diff options
| -rw-r--r-- | .gitattributes | 3 | ||||
| -rw-r--r-- | 15783-8.txt | 4553 | ||||
| -rw-r--r-- | 15783-8.zip | bin | 0 -> 105735 bytes | |||
| -rw-r--r-- | LICENSE.txt | 11 | ||||
| -rw-r--r-- | README.md | 2 |
5 files changed, 4569 insertions, 0 deletions
diff --git a/.gitattributes b/.gitattributes new file mode 100644 index 0000000..6833f05 --- /dev/null +++ b/.gitattributes @@ -0,0 +1,3 @@ +* text=auto +*.txt text +*.md text diff --git a/15783-8.txt b/15783-8.txt new file mode 100644 index 0000000..24aa60f --- /dev/null +++ b/15783-8.txt @@ -0,0 +1,4553 @@ +The Project Gutenberg EBook of Utan anförare, by Ave + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + + +Title: Utan anförare + Fem svenskors fjellvandring i Norge + +Author: Ave + +Release Date: May 7, 2005 [EBook #15783] + +Language: Swedish + +Character set encoding: ISO-8859-1 + +*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UTAN ANFÖRARE *** + + + + +Produced by Martin Ågren, Torbjörn Alm and PG Distributed Proofreaders + + + + + + +UTAN ANFÖRARE + +Fem svenskors fjellvandring i Norge + + +SKILDRAD + +AF + +AVE + + +PHILIP LINDSTEDTS FÖRLAG, LUND, 1885. + + + +INNEHÅLL: + + I. Förberedelser sid. 5 + II. Om bord på »Zéphyr» 9 + III. Ejdsvold 15 + IV. På Mjösen 17 + V. Lillehammer 22 + VI. På vandring 25 + VII. Till fjells 32 +VIII. På sätrarne 36 + IX. På vidder och sätrar 43 + X. Husvilla 61 + XI. På återtåg 70 + XII. I fiskarhyddan 77 +XIII. På väg till Espedalsvattnet 83 + XIV. Från Espedalsvattnet till Gudbrandsdalen 94 + XV. I Valders med Ambrosius (bihang) 112 + XVI. Far väl Norge! 147 + + + + +Inledning. + + +I en tid, då skrifsjuka rasar värre än koleran i Spanien, svårare än +pianomusik bland oss svenskar, och grymmare än den härjande europeiska +kassaförsnillningen, är det för hvarje moralisk författare en pligt att +gifva läsaren ett antagligt skäl för det han--förf. än vidare utsprider +farsoten. + +Ett sådant skäl har jag, med mina fyra kamraters hjelp, efter ifrigt +sökande funnit, och då vi besett det på alla sidor, vridit och vändt det, +värre än våra finare krögare vända den nya kungliga förordningen om stängda +värdshusdörrar, erhöll den funna förevändningen--nej _skälet_ var det +ju--följande form. + +Vi skola utgifva en bok, som kan blifva ett bidrag till kännedom om norska +folket; aflifvar den gamla sagan om, att det är _omenskligt dyrt att resa i +Norge_, och slutligen ingifver »många landsmän af båda könen» lust och mod +till att stärka kropp och själ med fjellvandringar i detta af svenskar så +föga kända broderland. + +Då vi nu en gång voro komna i en höghvälfd folkvänlig tankegång, beslöts +det tillika att vi skulle lemna vissa detaljerade upplysningar till +praktisk nytta för vårt eget kön, hvilket vi kände oss stå närmast, efter +som vi ej hade någon manlig person i vårt sällskap. Derför vill jag be alla +manlige läsare, som möjligen råka få tag i boken, att _läsa inledningen_, +och så hoppa öfver alla »förberedelser» ända tills han ser rubriken: +_Mjösen_. + +Ett ytterligare stöd för denna min uppmaning har jag i det omdöme, som +fälts af en aktad manlig kritiker, hvilken läst manuskriptet. Han sade mig +nemligen, att män ej hysa något synnerligt intresse för damtoiletter och +dess små hemligheter, d. v. s., han sade, att män ej bry sig om att _läsa_ +om sådant. Se, derför har jag på mina och kamraternas vägnar gifvit denna +lilla vink i inledningen, för att låta alla våra läsare förstå, att ju +längre de komma in i boken, ju roligare blir den. Man bör göra hvad man kan +för att uppmuntra sin nästa till ihärdighet. + +Malmö, i skilsmessans stund, 21 augusti 1885. + +_Alla fem reskamraterna_ + +genom + +AVE. + + + + +Förberedelser. + + +Aldrig har en jordisk verld, sägs det, varit värre splittrad än vår +nuvarande, som är bräddfull af alla slags föreningar, utom möjligen de +äktenskapliga, hvadan dessa senare så mycket oftare beskrifvas både på kors +och tvärs af våra moderne diktare. Men mig vetterligt har ännu ingen hittat +på att förklara, sönderdela och åter sinka i hop det sakförhållande, att +vår tids qvinnor ha en stark fallenhet för, att, till trots för den gamla +naturlagen om motsatta köns dragning, sammanklumpa sig inom sitt eget, +eller ock rent af sammangadda sig liksom bi utanför den öfverfylda kupan +under svärmningstiden. Naturligtvis kan ingen begära att jag skall +dissekera detta nutidsfenomen, ty jag har i våra likställighetsdagar samma +rättighet som många a£ våra skriftställare och föreläsare, att smita ut +från en vetenskaplig svårighet, med förklaring att »här ej är rätta +platsen» för dess anbringande, samt att jag endast velat påpeka den +märkliga omständigheten, att 5 svenskor slöto sig tillsammans för att, utan +annat beskydd än himlens (som ännu räknas till maskulinum) göra en fotresa +i det märkliga land, hvars fjell ju skola öfverlefva verldens förstöring. + +Sedan fyra af oss på en profvandring i Danmark öfvertygat hvarandra om, att +ingen af oss tagit ömmare intryck af skomakares spetsigheter, uppgjordes +vilkoren för den blifvande fotresan i Norge. A: ett osvikligt godt lynne; +b: hvardera en rensel, hvars innehåll ej fick öfverstiga en tyngd af 15 +skålp.; c: fritt val mellan ett paraply och en käpp, som _icke_ skyddar mot +regn; d: hvardera 100 kr., antingen i fickan eller i en liten vaxdukspåse, +buren som amulett på ett osynligt band kring halsen då vi lemna Kristiania; +e: alla manliga individer uteslutes från vårt sällskap; ett undantag göres +endast för _yrkesförare_, i fall sådana ej kunna undvikas. Till dessa +vilkor lade jag ett för egen räkning: När bäckar, floder, strömmar och +elfvar genomvadas, skall den minst vimmelkantiga delen af sällskapets +ungdom hjelpa Ave öfver. + +Ingen af oss fem kamrater hade förr gjort någon fotresa i Norge; en sjette +person, en qvinna naturligtvis, hade utstakat den hufvudsakliga resplanen +på en specialkarta öfver Kristians amt. + +Enär ingen af oss hade hjerta att göra Tegnér till en opålitlig diktare, +blefvo beslut och handling ett hos oss fem qvinnor, och vår förvandling +till turister skedde något hastigare än vi sedan kunnat önska, i det +drägten, som bestämdes för ett fyra veckors vandringslif, endast bestod af +våra vanliga hvardagskostymer, kompletterade med trädgårdshattar och +hemsydda vaxduksrenslar. Ett undantag i renselväg bildade dock vår femte +reskamrat, en medicine kandidat, också en qvinna, något som ej får glömmas, +då jag senare talar om allas vårt intima förhållande till kandidaten under +alla faror och lefnadsbehof. + +Medan jag är i taget, kan jag lika så gerna med ens presentera hela +sällskapet: + +_Kandidaten_ (som just håller på att skapa sig ett _namn_), 29 år, försedd +med helsa, matlust, energi och en färdigköpt rensel, hvars innehåll +lyckligtvis aldrig i sin helhet blef utforskadt, fast vi mer än anade, att +diverse benbrottsliga föremål doldes under ett lager af hela, hvita +linneplagg och flere par kulörta ullstrumpor. En fältflaska med en ständigt +klingande bägarformig hufva hängde öfver kandidatens ena skuldra; en sjal +och en svart gummikappa, resdrägtens reservtrupp, lågo hopvikna under +renseln, och ett par i »Dagens Nyheter» invecklade kängor, fästa i ett +snöre vid kandidatens lifrem, förde en något bakåtvänd sväfvande tillvaro +under våra vandringar. Lägga vi nu till denna utstyrsel en hatt, som enligt +en af reskamraternas påstående ibland drogs så långt ner för öronen, att +kandidaten ej kunde se, samt ett paraply, så ha vi den kamraten i ordning. +Så kommer: + +_Ellen_ (i högtidligare ögonblick anförtrodde hon oss, att man af någon +henne oförklarlig orsak under hennes tidigaste barndom beröfvat henne de +namn hon lagligen erhållit i dopet och påtvingat henne detta), hon är +begåfvad med 24 år samt en präktig, fast hårfläta på nacken; ett ypperligt +lokalsinne, hemsydd rensel, grå ressjal, artistiskt slängd öfver höft och +skuldra, reskartan i ena handen, paraplyet i andra, sångstämma i bröstet, +nickelbägare i fickan och något af tidens gångsport i fötterna. Hon är +sällskapets vägvisare, troget understödd af: + +_Heggen_, 24 år gammal, stockholmska liksom Ellen och som hon utrustad med +grå gummikappa, ortsinne och hemsydd rensel, men prydd med en randig +ressjal öfver skuldran, kompass vid lifbältet, snabba fötter, torroligt +lynne och ett dopnamn, som blott begagnades i svalare stunder. Vidare: + +_Hertha_, 27 år, representerande den nödvändiga elegansen; enligt allmänt +påstående iklädd en drägt, som fullkomligt gick i färg med hennes ögon, för +öfrigt hemsydd rensel, buren i plaidrem på sidan, handskar och stor +uppsluppenhet jemte torra kjolkanter under alla väder och förhållanden samt +under vandringarna hyllande valspråket: _Festina lente_. + +Och så kommer _undertecknad_, 53 år, om man ej vill räkna mig det till +godo, att jag är född de sista dagarne i december i thet året 1832. God +fotgängerska, utom när det gäller att gå öfver strömmar och deras gelikar, +hatare af stor packning i allmänhet och af den hemgjorde renseln i +synnerhet; för öfrigt prydd med fältflaska i grönt snöre öfver ena +skuldran, röd ressjal öfver den andra samt innehafvare af en stång +tvålplåster, som aldrig efterfrågades, och af den värdighet, som sällskapet +möjligen kunde behöfva visa på de norska gästgifvaregårdarne. + + + + +II. + +Om bord på »Zéphyr.» + + +Detta hyggliga turistsällskap, för tillfället ifördt mindre anskrämliga +drägter, gick den 18 juli 1885 om bord på ångaren Zéphyr i Helsingborgs +hamn. Att tala vidlyftigare om denna resas första afdelning skulle endast +bli en enstämmig lofsång öfver Zéphyr, denne gud bland alla svenska ångare, +och att sjunga Zéphyrs lof kunde fresta till att sätta dess kapten i både +första och sista versen, och det var ju öfverenskommet att vi under fyra +veckors tid ej skulle låtsa om, att här finnes andra herrar på jorden än +qvinnorna. + +Göteborg gret strida floder vid vår ankomst dit. Om det var glädje- eller +sorgetårar öfver denna nya förening af qvinliga krafter, som ämnade gå sin +egen väg öfver fjellen, veta vi ej, men vi förstodo, att den smålog genom +tårarne, då vi, utan att akta stadens förnämt tråkiga söndagsutseende, +witzade den rakt upp i ansigtet, och det med egna medel ändå. + +På eftermiddagen anförtrodde vi oss ånyo åt Zéphyrs vingar, det vill säga, +åt dess förträfflige propeller, samt idkade sällskapslif med ätande och +drickande, som sed är när man befinner sig i feststämning annorstädes än i +kyrkan, tills natten föll på, icke tungt eller på något förkrossande sätt, +utan helt omärkligt för andra än ett par okända kräkpulver, hvilka gåfvo +ifrån sig en del af deras innehåll emellan skären. Alla passagerarne (utom +en hurtig skånska, medlem af en norsk turistklubb, och som i Kristiania +väntades af en varm middag på bestämdt klockslag samt af en ingalunda +kallskuren qvinlig kamrat) tillbådo dock i tysthet kaptenen, som lät Zéphyr +och oss hvila några nattliga timmar i en hamn någonstädes i de för mig och +flere medresande okända nejderna kring Lysekil. Ty då bara den förargliga +vaggningen upphörde, kom sällskapslifvets ande öfver oss med fördubblad +styrka, liksom öfver Simson, då han tog taket ner öfver de festande +filistéerna. Försatt i en filisterhatande stämning, upptäckte Ellen en +kropp, som förr hade lyst bland fixstjernorna på Stockholms teaterhorizont. +Upptäckten meddelades åt passande subjekter, af hvilka sångaren, ty +teaterhimlakroppen var en sådan, pressades tills han gratis lät oss höra +toner, som eljes kosta minst 1,50 kr. per timme, med pauser och +musiknummer. En vaggvisa afslutade ironiskt den improviserade konserten, +och uppfylda af glädje, musik samt en ypperlig aftonmåltid, gingo vi till +kojs, nöjda in i själen med hela verlden, hvilken jag, sanningen att säga, +tror att vi glömde så snart vi väl lemnat Göta-elf bakom oss. + +Det var ej himlens vilja, att vi följande dag skulle få se den berömda +Kristianiafjorden i sin glans, fastän en norsk högerman ifrigt lade sig ut +för oss hos Jupiter Pluvius, hvilken som bekant regerar i dimman. Men då +det ej lyckades för vår konservativt hygglige norske reskamrat att inverka +på de lägre luftlagerns »kompakte majoritet», hvilken bortskymde utsigten, +gick han, då vi kommit i land, ifrån oss med löfte att följande dag komma +igen med sin fru och dotter. Och med dem kom solen fram ur skyarne, efter +det vi, nio i sällskap, först fått en grundlig skur öfver oss innan vi +nådde St. Hanshaugen, från hvilken alla resande, liksom fotograferna, taga +utsigten öfver Kristiania. + +Sedan gjorde vi vår flit för att beundra Carl Johansgade, Carl Johans +staty, kungliga slottet, nationalmuséet m. m., hvilket temligen lyckades +oss, ehuru vi voro bedröfligt blottade på den rätta slotts-, musé- och +statystämningen, men deremot betänkligt upplagda för något som jag skulle +kunna kalla pojkstreck, om det ej vore att ge pojkarnes odygd rang framför +flickornas. Icke ens åsynen af det stora uppgräfda tusenåriga +vikingaskeppet, med den deri begrafne vikingens ben, nu exponerade i +glaslådor, kunde stämma våra känslor i någon högtidligare tonart, ändå vi +tagit med oss två lefvande ångbåtskaptener, som ett slags jemförande +åskådningsmateriel. Men hur fornhistorisk man än må vara anlagd, gifves det +stunder, synnerligast efter en middag med champagne, då det ej det ringaste +angår en hur tusenåriga vikingar blefvo begrafna, men man köper +naturligtvis en fotografi af grafskeppet för att göra studier hemma. + +Bland de ting som skulle medföras i renslarne voro äfven en del småsaker, +hvilka nu skulle köpas i Kristiania, och så trafvade vi alla fem först till +en bokhandel. »Får jag be om åtta 10-öres frimärken!»--»Och jag om sex +brefkort!» »Jag vill be om en tern brefpapper!»--»Jag vill ha tre brefkort +och fyra frimärken»--Så der ljöd det från en efter en af sällskapet under +nedkämpad skrattlust, då hvar och en betalte sin reqvisition med femmor och +tior, som vi ville ha vexlade, och då vi så efter dessa storartade +vexelaffärer skramlade i hop till reslektyr, visade det sig spår till, att +svensk turistmunterhet _kan_ vara smittosam för norska bokhandlare. + +Samma upptåg förnyades i ett par tre bodar, der vi köpte för några öre och +betalte med svenska tiokronosedlar. Slutligen bar det af till ett apotek: +»Få vi be om insektpulver!» + +»Vi ha påsar à 10 öre, skall det vara en sådan?» + +»_En_?» utbrast Ellen indignerad, »Heggen och jag ha köpt för 50 öre.» + +Allmän skrattexplosion, ändå apotekarne kunde ha skäl att antaga oss för +att vara några arma förföljda varelser utan nattro och sömn. + +Nu trodde vi oss vara rustade till vandringen och gingo om bord på Zéphyr, +der vi hade vår bostad och kost under tiden, packade der våra renslar och +fingo dem vägda. Då visade det sig, att vi alla långt öfverskridit den +bestämda öfverenskommelsen, att renseln blott på sin höjd skulle väga 15 +skålp., ty ingen skulle ha lof till att pusta under sin börda. + +Hvad var nu att göra? Renslarne tömdes och dess innehåll underkastades en +hänsynslös granskning, och till blifvande qvinliga turisters ledning och +uppbyggelse låter jag alla persedlarne i min rensel defilera: + +Ett ombyte linne af lättaste slag, två par strumpor, ett par tunna skor, en +nattröja, kam, borstar, tvål, skosmörja, en handduk, tre näsdukar, ett +stearinljus, en tändsticksask, ett skålp. fin chokolad, ett skålp. engelsk +kakes, ett skålp. maccaroni, 1/2 skålp. kaffe af Neiiendams i bleckdosa, en +liten burk köttextrakt samt något fint salt. Vidare: en sked, en knif, ett +par reservremmar för renseln, något segelgarn samt en flat bleckflaska, +fyld med aseptin. Detta var, undantagande aseptinen, det ungefärliga +innehållet, i alla renslarne, hvilket dock kandidaten för sin del tillökt +med citronpulver, vasilin och diverse enkla medikamenter, till hvilka vi +två äfven räknade konjaken på våra fältflaskor. Dessa saker jemte regnkappa +och sjal vägde dock mycket öfver 15 skålp. + +Men kunde vi undvara en enda af de nu uppräknade sakerna, då vi ämnade oss +på fjellvandring med bostad på sätrarne? Svaret blef ett enstämmigt nej, +men lika ense voro vi deri, att renslarne voro för tunga för våra ovana +skuldror, ryggar eller höfter, hur vi bäst kunde bära dem. Hvad var att +göra? Sjelfva kaptenen såg rådvill ut, der han stod och vägde Heggens +svarte rensel på sina händer. Om det nu var en snilleblixt, som slog igenom +det konstrikt inlagda taket på Zéphyrs konversationssalong ned i våra +brydda hjernor, eller det blott var åsynen af en af kandidatens inventiösa +fickor, som alstrade den egendomliga tanken, vet visst ingen af oss, men i +detta ögonblick var en bakväg funnen ur svårigheten. + +»Räddad! af Charlotte Edgren», ropade en i öfverdådig stämma. + +»Nej, af turnyrspektaklet,» förklarade en annan, glömsk af regeln, att »det +passande» aldrig får vara frånvarande der en karl är närvarande. +Lyckligtvis såg vår kapten så oskyldig ut, att vi ej tänkte oss möjligheten +af att han sett vissa små, i rödt ornerade cirkusbyggnader i +manufakturhandlarnes fönster, och vi hoppas, att han aldrig förr än +följande morgon hyst några lösa baktankar, då han sett moderna +qvinnofigurer på ryggen. + +Emellertid stod regeln, att delad börda är ljuf att bära, klar för oss alla +fem, och då ingen af oss hade annat val, än att dela den med tillhjelp af +ofvannämda mod, beslöto vi att på tre veckor anlägga det och under tiden +adla det till resväska, något som antydde våra mordiska afsigter mot +vidundret, ty i våra dagar måste det vara en mycket stark ställning, som +skall förmå uppbära nytt adelskap. Nu bar det af i land för att köpa god, +fast domestik, och var saken för allvarsam att någon ens skulle kunnat +drömma om, att vi för en stund sedan raglat ut ur en bod, der fyra af oss +vexlat svenska tior under förevändning att köpa tio fästnålar. Då voro vi +fulla af skratt öfver ingenting, nu kastade redan skuggan af turnyren ett +modernt pessimistiskt mörker öfver vår väg »hem» till Zéphyr. + +Här tändes nu ljusen i kronan, och den lilla fina däckssalongen +förvandlades till ett mellanting af systuga och skomakareverkstad, ty +kaptenens föreläsning om nyttan af oljeduksdamasker hade gjort sådant +intryck på två af hans fem åhörare, att de beslöto följa hans råd. Jag vill +ej påstå, att alla ångbåtskaptener borde bli föreläsare eller att alla +föreläsare borde bli _kaptener_, men jag anser mig böra påpeka den ovanligt +lysande frukten af en svensk föreläsning. + +Medan våra själar upp öfver öronen voro fördjupade i våra påsar, hvilka +döptes till torn-uren, glömde vi att Zéphyr hyste ännu en nattgäst, en +älskvärd stockholmare--jag vill samla glödande kol på hans hufvud!--som nu +falskeligen låg vaken bakom sin damastgardin. Följande morgon mötte han oss +skrattande, så tårarne perlade ned för hans näsa, och lofvade att han i ett +resebref till en stockholmstidning skulle göra våra torn-ur riksbekanta. Vi +hade tyvärr ej haft tid att taga patent på uppfinningen, derför kunna vi ej +taga ut stämning mot mannen, fast han lär ha gjort allvar af sin hotelse, +hvadan det blott återstår mig att bekräfta, att det är _oss_ han +beskrifvit. Och dock sjöngo vi så muntert: + + »Når du vil på fjældesti + og skal nisten snöre, + læg så ikke mere i + end du last kan före. + Drag ej med dig dalens tvang + i de grönne lider, + skyl dem i en frejdig sang + ned ad fjældets sider!» + +Men vi sjöngo ej om hur mycket vi lagt i påsarne. + +Efter resfrukosten stälde vår kapten det så, att vi alla fem _händelsvis_ +måste defilera förbi honom. Han njöt tyst vid åsynen af våra moderna +figurer, men när den sista i raden gick förbi honom, hviskade han till +henne: »Säg Ave, att hon alltid bör behålla denna moderna--hållning, hon +ser rent af stolt ut på ryggen». Der var ock en annan kapten, en gammal +bekant och nu vår tillfällige reskamrat, han bara teg och stirrade, +synbarligen utan att begripa hur vi kunnat bli så omskapade på några få +timmar. + +Tåget till Ejdsvold gick vid niotiden, derför blef der ej tid till långa +naturhistoriska begrundanden innan vi sutto instufvade i en kupé och +mottogo våra vänners faderliga förmaningar och far väl. Så stängdes--icke +slängdes, som hos oss--kupédörren igen och vi uthvisslades från Kristiania. + + + + +III. + +Ejdsvold. + + +Denna plats borde ha kunnat uppväcka vårt slumrande historiska intresse +under färden på jernbanan dit, om ej naturen gått öfver boklärdomen och +drifvit oss till idel naturbetraktelser. + +Vi voro dock samvetsgranna nog att förhöra hvarandra smått i »Odhners +stora» samt »i sjette delen», sid. 58, af Teoferon Säve, och förvissades +om, att en af oss felfritt kunde läsa upp strofen: »Räckande hvarandra +händerna, bildade de en stor brödrakedja, hvarpå de under ropet: Enige och +trofaste intill dess Dovre faller! under djup rörelse åtskiljdes.» Detta +var mer än nog, ty vi ville ej tänka på dagspolitiken, men vi önskade +innerligt, att högern och venstern måtte lefva så pass enige, att Dovre +kunde stå medan vi vandrade i Norge. + +Jag erinrade mig i tysthet att jag läst något om, att »på Ejdsvold stander +en sagahal, som gemmer fredede minder», och jag hoppades ett ögonblick att +vi kanske der kunde få se ofvannämda brödrakedja, men tiden var så knapp +att jag glömde hela härligheten för att i kort galopp sätta efter mina +reskamrater ned till ångfartyget »Skidbladner», som skulle föra oss och en +framvällande turistström till turiststaden Lillehammer. + + + + +IV. + +På Mjösen. + + +Det är nu öfver tio år sedan jag talade med ett par personer, som i +skolmötesangelägenheter rest från Helsingborg till Hönefors och Kroklefven, +och då fick jag veta, att i den trakten fans fjell så höga, att åskådarne +föllo på knä i skjutskärrorna, gråtande af stolthet öfver att vår herre +kunnat skapat något så storartadt. + +Visserligen har jag aldrig hoppats få öfvervara ett nordiskt skolmöte och +att rymma en sådan känsla som denna, äfven om det gälde att undervisa +sjelfva hin onde i norsk geografi, men jag tog dock ett sådant intryck af +denna beskrifning, att jag ända till den 21 juli 1885 hyste en orimligt hög +föreställning om skapelsens bergsryggar kring Kristiania. Och af ett färskt +bref från en vän i Jylland hade jag skapat mig en bild af Mjösen ungefär så +här: En bottenlös djup vattenfyld afgrund emellan två oöfverskådliga +fjellryggar, nakna som den dag de kommo till verlden, och emellan dem +skulle Skidbladner fara i zig-zag, likt en dagslända, på det turisterna ej +skulle ha besvär att vända på hufvudet under färden. + +Jag vet ej hvilka föreställningar mina fyra kamrater hyste, ty de ha alla +läst en omensklig hop geografi i skolan, derför ha de ingen rättighet att +visa någon slags naturförvåning, men jag misstänker, att _fjällen_ föllo +från deras ögon der de i hvinande blåst sutto i rad på det höga däcket, +tittande styft på dessa obeskrifligt välklädda berg, som å båda sidor +innefatta Norges största insjö. Hvad mig sjelf beträffar, så höll jag stånd +på däck en timmes tid, kämpande tappert med blåsten om rättighet till min +hatt och kappa, nedtystade mina omilda känslor mot både svenska och danska +superlativer, samt bjöd till att finna mig i denna leende skönhet i rik +sommardrägt, som erbjöds mig i stället för den nakna, som jag sjelf, med +tillhjelp af skånskt skolfolk, skapat mig. + +Skidbladner tycktes denna dag vara sammansatt af idel vind, hvar man än +uppehöll sig för att få en anblick af landskapet. Däcket gaf en +föreställning om första parkett i en skypump, matsalongen om fondlogen i +ett skydrag och akterrummet der utanför om galleriet på en hvirfvelvind. +Återstod nu att försöka den underjordiska damsalongen, men der såg jag inga +andra ryggar, än de som tillhörde ett par engelskor, och de voro klädda i +matrosblusar, medan partiet nedanför höjde sig till en bergskamp, beklädd +med »amagerkjolar.» + +Glömmande min egen nya bakbyggnad, rusade jag bort från denna syn; +aseptinflaskan, som skulle ge den tillbörlig form, stötte emot dörrposten +till matsalen; eljes tror jag att jag blifvit af tvärdraget buren högt +öfver tyska, franska, engelska, danska och norska turister, hvilka kantade +salens väggar, i stället för att med »stolt hållning» nödgas skrida dem +förbi. + +I denna stund fattade jag skogsnufvans fruktan för att bli sedd på ryggen, +ty det kan väl knappast vara otäckare att ha ett baktråg under kjolen, än +ett utbygge, som lifligt påminner om en bakugn på en gammal skånsk +stuglänga. Jag sökte nu, lik en husvill eremitkräfta, skydd för min svaga +sida hos mina fyra kamrater. Dessa buro »torn-uren» med godt samvete och +öppen blick, men så hade heller ingen af dem skrifvit ovett mot detta +mode-monster. Mitt förnuft sade mig högt och tydligt, att man måste vara en +stor författarinna och bo i hufvudstaden, för att sjelf med godt samvete +kunna deltaga i de galenskaper man skarpast gisslat. + +Skidbladner fortsatte obekymrad sin zig-zagsfärd, nu och då stoppande för +att aflemna eller mottaga passagerare. Intresset för de vackra +bergsryggarne började synbart slappas hos alla turisterna, utom hos en +engelska, som tagit plats midt i akterns skarpaste tvärdrag, förstärkt +medelst halft tilldragna linneskynken. Här satt hon med ett pligttroget +leende på de blåfrusna läpparne, med en diger skrifbok på knäet, +blyertspennan mellan skriffingrarne och det ena ögat på den venstra +bergskedjan, det andra i boken, skrifvande värre än en bykorrespondent för +en ny landsortstidning. Och jag kände ett sådant medlidande med qvinnan, +att jag en gång önskade Skidbladner, likt sin gamle namne, Frejs skepp, +kunnat vikas i hop och stoppas i kaptenens västficka, så den arma +skriftställarinnan kunnat få åtnjuta ett ögonblicks lugn. + +Men i stället dukades middagsbordet, och då det ej lär brukas att bli +sjösjuk för det blåsten sliter en i håret och kläderna, blefvo borden +hastigt upptagna af hungriga »europeer», till hvilka vi också räknade oss. +Och vi åto, icke som man äter i ungdomens vår, utan som man intager en god +måltid à 2 kr., när man ej vet om der går en vecka eller två innan man +nästa gång sitter vid ett dukadt middagsbord. + +Den åtta timmars långa färden från Ejdsvold till Lillehammer tycktes +inverka särdeles upplyftande på turisternas ben; en oafbruten rad af +knäbyxklädda fortkomstledamöter, med och utan kjolar, syntes nemligen under +hela färden klifva upp och ned på däckets halsbrytande trappa. Än skulle en +rad upp, för att se något som stod i resehandboken, men som vi redan +passerat under det de läste beskrifningen derom; än skulle en annan rad upp +och titta på de passagerare, som båtar och landgångar aflemnade till oss. +Man kunde ju ej vara säker på, att der bland dem ej fans någon bekant. + +Jag vill sannerligen ej råda någon europeisk rymmare att afvika inåt Norge, +ty der är numera allt för fullt af andra turister och »dyrskue» vid alla +stationer. + +Vi fem voro dock fullkomligt öfvertygade om, att vårt inkognito skyddade +oss från hvarje tilltal och förhör af medresande; men »man skall ej prisa +dagen förrän solen gått ned.» + +»Nej, ä' ni här!» ljöd det plötsligt midt emellan oss och +akterns--Skidbladners förstås--hvirfvelvindar. Och genast grepos två af +våra kamrater samt underkastades en noggrann ransakning, hvilken slutades +med ett korsförhör. Af detta senare framgick, att dessa nya turister reste +med ett större sällskap hattaskar och koffertar, i hvilka senare slumrade +utringade ballif, afsedda för helsans styrkande under ett mycket höghalsadt +sanatorielif i vinterkappor, på en granklädd bergsluttning, hvilken de +resande nu tänkte utbyta mot det ännu kallare Gausdals sanatorium, som +ligger på ett högfjell i jemnhöjd med trädgränsen. + +Fortfar läkarevetenskapen att gå i denna höga rigtning, hoppas jag att en +gång få återse både dessa tillfälliga reskamrater och mina fyra ordinarie, +klädda i fiskblåsor, på ett sanatorium, anlagdt af vår egen kandidat på +yttersta spetsen af nordpolen. + +Dessa modiga sanatorie-troende tyckte dock efter slutadt förhör, att vi fem +vandrare voro ena värre dödsföraktande våghalsar, som, utan manligt +beskydd, vågade oss upp på öde fjellstigar emellan fäbodar och sätrar. + +»Ni kunna ju råka ut för vilda djur!» menade de. + +Våra två kamrater läto höra ett diftongfritt Å! i tviflande tonart. + +»Vi ha ju insektpulver i renslarne», mumlade jag lugnande, men vågade ej +högt trösta de bekymrade resenärerna, ty vi voro ej presenterade för +hvarandra. Som man vet, kan endast en allvarsam dödsfara, eller i brist +deraf sjösjuka, tandvärk eller häftig vrede ursäkta ett samtal emellan två +svenskar, som ej ställt borgen for att de äro oskadliga för samhället. + + + + +V. + +Lillehammer. + + +Följande turistströmmen, som flöt från sjön Mjösen och Skidbladner, stodo +vi fem undrande och spörjande på stranden, ty ingenstädes sågo vi någon +stad, och vi skulle kanske betviflat dess tillvaro, om ej flere vagnar med +ett förekommande sätt vittnat om, att värdshus med omtänksamma värdar måste +finnas här i nejden. Vi stannade vid en vagn, bärande namnet »Victoria», +hvilket numera är en gemensam egendom för prinsessor, hotell, +varietéteatrar och victoriaullgarn. Här fingo vi plats till våra två +handkoffertar, hvilka vi beslutat skicka till Skjäggestad i Gudbrandsdalen, +dit vi sjelfve i sinom tid tänkte komma för att hvila ut några dagar och +afsluta första delen af våra vandringar. + +Till hotellet »Victoria» begåfvo vi oss sjelfve till fots, ty genom att +följa efter vagnarne upptäckte vi snart staden. Men detta hotell var så +proppfullt af kostymerade manliga turister samt af resande damer, hvars +turnyrer till den grad öfverskuggade våra »torn-ur», att vi blygsamt gingo +baklänges ut om dörren sedan vi fått veta att betjeningen ej visste om der +voro flera rum lediga. Vi kände nemligen ej ännu, att »Eg veit ikke» +betydde lika litet som vårt »ödmjuka tjenare». + +En reflekterande helsingborgare hade efter vår profvandring i Danmark +yttrat, att när Ave anförde ett ressällskap i Danmark, undgick detta ej +bekantskapen med de danska folkhögskolorna. Karlen hade till den grad rätt +att han gerna kunnat tillagt: Akta er att hon ej i bakhand har en resplan, +som för er alla fem i någon af de _norska_. Sagatun vid Hamar passerade vi +dock, utan att jag förmådde mera, än att från Skidbladner sända en suck dit +på blåstens vingar; men nu, då vi stodo husvilla utanför Victoria, ryckte +jag försigtigt fram med min reservplan. + +»Om mina ärade kamrater tillåta, skall jag söka upp en här boende bekant, +som säkert skall gifva oss anvisning på en hygglig bostad», föreslog jag +listeligen. + +Förslaget antogs omisstänksamt och jag kilade af för att söka upp vännen +Ole Skar, och af honom fick jag anvisning på Johannesens hotell; +»folkhögskolefolk brukar bo der, så ni får det bra», sade han. Och bra +fingo vi det i de af renlighet skinande rummen och i våra tre sängar, i +hvilka det ej blef kandidatens lott att sofva allena. I Norge tycktes +tvåmanssängen vara en högt värderad möbel. + +Det skall ju vara så orimligt dyrt att resa i Norge; jag skall samvetsgrant +lemna uppgift på alla våra utgifter för kost och logi under hela resan, så +kan den ärade läsarinnan sjelf döma. + +Te med ett väldigt fat smörgåsar med kött, ost och korf till aftonmåltid, +och till kaffet följande morgon en lika stor portion jemte hvetebröd, samt +dessutom minst ett dussin smörgåsar till vandringskost. För allt detta, +logi inberäknadt, betalte vi per hufvud 1,30 kr., (säger en krona och +trettio öre) samt frakt för kofferterna från Lillehammer till Skjäggestad +50 öre. + +Man riskerar ej att gå vilse i stadens