�lle att reflektera �fver alt
+m�jligt, ty i n�rheten fans ej en enda m�nniska; litet l�ngre borta l�g
+blott en pr�m, d�r karlarna br�kade och larmade vid sitt arbete.
+
+K�nde jag icke �ter ett grand af bitterhet �fver att de dr�jde s� l�nge?
+Hvad fruktade jag egentligen? Att Antti skulle blifva f�rtjust i Agnes?
+Skulle finna henne vackrare, mera intagande �n mig? Men det var ju
+alldeles naturligt, huru skulle han kunna annat, han var ju ej blind.
+Hvilken r�tt hade jag att ogilla detta? Alla andra blefvo ju ocks�
+f�rtjusta i henne, jag sj�lf fr�mst.
+
+Och var det f�rnuftigt att bli ledsen p� Antti d�rf�r att han icke
+kommit ih�g att betrakta soluppg�ngen, emedan han s� ifrigt resonnerat
+med Agnes? F�r min skull hade han v�l inte gl�mt det. Kant�nka, var det
+n�gonting att undra �fver? Vi hade lefvat tillsammans m�nga �r, jag
+delgaf honom alla mina tankar, de erbj�do honom ingenting nytt eller
+s�rskildt f�ngslande. Och dock hade jag fordrat att -- nej, det var helt
+enkelt l�jligt. Jag var tr�ngbr�stad, sm�aktig, dum --
+
+F�r�lska sig i Agnes? �fvergifva mig och barnen? Det skulle han ej g�ra.
+Hans pliktk�nsla skulle f�rbjuda honom det.
+
+Men tungt blefve det att fasth�lla honom blott med pliktens band, mot
+hans hj�rtas b�jelse. Tungt blefve det att hvarje dag erfara hans k�ld,
+och sv�rt att se hans inre strider.
+
+Skulle han efter n�gon tid kunna gl�mma? Hvem kan s�ga det? Kanske
+skulle han altmera k�nna leda vid mig, och kanske skulle han till och
+med b�rja hata mig, d� hans frihet f�r min skull blefve slagen i bojor?
+Barnen och jag skulle blott vara honom till en b�rda.
+
+Vore det d� icke b�ttre att han en g�ng f�r alla l�mnade oss. M�h�nda
+skulle han d� n�gon g�ng t�nka p� oss med v�nlighet och �mhet, kanske
+till och med sakna oss, om icke f�rr s� efter l�nga tider.
+
+L�mna oss? Och resa efter Agnes till Petersburg?
+
+Ja, hvarf�r inte? S�dana under hade ju h�ndt f�rut. Och skulle jag ej g�
+in d�rp�, om jag viste att han d�rigenom blefve lycklig?
+
+Hvad var min k�rlek, om den icke framf�r alt afs�g hans lycka?
+
+Men skulle det l�nda honom till v�rklig lycka? Skulle det icke leda till
+ett �gonblicks s�llhetsrus och d�rp� till ett pl�gsamt uppvaknande, till
+skam och �nger? Hvad skulle d� r�dda honom ur olyckan? Skulle han komma
+till mig f�r att s�ka tr�st?
+
+Om han ej komme, skulle jag s�ka upp honom, v�rda honom �mt och bringa
+honom att gl�mma alla sorgliga minnen, lugna honom och -- �tervinna hans
+hj�rta. Vinna det fullst�ndigare �n n�gonsin f�rr. Och vi skulle �ter
+vara lyckliga och icke skiljas f�rr�n i d�den. I pr�fningarnas sk�rseld
+skulle vi b�da hafva renats....
+
+Jag f�rest�lde mig lifligt alt som komme att intr�ffa i framtiden. Till
+en b�rjan skall Anttis k�rlek roa Agnes; hon skall uppdrifva den
+ytterligare �nda d�rh�n, att hon f�r honom att �fvergifva sin familj och
+f�lja henne ut i stora v�rlden. D�r skall hon �nnu n�gon tid, f�r
+ombytes skull och f�r att g�ra effekt bland sina bekanta, h�lla till
+godo med Anttis beundran, turvis reta honom och �ter vara medg�rlig,
+kasta honom fr�n hopp till misstr�stan, och d�rigenom ytterligare
+upp�gga hans passion. F�rst d� �fverger hon honom, drifver honom
+spefullt bort ifr�n sig. Antti blir sjuk och �r n�ra d�den. Jag skyndar
+att v�rda honom, finner honom lidande, f�rkrossad, s�ndersliten, utan en
+enda v�n. Han yrar vildt om Agnes, f�rbannar och sm�dar henne, ropar p�
+h�md, rasar och vill med v�ld st�rta upp fr�n sin b�dd. Jag stryker
+sakta hans h�nder, torkar svetten fr�n hans panna, hviskar till honom
+�mma ord, fuktar hans torra l�ppar med vin och j�mkar om hans kuddar.
+Han lugnar sig och somnar in. Och d� han vaknar, k�nner han igen mig,
+veknar och --
+
+S� l�ngt hade jag hunnit, d� jag s�g dem komma uppe p� backen. De
+skrattade och samtalade lifligt. Vid v�gen l�go stockar uppstaplade.
+Agnes klef upp och gungade �fvermodigt p� den yttersta af dem. Antti
+varnade henne och bj�d sin hand till st�d. Men Agnes f�rsm�dde den och
+hoppade v�rdsl�st ned, utan att bry sig om Anttis varningar. Detta
+skulle dock troligen hafva aflupit illa, om icke Antti tagit emot henne.
+
+-- Ni �r ju som ett stygt barn, sj�lfsv�ldig och olydig, sade han. T�nk
+om ni hade brutit ert ben.
+
+-- Jag litar p� min goda tur. -- Men jag tror att ni blef ordentligt
+skr�md.
+
+-- Naturligtvis.
+
+-- Nu lofvar jag att vara sn�ll. Bjud mig er arm.
+
+Agnes satte sig bredvid mig, medan Antti gjorde b�ten i ordning och
+hissade upp seglen.
+
+-- Hade du ledsamt i g�r kv�ll, Lisi?
+
+-- Nej, inte alls.
+
+Jag s�g henne �ppet i �gonen.
+
+-- V�rkligen, Lisi liten? Var du s� f�rst�ndig?
+
+Jag svarade ingenting. �fven hon tystnade f�r ett �gonblick och
+betraktade mig.
+
+-- H�r p� -- hon s�g p� Antti -- nu skall jag fr�ga dig en sak.
+
+Hon v�nde sig om och s�nkte r�sten, d� hon fortsatte:
+
+-- �r du fallen f�r svartsjuka?
+
+-- Agnes!
+
+Jag f�rs�kte se st�tt ut, f�r att d�rigenom, om m�jligt, d�lja det
+skuldmedvetna uttrycket i mitt ansikte.
+
+-- Huru skulle n�gonting s�dant ens kunna komma i fr�ga?
+
+-- N�, men det vore ju en ganska naturlig k�nsla.
+
+-- Jag, som s� fullst�ndigt litar p� Antti!
+
+-- Jas�, af den orsaken! I det fallet varnar jag dig uppriktigt f�r alla
+f�f�nga illusioner. De f�ljas vanligtvis af ett bittert uppvaknande.
+Tror du v�rkligen att s�dana egenskaper som f�rst�nd, grundsatser,
+vilja, pliktk�nsla och hvad de alt m� heta -- att de kanh�nda best�mma
+m�nniskans lif och hennes �tg�randen?
+
+-- Det tror jag helt s�kert.
+
+-- Hvilket barn du �r!
+
+Hon skrattade godt.
+
+-- Nej, k�ra du, inte ens n�rmelsevis. Tro mig: f�rnuft, vilja och
+grundsatser betyda ingenting, s� fort passionerna vakna. Passionen, --
+den �r herre, och de andra st� helt vackert i dess tj�nst, om de
+�fverhufvudtaget erh�lla n�gon plats alls.
+
+-- P� Antti st�mmer detta �tminstone inte.
+
+-- Just p� din Antti st�mmer det alldeles ypperligt. Han har ett
+kraftigt och tillika tungt lynne. K�nslorna vakna icke l�tt till lif
+inom honom, men d� de eng�ng gjort det och vuxit till m�ktiga passioner
+s� -- bevare oss Gud! Ingenting i v�rlden kan beherska dem, allra minst
+hans eget f�rnuft.
+
+Hon tystnade och s�g p� Antti, hvilken forts�ttningsvis sysslade med
+seglen. Blicken, hvarmed hon f�ljde Anttis raska r�relser, var halft
+reflekterande, halft road. Jag s�g tydligt hvilka tankar hon n�rde inom
+sig. Mitt hj�rta sammandrogs, men jag f�rs�kte dock forts�ttningsvis st�
+p� mig.
+
+-- Du misstar dig likafullt denna g�ng, Agnes. Skulle icke jag k�nna
+Antti, jag, som redan flere �r lefvat tillsammans med honom? �nnu aldrig
+har passionen f�tt makt med honom.
+
+-- Det tror jag nog, ty inte lefva ni ju h�r, ni vegetera blott -- ligga
+i en best�ndig halfdvala. Och detta tillst�nd kan r�cka �nda till
+grafven. Jag f�rst�r nog, att �fven den lilla ansats till k�nslor och
+passioner ni i er ungdom m�jligen haft f�rkv�fs och d�r bort i detta v�l
+ordnade, hyggliga, och borgerliga lilla samh�lle. Men jag s�ger dig: din
+Antti har �nnu inte alls f�rsl�ats, det kan jag f�rs�kra dig. L�t honom
+blott k�nna n�gra friare vindfl�ktar, s� f�r du se hvad de �stadkomma
+hos honom.
+
+-- G�rna f�r mig. -- Med svartsjuka kommer jag inte att besv�ra honom.
+
+Agnes kastade p� mig en hvass, genomtr�ngande blick, men synbarligen
+kunde hon ej hos mig uppt�cka minsta anledning att misstro mina ord,
+hvilka �fven denna g�ng �fverensst�mde med r�tta f�rh�llandet.
+
+-- D�ri g�r du r�tt, lilla Lisi, sade hon och klappade mig p� handen.
+Vet du att svartsjuka �r det enfaldigaste af alt. Det g�r m�nniskan ful
+och lifvet odr�gligt f�r en sj�lf s�v�l som f�r den andra. Om jag vore
+gift, skulle jag tv�rtom g�rna se att min man nu och d� vore mig
+otrogen. Jag � min sida skulle p� b�sta s�tt anv�nda samma frihet, vi
+skulle aldrig tr�ttna p� hvarandra, d� v�rt f�rh�llande alltid vore
+underkastadt v�xlingar och s�lunda hvarken skulle f�rsl�a eller tr�ka ut
+oss. En liten stimulus nu och d� inom �ktenskapet �r af st�rsta vikt. En
+lugn hvardaglighet �r k�rlekens d�d.
+
+Jag h�rde f�rv�nad p� henne. Denna sorgset blida och p� samma g�ng
+ljufliga sinnesst�mning, hvilken mina fantasier nyss alstrat hos mig,
+b�rjade f�rsvinna, och jag hade sv�rt att ej bli f�rargad. Jag k�nde
+pl�tsligt n�gonting dystert, fr�mmande gentemot Agnes, och fast�n jag
+satt bredvid henne, f�ref�ll det mig som om d�r legat miltal mellan oss.
+Och i samma �gonblick f�rlorade hennes sk�nhet, hennes sm�ltande grace
+och hennes elegans all tjusningskraft i mina �gon. Nu voro de mig n�stan
+vidriga, och �fven hennes skarpa f�rst�nd hade intet v�rde f�r mig.
+
+-- S�dana �sikter passa ej f�r kvinnorna i norden. De skulle aldrig
+kunna g�ra oss lyckliga.
+
+Min r�st uttrykte skarpt klander. Och klandret tr�ffade. Agnes' �gon
+flammade till, men hon beherskade sig, kastade hufvudet bak�t och
+skrattade ironiskt.
+
+-- Det beh�fver du inte s�ga mig, jag vet det nog f�rut. Kvinnorna i
+norden �ro saktliga, trogna, �dmjuka, t�liga, sina m�ns och sina barns
+lydiga tj�narinnor -- vet du af hvilken orsak?
+
+-- Emedan de anse det f�r sin plikt.
+
+-- Och det tror du? Endast och allenast af den orsak att de �ro svaga
+och enfaldiga stackare. De _kunna_ ej vara annorlunda, d�ri best�r hela
+saken.
+
+-- Agnes --!
+
+-- Du beh�fver ej vredgas, inte menar jag allenast dig, jag talar om
+kvinnorna i norden i allm�nhet, -- om de finska, skandinaviska,
+engelska. Och l�tom oss g�rna h�nf�ra de tyska till samma kategori.
+
+-- Det ligger st�rre kraft i t�lmodigheten, i troheten och �dmjukheten
+�n i n�gonting annat.
+
+-- Kraft? Jo pytt! S�dan kraft �ger den l�gsta slaf. �rnen, som dj�rft
+sk�r luften d�ruppe, �r hvarken �dmjuk eller stillsam s�som dufvan.
+Hvilken �r i dina �gon den kraftfullare? -- F� vi redan komma, ropade
+hon i detsamma till Antti, som hade h�mtat b�ten till bryggan.
+
+-- Ja, var s� god, lj�d svaret.
+
+Agnes steg f�rst ned fr�n bryggan och jag efter henne. Hon var visst i
+djupet af sitt hj�rta mycket ledsen p� mig, men jag var v�rkligen inte
+h�ller god p� henne.
+
+Antti fattade med ena handen i bryggan f�r att h�lla b�ten stadig, och
+bj�d den andra �t Agnes. Bryggan var n�got h�gre, Agnes st�lde sig p�
+dess yttersta kant, tog honom vid handen och beredde sig att hoppa ned.
+
+-- Ni skall inte falla!
+
+-- F�r jag stiga p� ert kn�?
+
+-- Var s� god.
+
+Och Agnes steg i sj�lfva v�rket f�rst med sin lilla, n�tta fot p� Anttis
+kn� och hoppade sedan f�rbi honom ner p� b�nken.
+
+Blodet rusade mig �t hufvudet. Med ett enda hopp var jag i b�ten, men
+ett stycke ifr�n dem, p� andra sidan om seglen.
+
+B�ten vickade till s� att vattnet st�nkte in fr�n sidan.
+
+-- Lisi -- hur �r du s� of�rsiktig?
+
+Antti sade detta med undertrykt, klangl�s r�st, som om han talat i
+s�mnen. Att Agnes vidr�rt honom med foten och hennes n�rhet -- de sutto
+t�tt invid hvarandra -- hade tydligen alldeles f�rvirrat hans tankar.
+Han s�g sig obeslutsamt omkring, h�ll �nnu med ena handen i bryggan och
+kunde icke f� klart f�r sig hvad han borde g�ra.
+
+Men s�g han d� ej i himlens namn att alt detta blott var ett motbjudande
+koketteri!
+
+-- Gif mig skoten, ropade Agnes, s�tt er vid styret och skjut ut b�ten!
+
+Antti vaknade upp och gjorde som hon bad.
+
+-- Men f�rst�r ni er p� att sk�ta skoten?
+
+Han r�kte henne skoten och visade huru hon skulle handtera dem.
+
+Seglen sv�lde, b�ten lade sig p� sida och sk�t med fart ut�t sj�n, s�
+att vattnet brusade kring f�ren.
+
+-- S� roligt! utropade Agnes.
+
+-- Lisi, hvarf�r sitter du s� l�ngt borta, kom n�rmare! uppmanade Antti.
+
+-- Jag sitter bra h�r, svarade jag.
+
+-- Men du �r ju alldeles afskild fr�n oss.
+
+-- Hvad g�r det?
+
+-- N�, som du vill.
+
+D�refter l�to de mig vara, och troligen gl�mde de f�r en stund helt och
+h�llet min n�rvaro, d�r jag satt bakom seglen osedd af dem.
+
+Det var v�l, ty jag fick nu i fred reda mina oklara tankar. Hvart hade
+mina sk�na dr�mmar tagit v�gen? Och alla mina veka, f�rsonliga k�nslor,
+alla goda beslut? Vacklade de s� h�r genast i b�rjan?
+
+Mitt sinne var fullt af vrede och f�rbittring, och trots alla
+anstr�ngningar kunde jag ej �fvervinna mig sj�lf. Jag bet mig i
+l�pparna, vred mina h�nder, f�rebr�dde mig min svaghet.
+
+-- Du �r v�rkligen en svag stackare! Agnes hade r�tt. �h, du �r ov�rdig,
+enfaldig, �mklig --
+
+I min n�d skulle jag velat sl� mig blodig. Och ingenting hj�lpte! Ju
+mera jag k�mpade emot, desto vildare rasade det inom mig. Och jag
+upp�ggades �n mer genom deras fortsatta, lifliga samtal, af hvilket jag
+icke kunde urskilja ett enda ord, fast�n jag alt emellan�t bj�d till att
+lyssna.
+
+Kanske de med afsikt talade s�, f�r att jag ej skulle uppfatta hvad de
+sade? Och hvem vet hvilka �gonkast de g�fvo hvarandra?
+
+Jag b�jde mig ned f�r att se dem under seglen.
+
+D�r sutto de bredvid hvarandra, Agnes n�got tillbakalutad och h�llande i
+skoten, Antti v�nd emot henne, fram�tb�jd, med �gonen f�stade p� hennes
+intagande ansikte.
+
+Mot min vilja m�ste jag �ter medgifva att det var intagande, och icke
+allenast intagande, utan s� bl�ndande sk�nt, att mitt hj�rta
+s�nderslets, ty det var ju alldeles tydligt att man icke kunde se detta
+anlete med kallt och lugnt sinne, ej h�ller l�ta bli att betrakta det.
+Anttis �gon voro som fastnaglade. Och de uttrykte en s� h�g grad af
+beundran att --
+
+Mina h�nder kn�to sig kring toftens kant. Jag lyfte upp hufvudet, ty jag
+f�rm�dde ej se p� dem l�ngre.
+
+En pl�tslig, rasande vrede uppsteg inom mig gentemot Antti. Jag skulle
+velat slita honom i tusen stycken, tillintetg�ra, krossa honom.....
+
+Hvarf�r hade jag ej n�got vapen i handen? Jag skulle skjutit honom.
+F�rst honom och sedan henne, denna --
+
+Icke ens nu, d� jag vid lugn sinnesst�mning �terkallar denna stund i
+mitt minne, kan jag f�rst� den pl�tsliga f�r�ndring, som f�rsiggick inom
+mig. Jag hade alltid trott mig vara saktmodig, j�mn till lynnet,
+f�rnuftig, och likv�l dolde min sj�l m�jligheter till en dylik
+�fverv�ldigande passion. Jag hade str�fvat att bli �dmjuk, t�lig,
+sj�lfuppoffrande, och trott att jag i hemmets stilla v�rld �fvat mig
+d�ri. Och n�r f�rsta pr�fning kom, huru annorlunda var jag ej!
+
+Jag var icke mera vid mina sinnen. Utan att k�nna sm�rta slog jag mina
+knutna h�nder mot toften, om och om igen.
+
+De pratade forts�ttningsvis och h�rde icke bullret, eller m�h�nda f�ste
+de sig icke vid det.