enda gata, och då vi sågo forsen +rusa fram der, dömde vi af dess upprörda tillstånd, vigtiga brådska och +skummande vältalighet, att den genomgått diverse fall från höjderna +ofvanför det egentliga samhället. Vägledda af dånet, liksom en ärad +allmänhet af en rasande rabulistisk »ledare», kommo vi på åtskilliga +afvägar, innan vi i den ljusa sommarqvällen kunde med egna ögon se de i +reshandboken omtalade vattenfallen. Att vi med en dylik ledning kom på +galen sida om saken, var temligen naturligt, och att vi fingo både klättra +och krypa innan vi kommo till den rätta synpunkten, låg äfven i sakens +natur, d. v. s. i den natur, som omgifver fallen och som utgöres af skog +och klippor. Men på alla våra slingrande stigar doftade Linnæa borealis; +månen log ett nyglänsande leende öfver skånskornas första försök i högre +bergsstigningskonst, stjernorna stötte hvarandra på armbågarne och skälfde +af skrattlust öfver vår förtjusning, medan vår egen munterhet smittade +fallen så de sprutade oss midt i ansigtet. + +Qvällen var så ljus, att vi på god tro tog den för norsk skymning samt +blefvo något mera högtidliga då, kandidaten, som var den ene af de två, +hvilka innehade ur på färden, förkunnade att klockan närmade sig 11 och +erinrade oss, att vi följande dag skulle göra vår första marsch med full +packning. Fröjdande oss i medvetandet, att hyggliga helsingborgare sedan +kl. 9 haft qvällsskymning och nu lågo midt i deras höstsömn, medan vi gingo +vakna på ljusa sommarhöjder, intågade vi åter i vårt trefliga logi. + + + + +VI. + +På vandring. + + +Efter morgonkaffet med de rundliga smörgåsarne besökte vi alla Ole Skar för +att tacka honom och få närmare underrättelse om vägen inåt Vestra Gausdal, +och efter att i hans trefliga hem ytterligare ha styrkt krafterna med söt +mjölk och bakelser, satte vi oss i gång, ledsagade af honom ett stycke på +vägen. + +Snart marscherade vi dock ensamma vi fem, med renslarne på ryggen; och vår +första upptäckt var, att vi skulle liknat ett slags kringvandrande +»konstnärssällskap», om vi bara haft en apa med oss. Denna brist hoppades +vi dock i nödfall kunna afhjelpa genom att sjelfve »göra gubbar» åt de +nyfiknaste bland de tvåfotingar som kunde möta oss. Vi gingo dock ett bra +stycke på den solbestrålade landsvägen utan att möta andra tvåbenta +varelser än kråkor, och de veko höfligt ur vägen för oss, samt ett par +infödda qvinnor, som vi tilläto att titta trindt på oss i ersättning för de +upplysningar vi begärde af dem. Först då vi kommo på bron, som öfver +Gausa-elfven förhjelpte oss in i Vestra Gausdal, mötte vi en varelse, hvars +ben hängde på hvar sin sida af en den tänkbart smalaste kappsläde, satt +emellan två hjul, stora som qvarnhjul--något mindre. Vi fingo sedan veta, +att denna sammansättning af släde och hjul kallas karriol, helt säkert en +härledning från begreppet karrier, en sak som ju för mången går i sittande +galopp på de mest besynnerliga säten. Den varelse, som här kom guppande mot +oss, dragen af en liten gul häst, igenkändes redan på afstånd som ett +karlfolk och betecknades snart närmare som en äldre officer. Hvilka grymt +allvarsamma »gubbar» han skulle få; rigtiga turistsnobbsgubbar, med blå +glasögon, i fall han understode sig att spänna knektblickar i våra +tornistrar--nej torn-ur var det--eller mönstra vår öfriga packning. + +Ett tu, ett tu, raka ryggar, jemna steg, i två led och Hertha som befäl för +eftertruppen, hvilken bestod af henne sjelf, och så--smålog karriolmannen +så godt mot första ledet och gjorde honnör med handen för både detta och +andra ledet samt eftertruppsbefälet, och hans blick sade så tydligt, som +manliga blickar kunna tala till intelligenta qvinnor: + +»Rätt så, I jenter! Sådant ger frisk håg och nya krafter.» + +Och vi gömde våra stränga ansigten och skänkte honom fem strålande leenden +midt i solhettan. + +En bandhund, som sluppit kedjan, en smörtjärnehäst, som vältrar sig med +alla fyra i vädret på klöfverfältet, eller en fluga, som lefvande sluppit +ur gräddskålen, kunna ej hysa en renare fröjd eller visa en uppsluppnare +glädje än vi, der vi gingo tryckte under bördan af vår packning och den +stekande hettan i dalen. Vi voro: + + Fria från modeskräp, + fria från allt slags _släp_, + stadssnack och bråk. + Fjerran från sällskapstvång, + nöjenas bing-li-bång, + klander och tråk! + +Och vi jublade ut vår frihetslust, icke i rop på republiken, +likställighetsföreningen, de »sanna systrarna» i Stockholm eller skräddaren +Palm, utan i flerstämmiga skratt, som väckte bergens eko, der de togo sig +en middagslur i granskogarne. + +En skogsbäck lockade oss sjelfve till hvila och till närmare bekantskap med +det medförda matförrådet. Der slogs läger och der utvecklades lif--för att +torka efter svettbadet--och der lefdes så, att hade någon hygglig menniska +kommit der förbi, hade hon stannat och--deltagit i vår måltid och sköljt +ned den med det friska källvattnet, blandadt i våra bägare med det antal +droppar ur fältflaskan, som föreskrefs af medicine kandidaten. + +Efter ett par timmars rast, för att undgå den värsta solhettan, marscherade +vi vidare; dagens mål var Vonheims folkhögskola, som ligger alldeles invid +vår väg, och dit vi från Lillehammer hade två mil. Må nu ingen misstänka +mig för att listeligen ha tummat resplanen till förmån för min och ett par +af kamraternas folkhögskolekärlek; det var ju en ren händelse, att vi funno +hotell Viktoria opassande för vår utrustning; att min ende bekante i den +staden är bror till nämde skolas föreståndare, och att jag hade ett bref +från den förre att aflemna till den senare. + +Under de sista kilometerna--i Norge räkna alla menniskor väglängden i +kilometer, när de ej räkna den i timmar--sporde vi en ung bondkarl: »Vil de +sige os, om vi ere på rette vejen til Vonheim?» + +»Ha-ua?--Ja så _vägen_, jo den går bent frem», svarade han sedan vi +öfversatt vår danska på svenska. + +»Må vi så bede dem om lidt vand», envisades vi, som lefde i den oskyldiga +barnatron, att hela norska folket förstår den danska dialekt, som landets +universitet utgifver för norska och som städerna kalla modersmålet. + +»Ua?» ljöd det åter från de manlige läpparne. »Na da _vatten_! Är du +norska, du?» + +För våra ofilologiska öron ljödo bygdemålen helt svenskt och långt +kraftigare, klangfullare och uttrycksfullare än norskdanskan; men vi ha +ingen talan i målbrytningarna. + +De språköfningar, vi under vägen hållit med flere personer af +allmogeklassen, lärde oss dock inse nödvändigheten af den från högersidan +förkättrade nya regeringsåtgärden att gifva statsanslag åt nämde +folkhögskola, för att ett femtiotal seminariebildade folkskollärare der må +kunna lära sig att grammatikaliskt behandla modersmålet, sådant det talas +och förstås af allmogen. Detta kan man kalla att fylla en länge känd lucka +i ett folks bildning. + +Med ett femfaldigt hurra! efter råd och lägenhet, helsade vi Norges rena +flagga, som vajade öfver en vacker granskog till venster i dalgången, och +snart helsades vi, som gamla vänner helsas, i den vackra folkhögskolan. + +Omsorgen att skaffa oss husrum öfver natten var för vår gästfrie värd ett +icke ringa besvär, ty alla två- och enmanssängar på skolan och de närmaste +gårdarne voro upptagna; i den förra af lärare och lärarinnor (skolans +nuvarande elever), de senare af sommargäster från alla tre brödralanden +samt af stänkdroppar från den stora nordiska skolmötesfloden i Kristiania, +hvilken redan börjat rulla på jernväg och bölja per ångbåt mot Norges +klippor. Ändtligen lyckades det dock vår värds personliga bemödanden att få +oss inhysta på två skilda ställen; våra två vägvisande kamrater försvunna +först i ett ångmejeri och vi tre andra lotsades af vår outtröttlige värd en +half timmes väg längre bort till en gård, der vi instoppades i ett +ofantligt rum, medelst linneväggar afdeladt i tre pauluner, med livar sin +sparlakans-säng, så hvit, ren och till den grad anständig, att dess ben och +fötter skyldes af breda garneringar. Våra samveten slogo oss då vi jemförde +dem med våra korta kjolar. Vi sofvo här allt hvad vi förmådde till kl. 7, +drucko sedan en försvarlig portion mjölk och fingo så en muntlig räkning, +lydande på 1,50 kr., alltså 50 öre per hufvud. + +I skolan väntade oss sedan kaffe och frukost och derefter föredrag, som +äfven bevistades af de kringboende och kringresande gästerna. Och hvem kan +rå för sina böjelser eller hjelpa att man träffar nära bekanta till de +vänner, man mest värderar? Följderna af dylika oförutsedda omständigheter +äro oberäkneliga, här ledde de dock endast till en öfvergående skilsmessa +emellan oss fem kamrater, i det Ellen och Heggen redan på eftermiddagen +axlade sina renslar och omgjordade sina länder med de band som reglerade +torn-uren, samt med kompass och karta drogo till säters »over til de höje +fjelde», medan vi tre andra stannade qvar på Vonheim till följande dags +eftermiddag. + +Ett litet stycke från Vonheim, på högra dalsluttningen, ligger Aulstad, +Björnstjerne Björnsons vackra gård, och der ofvanför och på samma egor +»Solbakken»; icke Synnöves, utan den norske diktaren Kristoffer Jansons +gård. Denne senare är så öde och tom som den pessimistiska +verldsåskådningen, rutten och fallfärdig som den, oaktadt båda höra till +den nya tidens byggnadskonst. Egaren är med sin familj utvandrad till +Amerika, möbler och bohag äro äfven utvandrade; ingen vill köpa det ännu +till det yttre så vackra huset, då grunden ej kan gå med i köpet. Icke ens +det härliga läget, icke solglans och skogsdoft kunde förjaga det sorgliga +intryck, man fick af ett besök på den en gång så lifliga »Solbakken», som, +Björnson till ära, uppkallats efter hans kanske mest poetiska berättelse. + +Aulstad, Björnsons gård, skötes af hans svåger, och rummen hålles i ungefär +samma skick, som om husbondefolket vore hemma. Bland skaldens efterlemnade +kuriosa och nippsaker såg jag det horn, som en del stridbara helsingborgare +gifvit honom. Åsynen deraf gladde mig mycket, ty jag insåg, att ingen +någorlunda stor norrbagge kunde falla på den tanken att stånga i hjel +unionen med ett sådant litet leksakshorn. + +Genom vänners bemedling fingo vi tre nästa natt herberge i en mycket högt +belägen gård på högra bergsåsen. Det blef temligen sent innan vi lemnade +Vonheim--det _kan_ finnas en folkupplysning, som förmår en att glömma både +tiden och dess mörker--; vår egentlige värd följde oss ett stycke uppåt »i +stigningarne» och sade besked om gården. Men att hålla tankarne fästade vid +en gård, då man för första gången såg detta tjusande landskap i +aftonbelysning, voro vi för _högt uppe_ till att kunna, och så ryckte vi +efter en temligen lång vandring in i en större bondgård. Förstugudörren +stod öppen, dörrarne till rummen likaså. »Det är här man väntar oss», sade +vi tvärsäkert och klefvo på. »God afton!»--intet svar. »Gå in i nästa rum, +så stanna vi här i salen!» ordinerade kandidaten, puffande mig framåt i +denna okända verld, der månen lyste på ett stumt vältaligt välstånd. Jag +följde föreskriften och öppnade en dörr--»Är här någon?»--»Nej», svarade +nattens tystnad. + +Upptäcktsfärden gick vidare tills jag slutligen klef öfver tröskeln till +ett rum, der jag försöksvis helsade »god qväll!» på en tvåmanssäng, i +hvilken två personer, antagligen ett kött, helt lugnt reste sig i sittande +ställning och svarade: »God qväll!» + +»Är detta gården Berge?»--»Gåren Berge? Naj da, langt ifra!» Och så lade de +åter ned sina hufvuden, utan att det minsta bry sina hjernor med att +utforska hvad det var för folk, som gått in genom deras dörrar. Lycklige +gausdalare, det var ej sista gången vi funno eder sofvande i edra boningar +utan en tanke på, att mindre hyggliga menniskor än vi äro, annorstädes i +verlden till och med frestas af stängda dörrar och dyrkfria kassaskåp! + +Berge låg _icke_ »langt ifra», men dock ett stycke väg, och här väntade man +oss med den vanliga förfriskningen: mjölk och bakelser, för att ej tala om +tre ypperliga sängar. + +Vi hade om aftonen ej sett någon utom husmodern och två danska +sommargäster, bekanta till oss; men jag vill ej derför besvära någon med +att döma om vår öfverraskning, när vi om morgonen öppnade dörren till +matrummet för att beställa frukost och funno ett bordsällskap af sexton à +aderton damer, skandinaviska sommargäster, af hvilka en del dagligen +afhörde ett eller två föredrag i folkhögskolan. Detta var att hemta frisk, +stärkande luft för både kropp och själ. + +Vid denna tidpunkt af vår resa togo vi alltid med uppsåt och öfverläggning +så mycket kött och skinka till oss som vi kunde, ty det anade oss, att vi +på sätrarne endast skulle få njuta af lefvande djurs närvaro. Men den +grundliga frukosten jemte aftonvarden och logi kostade oss dock ej mera än +1,33 kr. per qvinna. (Jag har ju lofvat att aflägga noggrann räkenskap.) + +Vid femtiden denna heta, soliga eftermiddag lemnade vi Vonheim, följda en +bit på vägen af vår värd, och minnet af hans gästfrihet och hjertlighet mot +oss följer oss ännu. + +Solen stod icke mycket högt öfver fjellryggarne när vi efter en temligen +rask marsch, »på det jævne», stodo vid foten af det fjell, som vi skulle +bestiga för att träffa våra kamrater. + + + + +VII. + +Till fjells! + + +»Ska ni till fjells, ni?» sporde oss mötande landtfolk i en ton, som om de +ej förmådde tänka sig, att fria, förnuftiga varelser kunde stanna i dalarne +under den norska sommartiden, då sjelfva nötkreaturen säges rymma upp till +»vidderna», om der ej passas väl på dem. »Ha vi långt upp till sätrarne», +frågade vi en mötande qvinna, just som vi stodo vid foten af fjellet. »Nej +da! Tre timmars väg; kunde ha lust följa er, jag», lydde hennes ord i +öfversättning. + +För första gången blef det mig klart, att sjelfva klangen, rytmen och +utropen i norska språket ljuder starkt _nekande_, ja rent af opponerande +mot det man anför.--Kanske det bara är denna egenhet man har att tacka för +de små missförstånden brödralanden emellan, ty, som bekant, lyder +högsvenskan mest _jakande_, äfven i nekande satser. + +»Undrer os just hvad vi få at se över de höje fjelde!» tänkte vi och klefvo +tappert uppåt på sätervägen, som här var bred och tydlig, men brant, så att +vi snart flämtade, som efter den vildaste galoppad; dock kände vi oss +betydligt höjda öfver dylika flacka ansträngningar, ty då vi sågo oss +tillbaka, reste der sig en ny fjelldekoration öfver den som vi beundrat +nere i dalen. Kandidaten förhörde sig om vår hjertverksamhet, fann den vara +efter omständigheterna god, och så klefvo vi åter på en stund emellan gran +och björk, doftande Linnæa, pyrolaarter och en hel mängd skogs- och +ängsblommor, som redan före midsommar ha utblommat i Skåne. Detta var ju +för oss en ny vår. Varma voro vi både för oss sjelfva och för fjellnaturen, +men vi törstade blott efter att nå upp, ty i detta välsignade land dansa +bäckar ned från fjellens remnor, skära gångstigar, störta ned vid +landsvägen i rännor och hoar, breda sig som fina slöjor ut öfver stupande +afsatser, så att om man i Norge dricker spritvaror är det ej vattnets +skull, det veta vi af fyra veckors erfarenhet. + +Då vi arbetat oss uppåt en timmes tid och af rent psykologiska orsaker +lifligt beklagat våra föregångne kamraters ansträngningar, i stället för +att tala om våra egna, mötte vi två flickor. »Ha vi långt ännu upp till +sätrarne?» + +»Nej da! Tre timmar. Ä' ni långt borta ifrån?» + +Kandidaten har tagit så pass många examina, att hon ej nu tyckte om +närgångna frågor, och vi två andra ha ingen förkärlek för ett utbildadt +examensväsen, så svaret blef först ett flämtande ja; men en blick in i de +oskyldiga barnens vidöppna ögon bevekte ett par läppar till att utsläppa +den upplysningen, att vi voro svenskor. + +»Nej da!» ropade den äldsta flickan i starkt nekande ton. »Då skall jag +helsa, att två svenska jenter vänta er på Kärnlisätern och att ni ska ligga +på Karlstadssätern midt emot.» + +Lofvad vare den skånska, som der spred en gnista svensk kunskap bland två +norska barn och en tom »matnist», ty utan den kunskapen hade säkert de +norska jenterne ej gifvit oss någon sådan i utbyte. Vi beslöto trestämmigt +att aldrig förhålla landets infödda barn någon kunskapssmula och att aldrig +bli dem svaret skyldig, äfven om de sporde efter vår ålder eller om vi voro +förlofvade. + +Och så knekade vi ånyo uppåt, sågo grantoppar efter grantoppar dyka upp +framför oss likt allvarliga uppgifter på lefnadsvägen; och sågo vi oss +tillbaka, låg der nya, allt mer och mer aflägsna fjell likt gamla minnen, +nu omgifna af en ny glans. Tre timmar hade vi nu sträfvat, och ännu hade +skogen nästan samma utseende, alltså ännu långt, långt upp till +fjellvidderna! + +Vi badade ej i svett, ty det är nog temligen sällsynt att man får dylika +bad, men öfver den del af ryggen, der renseln hvilade, voro våra +klädningslif i ett tillstånd, som väl får kallas genomvått, och våra +respektive varelser stodo i ett förhållande till våra närmaste kläder, +hvilket kan betecknas som efterhängsenhet från dessa senares sida, fast +solen ej mera var synlig eller känbar i aftonstunden. Träden blefvo +småningom glesare, vresigare och lägre. Vi hade under hela vårt +uppåtsträfvande stannat vid hvarje ört, hvarje blomma, som föreföll oss +obekant; här mötte oss för första gången en krypande seg buske, med små +mörkgröna, blanka och skarptaggiga blad: »Dvergbjörk!» ljöd den stora +upptäckten, och små qvistar deraf förvarades; vi anade icke då hur nära vi +senare skulle göra bekantskap med hans vidt utgrenade syskonskara. + +Utom jenterne och en maklig turist, med förare och klöfsadlad häst, hade vi +ej mött någon menniska på fjellstigen; nu hörde vi steg samt hjulrassel +bakom oss, och snart sträfvade en liten gul häst och en blåklädd »gut» +förbi oss med en packkärra, på hvilken senare vi fingo lägga våra renslar. +Och nu kunde vi också taga lektioner i bergstigning. Vi hade hittills gått +fort, så långt andedrägt och knä tilläto, och så stannat en stund; hästen +var klokare. Han gick vid pass tio minuter eller snarare vissa steg, +stannade så ett par minuter och flämtade; gutten följde efter kärran med +långa steg, hvilade när hästen hvilade, gick när han satte sig i gång, och +så gjorde nu äfven vi, till stor besparing af både tid och krafter. Men vi +hade dock slösat så starkt med den förra, att när vi nu kommo upp på de +oändliga vidderna med blommande ängar, myrmarker, med oöfverskådliga fält, +bevuxna med den krypande enen, sälgen och dvergbjörken, låg allt insvept i +en ljus sommarnatts blånande skymning, och de grå säterhusen sågo ut som +klippblock. + +»Der till höger bo två svenska jenter, till venster ska ni bo», sade +gutten, som hade hemma på en annan säter der uppe. + +Hvar hade vår trötthet tagit vägen? Den var som bortblåst här uppe i den +lätta luften. Vi kunde ej tänka oss möjligheten af att söka nå vår bostad +förrän vi helsat på våra två kamrater. De voro uppe och väntade oss, +omtalade att de sträfvat hiskligt vid sin fjellstigning under solhettan, +men de hade också stärkt sitt mod att beklaga oss, som skulle komma efter. +Hvilken skön samklang i fem qvinnosjälar! Kom nu någon och säg, att här +blott finnes den rena oblandade sjelfviskheten till på jordens runda klot! + + + + +VIII. + +På sätrarne. + + +Våra kamrater tycktes ha ställt det hemtrefligt för sig i säterstugan. +Renslarne voro upphängda, kaffedosan skymtades i fönsterkarmen, drägterna +sågo helt lediga ut i mörkret, och lynnena strålade af invärtes ljus. »Kom +i håg, att der skall finnas en tältsäng gömd på er säter, kläm fram den +bara!» ljöd deras sista förmaning, ledsagad af ett klingande skratt från +»budejans» ungdomliga bröst, och så vadade vi genom en daggdrypande äng, +klängde öfver två höga stafgärden och klefvo ändtligen in i vår säterstuga. + +»Vi få ju ligga här?» + +»Eg veit ikke eg!» + +Om vi ej redan kommit till den andliga mognad, då man känner att de mest +allmänna talesätt äro lika tomma som de nötter en ekorre gnagat, så skulle +vi ha trott, att våra två unga budejor samma qväll från skyarne dumpit ned +i sätern, ty på alla våra frågor fingo vi samma svar: »Eg veit ikke eg.» +Men oaktadt de sade sig ej veta, om de hade söt mjölk, smör och bröd, så +kommo dessa ting ändå i sinom tid på bordet. Bålet tändes på spiseln, +tvättvatten anvisades och sängen afstods åt oss; dock måste vi begagna en +förskräcklig hop förbistradt tal innan den förrådde tältsängen drogs ur sin +dolda tillvaro. + +Kandidaten hade fattat ett energiskt beslut att sofva allena denna natt, +undersökte derför noga tältsängen, fann att den led af betänklig slapphet i +hela stommen jemte stor svaghet i sjelfva fötterna, ordinerade trästockar +till utvärtes stöd och gaf den dessutom en del massage på underredet, öfver +hvilket hon sedan bredde en fårskinnsfäll, väl beströdd med insektpulver, +samt lade derpå ett omslag af ressjalar. Den andre sängen, fyld med hö upp +till brädden, erbjöd en lika fast och pålitlig hvilopunkt som ett +klippblock. Medan vi sysslade med bäddarne tog bålet på spisen sig till att +flamma allt mer och mer lustigt, så der blef en betydlig harmoni emellan +dess knastrande och våra undertryckta skratt öfver budejornas rent +handfallna förvåning. De hade nog aldrig förr emottagit besök af resande +qvinnor. Och då vi började tvätta oss, flyttade de sig närmare och iakttogo +oss så noga, som om deras själars eviga välfärd berott på en rätt kännedom +om en sådan förrättning. Med en tyst vältalig kritik öfver allt fjesk, +slängde de sig slutligen båda utan alla förberedelser på den hårde +träbänken, men väcktes till ny förvåning af mig, som egnade dem några +moderliga omsorger i form af en kappa och ett par kjolar, och så gingo vi +alla till hvila, om icke just till ro, i sömnens mycket omskrifne armar. +Snart drogo budejorna timmerstockar, så dessas fränder i väggen gapade af +skräck och släppte långa månstrålar samt små vindpustar in i stugan, som +dessutom klart upplystes af bålet på spiseln. + +Då jag endast skrifver för dem, som ej känna mera af det norska säterlifvet +än »Säterjentens söndagsmorgen» för fiol eller piano, samt Björnsons +enstämmigt berömde bondhistorier, vill jag närmare beskrifva en säter, ty +jag antydde ju i inledningen, att detta verk gör anspråk på att räknas +bland nyare tidens filantropiska skrifter. + +En säter består af två eller tre trähus, stuga och »fjös» (kostall) i form +af en skånsk pigkista, på kistfot, med sluttande lock. Enda skilnaden är, +att säterns hus äro en del större, att dess väggar äro fjellgrå, då kistans +vanligen äro blå eller gröna, men locket eller taket är gräsgrönt samt +stundom prydt med en eller två getter, som der beta naturliga blommor. +Kistan och säterns stuga skilja sig äfven deri, att den senare har fönster +och att man ej behöfver lyfta af taket för att komma i beröring med +innehållet, ty der finnes två halfdörrar, som kunna öppnas; eljes är +likheten så i ögonfallande som den kan vara emellan två sådana föremål, då +man betänker den ofantliga sträcka af tilltagande kultur som ligger emellan +en norsk fjellsäter och en skånsk blåmålad pigkista. + +Träder man från »tunet» (gårdsplanen) in i säterns förstuga, mötes ögat der +af en del tomma mjölkkärl af trä; till venster är mjölkrummet inhöljdt i +ett egyptiskt mörker, men med stillastående sjöar af mjölk och en grädde, +hvartill inget land har maken, om man också jemförde den med grädden på de +största samhällshöjder, och så berg af ost i alla former, och förträfflig +är den, om man eljes kan lära sig att äta ost i denna dess lyckliga, unga +och färska ålder. + +Till höger finnes stugan (och för tillfället vi), till höger i denna ett +golffast bord och bänkar, som i en vanlig fornnordisk ryggåsstuga; längre +uppe en säng och under gafvelfönstret en bänk. Vid andra långväggen har den +store låge spishällen en framstående plats under skorstenspipan, i hvilken +vinden blåser på lur, så att rök och gnistor dansa utåt golfvet. Vid +hällens sidor äro rörliga stolpar med väldiga jernkrokar, på hvilka de +stora ystkittlarne hänga, nu kalla och likgiltiga vända från elden, medan +en jernkrok midt öfver bålet nyss befriades från en mindre gryta, det enda +kokkärl med hushållsmin som kan upptäckas, om man undantager kaffekitteln +på hyllan öfver dörren. Träskedar och fällknifvar sitta instuckna emellan +väggarnes timmerstockar; några kaffekoppar och tallrikar sällskapa +kaffeqvarnen på en sidohylla. I större sätrar finnes sängställen på båda +sidor om spishällen, och på en af dessa sängars tak är det vanligen +gjätergutens (vallgossens) ljufva lott att hvila. Här fans inga dylika +pauluner och ingen gut heller. + +Vi hade ej legat länge förrän den säng i hvilken kandidaten tältade betedde +sig som om han varit stupfull eller vådligt sällhetsdrucken. + +»Är Tjäderska pulvret magtlöst, kamrat?»-- + +»Nej, det är hela sängen, som kraflar af med mig, oaktadt de usla benen +hans». + +Och så blef der en lång brottning emellan den och kandidaten; brasan tillät +nu oss andra två ej att se klart i saken, så det blef aldrig bevisadt, att +kandidaten slogs i backen, men visst är, att sängen först fick sig en +»rundhjuling» och sedan slängdes bort mot dörren medan kandidaten behöll +hans fäll och innandöme som ett segerbyte, hvilket hon sedan rufvade öfver +på bara golfvet tills dag blef ljus. + +Under allt detta sofvo budejorna som det mest förhärdade samvete, men +mindre tyst än ett sådant; sofvo så, att väckarurets skrän kl. 6 icke +framkallade den ringaste rörelse under det lager af veckadt ylletyg, som +jag bredt ut öfver jenternes lätt draperade gestalter. Nu bjöd mig mitt +vakna samvete att ruska lif i dem, ty korna råmade otåligt i fjöset och +getterna instämde i frihetsropen med de sistnämde talarne. + +Vi sporde kandidaten, om hon af nattens erfarenhet, för egen räkning, kunde +sluta till, att det är de mjuka sängarne som göra det nuvarande +kulturslägtet, särdeles männen, så sömnlösa af sig, att många af dem hellre +föredraga hårda krogbänkar och dito golf framför att ligga t. ex. i +tältsängar, men fingo ej annat svar än ett sakta qvidande, hvilket vi +uttydde som en nyvunnen ömhetskänsla för alla dem som söka hvila på hårda +plankor. + +Våra budejor föraktade för egen del kaffe, men förvarade dock en +kaffekittel, som ett minne af en tidigt öfvervunnen svaghet. Vi hängde +kitteln öfver spiselelden, pressade budejorna så de förstodo att vi önskade +frukost af hvad huset förmådde. + + Du »fladbröd», du sköra, du smakfria kost, + du gråhvita, papperstunna kaka, + på läppen du föll som på ros faller frost; + vi tvingades att låta oss det smaka! + Du tronar i husen från urminnes dar + och ärad du är i hela landet, + för norrmän, du är och förblifver hvad du var, + men skåningen sig önskar »Noget andet.» + +Men annat bröd stod ej att få hvarken här eller på de andra sätrar vi +besökte, ej heller i bondgårdarne, om vi undantager ett blåsurt oting af +limpa, kallad ugnsbröd, samt en variation af fladbrödet, bakadt af ärtmjöl +eller en blandning af korn och potatis. När vi så till detta bröd, så skört +och tunnt, att jag ej kan beskrifva det utan att det faller i sönder, fingo +smör skålpundsvis och fet grädde skålvis, tyckte vi att det var liksom ett +mustigt hån mot tre varelser, hvilka aldrig ätit smörgås utan att +åtminstone ha ett underlag af tunt svenskt knäckbröd, hvilket, i jemförelse +med det norska fladbrödet, förhåller sig som en kontraktsprost till en +ambulerande folkskolelärare. Jag bjöd ädelmodigt på kakes (uttalas _käx_, +men bör ej förvexlas med moralkaka), ty jag önskade få min rensel något +lättad; derför sträckte sig min gifmildhet äfven till de stumt blickande +budejorna. + +Det var söndag, och kanske det var derföre de sutto så nära hvarandra +orörliga på tvärbänken och åskådade mitt arbete. Behofvet af att bland oss +utnämna en tvätterska hade nemligen redan gjort sig gällande, och då jag +var den ifrigaste bland de fyra sökanden och dessutom hade kandidatens +förord, hvilket föll tungt i valurnan, då hon sjelf var egarinna af en ask +grön såpa, samt lofvade att biträda mig vid sköljningen borta vid bäcken. +Om någon skulle taga anstöt af vårt sabbatsbrott, hänvisa vi till den gamla +»långförklaringen», hvari der talas om nödfallsarbete, och så jemföra detta +»stycke» med sätrarnes fårskinnsfällar och rök. + +Våra två kamrater strålade i kapp med söndagssolen och oss; de älskade +fladbröd och mesost, hade en god säng; en ung vacker, älskvärd budeja, som +läste Björnson och Wergeland, bakade gräddvofflor, rådde öfver en torkad +fårbog samt ett tjog fjorgamla potatis. Vid dessa budskap samlade vi i hop +renslar och tvättadt linne, sporde våra unga orörliga värdinnor, hvad vi +voro skyldiga, och se, de uppläto båda sin mun, talade och sade: + +»Eg veit ikke eg». + +Dock efter att ha uttröttat både sig sjelfve och oss med detta svar, visste +de, att en resande brukade betala 50 öre för slika fördelar som vi +åtnjutit. Vi skramlade i hop summan i så många silfvermynt öresystemet +tillåter, ty det var ju ett _klingande_ pris, och som ett sådant blef det +äfven framburet. Och så flyttade vi alla tre bort till våra två kamrater; +delade med dem potatisen och fårköttsstrimlorna samt afslutade middagen med +heta gräddvofflor och eget kaffe. Vår älskvärda värdinna behandlade oss som +kära gäster, log och rodnade då vi talade om liqviden; derför skall också +denna bli en liten hemlighet emellan henne och oss. + +Då vi på eftermiddagen lemnade hennes säter, vexlade vi visitkort, och vi +medförde sålunda ett synligt minne af en rigtigt älsklig säterjente. + + + + +IX. + +På vidder och sätrar. + + +Vår resplan föreskref vandring öfver vidder och fjell från säter till säter +upp till Espedalsvattnet, som ligger 2,000 fot öfver hafvet; båtskjuts +öfver detta till foten af Rutenfjell, hvilket bestiges, hvarefter +vandringen går på andra sätervägar öfver till Ringebo eller rättare +Sjäggestad i Gudbrandsdalen, dit vi skickat våra handkoffertar. Från denna +hvilopunkt skulle senare delen af vandringsstråten utstakas. Men det är +icke hvarje högtgående plan, som förverkligas så som man tänkt sig den. + +Nu bar det emellertid af på säterstigen öfver de omätliga vidderna, öfver +oräkneliga mer och mindre uttorkade bäckar, öfver gungande myrmark, +öfvergrodd med nu blommande hjortronsrankor, med ängdunstofsar och krypande +sälg. Våra två vägvisande kamrater i ett starkt framskjutet led och med en +fart, så att vattnet sqvatt kring foten. + +»Bär det?» + +»Spring bara till innan det brister!» ljöd rådet, som följdes till den +grad, att mången tufva skälfde eller ock rent kröp ner i dyn. Komna åter på +fast mark, spredo sig vägvisarne åt hvar sitt håll, för att söka upp +säterstigen, hvilken derefter kontrollerades af karta och kompass mycket +noggrannare än bränvinet i vissa svenska brännerier, samvetsgrannare än +offentliga räkenskaper före en revisorsmiddag, och så klefvo vi tryggt på +igenom en- och dvergbjörksfält, öfver hvilka skogsgeranier och en mängd +andra sommarblommor prålade i liflig färgprakt. + +Det tjenar ej till något att förklara allas vår oförmåga att med enstaka +eller förenade pennor söka beskrifva natursceneriet der ofvan trädgränsen, +ty ingen menniska har bedt oss försöka något sådant. Men jag kan svara för +oss alla fem, att om vi vågade hoppas att vi dermed kunde meddela vårt +bleksotiga slägte en ringa, icke _försvinnande_, del af lifsluften här uppe, +af de frigörande utsigterna och af vår egen jublande lifslust och +sommarfröjd, så skulle vi till och med försökt, att blifva realistiska +naturpoeter midt på en fäväg med färska spår efter kor. En högre grad af +mensklig