+
+Jag slog alt fortfarande mina n�fvar mot toften, det skedde som af ett
+inre tv�ng och det l�ttade mitt hj�rta, -- jag slog dem, s� l�nge att
+armarna �nda upp till axeln domnade och handen maktl�st �ppnade sig.
+
+-- Antti, Antti --!
+
+Jag s�g upp mot den bl�nande himmeln och klagade f�r den �fver
+or�ttvisan, som vederfors mig. Fans d�r en Gud? H�rde han, s�g han hvad
+som skedde h�r nere, ransakade han hj�rtats djupaste g�mslen? Om han
+gjorde det, hvarf�r var han s� kall, s� likgiltig?
+
+-- Antti --!
+
+Det tr�ngde sig fram mellan mina sammanbitna t�nder som en kv�fd, dof
+fl�mtning, hvilken rymde b�de raseri och klagan, hot, anklagelse och --
+b�n.
+
+De h�rde ingenting, de samtalade blott vidare.
+
+Hvad hade de s� mycket att tala om?
+
+Jag drog mig l�ngre bort p� b�nken, s� att jag kunde se dem p� andra
+sidan om seglet.
+
+Samma st�llning, samma fagra anlete, samma tydliga beundran i Anttis
+�gon.
+
+Mig hvarken mindes eller saknade de. Jag var h�r alldeles �fverfl�dig.
+Naturligtvis. Hvarf�r hade jag alls kommit med? Det hade jag strax bort
+f�rst� och f�rutse.
+
+Jag krossade dem med mina �gon, kastade p� dem en blick, hvass som ett
+sv�rd.
+
+De s�go ingenting. Agnes skrattade h�gt, Antti hade sagt n�gonting
+roligt.
+
+Skratta ni blott! Skratta och var glada! Hvad r�r er min n�d -- -- --
+
+En galen tanke fl�g genom mitt hufvud.
+
+Om jag skulle kasta mig i sj�n --? Skulle icke Antti d� vakna ur sitt
+rus? Skulle icke hans samvete sl� honom?
+
+Och skulle han icke sedan s�rja och �ngra? Gamla minnen skulle lefva upp
+igen, han skulle sakna sin trogna hustru, sina barns mor. De nya
+intryckena skulle f�rsvinna, och de djupare rotade k�nslorna �tertaga
+sitt herrav�lde.
+
+Jag b�jde mig �fver b�tkanten och s�g ned. Vattnet brusade, b�ten skar
+v�gorna, som h�jde och s�nkte sig.
+
+Det vore blott ett �gonblicks v�rk --? Och deras gl�dje d�r borta skulle
+�tminstone f�r denna g�ng upph�ra.
+
+-- -- -- -- Men de stackars barnen d�r hemma? Skulle jag aldrig mera
+�terse dem? Hvad skulle de stackars sm� s�ga, n�r deras mor h�mtades hem
+s�som lik?
+
+Jag v�nde mina �gon fr�n det f�rledande djupet och trykte h�nderna mot
+tinningarna.
+
+Gode Gud, hade jag f�rlorat mitt f�rst�nd? Huru kunde dylika tankar
+uppst� hos mig?
+
+�ter skallade i mina �ron ett skratt p� andra sidan om det stora, hvita
+seglet. Detta skratt skar i mina �ron, i mina nerver, i mitt hj�rta, i
+hela min varelse.
+
+Jag s�g mig hj�lpl�st omkring. Vi hade kommit till Toivola, och jag
+uppt�kte en liten �ngb�t, hvilken, p� v�g till staden, signalerade att
+den skulle l�gga till vid bryggan. D�r s�g jag en r�ddning.
+
+-- Antti...
+
+Han h�rde ej. Med st�d af masten fick jag resa mig upp och ropa en annan
+och �nnu en tredje g�ng, innan han h�rde och v�nde sig om mot mig.
+
+-- Hvad st�r p� Lisi? Sitt f�r all del stilla, s� att du ej faller
+omkull.
+
+-- Vill du styra till stranden, s� att jag slipper hem med den d�r
+�ngb�ten. Jag m�r s� illa.
+
+-- M�r du illa? Hvarf�r sade du det inte f�rut? Vi v�nda naturligtvis
+om.
+
+-- Det beh�fver ni ingalunda. Ni lands�tta blott mig.
+
+-- Tror du dig komma snabbare fram med �ngb�ten? Slupen g�r nog i sida
+vind lika hastigt.
+
+-- L�t oss inte �nnu fara tillbaka, sade Agnes och s�g �mt p� Antti.
+
+-- Men Lisi m�r illa --
+
+Han sade detta med tveksam, l�g, halft fr�gande r�st.
+
+-- L�t Lisi fara med �ngb�ten, efter hon sj�lf vill det.
+
+Hon sm�log och nickade �t mig.
+
+-- Icke sant, Lisi?
+
+-- Forts�tt ni bara. Jag �terv�nder h�lst med �ngb�ten.
+
+Antti tyktes �nnu ej riktigt veta hvad han skulle taga sig till. Han s�g
+�msom p� mig, �msom �t stranden. Men jag m�rkte tydligt att hans
+innersta �nskan var att f� stanna kvar med Agnes; han var blott generad
+f�r att enkelt och �ppet fullf�lja sin �nskan och l�tsade d�rf�r
+mots�tta sig f�rslaget. �h, jag f�rstod honom blott altf�r v�l.
+
+-- Men t�nk om du blir ordentligt sjuk?
+
+-- Nej, nog g�r det om ... bara jag slipper hem.
+
+-- Nog g�r det om, upprepade Agnes.
+
+Antti opponerade sig ej vidare, utan styrde till stranden och f�ljde mig
+upp till b�ten.
+
+-- Kan jag vara alldeles lugn? fr�gade han, s� fort han skaffat mig en
+bekv�m plats.
+
+-- Ja.
+
+Jag undvek att se p� honom och besvarade hvarken hans handtryckning
+eller hans farv�l.
+
+-- Inte dr�ja vi l�nge, f�rs�krade han mig till sist.
+
+Jag sm�log ironiskt.
+
+-- Det r�r mig ofantligt litet om du dr�jer eller ej.
+
+Jag t�nkte s� i mitt sinne, fast�n jag viste, att det ingalunda var mig
+likgiltigt.
+
+Antti stod �nnu vid sidan af b�ten. Jag m�rkte med hemlig
+tillfredsst�llelse att han i alla fall var orolig. Men Agnes ropade att
+han skulle skynda sig tillbaka, och n�r �ngb�ten satte sig i r�relse,
+gjorde de sig ocks� i ordning att forts�tta f�rden. Den glada st�mningen
+�terv�nde...
+
+
+
+
+VI.
+
+
+Jag brydde mig inte om dem. Jag �fvertygade mig sj�lf att jag icke
+brydde mig om dem och att jag blott ville hem till barnen.
+
+�ndtligen var jag hemma. Jag fick Lyyli i famnen och de b�da andra
+omkring mig. Huru glada de voro och huru mycket de hade att tala om f�r
+sin mamma! Redog�relserna ville aldrig taga slut, det var alldeles som
+om jag varit borta i veckotal.
+
+De voro glada och obekymrade. Om lifvets sorger viste de �nnu ingenting.
+
+Det sved i mitt hj�rta. Jag kv�fde mina snyftningar och smekte barnen
+under tystnad. P� samma g�ng klagade mina tankar:
+
+-- Er far har �fvergifvit oss -- er och mig. Han �lskar en fr�mmande
+kvinna mera �n oss. Vi hafva blifvit v�rnl�sa...
+
+Mina krafter voro utt�mda. Jag bad Mari f�ra barnen ut att spatsera, s�
+att jag skulle f� hvila mig i fred.
+
+Vanm�ktig af sinnesr�relse f�ll jag v�rkligen i djup s�mn och sof lugnt
+en eller en half timme. D� jag vaknade, k�nde jag mig lugnare. Barnen
+voro �nnu ute, i rummen var det s� tyst och ljust, solen sken snedt in
+mellan gardinerna.
+
+Det som nyss intr�ffat framst�lde sig strax f�r mitt sinne. Till en
+b�rjan ville jag ej tro att det var sant. Det f�ref�ll mig s�som en ond
+dr�m. Var det jag, som var n�ra att kasta mig i sj�n? Var det jag, som
+l�mnade dem och pl�tsligt begaf mig bort?
+
+Och den rasande vreden, -- sorgen? Hade jag v�rkligen n�gon orsak
+d�rtill?
+
+Nu, d� jag var uthvilad och t�nkte �fver saken, s�g jag den i ett
+alldeles annat ljus. Antti otrogen? L�ttsinnigt f�r�lskad i en fr�mmande
+kvinna, som han blott sett n�gra g�nger? Antti, -- han som var s� stadig
+och s� hederlig?
+
+Om�jligt, absolut om�jligt! Jag var helt enkelt of�rnuftig och hade
+varit v�rd att --
+
+Jag sk�mdes f�r mig sj�lf och besl�t att sl� hela historien ur h�gen och
+att p� allvar taga i tu med n�gonting. Jag sprang upp, gick ut i fria
+luften och st�lde mig i porten f�r att se om barnen icke syntes till.
+
+P� g�rden var alt som f�rr. Allting stod p� sitt st�lle. D�r l�g
+Hartmans byggning med sina f�nster och sin farstukvist, d�r
+stugbyggnaden och brunnen icke l�ngt ifr�n. D�r tr�g�rdsstaketet, d�r
+porten. Alt k�nde jag s� v�l igen, till och med sanden p� marken
+f�ref�ll mig bekant.
+
+Antti skulle gl�mma sin hustru och sina barn? L�mna sitt hem och f�lja
+en fr�mmande kvinna? Kunde man t�nka sig n�gonting mera absurdt?
+
+Till och med den solbelysta, v�lbekanta g�rden med alla sina v�nliga
+byggnader, f�rs�krade mig att n�got s�dant aldrig skulle kunna h�nda.
+
+Jag var �ter mig sj�lf, jag var som f�rut. Det var mig motbjudande att
+t�nka p� min vilda vrede nyss, p� min vansinniga sorg och mina
+sj�lfmordsplaner. D� tanken i f�rbig�ende snuddade vid dem, var jag b�jd
+att tro p� tillvaron af n�gon ond ande, som osynlig lurar i v�r n�rhet
+och inv�ntar ett gynsamt �gonblick f�r att �fverrumpla sj�len och taga
+den i sitt v�ld.
+
+Jag �nskade att Antti snart m�tte komma hem. Det pl�gade mig att jag
+gjort mig skyldig till en or�ttvisa gentemot honom. Jag hade ett behof
+att visa honom, huru jag litade p� honom och �lskade honom.
+
+Men Antti h�rdes ej af. Jag hade redan varit hemma mer �n en timme. Han
+hade lofvat komma strax efter mig och dr�jde dock s� l�nge...
+
+Jag s�g p� mitt ur och r�knade ut att fyra timmar f�rflutit sen vi
+begifvit oss af p� seglatsen. Nog hade de redan kunnat komma...
+
+Men de hade helt s�kert roligt d�r de voro, och hvarf�r skulle jag icke
+unna dem det? G�rna f�r mig skulle de f� dr�ja d�r om ocks� till i
+morgon bittida, jag skulle ingalunda afundas dem deras gl�dje. Tiden
+skulle nog g� med barnen och allehanda g�rom�l.
+
+Agnes hade r�tt. Det var dumt att vara svartsjuk, det var fult. Ingen
+m�nniska borde f�rnedra sig �nda d�rh�n att l�mna dylika k�nslor
+spelrum.
+
+Men i �frigt var hennes uppfattning af �ktenskapet alldeles f�rv�nd.
+Till�ta sin man att vara otrogen...? Och sj�lf begagna sig af denna
+frihet?
+
+N� ja, man fick inte f�sta s� stort afseende vid hennes ord. Helt s�kert
+skulle hon �ndra �sikt om hon blott blefve gift. Men i alla fall borde
+hon ej komma fram med s�dana saker, �tminstone icke inf�r gifta m�n, det
+kunde medf�ra d�liga f�ljder. F�r Antti fruktade jag ingalunda...
+
+I alla fall var det m�rkv�rdigt, att Antti ej st�ttes af hennes gemena
+koketteri. D� hon till och med t�ktes stiga med foten p� hans kn�! Om
+hon till�t sig att i min n�rvaro g� s� l�ngt, hvad skulle hon d� ej --
+
+N�r jag ordentligt tog saken i �fverv�gande, var det dock ej s�
+underligt att jag blef utom mig. F�r den skull beh�fde jag ingalunda
+hysa samvetsbet�nkligheter. Antti skulle aldrig till�tit mig att stiga
+p� n�gons kn�. Och han skulle icke h�ller t�lt att jag blifvit f�rtjust
+i en fr�mmande herre och fullst�ndigt gl�mt min man, medan jag
+koketterade f�r den andra.
+
+Och hvilket intryck det gjorde p� Antti! Han blef ej ledsen och tog icke
+illa vid sig -- han f�rvirrades blott. En van och erfaren v�rldsman
+skulle i en dylik situation f�rblifvit kall, sett afsikten och skrattat
+�t altsamman efter�t. Antti var altf�r enkel, altf�r �rlig, han f�ll
+hufvudstupa i snaran. Hvad Agnes m�tte g�ra narr af honom i sin sj�l!
+N�got annat f�rtj�nade han f�r �frigt icke h�ller.
+
+Antti hade bort vara p� sin vakt. Agnes f�rkunnade ju honom midt upp i
+ansiktet att han skulle komma att gl�mma alla sina fasta principer och
+bli en annan m�nniska till och med h�r i sm�stadens trygghet...
+
+�ter hade en halftimme f�rflutit, och �nnu h�rdes de ej af.
+
+Hvad var det jag t�nkte nyss? �nskade jag Antti hem f�r att visa honom
+min tillit och k�rlek?
+
+On�digt! Han hade f�rsummat mig, varit likgiltig -- s� mycken stolthet
+och sj�lfuppskattning torde v�l dock vara den s�rade makan medgifven,
+att hon ej visar sig tacksam f�r slikt.
+
+Svartsjuka var visserligen n�gonting enfaldigt, men till slafvisk
+undergifvenhet beh�fde man � andra sidan ej f�rnedra sig....
+
+S�lunda hvirflade tankarna om i min hj�rna, och en bitter st�mning
+hotade att �ter f� makt med mig. Jag besl�t att rycka mig l�s ifr�n den
+och springa ner till fru Hartman f�r att tala med henne om andra saker.
+
+Hon satt i sitt rum och sydde.
+
+-- Lisi, -- s� roligt att du kom. Jag satt just och t�nkte p� dig.
+
+-- Af hvilken anledning?
+
+-- Har du redan h�rt om den sista f�rlofningen?
+
+-- Nej, och inte bryr jag mig h�ller om att h�ra.
+
+-- Bryr du dig inte om? Hvem skulle inte bry sig om f�rlofningar?
+Trefligare nyheter kan det v�l inte g�rna finnas.
+
+-- Det kan jag inte tycka.
+
+-- N�r tv� �lskande finna hvarandra och blifva lyckliga?
+
+-- Och d� man vet att detta �r idel inbillning. Blifva lyckliga? I
+�ktenskapet? S�g mig, hvilka �ktenskap �ro lyckliga?
+
+-- Men Lisi!
+
+-- Jag afskyr de d�r gifterm�len. -- N� ja. L�t i alla fall h�ra hvilka
+dessa tv� lyckliga �ro, som nu funnit hvarandra.
+
+-- Du �r satirisk. Nu s�ger jag det inte mera, f�rs�k att gissa.
+
+-- Det skulle ge mig alldeles f�r mycket hufvudbry.
+
+-- En enkling.
+
+-- Kapten Hake?
+
+-- Och Olga Jankovsky.
+
+-- Det �r skaml�st!
+
+-- Huru s�?
+
+-- Han har blott i fyra m�nader varit enkling. Den f�rra hustrun har
+knappast hunnit kallna i grafven.
+
+-- Enklingssorgen �r snart f�rg�ngen, det vet du ju nog.
+
+-- Och nu �r han v�l i sjunde himmeln och f�rtjust att den f�rra hustrun
+d�tt.
+
+-- Det kan v�l aldrig vara m�jligt.
+
+-- Kanske inte medvetet, kanske utan att t�nka p� det och utan att
+erk�nna det ens f�r sig sj�lf.
+
+-- Ja-a, m�nniskohj�rtat �r ett underligt ting.
+
+-- Jag tror n�stan att alla m�n �nska att deras hustrur m�tte d�, f�r
+att de skulle f� en annan, b�ttre.
+
+Fru Hartman skrattade.
+
+-- Du �fverdrifver, Lisi.
+
+-- S�dant d�r f�rargar mig. -- Vi skola tala om annat.
+
+-- G�rna f�r mig. -- Ditt ideal tyks �nnu vistas i staden -- fr�ken
+Verther, menar jag.
+
+-- Ja, det g�r hon.
+
+-- Kommer hon att dr�ja l�nge?
+
+-- Jag vet inte.
+
+-- Hon har alldeles f�rtrollat m�nniskorna h�r. Herrarna g�ra inte annat
+�n springa gata upp och gata ned f�r att f� se henne.
+
+-- Jas�.
+
+-- Det �r inte att undra �fver. Hon �r v�rkligen f�rtjusande. Jag har
+aldrig i mina dagar sett maken.
+
+-- Ja, det �r hon visst.
+
+-- Din man tyks ocks� ha mjuknat, s� styf han �n eljes �r. I morse m�tte
+jag dem p� gatan, men de samtalade s� ifrigt att de inte ens s�go mig.
+
+-- H�lsade inte Antti?
+
+-- Nej. Han s�g s� troget p� fr�ken Verther, att han ingenting m�rkte,
+fast�n vi gingo t�tt f�rbi hvarandra.
+
+-- N�gonting s�dant tror jag inte har h�ndt Antti f�rut.
+
+-- �gonen bl�ndas af att blicka in i solen.
+
+-- S� �r det.
+
+-- Hvart gingo de f�r �frigt? Jag f�rv�nade mig �fver att du inte var
+med.
+
+Jag hann ej svara h�rp�, ty Mari uppenbarade sig samtidigt i d�rren med
+en biljett i handen.
+
+-- Hvad �r det d�r f�r en biljett?
+
+-- Herrn l�r ha skickat den.
+
+Jag ref upp brefvet och l�ste:
+
+       -- V�nta mig ej till middagen. Vi �ta i v�rdshuset i parken. Kom
+       med om du orkar. Jag hoppas ditt illam�ende redan �r �fver.
+
+                                                             ANTTI.
+
+Jag stoppade brefvet i fickan och skrynklade det.
+
+-- Karlen v�ntar p� svar, p�minte Mari.
+
+-- Det beh�fs inte n�got svar. Han f�r g�.
+
+Mari gick, och jag steg ocks� upp f�r att taga afsked.
+
+-- Hvart har du s� br�dtom? Sitt nu en stund till, bad fru Hartman.
+
+Men jag kunde icke. Blotta tillvaron f�ref�ll mig outh�rdlig.
+
+Jag mins icke mer, huru den aftonen gick. Troligen sk�tte jag om barnen,
+kanske sysslade jag ocks� i k�ket. Blott det kommer jag ih�g att senare,
+d� alt var tyst omkring mig, d� barnen sofvo och Mari var i k�ket, fann
+jag mig st�ende i Anttis rum, vid hans skrifbord. Jag betraktade hans
+saker, hans stolar, b�cker och papper. Jag gned stolkarmen med min hand,
+lade askkoppen p� dess vanliga plats, och stickl�dan dit, d�r den borde
+ligga.
+
+Hvad detta var gr�nsl�st sorgligt!
+
+Mina �gon f�ste sig vid skriftygsmattan, hvilken jag som f�stm� hade
+sytt ut. Gr�na blad af st�lp�rlor p� m�rk botten. D� var lifvet
+rosenr�dt, och framtiden str�lade som en solklar dag.
+
+Antti dr�jde -- m�nne han �fverhufvud mera skulle komma tillbaka?
+F�f�ngt hopp! Jag viste ju att jag f�rlorat honom, jag viste att han
+icke mera hade en tanke �frig f�r mig, att hela hans starka sj�l i detta
+nu l�gade f�r Agnes. Och huru hastigt hade icke detta g�tt! F�r n�gra
+dagar tillbaka var alt �nnu helt annorlunda, Antti var n�jd, bestyrsam,
+upptagen af sitt arbete. Jag lugn, foglig, t�nkande s� godt som
+uteslutande p� Antti och barnen, medan jag fr�n morgon till kv�ll
+sysslade med mina sm� bestyr i hemmet. Och nu --? Hvarf�r kom denna
+f�r�ndring s� ov�ntadt, utan n�gon varsel, utan n�gon aning till
+f�rebud? Jag mindes hvarje detalj alt ifr�n b�rjan, och jag kom till den
+slutsatsen att Agnes fr�n f�rsta �gonblicket gjort ett djupt intryck p�
+honom. Antti s�llskapade icke g�rna med fruntimmer, men s� l�nge Agnes
+var hos oss gick han ej ut ur rummet. Och huru lifligt de hela tiden
+samtalade -- ja, v�rkligen, d� k�nde jag ju redan dunkelt att jag var
+tillbakasatt. Huru han sedan oroligt gick fram och tillbaka och huru
+tydligt han gaf luft �t de stridiga k�nslorna i sitt inre. Han
+disputerade med Agnes, men tog henne i hand annorlunda �n han gjorde det
+med n�gon annan, f�ljde henne �nda ut p� trappan och stod l�nge i
+f�nstret, blickande efter henne. Han klandrade Agnes. -- -- Och d�r�fver
+k�nde jag mig tillfredsst�ld, min fjolla. Jag f�rstod icke att han med
+sina ord blott ville k�mpa emot sina egna k�nslor.
+
+Och hans �mhet mot mig f�reg�ende kv�ll? D�rmed f�rs�kte han lugna sitt
+samvete, det var ju klart som dagen! Men jag, min stackare, uppfattade
+det p� annat s�tt. Jag veknade fullkomligt och �nskade dem en treflig
+afton! Huru kunde jag vara s� dum?
+
+Och det d�r utbrottet af k�rlek om morgonen? Jag bet ihop t�nderna, n�r
+jag kom ih�g det. Huru kan man f�rnedra sig s�? Det skulle aldrig mer
+h�nda. Om ocks� Antti �ngrade sig, bad om f�rl�telse, p� sina kn�n
+b�nf�ll om en smekning -- ej ens d�. Nej!
+
+Det h�rdes steg p� g�rden. Jag v�nde mig om och s�g Antti komma. Han
+gick raskt, sv�ngde gladt sin k�pp och sm�log upp�t f�nstret.
+
+Jag hann icke t�nka n�gonting. Men �fver panna och tinningar k�nde jag
+ett egendomligt tryck.
+
+Hvarf�r kom han? Han hade kunnat stanna d�r han var.
+
+Han fick ringa. Mari skyndade fr�n k�ket att �ppna.
+
+Jag r�tade p� mig och lyfte upp hufvudet. Det gjorde mig, tror jag,
+litet l�ngre �n f�rut.
+
+Det gick i d�rren, k�ppen st�tte mot golfvet. Jag v�nde icke p� hufvudet
+och tog icke mina �gon fr�n f�nstret.
+
+-- Har du haft ledsamt h�r hemma, Lisi?
+
+Han f�rs�kte l�gga armen om mitt lif. Men jag st�tte honom bort, tog
+n�gra steg bak�t, m�tte honom fr�n hufvud till fot och s�g honom sedan
+rakt in i �gonen med en hotande, kall, tillbakavisande blick.
+
+-- Kom inte n�ra mig!
+
+-- S�? Hvad st�r p�?
+
+-- Hvad? Det fr�gar du! Tror du jag �r s� dum, att jag ingenting m�rker?
+Huru har du burit dig �t gentemot mig under dessa dagar? F�rst blir du
+f�rtjust i en fr�mmande kvinna, ger dig till hennes leksak, och dj�rfs i
+min n�rhet --
+
+-- Du �r fr�n dina sinnen!
+
+-- Det �r du som �r fr�n dina sinnen -- du sj�lf. Du som p� detta s�tt
+kan gl�mma dig. -- �h, hvad jag f�raktar dig!
+
+-- G�r ett slut p� det h�r, Lisi!
+
+-- Ja, det skall jag g�ra -- det har jag redan gjort. Emellan oss �r det
+slut ... ty jag kan aldrig i mitt lif f�rl�ta dig detta ... aldrig
+gl�mma det. Och ingenting i v�rlden sk�ms jag f�r och �ngrar s� som det,
+att jag n�gonsin litat p� dig. Att jag ej f�rstod huru litet v�rda alla
+dina ber�mda grundsatser voro. Och din stadga, dina vackra tales�tt --?
+Ord, ingenting annat --
+
+-- Jag k�nner v�rkligen inte igen dig. Skulle du vilja g� ut ur mitt rum
+och l�mna mig i fred?
+
+-- Du skall nog f� vara i fred f�r mig. I fred -- f�r alltid!
+
+Jag gick och sl�t d�rren. Jag flydde �nda in i mitt eget rum. D�r sj�nk
+jag ned i soffan.
+
+Jag darrade i hela kroppen, mitt hj�rta bultade, och bloden sj�d i mina
+�dror. Jag h�ll p� att kv�fvas.
+
+Med hopkn�pta h�nder satt jag d�r or�rlig, fl�mtande, sk�lfvande -- jag
+vet ej huru l�nge.
+
+Det f�ref�ll mig som om allting stannat -- som om hela lifvet p� en g�ng
+stelnat i sina former.
+
+D� stormen i mitt inre n�got lagt sig och tankarna klarnat, s� att jag
+sm�ningom b�rjade uppfatta hvad som tilldragit sig, k�nde jag f�rst en
+egendomlig tillfredsst�llelse med mig sj�lf. Jag hade upptr�dt stolt,
+stark och str�ng, hade krossat honom med mina blickar, mina ord och hela
+mitt v�sen.
+
+Jag s�g f�r mig alla de v�xlande skiftningarna i hans anlete. F�rst
+uttrykte de blott f�rv�ning, sedan undran, tvifvel, vrede.
+
+-- Jag k�nner inte igen dig, sade han.
+
+Det tror jag nog. Han ans�g mig of�rm�gen till sj�lff�rsvar och trodde
+sig obekymradt f� trampa mina r�ttigheter under f�tterna. Nu hade han
+f�tt inse sitt misstag. Jag var ingalunda en s�dan stackare som han
+trott.
+
+F�ljderna ins�g jag nog: v�rt f�rh�llande var ohj�lpligen brutet.
+Naturligtvis skulle vi s�ka skilsm�ssa. Sedan skulle jag bli ensam med
+barnen...
+
+Ensam hela mitt lif igenom!
+
+Min tanke svindlade. Det var som om en �de, dyster �ken legat framf�r
+oss, -- mig och barnen.
+
+Andra tankar s�kte sakta smyga sig fram.
+
+Var det mitt fel? Hade jag �fverhufvudtaget kunnat f�rhindra det?
+Brytningen hade orsakats af Antti. Det skulle han �fven sj�lf n�dgas
+erk�nna f�rr eller senare, d� Agnes gjort honom olycklig...
+
+D� skulle han f� lida samma kval som jag nu. Och d� skulle han f�rst�
+huru sv�rt han brutit emot mig, f�rst� det och �ngra.
+
+Men n�r detta intr�ffade, skulle han vara ensam i v�rlden likasom jag.
+Och emellan oss skulle ligga ett svalg s� djupt, att det vore
+o�fverstigligt.
+
+Sorgliga minnen, bl�dande s�r...
+
+Barnen sofvo lugnt. Jag h�rde en stund p� deras j�mna andedrag.
+
+Hvad t�nkte Antti p� d�r i sin kammare? Hade han lagt sig? Skulle han
+v�rkligen kunna somna strax efter detta? L�ngtade han ej efter
+f�rsoning? Hvarf�r kom han ej f�r att f�rklara sig? Hvarf�r s�kte han ej
+med ett enda ord f�rsvara sig och bevisa grundl�sheten af mina
+beskyllningar? Jag skulle s� g�rna trott honom.
+
+Var han uppe �nnu, gick han fram och tillbaka, s�som han brukade, d� han
+reflekterade �fver n�gonting?
+
+Eller l�g han redan? Hvad t�nkte han om mig? Var han ledsen, hatade han
+mig?
+
+Eller f�rstod han att det blott var k�rlek altsammans? Af k�rlek hatade
+jag dig, Antti, af k�rlek yttrade jag dessa vansinniga, rasande ord.
+F�rst�r du det ej? Hvarf�r kommer du d� inte?
+
+Med l�ngtande saknad, med hoppfull �mhet betraktade jag den st�ngda
+d�rren. Jag h�jde mina hopkn�pta h�nder mot den: Antti, kom -- och brast
+i gr�t.
+
+D�rren f�rblef st�ngd. Dess gula tr� r�rdes ej af min gr�t och dess
+m�ssingsl�s brydde sig ej om min klagan.
+
+Jag �ppnade den sakta. Salen gapade tom emot mig. Jag sm�g mig p� t�
+�fver golfvet till Anttis kammard�rr. Jag b�jde mitt �ra n�ra intill
+den.
+
+Ingenting h�rdes.
+
+Jag h�ll tillbaka min andedr�kt och lyssnade �ter.
+
+Ingenting! Sof han v�rkligen?
+
+Sof han lugnt, medan jag f�rt�rdes af brinnande kval. Sof han, ehuru han
+viste att v�rt f�rh�llande var brutet, att vi f�r alltid voro skilda!
+
+Jag kunde icke fatta huru n�gonting s�dant var m�jligt, men n�r jag
+st�tt d�r en stund, f�ref�ll det mig dock naturligt. D� han icke brydde
+sig om mig, s�rjde han ej h�ller �fver v�r skilsm�ssa, t�nkte jag. Och
+samvetet sof, och minnena hade bleknat. Nya k�nslor, nya intressen hade
+jagat dem p� flykten.
+
+Om �fven jag kunnat bli lika kall gentemot honom! Men jag kunde icke. I
+detta �gonblick �lskade jag honom varmare �n n�gonsin f�rr, �lskade
+honom med sm�rta och sorg, och med en hoppl�shet, som gjorde mitt sinne
+otillg�ngligt f�r alt annat i v�rlden.
+
+�nnu en g�ng lutade jag mitt �ra till d�rren. Jag trodde mig h�ra att
+n�gon r�rde sig, kanske vakade han �nd�? Kanske vakade han och var
+bekymrad som jag? Om jag hade v�gat �ppna d�rren -- men det var
+om�jligt, jag hade icke dj�rfhet nog. Jag darrade af k�ld, s� att
+t�nderna skallrade. Slutligen sm�g jag mig sakta bort, kastade mig p�
+b�dden och gr�t...
+
+Och n�r jag f�ljande morgon vaknade, ville jag �terigen inte tro att alt
+detta var sant.
+
+Barnens r�ster gjorde mig nerv�s. Jag brydde mig icke om dem nu, ty jag
+m�ste i fred f� t�nka och p�minna mig hvad jag egentligen sagt och
+gjort.
+
+Pl�tsligt stod det alt f�r mig, hela mitt uppf�rande mot Antti i g�r och
+mina dumma, of�rst�ndiga ord.
+
+Jag satte mig ner och kn�pte ihop h�nderna.
+
+Gode Gud, var det v�rkligen sant! Jag kunde icke fatta hvad som kommit
+�t mig, hvad som bragt mig fr�n mina sinnen.
+
+Om jag nu just tr�ffat Antti, skulle jag ha talat �ppet med honom,
+skildrat f�r honom hela mitt sinnestillst�nd i g�r, och v�rt f�rh�llande
+skulle s�kert ha kommit p� r�tt igen.
+
+Men n�r jag i denna afsikt gick in i hans rum, fans han ej d�r. Han hade
+f�r l�ngesedan g�tt ut i staden, sade Mari.
+
+Det �terstod ej annat �n att v�nta. Jag sysslade med ett och annat,
+under det tankarna gingo sina egna v�gar.
+
+Jag h�rde nog n�r Antti kom hem, men jag kom mig ej f�r att g� och tala
+med honom. Matsalen var ett neutralt omr�de, d�r kunde vi b�st tr�ffas.
+Mari gick och bad honom till frukosten; jag stod vid �ndan af bordet,
+ett rof f�r stridiga k�nslor. Jag lyfte lilla Aino upp p� sin stol, band
+haklappen om Anttis hals och l�t honom klifva upp p� sin vanliga plats
+till h�ger om mig.
+
+-- V�nta nu vackert tils pappa kommer.
+
+Han kom. Han h�lsade kort god morgon, kastade en sidoblick p� oss och
+satte sig till bords. Jag satte mig midt emot honom som vanligt och
+st�lde i ordning maten f�r barnen, sade med l�g r�st hvad jag hade att
+s�ga dem och undvek att se �t Antti.
+
+D�rp� tystnade jag ocks�, och intet annat ljud h�rdes �n knifvarnas och
+gafflarnas skramlande, ty �fven barnen �to f�r att stilla den f�rsta
+hungern s� hastigt, att de icke sade ett ord.
+
+Huru g�rna jag velat veta hvad Antti egentligen t�nkte och hvad han
+�mnade g�ra! Men det fick jag naturligtvis ej, d� jag icke kunde n�rma
+mig honom med en blick, ett ord eller den minsta �tb�rd. Jag kunde icke
+ens f�rm� mig att r�cka honom de asietter, som r�kade st� i min n�rhet,
+d� han icke r�kte mig dem, som voro n�rmast honom. Stoltheten gjorde
+hvarderas sinne h�rdt och vidgade klyftan mellan oss alt mera.
+
+Rummet f�ref�ll mig tomare �n vanligt, d� Antti g�tt bort. Omedvetet
+hade jag likv�l kanske �nskat och v�ntat att han skulle s�ga n�gonting
+eller att n�gondera af en tillf�llighet f�tt anledning att yttra ett
+ord. Men Antti slutade sin m�ltid f�re oss, stolen skrapade i golfvet,
+och d�rren sl�t sig efter honom. Om en stund gick han �ter ut i staden.
+
+Mitt sinne blef alt m�rkare. Detta var dock altf�r sorgligt.
+
+Han gick ut i staden, sk�tte lugnt sina angel�genheter och brydde sig
+icke ett grand om att f�rh�llandet emellan oss var brutet?
+
+Eller -- hvad viste jag -- kanske f�retog han �ter i dag n�gon utf�rd
+med Agnes?
+
+Kanske omtalade han just nu f�r Agnes min svartsjuka, och kanske
+skrattade de �t mig?
+
+Det f�ref�ll mig f�rst alldeles om�jligt. Men n�r denna tanke eng�ng
+slagit rot i min hj�rna, s� lossade den icke mer d�rifr�n. Om jag �fven
+f�r en stund lyckades f�rdrifva den, s� kom den snart �ter med dubbel
+styrka och f�rvandlades sm�ningom till s�ker �fvertygelse.
+
+Mitt hat fr�n i g�r b�rjade �ter sjuda inom mig. Jag m�ste f� tag i dem,
+m�ste f� -- --
+
+Jag viste inte r�tt hvad jag �rnade g�ra, tog blott hatten, parasollen
+och handskarna och begynte g� �t g�stgifveriet till.
+
+Ingalunda var hon v�l nu hemma, men kanske viste man d�r, hvart hon
+g�tt. De skulle �tminstone kunna s�ga i hvems s�llskap hon g�tt ut...
+
+
+
+
+VII.
+
+
+-- Om fr�ken Verther var hemma? Joo -- fick jag till svar. Och en
+besk�ftig kypare med serviett p� armen skyndade framf�r mig genom
+korridoren och �ppnade d�rren till Agnes' rum.
+
+Vid f�rsta �gonkastet s�g jag att Antti icke var d�r. Agnes var ensam
+och halfl�g utstr�kt i en hvilstol.
+
+-- Lisi --
+
+Hon riktade p� mig en matt blick.
+
+-- Det var bra att du kom.
+
+-- �r du sjuk Agnes?
+
+-- Nej.
+
+-- Tr�tt?
+
+-- Inte just det h�ller. Men m�tt.
+
+-- P� hvad? P� oss h�r?
+
+-- P� hela lifvet.
+
+Jag blef stum af lutter f�rv�ning. Jag hade �ter f�r mig en alldeles
+fr�mmande varelse. I denna bleka, slocknande kvinna fans ej ett sp�r af
+den Agnes, som jag i barndomen k�nt och ingenting af henne, som i g�r s�
+st�rande ingripit i mitt lif.
+
+Men f�rtjusande var hon �fven nu, d�r hon l�g i sin sk�ra morgonrock med
+halfslutna �gon. Jag s�g p� henne tyst och undrande.
+
+-- Skulle du vilja hj�lpa mig? fr�gade hon efter en stund.
+
+-- G�rna, om jag kan.
+
+-- Jag t�nkte resa h�rifr�n med �ngb�ten, som g�r i kv�ll. -- Men
+d�rf�rinnan borde jag packa in mina saker.
+
+Jag spratt till.
+
+-- Reser du bort?
+
+-- Min r�st uttrykte s� mycken glad f�rv�ning, att jag k�nde mig helt
+generad. Lyckligtvis m�rkte Agnes ingenting, ty hon svarade lugnt:
+
+-- Om jag p� n�got s�tt kan bli f�rdig.
+
+-- Jag skall nog packa in dina saker.
+
+-- Tack!
+
+Hon gaf mig n�gra n�dv�ndiga upplysningar. D�refter sl�t hon �ter �gonen
+som om till och med denna anstr�ngning varit henne f�r mycket och sj�nk
+tillbaka i sitt apatiska tillst�nd.
+
+-- Du �r best�mdt inte frisk, Agnes?
+
+-- Jo, det �r jag, tyv�rr.
+
+-- Tyv�rr?
+
+-- Just s�: tyv�rr. D� jag f�r s�dana h�r skof, �nskar jag alltid att
+jag vore kroppsligt sjuk.
+
+-- H�nder det d� ofta?
+
+-- Hm --
+
+Hon sm�log sorgset.
+
+-- Jag trodde --
+
+-- Hvad trodde du?