sjelfförsakelse kan väl ingen begära. + +Högre och högre emellan de nakna fjelltopparne gick vandringen, lätt som en +dans, och vi voro alla ense derom, att om vi ej haft renslar och annan +packning, som hållit oss fast vid jorden, hade vi säkert hoppat värre än +månfolket (vi menade de varelser som bo på planeten månen och ej de som ha +måne i planeten) innan de lärde försåg detta himlaklot med en nödig +luftkrets. Ja, der funnos de bland oss, som, då blicken nu för första +gången möttes med toppen af ett af Jotunheims snöfjell; hänrycktes ända +till gränsen af den upphöjda tystnadens område. Och detta är visst ännu +sällsynt bland qvinnor och otänkbart bland män. + +»Mera i nordvest; gångstigen har förlorat sig här i hvitmossan!» ropade +förtruppen, och eftertruppen svarade med ropet: + +»Se snö, snö, der borta i de närmaste fjellryggarnes remnor!» + +Snö! och solen gassade från en skyfri himmel, fjärilar gycklade med +blommor, och myggsvärmar visade oss en så närgången uppmärksamhet, att vi +kände oss fasligt stuckna. + +Redan nu hade vi flere gånger skiftesvis beklagat oss öfver den förste +dameskräddaren Adams förtviflade idé att sy kjortel åt sin hustru, och vi +hade i djupet af myrmarkerna harmats öfver mannens efterhängsna förkärlek +för detta plagg genom hela kulturhistorien. Och då vi kraflade uppåt någon +hård, brant fjellsida, vädjade vi till den och likställighetsfrågan, om +tiden ej nu vore inne för att befria åtminstone ensligt sinnade vandrerskor +från ett plagg, som i så hög grad försvårade vårt framåtskridande. Då +terrängen emellan en uttorkad ströms rullstenar och ett klippströdt +dvergbjörksfält nu erbjöd tillfälle till en mera samlad marschordning med +dito tankegång, uppgjorde vi förslag till en ny beklädnad för qvinliga +turister. + +Qvinlig ylleskjorta. (Röster ur hopen: »Den gnager! Tänk på fårfällarne!») + +Rått silke då, eller i brist deraf linne (»Hör, hör!») + +Mörka, vida yllebenkläder, bundna vid knäet. (En äldre stämma: »Kanske +något längre och snäfvare.») + +Turkiska byxor då, knäppta vid fotleden, för de äldre. (»Nej, nej ingenting +turkiskt!») + +En lätt mörk underkjol med lifstycke. (En röst: »Med kråkspark eller taggar +i kanten.») + +En slät mjuk kjol, räckande till halfva vaden (Fyra röster: »Vackra ben») +samt kofta. + +Mörka strumpor och höga mjuka snörkängor med tjocka sulor (Fem röster: »Och +plats för tår och liktornar.») + +Kring hals och armar kulörta remsor. (Kandidaten: »I renseln en liten +sidenhalsduk samt en maggördel af ylle.») + +Stora hattar. (Enstämmigt: »Som sitta på hufvudet och äfven skydda den +blottade nacken.») + +Turistparaply med starkt skaft eller ock en stark käpp med ett godt +handtag. + +Rensel, som faller väl till ryggen och sitter stadigt. (Allmänna opinionen: +»Inga hemmasydda vaxduksväskor!» Kandidaten: »Med breda bärremmar.») + +Gummikappa och oljeduksdamasker. + +En lång mjuk resplaid af mörk färg, hvilken äfven kan begagnas som täcke. +(Enhälligare stämmor vid ett stridare vadställe: »Plaiden bör i ena kanten +förses med dragskodd, så att den på befolkade orter äfven kan tjenstgöra +som längre öfverkjol.») + +Komna på andra sidan bäcken beslöts det, att förslaget, tillika med +renslarnes innehåll, skulle framläggas till våra svenska medsystrars +benägna påseende i det märkliga verk, som borde blifva frukten af våra +gemensamma ansträngningar. + +Ytterligare lifvade genom hoppet att kunna göra en dylik insats i +kulturarbetet, anlände vi i skymningen till Liumssätern och välkomnades der +af en get, som vänligt nickade till oss från fjösets gräsbevuxna tak, medan +fåren stampade tunets lera, och grisarne från både höger och venster sökte +tränga sig fram genom grinden. En märklig tafla, full af lif med en viss +politisk anstrykning. + +Budejan, en äldre fetlagd jente, hade nyss mjölkat, så vi kunde välja +emellan spenvarm mjölk, dito kall söt med ett häpnadsväckande gräddlager, +blåsur dito (som är en nationalförfriskning) samt getmjölk. Vidare valdes +emellan mysort (mesost), färsk ost, upplagd med sked likt smör, kokt ost +och getost; smör och fladbröd oföränderligt samma oförenliga födoämnen. + +Denna säterstuga hade två sängar, stående midtför hvarandra, lika hårdt +packade med hö, som tvenne politiska motkandidater med goda föresatser och +löften, och på en stilla fråga, om hvar vi fingo ligga, svarade budejan: +»Gjätergutten och ni kunna ligga här! jag finner väl en annan plats». + +_Två_ sängar och _fem_ personer, sex med gutten! En vemodig stämning +bemägtigade sig allas sinnen, och jag beslöt att ligga på golfvet, om +budejan kunde uppdrifva en hötapp i det stråfria fjösets hemligaste gömma. +Då ljöd en mycket ungdomlig uppsvensk stämma genom den tilltagande +skymningen: + +»Det är väl ej orimligt begärdt, att Ave, som är äldst och visast bland +oss, åtager sig gutten!» + +Och så följde en sinnesrörelse, som röjde sig i starka skakningar i våra +egna stofthyddor samt i säterns gistna fönsterramar. + +Nu inträdde budejan med en bundt hö i ett lakan, och detta försatte oss i +allvarlig stämning, ty om än en befjädrad skånk gås deri kunnat ha redt sig +ett ensamt näste, så förslog det föga för mig, om jag ville skydda mig från +golfvets hårdhet samt undgå närmare bekantskap med en fårfälls lifliga +inbyggare. + +Kandidaten bedöfvade dock dessa med en dosis af Tjäders, och så redde jag +mig en bädd vid spiseln. De fyra andra kamraterna intogo de två sängarne; +budejan lade ett nytt bål på spiseln och gick; lågan slog upp klar och +flammande, och vid dess sken sågo vi gutten inträda i stugan. Fem par +qvinnoblickar hvilade undrande och spörjande på honom, brasans knastrande +döfvade enstaka fnissningar och belyste med ett fladdrande osäkert sken +hvita tänder, som beto vildt i mjuka ressjälar. Gutten satte sig på +långbänken, spejade med flyktig blick bort öfver bäddarne; de upphängda +klädningarna fångade hans uppmärksamhet, och han tycktes grubbla starkt +öfver meningen med dess draperier, dock utan att kunna lösa gåtan. Flyttade +han så blicken till våra öppet gapande renslar, och hans ställning liknade +en kycklings, som djupsinnigt betraktar det äggskal, som varit hans vagga. +Tänkte pojken möjligen tillreda sig ett hufvudgärd af dem? Våra tankar +slöto ring kring chokoladen. Kanske fick han bud derom på tankeläsningens +väg, ty han slängde hastigt af sig västen och ullstrumporna, kaflade upp +benkläderna, som om han skulle vada, grep sin gule halmhatt och tryckte den +fast på hufvudet, tog golfvet tvärs öfver stugan »i ett byx», och hoppade +upp på sängkanten, der våra två vägvisande kamrater lågo. Vi sågo dem slå +armarne kring hvarandra--flickorna förstås--vridande sig i tyst skratt, +sågo gutten, vig som en apa, äntra upp för den ena sängstolpen och +försvinna i en slags koj öfver våra kamraters säng. En femfaldig suck af +lättnad, ännu några spridda fnissningar, och elden från den husliga härden +och månstrålarne från fönstret gycklade ensamma i den tysta säterstugan. + +I daggryningen ljöd budejans röst genom dörren: »Tobias! Tobias!» och mina +ögon, som allena voro vakna, var det förunnadt att se denne vår rumskamrat +äntra ned från sitt upphöjda läger; hatten hade han på, benkläderna voro +ännu uppkaflade. Kanske han alltid plägade att gjäte eller vada i drömmen. + +Sedan budejan mjölkat och släppt ut boskapen ur fjöset, kom hon in och +sporde, om vi ville ha kaffe.--Jo, jag skulle lemna bönor. Nog tyckte jag +mig taga till en bra portion, men hon såg på den med samma min som en stor +konstnär betraktar fuskarens försök. + +»Skall det här bli kaffe?» + +»Ja-a.» + +»Sådant kaffe bruka vi ej i Norge.» + +Jag skämdes starkt på Sverges vägnar, men inte kunde jag tillstå ett större +folks underlägsenhet gentemot ett mindre i fråga om något, som gick ut på +styrka; fast vi sedan alla fem inför hvarandra erkände, att det norska +kaffet är minst dubbelt så starkt som det svenska. Man kan naturligtvis +kalla det förra skadligt, så bevaras ändå vår öfverlägsenhet. + +Efter frukosten och liqviden bar det åter af på säterstig mot Lidsätrarne, +en hel dagsmarsch, sade kartan. Hvilken luft, hvilket sceneri på denna +morgonvandring! Till venster ett brant fjell med glittrande små bäckar +nedför stupet, till höger Dockvattnet och en slingrande, knappt märkbar +stig genom björk- och grandungar, skuggande en rik blomsterverld, som +tycktes le åt de spridda snöfläckarne i fjellskrefvorna. Vid middagstiden +hunno vi till en liten gård, kallad Tjernverket; här hade vi beslutat att +äta middag, ty der borde vi kunna få fisk och--sälla hopp!--potatis. + +Gården var för tillfället temligen befolkad; vi sågo stadsklädda +manspersoner röra sig på tunet och vid sjöbrädden, då vi klefvo nedåt i en +lång rad; eftertruppen knappast synlig, då förtruppen helsade på +bondhustrun. Några långa ynglingar med skolklassmärken i pannan sysslade +med fiskeredskap, men fingo vid vår åsyn ett anfall af vår ständiga +skrattlust, hvilket jagade dem bort mot fjöset; men en äldre herre såg på +oss med ärliga afsigter att stå emot smittan och visa sig som en bildad man +med ett finare småleende. Här fingo vi för första gången göra bekantskap +med den vackra norska forellen, fjellörret, men drömmen om potatis +uppfyldes ej; det gamla förrådet var nu slut hos bönderna, och den nya +skörden stod knappt i blomning. Hade icke fisken låtit sig fånga, så skulle +vi äfven här fått den vanliga säterkosten. Nu slöts dock vår måltid och +middagshvila med chokolad och norskt kaffe från Brasilien. + +Två af de mest mogne skolynglingarne bröto upp samtidigt med oss, och +glömmande alla våra föresatser, upptogo vi både dem och deras engelska +fiskestänger i vårt sällskap så--långt vägen räckte. Denna, en vanlig +säterstig, delade sig dock snart i två, och vi skiljdes helt varma från +ynglingarne, men hur vi gingo, kommo vi vid en böjning af stigen åter +bredvid dem. + +»Ni gå nog vilse!» ropade vi, tvärsäkert antagande att sådant ligger +ynglingar i blodet. + +_»Någon_ af oss gör det», svarades, och så märkvärdig var fjellnaturen, att +vi nu stodo i en samlad grupp, spanande på karta och mark efter hvar sin +väg, men funno blott jemnlöpande vandringsstigar. + +Det är ödets vilja, tänkte vi och följde våra manlige förare tills vi +slutligen alla sju ej mera visste hvar vi befunno oss. Det bekymrade oss +dock föga, ty vi stodo då midt ibland en flock menniskovänliga kor, och på +en aflägsen höjd, på andra sidan om frodiga inhägnade ängar, låg en större +säter, dit två af kamraterna gingo för att bespeja nejden. + +Efter en längre väntan hissade de framryckningssignal; vi klättrade öfver +diverse gärden, vadade genom det höga, redan daggiga gräset och följde +efter till sätern. Här lemnade våra ynglingar oss, sedan de först +öfvertygat sig sjelfve och oss, att vi voro dragna ur vår rätta kosa genom +att följa dem. Reflektionerna gjorde sig sjelfve och besparade sålunda oss +ett obehagligt arbete inom det psykologiska området. + +Sätern hette Aulstad och sades tillhöra Björnson, fast han, som säterguten +upplyste, aldrig hade besökt den under de år han, gutten, skött den. Här +var nemligen ingen budeja, utan karlen skötte, med gjäterguttens hjelp, +hela mjölkhushållningen. Ehuru vi nyss haft olägenhet af manligt sällskap, +skulle vi dock gerna velat stanna här till följande dag, ty kartan visade, +att vi hade långt till Lidsätrarne, men gutten tycktes vara mindre hågad +för en sådan inqvartering och erbjöd oss en vägvisare. Hans vetgirighet +förledde honom dock till att göra lika många frågor om oss, som vi gjorde +om nejden, och då han hörde att vi voro svenskor--detta hör dock ej den +norska allmogen på språket--bad han oss skrifva våra namn på +förstuguväggens ljusa timmerstockar, »så att Björnson kunde se dem, om han +kom dit». + +Vi ritade och han läste, och när han stafvat sig igenom titeln: med. +kandidat, vände han sig om och sade: »Hvar är _han_ då?» + +»Här står _hon_», svarade jag presenterande. Och karlen slog samman sina +mjuka mejerinäfvar så det sade klask! och med utropet: »Nej da!» tycktes +han vilja på det häftigaste bestrida sanningen af min uppgift. Nu var han +dock ej längre ovillig mot tanken att hysa oss; troligen tyckte han, att +han funnit ett slags förkläde i kandidaten. Men han ville ej säga det +första afgörande ordet; vi ej heller, och så skildes vi samt togo en annan +följeslagare på vår stig.--Så går det ofta till i denna verlden, till föga +nytta för färden. + +Värre mensklig varelse till att skala öfver alla hinder, än denne +gjätergut, såg jag aldrig. Och efter honom rände, vadade, plumsade och +kraflade vi i spridd ordning, uppför och nedför, utan rast, utan ro. Här +utbreder sig en starkt sluttande kärraktig mark, bevuxen med fjellbjörk, +ett tjockt lager mossa och krypväxter. En murken gren brister under foten, +jag lägger mig med ofrivillig hast, stiger upp--ingen har sett missödet--, +sätter af igen ned för branten, beröfvas åter fotfästet, åker nedför på +egen sommarsläde, förmår ej styra rätt emellan trädrötterna, stjelper åt +sidan och faller öfver mitt paraply, hvilket begagnades som styrpinne. +Detta var slutet på den första af de fem paraplyer, som vi egde då vi +lemnade Kristiania. Skymningen sänkte sig emellan fjellen, gutten försvann +deri, och då vi hunno upp honom, sade han oss far väl, menande att nu kunde +vi hjelpa oss lika bra utan honom. Till tecken på mitt erkännande af hans +fullkomliga gagnlöshet som vägvisare, skänkte jag honom båda styckena af +mitt förolyckade paraply, sedan han emottagit den egenliga betalningen för +sina ärliga bemödanden, att ömsom få vårt skodon väl fyldt af dy och ömsom +af klart rinnande vatten. + +Förrädiskt lemnade i ödemarken af detta falska ynglings-ämne, gälde det att +hålla oss i fäspåren, om vi skulle hoppas att här, på en stig, som ej var +upptagen på kartan, finna Lidsätrarne. Kompassen visade oss, hvilken +rigtning vi skulle gå, och under tillrop: »Säterväg!--Otydligt spår! God +säterväg!» delgåfvo vi hvarandra våra upptäckter och kommo ändtligen efter +mycket letande samt under tilltagande regn fram till målet. + +Det var sent på aftonen, den närmaste sätern var stängd, och icke ens en +gris, dessa eljes så förekommande varelser, mötte oss här vid grinden. +Under rop: »Budeja! budeja!» gjorde vi anstalter till att storma stugan. +Vår energi väckte lif der inne, dörren gled upp, en lång karl visade sitt +hufvud och tillkännagaf, att här ej var någon budeja; _han_ förestod sjelf +sin säter.--Det var alltså om _honom_ en gumma talat, då vi på förmiddagen +rastade i hennes säter och drucko mjölk. Han stälde sig nemligen till att +granska hvar och en af oss, pekade så på Heggen och sade: »Du skall ha +sätergutten du, för du är den minsta». Denna dag var det vårt öde att råka +ut för medlemmar af ett kön, som vi beslutat att undvika så länge vi voro +på vandring. Det fans dock ej nu något val, utom från han sida, ty han +kunde för tillfället ej hysa mer än två af oss, då han hade två »småjenter» +till hjelp. Vi tre fösade in vår förtrupp och gingo till nästa säter. + +Äfven här var stängdt, och en fähund skälde rent radikalt på oss, utan taga +skäl och reson. Hertha och kandidaten skyggade; de voro ovana de, men den +förra sade till mig: »Du bryr dig ju aldrig om fähundsgläfs, gå före och +väck folket!» Jag var så höflig mot hunden att han skämdes och viftade med +svansen, så som jag alltid sett hans gelikar göra när hyggligt folk ser dem +in i ögonen, och så hjelpte kreaturet mig på sitt sätt att »väcka folket.» + +Hvem som öppnade för oss kunde vi ej se i mörkret, men i stugan lågo alla +till sängs, då vi kommo in. Vi friskade upp elden på härden och sågo oss +omkring. I en säng vid ena sidan om spiseln skymtade en ny upplaga af +Tobias; utanför honom låg en gråskäggig gubbe, af ärevördigt utseende, och +i den andra sängen hvilade budejan hos en liten flicka. Ingen tycktes ha +lust att stiga upp. + +»Få vi stanna här i natt?» + +»Stanna!» kom det i nekande ton. »Ja da.» + +»Hvar få vi ligga?» + +»Eg veit ikke eg», tröstade oss budejan gäspande. + +Nu grepo vi till det vanliga medlet för att upptina obekant värdfolk: Vi +redogjorde för våra personer, vår vandring och vårt mål. Och när jag så på +försök närmade mig gubbens säng, reste han sig och sade välvilligt: + +»Du kan få ligga hos guten här, du; han har hvarken lopper eller laus.» + +Jag besvarade dock anbudet med det förslag, att budejan borde flytta sig +med sitt barn bort till Tobias n:r 2, så kunde vi tre kamrater ligga i +hennes säng, ett förslag som af alla godkändes och antogos. Derefter satte +budejan fram den vanliga sätermåltiden, vi hängde upp våra våta kläder samt +drogo på oss torra strumpor, och jag tog fram mina reservskor, der jag satt +på sängkanten. + +Hittills hade budejan med tyst undran tittat på våra toilettsbestyr, men +skorna gjorde henne ängslig: »Skall du ligga med skorna, du?» utbrast hon, +och jag hade kunnat haft lust att dansa »hallingen» med henne, så rolig såg +hon ut i sin häpna ställning. + +Gubben tände sin pipa och vardt språksam, medan tekitteln kokade öfver +elden; i det sömndruckna grinande barnets hand stack Hertha ett stycke +kakes, något som tvärt gjorde lillan stum af fasa; men grensle på en stol +vid spiseln, med armarne på stolkarmen och ryggen vänd mot elden, satt +Tobias den andre med orörlig trygghet och iakttog alla våra förehafvanden. +Då vi alla druckit te, gick budejan med sin flicka till sängs, gubben lade +sig på en fäll på långbänken och vi väntade endast på att gutten skulle +skänka oss någon mindre uppmärksamhet, så ville vi tre ställa oss på kant i +budejans säng, men först då elden slocknade försvann han för våra blickar. +Då vi en stund förestält packad sill, och Hertha höll på att glida in i +ljufva drömmar och jag ut öfver den skarpa sängkanten, återfördes vi till +den hårda verklighet af kandidaten, som nu låg på knä midt emellan oss, +rörande i sin rensel. + +»Tyst bara!» hviskade hon, som om hon velat varna oss för att väcka +sofvande fiender, »insektpulvret behöfs.» Och så pudrade hon in både oss +och sängen, som om hon varit i färd att nedlägga kryddsill, innan hon åter +stälde sig sjelf på kant emellan oss. + +Våra nysningar med åtföljande fnissningar väckte den på bänken snarkande +gråhårsmannen; han reste sig, skakade på sig, tände sin pipa och lade sig +ner igen för att med filosofiskt lugn röka in oss och den gryende dagen. + +Så snart gubben, budejan och gutten lemnat deras bäddar samt stugan, ansåg +jag mig ej längre ha någon moralisk skyldighet att hålla mig fast på +sängens träkant, utan förflyttade jag mig ned på golfvet, lyckligtvis med +fötterna före, så att sängkamraterna ej gåfvo annat tecken till att de +märkte sveket, än en djup suck af lättnad och välbehag, samt trillade så +ett halft hvarf omkring på höets »kompakte majoritet» och kastade mig rakt +i sömnens armar. + +Morgonen var våt och grå och liknade vårt skodon, som i nedslagen ställning +tiggde värme vid brasan; kandidaten var, liksom jag, försedd med +reservskor, men vår tredje sängkamrat hade blott en ask fin skosmörja med +sig. När hon nu slog upp sitt öga mot den ångande kaffekitteln, hörde hon +kandidatens stränga föreskrift: »Du blir liggande hela dagen!» + +»Det är _hårdt_!» suckade den dömda, ruskande i hufvudgärdens hårdvallshö. +»Jag känner mig så frisk, att jag ej gerna kan vara sjuk». + +»Dina känger äro dyvåta och du understår dig ej till att gå på i +ullsockorna!» + +»Jag har ju endast _bomullsstrumpor_,» invände den treskande, men tystades +ögonblickligen med en kopp kaffe, två kakes samt med hotelse om en +fladbrödssmörgås med mesost. Detta gjorde henne undergifven. + +Men då jag, efter att en stund ha varit ute för att studera väderleken samt +sätergrisarnes sällskapsvana, hvilken ej tillät dem att låta en gäst och +främling gå allena, återvände till stugan, hade kandidaten redan, med +tillhjelp af en yllemaggördel och två »Stockholms Dagblad» förvandlat +Herthas ena fot till ett oformligt bylte, och en grof handduk jemte ett +par, mig tillhörande nummer af en Helsingborgstidning, tillgrepos för att +vanskapa den andra foten medan offrets ögon uttryckte en nästan vild +triumf. + +»Jag tyckte det var synd om henne; dessutom måste hon ut ur röken här», +ursäktade sig kandidaten. Och så gick Hertha ut för att taga sig en +förmiddagspromenad, åtföljd af sin läkare, som dels höll vaksamt öga med +byltena på hennes fötter, dels med grisarne, hvilka hon dessutom +»konverserade» med tillhjelp af en större käpp. Dessa dagars brist på +köttmat hade hos oss alla väckt vissa sväfvande anslag mot sätergrisar i +allmänhet, och det fans mer än en bland oss som undrade, om der +aldrig--skedde någon »olyckshändelse med dödlig utgång», bland dem, och nu +angreps Hertha af en rent oemotståndlig lust att sparka i hjel ett af dessa +sällskapsdjur; hon påstod, att denna köttsliga lust härrörde sig från +hennes märkliga fotbeklädnad. + +För att ej gripas af samma lust, bad jag budejan om lof att få besigtiga +hennes kött, det insaltade naturligtvis, och då kom hon in med en stor +träbunke, innehållande några stycken »blegfedt» fläsk, en afgnagad stor, +torr oxskank och en bit af en mörk knagglig käpp, som uppgafs vara +»fårpölse». All lust till nästans kött försvann ögonblickligen vid den +synen; det beslöts att säterkosten skulle upphjelpas med maccaroni och +chokolad. Emellertid beträdde vi säterfolket ätande något ur en stekpanna, +och detta hade en betänklig likhet med färskt, uppstekt kalfkött. Herthas +forskningsifver ledde till det resultat, att hon efter en stunds +hemlighetsfullt sysslande vid spiseln öfverraskade oss med att framsätta en +tallrik stek, hvilkens åsyn jagade blodet från kandidatens friska kinder, +och det var omöjligt att få henne till att förtära något af den väl +anrättade köttmaten. Hon hade nemligen--kanske med latinets +tillhjelp--förstått en för oss obegriplig antydan, att två genom benbrott +förolyckade elgkalfvar blifvit funna, slagtade och delade emellan de +närmast belägne sätrarne. Vi började frukta att få återse vår andel af +elgkalfven som »Gjengangere». + +Regnet föll fint och tät hela dagen; våra kamrater kommo på besök, klädda i +sin värds snörskor, hvilka, tillika med deras berättelser, tydligt visade +oss att de lefde på stor fot i hans säter samt att han var en äkta +gentleman bland sätergutter. Han hade nemligen icke allenast afstått sin +säng åt dem, utan han hade äfven försett dem med rena lakan--vi hade hjelpt +oss med våra handdukar och sjalar--samt äfven lemnat kamraterna med +småjenterne i ostörd besittning af hela stugan, tills de förra om morgonen +voro klädda, då han uppvaktade dem med frukost och sedan med en middag, som +föreföll oss alla rent af öfverdådig. Vi misstänkte, att karlen egde +bildning, och då vi hörde att han var innehafvare af en kaffebricka, en +bordduk, gafflar samt ett bordställ, innehållande bland annat peppar, stego +misstankarne till full visshet. + +Hertha, som nu gick nästan fritt och obehindrad omkring i stugan på sina +fotbylten, så långt ett utbredt ylletäcke räckte, fick löfte om +småjenternes säng hos denne underbare gut, och dervid blef hon sjelf så +menniskovänligt stämd, att hon genast körde en bit chokolad i budejebarnets +tyst gapande mun, utan att den stumma flickungen hvarken bjöd till att +försvara sig eller svälja detta munförråd. Den lilla undgick dock några +svårare följder af Herthas gifmildhet, så denna med godt samvete drog på +sig kängerna, tog sin rensel och följde med de två kamraterna bort till den +gästvänlige säterguttens hem. + +Under denna regniga dag hade vi i tillfälle att studera säterlifvet på +högfjellen, fjerran från bygderna, kanske flera mil från egarnes gårdar och +med inga andra samfärdsmedel än »apostlahästar» och klöfsadlade +»norrbaggar» + +Gubben och gjätergutten kommo tidigt hem, den förre från något slags +skogsarbete i fjellbjörksregionen nedanföre oss, den senare med boskapen, +och i skymningen voro vi alla sex rumkamrater samlade vid den flammande +brasen, som dock stundom rökte i kapp med gubben. Tobias den andre satt i +sin betydligt trasiga drägt på sin förra plats och i sin gamla ställning +vid elden, ångande fuktighet under en stum glödande nyfikenhet. Kandidaten +»stod för» medan jag förflyttade mig från sängkanten längre upp i höbädden; +hennes beslut var, att antingen invänta brasans slocknade eller guttens +hädanfärd från stolen bort till budejan och barnet i den andra sängen. Vi +hade alla fem högtidligt lofvat hvarandra, att om vi funno menniskor, hos +hvilka icke sederna voro utkörda af »anständigheten», der skulle vi ej +öppna dörren för denna skenheliga slarfva. + +Men den arma kandidaten hade ingenting att ställa emellan sig och guttens +vidöppna ögon, ty mitt förslag, att vi skulle skiftas till denna gerning, +förkastades utan pröfning. Gubben låg redan på bänken, insvept i fårfäll +och tobaksrök, och då nu denna senare i väldiga skyar drog bort öfver vårt +läger samt bildade en molnstod emellan oss och gutten, tog kandidaten ett +raskt steg, klef upp i sängen och beredde sig till att försvinna. + +Men, o ve! Tobias den andre sträckte ut sin hand mot härdens slocknande +eldbränder, dessa sprutto till af skräck och sände ett flammande sken ut i +stugan, och der stod nu kandidaten i blå--låt mig säga, gymnastikdrägt, +omgifven af en gul strålglans, en obemantlad Svea, mindre hög, betydligt +mindre allvarsam, och i stället för ett argt, gapande lejon låg jag +storskrattande vid statyens fötter. + +Hvem har väl tid till öfverflödig sömn under en dylik feriefärd? Icke jag +åtminstone, derför fann jag det fullkomligt i stil med hela omgifningen, +att gubben vaknade klockan 3 och började röka samt fortfor dermed tills han +fann det vara tid att tända på brasan i spiseln. Det var en präktig gubbe, +oaktadt han säkert var lika genompyrd af dålig, usel tobak, som vår svenska +bokmarknad af öfversättningsliteratur, och jag förvarar med tacksamhet den +vandringsstaf han skar mig af god fjellbjörk. + +Det regnade på morgonen och var betydligt vått på gångstigarne, men vädret +blef bättre uppåt dagen. Vi beslöto att fortsätta vandringen sedan vi alla +ätit middag hos den stillsamme, men klokt blickande sätergutten, som +otvifvelaktigt var känd som ett godt parti i bygden. Det är temligen +troligt, att den förr omtalade gumman, som skänkte honom åt den minsta +jenten bland oss, trodde att vi, lockade af hans stora rykte, dragit från +Sverge endast för att fria till honom. Han sjelf gaf dock inga +»anledningar», utan skötte sitt hushåll med sådan stilla ärbarhet, att vi +fingo liksom en profetisk inblick i framtidssamhället, då männen bli +hushållare, och den synen var rigtigt vacker. + +Vi qvinnor gingo emellertid ut att söka rätta vägstråten medan mannen +kokade middagen, och då vi funno, »att jorden var torr», faststäldes +uppbrottet till klockan 2 eftermiddagen och att dagsmarschen endast skulle +sträcka sig till Räfsjöarne, en knapp fjellmil, hvarest der skulle finnas +en bebodd fiskarhydda. + + + + +X. + +Husvilla. + + +Glada och tacksamma skildes vi från vårt snälla värdfolk på Lidsätrarne och +fortsatte vår muntra vandring i klart solsken, vägledda af kompass och +karta, alltjemt med blänkande snöfjell i förgrunden och på nära håll smärre +snöfläckar i fjellskrefvorna. Vi gingo sakta, ty sceneriet fängslade oss; +lommen skrek i sjöarne, forellen hoppade högt öfver vattenytan, och ripor, +troligen smittade af vår muntra sinnesstämning, flögo upp ur buskarne och +instämde i vårt skratt; intet hus, ingen menniska, ingenting af +verldslifvets äflan syntes här uppe på de omätliga fjellvidderna. + +Räfsjöarne lågo i solglans för våra blickar, men vi spejade förgäfves efter +fiskarhyddan. Vi oroades ej deröfver, ty vi sågo hövolmar på ett näs +emellan sjöarne, trodde att huset låg bakom en bergsknalle och märkte att +vi under sökandet efter säterstigen, som förlorat sig i ett kärr, kommit +för mycket till höger från sjöarne samt visste att man endast på nära håll +kan skilja en grå norsk fjellstuga från en bergshäll. + +Denna dag lade kamraterna en ny pligt på mitt samvete; nemligen att +offentliggöra vår tanklöshet, att ej ha medtagit en _kikare_, och jag +tillsades att varmt uppmana andra turister att ej glömma en dylik +nödvändighetsartikel. + +Vi stannade och höllo råd, ty det var en antagen lag, att alla skulle dela +lika ansvar för kommande äfventyr. Ärftlighets- och ansvarighetssystemet +hade vi lemnat i behörig vård hos dess respektive pappor och mammor, med +hvilka vi ej räknade närmare frändskap. Klockan var nu 5, vädret härligt; +skulle vi söka upp fiskarhyddan eller gå till den å kartan utmärkta +Nordboden, dit, vi ej kunde ha längre än en fjellmil? Vi beslöto oss +enstämmigt för det senare. Och så gingo vi på, endast vägledda af karta och +kompass, ty säterstigar voro der nog af, men de förlorade sig beständigt i +myrmarker, hvilka vi klefvo igenom med en kraft, så det hördes som då ett +ringförlofvadt par sitter i ett soffhörn vid skymningsbrasan och ger de +närmare slägtingarne ett tydligt begrepp om hur det låter, när man drar +foten ur våt dy. Ja, likheten var så förvillande att jag flere gånger vände +mig om, för att se om kamraterna kysstes. Kartan sade oss, att vi skulle +öfver en elf, gälde nu att finna den i sitt stilla halftorra lopp. + +Upp på en klippa för att speja! Nej, ännu syntes den ej i den angifna +rigtningen, men till venster om oss lågo ett par bodar, hvilka vi, enligt +kartans utsago, kunde antaga för fäbodar, och dit kände vi ännu ingen +dragning; alltså bara vidare, för att söka den utstakade säterstigen! + +Vi formerade nu en spridd jägarkedja, och genom tillrop af: »Spår! Spår! +Tydlig säterväg! Otydlig väg! Ingen väg!» meddelade vi hvarandra våra +upptäckter och gingo framåt i värre kroklinier, än den värste vinkeladvokat +kan utfundera, för att nå målet: Nordboden. + +Redan vid denna tidpunkt och medan solen ännu syntes öfver fjelltopparne, +hade kandidaten en profetisk syn och uttalade mystiska ord om snöfjell, +sedda i den dubbla belysningen från månens skifva och ett nattligt bål. Men +vi trodde, att synen endast var ett foster af hennes nyfödda äfventyrslust, +närd af minnet af den blågula strålgloria, i hvilken hon föregående afton +visat sig på sätern. + +Vår zigzagsvandring, för att söka väg genom kärr, en- och dvergbjörksfält, +genom hvilka senare vi marscherade bums på, ty buskarne gingo ej högre än +till knäet, och urfjell pläga bära vanlig menniskotyngd, förde oss till den +vackraste lilla fjellsjö. Förtjusningen öfver denna syn lade sig dock +snart, när vi på vägvisarnes miner sågo, att sjön ej stod upptagen på vår +resplan, och nu måste vi uttala den, en längre stund tillbakahållna frågan: +»Hvar befinna vi oss egentligen?» + +I rätt rigtning på vår utstakade väg till Espedalsvattnet; derom +öfvertygade vi oss alla, men _hvar_ fans då Nordboden? Hade vi gått förbi +den, eller kunde vi ej se den förrän vi kommit öfver den elf, som _måste_ +finnas här i närheten? + +När jag _nu_ nedskrifver detta, känner jag en ängslan, som _då_ var fjerran +från mitt sinne och äfven från kamraternas; vi kunde ju i värsta fall vända +om till Räfsjöarne, vägledda af fjellryggarne, himlen var klar och luften +der uppe--ja, den innehåller ett ämne, som jag tror skulle kunna omskapa en +ligghöna till en fjellripa; starkare bild vill jag ej begagna när jag talar +om ett land, med hvilket vi ej böra slåss. + +Vi bestego en med fjellbjörk sparsamt bevuxen höjd för att speja; vi sågo +elfven och valde från vår höga ståndpunkt en öfvergång, men vi voro nu så +erfarna att vi visste, att de föremål, som i den klara fjelluften syntes +helt nära, kräfde timmars marsch för att uppnå. Men »ingen rädder här!» +Bara nedför sluttningen, genom ny myrmark och fram till elfven! + +Denna var bred, men vattnet var lågt, fast det flöt med strid ström nedför +stora stenblock; här och der hvirflande omkring dem på ett öfverdådigt +sätt. Nu. är det så fatt med mina fötter, att de i närmare beröring med +rinnande vatten alltid vilja gå till botten med saken. Detta hade jag i all +tysthet, då ingen af kamraterna bevakade mina öfvergångsperioder, redan +gjort ett par gånger, och nu såg jag att vi alla måste gå till bottnen af +denna elffåra. + +Solen var nu nere, det blåste kallt i rigtning från snöfjellen, så icke ens +kandidaten, som eljes svärmade för bad vid hvarje vattendrag, kände något +större behof af fotvatten. Men ändå stodo vi snart vid elfvens brädd, med +strumpor och skor fastbundna vid renslame, samt ytterst beslutna att hjelpa +våra kjolar hyggligt öfver vadet. Det finnes tillstånd här i lifvet, då man +nödgas taga äfven en slapp mensklig beklädnad under armarne, om man vill ha +sitt på det torra. + +Hade man nu bara kunnat vada på vanligt skånskt sätt, skulle det aldrig +bekymrat mig, men här gälde det att klättra från det ena öfverspolade +stenblocket till det andra, försigtigt pejlande djupen emellan dem med +käppar och paraplyer. Det skulle visserligen tagit för lång tid att dränka +sig här, men i en handvändning kunde vi fastnat eller brutit armar och ben +af oss, och det önskade icke ens kandidaten, fast hon hade bindlar i sin +rensel. Vägvisarne gingo som vanligt först; med kraft och energi +balanserande på de block, halare än ålskinn och falskare än kärleksvisans +menniskotungor. + +Jag såg den tappra Ellen göra ett felsteg, slinta på en slemmig kullersten +(icke kullerstol), fäkta vildt med ena armen, taga fart och +ligga--valbehållen på hinsidan elfven. Jag flyttade min ängsliga blick åt +höger, såg Heggen upprepa kamratens rörelser, såg henne nära vid målet, såg +strandbrinken brista i pålitlighet, och hennes ena fot plumsa ned i +vattnet. + +Vi bedja läsaren påminna sig, att detta skedde minst sex veckor före +svanjagten på Ekolsund, der prinsen af Wales gjorde ett liknande hopp och, +enligt alla tidningars enstämmiga utsago, blef våt om ena foten. Så att +_om_ någon efterhärmning af fakta föreligger, är det ej från _vår_ sida. + +En stund stod kandidaten i djupa tankar bredvid mig och vår mest eleganta +kamrat, nu betänkligt barfotad, och så stred äfven kandidaten med händer +och fötter emot alla mötande hinder och var öfver. Och nu manades vi två +starkt till efterföljd, mindre af våra samvetens, än kamraternas stämmor, +och jag begaf mig ut, kom öfver _en_ sten, raglade fram öfver två, spände +tårna i den tredje, den vickade till, det hala kräket, och jag satte mig på +dess granne med fötterna redlöst hängande på ena sidan och en lång rad +kappfransar i halfkrets flytande omkring stenblocket. Synen måste ha varit +af tvetydig art, ty tre personer på ena stranden skakades af skratt, jag af +köld och kamraten på andra stranden af häftig förskräckelse, som gaf sig +luft i bevekande böner, att jag skulle vända om till henne. + + Vid denna röst, den välbekanta, + jag vände om bland klippblock branta + och gick tillbaka tum för tum.