+
+-- Att du tv�rtom alltid skulle vara glad och njuta af lifvet mera �n
+andra m�nniskor.
+
+-- Huru kom du p� den tanken?
+
+-- N� -- af alt hvad jag sett och h�rt. I s�llskap �r du ju s�
+sprittande liflig och upprymd.
+
+-- Hm --
+
+-- Och anser v�rt stillsamma lif h�r odr�gligt tr�kigt.
+
+-- Hvilket det sannerligen �r.
+
+-- I alla fall tillfredsst�ller det oss.
+
+-- Emedan ni ej smakat n�gonting b�ttre. Emedan ni �nnu -- f�rl�t mig --
+befinna er p� ett s� l�gt stadium och �ro s� litet utvecklade.
+
+-- Om utvecklingen v�rkar lifsleda, s� �r det b�ttre att f�rbli
+outvecklad.
+
+-- S�g inte det, genm�lte Agnes n�got lifligare. �fven om jag skulle
+lida dubbelt mera �n jag g�r, s� ville jag ej byta med er. Bevare mig
+himlen!
+
+-- D� �r ju alt bra, skrattade jag, d�r jag satt vid hennes kapps�ck.
+Jag skulle inte h�ller vilja byta med dig.
+
+Agnes m�ste skratta.
+
+-- M�rkv�rdigt, hvad barndomsv�nner kunna tala �ppet och of�rbeh�llsamt
+med hvarandra, huru mycket �n deras v�gar g� �tskils.
+
+-- Du har f�r�ndrat dig alldeles otroligt, Agnes.
+
+-- Ja, det har jag. Man skulle inte tro mig vara samma m�nniska som
+f�rr, inte sant?
+
+-- �tminstone skulle inte jag kunna s�ga hvad du har gemensamt med den
+Agnes jag s�som barn k�nde i skolan.
+
+-- Hm -- i stora v�rlden f�r�ndrar lifvet m�nniskorna. I morgon �r jag
+ej densamma som i dag, och i �fvermorgon �r jag �ter en annan. Ni �ro er
+lika �r ut och �r in. Det vore n�gonting f�rskr�ckligt?
+
+-- Det �r inte alltid fallet.
+
+Jag t�nkte p� den f�r�ndring som Antti de senaste dagarna underg�tt.
+
+-- Huru skulle jag n�gonsin kunna lita p� en m�nniska, om hvilken jag
+vet att han ej mera i morgon �r densamma som i dag?
+
+-- Ett ledsamt uttryck det d�r �lita p�. Lita p�! Hvad beh�fver man
+lita p� n�gon? Om en m�nniska i dag behagar dig, �r det bra, och g�r han
+det �nnu i morgon -- desto b�ttre. Om ej, s� v�nd honom ryggen och s�k
+en annan. Voil� tout.
+
+Medan Agnes talade hade hon blifvit s� pigg, att hon lyfte upp hufvudet
+och v�nde sig mot mig. Ocks� hennes �gon hade f�tt ett lifligare
+uttryck.
+
+-- Men hvad skulle du s�ga, Agnes, om n�gon, som du tycker om, utan
+vidare skulle v�nda dig ryggen?
+
+-- Som jag tycker om?
+
+Hon sade detta med en m�tt, likgiltig, �fverl�gsen ton och sj�nk
+tillbaka i sin f�rra apatiska st�llning.
+
+-- Det kan jag v�rkligen inte s�ga, ty s�vidt jag kan minnas, har jag
+aldrig tykt om n�gon.
+
+-- Men om du skulle fatta tycke f�r n�gon?
+
+-- S� skulle jag ocks� veta h�lla honom fast.
+
+-- Det kunde ju likv�l h�nda att han skulle f�r�lska sig i n�gon annan.
+
+-- Om�jligt, det �r inte t�nkbart.
+
+-- Du �r ung och vacker nu, men tiden g�r.
+
+-- Prata inte skr�p. Jag kan nog bibeh�lla min makt.
+
+-- Hvad �r det?
+
+Kyparen hade h�mtat ett bref till henne. Hon ref upp det.
+
+-- Ahaa!
+
+Hon skrattade.
+
+-- Ni f�r g�. -- H�r du, Lisi, sade hon, d� kyparen st�ngt d�rren efter
+sig. Och hon skrattade p� nytt. -- Jag blef nyfiken.
+
+-- Af hvem var brefvet?
+
+-- Af din man.
+
+-- Jas�.
+
+Mina kinder br�nde.
+
+-- Han kan inte mera vara min ciceron. Han har f�tt ov�ntade hinder. --
+Skulle du m�jligen veta hvad slags hinder det �r?
+
+-- Han har inte sagt mig n�gonting --
+
+Jag f�rs�kte tala s� lugnt jag n�gonsin kunde.
+
+-- Har han ingenting sagt?
+
+Hon skrattade fortfarande.
+
+-- Hvad skrattar du �t, Agnes?
+
+-- �t ingenting. -- Ni �ro s� hj�rtinnerligen naiva.
+
+-- Jag f�rst�r inte hvad du ser f�r naivt i detta.
+
+-- Den h�r roliga historien piggar riktigt upp mig. Hvad skulle du s�ga
+om jag stannade h�r?
+
+-- Hvad jag skulle s�ga? Jag skulle packa upp dina kl�der igen,
+ingenting vidare.
+
+Hon lade sina h�nder i kors bakom hufvudet och s�g sm�leende upp i
+taket.
+
+-- Det skulle �nd� roa mig litet.
+
+-- Hvad d�? fr�gade jag, d� hon ej genast fortsatte.
+
+-- Ett litet experiment.
+
+Mitt hj�rta h�rdnade, jag f�rstod hvilket experiment hon afs�g.
+
+Hon skrattade alt �nnu.
+
+-- Han �r r�dd, han har m�rkt faran -- och s�ker fly.
+
+Jag sade ingenting. Hon v�nde sig till mig.
+
+-- Vet du om hvem jag talar?
+
+-- Om Antti, gissar jag.
+
+-- Precis. Du blir v�l inte ledsen?
+
+-- Ingalunda.
+
+-- Hvad skulle du s�ga, om du s�ge honom h�r vid mina f�tter?
+
+-- Hvad skulle jag kunna s�ga --
+
+Min strupe sammansn�rdes, s� att jag blott med m�da kunde tala.
+
+-- Om jag i alla fall skulle f� bukt p� honom --?
+
+Hon sm�log, s�g fortfarande i taket och gungade med foten.
+
+Men sm�ningom mattades �gonen �ter, foten upph�rde att gunga, och
+anletsdragen �tertogo detta �fverm�tta, likgiltiga uttryck.
+
+Jag betraktade henne fr�n sidan och v�ntade p� hennes beslut, d�r jag
+l�g p� kn� framf�r kapps�cken.
+
+-- Skall jag packa upp kl�derna?
+
+-- Nej k�ra Lisi, l�t dem ligga. Det l�nar i alla fall inte m�dan. Jag
+ids inte.... B�st att jag reser min v�g. Egentligen f�rst�r jag inte
+hvarf�r jag alls kom hit.
+
+-- Hit till v�r ort?
+
+-- Ja, och till Finland �fverhufvud. Jag hade ju bort k�nna det ... och
+veta huru h�r �r.
+
+-- Du hade v�l lust att �nnu eng�ng bes�ka ditt f�dernesland?
+
+-- F�r att �fvertyga mig om att jag icke kan komma tillr�tta h�r. N�r
+man eng�ng l�mnat dessa sm�, tr�nga f�rh�llanden och sett andra slags
+m�nniskor --
+
+-- Men Agnes, hvad fattas d� m�nniskorna h�r? Du tycker att vi �ro
+tr�kiga -- n�v�l! Detta fel �r af ganska ringa betydelse. Om du inte har
+n�gonting annat emot oss --
+
+-- Skall jag s�ga det rent ut? Blir du inte ledsen?
+
+-- Nej, s�g ut bara.
+
+-- De �ro alla -- b�nder.
+
+Jag skrattade.
+
+-- �r det det, som �r s� f�rf�rligt?
+
+-- F�rf�rligt -- det vill jag inte p�st�. Men jag har ingenting
+gemensamt med dem, ser du. De h�ra till en annan v�rld. Min nyfikenhet
+kunna de v�cka till en b�rjan, men ingenting vidare.
+
+Det var m�rkv�rdigt, huru lugnt jag kunde �h�ra alt detta. Jag undrade
+sj�lf �fver, att det icke v�kte den ringaste harm inom mig. Men jag var
+i djupet af mitt hj�rta s� glad �fver att hon reste och icke stannade
+h�r f�r att f�rst�ra min �ktenskapliga lycka �nnu mera, �n hon gjort.
+M�h�nda kunde det snart blifva bra igen. I detta hopp f�rl�t jag henne
+alt, ja, jag k�nde till och med en viss tacksamhet gentemot henne.
+
+Och hennes f�rol�mpningar s�rade mig icke mera stort. Hon hade blifvit
+fr�mmande f�r oss, hon k�nde och f�rstod oss icke mer, hon lefde i andra
+f�rh�llanden och bland m�nniskor, hvilka genom hela sitt skaplynne
+skilde sig fr�n oss, hvilka fr�n b�rjan till slut betraktade lifvet fr�n
+en annan synpunkt �n vi. Hon hade valt sin del. Jag var n�stan s�ker p�
+att den slutligen icke skulle bringa henne lycka. Men kunde jag d�ma
+henne f�r den skull? Borde jag ej h�llre ha medlidande med henne?
+
+Hon var tr�tt och hade blifvit m�tt p� lifvet midt under sin ungdoms
+b�sta blomningstid. Den uppsluppenhet och skenbara gl�dtighet, som jag
+h�llit f�r lifslust, var icke annat �n stundens yra, -- en hoppl�s
+m�nniskas f�rtviflade anstr�ngningar att drifva bort tomheten och
+saknaden, som efter dylika utbrott af exalterad fr�jd �terkommo dubbelt
+f�rf�rliga.
+
+Mitt medlidande med min barndomsv�ninna v�xte endast, och �ter m�ste jag
+kasta en blick p� henne, medan jag lade in den sista kl�dningen. Hon var
+alldeles or�rlig, man skulle kunnat tro att hon sm�ningom slocknade bort
+d�r hon l�g. Lockarna i pannan, �gonbrynens b�gar och de l�nga �gonh�ren
+tyktes �nnu m�rkare �n f�rr och hyns hvithet �nnu mera bl�ndande. Men
+kindernas rodnad hade flytt och �gonens glans likas�. Vacker var hon i
+alla fall, s� tilldragande i all sin apati att hon nu, j�mf�rd med de
+bilder jag bevarade i mitt minne, m�h�nda f�ref�ll mig mera sympatisk �n
+n�gonsin f�rut. Hennes blick uttrykte s� mycket lidande, d� hon teg och
+likasom �ter f�rsj�nk i sig sj�lf, att jag ovilkorligen fick lust att g�
+fram till henne, omfamna henne, tala till henne �mma, tr�stande ord,
+bedja henne �ppna sitt hj�rta f�r mig och s�ka komma till klarhet med
+sig sj�lf. Ty innerst i hennes sj�l bodde s�kert ett t�rande kval, som
+det f�f�ngliga lifvet alstrat och hvilket hon trodde sig i stora
+v�rldens brus kunna kv�fva, men som i st�llet altj�mt v�xte.
+
+Jag var dock f�r blyg att f�lja min impuls. Jag var r�dd att hon skulle
+skratta �t mig och anse mig dum. Alt som hade en skiftning af moralisk
+tendens, uppv�kte hennes h�n och f�rakt. Och n�stan p� samma s�tt
+betraktade hon alla varma, hj�rtliga k�nslor �fverhufvud. De tyktes
+henne blott �dagal�gga naivitet och brist p� utveckling. Jag h�ll d�rf�r
+min sinnesr�relse tillbaka, kufvade min vekhet och sade lugnt:
+
+-- Nu �r din kapps�ck fyld, Agnes. D�r �r inte plats f�r n�gonting mer.
+
+-- Du sn�lla Lisi, som haft s� mycket br�k! Det �r bra, resten l�gga vi
+i pl�dremmen. �h �h, om jag blott orkade upp h�rifr�n. Vet du, vi m�ste
+f� oss n�got till b�sta. Du blir h�r och �ter middag med mig -- nej du
+f�r inte alls opponera dig. -- Vi skicka bud till ditt hem. Och n�r vi
+�tit, kommer du och f�ljer mig till �ngb�ten.
+
+Hon ringde p� kyparen, best�lde middag och begynte kl�da sig f�r resan.
+
+-- Det k�ns riktigt l�tt nu, n�r alt �r i ordning och man vet att man
+reser h�rifr�n.
+
+-- Hvart reser du, Agnes? Det har du inte sagt �nnu.
+
+-- Till Petersburg, k�ra barn, eller r�ttare sagdt �fver Petersburg till
+Italien.
+
+-- Ensam?
+
+-- Ensam? Nej -- inte ensam.
+
+Hon satt framf�r spegeln och krusade sin pannlugg. I spegeln s�g jag
+huru egendomligt hon log vid dessa ord.
+
+-- Hvarf�r skrattar du?
+
+-- Inte skrattar jag. -- Eller jo, nog skrattade jag i alla fall. Jag
+skrattade vid tanken p� hvilket intryck det skulle g�ra p� dig, om jag
+ber�ttade dig n�gonting.
+
+-- Hvad skulle du ber�tta? R�r det Antti?
+
+Jag blef h�rd till sinnes, d� jag gjorde denna fr�ga, och Agnes m�rkte
+det, ty hon v�nde sig, s�g f�rst f�rv�nad p� mig och brast sedan ut i
+skratt.
+
+-- Nej, men Lisi, du �r ju rent af svartsjuk. Det misst�nkte jag nog
+redan i g�r. O, hvilka tankar som m�tte ha r�rt sig i ditt lilla hufvud
+under dessa dagar! Det vore roligt att k�nna till dem. K�ra Lisi,
+ber�tta mig --
+
+-- Jag ber dig Agnes, sk�mta inte p� det d�r s�ttet. Du misstar dig.
+
+-- Aha, ha vi nu �ter dend�r skenheliga nordiska kvinnan inf�r oss!
+Antagligen erk�nner du inte sanningen ens f�r dig sj�lf? N� ja, det �r
+ju likgiltigt. Jag vill nu inte vara stygg, efter du nyss gjorde mig en
+s� stor tj�nst. Vi besluta s�ledes att du inte �r det ringaste svartsjuk
+och att n�gonting s�dant inte ens skulle kunna komma ifr�ga, d� du
+fullkomligt litar p� Antti, och d� det �r absolut om�jligt att en s�dan
+karl som han n�gonsin i v�rlden skulle gl�mma sin plikt. -- Hvad nu?
+
+-- Farv�l. Jag g�r.
+
+-- Nej, Lisi, du g�r inte. Du ser ju att jag tiger. Jag s�ger ingenting
+mer. Sitt ner och var inte ledsen. Det som jag nyss syftade p�, r�rde
+inte Antti det minsta. Du kan vara alldeles lugn. Du m�ste stanna, Lisi.
+Huru skulle vi nu skiljas som ov�nner? T�nk p� att vi troligen aldrig
+mera r�kas. Du stannar ju, inte sant? I s�dant fall skall jag lofva dig
+n�gonting.
+
+-- Hvad skulle det vara?
+
+Min vrede var �ter f�rsvunnen. Hon var s� �lskv�rd, hon kunde st�lla sig
+in p� ett s� f�rtjusande s�tt.
+
+-- Jag skall tala om den d�r saken f�r dig.
+
+-- Jag �r v�rkligen nyfiken.
+
+-- Men f�rst vid bordet, sedan vi f�tt oss ett glas vin.
+
+Kyparen anm�lde att middagen v�ntade oss i rummet bredvid. Vi gingo dit.
+
+Jag satt stum midt emot Agnes och v�ntade p� hvad jag skulle f� h�ra.
+Men hon h�ll ord och talade, medan vi �to den f�rsta r�tten, blott om
+allehanda peterburgska f�rh�llanden. F�rst d� vi t�mt ett glas vin och
+hon fylt glasen p� nytt, kastade hon en l�ng blick p� kyparen, som
+f�rstod meningen och gick ut med sin serviett och sina tallrikar.
+
+Agnes lutade sig tillbaka i sin stol.
+
+-- Kom nu till en b�rjan ih�g, k�ra Lisi, att m�nniskorna inte alla �ro
+lika.
+
+-- Jag skall f�rs�ka, sade jag sm�leende, ty det var i mitt tycke ett
+t�mligen on�digt f�retal.
+
+-- Och �fven, fortsatte hon, att de s�ledes inte kunna hafva samma
+t�nkes�tt, samma k�nslor, samma uppfattning, samma seder.
+
+-- �fven det.
+
+-- Hvaraf �ter naturligtvis f�ljer att man inte kan fordra det af dem.
+
+-- Naturligtvis inte. Det vore ju galenskap. En hottentott kan inte i
+n�got afseende st� p� europ�ns st�ndpunkt. Men hvarth�n vill du komma
+med alt detta?
+
+-- Dit, att ocks� mellan oss b�da en stor skilnad existerar.
+
+-- Ja, men i alla fall mindre �n mellan en hottentott och en europ�. Vi
+st� i alla fall p� samma grund och botten.
+
+-- Hvad menar du?
+
+-- N�, vi �ro ju b�da kristna.
+
+-- Usch, de d�r utn�tta fraserna!
+
+-- Vi hafva b�da samma grundsanningar till ledtr�d f�r lifvet. Tron p�
+Gud och sj�lens od�dlighet.
+
+-- Jag tror p� ingendera.
+
+-- Agnes?
+
+-- P� ingendera. Jag har f�r l�nge sen trampat ut barnskorna.
+
+Jag f�rstummades. Jag kunde icke annat �n se p� henne.
+
+-- Se s�, sade hon, du g�r genast stora �gon.
+
+-- Nu vet jag inte mer hvad vi skulle ha gemensamt.
+
+-- Var inte s� h�gtidlig, k�ra Lisi. Jag skall s�ga dig hvad vi �ga
+gemensamt. Ser du -- vi vandra p� nattgammal is, och b�da skola vi inom
+kort sjunka ner i djupet. Skilnaden �r blott den att jag vet det, du
+inte.
+
+-- Agnes, huru kan du tala p� det s�ttet?
+
+-- Ja, l�t oss h�llre l�mna dessa saker. Du skulle �nd� inte t�la att
+h�ra sanningen, stakkars barn.
+
+-- �r du s� viss om sanningen? T�nker du inte p� att �fven din kunskap
+kan vara bristf�llig?
+
+-- L�t oss sluta, vi komma annars aldrig till saken. Vi ha blott en
+timme kvar tils b�ten g�r.
+
+-- Forts�tt d�.
+
+-- N� v�l! Du fr�gade om jag reser ensam till Italien. Jag svarade: nej.
+Vill du veta med hvem jag reser?
+
+-- Ja.
+
+-- Det var just hvad jag �mnade tala om f�r dig. Ser du, jag har i
+Petersburg en god v�n, en riktigt god v�n, som �lskar mig gr�nsl�st.
+
+-- En man?
+
+-- Naturligtvis en man. Men hvarf�r ser du s� d�r olycklig ut, k�ra
+Lisi?
+
+Hon skrattade �t min allvarliga min.
+
+-- Bry dig inte om mig, forts�tt blott.
+
+-- Denna v�n �r ofantligt rik och h�gtst�ld. Han har f�r min r�kning
+hyrt en villa n�ra Milano, p� ett utomordentligt vackert st�lle.
+
+-- Och det �r med honom du reser? f�rm�dde jag �nnu fr�ga.
+
+Agnes nickade bifallande, bredde ut sin serviett i famnen och s�g p� mig
+med ett bekymmersl�st sm�leende.
+
+Jag greps af dystra aningar. Det k�ndes som om jag haft en tung b�rda p�
+mina skuldror, under hvilken jag var n�ra att digna. Hon var ju dock min
+barndomsv�n! I detta �gonblick s�g jag henne s� lefvande f�r mig, d�r
+hon satt i klassen p� sin plats p� andra b�nken, n�rmast midtelg�ngen.
+Jag s�g de oskyldiga, m�rkbruna �gonen, hvilka alltid med f�rtroendefull
+uppm�rksamhet voro f�stade vid l�raren. Var det v�l samma Agnes jag nu
+hade framf�r mig?
+
+-- Naturligtvis gifter ni er?
+
+-- N�got gifterm�l kan ej komma i fr�ga, ty han �r redan -- gift.
+
+-- Och det oaktadt?
+
+-- Och det oaktadt! -- hon sm�log. T�nk nu p�, Lisi, hvad jag nyss sade.
+Vi �ro inte af samma slag, du och jag.
+
+-- Men Agnes, �r du lycklig?
+
+-- Hvilken fr�ga! -- S�g mig f�rst, om du �r lycklig? Eller �r
+�fverhufvudtaget n�gon m�nniska lycklig? Nej! Jag f�rs�krar dig att s�
+ej �r fallet. Om n�gon tillf�lligtvis tror sig vara det, kommer han nog
+snart underfund med att han sv�rt bedragit sig.
+
+-- Olyckan �r dock af m�ngahanda slag.
+
+-- Ingalunda. I grund och botten �r det nog samma sak.
+
+-- K�ra Agnes, l�mna denna man! Res inte med honom!
+
+-- Skulle du vilja att jag stannade h�r? fr�gade hon.
+
+Jag m�ste sl� ned mina �gon. Jag sk�mdes, ty hon s�g nog att jag p� inga
+vilkor velat h�lla henne kvar.
+
+-- Nog blefve h�r en villervalla af, skrattade hon. Jag skulle utan
+tvifvel g�ra alla edra b�sta, utm�rktaste m�n yra i hufvudet. N�got
+annat n�je skulle ju inte st� mig till buds. Och innan kort skulle jag
+dock f� nog �fven af den leken.
+
+-- Skulle du inte kunna f�retaga dig n�got arbete?
+
+-- Sanningen att s�ga var det v�l n�gonting s�dant som f�resv�fvade mig,
+d� jag besl�t att komma hit till Finland. Men nu vet jag att det vore
+mig om�jligt. I det afseendet beh�fver jag s�ledes inte mer br�ka min
+hj�rna.
+
+Jag kunde icke s�ga ett ord. Agnes tyktes ocks� f�rsjunka i tankar.
+�tminstone antogo hennes �gon ett egendomligt, fr�nvarande uttryck,
+medan hon under tystnad stirrade framf�r sig.
+
+Hon rykte dock snart upp sig, suckade djupt och skakade p� hufvudet.
+
+-- S�g n�gonting! Hvarf�r predikar du inte moral f�r mig?
+
+-- Emedan jag fruktar att det ej skulle ha n�gon v�rkan.
+
+-- Nej. D�ri har du fullkomligt r�tt.
+
+-- Jag skulle blott vilja fr�ga dig n�gonting, Agnes.
+
+-- L�t h�ra.
+
+-- Huru tror du din framtid kommer att gestalta sig?
+
+-- Det vet jag inte. Ser du, d�rp� t�nker jag aldrig. Hvartill skulle
+det tj�na? Man tar dagen som den kommer och njuter af �gonblicket, s�
+ofta man kan. Om det k�ns sv�rt n�gong�ng, f�rs�ker man h�rda ut med det
+och hoppas p� b�ttre tider.
+
+-- Men tycker du ej att lifvet med alt detta �r ohyggligt tomt och
+otillfredsst�llande?
+
+-- Hvad mer? Hon skrattade till. Jag afundas inte i n�got fall de
+m�nniskor, hvilka anse sig vara samh�llets st�djepelare.
+
+�terigen fick jag ej fram ett ord.
+
+-- N� Lisi? fr�gade hon sm�leende.
+
+-- Hvad d�?
+
+-- Jag v�ntade att mina afsl�janden skulle �stadkomma en storartad
+effekt. Men du sitter blott helt kall och ober�rd.
+
+-- Hvarken kall eller ober�rd, Agnes.
+
+-- Men du svimmar ju inte och blir inte h�ller rasande. P� sin h�jd
+litet f�rbluffad.
+
+-- Du har diktat ihop hela historien, Agnes. Du har blott velat se
+hvilket intryck den skulle g�ra p� mig.
+
+Hon skrattade.
+
+-- Tror du det?
+
+-- S�g Agnes, det �r ju inte sant? O, svara, det vore en s�dan l�ttnad!
+
+-- Stackars liten -- s�ledes tynger det dig i alla fall?
+
+-- Huru kunde du narra mig s� d�r?
+
+-- Jag hade v�rkligen inte bort tala om det f�r dig. Men jag t�nkte att
+du i alla fall snart skulle komma underfund d�rmed. Eller huru? Uppv�kte
+inte alla mina dyra toaletter och alla dessa prydnader din f�rv�ning?
+Hvar trodde du att jag f�tt alla dessa dyrbarheter ifr�n?
+
+-- Det har jag inte reflekterat �fver.
+
+-- Jag kan f�rs�kra dig att jag �tminstone inte genom arbete f�rtj�nat
+dem, sade hon l�tt och v�rdsl�st. Om du n�gonsin kommer till Petersburg,
+s� skall du f� se min v�ning.
+
+I detta �gonblick hatade jag henne. Jag steg upp fr�n bordet och drog
+mig l�ngre bort ifr�n henne.
+
+Jag l�tsade se ut genom f�nstret f�r att slippa hennes �syn.
+
+-- N�v�l, Lisi. S�g ut hvad du t�nker.
+
+-- Jag sk�ms p� dina v�gnar.
+
+Jag h�rde henne springa upp fr�n stolen.
+
+-- Du?
+
+Hon brast ut i skratt.
+
+-- Jas�, -- sk�ms _du_ p� mina v�gnar? V�nd dig om!
+
+Jag gjorde som hon bad. Vi stodo d�r midt emot hvarandra. Agnes rak,
+stolt och vacker. Hon m�tte mig med �gonen och fann mig antagligen h�gst
+obetydlig.
+
+-- Hvad �r det egentligen du sk�ms f�r? fr�gade hon med ett svagt
+h�nleende p� l�pparna.
+
+-- Det borde du veta utan att fr�ga.
+
+-- Att jag tar emot g�fvor af en man, som �lskar mig? Att jag l�ter
+honom s�rja f�r min existens? Anser du att jag g�r honom or�tt? Men han
+beg�r ingenting b�ttre. D�ri best�r just hans lycka.
+
+-- Agnes har du inte ens n�got minne af dina forna r�ttsbegrepp?
+
+-- Ses�, �ro vi nu d�r igen?
+
+Hon skrattade, kastade hufvudet bak�t, st�dde armb�garna mot karmen p�
+en stol bakom sig och gaf mig �ter en �fvermodig, utmanande blick.
+
+-- S�g mig, min k�ra moralpredikant: �r jag mycket olik de kvinnor,
+hvilka i sedligt afseende n�stan betrakta sig som h�lgon? Jag tar emot
+blott s� l�nge man af fri vilja ger mig. De �ter se blott p� sin f�rdel
+och fordra att en man skall f�rbinda sig att underh�lla dem hela deras
+lif, �fven om han inte brydde sig ett dugg om dem. Det tycker jag
+v�rkligen vore att sk�mmas f�r.
+
+Hennes ord gjorde mig s� h�pen att jag icke kunde svara n�gonting.
+
+Agnes s�g p� sin klocka.
+
+-- Nu ha vi inte mera tid att disputera.
+
+Hon ringde, bad kyparen s�nda sakerna till �ngb�ten och betalade sin
+r�kning.
+
+-- Hvad t�nker du p�, Lisi?
+
+-- Jag t�nker p� hvar och i hvilket tillst�nd jag skall se dig n�sta
+g�ng.
+
+-- Sv�rt att veta. Kanske som barmhertighetssyster.
+
+-- Tror du?
+
+-- Eller kanske ser du mig aldrig mer. Du h�r blott talas om ett och
+annat, som kommer ditt lilla fromma hufvud att svindla.
+
+-- Har du n�gon enda v�rklig v�n, Agnes?
+
+-- Hvad skulle jag g�ra med en s�dan? Ingen har jag, och ingen saknar
+jag. L�tom oss g� nu. Du kommer naturligtvis och f�ljer mig?
+
+-- Som du vill.
+
+Hon hade gjort mig s� f�rvirrad, att jag ej p� l�nge kunde reda mina
+tankar. De sanningar, hvilka hittils st�tt s� fasta, att det icke ens
+kunnat falla mig in att tvifla p� dem, eliminerade hon helt ogeneradt,
+eller ocks� v�nde hon alldeles upp och ner p� dem. Och fast�n jag v�l
+viste att hon hade or�tt, var jag icke strax s� slagf�rdig att jag
+kunnat kullkasta hennes argument. Det harmade och pl�gade mig. Jag
+besl�t �nnu h�lla en str�ng botpredikan f�r henne.
+
+Jag fick i lugn och ro fundera, ty Agnes hade g�tt in i sitt rum f�r att
+g�ra sig f�rdig till afresan. Men d� hon uppenbarade sig p� tr�skeln i
+resdr�kt och med ett hvitt flor f�r ansiktet, gjorde hennes underbara
+sk�nhet �ter ett s� starkt intryck p� mig att b�de harmen och alla mina
+stridiga tankar i samma �gonblick voro som bortbl�sta.
+
+N�r hon var borta, skulle jag kanske kallblodigt kunna sk�rsk�da och
+bed�ma hennes lif, men i hennes n�rvaro var det mig om�jligt. Hon
+beh�fde ej annat �n rikta denna mjuka, talande, magnetiska blick p� en,
+och hj�rtat v�rmdes ofrivilligt, alla klandrande inkast dogo bort p�
+l�pparna, en egendomlig darrning gick genom kroppen, och sinnet fyldes
+af v�lbehag.
+
+Sida vid sida och gladt samspr�kande gingo vi ner till stranden -- vi
+talade om v�dret, tror jag, eller n�gonting dylikt. Det m�rktes icke
+n�got sp�r af hennes utmattning nyss. G�ngen var l�tt och elastisk,
+r�relserna sp�nstiga och p� samma g�ng sm�ltande mjuka. Jag kunde ej
+taga mina �gon ifr�n henne.
+
+-- Om du vore fri, Lisi, och inte hade man och barn, s� skulle jag f�ra
+dig med mig och visa dig v�rlden.
+
+-- Men jag skulle inte komma.
+
+-- �r du tokig -- hvarf�r inte?
+
+-- Jag skulle inte reda mig d�r. Jag skulle f� en f�rf�rlig heml�ngtan.
+
+Hon satt redan p� �ngb�tsd�cket, och jag stod framf�r henne.
+
+-- Heml�ngtan? h�rmade hon med ett l�tt sm�leende. Hvad kallar ni d� den
+l�ngtan och ledsnad, som pl�gar er h�r hemma -- ty den sjukdomen lider
+ni af allesamman, om jag inte altf�r mycket misstar mig.
+
+-- Den sjukdomen f� vi nog bukt p�, svarade jag och skyndade att taga
+farv�l, ty jag fruktade att hon skulle forts�tta med sitt h�n, s� att de
+kringst�ende h�rde det.
+
+Huru kunde d�r bakom all denna sm�ltande vekhet rymmas s� mycket gift!
+
+P� stranden var det fullt af folk, och Agnes utgjorde ett f�rem�l f�r
+allm�n uppm�rksamhet. Allas blickar uttryckte den mest of�rst�lda
+beundran, men hennes �gon gledo likgiltigt �fver m�ngden. Alla beundrade
+henne, och hon f�raktade alla.
+
+�ngb�ten lade ut fr�n stranden. Hon stod d�r uppe, vacker, stolt och
+sj�lfmedveten som en furstinna, nickade sm�leende till mig och viftade
+sedan ett par g�nger med sitt parasoll. Jag tog icke mina �gon ifr�n
+henne, innan b�ten var s� l�ngt borta att jag ej mer kunde urskilja
+henne. Ty jag viste att jag aldrig mera i lifvet skulle �terse henne.
+
+Jag stod p� stranden, s� l�nge en skymt af b�ten �nnu syntes. M�ngden
+omkring mig skingrades, och jag blef d�r alldeles ensam.
+
+-- Hon kommer inte mera ih�g hvarken mig, Antti eller hela v�r lilla
+v�rld h�r, t�nkte jag f�r mig sj�lf och k�nde i detsamma att jag aldrig
+skulle gl�mma henne.
+
+Och likv�l voro mina k�nslor gentemot henne mycket blandade. Jag var
+glad och tacksam f�r att hon reste, men saknade henne dock och hade
+ledsamt efter henne. Ibland afskydde jag henne, och i n�sta �gonblick
+var jag �ter full af �mhet och f�rtjusning. Hennes intelligens, det
+estetiskt fina i hela hennes f�reteelse, hennes str�lande sk�nhet,
+hennes stilfulla v�xt, hennes eleganta toaletter, hennes plastiska
+r�relser -- alt detta bed�rade och f�rvirrade mig, fast�n d�r i djupet
+af mitt hj�rta dock fans en obetvinglig antipati, som gjorde att jag �n
+anklagade, �n d�mde och ibland n�stan v�mjdes vid henne. Sedan uppstego
+andra k�nslor, jag s�kte komma p� det klara med henne, f�rst� henne, och
+d� veknade �ter mitt sinne.
+
+Dylika inre konflikter hade jag �nnu aldrig varit utsatt f�r. Mitt lugna
+lif hade �fverhufvudtaget icke erbjudit n�gonting, som skulle gjort ett
+djupare, mera kompliceradt intryck, och mina k�nslor hade d�rf�r varit
+enkla, hela och klara. Endera tykte jag om m�nniskor, eller gjorde jag
+det inte, gillade eller ogillade deras �sikter, och kritiserade saker
+och ting lugnt och best�mdt. Nu d�remot ledde jag mig ena �gonblicket
+till slutsatser, hvilka jag i det n�sta f�rkastade, blott f�r att
+resonnera mig till nya lika oh�llbara.
+
+Min vanliga lugna sinnesst�mning hade under dessa f� dagar varit
+underkastad de vildaste v�xlingar och g�tt fr�n den ena ytterligheten
+till den andra. Men s� hade ocks� Agnes h�mtat med sig s� mycket
+�fverraskande nytt, att jag ej i hela mitt lif erfarit n�gonting
+liknande. Nya intryck jagade hvarandra hack i h�l, framkallade
+sinnesr�relser och uppv�kte k�nslor och instinkter, hvilkas tillvaro jag
+aldrig f�rr vetat af.
+
+Skulle jag ens i mina dr�mmar kunnat f�rest�lla mig Antti f�rtjust i
+n�gon annan kvinna? Eller att jag sj�lf i s�dant fall skulle bli en
+passionerad, svartsjuk furie? Det svindlade f�r mina �gon n�r jag t�nkte
+p� alt detta, och med en suck af l�ttnad begynte jag g� upp fr�n
+stranden. B�ten syntes ej mera, blott en l�tt r�k steg upp l�ngt borta
+bakom holmarna.
+
+N�gra dagar voro vi litet misslynta, b�de Antti och jag. Vi hade just
+ingenting att s�ga hvarandra, k�nde oss besv�rade d� vi voro tillsammans
+och hade ledsamt d� vi voro skilda. Men s� h�nde det en dag, jag vill
+minnas att det var femte eller sj�tte dagen efter Agnes' afresa, att jag
+hastigt gick in genom en d�rr och st�tte till Antti som kom ut.
+
+-- Aj, f�rl�t, sade jag.
+
+Han slog b�da armarna kring min hals, kyste mig g�ng p� g�ng och s�g mig
+djupt in i �gonen. Jag besvarade hans blick, sm�log och s�g litet
+generad ut. D� kyste och omfamnade han mig �nnu innerligare, och jag
+tror n�stan att hans �gon fuktades.
+
+
+
+
+"GAMLA PIGAN."
+
+
+
+
+"Gamla pigan."
+
+
+Hon kallades �tokiga fr�ken�, och hon bodde i stadens yttersta utkant,
+borta vid Seilais-backen, bakom gamla kyrkog�rden. D�r voro hyrorna
+billigare, d�rf�r hade hon flyttat dit. Hon m�ste lefva sparsamt ty
+inkomsterna voro sm�, endast tv�hundra �ttio marks pension utom den
+lilla f�rtj�nst hon nu och d� f�rskaffade sig genom handarbete. I staden
+ber�knades f�r ett rum vanligtvis tio mark i m�nadshyra, men hon
+betalade f�r sin lilla kammare endast sju. Visst var den f�rfallen och
+d�lig, kakelugnen var s�ndrig, v�ggarna svarta och f�nstret glest. Genom
+d�rren bl�ste det kallt om vintern, s� att hon ej viste hvar hon skulle
+sitta, d� det drog �fveralt. Men likafullt kom man till r�tta d�r, och
+flytta �nskade hon numera icke, ty redan i tio �r hade hon bott i samma
+rum. De f�ref�llo n�stan som hennes egna, dessa gamla v�ggar, denna
+skrofliga kakelugn, som var i starkt behof af murare, de oj�mna
+golftiljorna och de sm�, i alla regnb�gens f�rger skiftande
+f�nsterrutorna, hvilka sm�ningom blifvit henne k�ra. De likasom deltogo
+i hennes ensliga lifs gl�dje och sorg. Hon hade ingen, f�r hvilken hon
+skulle kunnat �ppna sitt hj�rta eller omtala hvad som r�rde sig i hennes
+inre, men d� hon satt d�r i sin kammare f�rsjunken i tankar och blicken
+f�ste sig vid n�got af dessa f�rem�l, vare sig v�ggen, kakelugnen, taket
+eller golfvet, s� b�rjade detta st�lle genast f� lif i hennes �gon, det
+f�rstod henne, talade med henne sitt stumma spr�k och lugnade henne. Hon
+saknade numera icke n�got annat s�llskap. S�lunda var hon i sin kammare
+liksom i sin enda p�litliga v�ns skydd, och d�rf�r r�rde hon sig
+d�rifr�n endast d� hon n�dv�ndigt m�ste. Men s� fort hon utr�ttat sina
+�renden, �terv�nde hon med snabba steg och sl�t hastigt d�rren efter
+sig, alldeles som om hon fruktat att n�gon fiende f�rf�ljde henne.