-- + Ja, kärlek, du gör menskan dum! + +Återförenade sprungo nu Hertha och jag barfotade fram och åter bland sälg +och dvergbjörk, sökande ett bättre vadställe och föreställande ett parti af +den bekanta naturtaflan: »Höns med ankungar», tills modlöshetens vinglöse +ande fick sådan magt med oss, att vi började tala om att stanna der vi +voro, medan de andra drogo till Nordboden för att hemta brobyggare. + +»Ave!» ropade då kandidaten, »du vet ju att der gifves _ett_ sätt att komma +öfver om det gäller.» + +Ja, jag _visste_ detta, jag hade nyss haft en aning om det kalla i detta +sätt att färdas, och jag gjorde en antydan om, att jag ej, i likhet med +henne, var simmagister. Då, i en blink, stod hon, lindrigast sagdt, oklädd' +ute i elfven. »Möt mig! Så, nu på nästa sten! Stöd dig på käppen! Hit med +din packning!» ordinerade hon och stod på två fötter och en hand i den +hvirflande strömfåran, tills jag med ett dugtigt grepp kring hennes nacke +kraflat mig så långt fram att jag, med tillhjelp af Heggens paraply, kunde +af henne sjelf dragas upp på det torra. + +Medan kandidaten sålunda arbetade med mig, fäktade Ellen med Hertha: »Kom +strax!» kommenderade den förra, likt en annan Lorelei vridande vattnet ur +sitt långa nedfallna hår. »Du vill väl ej att kandidaten skall ta döden af +köld för din skull? Ut med dig bara, så skall jag ta emot dig här! Nå!» + +Och midt i elfven och min egen okufliga skrattlust hörde jag Hertha +ömkeligen bedja: »Kära Ellen, tala bara ej så hårdt till mig! Jag skall +komma, men narra mig ej till att skratta!» + +I nästa ögonblick var äfven hon öfver utan att ens hafva vätt fållen på +något af de plagg, som för oss andra råkat för nära vattenytan. Och nu kom +Ellen med handduk och Heggen med konjaksflaskan; der blef en frottering och +ett skålande, ett skrattande och ett skämtande, så vi kände oss så varma +som nybakade studenter. + +Nu måste väl sätervägen finnas! Ännu var det ljust nog till att urskilja +spåren, och så ljödo åter ropen: »Väg! Skodd häst! Många hästar!» emellan +oss; men åsynen af manliga fotspår satte oss i en hänryckning, som +framkallade ett slags bildadt indiantjut: »Mansklack!» öfver hela linien. +Ett par gånger tyckte vi oss, i den tilltagande skymningen, se rörliga +föremål på aflägsna bergssluttningar, och vi inbillade oss att det var +boskap, som gick till Nordboden, hvilken vi trodde vara en säter, och vi +styrktes i denna tro, dels af de trampade stigar, vi funno här och der, +dels af ljudet från pinglande skällor. Men ingen menniskoboning syntes, +ehuru vi på en sank mark funno afhuggna björkar jemte en stor slipsten med +sin svängstång. + +Plötsligt upphörde hvarje spår till säterstig, men ljuden af skällor kommo +närmare. Ellen före, vi andra efter upp på en höjd; vi trodde oss se +sätern, då en flock hästar galopperade förbi, skrämda af våra rop. Det var +de, som buro skällorna, och den förmenta sätern var ett väldigt +klippstycke. Vi letade oss tillbaka till den senast funne säterstigen och +beslöto nu att hålla oss i dess närhet tills det blef dager, ty nu var +klockan 11 och vi fruktade att gå ned oss i någon kärrmark, då månljuset ej +tillät oss att skilja sälgens grå buskar från ängsullens hvita vippor. + +»Sade jag inte, att vi kommo att stanna på fjellen i natt!» utbrast +kandidaten i en ton, som förrådde att hon för tillfället ej önskade sig +något bättre. »Nu gå vi fram och åter på sätervägen--» + +»Och filosofera», föreslog en annan stämma. + +Vi studerade ljusbrytningarne på snöfjellen, skuggorna i dälderna, skyarne +på himlen, funno allt ganska godt, men tänkte att en bit mat skulle varit +ännu bättre; dock derom talade ingen. Ett stort fält, bevuxet med enris, +låg i vår väg, och här kröpo vi ned, för att hvila en stund i enrum med +paraplyerna, som skydd mot den iskalla blåsten. + +»Billigt berberge, härliga utsigter!» anmärkte Hertha, öppnade så renseln +och dök upp, prydd i en handduk på hufvudet under hatten. Heggen tyckte att +det klädde och förekom snart sjelf med en handdukssnibb på hvardera +skuldran. Kandidaten ordinerade för mitt oskyldiga hufvud samma maggördel, +som på sätern tjent Hertha till fotbeklädnad, men hon upplyste mig om, att +den sedan var tvättad. Kandidatens yttre undergick ingen förändring, men +det inre af hennes rensel vittnade dock om åtskilliga omstörtningar till +förmån för hennes beklädnad. Ellen sysslade länge bakom en större enruska, +men då hon åter visade sig, imponerade hon starkt på oss andre genom en +större hvit halsduk, hvars knut hade en omisskännelig likhet med de allra +som näpnaste spetskantade lintygsärmar. Glädjen öfver vår beundran gjorde +henne så varm, att hon åt mig afstod sin gummikappa. + +Nattoaletten var slutad, men sofva vågade vi ej i en sådan kyla, derför +upp, upp alle man innan Jon Blund kommer! + +»Nej, nu tända vi upp ett bål!» det var naturligtvis den profetiska +kandidaten, som nödvändigt ville bli sannspådd, och förslaget antogs af +brist på något bättre. Fastän det var omöjligt att vålla skogseld, der inga +träd funnos så långt ögat nådde, släpade vi först tillhopa en del stenar, +byggde så en rigtig huslig härd, och då vi äfven ryckt upp en del en, sälg +och dvergbjörk, tände Ellen en bit stearinljus och satte det midt på +härden; snart flammade ett präktigt bål högt mot den ljusrandiga +sommarhimlen. Detta väckte åter våra domnande lifsandar och det till den +grad, att jag förledde Ellen till att åtfölja mig på ett nattligt ströftåg, +för att på andra sidan om en bäck söka en säterväg, som förlorat sig deri. +Vi funno den ej, men Ellen föll vid sitt ifriga sökande derefter på näsan +öfver en af bäckens tusende, sinom tusende rullstenar och bröt sitt +paraply; det var det andra, som gick förloradt. + +Då vi återkommo till kamraterna dukade de upp aftonmåltiden: torr chokolad +och kakes; jag föreslog allmän tebjudning, då jag ville bestå kokkärl. +Detta framtogs och befans vara samma flata blanka bleckflaska, som hittills +tjenat till att gifva hållning åt min turnyr. Aseptinen tömdes på en nu +utdrucken fältflaska, vatten hade vi i bäcken, te i kandidatens rensel och +glöder på bålet. Min tennbägare tjente som tekopp och Ellens nickelbägare, +som blott behöfde en lindrig påtryckning för att blifva otät, uppböjdes +till tesil. Hon hade äfven ett bra stycke socker i renseln, men allmänna +meningen försmådde slik förfining. I stället dök--jag misstänker ur +Heggens gömmor--en liten flaska ren sprit, ämnad, som det uppgafs, åt ömma +fötter, men som nu blandades med det kokheta teet, för att utan vidare +först--på försök--köras i Hertha, som ifrigt bestred rättigheten af en +sådan behandling, då hon ej gjort någon menniska för när. De tre andra +drucko blandningen tyst och med från elden bortvända anleten; jag fritogs +på grund af min ålder och bestämda protester, men lofvade att i stället +dricka oblandadt te ur bägare, som den värste ryss, hela natten, om det +kunde bidraga till sällskapstrefnaden. Jag höll ord, drack en bägare ur +hvarje »kok», försötmade drycken med pepparmyntepastiller--en gåfva af +Zéphyrs kapten--bjöd desslikes mina kamrater, och de åto deraf. Så +tillbringade vi under muntert glam nattens timmar, gående och stående kring +bålet, hvilket jemt kräfde näring och vård. Månen, som ej var alldeles +full, satte upp ett godlynt ansigte, höll oss sällskap till långt fram på +morgonen och tyckte visst att vi voro ena glada nattsvärmare. + + + + +XI + +På återtåg. + + +Klockan 4 släckte vi omsorgsfullt elden genom att öfver bålet uppstapla en +stor hög våt grästorf och mull. Denna hög jemte Ellens paraply, utkastad i +två delar, samt några bitar stanniolpapper skola kanske i en aflägsen +framtid för en fornforskare vittna om en högt uppdrifven kultur hos ett då +spårlöst försvunnet fjellfolk. + +Klockan 5 började vi åter vårt sökande efter vägen till Nordboden, nu genom +att gå något tillbaka; vi funno spår, som ledde öfver en ängsmark till en +bäck, sågo bred säterväg, hårdt tilltrampad, på en fjellsluttning på andra +sidan om vadet, och gingo raskt på. Kölden var ganska skarp, våra kläder +fuktiga af dagg, men hoppet om att nu snart komma till en menniskoboning +värmde allas sinnen, och solen steg strålande öfver fjellkammarne. Muntert +trafvade vi öfver vadet och uppför den breda säterstigen på +fjellsluttningen, och nu flögo ropen: »Mansklack!» med öfverdådigt gäckande +tonfall emellan oss. Högre och högre stego vi, blåsten hven kring oss, +hvass, med helsning från isbergen; vi sträfvade upp till en fjellplatå, +sågo en af kreatur tillstampad plats, en oslagen äng och en liten +hydda----. + +Ellen, främst i spetsen, ref upp dörren, försvann der inne, Heggen efter. +Men intet jubelrop, ingen glädtig viftning i dörren märktes; eftertruppen +tystnade tvärt och ilade efter med blandade känslor. Hyddan, synbarligen +endast en fäbod, var till största delen uppförd af samma slags rå +bergsskiffer, som vi så ofta sett använd till tak och fötter eller pelare +till de kistlika uthusen, samt af några timmerstockar. En spishäll till +höger om dörren, ett par stensäten till venster, i bakgrunden ett slags +sängställe, fyldt med gammal sönderskuren säf; det var allt. Hvad skulle vi +icke nu känt för en fröjd, om en Tobias n:r 3 suttit här och stirrat på +oss! En flygtig granskning visade oss, att man för flere dagar sedan +drifvit boskapen från denna trakt, men vi kände för litet till säterlifvet, +att vi deraf vågade draga några vidare slutsatser. + +Tysta nedsjönko vi alla på stensätena i den mörka boden, genom hvars väggar +blåsten for med ett argt pipande ljud. På en gång stod det för mig, att jag +under hela vår resa kastat bort min del af ansvaret genom att tanklöst +instämma i ungdomens alla förslag; att jag med ett barns hela glada +tanklöshet lefvat i stundens fröjder utan en tanke på det som låg bakom +eller framom det glada närvarande. Hade vi alla varit öfverdådiga? Skulle +vi nu plikta för detta? Skulle kanske i fem hem--Nej, jag vågade ej följa +denna tanke till slut---- + +»Ave är uttröttad, hon har ej förtärt en bit sedan i går middag; vi ha ätit +chokolad och kakes, hon måste hvila», hörde jag hviskas der jag i en slags +bedöfning satt i mörkret med en hjerteångest, som förbjöd mig att tala +eller svara. Villigt lydde jag uppmaningen att lägga mig på gjäterguttens +forna läger, gjorde ej något motstånd då Hertha öste öfver mig den smutsiga +säfven, med energisk förklaring att det gjorde detsamma hvad för slags +varelser den för öfrigt innehöll; kände hur renslarne lades bakom min rygg, +för att i någon mån utestänga blåsten; märkte att någon låg på mina fötter +och att en eller två kamrater kröpo upp i andra ändan af båset. Sedan +försvann allt i en oredig, qvalfull dröm, i hvilken jag jemt vadade bland +glidande stenar i strida elfvar, medan rök och eld från brinnande enris +ville qväfva mig. Jag väcktes ur sömnen genom Hertha, som tog bort sjalen +från mitt ansigte och uttalade sitt hopp om, att jag väl ej låg och blef +ihjelrökad. Kandidaten, hade nemligen med sin vådliga förkärlek för +bål--utan pluralis--tändt upp eld på spiseln, och röken slog rakt mot +väggen i stället för att vackert hvirfla upp genom skorstenen. + +Åter bröt sig humorn fram då kandidaten med tårade ögon måste kasta ut sina +kära bränder genom dörren; men hvad som sedan försiggick i våra sinnen, der +vi tre sutto i mörkret väntande på våra outtröttliga vägvisare, egnar sig +ej för skämt. Ingen af oss sade ett ord, ingen fälde en tår, men nog sökte +vi annan hjelp än den, karta och kompass kunde lemna. + +Efter en stund återkommo våra kamrater, och redan deras fasta tag i dörren +medförde hopp om goda underrättelser. De hade varit uppe på det höga, kala +fjellet vid sidan af hyddan--Ellen ända uppe på toppen--hade derifrån +öfverskådat nejden och sett den väg från hvilken vi kommit. + +»Jag kan med säkerhet hitta tillbaka till Räfsjöarne och derifrån till +Lidsätrarne, om vi ej finna fiskarhyddan», sade hon. »Jag _tror_ mig också +kunna finna, väg till Espedalsvattnet, men vill ej ikläda mig ansvaret för +en sådan vandring, om ni ej alla vilja det.»-- + +Vi öfverlade och funno, att det var ett för stort vågspel att, utan mat och +utan bestämd säkerhet om att den punkt, på hvilken vi befunno oss, var den +som på kartan utvisades, företaga en vandring, som förde oss närmare +snöfjellen vid Jotunheim. Alltså tillbaka mot söder, mot Räfsjöarne och +till menniskor! Vi hvilade en stund i fäboden, och kamraterna stärkte sig +med den vanliga kosten, som jag under hela vandringen ej förmådde smaka; så +togo vi åter vår packning och trädde ut i klara solskenet. Först här delgaf +oss Ellen det budskap, att vi måste börja vår vandring med att vada öfver +»en temligt strid bäck.» + +»Ah, jag känner nog igen dig, fast du är förklädd, sa' norrmannen om +spickesillen!» och det samma tänkte vi om vår gamla bekanta elf, fast Ellen +förklädt honom till en bäck. Han var dock ganska hygglig här, så att det +hela aflopp med ett temligen högstämdt fotbad i den kalla morgonstunden. Då +detta var öfverståndet, öfverfölls jag af alla kamraterna, tvangs att +förtära en kakes, som förevändning för det konjaksblandade elfvatten, som +de samtidigt dermed hade mig att nedsvälja. De tycktes ha fått för sig, att +det ej stod rätt till med mig, då jag, utan att begära hjelp, tyst och +vackert vadade öfver elfven. + +För att undvika kärrmarkerna drogo vi oss åt höger upp åt en ås. Här sågo +vi stenar uppstaplade, betecknande en osynlig väg i rigtning åt Jotunheim; +vi stannade, sågo längtande mot snöfjellens glänsande toppar, men vände dem +med en suck ryggen och gingo tillbaka mot söder. + +Åsen var på stora sträckor beklädd med hvit mossa, så djup, att foten +nedsjönk deri lika djupt som romanskrifvare säga, att den sjunker i mycket +fina damers golfmattor. De skulle, desse diktare, bara varit med här, och +de skulle fått erfara hur det kännes att klifva halfva mil så der mjukt; +jag är säker på, att när de sedan skulle dra till med något rigtigt skönt +kammarväglag, skulle de taga till tuktad sten. + +Ungdomen hade en synnerlig lust att hvarje halftimme hvila på denna +mossmatta, »för att sola oss», uppgaf kandidaten; »för att göra ett +öfverslag af kostnaderna för nattherberget», försäkrade Hertha, och skref +till yttermera visso i anteckningsboken: + +»Nattlogi vid lägerelden på vidderna 0,00 kr.» + +»Vi skulle så gerna vilja sofva en stund», tillstodo våra ärliga vägvisare. + +Men jag hade gjort ett tyst löfte att ej hålla rast förrän vi återsågo den +vackra fjellsjön, der vi först förlorat spåret, ty då visste jag, att vi +alla skulle känna igen vägen. Med de fjellen voro vi så bekanta, att vi +nästan voro _du_ med dem. Ungdomen tog dock fortfarande min tystnad för +plötslig påkommen ålderdomssvaghet. Ellen grep min rensel; under ett par +timmars tid skiftades kamraterna till att bära den, och först när jag +gjorde dem uppmärksamma på, att vi alla efter en så lång fasta behöfde +något som höll oss fast vid marken i denna lätta luft, återfick jag min +börda. + +Fjellsjön blinkade mot oss, och vid åsynen af den återkom allt vårt mod; +oförvägna, som tre dagar gamla torndyflar, började vi på stående fot +utstaka en ny vandringsplan för att komma till Espedalsvattnet, en plan, +som skulle sättas i verket så snart vi »fått mat och en natts hvila.» + +Det blåste fortfarande dugtigt, men himlen var klar och solig, så vi ej +behöfde frukta fjellvandrares farligaste fiende, dimman. Någon gång flög +väl en och annan tanke till--»nallar»; men ingen af oss trodde rigtigt på, +att norska björnar skulle förfölja _skuldlösa_ svenska qvinnor. Klockan 1 +nådde vi öfre delen af Räfsjöarne, och nu började vi undra, om der fans mat +i fiskarhyddan. Vi visste, att mannen fick sin mjölk från Lidsätern och att +han var nog god norrman att föredraga den i blåsurt tillstånd samt att hans +kaffegrädde äfven torde vara mindre söt, men vi tröstade oss vid tanken på +vår köttextrakt, vår maccaroni och goda Neiiendamskaffe. + +Ändtligen skymtade vi det smala näset, emellan sjöarne, med sitt slagna hö. +Denna syn var till den grad stärkande, att våra vägvisare råkade rakt af i +skenande galopp, ropande till oss att vi kunde hvila på en backe tills de +genom flaggning på hel paraplystång tillkännagåfvo, att de funnit en bebodd +stuga. Men en sådan väntan skulle blifvit »det unga blod till slut för +lång», ty »der var långt fram, sa' käringen, såg tillbaka», fastän den +klara luften sökte inbilla oss, att vi om några ögonblick måste vara vid +målet. Vi kände nu den norska himlens genomskinliga skalkaktighet, hvadan +vi tre trafvade efter våra kamrater så godt vi kunde. Men vägvisarne +försvunno, döko upp, blefvo åter borta bakom någon backe innan, vi på en +aflägsen höjd sågo ett par andra varelser röra sig. + +»Kor!» ropade mina två kamrater blygsamt. + +»Karlar!» skrek undertecknad oförbehållsamt, och alla tre uppförde vi en +vild segerdans bland ljung och kråkris. + +Aldrig tyckte vi tre oss ha sett fagrare syn, än dessa menniskor, som +aftecknade sig mot de kala bergen, och aldrig ha qvinnohjertan klappat +lifligare vid åsynen af manliga varelser, än våra. Det förstås, att vi +kanske kunnat bli gladare, om de mötande varit qvinnor, men vi voro ej +orimliga i våra fordringar. + +En fiskebod låg på näset utmed vår väg, vi kröpo in der för att söka en +stunds skydd mot blåsten, men då jag såg spiseln der och elden i +kandidatens ögon, fruktade jag ett nytt bål och flydde ut i det fria, der +Hertha stod och så godt hon kunde, spelade förkläde för våra två yngre +kamrater, hvilka just nu hade ett möte med de två karlarne ungefär en +kilometers väg ifrån oss. + +»Signal till framryckning!» rapporterade hon, fast det sedan visade sig, +att hon blott sett männens höjda liar och att vägvisarne vid det gripande +mötet glömde att hissa flagg. Vi tumlade vidare, framdrifna af vinden, +mötte de rare, välsignade karlarne, hvilka smålogo mot oss och, utan att +stanna, sade: »Vägen bent fram, fiskaren hemma. Natten på fjellen, ni?», +»benade» så af på sitt håll och vi på vårt, nådde fiskarhyddan och funno +båda våra kamrater ligga flämtande af förtjusning i en säng med två lakan. + + + + +XII. + +I fiskarhyddan. + + +Hyddan bestod af två rum och två sängar; i det inre hade kamraterna blifvit +inhysta, och i det yttre, som naturligtvis hade en stor spis, träffade vi +vår förre värd, gutten från Lidsätern, i samtal med fiskaren, vår gamle +präktige, oförgätlige Svend Opsal. Gutten hade haft ett ärende hit, hade så +sport efter de fem svenskorna, hvilka ämnade taga nattlogi här förra +natten, och båda männen hade fruktat det värsta, då de antogo att vi +saknade alla slags födoämnen. Fiskaren visste nemligen, att Nordbodens +fiske- och fäbod voro obebodda för tillfället, så att vi troligen irrade +husvilla omkring i ödemarken. Han hade förra dagen på långt afstånd sett +oss gå förbi, »men så muntra, att de ingenting ændsede»; nu sågo de båda +karlarne helt lyckliga ut vid vår åsyn. Men Svend Opsal sade, att djerfvare +qvinnor hade han aldrig sett och ej heller upplefvat, att några sådana +varelser gifvit sig så högt upp mot norr utan manlig förare. + +»Det skall vara svenskor, som våga slikt», menade han, och vi hoppas att +genom detta mod ha ingifvit detta vårt broderfolk en helsosam aktning för +Sverges--män, ty »när detta kan ske på det färska trädet», o.s.v.--Ja, +hvem kan veta, om ej vår fjellvandring får ett stort inflytande på +norrmännens politiska tänkesätt. + +Kandidaten och Hertha försvunno genast i det inre rummet, hvars fönster de +förmörkade medelst regnkappor, för att i en nattlig skymning drömma om en +mjuk bädd på det hårda golfvet. + +Svend Opsal tillbjöd mig vänligt sin egen snygga säng i det yttre rummet, +men mitt sinne var så upptaget af kökstankar, att jag ej kunde hvila, fast +det nu var 24 timmar sedan vi begåfvo oss från Lidsätrarne. + +»Är väl för hungrig till att sofva», menade Svend och satte fram en stor +träskål med kokt kall »fjeldörret». »Det dröjer ju en stund innan jag fått +koka ny fisk», tillade han då han såg att jag ej anföll skålen. + +Vi kommo nu öfverens om, att han först skulle koka kaffe, och då det blef +färdigt, fröjdade han mitt hjerta med åsynen af skäligt söt grädde, så att +jag med stolthet kunde bjuda mina kamrater »en god kopp på sängen». När så +måltiden, kokta foreller, smör, fladbröd och, för första gången, godt mjukt +bröd samt ckokolad, var färdig, sutto vi åter alla vid odukadt bord och åto +med tälg-fällknifvar och skedskaft, glada och lyckliga som--ja, som räddade +menniskor. + +Då Svend Opsal förmodade, att vi nu hade krafter nog till att emottaga ett +varnande exempel, förtäljde han oss, att--jag hoppas det var på +1600-talet--två norska studenter kommit hit till Räfsjöarne för att fiska. +De hade rott öfver till andra stranden, stormen hade ryckt båten från dem; +simma kunde de ej, och så voro de prisgifna åt en nästan säker undergång i +denna vildmark, dit då sällan någon menniska kom. Studenterna hade också +insett detta samt inrättat sig derefter, ty då man _tretton_ dagar senare +sökte dem här, funnos de liggande i hvar sin graf, bygd af stenar, men +lifvet hade de ännu i behåll.--Hela räddningshistorien stod för öfrigt +beskrifven i tryck på ena väggen till Opsals inre kammare, men ingen af oss +kände någon lust att läsa den. + +När det led emot aftonen rustade Svend Opsal sig att med sin fiskargut ro +ut på fiske. »Du och en af jenterne kunna ligga i min säng i natt, gutten +och jag komma sent hem, och då lägga vi oss på golfvet, förstår du», sade +den präktige gubben samt lemnade oss nu i besittning af hela huset, och det +var ej långt lidet på qvällen förrän vi alla gingo till hvila i de två +sängarne samt i en bädd på kammargolfvet. Heggen låg på denna och Hertha +och jag försökte sofva i stugusängen. För oss två blef det dock föga sömn, +ty förra nattens tilldragelser jemte Opsals starka kaffe hade en underlig +verkan att bortjaga den. Vid midnattstid hörde vi hofslag och lifligt prat +utanför vår ostängda dörr; det bekymrade oss ej, ty den norska allmogens +hela väsen ingifver främlingen en sådan trygghet, att der är verklig +själsbot deri, när man kommer från de ängsligt stängda dörrarne i våra +städer och byar. + +Efter en stunds förlopp inträdde fiskargutten, gjorde upp eld och hängde +kaffekitteln deröfver, så kom vännen Opsal och derefter tre för mig okända +karlar, af hvilka den ene bar ett slags herredrägt. Denne man visade sig +genast vara fullt hemmastadd i stugan, hoppade upp på bänken, tog ned från +hyllan all den mat som fans; lät bära in sin packning, ref omslaget af ett +skålpund stearinljus, tände ett och satte det på bordet samt betedde sig i +det hela som husbonde på stället. Med äkta qvinlig uppmärksamhet +öfvervakade jag tyst den hängande kaffekitteln, rädd att den skulle koka +öfver, och jag kände mig befriad från en stor omsorg, när en af karlarne +satte sig emellan sängen och elden, så nära mitt hufvudgärd han kunde komma +på den korta bänken. Jag har aldrig till den grad förstått att uppskatta +värdet af ståtliga eldskärmar som nu, och det var med en suck jag hörde +honom kallas bort från mig och jag åter fick det starka eldskenet och +hettan rakt i ansigtet. + +Som dessa fem karlar kunde äta fladbröd! Det hördes under en timmes tid som +om tio man galopperat på ett tre alnars djupt lager af tomma ägg, och man +skall ej tro att de spilde tiden med onödigt snack. + +»Du har främmande, Svend Opsal», sade den som vi sedan lärde känna som +innehafvare af fiskerättigheten i Räfsjöarne och som husbonde i hyddan. + +»Fyra svenska jenter och en käring. Gått vilse i fjellen, varit ute förra +natten i den starka kölden», svarade Opsal stilla. Männen svarade ej med +något utrop, utan sände blott en flygtig blick bort till oss, nämde något +om, att det kunde ha blifvit farligt samt krasade åter på sitt fladbröd. +Det var oändligt välgörande för känslan att slippa vara föremål för det +slags uppmärksamhet, som männen kalla käringsladder, märk väl, när ej de +sjelfve göra deras nästa till föremål för detsamma. + +Hittills hade jag med fullkomligt lugn betraktat det nattliga laget, men i +det ögonblick värden tog upp en lång svart butelj, blef jag hetare om +öronen, än elden förmått göra mig. Med stort besvär drog han upp korken, +fattade en kopp och slog i--tjock hvit grädde. Jag nöp mig sjelf i armen +till straff för det jag bringat vissa svenska föreställningar med hit upp, +och hade jag varit bättre klädd, skulle jag stält mig på knä i sängen och +gjort afbön för en så skamlig misstanke mot de hederlige männen. + +Följande morgon fann jag en butelj bränvin på Svend Opsals hylla, då jag +der sökte efter tändstickor, ett ytterligare skäl till blygsel för mig, när +jag såg att hvarken den kalla natten eller den blifvande bädden på golfvet +ansågos vara anledningar nog för att »styrka sig»---- + +Med tillhjelp af klöfsadeln redde husets egare sig ett läger på golfvet; de +andre männen lade sig helt enkelt i sina kläder; elden slocknade så +småningom, och det sista jag hörde var Svend Opsals röst: »Jag får upp +tidigt och bränna bönor!» Hertha hade under hela föregående scen med stor +framgång spelat rolen af »den sofvande sköna hos röfvarena», men jag såg +nogsamt, att det blott var höjden af dramatisk föreställning. + +Svend Opsal sof ej öfver sig, ty redan vid fyratiden ersattes den nu +bortdragna röken från männens tobakspipor med oset af brända kaffebönor, +och så snart kaffet var färdigt, blef det åter lif i de andre männen. De +reste på sig, sökte reda på hvar sitt par ben i den orediga hop af dylika, +som upptog golfvet; sträckte på armarne och anmärkte något om kalla nätter; +derpå följde allmän kaffedrickning med fladbrödskrasande, och så lemnade +tre af dem stugan. + +Opsal och gutten sysslade ännu en stund der inne; den förre kokte en ny +portion kaffe, och då han märkte att jag ej längre blundade, sade han: »Du +har nog ej sofvit godt, jag såg du var orolig; nu har jag kokt kaffe åt er, +ni må dricka när ni ha lust, ty nu fara vi alla på fiske.» + +Men då jag ett par timmar senare steg upp och tittade genom fönstret, lågo +alla fem karlarne på backen utanför; de hade ej haft god vind till fiske, +men ville ej mera störa sina objudna gäster inne i stugan. Vi två +sängkamrater klädde oss så fort vi kunde, för att kunna komma ut och skaka +hand med desse hedersmän. + +Vi tillbringade hela förmiddagen hos Svend Opsal, som stannade hemma, när +de andre drogo ut, jag vet ej hvart, och nu granskade han vår karta, +bekräftade att fjellsjön var en af Risas källor, något som vi trott, och +att vi från den punkt, der vi tändt vårt nattliga bål, hade endast ungefär +en mil till Espedalsvattnet. Orsaken till vår förirring, förklarade han, +låg i ett par tryckfel på (den icke nya) kartan, så att vi gått förbi +Nordboden--de två fiskhyddorna; den fäbod vi legat i på morgonen var +Nordbodens fäbod. Med den erfarne gubbens tillhjelp lades nu en ny +vandringsplan för att komma till Espedalsvattnet, men denna väg gick nedåt +bygden, då ingen af oss för tredje gången ville söka säterstig på andra +sidan Risas källor. Vi tyckte oss ha gjort nog, för att förtjena +efterverldens aktning, då vi på vårt återtåg staplat nya stenar ofvanpå de, +som vi här och der funno upplagda för att beteckna rigtningen af vägen. + +Vår värd sade sig vara afgjord högerman, talade med sakkännedom om +hermetiskt tillslutna köttdosor (om detta var en följd af hans politiska +ståndpunkt kan jag ej afgöra) samt läste tidningar och, som jag tror, +hyllade åsigten om männens herravälde öfver djuren, qvinnan deri +inberäknad. + +Men detta oaktadt smålog han med välbehag mot de näfvertofflor, jag +förfärdigat åt Hertha och med hvilka hon nu stoltserade. Då Ellen omtalade, +att hennes sjelfgjorda näfverskor (läs hoar!) gått förlorade i det första, +kärr vi plumsat igenom, skar han henne och Hedvig hvar sitt par näpna +näfversulor till att lägga i skorna, i stället för bindsulorna, hvilka +blifvit rent af vridna under nattens äfventyr ute på fjellen. Han gaf +dessutom Ellen en stödjestaf för egen enskild räkning, men gutten fingo vi +låna till gemensam ledning öfver fjellryggarne, dock med vilkor, att vi +drogo vidare strax efter middag, ty gutten skulle följa med gubben ut på +fiske. + +Gamle präktige Svend Opsal, vi sända dig alla ännu mången tacksam tanke! + + + + +XIII. + +På väg till