+
+Man hade icke alltid kallat henne �tokiga fr�ken�. Det fans en tid, d�
+hon var k�nd under sitt eget namn: Sara Salin. Och det hade till och med
+funnits en tid d� detta namn kom hj�rtan att klappa och fick sinnen att
+gl�djas. Men det var l�nge sedan. M�nga vintrars sn� hade sedan dess
+bet�kt jorden och m�ngen sommars v�rme alstrat nytt lif. Hon var nu en
+mager, vissnad �gammal piga�. Barnen som lekte p� gatan blefvo skr�mda
+d� de s�go henne, men d� hon kommit f�rbi dem, ropade de efter henne:
+�tokiga fr�ken, tokiga fr�ken�! Herrarna gingo styft f�rbi utan att se
+henne och fruarna, �t hvilka hon sydde tapisseriarbeten, l�to henne st�
+vid d�rren och nickade n�digt med hufvudet, d� hon, efter att ha f�tt
+sin betalning, djupt neg f�r dem. Hvem kom nu mera ih�g hennes sk�na
+blomstringstid, hvem t�nkte p� att �fven hon en g�ng i v�rlden varit ung
+och vacker? Ingen. Ty s�llan tr�ffade hon n�gon som hade k�nt henne den
+tiden, och dessa f� hade i lifvets hvirfvel l�nge sedan gl�mt det.
+
+Men sj�lf mindes hon det nog. Och i l�dan till sin gamla, n�tta byr�
+hade hon bevis p� att hennes minnen varit v�rklighet. D�r l�g f�r det
+f�rsta hennes portr�tt fr�n den tiden, buktigt och bleknadt, s� att man
+knapt f�rm�dde urskilja anletsdragen. Men man kunde �nd� se huru hon
+tagit sig ut i sin hvita, fina baldr�kt, med l�nga lockar, bara armar
+och atlaslifvet djupt urringadt.
+
+Den dr�kten hade hon eng�ng f�rnyat p� den m�rkligaste, segerrikaste
+dagen i sitt lif. Hon befann sig d� i Fredrikshamn med sin mor. Ett
+kejserligt fartyg kryssade vid samma tid i n�rheten af staden, och en
+morgon kastade det ankar vid Hattari holme. Man ber�ttade att en ung
+storfurste var ombord och att han �mnade landstiga med sin h�ga svit. I
+Fredrikshamn blef det en uppst�ndelse. Staden smyckades med flaggor,
+girlander och blommor. Och f�r kv�llen arrangerades bal i r�dhussalen.
+
+P� den balen vederfors Sara en stor, of�rg�tlig �ra: den unge
+storfursten f�ste sig vid henne och dansade med henne! Han dansade blott
+en g�ng och d� med henne; icke ett steg med n�gon annan.
+
+Den kv�llens ljuflighet kunde inga ord beskrifva. �nnu d� Sara
+betraktade portr�ttet spred sig i hennes inre ett skimmer af den lycka
+hon d� njutit. F�rst hade hon varit som bed�fvad. Men d� storfursten
+snart d�refter afl�gsnat sig fr�n festen och alla skyndat att lyck�nska
+henne, hade hennes hj�rta fylts af gl�dje och stolthet.
+
+Man fj�sade f�r henne, man kallade henne aftonens drottning, omkring
+henne stod alltid en hel sv�rm herrar, hvilka t�flade om hennes minsta
+ynnestbevis.
+
+Isynnerhet efter den sommaren herskade hon oinskr�nkt �fver m�nnens
+hj�rtan.
+
+D�r fans bland hennes minnen ocks� en stor packe gamla bref, hopbundna
+med r�dt ullgarn. De voro alla fr�n hennes forna beundrare och inneh�llo
+dels blygare, dels dj�rfvare k�rleksf�rklaringar. I de flesta brefven
+hade pappret i vikningarna g�tt s�nder och bl�cket gulnat, p� sina
+st�llen alldeles f�rbleknat, s� att hon numera v�l icke kunnat f� reda
+p� inneh�llet, om hon icke k�nt det utantill.
+
+D�f�rtiden hade hon icke satt stort v�rde p� dessa bref, men dock
+f�rvarat dem s�som tecken p� sina segrar. Icke ett enda af dem hade
+kunnat v�rma hennes hj�rta, och f�r brefskrifvarene hade hon ej ens k�nt
+medlidande.
+
+-- Hvad t�nker du egentligen p�? sade hennes mor ofta, -- g�r d� en g�ng
+ditt val.
+
+Men Sara mindes storfursten och t�nkte: det hinner jag nog �nnu. Hon
+fick ej ur sitt hufvud att hon gjort ett djupare intryck p� storfursten:
+Hvarf�r skulle han ha dansat allenast med henne och icke med n�gon
+annan? Hvem kan svara f�r att han icke �nnu en vacker dag upptr�der och
+friar till henne? S�dana under ha ju h�ndt f�rut. Med hvilken stolthet
+skulle hon icke d� ber�tta om sin trogna k�rlek och l�ta honom l�sa alla
+sina beundrares bref, f�r att visa huru m�nga frestelser hon varit
+utsatt f�r.
+
+�r efter �r f�rgingo, men storfursten kom ej. Sara l�ste �Grefven af
+Montechristo�, �Paris mysterier�, �Den vandrande juden� och andra
+sp�nnande franska romaner, l�ste och v�ntade t�ligt. Hon var n�stan
+s�ker p� att storfursten nog hade kommit, om han f�tt f�lja sitt eget
+tycke. Men man ville naturligtvis hindra honom, d�rf�r dr�jde han.
+
+Och Sara var alldeles obekymrad, fast�n hennes mor redan b�rjade blifva
+ot�lig. Modern viste ej hvilka stora f�rhoppningar hon n�rde i sin barm.
+Desto gladare skulle hon blifva, d� hon finge se dem f�rv�rkligade.
+
+En g�ng sade dock modern n�got, hvilket liksom en dolkst�t tr�ngde in i
+hennes hj�rta. Hon hade just d� gifvit korgen �t en synnerligen rik och
+v�l aktad tr�varuhandlare, hvar�fver modern var mycket ledsen.
+
+-- F� se, sade hon, att du �nnu blir utan man.
+
+F�rst skrattade Sara �fverl�gset �t dessa ord, men sedan f�rargade de
+henne, och slutligen k�nde hon att de s�rade henne. Ty med detsamma rann
+det henne i h�gen att herrarna icke under den senaste tiden skockat sig
+uteslutande omkring henne. D�r hade upptr�dt n�gra flicksn�rtor, hvilka
+sades se bra ut, men hvilka i hennes tycke voro rakt ingenting. Endast
+outvecklade, halfvuxna backfischar, utan h�llning och s�tt. Och dem
+ans�g man v�rkligen f�r vackra! Det var en obegriplig smak.
+
+D� man n�rmare t�nkte p� saken var det ju om�jligt. Naturligtvis
+kurtiserade herrarna dem blott p� sk�mt, fast�n flickorna i sin dumhet
+togo det f�r fullt allvar. Fr�n deras sida hade hon �tminstone ingenting
+att frukta, annat hade ju ocks� varit l�jligt.
+
+Hon besl�t att p� n�sta bal skaffa sig ett lysande bevis h�rp�. F�r
+detta �ndam�l best�lde hon sig en ny, efter sista modjournalen gjord
+dr�kt af hvit silkestyll, utan �rmar och djupt dekolleterad fram och
+bak, s� att hennes fylliga barm, runda armar och bl�ndande hvita axlar
+skulle g�ra sig g�llande.
+
+Bel�ten och viss om segern gick hon �fver golfvet i den upplysta salen.
+Skulle de sm� flicksn�rtorna �nnu v�ga st�lla sig i bredd med henne? Alt
+�nnu! D�r h�llo de sig i salens bortersta h�rn. De hviskade med
+hvarandra, kastade p� henne sidoblickar och fnissade f�rstulet med
+handen f�r munnen, s�som personer hvilka �ro ovana vid s�llskapslif
+bruka g�ra. Kunde man ens f�rest�lla sig n�gon af dem s�som balens
+drottning? Aldrig i v�rlden, inte s� l�nge hon fans d�r!
+
+Deras skratt retade henne, hon fick lust att n�psa dem litet. Ett
+gynsamt tillf�lle erbj�d sig genast vid balens b�rjan, d� hon efter
+valsen gick in i toalettrummet f�r att laga om sin pannlugg. Det f�ll
+sig s� v�l att �fven de stodo d�r och skvattrade. Hon gick rakt fram
+till bordet och sade befallande:
+
+-- Bort fr�n spegeln sm�flickor!
+
+Ingenting f�rargade dem s� mycket som det d�r: �sm�flickor�, det viste
+hon mycket v�l. Men de kunde ingenting g�ra, de fingo lof att lyda och
+gifva rum.
+
+I spegeln kunde hon se huru de sn�rpte p� munnen och g�fvo henne
+f�rargade �gonkast. Det brydde hon sig ej om, men hon s�g d�r n�gonting
+annat, som sargade hennes hj�rta. Hon s�g ett guldskimrande lockhufvud,
+klara bl� �gon och ett ungdomligt ansikte, -- det m�tte vara dend�r, som
+s�rskildt blifvit omtalad. Sara v�nde sig om f�r att n�rmare betrakta
+henne. Hon s�g i sj�lfva v�rket icke o�fven ut. D�r kunde �nd� i henne
+uppv�xa en farlig rival, ty hon �gde hvad Sara aldrig i v�rlden kunde f�
+tillbaka: den f�rsta ungdomens tjusning. En �ngestfull k�nsla hotade att
+f� makt med henne, hon h�rdade icke l�ngre ut att se dessa ansikten.
+Hvarf�r stodo de d�r vid d�rren, hvarf�r l�mnade de henne inte i fred?
+Eller m�ste hon ge dem en ytterligare p�minnelse?
+
+-- Detta rum �r egentligen afsedt f�r fullvuxna, sade hon och v�nde dem
+ryggen.
+
+Flickorna begrepo och �ppnade d�rren f�r att begifva sig ut. Men de
+mumlade n�gonting i det de gingo, och Sara uppfattade dessa ord:
+
+-- Hon �r d� viktig. En s�dan d�r gammalpiga!
+
+Hon var �fver dem som en blixt. Och innan hon hann besinna sig, hade hon
+gifvit den guldlockiga en sm�llande �rfil. Ett utrop af best�rtning
+h�rdes i detsamma fr�n n�rgr�nsande rum, d�r en hel m�ngd fruntimmer
+voro samlade.
+
+Den guldlockiga brast i gr�t. Sara sk�t henne ut genom d�rren och
+st�ngde den.
+
+-- Gammalpiga! de hade v�gat kalla henne gammalpiga!
+
+Bloden steg henne �t hufvudet och sj�d i �drorna, h�nderna kn�to sig
+krampaktigt. Hj�rtat klappade, tinningar och pulsar br�nde. Hon f�rstod
+ingenting, kunde ej t�nka en redig tanke. I hennes �ron ringde blott det
+olycksaliga �gammalpiga�.
+
+Maskinm�ssigt st�lde hon sig �ter framf�r spegeln.
+
+O fasa, huru s�g hon ut! Ansiktet var gr�blekt, �gonen uppsp�rrade,
+blicken vild, nacken m�rkr�d. Denna anblick bragte henne �ter till
+besinning. I s�dant tillst�nd kunde hon icke g� in i salongen.
+
+Hon f�rs�kte lugna sig, drack vatten och gick fram och tillbaka i
+rummet. Fr�n l�ktaren h�rdes musik.
+
+-- �Gammalpiga!� Det namnet skulle de icke gifva henne en g�ng till.
+
+Hennes sista friare, tr�varuhandlaren, var ju tillhands. Hon fattade
+hastigt sitt beslut. Drack �nnu en g�ng vatten, betraktade sin bild i
+spegeln, och d� hon s�g att hennes ansikte b�rjade �tertaga sitt vanliga
+uttryck, rykte hon hastigt sin solfj�der fr�n bordet och gick med snabba
+steg in i salongen. D�r spelades just upp till frans�s, och hon var �nnu
+icke uppbjuden.
+
+Hon stannade i d�rren till salongen och l�t blicken glida kring rummet.
+D�r stod tr�varuhandlaren. Sara vinkade honom till sig.
+
+-- Jag skulle vilja dansa denna frans�s med er, om ni inte har n�gonting
+d�remot?
+
+Hon sm�log, s�ker om att dessa ord skulle g�ra ett utomordentligt
+intryck.
+
+Tr�varuhandlaren bugade sig artigt men iskallt.
+
+-- Tyv�rr m�ste jag afs�ga mig n�jet. Jag har redan hunnit bjuda upp.
+
+Och han drog sig tillbaka.
+
+Paren st�lde upp sig. Flere herrar syntes �nnu vara utan damer, men
+ingen n�rmade sig henne. Hvad skulle det betyda?
+
+Anande ondt, s�g hon sig omkring. Och v�rkligen, -- nu varseblef hon
+det. Fruarna m�tte henne med �gonen och b�jde sig hviskande mot
+hvarandra. H�ndelsen nyss i toalettrummet var tydligen f�rem�l f�r deras
+samtal.
+
+Men hade den ocks� n�tt herrarnas �ron? Hon k�nde sin strupe sn�ras
+ihop.
+
+Man gaf tecken, och frans�sen b�rjade.
+
+Hon stod kvar p� sin plats.
+
+Hennes inre var fullt af �ngest. Var det m�jligt? Skulle hon v�rkligen
+blifva ouppbjuden? N�gonting s�dant hade �nnu aldrig h�ndt henne.
+
+Det svartnade f�r hennes �gon, hon kunde knappast h�lla sig uppr�tt.
+Olika k�nslor stridde inom henne: s�rad stolthet, vrede, sorg, skam och
+slutligen farh�gan att hennes tjusningskraft f�r alltid g�tt f�rlorad.
+Och alla dessa olika k�nslor f�renade sig i en enda stor bekl�mning. Hon
+var n�ra att kv�fvas.
+
+D� paren i flygande fart ilade f�rbi henne, blef hon pl�tsligt s�
+kraftl�s att hon fruktade att falla omkull. Bredvid fruarna fans en
+ledig stol. Hon stod i begrepp att g� dit, men m�tte i detsamma deras
+skadeglada �gon och h�nfulla leenden. Hon spratt till och v�nde om mot
+d�rren till tamburen. Bort m�ste hon, bort, ut i fria luften.
+
+Hon hade f�tt ytterkl�derna p� sig, hade g�tt hem hela den l�nga v�gen,
+hon viste ej huru. F�rst i sitt eget rum h�mtade hon sig s� mycket att
+hon kunde reda sina tankar.
+
+Hvad hade hon d� gjort? Blott tillr�ttavisat en n�svis flicka, ingenting
+annat. De hade ju f�rst varit of�rsk�mda mot henne, men det talade de
+naturligtvis icke om f�r n�gon.
+
+Hvarf�r trodde alla p� dem? Hvarf�r kom ingen och fr�gade henne hur
+saken egentligen h�ngde ihop? O, m�nniskorna voro s� elaka, s�
+f�rf�rligt elaka!
+
+Hon brast i gr�t och k�nde sig sm�ningom lugnare.
+
+�nnu s�g hon framf�r sig de d�r fruarnas obehagliga ansikten. De hade
+hela tiden afundats henne, d�rf�r jublade de nu. Men hade hon d� ingen
+enda v�n? Icke n�gon som skulle st�tt p� hennes sida?
+
+Hvar voro alla hennes beundrare, hennes forna riddare, alla de, som
+varit blindt f�rtjusta i henne, och som alltid lydt hennes minsta vink?
+O, de voro el�ndiga bedragare allesamman. Icke en enda redlig sj�l fans
+det ibland dem.
+
+Men hon skulle h�mnas p� dem. Hon skulle aldrig mera g� p� n�gra
+tillst�llningar, undvika dem, icke se �t dem, ifall de r�kade m�ta henne
+p� gatan. �nnu skulle de komma att minnas denna kv�ll.
+
+Sara kl�dde silkestyllskl�dningen af sig och kastade den p� soffan.
+Tj�nsteflickan skulle nog i morgon hinna l�gga den undan. Hon �mnade
+aldrig mera begagna den, hon t�lde ej mera se det otyget, som haft s�
+d�lig tur med sig.
+
+Hon h�ll sig troget hemma l�nga tider d�refter. M�nga baler hade g�tt
+f�rbi. Hvarje g�ng v�ntade hon att f� h�ra att man saknat henne, men
+f�rg�fves. Ingen kom till henne, och om hon n�gon g�ng r�kade tr�ffa
+sina gamla bekanta, behandlade de henne p�fallande kyligt och afvisande.
+F�r sin del n�rmade hon sig icke h�ller n�gon.
+
+Men hon k�nde sig olycklig och ensam. Hon led och viste icke hvarmed hon
+skulle lindra sitt kval. Modern sysslade fr�n morgon till kv�ll med
+hush�llet. Sara kunde icke deltaga d�ri, det f�ref�ll henne tort,
+hvardagligt, prosaiskt. H�llre satt hon d� i sitt eget rum,
+�fverl�mnande sig �t sina f�rest�llningar och fantasier.
+
+Det enda, som tidtals kom henne att gl�mma lifvets sv�righeter och
+vederm�dor var att l�sa sp�nnande, �fventyrssp�ckade romaner. D� kunde
+hon �nnu s�kert hoppas och tro p� sin framtid. Om icke storfursten mera
+mindes henne, s� skulle d�r kanh�nda n�gong�ng upptr�da en rik, f�rn�m
+resande, hvilken skulle r�ka se henne och p� �gonblicket f�r�lska sig i
+henne. De skulle genast vigas och den rika mannen skulle f�ra henne
+l�ngt bort. M�nne icke stadens ungherrar d� skulle h�pna litet?
+
+Invid deras sommarbostad fans en liten b�rgsudde, f�rbi hvilken b�tarna
+s�derifr�n passerade. Dit gick hon hvarje dag, hvitkl�dd med l�nga
+lockar och en liten n�tt sommarhatt p� hufvudet. Hon slog sig ned p�
+b�rget, st�dde sig mot armb�gen och intog en halfliggande st�llning.
+Kl�dningen f�ll i yfviga veck omkring henne, lockarna gl�nste i ringlar
+kring axlarna och handen, mot hvilken hon lutade kinden, var bl�ndande
+hvit. Framf�r sig lade hon en uppslagen bok, men blicken f�ste sig icke
+vid den, utan gled sv�rmiskt l�ngt ut �fver vattnet.
+
+S�lunda v�ntade hon p� sin rika, m�ktiga f�stman, sina dr�mmars f�rem�l.
+Om han blott fans ombord m�ste han varsna henne h�r p� b�rget. Se henne
+och p� samma g�ng tjusas samt skynda till henne s� snabt han blott
+f�rm�dde.
+
+B�tar foro st�ndigt f�rbi, -- hvarje dag. Kikarena riktades mot henne,
+men hon bibeh�ll sin st�llning och v�gade icke altf�r mycket v�nda
+blicken dit�t; den borde ju sv�rmiskt sv�fva ut �fver vattnet i det
+vida.
+
+Hon viste dock alltid mycket v�l hvad d�r voro f�r m�nniskor ombord p�
+b�ten, och herrarna hade hon isynnerhet noga reda p�. Ty bland dem s�kte
+hon hvarje dag den efterl�ngtade, anade, -- den ok�nde, som hon hela
+sitt lif �lskat, dyrkat och v�ntat.
+
+Den ena dagen gick och den andra kom. Alt ifrigare blef hennes l�ngtan,
+alt trognare v�ntade hon p� b�rget. Veckorna gledo f�rbi, sommaren
+f�rfl�t, h�sten n�rmade sig. Hon halfl�g icke l�ngre, hon satt med
+h�nderna i kors. �gonen m�tte icke mera vattnen, de besp�jade den fl�ck
+af horisonten, d�rifr�n fartyget skulle komma. Och d� det syntes, f�ljde
+hon det med hopp och fruktan �nda tils det kom fram. �ngestfullt
+betraktade hon hvarje fr�mmande herre, som hon uppt�kte p� fartyget. --
+Skall han icke slutligen uppenbara sig?
+
+F�f�ngt hopp! Han visade sig ej. -- De flyttade tillbaka till staden.
+Vintern med sin rad af festligheter begynte �ter, denna tid, hvilken hon
+alltid f�rut med gl�dje emotsett, och hvilken st�ndigt bragt henne nya
+segrar, nya lagrar och er�frade hj�rtan i m�ngd. Huru annorlunda var det
+icke nu. Hon h�rde ej mer till stadens societet. Med bittert sinne
+betraktade hon nu fr�n sidan dess lif och r�relse, man saknade henne ej,
+ville ej ha henne med. Och hon ville ej ge efter, kunde och ville ej --
+icke p� n�got vilkor. Ty hon trodde sig i hvarje fr�mmande m�nniskas
+�gon varseblifva ett hemligt h�n och i mungiparna ryckningar af
+undertrykt skratt. V�rlden var s� d�lig och m�nniskorna s� l�gsinta!
+
+Hon flydde dem s� mycket hon kunde och lefde sitt eget stillsamma lif
+f�r sig sj�lf. En ensam, gammal kvinnas gl�djel�sa dagar l�go framf�r
+henne -- d�r hj�lpte ingenting. Det var den sanning, som dag f�r dag
+blef alt tydligare f�r henne. I m�nnens kalla, v�rdsl�sa h�lsning, i
+kvinnornas ringaktande blickar l�ste hon �gammalpiga�. Och hvarje g�ng
+hade det p� henne samma v�rkan som ett ormsting.
+
+�ren som f�ljde bildade blott en enda l�ng r�cka af felslagna
+f�rhoppningar. Hennes lif var f�rgl�st, �dsligt gr�tt. Ingenting h�nde,
+som skulle �stadkommit n�got afbrott i enformigheten, och inga gladare
+inflytelser uppfriskade sinnet. I b�rjan k�nde hon sig oupph�rligen
+besviken, slutligen blef hon det ej mer, ty hon hoppades p� ingenting
+l�ngre.
+
+Och dock hade �det f�r henne �nnu i beredskap ett sista slag. Hennes mor
+dog. Hon ber�fvades sitt enda st�d, sin enda v�n. Fullkomligt allena,
+kastades hon i den kalla v�rldens armar. Hon hade icke ens n�gon, inf�r
+hvilken hon skulle utgjutit sin sorg, det fans ej en enda m�nniska, som
+skulle brytt sig om henne, ingen som skulle fr�gat efter om hon fans
+till eller ej.
+
+Hon gr�t och klagade. Ville hvarken �ta eller dricka. Hon f�rbannade
+v�rlden, som hatade och f�rf�ljde henne, hon sm�dade Gud, som hade
+f�rbarmande med alla andra, utom med henne. Men modern l�g d�r, styf och
+kall, med slocknade �gon, bl� l�ppar och d�dens blekhet �fver sitt
+anlete. Hon vaknade icke till lif af hennes smekningar och h�rde icke
+hennes klagan. Ingen h�rde den, och ingen brydde sig om att komma och
+tr�sta henne. �fvergifven och olycklig fick hon gr�ta tils t�rarna
+runnit ut.
+
+Slutligen voro hennes krafter utt�mda. Hon orkade icke mera k�nna
+hvarken sorg eller bekymmer. Tomt var hennes hj�rta, tom var framtiden,
+som gapade emot henne, och tom hade stormen sopat hennes hj�rna.
+
+K�nslol�s satt hon och s�g framf�r sig. Hon brydde sig ej om att
+fordrings�garena kommo och s�lde m�bler och kl�der. Ingenting som h�nde
+omkring henne v�kte hennes uppm�rksamhet eller f�rbittrade henne mer.
+Hennes rum blef �de och tomt, men �fven det var henne likgiltigt. Sedan
+sade man henne att hon m�ste flytta bort. Hon uppfattade det icke f�rst.
+Man upprepade det en och tv� g�nger. D� brast hon ut i skratt. Upph�rde
+pl�tsligt, s�g p� dem, och skrattade �nyo.
+
+Sedan dess kallades hon �tokiga fr�ken.� Och sedan dess voro barnen
+alltid r�dda f�r henne.
+
+Man skaffade henne f�rst en bostad vid Br�nnerigatan. Dit flyttades �t
+henne en s�ng, ett bord och en gammal byr�, i hvars l�dor l�go kvar
+skrynkliga tygblommor, bandrosetter, konfektsdeviser, portr�ttet fr�n
+hennes ungdomsdagar och brefven, som hon sedan l�ngt efter�t samlade och
+band ihop. Dessa saker tog hon med sig d� hon flyttade ut till Seilais
+backen. Betraktande dem, genomlefde hon nu och d� �nyo sitt lifs korta
+gl�dje och gl�mde f�r en stund att hon nu var �gammalpigan� och �tokiga
+fr�ken.�
+
+
+
+
+
+
+End of the Project Gutenberg EBook of Noveller, by Minna Canth
+
+*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK NOVELLER ***
+
+***** This file should be named 26546-8.txt or 26546-8.zip *****
+This and all associated files of various formats will be found in:
+        https://www.gutenberg.org/2/6/5/4/26546/
+
+Produced by Matti J�rvinen and PG Distributed Proofreaders.
+
+Updated editions will replace the previous one--the old editions
+will be renamed.
+
+Creating the works from public domain print editions means that no
+one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
+(and you!) can copy and distribute it in the United States without
+permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
+set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
+copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
+protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
+Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
+charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
+do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
+rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
+such as creation of derivative works, reports, performances and
+research.  They may be modified and printed and given away--you may do
+practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
+subject to the trademark license, especially commercial
+redistribution.
+
+
+
+*** START: FULL LICENSE ***
+
+THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
+PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
+
+To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
+distribution of electronic works, by using or distributing this work
+(or any other work associated in any way with the phrase "Project
+Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
+Gutenberg-tm License (available with this file or online at
+https://gutenberg.org/license).
+
+
+Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
+electronic works
+
+1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
+electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
+and accept all the terms of this license and intellectual property
+(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
+the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
+all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
+If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
+Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
+terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
+entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
+
+1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
+used on or associated in any way with an electronic work by people who
+agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
+things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
+even without complying with the full terms of this agreement.  See
+paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
+Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
+and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
+works.  See paragraph 1.E below.
+
+1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
+or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
+Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
+collection are in the public domain in the United States.  If an
+individual work is in the public domain in the United States and you are
+located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
+copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
+works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
+are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
+Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
+freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
+this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
+the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
+keeping this work in the same format with its attached full Project
+Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
+
+1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
+what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
+a constant state of change.  If you are outside the United States, check
+the laws of your country in addition to the terms of this agreement
+before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
+creating derivative works based on this work or any other Project
+Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
+the copyright status of any work in any country outside the United
+States.
+
+1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
+
+1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
+access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
+whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
+phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
+Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
+copied or distributed:
+
+This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
+almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
+re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
+with this eBook or online at www.gutenberg.org
+
+1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
+from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
+posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
+and distributed to anyone in the United States without paying any fees
+or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
+with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
+work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
+through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
+Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
+1.E.9.
+
+1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
+with the permission of the copyright holder, your use and distribution
+must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
+terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
+to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
+permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
+
+1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
+License terms from this work, or any files containing a part of this
+work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
+
+1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
+electronic work, or any part of this electronic work, without
+prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
+active links or immediate access to the full terms of the Project
+Gutenberg-tm License.
+
+1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
+compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
+word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
+distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
+"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
+posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
+you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
+copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
+request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
+form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
+License as specified in paragraph 1.E.1.
+
+1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
+performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
+unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
+
+1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
+access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
+that
+
+- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
+     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
+     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
+     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
+     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
+     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
+     must be paid within 60 days following each date on which you
+     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
+     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
+     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
+     address specified in Section 4, "Information about donations to
+     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
+
+- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
+     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
+     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
+     License.  You must require such a user to return or
+     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
+     and discontinue all use of and all access to other copies of
+     Project Gutenberg-tm works.
+
+- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
+     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
+     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
+     of receipt of the work.
+
+- You comply with all other terms of this agreement for free
+     distribution of Project Gutenberg-tm works.
+
+1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
+electronic work or group of works on different terms than are set
+forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
+both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
+Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
+Foundation as set forth in Section 3 below.
+
+1.F.
+
+1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
+effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
+public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
+collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
+works, and the medium on which they may be stored, may contain
+"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
+corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
+property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
+computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
+your equipment.
+
+1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
+of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
+Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
+Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
+liability to you for damages, costs and expenses, including legal
+fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
+LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
+PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
+TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
+LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
+INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
+DAMAGE.
+
+1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
+defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
+receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
+written explanation to the person you received the work from.  If you
+received the work on a physical medium, you must return the medium with
+your written explanation.  The person or entity that provided you with
+the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
+refund.  If you received the work electronically, the person or entity
+providing it to you may choose to give you a second opportunity to
+receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
+is also defective, you may demand a refund in writing without further
+opportunities to fix the problem.
+
+1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
+in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
+WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
+WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
+
+1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
+warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
+If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
+law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
+interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
+the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
+provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
+
+1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
+trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
+providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
+with this agreement, and any volunteers associated with the production,
+promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
+harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
+that arise directly or indirectly from any of the following which you do
+or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
+work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
+Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
+
+
+Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
+
+Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
+electronic works in formats readable by the widest variety of computers
+including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
+because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
+people in all walks of life.
+
+Volunteers and financial support to provide volunteers with the
+assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
+goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
+remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
+Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
+and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
+To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
+and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
+and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
+
+
+Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
+Foundation
+
+The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
+501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
+state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
+Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
+number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
+https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
+permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
+
+The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
+Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
+throughout numerous locations.  Its business office is located at
+809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
+business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
+information can be found at the Foundation's web site and official
+page at https://pglaf.org
+
+For additional contact information:
+     Dr. Gregory B. Newby
+     Chief Executive and Director
+     gbnewby@pglaf.org
+
+
+Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
+Literary Archive Foundation
+
+Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
+spread public support and donations to carry out its mission of
+increasing the number of public domain and licensed works that can be
+freely distributed in machine readable form accessible by the widest
+array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
+($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
+status with the IRS.
+
+The Foundation is committed to complying with the laws regulating
+charities and charitable donations in all 50 states of the United
+States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
+considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
+with these requirements.  We do not solicit donations in locations
+where we have not received written confirmation of compliance.  To
+SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
+particular state visit https://pglaf.org
+
+While we cannot and do not solicit contributions from states where we
+have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
+against accepting unsolicited donations from donors in such states who
+approach us with offers to donate.
+
+International donations are gratefully accepted, but we cannot make
+any statements concerning tax treatment of donations received from
+outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.
+
+Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
+methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
+ways including including checks, online payments and credit card
+donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
+
+
+Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
+works.
+
+Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
+concept of a library of electronic works that could be freely shared
+with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
+Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
+
+
+Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
+editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
+unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
+keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
+
+
+Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
+
+     https://www.gutenberg.org
+
+This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
+including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
+Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
+subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
diff --git a/26546-8.zip b/26546-8.zip
new file mode 100644
index 0000000..9172c00
--- /dev/null
+++ b/26546-8.zip
diff --git a/26546-page-images/f001.png b/26546-page-images/f001.png
new file mode 100644
index 0000000..26bf602
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/f001.png
diff --git a/26546-page-images/f002.png b/26546-page-images/f002.png
new file mode 100644
index 0000000..7591641
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/f002.png
diff --git a/26546-page-images/p007.png b/26546-page-images/p007.png
new file mode 100644
index 0000000..28684e6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p007.png
diff --git a/26546-page-images/p008.png b/26546-page-images/p008.png
new file mode 100644
index 0000000..db08dc6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p008.png
diff --git a/26546-page-images/p009.png b/26546-page-images/p009.png
new file mode 100644
index 0000000..7bccc77
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p009.png
diff --git a/26546-page-images/p010.png b/26546-page-images/p010.png
new file mode 100644
index 0000000..c6115ea
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p010.png
diff --git a/26546-page-images/p011.png b/26546-page-images/p011.png
new file mode 100644
index 0000000..5803230
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p011.png
diff --git a/26546-page-images/p012.png b/26546-page-images/p012.png
new file mode 100644
index 0000000..0d69696
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p012.png
diff --git a/26546-page-images/p013.png b/26546-page-images/p013.png
new file mode 100644
index 0000000..b904cb5
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p013.png
diff --git a/26546-page-images/p014.png b/26546-page-images/p014.png
new file mode 100644
index 0000000..bd4a994
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p014.png
diff --git a/26546-page-images/p015.png b/26546-page-images/p015.png
new file mode 100644
index 0000000..76ba2fd
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p015.png
diff --git a/26546-page-images/p016.png b/26546-page-images/p016.png
new file mode 100644
index 0000000..79016e9
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p016.png
diff --git a/26546-page-images/p017.png b/26546-page-images/p017.png
new file mode 100644
index 0000000..e4e0b16
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p017.png
diff --git a/26546-page-images/p018.png b/26546-page-images/p018.png
new file mode 100644
index 0000000..7aad9d3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p018.png
diff --git a/26546-page-images/p020.png b/26546-page-images/p020.png
new file mode 100644
index 0000000..a1f8b37
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p020.png
diff --git a/26546-page-images/p021.png b/26546-page-images/p021.png
new file mode 100644
index 0000000..71bd8d4
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p021.png
diff --git a/26546-page-images/p022.png b/26546-page-images/p022.png
new file mode 100644
index 0000000..7d19fd2
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p022.png
diff --git a/26546-page-images/p023.png b/26546-page-images/p023.png
new file mode 100644
index 0000000..ef908c2
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p023.png
diff --git a/26546-page-images/p024.png b/26546-page-images/p024.png
new file mode 100644
index 0000000..8514484
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p024.png
diff --git a/26546-page-images/p025.png b/26546-page-images/p025.png
new file mode 100644
index 0000000..586f857
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p025.png
diff --git a/26546-page-images/p026.png b/26546-page-images/p026.png
new file mode 100644
index 0000000..bb4bfa0
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p026.png
diff --git a/26546-page-images/p027.png b/26546-page-images/p027.png
new file mode 100644
index 0000000..653edd1
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p027.png
diff --git a/26546-page-images/p028.png b/26546-page-images/p028.png
new file mode 100644
index 0000000..1dee33a
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p028.png
diff --git a/26546-page-images/p029.png b/26546-page-images/p029.png
new file mode 100644
index 0000000..8dc82e8
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p029.png
diff --git a/26546-page-images/p030.png b/26546-page-images/p030.png
new file mode 100644
index 0000000..8b32ac6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p030.png
diff --git a/26546-page-images/p031.png b/26546-page-images/p031.png
new file mode 100644
index 0000000..f07ac70
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p031.png
diff --git a/26546-page-images/p032.png b/26546-page-images/p032.png
new file mode 100644
index 0000000..dd75edf
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p032.png
diff --git a/26546-page-images/p034.png b/26546-page-images/p034.png
new file mode 100644
index 0000000..b0219cf
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p034.png
diff --git a/26546-page-images/p035.png b/26546-page-images/p035.png
new file mode 100644
index 0000000..7d95010
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p035.png
diff --git a/26546-page-images/p036.png b/26546-page-images/p036.png
new file mode 100644
index 0000000..e09ccee
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p036.png
diff --git a/26546-page-images/p037.png b/26546-page-images/p037.png
new file mode 100644
index 0000000..e2c06f6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p037.png
diff --git a/26546-page-images/p038.png b/26546-page-images/p038.png
new file mode 100644
index 0000000..3e65f4b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p038.png
diff --git a/26546-page-images/p039.png b/26546-page-images/p039.png
new file mode 100644
index 0000000..dbc08b6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p039.png
diff --git a/26546-page-images/p040.png b/26546-page-images/p040.png
new file mode 100644
index 0000000..8b41ec1