Espedalsvattnet. + + +Med Torvald, fiskargutten, i spetsen, frivilligt bärande en del af vår +packning, klefvo vi nu uppföre en stenig, säterstig, hvilken, trogen sitt +slägtes natur, jemt och ständigt gömde sig i kärrmark. Men Torvald visste +att återfinna den, utan allt sökande, så vi hade ej annat att göra än bara +blindt klifva på, såsom det höfves ett parti, hvilket funnit sin förare. + +Vi kommo nu till skogsregionerna, och tanken på att vi under vårt återtåg +sett några spår efter ett större rofdjur, föranlät mig att spörja Torvald, +om här någon gång märktes till björnar. + +»Björn!» tog han i, som om jag frågat efter noshörningar. »Naj, inte här, +men uppe i fjellen», och han pekade med tummen öfver skuldran i rigtning +mot våra gamla bekanta fjelltoppar. + +»Nå, ormar då?» + +»Orm!» svarade han så föraktligt att jag skämdes. + +»Ingen större än stocken din.» + +»Jag fattade mod vid detta tillägg, ty min käpp är en meter lång, tjock som +en vanlig hederlig vandringsstaf, så att jag helst vill undvika närmare +bekantskap med ormar af samma kaliber.» + +Då vi hunnit upp till sjelfva bergsåsen och sågo tydlig säterväg nedför +sluttningen, sade vi ett ömt far väl, med handtryckning, till ung Torvald, +satte oss ned vid en bäck, för att hålla måltid samt närmare beskåda en för +oss nu ovanlig syn: En man till häst. Det var en bonde som varit till +fjells och hemtat en oskodd fåle, troligen en af dem, som lockat oss, +förvillade qvinnor, ännu längre upp i ödemarken. Om det nu var i glädjen +öfver att lyckligt ha stökat undan alla karlar, eller det var under +inflytande af andra rena känslor, som kandidaten åter fick ett anfall af +»bad-dille», skall vara osagdt, men säkert är, att hon begärde orimligheter +af den arma bäcken, så att ett par af våra kamrater stälde sig på dess sida +och öfveröste den plaskande menniskan med allt det vatten, de kunde göpna +upp ur den smala vattenfåran. Jag förhöll mig neutral, ty vid Dockvattnet +stod jag på denna vattenmenniskas högra sida, då hon dök ned i sjön för att +öfverbevisa sig om sanningen af min uppgift, att der var dy på bottnen. + +Det var en härlig väg sedan, genom granskog till bygden, men ansträngande +nog nedför de branta backarne, der vi dock stundom råkade i starkare traf, +än benen egentligen tyckte om. Men der vägen erbjöd tillfälle till +allvarliga samtal, rörde sig dessa om bästa sättet att steka biff och koka +råskalad potatis. Vid vägen växte kummin i mängd, och då kandidaten pröfvat +växten och funnit den god att äta, lyckades jag intressera alla kamraterna +för min idé att laga grönkål af dess späda örtblad, en vanlig skånsk +maträtt, för hvars godhet Hertha gick i borgen. Och så beslöts det, att om +vi äfven på skjutsstationen, Kvistberg, blefvo bjudna mjölk och fladbröd, +skulle vi göra myteri, bemäktiga oss spisen samt tillgripa vårt +köttextrakt. + +I ofrivillig språngmarsch kommo vi ned på landsvägen i dalbottnen, och +ingen må förtänka oss att vi talade mindre berömmande ord om norrmännens +påfund att lägga en gästgifvaregård högt uppe på berget vid andra sidan, så +att vi måste klättra uppför en väg, brantare än vi då, när vi aldrig +pröfvat norsk skjuts, skulle haft lust att åka utföre. Vägvisarne synade på +afstånd gården, trodde ej att den kom nedåkande, för att hemta oss, sågo ej +heller till någon elevator, det är uttydt hiss, stötte stafvarne i +fjellsidan och sträfvade uppåt. Vi andra efter, i vårt anletes svett +tänkande på ett dagligt bröd i limpform, men lusten att plocka kumminkål +brändes bort i solhettan. + +I ett stort rum, som i sig förenade kök och stuga samt representerade +forntid och nutid genom den öppna spishällen, som gjorde skäl för sin +plats, och den roterande jernspiseln, som stod der för syns skull, hade +gästgifvarmor, redan då vi tre anlände, blifvit af vägvisarne förhörd i +köksvetenskapen, utan att lemna stort annat svar än: »Eg veit ikke eg.» Nu +anstälde vi samfäldt ett skarpt korsförhör med henne och pigan, hvaraf +framgick, att der i huset fans ägg, fläsk, potatis, af fjolårets skörd +naturligtvis, någonting som kallades »köttkakor», men befans vara hårdt +stekta kotletter af oxkött. Der fans äfven »hermetik», och deraf slutade +vi, att gästgifvaren var högerman, liksom Svend Opsal, som också svärmade +för sådana väl konserverade köttbitar. + +Vi begärde att få af allt, utom konserverna, och då begreppet soppa här +tycktes vara nästan väl svagt, bestälde vi äfven »multebär» (hjortron) med +grädde. Vi hade satt oss i sinnet att undvika mjölken, men det lyckades +dock ej, ty der kom genast in en bunke, stor som en ankdam--detta skall ej +tagas som en tidningsanka--och der fans flere än kandidaten, som med +skedens tillhjelp rodde upp sina medtagna krafter i dess blida våg. + +Derefter trodde vi oss ha förtjent, att i hvilande ställning invänta +måltiden. Men samma märkliga rum, som inneslöt de två ofantliga spisarne, +matbordet, bänkarne, hunden, och ibland fick ett flygtigt besök af en +utomordentligt humoristisk gris, var äfven barnkammare. Är det sant, att +det är menniskans omgifning, som präglar hennes karaktär och utbildar +hennes slumrande anlag, så var det väl barnskriket, som i så stor hast +förvandlade Ellen till en sjungande barnsköterska, och då var det väl den +omgifvande rå potatisen, som i lika stor hast väckte Herthas slumrande +kökssnille, så att hon erbjöd sig att skala en del deraf, »bara det gick +fort.» Kandidaten, som läst filosofi, påstod, att alla dessa husliga dygder +frampressades af hungern; men som hon alltid hade en välsignad frisk +matlust, kan hon förklaras jäfvig i detta ännu oanrättade _mål_. + +Tillbakavisad vid potatisskalningen hade äfven Hertha sökt ett ögonblicks +hvila, då Ellen störtar in till oss med nedfallen hårfläta, med fasa i +anletsdragen och en smutsig barnunge på armen. »Hjelp, menniskor, Ave, +Hertha, Heggen! Gästgifvarmor vill värma upp köttkakorna i hett vatten, +rädda dem, eljes äro de förlorade!» Ut störtade hon och efter henne Hertha; +några ögonblick af tyst, hemsk väntan, och så klingade åter Ellens barnvisa +genom köksdepartementet, för oss tre ett tecken på, att Hertha öfvertagit +köttkaksafdelningen. + +Har man endast ett bra stort förråd af tid och tålamod, så blir en norsk +gästgifvaremiddag alltid färdig till slut; här hade vi för litet af den +senare varan, derför fingo vi de efterlängtade potatisen halfrå in på +bordet, men vi funno dem ändå förträffliga, och de tunna, saftlösa, två +gånger stekta, ur vattennöd räddade köttkakorna voro försvunna innan +kritiken hann undersöka dess värde. Emellan första och andra rätten var ett +längre uppehåll, så att Ellen åter igen fann sig föranlåten att spela rolen +af barnsköterska. Och åter igen kom hon med ungen i största hugg och +rapporterade, att »menniskan» kräfde tillsyn, ty nu ville hon vispa upp +alla de tio ägg, som vi skulle ha »förlorade.» Hertha sade hastigt något, +som ej hördes ut i köket, satte af i Ellens spår och kom tillbaka med en +blandning af hälft äggröra och hälft förlorade ägg, i vacker förening på +ett fat. Pigan kom med stekt fläsk och Ellen efter, nu utan barnet på +armen. Tredje rätten, multebären, fjorårets gröda, jagade oss från bordet +genom sitt äckliga utseende och ännu äckligare smak. + +Oaktadt husets folk tycktes vara mest belåtna med de gäster som foro der +förbi, beslöto vi att stanna der öfver hela följande dag för att laga våra +kläder samt tillställa stortvätt, och vi afskräcktes ej derifrån genom den +stora dosis kanel, som kryddade teet vid vår aftonvard. + +Andra aftonen kom en trupp norska och svenska studenter tumlande ned från +Jotunheim och nu ned för berget, ofvanför gården, hamnade på förstugubron, +stötte med alpstafvarne i marken och ropade så innerligt svenskt matfriskt: +»Mat, mat!» samt tillade sedan med svensk omtänksamhet frågan: »Är detta +Kvistberg?» Vi hade ej mod att senare spörja dem om köttkakornas tillstånd, +men af en norsk lärare, som med sin son ämnade sig till Espedalsvattnet, +hörde vi, att kanelen ej tagit slut med det kryddade vatten, som vi blifvit +bjudna. + +Vi inackorderade oss nu hos den, lindrigast sagdt, tystlåtna och +mörkblickande husmodern för ett pris af 2 kr. per dygn, och sofvo så i tre +sängar, öfverfulla af halm- och fjäderbolstrar. + +Nästa morgon skulle jag ner och underhandla med qvinfolken om vår tvätt, +men då jag trodde mig ha pratat länge nog, för att kunna vänta ett svar, +kom först det vanliga: »Eg veit» o. s. v., och efter ytterligare en +pressning: »Naj du, alla menniskor äro i höet, må du veta.» + +»Kan jag då sjelf få tvätta här mot ersättning för ert besvär att koka +lut?» + +»Skall _du_ tvätta, _du_?» Det lät otäckt ringaktande, men jag vek ej för +det, utan förmådde dem till att hänga en kittel öfver elden och förse mig +med nödigt tillbehör till en stortvätt. Och när jag så, iklädd +gästgifvarmors kjortel och tröja, samt en stund omgifven af allt husets +folk, utöfvade min tvätterskegerning, ingaf jag så stor aktning, att jag, +sedan kläderna blifvit vederbörligen kokta, fick det korta besked: »Vi ska +skölja tvätten för dig, du.» Detta skedde också, och skördade jag stor +heder och beröm af alla kamraterna för detta hvitglänsande arbete. + +Denna middag bortblandades mina gröna kålfunderingar af en rödgrå +vattensoppa med ett stackars söndrigt sviskon per mun. Här fans vid gården +ett försök till trädgårdsanläggning, men inga andra grönsaker än rofvor, +och för min del hade jag ännu i allt för friskt minne den rofva jag satte i +elfven, för att längta efter dessa späda stackare. + +Tredje dagens morgon bröto vi upp, lemnande största delen af vår packning +qvar hos gästgifvarmor, ty nu, då den första planen gått om intet, måste +vi, för att sedan komma till Skjäggestad i Gudbrandsdalen, gå samma väg +tillbaka. I det skönaste sommarväder och med den norske läraren och hans +gosse till sällskap gingo vi nu på banad väg, men under stark stigning +genom den härligaste natur till Dalbacken, der vi legde båtskjuts för att +ro oss öfver det vackra, 2,388 fot öfver hafvet belägna, Espedalsvattnet. +På norrmännens begäran förskönades färden genom svenska sånger, afsjungna +af två våra kamrater, och roddaren tyckte, att vi var »et fornöjeligt +selskab». Båtfärden varade ett par tre timmar, och afgiften derför utgjorde +70 öre för hvarje person. + +Vi landsattes vid Megrunden, nedanför foten af Rutenfjellet, och ryckte +fram i sluten trupp mot de närmaste af de två bondgårdar, som lågo här vid +stranden. + +En yngre qvinna stod i dörren, och hon svek ej vår väntan: Hon sade nej och +»eg veit ikke» till alla våra böner om mat och herberge, men hon gaf oss +båda delarne när vi ville »tage til Takke med hvad huset förmådde». Här +fans för öfrigt allt hvad den mest granntyckta menniska kunde begära: +duktyg, bordställ, gafflar, allt utom köttmat. Men minst ett halft tjog ägg +myste mot oss från den hvita bordduken. Dock, ingen bordsglädje skulle vara +fullkomlig för oss; äggen föreföllo mig hafva en antiqvarisk smak, och då +kandidaten modigt anföll sin andel af dem, hade det till följd, att hon, +med en hotfull blick på den salta forellen, flydde från bordet och hade i +någon stilla vrå bland bergen en obevittnad uppgörelse, der utgiften lär ha +betydligt öfverstigit den senaste inkomsten. Vi sofvo sedan här i sängar +med resortmadrasser och hade framför våra fönster ett fjell, i hvars +skrefvor små snöfläckar glänste emellan de låga björkarne. + +Följande morgon bestego vi det 4,866 fot höga Rutenfjell. En välvillig +munter gris af en fots längd, som hade sin lilla bädd och tråg vid spiseln, +envisades att vilja vara vår förare, men husmodern tog honom ömt i famn och +gaf oss i stället en man, vår unge hygglige värd, till ledsagare, ty himlen +var full af skyar och vi fruktade råka ut för dimma. Dimma och grisar stå, +som bekant, i ett visst förhållande till hvarandra, och vi voro glada att +denne lille fyrfoting lät regera sig af en af våra medsystrar. Vägen var +under de två första timmarnes vandring af samma natur, som de oss så +välbekanta säterstigarne, genom buskar, kärr och hvitmossa, förbi småsjöar +och fjellknaggar. Men så kom »uren», dessa fält af idel skarpa fjellflisor, +jettestenar, hopade öfver hvarandra, slängda och vräkta omkring hela +fjelltoppen, så man ovilkorligen kom på den tanken, att då de +grekisk-romerska titanerne reste sig upp mot unionskungen Zevs-Jupiters +absoluta veto, utkämpades deras sista strid här på de norska fjellryggarne. +Det vore önskligt, att någon unionsvänlig fornforskare närmare undersökte +denna »ur» och så genom urtidens händelser belyste nyare tiders urtima +riksdagar. + +Då vi sträfvat oss upp till fjellets topp, var Jotunheims snöfjell till +största delen höljda i skyar. Troligen spelade de gamle jettarne oss detta +spratt till straff för det vi på annan väg, än genom mäns bemedling, sökt +närma oss dem; jettar och deras gelikar ha aldrig haft rykte för att främja +frihet och framåtskridande. Men härligt var det ändå här uppe, och med nöje +lade vi våra visitkort till dem, som vi funno på en af föraren känd plats, +och satte oss så för att se upp och ned på verlden omkring oss. Vi bådo vår +förare förtälja något. + +»Här är en sägen om detta fjell, den är stygg att höra,» svarade han, men +oaktadt varningen ville vi höra den. Mannen tvekade, men berättade så om en +förare, som dräpt en resande och plundrat liket. Jag vill ej återgifva +sägnen, som gjorde ett hemskt intryck på oss alla, ett intryck, som Ellen +dock bortjagade med ett par käcka visor. + +Och så kraflade vi oss ned genom uren och vidare genom hvitmossa och ljung. +På något afstånd syntes en snöfläck; Ellen satte af i rigtning mot den, vi +efter, för att möta henne och få del af den snö, vi sågo henne upphemta ur +fjellskåran. + +»Jag vill slicka!» ropade en anspråkslös röst. + +»Jag vill suga!» flämtade en annan. + +»Jag vill bita!» pustade en tredje medan kandidaten, matt efter gårdagens +strid med de antiqvariska hönsäggen, endast kastade längtande blickar mot +snön, som allt mer och mer sammansmälte för våra brinnande blickar. +Ändtligen mötte vi Ellen, och stående midt i en grupp gula ranunkler och +röda geranier, slickade, sögo och beto vi, hvar efter sin lust, i den arme +snöbollen, hvars sista lemningar nedpackades i Ellens nickelbägare för att +dermed förfriska vår bleke kandidat. + +Längre ned hade vi mer än nog af friskt porlande vatten i fjellbäckarne. + +Då vi nu hade en legd förare, skulle han naturligtvis göra fullt gagn, +d. v. s. gå före i den rigtning, som vi nu alla kände. Ellen stannade +derför hos vår eftertrupp; Heggen fick uppdrag att springa nedåt så fort +hon kunde, och hennes lopp var icke ringa, för att rädda forellerna från +kokning samt bringa dem på stekpannan. + +Jag, som bildade centern, såg henne och föraren inträda genom stugans dörr +då jag ännu hade en half timmes vandring ned; jag såg henne komma ut igen, +sätta sig på trappan i en vemodig ställning, och jag anade, att hon kommit +försent för att utföra sitt uppdrag i köket. Eftertruppen hvarken hördes +eller syntes, husen och sjön nedanför fjellet fortskymdes nu och då af +framskjutande klippor, och jag genomilades af ensamhetens upphöjda känsla, +ljuft blandad med tanken på rosenröd laxöring och ett glas af förarens +bärvin, som vi blifvit lofvade. + +»Redan kokt!» var Heggens första ord, då vi alla voro samlade på +gårdsplanen; kandidaten bleknade vid minnet af förra qvällens orgier, men +middagsmåltiden aflopp dock lyckligt för oss alla, fast »skeemaden» bestod +af kall mjölk med färska ostsmulor. Men allt var så prydligt anrättadt, och +den halfbutelj bränvin, som prydde bordet, fröjdade allas hjertan. I +skymningen tillbjöd oss vår vänliga värdinna att ro öfver till deras säter +och äta »rommegröd» (gröt kokad af tjock grädde och fint mjöl), men vi hade +på sätrarne till den grad left bland tjocka gräddan, ett vi bäfvade för att +få den i ett så grötmyndigt tillstånd. + +Min första tanke, då jag följande morgon slog upp ögonen i min goda säng, +var att någon kokte rommegröd på fjellet midt för, ty en fin hvit ånga steg +upp ur en af dess remnor. Men det lilla mjuka molnet bredde sig, förenade +sig med andra dylika, som bolmade fram än här, än der, och snart vältrade +sig i hvit-grå, ulliga massor nedåt fjellsidorna, medan fjellkammen ännu +upplystes af solstrålarne. Detta var vår första bekantskap med den norska +dimman; intressant, ja ofta mer än vacker att skåda i alla de +ljusbrytningar och färgspel, den kan framtrolla på fjellen, men dock bäst +att betrakta på afstånd från en banad väg nere i dalen. Uppåt dagen +upplöste sig de böljande massorna i ett fint regn, och vi mindes nu att det +äfven regnat sjusofvaredagen. Visserligen kände norrmännen ej till +sjusofvarnes väderleksförhållanden, ej heller fäste de någon vigt dervid, +och då har saken naturligtvis ingen betydelse för norrmän; dock, hvem kunde +veta, om ej vi svenskar kunde, för vår tros skull, blifva förföljda af +sjusofvareregn på återstoden af vår vandring? Vi lagade oss derför snart +till uppbrott, betalte vår räkning som lemnades muntligen och lydde som +följer: Logi och mat för två dagar, 3 kr. per man, vinet gratis. Förarelön +2 kr. (att delas emellan oss fem) båtskjuts tillbaka till Dalbacken eller +rättare till Vassänden 70 öre pr man.--Hvem vågar nu säga, att man ej _kan_ +resa billigt i Norge? + + + + +XIV. + +Från Espedalsvattnet till Gudbrandsdalen. + + +Vår förare hissade ett af husets lakan till segel på sin båt, och så gledo +vi åter fram på Espedalsvattnet med tillhjelp af roddarens åror, ty seglet +visade sig snart vara blott en prydnad för oss alla. Regnet fortfor, det +var kyligt i båten, och då kandidaten ej kunde ha hopp om att få ett bål, +grep hon ett par åror för att värma sig vid dem. I Vassänden, en gård +förstås, träffade vi ett turistsällskap, som ämnade i största hast besöka +Jotunfjellen och så jaga tillbaka till Danmark. Damerna sågo nedtyngda ut i +deras våta drägter och slokande hattar; under en af dessa igenkände jag en +gammal bekant och fick i en hast en kyss, hjertlig, men våt af det norska +regnet. Det våta sällskapet steg dock snart i en båt och rodde vidare under +himlens strida tårar, men vi stannade qvar ännu en stund, ty Hertha hade +ånyo tillträdt sin kokerskebefattning och tillredde mjölvälling vid den +flammande elden på spiselhällen. Denna middag på Vassänden, med smör och +fladbröd, står i hennes anteckningsbok debiterad med 25 öre personen. Men +då jag sedan skulle anteckna något om detta ställes värdinna, som +naturligtvis hade sitt namn efter gården, liksom andra norska bönder, skref +jag henne för Säfänden. Kamraterna påstodo, att detta, i betraktande af +gummans figur, skedde af ädel qvinlig blygsamhet i förening med min tro, +att hennes och gårdens namn stafvades med hv. + +Under ett fint ihållande regn gingo vi, glada öfver att vi ej voro skapade +af socker, den härliga vägen tillbaka ned till Kvistberg, der gästgifvarmor +stirrade på oss som om hon hoppats att aldrig återse våra glada anleten. +Himlen vete hvad som så förmörkade den unga hustruns blick och nedtyngde +hennes sinne! Vi, som trodde att vi lyckats upptöa henne, kände oss +betydligt afkylda genom hennes sätt att bemöta oss som fullkomliga +främlingar, och drogo oss tillbaka till den stora ödsliga sal, hvilken +tjenade oss till arbetsrum, och företogo nya lagningsbestyr på våra kläder, +medan vi lyckades uppdrifva en i huset boende skomakare, som åtog sig att +bota våra skor. + +I solsken hade vi förra gången gästat Kvistberg, åskådat höbergningen på +slädar, dragna af de älskvärdaste bland alla ök, den lille gule norrbaggen; +vi hade beundrat hundens och grisens lifliga intresse för arbetet, hvilket +de bevisade genom att hvarje gång möta hästen i den brante backen och genom +glada skall och grymtningar följa honom till ladans bro, och kandidaten och +jag kände oss så smittade af denna höbergningspoesi, att vi satte efter +hunden och grisen in i ladan för att hjelpa gästgifvarfar att tömma +hösläden. + +Och nu regnade det, all poesi var försvunnen och blott en otreflig +gästgifvaregård återstod. Stämningen förbättrades ej vid tanken på en +förnyad bekantskap med den gamla upplagan af köttkakor och mjölk; mina +kummintankar, som under vägen från Vassånden, med kamraternas hjelp, tagit +gestalt af den finaste grönkål med förlorade ägg och brynt potatis, gick i +vatten, ty man hindrade mig från att stanna i regnet och plocka den +grönskande örten. Och nu visste jag ej bättre råd att förströ tankarne, än +att sköta mitt kall som sällskapets tvätterska, hvilket nu åter igen var +nödvändigt sedan vi först hade svettats på vandringarne uppför och sedan +blifvit genomregnade på »resan utföre» till Kvistberg. Men vid mitt första +ord derom förklarade vägvisarne åter deras missnöje, och det med en kraft, +som förrådde deras ömhet om mitt skinn, och Ellen gjorde den förståndiga +anmärkningen, att de infödda qvinnorna väl ej kunde berga hö i regnväder +och derför nog kunde bevekas till att tvätta åt oss. Hon sammanvek sitt +broderi och begaf sig nedför en trappa, hvilken både genom sin lodrätta +ställning och trappstegens stora afstånd från hvarandra, lifligt erinrade +om »uren» på toppen af Rutenfjell, och återkom efter ett ögonblick med +segersäll min. + +»Qvinnorna här tvätta åt oss och torka våra kläder i köket, så att allt är +färdigt till i morgon. Naturligtvis betala vi dem bra för detta arbete», +sade hon. + +Vi helsade budskapet med jubel, och vi fyra gingo i en högtidlig rad ned +för den omenskliga trappan och öfverlemnade hvar sitt klädbylte till pigan, +som mottog dem med en djup tystnad och med en min, som förrådde en viss +förvåning, och så återvände vi alla till höganloftsburen, der kandidaten +satt och stoppade strumpor, ett arbete som märkvärdigt nog aldrig tröt för +denna vår vällärda kamrat. + +Några timmar förflöto innan mina tysta tvifvel på gästgifvarmors raskhet +klädde sig i ord, och vi hade för länge sedan druckit vårt +eftermiddagskaffe, då jag beslöt mig för att göra fjellstigning ner i +köket, för att se hur långt det lidit med tvätten. Jag rigtade mina blickar +mot taket och såg en tafla af obeskriflig realism. På torkstängerna under +takbjelkarne bredde sig alla våra plagg--otvättade med sorgset nedhängande +spetsar. Synen var så öfverdådigt lustig, att jag hufvudstupa for ut ur +köket och sedan raglade uppför fjelltrappan. + +»Ellen, du!--Ner och se på dina tvätterskors gerning!» Jag såg en blixt i +hennes öga, skymtade hennes nackfläta i dörren och nedsjönk så redlös i +salens händelsevis tomma gungstol. Ellen nedref obarmhertigt de egendomliga +draperierna i kökstaket och gjorde ett löfte, som hon sedan troget höll, +att aldrig sätta sin lit till en infödd norsk själ förr, än hon hört honom +högtidligen efterstafva de löften, hon af honom begärde. Qvinnorna hade ej +förstått henne, och för tröga och liknöjda att bråka med frågor, uppfylde +de den önskan de förstodo, nemligen att kläderna skulle hängas till +torkning i taket. + +»Skall jag sitta här inregnad hos dessa idioter, så kan jag lika gerna +återvända till hospitalet», tyckte kandidaten, körande sin knutna hand in i +en strumpa för att undersöka dess skador, och en grå regnstämning lade sig +öfver oss alla vid denna hennes hospitalsjemförelse. + +Den väg vi nu ämnade gå till Ringebo eller Skjäggestad bestod af +säterstigar uppför ett brant fjell, och sedan vidare från säter till säter +in i Gudbrandsdalen. Detta var det billigaste och intressantaste sättet att +komma dit. Men regnet gjorde dessa stigar dubbelt svåra, bäckarne svälde +och dansade redan ned från fjellstupen, dimman vältrade sig tung ned i +dalen; här kunde vi få sitta flere dagar. + +Skjutsboken hemtades, kartan utbreddes och en allmän rådplägning följde, +hvars utgång blef, att vi följande dag, om det då ej var vackert väder, +skulle taga skjuts först till Moe, sedan derifrån till Engeland och så +fortsätta den återstående delen af landsvägen till Skjäggestad till fots, +så sparade vi in en dag, då vandringen öfver sätrarne hade tagit minst tre +dagar. Detta beslut tände solar i hvarje öga innan vi tillslöto dem för +aftonen. + +Hej! hvad det följande morgon bar af med två kärror och en skjutspojke, +flere bestås aldrig för »halfannan skjuts.» Uppåt backe, nedåt backe, +kandidaten, var min körsven; muntrare hästar än våra små norrbaggar och +gladare folk skulle man få leta efter. Solen bröt fram genom molnen, +fjellen antogo de mest underliga former under de böljande dimmorna, +hästarne drucko vid vägen när de hade lust. Det var en härlig, en +upplifvande färd efter vistelsen på det ödsliga Kvistberg! + +Skjutshållet från Moe till Engeland gick lika lustigt, och framför den +främsta kärran hade vi en så gladlynt häst, att han stundom stannade midt i +backarne och »med munnen fångade flugor på sina framben», som gutten +upplyste oss, då vi sporde hvad dessa rörelser skulle betyda. Men för +öfrigt trafvade han hurtigt i väg, eldade betande kor och kalfvar till +djerfva sidosprång nedför bergens sidor, för att derefter med svansarne, +höjda som vimplar, galoppera backe upp, backe ned som förelöpare för vårt +festtåg. Större nöt, än dessa, göra ofta tjenst vid festliga triumftåg. (Se +korrespondenters beskrifningar för kringresande konstnärer!) + +Och skjutsafgiften? Ja så! Jo, den uppgick för hvarje person till 1,58 kr. +för första skjutshållet och 1,83 kr. för det andra. Och nu voro vi inne i +Östra Gausdal. + +I Engeland togo vi åter vår packning och gingo i stark hetta en vacker +genväg, öfver ängar och genom en skog, full af de mest förföriska blåbär +och smultron, men vi hade ej tid att stanna, ty vi måste vara vid Lågen +innan det blef allt för sent på aftonen, och från Engeland och dit hade vi +ett par mil att vandra. + +På nästa gifvaregård, Sönstevold, höllo vi middag. + +Nu behöfde vi ej längre svärma om kumminkål, ty nu voro vi på allmän +turiststråt och åto godt, soppa var dock ej brukligt, men ersattes af +outtömliga smultronsskålar med kantals grädde. I Herthas anteckningsbok +läses: »Präktig middag på Sönstevold, O,80 kr, och jag kan ej antaga att vi +andra fått betala mera än hon, ty der var ingen större skilnad i vår friska +matlust.» + +Det enda som kan kallas dyrt var ölet, 40 öre per helbutelj; men jag har +ingen sådan post på min räkning; der står i stället: »En kanna utmärkt +kaffe, 0,10 kr.!!» + +Vi togo oss här flere timmars hvila, ty vi hade nu blott tretton kilometer +(omkring 1-1/4 mil) till Lågen och Holmens gästgifvaregård i +Gudbrandsdalen; denna sträcka hoppades vi kunna gå på tre timmar. Klockan +var öfver 7, då vi gingo från Sönstevold, och vägen bar ständigt uppför de +sex första kilometern, men hvilken väg och hvilken natur! Skogar, fjell och +dansande bäckar nedför fjellens sidor, och öfver det en härlig himmel med +en luft, uppfriskande som--ja, som Megrundens bärvin efter fjellvandringen. +Men nu började vägen stupa nedåt och det tvärbrantare än vi någonsin trott +att en mensklig körväg hade lof att göra, och för att ej »råka i drift», +måste vi styra kursen i zigzag; dock sprungo vi värre än de störste +förfalskare, som veta att ingen förföljer deras slingrande spår öfver vårt +hiskligt ojemna jordklot. + +Klockan 10 1/2 stodo vi vid sjön Lågen, som var öde och tom, och mörkret +var på djupet, så vi ej kunde skymta båtkarlens hydda. + +Men erfarenheten hade, innan vi kommo till Norge, lärt oss, att personer, +stadda i ett svagt upplysningstillstånd, kunna _skrika_ sig till en snabb +befordran; derför satte vi oss i en enda tät klunga, föreställande den +allmanna meningen, och gåfvo upp de aldra fasligaste skrän, börjande som +späda ungtuppar och öfvergingo till de mera imponerande toner, som i +nödfall kunna gälla för manliga väckarerop: + +»Båt öfver! Ro hit med båten!» + +Efter en stunds gastande kom der en Karon roende, för att bringa oss öfver +till andra sidan stranden. Detta nöje kostade oss hvardera hela 7 öre, men +då vi öfvertygat oss om, att karlen tagit oss för sina gelikar, erlade vi +10 öre i frivilliga böter för ett allt för naturtroget nattskrål. + +Holmens gästgifvaregård ligger invid Lågen; dörrarne stodo äfven i denna +hederliga nejd vidöppna, så att vi klefvo utan vidare in i en stor stuga, +der husets tjensteandar hörbart slumrade. Det heter ju, att en sak ej kan +göras både fort och väl; derför måste vi, som voro allt för trötta att +fördrifva tiden med ätande, finna oss i att vänta en timmes tid innan alla +våra sängar blefvo bäddade. Vägvisarne fingo dock genast ett färdigt +sofrum, men vi andra drefvos ut i skilda byggnader, ty pigan upplyste, att +hon lagt en norsk turist i ett rum med två sängar. + +Räkningen på Holmen hade för hvar och en af oss följande utseende: Nattlogi +0,80 kr., frukost O,50 kr. + +Och det var en frukost med ägg, kallt kött, ansjovis, fin ost, kaffe och +mjölk. + +Våra tappra vägvisare mötte oss denna morgon med nedslagna miner; deras +skor och fötter voro i lika bedröfligt skick, och då vi försäkrat dess +egarinnor, att det ingalunda vore hvarken feghet eller annan ogudaktighet +att ej vilja gå på kantrade skovrak med sårade fötter, tryckte de rörda +våra händer, togo skjuts och foro i två skjutshåll de återstående 30 +kilometerna till Skjäggestad. + +Vi andra fortsatte vandringen i sakta mak, ty snart kunde Hertha ej längre +dölja, att äfven hon hade en akilleshäl. Men vi hade ju vår egen med. +kandidat, och hon hade sin rensel, i hvars outgrundliga djup der fans +lindring för smärtorna. + +Nästa »station» (norskt namn på gästgifvaregård) heter Kirkestuen, här åto +vi en middag med två kötträtter, smultron med grädde samt ett utmärkt +kaffe, pris 1,10 kr. + +Både på matpris, elegans och komplimenter märkte vi, liksom mannen när han +såg galgen, att vi kommit inom civilisationens bredare strömfåra. Svend +Opsal tog en af kamraterna vid pannluggen och sade: »Du likner ju en +julebuk, du!» Men vid Lågens strand, der mina kamrater voro inne i ett hus +för att köpa mjölk, sade mannen. »Naj se da! de ha ju pene frökner i +Sverge.» Kamraterna påstodo, att der låg en gapande förvåning i tonfallet, +men då der lär varit mörkt i stugan, blir det hela något tvifvelaktigt. + +En norsk turist hade klifvit förbi oss på vägen till Kirkestuen; der satt +han sedan bredvid mig vid bordet, och att döma efter hans längd, antog jag +att det var han, som legat i de två sängarne på Holmen. Han påstod sig +visserligen blott ha legat i en, men då måste han, haft sina ben inrättade +på samma sätt, som engelsmännen sina metspön, så de kunde förkortas efter +behag, ty till och med i skjutsböckerna få de norska sängarne hålla till +godo med den anmärkningen, att de äro för korta. + +Vi afbidade på nämde station de svalare eftermiddagstimmarne innan vi +fortsatte vår väg, eller som kandidaten anmärkte på »ren» norska: »gingo 30 +kilometer benväg för att kvile lidt på Skjäggestad.» + +Hur vacker naturen i Gudbrandsdalen än är, blef det nemligen snart klart +för oss tre, som ej kunde få nog af den mera storslagna fjellnaturen, att +här blott finnes välklädda berg, leende bygder, gröna sädesfält på +bergsluttningar samt en blågrön flod eller smal sjö och en utmärkt landsväg +i dalbottnen hela vägen fram till våra koffertar. Våra två vägvisande +kamrater hade af bekanta blifvit anbefalda Skjäggestad, som ett lämpligt +ställe för sommargäster, hvilka ej gingo ut för att idka sällskapslif bland +nervsvaga personer, alpstafvar från Kristiania och klädkistor från +Stockholm samt hela Norden för resten. + +Då vi närmade oss vårt utsedda hviloställe, sågo vi våra två kamrater, +åtföljda af en hvit mössa, under hvilken vi anade ett