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p040.png
diff --git a/26546-page-images/p041.png b/26546-page-images/p041.png
new file mode 100644
index 0000000..d7856bb
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p041.png
diff --git a/26546-page-images/p042.png b/26546-page-images/p042.png
new file mode 100644
index 0000000..273f501
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p042.png
diff --git a/26546-page-images/p043.png b/26546-page-images/p043.png
new file mode 100644
index 0000000..b236ba5
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p043.png
diff --git a/26546-page-images/p044.png b/26546-page-images/p044.png
new file mode 100644
index 0000000..36d3572
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p044.png
diff --git a/26546-page-images/p045.png b/26546-page-images/p045.png
new file mode 100644
index 0000000..6dc1cb5
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p045.png
diff --git a/26546-page-images/p046.png b/26546-page-images/p046.png
new file mode 100644
index 0000000..8385558
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p046.png
diff --git a/26546-page-images/p047.png b/26546-page-images/p047.png
new file mode 100644
index 0000000..374ac44
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p047.png
diff --git a/26546-page-images/p048.png b/26546-page-images/p048.png
new file mode 100644
index 0000000..a2cf5d4
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p048.png
diff --git a/26546-page-images/p049.png b/26546-page-images/p049.png
new file mode 100644
index 0000000..f6ba736
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p049.png
diff --git a/26546-page-images/p050.png b/26546-page-images/p050.png
new file mode 100644
index 0000000..ab298dc
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p050.png
diff --git a/26546-page-images/p051.png b/26546-page-images/p051.png
new file mode 100644
index 0000000..7597462
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p051.png
diff --git a/26546-page-images/p052.png b/26546-page-images/p052.png
new file mode 100644
index 0000000..3c8e230
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p052.png
diff --git a/26546-page-images/p053.png b/26546-page-images/p053.png
new file mode 100644
index 0000000..2acc857
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p053.png
diff --git a/26546-page-images/p054.png b/26546-page-images/p054.png
new file mode 100644
index 0000000..7f98100
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p054.png
diff --git a/26546-page-images/p055.png b/26546-page-images/p055.png
new file mode 100644
index 0000000..d8976fb
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p055.png
diff --git a/26546-page-images/p056.png b/26546-page-images/p056.png
new file mode 100644
index 0000000..b6b9246
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p056.png
diff --git a/26546-page-images/p057.png b/26546-page-images/p057.png
new file mode 100644
index 0000000..b97e37b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p057.png
diff --git a/26546-page-images/p058.png b/26546-page-images/p058.png
new file mode 100644
index 0000000..c0d2ba9
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p058.png
diff --git a/26546-page-images/p059.png b/26546-page-images/p059.png
new file mode 100644
index 0000000..01d5d2e
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p059.png
diff --git a/26546-page-images/p060.png b/26546-page-images/p060.png
new file mode 100644
index 0000000..ef0791e
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p060.png
diff --git a/26546-page-images/p061.png b/26546-page-images/p061.png
new file mode 100644
index 0000000..8d8f997
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p061.png
diff --git a/26546-page-images/p064.png b/26546-page-images/p064.png
new file mode 100644
index 0000000..308980f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p064.png
diff --git a/26546-page-images/p065.png b/26546-page-images/p065.png
new file mode 100644
index 0000000..efe60f4
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p065.png
diff --git a/26546-page-images/p066.png b/26546-page-images/p066.png
new file mode 100644
index 0000000..bcea8d6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p066.png
diff --git a/26546-page-images/p067.png b/26546-page-images/p067.png
new file mode 100644
index 0000000..d57dc9a
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p067.png
diff --git a/26546-page-images/p068.png b/26546-page-images/p068.png
new file mode 100644
index 0000000..8ededa2
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p068.png
diff --git a/26546-page-images/p069.png b/26546-page-images/p069.png
new file mode 100644
index 0000000..acdf203
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p069.png
diff --git a/26546-page-images/p070.png b/26546-page-images/p070.png
new file mode 100644
index 0000000..1c01795
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p070.png
diff --git a/26546-page-images/p071.png b/26546-page-images/p071.png
new file mode 100644
index 0000000..784f7a8
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p071.png
diff --git a/26546-page-images/p072.png b/26546-page-images/p072.png
new file mode 100644
index 0000000..50b5bc0
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p072.png
diff --git a/26546-page-images/p073.png b/26546-page-images/p073.png
new file mode 100644
index 0000000..7b7d2e1
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p073.png
diff --git a/26546-page-images/p074.png b/26546-page-images/p074.png
new file mode 100644
index 0000000..e4ac997
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p074.png
diff --git a/26546-page-images/p075.png b/26546-page-images/p075.png
new file mode 100644
index 0000000..a757459
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p075.png
diff --git a/26546-page-images/p076.png b/26546-page-images/p076.png
new file mode 100644
index 0000000..bf3b5e3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p076.png
diff --git a/26546-page-images/p077.png b/26546-page-images/p077.png
new file mode 100644
index 0000000..56c12e2
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p077.png
diff --git a/26546-page-images/p078.png b/26546-page-images/p078.png
new file mode 100644
index 0000000..ae30683
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p078.png
diff --git a/26546-page-images/p079.png b/26546-page-images/p079.png
new file mode 100644
index 0000000..c59f779
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p079.png
diff --git a/26546-page-images/p080.png b/26546-page-images/p080.png
new file mode 100644
index 0000000..bab14bf
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p080.png
diff --git a/26546-page-images/p081.png b/26546-page-images/p081.png
new file mode 100644
index 0000000..6f2ae2a
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p081.png
diff --git a/26546-page-images/p082.png b/26546-page-images/p082.png
new file mode 100644
index 0000000..718f3f3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p082.png
diff --git a/26546-page-images/p083.png b/26546-page-images/p083.png
new file mode 100644
index 0000000..db37e8d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p083.png
diff --git a/26546-page-images/p084.png b/26546-page-images/p084.png
new file mode 100644
index 0000000..3afe55d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p084.png
diff --git a/26546-page-images/p085.png b/26546-page-images/p085.png
new file mode 100644
index 0000000..01b4c61
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p085.png
diff --git a/26546-page-images/p086.png b/26546-page-images/p086.png
new file mode 100644
index 0000000..ee7f776
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p086.png
diff --git a/26546-page-images/p087.png b/26546-page-images/p087.png
new file mode 100644
index 0000000..dc70ce1
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p087.png
diff --git a/26546-page-images/p088.png b/26546-page-images/p088.png
new file mode 100644
index 0000000..6ebd807
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p088.png
diff --git a/26546-page-images/p089.png b/26546-page-images/p089.png
new file mode 100644
index 0000000..a95531b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p089.png
diff --git a/26546-page-images/p090.png b/26546-page-images/p090.png
new file mode 100644
index 0000000..22dc3cf
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p090.png
diff --git a/26546-page-images/p091.png b/26546-page-images/p091.png
new file mode 100644
index 0000000..e33f111
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p091.png
diff --git a/26546-page-images/p092.png b/26546-page-images/p092.png
new file mode 100644
index 0000000..e9264ff
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p092.png
diff --git a/26546-page-images/p093.png b/26546-page-images/p093.png
new file mode 100644
index 0000000..64b2727
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p093.png
diff --git a/26546-page-images/p094.png b/26546-page-images/p094.png
new file mode 100644
index 0000000..8e89eb3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p094.png
diff --git a/26546-page-images/p095.png b/26546-page-images/p095.png
new file mode 100644
index 0000000..0c1c453
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p095.png
diff --git a/26546-page-images/p096.png b/26546-page-images/p096.png
new file mode 100644
index 0000000..2f99eba
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p096.png
diff --git a/26546-page-images/p097.png b/26546-page-images/p097.png
new file mode 100644
index 0000000..2a186c0
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p097.png
diff --git a/26546-page-images/p098.png b/26546-page-images/p098.png
new file mode 100644
index 0000000..e9369cb
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p098.png
diff --git a/26546-page-images/p099.png b/26546-page-images/p099.png
new file mode 100644
index 0000000..bc90662
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p099.png
diff --git a/26546-page-images/p100.png b/26546-page-images/p100.png
new file mode 100644
index 0000000..148f080
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p100.png
diff --git a/26546-page-images/p101.png b/26546-page-images/p101.png
new file mode 100644
index 0000000..caef003
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p101.png
diff --git a/26546-page-images/p102.png b/26546-page-images/p102.png
new file mode 100644
index 0000000..e7b6f1c
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p102.png
diff --git a/26546-page-images/p103.png b/26546-page-images/p103.png
new file mode 100644
index 0000000..3c4863d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p103.png
diff --git a/26546-page-images/p104.png b/26546-page-images/p104.png
new file mode 100644
index 0000000..82008f3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p104.png
diff --git a/26546-page-images/p105.png b/26546-page-images/p105.png
new file mode 100644
index 0000000..625f20a
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p105.png
diff --git a/26546-page-images/p106.png b/26546-page-images/p106.png
new file mode 100644
index 0000000..f8dbbab
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p106.png
diff --git a/26546-page-images/p107.png b/26546-page-images/p107.png
new file mode 100644
index 0000000..bb01b32
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p107.png
diff --git a/26546-page-images/p108.png b/26546-page-images/p108.png
new file mode 100644
index 0000000..04040bc
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p108.png
diff --git a/26546-page-images/p109.png b/26546-page-images/p109.png
new file mode 100644
index 0000000..8a29ac4
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p109.png
diff --git a/26546-page-images/p110.png b/26546-page-images/p110.png
new file mode 100644
index 0000000..97cc0aa
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p110.png
diff --git a/26546-page-images/p111.png b/26546-page-images/p111.png
new file mode 100644
index 0000000..e5c1771
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p111.png
diff --git a/26546-page-images/p112.png b/26546-page-images/p112.png
new file mode 100644
index 0000000..4a6785a
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p112.png
diff --git a/26546-page-images/p113.png b/26546-page-images/p113.png
new file mode 100644
index 0000000..569a7bd
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p113.png
diff --git a/26546-page-images/p114.png b/26546-page-images/p114.png
new file mode 100644
index 0000000..2587d30
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p114.png
diff --git a/26546-page-images/p115.png b/26546-page-images/p115.png
new file mode 100644
index 0000000..b5d962f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p115.png
diff --git a/26546-page-images/p116.png b/26546-page-images/p116.png
new file mode 100644
index 0000000..b4a198b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p116.png
diff --git a/26546-page-images/p117.png b/26546-page-images/p117.png
new file mode 100644
index 0000000..47c14e3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p117.png
diff --git a/26546-page-images/p118.png b/26546-page-images/p118.png
new file mode 100644
index 0000000..1154efc
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p118.png
diff --git a/26546-page-images/p119.png b/26546-page-images/p119.png
new file mode 100644
index 0000000..e4762ec
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p119.png
diff --git a/26546-page-images/p120.png b/26546-page-images/p120.png
new file mode 100644
index 0000000..f6cde6d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p120.png
diff --git a/26546-page-images/p121.png b/26546-page-images/p121.png
new file mode 100644
index 0000000..e053e0b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p121.png
diff --git a/26546-page-images/p122.png b/26546-page-images/p122.png
new file mode 100644
index 0000000..ced31cd
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p122.png
diff --git a/26546-page-images/p123.png b/26546-page-images/p123.png
new file mode 100644
index 0000000..c8f09b9
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p123.png
diff --git a/26546-page-images/p124.png b/26546-page-images/p124.png
new file mode 100644
index 0000000..19e0cb6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p124.png
diff --git a/26546-page-images/p125.png b/26546-page-images/p125.png
new file mode 100644
index 0000000..c2b3833
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p125.png
diff --git a/26546-page-images/p126.png b/26546-page-images/p126.png
new file mode 100644
index 0000000..038ae46
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p126.png
diff --git a/26546-page-images/p127.png b/26546-page-images/p127.png
new file mode 100644
index 0000000..838def8
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p127.png
diff --git a/26546-page-images/p128.png b/26546-page-images/p128.png
new file mode 100644
index 0000000..62c0717
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p128.png
diff --git a/26546-page-images/p129.png b/26546-page-images/p129.png
new file mode 100644
index 0000000..a33e379
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p129.png
diff --git a/26546-page-images/p130.png b/26546-page-images/p130.png
new file mode 100644
index 0000000..5d8990d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p130.png
diff --git a/26546-page-images/p131.png b/26546-page-images/p131.png
new file mode 100644
index 0000000..45c2ae8
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p131.png
diff --git a/26546-page-images/p132.png b/26546-page-images/p132.png
new file mode 100644
index 0000000..7e6a238
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p132.png
diff --git a/26546-page-images/p133.png b/26546-page-images/p133.png
new file mode 100644
index 0000000..dc38d58
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p133.png
diff --git a/26546-page-images/p134.png b/26546-page-images/p134.png
new file mode 100644
index 0000000..d29951f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p134.png
diff --git a/26546-page-images/p135.png b/26546-page-images/p135.png
new file mode 100644
index 0000000..83d8f62
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p135.png
diff --git a/26546-page-images/p136.png b/26546-page-images/p136.png
new file mode 100644
index 0000000..0249932
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p136.png
diff --git a/26546-page-images/p137.png b/26546-page-images/p137.png
new file mode 100644
index 0000000..108ecd6
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p137.png
diff --git a/26546-page-images/p138.png b/26546-page-images/p138.png
new file mode 100644
index 0000000..8f082af
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p138.png
diff --git a/26546-page-images/p139.png b/26546-page-images/p139.png
new file mode 100644
index 0000000..eab0d1f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p139.png
diff --git a/26546-page-images/p140.png b/26546-page-images/p140.png
new file mode 100644
index 0000000..5fed55f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p140.png
diff --git a/26546-page-images/p141.png b/26546-page-images/p141.png
new file mode 100644
index 0000000..2ee8734
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p141.png
diff --git a/26546-page-images/p142.png b/26546-page-images/p142.png
new file mode 100644
index 0000000..f0b8ab5
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p142.png
diff --git a/26546-page-images/p143.png b/26546-page-images/p143.png
new file mode 100644
index 0000000..0f15a3e
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p143.png
diff --git a/26546-page-images/p144.png b/26546-page-images/p144.png
new file mode 100644
index 0000000..5c443dc
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p144.png
diff --git a/26546-page-images/p145.png b/26546-page-images/p145.png
new file mode 100644
index 0000000..ae5687c
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p145.png
diff --git a/26546-page-images/p146.png b/26546-page-images/p146.png
new file mode 100644
index 0000000..7ba4f33
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p146.png
diff --git a/26546-page-images/p147.png b/26546-page-images/p147.png
new file mode 100644
index 0000000..4129c41
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p147.png
diff --git a/26546-page-images/p148.png b/26546-page-images/p148.png
new file mode 100644
index 0000000..e1d5773
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p148.png
diff --git a/26546-page-images/p149.png b/26546-page-images/p149.png
new file mode 100644
index 0000000..309355d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p149.png
diff --git a/26546-page-images/p150.png b/26546-page-images/p150.png
new file mode 100644
index 0000000..e8c3db5
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p150.png
diff --git a/26546-page-images/p151.png b/26546-page-images/p151.png
new file mode 100644
index 0000000..0e68f84
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p151.png
diff --git a/26546-page-images/p152.png b/26546-page-images/p152.png
new file mode 100644
index 0000000..0da72f7
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p152.png
diff --git a/26546-page-images/p153.png b/26546-page-images/p153.png
new file mode 100644
index 0000000..f1b3e8f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p153.png
diff --git a/26546-page-images/p154.png b/26546-page-images/p154.png
new file mode 100644
index 0000000..930732f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p154.png
diff --git a/26546-page-images/p155.png b/26546-page-images/p155.png
new file mode 100644
index 0000000..c144920
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p155.png
diff --git a/26546-page-images/p156.png b/26546-page-images/p156.png
new file mode 100644
index 0000000..c411e8d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p156.png
diff --git a/26546-page-images/p157.png b/26546-page-images/p157.png
new file mode 100644
index 0000000..fb1f4a2
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p157.png
diff --git a/26546-page-images/p158.png b/26546-page-images/p158.png
new file mode 100644
index 0000000..73d2086
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p158.png
diff --git a/26546-page-images/p159.png b/26546-page-images/p159.png
new file mode 100644
index 0000000..6083d47
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p159.png
diff --git a/26546-page-images/p160.png b/26546-page-images/p160.png
new file mode 100644
index 0000000..793645a
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p160.png
diff --git a/26546-page-images/p161.png b/26546-page-images/p161.png
new file mode 100644
index 0000000..101ae63
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p161.png
diff --git a/26546-page-images/p162.png b/26546-page-images/p162.png
new file mode 100644
index 0000000..78bb50b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p162.png
diff --git a/26546-page-images/p163.png b/26546-page-images/p163.png
new file mode 100644
index 0000000..2829a9f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p163.png
diff --git a/26546-page-images/p164.png b/26546-page-images/p164.png
new file mode 100644
index 0000000..69bb7b0
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p164.png
diff --git a/26546-page-images/p165.png b/26546-page-images/p165.png
new file mode 100644
index 0000000..b6e4d60
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p165.png
diff --git a/26546-page-images/p166.png b/26546-page-images/p166.png
new file mode 100644
index 0000000..6562113
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p166.png
diff --git a/26546-page-images/p167.png b/26546-page-images/p167.png
new file mode 100644
index 0000000..718ba5d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p167.png
diff --git a/26546-page-images/p168.png b/26546-page-images/p168.png
new file mode 100644
index 0000000..7b64f7e
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p168.png
diff --git a/26546-page-images/p169.png b/26546-page-images/p169.png
new file mode 100644
index 0000000..df2836b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p169.png
diff --git a/26546-page-images/p170.png b/26546-page-images/p170.png
new file mode 100644
index 0000000..05dfd6e
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p170.png
diff --git a/26546-page-images/p171.png b/26546-page-images/p171.png
new file mode 100644
index 0000000..41abeeb
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p171.png
diff --git a/26546-page-images/p172.png b/26546-page-images/p172.png
new file mode 100644
index 0000000..2711559
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p172.png
diff --git a/26546-page-images/p174.png b/26546-page-images/p174.png
new file mode 100644
index 0000000..3597d17
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p174.png
diff --git a/26546-page-images/p175.png b/26546-page-images/p175.png
new file mode 100644
index 0000000..09ef4a3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p175.png
diff --git a/26546-page-images/p176.png b/26546-page-images/p176.png
new file mode 100644
index 0000000..cdadd9e
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p176.png
diff --git a/26546-page-images/p177.png b/26546-page-images/p177.png
new file mode 100644
index 0000000..c469675
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p177.png
diff --git a/26546-page-images/p178.png b/26546-page-images/p178.png
new file mode 100644
index 0000000..e0ef2a8
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p178.png
diff --git a/26546-page-images/p179.png b/26546-page-images/p179.png
new file mode 100644
index 0000000..247d564
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p179.png
diff --git a/26546-page-images/p180.png b/26546-page-images/p180.png
new file mode 100644
index 0000000..23588b3
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p180.png
diff --git a/26546-page-images/p181.png b/26546-page-images/p181.png
new file mode 100644
index 0000000..816d8d9
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p181.png
diff --git a/26546-page-images/p182.png b/26546-page-images/p182.png
new file mode 100644
index 0000000..59370b4
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p182.png
diff --git a/26546-page-images/p183.png b/26546-page-images/p183.png
new file mode 100644
index 0000000..408d6f5
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p183.png
diff --git a/26546-page-images/p184.png b/26546-page-images/p184.png
new file mode 100644
index 0000000..f7e5093
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p184.png
diff --git a/26546-page-images/p185.png b/26546-page-images/p185.png
new file mode 100644
index 0000000..318d62d
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p185.png
diff --git a/26546-page-images/p186.png b/26546-page-images/p186.png
new file mode 100644
index 0000000..0c77ed8
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p186.png
diff --git a/26546-page-images/p187.png b/26546-page-images/p187.png
new file mode 100644
index 0000000..23ec50f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p187.png
diff --git a/26546-page-images/p188.png b/26546-page-images/p188.png
new file mode 100644
index 0000000..fec3f1b
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p188.png
diff --git a/26546-page-images/p189.png b/26546-page-images/p189.png
new file mode 100644
index 0000000..d1775bb
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p189.png
diff --git a/26546-page-images/p190.png b/26546-page-images/p190.png
new file mode 100644
index 0000000..1d0ca2f
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p190.png
diff --git a/26546-page-images/p191.png b/26546-page-images/p191.png
new file mode 100644
index 0000000..c462dac
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p191.png
diff --git a/26546-page-images/p192.png b/26546-page-images/p192.png
new file mode 100644
index 0000000..8f26c0e
--- /dev/null
+++ b/26546-page-images/p192.png
diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt
new file mode 100644
index 0000000..6312041
--- /dev/null
+++ b/LICENSE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+This eBook, including all associated images, markup, improvements,
+metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be
+in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES.
+
+Procedures for determining public domain status are described in
+the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org.
+
+No investigation has been made concerning possible copyrights in
+jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize
+this eBook outside of the United States should confirm copyright
+status under the laws that apply to them.
diff --git a/README.md b/README.md
new file mode 100644
index 0000000..d0ef799
--- /dev/null
+++ b/README.md
@@ -0,0 +1,2 @@
+Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for
+eBook #26546 (https://www.gutenberg.org/ebooks/26546)
author	Roger Frank <rfrank@pglaf.org>	2025-10-15 02:29:36 -0700
committer	Roger Frank <rfrank@pglaf.org>	2025-10-15 02:29:36 -0700
commit	55077a2f35f54fb8792f42d01ec4f8c85930ce98 (patch)
tree	2bdf6787f064d396afb024616a04bbfe74af896e