studenthufvud, och +vår harm gaf sig luft i knotande beskyllningar för svaghet och brist på +trohet mot gjorda öfverenskommelser, samt i det enhälliga beslutet, att de +skulle få ha karlen för deras egen räkning. Man torde härvid hafva godheten +lägga märke till den stora olikheten emellan vårt högt uttalade beslut och +de tysta föresatser, som före likställighetstiden plägade fattas af +qvinnor, när de sågo sina likar i ungkarlssällskap. Kandidaten satte +fötterna i marken, så fast och säkert som en liten norrbagge, Hertha +styrkte sin hållning genom att slå upp sitt halft förolyckade paraply, och +jag började just bli liksom rädd för den okände manlige gestaltens öde, när +han sprang fram och utan vidare slöt mig i famnen, med fältflaska och min +höjda björkkäpp, och utropet: »Kære, söde, gamle Ave!» röjde på en gång sin +danska börd, sina känslor och på hvems syndaregister hans närvaro här +skulle skrifvas. + +Vi kände honom alla, men trodde honom vara med sin familj på besök i +Stockholm, och nu stod han här i aftonsolens glans vid Skjäggestad. + +På denna gästgifvaregård hade han i två dagar hållit flugorna, myggen och +våra koffertar sällskap; dessa senare hade han egnat en så öm +uppmärksamhet, att gästgifvarefolket, honom oåtspord, trolofvat ynglingen +med en af dess egarinnor och nu voro ifrigt på spår för att bland oss fem +finna den rätta. Ett fint nationaldrag och dertill ett så äkta menskligt, +att vi till och med kunna spåra det i den svenska folkkarakteren. +Forskningarne på egen hand gingo dock så klent för vårt välvilliga +värdfolk--frun åtog sig att blifva vår värdinna mot en ersättning af 2 kr. +per man dagligen--att det syntes vara nödvändigt att vi sjelfve förhördes. +Men icke våra gemensamma bestämda förnekanden af alla giftasgriller, eller +den arme studentens gröna tjuguåriga ungdom kunde rubba det erotiska parets +en gång fattade, öfvertygelse. + +Ynglingen--vi kunna ju kalla honom Ambrosius--hade begifvit sig från +Stockholm till denna något aflägsna mötesplats, klädd i lätt sommarkostym, +hvilken han gjort ännu lättare genom att lemna sin öfverrock qvar i +Kristiania. Hans öfriga utrustning bestod af en liten rensel, en bror +till kandidatens, men mycket mindre innehållsrik, en tobakspung med +tillhörande pipa, en liten resväska, ett par grå linneskor och en +fruntimmersregnkappa--en svart gummisyster till kandidatens--en burk +vasilin och en alpstaf. + +»Nu måste jag naturligtvis till fjells?» sporde Ambrosius sedan +återseendets fröjd blifvit afkyld af qvällsdaggen. »Men jag vill ej gå +allena, som Adam i paradiset», tillade han med något bönfallande i stämman. + +Han var nästan naken nog i sin åtsittande drägt för att kunna göra det, men +fast vi ej hade någon Eva att skänka honom, beslöt jag att förse honom med +ens hjelp på färden. Ute på verandan satt samme långe norske turist, som +omöjligt kunde ha legat rak i någon norsk stationssäng, och för honom +förestälde jag vår Ambrosius till benäget medtagande upp till sätrarne, och +så ombonade vi studenten med en röd sjal, som jag för femton år sedan fått +af en svensk republikanska, för att ge mig mera färg, 1/2 kaka chokolad och +5 kubiktum konjak samt hans lånta fruntimmerskappa, lätt och tunn som de +såpbubblor, hvilka lyckan påstås roa sig med att blåsa åt folk, men kappan +var dock enfärgad svart. + +Ynglingarne gingo i den tidiga morgonstunden den 7 augusti »bent» till +fjells och säters, och om denna, vår Ambrosii vandring skall blott +förtäljas, att han och norrmannen en morgon i soluppgången lågo på fjellet, +troligen för att iakttaga detta skådespel under ett fint duggregn. +Gummikappan låg utbredd under dem, och den tunna republikanska sjalen +höljde vår ungersvens breda axlar. + +»Her er forbandet koldt!» sade dansken huttrande. + +»Vi er över trægrændsen», upplyste norrmannen i en ton af innerligt +välbefinnande. + +Denne härdade ungdom gick sedan till Jotunfjellen, lemnande Ambrosius att +söka sig ned i samma vägrigtning, han kommit uppför fjellen. Detta lyckades +honom också förträffligt, när man ej räknar hans irrvandringar och många +bekymmer innan han lyckades få en båt för att komma öfver Lågen till den +strand der vi väntade honom utan all oro. + +»Jag lemnar er _aldrig_ mera!» försäkrade han innerligt, då han åter befann +sig bland oss vid matbordet i Sjäggestad. + +Under hans frånvaro hade vi användt tiden på bästa sätt. Hertha hade fått +sträng befallning att vara läkt på hälen till måndagen den 10, då vi tre +kamrater, med bihang af Ambrosius, ämnade bryta upp till ny vandring; +hvarthän hade vi ännu ej klart för oss Våra två kamrater hade slagit sig i +ro med virkning och broderi. Kandidaten stoppade strumpor, med sinnet +uppfyldt af nit mot husflugor och åtskilliga myggarter med intressant +benbyggnad och utmärkta sugapparater. Hon hade med äkta qvinligt tålamod +funnit sig i, att de på viddernes kärrmarker, deras fädernesland +kringsvärmat oss värre än friare kring en rik arftagerska och varit +efterhängsna som handelsexpediter, näsvisa som pensionsflickor och +snarstickna som unga literatörer, men att de--myggorna--här fortsatte samma +lefnadssätt och idkade samma födkrok, det bringade kandidatens blod i +kokning. Och när så husflugorna klefvo ner sig i gräddskålen, trampade +sockret under sina fötter, gjorde en konst i bordduken då de anstälde +flygöfningar kring steken och hade simmuppvisning i soppterrinen, då sprang +kandidaten upp från sitt säte och anstälde, med servetens tillhjelp, en +jagt så det hven om öronen på både flugor och menniskor. Häraf kom det sig +att hon ej i skjutsboken ville, i likhet med oss andra, skrifva ett par +erkännande ord om gästers behandling på Skjäggestad. + +Vår första upptäcktsfärd från nämde ställe gälde en skomakare, och redan +samma qväll, som vi anlände dit, gingo vi fyra kamrater 3 kilometers +landsväg för att träffa en sådan karl, men fingo så höra, att han gått till +fjells för att skörda hö. Folk samlades kring oss, och vi pressade hvarje +vuxen mansperson för att söka väcka möjligen slumrande becksömsanlag, men +förgäfves. Ja, det vill säga, att vi funno flere, som vidkändes dylika +anlag, men de voro ännu så outvecklade att de bäfvade tillbaka för svenska +fruntimmersskor af så bedröfligt utseende som våra. Vi hade jagat en dylik +slumrande skomakaresjäl in i en loge, men han räddade sig genom att ropa: +»Der kommer ju skomakaren!» Der blef nu en jagt, fången före, två af oss +efter, och så kringrändes den andre karlen, drefs in i en närbelägen +handelsbod och befans vara »en galen gut», det vill säga en, som aldrig i +sitt lif tänkt på att bli skomakare. + +»Åh!» ropade nu vår för detta fånge. »Skomakaren är ju uppe hos Jon Höjen +och syr, det minnes jag nu. Gån bara dit upp, så låter nog Jon honom laga +edra skor.» Och så pekade minst fem personer, ifriga att blifva oss qvitt, +upp på en bondgård, som låg högt uppflugen på bergsryggen, der dess +byggnader svagt skymtades i qvällens skymning. + +»Skola vi först krafla oss dit upp och så tillbaka hit, för att slutligen +gå 3 kilometer landsväg till gästgifvaregården?» sporde jag, som började +tycka att det hela artade sig till en liten vandring på 8 á 10 kilometer på +aftonqvisten. + +»Naj da! Der går en ben väg från Jons gård ned till stationen», ljöd det +enstämmiga svaret. + +»Sätt i väg då!» + +Till all lycka hade vi våra käppar med oss, ty nu bar det af, som om vi +gått på takstegar uppföre genom hal slagen ängsmark, genom frodiga +kornåkrar och så öfver steniga boskapsvägar upp till Jon Höjen. Hur han +bodde och såg ut, skall jag ej kunna säga, ty der var nermörkt i den stora +stugan, men en vänlig man var han och tillät villigt den eftersökte och +medgörlige skomakaren att utöfva ett förbättringsverk på våra fem par +vandringsskor. + +Derpå bjöd en qvinna oss söt mjölk, och jag pröfvade på att sätta mig in i +norska landtbruksförhållanden, ett försök som ökade min lilla kunskapsskatt +med den upplysningen, att de norske bönderna måste lägga sina gårdar--»hvar +de kunde bäst.» + +Det var så mörkt det kunde blifva vid den ljusa årstiden, när vi till far +väl skakade hand med Jon Hojen och hans husfolk samt sporde efter den bena +vägen. + +»_Den_ gån I icke i qväll!» sade husbonden med en ton, som ej tillät +qvinnor någon invändning. »Den är så brant att knappt _vi_ kunna stå på +den, vet ja.» + +Vi hade ej annat att göra, än gå tillbaka samma väg vi kommit.--Det var +nära midnatt då vi uppträdde på gästgifvaregårdens trappa; värden, som +tycktes antaga att vi hade uteliggarevanor, höll just på att stänga +dörrarne--man gifve akt på dessa drag af stigande civilisation!--och +förklarade, att han antagit att vi ej ämnade komma hem under natten. + +Då det redan följande förmiddag visade sig, att kandidaten ej kunde lefva i +fred med Skjäggestads flygande insekter, drogo hon och jag ut på en +vetenskaplig expedition för att uppsöka en klyfta, som tycktes vara vår +värdinnas enskilta egendom, och som hon, enligt sin egen uppgift, gjort +till en pligt att visa för alla »bättre resande». Hon gaf oss så många +anvisningar, att de trillade ur vårt minne vid åsynen af en trädgård, full +med röda vinbär. + +Gårdens piga svarade på vår fråga, om vi fingo köpa några bär. »Eg veit +ikke eg.» Hvar husbondfolket fans? »Eg veit ikke eg.» Om hon _kunde_ skynda +sig? »Eg veit ikke eg»; detta sista okunnighetsprof illustrerade hon genom +att lägga armarne i kors öfver bröstet medan hon gled hän öfver tunet, för +att någonstädes i ett fjös anmäla vår ankomst. Enahanda svar erhöllo vi af +husets omyndiga dotter, både när hon i stor välmening plockade de största, +mest--gröna bär hon kunde finna och när hon tillfrågades om priset för dem. +Handeln afslöts dock till hennes fullkomliga belåtenhet, och hon lofvade +oss en lika stor portion mogna bär till samma pris, då vi kommo tillbaka. + +De mest meddelsamma varelser vi mötte på denna vandring voro grisarne, ty +de följde oss långa stycken under lifligt samspråk. Men som vi ej förstodo +hvad de pratade, och ingen menniska i de nejderna kände gummans klyfta, så +kraflade vi förgäfves i bergen för att finna den. Jag tröttnade först vid +expeditionen, men kandidatens vetenskapliga ifver stäfjades hvarken af +trädrötter eller stenblock. Icke ens då en gran strök hatten af mitt hufvud +och förpassade den ned i en mindre klyfta, och hon måste ned för att hemta +den kunde förmå henne lemna gummans naturskönheter att sköta sig sjelfve. +Först när kandidaten föll på näsan på en säterväg, som hon en minut förut +förklarat för att vara både god och--hård, biföll hon till återtåget, utan +att medföra annan vinst af expeditionen, än en murkla, som hon på stående +fot sjelf förtärde. Vår enda tröst var, att vi gjort färden på egen +bekostnad, utan att hvarken ha anlitat statens eller mecenaters +offervillighet. + +Följande dag var en söndag, och då vi efter åtskilliga: »Eg veit ikke eg» +lyckades få veta, att der var gudstjenst i Ringebo urgamla kyrka, något som +blott derstädes egde rum hvarannan söndag, gingo vi dit alla fem. Vi trodde +länge, att vi skulle bli de enda åhörarne, och voro i så fall villiga att +bespara både prest och klockare allt besvär med vår uppbyggelse, hvadan vi +gingo ut och solade oss. Men så kom vår skomakare, som tillika var +orgelnist, klockare och esskornettblåsare, det senare i Ringebo musikkår, +och han sökte nu att fördrifva tiden för sig sjelf och oss, genom att spela +orgel. Ändtligen kom der dock så många åhörare, deribland tre odöpta +spenabarn, att de kyrkliga ceremonierna kunde börja. Men då presten, sedan +han beträdt predikstolen, med en långsamhet och slapphet, som skarpt +afstack mot energien hos Titus, sysslade med Jerusalems jemmerliga +förstöring, lemnade tre af oss i all tysthet templet, men våra tappra +vägvisare höllo ut till slut, utan att en enda gång ha dukat under för +sömnens lömska angrepp. + +På eftermiddagen, då vi återfått vår Ambrosius, företogo kandidaten och jag +en ny klättringsfärd, denna gång till ortens rikaste bonde, som bodde +öfverst på bergsåsen i rigtning åt kyrkan. Med tillhjelp af händer och +fötter kommo vi »benvägen», som kandidaten vanligtvis uttryckte sig, upp +till den stora hvitmålade gården. Vi mottogos vänligt af den unga +husmodern, bjödos på söt mjölk och bakelser och fingo tillåtelse att bese +»staburen» med dess ofantliga staplar af fladbröd och stora lårar med +torkadt och rökadt fläsk, inpackadt i groft, torrt salt. Näst de stora +bylten af osmält ister, hvilket här blott begagnades till seldonssmörja och +dylikt, väckte korfvarne vårt medlidande, ty likt arma förbrytare hängde de +i taket, ett rof för sol och vind, och så förtorkade, att ingen korp ens +skulle vågat sitt näbb för att bita i dem. I staburens andra afdelning fans +sängkläder, snöhvita fårfällar inberäknade, nog för att fröjda själen på en +mor med tio giftasvuxna döttrar, och här fans icke ens _en_ sådan ännu. + +Under vår synförrättning i staburen kom husbonden hem, och vi fingo af +honom en del upplysningar om landtbruksförhållandena här uppe. Vi hade +under våra vandringar flerestädes sett stora stenblock, på hvilka ordet +_Flom_ jemte ett par årtal och en hand voro inhuggna. Nu lärde vi dock +fullt förstå hvad skada en dylik vårflod kan anställa; mannen pekade på den +blågröna Lågen nere i dalbottnen och sade: »Der lägger flommen våra +åkertegar.» Det vill säga, den rifver med sig matjorden från den branta +bergshällen. + +Bonden hade sin säter en mil från gården, hustrun visade oss den sadel, hon +begagnade, när hon red dit upp, och vi tänkte båda, att det måtte vara en +vacker syn att se henne på detta sätt färdas på den ensliga sätervägen. + +Skjäggestad besöktes under dessa dagar ofta af resande, alla åkande, och +bland dessa var en sportman på »bicycle», en yngling, som körde rent för +lifvet i hopp att vinna en--medalj. Han kom störtande in, »som en fem år +gammel hanmyre og drak lemonade værre end den gløende enden af den +bådshage», som vår Ambrosius uttryckte sig, störtade ut och körde--bicycl'n +i sönder, men räddade kanske derigenom sitt unga lif. + +Vid denna tidpunkt voro vi fyra ännu utan någon bestämd resplan för den +återstående ferietiden. Men så satt der en middag till bords med oss en ung +man, som tagit sig en liten promenad uppe i Jotunfjellens snöfält, och han +utstakade åt oss en väg, på en gång vacker och beqväm att vandra, då vi +hade en manlig varelse att taga vara på. Innan denne menniskovänlige +norrman kuskade af i en karriol, hade vi tre vågsamma qvinnor ingått aftal +med honom om, att en dag emellan den 18 och 20 augusti kl. 2 1/4 efterm. +mötas på ett hörn af Karl Johansgade i Kristiania, för att säga honom hur +denna vandring genom Valders behagat oss. + +Våra två kamrater, som trodde sig kunna fritt förfoga öfver hela september, +funderade på att taga hemvägen genom Romsdalen öfver Trondhjem o.s.v. Vi +togo nu d. 10 augusti far väl af våra tappra, rådiga vägvisare, hvilka dock +följde oss ett stycke på vägen, Heggen med kompassen fäst i hatten, till +tecken att hon ej var i officiel tjenstgöring. Afskedet lättades genom +himlens sinnesnärvaro, hvilken visade sig i ett fint regn, som gjorde våra +tårar öfverflödiga. Men i denna stund tror jag att vi fem liksom samlade +minnena af all den tillitsfullhet, ärlighet och vänlighet, som mött oss på +våra vandringar på fjell och i dal i det gamla präktiga Norge. + + + + +XV. + +I Valders med Ambrosius (_bihang_). + + +Under fortfarande regn marscherade vi till Kirkestuen, så att vi nu för +första gången fingo se Ambrosius klädd i kandidatens systerkappa och släckt +tobakspipa. Detta senare redskap var det enda, som nu i synlig måtto skilde +hans kostym från kandidatens, ty hans hvita studentmössa hade en lika +slokig form samt lika obestämd färg som hennes hatt, och hans linneskor +skilde sig obetydligt från hennes för detta gula oljeduksdamasker. Vårt +förråd af paraplyer, var nu förminskadt till ett oskadadt samt ett, +tillhörande Hertha, hvilket skyddsmedel var så uttröttadt af att stå i +spändt förhållande till henne, att det vid hvarje vindflägt med en vänligt +smekande åtbörd föll ned för hennes ansigte. Alla försök af Ambrosius att +vänja paraplyet af med sådana erotiska känsloutbrott, visade sig vara +fruktlösa; men hur än nämda unga qvinna behandlade det veka skydd, hon valt +sig, tvangs det att fortfarande hjelpa henne med att representera +elegansen. + +»Nå det er godt at paraply-eselet ikke er et mandfolk!» tyckte Ambrosius, +när han såg hur ömt, men tillika handfast hon behandlade detsamma. + +I Kirkestuen åto vi åter en förträfflig middag, och våra samveten buro oss +det glada vittnesbördet, att vi tagit in näring för mer än en kronas värde, +så att vi med fröjd och icke med suckan betalte detta belopp. Regnet gick +nu på, som om det arbetade på beting, hvadan vi togo skjuts till Holmen, i +hopp att nästa dag kunna gå de återstående 22 kilometerna till Lillehammer. + +Jag har aldrig förr trott det vara möjligt att, utan dagspenning för +arbetet, kunna skratta från morgon till afton, utan att ens hvila under +måltiderna, men Ambrosius lärde oss, att sådant kan låta sig göra. Det må +dock tilläggas, att arbetet betydligt lättades derigenom, att alla, som +sågo och hörde oss, instämde i skrattqvartetten. Så till exempel hände det +oss vid en gästgifvaregård, dit vi under det fortfarande regnet kommo med +skjuts, men nu fortsatte vägen till fots, att vi bokstafligen blefvo +_utskrattade_, fast vi aldrig varit under stationens tak. Det var Ambrosii +galna utstyrsel, nu ytterligare karrikerad genom en af resväskan bildad +turnyr samt hvarjehanda annat fyllnadsgods, som han bar under den qvinliga +regnkappan. Kandidaten anade ej oråd, utan gick före, så kom han, men då +hejdades vår gåsrad utanför gårdsgrinden af ett hvinande tjut. Vi skådade +tillbaka och sågo genom en öppen dörr en flock rent vikna menniskokroppar, +och från dem utgingo rigtiga ångestrop, illustrerande satsen: »Den största +fröjd, som menniskor känna, är blott en salig smärta». Och vi, vi stodo i +en liknande ställning utanför grinden. + +Den sista milen till Lillehammer marscherade vi, fast Herthas häl och +Ambrosii, en gång i förflutna tider, vrickade fot kräfde med lika rätt +kandidatens läkarevård. Båda patienterna fördrogo ock sina smärtor med lika +hjeltemod. + +Det är dock möjligt att det var dessa, som en dag gjorde Hertha så vek, att +hon fordrade det jag skulle midt på landsvägen predika omvändelse och +förnuft för ett af de största norska nöt vi påträffat under våra +vandringar. Jag förestälde henne, att man, om man sjelf ville komma framåt +på lifvets bana, ej kunde hålla moraliska föredrag för alla de fä, man +träffar på allfarsväg, men hennes hjerta slog allt högre och högre för den +påträngande varelsen ju längre den följde oss. + +»Men kan du då inte allvarsamt föreställa kräket, att vi ej förmå göra +något för dess framtid?» frågade hon, ängsligt blickande tillbaka öfver sin +skuldra. + +»Framtiden rör mig ej en smula så länge vi äro i Norge. Den nye kamraten +är, som du ser, prydd med sådana tecken, hvilka utvisa vissa farliga +egenskaper, men som på samma gång antyder en högre förtroendepost hos sina +likar. Du bör titta närmare på kamraten och vara vänlig!» förmanade jag så +moderligt som det anstår en äldre fru, när en flicka tror sig vara i fara. + +»Så kan nötet hålla sig till sina likar och värdigheter och ej trafva +_efter oss!_» utbrast hon, slående upp sitt paraply med en energi, som +skaffade detta ett af sina anfall, då det alltid regelbundet föll slappt +ned öfver hennes rodnande anlete. + +»_Efter oss!_ Vet du då ej att vi lefva i en tid, då alla mera framstående +nöt sträfva efter att komma in i de kretsar, som de mest otidigt förfölja? +Det här kräket har inga allvarliga afsigter i afseende på dig eller +kandidaten, men vill sannolikt vid lämpligt tillfälle för sin krets omtala, +att det har framstående svenska bekantskaper.--Jag har sett svenska nöt, +som handlat så i afseende på framstående norrmän», förklarade jag lugnande. + +»Du är oefterrättlig!» påstod Hertha, men det är ovisst, om detta påstående +gälde mig eller paraplyet, som hon sökte stålsätta med tillhjelp af en +hårnål. »Kandidat, kan inte du bota kräket för efterhängsenhet?» + +»Jag har ej närmare studerat den åkomman», log kandidaten och satte sina +gulklädda fötter, vanligen af Ambrosius benämda »de små gule», i raskare +takt och gjorde sig blind för alla de blåbär, smultron och hallon, som +lockade vid vägkanterna. + +Då nedkämpade Hertha sin qvinliga stolthet och vände sig vädjande till den +manlige kamraten, Ambrosius, bedjande med blickar, åthäfvor och ord: + +»Käre, snälle Ambrosius, kan icke du, som är en man, skilja oss af med +odjuret! Vi ha gått en kilometer, vi ha gått två i detta sällskap, och ännu +tåla vi det! Tänk bara hvilken oro det skall väcka i nötets hem, när en så +framstående medlem i afton saknas! Om du nu ej inskrider, skall du få se +att vi i detta sällskap komma intågande i Lillehammer, och der kan till +yttermera spektakel hända oss, att vi bli beskylda för att ha lockat besten +med oss.» + +Ambrosius stannade, såg sig förstulet tillbaka, fann att den objudne +reskamraten, som en stund stått tvekande, nu åter satte sig i gång och +började lunka efter oss, nu och då utstötande höga rop. Han stoppade +hastigt sin pipa, bad kandidaten »stå för», medan han tände den, drog så +några kraftiga drag, vände sig om mot den objudne kamraten och ropade med +en stark manlig välljudande stämma: + +»Hold kjæft, _ko_, du kjeder mig!» svängde sig så på klacken, räckte sin +gummiklädda arm inbjudande åt den i systerkappan klädda kandidaten och +skred framåt med lugna steg. + +Detta manliga uppträdande hade en märkvärdig verkan på nötet, en ko med +messingsknappar på hornen, till tecken att karakteren var »tvivlsom», och +med en klingande bjellra kring halsen, en symbol af hennes rang, heder och +värdighet som fäledare i den krets hon tillhörde. Kanske var det just denna +hennes ställning i samhället, som gjorde henne otillgänglig för en annan +behandling, än den som Ambrosius bestod henne; kanske var det blott +språket, kort, kraftfullt som från en man, hvilken en gång möjligen kan +komma att utfärda provisoriska lagar för menskliga varelser, som fått +knappar på de hotande hornen; kanske var det också vårt skratt, som i +förening med Ambrosii djupa allvar talade så starkt till kossans sinnen, ty +hon gjorde helt om och viftade med svansen. + +Sedan sågo vi henne stanna hos en flock af sina likar, och på deras häftiga +råmande och i det hela naturalistiska beteende kunde vi sluta, att der +hölls ett slags politiskt möte med tal om allt det öfvermod, öfverförfining +och öfverflöd, som öfversvämmar den öfverklass som kallas menniskor. + +Händelsen anföres i detta filantropiska verk till vägledning för andra +vandrare, hvilka på sin stig bli utsatta för efterhängsenhet af mindre +utvecklade individer, hvilka hafva den fixa idé, att ett intelligent +sällskap kan låna dem en smula glans, för hvilken senare de så ofta glömma +sina pligter som bjellernöt. + +Prisande vår manlige kamrats stora politiska förstånd och hans mod, då det +gälde att i kapp med kandidaten klänga öfver höga stafgärden, för att komma +åt det öfverflöd af hallon, som jag upptäckt, intågade vi i Lillehammer. + +Här styrde vi genast våra steg till Johannesens hotell, fingo vårt förra +trefliga rum, nästan en sal, sedan »den unge fyr»--norskornas vanliga +benämning på Ambrosius--fått sig ett qvarter anvisadt i ett trefligt rum +intill matsalen. + +»Ave, du, vi må ha noget at skrue i os!» voro hans första ord då han såg +det dukade bordet. Om det var af missnöje med benämningen »den unge fyr», +hvilken han fann något opassande för sin svarta skäggbotten, eller det +blott var en välsignad god matlust, som allestädes kom honom att anställa +fruktansvärda förödelser »på norsk föde», kan ej nu afgöras; men säkert är, +att äfven Johannesen borde få ett godt begrepp om hvad dödliga turister +kunna förtära efter en cirka sexton kilometers vandring. Ty det är till att +märka, att Ambrosius alltid ansåg sig ha grundade skäl att misstänka oss +för att äta ännu mera än han; synnerhet höll han skarpt öga med kandidaten +vid de dukade borden. + +Det blef temligen sent på aftonen innan kandidaten, Ambrosius och jag +begåfvo oss af, för att besöka de vackra vattenfallen, hvilka nu efter +regnet borde te sig ännu ståtligare. Hertha stannade qvar på hotellet, ty +dels hade uppträdet med det efterhängsna nötet--hon är mindre van vid +sådant--tagit hårdt på hennes krafter, dels hade kandidaten ett par gånger +under dagens vandring fått förbinda hennes strejkande häl. Nu beslöt hon +att egna aftonen åt literära sysselsättningar, ty det var henne förbehållet +att föra de anteckningar, hvilka skulle utgöra källskriften till detta +stora verk. Med den anmärkningen, att när en menniska lider af någon +skavank, griper hon till författarskapet, tog hon nu fatt på sitt arbete. + +Efter åtskilliga fåfänga försök att nu komma på rätt sida om de dånande +vattenfallen, nådde vi dem slutligen, och Ambrosius, som nu för första +gången såg en sådan företeelse i den oskyldiga naturen, menade att fallen +voro »henrivende» om man kom i deras omedelbara närhet. + +Tiggerier mötte vi ingenstädes i Norge, hvarken i en eller annan form; men +här vid vattenfallen omsvärmades vi af ett par små flickor, som på det +grymmaste koketterade för oss med en gammal gräddkanna, ur hvilken de +drucko det skummande elfvattnet. Vi voro förfärligt törstiga, men ingen af +oss egde småmynt, och att _bedja_ de små norskorna om att gratis få låna +kannan, der till voro vi två qvinnor allt för _svenska_ och Ambrosius allt +för praktisk dansk. Han höll sin för detta hvita studentmössa under en +närbelägen qvarnränna, och drack sig så otörstig. Kandidaten talade något +om gagnet af måttliga försakelser, men öfverröstades af elfvens och fallens +dån, och jag gick till en stillsammare bäck och drack der, likt den hjelten +Gideons utvalde kämpar, ur handen. + +Dessa vattenhaltiga omsorger förde Ambrosius in i tvättersketankar, och han +sporde mig afsides, om det vore för sent att lemna fram till tvätt på +hotellet, när han icke hade mer än _ett_ plagg att räkna till tvätterskan. + +»Är du vild! Klockan är ju öfver tio på qvällen, och vi resa vid sjutiden.» + +»Så må jeg vadske den i vandfadet da.» + +»Men _den_ kan ju ej hinna torka öfver natten, kamrat.» + +»_Den_ kan vel ej blive vådere end mine strömper; som jeg hver aften pent +vadsker i vandfadet; jeg kan vel også törre _den_ på mig.» + +Kandidaten vände sig om, och då vi ej ville att hon skulle höra, att +Ambrosius på detta sätt frestades att offra sitt unga lif, för att synas +ren i våra ögon, talade vi ej mera om saken den aftonen. I stället sjöng +han ett par af _Ambrosius Stubbs_ sånger ur den bekanta komedien af samma +namn, och för att sätta kandidaten in i den rätta stämningen, spelade han +och jag hufvudrollerna och de flesta birollerna med allt det allvar som en +upphöjd dramatisk konst kräfver. Sådana småsaker lär man lätt på +landsortsteatrar. + +Detta tog naturligtvis tid, så att vi ej kommo i säng före midnatt, och då +vi följande morgon voro klädda och färdiga att dricka kaffe, sof Ambrosius +ännu den oskyldiges sömn, och hans ullstrumpor hängde med klara tårar i +tåspetsarne då jag häftigt slog larm på hans dörr. + +När han hörde att det var fråga om mat, kom han snart i kläderna, och då vi +möttes vid bordet, sade han på förebrående danska: »Ave, du har skrämt mig +förskräckligt; jag trodde du blifvit _åndssvag_, då du kallade mig +_menniska_. Och så berättade han, att näst intill honom bott ett svenskt +äkta par. + +»Hur vet du att det var ett _svenskt_ par?» frågade kandidaten. + +»Jo, jag hörde dem ju först gräla, och sedan sade frun: God natt, _älskade +man_», förklarade sig Ambrosius. + +Försedda med ett väldigt paket smörgåsar, hvilket förtroendefullt lemnades +åt Ambrosius, blefvo vi af vår hygglige värd skjutsade till ångbåten, och +vår koffert, som vi mot en afgift af 50 öre fått afsänd från Skäggestad +till Lillehammer, skickades nu af herr Johannesen direkte till Kristiania +och Zéphyr mot en mycket ringa afgift, och så gingo vi om bord på vår gamle +bekante Skidbladner för att medfölja till Gjövik. + +Under de sista kilometerna till Lillehammer sågo vi ofta en skymt af de +många sommargäster, som flockvis inackordera sig i dessa vackra nejder. +Befolkningen i Gausdalarne och i Gudbrandsdalen prisade hvar på sin +dialekt, men med samma värme, _deras_ luft framför den angränsande dalens, +och vår åsigt är, att all den luft, som i Norge finnes under bar himmel, +måste vara i stånd till att helbregda en menniska till både kropp och själ, +om hon ej lider allt för illa af sjelfviskhet, bosättningsqval, kassafeber +och andra svåra synder och laster. De svärmar af kaffedrickande damer och +konverserande herrar, hvilka vi här och der skymtade på husens verandor, +bekräftade genom deras munterhet helt omedvetet denna vår åsigt. + +I närheten af Lillehammer hade vi till och med mött en ung svensk, som nu +såg betydligt yngre ut än för tre veckor sedan. Det var en nära bekant till +våra i Gudbrandsdalen hvilande kamrater; hans min sade, att han igenkände +oss, och vårt förnuft inbillade oss, att han måste förundra sig öfver att +de två unga damerna blifvit antingen förbytta eller förvandlade till en +dansk student. Men om vi nu också burit våra kamrater i plaidremmar, kunde +han ju omöjligt ha stannat och sport efter deras befinnande, ty han var +icke presenterad för oss, och vi göra anspråk på att behandlas som bildade +medlemmar af det hyfsade svenska folket. + +Mjösen med omgifningar var sig lik, Skidbladner likaså och blåsten äfven, +så att vi höllo oss stilla i matsalongen och blefvo föremål för en med +visitkort, högre titel och dito ålder begåfvad ungherres, i den mest +smickrande uppmärksamhet förklädda, nyfikenhet. Genom en stilla +öfverenskommelse. öfverlemnades han åt kandidaten till lämplig behandling, +och han fick all den underrättelse, som hennes och mitt visitkort förmådde +gifva honom, under det Hertha och Ambrosius ingingo ett högtidligt förbund, +att aldrig spela unga snobbroller när de blefvo gamla ungkarlar. + +Kandidaten och jag blixtrade af harm, när vi af denne betitlade norrman +beklagades, att vi ej föregående afton varit vid ett visst sanatorium och +sett »folket, dansa hallingen för herrskapet mot betalning.» Vi samlade i +tankarne de medlemmar af norska folket, som vi lärt känna, och tyckte det +skulle vara _omöjligt_ att i detta allvarliga land finna slika +hallingdansare, men nu sågo vi ju med egna ögon och hörde med egna öron att +äfven i Norge finnes en pöbel, som förnedrar och låter sig +förnedra.--Alldeles som hos oss! + +Från Gjövik, hvarest der tyckes vara daglig »dyrskue» då Skidbladners +passagerare der gå i land, trafvade vi nu raskt i rigtning mot det härliga +Valders med dess brant stupande fjellsidor och vildt brusande forsar. + +Smörgåsarne befunno sig ännu i ograveradt tillstånd i plaidremmen, men nu +blef vår första omsorg att finna något lämpligt ställe med bänkar, en ko, +och en menniska som sålde oskummad mjölk, ty vi voro ännu så pass långt +från vårt hemland, att vi ej blygdes för en nödvändig sparsamhet med +kassan. Här är nemligen en lifligt trafikerad stråkväg för utländska +turister, så vi anade att priset på gästgifvarmat och dito husrum måste +vara högre än till exempel i Vestra Gausdal. + +En oss tillmötesgående okänd qvinna förrådde åt oss sin grannhustrus hus +och ko, och så ryckte vi in i en stuga, hvarest vi höllo en grundlig +matsäcksmiddag under allvarliga ansträngningar att få se bottnen på ett +ofantligt mjölkfat. Kamraterna dröjde så länge vid denna lofliga +förrättning, att jag hann vid vägens stenrös plocka mig en efterrätt af +smultron innan vi begåfvo oss vidare. + +De första ögonblicken efter en styf måltid var Ambrosius vanligen stämd för +allvarliga betraktelser vid sin evinnerliga tobakspipa; nu slöt han sig +till min sida och sade med en viss hemlighetsfull ton: + +»Hör, Ave, jeg ved at du er et förnuftigt menneske, hvor gal du end ser ud! +Jeg vil spörge dig, om nogen af jer vil låne mig--? Du ved jeg glemde at få +vadsket. Det gjör ej noget om ærmerne er lidt korte, eller om den er +udskåren ved halsen--gjör det vel, hva, Ave? Le nu ikke som en åndssvag, +ugift skade, når jeg taler som et alvorligt menneske!--Jeg tror ej jeg er +bredere över skuldrene end--» + +Resten af hans funderingar nådde ej mina öron, ty då låg jag med ansigtet +nere bland vägkantens prålande blommor och bär. + +Kamraterna hade så pass ofta besökt teatrar, att de kände de medspelandes +skyldighet att vara sten döfva för hviskningar, som höras öfver ett helt +»hus;» men hvarken kandidaten eller Hertha kunde hindra ett starkt anfall +af svaghet i fötterna, hvilket försatte dem båda i ett tillstånd af tyst +hemlighetsfullt raglande. + +»Kuppelsköre hjernedyr!» mumlade Ambrosius, klifvande öfver en +starrbligande padda, och med sublimt förakt för kamrater, som borde vara +besjälade af nordens ande, hvilken ej tager hänsyn till klädesplagg och +kön, uppstämde han en italiensk aria, så fjellens eko kommo fram från alla +sidor och sökte täfla med sångaren. + +»Käre Ambrosius, skona din stämma i detta kalla, fuktiga väder, så skall +jag låna dig ett----!» + +»Käre, söde, grimme, kloge, kuppelsköre kandidat, _hvad_ vil du låne mig?» +afbröt han henne häftigt. + +»Ett--insektpulver.» + +Han afslog detta surrogat med förakt, men emottog lydigt ett par nystoppade +ullstrumpor, som uppdök ur kandidatens rensel, då jag trolöst förrådde hans +»daglige aftenvadsk i vandfadet». Hans för detta ljusgrå eleganta linneskor +(hvilka, endast då han skulle »ge grefvens roll», utbyttes mot ett par +skinnpjexor) hade, enligt hans egen försäkran, »en umådelig lyst til at +drikke myrvand», och det är antagligt, att strumporna fingo deras andel af +denna förfriskning. + +Det ihållande strida regnet tvingade oss flere gånger att taga skjuts, och +då Ambrosius och Hertha ej kunde draga jemt i den främsta kärran, emedan +hon vägrade att hålla hans tobakspipa hvarje gång han skulle smacka på +hästen, och dessutom ej orkade skratta oupphörligt, men ändå grymt +tvingades dertill, beslöts det, att han nästa skjutshåll skulle köra för +kandidaten, och gutten för oss två andra. + +Detta gick bra ett skjutshåll, det gick bra två, men vid det tredje drog +Ambrosius mig afsides och bad att få köra för mig, ty kandidaten skötte +sjelf tömmarne, och detta fann ynglingen vara ett betänkligt tidens tecken, +synnerligast för en ung dam, som har fått en körsven vid sin sida i kärran. + +Det obehagliga i vår manlige kamrats belägenhet afhjelptes derigenom, att +vi vid nästa gästgifvaregård, väl mätta och goda, instoppades alla fyra i +en trång, väl tilltäppt--lärftsbur. Här sjöng han sådana strids- och +segersånger in i Herthas högra öra, att hon föreslog det vi tre qvinnor +skulle lägga en kafle i munnen på honom och så hålla hans unga hufvud ute i +det stridaste hällregnet, då han hvarken hade barmhertighet med sin egen +strupe eller våra hörselorganer, för hvilka det jemt »slog lock.» Hon kan +ännu i dag ej rätt förlåta mig och kandidaten, att vi bara skrattade åt +hennes tankar på öfverfall mot sidokamraten. + +Vid denna tidpunkt visste vi redan alla tre genom daglig erfarenhet, att +hvarken köld eller väta, hunger, törst eller sömnlöshet hade magt öfver vår +manlige kamrats »sprudlende lune;» det enda sätt vi kände att få honom att +en stund unna våra skrattmuskler en knapphändig hvila var, att försätta +honom i ett tillstånd af öfvermättnad, då han vanligen hotade oss med, att +han aldrig, aldrig ville »æde mere». + +Men dagsmarscherna voro nu långa, och det var ej alltid möjligt att lugna +honom tills vi kommo till nästa gästgifvaregård, ty vi hade vanligtvis ej +gått långt efter frukosten eller middagen förrän han regelbundet återförde +i mitt minne en nu afliden svensk man, som jag i forna dagar hade äran att +kalla vår husvärd. När denne herre kom mosig hem, tog hans hemmavarande +halfva anstöt af detta tillstånd och förklarade mannen för _full_. + +»Full! _Jag_? Nej det är _du_ som är full!» förklarade då den manlige +hälften af detta kött, som ju var _ett_, äfven om det ej kunde blifva ense +om hvilken del deraf som fått ruset. + +Så snart Ambrosius kände de första tecken till matlust, började han: »Ave, +nu er du sulten igen, skrækkelige menneske! Ja, det nytter ej af du negter, +for jeg _ser_ det; du er åndssvag af sult.--Bare ti stille, du er sulten +som en ond räv og törstig som den gloende enden af en rådden syl--_jo du +er_, Ave!» Hvad var under sådana omständigheter att göra annat än äta? + +En dag hade vi beslutat att hålla »mellanmål» i någon hygglig bondstuga, +och efter något sökande beslöto vi oss för att intåga i en större gård med +snyggt utseende. På tröskeln stod en halfvuxen jente, som skyndsamt införde +oss i husets bästa rum, en stor sal, under förklarande att »kjærringen er +ikke hjemme.» Hennes förtroende rörde oss djupt, ty det hade händt oss ett +par gånger i Valders, att små omyndiga barn ryckt till sig de allra minsta +i flocken och med dem skyndat hals öfver hufvud in i husen och tillbommat +dörrarne vid vår åsyn, och då dylikt aldrig hände så länge vi ej hade någon +herre med oss, tro vi, att de togo Ambrosius för en anförare af något slags +modernare röfvareband. Nu åtog jag mig att utspörja denna oskyldiga lilla +om tillståndet i kjærringens visthus. + +»Ha ni någon mat här?» + +»Naj da!» utropade hon med en häpnad, som om jag frågat henne om jag fick +köpa ett af de smutsiga barn, hon vårdade. + +»Potäter?» + +»Naj du, ej vid denna tid!» + +»Sill?» + +»Naj da!» + +»Ägg?» + +»Naj da!» + +»Ugnsbröd?» + +»Langt ifra!» + +»Pölse?» + +»Ja da!» + +Nu visste jag, att här i huset ej fans annat att få än mjölk, smör, mesost +och fladbröd, och sedan vi lemnat våra två kamrater i Skjäggestad, fans der +i vårt sällskap ingen som tog parti för sistnämde del af den norska +egendomligheten. Ambrosius förklarade, att det var »en dårlig föde». Hertha +åtog sig dock att upphjelpa den tunna kosten med en försvarlig tjock +chokolad, och försvann så i stugan, der naturligtvis hvarken den stora +spiseln eller den lilla jerngrytan, hängande på sin krok öfver elden, +saknades. + +Hade nu bara nämde unga qvinna pligttroget utfört alla de till kokningen +hörande förberedelserna, skulle jag känt mig trygg, men hon visade sig vara +behäftad med en nästan vidskeplig tro på, att barnflickan skulle hålla sitt +löfte att skura jerngrytan innan hon slog mjölk deri. Följden af denna tro +blef en mulattfärgad anrättning, framburen i en soppskål, med tillsägelse +af Hertha, att den _genast_ skulle förtäras, ty der hade varit kokt +blåbärssoppa i grytan. + +Kandidaten och Ambrosius insågo också genast nödvändigheten af, att utan +all öfverläggning gripa verket an innan reflektionen fick tid att utfärda +upproriska proklamationer till de invärtes magterna, och då Hertha med +sublimt dödsförakt först sjelf tömde en kopp, följde de andra exemplet +under hemsk tystnad. Jag flydde från kalaset med bortvända blickar och +nöjde mig med andlig spis ur en bordlagd missionstidning tills den lilla +norska jenten högtidligt kom med »pölsen», hvilken undersöktes och befans +vara en till gulnad ålder kommen fårtalg, omklädd med tarmskinn. + +»Skrækkelig föde!» mumlade Ambrosius, med ena ögat fäst på den gula pölsen, +det andra på den svartmuskiga chokoladen. + +Jag återvände resignerad till min andliga spis, men afbröts åter i min +läsning af jenten, som nu, strålande af stolthet, bjöd mig en spilkum rent +kokhett--vatten. + +Men nu sprungo både kandidaten och Hertha fram för att skydda mig; de hade +ämnat att öfverraska mig med en kopp buljong, men upptagna som de voro af +deras egen måltids besvärligheter, hade de glömt att slå köttextrakt i det +kokande vattnet. Jenten visste troligen, att man i Sverge kände konsten att +koka soppa på spik eller korfstickor, och vi hade just nyss fått en +»pölsepinne» af henne tillika med pölsen. + +»Hvad äro vi nu skyldige dig, lille jente?» + +»Eg veit ikke eg. Kjærringen er ikke hjemme.» + +Lyckligtvis visste hon att se strålande glad ut öfver såväl betalningen +till husmodern, som öfver drickspenningarne till henne sjelf, så att det ej +var samvetsqval öfver måltiden som gjorde mina tre kamrater så bleka då de +tänkte på densamma. För öfrigt kom kjærringen, en ung qvinna, hem och +betygade oss sin belåtenhet med den svenska våldgästningen. + +På nästa gästgifvaregård togo vi alla vår skada igen vid ett godt +middagsbord och ett präktigt kaffe. + +I denna förfinade del af landet fans der vanligen ett godt piano på hvarje +gästgifvaregård, och för att för sig sjelf och oss förkorta den _långa_ +väntans qval före måltiderna, grep Ambrosius till musiken, något som +allestädes förvärfvade oss ett stort anseende. Men att sedan _bevara_ detta +anseende var ingen lätt sak, ty Ambrosius kom snart underfund med, att jag +var den egentliga innehafvarinnan af sällskapets värdighet samt att denna +hufvudsakligen satt i min röde ressjal, hvilken vid bordet fick dölja en +del af de skador, som vandringslifvet förorsakat den öfriga drägten. Det +gälde derför, att hvarken se upp på honom, när han med en obeskriflig grace +och det allvarsammaste ansigte hjelpte till att drapera mig i min +»Værdigheds mantel,» eller titta på kandidaten och Hertha, hvilka då +vanligen skyndsamt togo plats vid hvar sitt fönster, ifrigt studerande +utsigten, medan vissa ryckningar i skuldrorna voro förfärligt smittosamma. +Hamnade vi så lyckligt vid bordet, och jag, biträdd af Hertha, började »en +åndrig konversation» med de öfrige bordsgästerna, skedde detta under den +kittlande förnimmelsen, att vi ute på landsvägen skulle få se hela vårt +uppträdande återgifvet med mycket dramatiskt lif. + +I dessa mera dyrbara regioner funnos alltid godt mjukt bröd, så att vi nu +hade helt och hållet uppgjort vår räkning med fladbrödet, ty varnade af vår +måltid i bondgården, intogo vi hädanefter våra mellanmål i bagarebodar, +hvilka här funnos i hvarje by. Öfverallt bemöttes vi med den största +vänlighet, fast folket i allmänhet är ett ordknappt slägte; men vi fyra +voro fullkomligt ense derom, att vackra handlingar mätta mera än granna +ord. Denna upptäckt tror jag förskref sig egentligen från en dag, då +kandidaten ifrigt begärde hveteskorpor, men man försäkrade, att der endast +fans »kafring», och då hon så undergifvet bad att få »en bit» deraf, fann +att norsk kafring är detsamma som svenska runda »sockerskorpor». Vårt språk +är onekligen mycket _finare_ i klangen än det norska. + +En kall eftermiddag kommo vi, hungriga som vanligt, till Sveens +gästgifvaregård, för hvilken en resande norrman vid förra skjutsstationen +varnat oss, utan att dock vilja gifva skäl för sin vink. Snö hade +föregående dag fallit på aflägsna fjelltoppar, en syn, som sedd från ett +fönster i gästgifvaregårdens matsal, kanske bidrog något till att göra +detta rum ännu kallare än det egentligen var. Här fans ej något piano, +Ambrosius rökte, kandidaten gjorde förberedelser till att stoppa strumpor, +och Hertha sysselsatte sig med spetsigheter i sällskap med en virknål, för +att fördrifva ett par timmar medan maten lagades, och jag sökte värma mig +genom att i sällskap med en för mig fullkomligt obekant ko, plocka blåbär +på en närbelägen bergssluttning samt att hemföra skörden i ett par större +örtblad af en växt, som i Norge bär det målande namnet »Lausehatt». +Ändtligen kom maten och efter den ett kaffe, som möjligen innehöll skälet +till norrmannens varning, ty icke tror jag att dess svarta beståndsdelar +utgjordes af kaffebönor. + +Här blefvo vi dessutom, liksom kung Erik i fängelset, »plågade med våta +lakan;» dessutom fattades en fönsterruta just vid hufvudgärden af en af +våra sängar. + +»Den rutan har länge varit i sönder, men det har ingen resande brytt sig +om», upplyste städerskan. Men hon hade dock den stora godheten att sticka +två gamla jerngafflar igenom ett nytt hvitt sängtäcke och spetsa detta upp +framför fönstret. Denna gerning kom mig att under natten drömma om +oskyldigt fosterländska skånska snapphanar, som spetsades uppe i Östra +Göinge samtidigt med en stenbocksfest i Helsingborg, der skåningar under +strömmande tårar från en rättvis himmel insamlade slantar till en ärestod +öfver Magnus Stenbock. + +Då jag vaknade ur denna hemska dröm, satt kandidaten upprätt i sängen och +stoppade strumpor; hon hade ej fått nattro för de tunna väggarnes skull, +upplyste hon, ty innanför en af dessa rent af »baggbölade» Ambrosius, eller +»snorkede morderiskt», som han sjelf skulle ha uttryckt sig om han hört +någon af oss draga sådana timmerstockar. Sedan kandidaten styrkt sig med +några på ett tefat hvilande blåbär, togo vi Hertha till hjelp och utkastade +en plan till skyndsam flygt från Sveen och morgonkaffet, sedan vi först +betalt för de lidanden, vi här utstått. Ambrosius väcktes, och då han fick +del af beslutet, tände han sin pipa och förklarade sig villig att genast +lemna »både Sveen og sveden (svedd) kaffe». + +Det var en klar frostkall morgon, vattenpussarne på vägen voro isbelagda då +vi gingo den 3 kilometer långa vägen till Thonsåsens sanatorium för att +dricka morgonkaffe. Vi hade hittills sorgfälligt undvikit närmare beröring +med sanatorier och pensionater; nu måste vi in i denna bisvärm, till hvars +ära jag färgade mina vandringshandskar skinande svarta i blåbärssaft samt +förledde Hertha att göra det samma med sina. Så rustade, uppträdde vi +utvärtes modiga inför dessa sommargäster i björnskinnspelsar, stråhattar +och alpstafvar, klefvo in i den proppfulla matsalen, skredo fram till +disken och sporde om vi kunde få en kaffefrukost. + +»Eg veit ikke eg,» + +Då upplät jag min mun på ren skånsk svenska, talade och sade ur djupet af +fyra skandinaviska hjertan. _»Hvem_ vet det då?» + +Detta manliga uppträdande gjorde en märkvärdig verkan; vi erhöllo ett halft +löfte om mat och väntade på sin höjd två timmar på kaffe och bredda +smörgåsar sedan en välvillig svensk dam, en bekant till kandidaten +ytterligare lagt sig ut för oss. Man hade här hemma varnat oss för de höga +matprisen på sanatorierna; här tycktes de dock vara så billiga, man +rimligtvis kunde begära. + +Hur skönt der än är i Valders, en skönhet som ej lär glömmas af oss fyra, +som skämtande, sjungande och bärplockande drogo förbi dessa väldiga +lodrätta fjell, dessa skummande och dansande elfvar och forsar, dessa +spegelblanka sjöar och idylliska dalar, så längtade vi dock alla att få +återse de majestätiska snöfjellen. För att få njuta af en sådan syn, +behöfde vi blott gå 5 kilometer till sanatoriets »utsigtsberg» och så samma +bit tillbaka till sanatoriet, för att derifrån fortsätta vandringen till +den berömda Bagnsdalen. Det var ju blott en liten afstickare på en svensk +mil, en småsak för oss och ännu mer för alla de af våra medmenniskor, +hvilka gå hela deras lif och speja efter glänsande utsigter på +samhällshöjderna. + +Under vägen till utsigtsberget mötte vi vår ena reskamrat under färden till +Kristiania, den förr flygtigt omnämda skånskan. Nu kom hon åkande i +sällskap med en norska, båda på hemfärd från Jotunfjellen. De tillhörda +båda en norsk turistklubb, som vi sedermera upptäckte då vi fingo den +glädjen att närmare lära känna de präktiga flickorna. Nu i förbifarten +endast nickade vi till hvarandra, och ett outsägligt leende spred sig öfver +deras friska drag när de sågo den för dem okände Ambrosius, iklädd min +värdighets högröda mantel, skrida fram med sin älskade tobakspipa i munnen. + +Solen, som ej synts på flere dagar, lyste nu från en molnfri himmel, +snöfjellen strålade i en bländande snöglans, och till förhöjande af det +praktfulla skådespelet, utbjöd en trasig och smutsig pojke smultron i en +mörklagd träskål. Men om bären också blifvit serverade i en sprucken +träsko, skulle ungdomen satt sig öfver en sådan småsak i detta storslagna +ögonblick, ty ingen af oss hade förr sett sommarens och vinterns skönhet i +så innerlig förening. Det är troligen i dylika stunder, hvilka i det mera +förfinade sällskapslifvet representeras af utringade balklädningar och +smultronglace, som så mången ungdom ej kan känna skilnaden på ett ädelt +käril och en utnött träsko. Lyckligtvis var ingen af oss förfallen till +erotik, fast det enskilda förtroliga samtal, som fördes emellan mig och +Ambrosius, rörde hans och mina penningeangelägenheter, hvilka befunne sig i +ett förträffligt skick. + +Det kändes svårt för oss alla fyra att ändtligen nödgas vända ryggen mot +våra älskade snöfjell, och vi gingo också baklänges nedför så ofta vi +kunde; men ännu värre fångenskap väntade oss dock på återvägen till +sanatoriet. Hittills hade vi under vandringen endast betat smultron, +hallon, hjortron och blåbär i förbigående, men här möttes vi af ett +blåbärsfält, som fängslade oss med en svartblå demonisk magt, så att vi +bokstafligen sjönko ned deri och blefvo liggande. + +Turister af alla fasoner och nationer drogo oss förbi, tittade och logo, +och vi besvarade leendena med våra svarta läppar, så munterheten gick som +en smitta öfver på alla, som der sågo oss. Middagssolen log från en glad +himmel, och ännu lågo vi der emellan klipporna vid vägen, plockande och +ätande, men då började jag frukta för att kandidaten åter i tysthet umgicks +med tankar på ett nattligt bål under bar himmel, och så slog jag larm. Men +ungdomen hörde det ej. Då grep jag till hotelser om dyr skjutslega från +sanatoriet till Bagnsdalen, om vi ännu längre förhalade tiden, ty vi hade, +om jag minnes rätt, minst ett par mil dit. Vid denna hotelse upplyfte +Ambrosius sitt hufvud och sade otåligt: + +»Ave, du må gjerne snakke alt hvad du vil og har lyst til, bare du tier +stille og läder mig sidde roligt i solen», och då de två andra kamraterna +genom en envis tystnad samtyckte till hans tal, lade jag mitt hufvud ned på +en sten och öfvade resignationens qvinliga dygd. + +Men jag skulle bli hämnad, ty då Ambrosius ändtligen steg upp, visade det +sig, att den sol han så »roligt» suttit uti, hade fläckar, som färgade från +sig; han hade fått en stor svartblå »plet», som omöjligt kunde skylas af +hans korta moderna rockskjört. Efter den stunden förekom han ännu oftare +draperad i min värdighetsmantal, och inom hus gick han vanligen baklänges; +men hände det på någon gästgifvaregård, att en mindre, förtroligare krets +bad honom sätta sig till pianot, skedde detta ej förr än han artigt bedt +»selskabet undskylde blåbärene.» + +Nu i första häpnaden blef han dock med ens mycket ifrig för att vi skulle +taga skjuts från sanatoriet, ty han kunde ej »lide bagtal af fremmede +kuppelsköre mennesker», förklarade han. Och så fick han den lysande sjalen +öfver skuldrorna och satte af i förväg till en vagnman, der han bestälde en +vagn, så att vi med ofläckadt rykte åkte bort från det proppfulla +sanatoriet. + +Den norske turist, som i Skjäggestad lade denna vår resplan, hade ej sagt +för mycket, då han lofvade att vägen från Thonsåsen till Fjeldheim och Bagn +skulle öfverraska oss. Man skall ju aldrig säga _aldrig_, derför vill jag +blott skrifva, att jag troligen sent glömmer denna väg, en formlig +rutschbana, slingrande sig i sådana böjningar, att vi stundom uppe i höjden +sågo nedanför, men ändå _bredvid_ oss antingen det vägstycke, vi nyss +färdats, eller ock ett, som vi skulle befara. Och hvilken natur sedan! +Skog, fjell, klippor och så plötsligt nedanför oss en bördig dal med vackra +husgrupper, ett par kyrkor och en elf, som vid Fjeldheim bildade ett fall, +så att vattnet stod som en fin hvit dimma öfver den skummande och dånande +forsen. + +»Hit vill jag nästa sommar, medan far är på resor, föra hit min mor och +syster!» sade Ambrosius med strålande blickar, och vi alla tyckte, att en +feriehvila i denna tjusande nejd skulle vara ett universalmedel mot +öfveransträngning, när man ej förmår att, i likhet med oss, hvila sig genom +att gå 25 à 30 mil, något som är det säkraste sättet att bli förfriskad +till både kropp och själ. + +Denna förtjusande »kjöretur» var vår sista på denna resa, och detta +blandade en droppe vemod i glädjebägaren. + +På Fjeldheim intogo vi en sen middag, efter hvilken Ambrosius ute vid +forsen gaf rollen af »en ældre forædt fin herre», med en sådan framgång, +att dolda åskådare på gästgifvaregården tillkännagåfvo sitt ljudliga bifall +till lustspelet. + +De allt högre och högre prisen å gästgifvaregårdarne jemte böndernas +omsorgsfullt tillbommade dörrar visade oss, att vi nu befunno oss i en af +»trafikens pulsådror»; men på det läsaren ej må tro att prisen voro +orimliga, må här nämnas, att ännu hade ingen middag med kaffe kostat mera +än 1,50 kr. per hufvud. + +Vi fortsatte samma eftermiddag vår vandring, ty »våra dagar voro räknade», +fast ungdomen sällan vårdade sig om att tälja dess timmar i denna underbara +natur. Derför hände det oss mer än en gång, att vi långt från nästa +gästgifvaregård öfverraskades af mörkret, så vi ej kunde skilja klippor +från hus och ej sågo annan ljusning vid vår väg, än de hvita strimmor af +forsar och bäckar, som i vildt öfverdåd dansade från den ena klippan till +den andra emellan de mörka skogbevuxna fjellen. En sådan afton slogo vi det +vildaste larm på ett hus vid vägen, utan att någon menniska rörde sig der +inne. Kanske var huset tomt, kanske också att dess invånare blefvo rädda +för så mycken energi i en viljeslapp tid, ty icke nog med att vi _en_ gång +hemsökte fönster och dörrar, utan vi återvände »noch ein mal», sedan vi +gått ett stycke utan att se ett spår af menniskoboningar. Men då alla våra +ansträngningar att här få någon upplysning om vägen till gästgifvaregården +misslyckades, trafvade vi vidare i nattens mörker, uppehållande vårt mod +genom Ambrosii förträffliga sätt att brumma som en björn samt genom att +lysa med tändstiskor på hvarje hvit stolpe invid vägen, der vi fröjdades af +en och samma inskrift: »Rode», och så ett par siffror. I början af vår +vandring trodde jag, att detta hade något hemlighetsfullt samband med +landets lifliga grisafvel, men nu visste vi alla, att inskriften endast +utvisade, hvilken »rote», som hade skyldighet att underhålla vägstycket. +Ambrosius bestod nu dessa stolpar en hel del märkliga namn, för det de ej +bättre skilde sig från de rätta vägvisarne. Efter att ytterligare ha rifvit +upp folk och dörrar i två större gårdar och fått veta, att de icke gjorde +anspråk på att vara gästgifvaregårdar, kommo vi sent på natten fram till en +sådan. Men här beslöt jag att utöfva en handling af rättvisa mot den +skyldige Ambrosius: aftonmåltiden skulle nu blott bestå af mjölk och +kafring. + +»En god föde, söde Ave, men du ser ju at bordet står dækked----.» + +»Rör oss ej, _vi_ äro ej hungriga!» + +»Na, så skruer jeg i mig kafring da!» lofvade han, och jag hörde sedan att +han gjort en större förödelse på sockerskorporna, fast han påstod att det +var kandidaten, som varit »sulten som et myg fra Skjäggestad.» + +För öfrigt voro vi vid denna tidpunkt så förderfvade af vällefnad, att vi +hyste ett stilla hat till »örret» mesosten med dess broderade maggördel och +ansjovis-kuttingen, hvilka föremål voro stående prydnader på hvarje +frukost- och aftonvardsbord: derför var vår första fråga på hvarje ställe +efter vår nästas kött och bröd. Och så hände det sig en dag, att kandidaten +på en dylik köttslig fråga fick ett svar, hvilket kom henne att som vårt +fältrop och lösen gifva orden: »Stekta ripor och smultron.» + +»God föde! Jeg skal skrue i mig ti ryper og tre potter jordbær!» lofvade +Ambrosius, som i samma andedrag påstod att _jag_ var »åndssvag af bare +sult.» + +»Hör kandidat», inföll jag något fiendtligt i detta ungdomens drömda land, +»jungfrun sade väl icke händelsevis stekta _refbenspjell_?» + +»Nej, _det_ sade hon visst icke.» + +»Nej, men kanske _ribben_, som är samma sak». + +»For pokker, der flöj _riporna_ til Sverrig!» hånade Ambrosius; men +kandidaten menade, att här möjligen bjöds på både ryper och ribben. + +»Det er lige fedt», menade han och skred till bordet, noga aktande sig för +att vända sin rygg med tillhörande solfläck åt de närvarande engelske och +danske turisterna. + +Det blef, som jag trodde, refbenspjell till hufvudrätt, och den hade en +betydlig fornnordisk smak, hvilken föranledde en misstanke om, att refbenen +förskrefvo sig från det sista slagtet af framlidne galten Särimner. Den +gamle grisen till ära, eller rättare för att skaffa honom en stilla hvila, +måste vi alla fyra anlita min fältflaska. Men det öfriga bordsällskapet +tycktes dock ej befinna sig illa af denna kämpekost, hvilken dock +efterföljdes af köttbullar från en nyare tid. + +Vi hade hittills i Valders sparat starkt på innehållet i våra fältflaskor, +ty redan i Kvistberg lärde vi, att man i Norge endast genom ett kringgående +af lagen kunde erhålla spirituosa. Då hade fjellvandringarne medtagit vårt +lilla förråd, och när jag bad mor Kvistberg att få köpa mera, såg hon på +mig som om jag vore en förrädare mot land och rike. En norsk student lärde +mig då sättet att i detta afseende sköta flaskan, men jag frestades ej förr +än långt efteråt att begagna mig af denna kunskap, och då sedan jag först +i ett par handelsbodar fått mördande ögonkast på min fråga, om här såldes +vin eller konjak. Slutligen en regnig dag träffade vi en man, som vi +beslöto tvinga. + +»Ni har väl konjak i ert hus?» + +»Ja da, men ingen till salu.» + +»Hvem begär väl det! Men vi _måste_, för vår helsas skull, ha denna +fältflaska fyld, och vi göra er ansvarig för hvad som händer oss på resan +om ni vägrar oss denna tjenst.» + +»Det är strängt», menade mannen med ett bekymradt utseende, »men jag måste +väl hjelpa er». Och när han och jag uttalat hade, vardt fältflaskan fyld, +och jag betalte honom konjakens uppgifna värde i _drickspengar_. + +Men vi återvända till vår ribbensstation! Här sammanträffade vi nemligen +med de två förr nämda qvinliga turisterna, skånskan och norskan. De hade +varit uppe i Jotunheim, bestigit det ryktbara fjellet Galtepiggen, dit +ingen qvinna före dem lär ha vågat sig; de hade med strumpor och skor vadat +öfver bäckar, plumsat i snö, klättrat i »ur» och stått i tidningarne, och +ändå syntes dessa vedermödor ej det ringaste på de två präktiga flickorna, +ehuru de till annat elände varit med starka tåg fastbundna vid manlige +reskamrater. De tyckte dock, att vi tre qvinnor voro långt starkare än de, +då vi i tio dagar vandrat med Ambrosius och ändå ej skrattat oss rent +förderfvade; de hade då endast hört på honom ett par timmar, och funno +redan det vara lifsfarligt. Men sådan tjusning utöfvade hvarje fara på +dessa två turister, att de öfverenskommo med oss om ressällskap den +återstående vägen till Kristiania. + +Det blef nu omöjligt för Ambrosius att längre resa som blott »den unge +fyr», ty många mötande danskar kände hans namn, hörde vi dem hviska, och +det är antagligt, att mången tog oss för ett »gastande» konstnärssällskap, +ty der hviskades också om »dejlige sangstemmer», fast ingen sjöng utom han. +Men det är dock mera troligt, att flere dermed menade, att äfven hans far +hade »en dejlig stemme». + +Vi gingo nu sex i följe till nästa gästgifvaregård, och här tvungo vi fem +qvinnor vår vän Ambrosius till en hel halftimmes värdig tystnad utan +tobaksrökning. Vi behöfde nemligen en stunds rast för våra skrattmuskler, +och så inbillade vi honom, att den person, till hvilken der nu dukades med +sådan långsam högtidlighet, var en berömd norsk lärd, som uppehöll sig här +för att göra vigtiga forskningar. Ambrosius betraktade oss en efter en med +pröfvande blick, och då han fann oss alla »værdigt kuppelsköre», stoppade +han pipan i fickan och satte sig ned för att »skjule blåbæren for denne +norske störrelse». Det hela slutades dock ej bättre, än att Ambrosius på +sitt öppet älskvärda sätt började räkna penningar för att, som han uppgaf, +se om han hade nog till att köpa sig en cigarr, efter som han var förbjuden +att röka pipa. Den ätande norrmannen kämpade en stund mot de mindre +allvarliga magterna i sin natur, men plötsligt segrade dessa, och han +utbrast: + +»Jeg synes jeg, at de kun med hele deres selskab må optræde på Heens +station, så får de nok flere penge, thi det förekommer mig at de alle +spille komedie». Der gick nu ett ljus upp för Ambrosius, att den store +mannen måste vara en vanlig dödlig och att det nu varit _vi_, som spelat +komedi med vår unge fyr. Utan ord, men med de mest vältaliga åtbörder +förklarade han då norrmannen, att vi voro en flock »åndssvage, kuppelsköre +feminine blöde hjernedyr», som han fått att »trækkes med ned til +Kristiania.» + +Efter den betan ansträngde jag både mig och den röde sjalen till det +yttersta för att upprätthålla vår värdighet, eller snarare för att hindra +den bland oss sex rasande skrattlusten att epidemiskt utbreda sig bland de +turister, som kommo i den minsta beröring med oss. + +Den angrep eljes vanligen folk af alla nationer; till och med allvarsamma +engelsmän dukade under för denna farsot. Vid en skjutsstation, der vi för +tredje gången sammanträffade med tre engelska turister, blef tillståndet så +betänkligt bland dessa, att en af dem tog Ambrosius afsides och med +glänsande blickar tillstod, att han i en högre grad tilltalades af tanken +att (jag tror det var på obestämd tid) få vandra tillsammans med så muntra +qvinnor, synnerligast då en af dem var läkare; hans enda sorg var nu, att +han ej förstod hvad vi sade. + +Himlen signe hans klara ögon och rödblommiga ansigte! Han tog för gifvet, +att _vi_ blott voro så der glada för att roa vår manlige reskamrat. Han +hade troligen ingen aning om, hur man här i Norden sträfvar för att befria +qvinnan från alla egenskaper, som hittills förmått framkalla ett harmlöst +leende på mannens underordnade läppar. + +Vår sista dagsmarsch, från Sörum till Næs, slutades så, att våra två +nyvunna kamrater sprungo från oss i skymningen, för att söka bereda rum åt +oss alla i herberget; men när vi fyra ändtligen kommo dit, stodo vi utan +tak öfver hufvudet. Värdinnan kom oss nemligen till mötes ute på tunet och +förklarade, att hon hade öfverfullt hus och att vi borde söka att få logi i +någon af de närbelägna bondgårdarne. Kandidaten och Ambrosius begåfvo sig +genast ut, likt två israeliter med lådor på ryggen, för att bespeja landet, +men återkommo utan att medföra så mycket som ett krusbär, än mindre en +drufklase på sina spejarestafvar; sängställe var det ej att tänka på, ty +turistströmmen gick här i starka vågor. Lyckligtvis fans här ännu mat att +få på Næs, och vi brukade på vår vandring aldrig sörja hvarken för natten +eller morgondagen. + +Följande morgon skulle vi gå om bord på en liten ångbåt, för att öfver +Spirelen komma till Heens jernvägsstation, och då ångbåtens kapten hörde +att vi fyra voro husvilla, stälde han hela båten, jemte ett stearinljus, en +kort skinntröja och en något längre öfverrock till vårt förfogande. Detta +var en stor artighet, men af det mera kyliga slaget, ty det hviskades man +och man emellan, att det nog blef frost under natten. + +Försedda med ett par af värdinnans sjalar, stego vi fyra ut på förstugubron +och kastade vemodiga blickar på de iskallt blickande stjernorna, och tänkte +på hur många stora rum med oupptagna enmanssängar, som funnos der uppe, +medan vi ej hade annat än en liten tom ångbåt att luta våra hufvud till. + +»Sjung sjung!» hviskade då vår älskvärda norska turist till Ambrosius, som +om hon hoppats att hans toner skulle kunna utvidga herberget. Kanske hyste +han sjelf samma föreställning; ty han hof upp sin röst och sjöng ett par +sånger, hvilka visserligen utvidgade värdinnans hjerta, så att tårar +perlade i hennes ögon, men huset blef ej större för det. Då satte han, som +ett sista försök, till med »Sæterjentens söndagsmorgen», så alla gästerna +värmdes dervid, men ingen kände sig dock ha lust att byta sängställe med +oss, hvadan vi nu ej hade annat att göra, än larfva af mot stranden, +hackande tänderna af köld. + +Ångbåten tycktes vara fullkomligt folktom, och efter en del besvär hittade +vi salongen och stearinljuset, som tändes och visade oss en ödslighet, som +kom Ambrosius att hålla ett allegoriskt föredrag om »grædende kvæg», som ej +lemnade sina bås för resande sångfåglar, utan drefvo dem ut i natten att +frysa värre än en gammal orang-utang. + +Den hårda verkligheten visade sig också nu i form af smala stoppade bänkar, +på hvilka vi försökte ligga; men då salongen hade form af en större, midt +öfver afhuggen karott, blef vår ställning snarlik en krumgäddas, och då man +ännu har lifvet i behåll, finner man ingen hvila i en dylik ställning. Vi +tre qvinnor flyttade derför de smala stenhårda madrasserna ner på golfvet +och insvepte oss så godt vi kunde i våra reskläder, och jag stack +vanvördigt en fot i hvar ärm af den erbjudna öfverrocken. Ambrosius fick +skinntröjan och den ene lånte själen. Och så envisades han att fortfarande +vilja ge rollen af en större krumgädda på bänken, men icke stum, som en +sådan roll kräfver, utan under en oafbruten »enetale», innehållande +hvarjehanda onda önskningar öfver den arma lilla ångbåten. + +»Tyst nu, så släcka vi ljuset och försöka sofva!» + +»Tyst! Vil du bare tie stille, Ave, så vi andre kan nyde ro for din +skräkkelige snakken! Du går på værre end en otte år gammel hanmyre.--Hva +siger du, kandidat? Kan heller ikke du holde snackemöllen, så et skikkeligt +ungt menneske kan få sove på sin bænk--Begynder du også, Hertha! A, gjör +mig den förnöjelsen at smukt holde din lille velsignade mund! Hva, fryser +du, Hertha? Hör du ikke der nede ved dören!» + +»Nej, jag fryser ej så farligt, tig nu bara!» + +»Hva, fryser du ikke? Vil du bare skamme dig at være varm, når vi andre +fryse som forladte hunræve og min blåbærsplet får koldfeber, det er jeg vis +på. Sig alt hvad du vil og har lyst til, Hertha, men ti helst stille eller +tilstå at du fryser!» + +»Nå väl då, jag fryser dugtigt.» + +»Fryser _du_! Skammer du dig ikke, du som er så godt i stand, eller rent ud +sagt fed? Tror du at et menneske, som du, har lof at fryse?--Ja, bare ti +stille, kandidat! Jeg fryser når jag vil og har lyst, og det gjör jeg og +Ambrosius, og de to er i grunden enige.--Ave! Hör du ikke, Ave! Jeg tror +jeg får kalde dig _menniska_, for du sover ju. Lad være at sove, Ave, du +bare vækker mig med din snusen! Du behöfver slet ikke hjelpe dampmaskinen +at puste, for den hviler sig og er--varm, det gamle ækle dampdyr.» + +Klockan 2 tände vi ljus, för att en stund röra och rota i hvar sin usle +bädd och känna efter om vi ej voro rent förfrusna. Detta upptog en timme; +sedan släckte vi åter ljuset, och Ambrosius fortsatte oafbrutet sin +»enetale», hvilken hade en märklig förmåga att skydda oss från att frysa +fast vid madrasserna. + +Då vi legat och skrattat till klockan 5, tände kandidaten åter ljuset och +föreslog ett par timmars gymnastik, och när städerskan vid sjutiden kom in +till oss, voro vi alla salongsmessiga, och ej ett spår syntes till att vi +legat på golfvet. Denna vänliga tjensteande kokade nu en väldig mängd godt +kaffe, dukade fram smör, mjukt bröd, ost, korf och ägg, samt befriade oss +sålunda från att gå tillbaka till Næs; och för denna frukost begärde hon +blott 60 öre per man. + +Vi regerade ännu en stund enväldigt på båten, och då gaf Ambrosius mig det +vitnesbördet, att han aldrig sett någon gammal »abekat» kunna till den grad +»holde ud» med ungdomen. Och han försäkrade mig, att hade han varit med på +våra fjellvandringar, så skulle jag aldrig ha blifvit våt om fötterna, ty +han skulle ha burit mig högt öfver alla elfvar och vattendrag. För att visa +att detta ej var löst prat, tog han mig hastigt och lustigt på sina +muskulösa armar och bar mig omkring i salongen, under det hon hviskade: + +»Hvad tror du far og mor vilde sige om de hörde at jeg kalder dig med så +grimme navne». + +Präktige pojke, du visste nog att vi alla förstodo att rätt uppskatta detta +öfvermått af sund lifskraft och ungdomslust, som en stund bryter +sällskapslifvets stela tvång och ser i hvarje ålder blott en like samt +gläder sig dubbelt när den kan locka en äldre menniska att drömma sig +trettio år tillbaka i tiden. Tack, Ambrosius, tack för denna tio dagars +långa dröm i det sköna Valders! + +Snart voro våra två nya kamrater och med dem en stor skara andra turister +om bord; vädret var kallt och ruskigt, så att den sex timmars långa färden +på Spirelen ej skänkte oss större njutning. + +Vid framkomsten till Heen blef der allmän rusning till »kaptenens hotell», +der man lär äta en fin middag för 1,80 kr, men då turistströmmen vrok sig +dit in med en väldig fart och »vek» stolarne kring de ännu icke dukade +borden, togo vi åter våra renslar för att gå till det andra närbelägna +hotellet. De förr nämde engelsmännen, bekanta till våra nya kamrater, +följde exemplet och då vi alla väntat öfver en timme, engelsmännen vid +schackspelet, vi vid gamla tidskrifter, fingo vi en finare middag till ett +pris af 2 kr.; detta var den dyraste måltid vi under hela resan ätit på +landbacken. Kom nu någon och säg, att man ej _kan_ resa billigt, »som +bättre folk», i Norge! + +Det var öfverenskommet emellan oss och våra två nya kamrater, att vi skulle +göra jernvägsturen i samma kupé, och då Ambrosius höll på att rita våra +porträtt i sin anteckningsbok, ville vi helst vara i fred för främlingar. +På inrådan af Ambrosius gingo vi alla sex in i en rökkupé, men då han ej +ändå ansåg oss rigtigt säkra för intrång, gaf han rollen af ett skrikande +lindebarn, och det med en naturtrohet, som kom hvarje passagerare att fly +långt från vårt grannskap. + +Jag önskar att jag kunnat pryda detta verk med de åtta dråpliga bilder, som +Ambrosius ritade, de skulle i hög grad höjt förtjensten för--förläggaren. +Ty porträtten stötte mycket på karrikatur och något på skandal, och som +bekant är det endast böcker i sådan anda, som för närvarande kunna göra +någon större lycka i vår läsverld. Men Ambrosius kunde ej skilja sig från +sina konstverk; de skulle, sade han, ute bland Vesterhafvets »klitter» +frammana minnet »om den mest morsamma rejse» han någonsin gjort. + +I Drammen skildes vi från vår präktiga norska och på bangården i Kristiania +tills vidare från vår skånska turist, som dock skulle följa med Zéphyr till +Malmö. Jag föreslog, understödd af Hertha, att vi skulle gå med värdighet +igenom den norska hufvudstadens gator, och Ambrosius instämde i förslaget +genom att halfhögt uppstämma en studentmarsch, hvilken tvang oss alla in i +en så rask takt, att ingen menniska kunde misstaga sig om vår egenskap som +glada turister, hvilka ej läto nedslå sig af det ihållande regnet. + +Det var nermörkt när vi klefvo om bord på Zéphyr, der vi helsades välkomna +af kaptenen och våra två i Skjäggestad qvarlemnade kamrater, så att nu voro +vi fem, utan anförare, åter församlade med Ambrosius som bihang. De två +kamraterna hade genom en oväntad, men glädjande underrättelse blifvit +manade till skyndsamt uppbrott från Gudbrandsdalen och hade skyndat att, +medelst skjuts och jernbana, uppnå Kristiania samtidigt med oss. + +De följande två dagarne använde vi till att i sällskap med Ambrosius +beskåda en del af Kristianias sevärdigheter samt till en färd till +Ladegårdsön. Här besökte vi samvetsgrant Oskarshal, bondstugan och +Stafkirken, alldeles som prinsen af Wales sedermera gjorde; dock må ingen +deraf draga den slutsatsen, att vi ha några anspråk på att i något fall +dela smak med samme höge resande. + +Och så tror jag mig samvetsgrant ha berättat allt, som kan tjena till +upplysning och uppmuntran för kommande slägten af qvinliga turister. + +Än mötet med norrmannen på Karl Johansgade då, min nådiga!-- + +Ni har rätt, ärade läsarinna, det glömde vi--icke. Vi gingo vid den +aftalade timmen till en bod vid det aftalade hörnet för att köpa ett par +stoppnålar till kandidaten, ja det vill säga, hon handlade och vi förhalade +tiden. Men just som uret i ett närbeläget kyrktorn slog den utsatte +stunden, for den qvinliga trolöshetens ande in i Herthas nya promenadskor, +och hon flydde med bortvändt anlete nedåt Skippergade, men vi två andra +höllo tappert stånd ännu en minut, bevakade af vännen Ambrosius. Och så kom +norrmannen. Hertha återfördes genast fången af Ambrosius, och så fingo vi +alla fyra tillfälle att säga norrmannen ett hjertligt tack för den präktiga +resplan, han åt oss utstakat. + +»Jag tyckte jag såg edra två kamrater här redan i går, jag helsade, men då +de ej besvarade helsningen, måste jag ha misstagit mig», sade han. + +Vi bekände då, att våra två kamrater med djup bedröfvelse beklagat sig +öfver att två gånger ha mött honom på samma gata, och då de voro +fullkomligt oskyldiga till alla mötesaftal, utom med Zéphyr, så ansågo de +sig ej ha skyldighet att dela våra äfventyr inne på stadsgatorna. + +Om han var gift? Ja, ärade läsarinnor, det glömde vi alla fyra att taga +reda på. Men han såg så innerligt glad och förnöjd ut, skrattade så +hjertligt, att vi antogo att han hade alla giftastankar bakom sig, såvida +han möjligen ej var förlofvad, men det försummade vi också att fråga efter. +Vi hade så mycket annat att tala om medan han följde oss ned till ångbåten. + +Här träffade vi åter vår norska kamrat; hon följde ned sin skånska väninna, +och nu när Zéphyr började rusta sig till affärd, och afskedet kastade +vemodiga skuggor öfver våra anleten, gåfvo somliga af oss hvarandra, enligt +äkta fornnordisk vikingased, goda gåfvor. Hertha fick af norskan det +paraply, som stödt henne under vandringen uppåt Galtepiggen och som nu +behöfde hemta nya krafter och ett nytt öfverdrag i ett blidare klimat, men +blef i stället bortröfvadt under resan till Malmö; kandidaten erhöll af +Ambrosius en elegant och berest nagelborste, och han fick i utbyte ett par +alldeles nystoppade strumpor. + +Nu komma nyförvärfvade norska vänner, för att + + med himlens gråt, som nedåt kinden glider + han står och helsar folk på alla tider, + har än han helsas sjelf i Norges land. + + I aftondimman sjunker kungastaden + och tysta stå vi alla fem på däck, + ty skämtets slussar torkat, hela raden, + och tårefaten ville springa läck, + när minnet nu ses staf och rensel fatta + och kila af mot Mjösens fagra strand, + för att, likt fjäril'n, hvarje ros beskatta + --ja, tröste oss, om så vi sökt att snatta!-- + _Vi_ kysste endast nickelbägarns rand. + + Och landet gömmes för vårt sorgsna öga + --vi ha dock tio, två för hvar och en-- + men minnet går att sig i »Gausa» löga, + drar se'n till fjells på viljestarka ben. + Det jublar högt på granbevuxna branter, + det svänger mössan åt hvar fjellbjörks topp, + det gnor omkring likt Norges bruna »fanter», [ziguenare] + och famnar bergen rundt kring alla kanter; + ty minnet har ju ingen mensklig kropp. + + Än står det rosenrödt vid Kærnlis sæter + och helsar _Anna_ med ett tyst Guds fred! + och så med henne »rommevafler» äter + samt tar in grädde med en väldig sked; + än far det bort till de aflägsna fjellen + och rullar sig på dvergbjörk, ljung och en, + der snön än ligger hvit på många ställen, + så minnet snart far under fårskinnsfällen + på säterbädden, hård som klippans sten. + + Der ligger det en stund i ljufva drömmar + vid spisens eld och kaffepannans doft; + så vadar det i strida, klara strömmar + vid stjerneljus på himlens blåa loft; + ser då på afstånd Jotunfjellen blänka + i silfverglans på »viddens» kala stråt, + ser husvill flock små bägare iskänka, + för att till mat ej frestas tanken sänka, + men gråa sälgen står i nattlig gråt-- + + Håll minne! håll nu rast i fagra bygder + bland frodigt korn och enkel lefnadssed, + och se dig glad på Nordens gamla dygder + och sola dig i fromma hjertans fred! + Och se hur andelifvet kraftigt spirar, + der kunskapssäden utströs tung och ren, + hur vaknadt folk i stillhet kransen virar, + tredubbel krans, som en gång Norden sirar, + då _trenne stammar_ känna sig som _en_. + + Du stolte, styfve, gode broder Nore, + i allt du talar Nordens språk ändå; + för syskon tre helt visst det bättre vore, + om vi hvarandra bättre lärt förstå.-- + Tag mot vår helsning med ett manligt löje, + så hjertefriskt, som stundom du kan le! + Tack för ett godt, ett härligt sommarnöje! + I detta _tack_ du all den kärlek röje, + som du kan få, när du vill kärlek ge! + + + + + + + + +End of the Project Gutenberg EBook of Utan anförare, by Ave + +*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UTAN ANFÖRARE *** + +***** This file should be named 15783-8.txt or 15783-8.zip ***** +This and all associated files of various formats will be found in: + https://www.gutenberg.org/1/5/7/8/15783/ + +Produced by Martin Ågren, Torbjörn Alm and PG Distributed Proofreaders + +Updated editions will replace the previous one--the old editions +will be renamed. + +Creating the works from public domain print editions means that no +one owns a United States copyright in these works, so the Foundation +(and you!) can copy and distribute it in the United States without +permission and without paying copyright royalties. Special rules, +set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to +copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to +protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project +Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you +charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you +do not charge anything for copies of this eBook, complying with the +rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose +such as creation of derivative works, reports, performances and +research. They may be modified and printed and given away--you may do +practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is +subject to the trademark license, especially commercial +redistribution. + + + +*** START: FULL LICENSE *** + +THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE +PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK + +To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free +distribution of electronic works, by using or distributing this work +(or any other work associated in any way with the phrase "Project +Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project +Gutenberg-tm License (available with this file or online at +https://gutenberg.org/license). + + +Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm +electronic works + +1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm +electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to +and accept all the terms of this license and intellectual property +(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all +the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy +all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. +If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project +Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the +terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or +entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. + +1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be +used on or associated in any way with an electronic work by people who +agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few +things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works +even without complying with the full terms of this agreement. See +paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project +Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement +and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic +works. See paragraph 1.E below. + +1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" +or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project +Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the +collection are in the public domain in the United States. If an +individual work is in the public domain in the United States and you are +located in the United States, we do not claim a right to prevent you from +copying, distributing, performing, displaying or creating derivative +works based on the work as long as all references to Project Gutenberg +are removed. Of course, we hope that you will support the Project +Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by +freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of +this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with +the work. You can easily comply with the terms of this agreement by +keeping this work in the same format with its attached full Project +Gutenberg-tm License when you share it without charge with others. + +1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern +what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in +a constant state of change. If you are outside the United States, check +the laws of your country in addition to the terms of this agreement +before downloading, copying, displaying, performing, distributing or +creating derivative works based on this work or any other Project +Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning +the copyright status of any work in any country outside the United +States. + +1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: + +1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate +access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently +whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the +phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project +Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, +copied or distributed: + +This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with +almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or +re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included +with this eBook or online at www.gutenberg.org + +1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived +from the public domain (does not contain a notice indicating that it is +posted with permission of the copyright holder), the work can be copied +and distributed to anyone in the United States without paying any fees +or charges. If you are redistributing or providing access to a work +with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the +work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 +through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the +Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or +1.E.9. + +1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted +with the permission of the copyright holder, your use and distribution +must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional +terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked +to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the +permission of the copyright holder found at the beginning of this work. + +1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm +License terms from this work, or any files containing a part of this +work or any other work associated with Project Gutenberg-tm. + +1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this +electronic work, or any part of this electronic work, without +prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with +active links or immediate access to the full terms of the Project +Gutenberg-tm License. + +1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, +compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any +word processing or hypertext form. However, if you provide access to or +distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than +"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version +posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), +you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a +copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon +request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other +form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm +License as specified in paragraph 1.E.1. + +1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, +performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works +unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. + +1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing +access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided +that + +- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from + the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method + you already use to calculate your applicable taxes. The fee is + owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he + has agreed to donate royalties under this paragraph to the + Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments + must be paid within 60 days following each date on which you + prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax + returns. Royalty payments should be clearly marked as such and + sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the + address specified in Section 4, "Information about donations to + the Project Gutenberg Literary Archive Foundation." + +- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies + you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he + does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm + License. You must require such a user to return or + destroy all copies of the works possessed in a physical medium + and discontinue all use of and all access to other copies of + Project Gutenberg-tm works. + +- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any + money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the + electronic work is discovered and reported to you within 90 days + of receipt of the work. + +- You comply with all other terms of this agreement for free + distribution of Project Gutenberg-tm works. + +1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm +electronic work or group of works on different terms than are set +forth in this agreement, you must obtain permission in writing from +both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael +Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the +Foundation as set forth in Section 3 below. + +1.F. + +1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable +effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread +public domain works in creating the Project Gutenberg-tm +collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic +works, and the medium on which they may be stored, may contain +"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or +corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual +property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a +computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by +your equipment. + +1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right +of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project +Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project +Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all +liability to you for damages, costs and expenses, including legal +fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT +LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE +PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE +TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE +LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR +INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH +DAMAGE. + +1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a +defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can +receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a +written explanation to the person you received the work from. If you +received the work on a physical medium, you must return the medium with +your written explanation. The person or entity that provided you with +the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a +refund. If you received the work electronically, the person or entity +providing it to you may choose to give you a second opportunity to +receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy +is also defective, you may demand a refund in writing without further +opportunities to fix the problem. + +1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth +in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER +WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO +WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. + +1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied +warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. +If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the +law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be +interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by +the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any +provision of this agreement shall not void the remaining provisions. + +1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the +trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone +providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance +with this agreement, and any volunteers associated with the production, +promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, +harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, +that arise directly or indirectly from any of the following which you do +or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm +work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any +Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause. + + +Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm + +Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of +electronic works in formats readable by the widest variety of computers +including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists +because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from +people in all walks of life. + +Volunteers and financial support to provide volunteers with the +assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's +goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will +remain freely available for generations to come. In 2001, the Project +Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure +and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. +To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation +and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 +and the Foundation web page at https://www.pglaf.org. + + +Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive +Foundation + +The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit +501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the +state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal +Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification +number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at +https://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent +permitted by U.S. federal laws and your state's laws. + +The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. +Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered +throughout numerous locations. Its business office is located at +809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email +business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact +information can be found at the Foundation's web site and official +page at https://pglaf.org + +For additional contact information: + Dr. Gregory B. Newby + Chief Executive and Director + gbnewby@pglaf.org + +Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg +Literary Archive Foundation + +Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide +spread public support and donations to carry out its mission of +increasing the number of public domain and licensed works that can be +freely distributed in machine readable form accessible by the widest +array of equipment including outdated equipment. Many small donations +($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt +status with the IRS. + +The Foundation is committed to complying with the laws regulating +charities and charitable donations in all 50 states of the United +States. Compliance requirements are not uniform and it takes a +considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up +with these requirements. We do not solicit donations in locations +where we have not received written confirmation of compliance. To +SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any +particular state visit https://pglaf.org + +While we cannot and do not solicit contributions from states where we +have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition +against accepting unsolicited donations from donors in such states who +approach us with offers to donate. + +International donations are gratefully accepted, but we cannot make +any statements concerning tax treatment of donations received from +outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. + +Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation +methods and addresses. Donations are accepted in a number of other +ways including including checks, online payments and credit card +donations. To donate, please visit: https://pglaf.org/donate + + +Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic +works. + +Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm +concept of a library of electronic works that could be freely shared +with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project +Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support. + +Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed +editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. +unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily +keep eBooks in compliance with any particular paper edition. + +Most people start at our Web site which has the main PG search facility: + + https://www.gutenberg.org + +This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, +including how to make donations to the Project Gutenberg Literary +Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to +subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks. + +*** END: FULL LICENSE *** + diff --git a/15783-8.zip b/15783-8.zip Binary files differnew file mode 100644 index 0000000..f2f12ea --- /dev/null +++ b/15783-8.zip diff --git a/LICENSE.txt b/LICENSE.txt new file mode 100644 index 0000000..6312041 --- /dev/null +++ b/LICENSE.txt @@ -0,0 +1,11 @@ +This eBook, including all associated images, markup, improvements, +metadata, and any other content or labor, has been confirmed to be +in the PUBLIC DOMAIN IN THE UNITED STATES. + +Procedures for determining public domain status are described in +the "Copyright How-To" at https://www.gutenberg.org. + +No investigation has been made concerning possible copyrights in +jurisdictions other than the United States. Anyone seeking to utilize +this eBook outside of the United States should confirm copyright +status under the laws that apply to them. diff --git a/README.md b/README.md new file mode 100644 index 0000000..708ce9e --- /dev/null +++ b/README.md @@ -0,0 +1,2 @@ +Project Gutenberg (https://www.gutenberg.org) public repository for +eBook #15783 (https://www.gutenberg.org/ebooks/15783) |